Konstitutionsutskottets
betänkande
1994/95:KU30

Bilagedel A och B

Grans knings-
promemorior och
utfrågningar

1994/95 :KU30

Bilaga A 1.1

!Inkl. 1160 nådeärenden

KO	co cn os	oj	o»
cn	co in in	o
os	m > n
r-<	n rl m

ao	IV C XJ a) T5 M M			OT Cu OT
f—i		a)	rö
		-o	öi	C
os	XJ	<D	c	»<ö
ao m	a	r—1	-H C	cn r!

STATSRÅDSBEREDNINGEN REGERINGSÄRENDEN AR 1994

Klas Reinholdsson

1995-03-01

1 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

CO	1 O)			M Q)
Oi		in	KO	-H	•d
			cn		M-i
				•h nj	XJ
				> *H
00	cn	in	Oi	T3
in		in	Oi	aJ	XJ
			51»	a co	a)
					r—4
				m a)
				ÖlrH	XJ
os	i	H		C U-4	C

o*	k	00	-n
OS	•d > *-<		Ö)
		T5 fl	C
		• cn	3
O	0	a
o		(Ö ’H
OS		*o c	6
	d	M XJ	□
		O xj	00
		•r-i (t
		tnu-i
OS	c	>	aJ
CO		aj «o	Öl
r*	a		c —4

1994/95 :KU30

Bilaga A 1.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN REGERINGSÅRENDEN ÅR 1993

Klas Reinholdsson

1994-03-07

ö-

£ g

fl
cn

1
tn
<o
Oi
c

•H
K
XJ
U
m

•o

c	cn
<TJ		XJ
§ «5		ta 0 T~»
C		tn Öl
O		-»4
cn		r“4
•3		XJ C
•H		0» <44
to		U4 O
XJ M		»4
O
T~»		£
cn c		XJ
5		ta

g	C	.n »—4 0)
V)	<v	•Ö
ta	•o r
	0)	o
Di	ta
n		0)
”»4	0»	XJ
fi	•ö	K
XJ		-H
XJ	c
<9		fi
	vo	O
ta		0)
•O
	r4	c
		0) •ö
	«—4	c
*	X	a»
C	n	ta
M	M

RIKSDAGENS

KONSTITUTIONSUTSKOTT

1994/95 :KU30

Bilaga A 2.1

Stockholm den 16 mars 1995

Expeditionschefen Magnus Eriksson

Utbildningsdepartementet

Vissa regeringsärenden rörande ianspråktagande av anslag inom
Utbildningsdepartementets område

Vid utskottskansliets genomgång av regeringsprotokollen för år
1994 har uppmärksammats några ärenden som gäller dispositionen
av vissa anslag. Dessa ärenden föranleder några frågor till
Utbildningsdepartementet.

1. Regeringsbeslut 1994-01-27 nr 11 Medel för vissa kostnader
inom Utbildningsdepartementet.

Frågor:

a) Vilka var dessa kostnader?

b) Vilken var anledningen till att medel från detta anslag och
inte från anslaget Al. Utbildningsdepartementet togs i anspråk?

2. Regeringsbeslut 1994-06-09 nr 21 Disposition av medel

I beslutet föreskriver regeringen att från det under åttonde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94 uppförda anslaget D 42 Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.,
anslagsposten 4. Till regeringens disposition, 2 813 000 kronor
skall användas "för utlägg i samband med Resursberedningens
arbete, samordnat lokalförsörjningsarbete för de konstnärliga
högskolorna i Stockholm och seminarieserien Akademiskt
ledarskap". Av en PM (1994-05-29) som finns i akten framgår att
medlen skall fördelas så att Resursberedningen får 2 100 000
kronor, lokalförsörjningsarbetet 400 000 kronor och Akademiskt
ledarskap 313 000 kronor. Dessutom framgår av denna PM att
finansieringen sker "enligt överenskommelse i budgetarbetet BP
1993/94".

Frågor:

a) Vad avsåg dessa utlägg?

b) Hur motiveras att medel från detta anslag togs i anspråk och
inte - i varje fall när det gäller Resursberedningen - från
Utbildningsdepartementets kommittéanslag?

c) Hur och med vem träffades överenskommelsen om finansiering?

3. Regeringsbeslut 1994-08-11 Medel för vissa kostnader inom
Utbildningsdepartementet

I beslutet föreskriver regeringen att från det under åttonde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94 uppförda anslaget E 13. Vissa
särskilda utgifter för forskningsändamål, anslagsposten 11. Till
regeringens disposition, 1 358 750 kronor skall användas för
täckande av uppkomna kostnader i samband med vissa uppdrag m.m.
Bland dessa uppdrag finns ett till RRV att göra en genomgång av
vad som särskilt bör beaktas vid bolagsbildning för de ändamål
om beskrivs i propositionen Forskning för kunskap och framsteg
(prop. 1992/93:170) vad gäller möjligheterna för universitet och
högskolor att äga bolag. Kostnaden för uppdraget uppgår till
380 000 kronor.

Fråga:

Hur motiveras att detta anslag togs i anspråk för uppdraget till
RRV?

1994/95:KU30

Bilaga A 2.1

4. Regeringsbeslut 1994-09-15 Medel för deltagande i SAC0:s
internationella studentmässa

1994/95: K.U30

Bilaga A 2.1

I beslutet anvisar regeringen 45 625 kronor för
Utbildningsdepartementets deltagande i SAC0:s internationella
studentmässa i Sollentuna den 16-19 november 1994 från det
under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1994/95 upptagna
anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m., anslagsposten 10. Till regeringens disposition.

Frågor:

a) Vad innebar departementets deltagande i denna mässa?

b) Hur motiveras att detta anslag togs i anspråk för detta
ändamål?

Svar önskas om möjligt senast den 24 mars 1995.

Med vänlig hälsning

kanslichef

kopia till rättschefen Bengt-Åke Nilsson, Statsrådsberedningen

1994/95: KU30

Bilaga A 2.2

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

1995-03-27

j Ink. dor

! Ur. 39 ö /<?¥-?$'
uU95/ii317ä

Expeditions- och rättschefen

Magnus Eriksson

Telefon 08-763 1740

Kanslichefen Magnus Isberg

Riksdagens konstitutionsutskott

Med anledning av konstitutionsutskottets frågor
angående vissa regeringsärenden rörande ianspråkta-
gande av anslag inom Utbildningsdepartementets om-
råde kan följande upplysningar lämnas.

Fråga 1. Såvitt framgår av tillgängliga handlingar^
avsåg kostnaderna ersättning till Lunda Forum AB för
en idépromemoria angående bolagsbildningar (22 500
kr), ersättning till Hultcrantz och Tobisson AB för
en utredning kring datastrukturen för forskning
(32 813 kr), ersättning till GRAMMA AB för skriften
"Swedish Education and Research" (43 455 kr) samt
ersättning till Posten Brev för distribution av en
forskningsbroschyr (51 280 kr).

När det gäller anledningen till att medel från detta
anslag togs i anspråk kan det nu endast konstateras
att det rörde sig om vissa utredningsuppdrag i an-
slutning till forskningspropositionen samt en sär-
skild informationsinsats i anslutning till denna.

Fråga 2. Utläggen avsåg

- en seminarieserie (STAR) för ekonomiadministrativ
personal vid universitet och högskolor avseende
vissa redovisningstekniska frågor i samband med
införande av nytt resurstilldelningssystem

- samordning av de konstnärliga högskolorna i Stock-
holm före utarbetande av bl.a. förslag till gemen-
samt campus

- en seminarieserie (Akademiskt ledarskap) för rek-
torer och förvalningschefer i ledarskap med anled-
ning av att 1993 års universitetsreform ställer
ökade krav på ledningen av universitet och högsko-
lor.

När det gäller skälen till att medel togs i anspråk
från anslaget D 42. kan följande nämnas. Seminarie-
serien (STAR) riktade sig uteslutande till personal
vid universitet och högskolor och avsåg del av im-
plementeringen av det nya resurstilldelningssyste-
met. Medel för högskolegemensamma projekt, främst
ekonomiadministrativ utveckling och utvärdering av
högskolans verksamhet samt utbildning i anslutning
till dessa aktiviteter beräknades redan i budget-
propositionen för budgetåret 1992/93 under anslaget
D 5. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.
(prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 89). Medlen användes ej
detta budgetår utan överfördes som reservation till
anslaget D 42. Vissa särskilda utgifter inom univer-
sitet och högskolor m.m. och togs då i anspråk för
här angivet ändamål.

Utläggen för samordning av de konstnärliga högsko-
lorna i Stockholm användes för att utveckla ett
förslag till gemensam lokalisering och för utvidgat
samarbete i övrigt vilket annars varje högskola
skulle bekosta var för sig. Ändamålet finns angivet
i prop. 1992/93:169 Högre utbilding för ökad kompe-
tens s. 65 och 226.

Seminarieserien Akademiskt ledarskap avsåg en ut-
vecklingsinsats för ledare vid universitet och hög-
skolor i enlighet med ändamålet för de medel som
riksdagen anvisade under anslaget D 5. (se ovan).

Den överenskommelse om finansiering som nämns i en
promemoria i ärendet var en intern beredningsfråga
mellan Utbildningsdepartementet och Finansdeparte-
mentet .

Fråga 3. I propositionen 1992/93:170 Forskning för
kunskap och framsteg förklarade regeringen att uni-
versitet och högskolor skulle få möjlighet att bilda
bolag för forskning. För detta ändamål beräknades
medel under anslaget E 13. Vissa särskilda utgifter
för forskningsändamål. Regeringen uppdrog sedermera
åt universiteten att inkomma med ansökningar om att
få bilda bolag för forskning. Vidare uppdrogs åt RRV
att ta fram en handledning till universitet och
högskolor rörande vad som särskilt bör beaktas vid
bolagsbildning vid universitet och högskolor. Upp-
draget hade således en direkt anknytning till bo-
lagsbildandet. Eftersom särskilda uppdrag till RRV
som medför extraordinära kostnader för myndigheten
normalt bekostas genom tillskott av medel fakturera-
des Utbildningsdepartementet för detta. Handledning-
en bedömdes vara en förutsättning för universitetens
ansökningar om att få bilda bolag. Kostnaden borde
därför belasta det anslag som var avsett för bolags-
bildningarna.

1994/95:KU30

Bilaga A 2.2

Fråga 4. Avsikten med Utbildningsdepartementets
deltagande i mässan var att - företrädesvis till
gymnasister - sprida information om högskolestudier.
Utläggen avsåg en monter på mässan. Något faktiskt
deltagande i mässan, som ägde rum efter regerings-
skiftet, kom emellertid inte till stånd.

1994/95:KU30

Bilaga A 2.2

Kopia till rättschefen Bengt-Åke Nilsson, Statsråds-
beredningen

Antal tjänstgörande i RK exkl UD 95U1

	1	1052	CM CO	1873	85	CO	228	X— o CM
		CO			O	o	O
	FK	CD	x—	b-				b-
	FK		v—	CM				CM
	3	36	CO	54	ID	cn		CO CO
	£
		ID	V-	co	CM	m	b-	CO
		b-	in	CM			CM	in
	S			M—
		CO	b-	ID	b-	o>	co	▼-
		ID	CO	O			^r—	T-
	O
		CO	CO		CO	o	CO	b-
		ID	ID			▼“	M—	CM
	z			T—				v-
		n	v-	y—		T—	co	o>
		CO	<n	CO		T“	T—	M-
	<			T-
		ID	3	cn	T—	CM	CO	CM
	Q		3	r*				CO

		T-	r-	co	CO	cn	co
		cn	M-	cn		T"	V	IO
	D
		r**	CO	ID	b-	■«—	CO	co
			CO			CM	CO	IO
	iZ	T-	T“	CO				co
		CM	b-	cn	CO	in		o
		m-	CO	r-		T”	CM	o
	*
		ID	r*	CM		ID	O	T-
		o	ID	CO			CM	o>
	CO							t—
			CO		o	cn	CO	b~
	o	ID	CO
	u.
		CO	ID	v-	o	o	o
		r*	co		▼“	CM	co	r-

	—3
		in	co	00	o	o	o	co
	SB	CM	CM
	C
	s		s		X.	S
u>
•4=r

av An	E			italt	4D		é Tota
umma	E o I 0)	Q. (D		ep:tTc	ommitt		ommitt	otalt
	Q	u		o			x.	i-

1994/95:KU30

Bilaga A 3.1

Antal tjänstgörande dep.sek. och kansliråd i RK exkl UD 9501

	Totalt	269	266	535	26	o co	CD CO	T- cxi CD
	* U-	O cxi	id CX\|	ID xr	o		*r-	CD xr
	Z3	o	xr	xT		CXI	CO	r-
	s	CD CXI	o cxi	CO	co	cxi	ID	in
	o	co	o	CO cxi	o	cn	CO	cn
	z	o cxi	CM	V“ xt	CM	r-	O>	O ID
	<	28	8	O ID		xfr	CO	CD ID
	o	i-'-	xr	CO		CM	cn	xr co
		29	CM	O ID	co	V		r* ID
	iZ	xt	ID CD	106	co	xr		(O cxi T—
		xr	CO	r^- CXJ	o	cn	co	3
	w	a> CM	CO CXI	cxi ID	ID	r*	cxi T—	3
	■o U-	CO ▼“	T— CM	3	o	CD	CD	O xf
Dep	2 -3	Xfr		-		CO	cn	O CXI
	Kön	*	S	*-• ra		S	\| KLRAD Totalt	jTotalt
Summa av Antal tjg	\|Tjbentxt	LL1 w CL LU O		6 i- LU W CL LXJ Q	KLRAD		\| KLRAD Totalt	jTotalt

1994/95:KU30

Bilaga A 3.1

Föthåflandei medellön/kör> fOr dep.»ek. och kaneflréd I RK exkl UD 9501

	5	* 5 8	£ 8	100,78%	* cn CN 8
	* UL	1	z 8 CD O w	o'	o’
	5	8	o‘	8	5f o
	3	* 8 8	8	£ §	SS 3 &
	O	* 8 8	£ o g	g o’	o‘
	z	* ? 8	* 8 o T—	* £ S	* 5 6
	<	* 8 8	* 8 V T"	2? ? 8	se 8 o
		8 8	* g cn o ▼”	* 8 5 T—	s o co
	3	* CO w— 8	S m co o	CN	£ CN cn o‘ co
	iZ	z 8 S	* s o	£ cn cn o>	sR 8 8
	*	2 o m co	£ 8	o	o‘
	co	\| 100,65%\|	s 8 8	* 8 &	£ s’ T—
	o u.	* 8 8	£ b- d	o	o‘
Q- s	3 “5	£ <*) o T-	* co 8	* 8 CD a>	* 3 o
* i =	i	*	2		2
* i =	j	£ cn Q- LU Q

1994/95 :KU30

Bilaga A 3.1

1994/95: KU30

Bilaga A 3.1

Förhållandet medellön/kön per åldersgrupp för dep.sek och kansliråd i RK exkl UD 9501

	Q s	S	o' O O o'	0,00%	96,79%	100,85%	107,29%	95,13%	93,07%	96,83%	0,00%
	Q s		0,00%	0,00%	103,31%	99,16%	93,20%	105,12%	107,45%	103,27%	0,00%
Tjbentxt \|Kön	DEPSEK	5	100,71%	( 103,35%	102,62%	105,33%	113,02%	107,47%	109,03%	108,00%	88,01%
Tjbentxt \|Kön	DEPSEK		99,29%	96,76%	97,45%	94,94%	88,48%	93,05%	91,72%	92,59%	113,63%
1 Förhållande medellön/kön		e- o> 2 CD XJ <	25 - 29 år	30 - 34 år	35 - 39 år	40 - 44 år	k_ •CD O) i ID	50 - 54 år	55 - 59 år	L— •cn S < o CD	\|65 - ,år

1994-10-27

STATSRÅDSBEREDNINGEN

1994/95:KU30

Bilaga A 4.1

Konstitutionsutskcrtef •

den

pnr !

ÖVERENSKOMMELSE MELLAN RIKSDAGSPARTIERNA OM FÖRMÅNER
FÖR STATSSEKRETERARE I SAMBAND MED REGERINGSSKIFTEN
M.M.

1. Denna överenskommelse omfattar statssekreterare
enligt vad som närmare anges i p. 6. Med
statssekreterare avses också kabinettssekreteraren i
Utrikesdepartementet.

2. Vid ett regeringsskifte skall statssekreterarna
omedelbart efter den nya regeringens tillträde begära
sitt entledigande från anställningen som
statssekreterare. De skall dessutom begära
entledigande från sådana uppdrag som ordförande eller
ledamot i organ med statlig anknytning, t.ex.
utredningar, styrelser för verk, institutioner eller
företag, som har direkt samband med tjänstgöringen
som statssekreterare.

Den tillträdande regeringen skall vid sitt första
sammanträde entlediga statssekreterarna från
anställningen med omedelbar verkan. Den skall också
entlediga dem från deras övriga uppdrag i de fall och
från de tidpunkter som bedöms lämpliga i varje
särskilt fall.

3. Den tillträdande regeringen skall vid sitt första
sammanträde besluta om förmåner till de avgående
statssekreterarna enligt följande.

3.1 En statssekreterare som omedelbart före
tillträdet innehaft ansällning som generaldirektör
eller annan sådan anställning som avses i bilaga A

till förordningen (1991:1160) om förordnandepension

m.m. skall erbjudas ny anställning med motsvarande
villkor när anställningen som statssekreterare
upphör. Lönen i denna nya anställning skall inte
understiga den lön som han eller hon hade vid
avgången från anställningen som generaldirektör eller
från annan anställning som avses i bilaga A till den
nämnda förordningen.

3.2 Övriga statssekreterare skall fr.o.m. dagen efter
entledigandet ha rätt till avgångsvederlag med ett
belopp som motsvarar månadslönen vid
avgångstillfället, att utbetalas månadsvis i
efterskott under högst 24 månader. Om en
statssekreterare vid avgångstidpunkten har varit
anställd kortade tid än 12 månader utbetalas dock
avgångsvederlaget under högst 12 månader.

Avgångsvederlaget skall minskas dels med inkomst av
anställning eller annat förvärvsarbete som den f.d.
statssekreteraren uppbär under vederlagsperioden
eller, om denna inkomst är högre, helt bortfalla,
dels med vad den förutvarande statssekreteraren
uppbär eller har rätt att uppbära i pension och
liknande.

En f.d. statssekreterare som under tiden som
statssekreterare varit tjänstledig från en tidigare
anställning och som inte återgår till denna och som
inte heller får någon annan anställning eller något
annat förvärvsarbete har rätt till avgångsvederlag
endast om särskilda skäl talar mot att han eller hon
återgår till sin tidigare anställning.

4. Den som tjänstgör som statssekreterare när det
statsråd som han eller hon är knuten till avgår är
skyldig att omedelbart begära sitt entledigande.

1994/95 :KU30

Bilaga A 4.1

5. I fråga om statssekreterare som entledigas i fall
som avses i p. 4 eller som entledigas av någon annan
anledning än på egen begäran skall p. 3.1 eller 3.2
tillämpas.

6. Denna överenskommelse skall gälla alla
statssekreterare som anställs fr.o.m. den 7 oktober
1994.

7. Alla statssekreterare skall i samband med
anställningen informeras om innehållet i denna
överenskommelse och skriftligen bekräfta att de tagit
del därav.

1994/95:KU30

Bilaga A 4.1

Moderata samlingspartiet

POLITISKT SAKKUNNIGA, JANUAR11995

1994/95:KU30

Bilaga A 4.2

Under år 1994 till riksdagen avlämnade propositioner som
innehåller lagförslag, vilka har granskats av Lagrådet

1994/95:KU30

Bilaga A 5.1

Prop. 1993/94:65

Prop. 1993/94:112

En ändrad lagstiftning för
statsanställda m.fl.

(Finansdepartementet)

Förslag till lag om offentlig
anställning, förslag till lag om
fullmaktsanställning, förslag till lag
om ändring i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister och förslag
till lag om ändring i polislagen
(1984:387)

Disciplinförseelser av krigsmän m.m.

(Försvarsdepartementet)

Prop. 1993/94:123

Förslag till lag om ändring i lagen
(1986:644) om disciplinansvar av krigs-
män, m.m.

Skuldsaneringslag

(Justitiedepartementet)

Förslag till skuldsaneringslag, förslag
till lag om ändring i brottsbalken,
förslag till lag om ändring i lagen
(1927:77) om försäkringsavtal, förslag
till lag om ändring i ackordslagen
(1970:847), förslag till lag om ändring
i rättshjälpslagen (1972:429), förslag
till lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173),
förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100), förslag till

2 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

	lag om ändring 1 lagen (1982:188) om 1994/95 :KU30 preskription av skattefordringar m.m., Bilaga A 5.1 förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672), förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m., förslag till lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet
Prop. 1993/94:130	Ändringar i brottsbalken m.m. (Jus ti tiedepartementet)
Prop. 1993/94:133	Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna (Justitiedepartementet)
Prop. 1993/94:139	Lag om behörighet att utöva veterinäryrket (Jordbruksdepartementet)
Prop. 1993/94:142	Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien (Jus ti tiedepartementet)
Prop. 1993/94:143	Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning (Jus ti tiedepartementet) Förslag till lag om brottsofferfond, förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, förslag till lag om ändring i utsökningsbalken, förslag

	till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt m.m., förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.	1994/95 :KU30 Bilaga A 5.1
Prop. 1993/94:147	Järnställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar (Socialdepartementet)
Prop. 1993/94:148	Vårdnadsbidrag Socialdepartementet
Prop. 1993/94:149	Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m. (Socialdepartementet)
Prop. 1993/94:150	Förslag till slutlig regering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition) (Finansdepartementet)
Bilaga 14	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion (Miljö- och naturresursdepartementet)
Prop. 1993/94:151	Rättssäkerhet vid beskattningen (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:152	Andrad tidpunkt för att lämna självdeklaration m.m. (Finansdepartementet) Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, förslag till lag om

	öndring i uppbördslagen (1953:272), 1994/95:KU30 förslag till lag om öndring i Bilaga A 5.1 taxeringslagen (1990:324), förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.
Prop. 1993/94:159	Utvisning på grund av brott (Kulturdepartementet)
Prop. 1993/94:160	Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området (Kulturdepartementet)
Prop. 1993/94:162	Handel med el i konkurrens (Näringsdepartementet)
Prop. 1993/94:165	Några frågor om sekretess (Jus ti tiedepartementet)
Prop. 1993/94:168	ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (Kommunikationsdepartementet)
Prop. 1993/94:176	Ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. (Utrikesdepartementet)

Prop.	1993/94:178	Ändring i plan- och bygglagen, m.m. (Miljö- och naturresursdepartementet)	1994/95:KU30 Bilaga A 5.1
Prop.	1993/94:182	Ny lotterilag (Civildepartementet)
Prop.	1993/94:184	Försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll (Justitiedepartementet)
Prop.	1993/94:186	Ändringar i arbetsmiljölagen (Arbetsmarknadsdepartementet)
Prop.	1993/94:188	Lokal demokrati (Civildepartementet)
Prop.	1993/94:190	Enhetliga regler för överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m. (Justitiedepartementet)
Prop.	1993/94:191	Exekutiv försäljning av fast egendom (Jus ti tiedepartementet)
Prop.	1993/94:192	Rättslig handlingsförmåga för institutioner inom Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa samt immunitet och privilegier (Utrikesdepartementet)
Prop.	1993/94:195	Ny sjölag (Jus ti tiedepartemen tet)
Prop.	1993/94:196	Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m. (Justitiedepartementet)

Prop. 1993/94:197

Prop. 1993/94:198

Datapantbrev

(Jus ti tiedepartementet)

Lag om genetiskt modifierade organismer
(Jus ti tiedepartementet)

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.1

Prop. 1993/94:199

Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m.

(Justi tiedepartementet)

Prop. 1993/94:200

Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.

(Justitiedepartementet)

Prop. 1993/94:201

Ränteskillnadsersättning vid
förtidsuppsägning av konsumentkrediter
(Justitiedepartementet)

Prop. 1993/94:203

Ändring av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet) m.m.

(Utrikesdepartementet)

Prop. 1993/94:208

Prop. 1993/94:210

Prop. 1993/94:211

Förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Förändringar i lönegarantisystemet
(Arbetsmarknadsdepartementet)

Särskilda konkurrensregler för
lantbruket

(Näringsdepartementet)

Handräckning vid EFTA:s
övervakningsmyndighets undersökningar
hos företag i Sverige
(Näringsdepartementet)

Prop. 1993/94:216	Ombildning av Landshypotek 1994/95: KU30 (Finansdepartementet) Bilaga A 5.1
Prop. 1993/94:217	En reformerad datalag (Justitiedepartementet)
Prop. 1993/94:219	Handikappombudsman (Socialdepartementet)
Prop. 1993/94:224	Ändringar i skatteregisterlagen, m.m. (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:225	Vissa mervärdesskattefrågor (Finansdepartementet) Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000)
Prop. 1993/94:227	Frågor om offentlig upphandling (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:232	Ändringar i aktiekontolagen (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:234	Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m. (Finansdepartementet) Förslag till lag om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering, förslag till lag om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag, förslag till lag om beskattning av viss vidareutdelning, förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), förslag

	till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
Prop. 1993/94:235	Lag om arbetsförmedlingsregister (Arbetsmarknadsdepartementet)
Prop. 1993/94:251	Förmynderskapslagstiftningen (Jus ti tiedepartementet)
Prop. 1994/95:2	ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:3	Nationalstadsparken U1riksdal-Haga-Brunnsviken-Dj urgården (Miljö- och naturresursdepartementet)
Prop. 1994/95:6	Totalförsvarsplikt (Försvarsdepartementet) Förslag till lag om totalförsvarsplikt, förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., förslag till lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m., förslag till lag om

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.1

arbetsförmedlingstväng, förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), förslag till lag om ändring
i lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar, förslag till
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272), förslag till lag om ändring
i lagen (1957:668) om utlämning för
brott, förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
förslag till lag om ändring i
skadeståndslagen (1972:207), förslag
till lag om ändring i lagen (1974:613)
om handläggningen av vissa
regeringsärenden, förslag till lag om
ändring i lagen (1975:1339) om
Justitiekanslems tillsyn, förslag till
lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd, förslag till
lag om ändring i lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada
m.m., förslag till lag om ändring i
semesterlagen (1977:480), förslag till
lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160), förslag till lag om ändring
i förfogandelagen (1978:262), förslag
till lag om ändring i passlagen
(1978:302), förslag till lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100), förslag
till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd, förslag till lag om
ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän,
förslag till lag om ändring i
arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262), förslag till lag om ändring
i lagen (1989:225) om ersättning till

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.1

	smittbärare, förslag till lag om ändring 1994/95:KU30 i folkbokföringslagen (1991:481), Bilaga A 5.1 förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), förslag till lag om ändring i lagen om utbildning för fredsbevarande verksamhet
Prop. 1994/95:7	Lag om civilt försvar (Försvarsdepartementet)
Prop. 1994/95:8	Lag om socialförsäkringsregister (Socialdepartement)
Prop. 1994/95:9	Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m. (Socialdepartementet)
Prop. 1994/95:10	Miljöbalk (Miljö- och naturresursdepartementet)
Prop. 1994/95:12	Handläggning av ungdomsm&l (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:14	Ny fastighetsmäklarlag (Jus titiedepartementet) Förslag till fastighetsmäklarlag
Prop. 1994/95:17	Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden (Jus titiedepartementet)

Prop. 1994/95:19	Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (U trikesdepartementet)	1994/95: KU30 Bilaga A 5.1
Prop. 1994/95:21	Uppehållstillstånd efter inresa (Kulturdepartementet)
	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Prop. 1994/95:23	Ett effektivare brottsmålsförfarande (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:27	Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:28	Höjning av vattenföroreningsavgiften (Kommunikationsdepartementet)
Prop. 1994/95:41	Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m. (Socialdepartementet)
Prop. 1994/95:44	Konkurrensverkets ställning i överklagandeärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), m.m. (Näringsdepartementet)
Prop. 1994/95:48	Tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, m.m. (Näringsdepartementet)
Prop. 1994/95:49	Reformerad löneexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheten (Justitiedepartementet)

Prop. 1994/95:50

Nya kapitaltäckningsregler m.m.

(Finansdepartementet)

1994/95:KU30

Bilaga A 5.1

Förslag till lag om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100),
förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan, förslag till lag
om ändring i bankrörelselagen
(1987:617), förslag till lag om ändring
i bankaktiebolagslagen (1987:618),
förslag till lag om ändring i
sparbankslagen (1987:619), förslag till
lag om ändring i föreningsbankslagen
(1987:620), förslag till lag om ändring
i lagen (1989:508) om
försäkringsmäklare, förslag till lag om
ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
förslag till lag om ändring i lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver, förslag till lag om ändring i
insiderlagen (1990:1342), förslag till
lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, förslag till lag om
ändring i lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m., förslag till lag om
ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet, förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag, förslag till lag om
ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande

Prop. 1994/95:51

Prop. 1994/95:53

Prop. 1994/95:55

Prop. 1994/95:56

Prop. 1994/95:58

Prop. 1994/95:59

Prop. 1994/95:67

överklagande av Datainspektionens beslut
i vissa ärenden

(Justitiedepartementet)

Omräkningsförfarande vid
fastighetstaxeringen, m.m.

(Finansdepartementet)

Försäljningsskatten på motorfordon

(Finansdepartementet)

Nya lagar om tobaksskatt och
alkoholskatt, m.m.

(Finansdepartementet)

Förslag till lag om tobaksskatt, förslag
till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Uthyrning och utlåning av
upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
(Justitiedepartementet)

översyn av varumärkeslagen m.m.

Madridsystemet

(Justi tiedepartementet)

Försenade årsredovisningar m.m.

(Justitiedepartementet)

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.1

Prop. 1994/95:68

Prop. 1994/95:70

Europeiska Ekonomiska

Intressegrupperingar (EEIG)
(Justitiedepartementet)

Ändringar av den bolagsrättsliga
lagstiftningen för bank- och

	försäkringsområdet med anledning av 1994/95 :KU30 EES-avtalet Bilaga A 5.1 (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:74	Återlämnande av kulturföremål (Kulturdepartemente t)
Prop. 1994/95:77	Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (Socialdepartementet)
Prop. 1994/95:89	Förslag till alkohollag (Socialdepartementet) Förslag till alkohollag, förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Prop. 1994/95:92	Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter, m.m. (Finansdepartementet) Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om

Prop. 1994/95:93

Prop. 1994/95:94

Prop. 1994/95:97

uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, förslag till lag om
ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
förslag till lag om ändring i lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
förslag till lag om ändring i
utsökningsbalken, förslag till lag om
ändring i skuldsaneringslagen
(1994:334), förslag till lag om ändring
i lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner, landsting
och församlingar

Elektronisk dokumenthantering inom
skatteförvaltningen, m.m.

(Finansdepartementet)

Förslag till lag om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343), förslag
till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsav-
gifter, förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272), förslag till
lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Ändringar i folkbokföringslagen, m.m.

(Finansdepartementet)

Ändring i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner
(Utrikesdepartementet)

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.1

Prop. 1994/95:102	övergång av verksamheter och kollektiva 1994/95:KU30 uppsägningar Bilaga A 5.1 (Arbetsmarknadsdepartementet)
Prop. 1994/95:111	Ansvar för skada vid internationell Järnvägstrafik, m.m. (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:112	Utrikessekretess m.m. (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:117	Lag om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, m.m. (Miljö- och naturresursdepartementet)
Prop. 1994/95:123	Ny marknadsföringslag (Civildepartementet)
Prop. 1994/95:124	Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (ans taltsindelningen m.m.) (Jus titiedepartementet)

Under år 1994 till riksdagen avlämnade propositioner som
innehåller lagförslag med redovisade skäl (jfr 8 kap. 18 $
regeringsformen) för att Lagrådets yttrande inte har inhämtats

1994/95:KU30

Bilaga A 5.2

Prop. 1993/94:65

En ändrad lagstiftning för
statsanställda m.fl.

(Finansdepartementet)

Förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434), förslag till
lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare, förslag
till lag om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank, förslag till lag
om ändring i arbetsrättsliga
beredskapslagen (1987:1262), förslag
till lag om ändring i lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagens
ombudsmän, förslag till lag om ändring i
lagen (1983:1061) med instruktion för
Riksdagens förvaltningskontor, förslag
till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100), förslag till lag om ändring
i lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ
i frågor om disciplinansvar m.m.
beträffande arbetstagare hos riksdagen
och dess myndigheter, förslag till lag
om ändring i lagen (1965:61) om
behörighet att utöva veterinäryrket m.m.

Prop. 1993/94:100

Förslag till statsbudget för budgetåret

1994/95

(Finansdepartementet)

3 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Bilaga 7

Bilaga 8

Förslag till lag om ändring i lagen
(1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik

(Kommunikationsdepartementet)

Förslag till lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.

(Finansdepartementet)

1994/95:KU30

Bilaga A 5.2

Bilaga 10

Förslag till lag om ändring i

utsädeslagen (1976:298)

(Jordbruksdepartementet)

Bilaga 11

Förslag till lag om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om
socialavgifter, förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter, förslag till lag om
praktik för invandrare

(Arbe tsmarknadsdepartemente t)

Bilaga 12

Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:318) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom

Kulturdepartemente ts verks amhe tsområde,
förslag till lag om ändring i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m., förslag
till lag om ändring i lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av filmer och
videogram, förslag till lag om ändring i
lagen (1981:508) om radiotidningar
(Kulturdepartemente t)

Prop. 1993/94:105 Avsnitt 6		Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Finansdepartementet) Förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt (Finansdepartemente t) Disciplinförseelser av krigsmän m.m. (Försvarsdepartementet)	1994/95 :KU30 Bilaga A 5.2
Prop.	1993/94:112		1994/95 :KU30 Bilaga A 5.2
		Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation
Prop.	1993/94:119	Kompensation för viss dieseloljeskatt (Finansdepartementet)
Prop.	1993/94:123	Skuldsaneringslag
		Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev
Prop.	1993/94:125	Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (Finansdepartementet)
Avsnitt 5		Förslag till lag om ändring i lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter (Socialdepartementet)
Prop.	1993/94:140	Bygder och regioner i utveckling (Arbetsmarknadsdepartementet)
Prop.	1993/94:143	Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning (Justitiedepartementet)

	Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413), förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Prop. 1993/94:145	Legitimation för vissa naprapater och kiropraktorer m.m. (Socialdepartementet)
Prop. 1993/94:150	Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition) (Finansdepartementet)
Bilaga 7	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994, förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 (Finansdepartementet)
Bilaga 11	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (Kulturdepartementet)
Bilaga 12	Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser (Näringsdepartemen te t)
Prop. 1993/94:152	Ändrad tidpunkt för att lämna självdeklaration m.m. (Finansdepartementet)

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.2

	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i uppbördslagen (1953:272), förslag till lag om ändring i skogskontolagen (1954:142), förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), förslag till lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd, förslag till lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:100)
Prop. 1993/94:153	Ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige beträffande skatter på arv och på gåva (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:154	Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Gambia (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:155	Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Bolivia (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:171	Ny huvudman för näringsförbudsregistret (Näringsdepartementet)
Prop. 1993/94:173	Bostadstillägg till pensionärer (Socialdepartementet)

1994/95:KU30

Bilaga A 5.2

Prop. 1993/94:181	Slopad årlig fordonsskatt för vissa äldre motorfordon (Finansdepartementet)	1994/95 :KU30 Bilaga A 5.2
Prop. 1993/94:193	Licensområden för älgjakt m.m. (Jordbruksdepartementet)
Prop. 1993/94:194	Avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor (Kommunikationsdepartemente t)
Prop. 1993/94:202	överflyttning av fartyg mellan fartygsregister (Kommunikationsdepartementet)
Prop. 1993/94:203	Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m. (Utrikesdepartementet)
	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369), förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda, förslag till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem
Prop. 1993/94:212	Vissa lagstiftningsfrågor på energiområdet (Näringsdepartementet)
Prop. 1993/94:220	Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. (Socialdepartementet)

Prop. 1993/94:222	Förnyat förslag till lagstiftning om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling (Näringsdepartementet)
Prop. 1993/94:225	Vissa mervärdesskattefrågor (Finansdepartementet) Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000)
Prop. 1993/94:226	Placering av medel som deponerats hos myndighet (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:229	Strandskydd (Miljö- och naturresursdepartementet)
Prop. 1993/94:230	Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vitryssland (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:231	Utvidgad kompensation för viss dieseloljeskatt, m.m. (Finansdepartementet)
Prop. 1993/94:234	Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m. (Finansdepartementet) Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen, förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624), förslag till lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder, förslag till lag om ändring i lagen

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.2

(1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning, förslag till lag om ändring
i lagen (1993:1538) om

periodiseringsfonder, förslag till lag
om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag
för underskott av näringsverksamhet,
förslag till lag om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter

1994/95:KU30

Bilaga A 5.2

Prop.	1993/94:239	Fortsatt giltighet av lagen om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt (Justitiedepartementet)
Prop.	1993/94:243	Försäljning av AB Tipstjänst till svenskt föreningsliv m.m. (Finansdepartementet)
Prop.	1993/94:244	Utbildning för fredsbevarande verksamhet (Försvarsdepartementet)
Prop.	1993/94:246	Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vietnam (Finansdepartementet)

Prop. 1994/95:4

Miljöklasser för bensin m.m.

(Miljö- och naturresursdepartementet)

Prop. 1994/95:6

Totalförsvarsplikt

(Försvarsdepartementet)

	Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
Prop. 1994/95:11	Differentierad skatt på blyfri bensin (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:14	Ny fastighetsmäklarlag (Justitiedepartementet) Förslag till fastighetsmäklarlag
Prop. 1994/95:18	Finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade elmarknaden, (Näringsdepartementet)
Prop. 1994/95:21	Uppehållstillstånd efter inresa (Kulturdepartementet) Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)
Prop. 1994/95:25	Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:29	Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike beträffande skatter på arv och på gåva (Finansdepartementet)

1994/95:KU30

Bilaga A 5.2

Prop. 1994/95:33

Prop. 1994/95:34

Prop. 1994/95:36

Fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag
(Justitiedepartementet)

Den svenska tullagstiftningen vid ett
EU-medlemskap

(Finansdepartementet)

övergången från EES till EU - vissa
kompletterande bestämmelser
(Utrikesdepartementet)

1994/95 :KU30

Bilaga A 5.2

Prop. 1994/95:39

Införlivande av vissa direktiv enligt

EES-avtalets Bilaga VII, m.m.

(Näringsdepartementet)

Prop. 1994/95:43

Lageravgift på socker och ris
(Jordbruksdepartementet)

Prop. 1994/95:45

Ändring 1 lagen (1973:1199) om
ersättning från den internationella
oljeskadefonden

(Jus ti tiedepartementet)

Prop. 1994/95:46

Ändringar i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall
(Utrikesdepartementet)

Prop. 1994/95:47

Riksbankens och Finansinspektionens
beredskapsansvar

(Finansdepartementet)

Prop. 1994/95:50

Nya kapitaltäckningsregler m.m.

(Finansdepartementet)

Förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272), förslag till

	lag om ändring i lagen (1994:806) om 1994/95:KU30 ändring i lagen (1991:981) om Bilaga A 5.2 värdepappersrörelse.
Prop. 1994/95:52	Beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, m.m. (Finansdep ar temen tet)
Prop. 1994/95:54	Ny lag om skatt på energi, m.m. (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:56	Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. (Finansdepartementet) Förslag till lag om alkoholskatt, förslag till lag om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaks varor från land som är medlem i Europeiska unionen, förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69), förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Prop. 1994/95:57	Mervärdesskatten och EG (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:60	Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas förenta stater (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:61	Vårdnadsbidraget, garantidagarna, enskild barnomsorg (Socialdepartementet)

Prop. 1994/95:62	Ändring i lagen om ömsesidig 1994/95:KU30 handräckning i skatteärenden Bilaga A 5.2 (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:64	Ändring av lagen (1986:1242) om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:65	Fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, m.m. (Jus ti tiedepartementet)
Prop. 1994/95:71	övergång från EES till EU på transportområdet (Kommunikationsdepartementet)
Prop. 1994/95:75	Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen (Jordbruksdepartementet)
Prop. 1994/95:76	Förändring av vissa arbetsrättsliga regler (Arbetsmarknadsdepartementet)
Prop. 1994/95:86	EG-regler om tilläggsskydd för läkemedel (Justitiedepartementet)
Prop. 1994/95:87	Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet (Justitiedepartementet)

Prop.	1994/95:89	Förslag till alkohollag (Socialdepartementet)	1994/95:KU30 Bilaga A 5.2
		Förslag till alkohollag
Prop.	1994/95:91	Beskattningen av europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIQ) och andra inkomstskattefrAgor (Finansdepartementet)
Prop.	1994/95:92	Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter, m.m. (Finansdepartementet)
		Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Prop.	1994/95:93	Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen, m.m. (Finansdepartementet)
		Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Prop.	1994/95:99	Förändringar i arbetslöshetsersättningen (Arbe tsmarknadsdepar temen tet)
Prop.	1994/95:101	Frivillig miljöstyrning och miljörevision (Miljö- och naturresursdepartementet)

Prop. 1994/95:104	Rätt för ett dotterbolag bildat av SBAB 1994/95:KU30 att fatta myndighetsbeslut i vissa Bilaga A 5.2 lönefrågor (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:107	Ändring i lagstiftningen för värdepappersfonder (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:115	Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen (Utrikesdepartemen tet)
Prop. 1994/95:122	Finansiering av medlemskap i EU (Finansdepartementet)
Prop. 1994/95:129	Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m. (Civildepartementet)

Utgivningen av Svensk författningssamling. Sent utkomna författningar.

Tabell 1. Förteckning över författningar i SFS som kommit ut från
trycket senare än två veckor före ikraftträdandet.

Utkom från trycket (totalt antal), nr i SFS.

13 dagar före ikraftträdandet (21)

1203, 1360, 1485-1492, 1494-1499, 1502-1505, 1507

12 dagar före ikraftträdandet (10)

107, 133, 143, 149, 153, 156-160

11 dagar före ikraftträdandet (81)

41, 95, 690, 692, 693, 696-717, 721, 725-736, 738, 739, 741-753,
755-758, 760-762, 765-773, 1254-1256, 1258-1260, 1262-1264,
1266

10 dagar före ikraftträdandet (21)

86-88, 90, 92, 94, 774-788

9 dagar före ikraftträdandet (64)

283, 284, 791-801, 816-828, 830-846, 853-857, 859, 863, 865,
866, 1203, 1204, 1303, 1311, 1347-1351, 1355, 1360, 1389

8 dagar före ikraftträdandet (62)

109-113, 461, 867-875, 878-902, 908-928, 1156

7 dagar före ikraftträdandet (18)

13, 23-26, 29, 34, 36-39, 66, 319, 321, 322, 1245, 1246, 1336

6 dagar före ikraftträdandet (10)

2, 3, 5, 6, 1162-1165, 1375, 1376

5 dagar före ikraftträdandet (70)

8, 231, 1547-1569, 1571-1574, 1576-1588, 1590-1616, 2083

4 dagar före ikraftträdandet (133)

929-952, 960, 962, 963, 965-967, 970, 972-997, 999, 1004-1007,
1267, 1275-1279, 1282, 1285, 1321, 1618-1648, 1651, 1655, 1657,
1658, 1660, 1665-1690

3 dagar före ikraftträdandet (98)

40, 101, 103, 106, 189, 417, 418, 1030, 1062, 1063, 1140-1152,
1409, 1691, 1692, 1694-1700, 1703, 1705, 1708-1710, 1714-1719,
1737-1741, 1743-1758, 1771-1801, 1805, 1806

2 dagar före ikraftträdandet (237)

65, 289, 1064-1070, 1077-1086, 1088, 1090-1096, 1213, 1214,
1374, 1661, 1662, 1704, 1711-1713, 1808, 1814-1823, 1826, 1827,
1829-1848, 1850-1857, 1859-1862, 1864-1868, 1870-1875,
1877-1879, 1882-1885, 1887-1890, 1892-1900, 1902, 1903,

1994/95:KU30

Bilaga A 6.1

1905-1911, 1913, 1914, 1917-1941, 1948-1956, 1958, 1960-1964,
1966, 1968-1987, 1990-2003, 2006-2011, 2013, 2022, 2026-2040,
2043, 2044, 2046-2048, 2050-2053, 2055-2058, 2060-2062

1 dag före ikraftträdandet (20)

44, 51, 69-71, 453, 1097, 1100-1106, 1108, 1109, 1111, 1113, 1886,
1891

samma dag som ikraftträdandet (7)

48, 516, 1307-1309, 1325, 1332

2 dagar efter ikraftträdandet (1)

1493

3 dagar efter ikraftträdandet (10)

1287-1296

4 dagar efter ikraftträdandet (5)

1120-1122, 1133, 1136

5 dagar efter ikraftträdandet (2)

1326, 1390

7 dagar efter ikraftträdandet (1)

8 dagar efter ikraftträdandet (2)

538, 539

9 dagar efter ikraftträdandet (1)

12 dagar efter ikraftträdandet (1)

1650

56 dagar efter ikraftträdandet (2)

1706, 1707

81 dagar efter ikraftträdandet (1)

1253

1994/95 :KU30

Bilaga A 6.1

Tabell 2. Andelen författningar som kommit ut från trycket mindre än
fyra respektive två veckor före ikraftträdandet, fördelat på respektive
departement.

1994/95:KU30

Bilaga A 6.1

Departement	< 4 veckor	< 2 vecko
Ju	52 «	28 %
UD	82 %	64 »
Fö	54 %	27 %
S	59 *	50 %
K	48 *	27 %
Fi	68 «	53 %
U	82 *	56 %
Jo	74 *	47 %
A	64 *	47 «
Ku	49 *	35 %
N	71 %	48 *
C	51 *	31 %
M	64 «	36 %
(Total t	61 %	42 %)

4 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Tabell 1

1994/95 :KU30

Bilaga A 7.1

Riksdagsskrivelser 1993/94

Departement Totalt

Slut-
behandlade

Inte slut-
behandlade

SB	2	2	0
Ju	74	67	7
UD	26	22	4
Fö	13	11	2
S	47	27	20
K	34	21	13
Fi	89	73	16
U	24	11	13
Jo	19	13	6
A	20	16	4
Ku	30	25	5
N	24	20	4
C	19	16	5
M	21	17	4
Summa	442	341	101

Tabell 2

1994/95: KU30

Bilaga A 7.1

Riksdagsskrivelser 1992/93

Slut-

Departement Totalt behandlade

Inte slut-
behandlade

Ju	10	5	5
UD	6	5	1
Fö	2	1	1
S	13	2	11
K	12	5	7
Fi	15	13	2
U	9	5	4
Jo	5	4	1
A	3	3	0
Ku	4	4	0
N	5	4	1
C	1	0	1
M	1	0	1

Summa 86 51

Tabell 3

1994/95: KU30

Bilaga A 7.1

Riksdagsskrivelser före 1992/93
Departement Totalt	Slut- behandlade	Inte slut- behandlade

Ju	30	10	20
UD	2	2	0
Fö	1	0	1
S	16	5	11
K	2	2	0
Fi	9	5	4
U	2	0	2
Jo	3	2	1
A	1	1	0
Ku	3	2	1
N	5	3	2
C	1	0	1
M	3	1	2

Summa

78 33

Tabell 4

1994/95:KU30

Bilaga A 7.1

Riksdagsskrivelser före 1992/93 som inte hade slutbehandlats
den 30 juni 1994; inom parentes anges motsvarande uppgift från
föregående års granskning (räknat per den 30 juni 1993)

Ar Departement

Summa

Ju UD Fö S K Fi U Jo A Ku N C M

1975 1 ............ 1 (1)

1975/76 .............- (-)

1976/77 ......-.......(-)

1977/78 (-)

1978/79 (-)

1979/80 ......-.......(-)

1980/81 (-)

1981/82 (-)

1982/83 (-)

1983/84 - - (-)

1984/85 (1)

1985/86 1 ............ 1 (1)

1986/87 2 .....-.....1 3 (3)

1987/88 ..............(-)

1988/89 2 - -1- 1- 1..... 5 (9)

1989/90 3 - - 2 -........ 5 (7)

1990/91 6 - - 6- 11 ...... 14 (29)

1991/92 5 - 12 - 21 - - 1211 16 (15)

Summa 20 0 1 11 0 42 10 1212 45

Finansutskottets yttrande
1994/95:FiU2y Regeringens behandling av riksdagens skrivelser Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 24 november 1994 berett
övriga utskott tillfälle att — i de delar som berör deras respektive
beredningsområden — yttra sig över regeringens skrivelse 1994/95:15
med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser. I anslut-
ning till sin remiss anger konstitutionsutskottet att man avser att i sin
granskning av regeringens redogörelse särskilt uppmärksamma hur
riksdagens tillkännagivanden till regeringen har behandlats. Det är
därför enligt konstitutionsutskottet önskvärt att denna fråga tas upp i
utskottens yttranden.

Utskottet

Finansutskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagen våren 1994
ställde sig bakom förslaget från Riksdagsutredningen att utskotten
själva bör följa upp och utvärdera resultatet av verksamheter inom
respektive utskotts verksamhetsområde (bet. 1993/94:KU18). När det
gäller utskottens uppföljningsarbete underströks att det är av särskilt
intresse att följa upp hur riksdagens anslagsbeslut, normgivningsbeslut
och tillkännagivanden till regeringen har genomförts. Utskottet anser
för sin del att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser är ett viktigt instrument i det uppföljnings- och utvärderings-
arbete som åvilar utskottet. Den av utskottet gjorda granskningen av
regeringens nu aktuella återrapportering till riksdagen skall inte minst
ses mot denna bakgrund.

Redogörelsen innefattar i huvudsak regeringsbeslut under perioden
den 1 juli 1993 — den 30 juni 1994. För att underlätta utskottens
möjligheter att vid uppföljningsarbetet fa en så aktuell bild som
möjligt har redovisningen fått omfatta även vissa regeringsbeslut efter
redovisningsperiodens utgång. Detta förfarande har dock endast an-
vänts om riksdagsskrivelserna därigenom har kunnat avrapporteras
som slutbehandlade.

Sammanlagt 43 riksdagsskrivelser redovisas i 1994 års redogörelse
inom finansutskottets beredningsområde. Av dessa är 40 ställda till
Finansdepartementet, två till Näringsdepartementet och en till Civilde-
partementet. Av de redovisade skrivelserna är endast två stycken äldre
än tre år. Samtliga utom fem anges som slutbehandlade. Av de senare
är endast en äldre än tre år. Enligt utskottets mening är det tillfreds-
ställande att riksdagens beslut inom finansutskottets ansvarsområde i
allt väsentligt genomförts utan onödig tidsutdräkt.

Ärenden som innebär att riksdagen anvisat anslag på statsbudgeten
eller att riksdagen antagit ett lagförslag anges som slutbehandlade i och

1994/95 :KU30

Bilaga A 7.2

med att regeringen utfärdar regleringsbrev för det anvisade anslaget
resp, utfärdar de lagar som riksdagen antagit. Ärenden som gäller
godkännande av riktlinjer för den ekonomiska politiken resp, budget-
politiken avslutas regelmässigt mot nästkommande budgetproposition
resp, kompletteringsproposition. Utskottet har inget att erinra mot det
förfaringssätt som tillämpats.

Utskottet ser positivt på att redogörelsen numera har en högre
aktualitet än tidigare år. Förbättringar av redovisningen har också
successivt gjorts för att underlätta utskottens uppföljningsarbete. Fi-
nansutskottet anser dock att ytterligare förbättringar bör ske. I motsva-
rande yttrande vid föregående riksmöte (1993/94:FiU7y) förordade
utskottet att konstitutionsutskottet skulle pröva om inte tillkännagivan-
den till regeringen borde redovisas i särskild ordning i regeringens
redogörelse. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet har vid sin genomgång av riksdagens skrivelser särskilt
uppmärksammat hur regeringen behandlat riksdagens tillkännagivan-
den. Genomgången har visat att detta instrument, såvitt avser finansut-
skottets område, kom till användning endast tio gånger under riksmö-
tet 1993/94 mot 25 gånger vardera under riksmötena 1991/92 och
1992/93. Av de tillkännagivanden som riksdagen gjort efter förslag från
utskottet har 18 behandlats i den nu aktuella redogörelsen. Utskottet
bedömer att flertalet av dessa redovisas och behandlas på ett sätt som
motsvarar vad utskottet och riksdagen avsåg när besluten fattades.
Beträffande fyra av tillkännagivandena vill utskottet emellertid göra
vissa påpekanden. Det rör sig om betänkandena 1992/93:FiU30
mom. 3 och mom. 122, 1993/94:FiU8 mom. 1 samt 1993/94:FiU20
mom. 57.

De två första fallen (rskr. 1992/93:447) avsåg dels utredning om
fastighetsmarknaden (mom. 3), dels statsbudgetens omfattning och upp-
delning i drifts- och kapitalbudget (mom. 122). Beträffande det första
tillkännagivandet kan noteras att det den 19 augusti 1993 tillsattes en
utredning om förhållandena på fastighetsmarknaden (dir. 1993:98)
med anledning av finansutskottets betänkande. I skrivelsen hänvisas till
att regeringen under hösten 1993, den 3 september resp, den 28 okto-
ber, fattade beslut om två propositioner. Den ena rörde minskade
räntebidrag och den andra åtgärder för att stabilisera bostadskredit-
marknaden. Att någon utredning tillsatts, som riksdagen begärt, fram-
går dock inte av själva redovisningen. Utskottet konstaterar dock att
riksdagens begäran har tillgodosetts.

När det gäller det andra tillkännagivandet i anslutning till betänkan-
det 1992/93:FiU30 anges i skrivelsen att frågan har redovisats i budget-
propositionen och i kompletteringspropositionen 1994. Ett internt
utredningsarbete uppges också ha inletts inom Finansdepartementet.
Enligt utskottets mening har frågan stor betydelse för uppställningen
av statsbudgeten och för utformningen av den rambeslutsmodell som
skall tillämpas i riksdagen fr.o.m. hösten 1996. Det hade därför varit
önskvärt om regeringen i årets budgetproposition hade redovisat vilka

1994/95:KU30

Bilaga A 7.2

aktiviteter som pågår inom detta område. Riksdagens tillkännagivande
kan dock enligt utskottet i huvudsak anses tillgodosett i och med att ett
utredningsarbete inletts.

Det tredje aktuella tillkännagivandet avsåg den övergripande målsätt-
ningen för Konjunkturinstitutets verksamhet (rskr. 1993/94:218). Rege-
ringen redovisade i budgetpropositionen (1993/94:100 bilaga 8) i an-
slutning till en s.k. fördjupad budgetprövning förslag till övergripande
målsättning för verksamheten vid Konjunkturinstitutet. Bl.a. angavs att
"en omprioritering av den löpande verksamheten bör ske så att ökad
vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp".

Utskottet konstaterade i sitt betänkande (1993/94:FiU8 s. 2—3) att
regeringen i propositionen inte gav någon närmare beskrivning av vad
som avsågs. Utskottet angav i anslutning därtill exempel på olika
analyser som skulle kunna vara av intresse i sammanhanget. I rege-
ringens skrivelse hänvisas endast till att regeringen utfärdat reglerings-
brev för de anvisade anslagen. I regleringsbrevet upprepas en formuler-
ing från budgetpropositionen. Enligt utskottets mening är det otill-
fredsställande att det inte av redovisningen framgår att riksdagen anfört
synpunkter i frågan och funnit anledning att göra ett särskilt tillkänna-
givande i ärendet.

Det fjärde tillkännagivandet där utskottet funnit anledning till påpe-
kande avsåg finansfullmakten (rskr. 1993/94:453). I kompletteringspro-
positionen våren 1994 föreslog regeringen att finansfullmakten skulle
kunna användas på ett mer flexibelt sätt än tidigare. Avsikten var att
regeringen skulle ges möjlighet att kunna disponera finansfullmakten
för åtgärder som kunde ge omedelbar effekt på sysselsättningen och
som dittills inte kunnat göras på detta sätt. I propositionen angavs
några exempel på insatser som borde kunna beslutas inom ramen för
finansfullmakten.

Utskottet anförde när det gällde villkoren för Finansfullmaktens
utnyttjande bl.a. följande (bet. 1993/94:FiU20 s. 126—127):

Finansfullmakten bör emellertid inte ges den omfattning eller inne-
börd att regeringsformens regler åsidosätts. Den får således inte använ-
das av regeringen om det är möjligt att i tilläggsbudget anslå medel för
arbetsmarknadspolitiska insatser. Likaledes får den inte användas för
arbetsmarknadspolitiska insatser av sådant slag som riksdagen behand-
lat men avvisat. Vad beträffar tillfälliga förändringar av det arbetsmark-
nadspolitiska regelsystemet — som nu föreslås i propositionen —
berättigar finansfullmakten naturligtvis inte regeringen att ändra i de
regler som följer av lag eller annat riksdagsbeslut. — — — Utskottet
utgår från att avsikten är att finansfullmakten även i framtiden skali
kunna utnyttjas för att öka volymen i viss verksamhet som redan
finansieras från ett anslag på statsbudgeten, dvs. utnyttjandet av finans-
fullmakten kommer i redovisningen till uttryck som en ökad belast-
ning på ett befintligt anslag.

Som svar på detta anmäler regeringen i skrivelsen att regeringen
kommer att meddela Riksrevisionsverket vad riksdagen beslutat. Ut-
skottet har för sin del inte anledning att ifrågasätta regeringens faktiska
agerande med anledning av ifrågavarande riksdagsbeslut. Ärendet kan
dock inte anses vara avslutat förrän regeringen redovisat hur man

1994/95:KU30

Bilaga A 7.2

avser att utnyttja finansfullmakten. Utskottet anser således att riksda-
gens tillkännagivande inte har behandlats på ett tillfredsställande sätt i
den nu aktuella redogörelsen.

Stockholm den 9 mars 1995

På finansutskottets vägnar

1994/95 :KU30

Bilaga A 7.2

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sonja Rembo (m), Arne
Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibb-
le (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Fredrik
Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Thomas Östros (s), Kristina Nord-
ström (s), Per Bill (m), Magnus Johansson (s), Roland Larsson (c),
Göran Magnusson (s) och Ulla-Britt Hagström (kds).

Justitieutskottets yttrande 1994/95 :JuU4y Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

1994/95: KU 30

Bilaga A 7.3

Till Konstitutionsutskottet Inledning

I skrivelse 1994/95:15 lämnar regeringen en redovisning av de beslut
den fattat med anledning av de riksdagsbeslut som meddelats i riksda-
gens skrivelser till regeringen. Redogörelsen omfattar regeringsbeslut
under tiden den 1 juli 1993 — den 30 juni 1994. Skrivelsen har
hänvisats till konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig i
ärendet, särskilt beträffande frågan hur riksdagens tillkännagivanden
till regeringen har behandlats.

Inga motioner har väckts med anledning av skrivelsen.

Justitieutskottet har tagit del av skrivelsen såvitt avser utskottets
beredningsområde och vill för sin del anföra följande.

Utskottet

Under punkten 55 i regeringens skrivelse avhandlas riksdagens skrivel-
se 1993/94:68. I det ärende som avses i sistnämnda skrivelse behandla-
de riksdagen ett förslag från Riksdagens revisorer angående polisen.
Riksdagen tog i sammanhanget ställning för att den centrala polisorga-
nisationen samt det pågående förändringsarbetet på regional och lokal
nivå inom polisen borde bli föremål för utvärdering av en bred
parlamentarisk utredning.

Riksdagens skrivelse anges av regeringen vara slutbehandlad och det
hänvisas till att regeringen den 10 mars 1994 bemyndigade chefen för
Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté (Ju 1993:7) för att
utreda den centrala polisorganisationen m.m. (dir. 1994:19).

Kommittén, som sedermera tog namnet 1994 års polisutredning,
hade i uppdrag att lämna förslag till uppgifter och organisation för den
centrala polisorganisationen samt att göra en utvärdering av det för-
ändringsarbete som pågår inom polisen på lokal och regional nivå.
Kommittén skulle också föreslå en ny ordning för grundutbildning av
poliser. Hösten 1994 redovisade kommittén delbetänkandet (SOU
1994:103) Studiemedelsfinansierad polisutbildning.

Regeringen beslutade i december 1994 att avveckla utredningen. I
årets budgetproposition (1994/95:100 bil. 3 s. 21 f) motiverar regering-
en beslutet med att Rikspolisstyrelsens roll inom ett decentraliserat
polisväsende redan tidigare lagts fast genom riksdagsbeslut år 1991 (se
prop. 1989/90:155, JuUl, rskr. 1). Arbetet med att renodla Rikspolis-
styrelsens organisation i linje med dess nya roll som central förvalt-
ningsmyndighet bör enligt regeringen nu kunna drivas vidare av

styrelsen själv med den av riksdagen fastlagda inriktningen som grund.
Regeringen anför vidare att utredningens uppgift att utvärdera föränd-
ringsarbetet på lokal och regional nivå bör kunna bedrivas inom
ramen för Rikspolisstyrelsens uppgift att vara motor i och stödja
rationaliseringsarbetet. Det ytterligare krav på besparingar inom poli-
sväsendet som nu ställs gör det enligt regeringen mindre lämpligt att
nu genomföra en särskild utvärdering. När arbetet kommit längre
kommer regeringen att återigen överväga en extern utvärdering.

Utskottet konstaterar att regeringens åtgärd att lägga ned 1994 års
polisutredning i och för sig inte är förenlig med riksdagens beslut om
en parlamentarisk utredning om den centrala polisorganisationen
m.m. Utskottet anser dock, i likhet med regeringen, att det organisato-
riska utvecklingsarbetet inom den centrala polisorganisationen bör
kunna drivas vidare av Rikspolisstyrelsen med den av riksdagen fastlag-
da inriktningen som grund. Utskottet delar alltså regeringens uppfatt-
ning att någon parlamentarisk beredning av organisationsfrågorna inte
behövs. I fråga om utredningens andra huvuduppgift, en utvärdering
av förändringsarbetet inom polisen på lokal och regional nivå, konsta-
terar utskottet att formen med en parlamentarisk beredning visat sig
mindre ändamålsenlig. Utskottet vill dock samtidigt understryka vikten
av att detta mycket omfattande förändringsarbete blir föremål för en
kontinuerlig utvärdering. Utskottet avser att återkomma till den frågan
under våren i samband med behandlingen av regeringens förslag om
anslag till polisväsendet.

Sammantaget saknas det enligt utskottets mening anledning att rikta
kritik mot regeringen för beslutet att lägga ned polisutredningen.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av skrivel-
sen.

Stockholm den 21 februari 1995

På justitieutskottets vägnar

Göthe Knutson

1994/95 :KU30

Bilaga A 7.3

1 beslutet har deltagit: Birthe Sörestedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe
Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta
Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m),
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Helena Frisk (s), Eva
Johansson (s) och Göran R Hedberg (m).

Avvikande mening

Göthe Knutson (m), Görel Thurdin (c), Anders G Högmark (m), Siw
Persson (fp), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörns-
son (kds) och Göran R Hedberg (m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "po-
lisutredningen" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar inledningsvis att utskottet enhälligt tog ställ-
ning för den aktuella utredningen och att utskottet i det sammanhang-
et, likaledes enhälligt, uttalade att beslut om större förändringar av den
centrala polisorganisationen bör fattas i största möjliga samförstånd
och efter ett noggrant beredningsarbete.

Härutöver bör framhållas att det vid kammarbehandlingen av ären-
det den 8 december 1993 från socialdemokratiskt håll anfördes att
frågor som rör den centrala polisorganisationen och polisen i dess
helhet är frågor som man i Sverige försöker att bli parlamentariskt
eniga om och att det är viktigt att den traditionen upprätthålls. Vidare
uttalades en stark oro för att de besparingskrav som riktades mot
polisen kommer att leda till förändringar på lokal nivå som gör att
direkta polisoperativa funktioner blir lidande. Det påtalades därför att
det är av stor betydelse att den parlamentariska utredningen på djupet
granskar och utvärderar också det förändringsarbete som har påbörjats
i länen.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen i årets budgetpro-
position har föreslagit nya betydande besparingar inom polisverksam-
heten samt aviserat ytterligare besparingar inom rättsväsendet för åren
1997 och 1998.

Utskottet konstaterar att regeringens åtgärd att lägga ned 1994 års
polisutredning står i strid med riksdagens beslut om en utredning av
den centrala polisorganisationen m.m. Den går heller inte att förena
med de socialdemokratiska uttalandena vid den debatt som föregick
beslutet. De nya omfattande besparingar som regeringen föreslagit i
årets budgetproposition på polisområdet gör det dessutom i dag än
mera angeläget att få till stånd den översyn av förändringsarbetet på
lokal och regional nivå som det tidigare rått enighet om.

Utskottet anser att riksdagen bör påtala för regeringen vad utskottet
nu har anfört.

1994/95:KU30

Bilaga A 7.3

Utrikesutskottets yttrande
1994/95:UU5y Regeringens behandling av riksdagens skrivelser Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 24 november 1994 berett
utrikesutskottet tillfälle att — i de delar som har samband med
utrikesutskottets beredningsområde — yttra sig över regeringens skri-
velse med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser (reg.
skr. 1994/95:15).

Utskottet

I skrivelsen redovisas — såvitt är av omedelbart intresse för utrikesut-
skottet — regeringens åtgärder med anledning av 18 riksdagsskrivelser
som avlämnats till regeringen med anledning av beslut som fattats
under 1993/94 års riksmöte och som faller inom utrikesutskottets
beredningsområde. Av skrivelserna redovisas två som inte slutbehand-
lade. Vad beträffar en av dessa, rskr. 390, konstaterar utskottet att
regeringen med skrivelse 1994/95:38 i oktober 1994 lämnat den avise-
rade redogörelsen om bl.a. kärnvapen och särskilt inhumana vapen
(bet. 1994/95:UU6).

Vidare redovisas i skrivelse 1994/95:15 regeringens åtgärder med
anledning av sex riksdagsskrivelser — likaledes inom utrikesutskottets
beredningsområde — där beslut fattats under tidigare riksmöten. Härav
var en, som rör översyn av konsekvenserna av EG-samarbetet på
biståndsområdet, ännu inte slutbehandlad.

Utskottet har gjort en genomgång av de åtgärder regeringen vidtagit
innan skrivelserna ansetts slutbehandlade. I anledning härav får utskot-
tet konstatera att regeringen med beaktande av vad riksdagen gett
regeringen till känna genom riksdagsskrivelse 1990/91:341 och vad
konstitutionsutskottet anfört i betänkandena 1991/92:KU30 och
1992/93:KU30 väsentligt förbättrat redogörelsens tillgänglighet. Genom
de något fylligare uppgifter om vidtagna åtgärder som regeringen nu
lämnat har värdet ökat av att en årlig redogörelse avges.

Vad gäller skrivelser som redovisas såsom slutbehandlade är frågan
huruvida riksdagens intentioner har blivit uppfyllda genom de åtgär-
der som anges i redogörelsen. Utskottet är (såvitt avser utrikesutskot-
tets beredningsområde) i huvudsak tillfreds med den redogörelse som
lämnats, men konstaterar samtidigt — i konsekvens med vad utskottet
tidigare anfört (1993/94:UU4y) — att redovisningen skulle vinna ytter-
ligare på att också innefatta viss information om t.ex. utredningsupp-
drag som tillkommit bl.a. på grundval av riksdagens uttalanden.

Utskottet har också granskat regeringens åtgärder med anledning av
de riksdagsskrivelser som ännu inte slutbehandlats. Med anledning av

1994/95:KU30

Bilaga A 7.4

vad regeringen redovisat angående rskr. 367 mom. 4 om ekologisk
odling vill utskottet framhålla som önskvärt att regeringen — i det fall
konkreta åtgärder ännu inte har vidtagits — inte endast anger att
ärendet bereds utan i möjligaste mån även preciserar vilka åtgärder
som regeringen planerar.

Granskningen i dessa delar föranleder i övrigt inga synpunkter från
utskottets sida.

Stockholm den 15 december 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

1994/95.KU30

Bilaga A 7.4

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m),
Nils T Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Viola Furubjelke (s),
Helena Nilsson (c), Kristina Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hul-
thén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds), Lena Klevenås (s)
och Urban Ahlin (s).

Trafikutskottets yttrande
1994/95 :TU3y Regeringens behandling av riksdagens skrivelser Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 24 november 1994 beslutat bereda övri-
ga utskott tillfälle att inom sina resp, beredningsområden yttra sig över
regeringens skrivelse 1994/95:15 med redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen. Enligt konstitutionsutskottet är
det önskvärt att utskottet särskilt behandlar riksdagens tillkännagivan-
den till regeringen. Med anledning härav får trafikutskottet anföra
följande.

Redogörelsen omfattar 48 riksdagsskrivelser till följd av trafikutskottets
betänkanden. 20 av skrivelserna var inte slutbehandlade den 30 juni
1994. Enligt vad utskottet inhämtat har dock sedan regeringsskrivelsen
avlämnades flera av dessa ärenden fårdigbehandlats. Utskottet konstate-
rar vidare att av de skrivelser som anges fortfarande vara under
beredning är ingen mer än två år gammal.

Som ett led i trafikutskottets arbete med uppföljning av riksdagsbe-
slut har utskottet särskilt granskat riksdagsskrivelser från föregående
riksmöte. Utskottet har sammanställt samtliga de ärenden under riks-
mötet 1993/94 där det med anledning av trafikutskottets betänkanden
förekom tillkännagivanden till regeringen. Som framgår av bilagan
gjorde riksdagen elva tillkännagivanden med anledning av utskottets
betänkanden. En av dessa riksdagsskrivelser, vilken omfattar tre till-
kännagivanden, anges vara slutbehandlad. Övriga riksdagsskrivelser
som omfattas av tillkännagivanden är ej slutbehandlade.

Trafikutskottet kan konstatera att regeringens skrivelse korrekt av-
speglar riksdagens beslut. Utskottet noterar också den förbättring som
skett när det gäller redovisningen av ej slutbehandlade skrivelser.
Redogörelsen anger sålunda i flertalet fall inte enbart att ärendet
bereds eller att regeringen följer frågan utan den beskriver också vad
regeringen planerar att göra eller orsaken till varför skrivelsen inte är
fårdigbehandlad. Beträffande en av de skrivelser som anges som slutbe-
handlad — rskr. 1993/94:119 — vill utskottet dock anföra följande.

I betänkandet 1993/94:TU11 Postlag och en förändrad verksamhets-
form för Postverket m.m. behandlade utskottet statsmakternas styrning,
kontroll och inflytande över verksamheten (mom. 3). I propositionen
angavs att eftersom staten kommer att äga samtliga aktier i Posten AB
kommer en redovisning av verksamheten att lämnas till riksdagen
genom de årliga redogörelserna för de statliga företagen (prop.
1993/94:38).

Utskottet framhöll för sin del — i sitt av riksdagen godkända
betänkande — att "vid en övergång till en avreglerad marknad samti-

1994/95:KU30

Bilaga A 7.5

digt som verksamhetsformen förändras gäller att särskilda krav måste
ställas på uppföljning och utvärdering. Riksdagen har därför enligt
utskottets mening ett berättigat intresse av att följa upp att de politiska
målen för post- och kassaservicen kommer att uppfyllas även fram-
gent". Utskottet anförde mot denna bakgrund att riksdagen borde ge
regeringen till känna att det, vid sidan av den redovisning av postverk-
samheten som enligt propositionen skulle komma att lämnas till
riksdagen i samband med de årliga redogörelserna för de statliga
företagen, finns "behov också av en mer utförlig redovisning som
belyser bl.a. måluppfyllelse och servicegrad inom postmarknaden. Här-
vid bör även avrapporteras resultatet av det uppföljningsarbete som
bl.a. Post- och telestyrelsen skall bedriva". Vidare angavs i utskottsbe-
tänkande! att "redovisningen borde lämpligen ske årligen i samband
med regeringens budgetproposition. Motsvarande redovisning bör även
lämnas för utvecklingen inom teleområdet".

Utskottet kan konstatera att regeringen ännu inte har lämnat den
begärda redovisningen trots att det i regeringens skrivelse 1994/95:15
anges att den nu aktuella skrivelsen (rskr. 1993/94:119) är slutbehand-
lad.

Väl fungerande post- och telekommunikationer har mycket stor bety-
delse för företagen och de enskilda människorna i landet. Utskottet
anser det därför mycket viktigt att regeringen för riksdagen årligen
redovisar hur de av statsmakterna fastställda målen för dessa verksam-
heter uppfylls. Med hänsyn till den korta tidsrymd som förflutit sedan
post- och telemarknaderna avreglerades har utskottet förståelse för att
en fullständig redovisning inte har kunnat lämnats. Enligt utskottets
mening är det dock inte tillfredsställande att regeringen ännu inte
lämnat den av riksdagen begärda redovisningen eller angett hur detta
skall ske. Trafikutskottet har för avsikt att uppmärksamma regeringen
på detta förhållande vid sin behandling av post- och telefrågor senare i
vår.

Stockholm den 7 mars 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Bo
Nilsson (s), Jarl Lander (s), Ulrica Messing (s), Sivert Carlsson (c),
Krister Örnfjäder (s), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik
Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa Abascal
Reyes (mp), Lena Sandlin (s), Ulla Löfgren (m), Jeppe Johnsson (m)
och Lennart Fremling (fp).

1994/95:KU30

Bilaga A 7.5

Förteckning över tillkännagivanden till följd av
trafikutskottets betänkanden under riksmötet
1993/94 Betänkanden

Nr TU11

Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m.
(förnyad behandling) (prop. 1993/94:38)

Riksdagsskrivelse 1993/94:119

Tillkännagivande om bolagisering av Postverket den 1 mars
1994 dvs. en månad senare än vad regeringen föreslagit
(mom. 2 i utskottets hemställan).

Tillkännagivande om årlig redovisning till riksdagen av bl.a.
måluppfyllelse och servicegrad (mom. 3 i utskottets
hemställan).

Tillkännagivande om reducerad mervärdesskatt från 24 % till

12 % samt att övergångslösning övervägs för de tidningar som
drabbas av kostnadshöjningar till följd av
mervärdesskattepåslaget (mom. 4 i utskottets hemställan).
Slutbehandlad.

Nr TU14

Sjöfart (prop. 1993/94:100 bil. 7)

Riksdagsskrivelse 1993/94:158

Tillkännagivande om tillsättande av en parlamentarisk
kommitté för att utreda sjöfartspolitiken (mom. 17 i
utskottets hemställan).

Tillkännagivande om att regeringen bör lägga fast en tidsplan
för en farled till Luleå (mom. 30 i utskottets hemställan).
Ej slutbehandlad.

Nr TU16

Trafikpolitikens mål (prop. 1993/94:100 bil. 7)

Riksdagsskrivelse 1993/94:154

Tillkännagivande om tillsättande av en kommission för att
utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige
(mom. 2 i utskottets hemställan).

Ej slutbehandlad.

Nr TU26

Vägverket (prop. 1993/94:100 bil. 7)

Riksdagsskrivelse 1993/94:279

Tillkännagivande om statsbidrag till byggande av
kajanläggningar och investeringar i fartyg för regional
kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt
kommunikationsbehov (mom. 19 i utskottets hemställan).
Ej slutbehandlad.

1994/95 :KU30

Bilaga

5 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Nr TU30

Investeringsplaner för infrastrukturen (skr. 1993/94:170)

Riksdagsskrivelse 1993/94:434

Tillkännagivande om att riksdagsbeslutet från våren 1993 om
målstandarden på E 4, E 20 och E 22 bör ligga fast (mom. 6
i utskottets hemställan).

Ej slutbehandlad.

Nr TU32

Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision m.m.
(prop. 1993/94:180)

Riksdagsskrivelse 1993/94:387

Tillkännagivande om att regeringen bör överväga
huvudmannaskapsfrågan för produktionsdivisionen ytterligare
i samband med ombildningen till bolag.

Ej slutbehandlad.

Nr TU34

Överenskommelse om investeringar i trafikens
infrastruktur i Göteborgsregionen (prop. 1993/94:169)
Riksdagsskrivelse 1993/94:435

Tillkännagivande om kompletterande utredning och om
utbetalning av statliga bidrag till kollektivtrafikinvesteringar.
Ej slutbehandlad.

Nr TU35

En effektivare fordonskontroll (prop. 1993/94:167)

Riksdagsskrivelse 1993/94:433

Avslag på regeringens förslag samt tillkännagivande om
förnyade överväganden om fortsatt avmonopolisering av
övriga fordonskontroller (mom. 3 i utskottets hemställan).
Ej slutbehandlad.

1994/95:KU30

Bilaga

Jordbruksutskottets yttrande
1994/95:JoU3y Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

1994/95:KU30

Bilaga A 7.6

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 24 november 1994 berett
jordbruksutskottet tillfälle att — i de delar som har samband med
jordbruksutskottets beredningsområde — yttra sig över regeringens
skrivelse (1994/95:15) med redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser.

Utskottet

Inom jordbruksutskottets beredningsområde redovisas totalt 34 riks-
dagsskrivelser. Enligt regeringen är 25 skrivelser slutbehandlade. Un-
der riksmötet 1993/94 har utskottet gjort sammanlagt 13 tillkännagi-
vanden. Enligt utskottets mening finns skäl att särskilt kommentera
regeringens skrivelse såvitt avser ett av dessa tillkännagivanden. I övrigt
föranleder skrivelsen inte någon kommentar från utskottets sida.

De tillkännagivanden som inte föranleder någon ytterligare kom-
mentar av utskottet redovisas i bilaga 1.

I regeringens skrivelse, under punkt 8 på Miljö- och naturresursdepar-
tementets område, behandlas riksdagens skrivelse 1993/94:87 om bl.a.
tolkningen av begreppet "pågående markanvändning". I utskottets till-
kännagivande i denna del framfördes sammanfattningsvis följande.

Vid tillämpningen av 20 § naturvårdslagen (1964:822) har olikheter
i länsstyrelsernas praxis uppmärksammats när det gäller begreppet
"pågående markanvändning" vid överföring av åkermark till skogs-
mark. Vissa länsstyrelser anser det vara ändrad markanvändning att
plantera skog på åkermark, vilket innebär att ersättningsfrågan inte
blir prövad av länsstyrelsen. Andra länsstyrelser har motsatt uppfatt-
ning. Med anledning härav inhämtade utskottet yttranden i frågan från
Naturvårdsverket, Jordbruksverket, m.fl. Sammanfattningsvis gav ytt-
randena vid handen att Naturvårdsverket anser skogsplantering på
åkermark innebära ändrad markanvändning och att således ett förbud
i frågan inte medför rätt till ersättning, medan Jordbruksverket anser
att skogsplantering på såväl åker- och kultiverad betesmark som natur-
betesmarker utgör ett led i pågående markanvändning. I likhet med
remissorganen fann utskottet (JoU9) rådande osäkerhet i tolkningen av
begreppet "pågående markanvändning" otillfredsställande. Regeringen
borde därför återkomma till riksdagen med ett sådant klarläggande att
önskvärd enhetlighet i rättstillämpningen kunde åstadkommas.

Frågan om tolkningen av begreppet pågående markanvändning aktua-
liserades i förslaget till miljöbalk som framlades av den förutvarande
regeringen i augusti 1994 (prop. 1994/95:10). När det gäller skogsplan-

tering på jordbruksmark konstaterades sammanfattningsvis att sådan
plantering inte kunde anses som pågående markanvändning (s. 255).
Riksdagens skrivelse i frågan har därefter redovisats som slutbehand-
lad. Den nuvarande regeringen har sedermera återkallat förslaget till
miljöbalk. I dag föreligger således inget av riksdagen godkänt motivut-
talande beträffande tolkningen av begreppet "pågående markanvänd-
ning" i samband med omställningsåtgärder i jordbruket. Enligt jord-
bruksutskottets mening är det besvärande för såväl enskilda personer
som myndigheter att osäkerhet råder i tolkningen av detta begrepp.
Det vore därför önskvärt med ett klargörande utan den tidsutdräkt
som det skulle innebära att avvakta ett nytt förslag till miljöbalk.
Regeringen bör därför överväga möjligheterna att i särskild ordning
åstadkomma erforderligt klargörande beträffande tolkningen av begrep-
pet "pågående markanvändning".

I övrigt föranleder regeringens skrivelse i denna del ingen kommen-
tar från utskottets sida.

Stockholm den 23 februari 1995

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Dalétts

1994/95: KU30

Bilaga A 7.6

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte
Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-
Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michaei
Hagberg (s) och Siw Wittgren-Ahl (s).

Tillkännagivanden 1993/94 som inte föranleder någon
ytterligare kommentar från utskottets sida

Aterbetalningskrav: Utskottet accepterade inte regeringens förslag om
förändrade regler beträffande aterbetalningskrav gentemot de brukare
som ej vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om åkermark. Regering-
en anmodades att återkomma med en mer utförlig analys
(1993/94:JoU6, rskr. 43).

Askåterföring: Enligt utskottets mening är det både önskvärt och nöd-
vändigt med större praktisk försöksverksamhet (1993/94:JoU13,
rskr. 219).

Redovisning av utvecklingsarbetet m.m. (burhöns): Enligt utskottets me-
ning borde regeringen årligen till riksdagen redovisa den fortsatta
utvecklingen inom äggproduktionen (1993/94:JoU14, rskr. 160).

Älgsjukan: Med hänvisning till utskottets tidigare betänkande
(1992/93:JoU13) framhöll utskottet allvaret när det gäller älgsjukan
och dess konsekvenser för jakten och viltvården jämte riskerna för
sjukdomsspridning till andra djurarter. När det gäller fördelningen av
forskningsresurser bör det emellertid som hittills ankomma på t.ex.
Naturvårdsverkets forskningskommitté att inom ramen för jaktvårds-
och viltskaderegleringsfonderna ställa medel till förfogande även för
budgetåret 1994/95. Avslutningsvis framhöll utskottet att forskningen
kring älgsjukan och dess spridning vid denna fördelning bör ges hög
prioritet (1993/94:JoU15, rskr. 209).

Målsättning för andelen ekologiskt odlad areal: Enligt utskottets mening
borde regeringen utarbeta ett program med målsättningen att 10 % av
åkerarealen skall vara ekologiskt odlad år 2000 (1993/94:JoU22,
rskr. 272).

Internationell handel med kvicksilver: Återvunnet kvicksilver och be-
gagnade kvicksilverhaltiga varor omfattas ej av regler om export-
import av farligt avfall. Denna ordning var enligt utskottets mening
otillfredsställande, och regeringen borde därför internationellt verka
för att den globala kvicksilveranvändningen och därmed den interna-
tionella handeln med kvicksilver upphör. Regeringen borde överväga
ett svenskt exportförbud (1993/94:JoU23, rskr. 273).

Yrkesfiskets trygghetsförsäkring: Utskottet utgick från att regeringen ut-
över i berörd proposition föreslagna 4 miljoner kronor ur prisregle-
ringskassan reserverade ytterligare högst 4 miljoner ur denna kassa så
att perioden fram till näringens övertagande av trygghetsförsäkringen
kunde överbryggas (1993/94:JoU24, rskr. 274).

Dikostöd och stöd till bär- och grönsaksodling: Riksdagen bemyndigar
regeringen att i enlighet med vad utskottet föreslagit komplettera stödet
till Norrlandsjordbruket med dels ett regionalt dikostöd, dels ett stöd
till odling av bär och grönsaker på friland (1993/94:JoU26, rskr. 326).

1994/95: K U30

Bilaga 1

Ändring i jaktlagen: Enligt utskottets mening borde en ny typ av
licensområde införas (minst 20 ha/en älgkalv). Samma jakttid som för
A-område (1993/94:JoU27, rskr. 364).

Befrielse från registreringsavgift: Omregistrering under viss tid av älg-
jaktsområde borde enligt utskottets mening befrias från registreringsav-
gift (1993/94:Jo(J27, rskr. 364).

Älgjakten i Malmöhus län: Särbestämmelserna utgår fr.o.m. den 1
januari 1995 (1993/94:JoU27, rskr. 364).

Vissa viltskador: Utskottet förutsatte att regeringen uppmärksammar
problemen och följer utvecklingen när det gäller skador i jord- och
skogsbruket (1993/94:JoU27, rskr. 364).

1994/95: KU 30

Bilaga 1

Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU4y Regeringens behandling av riksdagens skrivelser Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1994/95:15 med redogörelse för behandling-
en av riksdagens skrivelser i de delar som har samband med respektive
utskotts beredningsområde. Konstitutionsutskottet avser att i sin
granskning särskilt uppmärksamma hur riksdagens tillkännagivanden
till regeringen har behandlats. I utskottens yttranden är det därför,
enligt konstitutionsutskottet, önskvärt att denna fråga behandlas.

Näringsutskottet Bakgrund

Regeringens skrivelse har utformats med beaktande av vad som har
uttalats av riksdagen vid riksmötena 1990/91, 1991/92 och 1992/93. I
skrivelsen lämnas, liksom tidigare, en aktuell redovisning av regelbe-
ståndet och registreringen av reglerna.

Redogörelsen är knuten till de skrivelser i vilka riksdagen meddelar
regeringen sina beslut. Redogörelsen upptar samtliga riksdagsskrivelser
från det senaste riksmötet som är ställda till regeringen, men även
äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbe-
handlade av regeringen tas med. Den nu aktuella redogörelsen avser
huvudsakligen sådana åtgärder som har vidtagits från tiden för föregå-
ende redogörelse fram till det senaste budgetårsskiftet, dvs. under tiden
den 1 juli 1993—den 30 juni 1994.

Inga motioner har väckts med anledning av skrivelsen.

Skrivelser inom näringsutskottets beredningsområde

Inom näringsutskottets beredningsområde finns totalt 40 skrivelser
upptagna, varav 30 anges som slutbehandlade och 10 som ej slutbe-
handlade. I föregående redogörelse var motsvarande antalsuppgifter 46
skrivelser totalt, varav 37 var slutbehandlade och 9 ej slutbehandlade.
Andelen ej slutbehandlade skrivelser är sålunda 25 % i den nu aktuel-
la redogörelsen, jämfört med 20 % i föregående redogörelse.

Fördelningen av skrivelserna på slutbehandlade resp, ej slutbehand-
lade och på olika riksmöten framgår av tablå 1 och av bilagorna 1 och
2. I bilagorna finns korta noteringar om åtgärder som regeringen har
vidtagit eller planerar. Kompletteringar har gjorts i förhållande till
skrivelsen med åtgärder som har vidtagits eller aviserats fram t.o.m.
budgetpropositionen 1995.

1994/95: KU 30

Bilaga A 7.7

Tablå 1 Riksdagens skrivelser till regeringen inom näringsutskottets
beredningsområde

Avser riksmöte	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94	Totalt
Slutbehandlade	1	3	4	22	30
Ej slutbehandlade	-	-	1	9	10
Totalt	1	3	5	31	40

1994/95 :KU30

Bilaga A 7.7

Konstitutionsutskottet avser, som nämnts, att i sin granskning särskilt
uppmärksamma hur riksdagens tillkännagivanden till regeringen har
behandlats. Av de här aktuella 40 riksdagsskrivelserna förekommer
tillkännagivanden i 15 skrivelser (se tablå 2 och bilaga 3). I vissa
skrivelser finns tillkännagivanden avseende fler än ett moment; totalt
finns det 20 moment med tillkännagivanden.

Tablå 2 Tillkännagivanden av riksdagen i de aktuella riksdagsskrivel-
serna inom näringsutskottets beredningsområde (Inom parentes anges
antal moment vid fler än ett moment)

Avser riksmöte	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94	Totalt
Slutbehandlade	1	3 (4)	2	2	8 (9)
Ej slutbehandlade	-	*	-	7 (11)	7 (11)
Total t	1	3 (4)	2	9 (13)	15 (20)

Av regeringens skrivelse 1994/95:15 framgår inte huruvida riksdagen
har gjort ett tillkännagivande eller inte med anledning av det utskotts-
betänkande som riksdagsskrivelsen avser. Detta har fatt fastställas ge-
nom en genomgång av samtliga berörda betänkanden. Utskottens
granskning skulle underlättas om det i redogörelsen för behandlingen
av riksdagens skrivelser markerades beträffande vilka moment riksda-
gen har gjort tillkännagivanden.

En granskning av skrivelserna har gjorts. Särskild uppmärksamhet
har därvid ägnats frågan hur regeringen har hanterat riksdagens till-
kännagivanden. Denna granskning får ses som en del av det uppfölj-
nings- och utvärderingsarbete som åligger utskottet. I bilaga 3 anges för
varje tillkännagivande en sammanfattande slutsats huruvida riksdagens
tillkännagivanden kan anses tillgodosedda eller inte.

Beträffande 5 av de aktuella 20 tillkännagivandena vill utskottet göra
vissa påpekanden — av både saklig och mer formell karaktär. Det rör
sig om bet. 1990/91:NU41 mom. 10, bet. 1992/93:NU16 mom. 11, bet.
1993/94:NU22 mom. b) såvitt avser andra delssatsen och bet.
1993/94:NU15 mom. 7 och mom. 43. I de fyra första fallen har de
aktuella momenten i skrivelsen angetts som slutbehandlade.

Det första tillkännagivandet (rskr. 1990/91:367) avsåg bet.
1990/91 :NU41 om rörelseregler för bank m.m., mom. 10 om redovis-
ning av avtalsvillkor (se bilagorna 1 och 3, riksmötet 1990/91, punkt
1). Det aktuella momentet gällde konsumenternas möjligheter att få
information om de villkor som gäller för bankers och försäkringsbo-

lags tjänster. Riksdagen hade efterlyst åtgärder från regeringens sida.
Regeringen borde i lämpligt sammanhang för riksdagen ha redovisat
sin bedömning i frågan. I stället har utskottet under de senaste tre
riksmötena i samband med behandling av motioner i ärendet inhämtat
uppgifter om vilka åtgärder som har vidtagits på området och redogjort
för dessa i de aktuella betänkandena. I redogörelsen anges att riksdags-
skrivelsen har lagts till handlingarna och att regeringen följer frågan.
Skrivelsen borde dock inte ha angetts som slutbehandlad av regering-
en, förrän regeringen för riksdagen hade gjort en redovisning.

Tillkännagivandet i rskr. 1992/93:155 avsåg bet. 1992/93:NU16 om
åtgärder för att stärka det finansiella systemet, mom. 11 om allmänhe-
tens bankombudsman (se bilagorna 1 och 3, riksmötet 1992/93, punkt
1). Hösten 1992 uttalade riksdagen — på näringsutskottets förslag — att
en utredning om en allmänhetens bankombudsman borde genomföras.
Utskottet ansåg inte att inrättandet av en konsumenternas bankbyrå
som regeringen övervägde var tillräckligt. Hösten 1993 lade regeringen
fram förslag om att en bankbyrå skulle inrättas (prop. 1993/94:83).
Regeringen konstaterade i korthet i propositionen att den ansåg att en
bankbyrå räckte och att en utredning om en bankombudsman borde
övervägas först sedan en utvärdering av bankbyråns verksamhet ge-
nomförts. Riksdagen tillstyrkte inrättandet av en bankbyrå men uppre-
pade sin begäran om en utredning om en bankombudsman (bet.
1993/94:NU7). Denna utredning tillsattes i januari 1994 och avlämnade
i maj 1994 sitt betänkande Allmänhetens bankombudsman (SOU
1994:79). Regeringen har i skrivelsen 1994/95:15 i anslutning till
riksdagsskrivelsen (rskr. 1993/94:79) avseende bet. 1993/94:NU7 (se
bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 1) angett att regeringen avser att
återkomma till riksdagen beträffande frågan om en allmänhetens bank-
ombudsman. Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringen först
efter två uttalanden av riksdagen och efter mer än ett år från det första
uttalandet tillsatte den begärda utredningen.

Den tredje här aktuella riksdagsskrivelsen — rskr. 1993/94:358 —
avsåg bet. 1993/94:NU22 om handel med el i konkurrens, mom. b)
såvitt avser andra delssatsen, vilken rörde de små elproducenterna (se
bilaga 1, riksmötet 1993/94, punkt 17, och bilaga 3, riksmötet 1993/94,
punkt 2). Riksdagen uttalade att de små elproducenterna borde ges ett
avsättningsskydd motsvarande den mottagningsplikt som ingår i syste-
met med leveranskoncessioner i ytterligare två år utöver de föreslagna
tre åren. Regeringen har gett Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) i uppdrag att i sin årliga uppföljning av elmarknadsrefor-
men bl.a. bedöma reformens konsekvenser för den småskaliga elpro-
duktionen och produktionen av fjärrvärme. Riksdagsskrivelsen anges
som slutbehandlad med hänvisning till detta uppdrag. I riksdagens
uttalande ingick dock en begäran om att regeringen skulle återkomma
till riksdagen med erforderliga förslag.

De sista av de fem aktuella tillkännagivandena (rskr. 1993/94:221)
avsåg bet. 1993/94:NU15 om näringspolitik mom. 7 om stöd till

1994/95:KU30

Bilaga A 7.7

uppfinnare och mom. 43 om Riksdagens revisorers förslag angående
rymdverksamheten (se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 3, och bilaga
3, riksmötet 1993/94, punkt 5).

Riksdagens tillkännagivande beträffande mom. 7 om stöd till uppfin-
nare innebar att produktråden inom ALMI Företagspartner AB:s re-
gionala utvecklingsbolag skulle tillföras ytterligare 5 miljoner kronor
på årsbasis. Tidigare disponerade produktråden ca 10 miljoner kronor.
För den aktuella verksamheten har i regleringsbrevet för innevarande
budgetår dock avsatts endast 3 miljoner kronor mer än för föregående
budgetår, i stället för den av riksdagen beslutade ökningen med 5
miljoner kronor. Det kan samtidigt noteras att produktråden under
innevarande budgetår också kan tillföras medel från ett anslag, Särskil-
da regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. (C 6), inom Arbets-
marknadsdepartementets område.

När det gäller det andra här aktuella momentet — mom. 43 om
Riksdagens revisorers förslag angående rymdverksamheten — är riks-
dagens skrivelse tillgodosedd, med hänvisning till den av regeringen
tillsatta Utredningen om den svenska rymdverksamheten. I regeringens
skrivelse 1994/95:15 finns dock det aktuella momentet inte upptaget.

Beträffande tre av de moment där riksdagen har gjort tillkännagi-
vanden pågår fortfarande beredningsarbete. I regeringens skrivelse
1994/95:15 har detta angetts.

Ett tillkännagivande (rskr. 1993/94:79) avsåg det tidigare nämnda
betänkandet 1993/94:NU7 om redogörelse för bankstödet och förslag
om bidrag till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå mom. 4 om all-
mänhetens bankombudsman (se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 1,
och bilaga 3, riksmötet 1993/94, punkt 3). Riksdagens tillkännagivande
är inte tillgodosett, eftersom regeringen ännu inte redovisat något
förslag eller ställningstagande i frågan. Regeringen har dock aviserat
sin avsikt att återkomma till riksdagen, varför någon anledning till
anmärkning inte finns.

Ett annat tillkännagivande (rskr. 1993/94:222) avsåg bet. 1993/94:
NU15 om näringspolitik mom. 15 om likabehandling av kooperativa
företag (se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 4, och bilaga 3, riksmötet
1993/94, punkt 6). Arbetet med att tillgodose riksdagens tillkännagi-
vande har i detta fall inletts genom att en särskild utredare tillkallats
med uppgift att utreda om de kooperativa företagsformerna är miss-
gynnade i jämförelse med andra företagsformer.

Det tredje tillkännagivandet (rskr. 1993/94:327) avsåg bet. 1993/94:
NU 18 om bank- och försäkringsfrågor mom. 1 om konkurrensförhål-
landena på bankmarknaden (se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 7,
och bilaga 3, riksmötet 1993/94, punkt 9). Ett beredningsarbete pågår
inom regeringskansliet och förslag till riksdagen kan förväntas. Inte
heller i detta fall finns således någon anledning till anmärkning.

Sammanfattningsvis har näringsutskottet funnit anledning till an-
märkning mot regeringens skrivelse beträffande tre tillkännagivanden.
I två av fallen har regeringen angett att frågan är slutbehandlad trots
att tillkännagivandena inte är tillgodosedda. I det tredje fallet har

1994/95: KU 30

Bilaga A 7.7

regeringen inte anvisat medel i enlighet med riksdagens beslut. Härut-
över har näringsutskottet gjort vissa påpekanden avseende två tillkän-
nagivanden.

Stockholm den 21 februari 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

1994/95: KU 30

Bilaga A 7.7

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Bo
Finnkvist (s), Bo Bernhardsson (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia
Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola
Karlsson (m), Eva Goés (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s)
och Sten Tolgfors (m).

Slutbehandlade skrivelser

1990/91

1. Rörelseregler för bank m.m. (Finansdepartementet, s. 87).

Prop. 1990/91:154, 1990/91:136 (delvis) och 1990/91:142 (delvis), bet.
NU41.

Mom. 10 om redovisning av avtalsvillkor.

Lagd till handlingarna i juli 1994 — regeringen följer avtalsvillkoren
kontinuerligt.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen. Utskottet anför-
de i bet. 1990/91 :NU41 att om det skulle visa sig att tillsynsmyndighe-
tens — Finansinspektionens — bevakning och de berörda företagens
egna åtgärder inte räckte till för att konsumenterna skulle få tillräcklig
insyn i och överblick över villkoren för bankernas och försäkringsbo-
lagens tjänster var det angeläget att regeringen vidtog lämpliga åtgärder
för att stärka konsumenternas ställning inom denna marknadssektor.

Utskottet har under varje riksmöte efter det att skrivelsen avgavs
behandlat motioner som rör den aktuella frågeställningen. Det har
skett i betänkandena 1991/92:NU19, 1992/93:NU24 och 1993/94:NU18.
Vid varje tillfälle har utskottet, efter kontakt med främst Finansinspek-
tionen, redogjort för vad som har gjorts på området. Vid det senaste
tillfället, våren 1994, redovisades att Finansinspektionen år 1993 gav ut
allmänna råd om information för inlåningskonton m.m. (FFFS
1993:20). Vidare noterades det att den då nyinrättade Konsumenternas
Bankbyrå avsåg att ge ut branschinformation om räntevillkoren.

Regeringen har inte informerat riksdagen om vilka åtgärder som har
vidtagits eller vilka överväganden som har gjorts med anledning av
skrivelsen, utöver att det i förra riksmötets redogörelse (skr.
1993/94:15) liksom i den nu aktuella redogörelsen sägs att regeringen
följer frågan.

Riksdagens tillkännagivande kan inte anses vara tillgodosett. Rege-
ringen borde i lämpligt sammanhang ha redovisat för riksdagen sin
bedömning i frågan. Skrivelsen borde inte angetts vara slutbehandlad.

1991/92

1. Exportfrämjande verksamhet (Utrikesdepartementet, s. 34).
Prop. 1991/92:100 bil. 4 och 1991/92:108, bet. NU23.

Mom. 9 om inriktningen av den exportfrämjande verksamheten inom
Sveriges Exportråd.

Regeringen har i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 4
s. 206) redogjort för Exportrådets verksamhet, bl.a. med inriktning på
små och medelstora företag. Representanter för sådana företag finns i
Exportrådets styrelse. Sedan den 1 juli 1992 är också Stockholms
handelskammare representerad i styrelsen. I det nu gällande avtalet om
Exportrådet — undertecknat i juni 1992 — betonas starkare än tidigare
att små och medelstora företag skall prioriteras.

1994/95: KU 30

Bilaga 1

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen. Utskottet anför-
de i bet. 1991/92:NU23 att en klar markering erfordrades när det
gällde Exportrådets medeisanvändning för åtgärder riktade till små och
medelstora företag. Även i övrigt borde ett förtydligande göras när det
gäller Exportrådets särskilda ansvar för dessa företag. Utskottet betona-
de det angelägna i att de små och medelstora företagen skulle bli
representerade i Exportrådets styrelse. Vidare framförde utskottet syn-
punkter på andra åtgärder för att underlätta små och medelstora
företags exportsträvanden.

Regeringen redovisade i budgetpropositionen 1993, som nämnts,
vilka åtgärder som vidtagits för att ändra Exportrådets verksamhet i
riktning mot små och medelstora företag. Därmed Sr riksdagens
tillkännagivande anses vara tillgodosett.

2. Näringspolitik (Näringsdepartementet, s. 157).

Prop. 1991/92:100 bil. 13 (vissa delar) och bil. 14 (viss del), bet. NU20.
Mom. 25 om riskkapitalförsörjning.

Lagd till handlingarna i oktober 1993 med hänvisning till prop.
1993/94:40 om småföretagsutveckling.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen. Utskottet anför-
de i bet. 1991/92:NU20 att vissa utvecklingsfonder skulle beviljas
anstånd till våren 1993 med inbetalningar till staten, vilka enligt
tidigare förbindelser skulle ha gjorts i december 1992.

Hösten 1993 beslöt riksdagen (prop. 1993/94:40, bet. NU11) om
ombildning av de regionala utvecklingsfonderna till regionala utveck-
lingsbolag. Vidare beslöts att inbetalningarna till staten inte skulle
genomföras; utvecklingsbolagen skulle därmed disponera ca 2,5 miljar-
der kronor för finansiering av små och medelstora företag.

Riksdagens tillkännagivande får anses vara tillgodosett med de rege-
ringsförslag som lämnats och de riksdagsbeslut som tagits.

3. Ombildning av Domänverket till aktiebolag (Näringsdepartementet,
s. 158).

Mom. 7 om kulturminnen,

Mom. 8 om kronoholmarna och

Mom. 11 om AB Göta kanalbolag.

Lagd till handlingarna i januari 1994. De av riksdagen godkända
riktlinjerna beträffande kulturminnen och kronoholmar har av rege-
ringen beaktats i samband med att Domänverkets domänfond fr.o.m.
den 1 januari 1994 överförts till Statens fastighetsverk. Vidare har de
av riksdagen godkända riktlinjerna avseende AB Göta kanalbolag
beaktats dels genom regeringsuppdrag i juni 1992 till Kammarkollegiet
att förvalta statens aktier i bolaget, dels genom årliga anslag till bolaget
för upprustning och drift av kanalen, och dels genom förslag rörande
skogsmarken i budgetpropositionen 1994 (bil. 13 s. 44).

1994/95:KU30

Bilaga 1

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll tillkännagivanden avseende momenten 8 och 11.
Utskottet anförde i bet. 1991/92:NU33 beträffande kronohoimarna
(mom. 8) att riksdagen inte borde fatta ett generellt beslut om att
kronohoimarna med vissa undantag skulle förbli i statlig ägo. Vidare
ansåg utskottet att kronohoimarna inte skulle tillföras det nya Domän
AB utan i stället Statens fastighetsverk. Beträffande AB Göta kanalbo-
lag (mom. 11) anförde utskottet att kanalbolaget — i motsats till vad
regeringen hade föreslagit — borde behålla kanalfastigheten.

Riksdagens tillkännagivanden avseende kronohoimarna och AB
Göta kanalbolag får anses vara tillgodosedda genom de åtgärder som
regeringen vidtagit och som redovisats i det föregående.

1992/93

1. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet (Finansdepartementet,
s. 89).

Prop. 1992/93:135, bet. NU16.

Mom. 11 om allmänhetens bankombudsman.

Skrivelsen är slutbehandlad. Regeringen lade i oktober 1993 fram
förslag om bidrag till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå (prop.
1993/94:83, bet. NU7) — se bilaga 2, rubrik 1993/94, punkt 1.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen. Utskottet anför-
de (bet. 1992/93:NU16) att frågan om att inrätta en allmänhetens
bankombudsman borde utredas. Utredningen om en allmänhetens
bankombudsman — särskild utredare: f.d. hovrättslagman Peter von
Möller —, som tillkallades i januari 1994, avlämnade i maj 1994 sitt
betänkande Allmänhetens bankombudsman (SOU 1994:79).

Riksdagens tillkännagivande får i formell mening anses tillgodosett,
med hänvisning till att regeringen i prop. 1993/94:83 refererade till
näringsutskottets begäran om en utredning. Regeringen anförde i kort-
het i denna proposition att den ansåg att inrättandet av en bankbyrå
räckte och att en utredning om en bankombudsman borde övervägas
först efter att en utvärdering av bankbyråns verksamhet genomförts.
Sakligt sett kan riksdagens uttalande dock inte anses tillgodosett. Riks-
dagen återkom också med en förnyad begäran om en utredning om en
bankombudsman (se bilaga 2, rubrik 1993/94, punkt 1).

2. Vissa näringspolitiska frågor (Näringsdepartementet, s. 159).

Prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. NU25.

Mom. 13 om stöd till uppfinnare och innovatörer.

Lagd till handlingarna i juli 1994 med hänvisning till vidtagna åtgärder
för att utreda och pröva olika möjligheter till stöd till innovatörer.

1994/95 :KU30

Bilaga 1

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen. Utskottet anför-
de i betänkande 1992/93:NU25 att regeringen omgående borde utreda
och lägga fram förslag till åtgärder för att stödja uppfinnare och
innovatörer.

Som en följd av riksdagens uttalande tillsattes sommaren 1993
Innovationsutredningen. På grundval av förslag från denna framlades i
prop. 1993/94:206 förslag om inrättande av stiftelsen Innovationscent-
rum, vilket riksdagen i maj 1994 ställde sig bakom (bet. 1993/94:
NU25).

Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett genom de redovisade
åtgärderna.

3. Ombildning av Statens provningsanstalt till aktiebolag (Näringsde-
partementet, s. 159).

Prop. 1992/93:239, bet. NU32.

Mom. 4 om överföring av tillgångar och skulder, m.m., såvitt avser
första delssatsen.

Lagd till handlingarna i december 1993 med hänvisning till tecknat
avtal mellan svenska staten och Sveriges Provnings- och Forskningsin-
stitut AB angående bolagisering av Statens provningsanstalt.

4. Forskning (Näringsdepartementet, s. 159).

Prop. 1992/93:170 avsnitt 12, bet. NU30.

Mom. 2 om samverkansfunktioner mellan universitet/högskola och
näringsliv.

Lagd till handlingarna i juni 1994 med hänvisning till regeringsbeslut
om uppdrag till Kammarkollegiet om överförande av tillgångar till
stiftelserna Samverkan universitet/högskola och näringsliv i Lund,
Stockholm, Göteborg, Luleå, Uppsala, Umeå och Linköping.

1993/94

1. Andrad lagstiftning för försäkringsverksamhet m.m. (Finansdeparte-
mentet, s. 95).

Prop. 1992/93:257, bet. 1993/94:NU5.

Skrivelsen är slutbehandlad. Lagar och förordning utfärdade i decem-
ber 1993.

2. Statlig medverkan i civilt flygplansprojekt hos Saab-Scania AB,
m.m. (Näringsdepartementet, s. 160).

Prop. 1993/94:41, bet. NU9.

Mom. 1 om lagförslaget.

Lag utfärdad i december 1993.

Mom. 2 om finansiering av ett civilt flygplansprojekt vid Saab-Scania
AB.

Regleringsbrev utfärdat i mars 1994.

1994/95:KU30

Bilaga 1

Mom. 3 om infriande av förlusttäckningsgaranti för Zenit Shipping
AB.

Regleringsbrev utfärdat i april 1994.

Skrivelsen är slutbehandlad.

3. Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder (Finansdeparte-
mentet, s. 97).

Prop. 1993/94:84, bet. NU12.

Skrivelsen är slutbehandlad — lagar utfärdade i december 1993.

4. 1993 års redogörelse för företag med statligt ägande (Näringsdeparte-
mentet, s. 161).

Skr. 1993/94:20, bet. NU6.

Lagd till handlingarna i januari 1994.

5. Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1992 (Finansdepartemen-
tet, s. 92).

Skr. 1993/94:13, bet. NU8.

Mom. 2 om Allmänna pensionsfondens årsredovisning.

Lagd till handlingarna i december 1993.

6. Ändring i Studsvikslagen (Miljö- och naturresursdepartementet,
s. 175).

Prop. 1993/94:63, bet. NU 10.

Skrivelsen är slutbehandlad — lag utfärdad i december 1993.

7. Tilläggsbudget inom Utrikes- och Näringsdepartementens områden
(Utrikesdepartementet, s. 38).

Prop. 1993/94:105, avsnitt 3, bet. NU13.

Mom. 1 om Exportkreditnämnden.

Skrivelsen är slutbehandlad — bestämmelser avseende den ifrågavaran-
de rörliga krediten utfärdades i mars 1994.

8. Tilläggsbudget inom Utrikes- och Näringsdepartementens områden
(Näringsdepartementet, s. 161).

Prop. 1993/94:105 avsnitt 11, bet. NU13.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 2 om industriråd/industriattaché.

Regleringsbrev utfärdat i april 1994.

Mom. 3 om beredskapslagring och industriella åtgärder och

Mom. 4 om åtgärder inom delfunktionen Elkraft.

Regleringsbrev utfärdade i maj 1994.

Mom. 5 om europeiskt rymdsamarbete m.m. och

Mom. 6 om europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.

Regleringsbrev utfärdade i mars 1994.

Mom. 7 om förvaltning av viss statlig gruvegendom, m.m.

Regleringsbrev utfärdat i mars 1994.

1994/95:KU30

Bilaga 1

9. Vissa utrikeshandelsfrågor (Utrikesdepartementet, s. 40).

Prop. 1993/94:100 bil. 4, bet. NU 14.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 1 om organisationer för internationell handel och råvarusamar-
bete m.m.,

Mom. 2 om internationell råvarulagring,

Mom. 3 om exportfrämjande verksamhet,

Mom. 6 om riskspridning,

Mom. 8 om ramar för exportkreditgarantier,

Mom. 9 om Exportkreditnämnden i övrigt och

Mom. 10 om statsstödd exportkreditgivning.

Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

10. Företag med statligt ägande (Näringsdepartementet, s. 163).

Prop. 1993/94:100 bil. 13 (littera A p. 4 och 8), bet. NU16.
Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 1 om privatisering av statligt ägda företag och

Mom. 5 om AB Göta kanalbolag, såvitt avser delmomentet a).

Regleringsbrev utfärdade i maj 1994.

Mom. 5, såvitt avser delmomentet b).

Regeringsbeslut i maj 1994 att överlämna näringsutskottets betänkande
och avskrift av riksdagens skrivelse i ärendet till AB Göta kanalbolag
och Domän AB för kännedom.

11. Tilläggsbudget (Näringsdepartementet, s. 164).

Prop. 1993/94:125, avsnitt 9, bet. NU28.

Skrivelsen är slutbehandlad — regleringsbrev utfärdat i juni 1994.

12. Provning och kontroll (Näringsdepartementet, s. 164).

Prop. 1993/94:100 bil. 13 (littera C p. 4—8) och prop. 1993/94:161, bet.
NU21.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 1 om riktlinjer för marknadskontrollen.

Lagd till handlingarna i juli 1994, med hänvisning till beslut om för-
fattningsändringar för Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC)
och aktuella sektorsmyndigheter.

Mom. 2 om finansiering inom området legal mätteknik, m.m.
Regeringsbeslut om förordning i juni 1994.

Mom. 3 om Styrelsen för teknisk ackreditering,

Mom. 4 om provnings- och mätteknisk forskning och utveckling, m.m.
och

Mom. 5 om Elsäkerhetsverket.

Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

13. Handräckning inom ramen för EES-avtalets konkurrensregler
(Näringsdepartementet, s. 164).

Prop. 1993/94:211, bet. NU24.

Skrivelsen är slutbehandlad — lag utfärdad i maj 1994.

14. Energipolitik (Jordbruksdepartementet, s. 132).

Prop. 1993/94:100, bil. 10, bet. NU17.

6 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Bilaga 1

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 20 om bioenergiforskning och

Mom. 26 om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

15. Energipolitik (Näringsdepartementet, s. 165).

Prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. NU17.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 1 om omställningen av energisystemet.

Regeringen bemyndigade i juni 1994 näringsministern att tillkalla
Energikommissionen (N 1994:04) med uppdrag att granska de pågåen-
de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av
energisystemet och analysera behovet av förändringar och ytterligare
åtgärder (dir. 1994:67).

Mom. 12 om verksamheten vid Svenska kraftnät.

Föreskrifter för verksamheten utfärdade i juni 1994.

Mom. 15 om vindkraft och

Mom. 16 om solenergi.

Regeringsbeslut om förordning i juni 1994.

Mom. 19 om energiforskning.

Regleringsbrev utfärdat i juni 1994.

Mom. 24 om insatser för ny energiteknik, såvitt avser delmomentet a).
Regeringsbeslut om förordning i juni 1994 och regleringsbrev utSrdat
i juni 1994.

Mom. 24, såvitt avser delmomentet b).

Regeringsbeslut i juni 1994 om ändring av regleringsbrev för budget-
året 1993/94.

Mom. 25 om Energiteknikfonden,

Mom. 28 om programmet för effektivare energianvändning, m.m.,
såvitt avser delmomentet a),

Mom. 36 om anslag till beredskapsåtgärder,

Mom. 38 om täckande av eventuella förluster och

Mom. 39 om stöd till energieffektiviseringar i Östeuropa.
Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen avseende mom. 1
om omställningen av energisystemet. Utskottet anförde (bet.
1993/94:NU17 s. 19) att en kommission med parlamentarisk samman-
sättning borde tillkallas för att granska de pågående energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemet och
analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissio-
nen borde också lägga fram förslag om program med tidsangivelser för
omställningen av energisystemet.

Energikommissionen tillkallades, som tidigare nämnts, enligt rege-
ringens bemyndigande i juni 1994. Därmed är riksdagens tillkännagi-
vande tillgodosett.

1994/95:KU30

Bilaga 1

16. Energipolitik (Miljö- och naturresursdepartementet, s. 178).

Prop. 1993/94:100 bil. 15, bet. NU17.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 8 om Statens kärnkraftinspektion och

Mom. 9 om Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m.

Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

17. Handel med el i konkurrens (Näringsdepartementet, s. 165).

Prop. 1993/94:162, bet. NU22.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. a) om lag om ändring i lagen (1992:71 s. 1) innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar och

Mom. b) om lag om handel med el, m.m. såvitt avser första delssatsen.
Lagar utfärdade i juni 1994.

Mom. b) såvitt avser andra delssatsen.

Lagd till handlingarna i juni 1994, med hänvisning till regeringsupp-
drag åt NUTEK att årligen till regeringen redovisa en uppföljning av
elmarknadsreformen. NUTEK skall bl.a. bedöma reformens konse-
kvenser för den småskaliga elproduktionen och produktionen av fjärr-
värme. Syftet med uppdraget är bl.a. att erhålla ett underlag för
statsmakternas ställningstaganden när det gäller skyddet för de små
elproducenterna vid en avveckling av leveranskoncessionssystemet.
Mom. c) om handeln med reglerkraft och

Mom. d) om dels nätmyndighetens verksamhet, dels principer för
avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet.

Lagd till handlingarna i berörda delar i juni 1994.

Mom. e) om Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostna-
der.

Regleringsbrev utfärdat i juni 1994.

Mom. f) om lag om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m. och

Mom. g) om lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhål-
landen.

Lagar utfärdade i juni 1994.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen avseende mom.
b) såvitt avser andra delssatsen, vilken rörde de små elproducenterna.
Utskottet anförde (bet. 1993/94:NU22) att det — inför ett beslut om
avveckling eller förlängning av systemet med leveranskoncession, vars
mottagningsplikt ansågs ge ett tillfredsställande skydd för de små elpro-
ducenterna — är viktigt att konsekvenserna för den småskaliga elpro-
duktionen noga belyses. Utskottet ansåg att den småskaliga elproduk-
tionen borde ges ett skydd jämförbart med den föreslagna mottagnings-
plikten i ytterligare två år även om man vid utvärderingen finner att
systemet med leveranskoncession bör avvecklas. Regeringen anmoda-
des att återkomma med erforderliga förslag för att säkerställa detta.

Skrivelsen borde inte ha ansetts slutbehandlad med hänvisning till
regeringens uppdrag åt NUTEK. I riksdagens tillkännagivande ingick
en begäran om att regeringen skulle återkomma till riksdagen med

1994/95:KU30

Bilaga 1

erforderliga förslag. I enlighet med vad som sades i konstitutionsutskot-
tets betänkande 1993/94:KU30 (s. 40) skall — i det fall att riksdagen
har uttryckt önskemål om utredning och förslag till riksdagen — en
riksdagsskrivelse inte anses slutbehandlad förrän förslag lämnats till
riksdagen eller riksdagen underrättats om att förslag inte kommer att
lämnas.

18. Vissa lagstiftningsfrågor på energiområdet (Näringsdepartementet,
s. 166).

Prop. 1993/94:212, bet. NU26.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. a) om lag med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter på
energiområdet,

Mom. b) om lag om upphävande av lagen (1978:277) med bemyndi-
gande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbruknings-
mätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m. och
Mom. c) om lag om upphävande av fastbränslelagen (1981:599).

Lagar utfärdade i juni 1994.

19. Innovationsstöd (Näringsdepartementet, s. 167).

Prop. 1993/94:100 bil. 13 (littera A mom. 1), prop. 1993/94:206, bet.
NU25.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 1 om riktlinjer för innovationsstöd.

Regeringsbeslut i juni 1994 om dels att upprätta en stiftelse benämnd
Stiftelsen Innovationscentrum, dels att förordna ledamöter i stiftelsens
styrelse. Regeringsuppdrag i juni 1994 åt awecklingsstyrelsen (Fond
92—94) att föra över medel till Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet
och vissa stiftelser för forskning och utbildning samt åt Kammarkolle-
giet att utbetala medel till statsverkets checkräkning m.m.

20. Särskilda konkurrensregler för lantbruket (Näringsdepartementet,
s. 167).

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 2 om omfattningen av undantaget för lantbruket,

Mom. 3 om medlemmars rörlighet,

Mom. 4 om prissamverkan och

Mom. 5 om lagförslaget i övrigt.

Lag utfardad i juni 1994.

21. Ombildning av Landshypotek (Finansdepartementet, s. 110).

Prop. 1993/94:216, bet. NU27.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Lagar utfärdade i juni 1994.

22. Kompletteringspropositionen (Utrikesdepartementet, s. 44).

Prop. 1993/94:150 bil. 3, bet. NU29.

Skrivelsen är slutbehandlad.

Mom. 1 om löftesprovision inom det statsstödda exportkreditsystemet.
Regleringsbrev utfardade i juni 1994.

1994/95:KU30

Bilaga 1

Ej slutbehandlade skrivelser

1992/93

1. Kapital för nya företag (Näringsdepartementet, s. 158).

Prop. 1992/93:82, bet. NU 19.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 9 om Industri- och nyföretagarfondens resurser samt Småföre-
tagsfonden, såvitt avser delmomenten b) och c), vilka avsåg godkän-
nande av riktlinjer för ändrad medelsanvändning och senare avveck-
ling av Stiftelsen Småföretagsfonden resp, godkännande att de medel
som Stiftelsen Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten får tillfö-
ras Fonden för industriellt utvecklingsarbete.

Ärendet bereds ytterligare. Huvuddelen av Småföretagsfondens medel
har överförts till Industri- och nyföretagarfonden. Resterande del be-
räknades komma att överföras under år 1994. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet är överföringen av Småföretagsfondens medel
till Industri- och nyföretagarfonden i praktiken avslutad. De likvida
medlen är sedan lång tid överförda, och aktierna i onoterade småföre-
tag är i stort sett överförda. Vad som återstår är ett enstaka fall där en
privat delägare vägrat att godta att Industri- och nyföretagarfonden
träder i Småföretagsfondens ställe i ett aktieägaravtal. Tredskodom
väntas.

Mom. 11 om SIFU.

Lagd till handlingarna i februari 1994 med hänvisning till att nödvän-
diga åtgärder hade vidtagits för att avveckla statens engagemang i
Stiftelsen Institutet för företagsutveckling och för att stiftelsen skall
avvecklas.

1993/94

1. Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå (Finansdepartementet, s. 96).

Skr. 1993/94:61, prop. 1993/94:83, bet. NU7.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 3 om Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå.

Regeringsbeslut om medgivande till bildande av Bankbyrån och an-
språkstagande av medel.

Mom. 4 om allmänhetens bankombudsman.

Utredningen om en allmänhetens bankombudsman lämnade i maj
1994 sitt betänkande Allmänhetens bankombudsman (SOU 1994:79)
— se bilaga 1, riksmötet 1992/93, punkt 1, kommentarer. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i ärendet.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen avseende mom. 4
om allmänhetens bankombudsman. Utskottet anförde i bet.
1993/94:NU7 att det utgick ifrån att den av riksdagen tidigare begärda
utredningen snarast skulle tillkallas och att resultatet av utredningsar-
betet skulle redovisas under våren 1994. Vidare anförde utskottet att

1994/95 :KU30

Bilaga 2

om det inte i utredningsarbetet framkom starka skäl mot inrättandet av
en bankombudsman borde utredningen överväga om det är mest
ändamålsenligt med ett självständigt ombudsmannaämbete eller om en
sådan funktion bör knytas till någon av de myndigheter som är
verksam på området.

I det tidigare nämnda utredningsbetänkandet SOU 1994:79 uttalar
utredaren att han har funnit att starka skäl talar mot att en funktion
som bankombudsman inrättas, och han lägger därför inte fram något
förslag i ämnet.

Riksdagens tillkännagivande är inte tillgodosett. Regeringen har i
skrivelsen 1994/95:15 angett att regeringen avser att återkomma till
riksdagen i ärendet och den aktuella skrivelsen anges som inte slutbe-
handlad.

2. Småföretagsutveckling (Näringsdepartementet, s. 160).

Prop. 1993/94:40, bet. NU11.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 3 om verksamhetsinriktningen hos de regionala utvecklingsbola-
gen.

Uppsägning av avtal om regional utvecklingsfond inlett i december
1993. Avtal träffade i maj 1994 om inrättande av regionala utvecklings-
bolag, m.m.

Mom. 4 om organisation av moderbolaget och de regionala utveck-
lingsbolagen, såvitt avser delmomentet a).

Regeringsbeslut om aktieköp i moderbolaget och om undertecknande
av avtal i mars-april 1994. Uppdrag i mars 1994 till Kammarkollegiet
att förvalta aktierna i ALMI Företagspartner AB.

Mom. 4, såvitt avser delmomentet b): godkännande av att ca 100
miljoner kronor av de medel som återförs från de regionala utveck-
lingsfonderna till staten vid fondernas avveckling skall fa tillföras
moderbolaget, vilket av medlen vid behov far använda ca 50 miljoner
kronor som aktiekapital i de regionala utvecklingsbolagen.

Ärendet bereds. Enligt uppgift från Näringsdepartementet är ärendet i
praktiken avklarat genom regeringsbeslut i maj 1994.

Mom. 8 om finansieringsverksamheten.

Regeringsbeslut i maj 1994 om bemyndigande att träffa avtal och
regeringsbeslut i juni 1994 om förordning om statlig finansiering
genom regionala utvecklingsbolag (SFS 1994:1100).

Mom. 12 om överföring av aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och
Bure, såvitt avser delmomentet a).

Regeringsbeslut i mars 1994 om bemyndigande att köpa aktier och
undertecknande av avtal i mars 1994. Uppdrag i mars 1994 åt Kam-
markollegiet att förvalta statens aktier.

Mom. 12, såvitt avser delmomenten b) och c).

Uppdrag i mars 1994 och i juni 1994 åt Kammarkollegiet dels att till
Industri- och nyföretagarfonden överföra viss aktiepost i förvaltnings-
aktiebolagen Atle och Bure, dels att till de sju stiftelserna Samverkan
universitet/högskola och näringsliv överföra tillgångar.

Mom. 13 om lag om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag och

1994/95:KU30

Bilaga 2

Mom. 14 om ändring i lagen om kreditmarknadsbolag.

Lagar utfärdade i mars 1994.
Mom. 15 om bemyndigande.

Ärendet bereds.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande av riksdagen avseende mom.
4, såvitt avser delmoment a). Tillkännagivandet gällde styrelserepresen-
tationen i de regionala bolagen. Utskottet anförde i betänkande
1993/94:NUU att de regionala bolagsstyrelserna bör bestå av ett jämnt
antal ledamöter. Staten skall utse hälften av ledamöterna och regionala
delägare den andra hälften. Ordföranden skall utses bland de ledamö-
ter som representerar staten.

Konsortialavtal om avveckling av de regionala utvecklingsfonderna
och om inrättande av regionala utvecklingsbolag har ingåtts mellan
staten och berörda parter i samtliga län. I en särskild paragraf i dessa
avtal regleras styrelsens sammansättning. Där anges hur många leda-
möter styrelsen skall bestå av. (Vanligtvis består styrelserna av åtta
ledamöter; i vissa fall är det sex eller tio ledamöter.) Vidare stadgas att
hälften av styrelseledamöterna skall nomineras av moderbolaget och
att en av dessa ledamöter skall vara styrelsens ordförande och väljas
inom styrelsen. Resterande styrelseledamöter nomineras av landstinget.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet har tillsättandet av styrelser-
na skett enligt denna modell.

Riksdagens tillkännagivande Sr anses vara tillgodosett, med hänvis-
ning till utformningen av konsortialavtalen och den praktiska tillämp-
ningen av dem.

3. Näringspolitik (Näringsdepartementet, s. 162).
Prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. NU 15.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 2 om statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure.
Regeringsbeslut i maj 1994 om försäljning av statens kvarvarande
aktier i Atle och Bure och uppdrag åt Kammarkollegiet att vidta
erforderliga åtgärder.

Mom. 3 om regionala investmentbolag.

Ärendet bereds. Enligt uppgift från Näringsdepartementet har fyra av
de sex aktuella regionala investmentbolagen sålts. De fyra sålda bola-
gen är Sorbinvest AB, Troponor Invest AB, Rödkallen AB och Ble-
kingen AB. Två bolag återstår — Utvecklings AB Skeppsankaret och
Bergslagens Teknikutvecklings AB. Enligt uppgift från Näringsdeparte-
mentet är det osäkert om försäljningen av dessa båda bolag blir
avslutade under våren 1995.

Mom. 7 om stöd till uppfinnare,

Mom. 14 om anslaget Småföretagsutveckling och

Mom. 17 om stöd till varvsindustrin, såvitt avser delmomentet a).
Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Mom. 17, såvitt avser delmomentet b).

Ärendet bereds.

1994/95:KU30

Bilaga 2

I budgetpropositionen 1995 redovisas (prop. 1994/95:100 bil. 13 s. 18)
regeringens överväganden med anledning av riksdagens uttalande. Där
föreslås att det skall införas ett kreditgarantisystem i syfte att underlätta
försäljningen av svenskbyggda fartyg. Näringsutskottet kommer att be-
handla detta förslag under våren 1995 (bet. 1994/95:NU15).

Mom. 18 om avgifter till vissa internationella organisationer,
Mom. 19 om täckande av förluster vid viss garantigivning och
Mom. 21 om Standardiseringskommissionen.

Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Mom. 22 om Sprängämnesinspektionen,
Mom. 24 om geologisk undersökningsverksamhet och
Mom. 27 om geovetenskaplig forskning.

Regleringsbrev utfärdade i maj 1994.

Mom. 38 om anslaget Teknisk forskning och utveckling,
Mom. 39 om anslaget Informationsteknologi,

Mom. 40 om teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet,

Mom. 41 om Rymdstyrelsen,

Mom. 42 om anslaget Rymdverksamhet,

Mom. 44 om bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien och
Mom. 45 om europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.
Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Mom. 46 om NUTEK.

Regleringsbrev utSrdat i juni 1994.
Mom. 47 om Konkurrensverket och
Mom. 48 om konkurrensforskning.
Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll tillkännagivanden avseende fyra moment inom
Näringsdepartementets område, nämligen momenten 7, 17 såvitt avser
delmomentet b), 24 och 43.

Innebörden av tillkännagivandet i moment 7 om stöd till
uppfinnare var att utskottet förordade (bet. 1993/94:NU15 s. 35) en
utökning av stödet till produktrådens verksamhet med 5 miljoner
kronor på årsbasis. För år 1993 hade NUTEK avsatt 10,5 miljoner
kronor för detta ändamål och för första halvåret 1994 6,8 miljoner
kronor. De utökade medlen skulle användas för genomförande av
kompetensutbildningsprogram och eventuella personalförstärkningar
inom produktråden. Dessa administreras av de regionala utvecklings-
bolagen inom ALMI Företagspartner AB. Medlen till produktråden
finansieras via anslaget Småföretagsutveckling. I moment 14 föreslog
utskottet således en ökning av det av regeringen föreslagna anslaget
med 5 miljoner kronor (dvs. 169 miljoner kronor i stället för 164
miljoner kronor).

Vid en jämförelse av regleringsbreven för det aktuella anslaget
mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 kan emellertid konstateras att
bidraget till produktråden endast har ökat med 3 miljoner kronor. Det
totala anslaget Småföretagsutveckling för budgetåret 1994/95 uppgår

1994/95:KU30

Bilaga 2

dock till 169 miljoner kronor, i enlighet med riksdagens beslut.
Regeringen har alltså inte följt riksdagens tillkännagivande när det
gäller användningen av anslaget Småföretagsutveckling.

Vid kontakt med Näringsdepartementet bekräftades detta förhållan-
de. Det påpekades att produktråden sannolikt också kommer att erhål-
la vissa medel från Stiftelsen Innovationscentrum. Vidare lar NUTEK
enligt regleringsbrev för innevarande budgetår föra över högst 10
miljoner kronor till produktråden från anslaget Särskilda regionalpoii-
tiska infrastrukturåtgärder m.m. (C 6) inom Arbetsmarknadsdeparte-
mentets område.

Under andra halvåret 1994 har totalt 7,8 miljoner kronor tillförts
produktråden, varav 5,1 miljoner kronor från Näringsdepartementets
anslag och 2,7 miljoner kronor från Arbetsmarknadsdepartementets
anslag. För hela år 1994 har produktråden erhållit 14,8 miljoner
kronor. Stiftelsen Innovationscentrum har ännu inte fattat beslut om
eventuellt bidrag till produktrådens arbete.

Bedömningen på Näringsdepartementet är sammanfattningsvis att
produktråden för närvarande sannolikt snarast har mer medel än vad
som kan användas i verksamheten.

Tillkännagivandet i moment 17 om stöd till varvsindustrin, såvitt avser
delmomentet b) innebär dels att regeringen anmodades att — efter en
översyn av konkurrensvillkoren för svensk varvsnäring — återkomma
till riksdagen med förslag som syftar till att varvsnäringen i Sverige Sr
likvärdiga konkurrensförhållanden med varsvsindustrin inom OECD,
dels att regeringen skulle vidta åtgärder som syftar till likvärdiga
garantivillkor för den svenska varvsnäringen i förhållande till dem som
gäller i jämförbara konkurrentländer.

Näringsminister Sten Heckscher besvarade den 12 januari 1995 en
interpellation av Lennart Beijer (v) om svensk varvsnärings konkur-
rensvillkor. I sitt svar (prot. 1994/95:50) redogjorde näringsministern
för det avtal som träffats inom OECD och som i princip innebär att
allt statligt stöd till varvsnäringen skall vara avskaffat fr.o.m. den 1
januari 1996. Vidare hänvisades till det i budgetpropositionen 1995
framlagda förslaget om införande av ett kreditgarantisystem för fartygs-
finansiering. Sammantaget innebar detta, enligt statsrådet, att riksdags-
beslutet är verkställt.

Med hänvisning till vad som redovisats far riksdagens tillkännagi-
vande anses vara tillgodosett.

Tillkännagivandet i moment 24 om geologisk undersökningsverksamhet in-
nebar att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett nytt
förslag till långsiktigt verksamhetsmål när det gäller geologisk under-
sökning till lands, med beaktande av de ökade medel för ändamålet
som riksdagen beslutade om. Riksdagens beslut innebar att Sveriges
geologiska undersökning, SGU, erhöll ett anslag på 146 miljoner
kronor, vilket var 15 miljoner kronor mer än vad regeringen hade
föreslagit.

I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 uppdrog regeringen åt SGU
att i sin anslagsframställning redovisa förslag till anpassning av produk-

1994/95:KU30

Bilaga 2

tionsmålen för den aktuella verksamheten. SGU föreslog i sin anslags-
framställning att målåret för 75 % täckning av landytan skulle sättas
till år 2018. I budgetpropositionen 1995 föreslår regeringen, mot
bakgrund av regeringens sparkrav, att målåret skall sättas till år 2022.

Genom det regeringsuppdrag som SGU fick i regleringsbrevet far
riksdagens tillkännagivande anses vara tillgodosett.

Innebörden av tillkännagivandet i moment 43 om Riksdagens revisorers
förslag angående rymdverksamheten var att utskottet uttalade att det är
viktigt att det sker ett klarläggande och en precisering av vilka typer av
mål som den svenska rymdverksamheten är avsedd att tillgodose.
Vidare anförde utskottet att de näringspolitiska målen kan ha getts en
alltför framskjuten plats på bekostnad av mer allmänna forsknings-
och teknikpolitiska motiv och att rymdverksamheten bör ses som en
del av ett ökat Europasamarbete.

Regeringen tillkallade i september 1994 en särskild utredare, lands-
hövding Gunnar Björk (N 1994:06), med uppgift att genomföra en
genomgripande översyn av den svenska rymdverksamheten. Enligt
direktiven (dir. 1994:103) skall målen för den statliga satsningen på
såväl nationell som internationell rymdverksamhet analyseras. Arbetet
skall redovisas senast den 31 maj 1995.

Med hänvisning till det uppdrag som Utredningen om den svenska
rymdverksamheten erhållit är riksdagens tillkännagivande tillgodosett.
I regeringens skrivelse 1994/95:15 finns dock det aktuella momentet 43
i riksdagsskrivelsen inte upptaget.

4. Näringspolitik (Civildepartementet, s. 170).

Prop. 1993/94:100 bil. 14, bet. NU15.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 15 om likabehandling av kooperativa företag.

Ärendet bereds med inriktning på att en utredning om berörda förhål-
landen skall tillkallas.

Mom. 16 om stöd till kooperativ utveckling.

Regleringsbrev utfärdat i juni 1994.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll tillkännagivanden avseende momenten 15 och 16.
Utskottet anförde beträffande moment 15 om likabehandling av koope-
rativa företag (bet. 1994/94:NU15 s. 51) att riksdagen — genom ett
uttalande till regeringen — borde klarlägga att de kooperativa företa-
gen skall behandlas likvärdigt med andra företag.

Regeringen bemyndigade i december 1994 civilminister Marita Ulv-
skog att tillkalla en särskild utredare, Anita Harriman (C 1994:05),
som enligt direktiven (dir. 1994:149) skall utreda om de kooperativa
företagsformerna är missgynnade i jämförelse med andra företagsfor-
mer. Om utredaren finner att det är så skall hon föreslå de förändring-
ar i lagar och andra författningar som behövs för att det skall uppnås
likvärdighet mellan de olika företagsformerna. Utredningen skall vara
avslutad senast under februari 1996.

1994/95:KU30

Bilaga 2

Genom att regeringen nu har tillkallat den nämnda utredningen har
arbetet med att tillgodose riksdagens tillkännagivande inletts.

Innebörden av tillkännagivandet i moment 16 om stöd till kooperativ
utveckling var (bet. 1993/94:NU15 s. 51) att regeringen anmodades att
tillse att den av riksdagen beslutade ökningen av anslaget med 2
miljoner kronor skulle finansieras genom en omfördelning av medel
inom Civildepartementets område och att regeringen skulle återkom-
ma med förslag härom i kompletteringspropositionen.

Av regleringsbrevet för 1994/95 framgår att anslaget till kooperativ
utveckling tagits upp med 6,5 miljoner kronor i enlighet med riksda-
gens beslut. Regeringen återkom inte i kompletteringspropositionen
1994 med förslag till omfördelning av medel inom Civildepartementets
område. En sådan omfördelning har, enligt uppgift från Civildeparte-
mentet, ändå skett genom att 2 miljoner kronor tagits från anslaget
Utveckling av ideell verksamhet (E 4).

Riksdagens tillkännagivande får anses vara tillgodosett, med hänvis-
ning till de åtgärder som regeringen vidtagit.

5. Kommerskollegium (Utrikesdepartementet, s. 40).

Prop. 1993/94:138, bet. NU20.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 1 om resegarantilagen.

Lag utfärdad i maj 1994.

Mom. 2 om användande av officiell beteckning.

Regeringsbeslut om förordning i maj 1994.

Mom. 3 om anslag till Kommerskollegium.

Regleringsbrev utfärdat i juni 1994.

Mom. 4 om anslag till Kommerskollegium.

Regeringsbeslut om förordning i maj 1994 och regleringsbrev utfärdat i
juni 1994.

Mom. 5 om auktorisation och godkännande av revisorer.

Regeringsbeslut i maj 1994 att överlämna utskottsbetänkandet och
riksdagsskrivelsen till en interdepartemental arbetsgrupp för utredning
av ett privat system för auktorisation, godkännande och tillsyn av
revisorer. Ärendet bereds vidare.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande avseende moment 5 om aukto-
risation och godkännande av revisorer. Vid votering i kammaren vann
reservationen (s), med instämmande i meningsyttringen (v), majoritet.
Riksdagens uttalande innebär att staten även fortsättningsvis skall svara
för auktorisation och godkännande av samt tillsyn över revisorer. Det
ankommer på regeringen att bedöma vilken statlig myndighet som är
bäst lämpad att svara för de nämnda uppgifterna. Ställningstagandet i
sak till om en privat eller statlig tillsyn är att föredra skulle dock anstå
till dess att regeringen hade presenterat ett förslag för riksdagen.

I budgetpropositionen 1995 bil. 4 meddelas att regeringen avser att
lämna förslag om regler och organisation för den framtida revisors-

1994/95:KU30

Bilaga 2

verksamheten i en särskild proposition i februari 1995. Frågan har
utretts och förslag har lämnats i promemorian Tillsyn över revisorer
(Ds 1994:125).

När förslag har presenterats för riksdagen i den aviserade propositio-
nen kan skrivelsen anses tillgodosedd.

6. Beredskapslagring av olja (Näringsdepartementet, s. 163).
Prop. 1993/94:141, bet. NU 19.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 1 om regeringens förslag, såvitt avser delmomenten a) och b)
(grunden för beräkningen av behovet av beredskapslagring av olja för
krigssituationer resp, fördelningen av uppgifter i fråga om beredskaps-
lagringen).

Ärendet bereds.

Mom. 1, såvitt avser delmomenten c) och d) (riktlinjer för avveckling
av de statliga beredskapslagren av olja för krigssituationer resp, inrät-
tande den 1 juli 1994 av en ny myndighet för avveckling av de statliga
beredskapslagren av olja för krigssituationer).

Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Mom. 2 om användningen av medlen från utförsäljningen av olja.

Lagd till handlingarna i berörd del i juni 1994, med hänvisning till att
riksdagens begäran om förslag från regeringen beträffande användning-
en av medlen har tillgodosetts genom förslag i kompletteringsproposi-
tionen (prop. 1993/94:150 bil. 1 s. 75), som godkändes av riksdagen i
juni 1994 (bet. 1993/94:FiU20).

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande avseende moment 2 om an-
vändningen av medlen från utförsäljningen av olja. Utskottet anförde i
betänkande 1993/94:NU19 att regeringen — med hänsyn främst till
omfattningen av utförsäljningen av olja men också av budgettekniska
skäl — borde återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen
från den fortsatta utförsäljningen skulle användas.

I kompletteringspropositionen 1994 föreslog regeringen — mot bak-
grund av det statsfinansiella läget — att de merinkomster som följde av
en total utförsäljning jämfört med tidigare planering skall tillföras
statsbudgeten. Utskottet tillstyrkte detta (yttrande 1993/94:NU8y) och
anförde att vad som föreslogs i kompletteringspropositionen borde
innebära att regeringen inte kan fatta ytterligare beslut om att kostna-
der inom totalförsvaret skall finansieras med medel från utförsäljning-
en av olja ur de statliga beredskapslagren. Finansutskottet följde när-
ingsutskottets yttrande och riksdagen beslöt i enlighet med finansut-
skottets hemställan.

Riksdagens tillkännagivande får anses vara tillgodosett genom rege-
ringens förslag i kompletteringspropositionen 1994.

7. Bank- och försäkringsfrågor (Finansdepartementet, s. 106).
Prop. 1993/94:100 bil. 8, bet. NU18.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 1 om konkurrensförhållandena på bankmarknaden.

1994/95:KU30

Bilaga 2

Ärendet bereds. Det är avsikten att frågan bl.a. skall behandlas i en
proposition hösten 1994.

Mom. 4 om anslag till bankstödet,

Mom. 8 om Bankstödsnämnden, såvitt avser delmomentet a) och
Mom. 11 om anslag till Finansinspektionen.

Regleringsbrev utfärdade i juni 1994.

Mom. 8 om Bankstödsnämnden, såvitt avser delmomentet b).
Regeringsbeslut i juni 1994 om förordning.

Kommentarer:

Skrivelsen innehöll ett tillkännagivande avseende moment 1 om kon-
kurrensförhållandena på bankmarknaden. Utskottet anförde att det är
nödvändigt att bankerna nu svarar upp mot de statliga insatserna på
bankområdet genom att sänka räntemarginalerna och öka utlåningen
och därmed bidra till att få fort på den svenska ekonomin. Härutöver
måste det, enligt utskottet, övervägas om det krävs ytterligare struktu-
rella åtgärder eller lagändringar för att kreditmarknaden på längre sikt
skall kunna fungera mer tillfredsställande. Det for ankomma på rege-
ringen att snarast återkomma med förslag till hur konkurrensen inom
banksektorn kan förbättras, anförde utskottet.

Enligt uppgift från Finansdepartementet pågår inom regeringskansli-
et ett arbete med syfte att ta fram ett åtgärdspaket för att förbättra
konkurrensen inom banksektorn. Förslag avses komma att presenteras
senare.

Ett arbete pågår alltså inom regeringskansliet och förslag till riksda-
gen kan förväntas. Skrivelsen anges som inte slutbehandlad. Någon
anledning till anmärkning mot regeringens hantering finns sålunda
inte.

8. Kompletteringspropositionen (Finansdepartementet, s. 110).

Prop. 1993/94:150 bil. 7, bet. NU29.

Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 2 om statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.

Regleringsbrev utfärdat i juni 1994.

Ärendet bereds vidare.

9. Kompletteringspropositionen (Näringsdepartementet, s. 167).

Prop. 1993/94:150 bil. 12, bet. NU29.
Skrivelsen är ännu inte slutbehandlad.

Mom. 3 om Exposition 1997 Stockholm.

Ärendet bereds. Avtal avses att träffas senare med Exposition 1997
Stockholm AB om utfärdande av en kreditgaranti.

Mom. 4 om lagen om styrelserepresentation för samhället i vissa
stiftelser.

Lag utfärdad i juni 1994.

1994/95:KU30

Bilaga 2

Tillkännagivanden av riksdagen

1990/91

1. Rörelseregler för bank m.m. (Finansdepartementet).

Bet. 1990/91:NU41, mom. 10 om redovisning av avtalsvillkor.

Se bilaga 1, riksmötet 1990/91, punkt 1.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande kan inte anses
vara tillgodosett. Regeringen borde i lämpligt sammanhang för riksda-
gen ha redovisat sin bedömning i frågan. Skrivelsen borde inte angetts
vara slutbehandlad.

1991/92

1. Exportfrämjande verksamhet (Utrikesdepartementet).

Bet. 1991/92:NU23, mom. 9 om inriktningen av den exportfrämjande
verksamheten inom Sveriges Exportråd.

Se bilaga 1, riksmötet 1991/92, punkt 1.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett.
Redovisning lämnades i budgetpropositionen 1993.

2. Näringspolitik (Näringsdepartementet).

Bet. 1991/92:NU20, mom. 25 om riskkapitalförsörjning.

Se bilaga 1, riksmötet 1991/92, punkt 2.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett,
med hänvisning till de regeringsförslag som har lämnats och de riks-
dagsbeslut som har tagits.

3. Ombildning av Domänverket till aktiebolag (Näringsdepartementet).
Bet. 1991/92:NU33, mom. 8 om kronohoimarna och mom. 11 om AB
Göta kanalbolag.

Se bilaga 1, riksmötet 1991/92, punkt 3.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivanden är tillgodosedda
genom de åtgärder som regeringen vidtagit.

1992/93

1. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet (Finansdepartemen-
tet).

Bet. 1992/93:NU16, mom. 11 om allmänhetens bankombudsman.

Se bilaga 1, riksmötet 1992/93, punkt 1.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är i formell me-
ning tillgodosett, med hänvisning till uttalanden i prop. 1993/94:83 om
bidrag till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå. Sakligt sett kan riksda-
gens tillkännagivande dock inte anses tillgodosett; riksdagen återkom
med en begäran om en utredning om en bankombudsman.

1994/95:KU30

Bilaga 3

2. Vissa näringspolitiska frågor (Näringsdepartementet).

Bet. 1992/93:NU25, mom. 13 om stöd till uppfinnare och innovatörer.
Se bilaga 1, riksmötet 1992/93, punkt 2.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett,
med hänvisning till tillsättandet av Innovationsutredningen och inrät-
tandet av stiftelsen Innovationscentrum.

1993/94

1. Energipolitik (Näringsdepartementet).

Bet. 1993/94:NU17, mom. 1 om omställningen av energisystemet.

Se bilaga 1, riksmötet 1993/94, punkt 15.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett,
med hänvisning till att Energikommissionen har tillkallats.

2. Handel med el i konkurrens (Näringsdepartementet).

Bet. 1993/94:NU22 mom. b) om lag om handel med el, m.m. såvitt
avser andra delssatsen, vilken rörde de små elproducenterna.

Se bilaga 1, riksmötet 1993/94, punkt 17.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens skrivelse borde inte ha ansetts
slutbehandlad i och med regeringens uppdrag åt NUTEK. I riksdagens
tillkännagivande ingick en begäran om att regeringen skulle återkom-
ma till riksdagen med erforderliga förslag.

3. Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå (Finansdepartementet).

Bet. 1993/94:NU7, mom. 4 om allmänhetens bankombudsman.

Se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 1.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är ännu inte till-
godosett. Skrivelsen anges som inte slutbehandlad och regeringen
meddelar sin avsikt att återkomma till riksdagen i ärendet.

4. Småföretagsutveckling (Näringsdepartementet).

Bet. 1993/94:NU11, mom. 4 om organisation av moderbolaget och de
regionala utvecklingsbolagen, såvitt avser delmomentet a).

Se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 2.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett,
med hänvisning till utformningen av konsortialavtalen och den prak-
tiska tillämpningen av dem.

5. Näringspolitik (Näringsdepartementet).

Bet. 1993/94:NU15, mom. 7 om stöd till uppfinnare, mom. 17 om stöd
till varvsindustrin, såvitt avser delmomentet b), mom. 24 om geologisk
undersökningsverksamhet och mom. 43 om Riksdagens revisorers för-
slag angående rymdverksamheten.

Se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 3.

Sammanfattande slutsats beträffande mom. 7 om stöd till uppfinna-
re: Riksdagens tillkännagivande är inte tillgodosett. För verksamheten

1994/95 :KU30

Bilaga 3

hos produktråden har i regleringsbrevet för innevarande budgetår
avsatts endast 3 miljoner kronor mer än för föregående budgetår, i
stället för den av riksdagen beslutade ökningen med 5 miljoner kro-
nor.

Sammanfattande slutsats beträffande mom. 17 om stöd till varvsindustrin,
såvitt avser delmomentet b): Riksdagens tillkännagivande, som avsåg
skapande av internationell konkurrensneutralitet och införande av
kreditgarantier för den svenska varvsnäringen är tillgodosett, med
hänvisning dels till träffat avtal inom OECD, dels till förslag i budget-
propositionen 1995.

Sammanfattande slutsats beträffande mom. 24 om geologisk undersök-
ningsverksamhet: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett, med hän-
visning till regeringsuppdrag till SGU och förslag från SGU i anslags-
framställningen för budgetåret 1995/96.

Sammanfattande slutsats beträffande mom. 43 om Riksdagens revisorers
förslag angående rymdverksamheten: Riksdagens tillkännagivande är
tillgodosett, med hänvisning till den av regeringen tillsatta Utredning-
en om den svenska rymdverksamheten. I regeringens skrivelse
1994/95:15 finns dock det aktuella momentet 43 inte upptaget.

6. Näringspolitik (Civildepartementet).

Bet. 1993/94:NU15, mom. 15 om likabehandling av kooperativa företag
och mom. 16 om stöd till kooperativ utveckling.

Se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 4.

Sammanfattande slutsats beträffande mom. 15 om likabehandling av
kooperativa företag: Med hänvisning till att en särskild utredare tillkal-
lats med uppgift att utreda om de kooperativa företagsformerna är
missgynnade i jämförelse med andra företagsformer har arbetet med att
tillgodose riksdagens tillkännagivande inletts. Skrivelsen är inte slutbe-
handlad.

Sammanfattande slutsats beträffande mom. 16 om stöd till kooperativ
utveckling: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett, med hänvisning
till att en omfördelning av medel inom Civildepartementets område
har gjorts. Den av riksdagen beslutade nivån på anslaget har anvisats
för det aktuella ändamålet.

7. Kommerskollegium (Näringsdepartementet).

Bet. 1993/94:NU20, mom. 5 om auktorisation och godkännande av
revisorer.

Se bilaga 2, riksmötet 1993/95, punkt 5.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är ännu inte till-
godosett. Skrivelsen anges som inte slutbehandlad. Proposition har
aviserats till februari 1995.

1994/95 :KU30

Bilaga 3

8. Beredskapslagring av olja (Näringsdepartementet).

Bet. 1993/94:NU19, mom. 2 om användningen av medlen från utför-
säljningen av olja.

Se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 6.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är tillgodosett,
med hänvisning till förslag i kompletteringspropositionen 1994.

9. Bank- och försäkringsfrågor (Finansdepartementet).

Bet. 1993/94:NU18, mom. 1 om konkurrensförhållandena på bank-
marknaden.

Se bilaga 2, riksmötet 1993/94, punkt 7.

Sammanfattande slutsats: Riksdagens tillkännagivande är ännu inte till-
godosett. Skrivelsen anges som inte slutbehandlad. Beredningsarbete
pågår inom regeringskansliet.

1994/95:KU30

Bilaga 3

7 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Konstitutionsutskottets kansli

KansiiPM

1994-05-30

Departementsvisa redovisningar avseende
upphandlingar av konsulttjänster 1992 och 1993 Statsrådsberedningen

Statsrådsberedningens upphandlingar redovisas i underbilaga I och
även i underbilaga 2. Med några undantag är det fråga om förhållande-
vis små belopp och uppdragen har direktupphandlats. En rad konsul-
ter har därvid upphandlats för föreläsningar o.d. med utgångspunkt i
den speciella kompetens som eftersöktes. Det gäller Barbro Anell
Associates AB, Hans Bergström Samhällsanalys AB, Göran Rosenberg
AB och Wickman konsultationer AB. Uppdraget till Optio avsåg
ersättning för vissa arbetsuppgifter som annars utförs av anställda i
regeringskansliet.

När det gäller posten KREAB, visualisering av budgetpropositionen,
549 403 kr har från Statsrådsberedningens sida getts en kommentar i
förteckningen. Det var enligt Statsrådsberedningen fråga om förhand-
lingsupphandling med en leverantör med stor brådska eftersom Stats-
rådsberedningen fick uppgiften från Finansdepartementet så sent som
den 10 december 1992. Eftersom över 70 % av fakturabeloppet avsåg
tryckeritjänster och mindre än 30 % konsulttjänster bokfördes faktu-
ran (1993) på kontot Övriga tryckkostnader och därför var den inte
med i redovisningen till KU.

Posterna Norstedts Tryckeri 100 979 kr och Lexivision AB 432 650
kr har båda kommenterats av Statsrådsberedningen.

Anledningen till att posterna tidigare inte redovisats i förteckningar
till KU är enligt uppgift från Statsrådsberedningen dels att vissa av
kostnaderna inte uppfattats gälla konsultuppdrag, dels att vissa andra
bokförts under Övriga tryckkostnader eftersom de till övervägande del
bestått av tryckerikostnader.

Justitiedepartementet

Justitiedepartementet har tidigare redovisat endast upphandling av
datatjänster, se underbilagor 3 och 4. Den kompletterande förteckning-
en, underbilaga 5, upptar 20 nya poster, varav tre avser uppdrag till
statliga myndigheter, där upphandlingsreglerna inte tillämpas. En rad
poster avser endast smärre belopp. Poster som gäller högre belopp har
kommenterats särskilt i förteckningen.

Beträffande posten JKL — Förnyelsen av Sverige — 89 500 kr var
det enligt departementet brådskande och därför genomfördes förhand-
lingsupphandling med endast en leverantör. Denne leverantör hade
enligt departementet särskild kompetens för uppdraget. 82 % avsåg

1994/95: KU 30

Bilaga A 8.1

tryckkostnader och fakturan bokfördes därför under kostnadslaget Öv-
riga tryckkostnader. Detta är anledningen till att uppdraget inte redo-
visades i förteckningen för 1992.

Beträffande posten Information- & Sam hällskontakt AB — 112 200
kr har hänvisats till den särskilda kompetens uppdraget krävde. Det
var fråga om en förhandlingsupphandling med en leverentör. Skriftlig
offert finns. Kostnaderna bokfördes under kommittéanslaget och var
därför inte med i de tidigare redovisningarna.

Beträffande posten Gramma — Broschyr, Att renovera en förfallen
kriminalpolitik — 21 793 kr har angetts att beloppet var så lågt att det
inte motiverade slutet förfarande eller förhandlingsupphandling med
flera leverantörer. I uppdraget som ursprungligen också gällde tryck-
ning ingick slutligen sättning av produkten och det bokfördes på
kontot Övriga trycksaker vilket är skälet till att det inte redovisades i
förteckningen för 1993 till KU.

De uppdrag som inte tidigare redovisats i förteckningar till KU
gäller dels sådana uppdrag som till övervägande del bestod av tryck-
kostnader och därför hade redovisats under Övriga tryckkostnader,
dels uppdrag med små kostnader, rena tryckkostnader eller kostnader
för personalutbildning. I ett fall — Information- & Samhällskontakt
AB — hade kostnaderna bokförts på kommittéanslag.

Utrikesdepartementet (exkl. Sekretariatet för
Europainformation)

Förteckningar från UD utgör underbilaga 6.

Utbildningssektionen har haft en omfattande direktupphandling av
konsulter/lärare.

Press- och informationsenheten har upphandlat två olika tjänster hos
Tidningsmakarna. Den ena tjänsten, 37 781 kr, gällde en s.k. dummy
till tidskriften Briefing. Det var enligt uppgift från departementet fråga
om direktupphandling på grund av brådska från ett företag tjänsteman-
nen kände väl till och efter muntlig marknadsundersökning. Avtal
finns och täcker i viss mån den andra tjänsten, 30 469 kr, som gäller
formgivning av UD-kuriren och produktion av ett nummer samt
konsultation i samband med inrättandet av en ny redaktion. Posterna
som gäller Perlatum har också samband med dessa arbeten.

U avdelningen upphandlade under 1992 konsultuppdrag för 693 000
kr för en studie om utvecklingssamarbete med Asien. Ansvarigt depar-
tementsråd fattade beslut om studien genom departementsprotokoll
den 19 augusti 1991 och kostnaderna för hela projektet beräknades till
1,5 miljoner kronor. Promemoria angående projektets uppläggning
och genomförande bifogades protokollet, liksom en preliminär budget.
I denna preliminära budget beräknades arvoden (konsulter) till
800 000 kr. Det angavs att totalbeloppet var beroende av vilken typ av
konsult som blev aktuell. Genom departementsprotokoll den 27 janua-
ri 1992 beslöt samma departementsråd att kostnaderna för att anlita
Krister Eduards, Stockholm Group for Development Studies skulle
belasta ett visst anslag. Kontrakt bifogades, varav framgick ett kostnads-

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

tak på 265 748 kr exkl. diverse utgifter. Totalt fakturerades 385 000 kr
exkl. moms. Man sökte en särskild person med unik kompetens på det
specifika området. Hifab och Per Ronnås hade den kompletterande
kompetens som behövdes (193 000 kr resp. 20 000 kr). Avtal med
Hifab föreligger, liksom PM och en preliminär budget på 290 000 kr.
När det gäller Per Ronnås föreligger endast en faktura.

I Asienstudien anlitades även Percy Mistry, Oxford University, som
var särskild lämpad av flera skäl (se bilagan). Beslut av departements-
rådet har dokumenterats i departementsprotokoll. Kontrakt och PM
bifogades. Budgeterad kostnad uppgavs till 81 000 dollar.

I Asienstudien anlitades vidare Tekniska högskolan i Stockholm
enligt departementsprotokoll den 19 oktober 1992. PM om uppdraget
(någon form av offert?) bifogades. Därav framgår att kostnaderna
beräknades till ca 70 000 kr.

Också Holger Nilén (210 000 kr) anlitades i Asienstudien för sin
speciella kompetens, se bilagan. Kortfattat avtal (ej underskrivet av
Nilén) finns medan faktura och beslut saknas.

I Asienstudien anlitades 1993 Korea Development Institute för
145 000 kr. Här finns en arbetsplan och budget och en form av
faktura, samtliga handlingar upprättade av företrädare för institutet.

Beträffande posten 1993 Multilateral upphandling av varor och
tjänster — Chiasen AB — 95 000 kr gäller att det finns ett departe-
mentsprotokollsbeslut av ett departementsråd. Det finns vidare ett avtal
med Chiasen AB, Björn Tore Carlsson, om ett arvode på 51 000 kr
per månad jämte en bakgrundspromemoria.

Beträffande posten 1993 Deltagande i och förberedelse inför möte
med styrelsen för Sjöfartsuniversitetet — Anders Forsse AB — 60 000
kr, se bilagan. Avropsavtal finns sedan 1988.

Beträffande posten 1993 Översynen om för- och nackdelar med ett
anslagsfinansierat biståndskreditsystem — Ulf Rundin — 100 000 kr
gäller att det finns ett departementsprotokollsbeslut av departements-
råd om att ersättning till Ulf Rundin AB skall utgå enligt bifogat
kontrakt. Uppdrag, kontrakt och budget (105 000 kr) finns bifogat.

Beträffande posten 1993 Fortsatt uppföljning av det nordiska FN-
projektet, Björn T Carlsson (80 000 kr), Ulf Rundin (50 000 kr) och
Peter Hansen (80 000 kr), har angetts att deras särskilda kompetens
var avgörande, se bilaga. Regeringsbeslut finns om 2 miljoner kronor
för ändamålet. PM om bakgrunden finns. Tre avtal finns med Chiasen
AB, Björn Tore Carlsson, med överenskommet arvode på 20 000 kr,
20 000 kr resp. 40 000 kr exkl. utlägg per avtal. Utbetalnings-PM finns
på 25 000 kr. Avtal med Peter Hansen och med Ulf Rundin finns.

När det gäller Konsultstudie avseende Afrikanska utvecklingsban-
kens ställning finns ett regeringsbeslut som bemyndigar UD att ingå
avtal med Percy Mistry om en studie. Regeringen anvisade högst
35 000 kr.

Uppdragen under posten Uppföljning av nordiska FN-projektet och
Konsultstudie avseende Afrikanska utvecklingsbankens finansiella ställ-

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.1

100

ning bokfördes under det multilaterala sakanslaget i stället för under
Utredningskostnader och var av den anledningen inte med i tidigare
redovisning.

UD:s administrativa enhet

1992

Posten Utveckling av ny redovisningsmodell för utrikesförvaltningen
— DAFA DATA AB — 480 000 kr avsåg upphandling av en särskild
persons kompetens som dessutom sedan tidigare hade god kännedom
om UD. Upphandling skedde därför utan anbudsförfrågan.

Posten Översyn av reseverksamheten — Dynamo Konsult AB —
500 000 kr gäller en förhandlingsupphandling med två leverantörer.
Det finns i ärendet ett departementsbeslut (statsråd) om översynen.
Vidare finns offerterna och UD:s bekräftelse men inget särskilt avtal.
Offerterna är svåra att jämföra. Från UD sida har meddelats att
sammantaget fick man det billigaste erbjudandet från Dynamo Konsult
AB och därför valde man det bolaget.

Beträffande posten Anders Forsse AB har från UD:s sida framhållits
att Anders Forsse bedömdes genom sina tidigare erfarenheter som GD
för SIDA som särskilt kompetent för uppdraget. Avtal och bakgrunds-
PM finns.

I fråga om posten Stefan Hedlund, Bengt Sundelius och Kristian
Gerner — översyn av vissa anslag som avsåg utrikespolitisk forskning
och studier har från departementets sida framhållits att de aktuella
personerna anlitades på grund av sin unika forskningskompetens för
detta uppdrag. I detta ärende saknas avtal och beslut.

1993

När det gäller posten Skapa rutiner och regler för redovisning av
anläggningstillgångar — Ekonomerna — 122 000 kr var det fråga om
direktupphandling mot bakgrund av att man kände till deras kompe-
tens. Inget konsultavtal finns i ärendet, däremot ett ordererkännande
från Ekonomerna.

Posten Upprättande av integrerad förteckning — Exportkontroll
Kenne Danielsson — 137 500 kr avser enligt departementet en upp-
handling inom ett mycket speciellt område som krävde specialkompe-
tens. Det var fråga om en förhandlingsupphandling med en leverantör.
Offert finns i ärendet, liksom kontrakt (110 000 kr), departementsbe-
slut (statsråd) om anlitande av Danielsson och regeringsbeslut om
upprättandet av den aktuella förteckningen.

När det gäller posten Kartlägga samband mellan NPT och IAEA —
Bo Aler gäller enligt departementet att uppdraget gick till Aler på
grund av hans unika kompetens inom kärnenergiområdet. Det förefal-
ler inte vara någon upphandling utan ett tillfälligt anställningsförhål-
lande.

Posten Ordförande i styrgruppen för G 24:s kärnsäkerhetsgrupp —
Yngve Larsson — OECD-uppdrag om kärnsäkerhet: Sverige hade

1994/95: KU 30

Bilaga A 8.1

101

erbjudit sig ställa Yngve Svensson, Sydkraft, till förfogande som ordfö-
rande för en styrgrupp. Yngve Larsson förordnades av expeditionsche-
fen att fullgöra uppdraget och ersättningen reglerades samtidigt i
beslutet.

Sekretariatet för Europainformation
(Utrikesdepartementet)

Sekretariatet för Europainformation skall informera inför folkomröst-
ningen om svenskt medlemskap i EU. Från sekretariatet har inkommit
en förteckning över anlitade konsulter för kalenderåren 1992 och
1993, underbilaga 7. Avgränsningen av redovisade ärenden utgår enligt
sekretariatet från registrerade fakturor 1992 och 1993. Angivna kostna-
der uppgår till totalt 15 876 648 kr.

Enligt skrivelse från sekretariatet, underbilaga 8, grundas informa-
tionen på att det samtidigt är ett samordningsuppdrag inom regerings-
kansliet och ett uppdrag att förmedla bred, saklig och allsidig informa-
tion till allmänheten. Häri ligger, enligt sekretariatet, både en inbyggd
målkonflikt och komplicerade policyfrågor som kan skapa svårigheter
när det gäller anlitande av kompetens utifrån. Med anledning av detta
har, enligt sekretariatet, en grundprincip i all upphandling och när det
gällt anlitande av extern kompetens varit att sekretariatets samarbets-
partners inte far ha haft anknytning till vare sig politiska partier eller
kampanjorganisationer i sina tidigare kundkontakter.

Av förteckningen över anlitade konsulter framgår att uppdragen till
övervägande del getts genom direktupphandling. Anledningen härtill
har uppgetts vara bl.a. behov av speciell kompetens, tidsbrist och
speciella krav på grund av uppdragets karaktär. Dokumentationen i
dessa fall omfattar fakturor och utbetalningsorder samt i några fall
även avtal mellan sekretariatet och den valda konsulten. I vissa ären-
den har en skriftlig kommunikation förekommit mellan sekretariatet
och konsulten.

Sekretariatet har uppgett att man arbetar med mycket uppköpt
kompetens eftersom motsvarande personalkategorier inte finns inom
Utrikesdepartementet. När sekretariatet söker kompetens är denna
oftast av speciell karaktär. Oftast söker man inte en viss kompetens
utan kompetens i kombination med personliga kvalifikationer, t.ex.
erfarna EU-skribenter utan anknytning till vare sig ja- eller nej-sidan.
Byråer kan enligt sekretariatet inte väljas främst efter lägsta kostnad
utan efter bedömning av förmåga att förstå och hantera uppdragets
inbyggda svårigheter av policymässig karaktär. Många faller dessutom
bort på grund av att de inte i sekretariatets material får framträda
själva som författare etc. Sekretariatets upphandling har därför ofta
karaktären av direktupphandling, eftersom annan handläggning skulle
bli mer kostsam än den möjliga besparingen.

I sex fall har upphandlingen skett i konkurrens, nämligen vad gäller
konsulterna DM-bolagen (fotnot 2), Lowe Brindfors Annonsbyrå AB
(fotnot 5), Katarina Näslund Art o Design (fotnot 17 och 5), Pekka
Vision (fotnot 10), Publicera Information AB (fotnot 11) samt Sveriges

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

102

Radio, PUB (fotnot 30). I samtliga dessa fall har förfrågningsunderlaget
varit muntligt. Skälen till varför visst anbud antagits har dokumente-
rats i särskilda inom sekretariatet upprättade promemorior.

Sekretariatet har uppgett att dess kansliresurser är synnerligen be-
gränsade och att det bör vara så med den korta projekttiden. Den
omfattande upphandlingen uppges därför utföras på ett medvetet kost-
nadseffektivt sätt. Enligt sekretariatet finns normalt inte förfrågnings-
underlag eftersom sekretariatet skulle få svårigheter att hantera anbud
från alltför många intressenter. Redan innan en upphandling påbörjas
har sekretariatet normalt erhållit stora mängder erbjudanden och
spontana offerter. På grund av verksamhetens karaktär blir, enligt
sekretariatet, merparten av upphandlingen förhandlingsupphandling
eftersom man alltid måste introducera policyaspekten och fa en reak-
tion innan uppdraget kan bli föremål för ett direkt upphandlingsförfa-
rande.

Försvarsdepartementet

Försvarsdepartementet har kommit in med en ny förteckning som bl.a.
omfattar uppgifterna i de tidigare inlämnade förteckningarna i huvud-
sak. Samtliga förteckningar bifogas, se underbilaga 9. En rad poster
gäller tryckkostnader med smärre belopp. Vidare redovisas uppdrag till
SCB, Riksrevisionsverket och Fortifikationsförvaltningen, som är statli-
ga myndigheter och således inte omfattas av upphandlingsreglerna.
Uppdrag för högre belopp har kommenterats i bilaga till förteckning-
en.

Posten Folk och Försvar — Uppdrag att sammanställa och ge ut
skrift om Sveriges säkerhetspolitiska vägval — 90 000 kr gäller ett
bidrag för utgivningen. 90 000 kr betalades ut efter framställning dock
utan kostnadsräkning. Departementet erhöll 1000 exemplar av skrif-
ten.

De uppdrag som inte tidigare redovisats har från departementets sida
inte uppfattats som konsultuppdrag. Det har bl.a. rört sig om utbild-
ningsinsatser, tryckerikostnader och författarskap. Vidare har vissa av
uppdragen gått till statliga myndigheter. I ett fail är det dock fråga om
ett misstag. Uppdraget till Ernst Young att granska Gällöfcta kursgård
(10 000 kr) borde ha redovisats i 1992 års förteckning.

Socialdepartementet

Vid utskottets granskning under föregående riksmöte (bet.
1992/93:KU30) redovisade Socialdepartementet tre konsultuppdrag för
år 1992. Dessa var konsultavtal den 1 juni 1992 med SAAC AB/Stefan
Sjölander avseende biträde vid ombildning av statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik till självständig myndighet, konsult-
avtal den 12 maj 1992 med Professionell Management/Arne och
Barbro Svensson AB samt uppdrag till Stig Linell att kartlägga före-
komsten av narkotikatest med urinprov i arbetslivet m.m.

Beträffande uppdraget till Stefan Sjölander bifogades konsultavtal
och faktura (93 375 kr). Socialdepartementet har beträffande detta

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

103

uppdrag nu uppgett att Sjölander var departementsråd vid Finansde-
partementet och att han hade god kunskap inom det aktuella området
och hade varit Socialdepartementets kontaktperson. Uppdraget var
enligt departementet ett expertuppdrag.

Vad gäller uppdraget till Professionell Management/Arne och
Barbro Svensson AB bifogades konsultavtal. Totalkostnaden angavs i
avtalet till 125 000 kr. Av en bilaga till avtalet framgår att uppdraget
avsåg "nya verksamhetsformer inom vård och omsorg". Bilagan inne-
håller en redogörelse för uppdragets art, omfattning och utförande
samt tidsplan och form för redovisning. Bakgrunden har uppgetts vara
att Socialdepartementet gav departementsrådet Thomas Luttropp i upp-
drag att utreda förutsättningarna för nya verksamhetsformer inom vård
och omsorg. Arbetet skedde inom ramen för en arbetsgrupp bestående
av representanter för Socialdepartementet och Statskontoret som hade
departementens uppdrag att biträda utredaren. Till arbetsgruppen var
en referensgrupp knuten. I denna ingick bl.a. Arne Svens-
son/Professionell Management. Arbetsgruppens arbete resulterade i en
Ds-rapport, Ds 1992:108 Alternativa verksamhetsformer inom vård och
omsorg.

Det tredje uppdraget till Stig Linell omfattade enligt departementets
uppgifter en och en halv månads arbete och kostade 67 142 kr.
Uppdraget omfattade en kartläggning av förekomsten av narkotikatest
med urinprov i arbetslivet m.m. Departementet har senare lämnat
kompletterande uppgifter om detta uppdrag och därvid uppgett att två
journalister tillfrågades och att kostnaderna var jämförbara. En av
anledningarna till valet av Linell har uppgetts vara att den andra
journalisten var personligen bekant med och bosatt i samma trappupp-
gång som chefen för IFO-enheten.

Socialdepartementet har nu kompletterat redogörelsen för år 1992
med ytterligare konsultuppdrag, se underbilaga 10. Att dessa uppdrag
inte redovisats tidigare beror enligt departementet på ett förbiseende;
uppdragen borde ha varit med i förra årets redovisning. Eventuellt kan
enligt departementet den korta tid som stod till buds för att fa fram
uppgifterna ha spelat in.

De nu redovisade uppdragen har avsett två informationsprojekt, Den
nya barnomsorgen och Pappaledighet, vilka båda gått till konsultföre-
taget Aronsson & Co, samt ett uppdrag till postens adressregister i
samband med informationsprojektet om den nya barnomsorgen.

Uppdraget avseende den nya barnomsorgen avsåg en informations-
kampanj riktad huvudsakligen till personalen vid daghem om hur det
går till att starta privata daghem. Regeringen hade genom beslut den
30 januari 1992 ställt 1,2 miljoner kronor till departementets förfogan-
de för kostnader för information om hur man startar privata daghem
och fritidshem. Enligt departementet skedde upphandlingen med
brådska i anslutning till den nya lagstiftningen (prop. 1991/92:65).
Departementet kände till Aronsson & Co och ansåg att detta företag
skulle kunna utföra arbetet enligt departementets intentioner. Något
skriftligt avtal tecknades inte. Departementet har redovisat en projekt-
beskrivning innehållande bl.a. tidsplan och kostnadsuppgifter från

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

104

Aronsson & Co. Kostnaden för Aronssons arbete uppgick till 643 000
kr (inkl. moms). Postens adressregister, 33 681 kr exkl. moms, ingick
som en del av projektet. Kostnadsberäkningen gjordes genom att
underlaget inhämtades per telefon.

Även uppdraget avseende pappaledighet gick, efter offertförfrågan
till tre företag, till Aronsson & Co. Två företag lämnade anbud och
dessa var prismässigt likvärdiga. Något skriftligt avtal upprättades dock
inte med Aronssons. Kostnaden för detta konsultuppdrag uppgick till
2 253 000 kr (inkl. moms). Gester & Co Mediakonsulterna AB var
Aronssons underentreprenör och ingick i Aronssons anbud.

Socialdepartementets konsultuppdrag under år 1993 har redovisats i
förteckning, se underbilaga 11. Förteckningen har kompletterats med
skriftliga och muntliga uppgifter angående uppdragen enligt följande.

Per Dackenberg var anställd av Statskontoret och hade tidigare varit
engagerad i departementets kommittéer och arbetsgrupper. Det var ett
expertuppdrag och det finns ett konsultavtal.

Uppdraget till Lars Edborg var att slutredigera en informationsskrift
om svensk alkoholpolitik inför anslutningsförhandlingarna med EG.
Uppdraget var mycket brådskande. Bengt Westerberg skulle under en
resa tala om ämnet. Konsultavtal finns.

Uppdraget till Vaxholm Media AB/Barbro Holmberg avsåg utarbe-
tande av underlag till ett manuskript ang. alkoholmonopolstrukturer-
ingen. Barbro Holmberg hade tidigare varit engagerad av departemen-
tet och arbetat med alkoholfrågor. Det var ett expertuppdrag och
konsultavtal finns.

Vad gäller uppdraget till Christina Zaar finns konsultavtal. Den
språkliga bearbetningen avsåg svensk text och alltså inget översättnings-
arbete. På grund av tidsnöd var det nödvändigt att snabbt hitta någon
som inför årsskiftet kunde utföra arbetet. I december togs därför
direktkontakt med Christina Zaar, som var tillgänglig.

Uppdraget till stadskansliet, Göteborgs stad, avsåg regioner runt
Göteborg och kompetensen och det geografiska läget var avgörande.
Uppslaget att anlita stadskansliet kom från Svenska Kommunförbundet
enligt uppgift från projektansvarig. Konsultavtal finns.

Ewa Hedlund skulle uppdatera en skrift om Europa och departe-
mentet ville ha samma person som tidigare arbetat med detta. Upp-
dragstagaren var väl insatt i frågan efter tidigare kontakter med Jäm-
ställdsenheten. Det var ett expertuppdrag och avtal finns.

Vad gäller uppdraget till Mannheimer och Swartling advokatbyrå, så
hade advokat från denna byrå tidigare anlitats av departementet i just
denna fråga.

Uppdraget till Professionell Management avsåg även genomförande
av en konferens på samma tema som skriften. Direktkontakt togs med
Arne Svensson, vilken tidigare varit engagerad av departementet. Kon-
takterna och upphandlingen med Svensson sköttes av statssekreteraren
och en av de politiskt sakkunniga. Konsultavtal finns och Arne Svens-
son lämnade en detaljerad plan för arbetet.

Vad gäller uppdraget till Försäkringskasseförbundet har uppgetts att
Pensionsarbetsgruppens betänkande snabbt skulle ut på remiss. En

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

105

broschyr ang. förslaget skulle också snabbt ut och skulle spridas via
Försäkringskassan. Försäkringskasseförbundet hade erfarenhet och var
insatt i Pensionsarbetsgruppens arbete. Uppdraget avsåg både innehål-
let i broschyren, produktionen av broschyren samt spridningen av
denna. Offert lämnades av Försäkringskasseförbundet på manuspro-
duktion och layout. Avtal finns.

Vad gäller uppdraget till Aronsson m.fl. uppges att förfrågning eller
inbjudan gick ut till tre företag och att tre anbud (typ idéskisser) gavs
in. Departementet valde Aronsson. Något avtal finns inte. En projekt-
beskrivning av Aronsson finns. Den vikarierande pressekreteraren och
en politiskt sakkunnig höil i denna upphandling. Redan hösten 1992
bildades en samrådsgrupp inom Socialdepartementet för frågan om
information om FN:s barnkonvention. I ett regeringbeslut den 13 maj
1993 ställdes 1,5 miljoner kronor till förfogande för vissa informations-
och utvecklingsinsatser inom barnområdet.

Departementet har också redovisat sina tryckerikostnader för åren
1992 och 1993.

Kommunikationsdepartementet

1 förra årets granskningsärende (bet. 1992/93:KU30) redovisades Kom-
munikationsdepartementets upphandling av konsulttjänster under år
1992 enligt förteckning, se underbilaga 12.

Departementet uppgav samtidigt att konsultuppdrag till stöd för den
löpande interna driften, såsom översättningsuppdrag, uppdrag för in-
terna utbildningsinsatser, rekryteringsuppdrag m.m. inte tagits med i
redovisningen.

Departementet har nu kompletterat redovisningen av konsultupp-
drag under år 1992 enligt förteckningen i underbilaga 13. Som skäl till
att dessa uppdrag inte redovisades förra året har departementet uppgett
att uppdragen antingen fallit inom den ovan av departementet angivna
avgränsningen eller avsett trycksaker eller uppdrag till en myndighet
samt, i ett fall, att upphandlingen skett under år 1991.

Departementet har uppgett följande beträffande vissa av posterna.

Beträffande uppdraget till Gunnar Eriksson, se kompletterande upp-
gifter i underbilaga 14. Upphandlingen skedde 1991 och togs därför
inte med i redovisningen för 1992.

Beträffande uppdraget till Gullers Grupp, se kompletterande uppgif-
ter i underbilaga 15. Departementet har beträffande Gullers vidare
uppgett följande. Det första uppdraget var litet och det fanns inte skäl
att gå ut med anbudsförfrågan. Mot den bakgrund och erfarenhet som
statssekreteraren hade (tidigare marknadschef på Alfred Bergs fond-
kommission) valde man att vända sig till Gullers. Posten togs inte med
i redovisningen för 1992 eftersom arbetet avsåg framställning av tryck-
saker.

Beträffande uppdraget till Naventus, se kompletterande uppgifter i
underbilaga 16. Posten togs inte med i redovisningen för 1992 eftersom
uppdraget avsåg den löpande interna driften.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

106

Beträffande uppdraget till VTI, se kompletterande uppgifter i under-
bilaga 17. Posten togs inte med i redovisningen 1992 eftersom departe-
mentet inte betraktade detta som en "ren" konsulttjänst; avsåg uppdrag
till en myndighet.

Uppdragen till Nature Associates HB, Heidrich & Struggles och
Hasselrot togs enligt departementet inte med vid redovisningen 1992
eftersom det var uppdrag till stöd för den löpande interna driften.

Uppdraget till RRV togs enligt departementet inte med vid redovis-
ningen 1992 eftersom detta inte var en "ren" konsulttjänst; avsåg
uppdrag till en myndighet.

Förteckningen i underbilaga A xx innehåller även en redovisning av
departementets uppdrag avseende tryckeriarbeten under år 1992.

Kommunikationsdepartementets konsultupphandlingar under år
1993 har redovisats enligt förteckning, se underbilaga 18. Det kan
anmärkas att flera av dessa uppdrag upphandlats redan under år 1992
och redovisades vid förra årets granskning.

Beträffande uppdraget till företaget KREAB har departementet upp-
gett följande. KREAB anlitades för medverkan i arbetet med att
presentera den s.k. infrastrukturpropositionen. Syftet med konsultin-
satsen var att göra en omfattande och tekniskt svår materia begriplig
för en allmän publik. Konsultens arbete kunde inte gärna påbörjas
innan propositionen var beslutad. Propositionen skulle därefter pre-
senteras vid en presskonferens mindre än en vecka efter det att den
beslutats. Konsulten hade således mindre än en vecka på sig att ta fram
materialet inför presentationen för massmedia. Med hänsyn till denna
korta tid bedömde departementet att extraordinära insatser skulle
krävas för att göra en bra presentation. Mot denna bakgrund gjordes
en direktupphandling med KREAB. Statssekreteraren, som hade per-
sonlig kännedom om konsultbranschen, lade ut fyra uppdrag på KRE-
AB: presskontakter och pressbevakning (kostnad 39 386 kr), analys
och rådgivning ( kostnad 40 474 kr), utformning och framställning av
nyhetsgrafik (kostnad 30 950 kr) samt formgivning och framställning
av presentationsbilder (kostnad 23 938 kr).

Finansdepartementet

Från Finansdepartementet ingiven PM 1994-05-13 och förteckningar
över konsultuppdrag återfinns i underbilaga 19.

Under år 1992 upphandlade Finansdepartementet konsulttjänster till
ett sammanlagt värde av 30 miljoner kronor. 64 % av kostnaderna
(19,1 miljoner kronor) hade samband med bankkrisen. Härvid lades
uppdragen huvudsakligen ut på två firmor, McKinsey & Company,
som fick uppdrag för totalt 10 miljoner kronor, och Crédit Suisse First
Boston Ltd, som fick uppdrag för 6,9 miljoner kronor. Bland större
uppdragstagare avseende uppdrag utan anknytning till bankkrisen kan
nämnas Riksrevisionsverket (3,6 miljoner kronor), Coopers & Lybrand
(1,9 miljoner kronor) och SCB (1,3 miljoner kronor).

Under år 1993 upphandlades konsulttjänster för 27,6 miljoner kro-
nor. Cirka 86 % av kostnaderna (23,7 miljoner kronor) avsåg åtgärder

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

107

mot bankkrisen, medan cirka 14 % (3,8 miljoner kronor) avsåg övriga
uppdrag. I huvudsak lades uppdragen beträffande bankkrisen ut på tre
firmor: Crédit Suisse First Boston Ltd (12,6 miljoner kronor), Artur
Andersen (5 miljoner kronor) och McKinsey & Company (3,3 miljo-
ner kronor). Det största bland övriga uppdrag gick till Coopers &
Lybrand (1,1 miljon kronor).

När det gäller uppdrag med anknytning till bankkrisen har utgångs-
punkterna för val av konsulter enligt finansmarknadsavdelningen vid
departementet varit:

* Företag med stor specialistkompetens och i största möjliga utsträck-
ning erfarenhet från situationer i andra länder av samma karaktär

* Företag utan bindningar till svenska finansiella institutioner

* Företag med stora resurser att snabbt leverera omfattande analyser.

Den synnerligen stora tidspressen var enligt samma källa ett skäl till
att ett formellt upphandlingsförfarande inte tillämpades. Valet av kon-
sulter skedde dock inte utan konkurrens, eftersom ett flertal företag
lämnade intresseanmälan och mer eller mindre ingående presenterade
sina tjänster, vilket gav underlag för val av konsult. Vissa av de
konsulter som kom att anlitas hade i tidigare uppdrag för departemen-
tet visat skicklighet i frågor av relevans för de insatser som behövdes.
Ett relativt litet antal företag kunde komma i fråga för dessa uppdrag
till följd av de mycket omfattande krav som ställdes tillsammans med
den vikt departementet tillmätte kvaliteten i arbetet.

Formalia kring engagemanget av konsulter med anknytning till
åtgärder mot bankkrisen har varit relativt standardiserade. I normalfal-
let har regeringen beslutat att uppdra åt en konsultfirma att t.ex.
utforma en handlingsplan för en enskild bank eller att utföra en analys
av bankernas allmänna situation. Därefter har departementet beslutat
om en kostnadsram och bemyndigat en tjänsteman att genomföra
upphandlingen. En skriftlig överenskommelse eller ett avtal om upp-
dragets inriktning, omfattning etc. och ersättningen har upprättats
mellan departementet och uppdragstagaren. Överenskommelsen har
sedan bekräftats skriftligt av behörig tjänsteman, som även attesterat
fakturorna.

I de flesta fall har i avtalet funnits en klausul, enligt vilken Finans-
departementet haft rätt att transportera innehållet i avtalet till Bank-
stödsnämnden med verkan från den 1 maj 1993, då nämnden startade
sin verksamhet.

Konsultinsatserna finansierades genom anslag som tillkom i sam-
band med riksdagens beslut med anledning av proposition 1992/93:135
om åtgärder för att stärka det finansiella systemet. Från den 1 maj
1993 finansierades den fortsatta konsultverksamheten genom Bank-
stödsnämnden. Nämnden har enligt uppgift från departementet betalat
cirka 48 miljoner kronor för konsultinsatser som utförts under de fyra
första månaderna av 1993.

Dokumentationen av departementets upphandling i de enskilda
fallen har i allt väsentligt varit tillfredsställande. I något fall av extra

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

108

känslig natur — biträde vid rekryteringen av den nya bankstödsmyn-
digheten — är dokumentationen ofullständig. Den förklaring till detta
som lämnats har varit tillfredsställande.

I några fall har även juridisk expertis upphandlats i anslutning till
ärenden med anknytning till bankkrisen. De har avsett medverkan i
förhandling eller biträde beträffande uppdragsbrev eller avtal. Även i
dessa fall har direktupphandling tillämpats utan att någon kostnadsram
i förväg fastställts. Detta förfarande torde vara i överensstämmelse med
allmän praxis vid upphandling av juridiskt biträde.

När det gäller upphandling av övriga konsulttjänster utan anknyt-
ning till bankkrisen är det vanligaste förfarandet direktupphandling,
vilket innebär att departementet vänt sig direkt till en myndighet,
enskild firma eller person och uppdragit till vederbörande att utföra
ett visst uppdrag. I de allra flesta fall finns en tillfredsställande doku-
mentation i form av departementsbeslut med medelsanvisning samt
bemyndigande för en tjänsteman att göra upphandlingen, vidare avtal
eller annan skriftlig överenskommelse som preciserar uppdraget och
villkoren för detta samt faktura eller fakturor på det utförda arbetet. I
något fall, t.ex. vid upphandling av datatjänster, har regelrätt anbuds-
tävlan förekommit. I övrigt dominerar direktupphandling utan anbud-
stävlan. De som viktigast uppgivna skälen till avvikelserna från upp-
handlingsbestämmelserna har varit tids- eller resurs/personalbrist i
departementet och/eiler att den myndighet, firma eller person man
anlitat besitter den specifika, ibland unika, kompetens som efterfrågas.
I flera fail har departementet anlitat uppdragstagaren tidigare.

Uppgift om anledningen till direktupphandlingen i det enskilda
fallet har givits muntligt eller skriftligt i samband med genomgången
av akterna.

Utbildningsdepartementet

Från Utbildningsdepartementet ingivna förteckningar över konsult-
uppdrag bifogas som underbilaga 20.

Utbildningsdepartementet har under år 1992 upphandlat konsult-
tjänster för 722 014 kr. Dessa har avsett extern medverkan i t.ex.
utrednings- och utvärderingsarbete, personalrekryteringar samt pro-
duktion av informationsmaterial och trycksaker.

Under år 1993 har departementet upphandlat konsulttjänster för
4 016 168 kr. Huvuddelen av kostnaderna, nära 60 %, har avsett
informationsmaterial av olika slag. En uppdragstagare på informations-
området, Gramma AB, har fakturerat uppdrag för totalt 2 267 687 kr.
Detta företag är den i särklass största enskilda uppdragstagaren. Den
näst största enskilda posten gäller ett expertuppdrag i studiemedelsfrå-
gan på 566 905 kr. Uppdragstagare är här SACO:s chefsekonom Jan
Bröms. Båda dessa upphandlingar redovisas mera utförligt nedan.

Till detta skall läggas att departementet anlitar experter i stor omfatt-
ning. Arvoden till experter som anlitas i översyns- och utredningsarbe-
tet beträffande nya läro- och kursplaner, utarbetande av examensbe-

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

109

skrivningar m.m. beräknas under budgetåret 1993/94 uppgå till 5,7
miljoner kronor. Någon upphandling i egentlig mening sker inte i
dessa fall.

Gränsdragningen mellan expertuppdrag som redovisas på det sätt
som nyss beskrivits och de uppdrag som här betecknats som konsult-
uppdrag är inte helt tydlig.

Den dokumentation av upphandling av konsulttjänster som ställts
till utskottets förfogande innehåller endast i undantagsfall något sär-
skilt, formellt beslut om att departementet avser att anlita en viss
person eller ett visst företag för en viss tjänst inom en viss kostnads-
ram. På samma sätt förhåller det sig med det övriga formella underla-
get för uppdragen. Endast undantagsvis finns skriftlig dokumentation
av offerter, avtal eller överenskommelser om uppdragets inriktning
och omfattning och de ekonomiska villkoren för uppdragets genomfö-
rande.

Som framgår av expeditions- och rättschefens promemoria den 18
maj 1994 har detta sin förklaring i den administrativa ordning departe-
mentet tidigare tillämpat. Enligt promemorian har användningen av
resurser utöver personal-, rese- och utbildningskostnader beslutats cen-
tralt i departementet direkt av departementsledningen eller av det
dåvarande planerings- och budgetsekretariatet i kontakt med eller efter
riktlinjer från departementsledningen. Enligt de interna reglerna skul-
le planerings- och budgetsekretariatet kontaktas i varje enskilt fall när
det gällde utgifter för annat ändamål än de nyss nämnda. Några
särskilda interna regler för upphandling ansågs inte nödvändiga, och
arbetsordningen innehåller ingen särskild föreskrift om upphandling.
Beslut i upphandlingsärenden har under den aktuella perioden, 1992
och 1993, reellt fattats av vederbörande statssekreterare och bekräftats
genom dennes attest.

Konsekvenserna av detta är att granskningen har fått inskränkas till
att kontrollera om någon skriftlig dokumentation över huvud taget
finns som kan ge en bild av vad som förevarit i de enskilda upphand-
lingsfallen. Dokumentationen omfattar praktiskt taget genomgående
endast fakturor. Vid upphandling med Gramma AB har kostnadskal-
kyler förekommit i viss omfattning.

I ett par fall har frånvaron av avtal eller annan formell överenskom-
melse om villkoren för uppdragets genomförande vållat praktiska
problem. Ett exempel på detta är det tidigare nämnda uppdraget till
Jan Bröms. Av SACO:s brev 1993-01-29 framgår att förutsättningarna
för uppdraget inte avtalats på förhand. SACO:s första fakturering
baserades på löntagarkonsulters ersättningsnormer, vilket departemen-
tet av allt att döma inte accepterade. I den justerade siutfakturan har
SACO:s anspråk i stället baserats på lönebortfallsprincipen. Skriftväx-
lingen mellan departementet och SACO är inte fullständigt dokumen-
terad. Ett annat exempel på samma sak är ett uppdrag till LundaFo-
rum avseende ett utredningsarbete med anknytning till ett pågående
propositionsarbete. Inte heller i detta fall har ersättningssumman be-

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

110

stämts i förväg med påföljd att departementet och uppdragstagaren
börjat förhandla om ersättningssumman först då fakturan överlämnats.
Inte heller i detta fall är dokumentationen fullständig.

Uppdraget till Gramma AB sönderfaller i två delar, som hålls
samman av upphandlingen av en enhetlig grafisk profil. Den ena delen
avser produktion av en informationsbroschyr riktad till kommunerna
om rätten att välja skola. I denna del baserades upphandlingen på en
offertförfrågan till fyra företag: KREAB, Gramma, JKL och Are 2.
Samtliga konkurrerande byråer har lämnat offerter och dessutom vid
minst ett tillfälle fatt presentera sina idéer muntligt för departementet.
Beslutet att anlita Gramma föregicks av tre sådana presentationer.
Gramma lämnade inte den lägsta anbudssumman.

Den andra och kostnadsmässigt helt dominerande delen av uppdra-
get innebär att Gramma, utöver det nyss redovisade uppdraget, har
anlitats för att producera två broschyrer om nya läroplaner för grund-
och gymnasieskolan samt diverse andra trycksaker. Upphandlingen av
dessa produktioner har handlagts av de båda pressekreterarna. Inför de
olika delprojekten har departementet som regel begärt in kostnadskal-
kyler för hela produktionen. Gramma har enligt uppgift i sin tur tagit
in offerter från konkurrerande tryckerier för de delar av projekten
som avsett teknisk produktion. Dessa offerter har i förekommande fall
redovisats för handläggaren på departementet.

Enligt en rapport skriven av pressekreterare Lena Magnergård om
upphandlingen av trycksaker i departementet baserades upphandlingen
av Grammas tjänster på behovet av ett profilprogram för hela departe-
mentet samt behovet av att ta fram informationsmaterial av visst slag.
Avgörande för valet av Gramma var enligt rapporten att företaget var
överlägset bäst på grafisk design och att departementets största behov
gällde just layout och formgivning. Enligt rapporten gjordes följande
bedömning av Grammas fortsatta engagemang:

Erfarenhetsmässigt tycker jag att det är viktigt att man i ett första skede
gör en noggrann och gedigen upphandling som bör gälla i ett två-
årsperspektiv. Detta för att man ska etablera ett bra samarbete och för
att designprogram etc. ska vara enhetligt. Vår avsikt är alltså att
samarbeta med Gramma i två år, men vi har inte bundit oss för det
varken muntligt eller skriftligt. Naturligtvis gäller inte detta om vi ska
göra ett större och mer omfattande inköp. Då kommer vi åter att
tillämpa förhandlingsupphandling.

I en kommentar till rapporten anför administrativa enheten att "med
hänsyn till den presumtion som kan uppkomma när en grafisk profil
har upphandlats är en sådan policy inte anmärkningsvärd. Det kan
emellertid vara affärsmässigt i vissa fall att inte binda upp sig för en
viss leverantör, liksom det kan vara affärsmässigt att göra det. I det
aktuella fallet bedömdes det affärsmässigt att inte uttryckligen binda sig
vid en viss leverantör."

I en senare kommentar har departementet anfört att det är brukligt att
man vid upphandling av grafisk profil använder sig av samma konsult
i 2—4 år. Departementet har också anfört att de båda ansvariga
pressekreterarna genom sina tidigare anställningar har mycket goda

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

111

kunskaper om reklambranschen och att de därigenom haft både möj-
lighet och erforderliga kunskaper för att bevaka kostnadsutvecklingen.
Möjligheten att anlita olika leverantörer har också utnyttjats i viss
omfattning. Vid två upphandlingstillfällen under år 1993 gick uppdra-
gen till andra företag än Gramma.

Det material beträffande departementets anlitande av Gramma som
ställts till utskottets förfogande är av den beskaffenheten att de enskilda
upphandlingsfallen inte fullständigt kunnat kontrolleras på ett tillfreds-
ställande sätt. Det kan sammanfattningsvis endast konstateras att depar-
tementet haft Gramma som en stående och praktiskt taget ensam
leverantör av kreativa tjänster och trycksaker på informationsområdet
och att affärsmässigheten vid upphandlingen av de tjänster och pro-
dukter som utgjorde en fortsättning på det inledande, i regelrätt
ordning upphandlade, uppdraget inte kunnat till fullo kontrolleras.

Arbetsmarknadsdepartementet

Från Arbetsmarknadsdepartementet har inkommit en kompletterande
förteckning. Samtliga förteckningar biläggs, se underbilaga 21.

Beträffande den kompletterande förteckningen av den 18 maj 1994
kan nämnas att den i huvudsak upptar uppdrag för smärre belopp.
Samtliga uppdrag har direktupphandlats. Beträffande vissa något tyng-
re poster har från departementets sida redovisats följande.

MTH Internal — Föreläsare sem. Kvinnligt företagande 1991-06-04
— 20 000 kr gäller en särskild föreläsare som man ville ha.

Industriekonomi E Giertz AB — bedömning av IUC i Olofctröm —
15 420 kr avser upphandling av en speciell kompetens som krävdes.

KREAB — OH-bild till pres. av KP — 8 680 kr gällde ett mycket
brådskande uppdrag (över natten).

Temaplan — granskning av investeringen Resurssnål produktion på
svenskt vis — 14 745 kr avsåg en uppdragstagare med en särskild
kompetens för sitt uppdrag. Dessutom hade man särskilt förtroende för
uppdragstagaren.

När det gäller Settervalls Advokatbyrå kan hänvisas till de speciella
förhållanden som gäller för upphandling av advokatkompetens. Beträf-
fande SCB gäller att uppdrag till statliga myndigheter inte ses som
upphandling även om det sker mot ersättning.

Beträffande några av de tidigare förtecknade uppdragen har departe-
mentet efter utskottskansliets genomgång av akterna kommenterat vissa
brister, se underbilaga 22.

Från Arbetsmarknadsdepartementets sida har uppgetts att anledning-
en till att man tidigare inte redovisat de uppgifter som nu redovisas är
dels att man inte uppfattat vissa kostnader som konsultkostnader, dels
att man inte tillräckligt noga kontrollerat alla konton utan koncentre-
rat sig på sådana konton där konsultuppdrag vanligtvis bokförs.

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.1

112

Kulturdepartementet

Den tidigare inlämnade förteckningen för år 1993 bifogas jämte en
kompletterad förteckning för år 1992, se underbilaga 23.

Utöver en datakonsultupphandling, som skett mot bakgrund av
specialkunskap, har endast redovisats ett fåtal poster; två av dem —
Ann Fredriksson och Elisabeth Lögdberg — gäller personalutbildning.
I dessa ärenden finns offert och avtal.

Beträffande uppdraget till Bohlins gäller enligt departementet att det
var fråga om direktupphandling på grund av att det hos företaget i
fråga fanns en person med den specialkompetens man sökte. I detta
ärende finns ett avtal.

Uppdraget till Ranveig Jacobsson var enligt departementet en för-
handlingsupphandling med en leverantör. Upphandlingen gällde en
jämställdhetsskrift och uppdragstagaren hade den speciella kompetens
som man eftersökte. Offert och avtal finns i ärendet.

Ingrid Widlund gavs i uppdrag att utforma remissammanställning,
vilket annars görs av departementsanställda. Ett avtal finns.

Den nya förteckningen för år 1992 upptar utöver tidigare lämnade
uppgifter en presentationsbroschyr, Kulturdepartementet, som upp-
handlats från Wildeco i början av år 1992. En sammanställning ger vid
handen att offerter inkommmit från i vart fall tre företag. Offerterna
finns dock inte i behåll. Wildeco tycks ha gett det högsta anbudet
(90 000 kr) men fick ändå uppdraget. Anledningen var enligt uppgift
från departementet att Wildeco kunde erbjuda en produkt med högre
kvalitet. Dessutom erbjöd man ett helhetsansvar (formgivning, sättning
och tryckning) samt acceptabel leveranstid till skillnad mot konkur-
renterna. Avtal finns inte. Däremot finns tre fakturor på sammanlagt
ca 108 000 kr. Arbetet blev 18 360 kr dyrare än offererat pris beroende
på att Kulturdepartementet innan den slutliga beställningen gjordes
begärde en högre kvalitet på papper och omslag än vad som offererats.
Från Kulturdepartementets sida har framhållits att upphandlingen
skett under en period då organisationen var ny och de administrativa
rutinerna ännu inte satt sig. Uppdraget till Wildeco bokfördes under
Övriga tryckkostnader och var därför inte med i tidigare redovisning
till KU.

Kulturdepartementet har dessutom muntligen redovisat ett uppdrag
i september 1992 till SCB och CEIFO (Centrum för invandringsforsk-
ning vid Stockholms universitet) att göra en attitydundersökning kring
invandrare och invandring till en kostnad av ca 5 miljoner kronor.
Det var fråga om en uppföljning av fem tidigare undersökningar av
detta slag som hade utförts av forskare knutna till CEIFO. CEIFO
hade etablerat samarbete med SCB, eftersom det bedömdes att den
kompetens som krävdes för materialinsamlingen endast fanns hos SCB.
Underlag för beslutet utgjordes bl.a. av en forskningsplan som omfatta-
de ett samarbete mellan CEIFO och SCB. Att uppdraget inte anmäldes
ursprungligen beror enligt uppgift från departementet på att det inte
ansågs vara fråga om upphandling i egentlig mening utan uppdrag till
statlig myndighet.

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.1

113

8 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Näringsdepartementet

Av departementet redovisade konsultuppdrag

Av Näringsdepartementet tidigare redovisade konsultuppdrag för 1992
framgår av underbilaga 24. Tilläggsredovisning för 1992 har skett enligt
underbdaga 25. För 1993 har Näringsdepartementet redovisat konsult-
uppdrag enligt underbilaga 26, och en tilläggsredovisning har gjorts
enligt underbilaga 27.

Av dessa handlingar framgår att Näringsdepartementets avtalade
kostnader exkl. moms år 1992 uppgick till 6 701 122 kr. Advokatbyrå-
er och revisorsföretag har i några fall anlitats till timtaxa, och till dessa
under år 1992 utbetalda belopp uppgår till 461 440 kr. Under 1992
har vidare angetts såsom utbetalda belopp 118 702 kr (6 500 + 57 400
+ 2 739 + 33 000 + 9 600 + 713 + 8 750).

För 1993 har Näringsdepartementets avtalade kostnader exkl. moms
uppgått till 6 936 090 kr. Övriga utbetalade kostnader har angetts till
152 160 kr (4 000 + 7 760 + 14 500 + 125 900).

I en separat redogörelse, underbilaga 28, anges övriga tryckkostna-
der, vilka för 1992 uppgick till 35 626 kr och för 1993 till 30 360 kr.
Övriga informationskostnader har uppgetts till 876 kr.

I en särskild sammanställning, underbilaga 29, redovisas anslaget
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. under
perioden den 23 januari 1992—den 31 december 1993. Såsom utbetalt
belopp har redovisats 12 046 860 kr. Några av dessa uppdrag har
redovisats i den sammanställning som departementet överlämnade till
utskottet i samband med granskningen av privatiseringen av statliga
företag. Några av uppdragen har tidigare redovisats i lämnade redogö-
relser för 1992.

Konsultuppdrag 1992

Från Näringsdepartementet har bl.a. följande uppgifter lämnats om de
enskilda konsultuppdragen.

* Bergark AB

Uppdraget avsåg att sammanställa synpunkter från svenska företag på
aktuella och viktiga frågor beträffande framtida svenska satsningar på
rymdverksamhet med hänsyn till de förändringar som kan bli aktuella
inför 2000-talet. Det var därför viktigt att välja en person för uppdraget
med förståelse för företagens syn på teknikutvecklingen och med stor
förmåga att kommunicera med berörda företagsledningar.

Uppdraget var inte något vanligt konsultuppdrag som kunde upp-
handlas på marknaden utan krävde en utredningsman med speciell
lämplighet för uppdraget och som dessutom var känd hos berörda
företag.

Med sin kunskap och industriella erfarenhet, bl.a. genom sin bak-
grund som vd i Sveriges Mekanförbund och i Ovako Steel, bedömdes

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

114

den person som valdes, Anders Tollstén, som lämplig för uppdraget.
Tollstén hade dessutom personlig kännedom om berörda företag och
dess företagsledningar.

* Sverker Gustavsson, Uppsala universitet

Sverker Gustavsson anlitades som utredningsman för att utreda SIB.
Frågan bereddes gemensamt med Utbildningsdepartementet och den
person som man kunde enas om var Sverker Gustavsson. För att
förenkla reglerades ersättningsfrågan med Gustavsson genom blanket-
ten konsultavtal. Ersättningen avsåg enbart ersättning för Gustavssons
arbetstid och betalades till Gustavssons arbetsgivare. En besparing på
ca 50 000 kr beräknas ha gjorts genom denna hantering.

* EuroFutures AB

Fick i uppdrag att göra en översyn av Stiftelsen Norrlandsfondens
verksamhet. Förfrågningsunderlag och medelsbeslut finns, men uppgift
saknas om upphandlingen.

* Gordon & Nelson Företagskonsulter AB

Fick efter konkurrensupphandling uppdraget att göra en genomgång
av möjligheter till privatisering av SIFU-stiftelsen. Skälen till valet av
Gordon & Nelson har inte dokumenterats. Departementet har uppgett
att det fanns några offerter i samma storleksordning och att Gordons
refererade arbete bedömdes som det bästa samt att referenser inom
departementet uppgett att de gjorde ett bra arbete.

* IMIT, Institute for Management of Innovation and Technology

Fick i uppdrag att göra en studie av teknikbaserade företag. Något
anbudsförfarande skedde inte eftersom IMIT sedan en tidigare studie
hade ett unikt material i form av en databas. Det upphandlade
uppdraget rörde en påbyggnad av tidigare arbete.

* KPMG Bohlins

Bohlins fick i uppdrag att göra en utvärdering av ekonomiska konse-
kvenser för Vattenfall av de ändrade förutsättningarna för naturgas-
verksamheten i Sverige. Anledningen till att endast Bohlins tillfrågades
var att Rune Ebbö på Bohlins var insatt i Vattenfallsfrågorna genom
sitt tidigare arbete med den årliga utvärderingen i kraftindustrin samt
med bolagiseringen av Vattenfall, beräkning av avkastningskrav på
Vattenfall m.m. Bohlins utredning låg till grund för beredning av ett
ärende från Vattenfall AB där de begärt medelstillskott.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

115

* Uppdrag avseende uppföljning och granskning av SAAB
2000-projektet

I akterna finns inga uppgifter om upphandlingen av konsulter för
departementets räkning.

Näringsdepartementet har uppgett att under beredningen av ärendet
samt under den tid avtalet mellan staten och SAAB-Scania löpt har
departementet anlitat konsulter för underlag, förhandling samt årlig
revision.

För utformningen av den modell för finansiell medverkan som
ingår i avtalet samt för uppföljning, granskning och revision av projek-
tet anlitades Öhrlings Reveko AB. Skälet till att detta företag anlitades
var att företaget hade unika erfarenheter av den aktuella finansierings-
modellen.

För utformningen av avtalet samt för vissa frågor under avtalets
löptid, bl.a. beredning av frågor om ändring av avtalet, anlitades
Mannheimer & Swartling Advokatbyrå. En av byråns advokater hade
på motsvarande sätt som Öhrlings unika erfarenheter av avtal kring
den aktuella finansieringsmodellen.

Med hänsyn till uppdragens art och den särskilda kompetens som de
båda anlitade företagen besitter samt till de måttliga kostnader som
hittills debiterats i form av normal timtaxa för nedlagd tid, ansågs
någon anbudsupphandling inte motiverad.

Konsultuppdrag 1993

* Svein Storstein Pedersen

Departementet har uppgett att Pedersen är chef för energiavdelningen
vid Norges Vassdrag- och Energiverk och tidigare har arbetat inom
Nordel och den norska samkörningen. Pedersen valdes p.g.a. att man
ville ha en utredare med erfarenhet av en avreglerad elmarknad och
som dessutom var fristående från den svenska kraftindustrins intressen.
Pedersen hade varit med om att avreglera den norska elmarknaden.

Konsultuppdrag som inte tidigare redovisats till utskottet

Upphandlingar 1992

Vad gäller tilläggsredovisningen för 1992 har departementet framhållit
att i de fall där kommentaren "Mindre upphandling" getts avser detta
upphandlingar där direktupphandling, dvs. upphandling utan anbuds-
förfarande m.m., är tillåten enligt departementets riktlinjer.

I många fall har angetts att det rört sig om framställning av trycksa-
ker och att dessa uppdrag inte redovisats till KU tidigare p.g.a. den
begränsning som angavs av Statsrådsberedningen.

I fråga om trycksaker kan noteras att avtalet med Ericson & Em-
brink AB har annullerats. Vidare har uppdrag till Gullers Informa-
tionsrådgivare AB inte redovisats. Nedan redogörs särskilt för uppdra-
gen till detta företag.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

116

I två fall har angetts att det gällt förhandlingsupphandling med flera
resp, med en anbudsgivare. Dessa avser Carta relationskonsult AB och
Price Waterhouse. Följande har noterats i dessa två ärenden.

1. Carta relationskonsult AB

Upphandlingen har skett i konkurrens. Skälen till att Carta valts har
inte dokumenterats. Departementet har uppgett att Carta bedömdes ha
bäst idé och uppläggning samt bäst kompetens.

2. Price Waterhouse

Har fått i uppdrag att granska vissa uppgifter i anslutning till
bildandet av Swedish Ordnance. Upphandlingen har inte dokumente-
rats. Price Waterhouse anlitades genom direktupphandling. Departe-
mentet har uppgett att bara några få företag hade erforderlig kompe-
tens att genomföra granskningen. Både Bohlins och Öhrlings var
redan engagerade i företaget antingen genom företaget eller genom
departementet. Därför anlitades Price Waterhouse eftersom man ville
ha en oberoende och kompetent granskning av FFV Ordnance. Det
rörde sig enligt departementet också om ett måttligt belopp.

På fråga om anledningen till att upphandlingarna av Carta relations-
konsult AJB och Price Waterhouse inte redovisats i redovisningen till
utskottet för 1992, har departementet uppgett att medelsbesluten —
som legat till grund för redovisningen — förmodligen har suttit fel i
genomgångna pärmar. Upphandlingen har därför inte uppmärksam-
mats.

Uppdrag till Gullers Grupp Informationsrådgivare AB

Näringsdepartementet har i en särskild redovisning, underbilaga 30, re-
dogjort för uppdrag som getts till detta företag.

Vad gäller uppdragen till Gullers under 1992 har departementet i
denna särskilda redovisning uppgett att dessa inte medtagits i redovis-
ningen till KU för år 1992 p.g.a. den begränsning i redovisningen som
angetts av Statsrådsberedningen den 17 februari 1993, där det bl.a.
angavs att uppdrag att "framställa trycksaker" inte skulle tas med. Det
framhålls att de uppdrag som avser privatiseringen dock redovisats till
utskottet i samband med granskningen av regeringens handläggning av
privatiseringen av statligt ägda företag.

Utskottet återkommer nedan till de uppdrag som Gullers Grupp
Informationsrådgivare AB erhållit i samband med information om
privatiseringen av statliga företag m.m. Vad gäller skriften om statliga
företag kan noteras att i handlingarna finns bl.a. en offert och ett brev
där Näringsdepartementet accepterat offerten. Uppdraget att göra bro-
schyren Invest in Sweden gavs efter upphandling i konkurrens. Skälet
till att Gullers valdes har inte dokumenterats. Departementet har på
fråga angett skälen. Upphandlingen avseende informationsskriften Råd
och kapital för småföretag har skett i konkurrens med angivande av
skäl till valet av anbud.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

117

Upphandlingar 1993

Vad gäller upphandlade konsulter för 1993 har i departementets
tilläggsredovisning som skäl till att uppdragen inte redovisats i tidigare
förteckning till utskottet anförts samma skäl som gäller för tilläggsre-
dovisningen för 1992.

Beträffande uppdraget till Sandahl Partner har uppgetts att det var
frågan om förhandlingsupphandling med flera anbudsgivare. På fråga
om anledningen till att denna upphandling inte redovisats i tidigare
översänd redovisning till utskottet för 1993 har departementet uppgett
följande.

Sandahl Partner har genomfört chefctester/chefsutveckling vid departe-
mentet. Upphandlingen skedde som en förhandlingsupphandling, där
departementet tog in offerter från tre företag. Utbetalningen har gjorts
från departementets förvaltningsanslag (Al), kontot Utbildningskostna-
der. Enligt departementets beslutsordning för ekonomiska frågor beslu-
tar personalhandläggaren om utbetalningar från detta konto om utgif-
ten gäller en åtgärd som faller inom ramen för fastställd internbudget
och utbildningsplan, vilket var fallet beträffande uppdraget till Sandahl
Partner. Beslutet dokumenteras enligt den ekonomiska beslutsordning-
en genom attest på fakturan. Något särskilt beslut i departementsproto-
koll erfordras således inte.

Underlaget för redovisningen till KU för budgetåret 1993 har tagits
fram efter genomgång av samtliga medeisbeslut, eftersom ett sådant
ligger till grund för alla utbetalningar från utredningsanslaget och
samtliga sakanslag. Konsultkostnader betalas vanligen inte från förvalt-
ningsanslaget. Detta är skälet till att upphandlingen av Sandahl Partner
inte kom med i redovisningen till KU.

Av Näringsdepartementet upphandlade konsulter i samband
med privatiseringen av statligt ägda företag

I samband med utskottets granskning av privatiseringen av statligt ägda
företag m.m. granskade utskottet även upphandlingen av de konsulter
som anlitats i detta sammanhang. Efter genomgång av handlingarna
ställde utskottet ett antal frågor till departementet.

Näringsdepartementet besvarade frågorna i en skrivelse till utskottet
den 21 april 1994. I skrivelsen hänvisades till den inom departementet
under hösten 1992 utarbetade särskilda promemorian Riktlinjer för
konsultupphandlingar, vilken fastställdes den 26 oktober 1992. För de
upphandlingar som hade genomförts innan denna PM trädde i kraft,
hade enligt departementet dokumentationen ännu inte alltid samman-
ställts. I flera av de fall i vilka utskottet hade granskat upphandlingsun-
derlaget angavs ärendena ännu vara öppna och således inte avslutade.
Det angavs vara departementets ambition att dokumentationen kring
varje upphandling skulle sammanställas som komplettering till under-
laget i ärendet snarast och senast i samband med dess avslutande.

Enligt departementets skrivelse har upphandlingarna som regel gått
till på följande sätt.

Vid upphandling av finansiella och juridiska rådgivare har departe-
mentet haft ambitionen att dels upphandla någon av de mest kompe-
tenta rådgivarna som finns för den aktuella uppgiften, dels erhålla de

1994/95: KU30

Bilaga A 8.1

118

mest konkurrenskraftiga villkoren som förekommer för sådana tjäns-
ter. Upphandlingen, som vanligen tagit formen av s.k. förhandlings-
upphandling, har i allmänhet skett i två steg.

I steg 1 har ett antal av de mest välrenommerade företagen grans-
kats från kompetensaspekten. De har i allmänhet inbjudits att presen-
tera förslag till affärsuppläggning samt att presentera besättning av ett
projektteam. Efter kontakter med flera kandidater, som i vissa fall
pågått upp till sex månader, har ett eller några företag utvalts, vilka
bedömts vara mest kompetenta och lämpliga för uppgiften.

I steg 2 har därefter en förhandling inletts med ett eller några av de
utvalda i syfte att träffa ett avtal med de för köparen mest konkurrens-
kraftiga villkor som förekommer för uppdrag av aktuellt slag.

Enligt Näringsdepartementets enhet för statligt företagsägande har
departementet också i hög grad lyckats att engagera de mest kompeten-
ta och professionella rådgivarna inom och utom landet till de mest
konkurrenskraftiga villkor som förekommer på marknaden och upp-
nått en spridning av uppdragen på ett stort antal rådgivare.

Näringsdepartementet har lämnat uppgifter om konsulter som i
detta sammanhang upphandlats av departementet enligt följande.

Vad gäller privatiseringen av SEMKO AB, anlitades som konsulter
ABB Aros Fondkommission AB, Baker & McKenzie advokatbyrå samt
Öhrlings Reveko AB. Upphandlingen av ABB Aros Fondkommission
AB skedde i konkurrens. Baker & McKenzie advokatbyrå och Öhr-
lings Reveko AB upphandlades direkt. Enligt uppgift från Näringsde-
partementet anlitades Baker & McKenzie för att snabbt utarbeta ett
avtal med ABB Aros. Bakgrunden var att Baker & McKenzie tidigare
gjort motsvarande i privatiseringen av OK Petroleum AB där flera
ägare också var inblandade. Baker & McKenzie medverkade även i
utarbetandet av avtalet med ABB Aros vid privatiseringen av AB
Svensk Anläggningsprovning. Såväl tids- som prisvinst uppnåddes där-
med. Till detta anges komma att advokatbyråer i allmänhet normalt
inte accepterar sedvanlig upphandling. De arbetar efter timtaxa varför
storleken på arbetet inte i offert kan anges i förväg. Enligt departemen-
tet är Öhrlings Reveko AB revisorer i SEMKO AB och innehar
sålunda enligt departementet omedelbar tillgänglig information om
företaget. Genom att direkt utnyttja Öhrlings för en traditionell före-
tagsvärdering sparades enligt departementet såväl pengar som tid.

Vid privatiseringen av AB Svensk Anläggningsprovning anlitades
som konsulter ABB Aros Fondkommission AB och Baker & McKen-
zie advokatbyrå. Upphandlingen av ABB Aros Fondkommission AB
skedde i konkurrens medan Baker & McKenzie upphandlades direkt.
Anledningen till direktupphandlingen anges av Näringsdepartementet
vara densamma som gäller advokatbyråer generellt, se ovan gällande
uppgifter om SEMKO AB. Skälet till att Baker & McKenzie advokat-
byrå anlitades var att samma byrå då nyligen utarbetat ett avtal
avseende rådgivare i fråga om försäljning av statens aktier i OK
Petroleum som användes som förlaga för avtalet med Aros Fondkom-
mission.

1994/95:K(J30

Bilaga A 8.1

119

Vid privatiseringen av OK Petroleum AB anlitades som konsulter
Kleinwort Benson Ltd. och Baker & McKenzie advokatbyrå. Upphand-
lingen av Kleinwort & Benson Ltd. skedde i konkurrens, medan Baker
& McKenzie upphandlades direkt. I handlingarna finns inte dokumen-
terat skälen till att anbudet från Kleinwort & Benson Ltd. valdes och
inte heller finns någon dokumentation om uppdraget till advokatby-
rån. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet har någon skriftlig
dokumentation ännu inte gjorts av skälen varför vissa rådgivare valdes.
När rådgivarna skulle väljas, var förutsättningarna för en försäljning
oklara, framför allt i relationen mellan de tre delägarna i bolaget samt
de förutsättningar konsortialavtalet dem emellan gav. Sammanlagt ett
tiotal tänkbara finansiella rådgivare inbjöds därför att lämna förslag till
uppläggning av en försäljning under våren 1992. Urvalet gjordes
därefter i två faser. I fas 1 var målet att välja ut den som bedömdes
vara mest kompetent för uppgiften. Efter analys och dialog begränsa-
des kretsen successivt och valdes slutligen Kleinwort Benson. De
ansågs dels ha lämnat de bästa förslagen till uppläggning av en försälj-
ning, dels ha framstått som mest kompetenta för uppgiften. I den
andra fasen av upphandlingen förhandlades villkoren för ett uppdrag
med dem, så att de var fullt konkurrenskraftiga i förhållande till dels
lämnade offerter från de andra kandidaterna, dels de avtal och uppdrag
i andra projekt som träffats. Upphandlingen av den juridiske rådgiva-
ren uppges av Näringsdepartementet ha gått till på liknande sätt. Tidigt
under våren 1992 inbjöds några advokatbyråer att lämna synpunkter
på vilka möjligheter konsortialavtalet mellan aktieägarna i OK gav
staten att avyttra sina aktier. Vid analys av förslagen bedömdes Baker
& McKenzies förslag vara mest intressant. De anlitades därför succes-
sivt för juridiska konsultationer i anslutning till planeringen av försälj-
ningen. Dessutom bedömdes Baker & McKenzies stora internationella
kontaktnät vara av värde för projektet.

Övriga anlitade konsulter har uppgetts vara KPMG Bohlins (Sorbin-
vest) där upphandlingen skedde i konkurrens, Företagsjuridik Nord &
Co AB (Rödkallen AB) och Öhrlings Reveko AB (Utvecklings AB
Skeppsankaret) där upphandlingen skedde i konkurrens. Vidare har
anlitats Lennart Svensson, SET revisionsbyrå och advokaten Mats
Heuman (Svalöf AB), vilket skedde direkt av departementet. Enligt
uppgift från Näringsdepartementet diskuterades beträffande uppdraget
som gick till SET revisionsbyrå, två andra företag som lämpliga. Dessa
hade dock varit eller var inkopplade av motparten i affären och kunde
därför inte komma i fråga. Fördelarna med den valda revisionsbyrån
var enligt departementet dels att den fanns i Malmö, dels den stora
kompetens som fanns hos byrån. Anledningen till att advokaten Mats
Heuman anlitades direkt har av departementet uppgetts vara densam-
ma som gäller vid anlitandet av övriga juridiska tjänster, se ovan. Vid
försäljningen av aktier i Celsius Industrier AB har departementet för
juridiskt biträde anlitat Advokatfirman Vinge KB, och även detta
uppdrag gavs direkt av departementet.

Departementet har även upphandlat konsulter för information om
syftet med och innehållet i det bemyndigande riksdagen lämnat. De

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

120

anlitade konsulterna har uppgetts vara Gramma AB, Gullers Grupp
Informationsrådgivare AB, JKL Information AB samt KREAB, Kreativ
Information AB.

* JKL Information AB

Denna upphandling granskades av utskottet föregående år i samband
med de redovisningar av upphandlade konsultuppdrag som departe-
menten gav in till utskottet. Uppdraget till bolaget gällde olika tjänster
inom kommunikationsområdet i samband med privatiseringsarbetet
till en kostnad av 598 428 kr. Uppdraget avsåg tiden den 1 mars—den
31 augusti 1992. Upphandlingen skedde efter kontakter med några
tänkbara uppdragstagare. Samtliga kontakter togs vid personliga möten
med bl.a. den dåvarande planeringschefen. Vidare uppgav departemen-
tet att uppdraget som gick till JKL bl.a. förutsatte att det företag som
fick uppdraget fortsättningsvis inte skulle kunna bli aktuellt för kon-
sultuppdrag avseende konkreta privatiseringsobjekt. Eftersom dessa
projekt på grund av sin storlek och omfattning bedömdes bli ekono-
miskt mer intressant än det projekt som nu var i fråga avböjde andra
aktuella företag att lämna anbud. Av en aktanteckning framgick att
JKL Information AB ansågs ha särskild kompetens för det aktuella
uppdraget. Underhandskontakter med andra i branschen hade enligt
anteckningen gett vid handen att endast JKL Information AB vid den
aktuella tidpunkten kunde erbjuda den aktuella kompetensen. Arvodet
hade överenskommits vid förhandling.

Utskottet uttalade följande (bet. 1992/93:KU30 s. 10).

Enligt utskottets mening var den aktuella upphandlingen av en sådan
storlek att ett formaliserat anbudsinfordrande bort ske. Underhands-
kontakter med några tänkbara uppdragstagare kan inte anses fylla de
krav som uppställts genom upphandlingsförordningen och Riksrevi-
sionsverkets föreskrifter. Med hänsyn till uppdragets storlek borde en
förfrågan även gått till andra eventuella uppdragstagare för att konkur-
rensen skall anses tillfredsställande och för att kraven på affärsmässig-
het och objektiv behandling skall vara tillgodosedda. Detta borde ha
inneburit att Näringsdepartementet upprättat ett skriftligt förfrågnings-
underlag så att även ej tillfrågade intressenter haft möjlighet att få del
av underlaget och lämna anbud. Utskottet vill vidare understryka
vikten av att allt som förekommit av betydelse i ett upphandlingsären-
de dokumenteras väl. När upphandlingen gäller ett större belopp och
inte sker genom sluten upphandling är det särskilt angeläget att
motiveringen till varför en viss upphandlingsform valts dokumenteras.

* Gullers Grupp och KREAB

Genomgång har gjorts av akter med dnr 659/92, 662/92 och 992/92.
Här finns bl.a. ett departementsprotokoll av den 2 maj 1992, enligt
vilket högst 100 000 kr, exkl. moms, får tas i anspråk från anslaget E

4. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag. Medlen
anges täcka kostnader för uppdrag till Gullers Grupp Informationsråd-
givare AB och KREAB, Kreativ Information AB avseende information
kring privatiseringsprogrammet. Några konsultavtal finns inte.

Av handlingarna har framgått att departementet har inbjudit Gullers
att inkomma med idéer och anbud kring hur en grundläggande

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

121

informationsinsats till allmänheten om privatisering av statligt ägda
företag skulle kunna genomföras. Näringsdepartementet har i ett brev
den 9 mars 1992 till Gullers Grupp bekräftat departementets inbjudan
att inkomma med idéer och anbud kring hur en grundläggande
informationsinsats till allmänheten om privatisering av statligt ägda
företag skall genomföras. Senare i mars har departementet i ett brev
bekräftat uppdraget att komplettera tidigare lämnat förslag kring hur
en grundläggande informationsinsats till allmänheten om privatisering
av statligt ägda företag skall genomföras. Arvodet för uppdraget att
producera en komplett kommunikationsplan anges utgå, efter uppdra-
gets slutförande, med 50 000 kr exkl. moms.

Den 6 maj 1992 meddelades Gullers i brev från Näringsdepartemen-
tet att bolaget efter anbudsförfarande och granskning av ett antal
PR-företag utsetts att bistå departementet i arbetet med det centrala
informationsprogrammet kring regeringens privatiseringar. Departe-
mentet uppgavs komma att infordra särskild offert från Gullers i
samband med varje enskilt projekt.

I brev den 15 juni 1992 från departementet bekräftar departementet
att man uppdragit åt Gullers att utföra vissa arbeten till en totalkost-
nad om högst 637 500 kr enligt offerter den 22 maj och den 25 maj
1992. I handlingarna finns inga offerter.

Vad gäller uppdraget till KREAB finns inga handlingar, förutom
departementsprotokollet.

Näringsdepartementet har uppgett följande i anslutning till dessa
uppdrag.

I skrivelsen till utskottet den 21 april 1994 uppgav departementet att
Gullers Grupp Informationsrådgivare som ett resultat av en allmän
genomgång av flera informationsföretag fick i uppdrag dels att utarbeta
en broschyr om privatisering av statliga företag, dels att utarbeta en
skrift om statliga företag. Upphandlingarna uppgavs ha skett som en
förhandlingsupphandling med en anbudsgivare och med ledning av
den allmänna genomgång av konsultföretag inom kommunikationsom-
rådet som tidigare gjorts.

Vid utskottets fortsatta genomgång av departementets samtliga upp-
handlingar har departementet uppgett att när privatiseringen skulle
påbörjas, ville man från departementets sida gå ut med en bred
informationskampanj. Departementet gjorde en allmän genomgång av
flera informationsföretag och inbjöd sedan 5—6 informationsföretag
(KREAB, Gullers, Carta, Jerry Bergström AB, Burson Marsteller,
Wildell) att inkomma med idéer och anbud kring hur en grundläggan-
de informationsinsats till allmänheten om privatisering av statligt ägda
företag skulle genomföras. KREAB och Gullers fick därefter uppdrag
att föreslå var sin kommunikationsplan. Efter utvärdering av dessa fick
Gullers de redovisade uppdragen.

Efter förfrågan har departementet uppgett att inbjudan troligen
skedde per telefon. Det är möjligt att ytterligare företag fick en
inbjudan, men i vart fall inbjöds de sex angivna företagen. Företagen
erbjöds att komma till departementet och presentera sina förslag till
informationskampanj, vilket också skedde. Informationsmaterialet

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.1

122

finns inte dokumenterat hos departementet, men sannolikt omfattade
detta material även kostnadsuppskattningar. Enligt departementet får
denna inledning ses som en del av upphandlingen, och resultatet av
presentationerna var avgörande för valet av konsult och uppläggningen
av informationsprogrammet.

Departementet har sedermera kompletterat materialet beträffande
den inledande upphandlingen.

Materialet består bl.a. av en bekräftan av departementets inbjudan,
en förteckning över de konsulter som inbjudits att delta i anbudsförfa-
randet, ett mötesschema för de konsulter som samtal har förts med, en
PM från f.d. planeringschefen i Näringsdepartementet Hans Lundgren
och offerter från fem företag, innehållande kostnadsindikationer och
kostnadsuppskattningar.

Enligt promemorian från Hans Lundgren diskuterades på departe-
mentet i mars 1992 en eventuell större generell informationsinsats
gentemot allmänheten avseende det förestående privatiseringsprogram-
met. För detta ändamål tillfrågades sex informationskonsultbyråer först
på telefon och därefter per brev, och de ombads inkomma med en
offert avseende förslag till upplägg och prisnivå. Samtliga sex konsult-
firmor återkom med en skriftlig offert och de gavs även tilfäile att vid
en muntlig genomgång presentera denna. Baserat på såväl kvalitativa
synpunkter avseende upplägg som kostnaden utvaldes två stycken,
KREAB och Gullers, för en slutupphandling. Under tiden som upp-
handlingen fortgick förändrades karaktären av det tilltänkta uppdraget
så att det blev mindre och kom att koncentrera sig kring produktionen
av en mindre privatiseringsskrift som i första hand för allmänheten
skulle redogöra för hur privatiseringen skulle gå till. Efter att såväl
KREAB som Gullers inkommit med en mer detaljerad offert avseende
det nu något mindre uppdraget utvaldes den senare firman, huvudsak-
ligen av kostnadsskäl.

* Gramma AB

Gramma AB har fått i uppdrag att utarbeta en skrift om statliga
företag. Upphandlingen har gjorts i konkurrens, och i en särskild PM
anges skälen till varför valt anbud antagits. Konsultavtai och tilläggsav-
tal finns i handlingarna.

Uppdrag till KREAB, Kreativ Information AB

I en särskild PM, underbilaga 31, har Näringsdepartementet redogjort
för anlitandet av Georg Danell genom KREAB.

Redovisningen av anslaget Kostnader för omstrukturering av
vissa statligt ägda företag m.m.

På fråga har departementet uppgett att vad gäller de i denna förteck-
ning upptagna konsulterna Ehrenstråle & Co, Sparbanken (avseende
kostnader vid Celsiusdagen) samt Handelsbanken har upphandlingarna
gjorts av Fortia.

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.1

123

Ehrenstråle & Co var en tilläggsbeställning till ett pågående arbete
och som därför fakturerades på annat sätt än övriga kostnader. Aktier-
na i Celsius och därmed kostnadsansvaret för aktiviteterna överfördes
till staten den 12 maj 1993.

Sparbankens ersättning för kostnader vid Celsiusdagen ingick i det
avtal som Sparbanken hade med Fortia och som skulle faktureras i
särskild ordning.

Beträffande Svenska Handelsbanken uppges att den s.k. Fiskbroschy-
ren skickades till dem som fick/inte fick tilldelning i SSAB. Detta
sköttes av Handelsbanken. Kundregistret kunde inte överlämnas till
departementet på grund av banksekretessen. Det var fråga om ett
tilläggsuppdrag i anslutning till det uppdrag beträffande försäljning av
statens aktier i Fortia som upphandlats av Fortia.

Civildepartementet

Civildepartementet har redovisat departementets konsultupphandlingar
under år 1993 enligt förteckning, se underbilaga 32. Uppdragen har
varit av två slag, dels utredningsarbete som krävt specialkunskaper,
dels medverkan som debattledare vid hearings. Enligt departementet
har upphandling enligt upphandlingsförordningen inte skett men vill-
koren för uppdrag har angetts i skriftliga avtal.

Civildepartementet har vidare redovisat fakturor från två konsultfö-
retag, Kontura Gruppen och Institutet för företagsledning (IFL) som
dock avser arbete m.m. för kommittén Utvecklingsgruppen för länssty-
relsefrågor.

Redovisning har också lämnats av departementet för två expertupp-
drag under år 1992. Det första är ett uppdrag till Eskil Hinn, se
underbilaga 33, angående utarbetande av underlag till hur kyrkolagens
regler om kyrkliga kommuner kan anpassas till den nya kommunalla-
gen. Det andra uppdraget gäller anlitande av Göte Fridh, avseende
arbete åt den ovan nämnda Utvecklingsgruppen. Departementet har
vidare redovisat för tryckeriarbeten under åren 1992 och 1993. Depar-
tementet har uppgett att någon upphandling i egentlig mening inte
skett beträffande trycksaker. Numera har dock en skärpning gjorts
avseende konkurrens vid upphandling av trycksaker.

Departementet har vidare uppgett att departementets utvecklings-
grupper numera, sedan början av år 1994, regelmässigt träffar skriftliga
avtal med anlitade konsultföretag.

Miljö- och naturresursdepartementet

Från Miljö- och naturresursdepartementet har inkommit en redovis-
ning av konsultuppdrag m.m. under åren 1992 och 1993, underbilaga
34. I förteckningen angivna avtalade belopp uppgår totalt till
3 233 743 kr. I övrigt har utbetalda belopp angetts till totalt 782 349
kr. Vad gäller tidigare lämnad redovisning för 1992, redovisades inte
uppdragen vad gäller Kent Jönsson, Bärner, Boverket och Ingenjörs-
förlaget AB. Departementet har uppgett att detta berott på att belop-

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.1

124

pen varit så små att något särskilt beslut inte fettats samt, vad avser
uppdraget till Kent Jönsson, att departementet inte uppfattat detta som
ett konsultuppdrag.

Sammanställning

Nedan ges en sammanställning av uppgifter från handlingarna och de
muntliga uppgifter som inhämtats av departementet. Sammanställning-
en följer den förteckning som departementet har lämnat. Uppgifter har
inte lämnats om mindre upphandlingar.

7992

1. Carl-Henrik Arosenius förordnades den 30 januari 1992 som poli-
tiskt sakkunnig att bistå miljöministern Olof Johansson i frågor om
ekonomiska styrmedel på miljöområdet under tiden den 1 februa-
ri—den 15 mars 1992, i genomsnitt en dag i veckan. Arbetet skulle ske
i anslutning till kompletteringspropositionen. Han medverkade, på den
politiska nivån, i förhandlingarna mellan Miljö- och naturresursdepar-
tementet och Finansdepartementet i frågor om ekonomiska styrmedel.
Arosenius var kontaktperson för departementets arbetsgrupp för eko-
nomiska styrmedel. Den 15 mars utvidgades uppdraget till att under
tiden den 1 mars—den 15 april 1992 omfetta två dagar i veckan.

2. Örjan Nyström anlitades mot bakgrund av sina särskilda kunskaper
på området för att utarbeta förslag om utökat skydd för älvar och
älvsträckor inför utarbetande av en proposition.

3. Vattenfall Energisystem AB

Skriftligt förfrågningsunderlag har sänts till två företag, som lämnat
offerter. Det billigaste alternativet valdes.

4. Utredning om energirevision

En direktupphandling gjordes av AF Energikonsult. Företaget hade
tidigare varit aktivt på området genom uppdrag från NUTEK. Ett
förfrågningsunderlag och ett konsultavtal finns.

5. Förberedelsearbete inför ett internationellt kvinnoseminarium
som skulle hållas våren 1994.

Lisbeth Fall bedömdes som lämplig mot bakgrund av sina kunska-
per på området. Hon skulle utveckla seminariets innehåll, föreslå och
vidtala medverkande och utarbeta förslag till ett slutligt program för
seminariet. Konsultavtal skrevs med Lisbeth Fall.

Kommunförbundet utförde visst arbete inför kvinnoseminariet och
likaså anlitades Jensfeldt Arkitektkontor AB och TDB Konsult genom
direktupphandling för mindre uppdrag.

6. Studiematerial om kvinnor och planering

Jensfeldt Arkitektkontor AB anlitades efter direktupphandling på
grund av att materialet skulle sammanställas snabbt under sommaren
och att departementet hade personkännedom om konsulten och visste
att arbetet skulle kunna bli utfört på denna relativt korta tid. Konsult-
avtal finns.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

125

7. Genomgång av Euratomfördraget och konsekvenserna för kärntek-
niklagstiftningen

Kent Jönsson var med i en utredning om kärntekniklagstiftning och
fick uppdraget mot bakgrund av kunskaperna från detta arbete. Inget
konsultavtal tecknades.

1993

1. Synergetica AB

Fick uppdraget genom direktupphandling. Konsulten Stig Föhlham-
mar var känd sedan tidigare. Han hade varit med i en utredning och
hade tidigare arbetat med uppdrag åt Finansdepartementet. Departe-
mentet visste att han var särskilt insatt i de frågor som uppdraget
gällde. Två avtal skrevs med konsulten.

2. Miljökompassen Nord AB

En direktupphandling gjordes mot bakgrund av att detta företag var
ett av de få företag som arbetade med miljörevision och dessutom var
en föregångare på området.

3. Beijerinstitutet

Uppdraget gavs genom en direktupphandling. Den person, Carl
Folke, som skulle utföra uppdraget hade tidigare varit aktiv i i dessa
frågor i internationella sammanhang och ansågs särskilt lämplig för att
utföra uppdraget.

4. Mannheimer & Swartling Advokatbyrå AB

Uppdraget gavs genom en direktupphandling mot bakgrund av att
byrån var känd för att vara experter på bolagisering av statlig verksam-
het. Departementet fick denna uppgift efter kontakter med Finansde-
partementet, Näringsdepartementet och RRV. Två avtal skrevs med
konsulten.

5. Bohlins revisionsbyrå

Uppdraget gavs på samma grunder som Mannheimer & Swartling.
Ett avtal skrevs med konsulten.

6. Lagerlöf & Leman Advokatbyrå

Uppdraget gavs direkt mot bakgrund av att byrån tidigare hade varit
engagerad på sätt som tidigare redovisats till utskottet i samband med
granskningen av privatiseringen av statligt ägda företag m.m.

7. Kretsloppsfestivalen och Ekomotivet

Kepz annonsbyrå fick i uppdrag att framställa utställningsmonter
och en folder om utställningen. Offerter finns från fyra företag, skrift-
ligt förfrågningsunderlag finns inte. Skälen till val av konsult har inte
dokumenterats. Departementet har uppgett att valet grundade sig på en
bedömning av kvaliteten.

8. Utbildningsförlaget Brevskolan

Vid ett informationsmöte med inbjudna organisationer gjordes en
muntlig förfrågan och alla som var intresserade erbjöds att inkomma

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

126

med offert. Det fanns vissa tveksamheter beträffande lönsamheten och
till slut var det bara Brevskolan som var intresserad. Ett avtal med
garantiklausul skrevs med Brevskolan.

9. Sterner Miljö & Ekonomi HB

Uppdraget gavs genom direktupphandling. En underhandsförfrågan
gjordes om lämplig person och flertalet av miljöekonomer tillfrågades
innan beslutets togs. Det var fråga om en knapp tidsmarginal och
uppdraget inkluderade även deltagande vid ett möte i Paris där resulta-
tet av arbetet redovisades. Avtal skrevs med konsulten.

10. Gunilla Almered Olsson

Fick uppdraget eftersom hon bedömdes vara den som hade den
vetenskapliga kompetensen som krävdes. Konsultavtal skrevs inte.

11. Idétorget AB

Fick medel efter ansökan och genom ett regeringsbeslut.

12. Europarådsseminarium (se ovan under 1992)

Tre konsultavtal skrevs med Kerstin Lundén, som — mot bakgrund
av sina särskilda kunskaper inom området — ansågs kunna vara rätt
person att arbeta med dessa frågor.

13. Gia Kjellén

Fick uppdraget eftersom hon bedömdes kunna vara rätt person att
utföra det. Konsultavtal skrevs.

14. Probus Konsult AB

Efter några inledande kontakter och möten avbröts uppdraget.

15. Miljö- och vetenskap Ani HB

Personen i fråga var sedan tidigare inne i arbetet och hade erfaren-
het från detta och bedömdes därför särskilt lämpad för att omarbeta en
äldre text.

Broschyrer

16. Broschyren Ett grönare Sverige, svensk och engelsk version.

Ekonomi & Teknik Förlag AB fick uppdraget att producera bro-
schyren. Offerter — efter muntlig förfrågan — togs in från tre företag.

Tryckningen gjordes av en underkonsult, Larserics Offset AB, och
när fakturan skulle betalas av departementet togs en offert in från
Norstedts Tryckeri AB (ramavtal) för jämförelse.

17. Broschyren Med sikte på hållbar utveckling

Ord & Vetande AB erhöll uppdraget. Formgivning och produktion
gjordes av en underkonsult Ord & Form AB. Avtalat belopp inklude-
rade tryckningen. Offerter togs in från tre företag.

18. Broschyren Klimat i förändring

Ingenjörsförlaget AB, dotterbolag till Ekonomi & Teknik Förlag AB
fick uppdraget. Uppdraget gavs efter en muntlig förfrågan och en
bedömning av marknaden och priset gjordes mot bakgrund av den

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

127

upphandling som strax innan gjorts vad gällde broschyren Kretsloppet
(se nedan). Tryckningen gjordes av underkonsulten Larserics Offset
AB.

19. Broschyren Kretsloppet

Accurat Information AB fick uppdraget efter muntlig förfrågan till
fyra företag som kom in med offerter. Tryckningen gjordes av en
underkonsult.

20. Broschyren Vår väg till en renare miljö

En muntlig förfrågan gjordes hos Illume som fick uppdraget att göra
layout. Norstedts Tryckeri fick — inom ramen för ramavtalet —
uppdraget att trycka broschyren.

21. Broschyren Planering för en god livsmiljö.

Omfattar utdrag ur ett anförande av statsrådet Görel Thurdin. Nor-
stedts Tryckeri AB har — inom ramavtalet — fatt i uppdrag att trycka
broschyren.

Sammanfattning

Anlitade konsulter har till övervägande del fatt sina uppdrag genom
direktupphandling. Förklaringar till detta har getts av departementet. I
ett fall har en politiskt sakkunnig anlitats på konsultbasis under tiden
den 1 februari—den 15 april 1992. Uppdraget har omfattat en dag i
veckan till den 1 mars och därefter två dagar i veckan. Arvodet har
uppgått till 56 000 kr.

Uppdrag att framställa departementets broschyrer har i tre fall —
Ekonomi & Teknik Förlag AB, Ord & Vetande AB och Accurat
Information AB — getts efter upphandling i konkurrens, varvid dock
förfrågan har varit muntlig. Skälen till att ett anbud antagits har inte
dokumenterats. Vad gäller övriga anlitade konsulter har upphandling i
konkurrens skett i två fall, beträffande Vattenfall Energisystem AB och
Kepz annonsbyrå. I det senare fallet finns inte något skriftligt förfråg-
ningsunderlag och skälen till att anbudet antagits har inte dokumente-
rats. Vad gäller det uppdrag som gick till Utbildningsförlaget Brevsko-
lan gavs intresserade möjlighet att inkomma med förslag efter en
muntlig inbjudan vid ett informationsmöte.

Dokumentationen omfattar utdrag ur departementsprotokoll avseen-
de medelsbeslut, fakturor och i förekommande fall konsultavtal. Vid
direktupphandlingar har även dokumenterats den skriftliga kommuni-
kationen i övrigt mellan departementet och konsulten. I de fall upp-
handling skett i konkurrens finns även offerter och — i ett fall —
skriftligt förfrågningsunderlag.

Regeringskansliets förvaltningskontor

Regeringskansliets förvaltningskontor har redovisat sina upphandlingar
under åren 1992 och 1993 enligt förteckningar, se underbilaga 35.

Från förvaltningskontoret har sammanfattningsvis följande uppgifter
lämnats.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

128

Förvaltningskontorets upphandlingar rör huvudsakligen utbildnings-
tjänster. Ofta anlitas lärare som haft den aktuella utbildningen tidigare.
I dessa fall sker således inte någon upphandling med flera. När en ny
kurs skall anordnas görs en noggrann undersökning av vilka som har
den eftersökta utbildningen. Även konsulter som anlitas för chefsut-
bildning används under en längre tid. Skriftliga avtal tecknas regelmäs-
sigt.

Upphandling sker också beträffande t.ex. företagshälsovård och rese-
fiörsäkringar. Sådan upphandling dokumenteras i särskild PM.

Förvaltningskontoret har tecknat avtal för regeringskansliets externa
tryckning av SOU och Ds. Merparten av dessa trycksaker produceras
dock i egen regi i förvaltningskontorets offsetcentral. Även för andra
trycksaker har förvaltningskontoret tecknat ett gemensamt avropsavtal
för regeringskansliet.

Förvaltningskontoret har anordnat kurser för departementen om
upphandling enligt den nya upphandlingslagen. Förvaltningskontoret
hjälper även i övrigt till vid upphandlingar om departementen så
önskar.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.1

129

9 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

STATSRÅDSBEREDNINGEN

1994-04-13

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.1

Statsrådsberedningen har under år 1993
upphandlingar av konsulttjänster.

Uppdragstagare

MacGruppen

Uppdrag

Felsökning,
åtgärder.
Juli 1993

gjort följande

Kostnad
(exkl. moms

5.515 : -

130

STATSRÅDSBEREDNINGEN

1994-05-19

1994/95 :KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.1

UPPHANDLINGAR UNDER 1992

Ver	Uondracrstacrare	Uondrao	Kostnad
1762	Spånga tryckeri	Julkort	11.540 : -
1830	AB Timbro	Utskrifter	520 : -
1844	Rustung AB	Etikettryck	1.049:50
2915	A&U, Barbro Anell Associates AB	Föreläsning	2.500:-
3006	Hans Bergströms Samhällsanalys AB	Föreläsning	6.000:-
3100	KREAB	Vykort Carl Bildt	4.348:-
3102	OPTIO	Arbete med brevsvar 911219-920106	6.576:-
3433	Hans Bergström Samhällsanalys AB	Föreläsning	6.000 : -
4282	David Broberg AB	Etiketter	1.370:-
4501	Försvarsmedia	Datagrafik, arbete, tryck	5.927:-
4520	Diatri AB	Undervisning 1 tim	972 : -
1727	Wickman Konsultationer AB	Artikel "All- männyttan inför 1990-talet"	6.000:-
1826	Göran Rosenberg AB	Medverkan i se- minarium om USA efter valet	3.000:-
1336	Spånga Tyckeri AB	Julkort	8.590:- 131

1533 David Broberg AB

UPPHANDLINGAR UNDER 1993

1922 Spånga Tryckeri AB

2012 Spånga Tryckeri AB

Tryckning av
etiketter

Tryckning av
kuvert

Tryckning av
eng. julkort
+ kuvert

1994/95:KU30

Underbilaga 2

till bilaga A 8.1

1.370:-

1.181:-

2514 KREAB

Visualisering 549.403:-
av budgetpropo-
sitionen

Kommentar: Den största delen av kostnaden, 76 %,
avsåg tryckkostnader, varför fakturan bokförts
under kostnadsslaget "Övriga tryckningskostnader".
Detta är anledningen till att upphandlingen inte
fanns med i redovisningen till KU.

Upphandlingen genomfördes under 1992 men kostnaden
bokfördes under första kvartalet 1993.

Den s.k. popluntan med tillhörande presentations-
materiel hade tidigare år tagits fram genom
Finansdepartementets försorg. Inför 1993 års
budget fördes denna uppgift över till
Statsrådsberedningen i ett mycket sent skede.
Upphandling måste därför genomföras under stor
brådska. Med kännedom om kostnader för tidigare
års popluntor genomförde presschefen, efter att
ha rådgjort med rättschefen, förhandlad
upphandling med en leverantör, KREAB, som han
visste hade kapacitet att på den knappa tid som
stod till buds fullgöra uppdraget på ett
tillfredsställande sätt. KREAB gav muntligen en
offert på priset. Därefter bekräftades
beställningen från Statsrådsberedningens sida.

790637

Gotab

Skr. 93/94:15
korrigeringar

10.722 : -

790529

Carta Corporate
Advisors

Arvode kundmöte

1.500 : -

790589

Andersson Media Annonsering om
telefonväkteri

2.562 : -

132

1994/95 :KU30
Underbilaga 2
till bilaga A 8.1
1753 Norstedts Tryckeri AB Tryckning av 100.979:-

"Så arbetar
regeringen"

Kommentar: Produkten avsåg en upplaga av
broschyren "Så arbetar regeringen". Broschyren var
av sådan karaktär att den bedömdes inte utan
vidare kunna avropas mot gällande avropsavtal med
Norstedts Tryckeri. Därför togs anbud in i
särskild ordning (förhandlingsupphandling med
endast en leverantör).

2754 Lexivision AB

3181 Lexivision AB

OH-bilder

Budgetproposi-
sitionen

8.690:-

432.650:-

Kommentar: Produkten är upphandlad hösten 1993
genom förhandlingsupphandling (Dnr SB 4738/93).
Underlag lämnades till sex företag, varav ett lät
förfrågan gå vidare till ytterligare ett företag.
Fyra anbud kom in och prövades varefter beslutades
att Lexivisions anbud skulle antas. Lexivisions
anbud låg mindre än 10.000 kr över det prismässigt
lägsta anbudet. Avgörande skäl för valet av
Lexivision var den särskilda kompetens som
företaget har.

Utöver här förtecknade upphandlingar har Statsrådsberedningen
anskaffat varor och tjänster hos Norstedts Tryckeri, hos Graphic
Systems samt hos Bongs i enlighet med gällande avropsavtal för
regeringskansliet.

133

JUSTITIEDEPARTEMENTET Datum

Projdrta >■:> Masduarsgtntr 1 UXLEX 1WJ-W-1»

B6r> Alju»

1992/93: KU30

Bilaga A 1.3

i 9X36 1

Göran Regner

1994/95 :KU30

Underbilaga 3
till bilaga A 8.1

KONSULTUPPDRAG FÖR SAMORDNINGEN AV JUS 1111EDEPARTEMENTETS
RÄTTSDATAREGISTER MED RIKSDAGENS DATABASER

För samordningen av Justitiedepartementets ADB-register för SFS och andra RIrtsdataregistcr
har en datakonsultföretag anlitats under år 1992. Företaget valder frimst dlrför an den hade
utfört uppdrag ål riksdagens förvaltningskontor av del alag som blev aktuellt vid
samordningen och av kostnadukll. Konsulten har arbetat på riksdagens förvaltningskontor
och anvånt rikadagens dataanlåggning.

Uppdragsgivare har varit departementet.

Eraånning har utgått enligt olika avtal om slrskilda ADB-insatser, dår konsulten har fått en
ersåttning av 710 kr/timme.

Den totala kostnaden under år 1992 uppgick till 210 000 kronor.

Det förhånar omnåmnas alt samordningen kommer att minska departementets driftkostnader
fbr hår aktuella register, liksom departementens kostnader för sökning i registren
Minskningen kommer att bli av storleksordningen 300 000 - 500 000 kronor per år.

Avskrift till\

Bo Malmquist
Bengt-Åke Nilsson
Carl Junback

134

•JUSTITIEDEPARTEMENTET

1994-04-14

1994/95 :KU30

Underbilaga 4
till bilaga A 8.1

Justitiedepartementet har under år 1993 gjort följande
upphandlingar av konsulttjänster.

Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad (exkl. moms)
System-Makarna AB	Programmering. Februari 1993.	6.300:-
Datapoint	Installation av programvara. Februari 1993.	5.162 : -
CSW Contactor Software AB	Programmering. Juni-juli 1993	58.950:-
J & C Konsult HB	Programmering. Juni 1993	8.000:-
CSW Contactor Software AB	Programmering. Juli 1993	5.120:-
Sedab	Programmering. September 1993	22.400:-
CSW Contactor Software AB	Programmering. Oktober 1993.	9.000:-
Sedab	Programmering. November 1993.	9.900:-

135

JUSTITIEDEPARTEMENTET

1994-05-19

1994/95 :KU30

Underbilaga 5
till bilaga A 8.1

UPPHANDLINGAR UNDER 1992

Ver Uppdragstagare

2960 Kommentus

4148 RRV

Uppdrag

Tryckning m.m.
av kommitté-
direktiv

Uppdrag om ut-
redning betr,
vissa frågor
rörande polis-
väsendets bud-
get (reg.beslut
1992-03-26,
nr 92-1353)

Kostnad

6.152 : -

220.000:-

Kommentar: Det aktuella uppdraget gavs till
en annan statlig myndighet, dvs. inom samma
rättssubjekt, staten. Reglerna om offentlig
upphandling tillämpas inte i sådana fall.

4586 Byggnadsstyrelsen

Inredning för
Judep.

45.650 : -

184 JKL

"Förnyelsen av

Sverige"

89.500:-

Kommentar: I detta ärende infordrades anbud från
endast en leverantör. Anledningen därtill var det
relativt sett begränsade beloppet och att beställ-
ningen lades ut vid en sådan tid (midsommartid) på
året att den kompetens som vid tillfället var
tillgänglig var begränsad. Med hänsyn härtill
och det angelägna i snabb igångsättning valdes JKL
som leverantör. (Kopia på offerten bifogas)

Härutöver kan nämnas att 82 % av kostnaden för
uppdraget avsåg tryckkostnader (totalt för de två
fakturorna, ver.nr 184 och 278). Fakturan
bokfördes därför under kostnadsslaget "Övriga
tryckningskostnader". Detta är anledningen till
att upphandlingen inte fanns med i redovisningen
för 1992.

278 JKL

"Förnyelsen av

Sverige" - till-
tryck

15.370:-

136

1994/95 :KU30

281 Tryckindustri AB

Del av produk-
tionskostnad

Underbilaga 5
till bilaga A 8.1
12.000 : -

"Till dig som
utsatts för brott"

Kommentar: Kostnaden avser endast
tryckkostnad.

1166 Trycktjänst

Korrespondens-
kort

1407 Upside AB

1141 Två utbildare

Tryckning av
julhälsning

Arvode för kon-
sultation om
presentations-
teknik, 2 tim

14.940:-

1.000:-

1555 Information & Samhälls-
kontakt AB

Konsultarvode 112.200:-

Regeringskansliets
informationsorga-
nisation

Kommentar: I detta ärende gjordes förhandlings-
upphandling med endast en leverantör. Skriftlig
offert infordrades. Anledningen till att
förhandlingsupphandling valdes var att just denne
leverantör hade den särskilda kompetens som
uppdraget krävde. Uppdraget hade samma karaktär
som ett utredningsuppdrag. (Kopia på offerten
bifogas)

103

Westermark och Wistmar

Reklambyrå

Broschyr "Det 50.000:-

svenska domstols-
väsendet"

Kommentar: Uppdraget gällde ett mindre belopp,
varför direktupphandling gjordes.

UPPHANDLINGAR UNDER 1993

2555 Kommentus

Kommitté-
direktiv

953 : -

2254 Wenell Management

Seminarium i
projektarbete

10.000:-

4302 Statskontoret

137

Medverkan i huvud- 200.000:-
studie om nytt miss-
tanke och kriminal-
register 9301-06
enligt muntligt avtal

1994/95 :KU30
Underbilaga 5
till bilaga A 8.1
Kommentar: Det aktuella uppdraget gavs till en
annan statlig myndighet, dvs. inom samma
rättssubjekt, staten. Reglerna om offentlig upp-
handling tillämpas inte i sädana fall.

2867

Printus Grafiska
Konsulter

Kommitté-
direktiv

106

Kommentus

Kommitté-
direktiv (3 st)

5.728 : -

2353 Gramma

Layout, vik- 12.658:-

tigare förord-

ningar (3 omslag)

Kommentar: Uppdraget gällde ett mindre belopp,
varför direktupphandling gjordes.

1776 Papperix

Julkort

12.530:-

Kommentar: Uppdraget gällde ett mindre belopp,
varför direktupphandling gjordes.

2135 Allduplo

736 Gramma

Östersjökonfe- 3.406:-

rensen: Rippning
frän diskett +

tryckning

Broschyr "Att 21.793:-

renovera en för-
fallen kriminal-

politik"

Kommentar: Uppdraget hade en liten omfattning
och avsäg ett mindre belopp. Texten arbetades fram
på departementet. Upphandling via slutet
förfarande eller förhandlingsupphandling från
flera leverantörer skulle medföra
oproportionellt höga upphandiingskostnader i
förhållande till nu aktuellt belopp.

Gramma kalkylerade på formgivning, originalise-
ring, sättningar och tryckning av rapporten -
kalkylerat belopp 42.400 kr + moms för 1.500 ex.
(Kopia pä kostnadskalkyl bifogas) . För
tryckningen anlitades i stället regeringskansliets
offsetcentral vilket medförde en kostnadsminskning
med 18.400 kr. Slutupplagan blev 6.400 ex.

Utöver här förtecknade upphandlingar har Justitiedepartementet
anskaffat varor och tjänster hos Norstedts Tryckeri, hos Graphic
Systems samt hos Bongs i enlighet med gällande avropsavtal för
regeringskansliet.

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

(Bil. 1 t UD skr 1993-02-26)

SAMMANSTÄLLNING AV UD:s UPPHANDLADE KONSULTTJÄNSTER UNDER ÅR 1992

Uppdrag:

Konsulter: «) Ersättning:

Uppdragsgivare:

Utveckling av ny redovisningsmo- dell för utrikes- f valtningen	DAFA DATA AB
2.
Utarbetande av r .ovisnings rapporter	Riksrevisions- verket (RRV)
3.
Rationalisering	Postverket

av internpost-
funktionen

4. Översyn av rese- verksamheten 5.	Dynamo Konsult AB
F 'sulttjänster fur utb. av UD:s personal	Div. konsulter (se bil. 2)
6.
Systemutveck- ling	Div. konsulter (se bil. 3)
7.
Teknikfrågor	Div.konsulter (se bil. 3))
8.
ADB- och kommu- nikationsplan UD 1993 - 1997	Sagus AB (se bil. 3)

	480 000 (utbet. 152 000	kr 1992: kr)	UD (Adm.avd.)
	5 000	kr	UD	(Adm.avd.)
	80 000	kr	UD	(Adm.avd.)
	500 000 (utbet. 275.000	kr 1992: kr)	UD	(Adm.avd.)
1	850 836	kr	UD	(Adm.avd.)
3	438 950	kr	UD	(Adm.avd.)
	961 600	kr	UD	(Adm.avd.)
	157 500	kr	UD	(Adm.avd.)

*) Där inget annat

anges har ersättningen utbetalats under år 1992

139

3.			1994/95:KU30 Underbilaga 6 till bilaga A 8.1 UD (Press- och Info, enheten)
Informations- bladet "Briefing" 10.	Tidningsmakarna	37 781 kr
Formgivning av UD-kuriren inkl, prod. av nr 2/92 11.	Tidningsmakarna	30 469 kr	UD (Press- och Info, enheten)
°rod. av UD-kuriren r 3 och 4 12.	AB Perlatum	18 750 kr	UD (Press- och Info, enheten)
konsultation om j-kuriren och Briefing (data- frågor) 13.	AB Perlatum	5 625 kr	UD (Press- och Info.enheten)
Studie om ut- vecklingssam- arbete med Asien 14.	Div. konsulter (se bil. 4)	693 000 kr	UD (U-avd.)
Kommittén om över- synen av styr- ningsformer och samarbetsformer i åståndet ang. RK och bistånds- myndigheterna 16.	Div. konsulter (se bil. 4)	324 000 kr	UD (U-avd.)
Kommittén om översynen av bi- ståndet till Mocambique 17.	Div. konsulter (se bil. 4)	902 000 kr	UD (U-avd.)
Deltagande i och förberedelse inför möte med styrel- sen för Sjöfarts- universitetet 18.	Anders Forsse AB (se bil. 4)	60 000 kr	UD (U-avd.)
F 3-anslaget: En översyn	Anders Forsse AB/ Cecilia Höglund	164 972 kr	Utrikesministern

140

20.

Översyn av forsk- Stefan Hedlund, 35 000 kr

ningsanslagen un- Bengt Sundelius
der UD:s huvudtitel och Christian Gerner

Totalt: 9 745 483 kr

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Utrikesministern

141

Bil. 2 t TO skr 1993-02-26 1994/95:KU30

UTRIKESDEPARTEMENTET

Administrativa avdelningen
Första enheten

A 1/UTB

PROMEMORIA

1993-02-12

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Konsultuppdrag 1992

A 1/UTB upphandlar kontinuerligt konsulttjänster
för utbildning av UD:s personal.

'/ Bifogad uppställning av konsultuppdrag
(arvode+LKP+moms) inkluderar ej intensivutbildning
vid utländska språkinstitut och ej heller
externutbildning vid t.ex. RK:s förvaltningskontor.

Samtliga uppdrag har givits av departementet.

Birgitta Alani

142

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Konsultuppdrag A 1/UTB
1992

UTBILDNING	ARVODE	LKP	MOMS	SUMMA	KONSULT
Introduktions-	3092	961	990	5043	Åke Daun
utbildning ass.
	3283		900	4183	Gillis Herlitz
	5.558		1389	6947	A-C Sukhia
			Summa:	1.6173
Admin.utb.	3000		750	3750	Ralf Nord
			Summa:	3750
Träning av	5900		1475	7375	VOX Logopedgruppen
färdigheter
	12000		3000	15000	Två utbildare

Summa: 22375

Länder- och	2000		500	2500	Anders Åslund
regionkunskap	5716	600	380	7076	Magnus Mörner
	7335		1834	9169	Gösta Tompuri
	4000	1600		5600	Christer Hedin
	1000	400		1400	Karin Ådahl
	5100	1560		6660	L-E- Blomqvist
	4000	1600		5600	Kristian Gerner
	5640	1200	468	7308	Kjell Johansson
	3840	1536	Summa:	5376 50689	Ola Säll
Chefsutbildning	139000		34750	173750	Inger Brinning
	13000			13000	Sandahl Partners
	2200	380		2580	A-C Nordin

Summa:189330

MGU	2000	800		2800	Bo Göransson
	2000		500	2500	Anders Åslund
	2500			2500	Sverker Åström 143
	2500	1000		3500	Gunnar Jervas

forts

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Konsultuppdrag A 1/UTB

1992

UTBILDNING	ARVODE	LKP	MOMS	SUMMA	KONSULT
MGU (forts)	11000	2750		13750	Två utbildare
	2000			2000	Stig Hadenius
	30000		7500	37500	Lars Norberg
	5000			5000	Olle Stenholm

Summa: 69550

AKL	5000		5000	Lennart Brittner
	4855		4855	Sten Linblad
	92770	23192	115962	IPF
	55090	13750	68840	Karl Sjödin
		Summa:	194657
AKL (KORK-medel)	12000	3000	15000	Två utbildare
	75000	18750	93750	Ervanius
	6540	Summa:	6540 115290	Birgit Öberg
DIV.UTBILDNINGAR
(SAV-medel) Assistentsem. III	2000		2000	Ina Zackari-Näär
	22000	5500	27500	Inger Brinning
Assistentsem. I	16332	708	17040	Christer B Jansson
	5680	1407	7087	A-C Sukhia
PAFF-projektet	93500	23375	116875	Inger Brinning
Berednings-och f öredragn.teknik	26000		26000	SIPU
Dokumenthantering	49000		49000	SIPU
Stress etc (R-avd)	5500	1375	6875	Christer B Jansson
Chefsutbildning	127500	31875	159375	Sandahl Partners
		Summa:	411752

144

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

UTBILDNING	ARVODE LKP	MOMS	SUMMA	KONSULT
SPRÅKUTBILDNING
franska	63839		63839	Simone Pehrson
	82293		82293	Daniele Berenholt
spanska	79859		79859	Josefina Mollenros
tyska	43230		43230	Hans Mischke
ryska	25996		25996	L Daun Minasjan
	1478	Summa:	1478 296695	E Jangfeldt
HUB-SPRÅK		Summa:	250000 250000	totalt
INDIVIDUELL SPRÅKUTBILDNING		Summa:	230575 230575	totalt

TOTALT

Summa: 1.850.836 kronor

145

10 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Bil. 3 t TTD ekr 1993-02-26

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
Femte enheten (A 5)
Handläggare: H. Berglund

Ö A.

ARBETSPAPPER

1993-02-23

Marianne Wadman
SIFU

Redovisning konsultuppdrag för KU, SB skr 930217

Följande konsulttjänster har upphandlats inom A 5 under 1992
UD uppdragsgivare i samtliga fall.

Uppdragets art

ADB- o. kommunikations
plan UD 1993-97

Uppdragstagare

Sagus AB,

Thomas Langeström

*) Endast en räkning;
övriga bet. av A2/BUD

KaS.fcn.jid 19 92
exkl moms___

6.000 *)

Systemutveckling

VS5660, konsult PACE och metodik	WANG Svenska AB (mars-juni, 675/tim heltid)	45.000
	Cap Gemini Logic AB / Cap Programator AB:
Ny utvecklingsmiljö	Peter Hardin (juni-aug, 800/tim heltid)	55.000
Systemutveckling	Johan Leth (hela året, heltid 500, 595, 625/tim)	978.400
Systemutveckling	Ulla Stegare (hela året, heltid 525, 625/tim)	1.006.400
Systemutveckling	Sara Byström (december, heltid 525/tim)	39.600
Systemutveckling	Optimal Data, Ulf Eriksson (hela året, heltid 550/tim)	839.850 146
Systemutveckling	Relator Konsult AB, Stellan Måwe (hela året, 650/tim	474.700

+ 60.000 fast pris)

Teknikfrågor

Radiotekniska
uppgifter

Pär Weilow

(enstaka uppdrag; från
december heltid 2000/dag)

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

93.800

Service telex-

o. telefaxutrustning

Televerket, Rolf Nyman
(hela året, 30tim/v,
105.000/kvartal)

420.000

Inställ, telefon-
växlar UM

FROY, Owe Fransson
(enstaka uppdrag,
350/tim exkl resor)

447.800

Totalt 13921

4.406,550

147

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Bil. 4 t UD skr 1993-02-26

UTRIKESDEPARTEMENTET

U-avdelningen

Tredje enheten (U 3)
Handl: Agneta Johansson

PROMEMORIA

1993-02-24

Till
SIFU

Redovisning av konsultuppdrag u-avdelningen

Studie om utvecklingssamarbete med Asien

Konsult	Kostnad	Art	Uppdragsgivare
Stockholm Group for Development Studies	480.000:-	Studie om andra givares erfarenhet	UD
Hifab	193.000:-	Utvärdering om biståndet till Asien	UD
Per Ronnås	20.000:-	Studie	UD
	693.000:-

148

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Deltagande i och förberedelse inför möte med styrelsen för

Siöfartsuniversitetet

Konsult

Kostnad

Anders Forsse

60.000:-

Art Uppdragsgivare

Visst ut- UD

redningsarb.

inför styrelse-

mötet

Total
kostnad

1.979.000:-

149

Ifä ^UTRIKESDEPARTEMENTET

* Administrativa avdelningen
Andra_enheten (A. 2/BOD)
Handlaggare: ■ECTKBfcESTr&nt

1994-04-25

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Kopia f kdm t:

Ledningsgruppen A

Agneta Johansson U 3

Margareta Ousbäck H 3

Suzanne Asklöf EG/INFO

Rättschefen Statsrådsberedningen

Riksdagens Konstitutionsutskott

Riksdagen

Redovisning av konsultuppdrag

(5 bil)

Åberopande Statsrådsberedningens skrivelse den 7
april 1994 får jag översända en förteckning över de
konsulter departementet anlitat under kalender-
året 1993 .

Sekretariatet för Europainformation	bil. 1	kr 5.310.277
ADB och kommunikation	bil. 2	kr	4.647.000
Utbildningssektionen	bil. 3	kr	1.083.13 6
Avdelningen för inter- nationellt samarbete	bil. 4	kr	810 500
Övriga upphandlade	bil. 5	Kl	1.616.420
konsulttj änser	Totalt	kr	13.467.333

Vid eventuella frågor går det bra att kontakta mig
eller dep.sekr. Björn Hagström.

Posradress

Böx 16121

103 23 STOCKHOLM

Kansliråd

Gam adress

Gustav Adolfs torg 1

Telefon

716 5000

Fax

TZ2 11 75 (G3)

Telex

10590 MINFORS

UTRIKESDEPARTEMENTET skr 1994-04-25

Administrativa avdelningen ARBETSPAPPER

Eemte enheten (A 5) 1994-04 fl

Handlaggare: H. Berglund 4 04 zl

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Björn Eagström

A 2ZBUD

Redovisning av konsultuppdrac för SB

A 5 har under 1993 haft konsultkostnader för:
SystemutvecklingZ-förvaltning
Teknikfrågor

TOTALT =&

3.577 tkr

1.07Q tkr

4.£47 tkr

Kostnaderna specificeras nedan.

Kostnad 1993
exkl. moms

Uppdracets art

Uppdracstagari

Systemutveckling	Cap Programator, Sara Byström (heltid 625kr/tim)	942.000
	Cap Programator, Johan Leth (heltid 625kr/tim)	890.000
	Cap Programator,Måthias Klingspor (heltid fr maj 550kr/tim)	502.000
	Cap Programator, Ulla Stegare (enstaka uppdrag 625kr/tim)	103.000
	Cap Programator, Gunnar Grim (enstaka uppdrag 900kr/tim)	248.000
	Optimal Data, Ulf Eriksson (heltid 550kr/tim)	710.000
	Relator Konsult AB, Stellan Mawe (enstaka uppdrag SSOkr/tim)	182.500
Teknikfrågor
Radiotekniska uppgifter	Pär Weilow (enstaka uppdrag 2.000kr/dag)	19.000
Inställ, telefon- växlar UM	FROE, Owe Fransson (enstaka uppdrag 385kr/tim)	536.000
Service telex- och telefazutrustning	Televerket, Rolf Nyman (30tira/v, 107.525kr/kvartal)	430.500
Service kommunika- tionsutrustning	ND ServiceTeam/Comma Data AB (enstaka uppdrag, 65Qkr/tim)	51.000
PC-nätverk m.m.	Communicator Infotech/Nätverkarna Jan Eesselgren (enstaka uppdrag	33.000

700kr/tim)

151

Bil. 3 t UD skr 1994-04-25

utrikesdepartementet promemoria

Administrativa avdelningen

Första enheten 1994-04-lff

A 1/UTB

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

KQDSUltVBBgrS.g. 1393

(1 bil)

A 1/UTB upphandlar kontinuerligt konsulttjänster
för utbildning av UD:s personal.

Bifogad uppställning av konsultuppdrag inkluderar
ej intensivutbildning vid utländska språkinstitut
och ej heller externutbildning vid t.ex. RK:s
förvaltningskontor.

Samtliga uppdrag har givits av departementet.

Gunilla Liljedahl-Questin

152

Konsultuppdrag A 1/UTB

1993

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

UTBILDWITO	ARVODE	MOMS	SUMMA	KfiHSSLT
Introduktions-	5.000	1.375	6.875	A-C Sukbia
utbildning ass	8.000	2.000	10.000	Jean Phillips- Martinsson

■Stfnffiflj__.1^.825

HUB-Teori	9.000	9.000			Lars Bergcuist
(handläggare under utbildn.)	2.000	500		2.500	Sverker Åström
	3.000	750		3.750	Leif Leifland
	2.400	exkl	LKP	2.400	Per Ahlin
	8.500	exkl	LKP	8.500	Rolf Porseryd
	1.650	exkl	LKP	1.650	L-E Wahlgren
	800	exkl	LKP	800	Gunnay Lagergren
	2.400	exkl	LKP	2.400	Wilhelm Carlgren
	1.000	exkl	LKP	1.000	Tom Hart

gumma:__32-2PS.

AL (adm lednings- utveckling)	32.000	8.000 Summa	40.000	Role-Management AB
AL (adm lednings- utveckling)	32.000	8.000 Summa	IQJJQfl	Role-Management AB
Chefsutb	6.000	1.500	7.500	Inger Brinning
	8.000	2.000	10.000	Inger Brinning
	14.000	3.500	17.500	Inger Brinning
	7.000	1.750	8.750	Sandahl Partners
	2.000	exkl LKP	2.000	Peter af Trampe
	2.000	500	2.500	Meg Tivéus AB
	2.000	exkl LKP	2.000	Gun-Britt Lundberg
	2.000	500	2.000	Mårten Lindståhl Exportrådet
	32.000	8.000	40.000	Innan n-*——

153

1994/95 :KU30
Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

UTBILDNING	ARTODE	MOMS	SUMMA	konsult
Chefsutb (forts)	43.000	12.000	60.000	Perlan Person Centrum AB
	45.000	11.250	56.250	Sandahl Partners
	12.000	3.000	15.000	Inger Brinning
		S,imma:	223.500
MGU (mellangradsutb)	15.000	3.750	18.750	Perlan Person Centrum AB
	3.000	750	3.750	Rigmor Robert AB
	2.000	exkl LKP	2.000	Anders Forsse
	1.000	exkl LKP	1.000	Katarina Engberg
	3.000	750	3.750	Stefan de Vylder
	2.000	exkl LKP	2.000	Bo Petersson
	1.500	exkl LKP	1.500	K A Abrahamsen
	1.000	exkl LKP	1.000	Sten Luthman
	1.500	exkl LKP	1.500	Kristian Gerner-

Summa:____35.250

Träning av	6.412:50	1.603	8.015:50	H-G Axberger
färdigheter	.6.000	exkl LKP	6.000	Olle Stenholm
	18.000	4.500	22.500	Tvä Utbildare Ann Fredriksson
	18.000	4.500	22.500	Tvä Utbildare Elisabeth Lögdberg
		Summa:	59.015:50
Länder och	4.000	exkl LKP	4.000	Kristian Gerner
reg ionkunskap	3.900	exkl LKP	3.900	L E Blomqvist
	5.000		5.000	Leif Leifland
	1.500	exkl LKP	1.500	Jan Henningsson
	2.000	exkl t.kp	*3 H Art	—

154

UTBILDNING	ARVODE	MOMS		1994/95 :KU30 Underbilaga 6 till bilaga A 8.1 KONSULT
Länder och	8.000	2.000	10.000	Gösta Tompuri
regionkunskap
	2.000	exkl LKP	2.000	Christer Hedin
	1.000	exkl LKP	1.000	Sigrid Kahle
	1.350	exkl LKP	1.350	Carlos Vidales
	1.40X5*		1.400	A Claps AB
	1.350	exkl LKP	1.350	Daniel Moore
	900	exkl LKP	900	Bo Nylund
	1.500		1.500	Mats Gellerfelt
	3.500		3.500	Stefan de Vylder
	2.500		2.500	Nathan Shachar
	1.000	exkl LKP	1.000	J-P Lehmann
	2.000		2.000	Staffan Heimersson
	1.000	exkl LKP	1.000	Tom Hart
	2.000	500	2.500	Anders Åslund
	1.000	exkl LKP	1.000	Torbjörn Loden
	1.000	exkl LKP	1.000	Karin Ådahl
	1.000	250	1.250	Staffan Rosén
	1.000	250	1.250	Åke von Sydow
	1.000	exkl LKP	1.000	Lena Jonsson
		Summa:	53.900
Yrkesutb för	L2.000	3.000	15.000	Lars Florin
medföljande			—
		Summa:	15.000
Övr intern utb	2.500	exkl LKP	2.500	C E Stålvant
	12.000	3.000	15.000	Lars Florin
		Surnna:	17.500

155

UTBILDNING	ARVODE	MOMS	SUMMA	1994/95 :KU30 Underbilaga 6 till bilaga A 8.1 KONSULT
	ARVODE	MOMS	SUMMA	1994/95 :KU30 Underbilaga 6 till bilaga A 8.1 KONSULT
KORK
Ind undervisning	4 651		4 651	D Berenholt
Rationell läsning	16.000	4.000	20.000	ProHumanagruppen
EU-forum	1.000	250	1.25-0	Rutger Lindahl, UT
Ass.seminarium	6.000	1.500	7.500	Tvä Utbildare <Ann Fredriksson
Ass.seminarium	6.000	1.500	7.500	Tvä Utbildare Elisabeth Lögdberg

Summa: 40.901

SAV
Presentations- teknik	12.000	3.000	15.000	Två Utbildare Ann Fredriksson
Presentations- teknik	12.000	3.000	15.000	Två Utbildare Elisabeth Lögdberg
Lärarträning	6.000	1.500	7.500	Två Utbildare Ann Fredriksson
Lärarträning	6.000	1.500	7.500	Två Utbildare Elisabeth Lögdberg
Anlags- och personlighets- analys	11.000	2.750	13.750	Sandahl Partners
Anlags- och personlighets- analys		Summa:	58.750
SPRÅKUTBILDNING
franska	44.608	exkl LKP	44.608	Simone Pehrson
	73.643:60		73.643:60	Daniele Berenholt
	10.350		10.350	All-International
spanska	45.696	exkl LKP	45.696	Josefina Mollenros
tyska	48.378		48.378	Hans Mischke
ryska	38.324:80		38.324:80	Laura Daun
	1.550:40		1.550:40	Jelena Jangfelt
svenska	15.000	exkl LKP	15.000	Birgitta Engblom

156

1994/95: KU30

Underbilaga 6

ISSUfiSISS	till bilaga A 8.1 ARVODE MOMS SUMMA KONSULT
INDIVIDUELL SPRÅKUTB ELDNING	94.602:40 totalt Summa:. . 94.602:40
HUB-SPRÅK	118.291:50 totalt Summa: _118 ._29_l:_5.0
TOTALT	Supjma: 1.083.136:20 .kronor

157

UTRIKESDEPARTEMENTET
U-avdelningen

Tredje enheten (U 3)
Handl: Agneta Johansson

PROMEMORIA

1994-10-15

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Till A2/BUD

Redovisning av konsultuppdrag u-avdelninaen
gpr gr 1993

Studie om utvecklingssamarbete med Asien

Uppdragsgivare

Konsult

Kostnad

Percy Mistry	145 000	Studie om andra givares erfarenhet	UD
Holger Nilén	210 000	Redigering,	UD
	<inkl skatt+	tabeller mm
	lkp)	av Asien-studien
Tekniska högskol.	67 000	studie om miljö frågor	UD

Korea Developm.

Institute

145 000

studie om Asien UD

567 000 kr

158

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Projektet angående multilateral upphandling av varor och
tiänster

Konsult Kostnad Art Uppdragsgivare

Chiasen AB 95 000:- Studier UD

(Björn T Carlsson) om möjligheter

att öka upphand
lingen

Deltagande i och förberedelse inför möte med styrelsen för

Sjöfartsuniversitetet

Konsult

Kostnad

Uppdragsgivare

Anders Forsse

42.000:-

Visst ut- UD

redningsarb.

inför styrelse-
mötet

Översynen om för- och nackdelar av ett biståndskreditsvstem

Konsult

Kostnad

Ulf Rundin

100 000

studie

Uppdragsgivare

159

Information om resultatstyrning m.m.

SAAC	6 500	studie	UD
Fortsatt uppfölining	av Nordiska	FN-proiektet
Chiasen Björn T Carlsson	80 000	studie	UD
Peter Hansen	80 000	studie	UD
Ulf Rundin	50 000	studie	UD

1994/95:KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Konsultstudie avseende Afrikanska utvecklingsbankens
finansiella ställning

Percy Mistry 35 000 studie UD

TQTALT

1 055 500

160

(Bil 5 t UD skr 1994-04-22) 1994/95.^30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

SAMMANSTÄLLNING AV UD:s ÖVRIGA UPPHANDLADE KONSULTTJÄNSTER UNDER ÅR
UNDER ÄR 1993

Konsulter:

Uppdrag:

Ersättning: Uppdragsgivare:

Utveckling av ny DAFA DATA AB redovi sning smodell för utrikesförvalt- ningen	480 000 kr (utbet. 1992: 152 000 kr utbet. 1993: 196 000 kr)	UD(Adm. (Adm.avd.)
Skapa rutiner och Ekonomerna regler för redovis- ning av anläggnings- tillgångar	122.000 kr	UD (Adm.avd.)
Upprättande av in- Exportkontroll tegrerad förteck- Kenne Danielsson ning över produkter AB som utförselkontrol- leras enl. förord- ningen om viss utför- sel, massförstörelse, kärnteknik- och krigs- materielllagstiftningen	137.500 kr	UD (Handels avd.)
Militära förtro- Bertil Johansson endeskapande åt- gärder i mellan- östern förhandlingar- na	3.000 kr	UD (Pol.avd.)

Kartlägga samband Bo Aler
mellan NPT och IAEA

84.000 kr

(Pol.avd.)

Ordförande i styr- Yngve B Larsson	73.920 kr	UD
gruppen för G 24:s		(Pol.avd)
kä rns äkerhets g rupp

Översättningar

Div. konsulter ca 1.000.000 kr

Summa utbetalningar under år 1993

UD
(Olika
anslag)

1.616.420 kr

161

11 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

UTRIKESDEPARTEMENTET

Administrativa avdelningen
Första enheten

A 1/UTB

7872J

PROMEMORIA

1994-05-17

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Konsultupphandling mm inom utbildningssektionen

(1 bil)

Utbildningssektionen disponerar för budgetåret
1993/94 4230 tkr inom UD:s förvaltningsanslag samt
1000 tkr i särskilda kompetensutvecklingsmedel.
Därutöver administrerar sektionen vissa medel från
särskilda donationsfonder.

Det reguljära utbildningsanslaget och de särskilda
kompetensutvecklingsmedlen är fördelade på 22
konton. För 9 av dessa konton svarar undertecknad
för attestering. För övriga 13 konton har jag
delegerat attesträtten till vederbörande
handläggare. Attesträtten innebär ansvar för
upphandling av såväl varor som tjänster. Samtliga
beslut om medelsdisposition granskas av mig innan
utbetalning verkställs.

Upphandling av konsulter/lärare sker i allmänhet
inte genom anbudsförfarande utan efter kontakt och
förhandling med olika tänkbara företag/personer.
Detta torde vara det normala tillvägagångssättet
inom utbildningssektorn. Genom en PM 1991-09-30
förmedlade jag vissa allmänna råd till medarbetarna
i fråga om konsultupphandling.

Utbildningssektionen strävar efter att begränsa
användningen av konsulter genom att i möjligaste
mån utnyttja kompetens inom regeringskansliet.

Stellan Ottosson

Utbildningschef

162

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
Första enheten

A 1/UTB

5647

A 1/UTB

5647

1991-09-30

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

Till alla på A 1/UTB

Att kpoa Konsulter

(1 bil)

Åke, Birgitta och jag samtalade 26 oktober med
konsulten Berit Ekenberg under ett par timmar. BE
presenterar sitt företag UtbildningsRådgivning A3
på bif papper.

BE hade många kloka synpunkter på
personalutvecklingens roll inom organisationen mm,
som inte ska refereras här.

En av hennes specialiteter är att ge råd till dem
som har behov av att anlita konsulter inom
utbiIdningsbranschen, "kcnsultmäkleri" kallar hen
det. På det området tycker jag att följande råd är
värda att beaktas:

- Det är just nu köparens marknad. Var
prismedveten! Normalpris per dag är nu 12-15
tkr, exkl moms. Detta skall inkludera alla
normala förberedelser, bl a kontaktmöten med
beställaren. Konsulter inom ledningsutveckling
brukar ta ca 15 tkr medan marknadspriset inom
kommunikation, "skills” o dyl är lägre, ca 12
tkr/dag.

- Tag många referenser! Även dåliga konsulter
brukar kunna skrapa ihop ett par välvilliga
referenser. Därför brukar BE begära tio
referenser!

- Kolla att konsulten har erfarenhet av områden
som inte är alltför väsensskilda från vårt eget.
En konsult som bara jobbat med företag kan ofta
vara olämplig för oss (men det gäller
naturligtvis inte alltid).

- Lägg ned stor omsorg på förberedande samtal.
Konsulten måste få rejäl information om syftet
med utbildningen, om deltagarna mm. Ställ krav!
En seriös konsult gillar krävande kunder.

163

- Känn efter om Du tror att konsulten kommer att
fungera bra i det sammanhang som vi tänkt oss.
Lita på Din intuition!

BE kommenterade också en del namn/institutioner
som skulle kunna vara av intresse för oss:

- Steinberg är en bra lärartränare. Kan hela
registret och kan förmedla sin kunskap.

- Bengt Björklund (08/668 55 97) kan vara ett bra
alternativ till Steinberg när det gäller den typ
av internföreläsningar som administrativa och
rätts ställer upp med. Arbetat mycket som
lärarhandledare (bl a för lärare som undervisar
på tu man hand - något för ADB-sekt, A2/KAM,

a rkivet?)

- Erik Nytell (018/30 97 47) är liksom Björklund
relativt traditionell till sin stil. Men erfaren
och mycket bra.

- Björn Stolpe (08/31 42 20). Duktig på
presentationsteknik. Brukar san göra
uppföljningsdag, vilket BE tycker är viktigt.
Tar 15 tkr/dag.

- Mats Fagerström ("Speech Dynamics",

08/13 14 65). Tränar i presentationsteknik. Bra
men dyr.

- Vox Logopedgrupp (03/713 37 17) är duktiga på
röstträning.

- Utbildningshuset har ett välrenommerat program
för effektiv läsning.

- Lasse Ncrberg. Har jobbat mycket med IFL.
Skrivit "Känn dig själv som ledare". Har
bakgrund som gestaltterapeut. Erfaren och duktig.

- Claes G Andersson (SINOVA, 08/714 04 40).
Skicklig ledare av kurser i självinsikt. SINOVA
arbetar mest med tjänsteföretag, myndigheter och
departement.

- Åke Philips (SINOVA) har skrivit avhandlingen
"Eldsjälar" och är bra på utbildning i

sj älvinsikt.

- I3T (08/44 66 54) arrangerar träning i
effektivitet och pappershantering. Tar en
sektion i taget. Börjar med att gå genom chefens
rum. Tömmer ut alla papper och går genom alla
pärmar i chefens och medarbetarnas närvaro!
Kommer överens om vilka papper som skall kastas
och hur/när de andra papperen skall hanteras.
Sen går man genom vart och ett av
medarbetarrummen. Mycket goda resultat. Bygger
på full frivillighet och stark motivation.

- Åke Daun. Troligen bra som föreläsare om
kulturkommunikation, svenskhet o dyl.

1994/95: KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

164

UTRIKESDEPARTEMENTET

U-avdelningen

Tredje enheten (U 3)
Handl: Agneta Johansson

1994-05-19

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

U-avdelningens konsultupphandling

U-avdelningens upphandling av konsulter uppgick
kalenderåret 1992 till knappt 700 000 kr. Under år
1993 upphandlades konsulter för drygt 1 milj.kr. I
första hand avsåg konsultupphandlingen under 1993
uppdrag inom det multilaterala området.

U-avdelningen har enbart använt sig av direkt
upphandling. Detta innebär att vi kontaktat ett par
konsulter för att diskutera uppdraget och villkoren
för uppdragets genomförande. Det finns flera skäl
till att vi inte gått ut på marknaden och
upphandlat konsulter. För att utreda frågor inom
internationellt utvecklingssamarbete krävs
kompetens och kunskap som få personer har i
Sverige. I synnerhet inom det multilaterala
området, såväl FN-systemet som de internationella
fiansieringsorganen, finns det en ytterst begränsad
krets konsulter med nödvändiga kvalifikationer.

165

Asien-studien

Holger Nilén

Holger Nilén utsågs att utarbeta tabeller och
redigera ett mycket omfattande material som
skribenterna hade lämnat. För den sakens skull
krävdes en person som hade erfarenhet av
Asien/biståndssamarbete och redigeringsarbete. Det
föll sig då naturligt att kontakta Nilén som gjort
motsvarande arbete för SIDA:s tidning Rapport.
Redigeringsarbetet innebar att hela materialet
kunde kortas ned till nästan hälften.

Percy Mistry

Internationellt erkänd ekonom som arbetat vid
Världsbanken. Han kan därför de internationella
finansieringsorganens uppbyggnad och verksamhet.
Han var särskilt lämpad för Asien-studien då han är
född och uppvuxen i Indien. Hans arvoden ligger
t.o.m. under många svenska konsulters.

Anders Forsse

Forsse erhåller inga arvoden från det
internationella sjöfartsuniversitetet. Denna
styrelsepost borde någon hög tjänseman på UD eller
SIDA inneha. På grund av den stora arbetsbörda som
är förenad med styrelseuppdraget kan ingen
tjänsteman ta på sig detta. Vi har därför valt att
upprätta ett avropsavtal med Forsse. Han får
ersättning för den tid som krävs att förbereda sig
inför styrelsemöten.

1994/95 :KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

166

Uppföljning av det Nordiska FN-proiektet

Björn T Carlsson, Ulf Rundin och Peter Hansen har
gedigna kunskaper och en mycket bred erfarenhet av
det multilaterala biståndet. De har själva arbetat
i FN:s operativa verksamhet. De har dessutom ett
brett kontaktnät som är mycket viktigt att kunna
använda sig av för att få frågor belysta. De har
följt utvecklingen inom svenskt bistånd under
senare år. Carlsson har t.ex. deltagit i det
Nordiska FN-projektet och varit konsult i
utredningen om det multilaterala biståndet. Ulf
Rundin har arbetat inom svensk biståndsverksamhet
sedan ett tjugotal år tillbaka både i u-länder och
vid SIDA. De behöver ingen lång inläsningsperiod.
Dessutom behöver tjänstemän på departementet inte
"briefa" vederbörande om bakgrunden, vilket spar
både tid pch pengar.

1994/95: KU30

Underbilaga 6
till bilaga A 8.1

167

1994/95 :KU30

Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

Konsulter anlitade av Sekretariatet för Europainformation, UD,
kalenderåret 1992 och 1993

Informationsservice

Artisan Konsuli AB'

Arbete med databas

51 250 kr

DM-bolaget1

Distribution av informationsmaterial

817 980 kr

Johansson <4 Holmström (JoHo)

Film & Television AB

Produktion av "spot" till anslagstavlan

113 000 kr

Komm er sko I legium4

Europainformations telefonpanel

2 299 510 kr

Lowe B lindfors Annonsbyrå AB'

Formgivning faktablad och nyhetsbrev, skyltfönster, monter, mapp, marknadsstrategi etc
544 457 kr

Looft Reklamatelje'

Monterarbete

24 565 kr

Micliael Berglund AB7

Urval, utvärdering annonsbyrå

69 200 kr

Nerell Direct Marketing*

Broschyrställ m m

24 750 kr

AB Typoform"

Broschyrer, faktablad m m

113 340 kr

Pekka Vision'"

"TV-spot" till Anslagstavlan

179 500 kr

Publicera Information AB"

Framställning informationsmaterial etc. (inkl tryck och fraktkostnader -

"hushål Isbroschyren")

4 001 527 kr

168

Utrikespolitiska institutet*'

Arbete med databas

31 840 kr

Redaktionell verksamhet

AA-Översättarna

Översättning av informationsmaterial

2 500 kr

Christian Eriksson1'

Korrekturläsning

25 950 kr

Invandrartidningen'4

Översättning, produktion och distribution av broschyr

1 103 244 kr

K E Grafisk Illustration AB"

Illustrationer till informationsmaterial

79 585 kr

KaiAnders Setnpler"'

Illustrationer till informationsmaterial

15 000 kr

Katarina Näslund Art o Design1'

Produktion och layout av informationsmaterial

24 120 kr

Kowalik Översätta itigsservice

Granskning av översättning

3 600 kr

LL-stifielsen'*

Bearbetning, produktion och distribution av broschyr

354 000 kr"

1994/95:KU30

Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

MEPO

Illustrationer till informationsmaterial

1 750 kr

Nordaf Consulting AB

Granskning av översättning

8 625 kr

Rabalder Produktion

Grafisk formgivning

16 000 kr

SRF Tat och Punkt AB'''

Bearbetning av material för synskadade.
583 490 kr"

169

Stavros Antonakopoulus

Översättning av informationsmaterial
4 725 kr

Te.st ocli Rubrik

Rippning

1 520 kr

Informationsnätverk

DAFA Data AB:"

Databaser

1 050 000 kr

Matliias Lindström

Uppläggning av adressregister

2 559 kr

Tryckkostnader21

Norstedts

2 456 772 kr

Svenska tryckcentralen

27 311 kr'

Bildkostnader22

A-bi Id

1 222 kr

Bildhuset

3 110 kr

Folo Dalmas AB

350 kr

Fotograf lan O Iby

695 kr

Fotograf Jan Lipka AB

350 kr

Fotograf Magnus Hartman

1 585 kr

Hakan Cidlö»-

500 kr

Mira Bildarkiv

7 757 kr

Pica Pressfoto

3 800 kr

1994/95:KU30

Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

Pressens Bild AB

24 484 kr

170

Scandia Pltotopress

390 kr

Studio Twen

6 960 kr

Tiofoto AB

35 015 kr

Föreläsare

Abraxas

Föreläsning i dramaturgi

2 000 kr

Anders Hellner

9 925 kr

Christer Karlsson

Medverkan seminarium

1 017 kr

Esther Lindgren
Medverkan seminarium

1 216 kr

Livsmedelsverket

Medverkan utbildning

4 000 kr

Gunnel Bertholdsson
Medverkan seminarium
842 kr

Henrik Borgström

30 778 kr ‘

Inga Persson

Medverkan seminarium

2 917 kr

Karin Bratt

Medverkan seminarium

1 120 kr

Mats Hallgren AB

21 250 kr

Freelanceskribenter2'

Barbro Björkhem

Textbearbetning faktablad

12 200 kr

1994/95 :KU30

Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

Firma Ulf Hagman

Textbearbetning av faktablad

14 543 kr

171

Frilansgrttppen Fri volt

Textbearbetning

4 040 kr

Peter Amlersson

Textbearbetning

9 900 kr

Karin LHjequist

Textbearbetning

6 094 kr

Örjan Ekström

Textbearbetning

55 450 kr

Övrigt

Aldus Sverige AB

Kurs i PageMaker

1 875 kr '

Amandas Kommunikation2*

Uppföljning

69 040 kr

Backup AB

Konvertering av diskett

8 343 kr

Carta Corporate Advisors25
Strategiupplägg

18 800 kr

Data pool AB

Installation av dataprogram

6 420 kr

Fungera AB

Installation av typsnitt

4 394 kr

Informations Clicfernu2''

Strategiupplägg

45 200 kr

Järvsö Turistservice HB'7

Gymnasiesatsningen

91 328 kr

Kulturföreningen EPA:s
Utställningen Megaexpress
1 100 000 kr

1994/95:KU30

Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

MacGrnppen

Konvertering av dokument

2 7X0 kr

1994/95 :KU30

Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

MGruppen, Management och Personal AB

Chefsutbildning

8 400 kr

Nordisk Datautbildning NDU AB

Kurser i WP för Windows

24 200 kr

Proffice AB

Skrivhjäip

1 488 kr

n • 29

Proscenia

Teaterföreställning för gymnasiesatsningen

150 000 kr

Sec Data AB

Kurs i Approach

4 400 kr

Sveriges Radio, PUR"

Undersökning av broschyr

26 800 kr

Tlinrén-Elmt/vist Konsult"

Strategiupplägg

18 000 kr

173

Fotnoter

1994/95 :KU30
Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

1 Genomförande av projekt (uppbyggnad av underlag för databas). Direkt '■

upphandling p g a behov av speciell kompetens (folkrörelseinriktning m m).

2 DM-bolaget. Konkurrensupphandling. DM-bolaget antaget p g a lägsta pris.

3 Upphandling efter kontakter med flera filmare inklusive byrån Publicera
Information AB som vi då samarbetade med. Formellt sett direkt upphandling
efter bedömning av flera utkast och samtal med olika filmare. Speciella krav
p g a uppdragets karaktär.

4 Avta) (överenskommelse) med Kommerskollegium angående arbetsgivaransvar
och tekniskt ansvar i samarbete kring telefonpanelen.

5 Upphandling Brindfors, Intellecta, Ehrenstråhle & co och Alm & co. Muntligt
förfrågningsunderlag. spekulationsjobb. Beslut Brindfors. Underbyrå: Looft
Reklam - monterarbete m m.

Nerell Direct Markering: Kompletterande byråkompetens (direktmarkering m m
på lägre kostnadsnivå). Direktupphandling p g a tidsbrist.

Typoform: Kompletterande byråkompetens (grafisk kompetens på lägre
kostnadsnivå). Direktupphandling p g a tidsbrist.

Katarina Näslund: Konkurrensupphandling backup för inhouseproduktion:
Katarina Näslund. Mark Ingeisen och CAP. Beslut Katarina Näslund.

6 Se Brindfors.

7 Upphandling av byråkompetens. Direkt upphandling p g a behov av speciell
kompetens.

8 Se Brindfors.

9 Se Brindfors.

10 TV-spot. Nerell Direct Markering och Johansson & Holmström InHo Uppdrag
p g a innehåll och karaktär.

11 Broschyr för utdelning till hushållen. Konkurrensupphandling (tre stycken -
Publicera Information AB. Norstedts. Thuren-Elmqvist) av produktion (exkl
text), tryckning, distribution. En upphandling av samtliga led p g a begränsade
personalresurser. Beslut grundat på kombination av prisnivå,
kompetenssammansättning och inriktning. Följduppdrag i anslutning till
broschyrarbetet (säljfolder, ditmmy för faktablad etc) för att följa upp profilen.

12 Genomförande av projekt (uppbyggnad av underlag för databas). Direkt
upphandling p g a behov av speciell kompetens.

13 Direktupphandling - speciella krav (oregelbundenhet, periodvis lite arbete, rycka
in med kort varsel.)

14 Samarbete med Invandrartidningen. Översättning av s k hushållsbroschyr till de
åtta vanligaste invandrarspråken samt bearbetning till på lätt svenska för
invandrare. Distribuerades med Invandrartidningen. Unik samarbetspart genom
sin kompetens och täckning.

15 Direktupphandling - krav på speciell kompetens (nyhetsgraftk, speciell profil).

16 Direktupphandling - krav på speciell kompetens (tecknare speciell stil. Profil åt
materialet).

17 Se Brindfors.

18 Samarbete med LL-stiftelsen. Produktion av en s k lättläst version av
hushållsbroschyren för personer med kommunikationssvårigheter. Speciell
kompetens för språklig bearbetning av faktamaterial. Distribuerades till
förståndshandikappade m fl ur LL-stiftelsens register.

19 Samarbete med SRF. Broschyr till alla hushåll bearbetad och distribuerad till
SRFs medlemmar. Fortsatt samarbete om annat material.

174

1994/95 :KU30
Underbilaga 7
till bilaga A 8.1

Överenskommelse med DAFA Data AB angående uppbyggnad av databaser
framtagen i förhadlingsupphandling via Kommerskollegium.

Se avropsavtal med Norstedts. Svenska Tryckericentralen: tilltryck av broschyr
producerad av Riksdagen.

Enskilda köp av bilder som illustrationer till faktamaterial.

Direktupphandling - krav på speciell kompetens (gedigen EU-kunskap,
pedagogisk förmåga och språkkänsla).

Intemkonsult för löpande uppföljning och rådgivning. Direkt upphandling p g a
behov av speciell kompetens (forskare med massmedia- och
kommunikations inriktning.)

Strategiupplägg. Direktupphandling o g a speciell kompetens.

Förslag till strategiupplägg. Direktupphandling i löpande eget strategiarbete för
idésamling.

Genomförande av projekt (gymnasiesatsning). Direkt upphandling p g a behov av
speciell kompetens och kontinuitet i projektet.

300 000 kronor garantibidrag enligt departementsbeslut. 800 000 kronor enligt
samarbetsavtal inom ramen för vår gymnasiesatsning.

Direkt upphandling av konstnärligt verk.

Läsarundersökning - hushållsbroschyren. Konkurrensupphandling (PUB, SIFO,

SKOP). Beslut grundat på lägsta pris.

Förslag till .strategiupplägg. Direktupphandling i löpande eget strategiarbete (i
samband med upphandling av hushållsbroschyr).

175

UTRIKES DEPARTEMENTET
Sekretariatet för Europainformation

1994-05-20

1994/95:KU30

Underbilaga 8
till bilaga A 8.1

Upphandling av konsulttjänster

Sekretariatet för Europainformation arbetar med ett uppdrag som
medför speciella svårigheter i samband med upphandling av
tjänster och konsulter.

Sekretariatet skall informera inför folkomröstningen om svenskt
medlemskap i EU. Informationen grundas pä att det samtidigt är
ett samordningsuppdrag inom regeringskansliet och ett uppdrag
att förmedla bred, saklig och allsidig information till
allmänheten. Informationen skall vara neutral i
medlemskapsfrägan. Här ligger både en inbyggd målkonflikt och
komplicerade policyfrågor som kan skapa svårigheter når det
gäller anlitande av kompetens utifrån.

En grundprincip i all upphandling och när det gäller anlitande
av extern kompetens har med anledning av ovanstående varit att
sekretariatets samarbetspartners inte får ha haft knytning till
vare sig politiska partier eller kampanjorganisationer i sina
tidigare kundkontakter.

Vi arbetar med mycket uppköpt kompetens eftersom motsvarande
personalkategorier inte finns inom Utrikesdepartementet. När vi
söker kompetens är den oftast av speciell karaktär. Vi söker
oftast inte en viss kompetens utan kompetens i kombination med
personliga kvalifikationer (Ex. erfarna EU-skribenter utan
knytning till endera ja- eller nej-sidan, med dokumenterad
förmåga att uttrycka svåra saker på enkelt och pedagogiskt sätt
etc. Byråer kan inte väljas främst efter lågsta kostnad utan
efter bedömning av förmåga att förstå och hantera uppdragets
inbyggda svårigheter av policymässig karaktär. Många faller
dessutom bort pga att de inte i vårt material får framträda
själva som författare etc.) Vår upphandling har därför ofta
karaktären av direktupphandling, eftersom annan handläggning
skulle bli mer kostsam än den möjliga besparingen.

Sekretariatets kansliresurser år synnerligen begränsade och bör
så vara med kort projekttid. Den omfattande upphandlingen utförs
därför på ett medvetet kostnadseffektivt sätt.

Förfrågningsunderlag finns normalt inte eftersom sekretariatet
skulle få svårigheter att hantera anbud från alltför'många
intressenter. Redan innan en upphandling påbörjas har
sekretariatet normalt erhållit stora mängder erbjudanden och

Postadress

Box 16121

103 23 STOCKHOLM

Gatuadress

Fradsgatan 4

Telefon

Fax

Telex

08-786 60 00

08-723 11 76 (G3)

10S90 MINFORS

176

1994/95 :KU30

Underbilaga 8
till bilaga A 8.1

spontana offerter. Pga verksafnhetens karaktär blir merparten av
upphandlingen förhandlingsupphandling, eftersom vi alltid måste
introducera policyaspekten och få en reaktion innan uppdraget
kan blir föremål för ett direkt upphandlingsförfarande.

Avgränsningen av redovisade ärenden utgår från 1992 och 1993
registrerade fakturor.

177

12 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Försvarsdepartementet

Eiptditioracheftn

1993*02*26

1992/93:KU30
Bilaga A 1.5

Statsrådsberedningen

1994/95 :KU30

Underbilaga 9
till bilaga A 8.1

Redovisning av konsultuppdrag

P4 bagäran redovisas Försvarsdepartementets upphandling av
konsulttjänster undar år 1992. Radovisningan omfattar inta
da avantualla konsulttjänstar som kan ha upphandlats av
dapartamantats kommittéer. Detsamma gällar sådana uppdrag
som rageringan lämnat i samband mad baslut om awackling av
statliga myndighatar genom utförsäljning av tillgångar och
skulder. I de fall som redovisas är Försvarsdepartementet
uppdragsgivare.

1. Uppdrag till revisionsbyrå i fråga om beskrivning av
Kasernen Fastighets AB:s finansiella ställning och framtid.
Utbetald ersättning: 132.200 kr exkl. moms, (med moms
165.250 kr). Ersättningen beräknad på tidsnorm.

2. Uppdrag till revisionsbyrå i fråga om åtgärder för en
finansiell rekonstruktion av Kasernen Fastighets AB.

Utbetald ersättning: 89.000 kr exkl. moms (med moms 111.250
kr). Ersätningen beräknad på tidsnorm.

3. Inom ramen för Försvarsdepartementets uppgift att svara
för regeringskansliets verksamhet i krig har under år 1992
ingåtts tre avtal om konsultuppdrag. Ett av dem avser
Carina. Avtalen omfattas av sekretess enligt 2 kap. 2 S
sekretesslagen (1980:100). De evtal som inte gäller Carina
omfattar ersättningsbelopp på ca 19.000 kr resp, ca 45.000
kr.

103 33 STOCKHOLM

TaW>

00-743 23 32

n 00 743 10 00

T<ta
17944

MND8F-S

HM*

00-72311»

178

Försvarsdepartementet

Expeditionschefen

1994-04-08

1994/95 :KU30

Underbilaga 9
till bilaga A 8.1

Statsrådsberedningen

Upphandling av konsulttjänster

Försvarsdepartementets upphandling av konsulttjänster under år 1993 har skett inom
ramen för departementets uppgift att svara för regeringskansliets verksamhet i krig.

\) Ett konsultuppdrag tar sikte på den under året genomförda övningen Carina. I övrigt
har ingåtts fyra avtal om konsultuppdragen av dem gäller att utarbeta underlag för
departementens egen krigsplanläggning. Det uppdraget gäller ett ersättningsbelopp på
ca 25.000 kr?De övriga tre avtalen omfattas av sekretess enligt 2 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100). De gäller ersättningsbelopp på ca 50.000 kr, ca 23.000 kr
resp, ca 7.000 kr.

103 33 STOCKHOLM

J«kDte(*xm 9

Ot-763 23 32
*1017631000

IHn
17946
MWDBF-S

TVtafci

06-7231119

179

FÖRSVARSDEPARTEMENTET 1994-05-17

Dep.sekr. Gunilla Granqvist

1994/95:KU30

Underbilaga 9
till bilaga A 8.1

SAMMANSTÄLLNING
över vissa upphandlade tjänster och varor

Tjänster och varor på tryckeriområdet
(kontonummer 5239-9 eller motsvarande)

Uppdragstagare

Uppdragets art

Kostnad

1993

Kommentus

Regeringskansliets förvaltnings-
kontor

AB Birger Gustafsson

Kåge Nilsson Reklambyrå

Relieftryck

TETA-tryck

Tryckning av kommittédirektiv
Visit och kortespodenskort

Brevpapper

Informationsskrift "Svar direkt"

2 568,00 kr

2 500,00 kr

2150,00 kr

31 280,00 kr”

Kuvert och inbjudningskort 14 592,80 kr

Skrift om Försvarsdepartementet och 41 256,00 kr”

dess historia

Försvarets bok och
blankettförråd

AB Birger Gustafsson
Bongs

Brevpapper 3 680,00 kr

Stordia 2 624,00 kr

Kuvert 1 207,00 kr

Kuvert 7 620,00 kr

1992

Krokodilen Reklam och trycksaker

Relieftryck

AB Birger Gustafsson

Bongs

Kommentus

ACOprint

Kuvert och brevpapper

Visit- och inbjudningskort

Kuvert

Tryckning av kommittédirektiv

Papperssigill

1 880,00 kr

25 673,25 kr

1 582,00 kr

12 802,50 kr
593,00 kr

8 360,00 kr

” Se särskild kommentar

180

Konsultuppdrag (kontonummer 5267, 52671-5, 52672-3 och 52673-1 eller motsvarande)		1994/95 :KU30 Underbilaga 9 till bilaga A 8.1 Kostnad
Uppdragstagare	Uppdragets art	1994/95 :KU30 Underbilaga 9 till bilaga A 8.1 Kostnad
1992 Statistiska centralbyrån	Underlag för beräkning av	54 768,00 kr
Öhrings REVEKO	forsvarsprisindex mm Beskrivn. av Kasemen fastig-	132 200,00 kr"
n	hets AB finansiella ställning och framtid Analys av åtgärder vid finan-	89 000,00 kr "
SIPU	siell rekonstruktion av Kaser- nen AB Utarbetande av informatiions-	60 000,00 kr
Ernst Young	material för lekmannastyrelser inom Försvarsdepartementets områder Granskning av Gällöfsta kursgård	10 000,00 kr
Militära servicekontoret	Bostadsförmedling	10 000,00 kr
Colombine	Två seminarium om Att tala och	6 000,00 kr
Lenthos	framträda i offentligheten Seminarium om projektstyrning	11 000, 00 kr
Riksrevisionsverket	Medverkan i utbildning av resul-	3 000,00 kr
UGIL	tatanalys och regleringsbrev Uppföljning av projekt Arbets-	14 550,00 kr
Gällöfsta	platsutveckling Utvecklingsseminarium och	23 000,00 kr "
Fotograf Elisabeth Ohlsson	teambuilding Fotografering vid uti. besök	25 856,80 kr

1993

Friskvårdkonsult Stig Håkansson
Evenemangsbyrån

BPA ELAB

Haninge brandförsvar

Statistiska centralbyrån

Militära servicekontoret

Kåge Nilsson Reklambyrå

Riksrevi sionsverket

Rökavvänjning 3 080,00 kr

Hyra av ljusteknik vid två tillfallen 5 540,50 kr
for Arméns musikpluton i samband
med föreställning för uti. gäster

Anbud för brandskyltning 1 000,00 kr

' 1 000,00 kr

Underlag för beräkning av försvars- 30 870,00 kr
prisindex mm

Bostadsförmedling 9 500,00 kr

Underlag for trycksaksframställning 420,00 kr
Analys av förutvarande Försvarets 50 000,00 kr
mediacenters årsbokslut

181

1994/95 :KU30

Underbilaga 9
till bilaga A 8.1

Fortifikationsförvaltningen	Värdering Gällöfsta kursgård	15 000,00 kr
Gällöfsta	Teambuilding	23 232,00 kr *>
Centralförbundet Folk och Försvar	Uppdrag att sammanställa och ge ut skrift om Sveriges säkerhetspolitiska vägval	90 000,00 kr
Fotograf Elisabeth Ohlsson	Fotografering vid utländska besök	33 434,40 kr
N	Foto för julkort	1 400,00 kr
Riksrevisionsverket	Medverkan vid resultatanalys- seminarium	22 500,00 kr
Alf Åberg	Medverkan i skriften om Försvars- departementet och dess historia	15 000,00 kr

Forskningsuppdrag

(kontonummer 5268-8 eller motsvarande)

Uppdragstagare

Uppdragets art

Kostnad

1992

Fortifikationsförvaltningen

Regeringsuppdrag om översyn
och värdering av vissa staten
behöriga fastigheter och byggnader

2 277 724,56 kr

Övriga informationskostnader

(kontonummer 5272-0 eller motsvarande)

Kostnader under denna rubrik har inte förekommit under år 1992 och 1993.

*’ Se särskild kommentar

182

1994/95 :KU30

Underbilaga 9
till bilaga A 8.1

Särskilda kommentarer med anledning av frågor från Åse MatZj it e

1. Uppdrag till Öhrlings Reveko

Två uppdrag har lämnats till revisionsbyrån Öhrlings Reveko under år 1992. Det
gäller dels en beskrivning av Fastighets AB Kasernens finansiella ställning, dels
förslag till åtgärder för en finansiella rekonstruktion av bolaget. Byrån anlitades
genom direktupphandling av chefen för sekretariatet för ekonomi, samordning och
utveckling i Försvarsdepartementet. Uppdraget lämnades till byrån på grund av att
den tidigare hade anlitats av regeringskansliet för denna typ av insatser och
därigenom besatt erforderlig kompetens på området. Det var två namngivna personer
vid byrån som efterfrågades och anlitades.

På grund av dels att det var fråga om denna specialistkompetens, dels att åtgärderna
var av akut karaktär upphandlades inte tjänsten i konkurrens. Bakgrunden var att
staten hade övertagit Fastighets AB Kasernen vid årsskiftet 1991/92 och att bolagets
situation och ekonomiska ställning var sådan att snabba åtgärder behövdes för en
finansiell rekonstruktion.

2. Tryckeriuppdrag till Kåge Nilsson Reklambyrå

Uppdraget avser tryckning av en informationsskrift benämnd Svar direkt från Anders
Björck. Skriften skulle framställas i flerfärgstryck. Den kunde därför inte tryckas vid
Regeringskansliets förvaltningskontor.

Upphandlingen skedde efter att anbud hade begärts från Teta-tryck i Tranås, Kåge
Nilsson Reklambyrå i Staffanstorp och Owe Halls Tryckeri/Offset i Växjö.
Prismässigt bästa anbud lämnades av Kåge Nilsson Reklambyrå. (Landsortsföretagen
håller i regel lägre pris än företag i Stockholmsområdet.) Upphandlingen skedde på
ett enkelt och formlöst sätt utan att för den skull intresset av objektivitet och
kostnadseffektivitet eftersattes.

3. Tryckeriuppdrag till Teta-tryck

Uppdraget avser tryckning av en informationsskrift om Försvarsdepartementet och
dess historia. Huvudförfattare är professor Alf Åberg. Eftersom skriften skulle
framställas i flerfärgstryck, kunde Förvaltningskontoret inte anlitas för uppdraget.

Anbud begärdes från de företag som anges under punkt 2. Teta-tryck lämnade det
prismässigt bästa anbudet och hade i övrigt de bästa leveran svillkoren.

Även denna upphandling skedde på ett enkelt och formlöst sätt, dock utan att
intresset av objektivitet och kostnadseffektivitet eftersattes.

183

Konsulter för teambuilding

1994/95 :KU30
Underbilaga 9

, . till bilaga A 8.1

Konsulter knutna till Gällöfsta kursgård har vid några tillfallen använts för
teambuilding och utvecklingsseminarium. Stiftelsen Gällöfsta kursgård har tidigare
legat under Försvarsdepartementet, och departementet har fortfarande starka band
med Gällöfsta. Konsultema upphandlades för att de var välkända i departementet
och tidigare hade arbetat med departementets personal vid skilda kurser och
seminarier. Departementet har haft stort inflytande vid utformningen av
aktiviteterna.

5. Vissa konsultuppdrag

Utöver vad som redovisas i det föregående har Försvarsdepartementet ingått
konsultavtal inom ramen för den särskilda planläggningen av regeringskansliets
verksamhet i krig. Dessa konsulttjänster har inte förts upp på de konton som KU:s
granskning nu tar sikte på.

Departementets redovisning till KU avseende år 1992 och 1993 har dock omfattat
sådana konsultavtal.

En del av underlaget för konsultavtalen omfattas av sekretess enligt 2 kap. 2§
sekretesslagen (1980:100).

De uppgifter som departementet lämnat till KU tidigare i vår avseende år 1993
ersätts av följande redovisning.

Avtalen gäller fyra enskilda personer och tar sikte på arbetsuppgifter inom områdena
planläggning, sambandstjänst, personaluttagning och övningsledning.

Ersättningarna - som i departementets tidigare redovisning inte omfattade bl.a. de
enskilda personernas arbete med ledningsövningen Carina - upptas här till högre
belopp.

1. Beredskapsplanläggning och ledningsövning ca 62 000 kr

2. Sambandstjänst och ledningsövning inklusive resekostnader och
traktamenten ca 81 500 kr.

3. Beredskapsplanläggning och ledningsövning ca 42 000 kr.

4. Personaluttagning m.m. ca 14 800 kr.

184

SOCIALDEPARTEMENTET

Expeditionschefen Göran Håkansson

1994-05-17

1994/95 :KU30
Underbilaga 10
till bilaga A 8.1

S94/3781/PBS

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

PM ang. den fortsatta granskningen av regeringskansliets upphandling
av konsulttjänster

Den redovisning av konsultuppdrag som skedde 1993 bör kompletteras med
följande uppdrag. Avuf)p " I ? 7

Informationsprojekt Den nya Barnomsorgen
Aronsson & Co	643 000 kr (inkl, moms)
Postens adressregister	33 681 kr (exkl. moms)
Informationsprojekt Pappaledighet
Aronsson & Co	600 000 kr
Gester & Co Media- konsultema AB	1 653 000 kr

(inkl, moms)

Göran Håkansson

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress
Jakobsgatan 26

Telefon växel 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 723 11 91

Telex 114 61 LOENDEP S

185

SOCIALDEPARTEMENTET

PBS

1994-04-14

1994/95:KU30

Underbilaga 11
till bilaga A 8.1

Sture Börjesson

Telefon 08-763 33 51

Uppdragstagare	Uppdragets art	Kostnader (kr)
Per Dackenberg	Uppdatera underlag för utbetalning av statsbidrag till missbrukarvård och ungdomsvård	6.000
Lars Edborg	Slutredigering av informationsskrift om svensk alkoholpolitik	2.000
Vaxholm Media AB	Informationsskrift om den svenska alkoholmonopolstruktureringen	28.000
Christina Zaar	Språklig bearbetning av text om svensk narkotikapolitik och EG	6.000
Stadskansliet, Göteborgs stad	Belysa rättsliga förutsättningar för finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och socialförsäkring	96.000
Ewa Hedlund	Uppdatering av skriften Kvinna i Europa Om EG och jämställdheten	34.500
Mannheimer och Swartling Advokatbyrå	Medverkan vid upplösning av överenskommelse från 1985 mellan Apotekarsocieteten, Apoteksbolaget, staten m.fl. och tillskapande av NEPI	100 000 (ej fakturerat)
Professionell Management Ame & Barbro Svensson AB	Framtagande av skriften "Valfrihetsrevolutionen i praktiken"	250 000 (ej fakturerat)
Försäkringskasseförbundet	Produktion m.m. av informationsmaterial om Pensionsarbetsgruppens betänkande	825.000 (ej fakturerat)
Aronsson, Book, Rudels & Svensson Annonsbyrå AB	Idégivare åt samt administration av arbetet inom departementets samrådsgrupp för information om FN:s barnkonvention	120 000

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress
Jakobsgalan 26

Telefon växel 08 - 7o3 10 0<<

Telefax 08 - 723 11 91

Telex 114 61 LOENDEP S

186

iSonnuixli£ fru o HS DEfftZiEMENilzl

1994/95 :KU30
Underbilaga 12
till bilaga A 8.1

Uppdragstagare

Uppdragets art

Avtalad
ersättning
kr

Faktiskt
utbetalat
1992 (inkl,
moms) kr

CEPRO

(K92/865/5)

Stöd i projekt
rörande bolagise-
ring av Televerket

200 000
inkl. moms

o. eventuella
omkostnader

206 390

CEPRO

84 377

				-I
Gemini Consulting	AS	Stöd i projekt	Högst	2 150 000
(K92/1082/5)		rörande den	inkl.	omkostna-
		svenska tele-	der
		marknaden
Gemini Consulting	AS	*• —	Högst	3 429 300
(K92/2397/5)			inkl.	omkostna-
			der

Gemini Consulting	AS	Seminarium ang.	-
-		telepolitik

5 052 914

11 674

CEPRO

(K92/1177/5)

Biträde i utred-
ning om Telever-
kets taxor, kost-
nadsfördelning

225 000 exkl.

moms

Advokatfirman
Lindahl HB

Biträde i angelä-
genhet rörande avtal
mellan staten och
Inlandstiget AB

281 250

51 $4t

McKinsey 6 Co.	Konsekvensanalys	Högst
(Fi-dep. dossier	av skilda lös-	4 517 500
201)	ningar för avveck-

3 764 585

lingen av Postgi-
rots kvarvarande
ensamrätt till
statliga betal-
ningar

(Samfinansierat
Fi/K)

187

1994/95: KU30
Underbilaga 12
till bilaga A 8.1

Uppdragstagare

Uppdragets art

Avtalad
ersättning
kr

Faktiskt
utbetalat
1992 (inkl,
moms) kr

Statens väg- och trafiksinstitut (K92/2259/4)	Uppdrag i fråga om transport- statistik	50 000	50 000
CEPRO (K92/2396/5)	Televerkets taxor	Högst 300 000 exkl. moms	375	000
Rydin l Carlson Advokatbyrå AB (K92/3351/5)	Stöd i projekt rörande bolagise- ring av Televerket	Högst 800 000 exkl. moms	584	553
Bohlins Revisions- byrå AB (K92/2395/5)	Stöd i projekt rörande bolagise- ring av Televerket	Högst 537 500 exkl. moms och ev. omkostnader	148	082
Bohlins Revisions- byrå AB (K92/2958/5)	Stöd i projekt rörande bolagise- ring av Postverket	Högst 510 625 exkl. moms och ev. omkostnader	-
Bohlins Revisions- byrå AB (K92/3094/5)	Stöd i projekt rörande bolagise- ring av Statens Järnvägar	Högst 510 625 exkl. moms och ev. omkostnader	-

188

1994-05-17

1994/95 :KU30
Underbilaga 13
till bilaga A 8.1

Komplettering av uppgifter rörande konsulttjänster i enlighet med

Konstitutionsutskottets definition i skrivelse 1994-05-09

1992

Övriga konsultuppdrag (konto 2369-7)

Uppdragstagare

Gunnar Eriksson AB

Uppdragets art Avtalad Faktiskt

ersättning utbetalat
kr 1992 (exkl.

moms) kr

Uppföljning av 14 000 12 600

transportsektorns
utsläpp av luft-
föroreningen

Gullers Grupp
informationsgivare AB

Informations- o
presentations-
material om infra-
struktur satsn .

58 546

12 816

80 563

Naventus Executive
Partners

Rekryteringsstöd

25 000

Uppdrag till Peter Bohm
och Per-Ove Hesselborn
VTI. (Samarbetsprojekt
med ESO)

Studie rörande
samhällsmål och
bolagisering av
affärsdrivande
verk

150 000

Nature Associates HB

Föredrag om miljöfrågor vid	9 200
internutbildning

Heidrich & Struggles
SES AB

K92/1488/Ads

Rekryterings-
uppdrag (enhets-
chef)

160 000
jämte om-
kostnader

181 352

Titti Hasselrot

Informationstryck-
sak

4 400

Riksrevisionsverket

Regeringens beslut

1991-08-15

Uppdrag att granska
och utveckla trafik-
verkens samhällseko-
nomiska kalkylmodeller

500 000

189

1994/95:KU30

Övriga tryckkostnader (konto 2549-4)		Underbilaga 13
Uppdragstagare	Uppdragets art	Avtalad ersättning kr	Kostnad exkl. moms
Agvald & Partners	Trycksaksomslag	-	2 258
David Broberg AB	Visitkort	-	2 665
Centraltryckeriet	Broschyr Nittiotalet är infrastrukturens årtionde	—	20 000
Kommentus	Fotosättning, m.m., kommitté- direktiv	-	10 330
Kopieringen	Snabbrepro	-	98
VTI Utveckling AB	Del av produk- tion under 1992 för Newsletter	-	50 000
Bongs	SS Brevpåse	-	7 138
Nässjö Tryckeri AB	Ekonomipaket	-	682

190

KOMMUNIKATIONS-
DEPARTEMENTET

Enhet 4

Claes Tjäder

Telefon 08-763 36 68

1994-05-17

1994/95 :KU30
Underbilaga 14
till bilaga A 8.1

Ang upphandling av Gunnar Erikssons tjänster

Vid framtagandet av Kommunikationsdepartementets
bilaga till regeringens proposition En god livsmiljö
1990/91:90 engagerades Gunnar Eriksson av
departementet för att biträda i propositionsarbetet.
Han ansvarade då för framtagande av visst underlag
och var i hög grad skribent till nämnda avsnitt.

Han visade då prov på ett gediget kunnande inom
ämnesområdet transporter och miljö.

Med tanke på att hans val av forskningsinriktning
innefattar styrmedel inom transportsektorn ansåg
departementet att han hade mycket goda
förutsättningar att på kort tid fullgöra det uppdrag
som departementet ville få utfört. Detta i
kombination med goda erfarenheter av tidigare
engagemang gjorde det naturligt att vända sig till
Gunnar Eriksson.

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress

Vasagatan 8-10

Telefon växel 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 411 89 43

Telex 173 28 MINCOM S

191

Gullers faktura 237 1994/95:KU30

Underbilaga 15
Regeringen fattade den 12 mars 1992 ( dnr K92/144/3 m till bilaga A 8.1
fl) uppdrag ifråga om tidigareläggning av vissa åt-
gärder inom Vägverkets verksamhetsområde. Detta innebar
tidigareläggning av investeringar på 2 479 miljoner kr.

Samma dag fattade regeringen beslut om tidigareläggning
av vissa åtgärder inom Banverkets ansvarsområde (dnr
K91/355/1). Detta innebar tidigareläggning av investe-
ringar på 1 536 miljoner kr.

I detta sammanhang anlitades Gullers för framställning
av presentationsmaterial. Konsultarvodet uppgick till
10 500 kr samt utläggen till 48 046.

Upphandlingen understiger två basbelopp.

192

Gullers Grupp faktura 297

1994/95: KU30
Underbilaga 15
till bilaga A 8.1

Inför en offentlig utfrågning i Trafikutskottet den 12
maj 1992 om trafikens infrastruktur anlitades Gullers
Grupp för framtagning av visst underlag (OH-bilder).
(Se bet 1991/92:TU22 bilaga 2 sid 54).

Beloppet understiger ett basbelopp varför någon an-
budsupphandling inte bedömdes aktuell.

193

13 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Gullers Grupp faktura 113 1994/95:KU30

Underbilaga 15
till bilaga A 8.1
Under hösten 1992 uppstod debatt om i vad mån beslutade
infrastruktursatsningar verkligen kommit igång. Det
fanns ett behov av att visa vad som faktiskt gjorts.

Inför en hearing i trafikutskottet anlitades Gullers
Grupp för att revidera de tidigare (i mars) av Gullers
framtagna OH-bilderna (komplettering och framtagning av
nya OH-bilder). Dessutom medverkade Gullers i framtag-
ning av informationsmaterial till vissa riksdagsmän.

Konsultarvodet begränsades till 36 750 kr. Utläggen
uppgick till 43 813 kr.

194

Naventus Executive Partners AB

Företagen Naventus och Compass kontaktades för upp-
giften att ge förslag på en lämplig person för utvärde-
ring av Inlandsbanan som turistattraktion.

1994/95:KU30
Underbilaga 16
till bilaga A 8.1

Naventus åtog sig uppgiften till lägre kostnad än
Compass och anlitades därför för uppdraget.

Uppdraget ligger under ett basbelopp.

195

Studie rörande samhällsmål \£Öh bolagisering av affärs- 1994/95:KU30

drivande verk

Studien var ett samarbetsprojekt mellan ESO och och
Kommunikationsdepartementet. Utgångspunkten var att
studien skulle genomföras av en kompetent nationaleko-
nom och en person med kunskap om trafiksektorn. ESO
ställde som villkor att Peter Bohm skulle anlitas och
Kommunikationsdepartementet ansåg Per-Ove Hesselborn
hade de rätta förutsättningarna för uppdraget.

Underbilaga 17
till bilaga A 8.1

196

1994/95:KU30

Underbilaga 18
till bilaga A 8.1

Förteckning över konsulter 1993 (exkl. uppdrag från departementets
kommittéer)’

Uppdragstagare	Uppdragets art	Kostnad exkl. moms
Gemini Consulting AS	Stöd i projekt rörande svenska telemarknaden	11 674
Rydin o. Carlsten Adv. byrå AB	Stöd i projekt rörande bolagisering av Tele- verket	491 118
KPMG Bohlins	Stöd i projekt rörande bolagisering av Tele- verket	142 652
KPMG Bohlins	Stöd i projekt rörande bolagisering av Statens järnvägar	173 719
KPMG Bohlins	Stöd i projekt rörande bolagisering av Post- verket	275 629
Cepro	Tej&erkets taxor	15 000
Christer Andersson Aviation Consulting (under bildande)	Vissa frågor om inlands- banan	123 000
KREAB	Infrastrukturproposi- tionen (analys m.m.)	134 748
Jan Kleineman AB	Viss rättsutredning	72 000
Advokat Rolf Åbjörnsson	Biträde i visst utred- ningsarbete	38 198

197

Kommunikationsdepartementet vill slutligen för full-
ständighetens skull även komplettera redogörelsen för
1993 med redovisning av uppdrag där upphandling avslu-
tats men där någon ersättning inte utbetalats under
1993.

1994/95 :KU30
Underbilaga 18
till bilaga A 8.1

Uppdragstagare	Uppdragets art	Avtalad er- sättning (kr)
Visio Media K93/2709/1	Visst analys- arbete	100 000
Ragne Wiberg EC & International Trans- port Consultant under bildande K93/464/SM K93/3124/SM	Uppdrag att bi- träda i visst internationellt arbete m.m.	Högst 60 000
FOA K93/2750/4	Utarbetande av syntesrapport	200 000
Lars Vinell, Nordiska Finanskollegiet AB K93/2925/1	Värderingsman	Högst 250 000

Det bör anmärkas att i tidigare lämnade uppgifter för
1993 har vissa uppdrag medtagits som upphandlats under
1992 men som betalats först 1993.

På Kommunikationsdepartementets vägnar

? L /c./

Åsa Kastman Heuman
Expeditionschef

198

1994/95 :KU30

Underbilaga 18
till bilaga A 8.1

1993

Övriga tryckkostnader (konto 2549-4 resp. 5239-9)

David Broberg	Missivkort	1	150
Kommentus	Fotosättning, m.m., kommitté- direktiv	1	689
Regeringskansliets	Visitkort	3	100
Förvaltningskontor	Färgkopiering		979
VTI Utveckling AB	Del av produktion under 1993 för Newsletter	50	000

Övriga informationskostnader (konto 5272-0)

Uppdragstagare

Uppdragets art

Avtalad
ersättning
kr

Kostnad
exkl. moms

ArteO-Matic

OH-material

199

F i nansmarknadsavde1ningen
Claes Thimrén

PM 940513

1994/95 :KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

Ang. Finansdepartementets konsulter 1992/93 för arbetet med
bankkrisen

Den akuta krisen i den svenska finanssektorn under 1992 och
början av 1993 krävde mycket skyndsamma insatser från
Finansdepartementet. Konsulter behövde anlitas i betydande
omfattning för att hantera situationen på bästa sått.

Utgångspunkt för val av konsulter:

Företag med stor specialistkompetens och i största möjliga
utsträckning erfarenhet från situationer i andra länder av
samma karaktär.

Företag utan bindningar till svenska finansiella
institutioner.

Företag med stora resurser att snabbt leverera omfattande
analyser.

Metod för val av konsulter:

Den synnerligen stora tidspressen var en faktor bakom att
ett formellt upphandlingsförfarande inte tillämpades.

I praktiken skedde dock valet av konsulter inte utan
konkurrens. Ett flertal företag anmälde intresse för att
bli anlitade som konsult. De presenterade mer eller mindre
ingående sina tjänster. Detta gav underlag för val av
konsult. Dessutom hade Finansdepartementet i några fall
tidigare lämnat konsultuppdrag där vissa av de konsulter
som kom att anlitas för uppdrag under 1993 hade visat
skicklighet i frågor av relevans för de insatser som
behövde göras under 1993.

De mycket omfattande krav som departementet ställde som
villkor för ifrågavarande konsultuppdrag, och den stora
vikt som departementet ställde på att uppdragen skulle
utföras med högsta kvalitet, medförde att ett relativt
litet antal företag kunde komma ifråga för dessa uppdrag.

200

i	X	X	£ i 5
o	o	o	o	o	o
o	o	r4	o	o	o
co	o	IA	o	vo	o
cn	o	tO	o	r*	vo
	IA	CM	cn	r*	cn
		CO			•H

•b

■0

<H >

« a

k 9

•B

■C IP

X *•

X k

o <n

S 0 -0

□

OOP

o +

0 k

c
o

k C »

B>
C

■o ~
O 0 B>

P 0
0 c

-H

0) a) T5 -H

o c tn

X 0

4J W C

0 0

<■>•0:0

B>P

•

k 0 0 P

B>P

B P

B? c

P p

0 0 0

•—<

o»

C 0

H P P

tP«H

•B X

0. 0 0 U8

P k

X 9

•H

a o > p

»-4

P X> P 0

•H

0 k 0

•C b

0t-> k

B P

k a

PO»

to X)

•B

□

P k

•0

0 C

> k <h

> fa

> C

S 0 0

X 0

0 a

0 0

•H

O tM

■

C B P

0 C

P » C

•H

C 0

■

0 9 0

B'P

B> 0 0

o»

S B>

B>X 0

•Hpfl

0 -H

0 0

•

P P

r-4 <—<

0 k <-1 0 0

k P

0 9

<M 10

C X >

0 0

•0 >P

P a 0 k k

> C

■

O C 0

a w

« 10

0
P
k

a
Q.

•H

•a

“B

B»

a p

■

B X

>•

P 0

0 k

S, Q.

X 0

■g

0 k

0 P

•B

P -C

w u

1994/95 :KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

201

ct >

1994/95 :KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

P	o	O	in	O
X	o	O	co	o
X	o	o	in	o
0)
	o	o	*«r	cn
	in	o	SO	r*
*Ö	\o	o	c*	CM
0	P
C	P O>	CM	n
p
0)	P
0
w	•
	M
	P			0)
	1	P		u
	P 0 tP	p	tp	p
	P tp 0	10	c	>
	0 E M	1 M	P M	h M
	O P tj	cn M 10	P 10	0 0)
	p e cu	P :0 tP	XP Ö	CD P
	5 p a	0) P C	0 P C	0)
	WH 3	*O P	0 uQ P	x: x:
	C IQ	0 M E	> M C	□ tp
	0) > o	B aiH	> B P	0 P
	M MP	*0 IQ	0 0 0	T5
	M ‘-O >	10 M P	0 P	*o C
	3 P P	M uQ 0	CO C 0
	X 0	o trä	>i 0 P	P 6
	E 00	p p	P	CD
	0 0-	0«0 IQ	<0 CD IQ	10
	x x:	M	EP tP	B tP
	M	> p 0	IQ 0 P	0 P
	> p a)	0 B 0	cn M P	P
	0 0 P	<0 P	C p P	tPP
	£ 0	M 0 >	0 tP0	C <0
W	c b r	0 P	> P P	p p
0	>1 io tP	CD C P	X CD CO	C 10
M	0 0 P	>i 0 X	0) o	*0
TJ	kX0	P T5 0	CD £XP	0 P
a	0 M E	0 :0 P	C P	M P
Q	> 0 >i	C P P	0 >P	P P
5l	O > B	< P 0	* 10 P	□ P

	0 *0
M				E
0	0			0
C	a			*0
0	m c			C
p	•H 0	P 6	P	3
p	3 *	0	5	C
X	0 w c	M P	p	M tP
c	U fl	0 0	0	0 0
3	C*JXI	P >i	X	tpp
P	fl -H TJ	tP ID	0	E B
	h *U M	0 0	p	P 0
Ä	»00	M P	0 M	E M
U P	h M X	M P	M 0	P Q-
0 0)	O	30 P	•0 Cn	P
p	0	CD (P	c	30 >
C p	■u n t?	>	0 p	0 0
o cn	au 0 C	> <0	•o c	P
P c	h S fl	0 P	E 0	□ 0
P 10	4->	0	0 P	M TJ
10 X	•H > C	Crp	0 >	X) E	M
CD CD	£10 0	C 0	0 0	P 0	0
P tp	k P	P 0	> *O	P	a
C c	P £1 U)	E 0	0 0	0 >	0
0 P	£4 0 0	X	M	tP M	0
tP M	0 trffl	O 0	X 0	P P	E
M 0)	■H fl	0 X	2	P >	0
0 tP	"OPP	M 0	P «0	0 0	B
1 0)	■P T! 0 m a u	0 C	•0	P	0
CD M	■P T! 0 m a u	*O 0	E JS	P M	p
Q	3 Q.-H	C >	0 □	30 :0	p
< P	O Sh	O 0	X 0	a p	0

•	E	•	•	•	•	•	E
a	0	Q.	a	a	a	a	0
v	IP	U	v	a>	v	0	tP
■o	E	■ö	•o	•o	■o	•o	E
ta	P	■	i	a	■	«	P
c	M	C	c	c	c	E	M
a	0	fl	<u	«	a	«	0
c	tP	c	c	c	c	E	tP
•H	0	•H	•H	•H	•H	P	0
fe	0$	fe	fe	fe	fe	fa	a

r~V

202

£t -

1994/95:KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

k
X	k		H		k	M	kl	kl
	X	X	X		X	X	X	X
o
o	o	o	o		o	in	O	VD
o	r>	o	tn		in	r*	IA	VD
	co	o	r*		CO	VD	O
o
o	in	o	CM		o>			rH
o	o	o			m	in		00
	in	o						CM
m	rH	CM						rH
C
0) £		1 >			i
v		C <0			X 1
Ä	Xl	•H			to x
*0	e	tP
M	<0	4J C		•	k C
0	to	0 -H		to	X			P
> Z		C		X	> 0		1	0
0	c	C -r-1		h	K X>		4J	4J
>	•	0 rM		0			□	X
M <0	X	6		>	n -h	-H		0
	c	0 (0	k		c			•rv
<M tP	«	«P M	0	0	<0 c	ki	kl	0
C c	jQ 4J	M :0	C	0	rH 0	0 4J	0	ki
•H -4	<0 C	0 M-I	o	10	3 Q1	to 0	Ck	a
C	X> U0	a	•H	h	E C X)	\|0 s	1	r-4
• T"»	O E	0) 0	«P	0)	•H -k X	jQ 0)	*0	^4
tXM	U r-t	•0 7J	X	•H	XJ C fl)	<0 4->	M	0
0) U0	rH	W -H	3	to	U n-n	4J tfl	O	*0
*o w	•H fl	C «P	M	C	k 0	«J >1	2	0
0) M		<0 E	«P	10	rd X) k	*0 tO	G	E
C :o	C C	C <0	to	tP C	<h n o,	4J	C G	10
0	O k	-H k C	c	C-H	■H k	Öv 0)	O -H	tn
C	C 0	m-i m 0	0	•H <H	x> x> ra	G en	-H tk	G
•H 0	0 XJ	X	X	C (0	XI >	-H 0	■P 1	•H
M-i TJ	•H X	10 • C	0) M *O 4J		31 »k -k	M 3	0 x:	C
•H	XJ 0)	•0 > (0	tP 0 f-4 <4-1		io « to	0 XI	kl o	r-4
®0 V	10 W	U0 0) JQ	(0 4J *H «H		r4 XI G	<W to	o> o	0
4J 6	9 X	h *0	r-4 rM	XJ tP	<0 **H 0	kl 4J	0 1	*0
<0 <C	X> C	4J kl kl	to a	XJ >	k ax>	0 «	4J X	k
•H h	•H <0	•H :0 O	C X	9 «	Ä <0 c	> 4J	C 0	XJ
CQ <M	CO XI	CQ M-i Z	< 1		fa X-H	:O 10	M W	&<

9	<0	9 tfl	«a	XJ		a
W	o	W 0		to		fa
	a	a	V	v
XJ		x>	n	»		c
•H	x>	•H XJ	c	a	a	a
■o	to	•O tfl	•k	c <	2	fa
01	k	fl) k	X	v	w	0
k	•H	k-k	O	x> o	O	XJ
Ö	fa	O fa	X	wo		w

c	•	•
0	n.	a
Bi	0	0
C	0	•0
•k	tt	m
k	c	a
0	0	fl
Di	C	c
0	•H	•H
a	fe	fa

a	Q>	a
o	0	0
•0	TJ	■o
to	to	a
G	C	a
	«	fl
C	G	G
•H	•H	•H
fa	fa	fa

ro j-
ct£ n<

203

	s	Qr
	$	5

® ® -H
fa fa <H

■ «0

« 4J 0)
h B-H
•H U
a a u
o a *>
c tr a
■h c -H
-H E
D> C-H

i co in	i co o	M X O o o	X O o o	i o o IA	H X o o o	i i		a r> *0	i o o o	X O O o
i co in	i co o	M X O o o	X O o o	i o o IA	H X o o o	o o IA	o o o	a r> *0	i o o o	X O O o
ro	ia	o	co	r*	10	r*	ro	co	IA	o
		<n				ro	r4	ro

1994/95: KU30

Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

2$ xD (-b ©o (T- Q —
<ns r4 n

<"£ r~^> y- Lz)
ro ro ro ro

204

a	H X	X	X
o	o	o	O
o	o	o	O
o	in	CM	o
	co	*	CM
	CM

c	P	■0
c	* 0	c
p	P CP	•0		tp
®	0 P P	p		c
0	U P 0	0		p
M	•0 0 P	P		c
	p > 0	X		B»
	0 pP	0		•0
	C » C	D>P		P
	<0 fa P	C 0		fa
	c — a	PP		P
	P ffl	C p	c	9
	fa N C	p 0	0
	O 0	P P	p	B»
	> <n C	0 0	p	•H
	0 H P	> P	0	rH
	fa	P C	■o	p
	X o	» p	£	c
	*> p 0	fa B	9	0
	0 ^.X	0	m	fa p
	0 r> 0	P C	0	fa 0
	P <N >>	•0 0	p	O P
	P	C	so	p
	<0 0	0 p		>0 0
	P P P	p fa	p	P X
	> X	0	o	> 0
	TJ -H	X 0	tn	p
	« -P	P X	•0	C 9
	tp rH	0 0	P	0 m
<3	fl N-Q	P >	fa	x c
0	k C	X P	0	p 0
P	TJ ««0	0	P	0 c
V	0) rH 4J	T1P	P	> p
Ö	h 10	0 P	0	■O fa
0	X3 Q)-H	p p	X	0
D	fa CQ X)	fa p	tn	XP

	0 p
c	0
0	•o
a	c
p	p
X	p
0 co	fa
• X	p 3

1994/95:KU30

Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

205

u.

i	M X
co	O
r*	in
in	co
n	ct
o	o
P	in

1994/95 :KU30

q Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

		c
				4
				P
				4
				P
				(fl
				P
				0>
		M		C
		•		P
		*4		P
		P		X
		P		U
		P		0)
		s		>
		3	0	P
		0	<0	3
r»		X		(fl
P			TJ	P
1		«	Q	0)
		p	Q	x:
O		•	51	o
1		p
		a
0>		®
o		fl
P		• P

		4
		a
		•
			a>
		a	M
		•4	4
		M	cr
		«M	4
			P
		Ö»	(fl
		4	0
		M	4
		a a	"i	z
C		3	a	fa
4			a	*4
p		P
P Q)		X
o r		M
P c		0
c (V		**
0)	c
6 4	0)	cn	0)
0 >		0t	M
P P	cn	01	4
M P	cr	H	>
4 (0	p		P	•
CX M	0)		tr	cu
Q) 4J	CQ	•	w	4
*0 V)		P	0	*0
(fl p	X		4	tfl
C c	P	3	M	c
4 »H		n	T5	4
c e	C	a	Q	C
P T5	0)	0	Q	p
fe < X		fa	P	fa
				O
				23—

1	10 X a ffl 1 *> c £ 0 3 to 0 > •h ti a		c 4 p	cn G P G •
1	■Ö 0 0 >4	c	c 4 p	cn G P G •
p	> fe	4	4	(fl P
P •	w	*0	P	P 4
O k	c		(0	> -H
M 4	0 o	4		0 P
P X	x -h -a		P	»0 (fl
C C	t* p	C •		4 G
0 4	4	4 C	n>	M 4
X P	*0 M	4 4	c	X
	P 4	(fl T5	p	P (fl
> P	> Q< > fl		p	tP
4	0	4 C	X	(fl C
M	4 0	X	u	MP
01 4	T3 U	(fl M	4	3 M
C C	C	C 4	>	X 4
P 0	4 C	4 e	P	1 CP
M P	tP 4	m w	3	(/) 4
4 P	4 P	4 C	(fl	2 M
T5 X	p (fl	P 4	P	X
M C	p (fl	c c	4	W M
:4 3	4 3	0 p	Ä	O :0
> P	Q fa X P		O	O P
0			s
O
	m		CP	CQ
<4	<		c
			p
C	•p		p	CP
4	p		p	C
n	3		3	4 P
M	(fl		n	P C
4	C		c	P h
'O	0		o	4 >
C	fa		o	M P
<	tp		■o	CP (fl HP
M	c		c	1 fl
3	p		p	P 0
xs	p		p	2 c
p	a		a	25 o
H	w		n	P X
<	<		<	o h
C
4	cx		o.	cx
Cn	4		0	4
C	*0		"Q	•0
p	n		ra	i
M	c		c	c
4	4		«	4
tP	C		c	C
4	P		•H	P
fa	fa		fe	fa
			ro
	23“		23-

(0
p 4 P P (fl	*>	p
C	0 >	4
4 •	4J fl	P
X P	C	6
(fl X	0 c	4
0 4	g 0	6 >
C -o	0 t7>	4 4
P 0	■P G	P
M M	P -H	M C
4 cx	fl U	4 4
CP W	a 0	a tp
4 CP	0 M	4 C
M C	•ö 3	X5 P
P	(0 P	(0 C
P P	K X •	C -o
X	fl 5 C	4 P •
c u	C P 0	C :4 X
4 4	•H P X	P (fl C
X >	fe m c	fa M 4
k P	B fl	:O CQ
4 3	«0 0 XI	o4 <M
> 1	P *0	P 4
T5 CQ	ra tj p	(fl -0 P
4 Q	•H -H 0	P P 0
X <	0 > Z	cn > u
*0
G	TJ	T5
4	P	p
M	»J	u
P	4	4
>CQ	(fl C	W G
J <	(0 o	(fl 0
•41 M	P P 3 (fl	P P 3 (fl
4	W 0	W 0
« P	CQ	A
M P	P	P
4 3	P P	P P
a a	*0 (fl	*0 (D
0 c	4 M	4 M
0 0	M P	MP
o X	O fa	O fa
	G	G
a	4	4
4	CP	0*
•o	C	C
S	p	P
G	p	M
4	0	4
C	tn	tn
P	0	4
fa	K	fa
		d-
2r-

206

1994/95 :KU30

Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

k
X

p
X

k
X

00	in	O	P	cn
cn		o
r4		CM

g a.

0) P

•p

P tn

Ö> a)

•

0) G

G £

Q» en

P -H

•P

c c

G C

P -P

•P -P

•

0) >

C •

Q) T5

C P

+J«o

•

•P

E -H

0) C

P C

•H

P X

0) G

CU P

0) •

0) Ö>

Q) 0

>1 >

tn-H O

73 »P

<0 X

X C

v -o

W -P

P E

(0 0)

C C

C 0

P°<0

> P

X X

C -H

> >

(0 E

•P

cr w

(Q -P

3 P

•

<0 <0

a) c

•P

p p

P =O

CXP P

P (0

:O 3

tO 73

Ö*

p p

•P

(D P

0>P

P W

P fl)

ra •

> 3

TJ fP

C -P

*Ö

U3 P

•P

<0 P

w a)

•P W

•P (0

O.4J O)

tr ra

trcx

P (0

•P

G -P

> >

•H

r0 Ä

C P

C -H

P p

W w

ro W

> w

P O

•P fl)

•P

•H XJ

C C

•P X

•

C P

fl)

P >

•P

r-4 (0

•P («

•P

tn c

ro C

•

X P

c -a

•P

(0 c

fa C 'Q

fa T5 <0

X 0)

X G

3 G>

:O 73

tr>p

C G

•P

<x0 CQ

P 73

X w

W -P

<0 <0

«x0

«0 :«0

o«J P

<x0

P P

P p

C P

0) ro

W -P

M T5

T5 P

73 P

0) P

73 >

p a

•P

Q) P

•P Q)

•P

Q) 0

0) -P

> *P

C C

X) <0

E <0

cn e

E O

X P

W P -P

□ -P

fa X

CU *0

			ra
			>				5
			•p
			p					c
			3		C		4J	0
			U		0		S	k
*0	73	*0	Q)		c		4J	tP	<0
P	p	p	X		0	p	•H	•0	C
X)		XI	M		-H	Q)	P	C	0
ai	0)	<D			4J	•P	U	—1	•p
ra c	ra c	ra c	»P		X	CP	C		p
ra o	ra o	ra o	ro		0	0)	ta -h		C <0
•p p	•p p	•p p	•p		a	rH	4J t0	to	•P r-4
3 ra	3 ra	3 M	□ CQ		v>	»P	« D>	k	•G 0
W 0	W 0	W O	C <		c	O	X C	0	c at
CQ	CQ	CQ	(0		-H	X	3-H	■O	3
p	p	P	C X		a	p	k C	C	J O
•p p	•p P	•P P	•P o		c	<0	XI TJ	<?	•H
*0 w	73 W	•ö m	fa p	«c	0	fi	P 0)		fl r-<
fl) P	fl) P	a) p	<0	CU	c	fi	C k	k	C XI
p-p O fa	p p U fa	p -p O fa		l-l M	-H tu	8 X	5ä	0 CU	32

207

xD rb

«r
w

1994/95:KU30

Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

O	O	IA	<0	O	o	O	o	CO	O
o	O	t*»	co	O	o	V©	o	OX
o	o	*o	H	o	o		o	IA
o	co	o	IA	«	IA	O	o	CO	co
o	ia	o	r4	00	CM	cn	r-4		f4
rM		cn	CM	cn		r*			r-4

	-r4		cn
1	0» 0 X	<0 X	c •H OT C 0
(0 *0	C	« c	X 0 U0 P	fi
g	r-4 0	0)	M 0	0
*0 c	r-4 0>	>	0 P
•H Cn	•H W	to	J3 0	p
> 0» >i	P <0	c	B >	<4-1
0) 03	0 C	V	0 0 •	P
•0	*0 0	0	0	X
UU >	U0 W		0 cn*o	0
M (Q	M *-4	> c	cn c c
P	P Q)	<0 «	•0 -H 0	•
•h cn	•H M	k	p c cn	<0 C
A c	Ä >0 •	B> 3	<4-4 0 0	®
-H .	P P	C 0	•H p	c a
P k C	P W 0	•H 3	•H >C0	0 -H
X 0 0	X W Ä	k 3	O W	•H k
WWW	W *0 G	® k	Ö''0 C	0 X
•H -r-4 r—4	•H (0 (C	0 0	0 0 0	a co
*0 cn 0	*0 C W	k «	ki P-H	3 C
•H (0 P	•h cnx	U0 X	TJ W ax: c	0 «
kA >	M Cn P	> C	TJ W ax: c	0 B
OOP	0 >• 0	0 <0	a o 0	k -H
h) w	h) 03 >	0 0	o o a	CL <M
r •H	Cn c •H	o c M	p 0	§
r-4	r-4	C	X	C
0	0	10	M	o
k	k	CL	0	•H
0 0	<0 0	\|	>	P
> <	3 X	0	0	0
W	co	o	C	fi
-0 k k	X k b	>4	0 •H	G 0
® >	0) >		0	<H
e 0	E 0	>,	•H	C
•H 0	•H 0	®	>	H
V 10	® 0	n	0
£ X	£ X	c	h	o
C 0	C 0	•H	0	X
c >	c >	X	X	z
0 0	10 0	0	•H	1-4
X X	X <	X	X	X

						1 B<
		i				0 C CH-<
	B»	•				O OH
	C	n 0	S1			•H > X
k	•H	C 0				0 k O
0 •	£	® <0 •	0 -H			0 0 ®
p cn	>	0 x ®	C P			0 0 >
u-4 cn	•H	ffl M 0	0 X			C W 0
•H 0^	B»	k 0 C	cn 0	40		® 0 3
tnr-i	0	® bi <0	c a	c		BO®
CL	*H	0 0 X	•H 0	a		3 0 0
CL <0	0	0 0 C	C 0	a		X cn ®
5 0	V	CO ® »0	0 0 0			O 0
® f-i	k *	k 0	0			<8 »O
C -1	5 s	£0 ®	0««J -H			k
0 u0		<0 0 0	X B			0 ® •
-t 0	> B	hj	0 0	cn		O 0 U
10	<0	-0 o		10		0 k M
<0 c	£	® CL fi	0-0 0			0
k <0	B< 0)	0 ®	Q. ®		•	® C 0
•J0 to	£ X	C k B<	>	k		•B-H O	•
C 0	•H C	® 8 C	« P XJ		0	C B 0	c
•H 0	£ <0	-0 > -F<	®	<4-4 -H		0 V	0
fi P	X 0	B» C0 C	tfl 0		fi	B* CO C	p
•H 0	CO k	C M 0	>x	fi	0	0 1 ®
i-H	C 0	10 -H ®	■-i a		C	p o cnP
0 P	<0 Z	B k	« 0	O	O	r-4 W C	w
P to	k	X 0> 0	C 0	P X		0 -r4
a <4-4	U -H	CL k 3	X a>	0	0	Q-r4 C-r4
	10	<9	<9
	fH	<	X
	h cq
	<0 X	C	c			0
	3	V	■			«
	k-c	0	CL			k
	a b	CL	CL			O
	0 >	9	3			0
	0 0	k	E			C
	® 0	e	e			O
	W <0	®	v			X
	X	0	0			a
	a o	0	0			0
0	>-• >	<0	0			0
u	-H -o	X	X			0
w	z <	co	cn			co

•	e	C	•	•	•	•	•	•
a	a	0	Q.	a	CL	CL	a	a
0	0	cn	®	®	®	•	0	0
*o	•o	c	0	0	0	0	0	•o
w	w	•H	U	n	i	■	■	w
c	c	P	C	c	c	£	c	c
8	<8	0	0	0	0	0	0	40
c	C	cn	c	fi	C	C	c	c
•H	•H	0	•H	•r4	•H	•H	fH	•H
	Cm	X	tk	X	Ol		Om	X

(J—

r< n T

--0 ''-0

208

1994/95 :KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

	b tn 0 c	1
•	•*4	r4 0		i		1 c c
c	0 C	r-l \| -H		(0		<0 0) ®
0	*0 -P	•H (0 -P		tni5		tPT5 K TJ
4->	rt -P	•P -P <0		G (0		C fl O fl
<0	p 10	<0 C		•p c		-H p -H C
	•p X	tnP p		p tn		k tfl p >t
<0	C (fi	<0 W 0		x cn		X Q <0 k
<0	10 <D	r4 S P		>«		p 5 fl
•H	6 XJ	(fi c		G CQ		C PH
	B r-4	B C*H		a>		® « -H P
cn	io a)	o a)		P >		P IP ffl -H
c	(fl XJ	C (0		a) io		®-H «O
•H	XJ	>06		£		XXX «
	•H 3	(0-H 0)	•	p tn		XX U X
	*0	P tj>r		<0 G		fl > O X
□	0)	tn (0 c	cn	(fi -H	•	mc m
	15 X	c X -h	a	tn p	c	tPC CQ
>	C (fi	-r4 -H C	•H	C 0)	®	C :« ® fl
P	10 -H	C rH P	P	•H (fi	m	•k E typ
	cn 6	B XJ	0)	G -H	r-4	c <-< <u w
(fi	10 0	P 3 10	(fi	15 tn a»		•o -X -X» 0
	-p c	O Q- >	•H	<U IQ	P	0) <0 V XI
0)	r4 0	<M 1 P	r-4	k rH	>1	k k
£	a> x	P (fi :O	<0	P O	P	P ® tO«fl
o	Q Q)	D Q <*-•	a	3 XI	(fi	3 TQ p a

a < e 3
Ö	c
a	® p
<	m	a
CU	k V	<
p	•s	0
X	o	fl
m	w	X
c		0
®	c	a
> w	fl h	&

CX	a	a
0)	0)	0)
*0	15	»a
(0	(0
G	G	c
10	<0	<0
6	G	c
-r4	•H	•H
IP	b	IP

VX? o— O

rt-

209

14 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

Finansdepartementet 1994-05-11

Administrativa enheten

Henrik Berggren

1 r-4				CU
		fl		cn
		C		1
0		0	>
		•H	0	•H
4>		43	•H	B
43		fl	r-4	0
•H		C	0	C
fl			CU	0
fl		*0		X
0		fl	0	a>
M		M	•H
		9	b	x
n		*0	0	tn
43		•H	c	c
•		> •	0	a>
43		9 cn	0	>
fl		M ax	w •	w
•		cx	P
fl		> H	> c	>
3	tr	fl	« a>	10
43		43	e
	M	X 9	X v	x
	T5	u cn	0 P	□
CL	s	>,•0	>, fl	>,
9	Q	M 3	k P	E
•O	D	H XI	H W
fl


44
Ö»
9
h

a
a	a)
fl
	10
r4	Ö
X	10
M	43
9	W
	0
	fl
CM		XJ	£	A
0*	•6	fl		<0
d	cx	43	P	P
H	s	0	0	0
	51	O	Ö	u
M
•
43

fl
«
fl	91
O	M
X	fl
	>
43	•H	•	•	•
fl	Ö	a	a	CL
•	in	a)	v	a»
fl	ö	•0	TJ	0
•	fl	9	to	w
r4	M	c	c	c
a	T5	fl	<0	fl
fl	Q	c	c	c
0	Q	•H	•H	•H
X	O	fa	fa	fa

			0 fl ffl P .
		*	k Hfl U
		C	O £ 0 C O
		0	tn o ti <0 tn
	1	c	«0 O C£«0
	p	0	k P k k
•	tu	> -H	P p £ 93 P
•H S	tn	10 P	0 0 k P
ÖX	tj	—1	P T! 93 10
W C	3	c cn	P C P P C
fl -H	£	O 0	fl fl P fl
X c		—1 CU	x tnP fl ti
U 43	>	P O	cn tn a «o
	<0	fl k	> fl p tn
i-i fl		P CU	> £ p u
>	a .	c cn	fl O B
43 M	0 c	0 tn	TJ C 0
43 X)	—i 0	co c	tn 0 0 tj
< 44	U) C	0 —1	C B C X
S	h O	k k	P > 3 k
öx	0 —1	CU 0	c tj fl cn fl
> -H	> P	TJ P	X C 0 B
fl r4	lU -H	fl p	93 fl C k C
43	ao cn	0 0	U £ 0:0 fl
X C	P 0	£ P	k B P a
□ 9	3 O.	k cu	0 fl P k
>44	CU 0	0 E	tj tn —< 0 tj
M 44	O k	> 0	C k > 0
H 0	cu cu	O X	B
	i <0 B	1 fl i
CQ	E 0	E 0
<	«-! m	P D
	c <	K <
a	i-i	l-l
6	0	0
a	CU M	CU k	B
43	CU <0	CU fl	10
w	5 >	5 >	P
>	M -t	M-I	to
w	O tn	o tn	TJ
	"O	•o	C
□	CO ofl	w «o	P
-r4	h k	k k	U
Ä	0 C0	0 tn
a	rU C	-1 c	p
a	P O	P O	P
M	3-H	3 P	41
O	O P	U p
		•
d	CU	CU	cu
0)	0	0	0
*Ö	•O	tj	TJ
n	tn	tn	a
G	c	c	c
fl	<o	0	10
C	c	C	B
•H	•H	—u	•H
fa	Ou	Cu	«u

210

Regeringen Anders Nordström Deltagande i överläggningar 21 000 kr

inom Sveriges Föreningsbank
om utformningen av bankens
förslag rörande byte av
associationsform.

P 44	P 44	P X
co	r-4	cn
r-4	ia	kO
ia	xr	cn
xr	ok	cn
OK	rH	cn cn

P	P	P
X	X
ok	co	O
XJ	KO	CD
r*	IA	CO
co	r*	cn
cn	CN	rH

P 44	P 44	P 44
cn	ia	O
xr	cn	o
cn	c*	o
cn	co	o
	cn	o ia

1994/95: KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

						tP	p en	CO	73
						•H	ti c	•H	ti
p						r-4	> -H	fl	C P fH
a)						P	co c	O	0 0 j-4
ök				ti		C	CO 73	C	73 P-H
73		>		cu		a)	•p 0	0	C P
		fl		0		fe	B P	44	> O
CQ		0	•	P		fe	0) p	w	ti fe tn
		C	cn	9	Ä	o	X 9		- ti
		0	10 OK	M	CO		co	KO	0) h
(A		□	a \		•H •	cn cn	IA 73	rH	CO • 73
•H		W	0) CN		73 S	\0 w	00 ’H	r-4 •	H C’H
73			tn OK	0	0) co	•• w	•• P	•• C	0) d -Q
a)		cn	C OK	OK	3 P	CM	CN OK	CN O	> 0
5		c	•r4 r-4	•H	cn a)	ok ja	OK C	OK -H	C P P
cn		0	P	P •	44	OK □	OK oti	OK C	P X UCJ —
		73 •	0 QK	0) ti	a) p	H O	r4 r-4	H 0	:O 0)
0)		Q) CN	QK ti	> C	ä ti				fe CO -C
43		3 ok	0 rH	cn p	H X	C0 tP	CO co	co P	P O
E-<		cn ok	P <0	s 0	c	Q C	Q k	Q acJ	kl ti F4 -r-4
		rM	P	P	r-4	•H	®ti	P	« tn □ p
>	•	>	> :O	> P	> ti	> rH	>	> a>	fe -H W ti
ti	cn	ti «H	ti <4-1	ti ti	ti *H	ti 73	ti CN	« c	rH C Cfl
	OK	P	p	44	u	C	OK	0	tnP O -H
44		44 ti	X 0	X Cfi	X c	44 ti	X OK	x s	ti C 44 C
□	CN	0 5	u tn	O	U ti	o x:	U f4	o	HG) ti
> OK		C	>73	>JS	> c	> a	>	>£	CO fe fl O
p	cn	p ti	p 3	P □	P-H	P cu	P ”ti	Ut O	C fe O kl
H r-4		H -m	H p	H O	H fe	H 9	H CU	H O	< 0 C0 O

CQ	CQ	CQ	CQ	CQ	CQ	CQ	CQ
<	<	<	<	<	<	«c	<
•H	•H	•f4	•H	•H	•H	•p
P	P	P	P	h	U	M	P
0)	0)	0)	0)	0)	0)	tu	0
44	44	44	44	X	X	X	44
O	U	U	U	O	O	O	□
>	>	>	>		>.
p	p	P	P	H		b	P
	E-»	H	H
co	co	co	CO	ta	a	a	cn
P	p	P	p	■P	■P	p	P
73	73	73	73	TJ	TJ	TJ	73
0)	0)	0	0	a>	a>	•	0
P	P	P	P	P	p	P	P
(0	CO	CO	CO	tn	to	tn	co
kl	P	p	p	m	M	p	p	a
0	O	O	0	0	0	0	0	H
z	z	z	z	z	z	z	Z	cn

		«.	•	•	•	•	•	c
cu	cu	CU	CU	cu	CU	CU	cu	tu
	0	0	0	0	0	0	0	0>
*Ö	73	73	73	73	73	73	73	c
co	co	0	n	CO	fl	a	fl	•f4
c	c	C	c	c	C	c	C	P
ti	ti	ti	ti	ti	ti	ti	ti	0
c	c	C	c	c	C	c	c	tn
-H	•H	•H	•p	•H	•H	•H	•H	0
fe	fe	fe	fe	fe	fe	fe	fe	a

211

1994/95:KU30
Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

i	i i i
o	o	o	r*
rH	c»	in	o
CM	co	CM	CM
		rH	CM

*0
fG
c
p

				1	n
				rH	<*
				r©	c*
			p	c	rH
	M		p	0
	•		V	•M
	*•		X	p	B
	*>		c	10	0
			<0	c	C
	•H		r4	•	0
	■		£	h CM	0
	3		•	•40 O'	M
	0		c •	c <*
	X		«0 P	•H r4	«
			r-l 4)	B	c
	■		P X	•H -H	0)
	p		m a)		TJ
	•		uo P	0 fi	i
	p		T-l o	M 3	3
rH	fl		<W -M	Q. C	w
t-H	•		r-1	<0
1	B		> £	> -r->	>
m	•	0	fi -H	<0	10
o	p	fC	£	p
i	M	M	X	X 0	X
	fl	tj	0 -1	o tn	0
	cu	C	>icH	>i*O	>
a\	•	C	M -H	M 3	k
r4	TJ	X	E< p	E* £	Ei
	a
	•fi
	H
	IM
	Ö»
	0 b
	a a	0	s
	a	k-	k
		c	0)
		0	p
	X	ro	X
	>3	p	3
	8	Cfi	•q
	**	0	o
		ro	h
	cn	M	cu	£	£
	o» o»	•B	ö	fi p	(0 p
c	H	c	E->	0	0
0)		X	m	o	o
p	M
P Q)	•
0 £	X
P c	H
C 0)	fl
0 c	■
E fl 0	fl	0
0 > M	0	p
p -h m	X	(t
hP tn		>
fl <0 P	41	•H
a m 0	B	0	å	å	cu
0) P CQ	•	U]	0	v	0
TJ 0)	■	D	tj	TJ	TJ
a -h x	•	<0	m	w	(0
C C-H	•H		c	c	c
fl -H kl	8*	•q	<0	<0	fl
C B C	I	2	c	c	c
•h •o a	0	0	•H	•H	•H
Cx < X	X	X	Cx	k	fe

		•H a <0			kl O cn		• K c 0 p «
>1		>1				•fi	fl -H
0	O	fi	•H			M	> kl
•H	•H	0	s			<M	0 X
r-4		c	0				0
0	O	0	c			O	£ C
cu	cu	0	0			O	U fl
		M	X			rH	O C
0	0		H			S •	•H
-H	■H	0				s	kl P
B	B	C	X		K	M C	0
0	O	0	<n		G	a) a)	tn «
c	C	TJ	c		(0	tj a	*0 X
o	o	0	0	•	P	r-4 »H	kl 0
0	q	s	>	cn	C	0 M	Cx c
M •	M .	tn	tn	o*	3	<H X	K 0
P	P			c\	u	a	>
> C	> C	>	>	rH		>• c	> 0
fl 0	fl 0	«	«		fi	<0 10	a
fi	fi			C	Ö*	c	c
X 0	X 0	x •	X	0)	•H	X-H	X 0
O P	□ p	U r>	U P		*0	□ «H	0 TJ
> fl	> «	Jxtn		UJ	•fi	>1
kl p	kl p	ki <n	kl		Z	M fi	M E
E-i W	E* W		E-<	£	s	t* O	E-i O

212

1994/95:KU30

Underbilaga 19
till bilaga A 8.1

Finansdep. Norstedts Tryckeri AB Tryck av Ds 1993:28 Beskattning 42 249 kr

av enskild...

213

tlTBiL i>Å// NGSD EP&2TEHEN~TE /

Uppdragets art

O»fattning

Uppdrags-
tagare

Uppdrags-
givare

1992/93:KU30

Bilaga A 1.13

Bilaga 1

Fakt kostn
exkl boks

1994/95: KU30
Underbilaga 20
till bilaga A 8.1

Avtalad
ersAttning

utredn.arb	-	SIAR i Sth AB	dep	24	500	-
rekryterings- arbete	18 dgr	Brinning konsult AB	dep	206	750	11000/dag
		HB Arbets- psykologisk konsult	dep	136	ooo'z	4000/kandi dat
utvirderings- arb	18 dgr	Univaraity ot dap Suaaax. England		112	000	-

214

Komplettering till 1992/93:KU30, bilaga A 1.13

1994/95 :KU30

Underbilaga 20
till bilaga A 8.1

Uppdragets art Omf

Uppdrags-
tagare

Uppdrags- Kostnad
givare exkl moms

Avtalad
ersättn.

Utbildningsför- slag	Diagraf	dep	23 633
Rapport Meeting the Challenge	Åkerblom grafisk form	dep	9 000
Sammanfattning - Meeting the Challenge	Katarina tryck	dep	15 450
Rådgivning i organisatoriska och personal- 0,5 politiska frågor	Brinning konsult AB	dep	5 500	11 000/dag
Informations- material	Gramma AB	dep	189 181

215

Bilaga 1994/95 :KU30

Underbilaga 20

till bilaga A 8.1

Konsulter 1993 (exkl uppdrag från departementets kommittéer)

Uppdrags- givare	Uppdragstagare	Uppdrag Kostnad (exkl moms)
dep	Ungdomsbarometer-92	Attitydundersökn bland Sveriges gymnasieungdomar	80 000 kr
dep	KOIN OR AB	Näringslivssamverkan inom högskoleområdet	24 000 kr
dep	Brinning konsult AB	Projekt Akademiskt ledarskap	192 000 kr
dep	KREAB, Kreativ Information AB	Stiftelsebildning av hög- skolor	31 500 kr
dep	ADB Strategi AB	Utvärdering SIRIUS-projektet	40 000 kr
dep	Ernst Young AB	Medelsanvädning vid odont. fakulteten Göteborgs univ.	17 000 kr
dep	Mannerheimer Swartling Adv.byrå	Stiftelsebildning av hög- skolor	12 000 kr
dep	Gramma AB	Informationsmaterial	2 267 687 kr
dep	Annika Röhl bild och text	Informationsmaterial "Kunskap och framsteg"	63 000 kr
dep	SACO	Jan Bröms expertuppdrag i studiemedelsfrågan	566 905 kr
dep	Graphic Systems	Kreativ process	47 858 kr
dep	Lunda forum	Utredningsarbete prop. 1992/93:170	22 500 kr
dep	SIFO, Management AB	Projekt Akademiskt ledarskap	25 344 kr
dep	Peter Sylwan journalist AB	UtR-proj ektet	17 500 kr
dep	CSV-konsult	Invigning av FN:s urbefolkningsår 1993	67 461 kr
dep	Vattenfall	ITER-projektet	89 112 kr
dep	Sthlms läns landsting Institutet för Regional Analys	ITER-proj ektet	210 228 kr

216

dep Studsvik Eco Safe

dep Cantarell AB

11 ER-projektet

Analys om språkskillnader och
språkutveckling utifrån ett köns-
och maktperspektiv

1994/95:KU30

Underbilaga 20

till bilaga A 8.1

272 073 kr

15 000 kr

217

93-03-04

1992/93 :KU30

Bilaga A 1.15

Bengt-Åke Nilson, SB

1994/95 :KU30

Underbilaga 21
till bilaga A 8.1

Inom A har vi under 1992 endast haft två konultuppdrag av
den typ som efterfrågas:

- regeringen var uppdragsgivare åt IMU-Testologen för en
undersökning av olika företags inställning till
ungdomspraktik. Kostnad 190 000:-

- A var uppdragsgivare åt Sveriges Tekniska Attachéer för
en praduktundersöknlng. Kostnad 35 000:-

Hälsningar

218

ARBETSMARKNADS-

DEPARTEMENTET

1994/95 :KU30

Underbilaga 21
till bilaga A 8.1

Planerings- och
budge tsekretarietet

1994-04-21

Departementssekreterare

Erik Holmstedt

Konstitutionsutskotttets kansli

Redovisning av UDPh

år 1993

Arbetsmarknadsdepartementet exkl. kommittéer har under år 1993 upphandlat
följande konsulttjänster:

Uppdragstagare/Uppdrag/Tid

Kostnad

Länsstyrelsen i Gävleborgs län 78 000 kr

Utredning om gränsdragning mellan glesbygds- och
landsbygdrpolitik samt samordning av rcgionalpolitiska
åtgärder och andra åtgärder.

1993-03-08 - 1993-05-14

TEMO

Utvärdering av arbetsmarknadsåtgärden arbetslivs-
utveckling.

1993-08-31 - 1993-12-01

Öhrlings Reveko

Utvärdering av Starta-Eget-Bidrag
1993-09-01 - 1993-12-31

200 750 kr

390 OQQ kr

Tbtalt

668 750 kr

Med vänlig hälsning

Poctadnu

103 33 Stockholm

Besöks tdrew

Drottninggatan 21

Tatofon rtxal 08 - 783 10 OO

Talafax 08 - 20 73 BS

Talax 122533 minlab S

219

ARBETSMARKNADS-
DEPARTEMENTET
PBS

Erik Holmstedt

1994/95:KU30

Underbilaga 21
till bilaga A 8.1

1994-05-18

Upphandlingar av konsulttjänster under åren 1992 - 1993

Budgetåret 1991/92 kunde p.g.a. tidsbrist inte tas fram.

Upphandling av tjänst har skett med avtal har skett i ett fall under våren 1992. Avtalet avser
underhållning på en personalfest. Uppdragstagare var Bo Gunnar Lindstedt och Tommy
Kruszeluicki. Kostnad 5 320 kr.

Budgetåret 1992/93

Ver.	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
402	Vårgårda sjukgymnastik	Föreläsare sem. Kvinnlig kompetens - Framtidens resurs	3 758 kr
460	MTH International	Föreläsare sem. Kvinnligt företagande 1991-06-04	20 000 kr
753	Rosengrens	Bryta upp kassaskåp	1 674 kr
1070	Ewerman Business	Föreläsare sem. Europa och Sverige i framtiden	2 000 kr
1263	Handelshögskolan i Stockholm	Språkgranskning av översättning	3 250 kr
1368	SCB	Statistik: Genom- strömningen i gymnasie- skolan	9 000 kr
1465	Ordväxlingen	Översättning Eur.Soc.Ch.	900 kr
1553	Industriekonomi E Giertz AB	Bedömning av IUC i Olofström	15 420 kr
1558	KREAB	OH-bild till pres. av KP	8 680 kr
1808	SCB	Statistik: Indelning av Sverige i NUTS-regioner	2 000 kr
1876	IMEDIA	Utskrift nym,hetsservice	556 kr
1897	Lars Florin KB	Affärsanalys av stöd till företag	4 600 kr

220

Budgetåret 1993/94 första halvan			1994/95 :KU30 Underbilaga 21 till bilaga A 8.1 Kostnad
Ver.	Uppdragstagare	Uppdrag	1994/95 :KU30 Underbilaga 21 till bilaga A 8.1 Kostnad
42	Temaplan	Granskning av investeringen "Resurs- snål produktion på svenskt vis	14 745 kr
74	Setterwall Advokatbyrå	Avtalsskriving med AMU Gruppen AB	33 000 k
309	Matton	Pennor till plotter	802 kr
576	Förvaltningskontoret	Tryckning visitkort	400 kr
594	Ordförrådet B Örtenstrand AB	Tryckning av "Regional development"	1 540 kr
688	SCB	Undersökning av de arbetslösas sociala och ekonomiska situation	59 000 kr

221

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Expeditionschefen

1994/95 :KU30

Underbilaga 22
till bilaga A 8.1
17-05-1994 A94/934/PBS

Riksdagens
konstitutionsutskott

Upphandling av konsulttjänster

Med anledning av utskottets skrivelse den 9 maj 1994 får
jag härmed lämna följande uppgifter.

Det har för departementet under 1992 och 1993 inte funnits
några särskilda regler avseende upphandling. Genom
arbetsordningeen för departementet och särskilda, ett par
gånger om året återkommande, beslut av departementschefen
finns regler om vilka personer som från tid till annan är
behöriga att fatta beslut i ekonomiska frågor, däribland
beslut om upphandling. Ställningstagande till eventuella,
för departementet särskilda regler kommer att tas sedan ett
pågående arbete i Statsrådsberedningen på riktlinjer för
upphandling i regeringskansliet avslutats.

Under 1992 och 1993 var utöver departementschefen,
statssekreteraren, expeditionschefen, chefen för
planerings- och budgetsekretariatet(PBS) och en handläggare
med ansvar för ekonomi- och budgetfrågor behöriga att
besluta i upphandlingsfrågor. Detta framgår av
arbetsordningen och beslut av departementschefen. Det
senaste beslutet är från den 31 januari 1994.

Viktigare beslut om upphandling dokumenteras genom att tas
in i departementets protokoll. I övrigt har beslut
dokumenterats på annat sätt, t.ex genom undertecknande av
en avtalshandling.

Utöver de uppgifter som departementet lämnat till KU i
skrivelse den 21 april 1994, lämnas härmed bilagda
kompletterande förteckning över upphandlingsärenden med
utgångspunkt i utskottets definition av sådant ärende i PM
den 9 maj 1994.

Med anledning av frågor av utskottet rörande vissa
särskilda upphandlingsärenden kan följande uppgifter
lämnas.

A93/1618/A Genom regeringsbeslut den 24 juni 1993
bemyndigades arbetsmarknadsministern att göra upphandling
av det slag som ärendet gäller inom angiven kostnadsram.
Departementet - genom departementschefen - fattade beslutet
om upphandlingen med motiveringen att den uppdragstagare

222

1994/95:KU30

Underbilaga 22
till bilaga A 8.1

som valdes var den mest ekonomiskt fördelaktiga. Av misstag
kom departementets beslut inte att dokumenteras på
föreskrivet sätt. Föredraganden i ärendet var inte behörig
att underteckna avtalet.

A93/678/RP Ärendet gäller inlåning av en tjänsteman vid en
länsstyrelse i syfte att denne skulle arbeta med ett visst
projekt under en kortare tid.

A92/1419/A Även i detta fall har regeringen bemyndigat
departementschefen att göra en upphandling inom angivna
ramar. Beslutet om upphandling togs av departementschefen.

Det bolag som valdes hade lämnat det mest ekonomiskt
fördelaktiga anbudet. Av misstag kom inte heller detta
beslut att dokumenteras på föreskrivet sätt.

223

Kulturdepartementet

PBS

930305 reviderad 940520

1994/95 :KU30
Underbilaga 23
till bilaga A 8.1

Redovisning av upphandlade konsulttjänster inom Kulturdepartementets
verksamhetsområde år 1992

Företag	Avtalad ersättning,kr (exkl.moms.)	Faktiskt utbetalt (kr)	Uppdragsgivare
Bohlins revisionsbyrå	52 500	29 925	Kulturdepartementet
JOB systemintegration AB	390 000	386 250	Kulturdepartementet
Ranveig Jacobsson	40 000	51 750	Kulturdepartementet
Ingrid Widlund	30 000	28 000	Kulturdepartementet
Wildeco	90 000	107 533'	Kulturdepartementet

1 Merkostnader pga av högre kvalitet på papper och omslag än vad som efterfrågades i offerten.

\'<K--

Tommy

224

Kulturdepartementet

PBS

940413

1994/95 :KU30
Underbilaga 23
till bilaga A 8.1

Magnus Isberg

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Redovisning av upphandlade konsulttjänster inom Kulturdepartementet år

1993

Företag Avtalad

ersättning,kr
(exkl.moms.)

Ann Fredriksson
Utvecklingskonsult

AB	12000
Firma Elisabeth Lögdberg	12 000
JOB
systemintegration AB	60 000

Faktiskt utbetalt Uppdragsgivare
(kr)

12 000 Kulturdepartementet

49 875 Kulturdepartementet

Kopia

Bengt -Åke Nilsson, SB

15 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

225

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Administrativa sekretariatet

Margit Larsson

1993-02-25

Expeditionschefen

1994/95 :KU30
Underbilaga 24
till bilaga A 8.1

Redovisning av konsultuppdrag år 1992

Uppdrags- Uppdragstagare/Uppdrag/Tid Avtalad kostnad Utbetalat

givare__________________________________________________exkl moms exkl moms

Dep

Baker & McKenzie Advokatbyrå

Juridiskt biträde åt Näringsdep vid försälj-
ning av statens aktier i OK Petroleum AB

Timpris enl advokat-
taxa för de jurister
som medverkar

147 820 kr

Dep

Bergark AB

Sammanställning av synpunkter från svenska
företag betr framtida svenska satsningar på
rymdverksamhet. 1992-04-15—06-15

250 000 kr

Dep

Sverker Gustavsson, Uppsala univ

Översyn av verksamheten vid Statens institut
för byggnadsforskning. 1992-05-15—09-15

200 000 kr

134 695 kr

Dep

EuroFutures AB	200 000 kr	179 087 kr
Utvärdering av Invest in Sweden-projektet. 1992-03-06-09-14

Reg

EuroFutures AB	188 000 kr	150 000 kr
Utvärdering av Svenska Uppfinnareföreningen. 1992-04-29-09-14

91 000 kr1

106 111 kr

Dep

EuroFutures AB

Översyn av Stiftelsen Norrlandsfondens verk-
samhet. 1992-07-02-09-18

Dep

Gemandt Advokatbyrå AB, Mats Heuman
Uppdrag att biträda vid förhandling samt upp-
rättande av köpeavtal vid försäljning av
statens aktier i Svalöv. 1992-04-01-06-01

1 400 kr/tim

134 620 kr

Dep Gordon & Nelson Företagskonsulter AB

Genomgång av möjligheter till privatisering
av SIFU-Stiftelsen. 1992-10-02-10-13

120 000 kr

112 394 kr

‘Muntligt avtal om fördjupning av uppdraget

226

Uppdrags- Uppdragstagare/Uppdrag/Tid
givare

1994/95:KU30

Underbilaga 24
till bilaga A 8.1

Avtalad kostnad Utbetalat
exkl moms exkl moms

Dep	IMIT, Institute for Management of Innovation and Technology Studie av teknikbaserade företag. 1992-03-02- 10-31	847 000 kr	492 849 kr
Reg	IT Nova AB Genom en förstudie analysera möjligheterna till samverkan kring gemensamma IT-frågor för de civila och militära tjänsteområdena. 1992-06-30-10-01	91 200 kr	91 200 kr
Dep	JKL Information AB Olika tjänster inom kommunikationsområdet i samband med privatiseringsarbetet. 1992-03-01— 08-31	585 000 kr	598 428 kr
Dep	KPMG Bohlins Utvärdering av ekonomiska konsekvenser för Vattenfall av de ändrade förutsättningarna för natuigasverksamheten i Sverige. 1992-08-31- 09-30	75 000 kr	66 650 kr
Dep	KPMG Bohlins Studie om lönsamheten inom svensk kraftindustri. 1992-08-31-12-31	175 000 kr	167 600 kr i febr -93
Dep	KREAB, Kreativ Information AB Arvode för kommunikationsplan. 1992-03-19-04-07	50 000 kr	50 000 kr
Dep	KREAB, Kreativ Information AB Rådgivning i samband med utarbetande av en ny modell för byggnadsreglering, 1992-08-01— 12-31	168 000 kr	134 400 kr
Dep	Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB Affärsjuridiska konsultationer i samband med överföring av verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform. 1992-04-01-08-01	200 000 kr	155 000 lo-
Dep	Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB öhrlings Reveko Uppföljning och granskning av SAAB 2000- projektet.	262 800 kr	SS 200 kr 226 088 kr

227

avtalet medgavs att JKL fick debitera godkända utlägg utöver arvodet på 585 000 kr.

1994/95:KU30

Underbilaga 24
till bilaga A 8.1

Uppdrags- Uppdragstagare/Uppdrag/Tid Avtalad kostnad Utbetalat

givare--------------------------------------------------exkl moms_______exkl moms

Dep

Respondum AB

Kartläggning av ägarsituationen och ekono-
miskt läge för vissa regionala investmentbolag.
1882-08-01-09-16

10 000 kr

+ expenser

15 559 kr

Dep

SET, Svensson, Eriksson & Tjus Revisionsbyrå 1 400 kr/tim
Uppdrag att värdera aktierna i Svalöv AB samt
biträda vid förhandling vid försäljning av statens
aktier i Svalöv. 1992-02-03—06-09.

179 000 kr

Reg

SICS, Swedish Institute of Computer Science
Genom en förstudie analysera möjligheter och
redovisa en kostnads-/nyttoanalys kring det s k
SIREN-projektet (Swedish Research and
Educational NetWork). 1992-12-01-1993-02-28

150 000 kr ej slutredov

Reg

Statistiska Centralbyrån

Utreda möjligheterna att begränsa de små och
medelstora företagens uppgiftslämnande för
statistikändamål. 1992-04-23-10-02

200 000 kr

Anm: Uppföljning av uppdraget visade att kostnaden
blev 85 000 kr. SCB återbetalar 115 000 kr.

Dep

Reg

Dep

Statistiska Centralbyrån Framtagande av statistik om nyföretagandet i Sverige under 1991, m m	534 000 kr	534 000 kr
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet Bevaka frågor rörande standardisering, provning och certifiering i Europa. 1992-01-01-1992-12-31	484 000 kr	484 000 kr
Öhrlings Reveko Ekonomisk värdering av SEMKO AB. 1992-08-26-09-04	30 000 kr 13 000 k?	43 000 kr i febr -93
öhrlings Reveko	235 000 kr	235 000 kr*

Kartläggning av företag som startats med hjälp
av starta-eget-bidrag. 1992-10-20—11-23

3Departementsprotokoll 1993-01-18. 22,

‘Delat uppdrag med Arbetsmarknadsdep som i januari -93 betalat 160 000 kr till Näringsdep.

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Administrativa sekretariatet
Viveca Rostén

1994-05-19

1994/95: KU30
Underbilaga 25
till bilaga A 8.1

Tilläggsredovisning av konsultuppdrag år 1992

Kommentar

Uppdragstagare/Uppdrag

Avtalad
kostnad exkl
moms

Utbetalat 1992
exkl moms

Mindre upphand
ling

Ahrens & Partners Tillväxtkonsulter AB
Föredrag i samband med chefsutbildning.
920513

6 500 kr

Mindre upphand-
ling. Upphandlad
1991

Anjoy Research Svenska AB

Hans Lundgren, arbete utfört för
Näringsdepartementets räkning perioden
november 1991 till januari 1992

57 400 kr

Förhandlingsupp-
handling med
flera anbuds-
givare

CARTA Relationskonsult AB

Uppläggning av strategi för statliga insatser
för turism

DP 920421, 880/92. DP 920622, 1396/92

195 240 kr

Gemensamt RK

Upphandlat av

Cosmos-gruppen

Cibol-Egretta/Förvalmingskontoret

Utbildning i den nya statliga
redovisningsmodellen

2 739 kr

Framställning
av trycksak

DSN Communications Inc.

Produktion av nyhetsbrev, Invest in Sweden-
projektet

DP 921211, 2348/92

USD 10 000

78 587 kr

Mindre upphand-
ling

Elmzell Advokatbyrå AB

Juridiskt arbete i personalärende, 921124

33 000 kr

Framställning
av trycksak

Ericson & Embrink AB 305 500 kr

Framställning av informationsmaterial för

Invest in Sweden-projektet

DP 920306, 510/92

100 000 kr

229

1994/95 :KU30
Underbilaga 25
till bilaga A 8.1

RD-beslut om inrättande av ett Mineralinforma- tionskontor	Lars Foyer Bedömning av förutsättningar för och konsekvenser av omlokalisering av statlig verksamhet till Malå DP 920120, 124/92	70 000 kr	69 085 kr
Framställning av trycksak	Gullers Grupp Informationsrådgivare AB Framställning av broschyren Invest in Sweden DP 920427, 863/92. DP 920703, 1416/92. DP 920921, 1892/92	349 305 kr	349 305 kr
Förhandlings- uppdrag	Åke Hallman underkonsult Förvaltnings AB Mats B O Larsson Uppdrag att företräda staten i vissa överläggningar om stamnätsavtalet DP 920928, 1966/92	250 000 kr
Mindre upphand- ling	Handelshögskolan i Stockholm, Peter Jennergren CB-kalkyl gällande lagstiftning om brandvamare i nyproducerade lägenheter, 920618		9 600 kr
Mindre upphand- ling	Industriförbundet Framtagning av ekonomiskt underlagsmaterial (Annika Sandström) 921009		713 kr
Mindre upphand- ling	K R Jönsson Genomgång av Euratomfördraget och konsekvenser för kämtekniklagstiftningen. Delat uppdrag med Miljö- och Naturresursdep, 921007	6 000 kr	6 000 kr
Framställning av trycksak	KPMG Bohlins Framställning av informationsmaterial för Invest in Sweden-projektet DP 920306, 483/92	50 000 kr	50 551 kr
Förhandlingsupp- handling med en anbudsgivare	Price 'Waterhouse Granskning av vissa uppgifter i anslutning till bildandet av Swedish Ordnance DP 920302, 463/92	87 490 kr	87 490 kr 230

Avser trycksak

Samhall A VEBE AB 25 000 kr

Lagerhållning och distribution av broschyren

Invest in Sweden

DP 920306, 496/92

1994/95 :KU30

Underbilaga 25

till bilaga A 8.1

24 803 kr

Mindre upphand-
ling

Statistiska Centralbyrån SCB

Skatteutfallsberäkningar för alternativa
energiskattemodeller

8 750 kr

Framställning av
trycksak

Stiftelsen Svenska Institutet

Framtagning av informatinsmaterial i
samband med Invest in Sweden-projektet
DP 92-04-15, 797/92

75 000 kr

67 033 kr

Mindre upphand-
ling

Tönnerviks Revisions AB

Utredning om ersättning mellan staten och
Företagskapital AB om förvaltning av
Stiftelsen Småföretagsfonden

DP 920127, 215/92

50 000 kr

49 500 kr

Kommentarer

Mindre upphandling avser sådana upphandlingar där direktupphandling, dvs upphandling utan
anbudsförfarande m m, är tillåten enligt Riktlinjer.

Framställning av trycksak

Dessa uppdrag redovisades inte i tidigare redovisningar till KU på grund av den begränsning som
angavs av Statsrådsberedningen.

231

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Expeditionschefen

1994-04-14

1994/95:KU30

Underbilaga 26
till bilaga A 8.1

Riksdagens
Konstitutionsutskott

Bifogat redovisas Näringsdepartementets upphandling av konsulttjänster under år
1993.

Redovisningen omfattar inte de konsulttjänster som har upphandlats av departe-
mentets kommittéer. Uppdrag beträffande privatiseringen har redovisats separat.
I förteckningen har inte heller tagits med uppdrag som departementet har lagt ut
på olika översättare/översättningsföretag.

Upphandlingen har skett enl. upphandlingsförordningen och Riksrevisionsverkets
föreskrifter till upphandlingsförordningen samt enl. Riktlinjer för tjänste-
upphandling inom Näringsdepartementet, dagtecknade 1992-10-26 .

C H Fallenius

Kopia till

statsrådet P. Westerberg
statssekreteraren H. Karlander
B-Å Nilsson, SB

232

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress

Freds gatan 8

Telefon

08 - 763 10 00

Telefax

08 -411 36 16

Telex

14180 MININD S

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Administrativa sekretariatet
Viveca Rostén

1994-04-08

Expeditionschefen

1994/95:KU30

Underbilaga 26
till bilaga A 8.1

Redovisning av konsultuppdrag år 1993

Utbetalat

Uppdrags- Uppdragstagare/Uppdrag/Tid Avtalad kostnad under 1993

givare_______________________________________________________exkl moms_________e2s3d. rn.Qm?

Dep	Gullers Grupp Informationsrådgivare AB Framtagande av informationsskriften "Råd och kapital för småföretagare" angående statliga insatser på risk- kapitalområdet. 930104 § 16, 2/93	200 000 kr	198 400 kr
Dep	EuroFutures Fredriksson & Farmers AB Fördjupad översyn av Stiftelsen Norrlandsfonden 930104 § 2, 3/93	30 000 kr	28 611 kr
Dep	Statistiska Centralbyrån, SCB Beräkna sysselsättningseffekter av infrastruktur- investeringar 930118 § 8, 66/93	35 000 kr	33 000 kr
Dep	Johan Torstensson Uppdrag att utarbeta en rapport om svensk produktions konkurrenskraft och förändringarna i Östeuropa. 930208 § 2, 139/93	22 800 kr	22 800 kr
Dep	doc. Lars Lundberg (Pär Hansson) Uppdrag att utarbeta en rapport om det svenska näringslivets konkurrenskraft 930208 § 3, 140/93	25 650 kr	25 650 kr
Dep	Temaplan Företagsutveckling AB Uppdrag att utarbeta en rapport om kompetens- och kunskapsutvecklingens betydelse för svensk produktion. 930208 § 8, 141/93	10 000 kr	2 400 kr
Dep	KREAB, Kreativ Information AB Rådgivning i samband med utarbetande av en ny modell för byggnadsreglering 930212 § 2, 278/93	201 600 kr	201 600 kr

233

1994/95:KU30

Underbilaga 26
till bilaga A 8.1
Utbetalat

Uppdrags- Uppdragstagare/Uppdrag/Tid Avtalad kostnad under 1993

givare __________________________________________exkl moms________exkl moms

Dep	Bohlins Revisionsbyrå AB Genomlysa vissa frågeställningar avseende Vattenfall AB 930330 § 2, 645/93	100 000 kr	48 052 kr
Dep	Gullers Grupp Informationsrådgivare AB Uppdrag att revidera broschyren "Invest in Sweden”. 930524 § 9, 657/93	62 000 kr	61 291 kr
Dep	Styrelsen för teknisk ackreditering, SWEDAC Uppdrag att dels utreda frågor om marknads- övervakning av produkter, dels samordna föreskrifter om legal metrologi 930712 § 7, 860/93	380 000 kr	380 000 kr
Dep	Senior Service AB Konsultinsatser i Estland, Lettland och Litauen. 930601 § 7, 977/93	110 000 kr	98 409 kr
Dep	Sveriges Exportråd Delfinansiering av projektet "Team Export 1993" 930608 § 2, 1124/93	2 500 000 kr	2 500 000 kr
Dep	Åke Hallman underkonsult: Förvaltnings AB Mats B-0 Larsson Uppdrag att företräda staten i vissa överläggingar om stamnätsavtalet 930608 § 3, 1144/93	60 000 kr	40 000 kr
Dep	Riksrevisionsverket Granskning av resultat- och balansräkning för Boverkets TG-kontor 930624 § 12, 1328/93	11 658 kr	11 658 kr
Dep	K-Konsult Energi Stockholm AB, Hans Isaksson Uppdrag att göra vissa ekonomiska och tekniska utredningar i samband med översyn av fast- bränslelagen 930701 § 2, 1381/93	50 000 kr
Dep	KREAB, Kreativ Information AB Rådgivning i arbetet med att reformera regleringen på byggområdet 930712 § 8, 1423/93	168 000 kr	134 400 kr

234

1994/95 :KU30

Underbilaga 26
till bilaga A 8.1

Utbetalat

Uppdrags- givare	Uppdragstagare/Uppdrag/Tid	Avtalad kostnad exkl moms	under 1993 exkl moms
Dep	FöretagsJuridik, Nord & Co AB Affärsjuridiska konsultationer vid ombildandet av Statens provningsanstalt till aktiebolagsform 930712 § 9, 1424/93	200 000 kr	29 200 kr
Dep	öhrlings Reveko Uppdrag att utvärdera Utvecklings AB Skepp sankaret 930712 § 15, 1427/93	60 000 kr	60 000 kr
Dep	IMIT, Christer Olofsson Studera svenska småföretags möjligheter att generera riskkapital, externt och internt 931004 § 2, 1556/93	560 000 kr
Dep	Kammarrättskigmannen Per Anders Lindgren Uppdrag betr, riskkapitalavdraget (Gemensamt med Fi-dep) 930920 § 2, 1794/93	41 550 kr	41 550 kr
Reg	Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK-Analys Uppdrag att utreda vissa frågor kring mätning i samband med öppna nät på elmarknaden 930920 § 4, 1797/93	385 000 kr
Dep	Teruum AB Uppdrag att utreda den internationella handeln med en avreglerad svensk elmarknad 931018 § 7, 1890/93	100 000 kr	100 000 kr
Dep	Svein Storstein Pedersen Uppdrag att granska hur det av Ellagstiftnings- utredningen (NI992:04) föreslagna regelverket kan beräknas påverka leveranssäkerheten på den svenska elmarknaden på såväl kort som lång sikt 931018 § 6, 1891/93	300 000 kr	263 363 kr
Dep	Ecantil AB, Owe Andersson Uppdrag att värdera och redovisa de små kundernas möjligheter att agera på en elmark- nad i konkurrens 931018 § 8, 1920/93	80 000 kr	73 100 kr

235

Uppdrags-
givare

Dep

Uppdragstagare/Uppdrag/Tid Avtalad kostnad

exkl moms

Ingenjörsfirman Bergman & Co AB 210 000 kr

Uppdrag att i en analys beskriva konsekvens-
er för det svenska elsystemet av att införa
en spothandel för el och en reglermarknad
931025 § 1, 1953/93

1994/95 :KU30

Underbilaga 26
till bilaga A 8.1

Utbetalat

under 1993

exkl moms

Dep

Mdin, Bengt Arne 6 600 kr

Uppdrag kring teknikbrostiftelsema

931105 § 1, 2121/93

Dep

Åke Hallman 465 000 kr

underkonsult: Förvaltnings AB Mats B-O Larsson
Uppdrag att företräda staten i vissa överläggingar
om stamnätsavtalet

931115 § 2, 2171/93

302 906 kr

Dep

Försvarets forskningsanstalt, Forskningsgruppen 263 000 kr

för miljöstrategiska studier

Analys av miljö- och eneigieffektiviseringseffektema

av en reformerad elmarknad

931130 § 1, 2291/93

Dep

Gramma AB 69 732 kr

Framställning av broschyren Företagande
och konkurrens på likvärdiga villkor

940110 § 5, 2223/93

236

NÄRINGSDEPARTEMENTET
Administrativa sekretariatet
Viveca Rostén

1994-05-19

1994/95 :KU30
Underbilaga 27
till bilaga A 8.1

Tilläggsredovisning av konsultuppdrag är 1993

Kommentar	Uppdrags tagare/Uppdrag	Avtalad kostnad exkl moms	Utbetalat 1993 exkl moms
Mindre upphand-	Amfora Konsult		4 000 kr
ling	Utbildning om utvecklingssamtal

Mindre upphand- ling	Ganuronen Fastighetsvärdering i Borås i samband med bolagisering av Statens Provningsanstalt DP 930524, 1031/93	28 500 kr	28 500 kr
Forts av tidigare uppdrag redovi- sat 1992	Gordon & Nelson Företagskonsulter AB Genomgång av alternativ för att privatisera SIFU DP 930208, 200/93	100 000 kr	80 227 kr
Framställning av trycksak	GRAMMA AB Sammanställning av regeringens skrivelse med redogörelse för de statliga företagen DP 930524, 1031/93	100 000 kr	70 925 kr
Mindre upphand- ling	KREAB, Kreativ Information AB Framtagmng av underlag för tal och bildserie om byggmaterialbranschen		7 760 kr
Mindre upphand- ling	Sandahl Partner Uppdrag i samband med rekryteringsärende		14 500 kr
Förhandlingsupp- handling med flera anbuds-	Sandahl Partner Uppdrag i samband med utbildning: chefs- utveckling		125 900 kr

givare

Kommentarer

Mindre upphandling avser sädana upphandlingar där direktupphandling, dvs upphandling utan anbuds-
förfarande m m, är tillåten enligt Riktlinjer.

Framställning av trycksak

Dessa uppdrag redovisades inte i tidigare redovisning till KU på grund av den begränsning som angavs
av Statsrådsberedningen.

237

NÄRINGSDEPARTEMENTET
AdS

KdM

1994-05-11

1994/95 :KU30
Underbilaga 28
till bilaga A 8.1

A 1. Övriga tryckkostnader (2549-4, 5239-9)

1992
Bongs	5 88(T
Bongs	14 936	brevpapper, kuvert
Bongs	2 14 U
Relieftryck	1 757	visitkort
Birger Gustafsson	910	kuvert, engelsk logo
Nässjötryckeriet	1 060'	blankettset, företags-
Nässjötryckeriet	1 188^	paket
RH Inf	7 754	julkort
1993
Bongs	1 319''
Bongs	1 364	brevpapper, kuvert
Bongs	20 420,
Sthlm univbibl	50	kopior
Bongs	1 364	brevpapper, kuvert
Kommentus	593	kommittédirektiv
Relieftryck	529	visitkort
Riksd tryckerienhet	490	köp av riksdagstryck
Relieftryck	531	visitkort
FK	3 700	korrespondenskort, visitkort

A 1. Övriga informationskostnader (5272-0)

1992

1993

Infomedia

876 telefaxkatalogen

238

NÄRINGSDEPARTEMENTET
Administrativa sekretariatet
Viveca Rostén

1994-05-19

1994/95 :KU30
Underbilaga 29
till bilaga A 8.1

Redovisning av anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m m under
perioden den 23 januari 1992—31 december 1993

Uppdragstagare/Uppdrag

Avtalad kostnad
exkl moms

Utbetalat kronor
exkl moms

ABB Aros Fondkommission AB

Rådgivare vid försäljning av statens aktier i
AB Svensk Anläggningsprovning/SEMKO
AB

750.000

Baker & McKenzie Advokatbyrå

Juridiskt biträde vid försäljning av statens
aktier i OK Petroleum AB

1.455.182

Baker & McKenzie Advokaibyrå 45.700

Juridiskt biträde inför privatisering av

SEMKO AB

Baker <k McKenzie Advokaibyrå 23.920

Juridiskt biträde vid utarbetande av avtal för

AB Svensk Anläggningsprovning

Bure Förvaltnings AB 120.950

Framtagning av prospekt inför notering av

Bure-aktien

Ehrenstråhle & Co AB 410.031

Tryckning och distribution av brev till dem
som ej erhållit tilldelning av Celsius-aktier

Ehrenstråhle & Co AB

Undersökningar och framtagande av
faktaunderlag i samband med
börsintroduktion av Celsius Industrier AB

105.864

FöretagsJuridik Nord & Co AB

Juridiskt biträde och konsultation avseende
koncernstrukturen för Vattenfall AB

14.900

239

27-MRJ-1994 15:58

NARINGSDEPARTEMENTET

Företagsluridik Nord & Co AB
Juridiskt biträde avseende Assi-Domän

Företagsluridik Nord & Co AB

Juridiskt biträde avseende försäljning av
aktier i Rödkallen AB

1994/95:KU30

Underbilaga 29
till bilaga A 8.1

2.926.547

9.000

44.500

Gemondr Advokaibyrå AB

Biträde vid förhandling samt upprättande av
köpeavtal vid försäljning av statens aktier i
S valöv

134.620

Gramma

Utarbetande av en skrift om statliga företag

Gullers Grupp Informationsrådgivare AB
Utarbetande av informationsmaterial om
privati seringsprogrammet

Gullers Grupp Informationsrådgivare AB
Utarbetande av en skrift om’ de statliga
företagen

Handelsbanken

Arvode och portokostnader i samband med
utskick av privatiseringsbroschyr

Iruerlindgua AB

Översättning till engelska ava texter om
privatisering av statliga företag samt
pressmeddellanden

295.000

814.652

208.902

725.262

2.765

JKL

Olika tjänster inom kommunikationsområdet i
samband med privatiseringsarbetet

Arvode 585 000 kr
samt godkända
utlägg

598.428

Kleinwort Benson Ltd

Rådgivare och ombud åt bl.a.
Näringsdepartementet vid försäljning av
statens aktier i OK Petroleum AB

2.000.955

240

27-MAJ-1994 15:59

NARINGSDEPARTEMENTET

KREAB Kreativ Information AB

Arvode för kommunikationsplan

Lagerlöf & Leman Advokaibyrå

Juridiskt biträde vid försäljning av statens
aktier i SAKAB

Posten Brev

Portokostnader för utsändande av brev till
dem som ej erhållit tilldelning av Celsius-
aktier

1994/95:KU30

Underbilaga 29
till bilaga A 8.1

4.834.084

50.630

27.673

777.654

Posten Brev

Portkostnader i samband med utskick av

Privati se ringsprogrammet

Respondum AB (O. Rydh)

Kartläggning av ägarsituationen och
ekonomiskt läge för vissa regionala
investementbolag

62.687

15.559

Sfcädehannn 2.989

Resekostnader för O Rydh

SET Svensson, Erikson Tjus Revisionsbyrå 179.000

Uppdrag att värdera aktierna i Svalöv AB
samt biträda vid förhandling vid försäljning
av statens aktier i Svalöv

Sparbanken Sverige AB, Fond, Valuta &

Finans

Kostnader vid direktreklam samt
resekostnader vid Celsiusdagen

346.713

Sparbanken

Ersättning för arbete vid försäljning av aktier
i Bure Förvaltnings AB

2.396.427

Televerket

Abonnemangs- och samtalskostnader

P Tegnér, 1992-02-14--920519

14.577

241

16 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

27-MRJ-1994 15=59

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994/95 :KU30
Underbilaga 29
till bilaga A 8.1

Advokatfirman Vinge KB

Juridiskt biträde vid försäljning av aktier i
Celsius Industrier AB

3.873.909

369.320

öhrlings Reveko

Ekonomisk värdering av SEMKO AB

Summa utbetalat

43.000

412.320

12.046.860

242

. NÄRINGSDEPARTEMENTET
Administrativa sekretariatet
Viveca Rostén

Tel: 08-763 2281

1994-05-19

1994/95 :KU30
Underbilaga 30
till bilaga A 8.1

Gullers Grupp Informationsrådgivare AB

Alla belopp redovisas exklusive moms.

Avtal	Beslut	Anslag	Utbetalning	Övrigt	KU- rapport
1991
Offert 910423	Gm attest 30 000 kr	SAV	30 000 kr	Intem utbildning om kontakter med massmedia
Sta 1991			30 000 kr
1992
Brev 920319 (beställning)	DP 920504	E4.	50 000 kr	Kommplan priv	KU P
Offert 920522 N:s best 920615	Gm attest 99 178 kr	E 4.	99 178 kr	Generell info priv Arvode, annons,	KU P

broschyr, OH, övers

	DP 920427 222 000 kr	C 4.	199 949 kr	Broschyr Invest in Sweden, Projledn broschyr, mapp, översättn
	DP 920703 115 000 kr	B 11.1	124 607 kr	Broschyr Invest in Sweden, kontakt, tryck, ny lito till omslag
Brev 920615 (beställning)	DP 920921 634 753 kr	B 4.	21 000 kr 93 665 kr 89 567 kr 430 521 kr 634 753 kr	Generell info priv OH, mappar, övers	KU P KU P KU P KU P
	DP 920921 12 305 kr	B 11.1	24 749 kr	Broschyr Invest in Sweden, tilltryck
	DP 921123 30 721 kr	B 4.	30 721 kr	Generell info priv OH på engelska inkl översättn	KU P

243

1994/95:KU30

Underbilaga 30
till bilaga A 8.1

	DP 921008 200 000 kr DP 921123 8 902 kr	B 4.	208 902 kr	Skrift om stati ftg Projledn, broschyr textbearbetn, tryck	KU P
Sta 1992			1 372 859 kr
1993
930416	DP 930104	B 5.3	15 000 kr	Infoskrift Råd och	KU93
	200 000 kr			kapital för småföret.
			24 881 kr	H	KU 93
			15? 519 kr	kontakt, tryck	KU93
			198 400 kr	84 850 ex
	DP 930524	B 11.1	24 182 kr	Rev uppl av Invest	KU93
	62 000 kr		37 109 kr 61 291 kr	in Sweden, arvode tilltryck	KU93
Sta 1993			259 691 kr
1994
Offert 931220	DP 940110	B 5.	82 628 kr	Infoskrift Råd och
	400 000 kr			kaptital för småföret.
Sta 1994			82 628 kr
Totalt utbetalt			1 745 178 kr
Totalt beslutat	2 064 859 kr

Redovisning till KU

Uppdragen till Gullers under år 1992 har inte medtagits i redovisningen till KU för år 1992 p g a den
begränsning i redovisningen som angavs av Statsrådsberedningen 1993-02-17, där det bl a angavs att
uppdrag att "framställa trycksaker" inte skulle tas med. De uppdrag som avser privatiseringen har
dock redovisats i Underlag i anslutning till konstitutionsutskottets granskning av regeringens
handläggning av privatiseringen av statliga företag i vad avser Näringsdepartementets område (KU P i
sammanställningen ovan). Denna redovisning tar upp två poster; 814 652 kr för informationsmaterial
om privatiseringsprogrammet och 208 902 kr för utarbetande av skrift om de statliga företagen. De
poster som markerats med KU P ovan summerar till dessa två belopp.

Uppdragen under 1993 är i sin helhet upptagna i redovisningen till KU för år 1993. De är där
redovisade på två poster, 198 400 kr och 61 291 kr. Dessa återfinns ovan markerade med KU 93.

244

NÄRINGSDEPARTEMENTET
Administrativa sekretatiatet
Viveca Rostén

Tel: 08-763 2281

1994-05-19

1994/95:KU30

Underbilaga 31
till bilaga A 8.1

KREAB

Anlitande av George Danell genom KREAB

Georg Danell anlitades genom KREAB fr o m den 1 augusti 1992 för rådgivning i byggfrågor.
Förhandlingen med Danell sköttes av dåvarande statssekreteraren Birgit Emgren. I första hand
ville departementet ha ett arrangemang därDanell anlitades personligen på samma villkor som
han hade haft som utredare i Finansdepartementet. Detta visade sig inte vara möjligt utan
resultatet blev att Danell anlitades som konsult genom KREAB.

Konsultavtalet har tecknats med Danell p g a hans personliga egenskaper och hans unika
kompetens i byggfrågor. Danell har ett stort kontaktnät inom byggbranschen och har å
regeringens vägnar utrett regelreformeringen inom byggområdet.

Avtalet innebär att en insats om i genomsnitt 2,5 dagar per månad - högst 3 - förväntas av
Danell till en kostnad av 11 200 kr/dag (33 600 kr/månad) exkl moms men inkl OH-kostnader.
Ev. kostnader för resor får debiteras utöver arvodet.

Avtalet träffades mellan KREAB och Näringsdepartementet genom enheten för teknologisk
infrastruktur med visst bistånd från administrativa sekretariatet. Departementsrådet Björn
Englund undertecknade avtalet för departementets räkning. Uppdragsbeskrivning enligt bilaga.

Avtalen har träffats för ett halvår i taget. Ekonomiska villkor har varit betalning i efterskott per
månad mot faktura. Betalningstid 30 dagar.

Senast har Danells uppdrag åt departementet omfattat:

- att finna finansiering av forskningsprojekt vid den KTH-institution i Gävle som bildats efter
nedläggningen av Statens institut för byggnadsforskning (SIB) med medel från bygg- och
fastighetsbranschen. Här har Danells person och kontaktnät varit av avgörande betydelse.

- att utarbeta och genomföra en ny modell för byggnadsreglering, omfattande bl a

- Boverkets nya byggnadsregler, BBR 94’

- råd och konsultationer i samband med PBL-propositionen (N:s bilaga)

245

1994/95 :KU30

Underbilaga 31
till bilaga A 8.1

Avtal	Beslut	Utbetalning	KU
920626 för 920801-921231	920703 depprot PW 168 000 exkl moms från A 3.	33 600 kr i okt 92 33 600 kr i nov 92 33 600 kr i dec 92 33 600 kr i jan 93 33 600 kr i febr 93	KU92
930128 för 930101-930630	930212 depprot PW 201 600 exkl moms från A 3.	33 600 kr i mars 93 33 600 kr i mars 93 33 600 kr i maj 93 33 600 kr i juni 93 33 600 kr i juni 93 7 790 kr i juli 93 33 600 kr i aug 93	KU93
930618 2) för 930801-931231	930712 depprot PW 168 000 kr exkl moms från A 3. (92/93)	100 800 kr i dec 93 33 600 kr i jan 94 29 400 kr i febr 94	KU93
940131 för 940101-940430 a) Rådg. byggfr. b) Fin. av forsknproj. vid KTH i Gävle	940323 depprot PW 134 400 kr exkl moms från A 3. (92/93) fördelat på a) 89 600 kr b) 44 800 kr	22 400 kr i apr 94
Summa	672 000 kr exkl moms	563 590 kr exkl moms

Anlitande av KREAB

Arvode för kommunikationsplan

Brev 920319 (Hans Lund- DP 920504
gren

TOTALT till KREAB

50 630 kr

B 4. KU92

614 220 kr

Redovisning till KU

Alla uppdrag till KREAB under 1992 och 1993 är upptagna i redovisningen till KU för
respektive år. Dessa har markerats med KU92 resp KU 93 i sammanställningen ovan.

246

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Enhet 4-TI

Björn Englund

1993-06-1S

Bilaga i 1994/95:KU30

Underbilaga 31

till bilaga A 8.1

Konsultavtal med KREAB/Danell

Uppdrag

Art: Rådgivning i byggfrågor.

Omfattning och utförande: Uppdragstagaren skall biträda
Näringsdepartementet med att utarbeta en ny modell för
byggnadsreglering som innebär

- ökat spelrum för marknadskrafter utan att väsentliga
allmänna intressen sätts åsido

- stimulans till kostnadssänkningar och teknisk
utveckling

- reducerad och effektiviserad offentlig kontroll

- ökat ansvarstagande från producenterna

- beaktande av läget och utvecklingen inom EG.

Uppdragstagaren skall vidare biträda
Näringsdepartementet i diskussioner med andra
departement i syfte att uppnå ovanstående mål.

Tidplan och form för redovisning: Rådgivningen skall
tidsplaneras med uppdragsgivaren med minst c-r, månads
framförhållning. En kort sammanfattande rapport
redovisande uppnådda resultat och återstående angelägna
uppgifter skall avlämnas senast 1993-12-31.

247

«. RINGS D EPA RTEM ENTET

1994-01-31

1994/95 :KU30

Underbilaga 31
till bilaga A 8.1

Bilaga 1

Konsultavtal med KREAJB/Danell

Uppdrag

Art: Rådgivning i byggfrågor.

Omfattning och utförande: Uppdragstagaren skall biträda Näringsdepartementet
med att utarbeta och genomföra en ny modell för byggnadsreglering som innebär

- ökat spelrum för marknadskrafter utan att väsentliga allmänna intressen sätts åsido

- stimulans till kostnadssänkningar och teknisk utveckling

- reducerad och effektiviserad offentlig kontroll

- ökat ansvarstagande från producenterna

- beaktande av läget och utvecklingen inom EG

Uppdragstagaren skall vidare biträda Näringsdepartementet i diskussioner med andra
departement och intressenter i syfte att uppnå ovanstående mål. Särskilt intresse skall
ägnas uppföljningen av Boverkets föreskriftsarbete, PBL-utredningens förslag och
kommunikationen mellan departementet och byggbranschen

Tidplan och loim foi tedovismng Veiksamheten skall avstainmas och planeras vid
månatliga överläggningar med uppdragsgivaren En kon .sammanfattande rappon
redovisande uppnådda resultat och återstående angelägna uppgifter skall avlämnas
senast 1994-06-30

248

XRINGSDl-PARTEMUs'rirr

1994/95 :KU30

Underbilaga 31
till bilaga A 8.1

1994 01-31

Arvodet inkluderar ersättning för arbete som Danells medarbetare nedlägger i
projektet. Det gäUcr insatser av projektledare och projektledarassistenter samt
sckreteraie som sköter löpande kontakter, gör inskrifter, planerar resor och
besök etc. Kostnader för telefon, datoi m.m. samt resor i egen bil och taxi i
Stockholmsområdet ingår likväl.

För eventuell medverkan i projekt som kräver arbetsinsatser av övriga personer
knutna till KREAB samt för väl avgränsade större projekt, tecknas särskilda
avtal.

249

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994/95 :KU30

Underbilaga 31
till bilaga A 8.1

PM 6

1994-01-31

Bilaga I

Arvodet inkluderar ersättning för arbete som Danells medarbetare nedlägger i
projektet. Del gäller insatser av projektledare och projektledarassistenter samt
sekreterare som sköter löpande kontakter, gör utskrifter, planerar resor och
besök etc. Kostnader för telefon, dator m.m. samt resor i egen bil och tax: i
Stockholmsområdet ingår likväl.

För eventuell medverkan i projekt som kräver arbetsinsatser av övriga personer
knutna till KREAB samt för väl avgränsade större projekt, tecknas särskilda
avtal.

250

1994/95: KU30
Underbilaga 32
till bilaga A 8.1

cn
cn
cn
H				Xd
AJ	ao		O	o	in
4	co		O	in	r*
r4	kO	cn	O	co	cn
<0
AJ		CN	in	• cn	u>
9		r4		r-4	r-4

Civildepartementets upphandling av konsulttjänster under 1993

ö>

a	+		♦		+	+	+	+
-r4	♦				•
a			M		M C	M	M	a
AJ	•		X		X AJ	xd	Xi	xj
4J	CQ				0			r—I
MÖ	O M		O		o 0	o	O
CQ	O (V		O		o xd	o	O	+
h	O •	•	o		o 0	o	<0 CD
0)	S	c			03		e	6
	ao 0)	AJ	k0		O 0)	o	in 0	•H	•
•0	CN CD	<0	r4		cn M	r4	•-4 E	AJ	CQ
		0						\
r4	AJ +		AJ	o	AJ +	AJ	AJ +		0)
0	CO	0)	0 co	o	CQ	CD	03	XJ
AJ	tn cu 0		cn e	o	tn CU	cn a	tn a		é
>	■o x	0	•O 0		•O X	•o XJ	•o x*	in	0
*	-C r-4		x: e	tn	JZ rH	X! r-t	XJ r-4	r*	CD

tn	CN		i	i
ä	r-4		u>	cn r4
•r4	i		CN	CN O
a	r4		i	i i
AJ	O		CD	cn cn
AJ	i	r-4	O	o o
«	cn	O	• r4	• i
	cn	•	cn o	cn
fl	cn		cn •	cn cn
O	r-1	o	Qj r4	cn cn
			r4 r4	r4 r4

AJ >		0	x:
	0 -H	Xf	ki			E		E		AJ U -H
	Cn TJ aj	-r4	0 C		0	tn 0		tn 0		> r 0 O
	0 fl -0	r-4 cn	0		• AJ	D r-4		3 r4		0 tn E ui
	■H > 0 ki 0)	cn	E r-4 TJ		kl 0	•H Jd		•H Jd		•H E 0
	co 0 0 E k»	•0 cn	0 0		AJ XJ	M 0		C4 0		d>r-4 tn 0 r-4
	M 0 -H	Q* h	c-		0 kl	0 M		0 J4		C CU 3 r-4 tn
	•o tn tn aj TJ		tn 0 xi		XJ 0	0		0		•r4 E -H 0
	U-I c c c c	0 -H	3 u -h		fl	x: 0		x: 0		3 *0 3 0 k4
	-H -r4 Q) -r4	u c	■H -H c		0 0	T5	cn	TJ	cn	TJ r4 AJ M
	0 C C E X	■h a	M > XJ		AJ 0	TJ 3	cn	TJ 3	cn	0 UJ r-4
	c 0 aj 5 0	>	0 kl 0		0	•r4 0	cn	•H 0	cn	U X -H 0 r-4
AJ	E 0 uj 0 0	m	0 0 AJ		X) AJ	> M	r4	> M	r-4	AJ U AJ TJ -H
k	•0 0 -H c E	0 CN	x: 0		kl r-4	0		0		3 0 0 3 AJ
0	r-4 CU AJ 0	W	tj		0 0	0 3	•	0 3	•	tn 0
	3 0 XJ 0	_ 3	•H *O M ro		0 a	i4 *r4	AJ	M -H	AJ	TJ 3 0 M tn
0	x: 0 tn	fl 0	M >,a*		tn 3	0 fl	CU	0 E	CU	-r4 0 r4 0 0	0
AJ	U 0-0 0	O TJ	C SxJ a>		c fl	73 -r4	0	TJ *r4	0	> u C	c
®	0 3H cuw		0 AJ 0	t-4	-r4 e	0 Cl	0	0 C<	0	a> > -h tn	5
cn	0	cn m	Xf 0 0		r—1 0	r-4 Jki		r-4 Jd		a> x: <o e >-<	■0
0	005J m •	a o	kl Xf U -H		xf	AJ 0	r-	AJ 0	r*	73 CD -HO
M	TJ 0 > AJ	-H xj	0 -r4 -r4	C	O M	AJ -r4	CN	AJ -r4	CN	»0 -r4 C U4 UJ	0
•0	dh cio •	kl r-4	> 3 >	3	0 0	0 TJ		0 TJ		^4 r4 0	4J
CU	k< r-4 0 x: x:	0 rH	TJ Xf G	•m	> AJ	XJ	3	XJ	3	AJ -r-> AJ 0 •	AJ
CU	AJ -r4 > 0 •	0 -H	0 0 0		aj a	0 6	0	0 E	0	•r4 «O 0 -H >	0
p	p xj cn ja e	X >	E E- 0	CN	□ -H	Q 0 -O		Q 0 T)		CQ E X3 TJ 0	TJ
		cq	0 0 CQ			E
0	E	3	0 3			•O
M	0		C			M				tn
0	AJ	0	-r4 0			AJ				u
tn	0	AJ	0 U		c	0				0
0	r-4	0	□ a		0	tn		u		XJ
AJ	0	TJ	CQ 0		tn	0		0		3
m	tn	0	tn		0	X		XJ		0
tn	0	O	C -H		X			M		AJ
0	X		0 i—4			0		O		cn
		0	fl r-4		c					cn
tj	tn	•r4	G 0		0	•r4		0		0
cu	•H	r-4	0 AJ		K4	3		3		3
cu	AJ	-r4	3 a		•O	3		0		0
EJ	W	H	Cd »-4		0	3				J
		25								2>

251

1994/95: KU30
Underbilaga 32
till bilaga A 8.1

Stig Hagelstam Utredning av möjligheten 1993-09-23-- 176 kr/tim + lkp +

och lämpligheten av lag- 1994-02-01 sem.ers. + resekostn.

stiftning mot diskrimine-
rande reklam och ev. för-
slag till regler i detta

o
o
o

o
CN

252

Civildepartementets upphandling av konsulttjänster under

1992

1994/95 :KU30
Underbilaga 33
till bilaga A 8.1

Uppdragsgivare

Civildepartementet

Uppdragstagare

Rådman Eskil Hinn

Uppdragets art

Utarbetande av underlag till hur kyrkolagens regler om
kyrkliga kommuner kan anpassas till den nya kommunallagen

Uppdragets omfattning

10 december 1992 - 1 mars 1993

Avtalad ersättning

Högst 3 5 000 kr + lönekostnadspålägg och reseförmåner
enligt förordningen om reseförmåner i statliga uppdrag m.m.
(Kostnaderna skall betalas ur kyrkofonden)

Utbetalat under 1992

Ingenting utbetalat

253

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Adminiatratlva enheten

Gun Tombrock

Telefon tel 763 20 77

1994-05-17

1994/95 :KU30

Underbilaga 34

till bilaga A 8.1

Bilaga 1

Redovisning av konsultuppdrag m.m. under 1992 och 1993

I följande förteckning redovisas konsultuppdrag m.m. beställda av Miljö- och
naturresursdepartementet under år 1992 och 1993. Redovisningen omfattar
övriga konsultuppdrag, ej datakonsulter (konto 5267), forskningsuppdrag (konto
5268-8), övriga informationskostnader (konto 5272-0) och tryckningskostnader
som bokförts som övriga tryckningskostnader (konto 5239-9). I förteckningen
har inte tagits med uppdrag som departementet har lagt ut på olika översättare
eller översättningsfirmor.

Uppdrag som har lagts ut av kommittéer och utredningar eller arbetsgrupper
som redovisas i kommittéberättelsen har inte tagits med.

Uppdragets art	Uppdragstagare Leverantör	Belopp Avtalat Beslutat	Utbetalt
1992
Biträda departementsledningen i frågor om ekonomiska styrmedel på miljöområdet	Civilekon. Carl-Henrik Arosenius	56 000	56 000
Förslag till utökat skydd för älvar och älvsträckor	Öijan Nyström	70 000	71 250
Studie om förutsättningar for svenskt stöd till omställning av de baltiska staternas energisystem	Vattenfall Energisystem AB	85 000	85 000
Utredning om energirevision	ÅF Energikonsult	114 000	114000

Pocudrtu

103 33 Stockholm

BeaökaadreM

Ttjelbacken 2

Tekfoo vixxl 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 24 16 29

Telex 154 99 MINEN S

254

1994/95:KU30

Underbilaga 34
till bilaga A 8.1

Beslutad ram från A 2 för Förberedelsearbete inför ett internationellt kvinnoseminarium våren 1994	Lisbeth Fall TBD Konsult Jensfeldt Arki- tektkontor AB Kommunförbundet	250 000: 70 000	70 000 3 882 5 000 50 000
Studiematerial om kvinnor och och planering	Jensfeldt Arki- tektkontor AB	40 000	40 000
Genomgång av Euroatomfördraget och konsekvenserna för kärnteknik- lagstiftningen	Kent Jönsson		30 422
Teckning till Miljömyndigheternas information till utlandet	Bämer		1 500
Förstudie om storstädernas miljö 50 st rapporter	Boverket		10 000
Annonsarbete Återvinning plus originalfram- ställning	Ingenjörsforlaget AB		5 000
1993
Utvärderingsstudie av ekonomiska styrmedel inom miljöområdet	Synergetica AB	248 000	248 000
Miljörevision av departementet	Miljökompassen Nord AB	70 000	70 000
Biodiversitetsrapport	Beij erinstitutet	30 000	30 000
Affärsjuridiskt stöd vid genom- förandet av bolagiseringen av Lantmäteriverkets och Central- nämndens för fastighetsdata upp- dragsverksamhet utomlands	Mannerheimer Swartling Advokatbyrå AB	100 000	90 176
Ledningsstöd vid genomförandet av bolagiseringen av lantmäteri-	Bohlins Revisionsbyrå AB	200 000	111 800

verkets och Centralnämndens för
fastighetsdata uppdragsverksamhet
utomlands

255

1994/95 :KU30
Underbilaga 34
till bilaga A 8.1

Juridiskt biträde vid arbete med Sellbergs reklamationer och genomgång av stiftelseurkunder	Lagerlöf & Leman Advokat- byrå	100 000	74 045
Beslutad ram från A 2 för Kretsloppsfestivalen (se även Ekomotivet nedan) - Broschyrframställning Utställningsmonter	Kepz Annonsbyrå AB Kepz Annonsbyrå AB	167 000: 102 578 109 000	102 578 109 000
- Utställningsyta	Artister för miljö Det naturliga steget	35 000	35 000
Beslutad ram från A 2 för Ekomotivet Utställningsyta i tågvagn	Artister för miljö Det naturliga steget	196 000: 30 000	30 000
Produktion av skriften Kvinnor, planering, byggande	Utbildningsför- laget Brevskolan	115 000	60 000
Rapport till OECD om miljöskatter i Sverige	Stemer Miljö & Ekonomi HB	50 000	50 000
Förberedelsearbete och deltagande i konferenser initierade av UNEP inom fältet Länderstudier på naturvård sområdet	Gunilla Almered Olsson	45 066	45 066
Bidrag till FN-studie om fömybar energi; samfinansiering UD, Jo, N och M. Totalt belopp 786 177 kr	Lunds universitet inst. för miljö- och energisystem	186 177	186 177
Vidareutvecka ett miljökonsult- projekt gällande arbetslösa ung- domar	Idétorget AB	150 000	150 000
Beslutad ram frän F 1 för Förberedelsearbete inför och genomförande av Europaråds- seminarium mars 1994	Kerstin Lunden, Landskapsarki- tekt LAR	600 000: 220 000 20 000 24 000	57 000
Koordinera möte med nordiska ministrar	Gia Kjellén arvode utlägg	25 000 5000
Miljöbrev Kalifornien	Sveriges tekniska attachéer, Los Angeles		7 500

256

1994/95:KU30

Underbilaga 34
till bilaga A 8.1

Utvecklingsprojekt för departemen- tets chefer	Probus Konsult AB		34 000
Föredrag Den nya spelplanen	FTB Bodil Jönsson		5 571
Broschyren Ett grönare Sverige svensk och engelsk version	Ingenjörs förlaget Ekonomi + Teknik AB	55 000	55 000
Grundavgift för nyhetstjänst från Timbro AB	Regeringskansliets förvaltningskontor		10 113
Skötsel av växter	Blomstermiljö Service AB		3 528
Bearbetning av textunderlag infor tryckning av studiehandboken Kvinnor, planering och byggande	Jensfeldt Arkitekt- kontor AB		8 800
Text till skriften Fakta Europa 1993:3 om miljöpolitiken och EG	Miljö- och vetenskap Ani HB		25 000
Med sikte på hållbar utveckling, broschyr inkl tryckning	Ord & Vetande AB	146 000	143 000
Klimat i förändring, broschyr exkl tryckning	Ingenjörsforlaget	75 000	75 000
Kretsloppet, broschyr extra tid enl överenskommelse	Accurat Information AB	45 500 10 000	49 000

Tryckningskostnader (5239-9)

1992

Vår väg till en renare
miljö, broschyr - lay out

Omslag till info-
broschyr Vår väg till en
renare milö

Komm.direktiv

Kopior

Illume

Norstedts

Kommentus

Ljuskopia

19 350

14 793

2 910

1 186

322

257

17 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95 :KU30
Underbilaga 34
till bilaga A 8.1

Vår väg till en renare miljö - omslag till broschyr	Norstedts	6 700
1993
Bilder info.broschyr	Naturbild	3 148
Komm. direktiv	Kommentus	3 160
Tryckning av Agenda 21	Norstedts	87 248
Brevpapper	Bodoni Tryck	2 440
Presentationsbilder	Bildhjälp Direkt	20 270
Klimat i förändring, broschyr	Larserics Offset AB	46 425
Klimat i förändring - tilltryck av broschyr	Larserics Offset AB	38 636
Miljöbalk, eng text	Norstedts	12 243
Färgutskrifter	Copy Quick	4 340
Kretsloppet - tilltryckning av av broschyr	Accurat Info.	76 450 41 100
Reprodia	Proffs Fotolabb	755
Lev.kostnder broschyr Kretsloppet	Accurat Info.	1 650
Ett grönare Sverige, broschyr	Larserics Offset AB	179 450
Komm.direktiv	Kommentus	5 136
Kuvert	Nässjö-tryckeriet	898
A greener Sweden, broschyr	Larserics Offset AB	40 800
Kuvert	Nässjö-tryckeriet	1 075
Planering för en god livsmiljö, broschyr	Norstedts	20 642

Värdekuvert

Bongs

2 822

258

Kuvert

Nässjö-tryckeriet

Trycksaker

Regeringskansl. FK

1994/95 :KU30
Underbilaga 34
till bilaga A 8.1

1 166

5 800

259

Marianne Rylander

1994-05-16

1994/95:KU30

Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

Konsultupphandlingar 1992

1 Juridisk introduktionskurs 10 poäng

Dnr 168/92

Juristfirma Leif Ståhlros,

Brantstigen 5

141 71 HUDDINGE

2 Introduktionskurs Statsvetenskap 10 poäng

Dnr 255/92

Stockholms universitet
Statsvetenskapliga institutionen
106 91 STOCKHOLM

3 Introduktionskurs i Företagsekonomi 10 poäng
Dnr

Stockholms universitet
Företagsekonomiska institutionen
106 91 STOCKHOLM

4 Introduktionskurs i Samhällsekonomi (inställd)

Dnr 164/92

Stockholms universitet

Nationalekonomiska institutionen

5 Kurs i Rationell läsning

Dnr 175/92

Humanresurs Birgitta Dahlström AB
Senapsgränd 5
182 45 ENEBYBERG

6 Kursen Lättare liv

Dnr 182/92

Kostproffsen Per Isaksson

Box 45 146

Bl04 30 STOCKHOLM

6 Kursen Inför pensioneringen

Dnr 166/92

Studieförbundet Vuxenskolan
Kungsholmstorg 8
112 21 STOCKHOLM

260

Marianne Rylander 1994-05-16

Konsultupphandlingar 1993

1 Juridisk introduktionskurs 10 poäng
Dnr 232/93

Juristfirma Leif Ståhlros

Brantstigen 5

141 71 HUDDINGE

2 Kursen Rationell läsning

Dnr 254/93

Humanresurs Birgitta Dahlström

Senapsgränd 5

182 45 ENEBYBERG

3 EG-rätt 10 poäng

Dnr 210/93

Stiftelsen Fakultetskurser
Juridiska institutionen
Stockholms universitet
106 91 STOCKHOLM

1994/95: KU30

Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

261

Lillian Malmström, PO-enheten

Upphandlade konsulttjänster under 1992 - 1993

Dnr	Utbildning	Konsult/firma	Kostnad (exkl moms
207/92	Att vara ass.
	till pol ledn.	Sinova	75.000 : -
Dnr	Att vara ass
saknas	till pol ledn.	Sinova	37.000:-
31/3-93		Mgruppen Partner	20.740 : -
55/93	Ny som assistent	Två ubildare	18.000 : -
222/93	Steget vidare	II	98.000 : -
222/93	Ny som assistent	II	15.000:-
222/93	Uppföljn. Steget	..	6.000:-
	vidare vå 93
360/93	Steget vidare	II	107.000 : -
364/93	Att vara ass.
	till pol ledn.	Mgruppen Partner	25.278 : -

1994/95 :KU30

Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

Temavecka 93

(Muntlig överenskommelse)
1/2-93	Temavecka 18-22 januari 93 Arvoden - teater	Pia Johansson Helge Skoog	5.000:- 5.000:-
8/2	Temavecka debattledare	Ulf Wickbom Media AB	12.000:-
Dnrll/93	Temavecka föreläsning	Arbetstagar- konsult AB	3.000 : -

262

B Widman 1994-05-16

1994/95 :KU30
Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

KOMMENTARER TILL KONSULTAVTALEN

Under 1991-92 använda vi blanketten AVTAL.

Vi hade med ADM diskuterat diarieföring eller ej och fått
informationen att avtalen inte skulle diarieföras med
sparas på enheten.

Under 1992-93 blev vi beordrade att diarieföra samtliga
konsultavtal,

Fr.o.m. 1993/94 har vi använt den nya blanketten
KONSULTAVTAL.

När vi beställt tilläggstjänster eller mindr uppdrag
har vi i överenskommelse med enhetenscehfen använt
oss av blankettet BEKRÄFTELSE. Bekräftelserna skall
enligt ADM inte diarieföras, men sparas på enheten.

263

FK/PO

Gunnar Lindgren

1994-05-16

1994/95: KU30
Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

Förteckning konsultupphandling 1992 o 1993

1 Osama Cleanconsult AB

Utbildning i lokalvårdsteknik for lokalvårdare våren 1992
Kostnad 66 080 kr.

2 Jan Johansson Utredning och undervisning

Medverkande föreläsare Kommittéutbildning april o oktober 1993
Kostnad 3 500 resp 5 000 kr.

3 Birgitta Engblom (privatperson)

Utbildning i svenska för lokalvårdare våren o hösten 1992

16 000 resp 14 000 kr + soc avg

4 Rolf Skog (privatperson)

Medverkande föreläsare i Kommittéutbildning hösten 1993

Kostnad 4 000 kr + soc avg

264

1994-05-16

1994/95:KU30

Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

UPPHANDLING AV KONSULT FÖR UTBILDNING I PROJEKTARBETE

1990 gjordes en formell upphandling av utbildning i
projektarbete. Vid detta tillfälle valdes Wenell Management
som samarbetspartner. Under 1992 och 1993 gjordes ingen ny-
upphandling utan avrop skedde enligt den offert som
lämnades av konsulten 1990. Offerten bilägges.

Avtal har tecknats med konsulten inför varje nytt
utbildningstillfälle. Avtalen bilägges.

Bo Karlsson

265

1994-05-16 1994/95:KU30

Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

Undertecknad har sedan 1992 engagerat följande konsulter/lärare:

Namn	Ändamål	Omfattning	Tidpunkt	Kostnad
Två utbildare: Ann Fredriksson, Elisabeth Lögdberg	Kurs "Säkerhet och service" inom ramen för grundutbildningen	2 dagar	våren 92
Två utbildare: Ann fredriksson Elisabeth Lögdberg	Kurs "Föredragnings- teknik" inom ramen för grundutbildningen	2 dagar	hösten 1992
Två utbildare: Ann fredriksson Elisabeth Lögdberg	Kurs "Presentations- teknik" för fackliga företrädare	1 dag	hösten 1992
Anders Engquist	Seminarium "Svåra samtal" för personalhandläggare	4 tim	våren 1992
Lennart Riddermark	Seminarium "Personlig stil" för anställda inom FK	4 tim	våren 1992
Jan Asplind	Seminarium "Konsultativt arbetssätt" för anställda inom FK	2 dagar	hösten 1992
Jan Alpsjö	Kurs "Presentations- teknik" inom ramen för grundutbildningen	2,5 dagar	Ca 2 kurser per år sedan 1991
Lars-Olov Naessén	Kurs "Presentations- teknik" inom ramen för grundutbildningen	2,5 dagar	Ca 2 kurser per år sedan 1991
Inom ramen för asp.utb:
Sthlms Universitet	4 föreläsningar i Statsvetenskap	1 dag	hösten 1993

266

1994/95:KU30
Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

Jan Alpsjö	Kurs i "Presenta- tionsteknik", "Argu- mentationsteknik" och "Konflikthantering"	6 dagar	hösten 1993 och våren 1994
Benkt Norberg	Kurs i "Förhandlings- teknik"	1 dag	hösten 1993
Hans Stenberg	Kurs i "EG-rätt"	1 dag	hösten 1993
Ola Viklund	Kurs i "EES-rätt"	1 dag	hösten 1993
Torbjörn Wenell	Kurs i "Projektarbete"	3 dagar	hösten 1993
Claes Thorsson, Sinova	Seminarium i "Massmediakunskap"	1 dag	hösten 1993
Åke Philips, Sinova	Seminarium "Förändringsarbete"	1 dag	våren 1994
SCB-skolan	Kurs i "Utvärderings- metodik och statistikanvändning"	4 dagar	våren 1994

Har inte hunnit kolla upp kostnader.

Jan Ulvås

267

1994/95:KU30

INTERNT	MEDDELANDE		Underbilaga 35 till bilaga A 8.1 12.44 GMT
	Datum: Från: Avd: Tel nr:	16-maj-1994 Rune Hedman HEDMAN.RUNE FK ARKI 1 763 2480
MOTTAGARE: Ingemar Melin		( MELIN.INGEMAR )
Ärende: Konsultavtal

Hej Ingemar,

Här är våra avtal (visst material sänder jag Dig i röret)

1 avtal om tryckning av publikationer ing. i SOU och Ds,

a. Avtal träffades 1991-11-19, avs. tryckning under åren
1992-1993, FK dnr 361/91

b. Avtal träffades 1993-12-15, avs. tryckning under åren
1994-1995, FK dnr 439/93

2 ramavtal om annan tryckning än ovanstående, dvs
informationsskrifter, broschyrer, folders och liknande
trycksaker.

Avtal träffades 1993-03-15, avs. tryckning t.o.m. 1993-04-
15, därefter prolongerat ett år, FK dnr 510/92

3 kommissionsavtal med C E Fritzes/Allmänna Förlaget om
försäljning och marknadsföring av publikationer som
utkommer i serierna SOU och Ds.

Avtal träffades 1991-04-25 t.o.m. 1992-12-31, därefter
prolongerat ett kalenderår i taget, FK dnrl94/91

4 avtal med Allmänna Förlaget om lagerhållning och
utsändning av friexemplar och remissexemplar av SOU och Ds.
Avtal träffades 1990-04-11 t.o.m. 1991-12-31, därefter
prolongerat ett kalenderår i taget, FK dnr 9-58/90

5 ramavtal med IL Sekretess AB om destruktion av
konfidentiellt informationsmaterial.

Avtal träffades 1991-02-25 t.o.m. 1991-12-31, därefter
prolongerat ett kalenderår i taget, FK dnr 4-670/90

6 Tilläggsavtal 4 med Posten, avs. rabatt på utskick av
företagspaket etc. Avtal träffat 1992-03-10 tills vidare,
FK dnr ? Astrid har skrivit under avtalet.

7 Avtal med Timbro avs. nyhetsbevakning. Avtalet träffat
1992-09-04 tills vidare, FK dnr400/92

8 Offert om mikrofilmning av handlingar. Offerten antagen
1991-06-07 tills vidare, FK dnr 202/91

268

1994/95: KU30

9 Avtal om rätt till kopiering av redaktionell text ur
svenska tidningar och tidskrifter (numera med Föreningen

Underbilaga 35
till bilaga A 8.1

Presskopia). Avtalet träffades 1982-12-01 (tillägg 1984-04-

04) prolongeras ett kalenderår i taget. OA dnr 578/82

10 Konsultupphandling för Info-gruppen. Reklamdata AB fick
1992 och 1993 uppdrag att producera OH-original. Uppdraget
gavs då vi inte själva hade adekvat teknisk utrustning.
Inget dnr. Belopp 1992 3000:-, 1993 600:-, se översänt
material

11 Scanning och bearbetning av lilla riksvapnet 1992
Konsult:Utbildningshuset, Studentlitteratur. Belopp 1875:-

se översänt material

12 Mapp för olika trycksaker. Extern tryckning 1993.
Utnyttjat avtal enligt p 2 ovan. Kostnad 46.396:- Se
översänt material

Ja, det var tydligen allt. Inköp av papper för OC och R har
gått på avropsavtal som väl FK Inköp har.

Är det något som saknas kan Du väl höra av Dig

Rune

269

Konstitutionsutskottets kansli

KansliPM

1994-09-06

Granskningsrapport angående
regeringskansliets upphandling av
konsulttjänster åren 1990 och 1991

De förteckningar m.m. som departementen har lämnat in till utskotts-
kansliet bifogas, se underbilaga 1. I några fall hänvisar departementen
till annat inlämnat material, såsom konsultavtal, fakturor m.m. Det
materialet har inte bifogats denna kanslipromemoria.

Statsrådsberedningen

Statsrådsberedningen (SB) har i skrivelse den 15 augusti 1994 framhål-
lit att urvalet till den förteckning som tidigare lämnats beträffande SB:s
upphandlingar under 1990 och 1991 har gjorts med utgångspunkt från
betalningstidpunkten.

SB har upphandlat konsulttjänster för 1990—1991 till ett totalt
belopp om 867 539 kr, inkl, tryckkostnader, varav 278 840 kr år 1990
och 588 699 kr år 1991.

För tryckning av kuvert och liknande kontorstryck har under 1990
till David Broberg utbetalats 16 olika belopp, mellan 1 100 kr och
14 400 kr. Totalt har betalats ut 67 078 kr (65 078 kr enligt SB). SB
har uppgett att direktupphandling har tillämpats på grund av belop-
pens ringa storlek.

Till Lennart Ohlsson har 1990 utbetalats 150 000 kr för författande
av bilaga till Långstidsutredningen. Upphandlingen har finansierats
med anslaget för SB:s forskningsproposition. Upphandlingen gjordes
av Finansdepartementet 1989, och enligt överenskommelse mellan
Finansdepartementet och SB skulle SB betala 150 000 kr och Finans-
departementet återstoden, ca 60 000—75 000 kr. I februari 1990
betalade SB sin del av kostnaden till Finansdepartementet.

1991 upphandlade Regeringskansliets förvaltningskontor företaget
Graphic Systems för tryckeriarbeten, Så arbetar regeringen, till en
kostnad av 58 071 kr exkl. moms. SB betalade kostnaden. Konkurrens-
upphandling med sex leverantörer tillämpades och enligt SB finns hos
förvaltningskontoret dokumenterat förfrågningsunderlag och offerter.
Graphic Systems valdes då de lämnat det lägsta anbudet.

1991 upphandlades också Rintec Consulting för utarbetande av en
rapport om det svenska näringslivets FoU-arbete. Kostnaden uppgick
till 355 200 kr. Förhandlingsupphandling med en anbudsgivare tilläm-
pades. Skälet till denna upphandlingsform torde enligt SB ha varit att

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

270

uppdragstagaren hade den särskilda kompetens om erfordrades. Offert
finns enligt SB dokumenterad och upphandlingen har också doku-
menterats i SB:s protokoll den 29 augusti 1991.

Justitiedepartementet

Departementet påpekar att urvalet till den förteckning som tidigare
lämnats in har gjorts med utgångspunkt från betalningstidpunkten.

Departementets upphandlingar under 1990—1991 uppgår till
633 215 kr, varav 359 901 kr belöper på 1990 och 273 314 kr på
1991.

Fyra upphandlingar avser belopp över 50 000 kr.

Det är upphandling 1990 av Gotab för tryckning av kommittédirek-
tiv 1989 till en kostnad om 54 009 kr exkl. moms (64 997 kr inkl,
moms). Finansiering skedde via kommittéanslaget och upphandlingen
var ett avrop av ett centralavtal. Upphandling av Libergraf skedde
också 1990 för tryckning av två BRÅ-rapporter till en kostnad om
63 389 kr exkl. moms (79 237 kr inkl. moms). Finansiering skedde
via anslaget Information om lagstiftning. Enligt departementet var det
en direktupphandling av rena tryckerikostnader. Departementet upp-
ger att det haft ett långvarigt samarbete med leverantören varför
direktupphandling gjordes sedan leverantören lämnat offert.

Under 1991 upphandlades genom ett avrop av ett centralavtal Gotab
för tryckning av kommittédirektiv 1990 till en kostnad om 72 322 kr
exkl. moms (90 403 kr exkl. moms). Finansieringen skedde via kom-
mittéanslaget.

1991 upphandlades också Norstedts Tryckeri AB för tryckning av
broschyren Familjerätt. Kostnaden uppgick till 72 132 kr exkl. moms
och upphandlingen var ett avrop av centralt träffat avtal med Norstedts
Tryckeri.

Arbetsmarknadsdepartementet

Departementets upphandlingar 1990—1991 uppgår till 1 472 570 kr.
Fem upphandlingar är på minst 50 000 kr. Enligt departementet har
alla upphandlingar av konsulttjänster 1990 och 1991 varit direktupp-
handlingar. Någon dokumentation om skälen till att denna upphand-
lingsform valts finns inte. Skälen till val av respektive konsult har varit
att konsulten varit känd på departementet och då ofta på grund av att
departementet utnyttjat dem under flera år eller att konsulten har
utnyttjats av någon av departementets myndigheter och kan området.

Det största beloppet, 661 743 kr, avser en annonskampanj, Arbeta
under semestern, som det anslogs särskilda medel för. Av beloppet
avsåg 3 000—4 000 kr ersättning till Inter Media för layout till en
annons. Resterande belopp är annonskostnader. Departementet har
uppgett att informationssekreteraren kände till Inter Media och att
detta företag fick göra ett förslag till layout till en annons. Annonsen
fördes sedan in i 22 tidningar och detta förmedlades via Inter Media.
Inter Media fick 3 000—4 000 kr och resten av beloppet var kostnader
för själva annonseringen.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

271

Departementet uppger beträffande upphandlingen av Informations-
logik AB, 51 188 kr, att detta företag var det enda som, enligt de
uppgifter departementet hade, kunde lösa uppgiften. Uppdraget var att
överföra departementets diarium från en Ericsson 2500 till TRIP i
VMS-miljö.

Försvarsdepartementet

Departementets upphandlingar 1990—1991 uppgick till totalt 927 087
kr, inkl, tryckkostnader. Större delen, 629 956 kr, hänför sig till 1990.

Tre upphandlingar avsåg belopp över 50 000 kr.

1990 gjordes en upphandling från företaget Studio C avseende
tryckeritjänster för en skrift om försvarsstatistik 1990. Kostnaden upp-
gick till 56 593 kr.

1991 gjordes en upphandling av företaget Monitor Film & Televi-
sion AB för produktion av en informationsfilm om den nya skyddsla-
gen. Kostnaden uppgick till 52 000 kr, exkl. moms (med moms 65 000
kr).

Enligt departementet finns ett knapphändigt underlagsmaterial rö-
rande dessa två upphandlingar. Förfarandet vid upphandlingarna har
enligt departementet av allt att döma varit likartat.

Upphandlingarna har enligt departementet uppenbarligen skett som
direktupphandlingar. På departementet finns inte dokumenterat något
material som visar varför denna upphandlingsform valts. Den slutliga
kostnaden översteg inte den avtalade.

Upphandlingen av Karl G Sjödin Konsult AB gjordes 1990 av
Regeringskansliets förvaltningskontor till en total kostnad om 72 312
kr. Uppgifter om denne konsult återfinns i redogörelsen från Rege-
ringskansliets förvaltningskontor.

Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet har gett in ett omfattande material med vissa
verifikationer. En redovisning görs av konsultupphandlingarna 1990
och 1991 för

- U-avdelningen

- Utbildningssektionen

-Övriga upphandlade konsulter

U-avdelningen

Upphandlingarna har för 1990—1991 uppgått till 2 858 000 kr. Enligt
departementet har avdelningen genomgående använt sig av direktupp-
handling. Skälen till att direktupphandling valts finns inte dokumente-
rade. Avdelningen har kontaktat en eller ett par konsulter vid varje
upphandlingstillfälle och diskuterat uppdraget och villkoren för ge-
nomförandet. Skälen till att de inte gått ut på marknaden och upp-
handlat uppges vara flera. För att utreda frågor inom internationellt
utvecklingssamarbete krävs enligt departementet kompetens och kun-
skap som få personer har i Sverige. I synnerhet inom det multilaterala

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

272

området, såväl FN-systemet som de internationella finansieringsorga-
nen, finns det enligt departementet en ytterst begränsad krets konsulter
med nödvändiga kvalifikationer. I samtliga fall finns avtal upprättade
mellan UD:s U-avdelning och konsulten.

Det största beloppet, 1 868 000 kr, gäller ekonomiska studier av de
baltiska staterna och avser båda åren. Den totala budgeten uppgick till
2 400 000 kr och av dessa avsattes ca 1,6 miljoner kronor för
konsultstudier. Huvudsakligen anlitades utländska konsulter. Då även
vissa reskostnader och skatter ingick blev den totala summan 1,8
miljoner. Av utdrag ur departementsprotokoll den 18 december 1990
framgår att syftet varit att skapa ett bättre kunskapsunderlag för
samarbetet med de baltiska republikerna samt att stödja republikernas
ekonomiska reformarbete. Av de riktlinjer och den budget som bifo-
gats protokollet framgår på s. 4 vilka personer som skall ingå i den
internationella gruppen som har rekryterats för studien. Likalydande
avtal har enligt departementet upprättats för samtliga utländska kon-
kurrenter.

Utbildningssektionen

Upphandlingarna har för 1990 uppgått till totalt 1 460 306 kr och för
1991 till totalt 1 735 433 kr (felräkning korrigerad).

Enligt departementet har i allmänhet tillämpats förhandlingsupp-
handling och såvitt bekant är detta den vanligaste upphandlingsformen
för det slag av utbildning som sektionen förmedlar.

Vad gäller språkkurserna uppger departementet att dessa inte skall
ge enbart "ren språkträning" utan också förmedla en kvalificerad
inblick i politiska, ekonomiska och kulturella förhållanden inom resp,
språkområde. När deltagare uppnått en viss nivå i språket Sr de också
träning i olika termer och specialuttryck som används i bl.a. interna-
tionella förhandlingar. Enligt departementet ställs mycket stora krav
på lärarna.

Under de två åren är det två språklärare som har anlitats vid ett
flertal tillfällen, J Mollenros och D Berenholt. Dessa har enligt depar-
tementet undervisat elever från departementet och det övriga rege-
ringskansliet under en lång följd av år. I dialog med eleverna från
olika avdelningar har de byggt upp en specialkompetens som i hög
grad är skräddarsydd för regeringskansliets behov. Timersättningen för
dessa och övriga språklärare fastställs varje år av utbildningssektionen
efter förhandlingar med lärarna.

En annan stor uppdragstagare är Stockholms universitet. Universi-
tetet arrangerade under några år undervisning i bl.a. franska åt depar-
tementet. Enligt departementet uppstod för läsåret 1990/91 en oenighet
om betalningen trots att skriftligt avtal förelåg. Dett är enligt departe-
mentet det enda kända fall där beloppet i en faktura till utbildnings-
sektionen har överskridit gällande överenskommelse, skriftlig eller
muntlig. Departementet har bifogat avtal m.m.

Den mest anlitade konsulten under de två åren har varit Inger
Brinning, Institute of Public Management. Inger Brinning genomförde

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

273

18 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

under 1989—1990 tre större utredningar om UD:s personalpolitik.
Hon var då chef för Statens institut för ledarutveckling (ett organ
inom SIPU) och hade vidsträckt erfarenhet av den statliga sektorn.
Hon var också ledamot i UD:s antagningsnämnd. Enligt departementet
fick hon genom utredningarna en unik inblick i UD:s problem och
utbildningsbehov. Därför föll det sig naturligt för utbildningssektionen
att anlita henne som lärare/konsult vid chefsutveckling, vid försök med
nya arbetsformer m.m. Ett ramavtal undertecknades. Departementet
har bifogat avtalet m.m.

Vad gäller upphandlingen av övriga konsulter och lärare har depar-
tementet uppgett att denna i allmänhet sker enligt följande.

När utbildningssektionen definierar ett utbildningsbehov försöker
man i första hand täcka behovet genom internlärare från UD eller det
övriga regeringskansliet. Sådana internlärare står enligt departementet
för den dominerande delen av undervisningen inom UD:s sakområ-
den. De far ingen ekonomisk ersättning. Om ingen lämplig internlära-
re finns att tillgå utnyttjar departementet sina "nätverk", bl.a. utbild-
ningsarrangörer på företag och myndigheter, för att få förslag på
lämpliga lärare. Departementet tar referenser på några olika konsul-
ter/lärare och skaffar samtidigt en bild av kostnadsläget. Någon eller
några konsulter som förefaller passa UD:s behov bjuds sedan in för
diskussion. Om samtalen faller väl ut och man kan enas om priset
inleds därefter samarbete i begränsad skala. Enligt departementet anses
regeringskansliet vara ett attraktivt referensobjekt och det ger goda
möjligheter för departementet att pressa priset.

Departementet har översänt ett omfattande material med fakturor
från uppdragstagare som anlitats till en sammanlagd kostnad av mer än
50 000 kr under 1990 resp. 1991. I de fall offerter/avtal kunnat
återfinnas har även dessa bifogats. När offert inte bifogats (flertalet fall)
kan det enligt departementet bero på att berörd handläggare inte sparat
på offerten sedan den slutliga fakturan kommit in. I fall där samma
konsult har anlitats flera gånger kan enligt departementet också munt-
liga avtal ha förekommit.

Vid en genomgång av materialet kan noteras att det till största delen
utgörs av fakturor. I några få fall finns offerter. Vad gäller utbetalda
belopp 1990 till Sandahl Partners Psykologisk Analys och Utveckling
AB finns endast fakturor. Detsamma gäller utbetalt belopp till Kontu-
ragruppen 1990. På en faktura som gäller utbetalt belopp till Institute
of Public Management, IPM, 1990 finns angivet att arbetet utförts
enligt avtal den 9 februari 1990.

Övriga upphandlade konsulttjänster

Upphandlingarna av blanketter, brevpapper m.m. har för 1990 och
1991, enligt en bifogad bilaga från UD, uppgått till drygt 1 miljon
kronor. I bilagan kommenteras varje post för sig.

Upphandlingen för projektet, Det nya Europa, kommenteras i en
inom departementet särskilt upprättad PM 1994-08-03. Av denna fram-
går att det varit en förhandlingsupphandling, där förfrågan sänts ut till

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.2

274

tre tryckerier och två konsulter. Efter offerter och förhandling om
villkor och kostnader anlitades Avisa Ab och Publicera AB. Uppdrags-
tagaren för produktionen, Publicera AB, valdes enligt departementet
med hänsyn till det låga priset, möjligheten att sköta hela produktions-
kedjan samt kvaliteten på tidigare arbeten och aktuella arbetsprov.
Skälen finns dokumenterade. Vidare finns dokumenterat offerter samt
förfrågningsunderlag i form av mötesprotokoll och samtalsnedteck-
ningar. Avtal i form av offerter och bekräftelser av dessa upprättades.
Slutlig kostnad översteg den offererade på grund av önskemål om
överupplaga, tillägg för frakt sanmt en revidering av materialet inför
upplaga nummer två under 1992.

Wimab Informationsbehandling AB har enligt departementet upp-
handlats genom direktupphandling på grund av den unika kompetens
konsulten Lars Jacobsson hade genom en kombination av utrednings-
kapacitet och egen yrkeserfarenhet av mikrofilmning. Det finns ett
avtal, som har bifogats. I avtalet överenskomna belopp har enligt
departementet ännu inte utnyttjats fullt ut.

Regeringen har, enligt beslut den 11 juli 1991, uppdragit åt Export-
kontroll AB Kenne Danielsson att ställa personella resurser till förfo-
gande för översyn av varuförteckningen enligt förordningen (1986:89)
om förbud mot viss utförsel. Upphandlingen kommenteras i en inom
UD upprättad PM 1994-07-26, som har bifogats.

Finansdepartementet

Under den aktuella perioden har departmentet upphandlat konsult-
tjänster för sammanlagt ca 6,4 miljoner kronor, varav 4,9 miljoner
kronor år 1990 och 1,5 miljoner kronor år 1991. I dessa summor ingår
tryckkostnader på 1,4 miljoner kronor. Dessa avser i samtliga fall
uppdrag till Norstedts och Gotab i enlighet med centralt träffade avtal
beträffande tryckning av regeringskansliets produkter. Bland uppdrag
till statliga myndigheter, som inte analyseras särskilt i denna undersök-
ning, kan nämnas att Statistiska centralbyrån (SCB) har utfört uppdrag
för totalt 1,6 miljoner kronor. Efter reducering med 3 miljoner kronor
för dessa sistnämnda ändamål återstår att redovisa ett sjuttiotal uppdrag
till en kostnad på totalt 3,4 miljoner kronor.

För år 1990 är det sju uppdrag som hamnar över den av utskottet
uppsatta tröskeln på 50 000 kr. Ersättningen för dessa sju uppdrag
uppgick till totalt 1,7 miljoner kronor.

Det största enskilda uppdraget (726 000 kr) i denna grupp avser
tillgång till information (information charge) från Reuter’s Svenska,
med vilken firma avtal träffats efter direktupphandling. Det näst största
enskilda uppdraget, som lagts på Sinova till en kostnad av 374 000 kr,
avser en översyn av Systembolaget och Vin & Sprit ur ägarperspektiv.
Sinova har också anlitats för en utredning om samverkan mellan
Systembolaget och Vin & Sprit till en kostnad av 220 000 kr. I båda
fallen har muntliga förfrågningar ägt rum inför en direktupphandling
som gjorts "med hänsyn till uppdragets natur". En för uppdraget
särskilt kompetent person fanns tillgänglig hos Sinova. Det tredje

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

275

största uppdraget, avseende en utredning om prisbildningen på råtall-
olja till en kostnad av 264 000 kr, har genomförts av Interforest AB.
Här har direktupphandling skett med motivering att det varit fråga om
en unik kompetens. Överenskommelsen är delvis dokumenterad och
kostnaden överensstämmer enligt departementet med muntlig uppgö-
relse.

Ett uppdrag avseende riktlinjer, internkontroll och genomföran-
deuppföljning beträffande ny kapitalförsörjning till en kostnad av
250 000 kr har lagts på Abovo Consulting Ernst & Young. Undersök-
ningen betecknas av departementet som varande av "känslig natur".
Direktupphandling, som föregåtts av underhandsförfrågningar, har
skett, och uppdraget finns dokumenterat i departementsbeslut med
bifogad detaljerad beskrivning av uppdraget. De två återstående upp-
dragen understiger kostnadsmässigt 100 000 kr. De avser skatteekono-
miskt analysarbete (Ekonomi Konsult, 83 000 kr) respektive utredning
av AB Tipstjänsts kostnader för marknadsföring m.m. (Öhrlings Reve-
ko, 78 000 kr). I båda fallen har direktupphandling tillämpats, och i
båda fallen har det varit fråga om specialistkompetens.

År 1991 är det endast ett fåtal uppdrag som hamnar över tröskelvär-
det 50 000 kr. Det största avser chefsutveckling inom departementet
till en kostnad av 145 000 kr. Uppdraget har utförts av Generativ
Kvalitetsutveckling AB med vilket direktupphandling, föregången av
muntliga förfrågningar, genomförts. Företaget ansågs motsvara de spe-
ciella krav som kunde ställas på den aktuella utbildningsinsatsen. Två
uppdrag avseende översättning till engelska av olika budgetdokument
på tillsammans 101 000 kr finns också med i redovisningen. Uppdrags-
tagaren, som är en enskild person, har tidigare anlitats för motsvaran-
de arbete. Slutligen har Mercur AB anlitats för service m.m. avseende
statsbudgetsystemet till en kostnad av 70 000 kr. Uppdraget har utförts
i enlighet med tidigare träffat avtal angående hantering av ett äldre
budgetsystem.

Utbildningsdepartementet

Under åren 1990 och 1991 har departementet upphandlat konsulttjäns-
ter för totalt 1,252 miljoner kronor. Huvuddelen, 0,9 miljoner kronor,
avser 1991. I kostnaderna ingår tryckkostnader på totalt 291 000 kr.

För år 1990 redovisas ett uppdrag, som gick till Stenbeck Informa-
tion och som avsåg en affischkampanj för Internationella läskunnig-
hetsåret, till en kostnad av 71 000 kr. Direktupphandling tillämpades,
och beslut om uppdraget och finansieringen finns protokollfört.

För år 1991 redovisas fem uppdrag. Tre av dessa gällde sändningstill-
stånd för en reklamfinansierad TV-kanal. Tre uppdragstagare valdes ut:
Bohlins (analys av marksänd TV, 153 000 kr), Alfred Berg fondkom-
mission (utredning av AB Kinneviks finanser, 100 000 kr) och G
Grönbergs advokatbyrå (förhandlingsarbete, 112 000 kr). Motivet till
valet av uppdragstagare var att dessa enligt departementet hade god

1994/95:KU3O

Bilaga A 8.2

276

kännedom om TV- och mediabranschen och att uppdragen skulle
utföras så snabbt om möjligt. Upphandlingsformen var direktupphand-
ling. Dokumentation om själva upphandlingen saknas.

Vidare anlitades Brinning konsult AB för att biträda vid en omorga-
nisation av vissa delar av departementet samt för att genomföra viss
utbildning av enhetscheferna. Direktupphandling, om vilken doku-
mentation saknas, tillämpades. Slutligen anlitades Proffice för extra
bemanning vid vakanser bland personalen vid ett flertal tillfällen till
en sammanlagd kostnad av 181 000 kr. Departementet har tidigare
anlitat samma företag för detta ändamål. Dokumentation finns i form
av orderbekräftelser. Upphandlingsformen var direktupphandling.

Miljö- och naturresursdepartementet

Departementet har upphandlat för 2 066 395 kr år 1990 och för
811 359 kr år 1991.

Upphandlingar över 50 000 kr har kommenterats av departementet.
Härav framgår att direktupphandlingar har tillämpats. Skälen till att
direktupphandlingar har valts finns inte dokumenterat. Departementet
har i sina kommentarer angett orsaken till att konsulten valts. Skälen
har inte dokumenterats skriftligt. I fyra fall saknas dokumentation i
ärendet, varför departementet inte vet hur upphandlingen har skett.
Det gäller uppdragstagarna Are Idé 2, Konsultföretaget GF, Svensk
Information i Stockholm AB samt DataBiid-information AB.

Den största upphandlingen gällde en miljöteknisk översikt för vissa
länder som gjordes av Sveriges Tekniska Attachéer för 250 000 kr.
Direktupphandling tillämpades och skälen finns inte skriftligt doku-
menterade. Departementet har uppgett att skälen enligt handläggande
enhet var en unik kompetens inom området i kombination med vad
som bedömdes som klart ekonomiskt förmånligt.

Näringsdepartementet

Näringsdepartementet har gjort två förteckningar över konsultkostna-
der 1990 resp. 1991 och lämnat kommentarer till de upphandlingar
som uppgått till minst 50 000 kr, se bifogat material.

Upphandlingarna 1990 uppgick enligt departementets förteckning
till 3 117 946 kr. Förteckningen skall kompletteras med en upphand-
ling 1991 av SVD Förlags AB för uppdatering av rapport om indu-
strins nuläge, Årsrapport 1991, för 254 062 kr. Departementet har
lämnat en redogörelse för upphandlingen men i den samlade förteck-
ningen över konsultuppdrag har upphandlingen av misstag inte tagits
med. Det totala beloppet för departementets upphandlingar blir då
3 372 008 kr. En upphandling, Industriens utredningsinstitut 73 000
kr, skedde 1989 men betalades ut 1990. Detta belopp har inte medta-
gits i det ovan angivna totalbeloppet.

Utöver dessa upphandlingar har i förteckningen för 1990 angetts att
Norrbottenkommittén upphandlade för 369 113 kr och Rådet för
frågor om handels- och tjänstesektorn för 200 000 kr. Vidare har staten
ådömts att betala kostnaden för skiljenämnd i tvist om avtal. Kostna-

1994/95:KCJ30

Bilaga A 8.2

277

den för detta, 386 500 kr, har också tagits med i förteckningen. I det
ovan angivna totalbeloppet för upphandlingarna har inte tagits med
utbetalt belopp till University of Strathclyde (10 000 pund/år i 3 år)
för "A Comparative Study of Regional Policy in Western European
Countries". Direktupphandling har tillämpats och skälen finns inte
dokumenterade. Departementet har dock uppgett att Sverige tillsam-
mans med sex EG-länder deltar i ett samarbete som drivs av EPRC.
Samarbetet är inriktat på regionalpolitiska frågor som rör stöd till
företag, infrastrukturfrågor, EG:s regionalpolitik m.m. Enligt departe-
mentet finns skriftligt avtal.

Under 1991 har Näringsdepartementet upphandlat för 3 961 162 kr.
1 beloppet är inte medräknat upphandling av SIFO (Dan Hjalmars-
son), där Arbetsmarknadsdepartementet gjort upphandlingen men När-
ingsdepartementet har betalat 112 500 kr. Uppdraget avsåg arvode för
arbete med en informationsskrift om näringslivets strukturomvandling.
Denna upphandling har varit en direktupphandling och det finns
offert. Arbetsmarknadsdepartementet har inte vid sina efterforskningar
kunnat finna denna upphandling.

Av materialet från departementet framgår bl.a. att upphandlingarna,
med fa undantag, varit direktupphandlingar.

Några av de största uppdragstagarna 1990 och 1991 har varit Bertil
Lindkvist och Sveriges Tekniska Attachéer (STATT). Betalning har
skett dels via STATT, dels direkt till Bertil Lindkvist. Lindkvist hade
regeringens uppdrag att utreda och bevaka vissa frågor om tekniskt
språk och terminologi inom EG. Utbetalade belopp är 620 900 kr till
STATT och 65 000 kr till Lindkvist år 1990 (upphandlade belopp
840 000 kr resp. 84 000 kr) samt 220 000 kr till STATT och 101 160
kr till Lindkvist år 1991 (upphandlade belopp 440 000 kr resp.
102 000 kr). Direktupphandling har tillämpats. Skälen till detta finns
inte dokumenterade. Departementet har uppgett att då Mät- och
provrådet (MPR) i Borås fick väsentligt utökade arbetsuppgifter och
ombildades till Styrelsen för teknisk ackreditering tillsattes en ny chef.
Departementet hade behov av att bevaka frågor rörande dels standardi-
sering, provning och certifiering, dels tekniskt språk och terminologi i
Bryssel. Detta ordnades genom att tidigare chefen vid MPR — Bertil
Lindkvist — som hade expertkunskaper inom området, dels fick
direktuppdrag, dels fick uppdrag via STATT där han sedermera var
anställd. Uppdragen till STATT har lämnats via regeringsbeslut den 28
september 1989 och den 8 november 1990. Direktuppdragen till Bertil
Lindkvist har lämnats via departementsbeslut den 19 december 1989,
den 27 mars 1990 samt den 21 november 1990.

En annan stor uppdragstagare har varit PA Consulting Group
(Roland Steen). PA Consulting Group har upphandlats för 670 000 kr
år 1990 (utbetalt 668 744 kr) och för 1 000 000 kr (utbetalt 331 500
kr) år 1991.

Är 1990 har PA Consulting Group upphandlats genom direktupp-
handling mot offert för en förstudie i två etapper som underlag för en
utredning om informationsteknologi. Skälen till att direktupphandling
valdes finns inte dokumenterade. Enligt departementet fanns behov av

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.2

278

att med extern hjälp klargöra branschaktörernas synpunkter och in-
tresse för fortsatta statliga aktiviteter inom IT-området. Roland Steen,
med kunskaper inom området och från statlig förvaltning, ansågs
neutral/opartisk, vilket var ett kriterium. Skriftliga offerter finns och
dessa har föregåtts av förhandling och avtalsskrivning. Två avtal har
skrivits. Företaget har också anlitats 1990 för att utarbeta en rapport
om tillväxtföretag och även här har direktupphandling efter offert
tillämpats. Skälen till att direktupphandling valts finns inte dokumen-
terade. Roland Steen ansågs enligt departementet ha stor erfarenhet av
arbete med analyser av tillväxtföretag.

1991 upphandlades PA Consulting Group AB för en utredning av
svensk informationsteknologis möjligheter under 1990-talet samt för
formulering av förslag till riktlinjer för en IT-politik inom det närings-
politiska området. Direktupphandling mot offert tillämpades. Skälen
till att direktupphandling valdes finns inte dokumenterade. Departe-
mentet har uppgett att efter väl genomförda förstudier valdes, efter
hörande inom branschen, Roland Steen till att medverka i
IT2000-ut red ningen (Ds 1991:63 och 1991:64) för vissa övergripande
frågor samt för att medverka som ordförande för "Användargruppen".
Tidsskäl gjorde att Steen ansågs outstanding för att delta i arbetet. Det
finns skriftlig offert, som har förelegat för förhandling om det avtal
som har skrivits.

Till SVD Förlags AB har 1990 utbetalats totalt 412 500 kr för
tryckning av och framställning av en engelsk version av Årsrapport
1990 (Svenskt näringsliv och näringspolitik 1990). Konkurrensupp-
handling har tillämpats. Förfrågningsunderlaget kastades vid gallring
av arkiv i samband med att ansvaret för rapporten överfördes på
NUTEK. Offertunderlaget kasserades också när ansvaret för rapporten
överfördes på NUTEK. SVD Förlags offert valdes enligt departementet
därför att priset i relation till de förlagstjänster som erbjöds (marknads-
föring och spridning till relevant läsekrets) var förmånligast. Enligt
departementet begärdes alltid in offert från minst tre förlag vid upp-
handlingen av årsrapporterna.

SVD Förlags AB har också upphandlats 1990 för uppdatering av
rapporten om industrins nuläge, Årsrapport 1991, för ett belopp om
254 062 kr. Konkurrensupphandling har skett, men förfrågningsunder-
laget kastades vid gallring av arkiv i samband med att ansvaret för
rapporten överfördes till NUTEK. Endast en kopia av SVD:s offert
återstår efter den gallring som skedde i och med att NUTEK övertog
ansvaret för rapporten. SVD:s offert valdes enligt departementet fram-
för Norstedts Förlag AB och Esselte Förlag AB på grund av att priset i
relation till den förlagsservice som erbjöds (marknadsföring och sprid-
ning till relevant läsekrets) var förmånligast. Även här påpekar depar-
tementet att det vid upphandlingen av årsrapporterna alltid begärdes in
offerter från minst tre förlag.

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.2

279

Socialdepartementet

Departementet upphandlade konsulttjänster under den aktuella perio-
den för 32,5 miljoner kronor. Huvuddelen av dessa tjänster avsåg
informationsinsatser om hiv/aids till ett totalt belopp på 32,3 miljoner
kronor. Övriga tjänster, till ett värde av 210 000 kr, avsåg bl.a. arvode
för en tillfällig personalförstärkning i samband med propositionsarbe-
te.

Informationsinsatserna om hiv/aids genomfördes av Aidsdelegatio-
nen. Genom departementsbeslut i juni resp, oktober 1990 fick delega-
tionen tillstånd att utnyttja ett särskilt anslag för ändamålet. Förfråg-
ningsunderlag lämnades ut, offerter togs in och fyra olika firmor
anlitades för kampanjens första del. Med dessa firmor upprättades avtal
efter förhandlingsupphandling. Uppdragstagarna valdes därför att deras
uppläggning av informationsinsatserna bedömdes vara bäst. För kam-
panjens senare del förlängdes avtalen, sedan offerter tagits in, för tre av
de fyra tidigare anlitade firmorna.

Upphandlingen av den tillfälliga förstärkningen år 1991 avsåg biträ-
de med att skriva och sammanställa underlag för den s.k. folkhälsopro-
positionen. För uppdraget anlitades en konsult vid Indevo som tidigare
varit anställd i regeringskansliet. Konsulten var förtrogen med det
aktuella sakområdet och var snabbt tillgänglig. Något formligt avtal
upprättades inte. Kostnaden uppgick till 95 000 kr.

Kommunikationsdepartementet

Departementet upphandlade under 1990—1991 konsulttjänster för ca
2,8 miljoner kronor inklusive tryckkostnader. Huvuddelen av kostna-
derna, 1,8 miljoner kronor, belastade år 1991. Största uppdragstagare
under 1990 var Öhrling Reveko (342 000 kr) och under 1991 Mc
Kinsey & Company Inc. (1,1 miljon kronor).

Öhrling Revekos insatser avsåg medverkan i ett internt projekt
rörande affärsverken respektive studier avseende SJ (huvuddelen). I
det sistnämnda fallet tillämpades förhandlingsupphandling med en
anbudsgivare. Studien gällde koncernstrategiska frågor ur ägarnas per-
spektiv. Uppdraget hade sitt ursprung i SJ:s uttalade behov av att
modifiera sin koncernstrategi. Öhrling Reveko ansågs ha god känne-
dom om den aktuella verksamheten och hade tidigare anlitats av såväl
SJ som departementet. Firman lämnade inför förhandlingarna en
skriftlig uppdragsbeskrivning. Särskilt departementsbeslut fettades om
att anlita Öhrling Reveko, varvid villkoren för uppdraget angavs.

Andra större uppdrag under år 1990 gick till Coopers & Lybrand
konsulter avseende dels en studie av omfattningen av regionalt och
socialpolitiskt motiverade tjänster inom postens verksamhetsområde,
dels biträde i avvecklingen av postgirots ensamrätt på statliga betal-
ningar. I det förstnämnda fallet tillämpades förhandlingsupphandling
med en anbudsgivare. Den konsult vid Coopers & Lybrand som fick
uppdraget hade tidigare arbetat vid regeringskansliet och Postverkets

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.2

280

affärsområde Brev. Skriftlig uppdragsbekräftelse lämnades i vilken
villkoren för uppdraget specificerades. Beslutet att anlita firman har
dokumenterats i departementsprotokoll.

Uppdraget till Mc Kinsey & Company Inc. avsåg utvärdering av
kostnaderna för samhällspolitiskt motiverade posttjänster till en kost-
nad av 1,1 miljon kronor. Även i detta fall tillämpades förhandlings-
upphandling med en anbudsgivare. Departementet ansåg att en erfaren
konsultfirma utan tidigare eller pågående uppdrag i Postverket skulle
engageras för att biträda med uppgiftsinsamling och analys av det
aktuella problemet samt för att agera moderator då Postverket och
departementet hade skiljaktig mening. Mc Kinsey & Company Inc.
ansågs ha en erkänd kapacitet och erfarenhet av att arbeta med
strategiska företagsutvecklingsfrågor och stå neutral i förhållande till
Postverket. Firman hade även arbetat med postverken i Storbritannien
och Tyskland. Efter diskussion med departementet och Postverket
lämnade firman skriftlig uppdragsbekräftelse där den offererade kost-
naden angavs. Särskilt departementsbeslut fattades i enlighet med upp-
dragsbekräftelsen.

Ett annat större uppdrag under 1991 avsåg framtagande av en
rapport om Televerkets framtida associationsform, som gick till För-
valtnings AB Mats B O Larsson till en kostnad av ca 150 000 kr.
Förfaringssättet överensstämde här i stort sett med det nyss beskrivna
fallet.

Civildepartementet

Departementet har under 1990 och 1991 haft kostnader för konsult-
uppdrag på totalt 855 000 kr. Kostnaderna är ungefär jämnt fördelade
mellan de båda åren. En tredjedel av kostnaderna, ca 280 000 kr, avser
tryckkostnader.

År 1990 finns inget uppdrag som överstiger tröskelvärdet. Den
största enskilda posten, 145 000 kr, avser kostnader för teknisk pro-
duktion av en skrift med titeln Rakt på sak. Den togs fram av den
politiska ledningen som ett komplement till en skrivelse om ungdoms-
frågor. Uppdraget har utförts av ARE idé 2 efter direktupphandling.
Departementet har inte vid sina efterforskningar kunnat finna skälen
till att den ifrågavarande konsulten valdes.

År 1991 finns ett uppdrag rapporterat. Det gäller ett uppdrag till
Nordiska Utvecklingsinstitutet AB i Östersund angående en utredning
om vissa problem med s.k. beställar-utförarorganisationer i kommuner
och landsting. Villkoren för uppdraget, för vilket kostnaden uppgick
till 137 000 kr, har reglerats i ett avtal.

Jordbruksdepartementet

Departementet upphandlade under 1990—1991 konsulttjänster för
955 446 kr (inkl. moms). I beloppet ingår tryckkostnader. Huvuddelen
av kostnaderna, 815 583 kr, avser 1991.

Under 1990 understeg samtliga upphandlingar 50 000 kr från en
och samma uppdragstagare.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

281

1991 har för fotografering till broschyren Det svenska kulturland-
skapet genom direktupphandling anlitats firma Per Klaesson för en
kostnad om 263 701 kr. Skälen för att direktupphandling valts finns
inte dokumenterade. Departementet påpekar att direktupphandling
dock kan vara motiverad när det gäller mer konstnärlig produktion
som detta uppdrag. En offert/avtal från firman finns dokumenterad.
Den slutliga kostnaden överensstämmer i huvudsak med offer-
ten/a vtalet.

Under 1991 har vidare direktupphandling skett av Lars Bengtsson
Reklamproduktion för tryckning av broschyren Det svenska kultur-
landskapet. Den totala kostnaden uppgår till 305 830 kr. Skälen för att
direktupphandling valts finns inte dokumenterade. Ett kostnadsförslag
för produktionen från Lars Bengtsson Reklamproduktion finns doku-
menterat. Den slutliga kostnaden motsvarar kostnadsförslaget.

Under 1991 har också utbetalats flera belopp — vart och ett under
50 000 kr — till Lars Bengtsson Reklamproduktion. Den totala kostna-
den uppgår till 97 698 kr, varav 91 261 kr avser broschyren 1990-talets
jordbrukspolitik och en engelsk version av denna. Själva upphandling-
en gjordes under 1990 och understeg då 50 000 kr. Departementet
uppger att man vid själva upphandlingstillfället inte kunde förutse att
broschyren behövde tryckas i ytterligare exemplar och att kostnaderna
därmed skulle öka.

Regeringskansliets förvaltningskontor

Förvaltningskontoret har gjort upphandlingar för totalt 4 480 324 kr,
varav 1 895 048 kr år 1990 och 2 585 276 kr år 1991. Förvaltningskon-
toret har kommenterat varje upphandling.

Under de två åren har enligt förvaltningskontorets förteckning 19
konsultföretag anlitats, och 15 av dessa har varit engagerade i utbild-
ningsverksamhet. I ett fall, PA Consulting (nr 7), saknas enligt förvalt-
ningskontorets förteckning uppgifter om upphandlingen. Förvaltnings-
kontoret har efter ytterligare efterforskningar funnit att detta inte är en
upphandling utan avser ett köp av en s.k. Papi-licens som har köpts
från PA Consulting. En sådan licens ger tillgång till en särskild
testningsmetod vid personalrekrytering.

Förvaltningskontoret har också som en komplettering till det tidiga-
re inlämnade skriftliga materialet uppgett att det i varje upphandlings-
ärende finns någon form av skriftlig bekräftelse, som har utformats
som ett avtal.

Både konkurrensupphandlingar och direktupphandlingar har före-
kommit. Enligt förvaltningskontoret avser direktupphandlingarna of-
tast ett mångårigt samarbete inom utbildningsområdet, dvs. samma
kurser återkommer år efter år med samma föreläsare. I flera fall har
konsulterna tidigare anlitats inom något departement eller inom andra
myndigheter. Enligt förvaltningskontoret görs en kontinuerlig utvär-
dering av kvaliteten, och i samtliga fall finns en i förväg träffad
överenskommelse om priset, antingen i form av pris för viss kurs eller
ett timpris för en viss period.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

282

Den konsult som har erhållit det största beloppet, 374 000 kr år
1990 och 734 890 kr år 1991, är Två utbildare (nr 6). Detta företag har
upphandlats i konkurrens och deltar som kursledning för assistentut-
veckling men även i utbildning av handläggare. Fast överenskommet
dagspris tillämpas, och konsultavtalet gjordes enligt förvaltningskonto-
ret efter principen "lägsta pris".

Karl G Sjödin, Jan Asplind Consulting och Intern Management har
genom direktupphandlingar upphandlats för belopp på omkring
400 000 kr vardera.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.2

283

STATSRÅDSBEREDNINGEN

1994-05-27

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UPPHANDLINGAR UNDER 1990

Ver	UDDdraastaaare		Uoodract	Kostnad
1767	David	Broberg	Kontorstryck	10.043:-
2172	II	H	II	1.679:-
2037	Klara	Verba	Laserutskrifter	834 : -
2200	Gotab		Korrigeringar Reg.skr.89/90:75	5.738:-
2254	David	Broberg	Kontorstryck	2.000:- ]
2549	II	II	II	11.790:- /
2485	Klara	Verba	Laserutskrifter	917:-
2971	David	Broberg	Kontorstryck	2.488?^
2972	II	II	11	4.111:-
3147	II	N	II	2.519:- 7
3156	II	11	n	2.142:-
3239	11	n	it	14.432 : -
3274	Rank Xerox		Tryckning av etiketter	1.826:-
3189	Klara	Verba	Laserutskrifter	692:-
78	David	Broberg	Kontorstryck	4.560:-A
230	II	11	11	1.713:- L
303	II	11	II	1.813:-
431	Ordväxlingen		Översättning	2.700 : -

284

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

460 Ordväxlingen

727	David	Broberg
888	II	11
1006	II	II
1009	11	II

Översättning
Kontorstryck

2.400:-

Upphandlingar som finansierats med anslaget för SB:s

forskningsproposition:		Översättning	46.655:-
2309	Firma Naylor	Översättning	46.655:-
2566	Ohlsson	Författande av	150.000:-
		bilaga till långtidsutred- ningen (del av	kostnad)

UPPHANDLINGAR UNDER 1991

Ver	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
1821	David Broberg	Kontorstryck	1.763:-
2613	Gotab	Tryckeriarbete	8.406 : -
2764	David Broberg	Kontorstryck	2.725:-
3341	ARE	Videoinspelning av statsministern (Carlsson)	15.094:-
220	R.F. Crofts	Översättning	2.176:-
251	Graphic Systems	Tryckeriarbeten "Så arbetar regeringen"	58.071:-
476	Bindomatic	Tryckning av mappar	2.904:-

285

Upphandlingar som finansierats med anslaget för SB:s
forskningsproposition:

1364 Exportrådet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Tolkningsuppdrag 42.360:-

3343

SCB

176 Rintec Consulting

Undersökning av 100.000:-
omfattningen av

FoU inom samhälls-
vetenskap och huma-
niora i sektorer
utanför universitet
och högskolor

(Prot. 910412)

Utarbetande av 355.200:- (
rapport om det
svenska närings-
livets FoU-arbete

286

JUSTITIEDEPARTEMENTET

1994-05-27

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UPPHANDLINGAR UNDER 1990

Ver	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
2658	Asplind Consulting	Planering och genomförande av av chefsutbildning	20.108:-
2711	Zenit	Översättning	7.200:-
3093	CM Gruppen	Tryckning av visitkort	3.111:-
3250	R.F. Crofts	Översättning	6.205:-
3333	Asplind Consulting	Arvode för konsultation	5.000 : -
3513	CM Gruppen	Tryckning av visitkort	1.398:-
3418	CK I-Arkitekter	Inredningsförslag chefsrum	3.056:-
481	CM Gruppen	Tryckning av visitkort	1.483 : -
409	CK I-Arkitekter	Inredningsförslag sammanträdesrum	1.040 : -
1256	CM Gruppen	Tryckning av visitkort	2.263:-
1426	W	fl	3.385:-

Upphandling som finansierats med utredningsanslaqet:

3366

Gotab

Tryckning av 64.977:-

kommittédirektiv

287

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Upphandlingar som finansierats med anslaget Information om
lagstiftning:

289

Marianne Carter

Production Tryckeriarbeten
"Brottsoffer"

3.438:-

300

Libergraf

Tryckeriarbeten

"BRÅ-rapport"

79.237:-

299

Systembolaget

Broschyr och
affisch "Nu kan
alla bilförare
andas ut. Sänkt
promillegräns..."

155.000:-

1489	JA-kommittén,	Juridiska	Annonsering	3.000:-
	institutionen,	, Lunds Univ.	"De nya JA- dagarna"

UPPHANDLINGAR UNDER 1991

Ver	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
1827	CK I-Arkitekter	Inredningsförslag bibliotek	12.917:-
2980	Ordväxlingen	Översättning	731:-
3322	Angloscript	Översättning	12.635:
		Återbet.	(ver 904005)
		12.304 :-	? ?
3771	Statens strålskydds-	Föredrag	1.620:-
	institut		0 ’U
91	Angloscript	Översättning	15.444:- ' “
135	Libergraf	Tryckning av kommittédirektiv	3.387:-
191	Lokaldelen	Platsannons	6.105:-
1254	Graphic Systems	Tryckning av JK-beslut	49-040:- 288

Upphandlingar som finansierats med utredningsanslaget:

3221

Gotab

3463 Arbetarrörelsens arkiv

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Tryckning av 90.403:-

kommittédirektiv

Bilder till 4.400:-

historik över
regeringskansliet

Upphandlingar som finansierats med anslaget Information om
lagstiftning:

1703 Eva Hedlund Konsult

Omarbetning av 3.000:-

text "Våldtäkt"
till broschyren
"Misshandel och
sexuella övergrepp
mot kvinnor och barn"

80134 Barbro Hindberg

Revidering av av- 2.500:-
snitten "Kvinnomiss-
handel" och "Över-
grepp mot barn" i
skriften "Misshandel
och sexuella övergrepp
mot kvinnor och barn"

1301 Norstedts Tryckeri
(108)

Tryckning 72.132:-

Broschyr "Familje-
rätt"

289

19 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

ARBETSMARKNADS-
DEPARTEMENTET
PBS

Erik Holmstedt

1994-05-28

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Upphandlingar av konsulttjänster under åren 1990 - 1991 exkl, kommittéer

Budgetåret 1989/90

Ver.	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
1993	ALOS	Tryckning av kuvert	12 297 kr
2531	Jonung &Jonung HB	Föredrag	2 800 kr
2435	Ergoment	Psykiatrisk bedömning av asylsökande	36 092 kr
2571	Ergoment		11 376 kr
2863	Ergoment		30 336 kr
2867	Ergoment	w	30 336 kr
2966	Brandts tryckeri	Visitkort m.m.	6 537 kr
3336	Final Art Service AB	Tryckning av omslag till rapport	8 321 kr
3340	Ergoment	Psyk. bedömning asylsök.	37 699 kr
3543	Brandts tryckeri	Visitkort m.m.	593 kr
3641	Sandahl Partners	Psykologisk konsultation	3 000 kr
3675	ALOS	TYyckning av kuvert	4 667 kr
3888	PRIMO	Tryckning dagböcker	7 593 kr
3893	Brandts tryckeri	Visitkort m.m.	1 148 kr

290

Budgetåret 1990/91			1994/95 :KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2 Kostnad
Ver.	Uppdragstagare	Uppdrag	1994/95 :KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2 Kostnad
28 - 31	Inter Media	Annonskampanjen ”Arbeta under semestern"	661 743 kr
35	Lås & Maskinservice	Byte av lås	6 717 kr
50	Ergoment	Psyk. bedömning av asylsök.	18 900 kr
144	Angarths	w	3 700 kr
152	, Ardbo	M	2 948 kr
224	Åhs Express	Flytt av möbler	2 590 kr
230	Åhs Express	w
232	Media Center	Rekryteringsannons	15 943 kr
294	Ergoment	Psyk. bed. asylsök.	16 800 kr
398	Media Center	Rekryteringsannons	17 585 kr
426	Rosenquist Agneta	Psykologisk utredning av anställd	5 950 kr
578	Eigoment	Psyk. bed. asylsök.	10 000 kr
653	ALOS	Tryckning av kuvert	6 841 kr
717	IPREHUD	Rapport om återvandring till Chile IP 4504/90	15 000 kr
978	Åhs Express	Flytt av möbler	9 989 kr
1011	Palmgren Lars	Rapport om återvandring till Chile IP 7827/89	50 000 kr \|
1015	David Broberg AB	Trycknig av diarieblanketter	3 488 lo-
1435	Knut Hässler AB	Inbindning av diariet	lS 286 kr
1635	Partner Express	Flytt av möbler	2 016 kr
1816	Partner Express		1 804 kr
1835	Blå Express	w	1 349 kr
2339	Psykoterapikonsult	Psyk. bed. asylsök.	10 080 kr
2345	Fackrådet AB	Analys och utbildning av- seende Samhall	35 000 kr
2806	Fackrådet AB		13 125 kr
3945	Ortfelt Informatik AB	Utredning diarieföring	38 000 kr

291

1994/95 :KU30

Underbilaga 1

Ver.	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
3910	Informationslogik AB	Överföring av diariet från E2500 till TRIP	51 188 kr
3789	Brandts tryckeri AB	Visitkort m.m.	1 450 kr
3801	ALOS	Tryckning av kuvert	2 950 kr
5305	Brinning konsult AB	Chefsutbildning	39 375 kr
5565	Bongs	Tryckning av kuvert	1 349 kr
5348	Sten Lindskogs Adv.byrå	Betalning av tvistig faktura	12 500 kr

Budgetåret 1991/92 första halvåret

Ver.	Uppdragstagare	Uppdrag	Kostnad
564	Pressurklipp	Radio och TV urklipp	989 kr
1029	Ergoment	Psyk. asylsök.	51 597 kr \|
1030	Brandts tryckeri AB	Visitkort m.m.	873 kr
1233	David Broberg	Tryckning av blanketter	7 440 kr
1811	Sista ordet AB	Tryckning av omslag	10 500 kr
1893	Psykoterapikonsult	Psyk asylsök.	13 250 kr
1951	Ergoment	Psyk asylsök.	1 570 kr
1994	Knut Hässler	Inbindning av diariet	66 774 kr \|
2411	Bongs	Tryckning av kuvert	3 000 kr
3174	Grafisk Press	TYyckning av brevpapper	930 kr
3345	Bongs	TYyckning av kuvert	1 386 kr
3527	Ergoment	Psyk. asylsök.	43 200 kr
3537	David Broberg AB	Tryckning av blanketter	1 115 kr
4396	Pressurklipp	Radio ovh TV urklipp	151 kr
4861	Pressurklipp	w	334 kr

292

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Kanslisekr Inger Bark

1994-05-27

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

SAMMANSTÄLLING

över vissa av Försvarsdepartementet upphandlade tjänster och varor

Tjänster och varor på tryckeriområdet
(kontonummer 5239-9 eller motsv)

Uppdragstagaré	Uppdragets art	Kostnad
1991
Studio C	Over-Head bilder	8 000 kr
Libergraf	Kommittédir	2 448 kr
Kommentus	w	7 553 kr
Bongs	Kuvert	1 318 kr
w	w	2 075 kr
	Korrespondenskort	313 kr
ACOprint	Inbjudningskort	1 063 kr
	Kuvert	7 457 kr
	»_	688 kr
Centralförbundet Folk och Försvar	Informationsskrift
	"Röster om svensk
	säkerhetspolitik"	27 300 kr
Försvarsmedia	Over-Head bilder	4 645 kr

1990

Plano	Visit och korrespondens- kort	2 407 kr
	Visitkort	700 lo-
	Brevpapper	SSO kr
David Broberg	Inbjudningskort	6 613 kr
Studio C	Tryckning av Försvarsstatistik-90	56 593 kr
Postens tryckeri	Kuvert	2 360 kr
Åbergs offset AB	Kuvert	2 209 kr
Relieftryck	Korrespondenskort	3 584 kr

293

Konsultuppdrag

(kontonummer 5267, 52671-5, 52672-3 och 52673-1 eller motsv)

Uppdragstagare

Uppdragets art

Kostnad

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

1991

Kirchmeier, Otto

Bodin, Lilian

Akatrans, språkexpertis

Monitor

Riksrevisionsverket

Sigvardson production AB

F:a Ryska ord

Ugil konsult AB

Försvarsmedia

Arvode för undervisning
i tyska språket	3 654 kr
Arvode för föreläsning
vid assistentseminarium	5 000 kr
Undervisning i tyska	10 684 kr
Informationsfilm om den nya
skyddslagen (SFS 1990:217)	52 000 kr
Underlag för beräkning av
genomförandeprisbudget-
ering	85 000 kr
Musikunderhållning vid
utländskt besök ♦	12 000 kr
Tolkning m m vid utländskt
besök *	29 414 kr
Intervjuarbete (interna	12 350 kr
personalfrågor)
Fotoarbete vid utländskt
besök *	24 169 kr

*Besök av sovjetiske försvarministern

1990

Akatrans, språkexpertis	Undervisning i tyska	4 500 kr
N	«	7 560 kr
Hargevik, Stieg	Arvode, undervisn
	engelska	4 032 kr
Karl G Sjödin konsult AB	Arvode, ers för sent inställd
	chefskurs	48 000 kr
	Genomförande av chefs-
	utb	24 312 kr
Magazine tidningsprod	Prod av over-head bild
	samt försättsblad	1 088 kr
	Over-head bild	1 049 kr
	Omslag till
	Försvarsstatistik-89	13 284 kr
SCB	Prod av varustatistik,
	enl regleringsbrev 88/89	365 000 kr

294

Intervox HB

Tres Ursi HB

Försvarets forskningsanstalt

Intromedia AB

Tolkning vid sovjetiskt
besök

Genomgång av svensk flyg-
teknisk utbildning m.m.
(anslaget A 2.)

Utredningar med anknytning
till flygområdet

(anslaget A 2.)

Arvode för underhållning
vid Fö:s personaldag

3 735 kr

13 780 kr

61 800 kr

7 000 kr

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Forskningsuppdrag

(kontonummer 5268-8 eller motsv)

Kostnader under denna rubrik har inte förekommit under 1991 och 1990

Övriga informationskostnader

(kontonummer 5272-0 eller motsv)

Kostnader under denna rubrik har inte förekommit under 1991 och 1990

295

UTRIKESDEPARTEMENTET
U-avdelningen

Tredje enheten (U 3)
Handl: Agneta Johansson

PROMEMORIA

1994-05-27

/3/l^CjF) 7

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Till A2/BUD

Redovisning av konsultuppdrag u-avdelningen

för år 1990

Studie inom ramen för projektet om utvärdering och lärande i
biståndet

Studierna var en uppföljning av den statliga utredningen om
organisation och arbetsformer inom bilateralt
utvecklingsbistånd (1990:17). Delstudierna utmynnade i Ds Bra
Beslut Om effektivitet och utvärdering i biståndet (Ds 1990:63).

Konsult

Kostnad

Ari

Uppdragsgivare

1-C^

1 Andante Consul-
| tants AB

2st. 74 000

3 st. 201 000

4 st. 90 000
lst (1989 se
bif.beslut)

Studie

(se bif. upp-
dragsbeskr.)

Summa

365 000 kr

Uppdrag att genomföra en översyn av kvinnors roll i biståndet

152 QQQ

studie

296

1994/95: KU30

	Uppdrag att genomföra en översyn av det svenska fraktbidragssvstemet			Underbilaga 1 till bilaga A 8.2
	Konsult	Kostnad	Ait	Uppdragsgivare
:G	Stockholm Group for Development Studies	.75 QQQ	studie	UD

	Uppdrag att utarbeta världens barn		skrift om svenska biståndsinsatser för
1:d	Marianne Kärre	21	QQQ	Studier	UD

Ekonomiska studier av de baltiska staterna (avser såväl 1990

• som 1991)

Enligt bifogade beslut uppgick den totala budgeten till

2 400 000 kr. Av dessa medel avsattes ca 1,6 milj, kr för
konsultstudier. Huvudsakligen anlitades utländska konsulter. Se
nedan. Då även vissa reskostnader och skatter ingår uppgår
totala summan till ca 1,8 milj.kr. Enligt UD:s kameralsektion
krävde de svenska skattemyndigheterna att de utländska
konsulterna betalade skatt, trots att de endast vistades här

ett par dagar för uppdragen.
Brian van Arkadie	350 000	studie	UD
Stuart Brown	379 000	studie	UD
(likalydande avtal	utarbetades	för samtliga	utländska konsulter)
Philip Hanson	58 000	studie	UD
Ardo Hansson	64 000	studie	UD
Ilse Brands	123 000	studie	UD

5228u

297

Bo Libert	67	000
Alec Nove	76	000
Andrew Vickerman	223	000
Jurgen Salay	104	000
Anders Kreuger	121	000
Swedish Developm.	198	000
Consulting Partners	AB

Susanne Oxenstiernal05 000

1 858. 0QQ J<r

studie	UD	1994/95 :KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2
studie	UD
studie	UD
studie	UD
studie	UD
studie	UD
studie	UD

U-avdelninoens konsultstudier för 1991

Uppdrag att samordna insatser inför biståndsmässan Biståndet
behövs

Hans Olsen OTV

120 000 kr

samordna ut- UD
ställn.verksamheten

lä

Uppdrag att utarbeta skrift om Sveriges multilaterala
biståndspolitik

/ Ulf Rundin

80 000 kr

skrift om multi UD

bist.politik

Studie om biståndet till Vietnam

1:h

Claes Sandgren

174 000 kr

studie

a Johansson

858 000

5228u

298

UTRIKESDEPARTEMENTET

Administrativa avdelningen
Första enheten

A 1/UTB

PROMEMORIA

1994-05-28

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Konsultuppdrag 1990

(1 bil)

A 1/UTB upphandlar kontinuerligt konsulttjänster
för utbildning av UD:s personal.

Bifogad uppställning av konsultuppdrag inkluderar
ej intensivutbildning vid utländska språkinstitut
och ej heller externutbildning vid t.ex. RK:s
förvaltningskontor.

Samtliga uppdrag har givits av departementet.

Gunilla Li1jedahl-Questin

299

UTBILDNING	ARVODE	Konsultuppdrag A 1/UTB 1994/95.KU30
		1990 MOMS	Underbilaga 1 till bilaga A 8.2
		1990 MOMS	SUMMA		KONSULT
HUB-grupp XIII	141.000			141.000	1 Uppsala univer
(handläggare under utbildn.)	6.600			6.6QQ	Lunds univer
53800-9		Summa		147.600
HUB-grupp XIV	908	exkl	LKP	908	Bo Anderberg
(handläggare • under utbildn.)	9.60G	exkl	LKP	9.600	Lennart Uller
53804-1	3.200			3.200	Dieter Huber
	3.840			3.840	Sven Strömqvist
	16.000			16.000	Sandahl Partners
	3.840			3.840	Richard Hirsch
	13.200			13.200	Olle Stenholm
	4.480			4.480	Sven Strömqvist
	13.200			13.200	Magdalena Ribbing
	5.760			5.760	Sven Strömqvist
	12.900			12.900	N Rockberger
	5.000	exkl	LKP	5.000	Dick Kling
	3.200	exkl	LKP	3.200	Göran Melander
	5.865	exkl	LKP	5.865	David Jones
	5.865	exkl	LKP	5.865	David Minugh
	2.310	exkl	LKP	2.310	Tim Crossfield
	12.000			12.000	AMU Styrelsen
	820			820	I Wihammar
	1.600			1.600	SCB
	14.000			14.000	E Westring
	4.100			4.100	Gillis Herlitz

300

UTBILBBING	ÅBYQJ2E	MOMS		SUMMA	1994/95:KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2 KONSULT
HUB-grupp XIV (handläggare under utbildn.) 53804-1 forts.	2.400 4.200	Summa		2.400 a..2QQ 148.288	Ken Taylor Inst f uti rätt AB
HUB-Grupp XIV SPRÅK	6.013			6.013 \|	Stockholms uni (engelska)
	74.646			74.646 1	Stockholms uni (franska)
franska	10.509			10.509	D Berenholt \|
	2.904			2.904	M Höjer
spanska	22.494	exkl	LKP	22.494	J Mollenros 1
	8.930	exkl	LKP	8.930	V Fernandez
	9.931	exkl	LKP	9.931	M Pino
	484	exkl	LKP	484	M Pulido
tyska	16.965	exkl	LKP	16.965	O Kirschmeier
	9.339			9,339	w Schattauer

Summ?____162.215

språkstudier inför utlandsstationering HUB	9.153		9.153	D Berenholt (fr)\|
	7.744	exkl LKP	7.744	J Mollenros (sp)\|
	5.424		5.424	C Vesterlund (koreanska)
	6.292	exkl LKP	.6.292	N Knight (arab)

Summa 28.613

Grundutb
5380-1

13.500

10.000

exkl LKP

13.500

IQ.QQQ

N Rockberger

K Taylor

Summa

23.500

301

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UTBILDNING	ARVODE	NQM5		SUMMA	KONSULT
H 3-Utb	2.000			2.000	K Taylor
5382-7	12.500			12.500	Två utbildare Elisabeth Lögdberg
	12.500			12.500	Två utbildare Ann Fredriksson
	2.872	exkl	LKP	2.872	T Lundström
	6.000			6.000	AMU-konsult
	500	exkl	LKP	500	A Jönsson
	4.500			4.500	N Rockberger
	2.000	exkl	LKP	2.000	E Kahnan
	20.000			20-000	AB A Halvarson

Summa_____62.872

Adm utveckling	24.000	24.000	AMU styrelsen
53880-1	22.500	22.500	Två utbildare Elisabeth Lögdberg
	22.500	22.500	Två utbildare Ann Fredriksson
	17.500	17.500	Sinova Management
	14.500	14.500	E Westring

Summa____101.000

Juridisk	och	3.033	exkl	LKP	3.033	G	Håkansson
konsulär	utb
53881-9		2.792	exkl	LKP	2.792	M	Ehrling

gumma______5-825

Seminarier och	4.170	4.170		Intercultural
konferenser				Training pl
5389-2	2.100		2.100	Gillis Herlitz
	5.000	exkl LKP	5.000	K-0 Arnstberg
	1.000	exkl LKP	1.000	P Kågeson
		Summa	12.270

302

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UTBILDNING	ARVODE	flQMS		SUMMA	KONSULT
Ledningsutveck1	2.000	exkl	LKP	2.000	G Fredriksson
5392-6	700	exkl	LKP	700	B Lindroth
	2.000			2.000	A Åslund
	1.200			1.200	A Engquist
	2.000	exkl	LKP	2.000	U Bernitz
	2.000	exkl	LKP	2.000	J Gidlund
	2.500			2.500	S de Vylder
	1.915	exkl	LKP	1.915	C-E Stålvant
	139.250			139.250 \|	Inst of Public Management
	62.200			62.200	Datakunskap AB
	7.868			7.868	MG gruppen
	117.800			117.800 \|	Sandahl Partners
	5.000	exkl	LKP	5.000	KG Scherman
	9.500			9.500	B Norberg
	66.000			66.000 \|	KonturaGruppen
	5.000			5-000	Christer Jönsson
		Summa		426.933
Utb medföljande språk	4.064			4.064	N Knight
5394-2	1.575	exkl	LKP	1.575	S Rydder
	1.120	exkl	LKP	1.120	E Dannenberg
		Summa		6.759
Språkkurser 5384-3
arabiska	11.616	exkl	LKP	11.616	N Knight
franska	16.272			16.272	D Berenholt \|
	9.393	exkl	LKP	9.392	M Höjer
	31.432	exkl	LKP	31.432	S Pehrson

303

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UTBILDNING	ARVODE	MOMS		SUMMA	KONSULT
Språkkurser forts 5384-3
spanska	46.464	exkl	LKP	46.464	J	Mollenros 1
tyska	17.741			17.741	w	Schattauer
	8.352	exkl	LKP	8.352	0	Kirschmeier
kinesiska	5.324	exkl	LKP	5.324	J	Lidén
	5.324	exkl	LKP	5.324	L	Karlenstedt

Summa____151.917

INDIVIDUELL	182.514		totalt
SPRÅKUTBILDNING	Summa:	182.514

TOTALT

Summa :__1.460.306:00 kronor

304

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
Första enheten

A 1/UTB

PROMEMORIA

1994-05-31

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Konsultuppdrag 1991

(1 bil)

A 1/UTB upphandlar kontinuerligt konsulttjänster
för utbildning av UD:s personal.

Bifogad uppställning av konsultuppdrag inkluderar
ej intensivutbildning vid utländska språkinstitut
och ej heller externutbildning vid t.ex. RK:s
förvaltningskontor.

Samtliga uppdrag har givits av departementet.

Gunilla Liljedahl-Questin

305

20 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

	Konsultuppdrag A 1/UTB 1991				1994/95:KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2
UTBILDNING	ÅRVQD5	MOMS	SUMMA	KONSULT
HUB-TEORI	1.230:90	exkl LKP	1.230:90	W	Carlgren
	3.600	exkl LKP	3.600	G	Melander
	3.500	exkl LKP	3.500	N	Rockberger
	686:70	exkl LKP	686:70	T	Lundström
	10.000	exkl LKP	10.000	N	Rockberger
	10.000	exkl LKP	10.000	L	Uller
	1.500	375	1.875	B	Norberg
	10.000	exkl LKP	10.000	M	Ribbing
	10.000	exkl LKP	10.000	0	Stenholm
	1.470	exkl LKP	1.470	B	Flodgren
		Summa	52.362:60
HUB-SPRÅK
engelska	4.912		4.912	T	Crosfield
	4.400	exkl LKP	4.400	D	Minugh
	1.760	exkl LKP	1.760	D	Jones
	7.920	exkl LKP	7.920	D	Minugh
	10.450	exkl LKP	10.450	D	Jones
	8.360		8.360	T	Crosfield
	11.560	exkl LKP	11.560	Stockholms uni
tyska	7.920	exkl LKP	7.920	H	Mischke
	11.340		11.340	W	Shattauer
franska	2.904	exkl LKP	2.904	M	Höjer
	9.350		9.350	D	Berenholt\|
	9.350		9.350	D	Berenholt 1

306

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UTBILDNING	ARYPPE	MOMS	SUMMA	KONSULT
HUB-SPRÅK franska forts	23.228		23.228	D Berenholt\|
	137.795		137.795 \|	Stockholms uni
	27.759		27.759 \|	Stockholms uni
	3.696	exkl LKP 3.696		A Kustner
spanska	7.920	exkl LKP 7.920		J Mollenros [
	3.696	exkl LKP 3.696		A Oliva
	5.481	exkl LKP 5.481		M Pino
	16.368	exkl LKP 16.368		J Mollenros \|
	18.496	exkl LKP 18.496		J Mollenros\|
	1.320	exkl LKP 1.320		M Pino
		Summa	335.985
Grundutb/ introduktionsutb	2.400		2.400	K Taylor
	4.000		4.000	T Palm
	16.000		16.000	Devex Development
	16.000		16.000	Devex Development
	2.400			K Taylor
		Summa	40.800
Administrativ utveckling	6.000		6.000	AMU Konsult
	6.000		6.000	AMU Konsult
	6.000		6.000	AMU Konsult
	300	exkl LKP 300		K Segolson
	2.500		2.500	Sandahl Partners
	1.250		1.250	E Westring
	5.250	1.312:50 6.562:50		I Brinning\|
	2.500	625	3,135	E Westring
		Summa	(30.487:50)	307
				307

1994/95: KU30

Underbilaga 1

UTBILDNING	ARVODE	MOMS	SUMMA	till bilaga A 8.2 KONSULT
Juridisk och konsulär utb	762	exkl LKP	762	G Håkansson
	762	exkl LKP	Z62	G Håkansson
		Summa	1.524
Vissa kurser	4.480	1.120	5.600	A Åslund
och seminarier	4.000		4.000	B Öberg
	12.600		12.600	Rhetorica HB
	325	exkl LKP	325	A Berndtsson
	2.000		2.000	S de Vylder
	6.000	1.500	7.500	Area Forecasting Institute
	3.500	exkl LKP	3.500	J Bergman
	1.000		1.000	H Ayata
		Summa	36.525
Ledningsutv	10.500	2.625	13.125	I Brinning /
	10.500	2.625	13.125	H Ahling AB
	178.500	44.625	223.125\|	I Brinning \|
	3.000		3.000	Sandahl Partners
	4.650		4.650	RRV
	7.500	1.875	9.375	S Nilsson
	10.500	2.625	13.125	N Norberg
	16.000	4.000	20.000	Athena KonsultAB
	6.500		6.500	Sandahl Partners
	2.000	exkl LKP	2.000	A-C Nordin
	31.500	7.875	39.375	Konsult AB K G Sjödin
	1.200	exkl LKP	1.200	P Molander
	2.400		2.400	Sandahl Partners
	3.000	750	3.750	Utb Rådgivn AB

308

UTBILDNING

Ledningsutv
forts

KORK-medel

ARVODE	MOMS	SUMMA	1994/95 :KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2 KONSULT
10.500	2.625	13.125	I Brinning\|
23.625	5906:25	29.531:25	I Brinning \|
15.750	3.937:50	19.687.50	I Brinning\|
21.000	5.250	26.250	I Brinning \|
12.000		12.000	Sandahl Partners
38.400		38.400	K & A Engquist
26.250	6562:50	32.812:50	I Brinning \|
5.000	exkl LKP	5.000	LG Stenelo
1.254	exkl LKP	1.254	L Leifland
4.000		4.000	J Bergman
2.000	exkl LKP	2.000	A Mellbourn
2.000	exkl LKP	2.000	C-E Stålvant
4.000	exkl LKP	4.000	K Gerner
800	exkl LKP	800	B Hugemark
2.500	625	3.125	S de Vylder
9.500		9 .J5.QQ	B Norberg
	Summa	558.235:25
10.500	2.625	13.125	I Brinning!
7.875	1968:75	9.843:75	I Brinning 1
5.250	1312:50	6.562:50	I Brinning \|
26.250	6562:50	32.812:50	I Brinning [
	Sunyna	62.343:75

309

UTBILDNING	ARVODE	MOMS		SUMMA	1994/95 :KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2 KONSULT
SAV-medel	38.200			38.200	BrainTrain
	15.750	3937:	50	19.687:50	I Brinning f
	20.000	5.000		25.000	Industrins Inter- nationaliserings Center AB
	2.640	exkl	LKP	2.640	S Pehrson
	7.616			7.616	D Berenholt \|
		Summa		93.143:50
Utb medföljande Språk	5.236			5.236	D Berenholt	1
	3.740			3.740	D Berenholt
	1.079			1.079	Linguakonsult
	2.720	exkl	LKP	2.720	J Mollenros	1
	2.400	exkl	LKP	2.400	S Lindqvist
		Summa		15.175
Språkkurser
franska	6.336	exkl	LKP	6.336	S Pehrson
	35.904			35.904	D Berenholt
	35.904			35.904	D Berenholt
	36.556:80			36.556:80	D Berenholt
	5.808	exkl	LKP	5.808	S Pehrson
	16.896	exkl	LKP	16.896	S Pehrson
spanska	25.344	exkl	LKP	25.344	J Mollenros
	5.544	exkl	LKP	5.544	J Mollenros	1
	25.344	exkl	LKP	25.344	J Mollenros	1
	39.168	exkl	LKP	39.168	J Mollenros	1

310

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

UTBILDNING	ÅRVQDE	MOMS	SUMMA	KONSULT
Språkkurser forts
tyska	5.808	exkl LKP	5.808	H Mischke
	21.000		21.000	W Schattauer
	10.920		10.920	W Schattauer
	528	exkl LKP	528	H Mischke
övrigt	3.000	exkl LKP	3,QQQ	B Öberg

Summa 274.060:80

INDIVIDUELL
SPRÅKUTBILDNING

Summg;

233.540:99

233.5401^

totalt

Summa: ("1.734 ■ 183 :39/kronor

311

UTRIKESDEPARTEMENTET

Administrativa avdelningen
Första enheten

A 1/UTB

9267J

PROMEMORIA

1994-08-12

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Kcnclit.tior.s .itckottct

Emcticgct acn

Konsultupphandling inom UD:s utbildningssektion
(2+$ bil)

Utbildningssektionens upphandling av externa
tjänster har i tabellform redovisats i PM
1994-05-28 ("Konsultuppdrag 1990") och PM
1994-05-31 ("Konsultuppdrag 1991").

Utbildningssektionen har i sin konsultupphandling
i allmänhet tillämpat förhandlingsupphandling.
Såvitt bekant är detta den vanligaste
upphandlingsformen för det slag av utbildning som
sektionen förmedlar.

Som sammanfattande svar på frågorna i
Konstitutionsutskottets skrivelse till
Statsrådsberedningen 1994-06-08 kan följande sägas:

Språklärare (J Mollenros, D Berenholt)

UD:s språkkurser ger inte enbart "ren
språkträning". De skall också förmedla en
kvalificerad inblick i politiska, ekonomiska och
kulturella förhållanden inom resp, språkområden.
Deltagare som uppnått en viss nivå i språket får
också träning i olika termer och specialuttryck
som används i bl a internationella förhandlingar.
Mycket stora krav måste ställas på lärarna.
Berenholt och Mollenros har undervisat elever från
UD och övriga regeringskansliet under en lång
följd av år. I dialog med eleverna från olika
avdelningar har de byggt upp en specialkompetens
som i hög grad är "skräddarsydd" för
regeringskansliets behov. Timersättningen för
dessa och övriga språklärare fastställs varje år
av utbildningssektionen efter förhandlingar med
lärarna. Utbildningssektionen har under senare år
haft ökad kontakt med olika språkinstitut, dels
för att beställa viss utbildning åt grupper eller
enskilda elever, dels för att studera utbud och
priser på marknaden. Vi har på detta sätt kunnat

312

kontrollera att ersättningen till våra
"huvudlärare" inte är oskäligt hög. Snarare torde
den få betraktas som låg med tanke på deras
speciella kompetens.

Stockholms Universitet - språkundervisning

Stockholms Universitet arrangerade under några år
undervisning i bl a franska åt UD. För läsåret
1990/91 uppstod en oenighet om betalningen (jfr
bil 1), trots att skriftligt avtal förelåg. Detta
är det enda fall som undertecknad känner till där
beloppet i en faktura till utbildningssektionen
har överskridit gällande överenskommelse,
skriftlig eller muntlig.

Inger Brinning

Inger Brinning var den mest anlitade konsulten
under de aktuella åren (och ett par år därefter -
då som fristående konsult). Bakgrunden är följande:

Brinning genomförde under 1989-90 tre större
utredningar om UD:s personalpolitik. Hon var då
chef för Statens institut för ledarutveckling (ett
organ inom SIPU) och hade vidsträckt erfarenhet av
den statliga sektorn. Hon var också ledamot i UD:s
antagningsnämnd. Genom utredningarna fick hon en
unik inblick i UD:s problem och utbildningsbehov.
Det föll sig därför naturligt för
utbildningssektionen att anlita henne som
lärare/konsult vid chefsutveckling, vid försök med
nya arbetsformer mm. Ett ramavtal undertecknades
1990 (bil 2). Utbildningssektionen har under
senare år haft förhandlingar med en rad välkända
konsulter och kursinstitut inom Brinnings
ämnesområden. Flertalet av dem har begärt högre
ersättning än vad som betalts till Brinning.

Övriga konsulter/lärare

Upphandlingen av övriga konsulter och lärare sker
i allmänhet enligt följande linjer:

- Utbildningssektionen definierar ett
utbildningsbehov.

- I första hand försöker vi täcka behovet genom
internlärare från UD eller övriga
regeringskansliet. Sådana internlärare står för
den dominerande delen av undervisningen inom
UD:s sakområden. De får ingen ekonomisk
ersättning.

- Om ingen lämplig internlärare finns att tillgå
utnyttjar vi våra "nätverk" (bl a
utbildningsarrangörer på företag och
myndigheter) för att få förslag på lämpliga
lärare.

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

313

- Vi tar referenser på några olika
konsulter/lärare och skaffar oss samtidigt en
bild av kostnadsläget. Ibland deltar vi själva i
externa utbildningar för att öka vår

marknadskännedom.

- Någon eller några konsulter som förefaller passa
UD:s behov bjuds in för diskussion. Om samtalen
faller väl ut och vi kan enas om priset inleds
samarbete i begränsad skala. Många konsulter
anser att regeringskansliet är ett attraktivt
referensobjekt. Det ger oss goda möjligheter att
pressa priset. I flera fall har vi kommit
överens om arvoden som ligger klart under
konsultens "normaltaxa”.

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

I bifogade material återfinns fakturor från
uppdragstagare som anlitats till en sammanlagd
kostnad av mer än 50 000 kr under 1990 resp 1991.

I de fall offerter/avtal kunnat återfinnas bifogas
också dessa. När offert inte bifogas (flertalet
fall) kan det bero på att berörd handläggaré inte
sparat på offerten sedan väl den slutliga fakturan
inkommit. I fall där samma konsult anlitats flera
gångar kan också muntliga avtal ha förekommit.

Från våren 1993 har utbildningssektionen infört
rutinen att alltid begära skriftlig offert vid
konsultupphandlingen. För att offerterna skall
vara lättare att granska i efterhand kommer de
fr o m sommaren 1994 att förvaras tillsammans med
vederbörande fakturakopia när betalningen har
verkställts.

Stellan Ottosson

314

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
Andra enheten

A 2/BUD

BILAGA 3

1994-05-30

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Övriga upphandlade konsulttjänster

1990

1/ Översättningar Diverse konsulter ca 145.000 kr

2/ Blanketter, brevpapper mm: se underbilaga 3:a

1991

1/ Översättningar Diverse konsulter ca 220.000 kr

2/ Blanketter, brevpapper mm: se underbilaga 3:a

3/ Projektet: Det nva Europa: se underbilaga 3:b

4/ Wimab Informationsbehandling AB: se underbilaga
3:c

5/ Översyn av varubeteckning enligt förordningen
(1986:89) om förbud av viss utförsel: se under-
bilaga 3:d

315

Administrativa avdelningen
Femte enheten (A 5)
Driftsektionen

1994-05-26

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Rolf Bergman
A 2/BUD

Redovisning inköp blanketter brevpapper mm.

1990.

Blanketter:

61 st best, pris inkl moms 28B 135:- beställt
från Bröderna Carlssons Tryckeri i Varberg.

Vi gör avrop från tidigare beställningar
tryckeriet förvarar våra original. Hög kvalitet
till bra pris.

3 st best, pris inkl moms 31 931:- beställt från
Ekonomitryck i Pålsboda. vi gör avrop från
tidigare beställningar, tryckeriet förvarar våra
original.

I st best, pris inkl moms 25 352:- beställt från
Strålfors i Nacka. Vi gör avrop från tidigare
beställningar de har våra original.

Visitkort:

192 st olika varianter best, pris inkl moms
34 955:- beställt från Fallmarks Tryckeri i
Stockholm. Förlängning av anbud som antogs i
miten av 80-talet. Hög kvalitet, bra
leveranstider, bra pris.

Inbjudningskort med tillbehör:

II st best, pris inkl moms 190 438:- beställt
från Fallmarks Tryckeri i Stockholm. Antaget
anbud mitten av 80-talet. Det är ytterst få
tryckerier som har utrustning för blindprägling
och guldfoliering.

Brevpapper och kuvert:

9 olika varianter best, pris inkl moms 4043:-
beställt från Bröderna Carlssons Tryckeri i
Varberg. De tar fram original vid tryck första
gången. Samt vid leverans till utlands-
myndigheterna vid tillfällen då det krävs mycket
brådskande leverans. Då Postens Inköpscentral
inte klarar leverans inom den tidsram som krävs.

Brevpapper för departementet mångfaldigas på FK's
ReproC. Vi håller med original som beställs från
Bröderna Carlssons Tryckeri i Varberg

Kuvert för departementet beställs och lagerhålls
av RFK i samråd med oss.

316

1991

1994/95:KU30

Blanketter: .

30 st best, pris inkl moms 162 124:- beställt
frän Bröderna Carlssons Tryckeri i Varberg. Vi
gör avrop från tidigare beställningar. Tryckeriet
förvarar våra original. Hög kvalitet till bra
pris.

4 st best, pris inkl moms 58 144:- beställt från
Ekonomitryck i Pålsboda. Vi gör avrop från
tidigare beställningar, tryckeriet förvarar våra
original.

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Visitkort:

200 st olika varinater best, pris inkl moms

38 958:- beställt från Fallmarks Tryckeri I
"Stockholm. Förlängning av anbud som antogs i
miten av 80-talet. Hög kvalitet, bra leverans-
tider, bra pris.

Inbjudningskort med tillbehör:

21 st best, .pris inkl moms 102 900:- beställt
från Fallmarks Tryckeri i Stockholm. Det är
ytterst få tryckerier som har utrustning för
blindprägling och guldfoliering.

Brevpapper:

38 st olika varianter best, pris inkl moms

117 635:- beställt från Bröderna Carlssons
Tryckeri i Varberg. De tar fram original och
första tryck. När det varit mycket brådskande
leveranser till UM Postens Inköpscentrals
tryckeri klarar inte det.

Brevpapper:

Brevpapper för departementet mångfaldigas på FK's
ReproC. Vi håller med original som beställs från
Bröderna Carlssons Tryckeri i Varberg

Kuvert för departementet beställs och lagerhålls
av RFK i samråd med oss.

317

UTRIKESDEPARTEMENTET

Krigsmaterielinspektionen

Handl.Öv 1. Törnblom

PROMEMORIA

1994-07-26

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Ex till:

Upphandling av konsulttjänster. Uppdrag åt Exportkontroll
Kenne Danielsson AB.

Svar på ställda frågor:

1. Förhandlingsupphandling

2. Danielsson har sedan lång tid engagerat sig i export-
kontrollfrågor av tekniska art. Han besitter en stor
kunskap om hithörande materia och har en teknisk utbild-
ning som gör honom lämpad för att snabbt och kunna över-
sätta svår teknisk text. I praktiken är han den ende i
landet som kan åta sig uppdrag av denna art med rimliga
leveranstider. Skälen finns dokumenterade.

4. Offert infordrades, offertinfordran finns dokumenterad
liksom offerten.

6. Särskilt avtal finns upprättat.

7. Ett tilläggsuppdrag fick utläggas för att öka läsbar-
heten hos den svenska texten. Texten är nämligen i sig
mycket komplicerad med undantag från undantag från undan-
tag rörande tekniska parametrar. Risk för missförstånd
ansågs föreligga om vi inte gjorde vissa kompletterande
markeringar i texten. Dessa ingick inte i den ursprungli-
ga offerten. Enjpxtsida bifogas som exempel.

318

FINANSDEPARTEMENTET
Expeditions- och
rättschefen

1994-08-15

2664/94

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Konstitutionsutskottet

Emottoget den

Konstitutionsutskottet

På uppdrag av Statsrådsberedningen överlämnas härmed
svar på frågor från Konstitutionsutskottet i skrivelse
den 8 juni 1994. Underlag är tidigare överlämnat till
utskottet i form av förteckning - daterad den 29 maj
1994 - över konsultuppdrag från Finansdepartementet
under åren 1990 och 1991. Urvalet i förteckningen är
baserat på samma förutsättningar som anges i utskot-
tets promemoria 1994-05-09.

I enlighet med utskottets begäran förklaras ej uppdrag
till statliga myndigheter och inte heller uppdrag
understigande 50 000 kr till en uppdragstagare under
ett och samma år.

Svaren på frågorna lämnas med hänvisning till respek-
tive nummer i den tidigare överlämnade förteckningen.

1990

5 - 11: Avser uppdrag till Norstedts och Gotab i en-
lighet med centralt träffade avtal avseende tryckning
av regeringskansliets produkter.

13: Direktupphandling. Avser tillgång till Reuter's
information. Avtal är träffat. Kostnaden överstiger ej
den offererade.

22: Direktupphandling. Muntliga förfrågningar är gjor-
da. Särskilt kompetent person inom området fanns till-
gänglig hos Öhrlings/Reveko. Kostnaderna avviker ej
från de avtalade.

24: Direktupphandling. Undersökning av känslig natur.
Underhandsförfrågningar gjorda och uppdraget dokumen-
terat i beslut av Finansdepartementet med bifogad
detaljerad beskrivning. Kostnaderna avviker ej från de
avtalade.

27: Direktupphandling. Tidigare (och senare) anlitad
specialistkompetens. Kostnader enligt muntligt avtal.

319

31 - 32: Direktupphandling med hänsyn till uppdragets
natur. Muntliga förfrågningar gjorda. Särskilt kompe-
tent person fanns tillgänglig hos Sinova. Kostnaden
avviker ej från den avtalade.

47: Direktupphandling. Tidigare anlitad för motsvaran-
de arbete. Normal kostnad i enlighet med gällande
taxa.

54: Direktupphandling med hänsyn till unik kompetens.
Överenskommelsen är delvis dokumenterad och kostnaden
överenstämmer med muntlig uppgörelse.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

1991

5-8: Avser uppdrag till Norstedts enligt centralt
träffat avtal angående tryckning av produkter produce-
rade i regeringskansliet.

12: Avser uppdrag enligt tidigare träffat avtal an-
gående hantering av ett äldre statsbudgetsystem.

32 - 33: Direktupphandling. Se ovan under 1990, punkt
47.

37: Direktupphandling. Muntliga förfrågningar finns ej
dokumenterade. Efter referenstagning anlitades före-
taget som ansågs motsvara de speciella krav som ställ-
des på ifrågavarande utbildning.

Eventuella frågor angående det överlämnade materialet
och ovanstående kommentarer kan ställas till Berit
Bjuvberg, ankn. 1630, och Eskil Nord, ankn. 1687.

På Finansdepartementets vägnar

Nils Dexe

Kopia till

Rättschefen, Statsrådsberedningen

320

FINANSDEPARTEMENTET 1994-05-29

Administrativa enheten

	CN
				_
o	r4	o		cn
o	KO	cn		ot
r4	KO	co	KO	o
r4		00		o
	KO	in	tn	r4
	cn	o	r4 1 0) p p	1 (0
•h cn		cn	<0	c
P c		<n	*	t0
<0		r4	(a	c
•H p U (0		X	p	•H Cu
t0 TJ		0	0)	z
4-» C (fl <0		> P	TJ to	p
(fl ^4		P	P	>iZ
TJ <0 Ä		r4	TJ C	x: p 0 0)
C 0	o	P	5	ta p
* 0	cn	C	Ä	0 c
P <0 P	CU	0) <44	Ja	P 0) CQ g
g <D	CQ	<P
p G		0	•• g	•• P
•H 3			X P	X P
*0 g	0	•	□ 0	0 <0
(V 6	>	>	><44	> CX
P 0	P	•H	P 0)	p tu
X X	E4	Q	H P	g4 tJ
CQ U	(fl P TJ 0) p (fl P		1	1
w	0	z	z	Z
	z	1		1
1 s 1	1 s 1	1 z 1	1 z 1	£ 1
	tn	KO	r*	co

21 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

321

Nummer Uppdragsgivare_______Uppdragstagare______Uppdragets art______________Belopp________Övr x)

O r-1	r-4 r4		CN		cn
	tn	cn	O	co	r*
r4	o	tn	O	CN	CN	O
tn	CN	r*	in	cn	co	KO
		r*	r*	CN	tn	CN
CN	CN	r-1		cn	cn	CN
	r*	CN

I •

TJ 3	B	g g		r-4 <0	g
•o	s		g	P	0		g
4a		a)	g	r-4	P	p	S
C	p	cn		a)	CA	:O
•H	<D	p	<q	x	>i	P	cd
	a	<0	<	0	(A		□
	a	43	2		1	s	•h e
P	<o	□		c	0	P	> a)
P	a		•r4		P	3	p p
0	>	(0		>	C	□	0) CA
X	0)	c	P	<0	•H	P	CA >
P	p	0	<0			0)	(A
•H		•r4	Cn	Cn	*	X	*p
CA		P	G	C	Cn		cn a)
•<■4	w	CO	•H	•H	C		c cn
>	p	O	C	C	c0	>	•H TJ
	p	•H	p	cn	e	<0	P 3
• •	0	G	cd	(0	a)	p	r4 XI
		3	4a	p	c	P 0)	3 CA
u	cn	e	p	e	c	p cn	CA P
> c		E	co	f0	0	•H TJ	C (0
p	•H	0	<D	p	XI	P 3	0 P
	C	o	CQ	£P		Q 42	X CA

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

O O o tn	o o o cn	O O O tn r4	O o o co r*	O o o o xf
			ca cn	1
			P C	CD
		CD	CA -H c	P
		XJ	C P CD	P
		1	:co :O P	<0
	1	C >	•mP P	X
	g 1 G	(0 <0	P CA 0	CA
i	co <d <d	cn	CA TJ P
CA	CA TJ g	<0 c	CU <0 TJ	E
P	C P P	P 0)	•H G -H	O
CO	-r4 :(0 O	6 TJ	E-» *
P	C0 > P	(0 P	P TJ	P
CA M	P P <D	poco C	aa <o cd	P
r-4	(0 3 P	p > <D	< g e	•r4
> co	TJ Q	P		P
(0 P	P P	TJ • P	• P c	X
P	H :O P	•h cn o	P :O c0	CA
cn 3	r4 P (0	> C r-4	P P X
c	-H X	(0 CA	CD P	r-4
•H CA	p cn ca	c	45 P <D	r-4
C C	c	10 X <0	CD >	•H C
(A 0)	cn-H >	x cu cn	• TJ E	P (D
•H p	<0 r-4 (0	P -r4	C <0 <0	E
> CD	r-4 6	CD > r4	TJ C CA	CA P
o cn	ca co cn	> <0 cn	CD P	3 O
TJ -TJ	P CA C	TJ c	P CA 42	C P
<d □	:O C -H	(D CD 3	P O U	(0 <D
a &	&4 -H P	X TJ X	□ X 0	X P

		X
aa	C0	C
<	X	(0		CA					0
	CA	4a		P					X
cn	C	CA		:O					<D
p	CD	X		4a					>
(D	>	•H		TJ			U OQ		CD
4a	W	Ö5		G			■r4 X
0				O	CQ		P
p	CA	CA		p	<		P 42		CA
aa		CD	<0				CD U		cn
	P	cn	P	CA	M		E P	X	c	O
TJ	<D	•H	co	g	3		O <0	3	•r4
•r4	P	P	TJ	•-c <	O		G CD	w	r-4	w
>	3	(D	G	43 fe		>	O CA	x	p	Q
<0	(D	>	•H	P <	4)	2	□ CD	a	42	X
Q	X	W	CP	cn o	£	2	w a	3	:O	h4

c	•
<u	a
cn	CD
c	TJ
•r4	(A
P	C
<D	JO
cn	C	1	1	1
(D	•H	S	s	*
Ä	fe	1		1
cn	O	r4	CN	cn
r4	CN	CN	CN	CN

x) Antal verifikationer om mer än en.

322

■ O

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

cn	vD	o
cn	CN	r-4	o	O
CN	CN		o	O
			o	r*
r-4	r-4	cn
cn	in	CO	VD	r-1
				CN

	—1 ■	■■
O	O	o	O	o
O	O	o	o	o
in	o	o	in	cn
r4	N*	o	in	in
	C*	CN
	cn	CN

inansdep. ABOVO CONSULTING Ny kapitalförsörjning: Rik'

Ernst & Young linjer, internkontroll och

performanceuppföljning

<D •		1 cn	0) 1 s C 0	P (V r—1 (0	X (0 •H	U 1 <D P	i E P	1 >
P	<D		<D o	p	T5	tn <o	a) -h	(0 o
0)	P	r~4	E C	>	0	to tn	p p	p cn
XJ	<D	CU	•H H4	to	3	rH 1(0	cn x	a) cn
P	XI	C	p	1	W	0	> w	tnn
<0	P	<0	d) <m	Q		X p	cn	u
r4	<0		X 0	Ä	0	E 3	u»	a c
r4	<0	P	X	CQ	x	CD	c	X 0)
0)		X	W W	M	H	P P	<0 c	p
U	r-4	co	c			cn -h	r-4 -H	po<0
0	<0	•H	•• 0	••	•• o	> p	rH >	o(0 >
s	C	s	ÖVH	tn	tncn	cn x	CD
co	<0	o	C P	c	c cn	w	E X	p a
tn		c	•H □ CO	•H	•H r-4	> >	O	<0 CD
c	-ö	0	C 0) 0	C	C	(0 UJ -r4	C 0	tn tn
•H	•H		p rvd	p	P c	P	<0	a c
C	>	•	POP	p	P <0	C C X	* P	•H -H
r-4		0) 0)	:<o P cn	:t0	:t0 O	0)	P 0)	a c
<D	•	p p	CD X-H	cn	cn -h	cn > a	cd tn	x
U	P	P 0)	P P	p	p p	p cn	> <0	:t0 CD
P	P	to X	0 m (0	Q)	0 0)	0) X P	E r-4	P XJ 1
:O	•H	X p	> <0 P	>	> E	> u cd	to 0	a» > x
X	CQ	W <0	:O P cn	:O	:O <	:O 0 X	W X	CQ (0 1

			CD
C	1				cn
0	•H	4J			<0
cn	P	r-4			3
cn	cn	3			tn
c	c	cn	C		c
CD	•r-4	c	CD		<0
>	P	0	tn		X
W	□	X	c
	P		•H		cn
P	r*	•H	r-4		co
<0	C	E	X		<D	<0
E	3 P	O	:t0	w	c	>
CD	•m Q)	C	>	Q	•H	O
tn	C P	0	T5	2	tn	c
c	O 3	X	P	o	3	•H
M	X P	M	O	3	CQ	W

m vo

CN CN

r- co

CN CN

I
’l

cn o

C
O
co
co
c
o

tn		<
	p		•
	CD	to	C
	X	p	a>
<0	<*C	p
>		•H	c
0	cn	tn	u0
c	P	p
•H	«o	•H	P
cn	X	CQ	(D fi

P
<0

•H

I
’l

<0
P
C
<

CN
cn

cn
cn cn

323

■*

>
:O

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2
OJ

Q
Q
0
<—<

0)
CQ

\£>

■»r

cn p in

(TJ

V)
p
o
□
(TJ

P
TJ
Q
Q
□

1 o	O . <n t cn		p <0
P cn	P P		Ö»
<D cn	0)		C
tn P	cn c		•H	O»
TJ	TJ 0)		C	<0
3 C	□ p		X	p
P Q)	P tn		:<TJ	•H
p	:0		P	P
P °<tj	p p		0)	1
<XTJ >	°<U		P	□
	c			P
P c	P c		(TJ
(TJ 0)	(TJ 0)		X	TJ
tn tn	tn tn		(0	0)
c c	c c		•H	6
•H -H	•H -H		P
c c	C G		(0	0)
X	X P		•H	P
:« 0)	:«J 0)		P	0)
P TJ 1	P TJ 1	1	(TJ	p
0 > S	d) > S	s	P	p
CQ (TJ 1	CQ (TJ 1	1	cn

1 1	tr i		tn
KTj P	C 0)		p
P 0	•H P		o		1
P	P P		*0		tn	TJ
cu cn	fi (TJ		0)		ö»	rtj
p *	rtJ		•m		c	P
•0 0)	cn tn		TJ		•H	0)
P P	c		0)		C	TJ O
0	•H >		P		p	•H O
TJ £X	(0 <TJ		P		0)	> <n
0) >	P				TJ	(D P
E P	itj tn		1		P	CX
tn	TJ C		<XTJ		:O	P
P TJ	•H		>		P	•• Q)
(0 <0 c	P p		P			tn tn
tnP Q)	P Q)				P P	G TJ
c tn c	•H TJ		P O«		0 (TJ	•H 5
•H 0	P P		:(TJ P		o tn	C P
P P -H	:«<J	G	0)		c	p p
TJ :0 P	tn >	0)	TJ P		1 P	P <TJ
C P (TJ	«J P	fi	(TJ P		P C	:(TJ C
(tj tn	P 5	P	>		<v x	tn o
P 0) «H	tn	O	P		tn:«J	p p
PPG	p P	p	•• E	i	TJ P	Q) Jj
:0 (TJ (TJ	:0 :0	(V	X (0	£	□ Q)	> (TJ
a cn	a P	p	cu tn	1	CQ P	:O C

0)
P
(TJ
O
(TJ
P
0)
Ö
(TJ
P
TJ
Q
Q
□

P
P
<TJ
X

tn
p

0)
.Q

c
(TJ
p
:O
O

O
s
r-H

<TJ
Q

C
O

tn
tn
c		TJ
0		C
p		□
<	tn	P
	p	TJ
<0	0)	a
p	P
p		p
•H		•H
tn	tn	P
p	p	P
•H	(TJ	0)
CQ	X	CQ

B		TJ
	:O	C
	P	5
	P	P
	tn	X
	TJ	P
0)	P	:O
P	O	•m
•H	2	CQ
£	tn	to
C	p	P
0)	(D	<D
p	TJ	TJ
:0	C	C
cn	<	<

(TJ

>
•H

O
w

(TJ

P
TJ

Q
Q
□

I I I

ESS
I I I

I
s

in
cn

cn cn

CO <T»

cn cn

P Oi

324

Nummer Uppdragsgivare_______Uppdragstagare______Uppdragets art______________Belopp________Övr x)

o
o	O	O	o	o	o
o	o	o	o	o	in
	o	o	o	o
o
r4					r4

in
m
04

6 0 P	P -H * Cu CA				fl r4 1 r4		*0
M	•H >				-H -H		r-4 fl
0 M	8 fl				8 >		••4 -O
a a	0				CA		-Q r4
Q- CP	C P				C -H		IA 0
fl c	0 fl				fl		■•4 r-4
a a»	* C				C 0*		M r4
cu	fl *0				•H fl		a fl
	k				p -U		P
tr >	•H 0				T3		Sofl
C fl					T5 *H		0 M
•H	0) 8				•H 8
C Ö*	T5 3				>		CPofl
p C	C -H				(A		c cu
p -H	fl h				0) C		•H
:fl C	CT> fl				0 P	fl	C C
(A P	fl a				•H fl	•H	75 fl
P P	P -H				> P	C	fl
fl :fl	p e	1	1	1	M CA	c	P C
> >	fl Q)	x	s	z	fl -H	0	P -H
:O P	Q (A	1	1	1	w c	CQ	D C

		O' p	c o (A	C 0 (A CA k	G 0 CA M (A fl P TJ fl G T5 •H G	G 0	CQ < P
C	8	0	(A	fl	r-4 <	CA	CA
\fl	fl	JQ	C	CU	TJ	CA	fl
>-4	r-4	TJ	fl		P TJ	r-4	Ui
xz	Cu	C	>	C	0 U	M	0
A		3	w	fl	Z fl	fl	P
3	>	•J		p	CPU		P
	h		CA	CA	■4 fl		fl
c	M		M	M	p trx		P
a	fl	fl	fl	0	•H c	1	C
»3	X	CU	□	E4	W H <		H

CU
0)
-0
(A
C
fl
c
•H
Cu

c
:fl

o
IH

CM
IH

cn
in

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

fl
P
C
<

325

£
:O

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

	n*	o	O	O	cn	*0	O	CN	in	r-l
Q	o	o	o	o	r*	00	cn	O	cn	cn	r4
Q	co	cn	CN	in	co	o	co	\O	in	co	O
O t—4	CN	cn	r4		r*	cn	co	o		cn	O
0)	r*				cn	CN	r-4	cn			rH
cn	cn				cn	f-4

Redovisning av konsultuppdrag 1991 - Finansdepartementet

P
P
(0
cn
p
0)
tJ
fl
P
s
Q

0)
P
(0
O
(0
p
cn
Ö
fl
p
XJ

Q
Q
□

0)
p
fl
>
•r-4

Ö
fl
p

Q
O
□

0)
E
E

P
Q)

	a)	•h tn	rH 1 E
•m	XI	P G	r-4			>	X	>		B
0		UJ -H	0)		p	g	fl	Q)	<D	<D
P	Ä X	•H P	XI		0)	0	E-i	P	tn	P
a	o a)	P OT	fl		tF	c		XI	M	cn
r-4	0 TJ	fl TJ	p		TJ	0	x:		fl
r-4	C	P C			□	□	cn	«>	x:	cn
a)	en-H	cn fl	x		CQ	w	•h	p	O	i
TJ	C rH	« r-4	•H			-	TJ	p		0
0	•H 0)	TJ	P		x:	cn	0)	0	cn	<4-4
e	K TJ	a x:	cn		cn	c	3	*	a	C
cn	r-4	c o	•H	r-4	•H	0)	w	p	o	•H
tn	rH >	4X O	P	cn	XJ	TJ		•H	•H
c	:fl fl	p	fl		0)	CD	0)	cn	P	tn
•H	P	fl p	P	CU	3	3	x:	•H	fl	c
C	cn tn	b <u	cn	CQ	w	w	e*	>	□	a
r-4	c c	P c	cn						•H	B
0)	fl -H	•H 3	c				•• B	•• p	C	0)
TJ	E C	XJ E	a	X	*		x p	X <D	3	c
P	E X	0) B	c	u	0	0	0 0	O Q.	B	a
:0	fl :fl	P 0	•H		>1	>	><4-4	> a	B	0
IP	W P	x; x;		p	p	p	P <D	p fl	O	-Q
				H	H		E- X	H Q*	o	<

		<							fl	cn
									X	p
								tn	cn	:O
								p	G	P
								0)	0)	TJ
				cn				P	>	C
				P				0	w	O	•
				TJ				p		<4-4	C
				a)				CQ	cn		Q)
				P					p	cn
				cn				XJ	0)	E	C
CQ	CQ	CQ	CQ	p				•H	P	r-4	:fl
O	O	U	O	0	1	\|	1	>	3	P
W	W	w	W	z	5	x	x	fl	a) cq	P	P
					1	1	1	Q	a <	CQ	0)
											E

a
a)
TJ
cn
a
a
c
•H
&«

I
’l

E
O

O
•H
P
fl
*
•H
<4-4

P
O)
>

fl
P
C
<

326

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Finansdep. Mercur AB Konsulting, service mm 70 100

statsbudgetsystem

O
r*
co

t—4
P
P

05
tn

05
r*

o
P

OJ
in

O
in
r*

o
o
r-4

in
OJ

O
O
O

r-4

p					a)			fl	1
0)				1	p		P	P	(fl
P				p	:0	(0 r-4	P	:0	P	P
P			TJ	c	g	X fl	P	i	fl	fl
<4-4			P C	fl	p	(fl P	P	p	tP	P
P			> “fl	(fl	fl			a>	C
X			P	0)	p	P (fl	P	p	fl	*
0)			&5P	p	(fl	C	fl	(A		P
p			C	cu	P	P P	P	p	P	(0
			P *		c	P fl		c		:0 fl
>			C :0	Ö*	P	p p	>	p	tP	P TJ
fl			3> (fl	«j	s	P (0	fl	g	C	6
		P	Q5 Q)	P		P			P	P <0
35		<P	:fl £	(fl	TJ	tP C	tn	TJ	C	TJ
c	0)	P	P	P	P	C P	C	P	:fl	tP:fl
P	0	P	CUP	:0	>	p g	P	>	P	C P
p	P	X	CUP	P		C (fl	C		P	P P
fl	>	w	3 r-4	(fl P	IP	P c	p fl	tP	>	C g
P	P	p	g a c	<0	C	p fl	p X	C	P	(fl fl
P	fl	3	fl -d Q)	C P	P	ac c c	:fl (fl	P	(fl	:fl P
(V	(fl		P 0 5	P X	C	(0 P fl	(fl P	G	C	p P
>	i	>	Q5P flj	C P	X	p p p	P fl	X	fl	fl
C	CQ	&4	OPP	p p	P	fl 3	fl IP	P	P	P
0	Q	"x.	P P P	P P	0	> >	> a	0	C fl	:O 0
	<		CU 0 £	K aj	Ei	:O fl P	:O fl	H	H X	Cu 0

	p		>4	1 P
cn	fl		c		0	P
<	p		fl		p	3
	c		cu		cu	(fl
a	fl		g		P CQ	C
xi	o	Q.	0		X <	0
w		Q.	u		fl	X
c	fl	p			H C	w
a	p	p	p		O	p
>	cu	X	p	35	P P	0
w	a	P	Ö*	c	P P	p
	<	3	3	0	0 x	c
p		(fl	CQ	p	X 3	0
p	a	(fl		p	W TJ	X
□	p	fl	fl	0	0
fl	0	P	£	cu	• P	X
fp	o	CU	E-4	w	W CX	X

w +j

	TJ	x	3
	P	3 P
	O	p a	C CQ
		£ c	0 <
	fl	p	E	•
	X	(A a	a> cn	c
	(fl	p p	J c	fl
	>i	fl c	p
	X	TJ P	fl c	c
		3 (fl	P Tj	:fl
w	fl	P P	(fl P
fl	• •	3 3	P P	P
X	Cu	Cu X	cn £	fl
				g

327

Nummer__Uppdragsgivare_______Uppdragstagare______Uppdragets art______________Belopp________Övr x)

1994/95 :KU30

Underbilaga 1

till bilaga A 8.2

CN CN VO

r-4

X
(fi	tn
r-4	C	c
0)	•H	p
tn	r-4	0)
C	X	*0
0)	u	o
	0)	X
•H	>
	p	••
tn	□	OV-H
C	p	C P
•r4	c	•*4 0
C	0)	C d)
T3	p	75 4J
r—<	w	rH 0
•r4	•H	•H p
-Q	w
P	(fi	P <0
D	<	□ fl

I
•H CQ
(fi <

d) d)	d)
> 0	p	C
•r4 -r4	<0	0
C >	75	(fi
0 P	«-4	(fi
(fi d)	•r4	p
tnco	P	0)
<0	P	fe
P P	0
d) d)		(fi
p P	o<0	p
:o d)	>	«0
fe p	&4	X

in vo

CN (N CN

	<0 1 X P	1 >
	(0 uo	<0
	♦H >	d)
r-4	6 3	p
<0	O C	p
P	C	<0
	0 •
>	x x	(0
(0	0) . tp
	(0 c	(fi
0)	> -H	• •
w	<0 • c	•H
r4	tn >	fe
Q)	tn C -H
*0	C co P	tn
(V	•H	<0 tn
p	CPU)	P c
(V	(fi 0 >	TJ -h
A	> tn <0	d) c
P	r4<X0 (fi	P -4
*0	d) P d)	:0 d)
fe	CQ P T5	fe 75

P
	r-4	<0 d) x tn (fi 'O r-< 0 d) CQ tn
	<0	C r4
	p	d) (0
	>	c p o
	10	r-4 -H
	tn	•H P P <0
	c	z
	•r4	tn
	C <0	c >
	X X	•H P
	(fi (fi	C <0
	C p	P c
	<0 d)	P -H
	p tn	:t0 6
	tn c	(fi -H
	p d)	P r-4
1	X	d) d)
s	d) o<0	> P
1	64 a	:O fe

<0	W
X P (fi C rH d)	£
d) 6	o
tn d>	•		<0 •
C P	tf)		X 75
0) t0		*0	(0 >
p	fe	:O	r4 (0
rH w	3	P	d> 1
<-4		(fi	tn •
•H p	>	(fi	c c
P d>	(0	tn	d) X
tn		c	p
tn73	c	•r4	•H (0
C 0	0	P	6
•r4 CQ	•r4	d)	tn »
C	p	P	c c
P r4	<0	•H	•r4 (0
P cn	r4	»-4	C c
:co cn	r-4	•r4	75 -r4
(fi r4	(0	.Q	r-4 U4
p	P	co	•r4
d) d)	(fi	x	p p
> jC	C	d)	P :O
:O 64	H	fe	□ U4

r* co

CN CN

<44

C	tn	r-4
d)	p	0
p	d)	0
tn	P	x
	p	□
z	d)	u)	•
	p	x	c
(fi	(fi	C (fi	d)
p	d)	0 -r4
0)	3	75 r-t	c
*0		c tn	:<0
C	•	0 c
	X	P) w	P
			d)
			fl

328

Nummer Uppdragsgivare_______Uppdragstagare______Uppdragets art______________Belopp________Övr .X).

r-4 cn	O CN tn	co
tn	r*	CN
n*	cn	r4
r-4

Q.
0)		«J
*0		X
1	X	W
•H	S	r—<
fe	c	0)
	<0	0»
Ö'	M	c
G		a>
•H
'-4	•H	•H
*
0	ö'	0*
0)	c	c
>	•H	•H
p	G	C
0	TJ	TJ
(0	r-4
<4-4	•H	-r-4
0)	■Q	£1
x:	4J	p
o	3	D

CQ 1 <
•H r-t tT (U c	W
> -h	0)	•0
	*0	C
	0	•H
> □	P	r-4
•H Q)	W	M
P >		0)
0 P	Q)	TJ
M 0	U	<0
0) <0	G	>
C P	<0
Q) Q)	M	•
0 P	fe	X

> co

cn cn cn

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

329

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
Administrativa enheten
Gudrun Molander

1994-08-03

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Kanslichef Magnus

_________________________________________ "' I

Isberg

Konstitutionsutskottet

Granskning av departementets konsultupphandlingar
under åren 1990 och 1991

De förteckningar över departementets konsultupp-
handlingar åren 1990 och 1991 som Konstitutions-
utskottet tidigare har erhållit är baserade på
samma förutsättningar som angavs i KU:s PM av den
9 maj 1994.

Med anledning av KU:s PM den 8 juni 1994 meddelas
följande

För år 1990 fanns en uppdragstagare, Stenbeck
Infor-mation. Uppdraget gällde en affischkampanj
för Internationella Läskunnighetsåret 1990
(arbetsgrupp i departementet), till en kostnad av
71 150 kronor (exkl. moms). Detta var en
direktupphandling, beslut om kostnader finns
protokollfört.

För 1991 fanns följande uppdragstagare:

Bohlins

Uppdrag: Analys av marksänd TV
Kostnad (exkl. moms): 152 706 kr

Alfred Berg fondkommission

Uppdrag: Utredning av AB Kinneviks finanser
Kostnad (exkl. moms): 100 000 kr

G Grönbergs advokatbyrå

Uppdrag: Förhandlingsarbete

Kostnad (exkl. moms): 112 000 kr

Dessa uppdrag gällde sändningstillstånd för en
reklamfinansierad TV-kanal. Detta var en direkt-
upphandling. Att man valde dessa uppdragstagare
berodde främst på deras goda kännedom om TV- och
mediabranschen samt att dessa uppdrag skulle ut-
föras så snabbt som möjligt. Det finns dock inget
dokumenterat om själva upphandlingen.

330

Proffice

Uppdrag: Extra bemanning

Kostnad (exkl. moms: 181 365 kr

Detta var en direktupphandling. Valet av Proffice
berodde på att departementet tidigare anlitat dem
vid behov av extra förstärkning av personal.
Dokumentation finns i form av ordererkännanden.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Brinning konsult AB

Uppdrag: Omorganisation av vissa delar av
departementet

Kostnad (exkl. moms): 210 000 kr

Brinnings uppdrag gällde genomförande av omorga-
nisation och kompetensanalys av vissa delar av
departementet enligt avtal 1991-01-18 med Institute
of Public Management(kopia av nämnda avtal saknas).
Brinning har dessutom genomfört utbildning med
enhetscheferna i att genomföra planeringssamtal.
I detta fall tillämpades direktupphandling, doku-
mentation saknas.

Med vänliga hälsningar

/udrun Molander
departementsråd

331

OTiSiuDKikiCA IVT

1994/95 :KU30
Underbilaga 1
till bilaga A 8.2
Bilaga

Konsulter mm 1990 (exkl uppdrag från departementets kommittéer)

Uppdrags- givare	Uppdragstagare	Uppdrag Kostnad (exkl moms)
dep	ORION	Trycksaker	18 550 kr
dep	Agerups repro	. » .	535 kr
dep	Konferensbyrån AB	Seminariearrangemang	5 000 kr
dep	Broberg AB	Trycksaker	2 800 kr
dep	Libergraf		8 165 kr
dep	Sven Eriksson konsult	Analysarbete	4 175 kr
dep	Rogerecords	Medverkan vid uti. besök	5 390 kr
dep	Statens Tryckeri- central Helsingfors	Trycksaker	41 786 kr
dep	Textura	Grafisk form m.m.	14 000 kr
dep	Ylektor	Uppdrag rörande gymnasieskolan	7 415 kr
dep	F:a Uppståt	Statistisk konsultation	2 375 kr
dep	Sv tekniska attachéer	Uppdrag TV-utvecklingen i USA	13 000 kr
dep	Ateljé S Nordqvist	Teckn aruppdrag	2 000 kr
dep	Kristianstads Lt	Kopieringskostn	4 800 kr
dep	Norstedts	Kulturprogram för bam och ungdom	79 400 kr
dep	KOSMIKON AB		2 200 kr
dep	Allm förlaget	Redaktionellt arbete	3 200 kr
dep	Bild och idé	Fotouppdrag	11 400 kr
dep	GL Affärsjuridiska	PM ang ev anbudsförfarande	16 000 kr
dep	Stenbeck information	Affischtryck	71 150 kr f
dep	Heidkuns förlag	Seminariemedverkan	8 880 kr
dep	HansAson	Trycksaker	640 kr
dep	Proffice	Extra bemanning	16 665 kr

1994/95:KU30

Underbilaga 1

Konsulter m.m. 1991 (exkl departementets kommittéer) till bilaga A 8.2

Bilaga

Uppdrags- givare	Uppdragstagare	Uppdrag Kostnad (exkl moms)
dep	DATEXT	Rapportproduktion	1 875 kr
dep	Norstedts	Kulturprogram för barn och ungdom	25 500 kr
dep	Breitenstein	Föreläsningsmedverkan	9 600 kr
dep	Liber	Trycksaker	16 430 kr
dep	Invent	PM ang Reklam i Svensk TV	15 000 kr
dep	Proffice	Extra bemanning	181 365 kr 1
dep	Brinning konsult AB	Dep. omorganisation	210 000 kr /
dep	Canard	Analys TV-reklammarknaden	25 000 kr
dep	Libergraf	Trycksaker	7 758 kr
dep	Norstedts	Inläsning av manus	1 395 kr
dep	HLS	Kursplanearbete	3 950 kr
dep	ZÄTA	Layoutarbete	16 000 kr
dep	Stift Skolan i Centrum Mässmonterarbete		3 890 kr
dep	BH Göteborgs- modellen	Propositionsunderlag	16 000 kr
dep	Informationsnätverket	Rapport ang lokal-TV i USA	7 000 kr
dep	Särskolekonsult	Uppföljning av särskolan	900 kr
dep	Bohlins	Analys marksänd TV	152 706 kr \|
dep	Alfred Berg fondkommission	Utr. ang AB Kinneviks finanser	100 000 kr/
dep	Visitkorts-specialisten	Trycksaker	2 475 kr
dep	Mima Consulting	Beräkning av teaterkostnadsindex	4 000 kr
dep	G Grönbergs advokat- byrå	Förhandlingsarbete	112 000 kr /

333

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

1994-05-30

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Redovisning av konsultuppdrag m.m. under år 1990 och 1991

Uppdragets art

Uppdragstagare
Leverantör

Belopp
Avtalat Utbet.
Beslutat

1990

Rapport om solväte	JSB Ingenjörs- byrå AB		183	ooo\|	103	000
Översikt av kraftindustrin 1988	Bohlins byrå AB	Revisions-	95	800\|	95	800
Strategisk styrning av statens vattenfa1lsverk	Bohlins byrå AB	Revisions-	105	600 \|	105	600
Värdering av aktierna i OK Petroleum AB och Svenska Petroleum Exploration	Bohlins byrå AB	Revisions-	95	ooo\|	95	000

Uppföljning av energiforsknings-

utredningen	Andergia AB	30	000	30	000
Utredning om	svavel- och kväve-
oxidavgifter	för industrins för-
bränning	Firma Clas Sparre Energikonsult	25	000	25	000
Miljöteknisk	översikt för Sveriges Tekniska
vissa länder	Attachéer	250	ooo\|	250	000
Förstudie om	byggvarors miljö-
påverkan	Wilhelm Tell	30	000	30	000
Delstudie om	byggvarors miljö-
påverkan	Firma Gunnar Essunger	20	000	20	000
Förstudie om	modell för att
beskriva och	analyser miljö-
påverkan från en vara Linköpings univ.		100	000	100	000

Förstudieprojekt rörande produ-
centens ansvar för en vara från
färdig produkt till återvinning/
slutligt omhändertagande Lunds univ., avd för

miljöekonomi 140 000

140 000

334

1994/95 :KU30

Utarbeta en informations-
broschyr om avfallshantering

Tilltryckning av broschyr om
Avfall samt affisch Avfall

Redaktionell medverkan till
bilagan Hur mår Sverige

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

ARE Idé 2	181 840\|	187 512
ARE Idé 2	60 000]	54 860
Ingvar Nilsson	105 000\|	102 900

Förstudie om varors miljö- påverkan	Institutet för vatten-
Förstudie om varors miljö- påverkan	och luftvårdsforsk- ning	100 ooo\|	100 000
Projektet miljöanpassat
transportsystem (K-dep betalar
också 200 000)	Transportforsk-
	ningsberedningen	200 000	200 000
Manus till bilagan Hur mår
Sverige	Naturinformation AB	118 200\|	89 020
Manus till bilagan Hur mår
Sverige	Thunberg och
	Thunberg HB	85 000\|	79 637
Underlag för utvärdering av
fattade miljöbeslut och genom-
förda åtgärder inom miljöom-
rådet	Konsultföretaget GF	97 529]	97 529
Tryckning av brevpapper	Grafisk Försäljning		1 250
Tryckning av korrespondenskort	Relieftryck		769
Tryckning av visitkort	Relieftryck		2 773
II			3 474
Tryckning av konnnittédirktiv	Libergraf		2 933
n			957
Tryckning av broschyr Swedish
Environment	Norstedts		32 270

1991

Utvärdering av miljöproposi-

tionsarbetet

Förstudie om varors miljöpå-
verkan, livstidsanalyser

Underlag inför EG-förhand-
lingar m.m. om NOx-utsläpp
från personbilar

Asplind Consulting .

AB 130 000| 140 180

AB Institutet för
vatten- och luftvårds-

forskning	25	000	25	000
Väg- och trafik-
institutet	20	000	20	000

335

Underlag för att planera ut-
värdering av miljöforskning

Framtagande av broschyren
Planering för en god livsmiljö

Diagramoriginal till bilagan
Hur mår Sverige

Tilltryckning av broschyren
Swedish Environment

Produktion av tidningen

En god livsmiljö

Tryckning av tidningen
En god livsmiljö

Produktion av serie med
overhead-bilder

Affisch En god livsmiljö

Text till bilagan Hur mår
Sverige

Genomgång av luftfartsverkets
ansökan om utbyggnad av
Arlanda

Omslagsteckning till En god
livsmiljö

Skyltar till World Environment
Day

Utrymningsövning

(M:s del)

Tryckning av kommittédirektiv
Tryckning av kommittédirektiv

SIPU		1994/95 :KU30 Underbilaga 1 till bilaga A 8.2 80 000 36 000
Boverket		297 612	297	612
LEV Grafisk	Form AB		31	500
Norstedts			14	775
Svensk Information i Stockholm AB			52	190 1

Svensk Information

i Stockholm AB	1 9	920
Databild-information AB	84	705
Hj. Brolins Offset AB	10	200
Chalmers tekniska högskola	17	500
Winberg Arkitektkontor AB	18	750
Helga Henschen	5	000
ARE Dekor	5	700
Brandförsvaret	2	933
Kommentus	3	211
Libergraf	2	363

336

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Hans Lundholm, Adm enh

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

JSB Ingenjörsbyrå AB: Utarbeta en idépromemoria för
import av solenergi

Betalt belopp: 103 000 kr

Direktupphand1ing

Konsulten hade unik kompetens inom ämnesområdet enligt
uppgift från handläggande enhet. Skälen ej skriftligt
dokumenterade.

8. övrigt

Konsultavtal och offert finnes

337

22 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Bohlins Revisionsbyrå AB: Översikt av kraftindustrin
1988

Betalt belopp: 95 800 kr

Direktupphandling

Återkommande uppdrag sedan tidigare år under
Industridepartementets handläggning. Skälen ej
skriftligt dokumenterade.

8. Övrigt

Uppdraget utfört under 1989

338

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Bohlins Revisionsbyrå AB: Strategisk styrning av
statens vattenfallsverk

Betalt belopp: 105 600 kr

Direktupphandling

Fortsatt uppdrag sedan 1987. Skälen ej skriftligt
dokumenterade.

8. Övrigt

Uppdraget utfört under 1989

339

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling Åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Bohlins Revisionsbyrå AB: Värdering av aktierna i OK
Petroleum AB och Svenska Petroleum Exploration

Betalt belopp: 95 000 kr

Direktupphandling

Fortsättning på ett uppdrag av delvis samma inriktning
från 1988 och 1989. Skälen ej skriftligt dokumenterade.

340

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Sveriges Tekniska Attachéer: Miljöteknisk översikt för
vissa länder

Betalt belopp: 250 000 kr

Direktupphandling

Unik kompetens inom området i kombination med vad som
bedömdes som klart ekonomiskt förmånligt enligt hand-
läggande enhet. Skälen ej skriftligt dokumenterade.

341

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Are Idé 2: Utarbeta broschyr samt affischer om
avfallshantering i Sverige inkl, tilltryck broschyr

Betalt belopp: 242 372 kr

b, (/b bi*y °

342

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Ingvar Nilsson: Redaktionell medverkan till 1991 års
miljöpolitiska propositions bilaga Hur mår Sverige

Betalt belopp: 102 900 kr

Direktupphandling

Unik kompetens enligt handläggande enhet. Skälen ej
skriftligt dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal finns upprättat

343

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Institutet för vatten-och luftvårdsforskning: Förstudie
om varors miljöpåverkan

Betalt belopp: 100 000 kr

Direktupphandling

Konsulten bedömdes ha en för uppdragets genomförande
unik kompetens enligt handläggande enhet. Skälen ej
skriftligt dokumenterade.

8. övrigt

Konsultavtal finns upprättat

344

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Hans Lundholm, Adm enh

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Naturinformation AB: Manus till 1991 års miljö-
propositions bilaga Hur mår Sverige

Betalt belopp: 89 020 kr

Direktupphandling

Relativt unik kompetens i kombination med möjlighet att
svara upp mot det pressade tidschema som krävdes enligt
handläggande enhet. Skälen ej skriftligt dokumenterade.

8. Övrigt

Anbud samt konsultavtal finnes

345

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Thunberg och Thunberg HB: Manus till 1991 års miljö-
propositions bilaga Hur mår Sverige

Betalt belopp: 79 637 kr

Direktupphandling

Relativt unik kompetens i kombination med möjlighet att
svara upp mot det pressade tidschema som krävdes enligt
handläggande enhet. Skälen ej skriftligt dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal samt offert finnes

346

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift sm konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Kosultföretaget GF: Utvärdering av fattade miljö-
beslut och genomförda åtgärder inom miljöområdet

Betalt belopp: 97 529 kr

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Asplind Consulting AB: Utvärdering av miljö-
propositionsarbetet

Betalt belopp: 140 180 kr

Direktupphandling

Konsulten valdes p g a att hans kompetens var väl känd
och framförallt för att han hade god kännedom om
arbetet i regeringskansliet, vilket bedömdes vara en
förutsättning för att genomföra arbetet utan omfattade
förarbete och introduktion enligt handläggande enhet.
Skälen ej skriftligt dokumenterade.

8. övrigt

Konsultavtal finns upprättat

348

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultföretag:

Svensk Information i Stockholm AB: Produktion av
tidningen En god livsmiljö samt tryckning

Betalt beloppp: 62 110 kr

349

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

Hans Lundholm, Adm enh

1994-09-05

1994/95.-KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om konsultupphandling åren 1990 och 1991

Konsult/konsultförstag:

DataBild-information AB: Produktion av serie med 0H-
bilder

Betalt belopp: 84 705 kr

t X fc -1

Xc//, C Xy' /XX? '

350

0)
■g
-c
o

Z5
o

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

351

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

352

1994-08-14 Konsultkostnader 1990

o
ur

5

o
■ö

°f fe ™ é i i

m
co

‘II
il
1 j

§ 8

ö-

m
tn

o>
.s

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

r-
ro

O»
c

I

e s
a-S
o>
s

I
_c/5
-s
c

=§

ifi
C
o

£
■o
é

</>

23 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

cn c
•S S
■o tn
2 E

£

M
C
•I

353

00
O

4
o
o

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

■8 t?	s	co CN s oo
•s ■o		■5 ■a
>	>
LU	LU	E1 or

354

O
O
O)

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

(TJ

*O
ra

Y“

00
o

M-
cn
cn

•g

o»

(TJ

=3
LU

355

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

356

O)
**

i
<ö
i

I

.!= *©

“ §

■g

•©

5

s
tO

tn
oi

OJ
OI

co
o>
co

CT>
m

00
o

M-
cn
cn

i
?

Q. Q.
=3 =D

•8

o
co

o Ä

C V)
— c
o» o
il

cu
«

c
$

I
co

•B

C
*u
5

8
O»
c
c

>
p

•5

•o

■O
c:

.t
c
4

2 §

cn
•H

co cr

cn
o*
c
€
xz
O

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

ra

"g

cn
c
o

0)
■g
$

cu
a>
■o

2
S

357

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

358

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

EM
enhet

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Sonja Ewerstein, Göran Lagerstedt, Eva Mittermaier
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

AIB Installationskonsu/t/ Eje Sandberg; Uppdrag att inom området effektivare
energianvändning ställa samman och bearbeta underlag till en energipolitisk
proposition.

Betalat belopp: 103.711kr

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Företaget är sedan flera år vät insatt i hur staten och privata intressenter
arbetar inom området effektivare energianvändning. NUTEK har inom ramen
för sitt program "Vissa åtgärder för effektivare användning av energi" vid ett
flertal tillfällen anlitat företaget. Skälen finns ej dokumenterade.

7. Om den slutliga kostnaden överstigit den offererade kostnaden, vad är
skälet?

Offererad kostnad/ kostnad enl konsultavtal = 100.000 kr. Slutlig kostnad

103. 711 kr. Skäl: Moms har tillkommit.

8. Övrigt

Konsultavtal

1990-08-20

359

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

enhet

Sonja Ewerstein
uppgiftslämnare

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Atrax Energi AB; Uppdatering och analys av förutsättningarna för svensk
etanoiproduktion.

Betalat belopp: 57.751 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

"Arbetsgruppen för etanoiproduktion " har under maj 1990 utrett om det fanns
ekonomiska förutsättningar för etanoiproduktion i Sverige. Arbetet avsåg i
huvudsak att göra en ny aktuell bedömning av de slutsatser som redovisats av
Motoralkoholkommittén år 1986. Det bedömdes som kostnadseffektivt att
låta samma företag - ATRAX Energi AB - "göra om" den studie som företaget
gjorde i Motoralkoholkommittén, med de nya förutsättningar som fanns år
1990. Skälen finns ej dokumenterade.

7. Om den slutliga kostnaden överstigit den offererade kostnaden, vad är
skälet?

Max.kostnad enl konsultavtalet var 50.000 kr inkl. moms. Slutlig kostnad:
57.751 kr. Skälet är att rese- och traktamentskostnader tillkommit utöver
arvodet.

8. Övrigt

Konsultavtal 1990-05-18

360

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

AdS
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Madeleine Caesar
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Charles Edqvist; Utvärdering av verkstadsteknisk FoU

Betalat belopp: 87 708 kr.

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal finns.

361

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

Regionalpolitiska enheten. Arbetsmarknadsdepartementet
enhet

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Myrna Smitt
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Ehn, Erik; Uppdrag att utarbeta förslag till och förhandla om bildandet av ett
riskkapitalbolag för Västernorrlands och Jämtlands län.

Betalat belopp: 173 446 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

För det uppdrag som upphandlingen avsäg - nämligen framförhandling av
engagemang och ägartillskott till ett investmentbolag krävdes speciella
kvalifikationer. Det krävdes ett kontaktnät i bank- och företagsväsendet i den
region som det tänkta bolaget skulle täcka - Jämtlands och Västernorrlands
län. Just dessa kvalifikationer besatt uppdragstagaren ifräga.

Skälen finns ej dokumenterade.

362

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

STS
enhet

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

S I Eriksson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Exportrådet; Uppdrag att utarbeta en rapport om Central- och
Östeuropaförändringarnas inverkan på svenskt näringsliv, m.m.

Betalat belopp: 81.000 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Exportrådet hade den expertis som behövdes för att utföra uppdraget och
framstod därför som en naturlig uppdragstagare i sammanhanget. Uppdraget
skulle dessutom utföras med kort varsel.

Skälen finns ej dokumenterade.

363

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

FU
enhet

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Peter Sandén
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Hagström & Olsson aukt. rev.; Uppdrag att som regeringens representant följa
utvecklingen inom Supra AB/Norsk Hydro

Betalat belopp: 42.000 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Upphandlingen har sin bakgrund i ett konsultavtal från år 1983. Detta avtal
slöts direkt med Hagström & Olsson pga att en av byråns medarbetare (Ulf
Gometz) hade speciella kunskaper och erfarenheter i de frågor som
upphandlingen avsåg.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. övrigt

De formella avtal som slöts i början av den period under vilken Gometz var
representant finns dokumenterade.

364

NÄRINGSDEPARTEMENTET

STS
enhet

1994-08-11

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

S I Eriksson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Industriens utredningsinstitut - (Lars Lundberg); Studie av stukturomvandiing
inom industrin.

Betalat belopp: 62.874 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Uppdragstagaren Lars Lundberg vid IUI hade forskat i de aspekter av
strukturomvandlingen som vi var intresserade av (förändringar av komparativa
fördelar på industrins speciatiseringsmönster) att belysa. Dessutom hade vi
tidigare utnyttjat uppdragstagaren med gott resultat.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Upphandlingen skedde 1989.

365

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

EM
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Sonja Ewerstein
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

KPMG Bohlins; Värdering av aktierna i OK Petroleum AB och Svenska
Petroleum Exploration AB /Gemensamt med M-dep).

Betalat belopp: 72.500 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling (utan skriftligt konsultavtal)

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Företaget har specialkompetens vad gäller aktievärdering. (Värderingen skulle
tjäna som underlag för staten att lösa in aktier i Svenska Petroleum
Exploration AB).

Skälen finns ej dokumenterade.

366

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

EM
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Sonja Ewerstein
uppoiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

KPMG Bohlins; Uppdrag att genomföra en studie avseende lönsamheten inom
svensk kraftindustri.

Betalat belopp: 98.700 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Rune Ebbö vid Bohlins har lång erfarenhet av arbete med lönsamheten inom
svensk kraftindustri genom företagets årliga utvärderingar av kraftindustrin.
Företaget har genomgått den aktuella årliga utvärderingen sedan år 1988.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal finns.

367

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

AdS

enhet

Madeleine Caesar
uppgiftslämnare

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Lindkvist, Bertil; Uppdrag att utreda och bevaka vissa frågor om tekniskt språk
och terminologi inom EG (Reg.uppdrag). Dels via Sveriges Tekniska Attachéer
(STA TT), dels direkt.

Betalat belopp: STATT Direkt

1990: 620 900 65 000

1991: 220 000 101 160

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Då Mät- och Provstyrelsen (MPR) i Borås fick väsentligt utökade arbetsupp-
gifter och ombiidades till Styrelsen för teknisk ackreditering tillsattes ny chef.
Departementet hade behov av att bevaka frågor rörande dels standardisering,
provning och certifiering, dels tekniskt språk och terminologi i Bryssel. Detta
ordnades genom att tidigare chefen vid MPR (Bertil Lindkvist) som hade
expertkunskaper inom området, dels fick direktuppdrag, dels fick uppdrag via
STA TT där han sedermera var anställd. Skälen finns ej dokumenterade.

8. övrigt

Uppdragen till STATT har lämnats via regeringsbeslut 1989-09-28 och 1990-
11-08. Uppdragen direkt till Bertil Lindkvist har lämnats via departementsbe-
slut 1989-12-19, 1990-03-27 samt 1990-11-21. 368

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

AdS
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Eva öhrn
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Naessén Konsult AB; Kurs i föredragningsteknik

Betalat belopp: 72.000 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Naessén bedömdes efter rekommendationer som speciellt lämplig för
departementets målgrupp (akademiker, ekonomer).

Skälen finns ej dokumenterade.

24 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

369

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

FoU
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Hans Andersson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

PA Consulting Group - (Roland Steen); Förstudie i två etapper som underlag
för en utredning om informationsteknologi

Betalat belopp: 370.000 + 155.000 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling mot offert.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Behov fanns att med extern hjälp klargöra branschaktörernas synpunkter och
intresse för fortsatta statliga aktiviteter inom IT-området. Roland Steen, med
kunskaper inom området och från statliga förvaltning, ansågs neutral/opartisk
vilket var ett kriterium. Skriftliga offerter finns, vilka har föregåtts av
förhandling och avtalsskrivning.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal 1990-07-11

Konsultavtal 1990-10-04

370

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

AdS
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Kerstin de Marsilio
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

PA Consulting Group AB - (Roland Steen); Uppdrag att utarbeta en rapport om
tillväxtföretag

Betalat belopp: 143.744 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling efter offert

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Stor erfarenhet av arbete med analyser av tillväxtföretag.

Skälen ej dokumenterade.

371

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

SF
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Per Tegnér
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Justitierådet H-G So/erud, professor Carl Hemström, aukt. revisor Sigvard

Lövgren, assessor Magnus Widebeck; Skiljenämnd: Gränges AB - sv staten.

Betalat belopp: 386.500 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Staten ådömd att betala kostnaden för skiljenämnd i tvist om avtal mellan
staten och Gränges AB. Avtalet slöts 1986.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Ej aktuellt.

372

NÄRINGSDEPARTEMENTET

STS

enhet

S I Eriksson
uppgiftslämnare

1994-08-11

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

SVD Förlags AB; "Svenskt näringsliv och näringspolitik 1990", svensk och
engelsk version.

Betalat belopp: 250.000 kr (svensk), 162.550 kr (engelsk)

1. Vilken upphandlingsform har använts? Konkurrensupphandling.

3. I de fall det inte varit fråga om direktupphandling, finns förfrågnings-
underlag dokumenterat?

Förfrägningsunderlaget kastades vid gallring av arkiv i samband med att
ansvaret för rapporten överfördes på NUTEK.

4. Om direktupphandling inte förekom, finns offerter eller dokumentation av
muntliga offerter?

Offertunderlaget kasserades när ansvaret för rapporten överfördes på NUTEK.

5. Om det varit fråga om konkurrensupphandling, av vilket skäl valdes den
aktuella uppdragstagaren? Finns skälen dokumenterade i de fall man inte
valde den som gav det lägsta anbudet?

SVD Förlags offert valdes därför att priset i relation till de förlagstjänster som
erbjöds (marknadsföring och spridning till relevant läsekrets) var förmånligast.

8. Övrigt

Vid upphandlingen av årsrapporterna “Svenskt näringsliv och näringspolitik "

373
begärdes alltid in offert från minst tre förlag.

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

STS
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

S I Eriksson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

SVD Förlags AB; Uppdatering av rapport om industrins nuläge, Årsrapport
1991

Betalat belopp: 254.062 kr.

1. Vilken upphandlingsform har använts? Konkurrensupphandling.

3. I de fall det inte varit fråga om direktupphandling, finns förfrågnings-
underlag dokumenterat?

Förfrägningsunderlaget kastades vid gallring av arkiv i samband med att
ansvaret för rapporten överfördes till NUTEK.

4. Om direktupphandling inte förekom, finns offerter eller dokumentation av
muntliga offerter?

Endast en kopia av SVDs offert återstår efter den gallring som skedde i och
med att NUTEK tog över ansvaret för rapporten.

5. Om det varit fråga om konkurrensupphandling, av vilket skäl valdes den
aktuella uppdragstagaren? Finns skälen dokumenterade i de fall man inte
valde den som gav det lägsta anbudet?

SVDs offert valdes framför Norstedts Förlags AB och Esselte Förlag AB på
grund av att priset i relation till den förlagsservice som erbjöds
(marknadsföring och spridning till relevant läsekrets) var förmånligast.

8. Övrigt

Vid upphandlingen av årsrapporterna "Svenskt näringsliv och näringspolitik"
begärdes alltid in offert från minst tre förlag. 374

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

Regionalpolitiska enheten, Arbetsmarknadsdepartementet
enhet

1994/95.KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Eva Skarin
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

European Policies Research Centre (EPRC) University of Strathdyde, Glasgow;

A comparative study of regionalpolicy in western European countries.

Betalat belopp 1990: 104 950 kr.

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Tillsammans med sex EG-länder deltar Sverige i ett samarbete som drivs av
EPRC. Samarbetet är inriktat pä regionalpolitiska frågor som rör stöd till
företag, infrastrukturfrågor, EG:s regionalpolitik, m.m.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Skriftligt avtal finns.

375

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

SF
enhet

Per Tegnér
uppgiftslämnare

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Öhrlings Reveko; Arvode för konsultationer i samband med bildandet av
Förvaltnings AB Fortia.

Betalat belopp 1990 + 1991: 150.000 kr + 50.000 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Eftersom Öhrlings Reveko var huvudrevisorer i flera av de bolag som skulle
ingå i Fortia var det naturligt att välja dem och inte en konsult som inte skulle
vara med i det fortsatta arbetet. Skälen ej dokumenterade.

7. Om den slutliga kostnaden överstigit den offererade kostnaden, vad är
skälet?

Det var inte möjligt att precisera arbetet på förhand. Något överdrag skedde
dock ej.

376

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

SF
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

L.J. Cederlund
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Öhrlings Reveko; Uppföljning och granskning av SAAB 2000-projektet.

Betalat belopp: 1990: 120 000 kr 1991:126 389 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Se bif. PM

Skälen finns ej dokumenterade.

377

NÄRININGSDEPARTEMENTET
Enhet 6 SF

Lars Johan Cederlund

1994-08-10 1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Upphandlingen av Öhrlings Reveko för granskning av avtalet
mellan staten och Saab-Scania 1991 och 1992

1988 ansökte Saab-Scania AB hos regeringen om en statlig
medverkan vid finansieringen av ett nytt civilt flygplan,
SAAB 2000. En tid därefter beslöt regeringen att
förhandlingar skulle inledas med avsikt att söka träffa ett
avtal med Saab-Scania om statlig finansiell medverkan av
villkorslånetyp. Lån av detta speciella slag hade tidigare
endast förekommit i två sammanhang, dels till flygindustrin
1979-80, dels av Industrifonden sedan den bildats 1982. I
båda sammanhangen har de konsulter medverkat med rådgivning
rörande utformning av avtalen som 1989 tillfrågades av
industridepartementet.

Sedan förhandlingarna avslutats lämnade regeringen
propositionen 1989/90:51 till riksdagen den 10 november
1989. Riksdagen biföll regeringens förslag som bl. a.
innebar att ett avtal om statlig medverkan i utvecklingen
av flygplanet sedermera slöts.

Under beredningen av ärendet samt under den tid avtalet
mellan staten och Saab-Scania löpt har departementet
anlitat konsulter för underlag, förhandling samt årlig
revision.

För utformningen av den modell för finansiell medverkan som
är ingår avtalet samt för uppföljning, granskmnq och
revision av projektet anlitades Öhrlings Reveko AB. Skälet
till att detta företag anlitats är att företaget som ovan
nämnts hade unika erfarenheter av den aktuella
finansieringsmodellen.

För förhandling av avtalet samt för vissa frågor under
avtalets löptid, bl. a. beredh>nC| av frågor om ändring av
avtalet har Mannheimer Swartling Advokatbyrå anlitats. En
av byråns advokater hade på motsvarande sätt som Öhrlings
unika erfarenheter av avtal kring den aktuella
finansieringsmodellen.

Den ursprungliga överenskommelsen med Öhrlings-Reveko var
baserad på en timkostnad för vissa särskilda personer som
utnyttjades i projektet. För den löpande årliga
granskningen och revisionen värderas kostnaden och den
beräknade tidsåtgången årligen innan förnyat uppdrag ges.
Mannheimer Swartlity. har tillämpat sedvanlig advokattaxa.

378

1994/95 :KU30
Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Med hänsyn till uppdragens art och den särskilda kompetens
som de bägge anlitade besitter, samt de måttliga kostnader
som hittills debiterats, har någon anbudsupphandling inte
ansetts vara motiverad.

I ärendet finns akter sedan 1988, den första torde vara
1577/88. Vissa av akterna är arkiverade, andra ännu inte.

I akterna finns inga uppgifter om upphandlingen av konsulter
för departementets räkning vid beredningen av ärendet.

379

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

AdS
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Madeleine Caesar
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Ervanius Konsult AB; Individuellt utvecklingsstöd

Betalat belopp: 59.375 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling mot offert.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Upphandlingen avser individuellt utvecklingsstöd för en anställd. Konsulten var
känd av departementet som lämplig för den typ av stöd som erfordrades i
detta personalärende.

Skälen finns ej dokumenterade.

380

NÄRINGSDEPARTEMENTET

FoU
enhet

1994-08-11

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Ewa Grönlund
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Ingenjörsvetenskapsakademien IVA; Uppdrag att analysera industrins
långsiktiga behov av högskoleutbildad personal.

Betalat belopp 1991: 900.000 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

(Direktupphandling.) Regeringsuppdrag.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

IVA enda tänkbara utföraren av den önskade studien.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Regeringsbeslut 1991-10-17.

381

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

enhet

Sonja Ewerstein
uppgiftslämnare

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Mannheimer Swartling Advokatbyrå; Bolagisering av Vattenfall.

Betalat belopp: 91.050 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts?

Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Uppdraget avsåg affärsjuridiska konsultationer i samband med bolagiseringen
av Statens Vattenfallsverk. Företaget (den anlitade advokaten) har stor
erfarenhet av, och kompetens i, de frågor som uppstår i samband med större
affärsöver/åtelser. Konkurrensupphandling bedömdes olämplig mot bakgrund
av frågans natur.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal 1991-11-12

382

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

FoU
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Hans Andersson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

PA Consulting Group - {Roland Steen); Utredning av svensk informationstek-
nologis möjligheter under 1990-talet samt formulering av förslag till riktlinjer
för en IT-politik inom det näringspolitiska området

Betalat belopp 1991: 331.500 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling mot offert.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Efter väl genomförda förstudier valdes, efter hörande inom branschen, Roland
Steen till att medverka i IT2000-utredningen (Ds 1991:63 o 64) för vissa
övergripande frågor samt för att medverka som ordförande för "Användar-
gruppen ". Tidsskäl gjorde att Steen ansågs outstanding för att delta i arbetet.
Skriftlig offert finns, som har förelegat för förhandling om avtalet.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal 1991-03-15

383

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

FoU
enhet

1994/95: KU 30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Hans Andersson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

SOLARIS nova ab - (Sten Trolle); Utredning inom
informationsteknologiområdet.

Betalat belopp: 224.000 kr exkl. moms.

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling mot offert.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Uppdraget avser IT2000-utredningen (Ds 1991:63 o 64) och ordförandeskap-
et i den s.k. "Tillväxtgruppen". Trolle ansågs från departementet och svensk
industriförening som en mycket kunnig och för uppdraget passande småföre-
tagare att leda detta arbete.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

Konsultavtal 1991 -03-28

384

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-08-11

STS
enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

S I Eriksson
uppgiftslämnare

Uppgift om upphandling under åren 1990 och 1991

Konsult/ konsultföretag:

Sveriges Tekniska Attachéer; Rapport om teknikplattformar inom
eiektronikinudstrin.

Betalat belopp: 59.398 kr

1. Vilken upphandlingsform har använts? Direktupphandling.

2. Om konkurrensupphandling inte skett, vad är skälet för den valda upp-
handlingsformen? Finns skälen dokumenterade?

Syftet var att utnyttja uppdragstagarens unika kompetens på området i fråga,
dvs. hur elektronikföretagen i "Silicon Valley" arbetar för att genom strategis-
ka allianser skapa en gemensam teknologisk bas.

Skälen finns ej dokumenterade.

8. Övrigt

/ uppdraget ingick förutom att utarbeta en rapport också att i Sverige hålla ett
seminarium om ämnet i fråga.

385

25 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

(T 1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Konsultupphandling 1990 och 1991

Socialdepartementet redovisar följande konsultupphandlingar
för åren 1990 och 1991.

1. Information om HIV/aids

Aids-delegationen genomförde, med början redan under 1987,
breda informationsinsatser via olika media.

Socialdepartementet beslutade den 26 juni 1990 att berört
anslag skulle få belastas med högst 19 miljoner kronor för
aktiviteter under tiden den 1 mars-den 1 oktober 1991.

Offerter från Garbergs Annonsbyrå AB och Taxireklam AB samt
BRO Bottiger, Rafstedt & Oscarsson Annonsbyrå AB antogs.

Den 23 oktober 1990 beslutade departementet om aktiviteter
under perioden den 5 november 1990-den 30 april 1991.

Kostnaden beräknades till 13,3 miljoner kronor. Avtalen Med
Garbergs Annonsbyrå AB och BRO Böttiger, Rafstedet &
Oscarsson Annonsbyrå AB förlängdes sedan nya offerter
inkommit.

2. Beräkning av fördelning av statsbidrag till
missbrukarvård.

Statens förhandiingsnämnd hade tidigare utfört dessa
beräkningar. Sedan SFN upphört anlitades SIPU, där den som
kände materialet och utarbetat fördelningsmodellen fått
arbete. Under 1990 utbetalades 32 000 kronor och under 1991
48 000 kronor.

3. Folkhälsopropositionen

Inför arbetet med folkhälsopropositionen behövdes
tillfällig förstärkning för att skriva och sammanställa
underlag. Uppdraget utfördes av Hans Kilsved, Indevo.

Kilsved hade tidigare arbetat inom Finansdepartementet och
var väl förtrogen med arbetsprocessen. Han hade dessutom
bred kunskap om samhället och om de olika aktörerna inom
området. Dokumenterat god stilist. Han var dessutom snabbt
tillgänglig, viilket var viktigt. Arbetet bedrevs bl.a.
under påskhelgen 1991. Inget avtal. Kostnaden uppgick till
95 000 kronor.

4. Lokala sjukförsäkringsregister

Inför regeringens ställningstagande till förslagen från
Riksförsäkringsverket vad avsåg FAS 90-projektet (ADB-
stödet inom socialförsäkringsadministrationen) anlitades
ADB-Strategi AB (Hans Levin) för att snabbt utvärdera
förslag och visa på alternativa lösningar. Avtal finns
tecknat. Kostnaden uppgick till 35 000 kronor.

386

SOCIALDEPARTEMENTET

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

PBS

Sture Börjesson

Telefon 08-763 3351

1994-08-15

S94/3781/PBS

Konstitutionsutskottet

Konsultupphandling 1990 och 1991 - komplettering

Konstitutionsutskottet har i skrivelse 1994-06-08 ställt ytterligare ett antal
frågor rörande konsultupphandlingar åren 1990 och 1991.

Socialdepartementets redovisning i PM 1994-05-30 torde besvara frågorna,
men för tydlighetens skull kan följande tilläggas.

1. Information om HIV/aids

Förhandlingsupphandling. Förfrågningsunderlag, offerter och avtal finns.
Uppdragstagarna valdes därför att deras uppläggning av
informationsinsatserna bedömdes vara bäst. Insatserna skedde inom av
regeringen fastställda ekonomiska ramar.

2. Beräkning av fördelning av statsbidrag till missbrukarvård

Direktupphandling. För beräkningarna anlitades tidigare Statens
förhandlingsnämnd (SFN), som utarbetat en fördelningsmodell. Nu
anlitades SIPU, där en i modellen väl insatt tjänsteman från SFN anställts.

3. Folkhälsopropositionen

Direktupphandling med hänsyn till tidspressen. Hans Kilsved från Indevo
tjänstgjorde tidigare inom Finansdepartementet och bedömdes ha den
erforderliga kompetensen. Dessutom fanns han omedelbart tillgänglig.

4. Lokala sjukförsäkringsregister

Direktupphandling. Hans Levin, ADB-strategi AB, var känd inom
departementet och bedömdes lämplig att snabbt utvärdera förslag avseende
ADB-stödet inom socialförsäkringsadministrationen inför regeringens
ställningstagande.

Med vänlig hälsning

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress
Jakobsgatan 26

Telefon vaxel 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 723 11 91

Telex 114 61 LOENDEP S 387

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Bilaga 1(5)

Redovisningen omfattar konsultuppdrag och tryckkostnader bokförda un-
der följande konton

Budgetåren 1989/90 och 1990/91: 24032-5 konsulter/uppdragstagare

24030-9 konsulter/mynd, firmor
23007-8 diverse tryck/tryckn.kostn.

Budgetåret 1991/92: 2369-7 övriga konsultuppdrag

2549-4 övriga tryckkostnader

Forskningsuppdrag bokförda under konto 2364-8 har inte förekommit un-
der åren 1990-1991.

Utnyttjande under år 1991 av kommittéanslaget för konsulttjänster som
inte är hänförliga till kommittéernas eller andra självständiga utred-
ningsorgans arbete har inte kunnat följas upp eftersom Regerings-
kansliets förvaltningskontor för detta år saknar relevanta utdata-
listor.

(Budgetering exkl. moms påbörjades budgetåret 1991/92 varför kostnaden
|t.o.m. 1991-06-30 inkluderar ev. moms.

Kalenderåret 1990

Konsultuppdrag

Kostnad(kr)

Uppdragstagare

Uppdragets art

Öhrling Reveko	Medverkan i internt projekt rörande affärsverken	22 000 1
Öhrling Reveko I 1629/90	Studie avseende statens järnvägar	320 000 \|
Transportforsknings- beredningen	Projektet "Miljöanpassat transportsystem"	200 000
Coopers & Lybrand konsulter	Studie avseende omfattningen av regionalt och socialpoli- tiskt motiverade tjänster inom postens verksamhetsom-	110 oool
	råde	13 025J
Coopers & Lybrand Konsulter	Biträde i avvecklingen av postgirots ensamrätt på statliga betalningar	87 676j
Exportrådet	Översättningsarbete	4 120
R.F. Crofts	Översättningsarbete (två uppdrag)	5 744 388

TMI

Föredrag - internt
seminarium

15 000

Uppdragstagare

Ordväxlingen

SPV

Ordkvarn AB

Text & Tal

VTI Utveckling AB

Proffice

Schröder, Charlotte

Eriksson, Gunnar

Statskontoret.

Uppdragets art

Översättningsarbete

(flertal uppdrag)

Avgift pensionsadministra-
tion

Föredrag - internt seminarium

Översättningsarbete

Del av produktion under 1990
av Newsletter

Kontorsarbete

Guidning

Biträde miljöprop.

Utbildningsinsats

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

KesXnadikri

15 420

10 472

15 000

4 650

50 000

8 188

566

7 280

2 857

389

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Tryckkostnader

Kostnad(kr)

Uppdragstagare

Uppdragets art

OEC Svenska AB	Kopior	1 002
Libergraf	Kommittédirektiv (två uppdrag)	6 364
Chalmers tekniska högskola	Kopior	50
David Broberg	Korrespondens- och visitkort, aktomslag (flera uppdrag)	14 548
Norstedts tryckeri	Tryck	2 716

390

Kalenderåret 1991

Konsultuppdrag

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Unndraastaaare	UDDdraaets art	Kostnad(kr)
KPMG Bohlins	Analys av soliditetsmål	25 000
	i affärsverken
Öhrling Reveko	Medverkan i internt projekt
	rörande affärsverken	48 000
Väg- och trafikinstitutet	Arbete avseende NOI-utsläpp
	från personbilar	10 000
Coopers & Lybrand kon-	Löpande affärsverksstöd
sulter		55 500
ADVECO KB	Utredning om godstrafik
K91/849/1	på järnväg	70 000 \|
Statens pris- och kon-	Utredningsarbete i enlighet
kurrensverk	med regeringsuppdrag om en
K91/232/1	översyn av trafikerings-
	rätten på järnväg	50 000
Mc Kinsey & Company, Inc.	Utvärdering av kostnaderna
K91/1100/1	för samhällspolitiskt moti-
	verade posttjänster	1 124 737j
Per Kjellman, Trafik-	Visst prognos- och	fl
konsult	analysarbete	79 800*1
K91/2213/1
Förvaltnings AB	Rapport avsende tele-	125 000 \|
Mats B 0 Larsson	verkets framtida	22 425* 1
K 91/1480/5	associationsform
Ordväxlingen	Översättningsarbete
	(flertal uppdrag)	21 530
Words translation	översättningsarbete	12 250
Translator Bo Widerberg	Översättningsarbete	11 885
HB	(flertal uppdrag)	11 947*
Robert Crofts AB	översättningsarbete	2 225
		2 124*
Svantemark, Lennart	Internutbildnings-
	uppdrag	30 001
Marshall-Lundén, Nancy	Översättningsarbete	22 400

*exkl. moms

391

Tryckkostnader

Uppdragstagare

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Kostnad(kr)

Uppdragets art

Kontors t AV-konsult AB	Kuvert m.m. Etikettryck	2 088 4 875
Collage Media & Reklam AB	Vinjetter till broschyr,	12 494
	Illustration	12 650
Lantmäteriet	Kartkopia	197
Kopieringen	Overhead-bilder
	(två uppdrag)	855
Norstedt	Broschyr om kommunikationer	96 375
David Broberg	Visitkort	4 663
Libergraf	Kommittédirektiv	6 826

392

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Administrativa sekretariatet

1994-08-04

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Konstitutionsutskottet

Emottoget den

Riksdagens konstitutionsutskott

Som svar på Konstitutionsutskottets (KU) skrivelse den
8 juni 1994 får Kommunikationsdepartementet (K) lämna
följande uppgifter.

K har i förteckning 1994-05-30 över konsultuppdrag och
tryckkostnader avseende kalenderåren 1990 och 1991
angivit förutsättningarna för redovisningen. De enda
skillnader i förhållande till redovisningen avseende
åren 1992 och 1993 är de som följer av att
redovisningssystemet ändrats mellan åren.

I det följande redovisas de uppdrag där summan av
upphandlingarna från en och samma uppdragstagare under
kalenderåret 1990 resp. 1991 är 50 000 kr eller högre
exklusive mervärdeskatt. I enlighet med KU:s skrivelse
har K därvid undantagit uppdrag till statliga
myndigheter i de fall konkurrensupphandlingsförfarande
inte inletts. Vi vill anmärka att upphandlingen om
55 500 kr av Coopers & Lybrand konsulter år 1991 i den
av K ingivna förteckningen är redovisad inkl,
mervärdeskatt. Därav följer att detta uppdrag inte
kommenteras.

Redovisningen refererar till de frågor som anges i KU:s
skrivelse.

Öhrlings Revsko: Medverkan i internt projekt rörande
affärsverken (22 000 kr).

1. Direktupphandling

D*p K IMS-12 28OO«k

2. Sedan våren 1988 hade Kommunikationsdepartementet
bedrivit ett utvecklingsarbete Bom syftade till att
modernisera affårsverksformen och finna kriterier för
att avgöra vilka verksamheter som skulle bedrivas i
affärsverksform resp, bolagsform. I samband med att det
arbete påbörjades hade öhrlings Reveko biträtt
departementet med grundläggande utbildningsinsatser i
bolagsfrågor och frågor rörande marknad och ekonomi.

Då det interna arbetet behövde begränsat stöd av
företagsekonomisk expertis våren 1990 bedömdes Öhrlings
Reveko vara väl lämpat att bistå med detta, eftersom
företaget genom tidigare uppdrag hade god kunskap om de
aktuella problemområdena.

Postadress

103 33 Stockholm

Vasacaunl-lO

Telefon »tsel 0»-76310 00 393

Telefa 01-411 W 43

Telex 173 21 MINCOM S

Öhrlings Reveko: Studie avseende Statens järnvägar
(320 000 kr).

1. Förhandlingsupphandling med en anbudsgivare

2. Riksdagen hade i sitt trafikpolitiska beslut angett
att SJ:s koncernstrategi skulle vara att renodla
verksamheten till järnvägsanknutna affärer samt angett
vissa mål beträffande soliditeten m.m.

Hösten 1990 aviserade SJ behov av att modifiera
koncernstrategin. K initierade mot denna bakgrund en
studie av koncernstrategiska frågor Bett ur ägarens
perspektiv. Arbetet förutsatte kännedom om SJ:s
verksamhet samt kompetens i att analysera bokslut och
annat ekonomiskt underlag.

Öhrlings Reveko hade tidigare haft uppdrag för SJ och
för K (trafikpolitiska arbetet) och hade 6åledes
kännedom om verksamheten. Pål Wingren hos Öhrlings
Reveko hade revisorskompetens och ansågs väl insatt i
SJ:s ekonomiska förhållanden. I uppdraget ingick även
att analysera möjligheterna till (liksom utfallet av)
utförsäljning av vissa delar av SJ:s verksamhet. Även
i denna del - värdering av verksamhetsdelar och
fastigheter - ansågs Öhrlings Reveko ha rätt kompetens.

Särskild betydelse fästes vid Pål Winqrens erfarenheter
och den revisionella kompetensen hos Öhrlings Reveko.

3-4. Öhrlings Reveko lämnade en skriftlig
uppdragsbeskrivning för genomförandet av studien.

6. Särskilt beslut (departementsprotokoll) fattades om
att anlita Öhrlings Reveko i enlighet med
uppdragsbeskrivningen. I denna klargjordes även
villkoren för uppdraget.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Coopers fc Lybrand konsulter: Studio avseende
omfattningen av regionalt och socialpolitiskt
motiverade tjänster inom Postens verksamhetsområde
(110 000 kr, 13 025 kr).

1. Förhandlingsupphandling med en anbudsgivare.

2. Post- och teleutredningen (PTU) lämnade efter
kraftig försening på grund av flygolycka ett betänkande
i slutet av 1980-talet. PTU behandlade bl.a. frågan om
i vilken utsträckning Postverket agerade på kommersiell
grund resp, på mer samhälleligt motiverad grund.
Betänkandet remissbehandlades inte i postdelen, bl.a.
av det skälet att förslagen inte ansågs tillräckligt
underbyggda.

394

K hade vid denna tid inte arbetat med konsultstöd inom
postområdet. Kontakt togs med Ulf Dreber, med ett
förflutet i regeringskansliet och vid denna tidpunkt
konsult på Coopers & Lybrand konsulter. Ulf Dreber hade
också arbetat vid Postverkets affärsområde Brev innan
han blev konsult och hade därigenom kunskap om
Postverkets verksamhet. Coopers & Lybrand konsulter
(Ulf Dreber) kontaktades för uppdraget att komplettera
PTU:s betänkande i de delar som avsåg omfattningen av
(definitionen av innehållet i) Postverkets regional-
och socialpolitiskt motiverade tjänster. Arbetet var en
förstudie.

3-4. Coopers & Lybrand konsulter lämnade efter
diskussion med K en skriftlig uppdragsbekräftelse för
genomförandet av studien. Av denna framgick även
villkoren för genomförandet.

6. Särskilt beslut (departementsprotokoll) fattades om
att anlita Coopers & Lybrand konsulter i enlighet med
uppdragsbekräftelsen inkl, vissa justeringar.

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Coopers t Lybrand konsulter: Biträde i avvecklingen av
Postgirots ensamrätt på statliga betalningar (87 676
kr) .

1. Direktupphandling.

2. Postgirot hade vid denna tid ensamrätt till
förmedling av statens betalningar. I syfte att klargöra
konsekvenserna för Postgirot av slopad ensamrätt
använde K konsultstöd. Frågan innehöll flera
dimensioner som krävde kompetens från finanssektorn.

Få konsultbolag saknade vid denna tidpunkt anknytning
till bankerna, vilka var potentiella konkurrenter till
Postgirot i fråga om betalningsförmedling. Coopers &
Lybrands hade tidigare haft uppdrag åt K, varför
kontakt togs med detta företag. Genom Ulf Dreber vid
Coopers & Lybrands knöt K kontakt med finans- och
bankkonsulter i Coopers & Lybrands, vilka inte var
bundna av uppdrag i svenska affärsbanker. Samtidigt
knöts några av de konsulter som tidigare arbetat med
frågor rörande Postverket till gruppen för att
komplettera med kunskaper om posttjänster och
betalningförmedling. Arbetet avsåg inledande analyser,
genomgång av bankernas betalningsförmedling m.m.

Adveco: Utredning om godstrafik på järnväg (70 000 kr).

1. Förhandlad upphandling med en anbudsgivare.

395

2. K behövde våren 1991 som förberedelse för en
kommande granskning av SJ:s affärsplan en oberoende
studie av godstransportmarknaden med särskild fokus på
järnvägsgods. Oberoende studier på detta område var
svåra att få eftersom de flesta jårnvägskunniga på ett
eller annat sätt år knutna till SJ eller de stora
transportköparna. K bedömde dock att konsulten Lars
Asplund vid Adveco uppfyllde de kriterier som ställdes.
Lars Asplund hade biträtt departementet vid utarbetande
av 1988 års trafikpolitiska beslut. Han hade därigenom
en god kunskap om vilka godstransportfrågor som hade
särskilt relevans för bedömning av SJ:s affärsplan. Han
bedömdes också stå neutral i förhållande till SJ och de
stora transportköparna.

3-4. Adveco lämnade efter diskussion en skriftlig
uppdragsbekräftelse till K. Av denna framgick också den
offererade kostnaden för uppdraget.

6. Särskilt beslut (departementsprotokoll) fattades om
att anlita Adveco i enlighet med uppdragsbeskrivningen.

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

McKinsey & Company Inc.: Utvärdering av kostnaderna för
samhällspolitiskt motiverade posttjänster (1 124 737 kr
inkl mervärdeskatt) .

1. Förhandlad upphandling med en anbudsgivare.
Upphandlingen skedde i samarbete med Postverket som
enligt överenskommelse svarade för 70 % av
utredningskostnaden.

2. Våren 1991 pågick ett arbete med att ta fram
underlag för kommande propositioner om dåvarande
Postverkets verksamhetsförutsättningar. Bl.a. avsåg K
att publicera en departementspromemoria som efter
remissomgång, skulle ligga till grund för förslag om
att slopa Postverkets ensamrätt till brevbefordran och
om bolagisering av Postverket.

Det ansågs inte möjligt att med befintlig personal vid
K klara den omfattande uppgiftsinsamling och analys som
krävdes. Det ansågs inte heller lämpligt att basera
kommande förslag på underlag och beräkningar från
Postverket. För möjligheterna att avreglera
brevbefordran var det av avgörande betydelse att kunna
bedöma i vad mån Postverket skulle klara att
upprätthålla rikstäckande brev- och paketbefordran utan
monopol. Postverkets beräkningar pekade nämligen mot
att kostnaderna för rikstäckning var mycket omfattande.

K ansåg att en erfaren konsultfirma, utan tidigare och
pågående uppdrag i Postverket, skulle engageras för att

396

analysera och för att agera "moderator" när Postverket
och K hade skiljaktig mening om bl.a. omfattningen av
kostnaderna för rikstäckningen. Kontakt togs med
McKinsey & Company i Stockholm. McKinsey's hade en
erkänd kapacitet och erfarenhet av att arbeta med
strategiska företagsutvecklingsfrågor, atod neutral i
förhållande till Postverket och hade dessutom arbetat
med Postverken i Storbritannien och Tyskland.

K stod som formell uppdragsgivare till McKinsey's.

3-4. McKinsey & Company Inc. lämnade efter diskussion
med K och Postverket en skriftlig uppdragsbekräftelse.
Av denna framgick också den offererade kostnaden för
uppdraget.

6. Särskilt beslut (departementsprotokoll) fattades om
att anlita McKinsey & Company Inc. i enlighet med
uppdragsbekräftelsen. Av denna framgick också villkoren
för uppdraget.

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Per Kjellman Trafikkonsult: Visst prognos- och
analysarbete (79 BOO kr).

1. Direktupphandling

2. Departementet behövde på mycket kort tid
prognostisera och analysera vissa effekter vid
slopandet av skadlighetsprövningen av långväga
busstrafik. Per Kjellman hade tidigare varit ansvarig
för trafikprognoser på dåvarande Transportrådet och
hade därigenom skaffat sig unika kunskaper.

Förhandlings AB Maskrosen Mats B 0 Larsson: Rapport
avseende Televerkets framtida associationsform

(125 000 kr, 22 425 kr).

Det ursprungliga uppdraget avsåg 125 000 kr.
Upphandlingen av detta uppdrag redovisas under
punkterna 1-6. Till detta kom därefter tilläggsuppdrag
för vissa slutjusteringar som direktupphandlades.

1. Förhandlad upphandling med en anbudsgivare.

2. I regeringens proposition 1990/91:87 om
näringspolitik för tillväxt behandlades bl.a. frågan om
Televerkets framtida associationsform. I propositionen
konstaterar föredraganden att "för de övriga
konkurrensutsatta affärsverken som föreslås få en
ändrad associationsform har valts aktiebolagsformen.
Det finns starka skäl för den lösningen också för

397

Televerket. Med hänsyn till Televerkets omfattande
sociala och regionala betydelse bör dock, innan slutlig
ställning tas till associationsformen, möjligheterna
analyseras att bedriva Televerkets verksamhet inom
ramen för en utvecklad affärsverksform. Regeringen har
inriktningen att Televerket skall kunna ha en ny
associationsform redan den 1 juli 1992."

Propositionen beslutades 7 februari 1991. För att kunna
återkomma till riksdagen i frågan var tiden för att
göra dessa kompletterande analyser mycket kort. I det
syftet tillfrågades Mars Larsson, då anställd i
Södertälje kommun men tidigare på
Industridepartementet, om han var villig att bistå i
detta arbete. Mats Larssons speciella merit var att han
varit en central tjänsteman i arbetet med att omvandla
Vattenfall från affärsverk till aktiebolag. Mats
Larssons eget aktiebolag Maskrosen var den part som
konsultuppdraget tecknades med.

3-4. Förvaltnings AB Maskrosen Mats B 0 Larsson lämnade
efter diskussion en skriftlig uppdragsbeskrivning till
K. Av denna framgick också kostnaderna för uppdraget.

6. Särskilt beslut (departementsprotokoll) fattades om
att anlita Förvaltnings AB Maskrosen Mats B 0 Larsson i
enlighet med uppdragsbekräftelsen.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Norstedts tryckeri: Broschyr om kommunikationer
(96 375 kr).

Anlitandet av Norstedts tryckeri skedde efter offert.

För Kommunikationsdepartementet

398

CIVILDEPARTEMENTET

1994-05-30

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Redovisning av konsultupphandling 1990 och 1991

1990

Uppdragstagare Jakobsbergs tryckeri Ordväxlingen Word shop Konsult AB Karl G Sjödin	Art Broschyr Språkgranskning översättning Chefskurs	Kostnad 15 432:- 500:- 9 300:- 26 981:-
Abaker AB	Genomförandet av ungdomskortet	50 000:- \|
Exportrådet	Tolkning	3 100:_
Utbildnings- konsultation	Sem.dagar för assistenter	26 780:_
Idétorget AB	Införandet av ungdomskortet	30 000:-
Jakobsbergs tryckeri	Broschyr	16 667:-
Amita AB	Ledarskaps f rågor	15 000:-
R.F.Crofts	översättning	9 650:-
R.F.Crofts	översättning	4 500:-
ARE	Lärobok till ungdomar	145 057:-
Bjömanders Larsson-	Seminarium	7 000:-

Marketing

399

Karin Alfredsson Reportage AB	Utskrift	4 800:_
Ordväxlingen	översättning	2 340:-
Harald Carlén	Tolkning	7 504:-
Språkservice AB
Mariannes Språktjånst	Översättning	1 269:-
SIPU	Seminarium	10 769:_
Write Right AB	översättning	12 000:-
Konsult AB	TA-seminarium	15 143:-
Karl G Sjödin
Yorrick ek.för.	Förberedelser	36 176:-

ministermöte

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

1991

Nordiska utv.institutet Utredning/studie		137 000:- 3 648:- 21 000:- 6 318:- 10 664:-
CBG Konsult AB Invandrarverket Ann Eriksson Karin Alfredsson Reportage AB	Översättning översättning Fotografering Artikel	137 000:- 3 648:- 21 000:- 6 318:- 10 664:-
Marie Nilsson	Formgivning av affisch	2 550:-
Harald Carlén Språkservice AB	Tolkning	21 892:-
Inter offsett	Affisch	5 000:-/
Inter offsett	Tryck	77 625:-/
Valfridsson Kulturs Samhälle	Intervjuer m.m.	16 210:-

Modin-tryck AB
Företagskonsult
Ulla Sjögren

CBG Konsult

Tryck

Chefsutveckling

19 300:-

12 500:-

översättning

4 000:-

400

Ordvåxlingen

Mariannes Språktjänst
SIFO

Ordväxlingen

SIPU

Språkgranskning
Språkgranskning
Tryck
översättning
Framtagning av bok

250:-

750:-

8 673:-

1 625:-

56 000:

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

401

26 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

1994-08-

Expedi t ions che f en

Kons1itutionsutskc4!et

Emotiacet den

Konstitutionsutskottets kansli

Upphandling av konsulttjänster åren 1990 och 1991

Som svar på de frågor som ställts i skrivelse av den 8
juni 1994 meddelas följande.

De upphandlingar som är aktuella enligt skrivelsen är

- Abaker AB (50 000:-)

- ARE (145 057:-)

- Nordiska utvecklingsinstitutet (137 000:-)

- Interoffsettryckeri AB (5 000:- + 77 625:-)

- SIPU (56 000:-)

Kopior av befintliga konsultavtal och fakturor bifogas.

I samtliga fall har direktupphandling skett. Skälen till
detta finns - såvitt vi kunnat bedöma - inte dokumenterade.

Den slutliga kostnaden har inte i något fall överskridit
den offererade.

Med vänlig hälsning

Ingvar Paulsson
expeditionschef

402

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1994-06-29

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

94/977

Riksdagens konstitutionsutskott

Redovisning av departementets upphandlingar av konsulttjänster
och övriga tryckningskostnader åren 1990 resp. 1991

Departementet har tidigare lämnat en sammanställning över
konsultupphandlingar och tryckningskostnader under åren 1990 och
./. 1991. Vissa uppgifter har korrigerats, en ny sammanställning bifogas.

I sammanställningen redovisas samtliga belopp inkl. moms.

Under år 1990 understeg samtliga upphandlingar 50 000 kronor från
en och samma uppdragstagare, varför dessa inte redovisas.

Under år 1991 har tre upphandlingar gjorts från två olika uppdrags-
tagare där kostnaderna för resp, upphandling överstigit 50 000 kronor.
Nedan redovisas svaren på utskottets frågor enligt skrivelse daterad
den 8 juni 1994.

1. Direktupphandling har använts vid samtliga upphandlingar.

2. Skäl för den valda upphandlingen finns i och för sig inte doku-
menterad. Det bör påpekas att när det gäller mer konstnärlig pro-
duktion (Firma Per Klaesson) kan dock direktupphandling vara
motiverad.

När det gäller tryckning av broschyren "1990-talets jordbrukspolitik"
så har tilltryck skett i flera omgångar under 1991. Själva upphand-
lingen gjordes under 1990 och understeg beloppet 50 000 kronor. Att
sedan broschyren behövde tryckas i ytterligare exemplar och därmed
ökade kostnaderna var inget som kunde förutses vid själva upp-
handlingstillfället.

3. -

4. Även om direktupphandling har använts finns det ett dokumen-
terat kostnadsförslag för produktionen av "Det svenska kulturland-
skapet" från Lars Bengtsson Reklamproduktion samt en offert/avtal

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress
Drottninggatan 21

Telefon vlxel Telex

08-763 10 00 15681

Telefax
08-20 64 96

403

för fotografering till broschyren "Det svenska kulturlandskapet" från
Firma Per Klaesson.

5-6.-

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

7. Som vi nämnt ovan finns ett kostnadsförslag från Lars Bengtsson
Reklamproduktion. Vad gäller den slutliga kostnaden motsvaras den
av kostnadsförslaget.

Offerten/avtalet från Firma Per Klaesson överensstämmer i huvud-
sak med uppdragets slutliga kostnad.

På Jordbruksdepartementets vägnar

Karl Olov Öster

Kopia till

Rättschefen Bengt-Äke Nilsson,

Statsrådsberedningen

404

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1994-06-29

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Sammanställning under berörda konton av bokförda utgifter för konsultuppdrag,
tryckningskostnader o.d. under åren 1990 och 1991

År 1990 - Konsultuppdrag

Belopp Uppdragstagare

Förklaring

25 000 Staffan Hildebrand Prod.

15 000 Sveriges Tekniska Attachéer

665 Artistförmedlingen

5 355 Kontorsvikarien

Filmprojekt "Skogen i Europa" (bidrag
efter ansökan enligt beslut av regeringen)
Arrangemang vid besök i Tokyo
Departementsfest

Skrivarbete, Jordbruksdep. 90-årsjubileum

År 1990 - Övriga tryckningskostnader

Belopp Uppdragstagare

Förklaring

30 700 Lars Bengtsson Reklamprod.

26 050 Graphic Systems

22 636 BodoniTryck

8 742 Libergraf

5 715 Parnass Förlag

Broschyr, 1990-talets jordbrukspolitik

Broschyr, Livsmedelspolitiken inför 90-talet
Visitkort, placeringskort (kostnader totalt)
Kommittédirektiv (kostnader totalt)

Julkort (kostnader totalt)

År 1991 - Konsultuppdrag

Belopp Uppdragstagare

37 500 GAIA

7 500 GALA

184 375 Firma Per Klaesson

Förklaring

Projekt "Förnyelse av info från Jo-dep"

-" (broschyr)

Fotografering till broschyr "Det svenska
kulturlandskapet" (delfaktura)

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress
Drottninggatan 21

Telefon vlxel Telex

08-763 10 00 1S681

Telefax
08-20 64 96

405

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

179 326 Firma Per Klaesson /

10 313 T.e.l.a.b.l

10 300 AGRISystems

8 960 SLU

2 373 Fiskeris tyrelsen

18 466 Skogsstyrelsen

Fotografering till broschyr "Det svenska
kulturlandskapet (slutfaktura)
Idé och skisser till infomaterial
Arrangemang kring besök från Namibia
Omkostnader, seminarium

Ritarbete ang. "Konvention om Idefjorden"
Kostnader för personalförstärkning

År 1991 - Övriga tryckningskostnader

Belopp Uppdragstagare

20 425	Lars Bengtsson Reklamprod.
6 437	//
21881	//
24 165	II
,24 790	H
(131 775	II
174 055	II

26 950 Arne Löfgren Offset

15 307 BodoniTryck

7 001 Libergraf

3 684 Kommentus

Förklaring

Broschyr, 1990-talets jordbrukspolitik (eng. ver)
Logotype till departementstidning

Tilltryck av 1990-talets jordbrukspolitik (sv. ver)
Tilltryck av 1990-talets jordbr.politik (eng. ver)
Tilltryck av 1990-talets jordbr.politik (sv. ver)
Delfaktura Det svenska kulturlandskapet
Slutfaktura svenska kulturlandskap
(tryckning)

Broschyr Jordbruksdepartementet

Visitkort, placeringskort (kostnader totalt)
Kommittédirektiv (kostnader totalt)
Kommittédirektiv

Samtliga belopp redovisas inkl. moms.

Karl Olov Öster

406

1994/95 :KU30

Underbilaga 1

till bilaga A 8.2

REGERINGSKANSLIETS
FÖRVALTNINGSKONTOR

Administrativa enheten
Ingemar Melin

Telefon 08 763 44 12

1994-09-05

Konstitutionsutskottet
Lena Jönsson
Riksdagen

Upphandling av konsulttjänster under 1990 och 1991

Konstitutionsutskottet har i brev 1994-06-08 begärt
uppgifter om departementens kunsultupphandlingar un-
der åren 1990 och 1991. Regeringskansliets förvalt-
ningskontor låmnar för sin del härmed följande upp-
gifter.

Upphandlingarna avser under de båda åren till helt
övervägande del konsulter för utbildningsinsatser i
det kursprogram som förvaltningskontoret tillhanda-
håller för regeringskansliet. Sammanlagt har 19 kon-
sultföretag anlitats under de båda åren till en
kostnad om minst 50 000 kr vardera. Av dessa har 15
varit engagerade i utbildningsverksamheten. De
övriga avser ADB-verksamhet i tre fall i ett fall
avsåg konsultinsatsen utarbetande av en grafisk
profil för hela regeringskansliet.

Som framgår av sammanställningen har i många fall
direktupphandling skett. Oftast avser de ett
mångårigt samarbete inom utbildningsområdet, d.v.s.
samma kurser återkommer år efter år med samma före-
läsare. I flera fall har kunsulterna tidigare anli-
tats inom något departement eller inom andra myndig-
heter. En kontinuerlig utvärdering av kvaliteten
görs och i samtliga fall finns en i förväg träffad
överenskommelse om priset, antingen i form av pris
för viss kurs eller ett timpris för en viss period.

Fr.o.m. hösten 1993 har all konsultverksamhet upp-
handlats i konkurrens och formella avtal har teck-
nats. Det har vid upphandlingen visat sig att flera
av de - sedan tidigare - anlitade konsulterna, stått
sig bra i konkurrensen och sålunda finns med i årets
kursutbud.

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress
Drottninxiättn 16

Telefon vlxei 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 24 46 31

REGERINGSKANSLIETS
FÖRVALTNINGSKONTOR

1994-09-05

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Bilaga 1

Anlitade konsulter under 1990 och 1991 till ett belopp
överstigande .50 000 kronor per konsult och Ar.

	Konsultföretag	1990	1991
1.	Intern Management	152 900 kronor	272 127 kronor
2.	Stålros Juridiska	46 680	88 860
3 .	Språkverket	76 800	50 800
4.	Karl G Sjödin	265 531	194 734
5.	Jan Asplind	106 790	323 830
6.	Två utbildare	374 000	734 890
7.	PA Consulting	100 000
8-.	Berglunds advokatbyrå	240 000
9.	SPF/Söderström	120 590
10.	Lexicon/ADB-utb	130 000
11.	Org.-o.kvalitetsutv	48 000	94 382
12 .	Wenell konsult		131 650
13.	Naensén, Lars-Olof		79 140
14 .	EBBA-prod/Jan Alpsjö		65 000
15.	European Inst/Maastricht		106 207
16.	BIGG Grafisk formgivn		131 775
17.	Paralog AB	99 431	130 678
18 .	Digital AB	134 326	121 923
19.	Bergvall Consulting		59 280

408

REGERINGSKANSLIETS
FÖRVALTNINGSKONTOR

1994-09-05

1994/95:KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

Bilaga 2

Kommentarer till upphandling av konsulter enligt bilaga 1

1. Intern Management

Anlitas för utbildning om chefsförsörjning. Ensamma på sitt
specifika område, varför direktupphandling skett. Avtal har
upprättats och överenskomet pris har följts.

2. Stålros Juridiska

Direktupphandling. Anlitas sedan många år för en juridisk
introduktionskurs. Kursen, som varit mycket uppskattad, har
förnyats varje termin utan nytt upphandlingsförfarande.
Däremot finns avtal om kostnad.

3. Språkverket

Direktupphandling. Utbildning i engelska av en engelsman,
Peter Miller. I övrigt samma kommentar som under punkt 2.

4. Karl G Sjödin konsult

Direktupphandling. Anlitas för chefsutvecklingsprogram. Har
arbetat inom regeringskansliet (främst UD) i ca 20 år.
Utöver medverkan i det "fasta" kursutbudet leder Sjödin
chefsutvecklings-

grupper i flera olika sammanhang, varvid pris görs upp för
varje tillfälle. En vedertagen taxa per dag tillämpas.

5. Jan Asplind Consulting

Direktupphandling. Arbetar dels med chefsgrupper
departementsvis men dessutom i kursutbudet under rubriken
"seniorhandlåggarutbildning". I övrigt samma kommentarer
som under punkt 4.

6. Två utbildare

Konkurrensupphandling. Deltar som kursledning för
assistentut-veckling ("steget-vidare") men även i
utbildning av handläggare. Fast överenskommet dagspris
tillämpas (se även punkterna 13 och 14) och konsultvalet
gjordes efter principen "lägsta pris".

409

7. PA Consulting

Uppgifter om upphandlingen saknas

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

8. Berglunds Advokatbyrå

Avser arvode till av regeringen utsedd advokat att före-
träda staten i tvisteförhandling. Upphandlingsformen år
inte känd för förvaltningskontroet, som endast svarat för
teknisk utbetalning och redovisning av arvodet.

9. SPF/Magnus Söderström

Direktupphandling. Etablerad inom organisationsutvecklings-
området där han var först och ännu är rått ensam. Avtal har
tecknats.

10. Lexicon

ADB-utbildningsföretag vars kurser och lärare valts bland
annat utbud på marknaden.

11. Organisations- och kvalitetsutveckling

Direktupphandling. Kurser i argumentations- och diskussions
teknik.

12. Wenell

Konkurrensupphandling. Leder årliga kurser i projektledning
och administration. Förfrågningsunderlag finns dokumenterat
och konsulten valdes ut i priskonkurrens under i övrigt
likvärdig kvalitet.

13. Naensén, Lars-Olof

Konkurrensupphandling. Arbetar inom samma områden som Två
utbildare (se punkt 6) men med tonvikt på kommunikation och
information. Kan ersätta Två utbildare vid behov, men är
något dyrare. Naensén och Två utbildare (se punkt 6) kom in
i förvaltningskontorets utbildningsverksamhet genom samma
upphandling.

410

14. EBBA-produktion/Jan Alpsjö

Direktupphandling. Verksam sedan många år i kurser med
inriktning på presentationsteknik m.m. Prisöverenskommelse
träffas för varje tillfälle.

15. European Institute i Maastricht

Direktupphandling. Ensamma i sitt slag. Har givit kurser i
Sverige för regeringskansliet för att sänka de totala
kostnaderna.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.2

16. BIGG Grafisk formgivning

Konkurrensupphandling. Förfrågningsunderlag, offerter och
avtal finns dokumenterat. Pris och kvalitet (referensar-
beten) var avgörande vid konsultval.

17. Paralog AB

Konkurrensupphandling. Förfrågningsunderlag, offerter och
avtal finns dokumneterat. Lägsta pris var inte avgörande.
Upphandlingen gällde införande av ett gemensamt, ADB-
baserat diarieföringssystem och Paralogs system TRIP
bedömdes överlågset samtliga konkurrenters. De kostnader
som avser 1990 och 1991 är service och vidareutvecklings-
kostnader till detta system.

18. Digital

Konkurrensupphandling. Förfrågningsunderlag, offerter och
avtal finns dokumneterat hos Statskontoret, som på uppdrag
från regeringskansliet genomförde en upphandling av ett
gemensamt datasystem. Priset blev i slutskedet avgörande
sedan konkurrenter sållats bort av tekniska skäl. De
konsultkostnader som redovisas under 1990 och 1991 avser
köpta utvecklingstjånster inom ramen för tecknade service-
och underhållsavtal, vilka i sin tur inte redovisas som
konsultavtal.

19. Rolf Bergvall Consulting

Direktupphandling för brådskande förstudie inom ADB-
området. Bergvall valdes eftersom han besitter stor kunskap
inom ADB-området i regeringskansliet p.g.a. tidigare
anställning. Dokumneterad överenskommelse om pris
träffades.

411

Konstitutionsutskottets
kansli

KansliPM

1995-03-06

Utskottskansliets genomgång av
Utbildningsdepartementets och
Näringsdepartementets upphandlingar av
konsulter under 1994

Utbildningsdepartementet

Från Utbildningsdepartementet har inkommit en sammanställning
över konsulttjänster under 1994, se underbilaga 1. Departementet har
till utskottet överlämnat kopior av de handlingar som finns i upphand-
lingsärendena. Vidare har till utskottskansliet som lån överlämnats
akterna i tre ärenden: U93/4039 och U94/872 (bemyndigande att ingå
avtal med KREAB AB och utbetalning av medel till KREAB AB),
U94/2213 (anbudsförfrågan — uppföljning av arbetsförhållandena efter
genomförda organisationsförändringar samt U93/3064 (studier rörande
kunskapsefterfrågan och kompetensutveckling).

De totala kostnaderna, exkl. moms, har uppgetts till 17 079 476 kr.
Nedan redogörs för vilka handlingar som finns i det av departementet
överlämnade materialet avseende upphandlingar som överstiger 70 000
kr.

Datadesign & Multimedia har upphandlats för en CD-Iäroplan (kost-
nad 400 000 kr). I handlingarna finns en offert, ett konsultavtal, ett
brev till konsulten och en PM, upprättad inom departementet. Vidare
finns fakturor på totalt 280 000 kr, exkl. moms, vilka har attesterats
(namnförtydligande finns inte). Det anges på en lapp att departementet
har fått pengar för uppdraget enligt regeringsbeslut.

Gramma AB har fått uppdrag på totalt 2 003 424 kr. Uppdragen
anges ha avsett informationsmaterial, och en uppdelning har gjorts
enligt följande: Agenda 2000 (216 240 kr), Läroplaner (1 280 630 kr),
Friskolor (81 513 kr), engelsk skrift (34 674 kr), betänkande — omslag
(99 984 kr), programmål (228 127 kr), propositionstryck (59 556 kr),
översättningsarbete (2 700 kr). Såsom upphandlingsförfarande har av
departementet angetts "offert" utom vad gäller de två sista beloppen,
vilka uppges ha skett som direktupphandlingar. Departementets mate-
rial är ostrukturerat och det är svårt att hänföra allt material till olika
belopp och uppdrag som angetts i departementets förteckning. Därför
redovisas nedan endast en beskrivning av vilka handlingar som finns i
materialet:

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.3

412

Läroplaner

Kostnadskalkyl beträffande informationsbroschyr angående ny läroplan
för grundskolan samt särtryck av läroplanerna för grund- och gymna-
sieskolan.

Offert beträffande läroplan, programmål och kursplaner för gymna-
sieskolan.

Kostnadskalkyler avseende sammanfattning av proposition om ny
läroplan och nytt betygssystem, dels en svensk version, dels en engelsk
version.

Kostnadskalkyl beträffande särtryck av kursplaner för grundskolan.

Friskolor

Här finns två kostnadskalkyler från Gramma AB, avseende en svensk
och en engelsk version (inkomna 1993-08-18) av en friskolebroschyr.

Vidare finns kostnadskalkyler från ARE annonsbyrå, JKL Informa-
tion AB och KREAB Kreativ Information AB (inkomna 1993-03-24)
samt en kostnadskalkyl från Gramma AB, inkommen 1993-03-24,
varav inte framgår vilken produkt som avses. En anteckning på en av
dessa senare kostnadskalkyler anger att upphandlingen påbörjats 1993.

Övrigt

Kostnadskalkyl avseende julkort (inkommen 1993-11-24).

Kostnadskalkyl avseende årsredovisning (inkommen 1993-10-25).

Kostnadskalkyl avseende annons för telefonpanel (inkommen
1993-04-27).

Kostnadskalkyl avseende en sammanfattning av proposition
1992/93:230 (Valfrihet i skolan) (inkommen 1993-04-27).

Kostnadskalkyl avseende omslag.

Offert beträffande CD — omslag, booklet, baksida och skiva.

Utöver detta material finns en stor mängd fakturor. Flertalet av dessa
har attesterats av statssekreterarna Odd Eiken eller Bjarne Kirsebom. I
två fall finns, tillsammans med fakturan, anteckningar av departe-
mentstjänstemän beträffande bakgrunden till upphandlingen. På en
faktura från Gramma (94 125 kr), som gäller omslag till en agenda och
till en proposition och i samband därmed även bildhyror, finns
antecknat att bilderna valts ut av en departementstjänsteman i samråd
med resp, författare till skrifterna. Bilderna anges vara unika och de
kan därför inte upphandlas i konkurrens. Vad gällde en upphandling
(59 556 kr) avseende tryck av en proposition anges att det var frågan
om — liksom 1993 — att en proposition inte kunde levereras från
tryckeriet i tid och att Gramma på kvällen fick förfrågan om de kunde
fixa det hela till morgonen därpå. På en faktura har antecknats att
offerten inte finns kvar.

International Management Communication har direktupphandlats
för ett översättningsarbete till en kostnad av 81 000 kr. I ärendet finns
fakturor, varav i vart fall en har attesterats av statssekreteraren Bjarne
Kirsebom (namnförtydligande saknas).

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.3

413

Ernst & Young AB har anlitats avseende granskning av stöd till
vetenskaplig utrustning (kostnad 143 000 kr). I ärendet finns ett brev
1993-09-14 till departementet där Ernst & Young gör en bedömning av
arbetsinsatsen. På denna har antecknats "OK/Bjarne 4/10". Vidare
finns en faktura på 143 000 kr som har attesterats (namnförtydligande
saknas). Departementet har också översänt konsultens rapport och
regeringsbeslut 1994-02-03 beträffande anvisning av medel för dyrbar
vetenskaplig utrustning.

Allegro Konsult HB har anlitats för medverkan med sekreterarhjälp
och administration för departementets arbetsgrupp Staten, forskningen
och näringslivet (kostnad 111 505 kr). I ärendet finns en faktura
(referens Gunnar Engström), attesterad av Bjarne Kirsebom. Vidare
finns beslut 1994-05-26 av statsrådet Per Unckel i ett departementspro-
tokoll att på grund av särskilda skäl medge Gunnar Engström ett
arvode på 70 566 kr, för utfört arbete åt Arbetsgruppen för Statens roll
i forskningspolitiken.

Sveriges Tekniska Attachéer (STATT) har anlitats för bevakning av
forskningspolitiska frågor i andra länder. I ärendet finns två offerter
från STATT, regeringsbeslut 1993-07-15 om användning av anslagspos-
ten Till regeringens disposition för täckande av kostnader för interna-
tionell bevakning av inom forskningspolitiken aktuella frågor. Vidare
finns en bekräftelse 1993-11-18 av departementets uppdrag till STATT.
Slutligen finns fakturor.

Avisator har fatt uppdraget att producera en broschyr/bok om nya
skolan, Den första skolboken (kostnad 142 000 kr). I ärendet finns en
offert och en faktura på 62 500 kr exkl. moms. Fakturan har attesterats
av statssekreteraren Odd Eiken.

Telia AB har anlitats för deltagande i Nordisk arbetsgrupp för
Nordiskt skoldataprojekt (kostnad 235 850 kr). I ärendet finns tre
fakturor. Till de två senare fakturorna har konsulten bifogat redogörel-
se för utfört arbete.

Mats Faktor AB (egentligen KB) har anlitats för framställning av
Den första skolboken ( se ovan) till en kostnad om 3 175 607 kr. I
ärendet finns två offerter från Mats Faktor KB och en ändringsoffert
samt fem fakturor. Attest har gjorts av pressekreteraren Lena Magner-
gård och statssekreteraren Bjarne Kirsebom.

Adelsohn Konsult AB har också anlitats för arbete avseende Den
första skolboken (kostnad 100 000 kr). I ärendet finns en offert och två
fakturor. Den första fakturan synes vara attesterad av såväl pressekrete-
raren Lena Magnergård som statssekreteraren Bjarne Kirsebom och
den andra fakturan har attesterats av statssekreteraren Odd Eiken.

Fri Media & Information har anlitats för information om den nya
läroplanen — tidningen Start — till en kostnad om 810 018 kr. I
ärendet finns offerter från konsulten och fakturor varav framgår att
betalning även gjorts till Posten.

Rinfo har upphandlats avseende Agenda 2000 — en skrift om
kunskapssamhällets utmaningar samt för följebrev, OH-bildserie samt
distribution (kostnad 493 590 kr). Förfrågan har sänts ut till Gramma,
Rinfo och KREAB. Offert har kommit in från samtliga dessa företag.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.3

414

Skrivelse har 1994-02-01 gått ut till KREAB och Gramma om att
departementet efter att ha granskat förslagen beslutat anlita Rinfo för
att utföra uppdraget. I ärendet finns vidare tre fakturor.

Filmpoint AB har anlitats för ett uppdrag om läroplaner (690 270
kr). I ärendet finns en offert varav framgår att det varit frågan om idé
och projektledning, reportage och enkäter samt studioproduktion.
Slutligen finns tre fakturor.

KREAB AB har anlitats för två uppdrag, dels för en utställning om
svensk forskning, dels för en forskningsfestival (kostnad 7 174 473 kr
resp. 583 460 kr). I akt med dnr U93/4039, U94/872 finns bl.a. en
förfrågan 1993-12-21 från departementet beträffande en utställning om
svensk forskning, som skickats ut till KREAB, Riksutställningar resp.
Tom Tits experiment. Offerter har inkommit från samtliga tillfrågade.
Skrivelser har sänts ut till Riksutställningar och Tom Tits experiment
om att departementet efter att ha granskat förslagen beslutat att ge
uppdraget till KREAB. I akten anges inte varför KREAB:s offert har
valts.

Regeringen har i ett beslut 1994-04-14 bemyndigat statsrådet Unckel
eller den han satte i sitt ställe att ingå avtal med KREAB AB om en
utställning om svensk forskning. Statsrådet Unckel bemyndigades ock-
så att besluta om medelstilldelning, varvid angavs vilket anslag som
skulle belastas. Statsrådet Per Unckel har 1994-04-28 bemyndigat stats-
sekreteraren Bjarne Kirsebom att ingå avtalet i fråga. Ett avtal har
sedermera ingåtts mellan svenska staten och KREAB AB. Statsrådet
Per Unckel har 1994-04-28 i departementsprotokoll beslutat om
medelstilldelning. Vad gäller utställningen om svensk forskning finns i
övrigt i handlingarna fakturor.

Vad gäller uppdraget som avsåg forskningsfestivalen finns en faktura
1994-06-02 på 183 460 kr avseende Forskningsfestival 94 — kringakti-
viteter i anslutning till utställningen Kunskapens Horisonter, varvid
refereras till en tilläggsoffert 1994-03-30. Vidare finns en faktura
1994-07-01 på 400 000 kr avseende nedlagt arbete och kostnader
avseende aktiviteter i anslutning till Forskningsfestivalen på Skepps-
holmen. Till denna faktura har bifogats en tilläggsoffert 1994-07-21
och ett brev från KREAB till departementet daterat samma dag. På
brevet har administrativa chefen Gudrun Molander antecknat: "Bjar-
ne! Detta inkom i fredags (låg kvar hos registratorn). Någon begäran
om offert har vi däremot inte sett till." Vidare finns en anteckning av
statssekreteraren Bjarne Kirsebom enligt följande: "Nej, men å andra
sidan måste man nog anse att direktupphandling är motiverad i detta
fall m h till KREABS hittillsvarande stora engagemang."

Formera har anlitats för att följa upp arbetsförhållandena efter
genomförda organisationsförändringar (kostnad 135 900 kr). I akten
med dnr U94/2213 finns bl.a. ett anbudsprotokoll 1994-08-15 varav
framgår att anbudsunderlag sänts ut till tre företag. Anbudsunderlaget
finns i akten. Ytterligare ett företag har tillfrågats men avböjt. Upp-
handlingen anges som förhandlingsupphandling. Offerter har inkom-
mit från de tre företagen. Som motivering till att Formeras anbud valts
anges i redogörelsen att den metod som detta företag avsåg att använda

1994/95:KU30

Bilaga A 8.3

415

bedömdes passa syfte och målsättning med uppföljningen bäst och
dessutom var priset inte lägst, men rimligt. I en PM till redogörelsen
finns nedtecknat synpunkter på anbuden. I handlingarna finns även
tre fakturor.

På fråga har departementet uppgett att av de i sammanställningen
angivna upphandlingarna har två stycken, Globalt Företagstryck och
M Tillberg (kostnad 1 350 kr resp. 4 200 kr) gjorts efter regeringsskif-
tet i oktober. Upphandlingen avseende RRV (kostnad 93 000 kr) har
påbörjats före regeringsskiftet men medelsbeslutet har tagits
1994-10-27. Departementet har vidare på fråga uppgett att Gramma
Informationsrådgivare AB anlitats av departementet under de tre sista
månaderna 1994 dels för tryckning av fyra omslag till publikationer
(propositioner och departementspromemorior), dels för förändring av
profilprogram. Kostnaderna för tryckning av omslag uppgick till 5 830
kr per gång och för ändring av profilprogrammet till 8 100 kr. Enligt
departementet var kostnaderna låga och understeg två basbelopp och
då kan, enligt riktlinjerna från Regeringskansliets förvaltningskontor,
direktupphandling göras. Enligt departementet hade arbetet med pro-
positionerna m.m. påbörjats under den tidigare regeringen och arbetet
skulle presenteras även om en ny regering tillträdde. Det var svårt att
byta konsult mitt i arbetet. Eftersom departementet saknar de tekniska
möjligheterna för detta, kunde de inte själva ändra i profilprogrammet
och det ansågs olämpligt att låta någon annan byrå göra denna änd-
ring.

Näringsdepartementet

Från Näringsdepartementet har inkommit en sammanställning över
upphandlingar av konsulttjänster under år 1994, se underbilaga 2. I
sammanställningen angivna utbetalade belopp uppgår till 1 085 282 kr.
Konsultuppdrag beträffande privatisering av statligt ägda företag som
finansierats från anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa stat-
ligt ägda företag har redovisats i en separat förteckning med specifika-
tioner avseende större upphandlingar. I samband med utskottskansliets
granskning i ärendet om försäljningen av statens aktier i AssiDomän
har vissa justeringar gjorts vad gäller upphandlingen av Handelsbanken
(se nedan).

Nedan redogörs för utskottskansliets genomgång av materialet i de i
sammanställningen redovisade upphandlingarna som överstiger 70 000
kr och som inte har finansierats från anslaget Kostnader för omstruk-
turering av vissa statligt ägda företag.

Vad gäller upphandlingen av Andergia AB (avtalat belopp 80 000
kr) har angetts att detta var en direktupphandling på grund av unik
kompetens. I ärendet finns en redogörelse med tillhörande PM som
anger anledningen till att direktupphandling valts. Medelsbeslut har
fattats genom regeringsbeslut den 29 september 1994. I ärendet finns
även ett avtal.

Upphandlingen av Ingenjörsfirman Bergman & Co AB (avtalat
belopp 95 000 kr) uppges ha skett som en förhandlingsupphandling

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.3

416

beroende på att ovanlig och speciell kompetens efterfrågades och på
grund av svårigheter att finna fristående uppdragstagare. I ärendet
finns en redogörelse vari anges anledningen till den valda upphand-
lingsformen. Medelsbeslut har fattats genom ett departementsprotokoll
och avtal finns.

Till Peter Fritz Analys AB (avtalat belopp 90 000 kr) har getts
uppdraget att som expert bistå vid utformning av förordningarna om
mätning av överförd el. Upphandlingen har skett som en förhandlings-
upphandling beroende på att ovanlig och speciell kompetens efterfrå-
gades och på grund av svårigheter att finna fristående uppdragstagare. I
ärendet finns en redogörelse vari anges anledningen till upphandlings-
formen. Det finns en offert, ett avtal och ett tilläggsavtal beträffande
förlängning. Medelsbeslut har fattats genom ett departementsprotokoll.

KREAB AB (avtalade belopp 89 600 kr + 44 800 kr) har fått i
uppdrag att ge rådgivning i arbetet med att reformera regleringen på
byggområdet och vidare att biträda med att finna finansiering av
forskningsprojekt vid KTH-institutionen i Gävle. Upphandlingen upp-
ges ha skett direkt på grund av unik kompetens. I ärendet finns två
redogörelser vari anges anledningen till att direkt upphandling valts.
Konsultens — Georg Danells — personliga egenskaper, unika kompe-
tens i byggfrågor och stora kontaktnät inom byggbranschen anges vara
avgörande för valet. I ärendet finns två konsultavtal och en PM.
Medelsbeslut har fattats av statsrådet Per Westerberg och finns doku-
menterat i departementsprotokoll.

Upphandlingen av Sevenco AB (avtalat belopp 240 000 kr) uppges
ha skett som en förenklad upphandling. I ärendet finns en redogörelse.
Förfrågan har gått ut till 4 företag. Offerter har kommit in från tre
företag. Offerten från Sevenco AB har i redogörelsen angetts vara
prismässigt fördelaktigast. I ärendet finns vidare kompletterande offert,
avtal och meddelande till de företag som inte fick uppdraget. Medels-
beslut har fattats genom departementsprotokoll.

Upphandlingen av Språkbruket Kerstin E Wallin (avtalat belopp
80 000 kr) uppges ha skett genom direktupphandling. Upphandlingen
gällde ett översättningsuppdrag. I ärendet finns redogörelse och avtal.
Medelsbeslut har fattats genom departementsprotokoll.

The Swedish Institute for Banking and Finance (SIBAF) har upp-
handlats för analys av incitament för effektivitet och rationaliseringar i
en reglerad elnätverksamhet (avtalat belopp 80 000 kr). Upphandling-
en uppges ha skett som en förhandlingsupphandling. I ärendet finns
en redogörelse vari anges att upphandlingsformen valts på grund av att
ovanlig och speciell kompetens efterfrågades. Det finns ett konsultavtal
i ärendet. Offert har inte tagits in utan det har varit frågan om en
muntlig överenskommelse. Medelsbeslut har fåttats genom ett departe-
mentsprotokoll.

Tentum AB har upphandlats för att utarbeta en rapport om över-
gångsregler med krav på 3-årskontrakt inom elmarknadsreformen (av-
talat belopp 80 000 kr). Upphandlingen uppges ha skett som förhand-
lingsupphandling. I ärendet finns en redogörelse vari anges att upp-
handlingsformen valts på grund av att ovanlig och speciell kompetens
27 Riksdagen 1994/95. 4 samt. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.3

417

efterfrågades och på grund av svårigheter att finna fristående uppdrags-
tagare. Konsultavtal finns i ärendet. Offert har inte tagits in utan det
har varit frågan om en muntlig överenskommelse. Medelsbeslut har
fattats genom ett departementsprotokoll.

Öhrlings Reveko AB har upphandlats för granskning av kalkyler för
Exposition 1997 Stockholm (avtalat belopp 122 000 kr). 1 ärendet
finns en redogörelse. Upphandlingen uppges ha skett som en förenklad
upphandling. Förfrågan har gått ut till två företag, vilka valdes med
utgångspunkt från deras kunskap om "Expositionen" och förmåga att
kostnads/intäktsmässigt analysera projektet. Båda företagen kom in
med offerter och Öhrlings Revekos offert valdes på grund av priset och
den uppläggning av granskningen som presenterades i offerten. Något
avtal finns inte utan villkoren för uppdraget har godkänts enligt
offerten. Medelsbeslut har fattats av statsrådet Per Westerberg och finns
dokumenterat i departementsprotokoll.

Upphandling av konsulter med anledning av privatiseringen av
statligt ägda företag m.m.

Enligt redovisningen av konsultupphandlingar år 1994, som belastat
anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag
m.m., har utbetalade belopp uppgått till 107 451 513 kr. Med undan-
tag för tre av konsultuppdragen är upphandlingarna hänförliga till
privatiseringen av AssiDomän AB. Nedan redogörs för dessa upphand-
lingar.

Vad gäller övriga upphandlingar har Hagströmer & Qviberg Fond-
kommission upphandlats för rådgivning i samband med statens försälj-
ning av aktier i Pharmacia (utbetalat belopp 66 000 kr) och KPMG
Bohlins AB för analys och värdering av Sorbinvest AB (utbetalat
belopp 51 000 kr). Florman PR & Communication AB har upphand-
lats för utarbetande av dels en redogörelse för företag med statligt
ägande, dels en populärversion av densamma (avtalat belopp 233 000
kr). Upphandlingen uppges ha skett som en förhandlingsupphandling
med flera anbudsgivare. Av handlingarna i ärendet framgår att förfrå-
gan har gått ut till tre företag och därefter har departementet — då
prisbilden var alltför oenhetlig — beslutat inbjuda ytterligare två
aktörer. Offerter finns från samtliga fem företag. I ärendet finns en
redogörelse och en aktanteckning vari anges att Florman valdes på
grund av fullt tillräcklig kompetens att klara uppdraget, fördelaktigt
pris och bra förslag om hur skriften skulle utformas och spridas.
Konsultavtal finns också i handlingarna.

Upphandling av konsulter inför försäljningen av statens aktier
i AssiDomän

Vad gäller upphandlingen av konsulter inför försäljningen av statens
aktier i AssiDomän har uppgifter lämnats i av Näringsdepartementet
lämnad redovisning av konsultupphandlingar år 1994, anslaget Kostna-
der för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.3

418

I redovisningen anges beträffande valet av Carnegie Fondkommis-
sion AB att detta företag under 1992 arbetade som rådgivare till ASSI
AB och staten i samband med analys av möjligheterna till privatisering
av bolaget. I oktober 1993 beslutades att Domän AB skulle slås ihop
med ASSI AB till AssiDomän AB och att detta bolag skulle lägga ett
bud på samtliga aktier i Ncb AB. För finansiell rådgivning i samband
med denna transaktion behövde bolaget en rådgivare. Eftersom staten
beslutat att sälja aktier i AssiDomän AB behövdes också rådgivningsar-
bete till detta. I Sverige finns enligt departementet endast ett fatal
leverantörer av de efterfrågade tjänsterna. Vid den aktuella tidpunkten
var Enskilda Corporate rådgivare för statens kommande försäljning av
aktier i Pharmacia AB och Handelsbanken rådgivare åt staten och
Vattenfall AB i fråga om en nyemission i Vattenfall AB. Alfred Berg
Fondkommission AB, som var den fjärde kandidaten, hade våren 1993
haft ansvaret för försäljningen av aktierna i Celsius Industrier AB.
Tillgänglig kapacitet och tidigare erfarenheter talade enligt departe-
mentet för att göra en direkt upphandling av Carnegie Fondkommis-
sion AB. Eftersom också AssiDomän AB bestämt sig för att anlita
Carnegie Fondkommission AB som rådgivare för sin nyemission till
Ncb AB:s aktieägare, medförde en samordning en lägre kostnad för
såväl staten som AssiDomän AB. Med hänsyn till detta genomförde
departementet en förhandlingsupphandling med anbudsinfordran en-
bart från Carnegie Fondkommission AB. Enligt departementet skedde
samordning med AssiDomän AB.

Hagströmer & Qviberg Fondkommission AB direktupphandlades för
att få en utvärdering och objektiva synpunkter på försäljningsmetodi-
ken av någon som inte deltog i försäljningen.

Vad gäller upphandlingen av Handelsbanken har från departementet
i samband med utskottets granskning av ärendet om försäljning av
aktier i AssiDomän lämnats uppgifter som avviker från de i redogörel-
sen lämnade uppgifterna. Det var inte frågan om en förhandlingsupp-
handling. En förfrågan gjordes från departementets sida till banker
som man trodde kunde tänkas ha erforderlig kompetens för att kunna
fungera som ledare för samtliga de banker som skulle sälja aktier till
allmänheten. Sparbanken, SE-Banken och Handelsbanken bedömdes
vara de banker som var lämpliga att prata med, eftersom de hade
tidigare erfarenheter av förfarandet vid privatiseringar. Efter diskussio-
ner — bl.a. bjöds bankerna in till departementet — beslöt departemen-
tet sig för att välja Handelsbanken såsom den mest lämpliga att kunna
lämna de tjänster som efterfrågades. Handelsbanken blev således pro-
jektledare och skulle hålla i försäljningen till allmänheten och sköta
samordningsuppgifterna vid denna försäljning.

I själva försäljningen deltog, förutom Handelsbanken själv, Posten,
Nordbanken, Föreningsbanken, Sparbanken och SE-Banken. De kost-
nader som betalades direkt till Handelsbanken, eller deltagande banker
via Handelsbanken, var ersättning för deras arbete att sälja aktier. Det
utförda arbetet baserades på avtalet mellan staten och Handelsbanken
och på detta baserade avtal mellan Handelsbanken och resp. bank.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.3

419

Ersättning utbetalades till Posten för utfört arbete i enlighet med
generellt avtal mellan Posten och Regeringskansliets förvaltningskon-
tor. Ersättning utbetalades till Posten Finansservice AB i enlighet med
avtal mellan staten/Handelsbanken och Posten.

Vad gällde anlitade marknadsföringskonsulter m.m. har departemen-
tet angett att genom att AssiDomän AB före och delvis samtidigt med
försäljningen av statens aktier genomförde en egen mediakampanj
beslutades att AssiDomän AB skulle svara för upphandling och avtals-
slutande med erforderliga konsulter och media om alla aktiviteter
eftersom det bedömdes som fördelaktigt med samordning. Mellan
staten och AssiDomän AB ingicks ett avtal om att staten skulle ersätta
AssiDomän AB med en viss andel av de totala projektkostnaderna.
Kopia av detta avtal bifogas, underbilaga 3.

1994/95:KU30

Bilaga A 8.3

420

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
Administrativa enheten

1995-01-31

1994/95: KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.3

Kons:itutii;isu;si.c\:c;

Ink. der,

Dnrfllf/fr/.frf

Konstitutionsutskottet
Lena Jönsson

Fax 08-24 28 46

I bilaga har förtecknats de upphandlingar som gjorts I Utbildningsdepar-
tementet under år 1994. Upphandlingsförfarande som slutförts under 1993
men dår utbetalning skett under 1994 har i regel ej medtagits. Samman-
ställningen inkluderar ej heller upphandlingar gjorda av departementet
tillsatta kommittéer eller arbetsgrupper. Undertaget utgörs av de fakturor
som konterats på kontona: övriga tryckningskostnader, Tolk- och över-
sättningstjänster, Konsultuppdrag (ej datakonsulter) samt övriga informa-
tionskostnader. Någon skillnad på om konsulttjänsterna bestridits av
departementets förvaltningsanslag eder departementets sakanslag har
inte gjorts.

Konstitutionsutskottet har också i sitt PM ställt ett antal frågor, vilka
besvaras enligt följande:

- Det fanns under 1994 inga internt fastställda regler för upphandling inom
departementet Departementet tog dock del av det arbete som Bengt-Ake
Nilsson, SB utförde i samarbete med Fi, Eskil Nord. Departementet enga-
gerade också Eskil Nord som föreläsare för handläggare m fl som i sitt
arbete kom I kontakt med upphandlingsfrågor. Bengt-Ake Nilssons "före-
skrifter” användes som riktlinjer tills dess att FK:s riktlinjer fastställdes.

Departementet gjorde dock under våren 1994 egna blanketter för sluten
upphandling/förhandlingsupphandllng och konsultupphandling. Samtliga
enheter ålades också att kontakta administrativa enheten för samråd vid
upphandlingar.

-1 departementets beslutsordning finns regler för detta.

- Fr o m juli 1994 finns erforderlig dokumentation vid upphandling. Vid
upphandlingar gjorda under första halvåret kan vissa uppgifter saknas.

Molandei

Departementsråd

421

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Administrativa enheten

Konsult-tjänster 1994 - sammanställning

1995-01-31

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 8.3

bilaga

uppdrags- givare	uppdragstagare	uppdrag	kostnad exkl moms	upphandi. förfarande
dep	Datadesign&Multimedia	CD-läroplan	400 000	offert
dep	Gramma AB	informationsmaterial: Agenda 2000	216 240	offert
		Läroplaner	1 280 630	offert
		Friskolor	81 513	offert
		engelsk skrift	34 674	offert
		betänkande-omslag	99 984	offert
		programmål	228 127	offert
		propositionstryck	59 556	direktupph
		översättningsarbete	2 700	direktupph
dep	International Manage- ment Communication	översättningsarbete	81 000	direktupph
dep	Emst& Young AB	stöd vetenskaplig utrustning	143 000	offert/ uppdrag 9309
dep	Allegro AB	om staten, forskning,arbetsliv	111 505	uppdrag
dep	STIX Ekonomi	Agenda 2000	40 000	direktupph
dep	Terastore AB	Agenda 2000	32 750	direktupph
dep	Sv Tekniska Attacheér	uppdrag Paris, Sthlm, Tokyo	347 780	offert/ uppdrag 9311
dep	Umeå universitet	utvärdering av utställningsförslag	12 000	direktupph
dep	Tom Tits Experiment	n	15 000	direktupph
dep	Avisator	"Första skolboken"	142 000	offert
dep	Telia AB	nordiskt skol dataprojekt	235 850	uppdrag
dep	Hultcrants&Tobisson	datastruktur för forskning	26 250	direktupph
dep	Mannheimer&Swartling	juridiskt biträde	22 980	uppdrag
dep	Mats Faktor AB	"Första Skolboken"	3 175 607	offert
dep	Adelsohn konsult AB	"Första skolboken"	100 000	offert

422

1994/95: KU30
Underbilaga 1
till bilaga A 8.3

dep	Newsmakers	Agenda 2000	25 000	direktupph
dep	Fri Media& Information	tidningen Start	810 018	offert 931202
dep	Rinfo AB	Agenda 2000	493 590	offert
dep	Filmpoint AB	om läroplaner	690 270	offert
dep	Huett Illustration	"Första skolboken"	4 000	direktupph
dep	Stora Ord Utredningar	seminariearbete m m	36 800	direktupph
dep	KREAB AB	om forskningsutställning	7 174 473	avtal/ depprot 940428
	H _	om forskningsfestival	583 460	direktupph
dep	Kuvert&Brevtryck AB	trycksaker	3 530	direktupph
dep	Lexivision	infomaterial	2 725	direktupph
dep	S Lundin AB	"Första skolboken" illustr	12 000	direktupph
dep	Snabbtryckama AB	trycksaker	2 152	direktupph
dep	Riksutställningar AB	om forskningsutställning	15 000	uppdrag/ skrivelse
dep	Ordväxlingen AB	översättningsarbete	3 100	direktupph
dep	Mercuri Urval	stöd till ny organisation	21 907	direktupph
dep	Tolkjouren i Gbg AB	tolkarbete OECD-konferens	60 000	uppdrag
dep	Translingua	översättningsarbete	1 890	direktupph
dep	RRV	juridiskt biträde	93 000	uppdrag/ regbeslut 941027
dep	Formera	organisationskonsult	135 900	förenklad upphandi
dep	Globalt Företagstryck	trycksaker	1 350	direktupph
dep	M Tillberg	tolkarbete	4 200	direktupph
dep	Agekonsult AB	studier om kunskapsefterfrågan m m	15 965	uppdrag/

regbeslut
940901

423

NÄRINGSDEPARTEMENTET
Administrativa sekretariatet
Viveca Rostén

763 2281

1995-01-31

1994/95 :KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

N94/2065

Riksdagens Konstitutionsutskott

100 12 STOCKHOLM

Redovisning av Näringsdepartementets upphandlingar av konsulttjänster år
1994

Näringsdepartementets upphandlingar av konsulttjänster under år 1994 redovisas i
bifogad sammanställning (bilaga 1). Uppdrag beträffande privatisering av statligt
ägda företag som finansierats från anslaget Kostnader för omställning av vissa
statligt ägda företag redovisas i separat förteckning med specifikationer avseende
större upphandlingar (bilaga 2).

Riktlinjer

För departementets upphandlingar gällde under år 1994 Riktlinjer för upphandling
av tjänster vid Näringsdepartementet (1992-10-26), (bilaga 3).

I september 1994 ersattes dessa delvis med Riktlinjer för upphandling i regerings-
kansliet (bilaga 4). I sak innehöll dessa inte några förändringar vad gäller upp-
handling av tjänster. De näringsdepartementsspecifika delarna i 1992 års riktlinjer
fortsatte att gälla även efter det att de gemensamma riktlinjerna för regeringskansli-
et kommit.

Vidare har departementet ytterligare skärpt kraven på dokumentation av upphand-
lingar och infört en rutinmässig kontroll av dessa. Information om detta har bl a
givits i EKONOMI-nytt nr 1994:08 (bilaga 5).

Beslut

Beslut om upphandlingar avser dels beslut om medel för att bekosta uppdraget,
dels beslut om val av konsult efter ett eventuellt anbudsförfarande.

För uppdrag som finansieras från departementets utredningsmedel och som kostar
över 100 000 kr fattas medelsbeslut av departementschefen. För uppdrag som
kostar under 100 000 kr fattas beslut av chefen för administrativa sekretariatet.
Medelsbeslut för kostnader över 20 000 kr fattas i departementsprotokoll. För
uppdrag som finansieras från s k sakanslag fattas alltid skriftliga beslut av rege-

1O3J3 STOCKHOLM

TeWax OS - 411 34 14

Tetaa 14 ISO minlnd S

424

ringen eller statsråd. Dessa beslutsregler framgår av Beslutsordning för ekono-
miska frågor, sidan llff (senaste version 1994-10-03), (bilaga 6).

Val av konsult efter ett eventuellt anbudsförfarande fattas av enhetschef, som
också undertecknar avtalet för departementets räkning. Detta framgår av upp-
handlingsriktlinjema.

Dokumentation

Hur dokumentation av upphandlingsbesluten skett framgår av sammanställning-
en.

1994/95:KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

Med vänlig hälsning

lX' -■':

C H Fallenius

Expeditionschef

Kopia till

SB, Rättschefen

N, registratom

N AdS/Caesar, N AdS/Ek/Rostén, Larsson

425

1994/95 :KU30

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

Bilaga 1

Administrativa sekretariatet
Margit Larsson

1995-01-31

Redovisning av konsultupphandlingar år 1994

Form av upphandling/ Enhet	Uppdragstagare/Uppdrag	Avtalad kostnad exkl moms, kr	Utbetalat exkl moms, kr
Direktupphandling, unik kompetens. /FoU-enheten	Andergia AB Uppdrag att bistå vid genomförande av fyra energiseminarier. Reg beslut 4, 1994-09-29, dnr 1000/94. Avtal 1994-11-11, dnr 1758/94. Redogörelse 1994-06-21.	80 000	40 000
Förhandlings- upphandling. /EM-enheten	Arwidi, Olof Genomgång av beräkningsprinciper m m avseende stamnätsavtalet. Dep prot erfordras inte. Avtal 1994-06-13, dnr 955/94. Redogörelse 1994-06-13.	15 850	15 850
Direktupphandling. /EM-enheten	Baijami, Meg Översättning till engelska av Sammanfatt- ning av regeringens proposition 1993/94:162 Handel med el i konkurrens. Dep prot erfordras inte. Muntligt avtal.	12 600+LKP	17 451
Förhandlings- upphandling beroende på att ovanlig och speciell kompetens efterfrågas och p g a svårigheter att finna fristående uppdrags- tagare. /EM-enheten	Ingenjörsfirman Bergman & Co AB Uppdrag att utarbeta en rapport om pris- sättning på regionala elnät. Dep prot 1994-03-28, dnr 433/94. Avtal 1994-03-14. Redogörelse 1994-03-07.	95 000	94 920
Direktupphandling. /MK-enheten	Canter, David Översättning till engelska av rapporten Avreglering 91—94. Dep prot erfordras inte. Muntligt avtal.	4 870+LKP	6 745

426

Form av upphandling/ Uppdragstagare/Uppdrag
Enhet

1994/95 :KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

Avtalad kostnad Utbetalat exkl
exkl moms, kr moms, kr

Direktupphandling.

Forssell, Bo och Marianne

2 000+LKP

/Struktursekretariatet

Underhållning vid seminarium om teknolo-
giska system.

Dep prot erfordras inte.

Muntligt avtal.

2 770

Förhandlings-
upphandling beroende
på att ovanlig och
speciell kompetens
efterfrågas och p g a
svårigheter att finna
fristående uppdrags-
tagare.

/EM-enheten

Peter Fritz Analys AB

Uppdrag att som expert bistå vid utform-
ning av förordningarna om mätning av
överförd el.

Dep prot 1994-08-25, dnr 1199/94.

Avtal 1994-08-19, tillägg 1994-12-02, dnr
1132/94.

Redogörelse 1994-08-24.

90 000

71 250

Tillägg till uppdrag

Gramma AB

66 000 exkl

1993-11-18 (förenklad
upphandling).
/MK-enheten

Tilltryck av skriften Företagande och kon-
kurrens på likvärdiga villkor.

Dep prot 1994-06-21, dnr 1005/94.

Avtal 1993-11-19, dnr 2223/93

Redogörelse 1994-01-03.

frakt

56 924

Direktupphandling.

Gumauskas, Klemens

500/tim+LKP

/Dep ledningen

Tolkning från/till litauiska vid ministerbe-
sök 1994-02-24.

Dep prot erfordras inte.

Muntligt avtal.

Direktupphandling.
/Dep ledningen

1 385

Direktupphandling,
unik kompetens.
/Struktursekretariatet

Göhlin, Susan

Rådgivning i samband med utformande av
ett projekt "Nyföretagarpris".

Dep prot 1994-02-08, dnr 200/94.

Muntligt avtal.

12 000+LKP

16 620

Hellström, Håkan

Insamling och bearbetning av data i sam-
band med produktion av rapportserien
Aktuellt om näringspolitik och ekonomi.
Dep prot erfordras inte.

Avtal 1994-08-22, dnr 1283/94.

Redogörelse 1994-08-17.

6 400+LKP

427

1994/95 :KU30

Underbilaga 2

Form av upphandling/ Enhet	Uppdragstagare/Uppdrag	till bilaga A 8.3
Form av upphandling/ Enhet	Uppdragstagare/Uppdrag	Avtalad kostnad exkl moms, kr	Utbetalat exkl moms, kr
Direktupphandling. /EM-enheten	Lennart Hjalmarsson Ekonomkonsult HB Framställning av rapport Elprisnivå och elprisutveckling på en avreglerad elmark- nad. Dep prot 1994-02-14, dnr 240/94. Muntligt avtal. Redogörelse 1994-03-14	30 000	30 000
Förenklad upphand- ling. /FU-enheten	KPMG Bohlins Företagsvärdering av Bergslagens Teknik- utvecklings AB. Dep prot 1994-06-28, dnr 558/94. Avtal 1994-06-15. Redogörelse 1994-07-21.	57 000	57 000
Direktupphandl ing, unik kompetens. /TI-enheten /FoU-enheten	KREAB AB Rådgivning i arbetet med att reformera regleringen på byggområdet. Biträda med att finna finansiering av forskningsprojekt vid KTH-institutionen i Gävle. Dep prot 1994-03-23, dnr 362/94. Avtal 1994-02-25 (2 st). Redogörelse 1994-09-16.	89 600 44 800	89 600 44 800
Förenklad upphand- ling. /FU-enheten	Sevenco AB Utvärdering av nyföretagarlån. Dep prot 1994-03-23, dnr 354/94. Avtal 1994-03-14. Redogörelse 1994-03-31.	240 000	240 000
Direktupphandling. /EM-enheten	Språkbruket Kerstin E. Wallin Översättning till svenska av Final Act of the European Energy Charter. Dep prot 1995-01-31, dnr 95/57. Avtal 1995-01-11. Redogörelse 1994-12-23.	80 000
Förhandlings- upphandling beroende pä att qvanlig och speciell kompetens efterfrågas. /EM-enheten	The Swedish Institute for Banking and Finance (SIBAF) Analys av incitament för effektivitet och rationaliseringar i en reglerad elnätsverk- samhet. Dep prot 1994-04-12, dnr 244/94. Avtal 1994-02-09. Redogörelse 1994-02-08.	80 000	80 000 428

Form av upphandling/ Uppdragstagare/Uppdrag
Enhet

1994/95:KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

Avtalad kostnad Utbetalat exkl
exkl moms, kr moms, kr

Förhandlings-
upphandling, se ovan
SIBAF.

/EM-enheten

Teruum AB

Utarbeta en rapport om övergångsregler
med krav på 3-årskontrakt inom elmark-
nadsreformen.

Dep prot 1994-03-28, dnr 431/94.

Avtal 1994-03-04.

Redogörelse 1994-03-07.

80 000

Huvudavtal mellan
Statsrådsberedningen
och Timbro.

/Dep ledningen

AB Timbro

Överenskommelse avseende nyhetsbevak-
ning.

Dep prot erfordras inte.

Avtal 1994-02-16.

129 kr/sid

12 kr/klipp
150 kr/person
för distrib per
dator

Löpande
utbetalningar

Direktupphandling,
unik kompetens.
/Administrativa sekre-
tariatet

TOSAB

Utveckling av departementets reglerings-
brev.

Dep prot 1994-04-12, dnr 435/94.

Avtal 1994-04-08.

Redogörelse 1994-04-07.

Översyn av anslagssystem.

Dep prot 1994-09-19, dnr 435/94.

Avtal 1994-09-14.

Redogörelse 1994-10-10.

24 000

43 000

Direktupphandling,
unik kompetens.
/MK-enheten

Wahl, Nils

Analys av konkurrensreglernas räckvidd
på jordbruksområdet vid ett EU-medlem-
skap.

Dep prot 1994-09-19, dnr 1364/94.

Avtal 1994-09-21.

Skall redovisas i slutet av februari 1995.

Arvode 50 000

Resor 10 750

Direktupphandl ing.
/Dep ledningen

Vestermark, Beryl

Översättning till engelska av tal för nä-
ringsministern 1994-06-13.

Dep prot erfordras inte.

Muntligt avtal.

1,50/ord+LKP

3 357

429

1994/95:KU30

Underbilaga 2

Form av upphandling/
Enhet

Uppdragstagare/Uppdrag

till bilaga A 8.3

Avtalad kostnad
exkl moms, kr

Utbetalat exkl
moms, kr

Förhandlings-
upphandling.
/EM-enheten

Yard, Stefan

Genomgång av beräkningsprinciper m m
avseende stamnätsavtalet.

Dep prot erfordras inte.

Avtal 1994-06-13, dnr 955/94.

Redogörelse 1994-06-13.

10 000+LKP
+ reskostn

18 800

Förenklad upphand-	öhrlings Reveko AB	110 000	122 500
ling.	Granskning av kalkyler för Exposition	+ 12 000
/FU-enheten	1997 Stockholm.	muntligt god-
	Dep prot 1994-06-21, dnr 1004/94.	kännande för
	Godkänd offert 1994-01-23, dnr 2468/93. Redogörelse 1994-06-21.	möteskostnader

Direktupphandl ing.

Östberg, Eric

6 000+LKP

8 310

/MK-enheten

Diskussionsledare vid seminarier ang kon-
kursproblem 1994-08-09, -08-31, -09-02.
Dep prot erfordras inte.

Muntligt avtal.

Summa 1 085 282

430

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Administrativa sekretariatet

Margit Larsson

1995-01-31

1994/95 :KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

Bilaga 2

Redovisning av konsultupphandlingar år 1994, anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa
statligt ägda företag, m m

Form av upphandling/ Enhet	Uppdragstagare/Uppdrag	Avtalad kostnad Utbetalat exkl exkl moms, kr moms, kr
Se specifikation. /SF-enheten	AssiDomän AB Ersättning till konsulter för kostnader i samband med statens försäljning av aktier i AssiDomän AB. Dep prot 1994-04-12, -05-18, -05-30, -06-13, dnr 716/93.	30 695 483
Se specifikation. /SF-enheten	Carnegie Fondkommission AB Ersättning för rådgivning i samband med privatisering av AssiDomän AB samt för försäljning av aktier. Dep prot 1994-02-22, -03-11, -05-03, -07-28, dnr 716/93.	8 845 916
Se specifikation. /SF-enheten	Hagströmer & Qviberg Fondkommission AB Ersättning för nedlagt arbete och rådgiv- ning i samband med statens försäljning av aktier i AssiDomän AB. Dep prot 1994-03-28, dnr 716/93.	206 000

Se specifikation.

Handelsbanken

57 124 946

/SF-enheten

Ersättning till banker och posten för kost-
nader i samband med försäljning av aktier
i AssiDomän AB.

Dep prot 1994-04-22, -05-18, -06-07,
dnr 716/93.

Se specifikation.
/SF-enheten

Posten Distribution AB

Ersättning för gruppreklam i samband med
försäljning av aktier i AssiDomän AB.
Dep prot 1994-04-12, -04-22, dnr 716/93.

3 453 124

Se specifikation.
/SF-enheten

Posten Finansservice AB

Ersättning för kostnader i samband med
försäljning av aktier i AssiDomän AB.
Dep prot 1994-06-21, dnr 716/93.

6 879 349

431

1994/95 :KU30

Underbilaga 2

Form av upphandling/ Enhet	Uppdragstagare/Uppdrag	till Avtalad kostnad exkl moms, kr	bilaga A 8.3 Utbetalat exkl moms, kr
Förhandlings- upphandling med flera anbudsgivare. /SF-enheten	Florman PR & Communicanon AB Ersättning för utarbetande av dels en redo- görelse för företag med statligt ägande, dels en populärversion av densamma. Dep prot 1994-07-28, -08-22, dnr 608/94. Avtal 1994-06-14. Redogörelse 1994-10-13.	233 000	130000
Direktupphandling i enlighet med tidigare till KU redovisade- skäl för att utvärdera och fä objektiva synpunkter pä för- säljningsmetodiken av nägon som inte deltar i försäljningen. /SF-enheten	Hagströmer & Qviberg Fondkommission AB Ersättning för rådgivning i samband med statens försäljning av aktier i Pharmacia AB. Dep prot 1994-05-24, dnr 341/94.	2 000/tim	66000
Sluten upphandling. /FU-enheten	KPMG Bohlins AB Analys och värdering av Sorbinvest AB. Dep prot 1994-02-22, dnr 2218/93. Avtal 1993-11-30. Redogörelse 1994-02-16.	51 000	50 695

Summa 107 451 513

432

NÄRINGSDEPARTEMENTET Specifikation till

Bilaga 2

Utförsäljning av statens aktier i AssiDomän AB
Fördelning av kostnaderna

1994/95:KU30

Underbilaga 2
till bilaga A 8.3

AssiDomän AB

Datum

1994-04-12

Summa

4 830 825

1994-04-12

13 845 058

1994-05-18

3 639 387
(och 65 öre)

1994-05-18

2 732 376
(och 79 öre)

1994-05-30

5 385 480
(och 86 öre)

1994-06-13

262 355
(och 25 öre)

Medlen avser

Ersättning till Carta Corporate Advisors,
Demoskop, DHL, Jörgen Reimer Studio
AB samt Solberg för kostnader i samband
med statens utförsäljning av aktier i
AssiDomän AB

Ersättning till Media Marketing Gruppen
samt Alm & Co för kostnader i samband
med statens utförsäljning av aktier i
AssiDomän AB

Ersättning till Media Marketing Gruppen
samt Alm & Co for kostnader i samband
med privatisering av AssiDomän AB

Ersättning till Carat Corporate Advisors,
Demoskop, Förenade Welf, Media
Marketing Gruppen AB, Solberg samt
Bugli Company för kostnader i samband
med privatisering av AssiDomän AB

Ersättning till Alm & Co, Carat Corporate
Advisors samt Solberg för kostnader i
samband med statens utförsäljning av
aktier i AssiDomän AB

Ersättning till Carat Corporate Advisors
för kostnader i samband med privatisering
av AssiDomän AB

30 695 481

Iplus 2:30)

Summa-_______30 695 483:55

Genom att AssiDomän AB före och delvis samtidigt med försäljningen av statens aktier
genomförde en egen mediakampanj beslutades att AssiDomän skulle svara för upphandling och
avtalsslutande med erforderliga konsulter och media om alla aktiviteter eftersom det bedömdes
som fördelarktigt med samordning. Mellan staten och AssiDomän ingicks ett avtal om att staten
skulle ersätta AssiDomän med en viss andel av de totala projektkostnaderna.

433

28 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Carnegie Fondkommission AB **

Datum

1994-02-22

1994-03-11

1994-05-03

1994-07-28

Summa

500 000

276 932

481 394

7 587 590

1994/95 :KU30
Underbilaga 2

Medlen avser till bilaga A 8.3

Ersättning för rådgivning under perioden
december 1993 t.o.m. januari 1994

Ersättning for rådgivning under februari
1994 i samband med privatisering av
AssiDomän AB

Ersättning för rådgivning under mars

1994 i samband med privatisering av
AssiDomän AB

Ersättning för försäljning av aktier i
AssiDomän AB enligt avtal den 21 januari
1994

Summa:________8 845 916:00

Under 1992 arbetade Carnegie Fondkommission AB som rådgivare till ASSI AB och staten i
samband med analys av möjligheterna till privatisering av bolaget. I oktober 1993 beslutades att
Domän AB skulle slås ihop med ASSI AB tilll AssiDomän AB och att detta bolag skulle lägga
ett bud på samtliga aktier i Ncb AB. För finansiell rådgivning i samband med denna transaktion
behövde bolaget en rådgivare. Eftersom staten beslutat att sälja aktier i AssiDomän AB
behövdes också rådgivningsarbete till detta. I Sverige finns endast ett fåtal leverantörer av de
efterfrågade tjänsterna. Vid den aktuella tidpunkten var Enskilda Corporate rådgivare för statens
kommande försäljning av aktier i Pharmacia AB och Handelsbanken rådgivare åt staten och
Vattenfall AB i fråga om en nyemission i Vattenfall AB. Alfred Berg Fondkommission AB,
som var den fjärde kandidaten, hade våren 1993 haft ansvaret för försäljningen av aktierna i
Celsius Industrier AB. Tillgänglig kapacitet och tidigare erfarenheter talade for att göra en
direkt upphandling av Carnegie Fondkommission AB. Eftersom också AssiDomän AB bestämt
sig för att anlita Carnegie Fondkommission AB som rådgivare för sin nyemission till Ncb AB:s
aktieägare, medförde en samordning en lägre kostnad for såväl staten som AssiDomän AB. Med
hänsyn till detta genomförde departementet en förhandlingsupphandling med anbudsinfordran
enbart från Carnegie Fondkommission AB. Samordning skedde med AssiDomän AB.

434

Hagströmer & Qviberg Fondkommission AB

Datum Summa

1994-03-28 206 000

1994/95 :KU30

Underbilaga 2

Medlen avser till bilaga A 8.3

Ersättning för nedlagt arbete och rådgiv-
ning i samband med statens försäljning av
aktier i AssiDomän AB

Summa:

206 000

*> Direktupphandling i enlighet med tidigare till KU redovisade skäl för att utvärdera och få
objektiva synpunkter på försäljningsmetodiken av någon som inte deltar i försäljningen.

435

Handelsbanken*		1994/95 :KU30 Underbilaga 2 Medlen avser till bilaga A 8.3
Datum	Summa
1994-04-22	702 401	Täckande av bankernas och postens utlägg för distribution och resor i samband med statens försäljning av aktier i AssiDomän AB
1994-04-22	3 976 205	Täckande av arvode till Handelsbanken, Posten Finans och Nordbanken samt arvode till och täckande av kostnader för Enskilda Corporate i samband med försäljning av aktier i AssiDomän AB
1994-05-18	12 691 923	Ersättning till Handelsbanken Investment Banking for kostnader i samband med utförsäljningen av AssiDomän AB
1994-05-18	27 988 853	Ersättning till Nordbanken, Förenings- banken och Sparbanken i samband med utförsäljningen av AssiDomän AB Beloppet senare krediterat med 290 456 kr (moms ingår ej i beloppet) 11
1994-06-07 *’ Kreditering ./. Summa:	12 056 020 57 415 402 290 456 57 124 946	Ersättning till Enskilda Corporate i sam- band med utförsäljningen av statens aktier i AssiDomän AB

” Det krediterade beloppet, 290 456 kr (moms ingår ej i beloppet), avser tryckkostnader samt porto som ej borde
ha tagits upp på fakturan.

Handelsbanken tilldelades efter förhandlingsupphandling, där tre parter deltog, men där det
konstaterades att endast en bank hade förmåga att lämna de tjänster som efterfrågades.
Handelsbanken var ledare för samtliga de banker som skulle sälja aktier till allmänheten. I
själva försäljningen deltog, förutom Handelsbanken själv, Posten, Nordbanken, Förenings-
banken, Sparbanken och SE-banken. De kostnader som betalats direkt till Handelsbanken eller
deltagande banker via Handelsbanken, var ersättning för deras arbete att sälja aktier. Det
utförda arbetet baserades på avtalet mellan staten och Handelsbanken och på detta baserade avtal
mellan Handelsbanken och resp. bank.

436

Posten

Datum

1994-04-12

1994-04-22

Distribution AB

Summa

1 626 648

1 819 504
(och 80 öre)

6 971

1994/95:KU30

Underbilaga 2

Medl£n_aYS£I till bilaga A 8.3

Ersättning för gruppreklam i samband
med statens utförsäljning av aktier i
AssiDomän AB

Ersättning för gruppreklam i samband
med statens utförsäljning av aktier
i AssiDomän AB

Dröjsmålsränta till Posten Brev Stockholm

City (fr.o.m. 1994-03-01) ingående i

Posten Distribution AB

Summa:________3 453 123:80

** Ersättning till Posten för utfört arbete i enlighet med generellt avtal mellan Posten och
Regeringskansliets förvaltningskontor.

437

Posten Finansservice AB

Datum

1994-06-21

Summa

6 879 349

1994/95 :KU30

Underbilaga 2

Medlen avser till bilaga A 8.3

Ersättning för kostnader avseende
AssiDomän-projektet (säljarcourtage,
ärendeersättning, särskilda datautveck-
lingskostnader, specifikt för detta projekt
m.m.)

Summa:

6 879 342

Ersättning i enlighet med avtal melan staten/Handelsbanken och Posten

438

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994/95 :KU30

PROTOKOLL 4 Underbilaga 3

vid regeringssammanträde till bilaga A 8.3
1994-03-10 716/93 (delvis)

Undertecknande av ett avtal mellan staten och
ÅgginriTnän AR

Efter förhandlingar mellan företrädare för Närings-
departementet och AssiDomän AB har upprättats ett
förslag till avtal mellan staten och AssiDomän AB
beträffande upphandling av konsulttjänster inom
området kommunikation och reklam. Förslaget har den
./. lydelse som framgår av bilaga till protokollet i

detta ärende.

Regeringen beslutar att avtalet skall undertecknas
under förutsättning att det i sin slutliga form står
i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.

Regeringen bemyndigar chefen för Näringsdeparte-
mentet, statsrådet P. Westerberg, eller den han utser
att underteckna avtalet.

Utdrag till

Finansdepartementet
AssiDomän AB

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress

Frcdsgatan 8

Telefon 08-763 10 00

Telefax 08-411 36 16

Telex 14180MININDS

439

1994/95 :KU30

Underbilaga 3

Bilaga till till bilaga A 8.3

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde
1994-03-10 nr 4

Mellan Svenska staten, Näringsdepartementet, nedan kallat "Näringsdepartementet",
och AssiDomän AB, nedan kallat "Bolaget", bekräftas mellan parterna tidigare träffat
muntligt

AVTAL

om upphandling av konsulttjänster inom området kommunikation och reklam.

Bolaget har i samband med sammanslagningen av ASSI AB och Domän AB
upphandlat konsulttjänster från Alm & Co och Carta Corporate Advisors. I samband
med Statens beslut att sälja 49 procent av aktierna i AssiDomän AB har Bolaget
utvidgat uppdraget till att gälla även Näringsdepartementets behov av
konsulttjänster inom kommunikation och reklam.

Från och med oktober 1993 och till dess parterna skriftligen är överens om att avtalet
skall upphöra att gälla, gäller följande kostnadsfördelning mellan parterna inom det
avtalade området.

Alm & Co

Inom ramen för den överenskomna profilerings- och erbjudandekampanjen svarar
Bolaget för 27 procent av Alm & Co:s totala fakturerade kostnader avseende
mediautrymme, arvode samt inköp av och produktion av material för media, varav
följer att Näringsdepartementet svarar för 73 procent.

Carta Corporate Advisors

Enligt parternas överenskommelse specificerar Carta i sina fakturor kostnaderna på
Näringsdepartementet respektive Bolaget.

Parterna är vidare överens om att samtliga fakturor skickas till Bolaget, som därefter
fakturerar Näringsdepartementet i enlighet med detta avtal, därvid betalningstiden
är 30 dagar.

Detta avtal är upprättat i två exemplar, varav parterna tagit var sitt

Stockholm den 11 februari 1994

AssiDomän AB Svenska staten

Näringsdepartementet

Lennart Ahlgren

Verkställande direktör och
koncernchef

Anna Karin Källén

Ämnessakkunnig

440

1993-07-01

KONTOPLAN FÖR REGERINGSKANSLIET FÖR 1993/94

1994/95:KU30

Bilaga A 8.4

Kontofält 1
Kontonummer

Benämning

B-kod

R-kod

523-524

5231- 6

5232- 4

5233- 2

5234- 0

5235- 7

5236- 5

5237- 3

5238- 1
V5239-9

Tryckningskostnader

SOU/Norstedts

SOU/Graphic System

Ds/Norstedts

Ds/Graphic System

SFS

Propositioner/lagrådsremisser

SOU/Offsetcentralen

Ds/Offsetcentralen

Övriga tryckningskostnader

(brevpapper, blanketter,
böcker, duplicering)

92103

242-8

525 Övriga främmande tjänster

5251- 4 Säkerhetsfilmning (arkiv)

5252- 2 Fotoservice

5253- 0 ID-kort (inkl, fotografering)

5254- 8 Förbrännings- och destruktions-

avgifter

5255- 5 Hantering av SOU/Ds m.m.

5256- 3 Bindning av böcker

5257- 1 Bindning av arkivhandlingar

5258- 9 Leasing av växter m.m.

254-3

260-0

526 Konsult- och forskningsuppdrag

(utförda av firma, anställnings-
förhållande föreligger inte)

5261- 3 Skrivhjälp utförd av firma

5262- 1 Pressklipp från firma

5263- 9 Tidningarnas Telegrambyrå (TT)

5264- 7 Mediabevakning (Imedia)

5265- 4 Tolk- och översättningstjänster

441

1993-07-01

KONTOPLAN FÖR REGERINGSKANSLIST FÖR 1993/94

Kontofält 1

Kontonummer Benämning B-kod

1994/95 :KU30

Bilaga A 8.4

X"5267_________Övriga konsultuppdrag, e~i data-

konsulter (datakonsulter konteras
under ADB-tjänster). Här konteras

- juridiska uppdrag

- revisionsuppdrag

- rationaliseringsuppdrag

- organisationskonsulter

- tekniska konsultuppdrag

- byggkonsulter m.m.

X 52671-5______Rekryterinqskonsulter

526718-2 Periodisering

(efter budgetårsskiftet)

526719-0 Periodisering

(före budgetårsskiftet)

y/52672-3______Utbildningskonsulter

526728-1 Periodisering

(efter budgetårsskiftet)

526729-9 Periodisering

(före budgetårsskiftet)

X52673-1_____Övriga konsulter

526738-0 Periodisering

(efter budgetårsskiftet)

526739-8 Periodisering

(före budgetårsskiftet)

X5268-8 Forskningsuppdrag

527

5271-2

X 5272-0

5273-8

Reklam-, annons-, informationskostnader

Annonser utom platsannonser
ex. om öppethållandetider m.m.
(platsannonser konteras under
personalkostnader)

Övriga informationskostnader
Kopieringsavtal (internt
pressklipp, FK)

R-kod

254-3

930-8

254-3

930-8

254-3

930-8

252-7

241-0

254-3

442

1994/95:KU30

Bilaga A 8.5

Avdelning A

1 Underhåll och reparation av motorfordon, hushållsartiklar och ma-
skinutrustning

2 Landtransport, inkl, säkerhetstransporter, kurir- och taxitransport,
utom postbefordran

3 Lufttransport, utom postbefordran

4 Postbefordran till lands och i luften, utom sådana tjänster som avses i
avdelning B 18

5 Telekommunikation*

6 Finansiella tjänster

a Försäkringstjänster

b Bank- och förvaltningstjänster mot avgifter, provision, ränta och
andra former av ersättningar**

7 Datatjänster och därmed anknutna tjänster

8 Tjänster för forskning och utveckling, som endast gäller den egna
verksamheten och helt finansieras av den upphandlande enheten

9 Redovisning, revision och bokföring

10 Marknadsundersökningar, inkl, opinionsmätningar

11 Konsulttjänster för administration och organisation av företag

12 Arkitekttjänster

Ingenjörs- och konstruktörstjänster, stadsplanering och landskapsar-
kitektur och anknutna vetenskapliga och tekniska konsulttjänster

13 Tjänster avseende annonsering (reklam)

14 Fastighetsförvaltning, inkl, städning och löpande underhåll

15 Förlags- och tryckeritjänster, som utförs mot ersättning

16 Tjänster för avloppsrening, sophantering, sanering och liknande verk-
samhet

Avdelning B

17 Hotell-och restaurangtjänster

18 Rälsbunden transport

19 Sjötransport och annan vattenburen transport

20 Stuveritjänster, godshantering i terminal, på flygplats, eller i hamnar

21 Juridiska tjänster***

22 Arbetsförmedling, till personalvård anknutna tjänster

23 Säkerhets- och bevakningstjänster, utom säkerhetstransporter

24 Utbildning, inkl, yrkesutbildning

25 Hälso- och sjukvård samt socialtjänst

26 Tjänster inom kultur, fritids- och idrottsverksamhet

27 Andra tjänster

* utom telefoni. telex, radiotelefoni. personsökning och satellittjänster

** utom tjänster i samband med utgivning eller omsättning av värdepapper och
andra finansiella instrument, förvaltning av statsskulden och sådana tjänster som
utförs av Sveriges riksbank

**• utom skiljemanna- och förlikningsuppdrag

Konstitutionsutskott.*; "[
Ink.

Dnr 3

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.1

Till

Konstitutionsutskottet

Anmälan oa granskning av finansministerns Anne Wibble och
näringsministerns Per Westerberg tjänsteutövning i
Nordbanksaffären

Under hösten 1991 tillsköt staten 5 Biljarder kronor för att
rädda Nordbanken. Men detta har visat sig inte räcka. Nyligen
har staten gått in ned ytterligare 20 Biljarder kronor. Men inte
heller de sammanlagt 25 Biljarder kronor, son hittills
tillskjutits frän statens sida, kommer att förslå för att rädda
bankens fortbestånd. Nytt kapital kommer att behövas. Det kan
bli ninst 25 miljarder kronor till. Men det är inte bara
Nordbanken som skall räddas av staten Bed skattebetalarnas
pengar. Första Sparbanken har redan fått sin del, andra banker
följer.

Regeringen styr riket. Finansministern och näringsministern har
i regeringen ansvaret för Nordbanksaffären och andra bankfrågor.
De åligger de båda att fortlöpande hålla sig underrättade om vad
som händer i bank- och finansvärlden och att vid varje
tillfälle göra kompetenta och riktiga bedömningar. De har vidare
det yttersta ansvaret för att såväl regeringen som riksdagen får
ett fullständigt underlag för sina beslut.

Regeringens huvudsakliga BOtiv för kapitaltillskotten till
bankerna är att bankväsendet nåste garanteras och att det annars
skulle skapas en förtroendekris för Sverige gentemot utlandet.

Detta motiv har ansetts överordnat. 1 skydd därav har regeringen
kommit sed förslag till riksdagen utan relevant information,
vare sig i fråga om bankväsendets situation i allmänhet eller
Nordbankens och Finansinspektions verksamhet och agerande i
synnerhet.

För denna informationsbrist Båste finansministern och
näringsministern ta det yttersta ansvaret. Det är självfallet
sycket anmärkningsvärt - att dessa för landet viktiga och
omfattande frågor handläggs utan ordentligt beslutsunderlag för
utskott och riksdag.

Finansministerns och näringsministerns tjänsteutövning i
Nordbanksaffären Båste därför kritiskt granskas av
konstitutionsutskottet.

riksdagsledamot (nyd)

444

tFlNANS-

= DEPARTEMENTET
Rättschefen Jacobson

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.2

P.M.

1992-12-15

Anmälan av Bengt Dalström om finansminister Anne Wibbles och
näringsminister Per Westerbergs tjänsteutövning i Nordbanksaffären;
KU:s ärende B 100/91-92

Det bör inledningsvis konstateras, dels att näringsministern inte har större
ansvar för de i anmälan behandlade ärendena än varje annat statsråd som deltar
i ett regeringsbeslut, dels att den nuvarande regeringens del i det arbete som
ledde fram till propositionen 1991/92:21 redan har behandlats av
konstitutionsutskottet (1991/92:KU30 s. 61). I denna promemoria behandlas
alltså arbetet i Finansdepartementet med propositionen 1991/92:153, som
beslutades på regeringssammanträdet den 7 maj 1992.

Kritiken i anmälan går ut på att regeringen har lämnat förslag till riksdagen
utan tillräckligt beslutsunderlag.

Ledningen i Finansdepartementet får regelbundet information av företrädare
for Finansinspektionen om läget på de finansiella marknaderna. Vidare fors en
fortlöpande dialog med ledningen för Riksbanken om det ekonomiska läget i
stort. På grund av det statliga ägandet är det också naturligt att departementet
särskilt följer utvecklingen i Nordbanken. — Under hela den nu aktuella
perioden hade departementsledningen ett fortlöpande nära samråd med
Riksbanken och Finansinspektionen.

Den första konkreta rapport, där det angavs att utvecklingen i Nordbanken var
sämre än man räknat med och att det tidigare gjorda kapitaltillskottet sannolikt
inte skulle vara tillräckligt, lämnades från banken till Finansdepartementet den
14 april 1992. En vecka senare kunde banken lämna en mer detaljerad rapport.
Det bedömdes då att den problemtyngda delen av bankens kreditportfölj
uppgick till 40-50 miljarder kronor. Bankledningen aktualiserade en överföring
av problemkreditema till ett särskilt bolag (Securum). Från departementet sida
begärdes en analys av kapitalbehovet under olika antaganden om utvecklingen.
Sådana analyser rapporterades successivt vid fyra tillfällen under tiden 27-30
april 1992.

445

Efter dessa analyser var det klart att banken skulle klara kapitaltäckningskravet
per rapporteringstillfället den 30 april. Däremot skulle det vid publicerandet av
delårsrapporten i juni bli uppenbart att kraven inte skulle uppfyllas vid
rapporteringstillfället den 31 augusti. För att undvika en akut kris för banken
bedömdes det därför som nödvändigt att före sommaren utverka ett
riksdagsbeslut om ytterligare stöd. En proposition borde läggas fram senast
den 8 maj.

Under tiden 30 april-8 maj skedde ett intensivt undersöknings- och
analysarbete för att kontrollera och korrigera omfattningen och inriktningen av
de stödåtgärder som skulle föreslås riksdagen. Bland annat gjordes genom
Finansinspektionens försorg omfattande revisorsinsatser.

I propositionen lämnades de uppgifter om bankens ställning som var
nödvändiga för riksdagens ställningstagande. Vidare lämnade statssekreteraren
Olle Wästberg den 12 maj inför Näringsutskottet kompletterande uppgifter om
situationen i banken och om regeringens bedömning av utvecklingen i det
finansiella systemet.

Statsrådet Wibble var under den aktuella perioden tidvis utomlands men hölls
kontinuerligt underrättad. Diskussionerna med Nordbanken fördes främst
genom statssekreteraren Olle Wästberg.

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.2

446

1994/95: KU30

Bilaga A 9.3

Sveriges riksdag
Hans Göran Franck
Riksdagsledamot

Konstitutionsutskottet

Ink. don % -fä -fö

Dnr £

Konstitutionsutskottet

Härmed får jag hemställa att utskottet granskar regeringens
handläggning av s.k. fallskärmsavtal till förmån för vissa
bankdirektörer i Nordbanken.

Granskningen bör avse huruvida regeringen i tid och
tillräckligt effektivt verkat för att få avtalen
ogiltigförklarade eller jämkade.

447

FINANS-
DEPARTEMENTET

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.4

1992-12-14

Promemoria om de s.k. fallskärmsavtalen i Nordbanken - anmälan till
Konstitutionsutskottet av Hans Göran Franck; KU:s dnr B4/92-93

Sedan en ny styrelse och ledning för Nordbanken tillträtt i januari 1991, slöts
under våren 1991 avtal om avgångsvederlag m.m. mellan Nordbanken och de tre
tidigare verkställande direktörerna Rune Baméus, Göran Hållén och Christer
Ragnar. Genom avtalen om avgångsvederlag kom de anställningsavtal som
tidigare slutits med dessa tjänstemän att slutligt regleras.

Såväl de tidigare anställningsavtalen som avtalen om avgångsvederlag är civil-
rättsliga avtal mellan Nordbanken och de enskilda tjänstemännen. Det är de
avtalsslutande partema som förfogar över avtalen och det ankommer på dem att
vidta, eventuella åtgärder, t.ex. föra talan vid domstol, for att få till stånd en
ändring av avtalsvillkoren. En aktieägare, oavsett om aktieägaren är staten genom
Finansdepartementet, en enskild fysisk person eller ett bolag, har däremot, enligt
aktiebolagslagens bestämmelser, inte någon självklar rätt att ens få ta del av
avtalen och har inte möjlighet att t.ex. som part i en domstolsprocess få en talan
om jämkning av avtalen prövad.

Sedan staten numera, genom Förvaltningsaktiebolaget Venantius, är ensam ägare
till Nordbanken har Finansdepartementet inhämtat att Nordbankens styrelse låtit
jurister granska avtalen, att dessa jurister gjort bedömningen att banken inte skulle
kunna vinna en domstolsprocess och att bankens styrelse därför inte funnit
anledning att vida någon åtgärd.

Finansminister Anne Wibble har emellertid senare, efter samråd med
Nordbankens styrelseordförande Jacob Palmstiema, tagit initiativ till en förnyad

448

granskning av bl.a. avtalen om avgångsvederlag. 1994/95:KU30

Bilaga A 9.4

Finansdepartementet kommer därför inom kort att uppdra åt f.d. regeringsrådet

Bengt Hamdahl - att

- granska anställningsavtalen, avtalen om avgångsvederlag samt eventuella andra
avtal mellan Nordbanken och de berörda tjänstemännen,

- analysera de rättsliga förutsättningarna för att avtalen eller avtalsvillkor i dessa
skall kunna förklaras ogiltiga eller bli föremål för jämkning,

- utifrån denna analys göra en bedömning av möjligheten att få avtalen om
avgångsvederlag eller delar av dessa ogiltigförklarade eller jämkade.

Nordbankens styrelse har beslutat att ställa det utredningsmaterial som finns i
Nordbanken till utredarens förfogande. Styrelsen har vidare beslutat att följa de
rekommendationer som utredaren kan komma att avge.

449

29 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.5

SVERIGES RIKSDAG

1994-02-04

In k.

Till

Konstitutionsutskottet

Härmed hemställer undertecknad om att konstitutionsutskottet
genomför en granskning av hur statens ägande i Nordbanken
under 1988 till 1991 utövats.

Granskningen bör särskilt avse hur och under vilka
förutsättningar som regeringen utsett ledamöter i
Nordbankens styrelse. Vidare bör granskningen avse vilka krav
som ställts på de utsedda ledamöterna.

Patrik Norinder
riksdagsledamot

450

1994/95:KU30

Bilaga A 9.6

FINANSDEPARTEMENTET

Rättschefen Annika Lundius

1994-03-30

Anmälan av Patrik Norinder om utövandet av statens
ägande 1 Nordbanken under 1988-1991; KU:s ärende
B 31/93-94

Generellt har gällt att staten från 1988 till början
av 1991 intagit en relativt passiv ägarroll vad gäller
Nordbanken och tidigare PK-banken. Detta har i
huvudsak berott på två förhållanden. På grund av
statens olika roller som dels ägare och dels ansvarig
för lagstiftningen och tillsynen inom det finansiella
området ansågs det inte vara lämpligt att inta en
aktiv ägarroll eftersom det kunde ifrågasättas om man
i denna roll lät sig påverkas av den information som
man hade i sin andra roll. Till följd av detta hade
staten under denna period inte heller någon
representant i styrelsen. Eftersom Nordbanken var ett
börsnoterat bolag kunde inte heller staten i egenskap
av aktieägare kräva av banken mer information än den
som lämnades av banken till övriga aktieägare.

Styrelserekryteringen skedde fram till år 1991 på
initiativ av bankledningen. Vid sidan av de valda
arbetstagarrepresentanterna har oftast såväl LO som
TCO varit representerade i styrelsen. De fackliga
organisationerna erbjöds representation i styrelsen
och fick redovisa förslag på styrelseledamöter som
godtogs av staten. Under åren 1988 till och med 1990
hade den offentliga sektorn samt fackföreningsrörelsen
och arbetstagarsidan i stort Bamma antal ledamöter som
den privata och kooperativa företagssektorn. Antalet
representanter från finansmarknaderna i allmänhet samt
med specialistkompetens inom området utgjorde endast
fyra av totalt tjugo ledamöter. Någon direkt
ägarrepresentation från Finansdepartementet fanns inte
under denna period.

Såvitt kunnat utrönas skedde ägarkontakterna under den
socialdemokratiska regeringen vanligen på initiativ av
banken och sköttes i princip av styrelsens ordförande
samt VD. Dessa hade i huvudsak kontakt med den
ansvariga politiska ledningen (Bengt KÄ Johansson år
1988, Odd Engström 1989 samt Allan Larsson åren 1990-
91) . Mellan övriga styrelseledamöter och departementet
förekom som regel inga kontakter.

451

Marianne Björk

obo=ordinarie bolagsstämma
ebo=extra bolagsstämma

Styrelsens sammansättning under åri

1987- 03-26 obo

Persson, Karl Erik

Landqvist, Nils

Ahlsten, Yngve

Danielsson, Bertil

Hagström, Tony

Hambraeus, Gunnar

Hållén, Göran

Janson, Uno

Krook, Ebbe

Källén, Gösta

Lund, Olof

Malm, Stig

Mogren, Håkan

Renell, Gösta

Rosengren, Björn

Zachrisson, Bertil

1988- 03-24 obo

Berg, Bengt

Björkman, Johan

Hagström, Tony

Hakelius, Olof

Hållén, Göran

Jansson, Uno

Johansson-Hedberg, Birgitta

Krook, Ebbe

Källén, Gösta

Landqvist, Nils

Lund, Olof

Marjasin, Sigvard

Ragnar, Christer

Renell, Gösta

Rosengren, Björn

Sahlin, Peter

Zachrisson, Bertil

Zetterberg, Christer

1988-06-21 ebo

Bertil Zachrisson lämnar styrelsen
Ulf Dahlsten väljs in

Bilaga 1994/95:KU30

Bilaga A 9.6

1987 till 1991

direktör
docent
lantbrukare
bankdirektör
generaldirektör
professor
bankdirektör
sektionsordförande
direktör
direktör
direktör

LO ordförande
direktör
direktör
förbundsordförande
generaldirektör

direktör
ekon lic
generaldirektör
agronom
bankdirektör
sektionsordförande
direktör
direktör
direktör
docent
direktör
förbundsordförande
bankdirektör
direktör
förbundsordförande
direktör
generaldirektör
direktör

generaldirektören

452

1989-03-22 obo

Berg, Bengt

Björkman, Johan

Dahlsten, Ulf

Hagström, Tony

Hakelius, Olof

Hållén, Göran

Janson, Uno

Johansson-Hedberg, Birgitta
Krook, Ebbe

Kållén, Gösta

Landqvist, Nils

Lund, Olof

Ragnar, Christer

Renell, Gösta

Rosengren, Björn

Sahlin, Peter

Zetterberg, Christer

1989- 06-16 ebo

Arvidsson, Lillemor

Lindén, Ulf

Persson, Curt

1990- 03-15 ebo

Barnéus, Rune

1990-04-25 obo

Arvidsson, Lillemor
Barnéus, Rune

Dahlsten, Ulf

Douglas, Gustaf

Hagström, Tony

Hakelius, Olof

Hållén, Göran

Johansson-Hedberg, Birgitta
Krook, Ebbe

Landqvist, Nils

Lund, Olof

Matson, Tomas

Måberg, Olov

Olsson, Per

Persson, Curt

Ragnar, Christer

Renell, Gösta

Rosengren, Björn

direktör
ekon lic
generaldirektör
generaldirektör
agronom
bankdirektör
sektionsordförande
direktör
direktör
direktör
docent
direktör
bankdirektör
direktör
förbundsordförande
direktör
bankdirektör

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.6

f örbundsordf örande
direktör

f örbundsordf örande

bankdirektör

f örbunds ordf örande
bankdirektör
generaldirektör
direktör
generaldirektör
agronom
bankdirektör
direktör
direktör
docent
direktör
direktör
direktör
direktör

f örbundsordf örande
bankdirektör
direktör
förbundsordförande

453

1990-08-29	1994/95:KU30
Ulf Dahlsten frånträder uppdraget på egen begäran	Bilaga A 9.6

1990-09-11

Lillemor Arvidsson och Curt Persson frånträder uppdragen på egen
begäran

1991-01-18 ebo

Wahlström, Björn

Dalborg, Hans

Feldt, Kjell-Olof

Hjärre, Leif

Johansson-Hedberg, Birgitta
Palmstiema, Jacob

Magnusson, Bernt

Renell, Gösta

Rosengren, Björn

Rydh, Olof

1991-03-20 obo

Wahl s t röm, Bj örn

Palmstierna, Jacob

Dalborg, Hans

Feldt, Kjell-Olof

Fischerström, Barbro

Hjärre, Leif

Magnusson, Bernt

Nilsson, Kjell

Rydh, Olof

Rydin, Staffan

Wikström, Margot

direktör
koncernchef
fd statsråd
direktör
direktör
fd koncernchef
direktör
direktör
f örbundsordf örande
direktör

ordförande
vice ordförande
direktör
fd statsråd
flygplatschef
direktör
direktör
direktör
direktör
ekonomichef
kommunalråd

454

RIKSDAGENS

KONSTITUTIONSUTSKOTT

1994-12-20

1994/95: KU30

Bilaga A 9.7

Tony Hagström

Myrtenstigen 11
125 52 Älvsjö

Till konstitutionsutskottet har för granskning anmälts vissa
frågor rörande Nordbanken. Till en början är det regeringens
handläggning dels av stödet till banken, dels av avtalen om
avgångsvederlag till tre verkställande direktörer i banken.
Vidare har granskning begärts av hur staten utövade sitt ägande
i Nordbanken/PK-banken under åren 1988-1991. Granskningen skall
särskilt avse vilka krav som ställts på dem som utsetts till
ledamöter i bankens styrelse.

Granskningspromemorior samt förslag till recitavsnitt i de
aktuella ärendena biläggs för kännedom.

För att få ytterligare belysning främst av frågan hur staten
utövade sitt ägande i banken önskar utskottet kompletterande
uppgifter från Dig i Din egenskap av bankens ordförande under
åren 1988-1990. De frågor utskottet önskar få besvarade är:

1. Vilka direktiv erhöll Du från statsrådet/regeringskansliet
när Du utsågs till ordförande i PK-banken/Nordbanken? Uppfattade
Du uppgiften som ordförande i en statligt ägd affärsbank som
annorlunda än motsvarande befattning i en privatägd bank?

2. I en PM daterad den 28 oktober 1993 och skriven med anledning
av advokat Otto Rydbecks utredning "Om styrelseansvar m.m." har
Du uppgett att "det var klart utsagt från min sida, när jag
accepterade uppdraget (som ordförande), att min primära uppgift
var att leda styrelsesammanträdena och engagera mig i
övergripande frågor typ Nordbankens relation till Posten." Hur

455

informerades det ansvariga statsrådet eller någon annan
företrädare för regeringskansliet om detta?

3. Vilka kontakter förekom med statsrådet eller andra
företrädare för regeringskansliet inför bolagsstämmor i banken?
Vilka frågor togs upp och vilken form av skriftligt material
presenterades därvid? Formulerades från regeringskansliets sida
några skriftliga eller muntliga direktiv om vilken ståndpunkt
staten skulle inta i olika frågor vid bolagsstämmorna?

4. I en promemoria från Finansdepartementet den 30 mars 1994 i
granskningsärende 1994/95:6 uppges att styrelserekryteringen
fram till år 1991 skedde på initiativ av bankledningen. Är denna
uppgift korrekt? Om så är fallet, efter vilka kriterier valdes
ledamöterna? Varför uppställdes dessa kriterier? Förändrades
dessa över tiden?

5. I vilka övriga frågor förekom kontakter med
regeringskansliet? Vem tog initiativ till dessa? Vad avhandlades
vid dessa kontakter? Upprättades någon dokumentation?

6. Finns det anledning att förändra formerna för kontakterna
mellan ansvarigt statsråd/regeringskansliet och ordföranden i
ett statligt bolag? I vilka frågor och på vilket sätt bör dessa
kontakter förekomma?

Enligt utskottets beslut skall en offentlig utfrågning i de
inledningsvis nämnda ärendena äga rum den 19 januari 1995.
Utskottet skulle för sin fortsatta beredning av ärendena sätta
stort värde på att få svar på de angivna frågorna senast den
9 januari 1995.

1994/95:KU30

Bilaga A 9.7

På konstitutionsutskottets vägnar

456

link. den

VD Tony Hagström

93-10-28

1994/95:KU30

Underbilaga
till bilaga A 9.7

Ansvaret för kreditgivningen i stort är 1990 i Nordbanken

I utredningen "Om styrelseansvar m m" behandlar advokat
Otto Rydbeck ansvarsfrågan för Nordbankens styrelse. Jag
finner att han inte riktar någon kritik mot mig personligen.

Rapporten är en sorgesam läsning för en f- d. styrelseledamot
Uppenbarligen fanns det åtskilligt, som styrelsen inte känt till
och skulle ha reagerat starkt mot om man vetat Vad gäller an-
svarsfrågan har Rydbeck avgTänsat denna till att gälla "gamla"
styrelsens ansvar för kreditgivningen i stort år 1990 i Nord-
banken. En ny styrelse tillsattes januari 1991. Denna nya styrelse
och revisorerna lade fram bokslutet för 1990 för stämman, som
beviljade den gamla styrelsen ansvarsfrihet Detta skedde sedan
den nya styrelsen enligt egen utsago "vänt på varenda sten" och
kommit fram till att verkliga och befarade förluster för 1990 års
verksamhet uppgick till cirka 4 miljarder SEK, d v s ett belopp
väl inom ramen för vad banken ekonomiskt kunde klara på
egen hand utan hjälp av aktieägarna (det fanns ett stort antal
privata aktieägare vid sidan av staten).

Mot denna bakgrund blir en väsentlig fråga hur långt en styrel-
ses ansvar rimligen kan sträckas när det gäller ett företags verk-
samhet "i stort", i detta fall kreditgivningen. Styrelsen har själv-
klart ett tillsynsansvar. Bedömningen av om ett sådant ansvar
tagits blir en rimlighetsbedömning. Låt mig då konstatera att
fram till dess norra Nordbankens kreditförluster exploderade i
ansiktet på Nordbankens styrelse sommaren 1990, kom det inte
en enda varningssignal till de externa styrelseledamöterna (d v
s styrelsen ./. anställda från bankledningen). Med andra ord
kom det inga varningar från:

- verkställande ledningen

- intemrevisionen

- externa revisorer

- oroliga medarbetare (inte ens via anonyma brev)

- tillsynsmyndigheten bankinspektionen.

Ett par år tidigare hade de externa revisorerna under ledning
av legendariske Per O. Hanner vid en särskild föredragning
inför styrelsen intygat att banken var i gott skick och att
bankledningen hade verksamheten under god kontroll.

Styrelsen innehöll många ledamöter med dokumenterad lång
erfarenhet av företagsledning. I styrelsen diskuterades mycket
sällan kredittekniska frågor i samband med enskilda kredit-
ärenden. De externa ledamöterna utgick från att de kredittek-
niska frågorna hanterades professionellt av de anställda inom

457

VD Tony Hagström

93-10-28

1994/95 :KU30

Underbilaga
till bilaga A 9.7

banken - ytterst bankledningen. Ansvarsdelégering i varje stort
företag måste bygga på förtroende fram till dess styrelsen hör
"missljud", som ger anledning att detaljgranska. Några sådana
"missljud" hördes inte före sommaren 1990. Det regelverk för
kreditgivningen, som gällde inom banken, beslutades av sty-
relsen vid olika tillfällen först efter att förslaget granskats av
bankinspektionen.

De externa ledamöterna i styrelsen var ej kredittekniskt
kunniga och hade ej valts med den utgångspunkten. Styrelsens
diskussioner beträffande kreditgivningen avsåg allmänna
riskbedömningar beträffande olika branscher och företag.
Större engagemang delades oftast med andra storbanker, som
således inte i avgörande gTad gjorde en annan riskbedömning
än gamla Nordbankens styrelse. Vad gäller min egen roll som
styrelseordförande var det klart utsagt från min sida, när jag
acCepterade-uppdragetratTmirrprisrära^uppgift-var-att-leda
frågor typ jNordbankens relation till posten" Harvidlsg skiide
sig min arbetssituation från den hos flera kollegor.

När krisen för Nordbanken seglade upp sommaren 1990 vidtog
gamla styrelsen enligt min mening alla rimliga åtgärder för att
få bukt med situationen. Bl a lades ett enormt arbete ner på att
få grepp om situationen i norra Nordbanken. Man kan bara i ef-
terhand konstatera att detta inte räckte.

Mot bakgrund av här redovisade förhållanden och den sam-
manfattande juridiska bedömning av den Rydbeckska utred-
ningen som ' ay^advokat Gunnar Berg (som bifogas) anser
ihet, som beviljats mig i egenskap av styrel-
ograverad.

Tony

458

Stockholm 1994-12-21

Kurt Ove Johansson

Riksdagens konstitutionsutskott
10012 Stockholm

Konsii fjlior.su >gkc c.

Ink. den W-SZ'1/i
tnr

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.8

Med anledning av brev 1994-12-20 ber jag få lämna
följande svar på frågorna.

Fråga 1. Det enda "direktiv" jag erhöll när jag
accepterade uppdraget från finansministern
( K.-O. Feldt) vid ett möte^var att jag skulle
känna ett huvudansvar för bankens kontakter med
finansdepartementet i viktigare ägarfågor.Det var
självklart för oss båda att ordförandeskapet i
PK-Banken principiellt och praktiskt skilde sig
från motsvarande befattningar i SEB och SHB.
Ordförandeskapet i PKB, liksom i andra privata
banker,hade aldrig varit ett heltidsarbete.Min
uppgift var att leda styrelsesammanträdena och
inte ha någon operativ roll. Jag uppfattade inte
att mitt ordförandeuppdrag hade några speciella
inslag p.g.a. det statliga ägandet i banken.

Fråga 2. Se svaret på fråga 1.

Fråga 3. Endast muntliga kontakter togs,som be-
handlade typiska ägarfrågor såsom bokslut.utdel-
ningens storlek, ändringar i styrelsens samman-
sättning samt ekonomisk ersättning till styrelsen.
Några speciella direktiv inför stämmorna utfärd-
ades inte.

Fråga 4. När jag tillträdde ordförandeposten ville
jag delvis förnya och något utöka styrelsen för
att få en bredare representation från främst det
privata näringslivet och därmed få ett mera all-
sidigt kunnande runt styrelsebordet. Förebild var
SEB och SHB. Innan nya ledamöter och påtänkta av-
gående ledamöter kontaktades^inhämtades alltid
finansdepartementets godkännande.Kriterierna än-
drades inte under min tid.

Fråga 5. Isamband med delårsrapporterna lämnades
muntlig information.Den i övrigt viktigaste frå-
gan ( vid sidan av PKB:s förvärv ) var huruvida
Posten skulle få tillstånd att tillsammans med
sparbankerna bedriva en med PKB/Nordbanken kon-
kurrerande bankverksamhet. Initiativ till kon-
takter i denna fråga togs från båda håll och på
flera nivåer. Härvid lämnade banken en del skrift-
lig information som stöd för sin sak.

Fråga 6. Jag avstår från att ge några synpunkter.

459

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.9

Kurt Ove Johansson

Riksdagens konstitutionsutskott
fax 08-24 26 46

! Dr..-

Efter att ha tagit del av etermedias bevakning av dagens
KU-förhör ang. finanskris m.m. måste jag konstatera att
risken för misstolkningar i KU är större än vad jag trodde.
Jag svarade kort - och som jag trodde tillräckligt - i mitt
brev i december till KU på några frågor.

Att jag skulle ha krävt och erhållit personliga undantag
från banklagen faller på sin inneboende orimlighet. Jag
kunde inte föreställa mig att den upplysningen var nöd-
vändig. Jag har aldrig undandragit mig mitt ansvar som
styrelseordförande - men jag accepterar ej att ta på mig
ett ansvar, som går utöver gällande lagstiftning, oavsett
hur de politiska vindarna blåser.

När jag accepterade att bli styrelseordförande i PK-Banken
(majoritetsägt av staten) ifrågasattes ej min uppgift som
samtidig heltidsanställd chef för Televerket (helägt av
staten). Detta medförde ett antal praktiska konsekvenser
för mig som styrelseordförande i PK-Banken. Det var detta
jag åsyftade i mitt brev.

Hade jag blivit erbjuden att bli arbetande styrelseord-
förande i PK-Banken (vilket jag alltså ej blev) hade jag
tackat nej av både praktiska och principiella skäl.
De praktiska skälen är att jag trivdes bra i Televerket
och ville fullfölja mitt arbete där. De principiella
skälen är att jag anser rollen som arbetande styrelse-
ordförande saknar stöd i gällande lagstiftning och
strider mot den grundläggande ansvarsfördelningen mellan
styrelse och verkställande ledning i ett aktiebolag. Som
bekant har under senare år åtskillig kritik inom och utom
Sverige riktats mot att styrelsens ordförande är den
högsta exekutivt ansvarige. Den aktuella situtionen i
vissa svenska banker ändrar ej min principiella upp-
f att.ni ng.

460

Sveriges Riksdag

Hans Göran Franck
riksdagsledamot

Konstitutionsutskottet

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.10

Konstitutionsutskottet

Ink. den -/£) -Jo

Dnr £>é> /fZ-11

Fråga om statsråds tjänsteutövning

Härmed får jag anmäla följande.

I samband med den kris som drabbat Gota-koncemen har
statsrådet Bo Lundgren haft upprepade kontakter med koncernens
huvudägare Trygg Hansa/SPP. Sedan det visat sig att Gota AB
såväl som Gotabanken AB kommit på obestånd med miljardbelopp i
underskott, har statsrådet Lundgren, enligt uppgift, sökt
förmå eller påverkat Trygg Hansa/SPP att som ägare skjuta till
betydande medel till Gota-koncernen för att på så sätt täcka
underskotten.

Det finns ingen allmän skyldighet för en ägare till en bank
att täcka bankens förluster. Ett sådant överförande av medel
från Trygg Hansa/SPP till Gota-koncemen skulle kunna
innebära att Trygg Hansa/SPPs ekonomi skadas och därigenom
även deras ägares, borgenärers och försäkringstagares
intressen. Därmed inställer sig frågan om förfarandet är
rättsstridigt.

Statsrådet Lundgrens förfarande kan bidra till att skapa
osäkerhet om skyldigheter och rättigheter, vilket kan bli till
förfång för näringslivet.

Jag får därför hemställa att statsrådet Lundgrens handläggning
av denna affär blir föremål för konstitutionsutskottets
granskning.

ir 1992

Hans Görän Franck (s)

461

Finans-
departementet
ROrtschefen Jacobson

1994/95:KU30

Bilaga A 9.11

1993-02-08

Anmälan av Hans Göran Franck om statsrådet Bo Lundgrens kontakter
med Trygg-Hansa/SPP med anledning av förlusterna i Gota Bank; KU:s
ärende B 6/92-93

Sedan Gota Bank drabbats av problem till följd av omfattande kreditförluster,
vände sig banken till Finansdepartementet med sin situation. Med anledning
härav hölls en inledande diskussion om läget under natten till onsdagen den 9
september 1992. Närvarande var bl.a. statsrådet Bo Lundgren,
statssekreteraren Urban Bäckström och Trygg-Hansa/SPP:s koncernchef, Bjöm
Sprängare.

I varje ärende där statliga insatser aktualiseras för att stödja en bank som
drabbats av problem är det en självklarhet att inledningsvis klarlägga vilka
insatser som olika intressegrupper, främst ägarna, är beredda att göra. Ett
sådant klarläggande är av avgörande betydelse när det gäller att bedöma en
banks förutsättningar att på sikt kunna göra rörelsen lönsam och att bedöma
omfattningen och inriktningen av de statliga stödinsatserna. Sammanträffandet
mellan företrädarna for Finansdepartementet och Trygg-Hansa/SPP var ett led
i en sådan process.

Under diskussionen uttalade Bjöm Sprängare att Trygg-Hansa/SPP var berett
att göra ett ytterligare tillskott till Gota-koncemen. Uttalandet framgår av de
minnesanteckningar som fördes och har inte senare förnekats av Bjöm
Sprängare.

När Bjöm Sprängare den 9 september - efter det att Finansdepartementet i ett
pressmeddelande hade tillkännagett att regeringen kommer att vidta
erforderliga åtgärder för att bevara stabiliteten i det finansiella systemet och att
Gota Banks förpliktelser kommer att infrias - i ett uttalande förklarade att
Trygg-Hansa/SPP inte skulle göra något ytterligare kapitaltillskott, uppfattades
det därför i Finansdepartementet som ett klart brott mot den utfästelse som

462

Bjöm Sprängare gjort och som var en betydelsefull faktor när det gällde att
bedöma behovet av statliga insatser. Bjöm Sprängare hade, när utfästelsen om
kapitaltillskott gjordes, inte gjort några reservationer som kunde ge anledning
att tro att tillskottet skulle gå utöver koncernens förmåga eller vara till skada
för t.ex. försäkringstagarna; tvärtom uttalades att de bidrag till en lösning som
då diskuterades låg inom det möjligas ram. Bjöm Sprängares uttalanden den 9
september föranledde därför ett kritiskt uttalande av Urban Bäckström. Vid ett
telefonsamtal med Bjöm Sprängare framhöll Bo Lundgren att Sprängare inte
kunde svika det löfte som hade getts. Bo Lundgren uttalade sig även kritiskt på
frågor från journalister.

Frågan klarades ut vid ett sammanträffande den 11 september mellan Urban
Bäckström och Bjöm Sprängare. Enligt ett gemensamt uttalande efter
sammanträffandet var "parterna ... överens om att även Trygg-Hansa SPP så
långt det är möjligt utan att det hotar Trygg-Hansa SPP Holdings
kärnverksamhet skall bidra till en lösning som begränsar belastningen för
skattebetalarna".

Den kritik som från Finansdepartementets sida riktades mot Trygg-Hansa/SPP
grundade sig alltså på det löftesbrott som Bjöm Sprängares uttalanden den
9 september innebar, inte på någon uppfattning att det skulle finnas en allmän
skyldighet för en ägare till en bank att - utöver med det insatta kapitalet -
täcka bankens förluster.

1994/95:KU30

Bilaga A 9.11

463

konsiii U.!J»j;5u,xkc'.;

In!..

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.12

Till Konstitutionsutskottet
Ang ordförande i bankrörelser.

Härmed hemställer undertecknad om att konstitutionsutskottet
genomför granskning av hur regeringen godkänt ordföranden i
bankrörelser.

I januari 1985 infördes en ordning innebärande att banken
valde ordförande och underställde regeringen valet för
godkännande. I prop 84/85:35 anfördes bla följande.

I affärsbankernas styrelser har ordföranden en central
roll. Det gäller oavsett om han är ”arbetande"
styrelseordförande eller ej, dvs oavsett om han mer
eller mindre på heltid tar del i skötseln av banken
eller ej. Ett lämpligt sätt att vidga det allmännas
insyn och inflytande i affärsbankernas verksamhet är att
det allmänna får en bestämmande roll vid val av
ordförande i afffärsbankernas styrelser.

Med anledning av ovanstående vill jag att granskningen
belyser på vilka grunder de godkänt, och i övrigt påverkat
valen av ordföranden i bankrörelserna.

Stockholm 940208

464

Finans-
departementet
Rättschefen Jacobson

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.13

1994-03-16

Konstitutionsutskottet

Anmälan av Ola Karlsson angående regeringens godkännande av
ordförande i styrelser för bankaktiebolag; KU:s ärende B 38/93-94

För att ge samhället en direkt medverkan i och inflytande över besluten i de
privatägda affärsbankerna infördes år 1971 en bestämmelse i bankrörelselagen
som gav regeringen möjlighet att utse tre styrelseledamöter, s.k. offentliga
styrelseledamöter, med uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen
beaktades i bankens verksamhet. Genom lagändringar 1972 och 1975
utvidgades möjligheterna att utse offentliga styrelseledamöter i bankaktiebolag;
bl.a. höjdes antalet ledamöter i bankernas huvudstyrelser till fem, samtidigt
som offentlig styrelserepresentation infördes också i regionala och lokala
styrelser.

I ett lagstiftningsärende 1984 framhölls att samhällets inflytande över
bankaktiebolagens styrelser borde stärkas ytterligare. Således infördes den 1
januari 1985 en ordning som innebar att banken, efter att ha valt
styrelseordförande, skulle underställa regeringen valet för godkännande. Ett
formlöst samrådsförfarande mellan banken och regeringen, liksom inhämtande
av synpunkter från bankinspektionen, förutsattes äga rum före valet.

Efter regeringsskiftet 1991 tog den nya regeringen initiativ till avskaffande av
systemen med offentliga styrelseledamöter och regeringens godkännande av
valet av styrelseordförande i bankaktiebolag. I en proposition 1992 anfördes i
huvudsak följande. Dessa system infördes under en tid när kreditmarknaden
var starkt reglerad och då skyddsintressen ansågs bäst tillvaratagna genom en
stark offentligrättslig reglering av marknaden. Under senare delen av 1980-
talet skedde en omsvängning i denna syn och en friare marknad har uppstått. I
stället har tillsynen fått allt större betydelse. Det är viktigt att det allmänna har
kontroll över bankväsendet, men kontrollen bör utövas genom lagstiftning och
tillsyn och inte genom påverkan av styrelsernas sammansättning. Det kan

465

30 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

också ifrågasättas om systemen med offentliga styrelseledamöter och
styrelseordförande som godkänns av regeringen verkligen har stärkt samhällets
insyn eller inflytande i bankaktiebolagen. -1 enlighet med regeringens förslag
avskaffade riksdagen de båda systemen med verkan från den 1 januari 1993.

Med anledning av förevarande KU-ärende har ett tjugotal ärenden om
regeringens godkännande av styrelseordförande i bankaktiebolag under åren
1988-1992 genomgåtts. Av aktmaterialet framgår följande. I regeringens beslut
har inte redovisats några skäl. Bankinspektionen och senare Finansinspektionen
har inte i något fall haft någon erinran mot den av banken föreslagna
styrelseordföranden, och bankens val har inte i något fall underkänts av
regeringen. Inget av ordförandevalen synes således vid tidpunkten för
godkännandet ha varit kontroversiellt från samhällelig synpunkt.

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.13

466

Konstitutionsutskottet

Ink. den

Dnr -93

1994/95: KU30

Bilaga A 9.14

Till

Konstitutionsutskottet

Granskningsanmälan

I dag köper fondkommissionsfirman Alfred Berg, Stockholm, upp
SE-bankens aktier - skattebetalarna och småspararna är härvid
de stora förlorarna.

Samma företag, Alfred Berg, hjälpte staten vid
förhandlingarna med Sparbanken och såg till att
Sparbanken fick 7 miljarder i statligt stöd. För sin
insats fick Alfred Berg 55 miljoner i ersättning.

Frågan uppstår, vilken information företaget fått som
leder till uppköpet av SE-aktierna och vilka fördelar
Alfred Berg får denna gång vid förhandlingarna mellan
staten och SE-banken.

Jag begär att konstitutionsutskottet närmare granskar vilken
roll regeringen spelar i denna affär.

Stockholm den 5 maj 1993

467

Finans-
departementet

Rättschefen Jacobson

1994/95 :KU30

Bilaga A 9.15

1993-08-24

Konstitutionsutskottet

Anmälan av Bert Karlsson om information till fondkommissionsfirman
Alfred Berg; KU:s dnr B66/92-93

Regeringen har inte lämnat någon information till fondkommissionsfinnan
Alfred Berg om Skandinaviska Enskilda Bankens ställning. Inte heller har
Alfred Berg deltagit i förhandlingarna mellan staten och banken.

Med anledning av vad som i övrigt sägs i anmälan kan framhållas an Alfred
Berg inte i något sammanhang haft uppdrag för staten i fråga om bankstödet.
Däremot anlitades företaget våren 1992 av sparbankerna som konsult vid för-
handlingar med regeringen om stöd. Hur sparbankerna betalat för detta biträde
och vilket belopp som erlagts har regeringen inte någon kännedom om.

468

Till

Konstitutionsutskottet

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.1

!nk.

82/W-95

Inledning

I mitten av augusti 1994 återgavs i flera olika massmedier
uppgifter an att statsminister Carl Bildt skulle ha bekräftat
förekomsten av svenskt spionage mot Sovjetunionen på
1950-talet. Carl Bildt skulle enligt dessa uppgifter ha
förklarat att en sovjetisk protestnote år 1957 an sådan
verksamhet var befogad. De olika konnentarer san Carl Bildt
härefter lämnat an uppgifterna har - sådana de återgivits i
massmedia - varit dunkla och oklara. I en brevväxling med den
socialdemokratiske partiordföranden Ingvar Carlsson med
anledning av uppgifterna, har Carl Bildt endast hänvisat till
ett regeringsbeslut den 25 mars 1993 am ersättning ex gratia
av humanitära skäl till en f.d. estnisk motståndsmän.

Genom denna anmälan vill vi att konstitutionsutskottet söker
bringa klarhet i saken.

Noteväxling år 1957 mellan Sovjetunionen och Sverige

I en note den 5 mars 1957 framförde Sovjetunionen anklagelser
mot svenska myndigheter för att ha bedrivit subversiv
(omstörtande) verksamhet mot Sovjetunionen. Det påstods att
den svenska underrättelsetjänsten hade släppt ut ett större
antal personer på sovjetiskt territorium i diversions- och
spionagesyfte. I noten angavs att 14 personer (däribland en
person scm i den svenska översättningen angavs heta Evald
Hallisk) hade arresterats och dömts för sådan verksamhet.
Noten utmynnade i en protest mot den svenska verksamheten.

Med anledning av den sovjetiska noten förklarade
Utrikesdepartementet att påståendet an subversiv verksamhet
mot Sovjetunionen från svensk sida föll på sin egen orimlighet
och att svenska myndigheter stod helt främmande för varje
slags agentverksamhet i spionagesyfte på sovjetryskt
territoriun.

Den sovjetiska noten besvarades från svensk sida genom en note
den 18 mars 1957. Där avvisades den sovjetiska protesten under
hänvisning till Utrikesdepartementets tidigare förklaring.

469

I en note den 29 mars 1957 upprepades de sovjetiska
anklagelserna. Den besvarades från svensk sida genen en note
den 24 april 1957. Där bekräftade Utrikesdepartementet sina
tidigare uttalanden cm grundlösheten i de sovjetiska
påståendena.

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.1

Uppgifter i massmedia

Efter utrikesnämndens sammanträde den 9 augusti 1994, som
behandlade Berglingaffären och den svenska regeringens protest
med anledning härav, gjorde enligt CN (940810) statsminister
Carl Bildt vissa uttalanden för journalister. Enligt CN skulle
Carl Bildt ha sagt att han vid samtal med ryssarna erkänt att
Sverige tidigare bedrivit någon fann av spionage mot ryssarna.
Han hade i äldre dokment hittat ett fall från den gamla
soc.i al demokratiska regeringens tid. Tage Erlander och Östen
Undén hade under det kalla kriget blankt avvisat en sovjetisk
protest mot svenskt spioneri riktat mot Sovjetunionen. Enligt
EN hade Carl Bildt för ryssarna förklarat att de den gången
hade haft rätt när de protesterade.

Liknande uppgifter återges av Sydsvenska Dagbladet den 15
augusti 1994 och av Arbetet den 16 augusti 1994. Enligt
Arbetet skall Carl Bildt på tal am den sovjetiska protestnoten
ha sagt till IT: "Både Tage Erlander och Östen Undén avvisade
den kategoriskt, men den gången hade ryssarna rätt och
svenskarna fel." Enligt Arbetet förklarade Carl Bildt att han
lämnat ut uppgifter för att i sin tur få större öppenhet
tillbaka från rysk sida. Till TT skall han enligt artikeln i
Arbetet därvid ha sagt följande: "Jag förväntar mig en ny
uppriktighet från rysk sida. De totala förnekanden som från
vissa håll kommit, strider mot den anda av öppenhet och
förtroende, sem enligt min mening kan och skall finnas i
relationerna mellan Sverige och det demokratiska Ryssland."

EN tog för sin del upp saken igen den 14 augusti 1994. Enligt
tidningen skulle Carl Bildt i förtroliga samtal med ryssarna
ha sagt: "Jo, ni hade rätt när ni protesterade. Vi hade fel,
den gången." I tidningsartikeln anförs att detta skedde någon
gång under det senaste året, sannolikt när Carl Bildt talade
med utrikesminister Kozyrev eller ryske Stockholmsambassadören
Grinevskij.

I Ekot klockan 12.30 den 14 augusti 1994 sändes en intervju
med Carl Bildt. Reportern frågade: "Du har berättat cm svenskt
spionage i Sovjetunionen under 50-talet. Varför då?"
Carl Bildt svarade: "Det finns ingen anledning att ha
sekretess på sådant som inte behöver vara hemligt. Jag tycker
att man i centrala utrikes- och säkerhetspolitiska sammanhang
skall man ha vi.ssa saker sam är hemliga".

Ekots reporter konstaterade härefter att Carl Bildt alltså
offentliggjort och bekräftat att Sverige sänt in 14 spioner
för att bedriva underjordisk verksamhet mot Sovjet. Reportern
frågade sig då varför Carl Bildt inte offentliggjort detta
tidigare. Carl Bildt uttalade: "Nej, jag har gjort detta
tidigare. Detta tror jag att jag redovisade på en
presskonferens för ett och ett halvt år sedan. Sedan råkade
jag påminna en journalist om det här cm dagen. Och då skrev
vederbörande i DN en större "story" cm det. I och för sig är

470

det något jag har redovisat för ett och ett halvt år sedan.
Det var föremål för en diplomatisk utväxling och har varit
föremål för en del annat också."

Enligt en DN-artikel den 15 augusti 1994 bekräftade Carl Bildt
uppgifterna såväl om svenskt spionage mot Sovjetunionen scm
att han medgivit att den sovjetiska protesten var berättigad.
Enligt artikeln är det oklart vad Carl Bildt talat med
ryssarna an och vad han avslöjat cm svensk säkerhetspolitik.
Enligt artikeln förklarade Carl Bildt att uppgifterna inte är
nya och att han "tror" att han vid en presskonferens för ett
och ett halvt år sedan sagt att Sovjetunionen hade rätt i sina
anklagelser cm 14 svenska spicner. "Det nya är bara att EM tar
upp det nu", uppges Carl Bildt ha sagt. Enligt artikeln finns
i EM:s och Expressens arkiv inga spår efter några tidigare
offentliggöranden från Carl Bildts sida. Carl Bildt medgav
enligt artikeln att han inte hade informerat oppositionen
innan han lämnade uppgifterna.

I Ekot kl. 17.45 den 15 augusti 1994 anförde reportern att
statsministern sagt att uppgifterna kan ha kommit upp i
överläggningar med ryssarna men i sådana fall inte i Bildts
egna samtal. Carl Bildt uttalade: ” Inte i mina, mai... det är
möjligt att det har varit uppe i de mera historiska samtalen.
Det har ju förts ganska vittsyftande historiska samtal om
olika problem vi haft i relationerna på 1950-talet."

Ehligt TT den 15 augusti 1994 har Carl Bildts presschef Lars
Christiansscn sagt att statsministern inte lämnat ut några
hemliga uppgifter till Ryssland.

Vice statsministern Bengt Westerberg förklarade den 16 augusti
1994 för TT att saken inte har diskuterats i regeringen i hans
närvaro.

Brevväxling mellan Carl Bildt och Ingvar Carlsson

Med anledning av kommentarer i massmedia från såväl Ingvar
Carlsson sam Pierre Schori skrev Carl Bildt den 15 augusti
1994 ett brev till Ingvar Carlsscn. I brevet berör Carl Bildt
inte frågan om huruvida han skulle ha bekräftat riktigheten av
Sovjetunionens protestmöte. Carl Bildt behandlar däremot
frågan cm ersättning till den f.d. estniske motståndsmännen
Evald Hallisk.

Evald Hal 1 i sk yrkade ersättning från staten med 3 295 269 kr
för ett uppdrag scm han uppgav sig ha haft att för svensk
räkning spicnera mot Sovjetunionen i Baltikun år 1950. Han
yrkade också ersättning med 1 820 000 kr för det lidande han
fått utstå under tiden scm frihetsberövad i sovjetisk
fångenskap.

Regeringen avslog den 28 januari 1993 Hallisks ansökan med
följande motivering.

"Av handlingarna framgår att Evald Hallisk under hösten år
1949 utbildades tillsammans med en aman estnisk flykting av
en svensk organisation. Orsaken till detta var att Evald
Hallisk avsåg att återvända till Estland scm motståndsmän. Det
framgår vidare att Evald Hallisk aldrig haft något

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.1

471

anställningsförhållande med försvarsmakten eller någcn annan
myndighet eller något uppdrag att mot ersättning fullgöra
några uppgifter för svensk räkning. Någcn rätt ti 11 ersättning
föreligger därför inte."

I en ny skrivelse till regeringen yrkade Hallisk ersättning
med 1 820 000 kr för det lidande han fått utstå under tiden
scm frihetsberövad.

Regeringen beslutade den 25 mars 1993 att "av humanitära skäl"
tillerkänna Hallisk ersättning ex gratia med 500 000 kr.

För närvarande pågår en tvistemålprocess vid Stockholms
tingsrätt där Evald Hallisk yrkat skadestånd cm ca 5 miljoner
kr av staten. Justitiekanslem företräder staten sam svarande
i målet och har samma inställning sam kcmnner till uttryck i
regeringens beslut den 28 januari 1993.

I sitt brev till Ingvar Carlsson säger Carl Bildt att den
verksamhet scm Hallisk var en del av förnekades av Sveriges
regering den tid sam var aktuell. Han framhål 1 er att den
noteväxling sam förekom mellan Sverige och Sovjetunionen i
detta ärende är officiellt känd. Enligt Carl Bildt har det för
regeringen varit en självklarhet att dels så långt möjligt
ställa rätt för de individer scm kom att drabbas och dels att
så långt möjligt offentligt redovisa detta. Några hemliga
uppgifter i detta ärende har enligt Carl Bildt inte avhandlats
med företrädare för Ryssland. Bildt anser för sin del att
hyckleri om vår historia bör undvikas och att vårt ansvar är
att visa största möjliga öppenhet am vår historia under det
kalla kriget.

Därefter har Ingvar Carlsson i ett brev till Carl Bildt krävt
att få veta vilka uppgifter Carl Rildt lämnat till den ryska
regeringen, när detta ägde nm och i vilket sammanhang dessa
uppgifter lämnades ut.

Scm svar har Carl Bildt endast hänvisat till noteväxlingen med
Sovjetunionen, publicerad 1958 av Utrikesdepartementet, och
till regeringsbeslutet den 25 mars 1993 am ersättningen till
Evald Hallisk. I svaret uppger Carl Bildt att inga hemliga
uppgifter cm Halliskärendet har avhandlats med företrädare för
den ryska regeringen.

Något svar på sina personliga frågar har Ingvar Carlsson inte
fått av Carl Bildt.

Konstitutionsutskottets granskning

Mot bakgrund av vad sam förekommit anser vi att
konstitutionsutskottet bör granska statsminister Carl Bildts
agerande.

Cm statsministern har lämnat ut uppgifter scm rör frågar av
det slag scm berördes i noteväxlingen på 1950-talet, måste
klarläggas vilka uppgifter scm har lämnats ut, när och i
vilket sammanhang de har lämnats ut samt till vem uppgifterna
har lämnats ut.

1994/95:KU30

Bilaga A 10.1

472

Först när detta har klarlagts kan en bedömning göras i
sekretessfrågan.

Qn uppgifter har lämnats ut, måste det också klarläggas an
regeringen inf armerades. Vidare måste klarläggas an frågan am
utlämnande av uppgifterna varit föremål för särskild beredning
inan Statsrådsberedningen, Utrikesdepartementet,
Försvarsdepartementet eller i någcn annan del av
regeringskansliet.

Av vikt är också att få veta an frågan an utlämnande av
uppgifterna varit föremål för partiledaröverläggningar och am
frågan behandlats i Utrikesnämnden.

Vid intemati mel 1 a kontakter av den nu aktuella arten brukar
sammanträdesanteckningar göras. De anteckningar san förts vid
statsministerns samtal av sådan natur och scm gäller de nu
aktuella uppgifterna bör naturligtvis också granskas av
konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottets granskning bör också omfatta
lämpligheten av statsministerns och hans statssekreterares
uttalanden cm Evald Hallisk under pågående rättegång cm
skadestånd till denne från staten.

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.1

473

STATSMINISTERN

1994/95:KU30

Bilaga A 10.2

Stockholm den 15 augusti 1994

Partiordförande
Ingvar Carlsson

Socialdemokraterna

Broder,

Via media har jag nåtts av diverse kommentarer av Dig och
av socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Pierre
Schori som jag finner anmärkningsvärda.

I regeringsbeslut den 25 mars 1993 beslutade regeringen
om särskild ersättning för estniske medborgaren Evald
Hallisk mot bakgrund av det lidande som han kom att utstå
i det stalinistiska Sovjetunionens olika läger.

Evald Hallisk utbildades under hösten 1949 tillsammans
med en annan estnisk flykting av en svensk organisation.
Orsaken var att han tänkte återvända till Estland som
motståndsmän, vilket han dä gjorde och sedermera greps.

Beslutet föranledde ett pressmeddelande från
Försvarsdepartementet den 25 mars 1993.

Den verksamhet som denne man var en del av förnekades av
Sveriges regering den tid som var aktuell. Den notväxling
som förekom mellan Sverige och Sovjetunionen i detta
ärende är officiellt känd.

För regeringen har det varit en självklarhet att dels så
långt möjligt ställa rätt för de individer som kom att
drabbas och dels att så långt möjligt offentligt redovisa
detta. Några hemliga uppgifter har i detta ärende inte
avhandlats med företrädare för Ryssland.

474

1994/95:KU30

Bilaga A 10.2

Jag anser för min del att hyckleri om vår historia bör
undvikas och att vårt ansvar är att visa största möjliga
öppenhet om var historia under det kalla kriget. Det var
därför som jag tog initiativet till att tillsätta
neutralitetepolitikkommissionen eom avhandlar just vad
som hände dessa är.

Om detta ärende har tydligen såväl Du själv som Pierre
Schori varit totalt okunniga. Det förefaller mig märkligt
mot bakgrund av den omfattande publicitet som ärendet
föranledde.

Med hjärtliga hälsningar

Carl Bildt

475

Socialdemokraterna

Ingvar Carlsson, partiordförande

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.3

Q. 4 .

Statsminister
Carl Bildt

Tack för ditt brev.

Det är medla som publicerat uppgifter om att du utlämnat hemligstämplad
information om den svenska säkerhetstjänsten till den ryska regeringen.

Du har själv uttalat att du Inte informerat den socialdemokratiska partiledningen
om detta.

Det är mot denna bakgrund jag begär en redovisning om vilka uppgifter som
lämnats till den ryska regeringen.

Jag finner det också rimligt att jag får information om när detta ägde rum och i
vilket sammanhang dessa uppgifter utlämnades till den ryska regeringen.

Jag förutsätter att en samtalsupptecknlng gjorts och att jag kan ta del av denna.

vänliga hälsningar

476

STAT SMIN ISTE II N

1994/95: KU30

Bilaga A 10.4

Stockholm den 15 augusti 1|994

Partiordförande
Ingvar Carlsson

Socialdemokraterna

Har Du fått mitt brev? Ob inte framgår där med all
önskvärd tydlighet att notväxlingen med Sovjetunionen

1957 är offentlig. Den publicerades för övriot i
Utrikesdepartementets publikation "Utrikeefrågor" redan

1958 liksom det framgår av regeringsbeslutet den 25 mars
1993 som är en offentlig handling.

Några hemliga uppgiftar om Halliskärendet har inte
avhandlats med företrädare för den ryska regeringen.

Med vänlig hälsning

Carl Bildt

477

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.5

■KwTURIST
»HUSET
BbsB Lawhouse
l ADVOKATFIRMAN
SJÖSTRÖM ABliÄ

Henning Sjöström

Advokat Kerstin Sandels

Advokat Johan Lindbo
Advokat Mikael Söderberg

Advokat Anders Göran Ryberg
Jur.kand. Lars E. Wanneby
Jur.kand Johan Dromberg
Jur.kand. Michael Fiachbein
Jur.kand. Camilla Strömquist
Jur.kand. Christer Wersäll
Prof Jur Dr Carl M. Elwing
Civ.ing. Ingemar Wensfelt
Jur.kand. Pontus Sjöström
tGJCOMWLT

Datum Ref

1994-08-17 JL/ML

Justitiekanslern
att: Håkan Lavén
Box 2308
103 17 STOCKHOLM

V\L

JUSTITIEKANSLERN

k*. 1994 -08- 1 8

Direktnr:

Hallisk ./. Staten ang skadestånd

Återkommande i ärendet får jag konstatera att saken tagit en helt ny vändning i och
med statsminister Carl Bildts kategoriska uttalande om att Hallisk faktiskt varit städslad
av svenska staten för spionuppdrag gentemot forna Sovjetunionen, en uppgift som
Hallisk hela tiden gjort gällande men som intill statsministerns uttalande förnekats.

Mot bakgrund av statsminister Bildts kategoriska uttalanden om Hallisks status som
svensk spion och angående statens ansvar om att bistå honom med stöd och hjälp, utgår
jag ifrån att staten nu är beredd att uppta diskussioner om att utge livsvarig pension till
Hallisk. En sådan uppgörelse skulle enligt Hallisk - som endast uppbär en ynklig
pension från Estland som löpande inkomst - innebära en framtida trygghet han anser
staten är skyldig honom efter vad han fått genomlida för svenska staten. En sådan
uppgörelse skulle dessutom ligga helt i linje med statsminister Bildts uttalande om
statens skyldighet att nu sörja för Hallisk.

Jag förutsätter att detta förslag underställs Carl Bildt och regeringen och emotser Din
huvudmand inställning till att uppta förlikningsdiskussioner om en pensionsuppgörelse.

478

FÖRLIKNINGSAVTAL

1994/95 :KU30

Bilaga A 10.6

Vid Stockholms tingsrätt pågår en tvist mellan
Evald Hallisk och staten företrädd av Justitie-
kanslern (mål nr T 4-1000-93). Parterna har nu,
utan att därmed i övrigt frångå sin respektive
inställning i saken, träffat följande förliknings-
överenskommelse.

1. Evald Hallisk återkallar sin talan mot staten i
tvisten med yrkande om att målet skall avskrivas i
tingsrätten. Staten skall biträda denna återkallel-
se.

2. Vardera parten står för sina rättegångskostnader
i målet.

3. Staten betalar 120 000 kr till Evald Hallisk.
Beloppet skall, sedan målet i tingsrätten avskri-
vits, omgående utbetalas till Advokatfirman Johan
Lindbos klientmedelskonto, Östgöta Enskilda Bank,
bankgiro 5848-3017.

4. Parternas samtliga roellanhavanden i anledning av
den uppkomna tvisten är därmed slutligt reglerade.

Stockholm den 7 november 1994

479

1994/95 :KU30

Bilaga A 11.1

Konsiitutionsutskoitel ;

Ink. den J:

Dnr !

Till konstitutionsutskottet

Enligt uppgifter i tstismedia Bkrev dåvarande statsminster Carl
Bildt den 25 maj 1994 ett brev till Ryaslands president Boris
Jeltaln och påtalade de sta>ka bevis som den svenska »llltåren
hade för att Sverige utsatts för fortsatta ubåtskränkningar
under åren 1992 och 1993. Carl tJfdt anges i brevet ha hänfört
dessa son resultat av "fortlevande tIrukturer från sovjetiska
institutioner”. De flesta av dessa kränkningar har enligt vad
son nu har frankomnit varit Hinnande minkak.

Konstitutionsutskottet bör granska Carl Bildts åtgärd. Qenon
granskningen bör klarläggas on frågan on att skicka brevet och
hur brevet skulle avfattas beretts med Utrikesdepartementet
eller någon annan del av regeringskansliet. Vidare bör
klarläggas huruvida regeringen i övrigt informerats och om
frågan varit föremål för överläggningar ned partiledarna och i
Utrikesnäanden.

480

1994/95:KU30

Bilaga A 11.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

1995-04-13

Kon$litutionsutskcHel

Ink. den

Dnr Ö5Q/9VW

Dnr SB95/2054

Till

Riksdagens konstitutionsutskott

På uppdrag av rättschefen Bengt-Åke Nilsson överlämnas
härmed en inom Statsrådsberedningen upprättad promemoria
i anslutning till KU:s granskningsärende 1994/95:37.

Göran Sellvall

481

31 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1995-04-07
P.M.

1994/95 :KU30

Bilaga A 11.2

KU:s granskningsärende 1994/95:37, f.d. statsminister

Carl Bildts brevväxling med president Boris Jeltsjn—

Konstitutionsutskottet har ställt ett antal frågor
angående beredning m.m. i rubricerade ärende.

Carl Bildt har uppgett följande.

1. Frågan bereddes med bl.a. Utrikesdepartementet.

2. Frågan diskuterades med partiledarna.

3. Kontakten anmäldes i efterhand i Utrikes-
nämnden, vid dess sammanträde i september.

482

STATSMINISTERN

Stockholm, 25 maj 1994

Hans Excellens
President Boris Jeltsin

MOSKVA

1994/95:KU30

Bilaga A 11.3

Ärade Herr President,

Det har nu gått mer än ett år sedan vårt möte i Moskva vilket på många sätt
markerade inledningen av en ny fas i våra förbindelser.

Vi har sett hur det mellan våra bägge regeringar utvecklats en nära och intressant
politisk dialog i frågor som år av betydelse för bägge våra länder.

Jag är själv starkt engagerad i ansträngningarna att på alla områden utveckla
samarbetet och stärka säkerheten och stabiliteten i denna viktiga del av Europa Det
ligger i Sveriges intresse, och jag är alldeles övertygad om att det också ligger i
Rysslands intresse.

De avtal som nyligen ingicks mellan Ryssland och Lettland tror jag kommer att vara
av stor betydelse i detta sammanhang, och jag tror att de ord Ni uttalade i samband
med att avtalen undertecknades är av stor betydelse när det gäller att överbrygga all
den bitterhet som historien skapat.

Nu hoppas jag att det inom en inte alltför lång tid skall vara möjligt att ingå avtal
mellan Ryssland och Estland som reglerar utestående frågor. Från hela Europas
utgångspunkt är det av betydelse att trupptillbakadragandet från olika länder kan
avslutas till den 31 augusti i år.

Jag har i detta sammanhang också haft olika kontakter med utrikesminister Kozyrev
för att göra vad som göras kan för att underlätta dessa ansträngningar. På samma
sätt som var fallet i Lettland kan Sverige också vara berett till direkta hjälpinsatser
av materiell art för att underlätta att avtal träffas.

483

1994/95 :KU30

Bilaga A 11.3

Till de frågor vi diskuterade vid vårt sammanträffande i februari förra året hörde
frågan om de kränkningar av Sveriges territorialvatten av främmande
undervattensfarkoster som våra militära myndigheter konstaterat och vars förekomst
efter noggranna studier bekräftats också av ryska militära experter. Vi var eniga om
att göra vårt yttersta för att söka sanningen också om dessa kränkningars ursprung.

När vi nu går mot en situation där det är min förhoppning att de återstående
säkerhetsfrågorna i Östersjöområdet kan komma att regleras, är det av stor vikt att
inse betydelsen som denna fråga har.

Dessvärre har svenska militära myndigheter rapporterat till mig om att viss
verksamhet av denna art på vårt territorialvatten förekom även förra året. Den
tekniska bevisningen för detta är övertygande.

Det säger sig självt att de fortgående kränkningarna utgör ett orosmoment som lått
kan fä mer vittgående konsekvenser. Det skulle vara orätt att inte informera Er om
detta. Mot bakgrund av de erfarenheter vi haft med sovjetiska ubåtar under tidigare
år ligger det dessutom nära till hands att tro att ansvaret för denna verksamhet kan
Egga i olika kvarvarande ex-sovjetiska strukturer eller aktionsmönster.

De gemensamma expertsamtalen mellan ryska och svenska marina experter i denna
fråga har fortsatt och kännetecknas av stor professionell kompetens och respekt. De
svenska experterna har dock fått ett successivt allt starkare intryck av att de ryska
representanterna inte har instruktioner eller befogenheter att gä utöver en viss gräns i
öppenhet och information. Detta är beklagligt.

I ljuset av den betydelse denna fråga måste tillmätas skulle jag än en gång vilja be
Er, hen President, att med alla de befogenheter Ni har söka få klarhet i denna fråga.
Jag har åven nämnt den för utrikesminister Kozyrev, som väl torde inse dess
långsiktiga betydelse.

Om intresse finns är jag beredd att låta chefen for den svenska marina
expertgruppen, Kommendör 1 Emil Svensson, i denna fråga sammanträffa med Edra
personliga säkerhetspolitiska representanter för närmare diskussioner.

Det är min övertygelse att ett klarläggande av denna fråga enbart kan fä positiva
konsekvenser för utvecklingen av goda relationer mellan Sverige och det
demokratiska Ryssland. Det gamlas vanor får inte tillåtas au begränsa framtidens
förtroende.

Med uppriktig högaktning

Carl Bildt

484

Till

Konstitutionsutskottet

Sveriges Riksdag

KonstituiionsutskorlcJ

Ink. dcn^^

Dnr 33

1994/95 :KU30

Bilaga A 12.1

I och oed EES-avtalets tillämpning i Sverige har en ny epok
för den politiskt styrda normbildningen inletts.

Tidigare baserades i allt väsentligt föreskrifter och
förordningar på lagstiftning som beslutats av det folkvalda
parlamentet.

I och aed EES-avtalet blev cirka 1500 rättsakter sob
utformats inom EG:s rättsystem gällande i Sverige. Senare har
riksdagen fattat beslut om att införliva ytterligare cirka
500 EG- rättsakter Bed svenskt normsystem. Enligt den s.k.
lagvalsparagrafen 5§ i EES-lagen går EG rätt före svensk rätt
vid konflikt mellan olika föreskrifter.

Godkännande av ny lagstiftning sker löpande i EES-kommittén
och den nya lagstiftningen blir gällande i Sverige först
efter det att riksdagen fattat beslut om den nya
lagstiftningen. EES-avtalet innebär inte att Sverige
överlåtit på något EES-organ befogenheten att besluta om
föreskrifter som ska tillämpas här i landet. För att nya
EES-regier skall bli gällande fodras i varje enskilt fall ett
svenskt beslut. För EES-regler av större vikt bör givetvis
riksdagen informeras även om riksdagen själv inte fattar
beslutet.

Det är av största vikt att de möjligheter till konsultationer
inom Gemensamma EES-kommittén som artikel 99 i avtalet ger
möjlighet till utnyttjas. Dessa konsultationer ska givetvis
föregå kommitténs beslut.

Även om det för närvarande inte finns någon formell
skyldighet för regeringen att samråda med riksdagen inför
beslut i EES-kommittén bör regeringen likväl göra detta i så
stor omfattning som möjligt. Det kan mycket väl tänkas att de
folkvalda kan ha en bestämd önskan att en regel som föreslås
inom EES-systemet inte blir tillämplig i Sverige utan att den

485

del av avtalet som berörs hellre suspenderas från avtal pt~.
I en sådan situation vore det olyckligt om regeringen i
förväg förbundit sig att verka för att regeln införs i
Sverige.

Urvalet av vilken information som ska delges riksdagen via
EFTA-delegationen synes idag ske av UD-tjänstemän. Det är då
inte fråga om att redovisa hela förslag till texterna i
planerade direktiv och förordningar utan mer att redovisa
bedömningar av vad som kan vara kontroversiellt eller inte.
Bedömningen av vad som är kontroversiellt eller inte
förefaller ske i huvudsak på tjänstemannanivå. Det kan röra
sig om bedömningar på politiskt laddade områden som t.ex.
miljöområdet och arbetsrättsområdet.

Jag hemställer att KU granskar

dels vilken skyldighet regeringen har att informera
riksdagens EFTA-delegation och riksdagens utskott före
eventuell begäran om konsultationer och beslut i Gemensamma
EES-kommittén

dels hur urvalet av information till riksdagen nu går till
t.ex. vem som gör urvalet och på vilka grunder det sker.

Stockholm den 25 aug 1994

1994/95:KU30

Bilaga A 12.1

Bengt Hurtig

486

InL g.j

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.1

Till Konstitutionsutskottet,

Anmälan om granskning av regeringens handläggning av de sex
konsekvensutredningarna inför ett EU-medlemsBkap.

Det svenska offentliga utredningsväsendet har i allmänhet
präglats av en vilja att låta alla berörda parter komma till
tals. Därmed har ett brett beslutsunderlag skapats och
möjligheterna att nå bred förankring av beslut förbättrats.

I RF 7 kap.2§ regleras också regeringens skyldighet att inhämta
upplysningar och yttranden vid beredning av regeringsärenden.

De sex konsekvensutredningarna inför ett EU-medlemakap har
utsatts för hård kritik. Välrenommerade forskare har bedömt
viktiga slutsatser i utredningarna som dåligt underbyggda.
Viasa uppgifter gör gällande att 33 av 35 utredare var
engagerade för eller tagit ställning för ett Ja till
madlemeskap i EU. Utredningarna avsåg dock att klarlägga
konsekvenserna av dels ett EU-medlemsskap, dels en fortsatt
anslutning till EES och dels fortsatt frihandelsavtal med EU.
En åsiktsriktning anses vara kraftigt överrepresenterad och
utredningarna har inte gått ut på remiss för att andra
åsiktsriktningar eka få ge sin syn.

En av utredarna, professor Yvonne Hirdman, lämnade sitt
Utredningsuppdrag efter att par veckor med motiveringen att
uppdraget var ogenomförbart och att det inte ens fanns tid att
läsa igenom det basmaterial som direktiven anvisade.

Beslutet att ansöka om medlemskap 1 EU och låta en
folkomröstning avgöra frågan om ett medlemskap har
karakteriserats som ett av vår tids viktigaste beslut.
Då borde konsekvensutredningarna inför ett medlemskap också ha
utformats så att da vunnit bred respekt genom hög kvalitet och
ett brett remissförfarande.

Konstitutionsutskottet bör granska dels hur utredarna utvalts,
dels om utredningarna getta tillräcklig tid och dels om RF 7

487

kap.2§ kan anses ha uppfyllts.

PlteA den 8 april 1994

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.1

488

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN
Rättschefen

1995-02-09

Dnr SB95/794

KonsiitutionsvfSKCTTc:

Ir.k. dec

Dn-

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Konsekvensutredningar i fråga om svenskt medlemskap i
EU, KU 1994/95:9

Härmed översänds redogörelser från berörda departement
för hanteringen av EU-konsekvensutredningar inom resp.
deptfKtements område.

Bengt-Åke »Nilss

489

UTRIKESDEPARTEMENTET

Administrativa avdelningen
SIFU

Handläggare: I Herzog

1995-02-02

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

Ex till:
rättschefen Magnuson, UD
Dan Sandberg, UD/H/RS

Rättschefen Bengt-Ake Nilsson
Statsrådsberedningen

KU-anmälan rörande konsekvensutredningarna inför ett
svenskt EU-medlemsskao, KU 1994/95:9

Statsrådsberedningen har den 24 januari 1995 (Dnr
SB95/794) anhållit om underlag för svar till KU med
anledning av en anmälan av riksdagsledamoten Bengt
Hurtig (v) ang. handläggningen av
konsekvensutredningarna inför ett svenskt
EU-medlemsskap. Jag får härmed överlämna underlag för
svar på de tre frågor KU ställt såvitt avser
utredningen under p. 4 “Utrikes- och
säkerhetspolitik".

1) Grunderna för deltagandet:

Två särskilda utredare tillkallades för att utreda
"följderna för Sverige i utrikes- och
säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive
inte bli medlem i Europeiska unionen" (SOU 1994:8).
Valet av de två f.d. kabinettssekreterarna Sverker
Aström och Leif Leifland grundar sig på deras
långvariga erfarenhet av arbete i centrala positioner
inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området.

2) Remissbehandling:

Statens Offentliga Utredningar, SOU, ligger i
allmänhet till grund för förslag och beslut som skall
fattas av regering/riksdag. Konsekvensutredningarna
däremot skulle "belysa* frågeställningarna inför
folkomröstningen och riktade sig, enligt direktiven,
till allmänheten istället för till riksdag och
regering. I förordet framhöll de två särskilda
utredarna att "avsikten är att ge medborgarna ett
sakligt underlag för ställningstagande inför
folkomröstningen". Vidare framhölls att "den
redogörelse vi fått i uppdrag att utarbeta skall vara
så allsidig som möjligt". "Samtidigt följer av

490

uppdragets natur att den skall vara så utformad att
den ger varje intresserad läsare lätttillgänglig och
översiktlig information om de ofta komplicerade
politiska och juridiska sammanhangen. Den är inte i
första hand skriven för experter." Av detta följer
att utredningens karaktär skilde sig från statliga
offentliga utredningar i allmänhet. Till skillnad
från exempelvis EU-propositionen, var det därför inte
adekvat att sända konsekvensutredningen (som med sina
53 sidors huvudtext hade ett drag av
informationshäfte över sig) på remiss. Dessutom gavs
den parlamentariska referensgrupp som hade tillsatts
med anledning av konsekvensutredningarna möjlighet
att till de två särskilda utredarna ge sin syn på
frågeställningarna.

3) Synpunkter insamlade från utomstående:

Utöver sammanträffanden med den parlamentariska
referensgruppen förde de två särskilda utredarna
samtal med representanter för organisationerna "Nej
till EU" och "Stiftelsen Ja till Europa" samt med
utrikesutskottets ordförande och vice ordförande och
ett drygt tiotal svenska forskare inom det
samhällsvetenskapliga området. Dessutom besöktes
Helsingfors, Köpenhamn och Bryssel, varvid samtal
fördes med politiker, tjänstemän, forskare samt
representanter för ja- resp, nej-sidan.

Dag Klackenberg

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

491

UTRIKESDEPARTEMENTET

Handelsavdelningen

Rättssekretariatet (H/RS)
Handläggare: I. Larén Marklund

1995-02-03

1994/95:KU30

Bilaga A 13.2

Delges:

Ss. Gunnar Lund, UD/H

Dr. Anders Olander, UD/H 1

Kr. Cecilia Julin,UD/H Kansli

Exp.ch. Dag Klackenberg, UD

Exp.ch. Göran Håkansson, S

Exp.ch./Rch. Nils Dexe, Fi

Exp.ch. Lars Dahllöf, M

Exp.ch. Ingvar Paulsson, C

Rättschefen Bengt-Åke Nilsson

Statsrådsberedningen

KU-anmälan rörande konsekvensutredningarna inför ett
svenskt EU.-medlemskap, KU 1994/95:9

Statsrådsberedningen har den 24 januari 1995 (Dnr
SB95/794) anhållit om underlag för svar till KU med
anledning av en anmälan av riksdagsledamoten Bengt
Hurtig (v) angående handläggningen av
konsekvensutredningarna inför ett svenskt EU-
medlemskap. Jag får härmed lämna underlag för svar på
de tre frågor KU ställt såvitt avser utredningen under
punkten 3 "EG-konsekvensutredningarna: subsidiaritet".

1) Grunderna för deltagandet:

Kommitténs uppgift var enligt direktiven för kommittén
(Dir. 1993:20) att "mot bakgrund av de
konstitutionella aspekter som behandlas av
Grundlagsutredningen inför EG, analysera hur Sverige
vid ett medlemskap i EG/EU kommer att påverkas av att
vissa beslut som skall gälla också i Sverige fattas av
EG:s institutioner". Vid analysen borde också "belysas
vilka möjligheter Sverige rent praktiskt har att
påverka innehållet i de gemensamma besluten". Vidare
borde "med beaktande av Grundlagsutredningens förslag,
belysas möjligheterna till demokratisk förankring i
Sverige av de gemensamma besluten". Härutöver borde
kommittén "analysera hur subsidiaritetsprincipen, den
s.k. närhetsprincipen, är avsedd att tolkas och
tillämpas på olika områden". Kommittén borde också
"belysa konsekvenserna för Sverige av att stå utanför
EG/EU, både i ett kortare och ett längre perspektiv".

Valet av ordförande och ledamöter samt experter och
sekreterare i kommittén grundade sig på att dessa
ansågs särskilt lämpade för de uppgifter som nyss
beskrivits. Väsentligt var att personer med ingående
kunskaper om och erfarenheter av såväl

Postadress

Box 16121

103 23 STOCKHOLM

Gatuadress
Fredsgatan 6

Telefon
08-763 10 00

Fax

08-723 11 76

Telex

10590 MINFOR S

492

konstitutionella frågor som EG-rättsliga frågor
engagerades i utredningsarbetet. Ordföranden i
kommittén, professorn Olof Ruin, hade varit ordförande
i Grundlagsutredningen inför EG. Till ledamöter valdes
två höga domare med internationell erfarenhet och i
övrigt personer som besitter omfattande kunskaper i
statskunskap, historia och EG-rätt. Från
regeringskansliet hämtades på sedvanligt sätt
expertkunskap.

2) Remissbehandling:

Kommitténs betänkande, liksom de övriga
konsekvensutredningarnas betänkanden, har inte
remissbehandlats. Avsikten var emellertid inte att
betänkandena skulle ligga till grund för något
regeringsbeslut. Som sägs i regeringens proposition om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (1994/95:19
del 1, s. 23), var syftet med konsekvensutredningarna
att belysa innebörden av ett EU-medlemskap så
allsidigt och grundligt som möjligt före
folkomröstningen. Konsekvensutredningarnas betänkanden
avsågs i första hand utgöra underlag för en offentlig
debatt och för befolkningens ställningstagande vid
folkomröstningen om EU.

3) Synpunkter insamlade från utomstående:

Subsidiaritetsutredningen arbetade under stor
öppenhet. Kommittén arrangerade en offentlig hearing
den 12 oktober 1993 om konsekvenserna av att stå
utanför EU (inläggen vid hearingen redovisas i
betänkandet). Vid hearingen medverkade representanter
för såväl ja- som nej-sidan.

Ordföranden och de båda sekreterarna hade under
arbetets gång överläggningar med företrädare för
svenska EG-delegationen, danska EG-delegationen,
COREPER samt EG-kommissionen. Kommittén redovisade vid
två tillfällen sitt arbete inför den parlamentariska
referensgruppen till utredningarna.

Vidare informerade ordföranden och sekreterarna vid
ett antal seminarier och andra sammankomster om
kommitténs arbete och slutsatser. Detta skedde både
under utredningsarbetet och sedan utredningen
avslutats.

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

Postadress

Box 16121

103 23 STOCKHOLM

Gatuadress

Fredsgatan 6

Telefon
08-763 10 00

Fax

08-723 11 76

Telex

10590 MINFOR S

493

SOCIALDEPARTEMENTET
Expeditionschefen
Göran Håkansson

1995-02-03

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

Konsekvensutredningarna inför ett svenskt EU-medlemskap, KO
KU1994/95:9

När det gäller EG-konsekvensutredningen: Social välfärd och
jämställdhet kan KU:s uppgifter kompletteras med att Boel
Flodgren entledigades den 14 juli 1993 på egen begäran, då
hon inte ansåg sig kunna avsätta tillräckligt med tid till
utredningen. Hon ersattes av professorn Lotta Westerhäll.
Vidare reserverade sig två av utredningens sju ledamöter,
nämligen adjungerade professorn Lena Gonäs och
förbundsordföranden Margareta Persson, som representerade
Handikappförbundens Samarbetsorgan.

1. Ledamöterna har - liksom när det gäller andra
utredningar - valts ut med utgångspunkt i att de frågor
utredningen hade att behandla skulle bli så allsidigt och
väl belysta som möjligt. Sålunda ingick i utredningen
exempelvis en person som klart tagit ställning för
medlemskap (Marit Paulsen) och en som klart tagit ställning
mot (Lena Gonäs) och två forskare och professorer på
berörda områden (Lotta Westerhäll i socialrätt och Lennart
Nygren i socialt arbete).

2 och 3. Utredningens betänkande (SOU 1993:117) har inte
varit föremål för remissbehandling. Utredningens frågor
belystes under arbetets gång bl.a. genom att hearings hölls
med arbetsmarknadens parter och med kvinnoorganisationer.
Under några sammanträden fick också
handikapporganisationerna möjlighet att direkt lämna
synpunkter på texten i kapitel 7.

En parlamentariskt sammansatt referensgrupp har följt och
lämnat synpunkter på det samlade utredningsarbetet rörande
konsekvenser av olika former av deltagande i den
västeuropeiska integrationen.

Utredningen angående social välfärd och jämställdhet hade
som uppdrag att belysa konsekvenserna för social välfärd
och jämställdhet vid olika alternativ av denna
integration. Det yttersta syftet var att ge underlag för en
bred debatt i samhället inför folkomröstningen.

Betänkandets natur och syfte och det förhållandet att det
inte innehöll några förslag nödvändiggjorde inte en
traditionell remissbehandling.

För att möjliggöra en bred debatt och en offentlig
granskning av utredningens arbete trycktes betänkandet i en
stor upplaga och spriddes till de politiska partierna,

myndigheterna under Socialdepartementet^och landets

494

allmänna bilbliotek.

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

495

FINANSDEPARTEMENTET
Rättssekretariatet

Handläggare

Hans Aabye-Nielsen,
tel. 4256

1995-02-09

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

Rättschefen Bengt-Äke Nilsson
Statsrådsberedningen

KU-anmälan rörande konsekvensutredningarna inför ett
svenskt EU-medlemskap, KU 1994/95:9

Statsrådsberedningen har den 24 januari 1995 (dnr
SB95/794) bett bl.a. Finansdepartementet om underlag
för svar till KU med anledning av ovan angivna anmälan
av riksdagsledamoten Bengt Hurtig (v) angående
handläggningen av konsekvensutredningarna inför ett
svenskt EU-medlemskap.

Anmälan avser dels på vilka grunder ledamöter utsågs i
utredningarna, dels den tid utredningarna fick för sina
uppdrag, dels remissbehandlingen.

För Finansdepartementets del avser anmälan utredningen
(Fi 1993:06) om de samhälssekonomiska konsekvenserna
för Sverige av olika former för deltagande i den
västeuropeiska integrationen (dir. 1993:3).

Utseendet av ledamöter

Med stöd av ett regeringsbemyndigande den 28 januari
1993 förordnade dåvarande finansministern ordförande
och ytterligare åtta ledamöter samt tvä sakkunniga och
tre sekreterare åt kommittén.

Ledamöterna utsågs på grundval av sina personliga
meriter, inte som företrädare för den ena eller den
andra sidan i folkomröstningskampanjen. De
representerade ett brett kunnande i bl.a.
internationell ekonomi och hade en bakgrund såväl i
arbetstagarorganisationer som i näringsliv.
Utrikesdepartementet och Finansdepartementet deltog i
utredningsarbetet med sakkunniga.

Till kommittén knöts en parlamentarisk sammansatt
referensgrupp med företrädare för politiska partier för
att följa utredningsarbetet.

Kommittén skulle lämna referensgruppen fortlöpande
information om utredningsarbetet samt inhämta
synpunkter pä vilka problem som särskilt borde bli
föremål för utredning.

496

Utrednings tiden

Enligt direktiven skulle ett slutbetänkande lämnas til
regeringen senast den 1 november 1993. Det innebar att
kommittén räknat från den dag regeringen lämnade sitt
bemyndigande, hade nio månader till sitt förfogande.

Kommittén beställde nio forskarrapporter. Dessa
utgjorde separata bilagor till slutbetänkandet (SOU
1994:6) och publicerades i förväg. I samband med
publiceringen av var och en av bilagorna ordnades
seminarier dit företrädare för massmedia,
referensgruppen, andra konsekvensutredningar samt minst
en kvalificerad opponent inbjöds.

Kommittén och dess sekratariat hade också kontakt med
företrädare för den svenska EG-delegationen.

Under utredningsarbetet förekom regelbundna kontakter
med den parlamentariska referensgruppen. Det visade sig
också nödvändigt att genomföra ett stort antal
specialstudier av frågor som kom upp i
utredningsarbetet, den politiska debatten och bland
befolkningen. De analyserades av särskilda experter.

Arbetets avslutande

Betänkandet och delrapporterna har inte
remissbehandlats.

Avsikten med utredningsarbetet var enligt direktiven
att före folkomröstningen belysa innebörden av ett EU-
medlemskap så allsidigt och så grundligt som möjligt. I
utredningsarbetet skulle de politiska partierna,
folkrörelserna, andra organisationer, massmedia,
företag och många enskilda spela en viktig roll.
Arbetet bedrevs under stor öppenhet.

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

Nils Dexe

Kopia till

Svante Öberg, Fi
Ingemar Hansson, Fi
Clas Olsson, Fi

Dan Sandberg, UD
Göran Håkansson, S
Lars Dahllöf, M

Ingvar Paulsson, C

497

32 Riksdagen 1994/95. 4saml. Nr 30. Del 2.

CIVILDEPARTEMENTET

É23 I

1995-02-02

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

Expeditionschefen

Bengt-Äke Nilsson
SB

KU-anmälan om konsekvensutredningarna

Jag får lämna följande underlag för svar till KU ang.
anmälan rörande konsekvensutredningarna inför ett svenskt
EU-medlemskap.

EG/EU-konsekvensutredninoarna: Kommuner och landsting

Följande svar hänför sig till de tre frågorna på s. 7 och
8 i KU:s PM 1995-01-16.

1. Utredningen var expertbetonad. Särskild utredare var
Sören Häggroth, chef för kommunenheten i
Civildepartementet. Sakkunniga och experter
representerade de olika sakområden som berördes av
utredningsuppdraget.

2. Betänkandet Kommunerna, Landstingen och Europa (SOU
1994:2) var föremål för en begränsad remiss, bl.a. till
kommun- och landstingsförbunden och Svenska
arbetsgivarföreningen. Remissinstanserna ombads ge
synpunkter på ett par delfrågor som utredningen
behandlade.

3. Nej, synpunkter på material från de övriga
utredningarna samlades inte in från utomstående.

7^^? i

Ingivar Paulsson

Potta d ren

103 33 Stockholm

Besåkaadreu

Fredagatan 8

Telefon växel 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 723 11 93

498

MILJÖDEPARTEMENTET

Rättsenheten

Per Bergman

1995-01-31

1994/95 :KU30

Bilaga A 13.2

EG-konsekvensutredningen Miljö

1. Regeringen beslutade om direktiv för utredningen den 4 februari 1993. I direktiven
(Dir. 1993:139) angavs beträffande arbetsformerna bl.a. att kommittén skulle lämna
fortlöpande information till samt inhämta synpunkter från den parlamentariskt
sammansatta referensgruppen med företrädare för de politiska partierna.

2. Till ledamöter och experter i utredningen utsågs personer med varierande bakgrund
och erfarenheter som hade särskilda kunskaper på miljöområdet. Bland ledamöterna
och experterna hade många ännu inte tagit ställning till frågan om ett medlemskap.
Bland de övriga fanns både sådana som var positiva till ett svenskt medlemskap och
sådana som var negativa.

3. Av utredningens redovisning av sitt uppdrag framgår att den arbetade under stor
öppenhet och genomförde flera öppna seminarier samt sände ett utkast av större delen
av betänkandet på informell remiss till såväl berörda intresseorganisationer som ja-
och nej-sidans kampanjorganisationer.

4. Utredningens slutbetänkande EU, EES och miljön (SOU 1994:7) utgjorde ett
viktigt underlag för opinionsbildningen på både ja- och nej-sidan inför
folkomröstningen. Betänkandet utgjorde också delvis underlag för den redovisning av
innebörden på miljöområdet av ett medlemskap som lämnades i
departementspromemorian Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (Ds
1994:48). Denna promemoria remissbehandlades tillsammans med den preliminära
texten till anslutningsfördraget (Ds 1994:60). Utredningens slutsatser liksom
remissynpunkterna på de nämnda departementsstencilema behandlas i avsnittet om
miljöpolitiska frågor i prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

499

Konstitutionsutskorfet

Ink. den

Onr &/Ö

Till konstitutionsutskottet

angående granskning av regeringens handläggning av
informationen till hushållen inför folkomröstningen om
EU-medlemsskap.

I proposition 1993/94:245 föreslog regeringen hur vissa
anslag inför folkomröstningen skulle disponeras.
Propositionen gav intrycket av att de statliga
informationsresurserna skulle fördelas någorlunda jämnt
mellan JA och NEJ-sidan. Ingen hänsyn togs emellertid till
JA-sidans stora ekonomiska resurser från den icke statliga
sektorn.

60 miljoner kronor anslogs till kampanjkostnader för
folkomröstningen och skulle fördelas på i propositionen
angivet sätt. 15 miljoner kronor skulle ställas till
förfogande för Sekretariatet för Europainformation, som
skulle fortsätta sin verksamhet under andra halvåret 1994.
Sekretariatet för Europainformation skall se till att det
finns en bred, saklig och allsidig information inför
folkomröstningen och informationsinnehållet ska vara neutralt
i medlemskapsfrågan.

Utrikesdepartementets Handelsavdelning har under sommaren
till landets samtliga hushåll distribuerat en 36-sidig
broschyr "EU-avtalet" som uppges innehålla ett sammandrag av
Sveriges avtal om medlemsskap med EU. Broschyren innehåller
argumentation för ett JA till medlemsskap och är behäftad med
sakfel. Bil. 1

Konstitutionsutskottet bör granska hur denna broschyr
tillkommit och vilka av riksdagen anvisade medel som har
använts.

Riksdagen har anvisat 124 840 000 kronor till för
genomförande av folkomröstningen i enlighet med ovan nämnda
proposition. Riksskatteverket har också fått uppdraget att
sända ut en 12-sidig broschyr till hushållen inom ramen för
dessa medel. I denna broschyr skulle dels
röstningsförfarandet beskrivas dels beredas plats för

1994/95:KU30

Bilaga A 14.1

500

information om avtalet. Hur denna information skulle utformas
och av vem framgick inte av propositionen. Informationen har
nu utformats av UDH och innehållet utsätts för likartad
kritik som den den 36-sidiga broschyren. Bil 2

Propositionen 1993/94: 245 och betänkandet 1993/94:KU 50 gav
intrycket att regering och riksdag eftersträvade att statens
stöd till folkomröstningskampanjen inte skulle favorisera
någon sida. Resultatet har emellertid blivit att statens
resurser i hög grad använts till förmån för JA-sidan.

Detta ökar risken för att medborgare kommer att att anse att
staten försökt manipulera med förutsättningarna för
folkomrös tningen.

Konstitutionsutskottet bör granska hur innehållet i den 12
sidiga broschyren tillkommit och hur de anvisade medlen
använts.

Stockholm den 7 oktober 1994

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.1

Bengt Hurtig(v)

501

4 KRITUMA EU-FAKTA

/Nyheren/

Regeringen
förfalskar avtalet

Peter NfUson/Refiexreportage

V>d cUr tgMtSgan i SnrigM EU-ntal? I«■ bmehyr
W» b> wWt i tnr fyra mltjaiir nwnplar (ar UD »fa
»»nio#. Kritfako EU-fakta bar J JnrfH dan mad da
balkad tttotaiponalati ho» fcbrebrtiH Hr Ewfnln-
fonwatioa pm Panelen narar rttt UD »»arar hl

Del lackar mer JJU-folkom-
rfwlnihp, Qdl uwfwka
falkd «kn upplysa* infar
del hbUtwIris irgtantfev ika vi
MQ med eller inte?

T«nkcn ra» on Sckrd*ri«trt
far Liurop* In forna lion - med
rikMl»5*«K uppdrag lU vara ck-
R Jt od» trikunrofroll - ckulle gt
■t ca brotehyr till Moden alls
taUU.

Istilkt dimper r ä*a»n»t stn-
kaadcpartamcnWH EU-artalef
ned 1 brevUdom*. Fial psppcu,
Arg. 4,3 »eiljefttfr exemplar.
Kowtnad: dva miljrtnér kn&rtär.

Frt^3r åsdhwfar erw pioner?

- UDs tandd«avdefahig vfU
le «jil* inrormen om tvtaiet
nted RU, <J»«r Bnaann» A»ko-
WT. ebef far idrretwiatat far
Europas» Ibromltow.

Ved fyetrr du fmr alt ni fa fa
fitkfå M ttll hushållen?

- Det Är inte vår cafc d» ta
rynpiMikiet.

UD-.I EU-brwehyr tar tidiga-
re fcrictaal» far ut rar* pmtitk
och vilseledande. Kritisks EU-
fakiu lilla underökning (se ti-
bdtai) verkw mc fag för ögen.

Kcgarlngciw argument fa» cu
ja i fotkomrikwingcn Imschm
under rubriken ”GU • möjlista-
tera» union". Dårcmot har wj-
■idM fala Alt möjlighet 1U ga
åd ayn i broachynm.

UD g/tr på Stt» punkter wdr*
taked 1* Europén rwmitkxu
tdcfanpAnd om villkoren fur ett
evenlMdh avenckl tfierftamkip.
EscmpcJvis hlvdar UD att
offefaUghcnprincipai bchllli.

- Vi har fjart m deklaration
om orfanUighctsprindpnn och
den Anna antecknad i farbvnd-
lingsprotoköHet, lägar Martin
lUog. Dinkckpidt pressekrete-
rare och »rurvirig far UD J bro-
schyr.

Afrw EU irarade Sverige på

ert tån ermt måtte uppfattat rom
r» ri/lrätMldrttlhg.

• GU^ «vwr kan killurt kil - dd
kan Jag farvti. Vi falkar dd pfi
ctl annat rttL

Wta hrtr faw ai t kr i va alt Jve»
r/g» JSr bekdlfa tfa oJTenilif
heltprfadp nir det fate Jinm
adgra garuttiterfir det?

- Garantier... Vi tar inte
begirt några garantier. Vj »er
deldaratiouM »om Ullrikklig.

54 4W Mlfar aiad Xtfrapafa-
Jbnuallotu tdefonpanel om att
dol in fa Jfatu algre f&fano
goraatler?

- Njse, Frågan lr fal flllid.
Som maa frågar llr man svar.

Aro o*r irt fafa begirf att ft
fOraatfar kan al ]n faUt ka fltl
nAgra.

- Garantierna lr mtc mifa
utan ett medel. Vi tar nitt virt
mål i farhandlingnma.

OJfmtllfhrlrprfacipen 00-
skojfas Inte efaamaikdtt aa> vi
går med t EU. M<m om rtpva
dmr de» Inför domstol Jlnns
faga gomrtlier.

- J«p har svirf »tt rtnka mig
vad en ridan tvist skulle glU*.

An SU dier ett eiulnlt Imd I
gU fatv gillar att popfier fom år
hemliga på andra MH Ufamat at
i Swige. Rrempehie.

- Ja. jo. Det ktnsta år »Ar
ligt Men som medlem kounner
ju Sverige all piverta ot«eek-
ifafni i EU. Ud» Jag famir Imc
varfar m»n tta fSMritta att alll
gir It beisieke.

Det hela handlar hur (jn
fraautnUar OVfaltl med EU - M
nl ntan förbeMll tågar art
offenllightirprindpta behålls,
når inga garantier har låmnefa
JVr det fa.

- Jo. Men det «l|ler alt skriva
kort och enkslL

Svnren '4U»«* bv redaktionen

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.1

Bl7. I.

Kritiska EU-fakta frågan	.5	»DOtFrAklATET FdM tnWKESDEPARTEMtNTET
Kritiska EU-fakta frågan	brasclqr»	»DOtFrAklATET FdM tnWKESDEPARTEMtNTET
1. Kon riksdnfen avgörs on Bwrigi eka dalta 1 EMUnt tredje atej - rned gemensam vaMa och riksbank?	1. Svértgea rikadog beslutar om vl ska delta i en eurppe- tak ratatsurion med gtmtt> wm valuta. ✓	X NRj. svorigo år juridiskt bundet ev MoeeVfchtfärdr»- got dår EMU ingår. Vi har tefr et undantag från de reglerna. R
X Har Svang» fått garantier fix Btl fi behiKa syitemboå»- gets forsåUnlnwmonopoi?	1. Syttambougm bahM». ✓	X Nci. Kommissionen tfinker Inta dra systemata monopol hfar EU-domstden- Men Ing- öt utaafutor att någon annan port gör det, erempeMs en vinproducent K
I. Inneöår EU:t artikel 100 A:4 ('m^figsrandn") sft vl inte behöver tänka vira hån dsre miljökrav om EU inte hunnit ikapp <ni under den fyraåriga övergångsperio- den?	J. Sverige kan benåna sina atréngBre rniljdregler med håmricning VI dan så tallado miyögerantln. ✓	1. koj. Del år EU^ kommio- slon Dch domstol som avgör om vi får behålte hårdare mil- jökrav med hänvtefang tffl mib jögarantin. Inget land har ännu fått dan frågan prövad ■v EUls domatoi.
4. År Swrige garanterat ad- behåha »in mSItåra ofllane- mnet hur ån Eu:s föravara- paMiska artrete utvtcMas?	4. Sveriges militära alDansfri- hetbntår.	4. Dot går inta att svara ja •fiar ntj på sn sådsn fråga. Om tio Ar »er det annorlunda ut l svoriga. EU och våridort Rart formeUt kan Into EU tvinga ctl land... v . 1/2Z
1. Har 8verige fitt gsrander för att få benåda offomRg- hetspdnclpen ?	S. OffenJlghetsDrindt»n tar. ✓	1. Nd-VlhardaMareratVad ' vl tycker. EU svarad» att man ■förutsätter att Sverige som modlam l Europeiska Unlo-' nen kommet ott fullt ut fn(Ja tanenakapsråtten l detta R
«. Har Svertgo uttryckligen fått gorantkyr för rätten att •föravensks* EU-dkektfv på arbetsmarknadsområdet genom kollektivavtal iståtiet för rned lagstiftning?	•. Sverige her 1 förban dllngon na fått bekråftst ett da sven- ska kOROktivavtslen betrsh- tae aom ett fullgott medel att genomföra ELWhektiv på arbottmarknadsområdet ✓	C. Nej. Sverige har gjort en otadig dowaratlon. i den hånvtess UU en «faiftvA*flng i ämnet mellan Sverige oeh ELMcommissionen. EUdom- atolen avgör trots dotta i sis- ta hand.
7. Hur påverkas tekoprlsema i Sverige av ett svenakt riWd> lemskap?	7. Sverige Inordnar» 1 EU:« totokvotiyitem. Kvotema råknos upp mad hänsyn US vAfViuvsrande Import, nerta» tet tekottdar »änka 1 Srartg* vid att mctifcmskap- ✓	7. Priserna på vissa Måder och andra tokoprodukter kan komma att höj».
1. Har Sverige ull atire stör- yta del fått Igenom »in» krav 1 OVtalet om metflemskap 1 EU?	B. VI har Idet heR överrå- gande antalet frågor fått gehår får våra krav. De kom- promlsaer aom träffats har vartt godtagbara. ✓	a. /a. Men många riktiga rrégoc tog Sverige inte upp i förhartdlingama. ExcmpeMa frågan om medlemskap 1 EMU, den ekonomiska och mohetåra unJonen. 7/ZR

502

INFÖR FRÄGEDEBATTEN I RIKSDAGEN 94-10-18

OM RIKSSKATTEVERKETS (RSV) HUSHÄLLSBROSCHYR

Umeå 1994 10 02 PM om RSVs hushållsinformalion

Riksskatteverket (RSV) sänder inför folkomröstningen information till
samtliga hushåll. Fyra sidor i foldern är skrivna av UD och handlar om
EU och Sveriges EU-avtal. UDs sidor ska utgöra någon typ av
basinformation till väljarna. Utöver dessa sidor skriver RSV om praktiska
frågor i samband med folkomröstningen och JA och Nej sidan har fåll
varsin sida.

Liksom i fallet med UDs beryktade hush&llsfolder "EU-avtalet" är UDs
sidor mycket snedvridna. I praktiken en tillrättalagd plädering för Ja-
sidan som dessutom innehåller ett par direkta sakfel.

Att EU är överstatligt och att EU-rätten överordnas nationell rätt nämns
exempelvis inte.

Några exempel på tvivelaktiga eller felaktiga delar av innehållet:

1) "De flesta frågorna beslutas dock fortfarande i varje medlemsland för

Studier från Danmark visar att merparten av nya lagar som träder i kraft
i Danmark har sitt ursprung från EU, inte från det danska Folketinget.

2) "På de områden där Sverige har strängare regler har EU utfäst sig att
se över sina regler. Syftet är att skärpa dem. Om inte detta sker inom
fyra år har Sverige möjlighet att behålla sina strängare regler med
hänvisning till den sä kallade miljögarantin, en bestämmelse som ger
medlemsländerna rätt att hålla en högre skyddsnivå"

Sverige har i medlemskapsförhandlingama lovat att omedelbart försämra
miljökraven på några områden, bla märkning av ozonnedbrytande ämnen.
På de andra områden där EU-rätten är i konflikt med svensk
lagstiftningen har Sverige en fyraårig övergångsperiod (reglerad i art
1 12 i avtalet). Under perioden ska EU se över sina regler. Efter de fyra
åren ska EUs regler gälla även för oss, det oavsett om de skärpts till
svensk nivå eller inte. Miljögarantin garanterar ingenting. Det är en rätt
att ansöka om att få behålla strängare miljöregler. Det är EUs
myndigheter som avgör om den får användas. Ännu har EUs domstol inte
godkänt ett enda sådant fall.

3) "Det svenska förbudet mot antibiotika i foder, liksom en del andra
regler om tillsatsämnen, behålls i avvaktan på en vetenskaplig
utvärdering "

De svenska förbuden mot tillsatser i av antibiotika och kadavermjöl foder
har fått tidsbegränsade övergångsregler på ett par år vardera. Om EU när
övergångsperioden är slut inte har regler som är lika stränga som våra så
finns det en uppenbar risk att vi tvingas sänka våra krav på området.

4) "Beslut kräver att medlemsländerna är överens (om utrikespolitiken
förf anm)"

Enhällighet krävs inte på alla delar av det utrikes och säkerhetspolitiska
området. Den inskränks dels av en möjlighet att ta beslut med kvalificerad
majoritet, reglerad i art J3 i Maastrichttördraget. Dels av en speciell
deklaration i fördraget där medlemsländerna förbinder sig att "så långt
möjligt" avstå från att använda vetorätten.

5) "Vi har i förhandlingarna fått bekräftat att de svenska kollektivavtalen
betraktas som ett fullgott medel för art genomföra förändringar pä

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.1

503

arbetsrättsomrädet. "

De svenska förhandlarna har avgivit en ensidig deklaration om
kollektivavtalen. En sädan deklaration är inte juridiskt bindande för EU-
domstolen om den bedömer ett fall som rör den svenska arbetsrättsliga
modellen.

6) "Den svenska offentlighetsprincipen är en del av svensk grundlag. Den
fortsätter alltså att gälla, vilket har klargjorts för EU."

EU rätten har företräde framför nationella grundlagar. Den svenska
grundlagen skyddar därmed inre offentlihetsprincipcn vid konflikt med
EU-rätten. Deklarationen om offentlighetsprincipen var ensidig. Den är
därmed inte juridiskt bindande för EU. EU-sidan svarade omedelbart pä
deklarationen att de utgår från att EUs regler på området kommer att
följas. Därmed finns inget skydd i mcdlemsavtalet för svensk
offentlighetsprincip.

7) "Systembolaget blir kvar som ensamförsäljare till allmänheten"
Även på detta område finns enbart en för EU icke bindande ensidig
svensk deklaration. Den hänvisar till en brevväxling med EUs
kommission. I den brevväxlingen skriver kommissionären, Hans van Den
Broek, att han inte kan föregripa en framtida prövning av frågan i EU-
dom stolen.

8) "Kampen mot narkotikamissbruk och -brottslighet är viktig för EUs
medlemsländer"

Flera av EUs medlemsländer tillhör de mest narkotikaliberala i världen. 1
praktiken är innehav av vissa mängder narkotika avkriminaliserat i
Tyskland, Holland och Danmark. En tydlig utveckling mot mer
narkotikaliberal hållning sker i ett flertal av EUs medlemsländer.

9) "Våra importtullar på tekovaror sänks till EUs lägsta nivå"
EUs tekotullar är obetydligt lägre än de svenska. EU har däremot
importbegränsningar av olika slag, främst kvoter, vilket leder till en klart
fördyrad tekoimport för Sverige vid ett EU-medlcmskap. Detta redogör
inte UD för. Deras text ger intryck av alt tekoimporten blir billigare.

10) "Det är emellertid vi själva som ska avgöra frågan om Sveriges
anslutning till den gemensamma valulan och centralbanken - när den
frågan blir aktuell"

Sverige har varken begärt eller fått undantag från reglerna för EMU och
övergången till gemensam valuta. Beslutet om gemensam valuta fattas av
ministerrådet med kvalificerad majoritet.

11) '7 förhandlingarna har Sverige fått...

# en ledamot av kommissionen

# en domare i domstolen"

Detta är skrivet under stycket "medlemskap ger inflytande". Här berättas
inte att den svenske domaren och kommissionären är uttryckligen
förbjudna att ta instruktioner från Sveriges regeringen eller riksdag. Inte
heller redogörs det för att det inte finns rätt till insyn i EUs ministerråd,
att ingen folkvald i Sverige har förslagsrätt till nya lagar eller något annat
om de helt avgörande demokratiska brister som dominerar EU-systemet.

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.1

504

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1995-02-10

Dnr 6940/94

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.2

Konsiitutionsutsk c-tr

Ink. den

Dnr

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

KU-ärende om information till hushållen inför
folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU

Härmed översänds en promemoria om informationen inför
folkomröstningen i frågan om Sveriges medlemskap i EU.

Riksskatteverkets redovisning av användningen av
anvisade medel för kostnader för folkomröstningen
skickas direkt från Justitiedepartementet.

Departementets kontaktman är departementsrådet Dan
Sandberg, 763 3159/

505

UTRIKESDEPARTEMENTET

Handelsavdelningen

Första enheten (H 1)

Handläggare: Depr H. Sandberg

PROMEMORIA

1994-12-20

1994/95:KU30

Bilaga A 14.2

Delges:

Statsrådet Hellström (u.bil.)
Statssekreteraren Lund, UD/H (u.bil.)
Chefen UD/H 1, depr Olander (u.bil.)
Depr D. Sandberg, UD/H RS (m.bil.)

KU-ärende om informationen till hushållen inför
folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU
(6 bil.)

1.1. Information om EU-avtalet

I samband med att ett avslut i förhandlingarna om
avtalet om medlemskap i EU började skönjas efter
årsskiftet 1993/94, inleddes inom UD/H och SB
övervägandena om hur avtalsresultatet skulle
presenteras och göras tillgängligt.

Avtalet presenterades i sammandrag i den s.k.
"departementspromemorian" (Ds 1994:48), vilken gavs ut
i början av april månad. Det rör sig här om en bok med
bakgrund m.m. om cirka 250 sidor. Själva avtalstexten
gavs därefter ut i en preliminär svensk version i Ds
1994:60, vilken distribuerades i början av maj. En
slutlig version av avtalstexten föreligger i
proposition 1994/95:19, del 3. Vidare beskrives
avtalet, förhandlingarna och medlemskapet i mycket
stor detalj i denna proposition, som förelåg i augusti
1994.

1.2. Broschyren EU-avtalet

Vid sidan av ovan beskrivna - relativt omfattande och
förhållandevis svårtillgängliga - produkter, bedömdes
det lämpligt och nödvändigt att regeringen också i en
kortfattad trycksak presenterade avtalets innehåll och
innebörd för den intresserade allmänheten. Med
anledning härav beslöts producera en kortfattad
trycksak som skulle ge en redogörelse för det avtal
som Sverige och EU:s medlemsstater kommit överens om.
Skriften avsågs som en sammanfattning av det uppnådda
förhandlingsresultaten, men den avsågs också söka ge
en bild av vad ett EU-medlemskap skulle innebära för
vårt land på olika områden.

Med anledning härav producerades under senvåren
broschyren EU-avtalet i 50 000 exemplar (bil. 1)\

506

Denna broschyr var avsedd att distribueras till 1994/95:KU30
bibliotek, på förfrågan, i samband med Bilaga A 14.2

informationsmöten etc. Broschyren, som är en
tjänstemannaprodukt, bygger på Ds 1994:48
("departementspromemorian"). Några planer på att
distribuera denna broschyr i en hushållsupplaga fanns
inte. Den enda då förutsedda hushållsbroschyren var
den som omnämnts i proposition 1993/94:245,
Folkomröstning om EU-medlemskap (se vidare nedan).

Under sommaren 1994 uppstod en mycket stor efterfrågan
på broschyren "EU-avtalet". En tilläggstryckning om
50 000 exemplar beställdes då upplagan riskerade att
helt ta slut. Med anledning av efterfrågan beslöt så
statsrådet Dinkelspiel, i samråd med
Statsrådsberedningen, att ge ut broschyren i en
hushållsupplaga. I denna andra upplaga gjordes några
smärre ändringar - bland annat lyftes inledningen av
statsrådet Ulf Dinkelspiel ur själva broschyren.
Broschyrens hushållsupplaga sändes ut med ett brev av
statsrådet DinkelspielE Broschyren producerades senare
under sommaren/förhösten också i talboksversion och
punktskriftsversion. Dessa båda senare versioner
distribuerades till landets samtliga kommunala
bibliotek. (Hushållsbroschyren återfinnes som bilaga

2.)*

1.3. RSV:s broschyr "Inför folkomröstningen 13
november -94"

Ej med här

I proposition 1993/94:245, Folkomröstning om EU-
medlemskap, föreslås att Riksskatteverket till varje
hushåll skall sända ut en informationsbroschyr söm
beskriver röstningsförfarandet och i vilken det skall
beredas plats för information på tillsammans ca tolv
sidor i A4-format om det avtal som regeringen träffat
med EU:s medlemsstater om medlemskap i EU.

I konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU50
noteras regeringens uppdrag till Riksskatteverket.
Birgitta Hambraeus (c) anförde i motion K75 att ja-
och nej-sidan borde få lika stort utrymme för en
kortfattad plädering i broschyren. Utskottet såg inga
principiella hinder mot att ja-sidan och nej-sidan
fick var sin kortfattad plädering, men överlämnade åt
Riksskatteverket att bedöma om utrymme fanns för en
sådan utvidgning av innehållet i broschyren.

På begäran av RSV om att få ett underlag för
broschyren, utarbetades en text inom UD/H för detta
ändamål. Denna text, som är en tjänstemannaprodukt om
totalt fyra sidor, och som bygger på och är ett
sammandrag av de tidigare omnämnda
informationstexterna, anges i broschyren som
"Information från Utrikesdepartementet,
Handelsavdelningen". Broschyren innehåller också en
sida med plädering från ja- respektive nej-sidan samt
en sida information om röstningsförfarandet. (RSV:s
broschyr återfinnes som bilaga 3.)^

507

2. Kritiken mot broschyrernas innehåll

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.2

Ej medhar

Broschyrerna har, som framgår av anmälan till KU,
utsatts för kritik. I anmälan framhålles att
"Broschyren innehåller argumentation för ett JA till
medlemskap och är behäftad med sakfel". Statsrådet
Dinkelspiel besvarade i bifogade skrivelse (bil. 4) en
rad kritiska påståenden om broschyren "EU-avtalet".
Han framhöll därvid bl.a. att det var hans uppfattning
"att broschyren presenterar - förutom regeringens
bedömning - innehållet i EU-avtalet på ett sakligt
korrekt sätt, låt vara att framställningen av
utrymmesskäl måste hållas kortfattad och översiktlig."

Statssekreterare Frank Belfrage besvarade också kritik
mot broschyren i en artikel i Svenska Dagbladet den 2
september 1994 (bil. 5)."^

3. Ianspråktagna medel

Kostnaderna för de två tryckningarna av den första
upplagan av broschyren belastade UD:s anslag E 10.
Europainformation m.m.

Vad avser hushållsupplagan noteras som följer.
Broschyren om EU-avtalet rör flertalet departements
verksamhetsområden. En delad fin4^iering mellan
anslaget till departementen och av UD disponerat
anslag ansågs därför lämplig. I enlighet med en
överenskommelse mellan Statsrådsberedningen och UD/H
delades kostnaderna mellan anslaget
Regeringskansliet, anslagsposten Gemensamma ändamål,
och UD:s anslag E 10. Europainformation m.m.

De sammantagna kostnaderna för de båda upplagorna av
broschyren "EU-avtalet", inklusive talboks- och
punktskriftsversionerna av hushållsbroschyren, som
fallit på UD: s anslag E.10, är 3 828 272 kronor exkl
moms.

4. Upphandlingsfrågor

UD/H har endast kännedom om de upphandlingsfrågor som
berör broschyren "EU-avtalet".

Upphandlingen av första upplagan av broschyren "EU-
avtalet" skedde genom att en anbudsförfrågan (se bil.
6) lämnades till fem företag (Lexivision AB, Wildell-
gruppen, Gramma, Rinfo samt Andresson Public Relations
AB). Urvalet av företag för förfrågan skedde dels med
utgångspunkt i att företagen var kända för att
tidigare ha fått liknande uppdrag, bl.a. för
regeringskansliet, dels, i ett fall, med anledning av
att företaget på eget initiativ hört av sig med
förfrågan om några trycksaker etc. var aktuella.

Offertförfrågan ledde till att Lexivision AB fick
uppdraget.

Som nämnts ovan uppstod under sommaren 1994 en sådan

508

efterfrågan på broschyren "EU-avtalet", att beslut
fattades att den skulle ges ut i en hushållsupplaga.
Upphandlingen genomfördes av Statsrådsberedningen.
UD/H har erfarit att eftersom Lexivision AB, som hade
producerat broschyren, hade upphovsrätt (ensamrätt)
till denna, upphandlades tjänsten genom förhandlad
upphandling, med tillämpning av 5 kap. 17,fl i lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling.

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.2

509

Hj..d

Depr A Olander, K 1/Ss F Belfrage, UDH/^jRKIVEXEMPLAR

1994-09-16

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 14.2

1(4)

1 Dnr

| Avd

Grupp

Mil

.11 H

110

R/Div

Nej till EU
Socialdemokrater mot EU
Centernej till EU
Fackliga EU-kritiker
c/o Kanslichef Håkan Larsson
Folkrörelsen mot EU
Barnhusgatan 22, 1 tr

111 81 STOCKHOLM

UD:s broschyr "EU-avtalet"

I brev till regeringen den 25 augusti har fyra organisa-
tioner som företräder nej-sidan inför den kommande folk-
omröstningen om svenskt medlemskap i EU framfört kritik
mot den informationsskrift om det framförhandlade EU-av-
talet som har distribuerats till de svenska hushållen. I
brevet betecknas informationsskriften som en "skönmål-
ning” av EU-avtalet.

Med anledning av den framförda kritiken vill jag svara
följ ande.

I förhandlingarna med EU om villkoren för ett svenskt
medlemskap fick vi i allt väsentligt gehör för våra krav,
som formulerats i brett partipolitiskt samförstånd. Vi
uppnådde ett enligt min mening mycket bra resultat. Det
gäller bl.a. miljön, regionalpolitiken, jordbruket, Norr-
landsstödet, frihandel med Baltikum, fisket, alkoholmono-
polen och resandebestämmelserna, salmonella, snuset, jak-
ten, det nordiska samarbetet och budgetbidraget. Vi mötte
förståelse och respekt för vår bestämda avsikt att slå
vakt om offentlighetsprincipen, vår militära alliansfri-
het, allemansrätten och rätten att reglera förhållanden
på arbetsmarknaden genom kollektivavtal.

Den broschyr om EU-avtalet som nu har distribuerats till
Sveriges hushåll presenterar - förutom regeringens bedöm-
ning - innehållet i EU-avtalet på ett sakligt korrekt
sätt, låt vara att framställningen av utrymmesskäl med
nödvändighet måste hållas kortfattad och översiktlig. För
dem som vill fördjupa sig i olika delfrågor finns ett om-
fattande och rikhaltigt material att tillgå, som vi också
hänvisar till i broschyren - och då inte minst rege-
ringens proposition till riksdagen (1994/95:19), som in-
nehåller själva avtalstexten och kommentarer om innebör-
den för svensk del även i detalj.

Låt mig så kommentera de enskilda frågor som nej-organi-
sationerna särskilt tar upp i brevet med bilaga.

Ifylles av postexp
1 Avwnt med			1 Avundn daturn 1 bign
1 sv kurir 1 1 uti kurir	1 1 luftpost	(3 v«nl'Q post	I r ■

510

1. Miliöoarantin

Förhandlingsresultatet vad gäller miljönormer innebär att
Sverige kommer att kunna behålla strängare bestämmelser
på sådana områden där EU i dag har lägre krav. EU har som
bekant förbundit sig att under en period om fyra år se
över sin lagstiftning. Syftet med denna översyn är att
skärpa EU-reglerna. Väl att märka: som EU-medlem kommer
vi att medverka i denna översyn. Skulle EU inte enas om
en skärpning av reglerna inom fyraårsperioden kommer
Sverige att kunna åberopa den s.k. miljögarantiparagra-
fen, dvs. Romfördragets artikel 100 A:4. Detta framgår av
anslutningsavtalet som på denna punkt säger att hela
regelverket skall gälla för Sverige på samma villkor som
för nuvarande medlemsstater, dvs. miljögarantin kan
tillämpas också av oss.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 14.2

Miljögarantin är kopplad till beslutsprocessen i EU och
vi har därför för tydlighetens skull gemensamt med EU
slagit fast att översynsprocessen ska just leda till
beslut - så att vi därigenom vid behov lättare ska kunna
åberopa miljögarantin. Självfallet förutsätts miljöskyd-
det vara väl underbyggt, vilket vi bedömer vara fallet
beträffande de svenska miljöreglerna.

na kan vara förvissade om att vi inte kommer att medverka
i beslut som innebär sänkta normer för vår del, ej heller
att tveka att i händelse av oenighet efter en översyn
åberopa artikel 100:A 4.

skyddsnivå på miljöområdet kommer alltså inte att accep-
teras.

Nej-organisationer-

Någon sänkning av vår nationella

f ramgår

inte minst av EG-kom-

Att miljögarantin fungerar
missionens beslut denna vecka att godkänna Tysklands krav
på att behålla strängare nationella regler för impregne-
ringsmedlet pentaklorfeno 1 (PCP) just med hänvisning till
miljögarantin. En svensk vetenskaplig rapport låg till
Kommissionen tillkännagav också att
överväger ett totalförbud för PCP, vilket kan ses som
led i den översyn av kemikaliereglerna som EU åtagit
att genomföra enligt avtalet med Sverige. Det lönar
alltså att samarbeta på miljöområdet inom EU-ramen,
Sverige således får ett klart

vi stannar utanför.

grund för beslutet,
man
ett
sig
sig
där

större inflytande än om

EMU

eller de övriga ansö-

Det är riktigt att varken Sverige
karländerna i förhandlingarna begärde några undantag från
en medverkan i det framväxande ekonomisk-politiska och
monetära samarbetet, det som en dag förväntas leda fram
till slutstegen i en ekonomisk och monetär union. Skälet
till vårt ställningstagande är enkelt: det är enligt
regeringens uppfattning ett klart svenskt intresse att
delta i detta samarbete. Utvecklingen på finans- och
valutamarknaderna under senare tid visar tydligt hur sår-
bar en liten ekonomi och en liten valuta är. Mera
mindre
för att få ned räntan och minska risken för valutachocker

inte
internationellt samarbete behövs på detta område

Vad så gäller den fråga som specifikt tas upp i brevet -

511

den svenska riksdagens roll - har vi från svensk sida
liksom Tyskland, Nederländerna och Norge klargjort att

1994/95 :KU30

Underbilaga 1

Sverige, dvs. ytterst riksdagen, ska ta slutlig stäl lning till bilaga A 14.2
till övergången till den tredje och sista fasen av EMU,
dvs. gemensam valuta och centralbank först när den frågan
blir aktuell. Vår deklaration i saken, som har protokoll-
förts i utvidgningskonferensen, har inte mött några in-
vändningar, lika lite som de tyska, nederländska eller
norska förbehållen av motsvarande innebörd har ifråga-
satts av övriga EU-länder.

3. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Enhälligheten som princip vid alla beslut om gemensamma
aktioner inom utrikes- och säkerhetspolitiken är entydigt
fastslagen i EU:s regelverk.

Att parterna sedan är överens om att så långt möjligt
säkra enighet är en naturlig målsättning men garanterar
ingalunda att man faktiskt lyckas. Vi sätter själva grän-
sen för hur långt vi vill gå. Först när ett enhälligt
principbeslut föreligger kan genomförandets olika detal-
jer beslutas med kvalificerad majoritet.

Absolut glasklart är också att varje framtida fördrags-
ändring kräver enhällighet och godkännande i de nationel-
la parlamenten, alltså även i riksdagen. Det är alltså
Sverige - regering och riksdag - som självt bestämmer hur
vi i framtiden skall ställa oss till ett eventuellt för-
svarspolitiskt samarbete - ingen annan!

4. Den nationella regionalpolitiken

Vi har uppnått vårt förhandlingsmå1, nämligen att som
EU-medlem kunna bedriva en regionalpolitik med i stort
sett samma inriktning som i dag och med stöd av EU:s
strukturfonder av större omfattning än enligt EES-avta-
let. Detta innebär bl.a., vilket klart framgår av
broschyren, att transportstödet - som EG-kommissionen
särskilt godkänt i ett beslut den 1 juni - och annat stöd
även fortsättningsvis kan ges till våra prioriterade
stödområden. I broschyren sägs att "Sverige i allt
väsentligt har fått gehör för dessa krav". Detta står jag
för.

5. SystembQlgqet

Ja, Systembolaet blir kvar - förutsatt att en viss an-
passning görs av det sätt på vilket varor från olika,
leverantörer presenteras m.m. Det är innebörden av vår
skriftväxling med EG-kommissionen i dess egenskap av
rättsvårdande instans. Detaljhandelsmonopolet (Systembo-
laget) strider enligt kommissionens mening inte mot
regelverket,
dighet (ESA) kommit till samma slutsats. Kommissionens
yttrande har samma höga juridiska valör som när man dömer
i olika konkurrensärenden.

I dagarna har också EFTA:s övervakningsmyn-

Vi har sålunda fått gehör för ett

annat viktigt

förhand-

512

lingskrav, nämligen att själva få bestämma inriktningen
av vår alkoholpolitik. En eventuell domstolsprövning ak-
tualiseras först om någon part invänder mot Sveriges
tillämpning av hande 1smonopo1sreg 1erna.

Medlemsstaterna har för sin del utan invändningar accep-
terat en särskild protokollsanteckning i slutakten om att
de fått del av och informerats om skriftväxlingen. Man
har i UD-broschyren m.a.o. också här torrt om fotterna
när det sägs att Systembolaget blir kvar.

6. Offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen är inskriven i svensk grundlag och
har därmed det starkast tänkbara juridiska skyddet. Vår
deklaration hade som syfte att formellt klargöra detta
för EU-sidan. Att EU å sin sida säger att Sverige som
medlem förväntas följa EU-reglerna är självklart. Någon
kollision med svensk grundlag finns inte. Regeringen har
vid ett otal tillfällen betonat betydelsen av att största
möjliga öppenhet tillämpas i EU-sammanhang.

1994/95 :KU30

Underbilaga 1
till bilaga A 14.2

Jag vill avslutningsvis bestämt avvisa nej-organisatio-
nernas anklagelser att vi från UD:s sida skulle ägna oss
åt skönmålningar av det avtal som vi har förhandlat fram
med EU. Återigen: vi har fått gehör för alla väsentliga
förhandlingskrav - som var tuffa. EU-avtalet är ett bra
avtal som tål att lyftas fram i strålkastarljuset som det
är och utan skönmålningar.

Med vänlig hälsning

Ulf Dinkelspiel

33 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

513

UTRIKESDEPARTEMENTET

Handelsavddningni

1994/95 :KU 30

Underbilaga 2
till bilaga A 14.2

Stockholm 1994-01-19

Förfrågan om offert

Under mars månad kommer Sverige med stor sannolikhet att ha
förhandlat fram ett avtal om anslutning till den Europeiska
unionen. Så snart detta avtal är färdigt har vi på
Utrikesdepartementets handelsavdelning tänkt att ge ut en
skrift som presenterar avtalets innehåll och vilka konsekvens:
avtalet får för vårt land.

Det är viktigt att på ett lättfattligt sätt, i ord och bild,
beskriva detta avtal som alla svenskar ska ta ställning till.
Mottagare av skriften skall vara intresserad allmänhet, skolo:
partiorganisationer och journalister. Samtidigt som vi lansere
denna skrift publiceras också avtalet mer ingående i en så
kallad departementspromemoria.

Ni måste ha erfarenhet av att beskriva och förklara stora
frågor på ett lättfattligt sätt. Departementet bistår med fakt
medan ni lägger tonvikten pä grafisk utformning och pedagogisk
presentation. Ett förslag till disposition bifogas.

I vakten Fredsgatan 8 finns från och med torsdag den 21 janua:
1993 ett underlagsmaterial i form av dels den grönbok som
departementet nyligen givit ut om konsekvenserna av ett EU-
medlemskap, dels underlagsmaterial avseende de aktuella
miljöförhandlingarna att avhämta. Detta material ska ses som
exempel på "råmaterial" som ni får att presentera och
illustrera i broschyren.

Om ni är intresserade av delta i produktionen av denna skrift
vore jag tacksam för en offert senast den 28 januari 1994.
Offerten behöver inte innehålla en fullständig skiss på en
avtalskrift. Det viktiga är istället att ni presenterar era
tankar och reflektioner kring hur en sådan skrift utformas på
bästa sätt. Vi tänker oss en broschyr som är cirka 30-40 sidoi
i A5 format, men andra format kan givetvis diskuteras. I börjc
av vecka 4 ser jag gärna en muntlig kontakt om ni är
intresserade att medverka.

Frågor besvaras av mig eller Birgitta Ed, 08-763 32 51.

Vänliga hälsningar

Martin Haag

Pressekreterare, 08-763 31 65

Postadress Gatuadress

103 33 STOCKHOLM Fredsgatan 8

Telefon Fa»

763 1000 723 11 76(03)

Telex

10590 MINFOR S

514

Utrikesdepartementet

Europa- och utrikeshandelsministem

1994/95:KU30

Underbilaga 3
till bilaga A 14.2

Till

dig som ska delta

i folkomröstningen
om EU-medlemskapet

Stockholm i augusti

Frägan om svenskt medlemskap i EU är så viktig att riksdagen beslutat att den ska avgöras
av svenska folket i en folkomröstning, som äger rum den 13 november. Den fråga du ska
svara på är:

”Anser du att Sverige bör bli medlem i den Europeiska unionen i enlighet med avtalet
mellan Sverige och EU:s medlemsstater?”

Svarsalternativen är bara två: ja eller nej. Samtliga riksdagspartier är överens om att utslaget
i omröstningen avgör om Sverige ska bli medlem eller ej.

I den här skriften får du en redogörelse för det avtal som Sverige och EU:s medlemsländer
har kommit överens om efter drygt ett års förhandlingar. Det är utifrån detta avtal som alla
riksdagspartier utom vänsterpartiet bestämt sig för att det bästa för Sveriges framtid är ett
deltagande i det europeiska samarbetet genom medlemskap i EU.

Skriften försöker beskriva vad ett EU-medlemskap innebär för Sverige på olika områden.

På sidan 34 finns också information om vart du kan vända dig för att få veta mera.

Folkomröstningen blir avgörande för Sveriges utveckling under mycket lång tid. Därför är det
viktigt att var och en själv skaffar sig den kunskap som behövs för att säga ja eller nej till det
europeiska samarbetet som det utformas inom EU.

Många svenskar tvekar fortfarande, och efterfrågar mera information. Regeringen har därför
beslutat skicka ut den här skriften till alla hushåll. Den ger inte svar på alla frågor - men
förhoppningsvis på de viktigaste. Jag heppas du ger dig tid att läsa den. Det gäller din framtid.

Ditt ställningstagande är avgörande!

Med vänliga hälsningar

Ulf Dinkelspiel

Postadress
10333 STOCKHOLM

Gatuadress

Fredsgatan 8

Telefon

7631000

Fax

7231176(03)

Telex

10590 MINFC- "

515

Jjh Skatteförvaltningen

Riksskatteverket

Valenheten

Datum

Dnr

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.3

1995-03-07

1901-95/910

Riksdagens konstitutionsutskott

100 12 STOCKHOLM

Konstitutionsutskcttei

Ink. den

Dnr 35//?</- W'

Information till hushållen inför EU-omröstningen

Riksdagens konstitutionsutskott har bett om Riksskat-
teverkets (RSVs) kommentarer till vissa uppgifter från
Utrikesdepartementet och svar på vissa andra frågor
angående framställningen av en informationsbroschyr
till hushållen inför folkomröstningen om medlemskap i
Europeiska unionen. RSV lämnar följande kommentarer
och svar.

I ett beslut den 24 mars 1994 gav regeringen RSV i
uppdrag att vidta de förberedande åtgärder som behövs
inför en folkomröstning i EU-frågan.

För uppdraget gavs vissa förutsättningar bl.a.:

"samt att Riksskatteverket till varje hushåll skall
sända ut en informationsbroschyr som beskriver röst-
ningsförfarandet och i vilken det skall beredas plats
för information på tillsammans ca tolv sidor i A 4 -
format om det avtal regeringen träffat med EU:s med-
lemsstater om medlemskap i EU."

I de kontakter som förekom mellan RSV och Justitiede-
partementet redan när uppdraget gavs framstod det tyd-
ligt att det inte innebar ett krav på RSV att fram-
ställa den text som skulle fylla de tolv sidorna. Ut-
rikesdepartementet framstod redan då som den enda
instans som hade kompetens för detta.

När tiden för att framställa broschyren började närma
sig kontaktade RSVs valdirektör Vivan Nilsson den
handläggare i Justitiedepartementet som vid den tiden
svarade för valfrågor, hovrättsassorn Gunnar Lavett,
med frågan om det var bestämt vem som skulle svara för
att ta fram texten till de tolv sidorna. Han angav då
att texten skulle utarbetas inom Utrikesdepartementets
handelsavdelning(UD-H) och att departementsrådet Ha-
rald Sandberg kunde ge närmare besked om detta. När
Vivan Nilsson fick kontakt per telefon med Sandberg
hänvisade denne till sakkunnig Birgitta Ed som direkt
skulle ansvara för arbetet. Birgitta Ed kontaktades
och gav i sin tur namnet på ytterligare en tjänsteman,

Riksskatteverket, Ekonomiavdelningen

Postadress

171 94 SOLNA

Besöksadress

Triton väg en 21

Telefon
08/794 8000

Telefax
08/98 25 32

Telex

516

Skatteförvaltningen

Riksskatteverket

Valenheten

Datum

1995-03-07

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.3

Dnr

1901-95/910

departementssekreteraren Sven Olof Carlsson, som arbe-
tade med att skriva propositionen om Sveriges medlems-
skap i Europeiska unionen och som också skulle ta fram
en text till broschyren. Någon "begäran" från RSV be-
hövde inte framställas. Samtliga tjänstemän på UD-H
verkade helt införstådda med uppgiften redan vid den
första informella telefonkontakten.

Därefter översändes till Birgitta Ed per telefax en
uppgift om gällande produktionstider m.m. Ett ytter-
ligare krav som ställdes var att det på varje sida
klart skulle framgå vem som svarade för det sakliga
innehållet. Motsvarande uppgifter översändes per te-
lefax till Ja-sidans och Nej-sidans kanslier.

Vid senare kontakt med Birgitta Ed framkom att UD-H
redan var i färd med att framställa en något mer om-
fattande broschyr som tillsammans med ett brev un-
dertecknat av statsrådet Dinkelspiel skulle distri-
bueras till samtliga hushåll. RSV ifrågasatte då be-
hovet av att göra ännu en broschyr - dessutom med
mindre omfång - till hushållen. RSVs generaldirektör
Lennart Nilsson kontaktade därför statssekreteraren i
Justitiedepartementet Christer Thelin med frågan om
inte den delen i RSVs uppdrag från regeringen kunde
utgå. RSV hade därvid också kunnat konstatera att den
information som behövde gå ut till väljarna om val-
tekniska frågor gott kunde rymmas på röstkortens bak-
sida. Något uttryckligt behov av någon mer omfattande
information om valtekniska frågor fann RSV inte före-
ligga med hänsyn till att väljarna redan klarat av tre
val i september och i många fall också ett eller två
val i oktober.

Resultatet av detta blev att Thelin per telefon till
generaldirektören Nilsson medddelade att kravet på en
broschyr kvarstod. Efter ytterligare kontakter med
UD-H och sakkunnig Rolf Kroon i Statsrådsberedningen
kunde dock textens omfattning minskas till fyra sidor.

RSV anser sig, som framgår ovan, aldrig ha haft i upp-
drag att svara för något innehåll i de ursprungligen
tolv sidor som verket skulle bereda plats för. Verket
har hela tiden vänt sig till sin uppdragsgivare som i
det här fallet måste anses vara Justitiedepartementet
och handlat efter de anvisningar som getts därifrån.
Någon formell begäran om att ta fram en text har RSV
inte framfört. Någon tanke på att verket självt eller
någon annan, som inte Justitiedepartementet anvisat,
skulle göra texten har aldrig funnits.

517

•åvh Skatteförvaltningen

Riksskatteverket

Valenheten

Datum

1995-03-07

1994/95-.KU30

Bilaga A 14.3

Dnr

1901-95/910

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad

generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har
övrigt närvarit Informationschefen Thärnström och
valdirektören Nilsson, föredragande.

Lennart Nilsson

Vivan Nilsson

Bilaga

Kopia av den plan för framställningen
som översänts till Ed

518

Skatteförvaltningen

Valenheten

V Nilsson

08/764 8155

INFORMATION

Datum

1994-06-10

1994/95 :KU30

Bilaga A 14.3

Information till allmänheten inför folkomröstningen
den 13 november 1994

Enligt regeringsbeslut skall RSV producera och
distribuera en informationsbroschyr till hushållen
inför omröstningen den 13 november.

RSV skall enligt uppdraget från regeringen reservera
ca 12 sidor för information om avtalet.

Vidare har konstitutionsutskottet i sitt betänkande
över propositionen 1993/94:245 om folkomröstning om
EU-medlemskap uttalat som svar på en motion att det
bör ankomma på RSV att bedöma om broschyren kan
utvidgas så att ja-sidan och nej-sidan kan få plats
för var sin kortfattad plädering.

RSVs plan för framställning av broschyren

Alt 1:

Godkänd text lämnas till RSV senast vecka 30
(25 - 29 juli) .

I så fall ombesörjer RSV sättning, typografisk
utformning och lämnar korrektur åter till någon
utsedd korrekturansvarig. Personal måste finnas
tillgänglig hos de som levererar material under
veckorna 31-37 för ev frågor som kan uppstå vid
framställningen.

Alt 2 :

Färdigt filmmaterial levereras till RSV senast
vecka 37.

Den som svarar för textinnehållet ombesörjer själv
sättning och layout på ifrågavarande sidor. RSV
svarar för omslaget (fram - och baksida).

Därefter görs reproarbetet veckorna 38-39, och
tryckning under veckorna 40-41 varefter distribution
till hushållen sker vecka 42 (i anslutning till att
röstkorten och röstsedlarna kommer till väljarna).

RIKSSKATTEVERKET, Ekonomiavdelningen
Postadress Gatuadress

171 94 SOLNA Tritonvägen 21

__519

Telefon Telefax Telex

08-764 80 00 08-98 25 32 11621 RSVI S

Skatteförvaltningen

1994/95:KU30

Bilaga A 14.3

Dnr

1994-06-10

Ett lämpligt omfång på broschyren vore enligt RSvs
mening 16 sidor. Framsida med bild av röstsedlarna
och innehållsförteckning, 12 sidor för avtalstext,
1 sida vardera för ja och nej samt baksida för
RSVs information om hur röstningen går till. Om
denna disposition av utrymmet inte är tillräcklig
måste omfattningen bli totalt 20 sidor.

Vivan Nilsson

520

1994/95:KU30

Bilaga A 15.1

TILL KONSTITUTIONSUTSKOTTET

Kcr.i.iiw.

Ink.

Dnr ött /9V-95-

Ang. offentlighetslagstiftningens tillämplighet for EU-handlingar och regeringens
och Statsrådet Olssons m fl hantering av frågan i samband med EU-handlingar om
herbicidresistent raps.

Jordbruksverkets hemlighållande av EU-papper har under hösten -94 varit föremål för
diskussion och viss kritik i media. Emellertid har just detta ärende om EU-handlingama
kring herbicidresistent raps, enligt tidningen Land, också hanterats av regeringen.
Regeringen har, enligt Land Lantbruk nr 39 30 sep. 1994, efter formell förfrågan vägrat
lämna ut dessa papper.

Handlingarna ifråga var upprättade av Naturvårdsverkets representant vid ett EU-möte
och sedan utsända till ett antal svenska myndigheter och regeringsorgan. Dåvarande
Jordbruksminister Karl-Erik Olsson ansåg bl a , också enligt tidningen Land, att ett
offentliggörande skulle omöjliggöra förtroliga samrådsmöten i framtiden. Karl-Erik
Olsson har vidare anfört att handlingarna är att betrakta som minnesanteckningar och
arbetsmaterial för internt bruk och därför inte kan vara offentligt material.

Min bedömning är att handlingen ifråga enligt svensk tryckfrihetsförordning tveklöst är
att betrakta som allmän handling. För sakfrågan är det också viktigt att känna till att
denna typ av handlingar i EU-sammanhang är mycket vanliga och kanske omfattar
huvuddelen av det material som kommer att strömma in till svenska departement och
myndigheter vid ett medlemsskap i EU. Allmänintresset av ett klarläggande om vad som
egentligen gäller i offentlighetshänseende är därför mycket stort.

I samband med den debatt som uppstod i media upprättades dessutom från
statsrådsberedningen och/eller regeringen en promemoria som sändes ut till
regeringskansliet och svenska myndigheter ang. hanteringen av handlingar från EU.
Regeringens och statsrådens (Olsson m fl) hantering, uttalanden och dessa PM har dock,
enligt min åsikt, sammantaget snarare ökat än minskat oklarheten om vilka regler som
egentligen gäller för offentliggörande och sekretess ang. EU-handlingar. Hanteringen av
det aktuella ärendet står dessutom i skarp kontrast till den bild som samma regering
lämnat i bl a EU-propositionen (1994/95:19) ang. offentlighetsprincipens tillämpning.

Undertecknad anmäler ovanstående ärende till konstitutionsutskottet för att:

1. klarlägga sakfrågan kring vilka offentlighets- och sekretessregler som ska gälla i
Sverige för EU-handlingar av denna typ.

2. granska huruvida regeringens och statsrådet Olssons m fl hantering och uttalanden i
den aktuella frågan är korrekta och i enlighet med den praxis och lagstiftning som
utskottet anser ska gälla.

12 oktober 1994

Peter Eriksson

Ledamot av konstitutionsutskottet

521

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1994-09-15

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.2

13 1(2)

Årandtbsuck ning

Klas Sjöland

Tidningen Land

105 33 STOCKHOLM

Begäran att

få ta del av allmänna

handlingar

Regeringens beslut

Regeringen bifaller Er begäran såvitt avser EG-dokumen-
ten. Begäran avslås såvitt avser själva minnesanteck-
ningarna .

Ärendet

Ni har hos Jordbruksdepartementet begärt att få ta del
av följande handlingar, som är dagtecknade den 11 och
12 juli 1994.

1. Minnesanteckningar från andra mötet med kommittén
för innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer (Direktiv 90/219/EEG),

2. Minnesanteckningar från tionde mötet med kommittén
för behöriga myndigheter för direktiv 90/219/EEG,

3. Minnesanteckningar från kommittén om frisläppande av
genetiskt modifierade organismer i miljön (Direktiv
90/220/EEG) .

Till minnesanteckningarna är fogade vissa EG-dokument.

Ärendet har överlämnats till regeringen.

Skälen för regeringens beslut

Regeringen finner att själva minnesanteckningarna inne-
håller sådana uppgifter som avses i 2 kap. 1 § första
stycket sekretesslagen (1980:100). Det står inte klart
att uppgifterna kan röjas utan att detta stör Sveriges
mellanfolkliga förbindelser. Hinder mot utlämnande av
minnesanteckningarna föreligger därför. Motsvarande

Postadress
103 33 Stockholm

Besöksadress
Drouninggatan 21

Telefon växel 08-763 1000

Telefax 08-206496

Telex 15681 MINAGRIS

522

hinder föreligger inte beträffande de till minnesanteck-
ningarna fogade EG-dokumenten.

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.2

På regeringens vägnar

Karl Erik Olsson

Madeleine Emmervall

Kopia till

Statsrådsberedningen

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementets handeIsavdelning
Miljö- och naturresursdepartementet
Gentekniknämnden

Delegationen i Bryssel
Läkemedelsverket

Statens jordbruksverk

Fiskeriverket

Statens livsmedelsverk

Arbetarskyddsstyrelsen

Statens naturvårdsverk

Kemikalieinspektionen

523

STATSRÅDSBEREDNINGEN
Rättschefen

1994-09-23

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.3

Till expeditionscheferna

EU.-handjjngar och offentlighet

Härmed översänds en promemoria om hanteringen av EU-
handlingar i regeringskansliet. Tanken är att den
skall vara till ledning bl.a. vid bedömningen av
sekretessfrågor.

Innehållet kan vara av intresse också för de förvalt-
ningsmyndigheter inom departementets ansvarsområde
som arbetar med EU-frågor. Enligt min mening skulle
det därför vara av värde om Du som information
översände en kopia av promemorian till dessa

524

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen Bengt-Åke Nilsson

1994-09-23

1994/95:KU30

Bilaga A 15.3

PROMEMORIA

om hanteringen i regeringskansliet av handlingar från EU

Som en följd av att avtalet om Sveriges anslutning till EU kunde undertecknas
den 24 juni 1994 har EU-sidan gett Sverige möjlighet att under tiden fram till
medlemskap - eller till dess det står klart att Sverige inte kommer att ratificera
avtalet - förbereda sig för ett medlemskap genom att medverka i EU-arbetet
tillsammans med medlemsländerna, dock utan beslutanderätt. Under denna tid
låter EU-sidan Sverige få ta del av merparten av det relevanta berednings- och
beslutsunderlag som EU-statema själva har tillgång till.

Det sagda innebär att regeringskansliet redan nu får ta emot sådana handlingar
som vid en svensk anslutning till EU kommer att överlämnas hit som en på
medlemskapet grundad rättighet. Därmed aktualiseras två spörsmål om
offentlighetsprincipens tillämpning på de EU-handlingar som, ofta via Sveriges
EG-delegation, nu kommer in till regeringskansliet. Det gäller dels frågan om
vilka handlingar som bör registreras, dels frågan i vilken utsträckning sekretess
gäller för uppgifterna i handlingarna.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet arbetar för närvarande med att söka
utveckla gemensamma rutiner m.m. för hanteringen av flödet av handlingar
från EU. Tills vidare bör viss vägledning kunna inhämtas av följande
synpunkter.

I. Registrering

EU-handlingar som utifrån kommer in till departementen är i princip allmänna
handlingar, vilka skall registreras. Även handlingar som ett EU-organ
överlämnar direkt till en enskild tjänsteman, t.ex. i hans egenskap av deltagare
i en arbetsgrupp, är allmänna handlingar. Undantag från denna regel kan,
sedan Sverige blivit medlem i EU, gälla om handlingen överlämnas till
tjänstemannen i hans personliga egenskap av expert eller rådgivare åt
exempelvis EG-kommissionen. Ett kriterium på att det är fallet kan vara att
kommissionen och inte departementet utsett honom och att tjänstemannen inte
är fritt utbytbar mot någon annan tjänsteman i motsvarande befattning.

Allmänna handlingar som inte är hemliga behöver inte alltid registreras. För
frågan om vad som bör registreras är handlingens karaktär av allmän eller icke
allmän således inte något helt ändamålsenligt kriterium. Avgörande är
handlingens karaktär och behovet av att hålla god ordning på pappersflödet.

525

Sådana EU-handlingar som det uppenbart inte skulle vara någon mening med
att registrera skulle därmed kunna avskiljas i anslutning till den dagliga
postöppningen, utan att man därvid behöver närmare överväga om handlingen
är allmän eller inte. Exempel på sådana handlingar kan vara: pressklipp,
pressmeddelanden, mötesmeddelanden och andra handlingar av betydelse
enbart för dem som ingår i t.ex. en arbetsgrupp, handlingar som redan är
publicerade i EGT samt allmänt informationsmaterial som inte föranleder
någon särskild handläggning.

Det kan i sammanhanget noteras att en handling som kommer in till ett
departement först efter det att den tidigare blivit allmän och registrerats någon
annanstans inom regeringskansliet (t.ex. i UD) i och för sig inte behöver
registreras i det departementet, såvida inte handläggningen sker där. Varje
exemplar av en handling behöver naturligtvis inte heller registreras på vatje
enhet som får tillgång till handlingen för kännedom eller såsom arbetsmaterial.
Registrering kan däremot inte underlåtas med hänvisning till att en handling
redan blivit allmän vid EG-delegationen, eftersom delegationen inte utgör en
del av regeringskansliet.

II. Sekretess

När en EU-handling kommer in till regeringskansliet är den rättsliga
utgångspunkten att den är hemlig om det inte står klart att ett offentliggörande
kan ske utan att detta stör förbindelserna med EU och dess medlemsstater,
alltså en presumtion för sekretess. Det framgår av 2 kap. 1 § första stycket
sekretesslagen, som är det lagrum som exklusivt tillvaratar behovet av s.k.
utrikessekretess.

Inom regeringskansliet pågår ett beredningsarbete på grundval av ett
utredningsbetänkande (SOU 1994:49) om ändringar i utrikessekretessreglema.
Utredaren har - bl.a. i syfte att öka graden av öppenhet i statsförvaltningen när
det gäller EU-samarbetet - föreslagit att det införs ett för regeringskansli och
övriga myndigheter enhetligt rakt skaderekvisit, vilket innebär att sekretess
föreligger bara om det kan antas att viss skada uppkommer om uppgiften röjs
(presumtion för offentlighet). Regeringen har deklarerat som utgångspunkt an
största möjliga öppenhet skall tillämpas om Sverige blir medlem i EU. De
nuvarande reglerna kommer dock inte att ändras förrän tidigast den 1 januari
1995. För EU-handlingar som under återstoden av år 1994 kommer in till
regeringskansliet gäller alltså fortfarande en presumtion för att uppgifterna i
handlingarna är hemliga.

Det bör i detta sammanhang framhållas det i och för sig självklara förhållandet
att sekretessprövningen i vaije särskilt fall skall göras enligt svensk lag. Vilken
grad av hemligbeteckning som en handling har åsatts av någon av EU:s
institutioner har alltså inte någon självständig rättslig betydelse. En annan sak
är att ett EU-organs önskan eller som villkor formulerade begäran att en
handling skall behandlas konfidentiellt kan få betydelse vid den prövning som
görs i Sverige av om ett offentliggörande skulle störa förbindelserna med det
berörda EU-organet eller med någon medlemsstat.

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.3

526

Det bör vidare understrykas att bestämmelsen om utrikessekretess tar hänsyn
till landets intresse av stömingsfria mellanfolkliga förbindelser.
Utrikessekretess får således inte komma i fråga enbart därför att enskilda
tjänstemän i EU-organisationerna eller i medlemsstaterna kan tänkas ogilla ett
offentliggörande och att samarbetet med dem därför riskerar att försämras. Jfr
Corell m.fl. Sekretesslagen: ”Att mindre störningar eller irritationer inom ett
annat lands ledning inte kan uteslutas, om uppgifter lämnas ut, skall således i
regel inte föranleda sekretess".

Något som bör understrykas är att sekretess i princip inte kan gälla för en
handling som sådan utan endast för de uppgifter som handlingen innehåller.
Det kan således finnas ett utrymme för att offentliggöra delar av en i övrigt
hemlig EU-handling. Fall kan tänkas då det räcker med en lätt retusch av
materialet för att det skall kunna lämnas ut till allmänheten, exempelvis i
situationer då det som är hemligt endast utgörs av uppgifter om vilka
medlemsstater som står bakom en reservation till en beslutad ståndpunkt.

Det bör också observeras att 1 kap. 5 § sekretesslagen ger en vidsträckt
möjlighet att lämna ut hemliga uppgifter till exempelvis en intresseorganisation
om det finns behov av att från det hållet inhämta synpunkter på materialet,
t.ex. som ett led i en sedvanlig remissbehandling. En annan metod som kan
komma till användning i remissammanhang är att yttrande begärs över en av
myndigheten gjord egen version, som mer eller mindre utförligt redogör för
innehållet i det hemliga materialet.

Det finns ett mycket begränsat antal EG-rättsakter som anger att
medlemsstaterna skall utse viss behörig mottagare av handlingar från
exempelvis EG-kommissionen. I den mån regeringen utser en tjänsteman inom
regeringskansliet till att fullgöra denna funktion kan det tänkas att denne ställs
inför frågan att underteckna en försäkran om att förfara på visst sätt med
handlingarna från sekretessynpunkt. Även om undertecknandet av en sådan
försäkran inte skulle få någon självständig rättslig betydelse får förfarandet
ändå betraktas som olämpligt, eftersom det kan ge det felaktiga intrycket att
förbindelsen tar över de regler som gäller enligt den svenska
offentlighetslagstiftningen. Tjänstemannen bör därför avvisa en eventuell
begäran om att skriva på en förbindelse om tystnadsplikt med hänvisning till
att han är bunden av de svenska bestämmelserna för offentliganställda.

De EU-handlingar som hittills inkommit till regeringskansliet har som regel
varit åsatta någon form av hemligbeteckning. Mest vanligt är restricted = den
svagaste graden. Vidare förekommer confidential och secret.

Handlingar som har beteckningen confidential eller secret synes inte böra
orsaka några praktiska sekretessproblem. Dessa handlingar innehåller nästan
alltid uppgifter av sådan karaktär att ett offentliggörande av dem via regeringen
skulle skada förhållandet till EU-organen och/eller medlemsstaterna.

1994/95-.KU30

Bilaga A 15.3

527

Beteckningen restricted åsätts EU-handlingama mer eller mindre rutinmässigt,
oavsett handlingens innehåll. Beträffande dessa handlingar finns ett betydande
rättsligt utrymme för svensk öppenhet. Det bör alltså inte komma i fråga att
rutinmässigt sekretessbelägga handlingar som EU-organen betecknat som
restricted. Emellertid måste, som tidigare nämnts, en av EU-organen gjord
sekretessbedömning ingå som ett moment vid den sekretessprövning som görs
i Sverige.

Danmark är, vid sidan av Nederländerna, det land inom EU som starkast
verkar för ökad öppenhet i EU-arbetet. Tidigare gällde i Danmark att alla EU-
handlingar var undantagna från s.k. aktinsyn. Den ökade öppenhet som präglar
den nuvarande danska lagstiftningen kan i stora drag sägas innebära följande.
(Redogörelsen gäller i första hand dokument hänförliga till rådets
arbetsgrupper, men torde ha giltighet även för en stor del av EU-samarbetet

1 övrigt).

1. Handlingar som avslöjar yttranden och ståndpunktstaganden från enskilda
företrädare för medlemsländerna (och för närvarande även Finland, Norge,
Sverige och Österrike) — behandlas som förtrolig information; aktinsyn
medges inte.

2. Handlingar under arbete, t.ex. utkast till direktivförslag, — behandlas som
förtrolig information; aktinsyn medges inte. (Man kan i det fallet i viss mån
jämföra med vad som gäller för delningar inom vårt regeringskansli).

3. Annat material, t.ex. kallelser och dagordningar, som snarare rör procedur-
än substansfrågor samt rapporter och dokumentation som ej hör till p. 1 och

2 (här avses bl.a. rapporter, utredningar och annat faktamaterial som
rådsarbetsgruppema inhämtat utifrån samt över huvud sådant material vars
offentliggörande bedöms kunna ske utan skada för arbetet inom grupperna) —
behandlas som öppen information; aktinsyn medges. Detsamma gäller
naturligtvis - och då inte bara i rådsarbetsgruppema - allt material som EU-
organen själva behandlar som öppen information, t.ex. slutliga förslag som
kommissionen överlämnat till rådet.

För Sveriges del synes den praxis som sålunda tillämpas i Danmark ligga väl
i linje med våra nu gällande regler. Om dessa, såsom föreslagits, ändras i
liberaliserande riktning kan det, sedan Sverige blivit medlem i EU, vara
möjligt att ta ytterligare ett steg mot ökad öppenhet beträffande EU-
handlingama.

1994/95:KU30

Bilaga A 15.3

528

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen Bengt-Åke Nilsson

1995-02-22

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.4

PROMEMORIA

om hanteringen i regeringskansliet av handlingar från EU

Sverige fick redan under andra halvåret 1994, via Brysselrepresentationen, ta
del av merparten av det berednings- och beslutsunderlag i rådsproceduren som
EU-statema själva hade tillgång till. Allt sådant underlag överlämnas fr.o.m.
den 1 januari 1995 till Sverige som en på medlemskapet grundad rättighet.

I september 1994 upprättades inom Statsrådsberedningen en promemoria om
offentlighetsprincipens tillämpning på de EU-handlingar som kom in till
regeringskansliet. I promemorian behandlas dels frågan om vilka handlingar
som bör registreras, dels frågan i vilken utsträckning sekretess gäller för
uppgifterna i handlingarna.

Det finns nu anledning att på grundval av de erfarenheter som härefter vunnits
och mot bakgrund av de lättnader i den s.k. utrikessekretessen som gäller
fr.o.m. den 1 januari 1995 ge en aktualiserad vägledning för hanteringen i
regeringskansliet av handlingar från EU.

I. Registrering

EU-handlingar som utifrån kommer in till departementen är i princip allmänna
handlingar, vilka skall registreras. Även handlingar som ett EU-organ
överlämnar direkt till en enskild tjänsteman, t.ex. i hans egenskap av deltagare
i en arbetsgrupp, är allmänna handlingar. Undantag från denna regel kan gälla
om handlingen överlämnas till tjänstemannen i hans personliga egenskap av
expert eller rådgivare åt exempelvis EG-kommissionen. Ett kriterium på att det
är fallet kan vara att kommissionen och inte departementet utsett honom och
att departementet eller regeringen inte fritt kan byta ut honom mot någon annan
tjänsteman i motsvarande befattning.

529

34 Riksdagen 1994195. 4saml. Nr 30. Del 2.

Sådana EU-handlingar som uppenbart är av liten betydelse för
regeringskansliets verksamhet behöver inte registreras. Exempel på sådana
handlingar är pressklipp, pressmeddelanden, mötesmeddelanden och andra
handlingar av betydelse enbart för dem som ingår i t.ex. en arbetsgrupp,
handlingar som redan är publicerade i EGT samt allmänt informationsmaterial
som inte föranleder någon särskild handläggning.

En handling som kommer in till ett departement först efter det att den tidigare
blivit allmän och registrerats någon annanstans inom regeringskansliet (t.ex.
i UD) behöver i och för sig inte registreras i det departementet, såvida inte
handläggningen sker där. Vaije exemplar av en handling behöver naturligtvis
inte heller registreras på vaije enhet som får tillgång till handlingen för
kännedom eller såsom arbetsmaterial. Registrering kan däremot inte underlåtas
med hänvisning till att en handling redan blivit allmän vid EU-
representationen, eftersom representationen inte utgör en del av
regeringskansliet.

I fråga om diarieföring, kommunikation, dokumenthantering, databassökning

m. m. av EU-handlingar pågår fortfarande ett utvecklingsarbete i syfte att
åstadkomma ändamålsenliga lösningar och gemensamma rutiner inom
regeringskansliet.

n. Sekretess

När en EU-handling kommer in till regeringskansliet är den rättsliga
utgångspunkten att den är offentlig men att den kan vara hemlig om det kan
antas att ett offentliggörande stör förbindelserna med EU och dess
medlemsstater eller på annat sätt kan skada Sverige. Detta framgår av den
sedan den 1 januari 1995 gällande lydelsen av 2 kap. 1 § första stycket
sekretesslagen (1980:100), som är det lagrum som exklusivt tillvaratar behovet
av s.k. utrikessekretess.

Sekretess för EU-handlingar föreligger alltså numera bara om det kan antas att
viss skada uppkommer om uppgiften röjs (presumtion för offentlighet).
Tidigare gällde inom regeringskansliet i stället en presumtion för sekretess.
Ändringen är ett uttryck för riksdagens och regeringens vilja att största möjliga
öppenhet skall tillämpas när Sverige blivit medlem i EU (se prop.
1994/95:112, bet. 1994/95:KU 18). Regeringen uttalade i propositionen (s. 31)
att ändringen innebär en viktig omläggning av utrikessekretessens tillämpning
i Sverige och att det är regeringens avsikt att tillämpningen skall ske på ett sätt
som åstadkommer en så långt gående öppenhet som över huvud taget är möjlig
utan att det skadar vårt land. Regeringens tillämpning av den nya regeln
förmodades också kunna bli vägledande för myndigheternas tillämpning av

1994/95:KU30

Bilaga A 15.4

530

utrikessekretessen när det gäller EU-frågor. Svenska folkets berättigade krav
på insyn i sådana frågor angavs för regeringens del komma att väga mycket
tungt vid bedömningen.

Det bör i detta sammanhang framhållas det i och för sig självklara förhållandet
att sekretessprövningen i vaije särskilt fall skall göras enligt svensk lag. Vilken
grad av hemligbeteckning som en handling kan ha åsatts av någon av EU:s
institutioner har alltså inte någon självständig rättslig betydelse. En annan sak
är att ett EU-organs önskan, eller som villkor formulerade begäran att en
handling skall behandlas konfidentiellt, kan fä betydelse vid den prövning som
görs i Sverige av om ett offentliggörande skulle störa förbindelserna med det
berörda EU-organet eller med någon medlemsstat.

Utgångspunkten att sekretessfrågan avgörs uteslutande enligt nationell svensk
lag gäller inte undantagslöst. Den får modifieras såtillvida som det i
grundfördragen och i EG:s förordningar kan finnas direkt tillämpliga
sekretessbestämmelser som måste beaktas vid sekretessbedömningen. När det
gäller grundfördragen kan nämnas att sådana bestämmelser finns i artikel 214
i Romfördraget och i artiklarna 13, 24 och 194 i Euratomfördraget. I
förordningarna finns direkt tillämpliga bestämmelser om tystnadsplikt för
berörda EG-tjänstemän och för funktionärer vid nationella tillsynsmyndigheter.
Dessa bestämmelser brukar emellertid vara mycket allmänt hållna. De kan t.ex.
ange att tystnadsplikt råder i fråga om sekretessbelagd information samtidigt
som det lämnas till den nationella lagstiftningen att avgöra vilken information
som skall vara sekretessbelagd. Vidare finns det i den s.k. arkivförordningen,
(EEG) nr 354/83, bestämmelser om allmänhetens tillgång till Europeiska
gemenskapens och Euratoms historiska arkiv.

Det bör vidare understrykas att bestämmelsen om utrikessekretess tar hänsyn
till landets intresse av stömingsfria mellanfolkliga förbindelser.
Utrikessekretess får således inte komma i fråga enbart därför att enskilda
tjänstemän i EU-organisationema eller i medlemsstaterna kan tänkas ogilla ett
offentliggörande och att samarbetet med dem därför riskerar att försämras. Jfr
Corell m.fl. Sekretesslagen: "Att mindre störningar eller irritationer inom ett
annat lands ledning inte kan uteslutas, om uppgifter lämnas ut, skall således i
regel inte föranleda sekretess".

Det bör också framhållas att sekretess i princip inte kan gälla för en handling
som sådan utan endast för de uppgifter som handlingen innehåller. Det kan
således finnas ett utrymme för att offentliggöra delar av en i övrigt hemlig EU-
handling, t.ex. handlingens första sida om den inte innehåller någon skadlig
information. Detta har den fördelen att den som begärt utlämnande får
bekräftat att den aktuella handlingen finns och att den är registrerad. Fall kan

1994/95: KU30

Bilaga A 15.4

531

också tänkas då en handling kan lämnas ut till allmänheten efter en lätt retusch,
såsom i situationer då det som är hemligt endast utgörs av uppgifter om vilka
medlemsstater som står bakom en reservation till ett rådsbeslut.

Det bör också observeras att 1 kap. 5 § sekretesslagen ger en möjlighet att
lämna ut hemliga uppgifter till exempelvis en intresseorganisation om det finns
behov av att från det hållet inhämta synpunkter på materialet, t.ex. som ett led
i en sedvanlig remissbehandling. En annan metod som kan komma till
användning i remissammanhang är att yttrande begärs över en av myndigheten
gjord egen version, med en mer eller mindre utförlig redogörelse för innehållet
i det hemliga materialet.

Det finns ett mycket begränsat antal EG-rättsakter som anger att
medlemsstaterna skall utse viss behörig mottagare av handlingar från
exempelvis EG-kommissionen. I den mån regeringen utser en tjänsteman inom
regeringskansliet att fullgöra denna funktion kan det tänkas att denne ställs
inför frågan att underteckna en försäkran om att förfara på visst sätt med
handlingarna från sekretessynpunkt. Även om undertecknandet av en sådan
försäkran inte skulle få någon självständig rättslig betydelse får förfarandet
ändå betraktas som olämpligt, eftersom det kan ge det felaktiga intrycket att
förbindelsen tar över de regler som gäller enligt den svenska
offentlighetslagstiftningen. Tjänstemannen bör därför avvisa en eventuell
begäran om att skriva på en förbindelse om tystnadsplikt med hänvisning till
att han är bunden av de svenska bestämmelserna för offentliganställda.

De EU-handlingar som kommer in till regeringskansliet är - bortsett från enkla
mötesmeddelanden och liknande - som regel åsatta någon form av
hemligbeteckning. Mest vanligt är restricted (restreint) = den svagaste graden.
Vidare förekommer confidential och secret.

Handlingar som har beteckningen confidential eller secret orsakar som regel
inte några praktiska sekretessproblem. Dessa handlingar innehåller nästan alltid
uppgifter av sådan karaktär att ett offentliggörande av dem via regeringen
skulle skada förhållandet till EU och/eller medlemsstaterna.

Beteckningen restricted (restreint) åsätts EU-handlingama mer eller mindre
rutinmässigt, oavsett handlingens innehåll. Beträffande dessa handlingar finns
emellertid en betydande rättsligt utrymme för svensk öppenhet. Det bör alltså
inte komma i fråga att rutinmässigt sekretessbelägga handlingar som EU-
organen betecknat som restricted (restreint). Emellertid måste, som tidigare
nämnts, en av EU-organen gjord sekretessbedömning ingå som ett av flera
moment vid den sekretessprövning som görs i Sverige.

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.4

532

Danmark är, vid sidan av Nederländerna, det land inom EU som starkast
verkat för ökad öppenhet i EU-art>etet. Tidigare gällde i Danmark att alla EU-
handlingar var undantagna från s.k. aktinsyn. Den ökade öppenhet som präglar
den nuvarande danska lagstiftningen kan i stora drag sägas innebära följande.
(Redogörelsen gäller i första hand dokument hänförliga till rådets
arbetsgnjpper, men torde ha giltighet även för en stor del av EU-samarbetet

1 övrigt).

1. Handlingar som avslöjar yttranden och ståndpunktstaganden från enskilda
företrädare för medlemsländerna behandlas som förtrolig information; aktinsyn
medges inte.

3. Annat material, t.ex. kallelser och dagordningar, som snarare rör procedur-
än substansfrågor samt rapporter och dokumentation som ej hör till p. 1 och

Den praxis som sålunda tillämpas i Danmark angavs i Statsrådsberedningens
PM i september 1994 ligga väl i linje med våra egna regler. Sedan
bestämmelserna om utrikessekretess från årsskiftet ändrats i liberaliserande
riktning samtidigt som Sverige blivit medlem i EU bör det vara möjligt att ta
ytterligare steg i riktning mot ökad öppenhet. I det avseendet kan bl.a. följande
omständigheter vara av betydelse.

Riksdagens roll i beredningsprocessen medför ökad öppenhet

Regeringen har genom lagen (1994:1651) om ändring i riksdagsordningen
ålagts en långtgående informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen
i EU-frågor och då i första hand gentemot riksdagens EU-nämnd. De närmare
formerna härför är ännu inte helt fastlagda, men det står redan nu klart att
denna skyldighet inte alltid kan fullgöras utan att regeringen tillhandahåller
promemorior och annat material som i viss omfattning innehåller uppgifter som
enligt tidigare praxis omfattats av sekretess.

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.4

533

De handlingar som regeringen överlämnar till EU-nämnden blir där allmänna
handlingar och är i princip underkastade samma sekretessregler som gäller i
regeringskansliet. Från EU-nämnden har inhämtats att den förväntar sig att
kunna offentliggöra det inkomna materialet. Vidare kommer stenografiska
anteckningar att göras av den muntliga information som EU-nämnden vid sina
sammanträden får av företrädare för regeringen. Anteckningarna kommer att
skrivas ut och blir, sedan de justerats, allmänna handlingar. I den mån
utskrifterna innehåller uppgifter som omfattas av utrikessekretess får dessa
uppgifter inte offentliggöras. Nämndens ambition är emellertid att viss tid efter
ett sammanträde offentliggöra utskrifterna i så komplett skick som möjligt.

Tjänstemän i regeringskansliet måste alltså räkna med att uppgifter som
förmedlas till riksdagens EU-nämnd där kan bli offentliga.

Andra medlemsstaters agerande kan eliminera skadan av en offentliggörande

Att en uppgift omfattas av utrikessekretess i regeringskansliet behöver inte
alltid bero på att det skulle vara till skada för Sverige att uppgiften som sådan
blev allmänt känd. I många fall består skadan fastmera i det förhållandet att
uppgiften kommer ut genom den svenska regeringen, vilket i sin tur kan leda
till att samarbetet med institutionerna och de övriga medlemsstaterna försvåras
och konkret till att den svenska förhandlingssituationen försämras.

Det sist sagda gäller framför allt i situationer då Sverige riskerar att pekas ut
som det enda medlemsland som offentliggjort uppgifter som våra
samarbetsparter uppfattar som hemliga. Skadan blir givetvis mindre eller
elimineras helt om även andra medlemsländer låter offentliggöra en sådan
uppgift.

Till detta kan läggas att det i den svenska regeringens policy i
offentlighetsfrågor ingår att söka stöd för sitt agerande hos de medlemsstater
som liksom vi står i främsta linjen när det gäller ökad öppenhet i EU-
sam arbetet.

Kravet på ett effektivt beredningsförfarande kan framtvinga ökad öppenhet

Regeringen har uttalat att det är av största vikt att de möjligheter till insyn och
påverkan som politiska partier, organisationer och intressegrupper av skilda
slag hittills haft i den interna svenska berednings- och beslutsprocessen får
motsvarande tillämpning i EU-arbetet. Utrednings- och remissförfarandet skall
finnas kvar men anpassas till de krav EU-arbetet ställer. Allsidigt sammansatta
referens- och expertgrupper skall fortlöpande få information om och lämna
synpunkter på det pågående arbetet inom EU.

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.4

534

Även personer som inte ingår i myndighetssfären men som deltar i statliga
utredningar m.m. har tystnadsplikt beträffande sekretessbelagda uppgifter,
1 kap. 6 § sekretesslagen. Detta gäller dock bara om vederbörande har fått ett
personligt uppdrag att delta i utredningen. För att beredningsprocessen skall bli
fullödig kan det ibland vara nödvändigt att involvera också personer som inte
på detta sätt omfattas av tystnadsplikt. Det förekommer exempelvis att
departementen i EU-beredningen använder sig av referensgrupper där
organisationerna har ett öppet mandat att medverka i arbetet och själva avgör
vilka som företräder dem i gruppen. Härtill kommer, som tidigare berörts, att
1 kap. 5 § sekretesslagen ger en möjlighet att lämna ut hemliga uppgifter om
det behövs för att få ett tillfredsställande beredningsunderlag.

Utvecklingen inom EU går mot ökad öppenhet

Om Sverige ensidigt offentliggör andra medlemsstaters yttranden och
ställningstaganden i fall då de själva inte gör det måste detta vägas mot risken
att ett sådant förfarande kan motverka en allmän utveckling mot större
öppenhet inom EU och dessutom försämra våra möjligheter i
förhandlingsarbetet. Generellt bör därför gälla att Sverige snarare bör söka få
till stånd överenskommelser om ökad öppenhet med så många medlemsstater
som möjligt samt för egen del alltid offentliggöra svenska ståndpunkter om inte
något särskilt skäl talar däremot.

Det bör emellertid också framhållas att EU själv är inställd på att
organisationen måste bli mer öppen. Detta har slagits fast senast vid
Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 då rådet även uttalade att
anslutningen av de nya medlemsstaterna öppnar möjlighet till framsteg i detta
avseende. Genom att aktivt göra bruk av den möjlighet som nu ges att i större
utsträckning än tidigare offentliggöra EU-handlingar kan Sverige bidra till att
utvecklingen mot ökad öppenhet drivs framåt inom EU som helhet. I det
sammanhanget kan nämnas att Justitiedepartementet nyligen beslutat
offentliggöra ett inom rådets sekretariat upprättat utkast till gemensam
ståndpunkt avseende ett direktiv om skydd för personuppgifter (det s.k.
dataskyddsdirektivet), utan att såvitt känt någon annan medlemsstat
offentliggjort utkastet.

1994/95 :KU30

Bilaga A 15.4

535

1994/95:KU30

Bilaga A 16.1

PEHR G GYLLENHAMMAR

MED. DR. HC: r£KN. O» HT. POL DR. i<c

BOX I1O11. 404 21 GOTEBOHG IkU-PON O31-ft« 20 OO

den 1 juni 1994

Riksdagens konstitutionsutskott

100 12 STOCKHOLM

I riksdagens konstitutionsutskott har ordföranden och
statsministern haft meningsutbyten om informationen
avseende Volvos planerade fusion med Renault.

Både Thage G Peterson och Carl Bildt har refererat
till mig, dock utan att ha informerat mig därom innan
och således utan att först söka mitt godkännande.

Det är på grund av deras hänvisning som jag igen
inbjudits till KU för utfrågning.

Jag har stort förtroende för våra institutioner.
KU har dock till uppgift att granska den svenska
regeringens maktutövning. Som medborgare har jag
full rätt att inte inställa mig. Jag tänker utnyttja
den rätten. Jag vill nämligen ha möjlighet att senare
ge min version av hela händelseförloppet och inte
kallas in för att vittna i enskildheter.

Fusionsprojektet utvecklades till ett drama som
förvisso inte var lätt att följa i varje fas.

Det är därför naturligt om KU:s ordförande och
statsministern kan ha olika meningar.

Frågan har uppenbarligen ställts till statsministern
i vilken utsträckning han var informerad om förloppet
i Volvos planerade fusion med Renault. Givetvis kan
inte jag svara för vilka upplysningar Sören Gyll, mina
övriga före detta medarbetare eller andra informatörer
lämnat till statsministern. För egen del anser jag
att jag höll statsministern väl - och regelbundet -
informerad. Vi hade till och med intensiva kontakter
under vissa skeden förra hösten när affären höll på
att spricka pä frågan om den gyllene aktien och om
datum för Renaults privatisering.

536

PEHR G GYLLENHAMMAR

1994/95:KU30

Bilaga A 16.1

Ingen son följde utvecklingen av Volvo-Renault-affären
kunde undgå att se risken att den skulle fällas.

Givetvis är det felaktigt att anta att jag vore den
enda eller den bästa informationskällan med hänsyn till
de mäktiga intressen som tog ställning till projektet.

vad gäller affärens upplösning, hade jag inte i förväg
informerat någon därom. Det var helt enkelt så, att jag
själv inte förrän vid Volvos styrelsemöte den 2 december
1993 var klar över att fusionsplanerna definitivt skulle
stoppas. Det var för övrigt den dagen som jag tog
konsekvenserna därav och meddelade min avgång.

högaktning

537

STATSMINISTERN

1994/95:KU30

Bilaga A 17.1

Konstifulioncutsktr.c: |

Ink. den

Konst-tu:

Riksdagens Konstitutionsutskott

Sveriges Riksdag
Stockholm

Vid ett flertal tillfällen har utskottets ordförande under
den senaste tiden kommit med felaktiga uppgifter i syfte
att smutskasta statsrådet Ulf Dinkelspiel och undergräva
tilltron till hans ämbetsutövning.

Trots att en rad beriktiganden gjorts av såväl statsrådet
Dinkelspiel skriftligt och muntligt, som av mig i de delar
som rör statsministerns ämbetsutövning, har jag noterat att
utskottets ordförande återkommer med sina insinuationer.

Utskottets ordförandes upprepade påståenden om att Volvos
koncernledning inför sitt avgörande styrelsesammanträde den
2 december skulle ha informerat regeringen om att fusionen
skulle spricka är och förblir en lögn.

I sak kan detta anses vara obetydligt. Hade sådan
information lämnats hade detta självfallet inte varit något
fel och inte kunnat utnyttjats för anklagelser vare sig mot
mig eller någon annan i regeringen.

Men nu handlar det om heder och etik i politiken. Mot
bakgrund av den vikt som utskottets ordförande gett sina
anklagelser såväl i den offentliga debatten som i
utskottets arbete förutsätter jag att utskottet inte
skiljer sig från sitt arbete denna vår utan att ha tagit
ställning till om dess ordförandes uppgifter är korrekta
eller inte.

En sådan granskning kan bara ge ett enda resultat.

Stockholm den 4 maj 1994

Carl Bildt

538

1994/95 :KU30

Bilaga A 17.2

SVERIGES RIKSDAG

Ink. den 9^)5'-
t™ 2>/3 /93-97

Till

Konstitutionsutskottet

Statsminister Carl Bildt har i ett brev till KU den 4 maj 1994
lagt sig i konstitutionsutskottets arbete.

Vi hemställer att konstitutionsutskottet granskar stats-
ministerns Åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1994

För den socialdemokratiska riksdagsgruppen

539

1994/95:KU30

Bilaga A 18.1

SOCIALDEMOKRATISKA RIKSDAGSGRUPPEN

Besöksadress: Riddarhustorget 7-9

100 12 STOCKHOLM

Tel. 08/786 40 00 • Postgiro 35 57 65-9

Ink. den

Dnr

Till
konstitutionsutskottet

Riksdagen gav i december 1991 regeringen ett bemyndigande att
sälja statens aktier m.m. och delar av verksamheter inkl, fast
egendom i 34 närmare angivna företag, däribland två affärsverk
efter genomförda ombildningar av dem till aktiebolag.

Konstitutionsutskottet gjorde under riksmötet 1993/94 en
genomgång av hur regeringen utnyttjat detta privatiserings-
bemyndigande och uppmärksammade därvid även hur arbetet med
privatiseringen hade lagts upp och förberetts inom regerings-
kansliet. I den delen föranledde genomgången inte något
uttalande från utskottets sida (bet. 1993/94:KU30).

Efter utskottets granskning har emellertid framkommit
uppgifter i massmedia om uppseendeväckande omständigheter vid
försäljningen av en del av statens aktier i AssiDomän AB.

Regeringen beslutade i januari 1994 att högst 49 % av statens
aktier i AssiDomän AB skulle säljas till allmänheten,
anställda och institutionella placerare. Betalning av
förvärvade aktier skulle erläggas kontant senast den 8 april
1994. Om betalning ej erlades inom denna tid, kunde tilldelade
aktier överlåtas till annan köpare. Uppgifter i massmedia
(bl.a. TV-4 Nyheterna den 5, 6 och 7 september 1994 och
tidningen Norrbottens Kuriren den 7 och 9 september 1994) ger
vid handen att försäljningen skett med en sådan brådska att
den normala kontrollen av köparna eftersattes. Detta skall ha
lett till att aktier för 200 miljoner kronor har kommit att
förvärvas av personer med tvivelaktigt och i vissa fall
brottsligt förflutet. Dessa köpare erlade inte betalning den 8
april 1994, utan först några dagar senare. Trots kunskap inom
Näringsdepartementet om att det kunde röra sig om tvivelaktiga
och brottsliga personer godtogs de som köpare av aktierna, och
möjligheten att bryta köpeavtalet på grund av betalningsdröjs-
målet uttnyttjades inte. Enligt Norrbottens Kuriren den 9
september 1994 har departementsrådet Per Tegnér i Närings-
departementet för tidningen uppgett att man formellt hade
kunnat bryta avtalet.

540

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.1

Mot bakgrund av nu angivna omständigheter begär vi att
konstitutionsutskottet granskar Näringsdepartementets och
näringsministerns handläggning av försäljningen av statligt
ägda aktier i Assi Domän AB.

Stockholm den 14 september 1994

För socialdemokraterna i konstitutionsutskottet

541

1994/95:KU30

Bilaga A 18.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1994-12-09

Dnr 6941/94

!nk. den Z?

- /?</'?f

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en PM rörande försäljningen av
statligt ägda aktier i AssiDomän AB.

542

NÄRINGSDEPARTEMENTET

1994-12-08

1994/95:KU30

Bilaga A 18.2

N94/1827

Enheten för företag med statligt ägande

Svar på KU:s begäran om yttrande över anmälan om tillväga-
gångssättet vid försäljning av statligt ägda aktier i AssiDomän
AB

Bakgrund

Staten sålde i mars-april 1994 drygt 53 miljoner aktier i AssiDomän AB.
Tillvägagångssättet och reglerna för försäljningen baseras pä beslut av rege-
ringen den 20 januari och den 24 februari 1994. Dessutom fattade chefen för
Näringsdepartementet ett beslut om pris pä aktierna till allmänheten den
8 mars 1994. I det inför försäljningen publicerade försäljningsprospektet finns
reglerna för försäljningen publicerade. Viss del av texten i prospektet samman-
faller med regeringsbeslutet av den 24 februari 1994.

Tillvägagångssätt och motiv

Försäljningen gick så till att i en första etapp inbjöds investerare att lämna
anbud på 50 000 - 1 500 000 aktier. Totalt avsattes 16 050 000 aktier för
denna försäljning. 1 försäljningsprospektet uppsattes inte några speciella krav
på investerarna. Avsikten var att anbudsförfarandet skulle verka automatiskt så
att all subjektiv bedömning av investerarna skulle bli överflödig. Eftersom
staten avsågs ligga kvar med majoriteten av aktierna och posternas storlek vara
sådan att aktierna skulle få en stor spridning, ansågs det inte vara erforderligt
att göra någon kvalitetsbedömning av köparna i annat avseende än att
transaktionerna inte var ett led i ekonomisk brottslighet.

Tillvägagångssättet bestämdes mot bakgrund av önskemålet om ett så rent
anbudsförfarande som möjligt med många deltagafe och ett snabbt förlopp för
att därigenom erhålla ett högre pris. Den kritik som riktats mot tillväga-
gångssättet i försäljningen av aktierna i Celsius och som innebar för få anbuds-
givare och ett subjektivt urval vid tilldelning samt en för långdragen tecknings-
tid togs med i beaktande vid fastställande av principerna för försäljningen av
aktierna i AssiDomän AB.

543

1994/95:KU30

Bilaga A 18.2

I denna försäljning strävade säljaren efter att ha sä mänga anbudsgivare som
möjligt. Det enda förbehåll i fråga om fördelningen som lämnades i prospektet
var att säljaren förbehöll sig rätten att justera den automatiska tilldelningen om
den skulle medföra en ur ägarsynvinkel obalanserad fördelning. Avsikten med
detta förbehåll var att förhindra att t.ex. en grupp samverkande köpare skulle
fä ett för stort inflytande.

Anbudsförfarandet pågick en vecka. Anbuden skulle vara statens ombud
(Carnegie Fondkommission AB) till handa senast den 7 mars 1994 kl. 1800.
Priset skulle offentliggöras senast den 9 mars eftersom försäljningen till
allmänheten påbörjades denna dag. Chefen för Näringsdepartementet skulle
fastställa priset per aktie vid försäljning till allmänheten den 8 mars och
behövde därför få veta institutionspriset till lunch samma dag. Det var
väsentligt att ha detta snabba förlopp for att inte prisbilden skulle påverkas
negativt och säljaren få lägre intäkter.

Vid anbudstidens utgång fanns anbud på drygt tre gånger sä många aktier som
fanns till förfogande. Det befanns att några av anbuden hade avgivits av in-
stitutioner som inte var kända för Carnegie. På förmiddagen den 8 mars sökte
Carnegie identifiera de okända anbudsgivama. Med hänsyn till den begränsade
tid som stod till förfogande och till att en stor del av de okända köparna var
utländska kunde denna kontroll inte göras detaljerat. Det ankom på Carnegie
att tillse att generella regler för transaktioner på värdepappersmarknaden
följdes. Avräkningsnotor utsändes på kvällen den 8 mars till de ca 100
anbudsgivare som lagt anbud på minst 153 kr. Priset bestämdes som angivet
anbud på den sista aktien som fanns tillgänglig i denna försäljningsetapp.
Hade alla okända anbudsgivare exkluderats trots vad som stadgats i prospektet,
skulle priset ha blivit 152 kr.

Såväl köpare som säljare var därefter bundna av köpeavtalet enligt de regler
som generellt gäller för köp bl.a. av värdepapper. Eftersom de antagna
anbuden var väl spridda fanns inte någon anledning att - med hänsyn till den
speciella klausulen i tilldelningsreglema - göra något ingrepp i den automatiska
tilldelningen. Att i strid med prospektets regler av andra skäl ingripa i till-
delningen skulle ha påverkat tilltron till försäljningsprocessen.

Därefter, den 9 mars, vidtog försäljningen av 37 miljoner aktier till allmän-
heten enligt de regler som finns angivna i prospektet för denna försäljnings-
etapp och till ett pris som fastställts till 138 kr eller 15 kr i rabatt räknat på
institutionspriset.

Likvid för aktierna för såväl allmänheten som investerarna som köpt genom
anbud skulle enligt prospektet och avräkningsnotan erläggas senast den 8 april.
I försäljningsbestämmelserna fanns en klausul som gav säljaren rätt att sälja
aktierna till annan om inte betalningen erlades denna dag. Denna klausul

544

medför en rätt för säljaren att sälja aktien till annan, men överskott eller
underskott av en sådan försäljning skall betalas till respektive erhållas från den
som fått tilldelning. För säljaren och köparen bindande avtal finns från den
tidpunkt då avräkningsnota sänds ut. En försenad betalning medför alltså inte
att köpet hävs.

Under tiden den 28 februari till den 7 april pågick s.k. terminshandel med
aktier i AssiDomän AB, dvs. de som tilldelats aktier kunde sälja sina aktier
och de som inte tilldelats kunde köpa aktier med likvid den 13 april. Detta
förfarande är normalt på marknaden och inte någonting staten som säljare
reglerar. Ägarsammansättningen i mitten av april skiljde sig därför från
resultatet av tilldelningen den 8 mars.

Som nämnts ovan har också en fondkommissionär skyldighet att enligt lag
kontrollera att transaktionerna inte är ett led i ekonomisk brottslighet såsom
penningtvätt. Sådana kontroller genomfördes också av Carnegie genom
upprepade kontakter med polisen och finanspolisen innan transaktionerna
slutfördes och några likvider utbetalades. Fråga hade nämligen uppkommit om
vissa av de aktiebolag som var köpare hade ägare som var inblandade i
ekonomisk brottslighet. Av de genomförda kontrollerna framgick att det inte
fanns legala skäl att hindra bolagen från att köpa aktier. Transaktionerna
avslutades inte förrän dessa undersökningar var klara. Den information som
framkom visade att ett fåtal av de köpande aktiebolagen hade delägare som
tidigare haft beröring med ekonomisk brottslighet. Det var emellertid inte skäl
för att utesluta de köpande bolagen från att delta i köpen av aktier i Assi-
Domän AB, eftersom något förbehåll om selektivitet inte fanns i försäljnings-
prospektet.

Uppdrag till viss arbetsgrupp

Mot bakgrund av de uppgifter som framkom i media i början av september
uppdrog chefen för Näringsdepartementet åt en grupp ur privatiseringskommis-
sionen att undersöka förfarandet och inhämta synpunkter från vissa organisatio-
ner med anknytning till aktiemarknaden. Arbetsgruppens yttrande biläggs.
Arbetsgruppen föreslår bl.a. att staten i kommande aktiespridningar skall
tillämpa fördelningsprinciper med ett större inslag av selektivitet.

Kommentarer till vissa uppgifter och uttalanden i media

KU har vidare begärt att departementet skall yttra sig över vissa uttalanden
gjorda av bl.a. en departementstjänsteman med anledning av försäljningen av
aktier i AssiDomän AB. De redovisade yttrandena är delar av längre intervjuer
och ger ett missvisande intryck så som de är presenterade. Yttrandet i TV4 var
en replik i en längre intervju som beskrev förfarandet och som inspelades på

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.2

545

35 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

band utan att den intervjuade först upplysts om detta. Repliken avsåg det
faktum att den tid som stod till förfogande för kontroll av köparna, dvs. under
förmiddagen den 8 mars, inte medgav att t.ex. ett köpande aktiebolags ägare
kunde undersökas. Det var således inte heller avsikten att diskriminera okända
kunder. I detta fall var kunderna aktiebolagen och inte deras ägare.

Säljaren hade i prospektet förbehållit sig rätten att publicera namnet på
säljarna, vilket är mycket ovanligt i aktieförsäljningar. Något hemlighållande
av vem som var köpare fanns därför inte i detta fall, vilket påstås i TV-
inslaget.

Enligt utskriften av TV-inslagen, sid. 5, har dåvarande statsrådet Per
Westerberg sagt - med hänvisning till de uppgifter som då förelåg - att kontroll
med polisen av berörda företag skett före tilldelningar. Av vad som sagts ovan
framgår att detta skedde först senare, men före det att berörda företag kunnat
tillgodogöra sig aktierna eller någon intäkt från desamma.

Vad gäller yttrandet i Norrbottenskuriren är det korrekt, dvs. säljaren kunde ha
låtit bli att leverera aktierna eftersom betalningen dröjt. Tilläggas bör dock,
vilket inte framgår av artikeln, att köpeavtalet ändå skulle bestå och säljaren få
leverera överskottet till köparen. Eftersom det vid denna tid (12 april) var
bekant för statens ombud att berörda köpare redan sålt sina aktier med likvider
den 13-15 april och köparna då skulle erlägga likvid inkl, dröjsmålsränta,
beslöt ombudet efter konsultation med en tjänsteman i departementet att inte
avbryta leveransen av aktierna. Resultatet av en utebliven leverans hade blivit
detsamma, dvs. den ursprungliga köparen skulle erhålla en kontantsumma.
Summan kunde ha blivit högre om aktierna ej levererats eftersom marknadspri-
set steg något efter noteringen. Som ovan nämnts utbetalades inte beloppet
förrän noggranna kontroller gjorts med polisen. Samtliga köpare erlade likvid
och i de fall det förelåg dröjsmål med betalningen erlades också ränta. Utbe-
talningen av nettolikviden skedde i några fall först efter en månad. Det är
svårt, speciellt i utlandet, men också i Sverige att spåra en ägare till icke
noterade aktiebolag.

Flertalet av de köpare som nu diskuteras hade lämnat in sina anmälningssedlar
till Carnegie Fondkommission. De hade VP-konto hos Merchant Fondkommis-
sion och begärt leverans av sina aktier till dessa konton. Internt i sistnämnda
företag upprättades en promemoria om transaktionerna med och kontrollerna av
de nu aktuella köparna. En redaktör på TV4 hade uppenbarligen tillgång till
promemorian. Departementet har inte någon kopia av promemorian och har
heller inte delgivits dess innehåll annat än via massmedia.

Det har i media också gjorts påståenden om hur mycket de berörda bolagen
tjänat på att teckna och därefter sälja aktierna. Detta är uppgifter som är
skyddade av banksekretessen och som departementet inte har tillgång till.
Tilldelningen av aktier till okända bolag uppgick till drygt 1,5 miljoner aktier.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.2

546

De efterforskningar Carnegie gjort har enligt uppgift visat att de flesta sålt till
kursen 155 kr. Efter avdrag för ränta och transaktionskostnader skulle en
bedömning vara att säljarnas nettovinst före eventuell skatt uppgick till ca 1
miljon kr. Detta bygger dock på ofullständiga uppgifter. Denna förtjänst har
skett "på marknaden" och inte ekonomiskt drabbat staten som säljare.

Bifogat material

Till denna redogörelse bifogas två regeringsbeslut, ett departementsbeslut,
försäljningsprospekt och pressmeddelanden från Näringsdepartementet samt
kopia av den skrivelse som ingivits från en arbetsgrupp inom privatiserings-
kommissionen.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.2

547

NÄRINGSDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT 1

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

1994-01-20 716/93 (delvis)

Kammarkollegiet

Box 2218

103 15 STOCKHOLM

Uppdrag att vidta vissa åtgärder i anledning av försäljning av del av
ctatpnc aktier i AssiDomän AR,.m m-----------------------------

Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i vissa an-
givna aktiebolag (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr.
1991/92:92), däribland Domän AB. Bolaget har sedan samgåendet med
ASSI AB namnändrats till AssiDomän AB. Staten äger för närvarande
samtliga aktier i bolaget. Kammarkollegiet förvaltar aktierna.

Bolagsstämman i AssiDomän AB har den 30 december 1993 beslutat att
genomföra en split av bolagets aktier så att aktiens nominella värde
ändras från 1 000 kr till 20 kr. Bolagets aktier kommer att överföras till
VPC-systemet.

Styrelsen i AssiDomän AB har i november 1993 beslutat att rikta ett
erbjudande till ägama av aktierna i Ncb AB om att byta sina aktier mot
aktier i AssiDomän AB. Erbjudandet avses att lämnas under mars månad

1994. Staten äger vissa aktier i Ncb AB, vilka Kammarkollegiet för-
valtar.

Staten har i januari 1994 ingått avtal med Carnegie Fondkommission AB
och Handelsbanken Investment Banking om deras medverkan vid plane-
ring och genomförande av försäljning av viss del av statens aktier i
AssiDomän AB.

Privatiseringskommissionen har den 18 januari 1994 yttrat sig i ären-
det.

Regeringen uppdrar åt Kammarkollegiet att byta de aktier i Ncb AB
som Kammarkollegiet förvaltar mot aktier i AssiDomän AB enligt de

548

villkor som framgår av det prospekt som styrelsen i AssiDomän AB
kommer att presentera.

Regeringen beslutar vidare att högst 53 500 000 nya aktier i
AssiDomän AB skall säljas enligt de riktlinjer som redovisas i bifoga-
de PM angående erbjudande av aktier i AssiDomän AB (bilaga 1).
Regeringen uppdrar åt chefen for Näringsdepartementet, statsrådet P.
Westerberg, eller den han utser att tillsammans med Carnegie Fond-
kommission AB och Handelsbanken Investment Banking formulera den
prospekttext som ger uttryck för de principer som anges i promemo-
rian samt att fastställa priset på aktien gentemot allmänheten.

Regeringen uppdrar åt Kammarkollegiet att efter samråd med före-
trädare på Näringsdepartementet ställa aktier i AssiDomän AB till
förfogande för de säljande bankerna så att transaktionen kan ge-
nomföras och att uppbära försäljningslikviden från berörda banker
samt redovisa influtna medel på inkomsttiteln 3312, övriga inkomster
av försåld egendom, undertiteln 33201, försäljning av företag.

Regeringen beslutar vidare att i försäljningsprospektet skall intas en
text beträffande statens bevekelsegrunder för erbjudandet och statens
fortsatta agerande som ägare till aktier i AssiDomän AB med
lydelse i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redovisas i
bifogade "PM beträffande bakgrund och motiv" (bilaga 2).

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

Kopia till

Finan sdepartementet/BA

AssiDomän AB

Carnegie Fondkommission AB
Handelsbanken Investment Banking

549

Bilaga 1

till regeringsbeslut
1994-01-20 nr 1

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

H ezM L LG

näringsdepartementet

PM ANGÅENDE ERBJUDANDE AV AKTIER I ASSIDOMÄN AB

Denna PM beskriver principerna för statens erbjudande av aktier i AssiDomän
AB till anställda i bolaget, allmänheten och institutionella placerare. Dessa
principer skall sedan beskrivas i detaljerad prospektform under avsnittet
"Villkor och Anvisningar" i det erbjudandeprospekt som bolagets styrelse och
säljaren upprättar.

Först redovisas vissa siffermässiga förutsättningar. Därefter redovisas erbju-
dandets principer, stniktur och tillvägagångssätt. Sist redovisas vissa särskilda
överväganden som legat till grund for erbjudandets struktur.

Kalkvlförutsättningar

(i) Totalt antal aktier i bolaget är 110 miljoner. Erbjudandet omfattar 53,5
miljoner aktier vilket motsvarar 48,6%.

(ii) En börspost skall var 100 aktier. Minsta antal aktier som kan förvärvas i
erbjudandet är 50 aktier.

(iii) Baserat på värderingar gjorda under hösten 1993 kan börsvärdet per aktie
förväntas ligga i intervallet 100kr till 136kr. I denna PM antas grundpriset per
aktie i erbjudandet vara 118kr per aktie. (Detta aktievärderingsintervall
motsvarar ett totalt börsvärde för AssiDomän på mellan SEK 10 mdr och
SEK15 mdr.) En uppdaterad värdering är under utarbetande.

Erbjudandets principer och struktur

Privatpersoners deltagande prioriteras

(i) Alla svenska privatpersoner skall. om möjligt, kunna köpa minst 50 aktier.
Detta tillgodoses genom att 70% av erbjudandet reserveras för i första hand

anställda och privatpersoner med svenskt personnummer.

(ii) Privatpersoner skall få köpa högst 250 aktier med 5-10% rabatt i för-
hållande till Institutionspriset (Institutionspriset är det pris som erläggs for
300 eller fler aktier och som fastställs genom anbudsförfarande, se nedan).
Privatpersoner som vill köpa fler än 250 aktier kan köpa ytterligare aktier
utan rabatt med en separat anmälningssedel.

550

(iii) Maximalt skulle med detta förfaringssätt nära 750,000 privatpersoner
kunna delta och förvärva 50 aktier vardera.

Prissättningmetodiken ger ett marknadsmässigt pris

(i) Institutionspriset sätts genom ett anbudsförfarande där alla som vill (
privatpersoner och institutioner) får inkomma med anbud i vilket man anger
en viss volym och ett visst pris. Ett anbud måste emellertid omfatta lägst
50,000 aktier och får högst omfatta 1,500,000 aktier.

(ii) Anbudsförfarandet omfattar 30% av erbjudandet (16 milj aktier) vilket
motsvarar ca 15% av alla aktier i bolaget.

(iii) Institutionspriset fastställs på den nivå där priset på det anbud ligger
som fyller den stipulerade volymen (16 milj aktier) efter att alla anbud
rangordnats med avseende på erbjudet pris. Detta pris gäller sedan även för
de som bjudit högre i anbudet. Näringsdepartementet utreder for närvarande
konsekvenserna av en undantagsklausul vars sakinnehåll skulle vara att
priset lägst skulle få vara x % (lämplig procentsats är under analys) under
det viktade aritmetiska medelvärdet av de anbud som fyllt anbudsvolymen
16 milj aktier. Om det mekaniska förfarandet skulle leda till ett Institutions-
pris under denna nivå så skulle volymen i anbudet minskas tills det att priset
hamnar på det lägsta pris som beräknats enligt ovan.

(iv) För att maximera konkurrensen i anbudsförfarandet och därmed nå ett
så högt pris som möjligt skall även icke svenska institutionella placerare
kunna förvärva aktier genom anbudet. Utländska köpare får emellertid högst
förvärva 50% av aktierna i anbudsförfarandet vilket motsvarar endast 7,5%
av hela bolaget.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

Efter anbudsförfarandet följer det allmänna erbjudandet

(i) Anbudsförfarandet löper under perioden 28 februari till 7 mars. In-
stitutionspriset fastställs därvid mekaniskt. Allmänhetens pris fastställs
omedelbart därefter av Näringsdepartementet och skall vara 5-10% lägre än
institutionspriset. Institutionspriset och det rabatterade priset offentliggörs
den 9 mars via ett antal olika mediakanaler samt via bank och postkontor.

(ii) Under perioden 9 mars till 21 mars löper det allmänna erbjudandet
vilket omfattar 70% av de erbjudna aktierna. Under detta erbjudande kan
man dels anmäla sig för högst 250 aktier med rabatt dels anmäla sig för ett
större antal aktier utan rabatt.

(iii) Hela detta allmänna erbjudande är i första hand reserverat för de köpare
som vill köpa högst 250 aktier med rabatt. Endast om denna kategori ej
tecknar för det tillgängliga antalet aktier blir aktier tillgängliga för köp utan
rabatt under det allmäna erbjudandet.

551

Tilldelningsmtiner och reduktionsprinciper är mekaniska

(i) Anställda i bolaget tilldelas det antal aktier de aktier de tecknat sig för,
dock maximalt 250 aktier i egenskap av anställda. En utredning pågår be-
träffande möjlighetma att även erbjuda bolagets anställda i utländska
dotterbolag möjlighet att köpa aktier. Det är önskvärt att även dessa skall
kunna förvärva aktier men legala och administrativa problem kan göra detta
omöjligt.

(ii) Privatpersoner som tecknar sig for högst 250 aktier. Sannolikt kommer
ingen reduktion bli aktuell för denna kategori. Om denna kategori mot för-
modande skulle teckna sig för fler än de tillgängliga 37,5 milj aktierna så
reduceras vaije teckningssedel en eller flera gånger med 50 aktier per gång
till ett lägsta återstående antal om 50 aktier, (reduktionen sker självklart
bara på de sedlar som anmäler sig för fler än 50 aktier). Ett undantag från
denna regel är att 10,000 poster ä 100 aktier ska lottas ut for att uppfylla
Stockholms Fondbörs’ spridningskrav vad avser hela börsposter (en börspost
= 100 aktier).

Om man trots reduktion till 50 aktier per sedel finner att efterfrågan över-
stiger de tillgängliga 37,5 milj aktierna (dvs fler än 750,000 personer har
anmält sig för teckning) så sker en ytterligare reduktion med lottens hjälp
under överinseende av Notarius Publicus.

(iii) Om efterfrågan på rabatterade aktier ej tar upp hela utbudet i det
allmäna erbjudandet så kan de som efterfrågat aktier till Institutionspriset få
tilldelning. Om denna kategoris efterfrågan överstiger tillgången på aktier så
sker reduktion. Först reduceras då aktieantalet till max. 500,000 aktier per
placerare om högre antal begärts. Därpå reduceras alla investerares aktiean-
tal ned till lägst 50% av önskat antal. Om aktierna fortfarande inte räcker
elimineras anmälningssedlar genom lottning.

Särskilda överväganden

Utländska placerares deltagande i anbudsförfarandet

Det är mycket väsentligt att skapa maximal konkurrens om tillgängliga
aktier för att uppnå ett marknadsmässigt Institutionspris. Målet är att
Institutionspriset skall vara inom 5-10% från den börskurs som etableras
efter notering. Den svenska kapitalmarknaden har ett begränsat antal stora
aktörer vars efterfrågan skulle kunna få ett alltför stort inflytande på priset.
Vi balanserar detta inflytande dels genom att låta utländska institutioner
delta och dels genom att öppna anbudsförfarandet även for små institutioner.

Riksdagen avskaffade relativt nyligen utlänningsförbehållet för förvärv av
svenska aktier. Detta gör att utländska placerare alltid kan köpa aktier i
andrahandsmarknaden efter en börsnotering. Det är väsentligt bättre för
staten att den prisdrivande effekten av utländska placerares efterfrågan

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

552

kommer fram i anbudsförfarandet än i eftermarknadshandeln. Om sä ej
sker ökar risken för att börskursen efter notering väsentligt (+15%) över-
stiger Institutionspriset.

Det är ur allmän och kanske även juridisk synvinkel tveksamt om staten
efter EES avtalets ingående och under pågående EU-förhandlingar kan
utesluta europeiska investerare från erbjudanden rörande statens aktier i ett
konkurrensutsatt bolag med betydande internationell försäljning och pro-
duktion som AssiDomän.

Institutionspriset i förhållande till framtida börskurs

Det redovisade anbudsförfarandet skapar så goda förutsättningar som är
möjligt för att få ett marknadsmässigt pris på aktierna. (Det enda undantaget
från detta är att utländska institutioners rätt att köpa aktier även i detta
förslag är något begränsad.) Icke desto mindre måste man räkna med att
börskursen sannolikt hamnar över Institutionspriset. Detta är i själva verket
ganska naturligt. Priset för en mycket stor volym aktier (anbudsförfarandet
omfattar aktier för ca 2 miljarder kronor) bör vara lägre än priset för
marginalkvantiteter i börshandeln. Det är också rimligt att investerare endast
köper stora kvantiteter aktier om de tror att det finns en klar potential för
kursuppgång, av vilken en mindre del bör komma direkt vid notering och
den större delen komma över tiden efterhand som bolaget utvecklas positivt.

Det är sannolikt att det under perioden för anbudsförfarandet kommer att
förekomma en s k terminshandel i AssiDomän aktien. Köpare och säljare
upprättar därigenom kontrakt om köp och försäljning av aktier
som de ännu ej förfogar över. Denna handel kommer att refereras i pressen
som om vore den normal börshandel. Detta är emellertid inte fallet och det
är direkt felaktigt att betrakta de refererade terminshandelskursema som
börskurser. Terminshandeln kan i vissa fall nära approximera börshandel.
Terminshandeln är emellertid alltid betydligt mindre likvid, mer spekulativ
och mindre genomlyst än börshandeln. Angivna kurser ska därför betraktas
med skepsis.

Näringsdepartementet kräver att de banker som deltar som försäljnings-
kanaler i erbjudandet och dessutom vill ägna sig åt terminshandel ska lämna
en daglig rapport till departementet och vissa centrala nyhetsbyråer med
information inte bara om pris utan även om antal avslut, volymer etc enligt
ett standardiserat format. Därigenom hålls staten, media och marknaden
informerad om terminshandeln på ett sätt som så nära som möjligt approxi-
merar börshandeln. Det vore emellertid fortfarande fel att se t.ex. en 15%
differens mellan aktuell terminshandelskurs på den sista dagen för anbuds-
forfarandet och Institutionspriset som ett misslyckande. Terminshandels-
kursen är ett spekulativt marginalpris på en begränsad kvantitet medan
anbudsförfarandets Institutionspris är ett säkert marginalpris på en mycket
stor kvantitet.

1994/95:KU30

Bilaga A 18.3

553

Om det av anbudsförfarandet anvisade Institutionspriset trots allt av någon
anledning skulle förefalla uppenbart felaktigt eller manipulerat ska staten
förbehålla sig rätten att dra tillbaka erbjudandet. Detta bör självklart endast
tilllämpas i mycket extrema fall och får bedömas som utomordentligt
osannolikt med det breda förfarande som redovisats.

Fastställande av investerares identitet och nationella hemvist

Carnegie och Handelsbanken skall vara ansvariga för att kontrollera kon-
cemförhållanden och nationell identitet hos institutionella placerare. Det är
emellertid i praktiken omöjligt att helt gardera sig mot att bulvaner upp-
träder som köpare t.ex. åt utländska slutköpare i det allmänna erbjudandet.
Man kan inte förbjuda någon att sälja aktier efter det de tilldelats aktier.
I detta erbjudande sker all tilldelning av aktier enligt mekaniska principer.
Alternativet, dvs att svenska staten skulle göra som franska eller brittiska
staten och själv med viss hjälp av rådgivare gå igenom den långa listan av
placerare för att sedan tilldela de som på en blandning av objektiva och
subjektiva grunder anses lämpliga, har inte ansetts acceptabelt.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

554

Bilaga 2

till regeringsbeslut

1994-01-20 nr 1

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

näringsdepartementet

H L !£

PM BETRÄFFANDE BAKGRUND vzv-n m

Följande text föreslås tas in i erbjudandeprospektet för statens försäljning av
aktier i AssiDomän under det obligatoriska avsnitttet "Bakgrund och
Motiv". Vid en försäljning (till skillnad från en nyemission av bolaget)
ansvarar säljaren för detta avsnitt.

Bakgrund och Motiv

Skogsindustrins konkurrenskraft - av vital betydelse för Sverige
Skogsindustrins framtida utveckling är av vital betydelse för Sveriges export
och för den svenska ekonomin. Dess nettoexport överstiger årligen 50
miljarder kronor vilket gör den till Sveriges största exportbransch. Det är
följaktligen mycket angeläget att den svenska skogsindustrin kan stärka sin
långsiktiga konkurrenskraft.

En framgångsrik svensk skogsindustri är och kommer att i allt väsentligt
vara baserad på de svenska skogstillgångarna. Skogsbruket och värdet på
skogsmarken och virkestillgångama är ytterst beroende av en långsiktigt
lönsam skogsindustriverksamhet. Skogsindustrin är i sin tur beroende av
tillgången på virke av god kvalitet och till rimligt låg kostnad.

Domän - från affärsverk till bolag

Riksdagen beslutade i juni 1992 att verksamheten vid domänverket skulle
bedrivas i aktiebolagsform från den 1 juli 1992. Mer än två tredjedelar av
verkets marker, inklusive 1 miljon hektar produktiv skogsmark, avskildes i
samband med bolagiseringen och ägs nu av Fastighetsverket. Cirka 3,4
miljoner produktiv skogsmark överfördes till Domän AB för affärsmässigt
brukande med hänsyn till natur och miljö på samma villkor som andra
kommersiella skogsägare. Domän åtog sig emellertid också att fullfölja ett
redan påböijat program för försäljningar av mindre skogs- och jordbruks-
fastigheter. Detta program är helt i linje med Domäns strategi och har
bedrivits med framgång under 1992 och 1993 trots den svaga konjunkturen
och vissa finansieringsproblem bland enskilda markköpare på grund av oron
på finansmarknaderna.

555

Riksdagen beslutade vidare i december 1991 att inkludera domänverket efter
bolagisering på den lista av ca 35 företag för vilka regeringen gavs mandat
att minska statens ägande bl.a. genom försäljning av aktier.

ASSI och Ncb - koncentration på förpackningsområdet

Efter betydande omstruktureringar, investeringar i anläggningar samt
företagsförvärv såväl i Sverige som utomlands är både ASSI och Ncb i dag i
mycket hög grad inriktade på att tillvarata och utveckla den färska träfiberns
egenskaper för tillverkning av starka och högkvalitativa förpacknings-
material och forpackningar. Koncentrationen till förpackningsområdet ger en
tydlig affärside som möjliggör ett konsekvent staregiskt agerande. Båda
bolagens hela basindustrikapacitet är belägen i Sverige vilket for närvarande
ger klara konkurrensfördelar. Båda bolagen har vidare ett flertal kundnära
konverteringsanläggningar på den västeuropeiska marknaden där olika
papperskvaliteter från de svenska enheterna förädlas till förpackningar.

Samgående för internationell konkurrenskraft

Domän är en mycket betydande skogsägare med en omfattande sågverks-
rörelse. ASSI och Ncb är betydande tillverkare av massa, papper och
kartong, men saknar till skillnad från andra stora svenska skogsindustriföre-
tag skogstillgångar. En nära samverkan mellan skog, sågverk och industri är
av stor betydelse för att uppnå ett optimalt resultat. Genom samgåendet
mellan ASSI, Domän och Ncb avser ägaren staten på naturliga och helt
affärsmässiga grunder skapa ett bolag, AssiDomän, med stark internationell
konkurrenskraft. Europa utgör AssiDomäns hemmamarknad och bolaget blir
ett skogsindustriföretag av betydande storlek med europeiska mått mätt.
AssiDomän blir tillräckligt stort och finansiellt starkt för att klara nöd-
vändiga framtida satsningar. Den synliga soliditeten överstiger 50% och
räntetäckningsgraden blir ca 4. Bolaget får ett stort positivt kassaflöde,
vilket möjliggör både fortsatt utveckling av de befintliga ingående enheterna
och framtida företagsförvärv.

Breddat ägande

AssiDomän bör utgöra en intressant kapitalplacering som erbjuder såväl
anställda, allmänheten som institutionella placerare ett långsiktigt
investeringsaltemativ. För att det ska vara intressant för dessa placerare att
förvärva AssiDomän-aktier fordras att aktien noteras på Stockholms
Fondbörs och att det finns en balanserad andrahandsmarknad i aktien med
god likviditet. Regeringen har därför beslutat sälja högst 49% av statens
aktier i Assi Domän. Regeringen har ingen avsikt att sälja ytterligare aktier
i AssiDomän och förbinder sig under alla förhållanden att under de
närmaste 24 månaderna ej sälja ytterligare av staten ägda aktier i
AssiDomän.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.3

556

Den breddning av ägandet som blir följden ligger väl i linje med de motiv
för ägarspridning som regeringen uttalat, bl.a. i propositionen 1991/1992:69
om privatisering av statliga företag. Med en börsnotering följer ökad
uppmärksamhet från allmänhet, investerare och media vilket skärper kraven
och ökar motivationen ytterligare i företagets organisation. Framtida
kapitalbehov för utvecklingen av AssiDomän kan härigenom tillgodoses
genom riskkapitalmarknaden. Behov av kapitaltillskott för industriellt riktiga
investeringar, företagsförvärv och andra strukturförändringar ska därvid
prövas på sina egna meriter och kapitaltillskott via nyemission ska kunna
genomföras till existerande och nya ägare.

Staten kommer även i fortsättningen, i enlighet med vad som lagts fast bl a i
propositionen om privatisering, att agera som en aktiv ägare i AssiDomän.
Det förblir emellertid styrelsens uppgift att utforma och förverkliga
strategier och lönsamhets- och andra mål för AssiDomäns verksamhet å alla
bolagets ägares vägnar.

Aktieerbjudandets omfattning och inriktning

Erbjudandet har utformats med syfte att skapa förutsättningar för ett brett
och långsiktigt deltagande bland i första hand anställda och allmänheten.
Många människor kommer för första gången i kontakt med aktiesparande
via statens aktieerbjudanden. Detta bör på sikt leda till att
riskkapitalmarknaden breddas och fördjupas vilket är bra för svenskt
näringsliv och svensk ekonomi.

Stockholm den xx februari 1994

Svenska staten

Näringsdepartementet

1994/95:KU30

Bilaga A 18.3

557

NÄRINGSDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1994/95.KU30

Bilaga A 18.4

1994-02-24

716/93 (delvis)

Kammarkollegiet

Box 2218

103 15 STOCKHOLM

Ändring av uppdrag att vidta vissa åtgärder i an-
ledning av försäljning av del av statens aktier i
Assinnmän AR,m.m

Genom beslut den 20 januari 1994 har regeringen
givit Kammarkollegiet i uppdrag att vidta vissa
åtgärder i anledning av försäljning av del av sta-
tens aktier i AssiDomän AB, m.m. I beslutet hänvi-
sades till en till beslutet fogad bilaga, bilaga 1,
med riktlinjer för försäljningen. Arbetet med för-
säljningsförberedelserna har efter regeringens
beslut fortsatt. Reglerna för försäljningen kommer
i alla sina detaljer att. offentliggöras i ett för-
säljningsprospekt. Ordalydelsen i prospektet vad
gäller villkor för försäljningen bör fastställas av
regeringen.

Regeringen beslutar - med ändring av sitt beslut av
den 20 januari 1994 såvitt avser bilaga 1, att de
riktlinjer enligt vilka försäljningen av del av
statens aktier i AssiDomän AB skall vara de som
följer i bifogade PM, bilaga 1, och som överens-
stämmer med de villkor som publiceras i försälj-
ningsprospektet .

Regeringen beslutar vidare att uppdra åt chefen
för Näringsdepartementet eller den han utser att
på statens vägnar besluta i de frågor som nämns i
bilagan, i tilldelningsförfarandet och i beslut
om att helt eller delvis avbryta försäljningsför-
farandet.

Fi/BA

AssiDomän AB

Carnegie Fondkommission AB
Handelsbanken Investment Banking

558

Bilaga 1 till

REGERINGSBESLUT

1994-02-24

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.4

ge- villkor och anvisninga?^*** z

H E4

ont. J

Mkrefesslo

NÄRINGSDEPARTEMENTET

Anbudsförfarande,

Institutionella placerare samt privatpersoner erbjuds att inge anbud att
för egen räkning förvärva aktier.

Bedömningar i ovan nämnda avseende görs av Carnegie Fondkommission
AB.

Inlämnande av anbud

Anbud avseende köp av aktier skall göras på anmälningssedel enligt
fastställt formulär. Denna anmälningssedel är blå till färgen och skall
vara inlämnad under tiden den 28 februari - 7 mars senast klockan 1800
sistnämnda dag till:

Carnegie Fondkommission AB
Kundservice

Gustav Adolfs Torg 18

103 38 STOCKHOLM

Antal aktier per anbud

Vaije anbud måste avse poster om minst 50 000 aktier och får högst avse
1 500 000 aktier. Anbudsgivare som enligt Camegie Fondkommission
AB:s bedömning tillhör samma koncern, anses därvid som en anbuds-
givare. Om en och samma anbudsgivare ingivit flera anbud, skall den
nedre antalsgränsen gälla för vart och ett av anbuden och den övre
antalsgränsen gälla för summan av ingivna anbud for denne. Anbud
avseende mindre än 50 000 eller fler än 1 500 000 aktier beaktas ej.

Försäljningspris

Offentliggörande av försäljningspris och beslut om tilldelning kommer att
ske den 9 mars 1994. Det beslutade försäljningspriset kommer därefter
omedelbart att offentliggöras. Courtage tillkommer med 0,65 procent.

För övriga villkor, se Gemensamma anvisningar på sidan 3.

Rabatterade Publika Erbjudandet

Köp av aktier till rabatterat försäljningspris kan endast ske av privat-
personer samt av anställda inom AssiDomän-koncemen eller Ncb-kon-
cemen. Som anställda räknas i detta fall också externa styrelseledamöter
inom AssiDomän-koncemen och Ncb-koncemen.

559

Rabaiterai försäljningspris

Priset per aktie skall motsvara det pris som fastställs i Anbudsförfarandet
med avdrag för en rabatt om 5 till 10 procent. Courtage tillkommer med
0,65 procent, dock lägst minimicourtage om 100 kronor.

Anmälan

Anmälan avseende köp av aktier skall ske på anmälningssedel enligt
fastställt formulär och skall vara inlämnad under perioden 9-21 mars
1994 till:

Carnegie Fondkommission AB
genom något av Carnegie Fondkommission AB:s kontor i Stockholm,
Göteborg eller Malmö.

Handelsbanken

genom något av bankens kontor.

Fc.eningsbanken
genom något av bankens kontor.

Nordbanken

genom något av Nordbankens, Götabankens, Skaraborgsbankens eller
Wermlandsbankens kontor.

Posten Finansservice AB
genom något av postkontoren.

Skandinaviska Enskilda Banken

genom något av bankens kontor och

Sp— banken
genom något av bankens kontor.

Armälan skall därvid avse hela poster om 50 aktier dock högst 250
alflfer.

Vid anmälan skall privatpersoner lämna vit anmälningssedel och anställda
inom AssiDomän-koncemen eller Ncb-koncemen lämna gul anmälnings-
sedel. Anmälningssedel som skickas per post måste vara något av
Emissionsinstituten tillhanda senast sista anmälningsdagen. Anställda skall
lämna anmälningssedel till respektive bolagsrepresentant enligt de in-
struktioner som respektive bolag anger. Utöver sin rätt att delta som
anställda inom AssiDomän-koncemen eller Ncb-koncemen har de an-
ställda dessutom rätt att delta i det Rabatterade Publika Erbjudandet på
samma villkor som övriga privatpersoner. Anställda i AssiDomän-kon-
cemen eller Ncb-koncemen har således rätt att inge två anmälningssedlar,
var och en avseende 250 aktier, i det Rabatterade Publika Erbjudandet.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.4

560

Den som önskar förvärva fler än ovan angivna antal aktier kan dessutom
lämna separat anmälan avseende förvärv enligt Ej Rabatterade Publika
Erbjudandet nedan. För övriga villkor, se Gemensamma anvisningar
nedan.

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.4

Ej Rabatterade Publika Erbjudandet

Alla privatpersoner och juridiska personer, även de som deltagit i An-
budsförfarandet eller i Rabatterade Publika Erbjudandet, kan anmäla sig
till förvärv av aktier i denna del av erbjudandet.

Ej rabatterar försäljningspris

Priset per aktie är det pris som kommer att offentliggöras den 9 mars
1994 genom Anbudsförfarandet. Courtage tillkommer med 0,65 procent.

Anmälan

Köpare i denna kategori skall lämna grön anmälningssedel som skall vara
inlämnad under perioden 9-21 mars 1994 till:

Carnegie Fondkommission AB

genom något av Carnegie Fondkommission AB:s kontor i Stockholm,
Göteborg eller Malmö.

Handelsbanken

genom något av bankens kontor.

Anmälan skall avse minst 300 aktier och därutöver ske i multiplar om
100 aktier.

För övriga villkor, se Gemensamma anvisningar nedan.

Gemensamma anvisningar

Endast komplett och korrekt ifylld anmälningssedel kommer att beaktas.
Inga tillägg eller ändringar i tryckt text får göras. Såvida inte annat sagts
ovan får endast en anmälningssedel per person inges i respektive er-
bjudande. Såväl anbud som anmälan är bindande.

Tilldelning

Tilldelning av aktier kommer att ske enligt de principer som finns
angivna i avsnittet Principer för tilldelning på sidan 4 i detta prospekt.
Tilldelning är inte beroende av när under en anmälningstiden anmälan
inges och kan i händelse av överteckning ske med lägre antal aktier än
anmälan avser.

561

36 Riksdagen 1994/95. 4saml. Nr 30. Del 2.

Vidare förbehåller sig staten rätten att helt eller delvis återkalla erbjudan-
det. Skäl till detta kan vara omständigheter av ekonomisk, finansiell eller
politisk art, inom eller utom landet, vilka enligt statens förmenande
medför att ett förvärv av aktier i AssiDomän är mindre attraktivt ur
köparens synvinkel. Eventuellt meddelande om återkallelse skall offent-
liggöras före den 21 mars 1994.

Principer for tilldelning

Anbudsförfarandet

Vid överanmälan i Anbudsförfarandet sker tilldelning enligt följande:

Inkomna anbud rangordnas och erhåller tilldelning efter anbudspris på så
sätt att tilldelning endast sker till dem som avgivit anbud som uppgår till
eller överstiger det lägsta accepterade anbudet. Försäljningspriset per
aktie för samtliga aktier i anbudsförfarandet skall motsvara priset i det
lägsta accepterade anbudet som tillsammans med samtliga anbud avgivna
med lika eller högre pris avser totalt 16 050 000 aktier. Om erforderligt
reduceras det lägsta anbudet som föranleder försäljning så att totalramen
16 050 000 aktier ej överskrids. Blir flera anbudsgivare föremål för
sådan reduktion, skall denna ske pro rata.

I syfte att uppnå en balanserad ägarstruktur förbehåller sig dock staten
rätten att i erforderlig utsträckning företa vissa avvikelser från här
angivna principer.

Rabatterade Publika Erbjudandet

Vid överanmälan i Rabatterade Publika Erbjudandet sker tilldelning enligt
följande:

A. Reduktion sker i storleksordning med början for de anmälnings-
sedlar som lyder på största antal aktier. För anmälningssedlar avseende
lika antal aktier lottas turordningen. Varje reduktion sker med 50 aktier
per gång till dess att det återstående antalet aktier uppgår till minst 100
aktier per person.

B. Skulle överanmälan fortfarande föreligga kommer reduktion att ske
genom lottning av anmälningssedlar så att utlottade anmälningssedlar
reduceras till 50 aktier. För att underlätta god likviditet undantas dock
via lottning 10 000 anmälningssedlar, lydande på 100 aktier, mot-
svarande en noteringspost, från denna reduktion.

1994/95:KU30

Bilaga A 18.4

562

94 -09- 3 0

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.5

,x"

Ax.

Till statsrådet
Per Westerberg

Den 15 september 1994 tillsattes en arbetsgrupp aV chefen
för Näringsdepartementet med uppdrag att bl.a. undersöka
aktietilldelningen vid genomförda privatiseringar. Samma
dag utsågs tekn. dr. Curt Nicolin, dir. Karl-Axel Linderoth
och dir. Carl Johan Åberg att ingå i arbetsgruppen.
Kammarrättsassessorn Thomas Rolén har biträtt arbets-
gruppen.

Arbetsgruppen får härmed lämna över sitt yttrande,
Erfarenheter av genomförda privatiseringar, främst med
avseende på tilldelningsprinciper.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm den 29 september 1994

x .y-y ■ y

Curt Nicolin

563

1994-09-29

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.5

Yttrande av den av statsrådet Per Westerberg tillsatta
arbetsgruppen angående erfarenheter av genomförda
privatiseringar, främst med avseende på tilldelnings-
principer

En särskild arbetsgrupp inom Privatiseringskommissionen har
av statsrådet Per Westerberg givits i uppdrag att, mot
bakgrund av vissa uppgifter i media angående
aktietilldelningen vid privatiseringen av AssiDomän AB,
undersöka vilka lärdomar som kan dras inför de fortsatta
privatiseringarna samt för utvecklingen av god sed på
aktiemarknaden. Vidare anser statsrådet att det skulle vara
av stort värde om arbetsgruppens slutsatser kunde användas
i syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

Arbetsgruppens arbete har, mot bakgrund av gällande rätt på
området, lagts upp så att genom intervjuer kartlägga vad
som är praxis och god sed på marknaden. Viss information
har även inhämtats om vad som är praxis i England,
Frankrike och Danmark. De som intervjuats i Sverige är
representanter för fyra fondkommissionärsbolag, Stockholms
fondbörs, Näringslivets börskommitté, Aktiemarknadsnämnden
och Svenska fondhadlareföreningen.

Mot bakgrund härav gör arbetsgruppen följande bedömning.

Inledningsvis konstaterar arbetsgruppen att det, i likhet
med vad som är vanligt i fråga om andra börsintroduktioner
och nyemissioner, ofta är förenat med fördelar att få
tilldelning vid en privatisering.

Mot denna bakgrund anser arbetsgruppen att det är av vikt
att fördelningen av aktierna sker enligt sådana principer
att de uppfattas som förtroendeingivande.

Vid de privatiseringar som genomförts och vänt sig till en
vidare krets har olika förfaranden använts bl.a. med

564

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.5

avseende på prissättnings- och tilldelningsmetodik. I
Celsius-fallet hade ett fast pris fastlagts och styrelsen i
bolaget hade det avgörande inflytandet över tilldelningen.
Staten fick i det fallet kritik bl.a. för både prissättning
och tilldelning. För att undvika en liknande situation vid
försäljningen av AssiDomän använde man sig bl.a. därför av
ett anbudsförfarande när det gällde prissättningen.

Tilldelningen skedde mekaniskt utan någon särskild prövning
utöver den som skall ske enligt allmänna regler. Metoden
har kritiserats såvitt avser tilldelningen, enär det påstås
att mindre lämpliga bolag/personer fått tilldelning. I
detta sammanhang bör dock påpekas att flera av dem som
arbetsgruppen tillfrågat anser att de frågetecken som rests
angående AssiDomän-affären inte skall överdramatiseras.

Vid den senaste privatiseringen, Pharmacia, användes ett
anbudförfarande när det gällde prissättningen och
tilldelningen skedde bl.a. efter en diskretionär prövning.
Såvitt arbetsgruppen känner till har privatiseringen av
Pharmacia undgått kritik i dessa avseenden.

Vid de intervjuer som arbetsgruppen genomfört har följande
framkommit om de olika metoderna, främst såvitt avser
tilldelningsprincipen och de kontrollmöjligheter som finns.

Vid privatiseringarna i England och Frankrike har man inte
i något fall använt en så automatisk tilldelningsprincip
som användes i Sverige vid försäljningen av AssiDomän AB.
Det gängse förfaringssättet i England har varit att
regeringen förbehållit sig rätten att tillsammans med
berörda banker bedöma vem som skall tilldelas aktier vid en
privatisering. Efter vilka kriterier som fördelningen skett
har successivt under årens lopp alltmer preciserats i
prospekten. Det mest preciserade i detta avseende fanns i
British Telecom III, då det bl.a. klart framgick att det
ställdes kvalitetskrav på köparna i form av långsiktighet
och att man skulle ha bevisat att man varit en
välrenommerad ägare av aktien ifråga eller av liknande
aktier. I Frankrike brukar staten förbehålla sig rätten att
fastställa vilka ägare som skall utgöra den "inre hårda
kärnan". Övriga större ägare väljs ut av bankerna. Metoden
användes bl.a. vid privatiseringen av kemiföretaget Rhone
Poulenc. Vid den hittills enda större privatiseringen i
Danmark, TeleDanmark, tillämpades en tilldelningsprincip
liknade den som används i England.

Vid privatiseringen av Pharmacia användes ett förfarings-
sätt som i stort sett överensstämde med den "Engelska
modellen".

Oavsett tilldelningsmetod har kommissionären att följa
vissa allmänna regler. Det gäller bl.a. 7 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse, vari det stadgas att
"värdepappersrörelse skall bedrivas så att allmänhetens
förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och

565

1994/95 :KU30

Bilaga A 18.5

enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt
i övrigt så att rörelsen anses sund". Enligt vad som
framkommit uppfattas denna regel på så sätt att den
möjliggör att vissa icke önskvärda kunder kan avvisas
eftersom det skulle kunna hävdas att deras medverkan kan
äventyra allmänhetens förtroende. Samtliga tillfrågade
anser dock att regeln i 7 § inte räcker utan är för allmänt
hållen. En av de intervjuade ansåg att det endast är
"uppenbarhetsfall" som kan plockas bort med stöd av regeln.
Arbetsgruppen har inte kunnat avgöra om de påstådda
händelserna i AssiDomän-affären är att hänföra till sådana
"uppenbarhetsfall" som skulle nekats tilldelning i detta
fall, men vill inte utesluta att nämnda paragraf inte ger
tillräckligt stöd för att minimera risken för att icke
önskvärda skall få tilldelning. Enligt arbetsgruppens
mening kan det därför finnas behov av ytterligare
precisering av tilldelningsprinciperna. Varje precisering
innebär naturligtvis, vilket också är syftet, att vissa
kommer att utestängas från tilldelning. En sådan
inskränkning bör därför komma till uttryck i någon form. Av
intervjuerna har framkommit att "det är svårt med generella
regler" utan det måste lösas från fall till fall. Mot
bakgrund härav anser sig inte arbetsgruppen vilja
rekommendera några lagändringar i denna fråga.

För att tillmötesgå behovet av individuella lösningar är
prospektet, såvitt arbetsgruppen kan bedöma, det enda
ställe där en precisering kan komma till uttryck. Det
ställningstagandet grundar sig på Aktiemarknadsnämndens
uttalande 1990:1 samt att de tillfrågade samstämmigt
uppgivit att så måste ske. I aktiemarknadsnämndens
uttalande anges på sid sex bl.a. följande. "Med hänsyn till
tilldelningsprincipernas betydelse vid marknads-
introduktioner som innefattar allmänheten är det av vikt
att principerna anges i emissionsprospektet". Arbetsgruppen
delar denna bedömning.

Frågan blir då hur preciserad man måste vara i prospektet,
dvs. hur långt man bör gå i precisering av exakta rekvisit
för tilldelningen. De som redovisat en uppfattning i denna
fråga till arbetsgruppen är av den åsikten att det torde
räcka med ganska allmänt hållna formuleringar. T.ex.
föreslår en av de intervjuade följande formulering; "Ägaren
förbehåller sig rätt att för att uppnå långsiktiga, aktiva
och även i övrigt lämpliga ägare helt diskretionärt fatta
beslut om tilldelning". Flera av.de tillfrågade i
intervjuerna har i detta avseende framhållit Pharmacia som
ett lyckat exempel. Mot bakgrund härav bedömer arbets-
gruppen att ett sådant förfarandesätt står i överens-
stämmelse med god sed på marknaden.

Ägaren har därutöver, enligt flera av de tillfrågade,
möjlighet att göra ytterligare preciseringar och ge
anvisningar om det till den/dem som har att göra
tilldelningen. Enligt en av de intervjuade bör dock sådana

566

1994/95: KU30

Bilaga A 18.5

ytterligare anvisningar dokumenteras i ett formellt beslut.
Arbetsgruppen delar i allt väsentligt dessa uppfattningar.
Det kan emellertid här noteras att flera av de tillfrågade
påpekat att frågan om prospektets utformning i nu aktuellt
avseende utgör en "gråzon". Arbetsgruppen anser därför att
det vore värdefullt om något vägledande organ på området
uttalade sig i denna fråga.

Efter vissa preciseringar i prospektet föreligger således
förutsättningarna för att utesluta vissa "icke önskvärda"
från tilldelning. Den granskning av anmälda intressenter
som måste göras före varje beslut att inte tilldela någon
aktier sker under stor tidspress, när det är fråga om ett
anbudsförfarande. Att förlänga granskningstiden skulle
enligt flera av de tillfrågade inverka negativt på priset.
Från prissynpunkt bör därför denna tid vara så kort som
möjligt. Med hänsyn till att det är relativt få anmälningar
/'normalt ett hundratal" enligt de uppgifter arbetsgruppen
inhämtat, i nu aktuell tilldelningsgrupp anser flera av de
tillfrågade att tidsperioden, oaktat den är kort, är
tillräcklig för att sålla bort oönskade intressenter. De
påpekar dock att det finns en risk för att bland dem som
sållas bort kan finnas sådana som bort haft tilldelning.
Det är emellertid en risk som alltid finns vid en
urvalsprocess av detta slag.

När det sedan gäller frågan om vem/vilka som skall göra
urvalet vid tilldelningen har de tillfrågade presenterat
flera varianter. Några anser att det bästa är att ägaren
överlåter till kommissionären att sköta hanteringen,
eftersom de känner marknaden bäst. Vissa anser att
styrelsen bör ha det avgörande inflytandet och andra anser
att det bör ske i samråd mellan ägare och kommissionär. I
England deltar en representant från ägaren i processen. När
det gäller praktiska frågor och överväganden av ekonomisk
karaktär anser sig inte arbetsgruppen, i detta ärende,
kunna ta ställning, utan nöjer sig med att konstatera att
ägaren till de aktier som skall försäljas har betydande
möjligheter att styra fördelningen av de försålda aktierna
i den riktning som anses önskvärd.

Såvitt gäller frågan om arbetsgruppens slutsatser kan
användas för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten gör
arbetsgruppen följande bedömning.

Den 14 april 1994 beslutade regeringen att vissa åtgärder
skulle vidtas på central nivå i syfte att effektivisera
förundersökningsförfarandet när det gäller ekonomisk
brottslighet. I beslutet uppdrog regeringen åt
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att,
under ledning av Riksåklagaren, utarbeta ett förslag till
ett väsentligt fördjupat samarbete mellan Statsåklagar-
myndigheten för speciella mål, Rikskriminalpolisen och
berörda delar av skatteförvaltningen och exekutions-
väsendet. Den 6 september 1994 överlämnade riksåklagare

567

1994/95: KU30

Bilaga A 18.5

Klas Bergenstrand en idéskiss till justitieminister Gun
Hellsvik över en ny central enhet för EKO-brottsbekämpning.
Idéskissen innehåller bl.a. förslag till hur verksamheten
skall organiseras och vilka uppgifter enheten skall ha. Mot
bakgrund av den korta tid som arbetsgruppen haft till
förfogande har gruppen inte kunnat bedriva så omfattande
undersökningar att den kan föreslå några lagändringar med
avseende på den ekonomiska brottsligheten. Däremot bör de
vunna erfarenheterna i nu aktuellt ärende kunna användas i
vissa hänseenden vid den fortsatta beredningen av
idéskissen.

Arbetsgruppen, som bestått av tekn. dr. Curt Nicolin, dir.
Karl-Axel Linderoth och dir. Carl Johan Åberg, är eniga i
sin bedömning.

568

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.1

Konstitutionsutskottet

Ink. deh

Dnr & f /9V-9S

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottets ordförande Thage G. Peterson har begärt
en granskning av regeringens inblandning i frågan om
postchefen Ulf Dahlstens lön. Det är ett bra initiativ. Men det är
otillräckligt.

Dahlsten är nämligen inget särfall - de statliga bolagens VD:ar
ligger regelmässigt på den orimligt höga lönenivå som
Dahlstens erbjöds, men som han nu tackat nej till. Även
styrelsearvodena är ofta orimligt höga.

Jag hemställer mot denna bakgrund om att konstitutionsutskottet
granskar regeringens handläggning generellt av arvoden i de
statliga bolagen.

Stockholm den 5 augusti 1994

569

SOCIALDEMOKRATISKA RIKSDAGSGRUPPEN

Besöksadress Riddarhustorget 7-9

100 12 STOCKHOLM

Tel. 08/786 40 00 • Postgiro 35 57 65-9

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.2

Konsii fuHor.su »skci; c i

Ink. don

Dnr £>*/ /9^'95'

Till
konstitutionsutskottet

Postverket har nyligen ombildats till aktiebolag - Posten
aktiebolag. Staten äger samtliga aktier i bolaget. Den
förutvarande generaldirektören i Postverket, Ulf Dahlsten,
utsågs till verkställande direktör i det nya postbolaget. I
samband därmed beslutade styrelsen i bolaget om en synner-
ligen kraftig höjning av Dahlstens lön. Styrelsearvodena
höjdes också mycket kraftigt.

Enligt uppgifter i massmedia har styrelsen haft överlägg-
ningar med statssekreterare Per Egon Johansson i Kommunika-
tionsdepartementet innan styrelsen beslutade om Dahlstens
lön. Uppgifterna ger vidare vid handen att chefen för
departementets bolagsenhet, Per Eric Fylking, deltagit i det
arbete som ledde fram till beslutet. Johansson och Fylking
har sedermera bekräftat dessa uppgifter.

Dahlstens höga lön har således fastställts i samråd med
kommunikationsministerns främsta medarbetare.

Konstitutionsutskottet bör därför granska om och i vilken mån
kommunikationsminister Mats Odell har varit inblandad i
frågan om att bestämma Dahlstens lön i postbolaget.

Konstitutionsutskottet bör vidare ta del av de direktiv som
lämnades till det eller de ombud som företrädde staten som
Sktieägare på den bolagsstämma som beslutade om höjningen av
tyrelsearvodena.

Stockholm den 8 september 1994

:*ör socialdemokraterna i konstitutionsutskottet

Thage
Ordf.

570

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.3

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

PRES SMEDDELANDE

1994-08-02

Pressekreterare

Inger Strömbom

Telefon 08 - 763 36 36

Kommunikationaminiater Mata Odell kommenterar Ulf
Dahlatena lön

- Jag och statsminister Carl Bildt är överens om att Ulf
Dahlstens löneförhöjning är orimligt stor.

Ansvariga för lönesättningen är Postens styrelse och
dess ordförande Thorsten Andersson. Utan att utöva
ministerstyre varken kan eller vill jag lägga mig i
enskilda bolagsärenden.

571

1994/95:KU30

Bilaga A 19.4

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1995-01-20

Dnr 6159/94

Konstitutionsutskottet

Ink. don -ö/~£3

Dnr 6

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

I konstitutionsutskottets granskningsärenden 1994/95:15
och 18 rörande arvoden och löner till ledningarna i
statligt ägda bolag översänds härmed en promemoria med
redogörelser för bl.a. riktlinjer, förfarande, arvoden
och löner.

Uppgifterna har ställts samman av Finansdepartementet.
Kontakterna där är.expeditions- och rättschefen Nils

572

FINANSDEPARTEMENTET

Expeditions- och rättschefen

1994-12-27

1994/95: K.U30

Bilaga A 19.4

KU-ärende on arvoden och löner till styrelse och VD i bolag
som är helägda av staten

Lön och andra förminer till verkställande direktörer

Enligt aktiebolagslagen är det en uppgift för ägaren att på
bolagsstämma fastställa arvode bl.a. till styrelseledamöter.
Bolagets styrelse utser verkställande direktör. Därmed är det
normalt också en fråga för styrelsen att bestämma
anställningsvillkoren för denne.

Med anledning av den debatt som förekommit under senare år om
löner och andra anställningsvillkor för företagsledare m.fl.
beslutade regeringen den 3 februari 1994 riktlinjer rörande
anställningsvillkor för personer i företagsledande eller därmed
jämförlig ställning för tillämpning i regeringens förvaltning av
företag som är helägda av staten, se bilaga 1.

Riktlinjebeslutet har expedierats till samtliga departement.
Departementen har överlämnat beslutet till styrelserna i de
aktuella företagen. Härigenom har styrelserna underrättats om
regeringens syn på frågor om lön och andra förmåner till
verkställande direktörer. Några instruktioner därutöver torde
inte ha lämnats från regeringens eller departementens sida.

I riktlinjebeslutet rekommenderas de statligt helägda företagen
att i årsredovisningen lämna uppgifter om bl.a. verkställande
direktörens lön och vissa av dennes arvoden. Samtliga bolag, som
efter beslutet lämnat årsredovisning, har följt regeringens
rekommendation.

I samtliga helägda statliga företag finns det en företrädare
för departementet i styrelsen. I några fall - inom
Socialdepartementets, Finansdepartementets och
Arbetsmarknadsdepartementets områden - har departements-
företrädaren eller styrelsens ordförande mer direkt informerat
departementsledningen om verkställande direktörens löne- och
anställningsvillkor.

I bilaga 2 redovisas styrelsearvoden och lön till verkställande
direktörer. Uppgifterna har, i fråga om verkställande
direktören, hämtats från respektive årsredovisning om inte annat
anges. Begärda uppgifter i fråga om Posten AB redovisas
särskilt, i bilaga 3.

Instruktioner till stämmoombuden om styrelsearvoden och
statsrådens befattning ned dessa

Som nämnts är det en fråga för ägaren att på bolagsstämma
besluta om arvode till styrelseledamöter. Kallelse till
bolagsstämma sker enligt bestämmelserna i respektive företags
bolagsordning med utgångspunkt från aktiebolagslagens
bestämmelser. Riksdagens kammarkansli underrättas i de flesta

573

1994/95 :KU30
Bilaga A 19.4

fall om bolagsstämmorna, i enlighet med riksdagens beslut om
insyn i statliga företag (prop. 1980/81:22, bet. 1980/81:NU29,
rskr. 1980/81:147).

Inför en bolagsstämma brukar ansvarigt statsråd vanligen
bemyndiga en departementstjänsteman att företräda staten och
utöva rösträtt vid stämman. Det har också förekommit - inom
Finansdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets områden -
att statsrådet personligen företrätt staten och utövat rösträtt
vid stämman.

I samband med beredningen har statsråd eller statssekreterare
lämnat instruktioner till stämmoombudet angående bl.a.
styrelsearvoden.

574

BlLkGÅ 1

1994/95: KU30

Bilaga A 19.4

STATSRÅDSBEREDNINGEN

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1994-02-03

Anställningsvillkor för personer i företagsledande och
därmed jämförlig ställning i företag som är helägda av
staten

Regeringen antar de riktlinjer rörande anställnings-
villkor för personer i företagsledande eller

./. därmed jämförlig ställning som är angivna i bilaga

för tillämpning i regeringens förvaltning av sådana
företag som är helägda av staten.

Utdrag till

samtliga departement

575

Bilaga

1994/95:KU30

Bilaga A 19.4

Anställningsvillkor för arbetstagare i företagsledande
och därmed jämförlig ställning i företag som är helägda
av staten

Personkrets

Med arbetstagare i företagsledande och därmed jämförlig
ställning avses verkställande direktör, ställföreträdare
för verkställande direktör och, i större företag,
direktionsmedlem och arbetstagare med självständig
ställning som chef för en större gren av företagets
verksamhet (jämför 1 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd).

Lön

Lönen bestäms på sedvanligt sätt. I lönen bör ingå
kompensation för avsaknad av anställningstrygghet.

Uppsägningstid och avgångsvederlag

Uppsägningstid bestäms enligt praxis. Avgångsvederlag som
överenskommes för tid därutöver skall avse så kort tid
som möjligt. Sammanlagd uppsägningstid och tid för
avgångsvederlag skall inte överstiga 24 månader.

Vederlaget utbetalas månadsvis. Om oegentligheter eller
försummelser, som kan leda till ansvar för brott eller
skadeståndsskyldighet, upptäcks före eller under
vederlagsperioden skall arbetsgivaren ha rätt att hålla
inne vederlaget eller del av det tills en rättslig
prövning skett eller en överenskommelse träffats.

Avräkning av vederlag

Om lön eller annan ersättning för arbete erhålls under
vederlagsperioden skall arbetsgivaren ha rätt att göra
avräkning mot vederlaget. Om lön eller ersättning inte
uppbärs men arbete utförs får en rimlig reducering ske av
vederlaget.

Redovisning

I årsredovisningen lämnas uppgifter enligt följande.

För envar av

- styrelsens ordförande

- annan styrelseledamot till vilken utgår särskild
ersättning utöver vad bolagsstämman beslutat om och som
inte uppbär ersättningen till följd av anställning i
bolaget eller annat koncernbolag

- koncernchef

- verkställande direktör

skall uppgift lämnas beträffande:

576

1994/95:KU30

a) Summan av ersättningar och övriga förmåner, varvid Bilaga A 19.4
tantiem och därmed jämställd ersättning uppges särskilt.

Utgår särskild ersättning till befattningshavaren för
arbete som faller inom dennes professionella
kompetensområde lämnas uppgift härom, utan angivande av
ersättningens storlek.

b) De väsentligaste villkoren i avtal om framtida
pension.

c) De väsentligaste villkoren i avtal om avgångsvederlag.

Om bolaget ingår i en koncern skall uppgifterna avse
förmåner från samtliga koncernbolag.

För ledningen i övrigt lämnas en sammanfattande
beskrivning av de väsentligaste villkoren i avtal om
framtida pension respektive avgångsvederlag. Det kan ske
t.ex. genom angivande av de ramar förmånerna ligger inom.

Redan ingångna avtal

Ingångna avtal skall följas. Avtal om avgångsvederlag som
uppenbart går utöver vad som anges ovan bör dock
omförhandlas, om det bedöms kunna ske på rimliga
ekonomiska villkor och om det i övrigt, med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet, kan anses
skäligt.

Tvister

Anställningsavtal bör innehålla en klausul om att tvister
i anledning av avtalet skall avgöras genom skiljedom
enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

577

37 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

Bolag

Bilaga 2

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.4

Styrelsearvode
ordf ledamot

(v ordf) (suppl)

VD-lön enl

Årsredovisning

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Kasernen FastighetsAB

60 000/år

30 000/år

300 000/år

SOCIALDEPARTEMENTET

Systembolaget AB

60 000/år 25 000/år

+1000/smtr
(35 000/år (12 500/år

+ 1000/smtr)+1000/smtr)

868 000/år(lön och
annan ersättn)

SBL Vaccin AB

50 000/år 30 000/år

489 000/år

Bolaget bildades i december 1992, men påbörjade sin verksamhet den
1 juli 1993

AB Kurortsverksamhet

19 300/år 6 400/år

1) Verkställande direktören tillträdde sin befattning den 1 mars 1994.
Lön finns därför ej angiven i årsredovisningen

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Telia AB Sammanlagt högst 1 450 000/år 1 595 388/år

Bolaget bildades 1 juli 1993. Ovanstående sammanlagda arvodesbelopp
fastställdes i augusti 1993 och förlängdes i juni 1994. Styrelsearvoden

1 Televerket: ordföranden 72 000 kr/år, ledamot 4 000 kr/smtr, ersättare

2 000 kr/smtr.

FINANSDEPARTEMENTET

Statliga Akademiska Hus AB

100 000/år 25 000/år 864 000/år

+ 1000/smtr

(12 500/år

+ 1000/smtr)

Bolaget bildades december 1992. Arvode till ordföranden uppgick
under första året till 180 000 kr.

SKDföretaaen AB

Verksamheten är utsåld och till största delen avvecklad. Ingen personal
finns kvar i bolaget.

578

Bolag

Styrelsearvode
ordf ledamot

(v ordf) (suppl)

Statens Bostadsfinansierinqsaktiebolaq. SBAB

75 000/år 35 000/år

+ 1000/smtr
(45 000/år (17 500/år

+ 1000/smtr) + 1000/smtr)

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.4

960 000/år

Ovanstående arvoden fastställdes 1992. Tidigare arvoden fastställdes
1990 ordföranden 60 000/år, vice ordföranden 35 000/år+1000/smtr,
ledamot 25 000/år+1000/smtr, suppleant 12 500/år+1000/smtr.

Svenska Laqerhusaktiebolaqet

60 000/år 25 000/år 528 000/år

(40 000/år +1000/smtr

+1000/smtr)

Ovanstående arvoden fastställdes 1994. Tidigare arvoden fastställdes
1992 ordföranden 50 000/år, vice ordföranden 25 000/år+1000/smtr,
ledamot 20 000/år+1000/smtr.

Svenska Penninglotteriet AB

80 000/år 35 000/år 684 000/år

(50 000/år (17 500/år

+1000/smtr) +1000/smtr)

Ovanstående arvoden fastställdes 1994. Tidigare arvoden fastställdes
1990. Ordföranden 60 000/år, vice ordföranden 35 000/år+1000/smtr,
ledamot 25 000/år+1000/smtr, suppleant 12 500/år+1000/smtr.

Aktiebolaget Tipstiänst

80 000/år 35 000/år 1 140 000/år

(50 000/år (17 500/år

+1000/smtr) +1000/smtr)

Vasakronan Holding AB 90 000/år 45 000/år 1 560 000/år 1)

(22 500/år)

1) Bolaget bildades i december 1992. Bolaget har förlängt räkenskapsår
och därför inte avlämnat någon årsredovisning för år 1993. Verkställande
direktören har själv anmält sin nuvarande lön till departementet. Lönen
för generaldirektören i Byggnadsstyrelsen uppgick till 58 000 kr per
månad.

579

Bolag

Styrelsaarvode
ordf ledamot

(v ordf) (suppl)

1994/95:KU30

Bilaga A 19.4

VD-lön enl

årsredovisning

V&S Vin & Sprit AB

80 000/år
(50 000/år
+1000/smtr)

35 000/år
(17 500/år
+1000/smtr)

1 380 000/år

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Svenska Statens Språkresor AB

13 ooo/år

9 000/år 520 080/år

Arvodena är oförändrade sedan 1988.

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Samhall AB

100 800/år

25 200/år
+2100/smtr

1 250 000/år

VD har en rörlig del på 5-10 % beroende på resultatet.

Bolaget bildades 1 juli 1992. Ovanstående styrelsearvoden fastställdes
vid bolagsstämman 1994.

AmuGruDDen AB	72 000/år	18 +1	000/år 500/smtr	84C	) 000/år
Bolaget bildades 1 juli	1993.
NÄRINGSDEPARTEMENTET
Grängesbergs Gruvor AB	50 000/år	30	000/år	527	000/år
AB Göta Kanalbolag	20 000/år	10	000/år	594	866/år

Loussavaara-Kiirunavaara AB, LKAB

200 000/år Förvaltningsaktiebolaget Stattum	70 000/år	1 800 000/år
40 000/år	40 000/år	-
Statens Provnings- och Forskningsinstitut AB
40 000/år	20 000/år	600 000/år
AB Svensk Anläggningsprovning
40 000/år	20 000/år	676 000/år

580

Bolag

Styrelsearvode

ordf ledanot

(▼ ordf) (suppl)

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.4

VD-lön enl

årsredovisning

Svenska Rvmdaktiebolaget

	35	000/år	18 000/år	908	000/år
Sveriges Geologiska	AB	—
VD=konsult deltid
Vattenfall AB	267	500/år	90 000/år	1 836	000/år
Ordförandearvodet inkluderar vissa			ersättningar
Zenit Shjppjng AB	30	000/år	20 000/år	940	000/år

VD=konsult

I förekommande fall har styrelsesuppleanter halva arvodet för
styrelseledamöter.

MILJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET

Swedesurvev AB

30 000/år 15 000/år - 1)

+2000/smtr +2000/smtr

(10 000/år

+2000/smtr)

Arvodena har gällt sedan bolagets bildande i juni 1993.
1) VD tillträdde sin befattning den 1 juni 1994

581

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Bilaga 3

1994/95:KU30

Bilaga A 19.4

KU-ärende om arvoden och lön till styrelse och VD i Posten AB

Bolag

Styrelsearvode
ordf ledamot

(v ordf) (suppl)

VD-lön

Posten AB

160 000/år 80 000/år
(120 000/år) (40 000/år)

150 000-180 000/mån

Postverket ombildades till aktiebolag den 1 mars 1994. Ovanstående
arvoden fastställdes vid extra bolagsstämma den 1 mars 1994. Styrelse-
arvoden i Postverket: ordföranden 72 000 kr/år, ledamot 4 000 kr/smtr,
ersättare 2 000 kr/smtr.

Direktiven i fråga om styrelsearvodena inför ovannämnda extra
bolagsstämma den 1 mars 1994 lämnades av statssekreteraren i form av
muntliga instruktioner till stämmoombudet om de belopp som sedan
beslutades. Instruktionerna var förankrade hos statsrådet.

Inför ordinarie bolagsstämma i Posten AB den 6 maj 1994 gav stats-
sekreteraren muntliga instruktioner till stämmoombudet om oförändrade
styrelsearvoden.

Beträffande frågan om dåvarande kommunikationsministern Mats Odell
varit inblandad i bestämmandet av VD-lönen i Posten AB lämnas efter
utredning följande redovisning.

Dåvarande enhetschefen i Kommunikationsdepartementet och styrelse-
ledamoten i Posten AB Per-Eric Fylking informerade statssekreteraren
Per Egon Johansson om styrelsens arbete betr lön till verkställande
direktören. Per Egon Johansson klargjorde då att detta var en fråga
för styrelsen som det inte ankom på departementsledningen att ha syn-
punkter på. Per Egon Johansson uttryckte dock den allmänna synpunkten
att lönesättning av Postens VD borde vara i paritet med lönesättning
för VD:ar i övriga helägda statliga bolag och affärsverk. I enlighet
med att detta inte var en fråga för departementsledningen informerades
inte Mats Odell.

582

MILJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET

Expeditionschefen Fredrik Damgren

Tel. 763 35 41

1994-11-25

1994/95 :KU30

Bilaga A 19.4

Förfrågan från Konstitutionsutskottet om regeringens handläggning av frågor om
löner och arvoden till ledningarna i statliga bolag

Swedesurvey AB

Till Miljö- och naturresursdepartementet hör Swedesurvey Aktiebolag. Bolaget bildades i
juni 1993 och har till uppgift att bedriva verksamhet utomlands inom fastighetsområdet,
mätnings- och kartläggningsområdena samt annan därmed förenlig verksamhet. Bolaget
skall därvid i första hand utnyttja resurser från det statliga lantmäteriet och
Centralnämnden för fastighetsdata.

Styrelsearvoden i bolaget utgår med följande belopp

- styrelseordförande 30 000 kr per år och 2 000 kr per sammanträde

- ordinarie ledamot 15 000 kr per år och 2 000 kr per sammanträde

- suppleant 10 000 kr per år och 2 000 kr per sammanträde

Angivna arvoden har utgått för styrelsens arbete sedan bolaget bildades. Vid senaste
bolagsstämman i juni 1994 beslutades om oförändrade arvoden för det kommande året.

Befattningen som verkställande direktör i bolaget upprätthölls under den första tiden av
avdelningsdirektören Tommy Österberg vid Statens lantmäteriverk och därefter av
ekonomidirektören Stig Jönsson vid samma verk. Dessa erhöll därvid från bolaget arvode
för uppdraget utöver lönen från Lantmäteriverket. Arvodena uppgick för Tommy
Österberg till mindre än 1 000 kr per månad och för Stig Jönsson till 5 000 kr per månad.
Sedan den 1 juni 1994 har Ulf Kihlblom varit anställd som verkställande direktör med en
månadslön av 38 000 kr samt förmånen av fri bil.

Beslut om styrelsearvoden har fattats på bolagsstämmor med stöd av särskilda
instruktioner från Miljö- och naturresursdepartementet till de förordnade stämmoombuden.
Instruktionerna har föredragits för och godkänts av departementets statssekreterare eller
planeringschef. Ansvarigt statsråd, Görel Thurdin, har varit informerad om berörda
instruktioner.

Frågor om anställning av verkställande direktör har avgjorts av bolagets styrelse. I
samband med beslutet om anställning av Ulf Kihlblom redovisades för styrelsen de
anställningsvillkor som avsågs att gälla varefter styrelsen uppdrog åt sin ordförande att
underteckna anställningsavtal med Ulf Kihlblom. I styrelsen har som ledamot ingått chefen
för berörd arbetsenhet i departementet och som suppleant en handläggare på samma enhet.
Några särskilda kontakter med departementets politiska ledning har inte tagits i frågan om
lön eller andra förmåner för Ulf Kihlblom.

583

Till

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

1994 08 18

1994/95 :KU30

Bilaga A 20.1

I regeringsformens 7 kap. finne reglerat hur regeringsärenden
■ka beredas. Beredningen ska ske i regeringskansliet och allt
material av betydelse bör redovisas i skrift och vara
tillgkngligt för KU:s granskning. Grundlagens mening synes vara
att beredningen ska ske i regeringskansliet och inte i t.ex.
under bolagsrätten lydande aktiebolag. Att ett sådant bolag har
sitt säte i regeringskansliet och i sin ledning har
departementets handläggare torde inte kunna tolkas s4 att
regeringskansliet bereder ärendet.

För beredning av regeringens beslut otn vilken som ska få
anlägga och under ett halvsekel driva Arlandabanan har 1
kommunikationsdepartmentet bildats ett särskilt bolag. A-banan
Projekt AB, med statssekreteraren Per Egon Johansson som
ordförande och firma tecknare.

Frågan uppstår hur denna bolagsbildning påverkar såväl KU:s
möjligheter till granskning och möjligheterna till offentliga
insyn i upphandlingen.

Jag hemställer därför att statsrådet Odells handläggning av
beredningen av regeringens beslut om vem eller vilka som ska få
bygga och driva Arlandabanan granskas av
konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet bör också
granska om regeringens information till riksdagen före
riksdagens beslut i något avseende varit otillräcklig eller
vilseledande.

Piteå som ovan

Hurtig (Vf

584

1994/95 :KU30

Bilaga A 20.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1994-11-22

Dnr 6160/94

!r.k. ?/-//-

r r & /<W-95

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en PM rörande Arlandabanan.

Departementets kontaktman är rättschefen Anders

585

-Kommunikationsdepartemntet
Ulf Lundin

1994-11-18

1994/95 :KU30

Bilaga A 20.2

Promemoria till Konstitutionsutskottet rörande
upphandlingen av Arlandabanan

Bakgrund

Banverket och Luftfartsverket lämnade i sina treårsplaner
för perioden 1990/91-1992/93 förslag om en
järnvägsförbindelse till Arlanda. Verkens förslag innehöll
olika lösningar beträffande finansiering samt
huvudmannaskap och driftansvar för banan.

Mot bakgrund av verkens förslag gav regeringen den 2
november 1989 Banverket i uppdrag att skyndsamt utarbeta
ett förslag till finansiering av Arlandabanan. Arbetet
skulle bedrivas med förutsättningen att Arlandabanan
finansieras utanför statsbudgeten och att alternativt
huvudmannaskap kunde övervägas för såväl banan som för
trafiken.

Banverket presenterade år 1990 ett förslag till
organisation för ett genomförande av Arlandabaneprojektet.
Enligt Banverkets förslag skulle ett särskilt Banbolag
bildas med ett dominerande inflytande från Banverket och
Luftfartsverket. Banbolagets uppgift skulle vara att bygga
och driva Arlandabanan och Arlanda station samt köpa
trafikrättigheter på statens spåranläggning för att
möjligöra en exklusiv tågpendel mellan Stockholm C och
Arlanda flygplats med 6 tåg/timme. Banverkets förslag
innehöll ingen fullständig finansieringslösning.

I samband med att riksdagen våren 1991 beslutade att införa
ett särskilt anslag för samfinansiering av
infrastrukturinvesteringar, K 1. Investeringar i trafikens
infrastruktur, tillsatte regeringen en särskild delegation,
Delegationen för infrastrukturinvesteringar, med uppdrag
att ta fram förslag till regeringsbeslut om de
investeringar i järnvägar, vägar och
kollektivtrafikanläggningar som skall delfinansieras med
det nya anslaget. Delegationens uppgift var att initiera
och söka åstadkomma förhandlingsöverenskommelser om de
aktuella projekten.

586

1994/95 :KU30

Bilaga A 20.2

Arlandabanan behandlades i delegationen under hösten 1991
men delegationen kom inte fram till någon slutlig
finansieringslösning före valet år 1991.

I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till
genomförandet av Arlandabanan beslutade regeringen den 15
augusti 1991 om att påbörja utbyggnaden av ett
kompletterande dubbelspår på delen Ulriksdal-Rosersberg.
Den 12 mars 1992 beslutade regeringen om ytterligare medel
för en fortsatt utbyggnad av det kompletterande
dubbelspåret.

Efter valet 1991 ersattes tidigere ledamöter i delegationen
för infrastrukturinvesteringar med nya representanter för
den nya regeringen. Delegationen beslutade att ytterligare
utreda förutsättningarna för en privat finansieringslösning
för utbyggnaden av Arlandabanan. För detta ändamål
upphandlades bl.a. en finansiell expert, Salomon Brothers
International Limited. Resultatet av utredningen om en
privat finansieringslösning var att projektet i sin helhet
inte kunde finansieras och genomföras enbart på
företagsekonomiska grunder. Delegationen föreslog därför
att en samfinansieringslösning skulle eftersträvas.

Delegationen redovisade i december 1992 ett förslag till
principer för en samfinansieringslösning för utbyggnaden av
Arlandabanan.

Mot bakgrund av delegationens rekommendationer beslutade
regeringen den 14 januari 1993 att uppdra åt delegationen
att, med förbehåll för regeringens godkännande, förhandla
och träffa överenskommelse med lämpliga intressenter om
genomförandet av utbyggnaden av Arlandabanan på delen
Rosersberg-Arlanda inkl, stationslösningen på Arlanda
flygplats.

I propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur
m.m. (prop.1992/93:176) redovisade regeringen förslag till
finansiering av fyrspåret och Norra böjen. Av propositionen
framgår också att regeringens ambition är att finansiera
projektet med privat riskkapital utan statlig garanti.
Därmed frigörs medel ur statsbudgeten för andra viktiga

587

1994/95 :KU30

Bilaga A 20.2

infrastrukturprojekt. Riksdagen godkände regeringens
förslag och förutsatte att Arlandabanan tas i drift så
snart som möjligt (bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446).
Enligt riksdagens beslut skall staten svara för utbyggnaden
av fyrspåret och för utbyggnaden av Norra böjen.

Delegationen för infrastrukturinvesteringar påbörjade under
våren 1993 arbetet med att förbereda och genomföra
upphandlingen av Arlandabanan

Hur upphandlingen organiserades

Inledningsvis organiserades upphandlingen av Arlandabanan
inom ramen för Delegationen för infrastrukturinvesteringar.
En särskild projektledare för upphandlingen anställdes till
delegationens sekretariat och en särskild förhandlingsgrupp
för Arlandabanan utsågs efter beslut i delegationen.
Förhandlingsgruppen organiserade och inledde upphandlingen
och fastställde tidplan för projektet. Delegationen
entledigades den 31 december 1993. Ansvaret för återstoden
av upphandlingen överfördes då till projektbolaget A-Banan
Projekt AB.

Inom A-Banan Projekt AB har, på samma sätt som i
delegationen, förhandlingsarbetet skett inom en av
styrelsen särskild utsedd förhandlingsgrupp. Styrelsen för
bolaget har kontinuerligt följt och därefter slutligt
godkänt förhandlingsresultatet.

Hur A-Banan Projekt AB bildades

A-Banan Projekt AB bildades efter det att riksdagen på
förslag av regeringen (prop. 1993/94:39, bet. 1993/94:TU6,
rskr. 1993/94:74) godkänt vad regeringen förordat om
bildandet av ett särskilt projektbolag för Arlandabanan,
bemyndigat regeringen att godkänna bolagsordningen för
projektbolaget samt bemyndigat regeringen att ta i anspråk
medel från Kommunikationsdepartementets anslag A 2.
Utredningar m.m. för att ersätta projektbolaget för dess
arbete med upphandlingen.

Förvaltningen av statens aktier i projektbolaget sköts av
Banverket och Luftfartsverket till lika delar.

588

Syftet med A-Banan Projekt AB

Syftet med A-Banan Projekt AB framgår av proposition
1993/94:39, Arlandabanan. I propositionen sägs bl.a.
följande. "Arlandabaneprojektet är ett stort och
komplicerat projekt. Det är det första i sitt slag i
Sverige och några särskilt utvecklade juridiska former för
genomförandet av sådana projekt finns inte i Sverige.

För att framgångsrikt fortsätta genomförandet av
Arlandabaneprojektet bedömer regeringen att ett
projektbolag bör företräda staten i den fortsatta
upphandlingen.

Projektbolaget skall vara de privata intressenternas
motpart i Arlandabaneprojektet. För att kunna fullgöra den
uppgiften och företräda statens intressen mot privata
intressen måste projektbolaget inledningsvis överta
befogenheter och skyldigheter från berörda myndigheter med
sektoransvar...

Projektbolagets uppgift skall i upphandlingsskedet vara att
genomföra de förhandlingar och sluta de avtal som krävs för
projektets genomförande samt att administrera återstoden av
upphandlingen".

Styrelseledamöter i A-Banan Projekt AB framgår av bilaga.
Av bilagan framgår även de förändringar som inträffat i
styrelsen.

Vilken befattning som bolaget har haft med Arlandaoroiektet
I enlighet med riksdagens beslut har A-Banan Projekt AB
genomfört och administrerat återstoden av upphandlingen av
projektet.

Vilken kännedom som det ansvariga och övriga statsråd har
haft

Regeringen beslutade den 14 januari 1993 att uppdra till
delegationen för infrastrukturinvesteringar att, med
förbehåll för regeringens godkännande, förhandla och träffa
överenskommelse med lämpliga intressenter om utbyggnaden av
Arlandabanan på delen Rosersberg-Arlanda inkl,
stationslösningar på Arlanda flygplats.

1994/95:KU30

Bilaga A 20.2

589

Regeringen beslutade den 7 oktober 1993 proposition 1994/95:KU30

1993/94:39 Arlandabanan med förslag till hur Bilaga A 20.2

Arlandabaneprojektet bör administreras.

Regeringen beslutade den 7 april 1994 proposition
1993/94:213 Godkännande av grundläggande principer för
avtal rörande Arlandabanan.

Regeringen beslutade den 8 september 1994 att godkänna
avtalen Arlandabaneprojektavtalet, Sponsorsavtalet,
Villkorslåneavtalet och Garantiavtalet i huvudsaklig
lydelse enligt överlämnade avtalsförslag.

Inför respektive beslut har gemensam beredning skett i
regeringskansliet. Propositioner har dessutom delgivits
samtliga statsråd i regeringen på s.k. stor delning. Inför
godkännandet av Arlandabaneavtalen behandlades även ärendet
i regeringen på s.k. allmän beredning.

Inför regeringens beslut den 8 september 1994 granskades
avtalsförslagen och tillhörande handlingar av en
expertgrupp med representanter från berörda departement
varvid även upphandlingsprocessen genomlystes. Denna
granskning resulterade i att expertgruppen kunde konstatera
att avtalsförslagen var i enlighet med riksdagens
bemyndigande samt att upphandlingen genomförts med
iakttagande av opartiskhet och affärsmässighet.

Det ansvariga statsrådet, Mats Odell, har indirekt kunnat
få insyn i bolaget dels genom att statssekreteraren vid
kommunikationsdepartementet var styrelsens ordförande i A-
Banan Projekt AB, dels genom att Luftfartsverkets chef
generaldirektör Ingemar Skogö och Banverkets chef
generaldirektör Jan Brandborn har ingått som ledamöter i
bolagets styrelse.

590

1994/95 :KU30

Bilaga A 20.2

Huruvida och 1 vilken mån handlingar hos bolaget som rör
projektet är tillgängliga för KU och i så fall på vilken
rättslig grund

Samtliga handlingar rörande Arlandabanan som inkommit till
A-Banan Projekt AB under upphandlingsprocessen samt interna
utvärderingspromemorior har överlämnats till
Kommunikationsdepartementet i samband med att förslag till
avtal rörande Arlandabanan överlämnades till regeringen för
godkännande. Dessa handlingar är således allmänna. Vissa
handlingar är i enskilda delar sekretessbelagda intill dess
att det vinnande konsortiet slutfört alla förhandlingar med
finansiärer etc. Samtliga handlingar är dock i sin helhet
tillgängliga för KU enligt 14 kap 1§ sekretesslagen.

591

Konstitutionsutskottets
kansli

KansliPM

1995-04-20

Riksdagens behandling av frågan om
Arlandabanan före hösten 1993 Inledning

Uppgifterna i denna bilaga är hämtade från propositioner och utskotts-
betänkanden, Kommunikationsdepartementets promemoria samt de-
partementets handlingar i ärendet.

Banverket och Luftfartsverket redovisade 1989 i sina treårsplaner för
perioden 1990/91 — 1992/93 skilda förslag om hur en järnvägsförbindel-
se till Arlanda skulle kunna byggas. Skillnaderna gällde såväl finansie-
ringsform som huvudmannaskap och driftansvar för banan.

Den 2 november 1989 gav regeringen Banverket i uppdrag att
utarbeta ett samlat förslag till finansiering av Arlandaprojektet. I
förutsättningarna för uppdraget ingick att finansieringen skulle ske vid
sidan av statsbudgeten. I uppdraget gavs också möjlighet att överväga
alternativt huvudmannaskap för både banan och trafiken. Utgångs-
punkten för uppdraget var att byggstart skulle kunna ske år 1991.
Uppdraget preciserades senare. Därvid angavs att staten inte skulle ta
någon ekonomisk risk genom t.ex. delägarskap i de bolag som skulle
äga och driva banan.

Banverket prövade i samband med sitt uppdrag olika möjligheter att
finansiera projektet. Inte i något av de prövade alternativen bedömdes
det vara möjligt att på företagsekonomiska grunder finansiera hela
projektet, dvs. även norra länken som skall koppla ihop Arlanda med
järnvägsnätet norrut. Samtliga förslag förutsatte således någon form av
statlig finansiering eller annat statligt åtagande. Vidare förutsatte försla-
gen att en tredje landningsbana byggdes ut på Arlanda flygplats.

Banverket redovisade 1990 ett förslag till organisation för ett genom-
förande av Arlandabaneprojektet. Förslaget innebar bl.a. att ett särskilt
banbolag bildades med ett dominerande inflytande från Banverket och
Luftfartsverket. Förslaget innehöll ingen fullständig finansieringslös-
ning.

Budgetpropositionen 1990

I 1990 års budgetproposition angavs (prop. 1989/90:100 bil. 8 s. 70) att
det vid Banverket pågick ett arbete med att upprätta en plan för
nyinvesteringar för perioden 1991—2000. Banverkets plan skulle redo-
visas senast den 1 september 1991, men enligt propositionen fanns det
redan då ett antal projekt som kunde utpekas som de samhällsekono-
miskt mest lönsamma. Ett av dessa projekt var Arlandabanan, dvs. en
bana från Stockholm till och genom Arlanda flygplats.

1994/94: KU30

Bilaga A 20.3

592

Proposition 1989/90:88 Vissa näringspolitiska frågor

I propositionen anförde regeringen bl.a. att det fanns ett stort behov av
nya finansieringsformer inom infrastrukturområdet. Formerna för en
ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering inom väg- och järn-
vägssektorerna borde därför enligt regeringen utredas. En infrastruk-
turfond föreslogs bli inrättad genom ett engångsanslag på 5 miljarder
kronor. Syftet med fonden angavs vara att åstadkomma en snabbare
utbyggnad av angelägna infrastrukturinvesteringar inom järnvägs- och
kollektivtrafikområdena än vad som var möjligt inom ramen för
anslagen till Vägverket och Banverket.

I sitt betänkande (bet. 1989/90:TU27) i maj 1990 ansåg trafikutskott-
et det inte möjligt att över statsbudgeten finansiera de stora resursbe-
hov som fanns inom transportsektorn. Utskottet tillstyrkte därför pro-
positionens förslag om att bl.a. möjligheterna till ökad näringslivsmed-
verkan och avgiftsfinansiering skulle utredas. Utskottet delade departe-
mentschefens uppfattning att det kunde vara lämpligt att pröva alterna-
tiva ägar- och driftformer för nya järnvägslinjer. Detta kunde enligt
utskottet t.ex. bli aktuellt för Arlandabanan, varvid utskottet hänvisade
till det uppdrag som Banverket hade fatt av regeringen.

Trafikutskottet delade vidare (s. 56) regeringens uppfattning att 5
miljarder kronor borde anvisas för infrastrukturinvesteringar på trafi-
kområdet i form av ett engångsanslag. Enligt trafikutskottet krävdes det
dock preciseringar av förslaget på vissa punkter. Regeringen borde
därför återkomma till riksdagen med förslag till medelsanvisning samt
närmare preciseringar av användningen och administrationen av ansla-
get-

Riksdagen följde utskottets förslag.

Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

I propositionen föreslog regeringen att en infrastrukturfond om minst
20 miljarder kronor skulle bildas från vilken investeringar i järnvägar,
vägar och kollektivtrafik skulle finansieras. Fonden skulle tillföras 5
miljarder kronor på tilläggsbudget under budgetåret 1990/91 och ytter-
ligare 5 miljarder kronor under budgetåret 1991/92. Ytterligare minst
10 miljarder kronor skulle tillföras fonden under resten av 1990-talet.
Medlen skulle placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.

Medlen skulle användas till investeringar i enlighet med de riktlin-
jer som fastställts av riksdagen. Enligt regeringen skulle större sam-
manhållna samhällsekonomiskt lönsamma och för landet strategiska
projekt prioriteras. Medlen skulle användas till samfinansiering av
investeringsobjekt, dvs. ingå som en del i förhandlingsuppgörelser
mellan olika parter.

Regeringen ansåg att en särskild delegation — benämnd Delegation-
en för infrastrukturinvesteringar — borde tillkallas av regeringen med
uppgift att för regeringens räkning bereda förhandlingsuppgörelser.
Delegationen skulle finansieras via infrastrukturfonden. Den skulle

1994/94:KU30

Bilaga A 20.3

593

38 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

bereda projektförslag, initiera och genomföra förhandlingar med olika
parter samt utarbeta beslutsunderlag. Delegationen borde bestå av bl.a.
företrädare för regeringskansliet, Banverket och Vägverket.

Enligt propositionen skulle regeringen fatta beslut om användningen
av medlen. Projekten skulle redovisas samlat för riksdagen i efterhand
för att riksdagen skulle få full insyn i medelsanvändningen. Denna
redovisning av beslut borde enligt regeringen ske en gång per år.

I propositionen angavs ett antal järnvägs- och vägprojekt — bl.a.
järnväg norrut från Stockholm via Arlanda — som enligt regeringen
var särskilt angelägna att få till stånd och som kunde delfinansieras
med hjälp av infrastrukturfonden.

Vid sin behandling av propositionen inhämtade trafikutskottet ytt-
rande från finansutskottet. I sitt betänkande (bet. 1990/91 :TU24) i maj
1991 ville trafikutskottet i likhet med regeringen anvisa 10 miljarder
kronor för investeringar i trafikens infrastruktur utöver ordinarie
anslag. Trafikutskottet instämde emellertid i den uppfattning som
framförts såväl i motioner som i finansutskottets yttrande, nämligen att
förslaget i propositionen om en infrastrukturfond var förknippat med
en del oklarheter. Det gällde bl.a. riksdagens inflytande över fonden,
vilka förfoganderegler som skulle gälla för de tillgångar som finansiera-
des med hjälp av fonden samt fondens roll i stabiliseringspolitiken.
Utskottet ansåg att det slags investeringar som enligt propositionen
skulle finansieras med medel ur inffastrukturfonden i stället borde
finansieras direkt med anslag över statsbudgeten.

Utskottet föreslog att det nya anslaget skulle användas för att möjlig-
göra en kraftsamling till större sammanhållna investeringar av natio-
nell betydelse inom järnvägs-, kollektivtrafik- och vägområdena som
gagnade tillväxten och miljön.

Trafikutskottet ansåg att det var angeläget med samfinansieringslös-
ningar. Med krav på samfinansiering torde enligt utskottet möjligheter-
na öka högst avsevärt att uppnå förhandlingslösningar med andra
intressenter. Det var emellertid enligt utskottets mening nödvändigt att
beakta att möjligheterna att erhålla bidrag från andra intressenter
varierar starkt beroende på investeringens karaktär och var i landet
den skall genomföras.

Vad gällde frågan om riksdagens inflytande ansåg trafikutskottet att
detta inflytande över det nya anslaget för investeringar i trafikens
infrastruktur borde vara betydligt starkare jämfört med det förslag om
infrastrukturfonden som redovisades i propositionen. Det var enligt
utskottets mening inte tillräckligt att riksdagen i efterhand fick kän-
nedom om de projekt som regeringen beslutade om.

Utskottet ansåg att i kommande budgetpropositioner borde redovisas
vilka projekt, såväl pågående som avslutade, som regeringen beslutat
om med stöd av anslaget. Vidare borde så långt möjligt redovisas
planerings- och förhandlingsläget för projekt som regeringen avsåg att
genomföra. Med denna uppläggning fick riksdagen möjlighet att skapa
sig en helhetsbild över hur anslaget utnyttjats samtidigt som riksdagen
fick möjlighet att utöva inflytande över användningen av anslaget.
Riksdagen följde utskottet.

1994/94: KU 30

Bilaga A 20.3

594

Övrigt 1991-1992

Regeringen tillsatte i juni 1991 den ovan nämnda särskilda kommittén
(K 1991:04) benämnd Delegationen för infrastrukturinvesteringar. En-
ligt Kommunikationsdepartementets promemoria behandlades Arlan-
dabanan i delegationen under hösten 1991, men delegationen kom inte
fram till någon slutlig finansieringslösning före valet år 1991.

I sammanhanget kan nämnas att under år 1991 presenterade två
konsortier förslag om att bygga banan och driva tågtrafiken. Det ena
konsortiet leddes av Skanska och i det ingick också SJ, ABB och
Handelsbanken. I det andra konsortiet, som leddes av NCC, ingick
S-E-Banken, AB Linjebuss och SAS/Linjeflyg.

Frågan om Arlandabanan aktualiserades vidare genom att regeringen
den 15 augusti 1991 godkände att en tredje landningsbana fick anläggas
på Stockholm—Arlanda flygplats. Ett villkor för regeringsbeslutet var
att en järnvägsförbindelse anlades till flygplatsen.

I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till genomförandet av
Arlandabanan anvisade regeringen genom beslut samma dag, den 15
augusti 1991, 200 miljoner kronor från anslaget K 1. Investeringar i
trafikens infrastruktur till en etapputbyggnad av dubbelspåret från
Ulriksdal till Rosersberg.

För att föra projektet vidare tillkallade Delegationen för infrastruk-
turinvesteringar i november 1991 en särskild förhandlingsman, tekn.
dr Curt Nicolin, för att klarlägga storleken på statens bidrag till
byggandet av Arlandabanan samt förutsättningarna för Arlandaprojek-
tets genomförande både vad gällde byggande och trafikering av banan.

Enligt förhandlingsmannens utvärdering var det med gällande förut-
sättningar inte möjligt att få till stånd en privatfinansierad Arlandapen-
del. Däremot angavs att förutsättningar fanns för att uppnå en bredare
anbudsgivning. Denna innebar att mindre eller medelstora in- och
utländska företag skulle tillfrågas bl.a. i syfte att uppnå en effektivare
konkurrenssituation. Enligt förhandlingsmannen framstod det vidare
som naturligt att Banverket upphandlade entreprenaderna på Fyrspå-
ret (utbyggnad av dubbelspår från Stockholm till Rosersberg på stam-
banan söder om Arlanda).

Genom beslut den 12 mars 1992 anvisade regeringen ytterligare 550
miljoner kronor till utbyggnaden av Fyrspåret. Även denna utbyggnad
finansierades med medel från det särskilda infrastrukturanslaget K 1.
Investeringar i trafikens infrastruktur.

Budgetpropositionen 1992

I 1992 års budgetproposition redovisades bl.a. anslaget Investeringar i
trafikens infrastruktur (prop. 1991/92:100 bil. 7 s. 164 ff.). Av redovis-
ningen framgick bl.a. att regeringen under år 1991 hade fattat beslut
om vägar och järnvägar som omfattade drygt 11 miljarder kronor från
anslaget. En sammanställning av beslutade projekt omfattade bl.a.
Arlandabanan, och beloppet uppgavs till 200 miljoner kronor. Rege-
ringen hemställde om ett bemyndigande för Banverket och Vägverket
att få disponera besparingar på projekt finansierade från detta anslag

1994/94:KU30

Bilaga A 20.3

595

för underhållsinsatser. Regeringen föreslog också en inriktning av
järnvägsplaneringen som innebar att en utbyggnad skulle ske bl.a. för
höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda och att en kapa-
citetsstark linje skulle byggas ut för godstransporter.

I betänkanden i april och maj 1992 tillstyrkte trafikutskottet propo-
sitionens förslag (bet. 1991/92:TU19 och bet. 1991/92:TU22). I det
senare betänkandet behandlade utskottet även förslag från Riksdagens
revisorer angående granskningen av den samordnade investeringsplane-
ringen inom transportområdet och de statliga affärsverkskoncernerna
(förs. 1991/92:18 resp. förs. 1991/92:17). Detta föranledde utskottet att
föreslå ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att riksdagens
och regeringens inflytande över investeringsplaneringen borde stärkas
utan att någon detaljstyrning fick ske. Ett förbättrat underlag måste
därför enligt utskottet redovisas för riksdagen som innebar att de i de
trafikpolitiska målen inneboende konflikterna lyftes fram och alterna-
tiva utvecklingar ställdes mot varandra. Riksdagen skulle därmed kun-
na inta en mer aktiv roll. Krav måste vidare ställas på uppföljning och
utvärdering av investeringsbesluten. Riksdagen följde utskottets förslag.

Fortsatt arbete i Delegationen för
infrastrukturinvesteringar

Efter valet 1991 hade tidigare ledamöter i Delegationen för infrastruk-
turinvesteringar ersatts med nya representanter för den nya regeringen.
Enligt Kommunikationsdepartementets promemoria beslöt delegation-
en att ytterligare utreda förutsättningarna för en privat finansieringslös-
ning för utbyggnaden av Arlandabanan. För detta ändamål upphandla-
des bl.a. en finansiell expert, Salomon Brothers International Ltd.
Enligt utredaren kunde projektet i sin helhet inte finansieras och
genomföras enbart på företagsekonomiska grunder. Delegationen före-
slog därför att en samfinansieringslösning skulle eftersträvas. I decem-
ber 1992 redovisade delegationen ett förslag till principer för en
samfinansieringslösning för utbyggnaden av Arlandabanan.

Delegationen föreslog regeringen att det fortsatta arbetet skulle in-
riktas mot samfinansiering av en järnvägsförbindelse mellan Stock-
holm och Arlanda och att som slutligt förslag till sträckning välja ett
nytt spår från Rosersberg till Arlanda som en utbyggnad i ett första
steg. Vidare föreslog delegationen att det, efter genomförd upphandling
och när närmare kunskap vunnits om kraven på statliga insatser,
skulle utformas förslag till hur den statliga insatsen skulle utformas i
form av aktiekapital, årligt medelstillskott eller dylikt. Kostnaderna
skulle finansieras inom Kommunikationsdepartementets ram. Delega-
tionen föreslog också regeringen att tillskapa en lämpligt avpassad
projektorganisation för det fortsatta arbetet i syfte att genomföra alla de
åtgärder som krävdes för att genomföra projektet samt att inför ett
ställningstagande till genomförande av den s.k. Norra böjen uppdra åt
Banverket att göra en komparativ samhällsekonomisk lönsamhetsbe-
räkning av anslutningarna från Arlanda flygplats till stomjärnvägen via
Norra böjen, Märsta station eller en station vid Häggvik.

1994/94:KU30

Bilaga A 20.3

596

Regeringens beslut den 14 januari 1993

Regeringen beslutade den 14 januari 1993 att i allt väsentligt ställa sig
bakom delegationens förslag varvid regeringen anförde följande.

Regeringen anser att Arlandabanan är ett angeläget objekt och att det
skall utformas så att en fungerande trafiklösning för såväl den regiona-
la som den interregionala tågtrafiken erhålls. Regeringen delar delega-
tionens uppfattning att en så stor del av investeringen som möjligt
skall finansieras med privata medel.

För att utnyttja möjligheterna till privatfinansiering bör Arlandapro-
jektet delas upp i olika delar. En sydlig del mellan Rosersberg och
Arlanda bör privatfinansieras. I den delen ingår bl.a. station vid
Arlanda flygplats. Stationslösningen skall utformas med hänsyn till en
nordlig sträckning av järnvägen. För att utnyttja möjligheterna till
privatfinansiering och ett förbättrat sysselsättningsläge bör den sydliga
delen omedelbart påbörjas. Inför ett fastställande av tidplan för den
norra delen av Arlandabanan bör ytterligare underlag tas fram.

Regeringen uppdrog samtidigt åt Banverket att göra en samhällsekono-
misk analys och en miljökonsekvensbeskrivning av en utbyggnad av
dubbelspår mellan Arlanda och Odensala. Härvid skulle Banverket
göra en jämförelse med motsvarande analyser och miljökonsekvensbe-
skrivningar för två andra alternativ, ett där resenärer norrifrån till
Arlanda bytte tåg vid en station i Häggvik samt ett där resenärer
norrifrån till Arlanda bytte till annat transportmedel vid Märsta sta-
tion. Uppdraget skulle redovisas senast den 1 april 1993. Regeringen
uppdrog vidare till Delegationen för infrastrukturinvesteringar att,
med förbehåll för regeringens godkännande, förhandla och träffa över-
enskommelse med lämpliga intressenter om genomförandet av utbygg-
naden av Arlandabanan på delen Rosersberg—Arlanda inkl, stationen
på flygplatsen.

Proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens
infrastruktur m.m.

I propositionen föreslog regeringen bl.a. att planeringen för vägar och
järnvägar skulle genomföras inom en ram av 88 miljarder kronor för
perioden 1994—2003. Därtill kom 10 miljarder kronor för redan
beslutade men ännu inte finansierade infrastrukturinvesteringar. Rege-
ringen ansåg att investeringsnivån i järnvägssystemet borde höjas betyd-
ligt och att Banverket därför skulle ges i uppdrag att upprätta en plan
för stomjärnvägen omfattande en nivå på 32 miljarder kronor under
tioårsperioden. Regeringen föreslog vidare att Vägverkets och Banver-
kets investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar
fortsättningsvis skulle finansieras genom att lån togs upp i Riksgälds-
kontoret.

Järnvägsprojektet Arlandabanan behandlades i propositionen i tre
delar, nämligen Fyrspåret, nybyggnad av järnväg mellan Rosersberg
och Arlanda och den s.k. Norra böjen (nybyggnad av järnväg mellan
Arlanda och Odensala beläget på stambanan norr om Arlanda).

I propositionen anfördes att Arlandabanan var ett angeläget projekt
av flera skäl. Inte minst miljöskäl talade för en väl fungerande och

1994/94:KU30

Bilaga A 20.3

597

säker lösning på trafikproblemen mellan huvudstaden och flygplatsen.
Här redogjordes för att regeringen i sitt beslut den 15 augusti 1991
enligt naturresurslagen angående tillstånd för den tredje rullbanan på
Arlanda föreskrivit att en järnväg måste komma till stånd. Enligt
regeringen fanns det knappast förutsättningar att finansiera en järnväg
mellan Stockholms central och Arlanda flygplats helt utanför statsbud-
geten. För att åstadkomma en så stor andel extern finansiering som
möjligt var det därför enligt regeringen naturligt att projektet delades
upp på ett sådant sätt att marknadsförutsättningarna blev bättre.

Regeringen ansåg att för delen Rosersberg—Arlanda, inkl, stationen
på flygplatsen, borde en så stor privat finansiering som möjligt efter-
strävas. De statliga insatserna i projektet koncentrerades därmed enligt
regeringen naturiigen till de delar som hör till det statliga stomjärn-
vägsnätet.

I sammanhanget anfördes att det var angeläget att hela banan kunde
tas i trafik så tidigt som möjligt. En samordning förordades därför av
delinvesteringarna Fyrspåret och Rosersberg—Arlanda. Regeringens
medelsberäkning innebar att 1 150 miljoner kronor anvisades till den
återstående delen av utbyggnaden på stambanan, dvs. delen Stockholms
central—Rosersberg. Härvid förutsattes att berörda parter träffade avtal
om finansieringen av spår- och stationsanläggningar i Häggvik, Karl-
berg och Stockholms central. Beträffande Norra böjen anfördes att
Banverkets utredning om en nordlig järnvägsanslutning borde avvaktas
innan något beslut fattades i frågan. Det angavs dock att allt pekade på
att Norra böjen borde komma till stånd för resenärer norrifrån.
Kostnaden för Norra böjen beräknades till 850 miljoner kronor.

Regeringen begärde bl.a. riksdagens godkännande av den inriktning
som regeringen förordat beträffande investeringar i Fyrspåret och
Norra böjen.

I sitt betänkande i maj 1993 tillstyrkte trafikutskottet (bet.
1992/93:TU35) propositionens förslag till planeringsinriktning för järn-
vägsinvesteringar. Emellertid föreslog utskottet att medlen för investe-
ringarna även fortsättningsvis skulle anvisas över anslag på statsbudget-
en och inte som regeringen föreslog genom att lån togs upp i Riks-
gäldskontoret. Skälet angavs bl.a. vara att finansutskottet hade för
avsikt att föreslå att regeringen gjorde en översyn av på vilket sätt bl.a.
infrastrukturinvesteringarna skulle finansieras. Trafikutskottets ställ-
ningstagande påverkade varken omfattningen av investeringarna jäm-
fört med regeringens förslag eller tidpunkten då de kunde påbörjas.

Vad gällde Arlandabanan hade utskottet erfarit att Banverket i april
1993 på regeringens uppdrag redovisat sitt utredningsuppdrag om
Arlandabanan och Norra böjen. Banverket hade därvid gjort en jämfö-
relse av olika alternativ. Utredningsresultatet bekräftade att det var
samhällsekonomiskt riktigt att anlägga en nordlig järnvägsanslutning
till Arlanda, vilket överensstämde med departementschefens bedöm-
ning.

1994/94:KCI30

Bilaga A 20.3

598

Upphandlingsarbete inom Delegationen för
infrastrukturinvesteringar

Under våren 1993 påbörjade Delegationen för infrastrukturinvestering-
ar arbetet med att förbereda och genomföra upphandlingen av projek-
tet. För detta ändamål tillkallades en särskild förhandlingsgrupp i
vilken ingick expertis vad gällde större upphandlingar.

Delegationen inledde i juni 1993 en s.k. prekvalificering. Denna
syftade bl.a. till att redovisa de grundläggande förutsättningarna för
projektets genomförande och att åstadkomma intresse för projektet hos
olika intressenter. Den slutliga upphandlingsomgången beräknades då
kunna vara avslutad under första halvåret 1994.

Ett trettiotal inhemska och utländska intressenter visade sig intresse-
rade av att bygga och driva den nya Arlandabanan. Den 25 oktober
1993 inbjöd delegationen fyra olika grupperingar av intressenter att
komma in med slutligt anbud och anbudsfristens utgång sattes till den
15 februari 1994.

1994/94:KU30

Bilaga A 20.3

599

1994/95 :KU30

Bilaga A 21.1

1995-02-01

Till Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet j

Ink. den

Dnr

GRANSKNINGSANMÄLAN från Birgitta Hambraeus (c)
ÖRESUNDSBRON

Riksdagen godkände 1991 avtalet mellan Sverige och Danmark om
en fast förbindelse över Öresund,med en gemensam statsgaranti
på ca 15 miljarder kronor. Beloppet är beräknat utifrån en
realränta på 5%. Man utgick från att det statsägda konsortiet
skulle ta ut avgifter som i sin helhet täckte kostnaderna.

I 94/95:TU2 sid 6 nämns att Riksgäldskontoret bevakar statens
risk som garantigivare,men ska inte ta ut någon garantiavgift
eller kräva säkerhet av konsortiet. På sid 12 anförs: "Enligt
de riktlinjer som lagts fast för den statliga garantigivning-
en gäller även att garantier bör underkastas samma restrik-
tiva prövning som gäller för vanliga utgiftsåtaganden."
På sid 11 konstaterar utskottet att flera av de antaganden
som låg bakom känslighetsbedömningarna av olika kalkyl-
komponenter måste göras om och att projektet måste följas upp
noggrant.

Vid sitt beslut hösten 1994 utgick riksdagen emellertid från
att, som utskottet sade på sid 12, "öresundsförbindelsens
ekonomiska förutsättningar är stabila. Projektets lönsamhet
äventyras således inte av de kostnadsökningar som uppstått."

Projektets lönsamhet är alltså förutsättningen för att
regeringen ska kunna driva det vidare, utan att återkomma
till riksdagen.

RRV har i en skrivelse till AKTION SKÅNE-MILJÖ den 21
december 1994 pekat på vad man yttrat om den stora
känsligheten i kalkylernas

"Exempelvis visar Stefan Yard att en ökning av realräntan
från 5,00 till 5,17% innebär att projektet från att vara
företagsekonomiskt lönsamt blir företagsekonomiskt olönsamt".
"Sammanfattningsvis synes det finnas fog för den kritik som
riktats mot de i propositionen antagna trafikmängderna. RRV
noterar att enl bl a Greenpeaces kalkyler kommer en ned-
justering av trafikmängderna till ursprungliga antaganden att
innebära ett företagsekonomiskt underskott för bron."

Miljöministern avgick i juni 1994 på grund av regeringens
beslut i Öresundsbrofrågan. Övriga center-statsråd reserv-
erade sig mot regeringens beslut.

Konstitutionsutskattet bör granska om den förra regeringen
hade och nuvarande har rätt att gå vidare med Öresundsbro-
projektet, utan att låta riksdagen ta ställning till, om inte
förhandlingar med Danmark om en omprövning av projektet vore
lämpligt, med tanke på den stora risken att miljardbelopp
kommer att avkrävas statskassan.

600

RIKSREV1SI0NSVERKET

Avdelningen för Effektivitetsrevision

EFF 5
/m»

Datum

1994-12-21

Ert datum

1994-12-09

1994/95 :KU30

Bilaga A 21.2

RÄV dnr

32-94-2683

Er beteckning

AKTION SKÄNE-MIUÖ

Beleshögsvägen 15

216 18 MALMÖ

Ang förfrågan om revision av det planerade projektet Öresundsbron

Tack för Ert brev angående Öresundsbro-projektet. Riksrevisionsverket
(RRV) är regeringens myndighet för redovisning och revision. Det innebär
bl a att RRV i efterhand skall granska effekt/resultat/effektivitet etc i av
statsmaktema fattade beslut och om statsmakternas intentioner i olika
avseenden uppfyllts och med kostnadseffektivitet. RRV har emellertid inte
mandat att granska de politiska besluten som sådana.

De förhållanden som Ni tar upp i Ert brev rör i första hand beslut i olika
politiska instanser, främst regering och riksdag. Att granska detta ligger
alltså utanför RRVs mandat. Det är närmast riksdagens konstitutionsutskott
och riksdagens revisorer som har möjlighet att utreda åtgärder och beslut av
regeringen.

RRV är emellertid en central remissinstans och har under loppet av
Öresundsbro-projektet lämnat ett antal yttranden. När det gäller de ekono-
miska effekterna har RRV yttrat sig över fyra skrivelser angående de
företagsekonomiska effekterna av en Öresundsbro (dec -93):

RRV konstaterade att den företagsekonomiska kalkylen var mycket känslig
för förändringar av ingående variabel värden. "Dels räntan: "Exempelvis visar
Stefan Yard att en ökning av realräntan från 5,00 till 5,17% innebär att
projektet från att vara företagsekonomiskt lönsamt blir företagsekonomiskt
olönsamt". Dels trafikprognosema: "Sammanfattningsvis synes det finnas
fog för den kritik som riktats mot de i propositionen antagna trafikmäng-
derna. RRV noterar att enl bl a Greenpeaces kalkyler kommer en ned-
justering av trafikmängderna till ursprungliga antaganden att innebära ett
företagsekonomiskt underskott för bron".

I en granskningsrapport beträffande infrastrukturinvesteringars kostnader,
som RRV publicerade i september drog RRV vissa slutsatser vad gäller
fördyringar under projektens gång.

601

1994/95 :KU30

Bilaga A 21.2

(Typ av dokument)

Datum JtRV dnr

1994-12-21 (Skriv dnr)

RRV gjorde en kostnadsjämförelse mellan plan och utfall i 15 större projekt
inom Vägverket och Banverket. Det visade sig att för Vägverkets del blev
slutkostnaden i genomsnitt 86% högre än enligt den första långtidsplanen.
För Banverkets del blev slutkostnaden i genomsnitt 17% högre. RRV
menade att underskattningarna var "ett allvarligt problem därför att de kan
leda till att statsmakterna riskerar att fatta felaktiga övergripande beslut ang
investeringar i vägar och järnvägar".

Det skall understrykas att Öresundsbron inte ingick bland de projekt som
RRV studerade. Dock visar RRVs granskning de generella problem som är
förknippade med att korrekt beräkna kostnaderna för stora infrastrukturin-
vesteringar.

I ett annat yttrande över Öresundskonsortiets ansökan om tillstånd enligt 4
kap. NRL sade RRV följande:

"Ett ställningstagande till ansökan måste grundas på bedömningar av sanno-
likheten för irreversibla effekter i Öresund och Östersjön, kombinerat med
en värdering av dessa effekter. RRV kan inte ta ställning i dessa frågor.

RRV kan inte uttala sig om kvaliteten i det underlag som berör konsekven-
serna för miljön i Östersjön och Öresund. RRV kan endast konstatera att
mycket av ställningstagandena i miljökonsekvensbeskrivningen bygger på
bedömningar av den framtida utvecklingen av naturförhållanden och socio-
ekonomiska förhållanden. Spännvidden för sådana bedömningar är stor."

RRV har alltså framfört vissa kritiska synpunkter angående Öresundsbro-
projektet. Någon granskning av hela projektet kan RRV inte göra.

Med vänliga hälsningar

Lars Eriksson

602

1994/95-.KU30

Bilaga A 22.1

SOCIALDEMOKRATISKA RIKSDAGSGRUPPEN

Besöksadress: Riddarhustorget 7-9

100 12 STOCKHOLM

Tel. 08/786 40 00 • Postgiro 35 57 65-9

Konstitutionsutskottet
lnk. den

Dnr

Till
konstitutionsutskottet

Inledning

Med denna anmälan vill vi att konstitutionsutskottet granskar
frågan om statsråds förmögenhetsinnehav ur en ny aspekt.
Anmälan gäller frågan om allmänhetens förtroende för ett
statsråd kan rubbas av att statsrådet är ägare eller delägare
av ett fondkommissionsföretag och detta förhållande kan
påverka företagets möjligheter till förmånlig behandling i
olika sammanhang, såväl hos myndigheter som hos andra.

Bakgrund

Enligt 18 § riksbankslagen (1988:1385) får Riksbanken på
penningpolitiskt motiverade villkor bevilja kredit till och ta
emot inlåning från bankinstitut samt medverka i betalnings-
utjämning. Räntevillkoren för denna ut- och inlåning skall
offentliggöras. Om det finns synnerliga skäl, får Riksbanken
även på andra än de angivna villkoren bevilja kredit till
svenska bankinstitut och till andra svenska företag som står
under tillsyn av Finansinspektionen.

Enligt uppgifter i tidningen Dagens Industri den 21 september
1994 fick under räntekrisen hösten 1992 fondkommissions-
företaget öhman låna 750 miljoner kronor av Riksbanken till en
ränta om 34 % medan andra fondkommissionärer samtidigt fick
betala 500 % för motsvarande typ av lån. Enligt tidningsupp-
gifterna tillämpade Riksbanken den nämnda undantagsregeln om
synnerliga skäl när den gav öhman det förmånliga lånet. Banken
anges ha uppfattat att öhman stod inför en akut kris vid tiden
för låneansökan.

Tidigare KU-granskning

Enligt 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen får statsråd
inte utöva allmän eller enskild tjänst och inte heller inneha
uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för
statsrådet. Förbudet har även till uppgift att undvika jävs-
situationer.

603

1994/95:KU30

Bilaga A 22.1

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen granskat
statsråds innehav av värdepapper m.m. och i anslutning härtill
frågor om jäv för statsråden. Här kan hänvisas till
granskningarna våren 1993 och våren 1994 (bet. 1992/93:KU30,
1993/94:KU30). Granskningarna har utgått från att det är
nödvändigt för det politiska arbetets anseende att allmänheten
har förtroende för att statsråden står självständiga gentemot
ovidkommande intressen. Det har inte bara gällt frågan om
förtroendet faktiskt har rubbats utan också om allmänheten med
hänsyn till omständigheterna kan ha haft anledning att
ifrågasätta förtroendet.

Ny KU-granskning

Statsrådet Ulf Dinkelspiel är delägare i öhman. Detta är väl
känt. Man kan utgå från att Riksbanken också kände till detta.
En fråga som uppkommer är om statsrådet Dinkelspiels
engagemang i öhman hade någon betydelse för Riksbankens
förmånliga behandling av företagets låneansökan. Enligt
uppgifterna i Dagens Industri uppfattade Riksbanken Öhmans
framställning som ett nödrop, "ett institut stod inför en akut
kris". En konkurs hade naturligtvis varit besvärande för Ulf
Dinkelspiel också i hans egenskap av statsråd, men även för
regeringen med tanke på att konkursen hade berört ett av dess
statsråd.

Affären ger en ny aspekt på statsråds förmögenhetsinnehav.
Förut har intresset främst varit inriktat på om allmänheten
kan ha förtroende för att ett aktieägande statsråd kan utöva
sin tjänst utan att ta ovidkommande hänsyn till sin förmögen-
het. Det nu aktuella fallet rör frågan om det förhållandet att
en ägare eller delägare av ett fondkommissionsföretag också är
statsråd, kan påverka företagets möjligheter till förmånlig
behandling i olika sammanhang, såväl hos myndigheter som hos
andra. Även detta är ett spörsmål om förtroende för statsrådet
i den mening som åsyftas med bestämmelsen i 6 kap. 9 § andra
stycket regeringsformen. Ansvaret för att statsråden uppfyller
kravet på förtroende ligger ytterst på statsministern.

Uppgifterna om de förmånliga lånevillkoren till öhman
motiverar enligt vår mening en ny KU-granskning av frågan om
statsrådet Ulf Dinkelspiels speciella förmögenhetsförhållanden
är förenliga med hans uppdrag som statsråd. Granskningen bör
klarlägga huruvida statsminister Carl Bildt har levt upp till
sitt ansvar för att statsrådet Ulf Dinkelspiel uppfyllt kraven
i 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen.

Stockholm den 22 september 1994

För socialdemokraterna i konstitutionsutskottet

Thage G Peterson
Ordf.

604

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.1

Konstiiuiionsutskciiet

In k. den
Dnr

Till konstitutionsutskottet
Sveriges Riksdag

Anmälan för granskning av statsrådet Bo Könbergs ledning av
pensionsarbetsgruppen.

Den 28 november 1991 beslöt regeringen att tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslaga till förändringar
i systemet för den allmänna pensioneringen. Denna arbetsgrupp
skulle omfattas av kommittéförordningen (1976:119).

Under hösten 1993 visade det sig att det bildats en särskild
grupp under Bo Könbergs ledning som arbetade med samma fråga
som regeringen gett pensionsarbetsgruppen i uppgift att arbeta
med. Enligt Svenska Dagbladet dan 5 april 1994 kände inte
ledamöterna fr&m Ny Demokrati och Vänsterpartiet inte ens till
att dessa sammanträden pågick och de kallades inte till den
särskilda gruppens möten. Enligt aamma tidningsartikel
synes de som sammanträdde i den nya gruppen ha biträtts
pensionsarbetgruppens sekretariat och experter som kunde
kallas in för föredragningar eller konsulteras per telefon.

Frågan är vilka direktiv den särskilda gruppen arbetade efter,
enligt vilken förordning dan sammanträdde och hur dessa
sammanträden finansierades. Om det var den av regeringen
utBedda pensionsarbetsgruppen som sammanträdde hade statsrådet
enligt min mening varit skyldig att kalla just denna grupp i
vilken också Ingick företrädarna för Ny Demokrati ooh
Vänsterpartiet.

Innan den särskilda gruppen avslutade sitt arbete erbjöds dock
de båda nämnda företrädarna att skriva sina reservationer mot
den särskilda gruppens förslag. Reservationsskrivandet
försvårades av att de inte delteglt i den särskilda gruppens
arbete och da inta hade tillgång till en färdig
huvudbetänkandetext. Inte heller var enligt Ulla Hoffmanns
reservation vid tidpunkten för reservationsskrivandet all
frågor lösta i den särskilda gruppen.

605

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.1

vår demokrati har ansette bygga på att alla parter har
möjlighet att ge sin syn och att man genom samarbete kommer
fram till den bästa lösningen. Också en majoritet för en viss
åsikt brukar anse att deras förslag kan förbättras och fel kan
upptäckas genom att man lyssnar på minoritetens åsikter. Det är
i under denna förutsättning som parlamentariska utredningar och
kommittéer brukar sammanträda.

Mot bakgrund av det anförda vill jag till
konstitutionsutskottet anmäla statsrådets Bo Könbergs ledning
av pensionsarbetsgruppen för granskning.

Piteå 25 april 1994

606

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1994-11-22

Dnr 6158/94

Kcr.sii} alionsu .-skc-:ic5

Ink. dca

D;-,r

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en PM rörande Pensionsarbetsgruppen
(S 1991:14).

Departementets kontaktman är expeditionschefen Göran

Bengt-Åk£ Nilsson

607

SOCIALDEPARTEMENTET

Expeditionschefen Göran Håkansson

1994-11-22

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.2

KU-ärende om ledning av pensionsarbetsgrupp

I rubricerade ärende har inhämtats yttranden från f.d. statsrådet Bo Könberg
. /. och från Pensionsarbetsgruppens sekretariat. Yttrandena bifogas.

För departementets del kan tilläggas att - som också framgår av
Bo Könbergs och sekretariatets yttranden - några beslut om tillsättande av
någon grupp, om ersättning till partiföreträdama vid de politiska över-
läggningarna e.d. inte har fattats.

Göran Håkansson

Postadress

103 33 Stockholm

Besöksadress

Jakobsgatan 26

Telefon växel 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 723 11 91

Telex 114 61 LOENDEP S

608

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.2

Lars Göran Abelson

Cecilia Gilljam

1994-11-21

ink. till Socialdep.

94 -11- 2 2

Expeditionschefen
Göran Håkansson

Socialdepartementet

Ang, KU-ärende om ledning av Pensionsarbetsgruppen

På begäran får vi, hovrättsrådet Lars Göran Abelson och rådmannen Cecilia
Gilljam, som tjänstgjort som huvudsekreterare respektive sekreterare i
Pensionsarbetsgruppen (S 1991:14) lämna följande upplysningar angående
Pensionsarbetsgruppens arbete, m.m.

Pensionsarbetsgruppen (PAG) tillsattes genom regeringsbeslut den 28
november 1991 (Dir. 1991:102). Enligt direktiven skulle arbetsgruppen
omfattas av kommittéförordningen (1976:119). Till ordförande i gruppen
utsågs statsrådet Bo Könberg och som ledamöter åtta företrädare för de
dåvarande riksdagspartierna. Arbetsgruppen biträddes av fyra experter och
fem sekreterare.

PAG:s arbete påbörjades med ett sammanträde den 13 december 1991.
Under tiden därefter fram till dess arbetsgruppens arbete avslutades hölls
sammanlagt 56 sammanträden. Vid samtliga dessa har i enlighet med
reglerna i kommittéförordningen förts protokoll, upptagande bl.a. de beslut
som fattats. Ersättning till ledamöter och experter för deltagande vid
sammanträden och for inläsning av material till dessa har utgått i form av
dagarvoden i enlighet med kommittéförordningen.

609

39 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

PAG offentliggjorde i augusti 1992 promemorian Ett reformerat pensions-
system - bakgrund, principer och skiss (Ds 1992:89). Den 21 februari 1994
avlämnade arbetsgruppen betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU
1994:20-22). I detta presenterades överväganden och förslag till ett
reformerat ålderspensionssystem och regler för övergången till detta.
Förslagen i betänkandet byggde på en överenskommelse mellan representan-
terna i arbetsgruppen för de dåvarande fyra regeringspartierna och
socialdemokraterna. Reservationer avgavs av representanterna för Vänster-
partiet och för Ny demokrati.

Efter remissbehandling lades PAG: s betänkande till grund for en proposition
den 28 april 1994 om reformering av det allmänna pensionssystemet.
Förslagen i propositionen fullföljde - med vissa revideringar - den
överenskommelse som träffats i PAG mellan de dåvarande regeringspartier-
na och socialdemokraterna. Utvärderingen av remissinstansernas synpunkter
på betänkandet skedde i samråd med PAG. Bl.a. redovisades innehållet i de
inkomna remissyttrandena vid sammanträden med arbetsgruppen. I och med
detta var PAG:s arbete avslutat.

Arbetet inom PAG bedrevs enligt i stort sett samma mönster som i andra
parlamentariska utredningar. Även om avsikten med arbetsgruppens
tillsättande var att den skulle biträda Socialdepartementet med utarbetandet
av en proposition, kom det relativt tidigt att stå klart att PAG skulle avge
ett betänkande i traditionell mening. Underlagsmaterial med faktaredovis-
ningar, beräkningar, alternativa lösningsmöjligheter, m.m. samt utkast till
betänkandetext arbetades fram inom sekretariatet. Detta material föredrogs
sedan och diskuterades vid sammanträden med arbetsgruppen. Annat än
preliminära beslut om vilka lösningar som skulle väljas i olika hänseenden
fattades dock i huvudsak inte i detta skede. Av diskussionerna vid samman-
trädena framkom successivt att det i vissa frågor förelåg en samsyn mellan
representanterna för de fyra regeringspartierna och socialdemokraterna
medan det i andra avseenden framfördes skilda åsikter från en eller flera av
dessa partiers företrädare eller uttalades förord för en viss lösning från

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.2

610

enbart någon eller några av dessa ledamöter. Det framgick dock tidigt att
de fyra dåvarande regeringspartiernas och socialdemokraternas representan-
ter såg det som möjligt att fil till stånd ett enhälligt förslag till en omfattande
och genomgripande reformering av det allmänna pensionssystemet. Sam-
tidigt blev det efter hand tydligt att företrädarna för Vänsterpartiet och för
Ny demokrati ställde sig avvaktande härtill och i stället uttalade sig för ett
bibehållande av det nuvarande ATP-systemet eller för bara begränsade
ändringar i detta.

Det egentliga arbetet med att utforma texterna i det kommande slutbe-
tänkandet påbörjades hösten 1993. Förslag till olika avsnitt i betänkandet
började då skrivas av sekretariatet och redovisades i form av promemorior
till PAG, som gicks igenom sida för sida vid sammanträden med arbets-
gruppen. Sådana sammanträden med PAG hölls med täta mellanrum.
Sålunda sammanträdde PAG under tiden från den 1 november 1993 till
betänkandets avlämnande den 21 februari 1994 vid sammanlagt 11 tillfällen,
nämligen den 4, 5, 18 och 26 november, den 1 och 21 december, den 3, 11
och 23 januari samt den 2 och 13 februari. Flertalet av dessa sammanträden
omfattade hela dagen och pågick ibland även till sent på kvällen.

Parallellt härmed pågick - efter vad vi efter hand fick erfara - över-
läggningar mellan PAG:s ordförande, statsrådet Bo Könberg, och en eller
flera av ledamöterna från regeringspartierna och/eller från socialdemokrater-
na. Enligt vad som är känt för oss förekom sådana överläggningar vid ett
flertal tillfällen. Överläggningarna kom så småningom att utmynna i en
överenskommelse mellan de fem partiernas representanter om huvuddragen
i en pensionsreform. Dessa huvuddrag redovisades offentligt vid en
presskonferens som de nämnda parti företrädarna höll den 24 januari 1994.
Samtidigt erhöll arbetsgruppens övriga ledamöter, experter och sekretariat
kännedom om innehållet i överenskommelsen. Denna utgjorde sedan en av
grunderna for sekretariatets fortsatta arbete med att utarbeta förslag till
betänkandetext, vilka förslag därefter på sedvanligt sätt gicks igenom vid
sammanträden med arbetsgruppen.

1994/95:KU30

Bilaga A 23.2

611

I huvudsak allt material som togs upp i betänkandet och de förslag som där
redovisades gicks på detta sätt igenom sida för sida vid PAG:s samman-
träden, och beslut fattades successivt om det sakliga innehållet i be-
tänkandet. De reservationer som avgavs av representanterna för Vänster-
partiet och för Ny demokrati avsåg givetvis förslagen i PAG:s betänkande
och ingenting annat. En annan sak är att arbetet av tidsskäl bedrevs mycket
skyndsamt med täta sammanträden under även kvällar och helger samt att
materialet kunde tillställas ledamöterna först kort tid före ett sammanträde.
Enbart en begränsad tid stod till förfogande för utarbetandet av reservatio-
nerna och definitiv ställning hade inte tagits i alla frågor när reservationerna
böljade utformas. Innan betänkandet avlämnades och före det att reservatio-
nerna fastställdes definitivt hade emellertid alla ledamöter, inklusive
reservanterna, fått del av texten till alla avsnitt i huvudbetänkandet.

I detta sammanhang kan nämnas att Vänsterpartiets representant Ulla
Hoffmann vid ett av de sista sammanträdena lät anmäla till protokollet att
hon protesterade mot handläggningen av den viktiga pensionsreformen: att
materialet kommit ledamöterna till handa först kort tid före sammanträdena
och att genomgången av utkasten till betänkandetext forcerats på grund av
tidsbrist, vilket gjort att förankringsprocessen och därmed demokratin blivit
lidande.

Någon särskild grupp i formell mening vid sidan av PAG har, enligt vad vi
känner till, inte utsetts för att genomföra de partipolitiska överläggningar
mellan olika ledamöter i PAG som förekommit med syfte att få till stånd en
överenskommelse om en pensionsreform. Dessa överläggningar har inte haft
formen av formella sammanträden till vilka utsänts kallelser eller vid vilka
skrivits protokoll, och några särskilda direktiv för dem har naturligtvis inte
utfärdats. Några ersättningar enligt kommittéförordningen har inte utgetts
till ledamöterna med anlitande av PAG:s budget eller, såvitt vi vet, på annat
sätt. Inte heller har PAG:s experter och sekreterare kallats till dessa
överläggningar. Inte någon av oss undertecknade har deltagit vid någon av
överläggningarna eller varit vidtalade att hålla oss beredda för konsultationer

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.2

612

per telefon. Däremot har, enligt vad vi erfarit, under delar av några av de
sammanträffanden som förevarit en annan av sekreterarna i PAG liksom en
handläggare vid Socialdepartementets socialförsäkringsenhet varit närvaran-
de för att tillhandagå med sakupplysningar.

Såvitt vi kan bedöma har de överläggningar som i granskningsanmälningen
betecknats som bildandet av en särskild grupp varit partipolitiska över-
läggningar mellan statsrådet Bo Könberg och en eller flera av de andra
ledamöterna i PAG och ingenting annat än detta.

Malmö som ovan

1994/95 :KU30

Bilaga A 23.2

613

BO KÖNBERG

Stockholm den 17 november 1994

Expeditionschefen

Göran Håkansson

1994/95:KU30

Bilaga A 23.2

Ink. till Socialdep.

94 -II- 2 2

Broder!

Med anledning av den av Dig översända skrivelsen från KU
om pensionsarbetsgruppens arbetssätt:

Pensionsarbetsgruppen (PAG) tillsattes i slutet av
november 1991. Gruppen bestod av företrädare för
samtliga då i riksdagen representerade partier.

Gruppens uppgift var att biträda socialdepartementet i
arbetet med att ta fram en proposition om reformering av
det allmänna pensionssystemet. Ett uttalat önskemål var
att detta skulle ske i så bred politisk enighet som
möjligt. Det betänkande som PAG överlämnade i slutet av
februari i år kom att ligga till grund för
riksdagsbeslut i juni och ett beslut som togs med stöd
av ca 90 % av riksdagen.

PAG sammanträdde drygt 50 gånger. Under slutskedet fr o
m november 1993 till mitten av februari 1994
sammanträdde PAG 11 gånger, varav 3 gånger under själva
julhelgen.

Under de många sammanträdena med PAG framkom tydligt att
några förutsättningar för en samsyn mellan alla sju
partierna inte förelåg. Särskilt tydligt var att
företrädaren för-'vänsterpartiet inte avsåg att delta i
en överenskommelse om en omfattande reformering
av det allmänna pensionssystemet.

Vid sidan av PAG:s intensiva arbete har jag haft ett
stort antal samtal med en eller flera ledamöter i
gruppen. Syftet med dessa kontakter har varit att
underlätta det uppdrag som PAG haft.

Under slutskedet av PAG:s arbete ägde flera
överläggningar rum mellan företrädarna för de dåvarande
regeringspartierna och för socialdemokraterna. Dessa

614

överläggningar ledde fram till den politiska uppgörelse
om den stora pensionsreformen som presenterades den 24
januari i är.

Vad beträffar Hurtigs frågor kan sägas följande. Någon
särskild grupp har inte utsetts. Några direktiv har
därför inte funnits. Några arvoden har inte utbetalats
till någon av PAG:s ledamöter för de många samtal,
diskussioner och överläggningar som ägt rum vid sidan av
PAG:s 56 sammanträden. Detta kan synas oskäligt med
tanke på det omfattande arbete som dessa ledamöter
nedlade för att åstadkomma en omfattande reformering och
ett tryggande av den viktigaste socialförsäkringen - den
allmänna ålderspensionen.

Skulle KU - mot förmodan - finna att några som helst fel
begåtts i samband med detta viktiga reformarbete, så är
ansvaret mitt och enbart mitt.

1994/95:KU30

Bilaga A 23.2

615

1994/95:KU30

Bilaga A 24.1

Konsisiu:.!or.suiäkc.;ci

Ink. den

Dnr

Till Konstitutionsutskottet

Anmälan oa granskning av regeringsärende

Regeringen har beslutat att barnfamiljer so sökt asyl i Sverige
för den 1 januari 1993 skall få stanna i Sverige av humanitära
skäl. Omkring 20 000 kosovoalbaner berörs av beslutet. Beslutet
skulle även omfatta alla gömda familjer med lagakraftvunna
awisningbeslut. Lämnades en ny ansökan in skulle man se
välvilligt på den.

Regeringens beslut har kritiserats från Invandrarverket. Från
rättslig utgångspunkt anser verkets överdirektör Per-Erik
Nilsson att tolkningen är för långtgående och att den inte är
korrekt.

Jag begär att Konstitutionsutskottet granskar regeringens beslut
rörande kosovoalbanema.

616

1994/95:KU30

Bilaga A 24.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1995-01-26 Dnr 7900/94

’ j—-------------------------i

Konstitutionsutskottet i

In k. den

Dnr 3få/9*/-95

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en promemoria i KU:s ärende 1994/95:12
om vissa beslut i fråga om uppehållstillstånd.

617

KULTURDEPARTEMENTET

Expeditionschefen

ErikLempert

1994-01-25

1994/95-.KU30

Bilaga A 24.2

Rättschefen

Bengt-Ake Nilsson

Statsrådsberedningen

KU-ärende om regeringsbeslut i asylärende

Under åberopande av Stadsrådsberedningens Dnr 7900/94
lämnas här underlag för svar.

Fråga 1

Såsom framgår av regeringens förordningsmotiv 1994:1 har
förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa
utlänningsärenden utfärdats med stöd av det bemyndigande
som finns intaget i 2 kap. 4 § andra stycket
utlänningslagen (1989:529, UtlL). Detta bemyndigande har
även vid tidigare tillfällen utnyttjats på liknande sätt,
se t.ex. förordning om uppehållstillstånd i vissa
utlänningsärenden, m.m. (SFS 1991:1999) och förordning om
ändring i utlänningsförordningen (SFS 1991:1998).

Det aktuella bemyndigandets användningsområde är inte
underkastat andra begränsningar än vad som följer av dess
formulering, det som uttalas i förarbetena till
bestämmelsen samt föreskrifterna i 8 kap. 7 §
regeringsformen (RF). Det står till en början klart att
förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa
utlänningsärenden faller inom ordalydelsen "utlännings
vistelse i riket" i 8 kap. 7 § första stycket 2 RF. Enligt
bemyndigandets ordalydelse får regeringen föreskriva att
uppehållstillstånd kan ges även i andra fall än de som
anges i 2 kap. 4 § första stycket UtlL. Detta ordval ger
ansenlig räckvidd för regeringen att meddela föreskrifter
om uppehållstillstånd. I förarbetena till bestämmelsen
(prop. 1988/89:86 s. 148) sägs att en ordning som bygger
på ett redan i lag angivet krav på uppehållstillstånd inte
bör medföra att alla fall där uppehållstillstånd får
medges behöver tas in i lagen. Regeringen bör därför
enligt propositionen ha möjlighet att föreskriva att
uppehållstillstånd får meddelas också i andra fall, t.ex.
när det gäller studier eller besök i Sverige. Såvitt
gäller detta förarbetsuttalande kan konstateras att det
möjligen gör bemyndigandets tillämpningsområde något

Postadress

103 33 STOCKHOLM

Besöksadress
Jakobsgatan 26

Telefon växel 08 - 763 10 00

Telefax 08 - 21 68 13

Telex 11461 LOENDEP S

618

1994/95 :KU30

Bilaga A 24.2

snävare än vad dess ordalydelse ger vid handen. Å andra
sidan är uppräkning av fall som regeringen bör kunna
meddela generella föreskrifter om endast exemplifierande.
Någon uttömmande uppräkning av vilka fall som kan komma i
fråga ges således inte. Mot den nu angivna bakgrunden
måste den utfärdade förordningen anses ligga inom ramen
för det givna bemyndigandet.

Vad som sägs i de åberopade kommittédirektiven rörande
överväganden om ett vidgat bemyndigande att meddela
föreskrifter som rör prövningen av ansökningar om
uppehållstillstånd kan inte tas till intäkt för att
regeringen skulle ha funnit bemyndigandet i 2 kap. 4 §
andra stycket UtlL otillräckligt för den situation som
förordningen i april 1994 skulle bemästra. Det bör
framhållas att det finns flera bestämmelser om
uppehållstillstånd i UtlL som inte innehåller några
bemyndiganden för regeringen att meddela ytterligare
föreskrifter, t.ex. bestämmelsen om ny ansökan i 2 kap. 5
§ UtlL. I direktiven (s. 5) talas vidare om möjligheterna
att - om ett bemyndigande finns - i förordning föreskriva
att vissa särskilda skäl skall tillämpas vid prövning av
asylansökningar (jfr 3 kap. 4 § andra stycket 2 UtlL).

Det ifrågavarande ärendet överlämnades till regeringen av
Invandrarverket i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. 11
§ UtlL. Det ankom därför på regeringen att pröva ärendet.
Som regeringen såg saken var det vidare uteslutet att ett
ställningstagande av denna typ gavs någon annan form än
ett beslut i ett enskilt ärende. Som tidigare har nämnts
kan riksdagen inte anses ha delegerat någon
föreskriftsrätt till regeringen i vad avser ny ansökan
enligt 2 kap. 5§ UtlL. Några generella föreskrifter på
detta område kunde därmed inte meddelas bortsett från
verkställighetsföreskrifter. En motsatt tolkning skulle
innebära ett avsteg från den formella lagkraftens princip
(8 kap. 17 § RF). Vad som gäller för lagakraftvunna men ej
verkställda beslut regleras exklusivt i UtlL och
regeringen kan inte ändra detta genom en förordning.
Däremot kan regeringen - vilket den också gjorde - med
stöd av och genom tolkning av lagen fatta beslut i
enskilda fall.

Erik Lempert

619

KansliPM

1995-03-07

Regeringsbeslut om rätt för vissa asylsökande
att få stanna i Sverige Granskningsärendet

I en granskningsanmälan från Arne Jansson (nyd) anmäls till konstitu-
tionsutskottets granskning regeringens beslut den 14 april 1994 att
vissa asylsökande skall få stanna i Sverige. Enligt anmälan innebär
beslutet att barnfamiljer som sökt asyl i Sverige före den 1 januari
1993 skall få stanna i Sverige av humanitära skäl. Omkring 20 000
kosovoalbaner berörs av beslutet. Beslutet skulle enligt anmälan även
omfatta alla gömda familjer med lagakraftvunna avvisningsbeslut. Läm-
nades en ny ansökan in skulle man se välvilligt på denna. Vidare
hänvisar anmälan till att regeringens beslut har kritiserats av Invand-
rarverket. Enligt anmälan har dess överdirektör Per-Erik Nilsson an-
sett att regeringens tolkning är för långtgående och att den inte är
korrekt.

Den rättsliga regleringen

Inledning

1 utlänningslagen (1989:529) anges på vilka villkor utlänningar får resa
in i och ut ur Sverige samt vistas och ha anställning här. I lagen anges
också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas
ur landet. Närmare bestämmelser om lagens tillämpning finns i utlän-
ningsförordningen (1989:547).

I det följande redogörs för vissa bestämmelser i utlänningslagen
(UtlL) som har anknytning till regeringens nu aktuella beslut.

Bestämmelser om uppehållstillstånd m.m.

En utlänning får enligt huvudregeln i 1 kap. 4 § utlänningslagen
(1989:529) inte uppehålla sig i Sverige under längre tid än tre månader
utan att ha uppehållstillstånd. Undantag gäller för medborgare i de
övriga nordiska länderna.

Av 2 kap. 3 § och 3 kap. UtlL framgår att uppehållstillstånd i vissa
fall skall ges enligt bestämmelserna om asyl. Med asyl avses enligt 3
kap. 1 § uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han är
flykting, krigsvägrare eller därför att han, utan att vara flykting, inte
vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena
där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta
(s.k. de facto-flykting). Rätten till asyl är emellertid inte ovillkorlig,
utan i 3 kap. 4 § anges grunder för att i vissa fall vägra asyl.

1994/95:KU30

Bilaga A 24.3

620

Enligt 2 kap. 4 § första stycket UtlL far uppehållstillstånd ges till en
utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som
annars har särskild anknytning till Sverige. Uppehållstillstånd får
också ges till en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i
Sverige. Vidare får uppehållstillstånd ges till en utlänning som har fått
arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt.

Av 2 kap. 4 § andra stycket UtlL framgår att regeringen får föreskri-
va att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall än de som anges i
första stycket.

Enligt 2 kap. 5 § första stycket får en ansökan om uppehållstillstånd
inte bifållas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs.
Undantag gäller om utlänningen har rätt till asyl här. Vidare gäller
undantag vid återförening med en nära familjemedlem som är stadig-
varande bosatt i Sverige och som utlänningen tidigare har sammanlevt
med utomlands eller om det annars finns särskilda skäl.

Enligt 2 kap. 7 § första stycket UtlL beslutar i första hand Statens
invandrarverk om uppehållstillstånd. Vidare sägs i 7 kap. 3 § första
stycket UtlL att Invandrarverkets beslut om avvisning eller utvisning
och en i samband därmed behandlad fråga om uppehållstillstånd får av
utlänningen överklagas till Utlänningsnämnden.

Av 7 kap. 11 § andra stycket UtlL framgår att såväl Invandrarverket
som Utlänningsnämnden i vissa fall får med eget yttrande överlämna
ett ärende till regeringen för avgörande.

S.k. ny ansökan om uppehållstillstånd

Om en utlänning skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får enligt 2 kap. 5 § tredje stycket UtlL en ny
ansökan om uppehållstillstånd bifållas bara om den grundar sig på
omständigheter som inte har prövats förut i ärendet. Utlänningen skall
dessutom befinnas ha rätt till asyl här i landet eller det skall annars
finnas synnerliga skäl av humanitär art.

I propositionen till utlänningslagen (prop. 1988/89:86 s. 119 f. och
149 f.) anförde regeringen att, för att en s.k. ny ansökan skulle bifallas,
det måste krävas att det förs fram omständigheter som inte tidigare
prövats i ärendet. Vidare måste krävas att de omständigheter som
åberopas antingen innebär att utlänningen har rätt till asyl här eller
innefattar synnerliga skäl av humanitär art. Som exempel på det
sistnämnda angav regeringen att det föreligger risk för självmord eller
att ett avlägsnande annars skulle medföra allvarlig fara för utlänning-
ens liv eller hälsa. Ett annat exempel angavs vara att verkställigheten
av det första beslutet har fördröjts under avsevärd tid på grund av
omständigheter som utlänningen inte har kunnat råda över. Vidare
underströk regeringen att det i stort sett alltid måste krävas att utlän-
ningen lämnar alla relevanta uppgifter i ärendet om avvisning eller
utvisning. De nya omständigheter som åberopas måste göra det uteslu-
tet att avlägsna utlänningen ur landet. Regeringen påpekade härvid att
principen om att uppehållstillstånd normalt skall sökas från hemlandet
måste upprätthållas. Som exempel på fall där uppehållstillstånd sålun-

1994/95:KU30

Bilaga A 24.3

621

da bör vägras angav regeringen att utlänningen på verkställighetsstadiet
åberopar anknytning till Sverige. Vidare anförde regeringen att det är
vanligt att ett förhållande inte har hunnit vara så lång tid att det kan
anses motivera ett uppehållstillstånd på grund av anknytning när
tillståndsfrågan prövas. Ibland dröjer det emellertid innan verkställig-
het hinner ske, och i verkställighetsärendet åberopas då i stället att
förhållandet nu har haft tillräckligt lång varaktighet och att kanske ett
barn har hunnit födas. Sådana förhållanden borde enligt regeringen
inte i fortsättningen kunna leda till att en ny ansökan bifalls och att
avvisnings- eller utvisningsbeslutet upphävs. Regeringen påpekade här-
vid att av väsentlig betydelse för det system som regeringen föreslår är
att det inte far finnas skäl att förhala ett ärende.

Regeringens beslut den 14 april 1994 oeh
informationen till riksdagen

Förordningen

Regeringens beslut den 14 april 1994 att införa en förordning om
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden innebär att utlänningar,
som före den 1 januari 1993 gjort en ansökan om asyl, vilken inte
slutligt prövats, får beviljas uppehållstillstånd. Som förutsättning härför
gäller att utlänningen fortfarande befinner sig här i landet och att
ansökan avser barn som den 1 januari 1993 var under 18 år eller en
familj med barn som vid denna tid var under 18 år. En ytterligare
förutsättning är att inte särskilda skäl talar emot det.

I förordningsmotiven (1994:1) föreslog dåvarande statsrådet att rege-
ringen skulle utfärda förordningen med stöd av 2 kap. 4 § andra
stycket utlänningslagen. Vidare anförde hon bl.a. att det fanns ett stort
antal barnfamiljer som hade ansökt om uppehållstillstånd före den 1
januari 1993. Barnen i dessa familjer hade under tiden i Sverige i
betydande grad integrerats i det svenska samhället. Skälen till att
väntetiderna blivit så långa var enligt statsrådet i flertalet fall att
ärendena vilat under kortare eller längre perioder i avvaktan på att
situationen i hemlandet klarnat och att det skulle Finnas ett tillräckligt
underlag för att fatta beslut. Det gällde bl.a. den stora gruppen sökande
från Kosovo. Statsrådet påpekade att skälen sålunda inte — åtminstone
inte i första hand — som vid tidigare tillfällen då tidsrelaterade
schablonregler använts varit otillräckliga resurser hos de beslutande
myndigheterna. Statsrådet anförde att hon därför ansåg det vara mest
humant att de barnfamiljer som fått vänta länge på beslut och under
tiden hunnit rota sig i Sverige inte skall tvingas bryta upp och
återvända till en osäker tillvaro, även om de inte har sådana skäl för
sina ansökningar att de är berättigade att erhålla asyl.

1994/95 :KU30

Bilaga A 24.3

622

Det enskilda ärendet

Regeringens beslut den 14 april 1994 i ett enskilt ärende gällde en
familj om två makar och deras två barn från Republiken Makedonien.
Barnen var födda 1980 respektive 1981. Makarna hade ansökt om asyl
den 13 mars 1992, och barnen hade rest in i Sverige den 24 mars
samma år och ansökt om uppehålls- och arbetstillstånd. Statens in-
vandrarverk avslog den 21 april 1992 makarnas ansökan om uppehålls-
och arbetstillstånd och beslutade att de skulle avvisas. Den 26 oktober
1992 avslog Utlänningsnämnden ett överklagande av makarna. Makar-
na hade därefter den 2 november 1992 lämnat in en s.k. ny ansökan
enligt 2 kap. 5 § tredje stycket UtlL. Mot bakgrund härav inhiberade
Invandrarverket den 4 november 1992 verkställigheten av avvisnings-
beslutet.

Regeringen biföll genom beslutet den 14 april 1994 familjens ansök-
ningar och beviljade permanent uppehållstillstånd. Som skäl angav
regeringen att även om sådan tid som förflyter efter ett slutligt avlägs-
nandebeslut normalt inte kan beaktas i samband med en ny ansökan
om uppehållstillstånd, far de generellt verkande riktlinjerna som kom-
mit till uttryck i den under samma dag beslutade förordningen (SFS
1994:189) anses utgöra en sådan omständighet som aktualiserar bifall
till en sådan ansökan. Vidare anförde regeringen att tidsutdräkten
generellt också får anses medföra att sådana humanitära skäl som
nämnts som motiv för den nya regelns införande föreligger.

Informationen till riksdagen

Den 14 april 1994 informerade vidare regeringen riksdagen om flyk-
tingpolitiken. Vid denna information redogjorde statsrådet för de ovan
nämnda besluten. Vad gällde regeringens beslut i det enskilda ärendet
anförde statsrådet att beslutet innebar att barnfamiljer som har fatt sin
sak slutligt prövad men som ännu inte har lämnat landet kan fa
komma att stanna här. Samma tidsregler gällde enligt statsrådet som i
förordningen. På frågor från riksdagens ledamöter angav statsrådet att
det förhållandet att man har fått sitt ärende prövat men inte lämnat
landet är ett kriterium som kan gälla olika grupper. Det kan gälla
personer som sitter på förläggningar och som har fatt sin sak slutligt
prövad under den senaste tiden. Det kan också beröra personer som
sägs vara gömda på olika sätt. Vidare anförde statsrådet att det natur-
ligtvis skall ske en prövning av om det finns några särskilda skäl som
talar emot att man omfattas av tidsregeln och förordningen. Men
grundprincipen är att man, genom det beslut som regeringen har fattat
i det enskilda ärendet, omfattas av dessa. Enligt statsrådet innebar detta
att den som gömt sig kunde lämna in en ny ansökan.

1994/95 :KU30

Bilaga A 24.3

623

Regeringens styrning av praxis

Inledning

Regeringen har på utlänningslagstiftningens område ansetts ha ett
särskilt behov av att kunna styra utvecklingen av praxis. Enligt tidigare
ordning kunde beslut av Statens invandrarverk om avvisning och
utvisning samt om flyktingförklaring och resedokument överklagas till
regeringen. Genom beslut i enskilda överklagandeärenden styrde så-
lunda regeringen praxis i utlänningsärenden. Från den 1 januari 1992
skall emellertid sådana beslut överklagas till Utlänningsnämnden. I
propositionen om en särskild nämnd för utlänningsärenden
(1991/92:30) anfördes som motiv för att inrätta Utlänningsnämnden
främst den allmänna strävan att begränsa antalet ärenden hos regering-
en. För att säkerställa att ärenden av stor principiell vikt ändå skulle
komma under regeringens prövning behölls möjligheten för Invand-
rarverket att enligt 7 kap. 11 § UtlL lämna över sådana ärenden till
regeringen för beslut. Som nämnts i det föregående har enligt samma
bestämmelse också Utlänningsnämnden getts en sådan möjlighet.

Regeringens roll vid praxisbildningen har även fortsättningsvis varit
föremål för översyn. 1 april 1992 tillsatte regeringen en särskild utreda-
re, som vad gäller bl.a. denna fråga avlämnade delbetänkandet Utlän-
ningslagen — en partiell översyn (SOU 1993:24). I betänkandet be-
handlas bl.a. frågan om regeringens möjlighet att genom generella
föreskrifter styra utveckling och praxis på utlänningslagstiftningens
område. Vidare har två särskilda utredare på regeringens uppdrag, i
huvudsak mot bakgrund av att Utlänningsnämnden inrättats, under-
sökt hur praxis i asylärenden har utvecklats under senare år. Utredar-
na avlämnade betänkandet Utvärdering av praxis i asylärenden (SOU
1994:54). Regeringen har därefter i juli 1994 tillsatt en särskild utreda-
re som bl.a. ånyo skall behandla frågor om regeringens ansvar för
praxis. Utredaren avlämnade sitt betänkande Effektivare styrning och
rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46) under april 1995.

Regeringens möjlighet att besluta föreskrifter om
uppehållstillstånd

Av 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen (RF) framgår att utlän-
ning i flera hänseenden är helt jämställd med svensk medborgare. I
samma lagrums andra stycke anges att i vissa andra hänseenden kan
särskilda inskränkningar föreskrivas för utlänningar, vilket skall ske
genom lag. Detta gäller bl.a. frihetsberövande och begränsning av
yttrandefriheten.

Enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 RF kan regeringen efter bemyndi-
gande i lag genom förordning meddela föreskrifter om utlännings
vistelse i riket. Detta får sålunda inte avse frågor som omfattas av
tillämpningsområdet för 2 kap. 20 § RF.

1994/95: KU 30

Bilaga A 24.3

624

I UtlL återfinns ett antal bemyndiganden för regeringen att i olika
avseenden meddela föreskrifter. Bl.a. har regeringen genom bemyndi-
ganden i 1 kap. getts möjlighet att anpassa kraven på pass, uppehålls-
tillstånd, visering och arbetstillstånd efter skiftande förhållanden.

Som framgår av det föregående återfinns ett bemyndigande också i 2
kap. 4 § andra stycket UtlL, enligt vilket regeringen får föreskriva att
uppehållstillstånd kan ges även i andra fall än de som anges i paragra-
fen. I propositionen till utlänningslagen anges beträffande detta be-
myndigande att regeringen bör ha möjlighet att föreskriva att uppe-
hållstillstånd far meddelas i fall som gäller t.ex. studier eller besök här
i landet (prop. 1988/89:86 s. 148).

I 8 kap. 13 § första stycket 1 RF ges regeringen en generell
möjlighet att genom förordning besluta om föreskrifter om verkställig-
het av lag.

Regeringen har även före beslutet den 14 april 1994 och sedan den
nya utlänningslagens ikraftträdande vid några tillfällen utfärdat förord-
ningar om uppehållstillstånd och åberopat bemyndigandet i 2 kap. 4 §
andra stycket UtlL som stöd för sitt beslut.

Den 19 december 1991 beslutade regeringen att utfärda en förord-
ning (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Den-
na förordning anger att utlänningar som den 1 januari 1992 har vistats
i riket i minst 18 månader eller, om ansökan gäller en familj med
barn som är sex år eller äldre, minst ett år efter det att en ansökan om
uppehållstillstånd gjorts men inte slutligt prövats, Sr beviljas
uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar däremot. Bestämmelsen
trädde i kraft den 1 januari 1992.

Samma dag beslutade regeringen att utfirda en förordning med
ändring i utlänningsförordningen innebärande att en ny bestämmelse
infördes — 3 kap. 4 a § — (SFS 1991:1998). Även denna bestämmelse
skulle träda i kraft den 1 januari 1992. Bestämmelsen innebar att den
anknytning som barn hade Stt till Sverige genom skolgång särskilt
skulle beaktas vid prövningen av uppehållstillstånd. Om inte särskilda
skäl talade däremot fick uppehållstillstånd ges till familjer i vilka det
vid beslutstillfället fanns barn som hade fullgjort minst tre terminer i
skola, förskola eller liknande (den s.k. treterminersregeln). I oktober
1992 beslutade regeringen att bestämmelsen skulle upphöra att gälla
fr.o.m november 1992 (SFS 1992:1005).

Regeringens styrning av praxis genom beslut i enskilda ärenden
Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen far ingen myndighet, ej heller
riksdagen eller kommuns beslutande organ, bestämma hur förvalt-
ningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndig-
hetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämp-
ningen av lag.

Av nämnda bestämmelse i regeringsformen följer att regeringen inte
får bestämma hur Statens invandrarverk eller Utlänningsnämnden
skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot
enskild eller som rör tillämpningen av lag. Ur bestämmelsen kan

1994/95:KU30

Bilaga A 24.3

625

40 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

vidare härledas principen att regeringens beslut i enskilda ärenden
endast har vägledande och inte bindande verkan för förvaltningsmyn-
digheterna vid deras prövning av liknande ärenden.

I det ovan nämnda betänkandet Utvärdering av praxis i asylärenden
(SOU 1994:54 bil. 2) har lämnats en redogörelse av praxisbildande
beslut som regeringen har fattat i enskilda ärenden under perioden
december 1988—december 1991.

Som exempel på ett fall där regeringen genom beslut i ett enskilt
ärende skapat vägledande praxis i asylärenden kan nämnas det s.k. 13
december-beslutet 1989. Enligt detta skulle endast den som uppfyllde
kraven enligt FN:s flyktingkonvention eller hade ett särskilt starkt
skyddsbehov komma att beviljas asyl. Som skäl för beslutet angav
regeringen bl.a. att situationen i landet var sådan att det i det enskilda
fallet vid prövning av rätten till asyl skulle beaktas huruvida särskilda
skäl enligt 3 kap. 4 § andra stycket UtlL förelåg. Enligt motiven till
denna bestämmelse kan särskilda skäl att vägra asyl i fråga om krigs-
vägrare och de facto-flyktingar föreligga bl.a. om det bedömdes nöd-
vändigt för att reglera invandringen (prop. 1988/89:86 s. 156).

I ett beslut den 19 december 1991 konstaterade regeringen att de
förhållanden som föranlett den tidigare regeringen att skärpa kriterier-
na för att få asyl inte längre förelåg och beviljade asyl åt en person
som bedömdes vara de facto-flykting, men som inte skulle ha fått
stanna här med den tillämpning av utlänningslagen som gällt under de
föregående två åren.

Professor emeritus Håkan Strömberg har i en artikel i Förvaltnings-
rättslig Tidskrift 1990 (1990:1) med anledning av det s.k. 13 december-
beslutet framfört kritik mot regeringens val av juridisk form för att
introducera en skärpt praxis i asylärenden. Enligt Strömberg kunde
den valda metoden inte anses fullt tillfredsställande ur rättssäkerhets-
synpunkt. Han anförde att om nya riktlinjer för praxis införs genom
lag eller förordning, bringas de till allmän kännedom genom publice-
ring och träder i tillämpning först vid en i förväg bestämd tidpunkt.
Härigenom blir rättstillämpningen redan från början förutsebar. Om
de nya principerna i stället lanseras genom ett avgörande i ett enskilt
fall, blir ändringen i praxis enligt Strömberg åtminstone i inlednings-
skedet svårförutsebar och kanske rent av överrumplande. Strömberg
menar att en efterföljande publicitet genom tillkännagivande i riksda-
gen och presskommunikéer knappast är likvärdig med en författnings-
publicering som föregår de nya principernas tillämpning.

Det s.k. 13 december-beslutet har även varit föremål för granskning
i konstitutionsutskottet. Vid granskningen 1989/1990 redovisade utskot-
tet gällande regler och uttalanden i förarbetena samt gav en redogörel-
se för läget när det gällde flyktingmottagandet vid tiden för beslutet
liksom de berörda asylsökandenas situation i hemlandet. Utskottets
majoritet fann inte skäl att ifrågasätta regeringens bedömning som
kommit till uttryck i beslutet (bet. 1989/90:KU30). Vid granskningen
av regeringens praxis i asylärenden under det följande året gjorde
utskottet en uppföljning av granskningen från året dessförinnan. I
samband med detta redogjorde utskottet bl.a. för Strömbergs kritik i

1994/95 :KU 30

Bilaga A 24.3

626

ovan nämnd artikel i Förvaltningsrättslig Tidskrift. Utskottet utgick
därefter i sin bedömning från att de redovisade synpunkterna beträf-
fande normgivningen skulle beaktas i kommande lagstiftningsarbete
(bet. 1990/91 :KU30).

Utredningar

Som nämnts i det föregående har regeringens styrmetoder för praxis-
bildningen på utlänningslagstiftningens område under senare år varit
föremål för översyn. I april 1992 gav regeringen en särskild utredare,
överdirektören vid Statens invandrarverk Per-Erik Nilsson, i uppdrag
att bl.a. göra en översyn i detta hänseende. I utredningsuppdraget
ingick bl.a. att undersöka vilka möjligheter regeringen har att — inom
regeringsformens ram — genom generella föreskrifter styra utveckling-
en och praxis på utlänningslagens område och — om det bedömdes
nödvändigt eller önskvärt — föreslå de ändringar och tillägg som kan
vara motiverade (dir. 1992:51). I direktiven konstaterades att när nya
principer med generell giltighet hittills har lagts fast i tillståndsärenden
enligt utlänningslagen har ställningstagandet gjorts i motiveringen till
ett beslut i ett enskilt fall. Vidare konstaterades att trots att prejudikat
enligt svensk rättsuppfattning inte har bindande utan endast vägledan-
de verkan, har de principer regeringen gett uttryck för i besluten
regelmässigt följts. Direktiven hänvisade vidare till den av Strömberg i
Förvaltningsrättslig Tidskrift framförda kritiken och konstaterade att
det har sagts att det skulle vara bättre från bl.a. rättssäkerhetssynpunkt
om nya riktlinjer ges i lag eller förordning. Enligt direktiven kunde
det vidare ifrågasättas om det är en lämplig ordning att koppla en från
principiella eller andra synpunkter önskvärd praxis till ett ärende som
en annan instans väljer ut.

I utredarens delbetänkande Utlänningslagen — en partiell översyn
(SOU 1993:24) konstaterade denne att det i utlänningslagen saknas ett
generellt utformat bemyndigande för regeringen att utfärda generella
tillämpningsföreskrifter i förordningsform. Vidare anförde utredaren
att det kan hävdas att något sådant inte heller behövs, eftersom
regeringen redan har den rätten genom bestämmelsen i 8 kap. 13 §
RF. Utredaren påpekade bl.a. att i anslutning till den diskussion som
fördes i anledning av det s.k. 13 december-beslutet hade bl.a. Ström-
berg hävdat (se ovan a.a.), att det förhållandet att 3 kap. 4 § UtlL inte
är utformad som ett normgivningsbemyndigande inte uteslöt att "en
reglering av asylrätten för de aktuella kategorierna utlänningar skulle
kunna ske genom föreskrifter om verkställigheten av lag enligt 8 kap.
13 § RF". Utredaren anförde också att det formella stödet för de
föreskrifter som återfanns respektive återfinns i förordningarna
(1991:1998) om ändring i utlänningsförordningen (den s.k. tretermi-
nersregeln) och (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlännings-
ärenden inte gärna kan sökas på annat håll än i 8 kap. 13 § RF.
Vidare konstaterade utredaren att det bemyndigande som regeringen
getts i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL i förarbeten och doktrin har
ansetts ha ganska snäv räckvidd och har i praktiken gällt temporära

1994/95:KU30

Bilaga A 24.3

627

uppehållstillstånd för studier och liknande. Utredaren påpekade att
den omständigheten att det ansetts nödvändigt med ett uttryckligt
bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter om bl.a. utlän-
nings rätt att resa in och vistas i Sverige under krig eller krigsfara dock
tyder på att 8 kap. 13 § har ansetts ha en snävare räckvidd än vad
utredaren själv ville hävda.

Utredaren föreslog, mot bakgrund av de delade meningar som råder
angående ramen för tillämpningsområdet beträffande 8 kap. 13 § RF,
att regeringen skulle ges ett uttryckligt bemyndigande att meddela de
föreskrifter som behövs för prövningen av asylansökningar och andra
ansökningar om uppehållstillstånd. Bemyndigandet, som kräver en
ändring i utlänningslagen, kunde enligt utredaren skapa garantier för
en säker, likformig och konsekvent prövning. Förslaget kritiserades av
flera remissinstanser, vilka ansett att det föreslagna bemyndigandet fått
en alltför generell utformning. Förslaget bedömdes därför inte kunna
läggas till grund för lagstiftning i sin nuvarande form utan ytterligare
beredning.

Som ovan nämnts har regeringen därefter den 28 juli 1994 beslutat
att ånyo tillsätta en särskild utredare, expeditionschefen Erik Lempert
vid Kulturdepartementet, som skall behandla frågor som rör regering-
ens ansvar för praxis i utlänningsärenden och prövningsförfarandet vid
ansökan om uppehållstillstånd (dir. 1994:75).

Utredaren skall enligt sina direktiv belysa hur nuvarande styrmedel
fungerar och överväga vilka styrmedel regeringen bör ha i utlännings-
ärenden. Vidare skall utredaren undersöka i vilka avseenden rättssä-
kerheten vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd kan
ökas och lägga fram de författningsförslag som behövs.

Vad gäller regeringens ansvar för praxis anges i direktiven att
utredaren särskilt skall beakta praxisbildningen genom beslut i enskil-
da ärenden och regeringens möjligheter att styra praxis genom att
meddela föreskrifter. Förslaget i betänkandet Utlänningslagen — en
partiell översyn om att regeringen genom en ändring i utlänningslagen
skall fa ett vidgat bemyndigande att meddela föreskrifter bör enligt
direktiven övervägas på nytt mot bakgrund av den kritik som framförts
under remissbehandlingen.

Vidare anförs i direktiven att behovet av en möjlighet att överlämna
ärenden från Invandrarverket och Utlänningsnämnden till regeringen
kommer att minska om möjligheterna att styra praxis genom föreskrif-
ter ökas. Enligt direktiven är det dock tveksamt om behovet helt
kommer att falla bort. Det finns enligt direktiven nämligen en gräns
för vad som kan regleras genom en förordning. I direktiven sägs att det
får anses tämligen klart att det är möjligt att genom en förordning
föreskriva vad som skall gälla för en viss grupp när i princip alla i
denna grupp skall få stanna i landet. Det är däremot svårt att i en
förordning ange vilka skäl som skall anses vara tillräckliga för att
uppehållstillstånd skall beviljas när förhållandena inte är sådana att i
princip alla som tillhör en viss grupp bör få stanna här. Likaså bör det
enligt direktiven — om ett bemyndigande finns — vara möjligt att i
förordning föreskriva att vissa särskilda skäl skall tillämpas vid pröv-

1994/95:KU30

Bilaga A 24.3

628

ning av asylansökningar (jfr 3 kap. 4 § andra stycket UtlL). Som 1994/95:KU30

angetts ovan avlämnade utredaren sitt betänkande Effektivare styrning Bilaga A 24.3

och rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46) under april 1995.

629

1994/95 :KU30

Bilaga A 25.1

U. C.3 W?// I

Till

KonstitutionsutskotMet

Sveriges Riksdag

Stockholm

Enligt en granskning, som redovisas i Aftonbladet den 14
september 1994, lät förre kabinettssekreteraren Pierre Schori
under tiden 1982 - 91 utrikesdepartementet bebala
"uppskattningsvis ett femtiotal resor till olllxa
socialdemokratiska och det socialdemokratiska [partiet
närstående arrangemang, både inom och utonf Svarige". Som
exempel på resor anges Helsingfors 1988 (två diika resor till
SAMAK, arbetarrörelsens nordiska samarbetökomnlitté), Geneve
1988 (socialistinternationalens nedrustningsräd), Valencia
1987 (Ungsocialisternas världsfestlval), SantUago 1989
(seminarium med arbetarrörelsens internatiönelua centrum),
Kairo 1990 (socialistinternatlonalen), MacSrld 1989
(seminarium om framtidens socialism), Oslö 19Ö4 (föredrag
Oslo arbetarkommun), Visby 1989 (tal vid Gotlands
arbetarekommuns sonunarfest 1 Blngebyparker» 1 Visby) samt
ytterligare ett antal renodlade partiarrar^emamg. Kalroresan
företogs 1 ett chartrat plan till en kostnad av 212.000 kr.

Att kostnaderna betalades av UD stod upperäiarUigen 1 strid
med de riktlinjer för statssekreterares reMor till
partiarrangemang, som statsrådsberedningen fastställt. Enligt
dessa skulle det socialdemokratiska partiet st>å för sådana
kostnader. Enligt uppgift har det soclaldet(okz>atiska partiet
inte heller 1 efterhand betalat Schorls paCrtinesor.

En ytterligare graverande omständighet är ett techori lät
hemligstämpla samtliga Bina reseräkningar. Vid en senare
regerlngsprövnlng av ca 250 reseräkningar hävdes sekretessen
i samtliga fall utom ett.

Med anledning av ovanstående uppgifter fåtfjag härmed till
granskning i konstitutionsutskottet anmäla* regeringens
hantering av förre kabinettssekreteraren Pleröe Schorls
reseräkningar. Förre utrikesministern Sten Anderssons ansvar
som departementschef bör också klarläggas.

riksdagsledamot (m)

630

1994/95: KU30

Bilaga A 25.1

KonsH Fu>io" su tskc i I c •

!nk. den '1^

Dnr B6

ELEKTRONISK P 0 S T * R I K S D A G E N S DATORSYSTEM
FRÄN	Birger Hagård LEDM BH
Avd	RDL
Tel	786 4533
Datum	15-sep-1994 13.12

MOTTAGARE [uppgifter ej utskrivna]

KOPIOR [uppgifter ej utskrivna]

ÄRENDE Tillägg till KU-anmälan

Konstitutionsutskottet

Sveriges Riksdag

Stockholm

Tillägg till KU-anmälan 14/9 1994 om granskning av förre
kabinettssekreteraren Pierr Schorls reseräkningar samt
klarläggande av departementschefen Sten Anderssons ansvar.

Förre kabinettssekreteraren Pierre Schori säger sig i en
intervju i Expressen 15/9 inte minnas, om han låtit sig bjudas
på resor av de båda diktatorerna Fidel Castro och Saddam
Hussein.

Detta ter sig utomordentligt anmärkningsvärt. Det strider mot
alla regler och praxis, att officiella företrädare för Sverige
skulle låta sig bjudas av utländska regeringar. Det skadar
integriteten och trovärdigheten. Har detta inträffat i Schorls
fall måste det betraktas som synnerligen allvarligt.

Konstitutionsutskottet bör granska de aktuella fallen samt
regeringens och särskilt den dåvarande departementschefen Sten
Anderssons handläggning av ärendena.

Vadstena den 15 september 1994

Birger Hagård
riksdagsledamot (m)

ivjiui; im .ww iw.'-'. t

Ink. don ty^-fä-OG

Cnr 6 1 /W-??

1994/95:KU30

Bilaga A 26.1

Till

Konstitutionsutskottet

På förslag av regeringen beslöt riksdagen i våras att inrätta
en kulturstiftelse finansierad av delar av medel från de
tidigare löntagarfonderna.

På sammantaget en sida i proposition 1993/94:177 framlägger
regeringen sitt förslag i frågan. På s 129 heter det bl a:

"Stiftelsen skall - helt vid sidan av ordinarie resurser för
kulturverksamhet - stimulera det regionala kulturlivet i vid
mening i syfte att stärka tillväxt och utveckling i
regionerna. Härigenom kan nya former och vägar prövas inom
det man vanligen förknippar med kulturverksamhet. Insatserna
bör bl.a. inriktas på projekt som attraherar även
ungdomsgrupper som för närvarande i relativt liten omfattning
tar del av det traditionella kulturutbudet.

Stiftelsen skall ge stöd till utvecklingen av
kvalitetsinriktade kulturprojekt. Syftet är att skapa
förebilder och ta initiativ som efter en tid kan inordnas i
den ordinarie kulturverksamheten. För att stiftelsens
satsningar skall ge bestående effekter är det angeläget att
lokala och regionala intressen engageras i och bidrar till
projekten. Mot bakgrund av att stiftelsens uppgift är att
under viss tid, dock inte mindre än tio år, stimulera
utveckling av kvalitetsinriktade kulturprojekt får
stiftelsens kapital förbrukas."

Riksdagen biföll propositionen i dessa delar (1993/94:UbU 12
moment 24)

I regeringsbeslut av 1994-06-23 beslutade regeringen om
stiftelseförordnande. I § 2, som anger syftet med stiftelsen,
nu benämnd "Stiftelsen framtidens kultur" heter det:

632

1994/95: KU30

Bilaga A 26.1

"2. Stiftelsen skall tillgodose sitt syfte genom att under
minst tio år ge ekonomiskt stöd till långsiktiga och
nyskapande kulturprojekt. Stödet skall stimulera det
regionala kulturlivet i vid mening och syfta till att stärka
tillväxt och utveckling. Lokala och regionala intressen bör
engageras i och bidra till projekten."

Av det inledningsvis anförda framgår att riksdagsbeslutet
innebär att stiftelsen skall ge stöd helt vid sidan av
ordinarie resurser för kulturverksamhet, att stödet skall ges
till utvecklingen av kvalitetsinriktade kulturprojekt samt
att insatserna bl.a. bör inriktas på projekt som attraherar
ungdomsgrupper. Till yttermera visso angavs t.o.m. i
propositionens hemställan ( p. 16, se även UbU: s angivna
betänkande mom. 24) att stiftelsen skulle avse
kvalitetsinriktade kulturprojekt.

Inriktningen på kvalitet och på ungdomsgrupper finns ej
angivna i regeringens stiftelseförordnande. I detta anges ej
heller att syftet är att bidrag skall ges helt vid sidan av
ordinarie resurser för kulturverksamhet.

Jag hemställer att konstitutionsutskottet prövar i vad mån
regeringens beslut - med kulturministern som föredragande
statsråd- om stiftelseförordnande står i överensstämmelse med
riksdagens beslut i motsvarande delar.

Stockholm den doktober 1994

633

1994/95 :KU3()

Bilaga A 27.1

SVERIGES RIKSDAG

Kenneth Kvist

Riksdagsledamot

Till konstitutionsutskottet

Härmed får jag hemställa om konstutionsutskottets granskning av de nuvarande och
föregående regeringarnas åtgärder eller frånvaro av åtgärder i anledning av beslutet av
den 6.9.1994 av generaldirektören vid Statens invandrarverk, Berit Rollen, att frånta
verkets överdirektör och chefsjurist, Per-Erik Nilsson, rätten att fatta beslut i enskilda
ärenden

Per-Erik Nilsson är förordnad till överdirektör vid Statens invandrarverk av regeringen
Enligt regeringens instruktion för Invandrarverket är överdirektören ställföreträdare för
generaldirektören och verkets chefsjurist.

Per-Erik Nilsson har genom beslutet i realiteten skilts/avstängts från sin tjänst, dock icke
av regeringen som förordnat honom eller i den ordning som gäller for arbetstagare med
regeringsförordnanden, dvs efter prövning av Statens ansvarsnämnd.

Verket saknar med andra ord för närvarande chefsjurist, som författningsenligt skall
finnas vid detsamma.

Det är av stor vikt att det klarläggs om regeringarna vidtagit de åtgärder som påkallas i
anledning av de påtalade förhållandena

Stockholm den 23 november 1994

Kenneth Kvist (v)

634

1994/95 :KU30

Bilaga A 27.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1995-04-04

Dnr SB95/2471

| KonslituHonsutskcitc;

jtnk. don 95-0^-05

I Dr,

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

KU-ärende om befogenheterna för överdirektören i
Statens Invandrarverk att fatta beslut

Härmed översänds en inom Arbetsmarknadsdepartementet
upprättad promemoria i rubricerade ärende.

Departementets kontaktman är expeditionschefen Dag

635

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Expeditionschefen

1995-03-30

1994/95: KU30

Bilaga A 27.2

Statsrådsberedningen

Rättschefen Bengt-Åke Nilsson

KU-ärende om befogenheterna för överdirektören i Statens
invandrarverk att fatta beslut

På uppdrag av Lena Häll Eriksson får jag härmed lämna följande
underlag för svar till konstitutionsutskottet.

Dåvarande generaldirektören vid Statens Invandrarverk Berit Rollén
anmälde i skrivelse den 19 september 1994 till Kulturdepartementet
(dnr Ku94/3067/IP, bil) att överdirektören Per-Erik Nilsson efter en
kortare semester skulle företa en resa för verkets räkning och
därefter slutföra visst utredningsarbete. Under överdirektörens
bortovaro skulle generaldirektören svara för vissa beslut (enl
GD-protokoll nr 49/94, bil). Någon ytterligare framställning eller
förfrågan från verket har inte förekommit vad avser Per-Erik Nilssons
arbetsuppgifter.

Det framkom senare att Per-Erik Nilsson inte företog någon resa och
att generaldirektören den 6 september 1994 hade återtagit
delegationen till honom att fatta beslut i verksledningsärenden
(utlänningsärenden).

Som framgår av JK:s utredning i ärendet har generaldirektören rätt
att delegera och återta beslutsbefogenheter av det slag det här
gäller. En annan sak är att Per Erik Nilsson förordnats av regeringen
att vara generaldirektörens ställföreträdare. I förordnandet får
anses ligga att ställföreträdaren, i generaldirektörens utevaro, har
samtliga de beslutsbefogenheter som tillkommer generaldirektören utan
särskilt bemyndigande.

Formellt sett torde sålunda beslutet att ta tillbaka Per-Erik
Nilssons beslutsbefogenheter inte ha haft någon betydelse för hans
möjlighet att fullgöra uppgiften att vara generaldirektörens
ställföreträdare. Hur denna uppgift skulle fullgöras, liksom hur Per-
Erik Nilssons arbetsuppgifter i övrigt i verket skulle fullgöras, var
i första hand en fråga för verksledningen och Per-Erik Nilsson att ta
ställning till. Mot denna bakgrund och då Berit Rollén i slutet av
oktober förklarade sig vilja lämna uppdraget som generaldirektör vid
verket per den 1 januari 1995 förelåg skäl för departementet att inte

636

1994/95:KU30

Bilaga A 27.2

initiera någon särskild åtgärd med anledning av generaldirektörens
beslut den 6 september. Det tedde sig naturligt att låta en ny
generaldirektör sätta sig in i den uppkomna situationen. Härtill
kommer att återkallelsen av delegationen för Per-Erik Nilssons att
besluta i verksledningsärenden var föremål för JK:s prövning -jfr
brevsvar till Caritas m.fl. den 26 oktober 1994 (dnr Ku94/3154/IP,
bil) .

Sedan Björn Weibo den 21 december 1994 tillträtt som generaldirektör
har han i kontakt med departementet förklarat att han med Per-Erik
Nilsson skall gå igenom situationen och därefter lämna departementet
beslj.ed?'om Per-Erik Nilssons fortsatta arbetsuppgifter i verket.

637

S IAII KS INVANI IRAIIVi Kl

Generaldirektören, ib

1994-09-19

l''t d.illirn

Departementsråd

Lars G Johansson
Kulturdepartementet
103 33 STOCKHOLM

1994/95 :KU30

Bilaga A 27.2

I 19-94-11796

F < tcmcknic.q

i llegistratwn

-03- 2 1

k.:;2.....i ■ '

ÖD Per-Erik Nilsson liar två veckors semester fr om 19 september. Han
gör därefter en lact-finding resa för verket och slutför del utrednings-
uppdrag han har.

Under OD:s bortovaro under hösten kommer GD alt svara för beslutsfat-
tandet enligt GD-protokoll nr 49/94.

Ansvarig för alt samordna och förbereda GD-beslut på huvudkontoret
blir Mats Baurmann.

Med vänlig hälsning

. . /

' I / , ■ ■ '

I 1

Berit Rollén

638

1994/95 :KU30

Bilaga A 27.2

STATENS INVANDRARVERK PROTOKOLL GD NR

Generaldirektören 1994-06-23 49/94

Beslutande:	Berit Rollén
Närvarande:	Lena Häll Eriksson, verksamhetsdirektör/^
Föredragande:	Fredrik Björkman, verksjurist
Ärende:	Beslut av verksledningen (VL) - förutsättningar och handläggningsordning
Beslut:	A ÄRENDEN I VILKA VL SKALL BESLUTA Ett ärende skall avgöras av VL om det 1 kan skapa eller påverka praxis 2 kan komma att ägnas betydande uppmärksam- het i massmedia och hänsynen till organi- sationen eller andra vägande skäl talar för att VL fattar beslutet 3 annars är sådant att VL bör besluta. B ÖVERLÄMNANDE AV ETT ÄRENDE TILL VL Ett ärende kan prövas av eller anhängiggöras hos VL 1 på VL:s eget initiativ 2 efter anmälan av regiondirektör eller den regiondirektören utsett' 3 på begäran av en utomstående VL avgör om ett anhängiggjort ärende är sådant att det skall avgöras av VL. -Anm. A p. 1 avser t.ex: till A - beslut att förordna om omedelbar verk- ställighet beträffande medborgare i visst land, där detta inte tidigare skett — ändrad bedömning beträffande medborgare från visst land

639

1994/95 :KU30

Bilaga A 27.2

STATENS INVANDRARVERK	PROTOKOLL GD NR
Generaldirektören	1994-06-06 49/94 - ändrad bedömning vad gäller fråga om ett land kan anses som säkert första asylland - förvaltningsrättsliga eller process- tekniska frågor av principiell betydelse Tolkningen av de kriterier som enligt A p.2 kan föranleda prövning av VL bör vara restriktiv.
Anm. till B.	Utomståendes begäran omVLrs prövning föranleder i sig inte en sådan prövning. Enligt principen att ett ärende skall avgöras av ansvarig enhet, bedöms en sådan framställning enligt kriterierna vid A.
C	VL:s BESLUTSFATTANDE
1	Beslut som enligt A och B ankommer på VL skall fattas av överdirektören om inte annat följer av C p.2. Över- direktören skall hålla generaldirektören fortlöpande underrättad om fattade beslut.
2	Bedömer överdirektören att ett ärende har särskild vikt från praxis- eller mass- mediasynpunkt eller av andra skäl bör av- göras av generaldirektören, skall ärendet överlämnas till generaldirektören för beslut.
3	Generaldirektören fattar beslut i ären- den som avgörs efter beredning vid tema- dagar eller liknande tillfällen.
4	När VL inte är tillgänglig får verksam- hetsdirektören eller av denna bemyndigad handläggare vid POL fatta de beslut som inte kan anstå utan olägenhet.
5	Åtgärder som utgör led i handläggningen av ett verksledningsärende, får beslutas av sådan handläggare som avses vid C p.4.
D	HUR BESLUTEN FATTAS
1	Ärenden som anhängiggörs hos VL av en utomstående skall registreras på POL.

640

1994/95:KU30

Bilaga A 27.2

STATENS INVANDRARVERK

Generaldirektören

PROTOKOLL GD NR

1994-06-06 49/94

Ett ärende som anhängiggörs av en region
skall sändas av regionen till POL.

vid ansökan som en utomstående gjort hos
vl kan POL fråga berörd byrå om den
anser att ärendet bör prövas av VL eller
inte. Denna förfrågan får göras muntligen.
Sker detta skall byråns uppfattning
antecknas och tillföras dossién.

POL skall föredra (skriftligt, muntligt,
per telefon etc) frågan .om övertagande för
överdirektören om inte generaldirektören
för ett särskilt ärende förbehållit sig
rätten att besluta.

Om VL beslutar överta ett ärende skall
detta registreras hos POL. Alla handlingar
i ärendet skall överföras till POL. Ären-
det skall .därefter beredas inom POL.

Ärenden som VL beslutar att inte överta
skall handläggas av respektive region. I
ärenden som anhängiggjorts av utomstående
informerar VL om hur de avgörs. I ärenden
som anhängiggjorts av en regiondirektör
skall POL informera denna om de över-
tagits eller inte.

När ett ärende föredras för VL har verk-
samhetsdirektören och/eller den hon utser
rätt att jämte föredraganden närvara.

Vid föredragning bör förslag till beslut
finnas. Detta skall justeras i anslutning
till föredragningen. Eventuell skiljaktig
mening skall fogas till det protokoll som
i så fall upprättas som bilaga.

Ärenden skall expedieras, förutom på sed-
vanligt sätt, till ledningsgruppen vid HK
och samtliga regiondirektörer.

Sedan ärendet expedierats skall det över-
lämnas till respektive ansvarig region
eller till arkivet. Ansvaret för ett
eventuellt nytt ärende övergår till den
tidigare ansvariga regionen om inte annat
särskilt beslutas.

POL skall förteckna de ärenden som över-
tagits av VL.

641

41 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Bilaga A 27.2

STATENS INVANDRARVERK

Generaldirektören

PROTOKOLL

GD NR

1994-06-06

49/94

Anm. 1	Regionen är ansvarig för ett ärende tills det registrerats hos POL. Därefter är POL ansvarig så länge ärendet är registrerat hos POL.
Anm. 2	Ett ärende som avgörs vid temadagar (motsvarande) skall ligga kvar inom respektive region om VL inte beslutat annat.

GDI 1993:16 upphör att gälla.

Vid protokpllet

\ ■'V y/'

Fredrik Björkman

642

1994/95 :KU30

Bilaga A 27.2

Kultur-
departementet

Damm

1994-10-26

Dnr

Ku94/3154/ip

Caritas Sverige

Karl-Erik Svartberg

Box 7304

103 90 STOCKHOLM

för CARITAS Sverige och sju andra organisa-
ett 25-tal advokater och biträdande jurister
kollegiet för utlänningsrätt i Stockholm har
brev till regeringen bl.a. ifrågasatt om ett
invandrarverks generaldirektör Berit

Företradare
i ioner samt
till hörande
i ett öppet

beslut av Statens

Rollén om vissa ändringar i fördelningen av besluts-
fattandet mellan generaldirektören och överdirektören
står i överensstämmelse med regeringens instruktion
Invandrarverket. I brevet hemställs vidare att
"regeringen vidtar de åtgärder som är påkallade med
hänsyn till Statens invandrarverks bästa och därmed
alla dem som berörs av Invandrarverkets verksamhet.

för

Advokat Sten De Geer har därefter i skrivelse till
.Justitiekanslern (JK) hemställt att JK måtte utreda om
Berit Rollén varit behörig att fatta det aktuella
beslutet.

Mot bakgrund av att frågan nu har aktualiserats hos JK
finner jag inte någon anledning att nu vidta några
särskilda åtgärder med anledning av brevet.

ig hälsning

lie i fi Blomberg

Likalydande till

Ingrid Segerstedt Wibeig

Internationella Kvinnoförbundet for Fred och Frihet,

IKFF

Michael Williams

Flyktinggruppernas och Asylkommitteernas Riksråd, FARR

l.ars Carlsson

Röda korsets flyktingenhet

643

T ngemar Strandberg

Svenska flyktingrådet

Hans Bäckman

Svenska Irankornrni tten

1994/95 :KU30

Bilaga A 27.2

Thord-Ove Thordson
Sveriges Kristna Råd

Salomo Ber 1 inger

Judiska Centralrådet i Sverige

Kopia till

Berit Rollén, :-.i atons invandrarverk

Per-Erik NiJsr.en, statens invandrarverk
Just i t i ekans 1 er n

Er ik Leinpcrt.

644

1994/95:KU30

Bilaga A 28.1

TILL KONSTITUTIONSUTSKOTTET

Ink. don ~O9

950209 GRANSKNINSANMÄLAN ANG. F.D. FÖRSVARSMINISTER
ANDERS BJÖRCK:S SAMARBETSAVTAL MED
FRÄMMANDE MAKT

Anders Björck har som försvarminister under åren 1991-1994 tecknat ett
relativt stort antal bilaterala och internationella samarbetsavtal om
vapenhandel och utveckling och produktion av krigsmateriel. Jag vill att
konstitutionsutskottet granskar huruvida statsrådet Björck vid
undertecknandet av dessa avtal haft tillräckliga och erforderliga
befogenheter från regering och riksdag. Jag vill också att utskottet granskar
hur beslutsprocessen gått till fram till undertecknandet av avtalen och vilka
underlag som förelegat. Slutligen vill jag att utskottet granskar vad som
hänt med dessa avtal sedan regeringsskiftet.

Peter Eriksson (mp)

645

1994/95 :KU30

Bilaga A 28.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN

Rättschefen

1995-03-22 Dnr SB95/2115

Konslitutionsutskofte. '

Ink. den

Dnr M5/W-9S j

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en PM om samarbetsavtal rörande
försvarsmateriel.

Departementets kontaktman är expeditionschefen Olof
EöerStedt, 763 2

52.

iengt-Åki/ Nilsson

646

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Expeditionschefen Olof Egerstedt

1995-03-14

1994/95 :KU30

Bilaga A 28.2

Samarbetsavtal rörande försvarsmateriel

Inledning

Riksdagens konstitutionsutskott har begärt upplysningar i ett granskningsärende rörande
dåvarande försvarsminister Anders Björcks befogenheter att underteckna internationella
samarbetsavtal på krigsmaterielområdet.

Utskottet har efterfrågat en beskrivning av avtalen och för vaije avtal en redovisning av
det beslut av regeringen och, i förekommande fall, av riksdagen som har legat till grund
för undertecknandet.

Vidare har utskottet önskat få veta om det har skett några förändringar beträffande
avtalen efter regeringsskiftet är 1994.

Några aktuella regler

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen är det regeringen som ingår överenskommelse med
annan stat. I 10 kap. 2 § anges att riksdagens godkännande av en överenskommelse
krävs i vissa fall. Fordras exempelvis en lagändring eller ett anslagsbeslut för att
Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelsen, måste regeringen
inhämta riksdagens godkännande. Gäller det en överenskommelse av större vikt, krävs
också riksdagens godkännande, även om överenskommelsen inte förutsätter någon
lagstiftningsåtgärd eller annan åtgärd inom riksdagens behörighetsområde.

En överenskommelse får undertecknas först sedan regeringen har fattat beslut i saken.
Om inte annat angetts i beslutet, svarar utrikesministern för att det verkställs.

Regeringen har nämligen genom ett beslut den 9 januari 1975 bemyndigat chefen för
Utrikesdepartementet att underteckna eller att förordna annan att underteckna
internationella överenskommelser.

Efterfrågade sakupnlvsningar

Anders Björck har under sin tid som statsråd och chef för Försvarsdepartementet åren
1992 - 1994 undertecknat sammanlagt elva samarbetsavtal inom försvars-
materielområdet. Ett av dessa är fortfarande hemligt.

647

1994/95 :KU30

Bilaga A 28.2

Inte i fråga om något av dessa avtal har regeringen funnit det nödvändigt att inhämta
riksdagens godkännande, innan regeringen fattade beslut om att ingå överenskommelsen.

Anders Björck har undertecknat avtalen med stöd av antingen ett förordnande från
utrikesministern eller ett bemyndigande i regeringsbeslutet om undertecknande.

I det följande anges de tio avtal som är offentliga med angivande av det regeringsbeslut
som legat till grund för undertecknandet. Dessa avtal innjfehåller i allmänhet mer
övergripande skrivningar om ett uvecklat bilateralt samarbete pä
försvarsmaterielområdet. De omfattar således inte några konkreta materielprojekt.

1. Överenskommelse den 2 december 1992 mellan Konungariket Sverige och
Republiken Österrike om samarbete och informationsutbyte rörande vissa
försvarsfrågor.

Den 26 november 1992 meddelade regeringen det beslut som undertecknandet
grundades på.

2. överenskommelse den 7 mars 1993 mellan Konungariket Sveriges regering och
Republiken Frankrikes regering om samarbete beträffande forskning, utveckling,
produktion och upphandling på försvarsmaterielområdet samt industrisamarbete i vidare
bemärkelse.

Den 18 februari 1993 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades
på. Detta regeringsbeslut tar sikte också på det hemliga samarbetsavtal som omnämnts
förut.

3. Överenskommelse (Letter of Intent) den 27 augusti 1993 mellan Australiens regering
och Konungariket Sveriges regering om ett vidare försvarsmaterielsamarbete
(överenskommelsen är skriven bara på engelska språket).

Den 19 augusti 1993 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades på.

4. Överenskommelse den 8 september 1993 mellan Norge och Sverige om ett
handlingsprogram för försvarsmaterielsamarbete (överenskommelsen är skriven bara på
norska språket).

Den 2 september 1993 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet
grundades på.

5. Samarbetsavtal (Memorandum of Understanding) den 11 februari 1994 mellan
Konungariket Sveriges regering och Storbritanniens regering i fråga om
försvarsmaterielsamarbete (avtalet är skrivet bara på engelska språket).

648

1994/95 :KU30

Bilaga A 28.2

Den 10 februari 1994 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades
på.

6. Samarbetsavtal den 9 och 17 mars 1994 mellan Konungariket Sveriges regering och
Australiens regering om försvarsmaterielsamarbete.

Detta avtal är ett resultat av det tidigare avtalet (se punkt 3) och gäller forskning,
utveckling, produktion och anskaffning av försvarsmateriel. Avtalet ersätter en mellan
parterna är 1988 träffad överenskommelse.

Den 3 mars 1994 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades på.

7. Samarbetsavtal (Memorandum of Understanding) den 28 april 1994 mellan Sveriges
regering och Malaysias regering i fråga om forskning, utveckling, produktion och
anskaffning av försvarsmateriel samt om anknytande utbildning och industriellt
samarbete (avtalet är skrivet bara på engelska språket).

Den 17 februari 1994 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades
på.

8. överenskommelse den 16 maj 1994 mellan Konungariket Sveriges regering och
Republiken Polens regering om samarbete och informationsutbyte rörande vissa
försvarsfrågor.

Den 5 maj 1994 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades på.

9. Överenskommelse (Memorandum of Understanding) den 6 juni 1994 mellan
Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland i fråga om samarbete på
områdena forskning, utveckling, produktion och anskaffning av försvarsanknuten
materiel och industriellt samarbete (överenskommelsen är skriven bara på engelska
språket).

Den 2 juni 1994 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades på.

10. Samförståndsavtal den 21 juni 1994 mellan Konungariket Sverige och Tjeckiska
Republiken beträffande träning och utbyte av besök (inom områdena fredsbevarande
insatser och officersutbildning).

Den 9 juni 1994 meddelades det regeringsbeslut som undertecknandet grundades på.

Regeringsskiftet hösten 1994

649

Några förändringar beträffande avtalen har inte skett efter regeringsskiftet hösten 1994.

1994-12-19

SVERIGES RIKSDAG

1994/95 :KU30

Bilaga A 29.1

!nk. W-tZ'/0) !

3 Z3Z^Z^A

Till Konstitutionsutskottet

Jag ber att för konstitutionsutskottets granskning få anmäla statsrådet Margot
Wallströms handlande i anslutning till utbytet av styrelseledamöter i stiftelsen
”Framtidens kultur”.

Stiftelsen ”Framtidens kultur” är en i förhållande till regering och riksdag helt fristående
institution. När stiftelsen inrättades slogs om dess uppdrag fast att medlen skulle
användas ”helt vid sidan av ordinarie resurser för kulturverksamhet för att stimulera det
regionala kulturlivet i bred mening i syfte att stärka tillväxt och utveckling i regionerna”

Statsrådet Wallström har i en serie uttalanden gjort klart att hon ogillar denna fastlagda
självständighet för stiftelsen. Statsrådet har idag meddelat att hon avsätter två av fem
stiftelseledamöter, och på grund av detta nödgas ersätta ytterligare två I samband med
detta förfarande - som vore stiftelsen vilken statlig myndighet som helst - uttalar
statsrådet i direkt strid med stiftelsens ovan refererade uppdrag att denna bör reservera
1/3 av sina resurser för stöd till Statens Kulturråd och en 1/3 för stöd till
Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet, utan att på förhand kunna bedöma
angelägenheten av eventuella projekt aktualiserade av myndigheterna

Goda skäl kan anföras för att Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet - över
budgeten - skall tillförsäkras erforderligt stöd. Av allt att döma är statsrådets avsikt nu
däremot att söka kompensera för kommande budgetnedskärningar inom dessa sektorer
Samtidigt är styrelseskiftet och ledsagande statsrådsuttalande uppenbarligen ett led i
regeringens ambition att öka statens inflytande över en självständig kulturfmansiär Den
kulturella mångfalden skadas av sådana ingrepp

Konstitutionsutskottet bör mot denna bakgrund granska statsrådet Wallströms handlande
vid avsättningen av styrelseledamöterna i stiftelsen ”Framtidens kultur” och de
uttalanden om inriktningen av stiftelsens arbete som utseendet av nya ledamöter
förenades med.

Per Unckel

650

1994/95:KU30

Bilaga A 29.2

Stockholm den 14 december 1994

!nk. dcn?y-Z£"Zr

Till konstitutionsutskottet

Anmälan till granskning av utbildningsminister

Carl Thams agerande vis a vi forskningsstiftelserna.

Omedelbart efter valet hösten 1994 startade
utbildningsminister Carl Tham en kampanj mot de
nyinrättade forskningsstiftelserna. Den hade som tema
att utbildningsministern ansåg stiftelserna vara
odemokratiska. Han har också ifrågasatt deras
tillblivande.

Detta trots att de föreslagits av den förra regeringen
och antagits av riksdagen i vanliga demokratiska former.

Därefter har Carl Tham och statssekreteraren i
utbildningsdepartementet utövat aktiva påtryckningar mot
stiftelsernas styrelser. Bl a har han uppmanat
styrelserna att ansöka om permutation av stiftelsernas
grundstadga så att de i fortsättningen inte skulle kunna
verka självständigt. Dessa påtryckningar kan tydas som
hot.

Jag anser att Carl Tham agerat utöver gränsen för sitt
ministeransvar och detta bör granskas av KU.

Isa Halvarsson, fp
riksdagsledamot

651

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.1

• Ink. den

! Dnr J/

Den 7 februari 1995

Till

Riksdagens konstitutionsutskott

Härmed anmäls till granskning regeringens nominering av svenska
befattningshavare vid EU och dess institutioner. Utskottet bör
granska vilket samråd som skett med oppositionen och att något
politiskt Darti ej gynnats vad avser personurvalet.

652

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN
Rättschefen

1995-04-06 Dnr SB95/2116

Konsiitutionsutskorte; j

Ink. don 95 i

Dnr 2^/?5 !

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en PM om regeringens nominering av
svenska befattningshavare vid EU och dess institutioner
(granskningsärende 1994/95:34).

653

ARBETSGRUPPEN FÖR

EU-RE KRYTE RING
Minister Sten Ask

Tel: 786.63.02

PROMEMORIA

1995-04-05

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

KU-ärende rörande "Regeringens nominering av svenska
befattningshavare vid EU och dess institutioner (gransk-
ningsärende 1994/95:34)"

I, SYFTE OCH INNEHÅLL

Denna promemoria har upprättats i anledning av KU:s hemställan i
rubricerade ärende och syftar till att översiktligt redovisa hur regeringen har
handlagt frågor rörande rekrytering av svenska medborgare till EU och
dess institutioner.

Promemorian inleds med en redovisning av hur regeringen valt att
organisera rekryteringsarbetet. Härefter följer en redovisning av de ämnes-
mässiga prioriteringar som har varit vägledande för nomineringarna på
högsta chefsnivå. De ämnesområden till vilka nomineringar av svenska
kandidater har skett sedan EU-inträdet redovisas och det efterföljande
avsnittet beskriver det partipolitiska samråd som har ägt rum rörande dessa
nomineringar. I separata avsnitt behandlas frågor om nationella experter
och rekrytering till EU:s decentraliserade organ.

Det avslutande avsnittet behandlar Arbetsgruppens för EU-rekrytering
fortsatta arbete, som innefattar ett begränsat antal nomineringar av
kandidater till högre chefsposter under 1995, val av handlingslinje för att
främja kandidaturer på mellanchefsnivå (A3-A5), uppföljning av målen för
inplacering av nationella experter inom kommissionen och en kartläggning
av möjligheterna att främja svenska kandidaturer vid EU:s decentraliserade
organ.

II. REGERINGENS BESLUT OM TILLSÄTTNING AV
ARBETSGRUPP FÖR EU-REKRYTERING.

Regeringen beslutade den 17 november 1994 att under Utrikes-
departementets handelsavdelning tillsätta en särskild arbetsgrupp
med uppgift att leda och samordna förberedelserna inom regerings-
kansliet inför EU:s rekrytering av svenska medborgare.

654

Gruppens verksamhet skulle ha varit avslutad den 15 mars 1995 men
uppdraget har genom regeringsbeslut den 16 mars 1995 förlängts till
den 15 maj 1995 med anledning av att EU:s rekrytering av personal från
de nya medlemsstaterna har försenats.

Arbetsgruppens uppgift är att förbereda och handlägga centrala
rekryteringsfrågor i samband med Sveriges inträde i EU. Däri ingår
bl.a. att lämna förslag på högst prioriterade ämnesområden för EU:s
chefsrekrytering av svensk personal, att identifiera nyckelposter och
föreslå kandidater till chefsbefattningar inom EU:s institutioner.

Gruppen har därutöver ålagts följande arbetsuppgifter:

- att föreslå åtgärder för att främja svenska kandidaturer på chefsnivån,

- att säkerställa en jämn könsfördelning på högsta chefsnivå; samt

- att verka för en snar inplacering av nationella experter på strategiskt
betydelsefulla ämnesområden inom kommissionen efter EU-inträdet.

Arbetsgruppen har vidare uppmanats att i samverkan med departement,
myndigheter och organisationer medverka till att rekryteringen av svenskar
till EU:s institutioner sker med stor bredd från olika kompetensområden
och intressesfärer som t.ex. forskarsamhället, näringslivet, fackförenings-
rörelsen, miljöorganisationer och andra sammanslutningar som är
verksamma på särskilt betydelsefulla områden.

Arbetsgruppen leds av statssekreterare Gunnar Lund UD/H, tillika gruppens
ordförande. Vidare ingår företrädare för Statsrådsberedningen samt Justitie-,
Utrikes- och Finansdepartementen. (I bilaga 1 återfinns regeringsbeslut
jämte bilagor och departementsprotokoll med förordnade ledamöter,
sakkunniga och experter.)

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

III. ÄMNESMÄSSIGA PRIORITERINGAR

Regeringen lade i november 1994 fast att vissa ämnesområden (i huvudsak
enligt bifogat arbetspapper, bilaga 2) skulle ges prioritet vid rekryteringen
av svenska medborgare till chefsbefattningar i EU-organ. Riksdagens EU-
delegation informerades i ärendet och bereddes möjlighet att lämna
synpunkter.

Arbetsgruppen har med ledning av regeringens uttalande översatt de
angivna ämnesområdena till operativa termer och därvid fastslagit att
Sverige skall ge prioritet åt strategiskt betydelsefulla tjänster inom följande
generaldirektorat inom kommissionen och ministerrådets generalsekretariat.

655

Kommissionen

GD I & IA Externa relationer (utrikesekonomiska och utrikespolitiska
relationer)

GD II Ekonomiska och finansiella frågor

GD III Industripolitik

GD V Arbetsmarknad, industrirelationer och sociala frågor

GD XI Miljö, kärnsäkerhet och civilskydd

GD XII Vetenskap, forskning och utveckling

GD XIII Telekommunikationer

Statssekreteraren Lund överlämnade den 18 november 1994 i form av en
aide mémoire ovannämnda ämnesmässiga prioriteringar till kommissionens
generalsekreterare Williamson (bilaga 3).

Denna grupp av ämnesmässiga prioriteringar har senare utvidgats till att
omfatta:

GD XVI: Regionalpolitik

Detta meddelades generalsekreteraren Williamson i särskild ordning.

Statssekreteraren Lund överlämnade den 20 december 1994 en aide
mémoire rörande högt prioriterade tjänster på direktörsnivån (A2) inom
kommissionen (bilaga 4).

Ministerrådets generalsekretariat

GD C Inre marknaden och finansiella tjänster

GD D Forskning, energi, transport, miljö och konsumentfrågor

Statssekreteraren Lund överlämnade den 18 november 1994 i form av en
aide mémoire ovannämnda ämnesmässiga prioriteringar till ministerrådets
generalsekreterare Trumpf (bilaga 5).

Parlamentets sekretariat

Parlamentets rekryteringsprocedur för de högsta chefsposterna (s.k. Al- och
A2-tjänster) skiljer sig från kommissionens och ministerrådets på så sätt att
tillsättningar till parlamentet sker i öppen konkurrens vilket ger regeringen
begränsade möjligheter att påverka rekryteringsprocessen.

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

656

Ambassadör Belfrage vid EU-representationen i Bryssel överlämnade på
uppdrag av Arbetsgruppen den 14 februari 1995 följande ämnesmässiga
prioriteringar till parlamentets generalsekreterare Vinci (bilaga 6).

GD II Politiska utskott och delegationer

GD IV Forskning

GD I Kansli för parlamentssessioner m.m.

GD III Information och PR-verksamhet

1994/95: KU30

Bilaga A 30.2

Parlamentets sekretariat består av sju generaldirektorat varav ovanstående
fyra allmänt anses vara de politiskt mest betydelsefulla.

Det har inte bedömts motiverat att överlämna ämnesmässiga prioriteringar
till övriga institutioner eller EU-organ på grund av att de tjänster som
Sverige kommer att tilldelas inom dessa organ är placerade högst på A3-
nivån och tillsätts i öppen konkurrens. Det kan dock finnas skäl att göra
vissa punktinsatser för att främja inplacering av svensk personal på
strategiskt betydelsefulla poster.

IV, NOMINERINGAR

1. KOMMISSIONEN, DOMSTOLARNA OCH REVISIONSRÄTTEN

Särskilt betydelsefulla poster i EU-organisationen är de i kommissionen,
EG-domstolen, förstainstansrätten och revisionsrätten. I det följande
behandlas nomineringarna till dessa institutioner under separata rubriker.

a) Kommissionär

Statsministern meddelade redan i oktober 1994 regeringens avsikt att under
förutsättning av ett ja i folkomröstningen den 13 november 1995 nominera
ambassadör Anita Gradin till svensk kommissionär. Gradin nominerades
formellt genom regeringsbeslut den 15 december 1994 (bilaga 7). Ärendet
bereddes formellt i Utrikesdepartementet.

b-) Domare i EG-domstolen

Regeringen beslöt den 15 december 1994 att nominera Hans Ragnemalm
till posten som domare i EG-domstolen (bilaga 8). Ärendet bereddes
formellt av Justitiedepartementet. Arbetsgruppen för EU-rekrytering mottog
tre intresseanmälningar (bilaga 9) till posten och förde in namnen i
departementens beredningsprocess.

657

42 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

c) Domare i förstainstansrätten

Regeringen beslöt den 15 december 1994 att nominera Pernilla Lindh som
domare i förstainstansrätten (bilaga 8). Justitiedepartementet beredde
formellt ärendet. Arbetsgruppen för EU-rekrytering mottog tre intresse-
anmälningar till posten och förde in namnen i departementens
beredningsprocess (bilaga 9).

dl Ledamot av revisionsrätten

Regeringen beslöt den 15 december 1994 att nominera generaldirektör Jan
O. Karlsson till ledamot av revisionsrätten (bilaga 10). Finansdepartementet
beredde formellt ärendet. Arbetsgruppen för EU-rekrytering mottog fyra
intresseanmälningar till posten och förde in namnen i departementens
beredningsprocess (bilaga 11).

Till ledamot av revisionsrätten utses normalt högre tjänstemän, företrädes-
vis med erfarenhet från finansdepartement eller riksrevisionsverk, och
politiker med erfarenhet från parlamentariskt budget- eller finansutskott.

2. LEDAMÖTER I VISSA KOMMITTÉER INOM EU

a) Ledamöter av ECOSOC

På anmodan av ECOSOC nominerade regeringen den 19 januari 1995 tolv
ledamöter och tolv suppleanter till ECOSOC (bilaga 12). Ärendet bereddes
av Arbetsmarknadsdepartementet med gemensam beredning med berörda
departement.

b) Ledamöter av regionala kommittén

På anmodan av regionala kommittén nominerade regeringen den 22
december 1994 tolv ledamöter och tolv suppleanter till Regionala
kommittén (bilaga 13). Ärendet bereddes av Civildepartementet med
gemensam beredning med berörda departement.

c) Ledamöter av monetära kommittén

På anmodan av monetära kommittén nominerade regeringen den 22
december 1994 två ledamöter till Monetära kommittén (bilaga 14).
Ärendet bereddes av Finansdepartementet med gemensam beredning
med berörda departement.

d) Ledamöter av vetenskapliga och tekniska kommittén

På anmodan av vetenskapliga och tekniska kommittén nominerade
regeringen den 30 december 1994 två ledamöter (bilaga 15). Ärendet
bereddes av Miljö- och naturresursdepartementet med gemensam
beredning med berörda departement.

1994/95: KU30

Bilaga A 30.2

658

3. HÖGRE CHEFSBEFATTNINGAR INOM EU:S INSTITUTIONER

Ett svenskt EU-medlemskap öppnar möjligheten för rekrytering av svenska
medborgare till EU:s institutioner. EU har uppgett att 850-1100 svenska
medborgare beräknas bli rekryterade som tjänstemän inom EU:s
institutioner under en infasningsperiod på fem år, den s.k.
derogationsperioden. Ministerrådet beslutade den 20 mars 1995 om
derogationsförordning.

Regeringen har möjlighet att nominera kandidater till de högsta
chefstjänsterna, totalt 8-12 generaldirektörs- och direktörsposter
(A1-A2 nivå). Huvuddelen av dessa tjänster återfinns inom
kommissionen.

EU:s institutioner kommer att rekrytera ca 100 svenska medborgare på
avdelnings- och enhetschefsnivåema (A3-A5), varav högst ett 30-tal
under 1995. Dessa tjänster kommer att tillsättas på grundval av formella
meriter och antagningsprov. Det är för närvarande oklart vilken form av
antagningsprov som skall genomföras.

Övriga poster tillsätts i öppen konkurrens efter särskilda antagningsprov
utan möjlighet för regeringen att påverka.

3.1 Generaldirektörer och direktörer i EU;s institutioner

Fackdepartementen uppmanades i december 1994 att redovisa de
högst prioriterade tjänsterna på direktörsnivå (A2) för de av regeringen
prioriterade ämnesområdena.

De förtecknade chefsposterna har utgjort underlag för att ta fram
kompetensprofiler, vilka legat till grund för nomineringsarbetet.

Ett stort antal ansökningar om tjänst vid EU:s institutioner har därutöver
inkommit till Arbetsgruppen under 1994-1995 från alla delar av samhället.
Arbetsgruppen har tagit kontakter med flertalet stora intresseorganisationer
som uppmuntrats att inkomma med kandidatlistor vilket i flertalet fall
också har skett.

Ett antal kandidater har lanserats inom prioriterade ämnesområden inom
kommissionen, ministerrådet och parlamentets sekretariat. Det kan inte
uteslutas att ytterligare kandidater kommer att lanseras på chefstjänster.
Det bör betonas att denna rekryteringsprocess ännu inte är avslutad.
Ingen lanserad svensk kandidat har fram till dagens datum formellt
utnämnts till chefsbefattning inom EU:s institutioner.

A , Generaldirektörsposter (Al)

Sverige har tilldelats en post som generaldirektör och en post som
biträdande generaldirektör inom kommissionen samt en post som
generaldirektör inom ministerrådet. Dessa tjänster skall tillsättas
under 1995.

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

659

a) Kommissionen (två poster)

Statssekreterare Lund framförde den 18 november 1994 vid möte med
generalsekreteraren Williamson lanseringen av riksdagsledamoten
Allan Larsson som kandidat till posten som generaldirektör för GD V :
Arbetsmarknad, industrirelationer och sociala frågor. Kommissionskollegiet
beslutade vid sitt sammanträde den 8 mars att tilldela Sverige posten som
generaldirektör för GD V. Ambassadören Belfrage, EU-representationen i
Bryssel, instruerades den 5 april att med regeringens stöd överlämna
Larssons ansökan rörande ifrågavarande tjänst till kommissionen,
överlämnandet kommer att ske inom kort.

Statssekreterare Lund framförde vid möte den 24 januari med
generalsekreteraren Williamson lanseringen av verkställande direktören
Magnus Lemmel som kandidat till posten som biträdande generaldirektör
inom GD III: Industripolitik. Kommissionskollegiet beslutade vid sitt
sammanträde den 8 mars att tilldela Sverige en post som biträdande
generaldirektör inom GD III.

b) Ministerrådet (en post)

Statssekreterare Lund framförde den 20 december 1994 vid möte med
generalsekreteraren Trumpf lanseringen av generaldirektören Kerstin
Niblaeus till en post som generaldirektör med ansvar för miljö och
konsumentskydd (del av GD D).

Ministerrådet har nyligen beslutat om en organisatorisk förändring vari
ingår upprättandet av ett nytt generaldirektorat för miljö, konsumentskydd,
hälsa och livsmedelsfrågor (GD I). Ambassadören Belfrage instruerades
den 23 februariatt med regeringens stöd överlämna Niblaeus' ansökan
rörande denna generaldirektörspost. överlämnandet till ministerrådet ägde
rum den 24 februari 1995.

Ministerrådet har uppgett att beslut i ärendet väntas i slutet av april eller i
början av maj 1995.

B, Direktörsposter (A2)

Sverige beräknas inom EU:s institutioner erhålla följande antal A2-tjänster:

Kommissionen 5-9

Ministerrådet 1

Parlamentet 1

a) Kommissionen (5-9 poster)

Kandidater har lanserats inom de områden som av regeringen angetts ha
högsta prioritet (exkl. GD V: arbetsmarknad och GD III: industripolitik, där
kandidater till generaldirektörsposter har presenterats.) Det har därutöver
bedömts vara motiverat att lansera kandidater till poster som ingår bland
övriga prioriterade ämnesområden, nämligen jordbruk, transport, bistånd,
information, rättsliga frågor och konsumentpolitik.

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

660

Kommissionskollegiet beslutade vid sitt sammanträde den 22 mars 1995 att
tilldela Sverige följande fem A2-poster under 1995:

GD I Extema relationer: Förbindelserna med länderna i Fjärran östern

GD IV Konkurrenspolitik

GD XI Miljö: Kärnsäkerhet m.m.

GD XX Finansiell kontroll

Rättsavdelningen

Ett procedurellt ansökningsförfarande kommer nu att inledas för dessa fem
A2-tjänster.

b) Ministerrådet

Regeringen skall lansera en kandidat till en A2-post inom ministerrådets
generalsekretariat när det står klart vilka tre poster som kommer att
reserveras för de tre nya medlemsstaterna.

c) Parlamentets sekretariat

Regeringen har på uppdrag av generalsekreteraren Vinci lanserat kandidater
till en A2-post vid parlamentets sekretariat. De större politiska grupperna i
parlamentet har ett betydande inflytande vid tillsättningen av denna post.

Fackdepartementen har i samråd med EU-representationen i Bryssel varit
ansvariga för att främja de svenska kandidaturerna inom sina respektive
ansvarsområden.

(Rekryteringsprocedurer, kvoter och tidsramar för övriga personalkategorier
(A3-A8, B-, C-, D- och L/A-nivå) redovisas i bilaga 16. )

V. PARTIPOLITISKT SAMRÅD

al Kommissionär. domare och ledamot i revisionsrätten

Statsministern har vid partiledaröverläggningar den 12 december 1994
informerat om namn på svenska kandidater till posterna som domare i EG-
domstolen, domare i förstainstansrätten och ledamot av revisionsrätten.
Vidare har statsministern informerat övriga partiledare om nomineringen av
kommissionär.

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

661

b) Generaldirektörer, bitr, generaldirektör och direktörer i kommissionen
och ministerrådets generalsekretariat

Ledamoten Kjell Larsson, Statsrådsberedningen, har informerat partiledarna
om nomineringsarbetet och berett dem möjlighet att lämna egna förslag.

Arbetsgruppen har eftersträvat en bred svensk representation på hög
tjänstemannanivå inom EU-systemet. Erbjudanden att med regeringens stöd
kandidera till högre chefstjänster inom EU har bl.a. givits till statsråd och
statssekreterare i den förra regeringen.

c) Direktörstjänst vid parlamentets sekretariat

På uppdrag av Arbetsgruppens ordförande har den svenske ledamoten av
EU-parlamentet, Jan Andersson, genomfört partipolitiskt samråd med
företrädare för oppositionspartierna (Margareta af Ugglas (m), Karl-Erik
Ohlsson (c) och Hadar Cars (fp)) om lansering av svenska kandidater till
en A2-post inom parlamentets sekretariat. Riksdagens EU-nämnd har
genom dess ordförande Berit Löfstedt (s) informerats. Samråd har vidare
ägt rum med företrädare för riksdagens talman i ärendet.

VI, NATIONELLA EXPERTER

Sverige har som EU-medlem rätt att placera nationella experter i
kommissionen. En rimlig svensk andel torde motsvara 35 personer vid
vaije given tidpunkt. I syfte att snabbt säkerställa en god svensk
representation av nationella experter på viktiga ämnesområden inom
kommissionens olika generaldirektorat fastlade Arbetsgruppen för EU-
rekrytering den 23 januari 1995 vissa riktlinjer för hur frågan om nationella
experter inledningsvis bör hanteras. Villkor och riktlinjer för nationella
experter beskrivs i bilaga 17.

VII, DECENTRALISERADE ORGAN

I EU-systemet ingår även tio mindre organ (decentralised agencies) varav
åtta har inrättats genom Maastricht-fördraget. Rekrytering pågår för
närvarande vid flertalet organ. Arbetsgruppen för EU-rekrytering skall i
samråd med ansvarigt fackdepartement kontakta ledningarna för de olika
EU-organen och kartlägga vilken rekryteringsprocedur som tillämpas och
därigenom försöka främja anställning av svensk personal (bilaga 18).

VHI. DET .FORTSATTA ARBETET

Det fortsatta arbetet innefattar uppföljning av de kandidaturer som har
lanserats på generaldirektörs- och direktörsnivå (ev. nya lanseringar, m.m.).
Gruppen skall också fastställa vilka tjänster som bör prioriteras inför
rekryteringen av svensk personal på avdelningschefs- och
enhetschefsnivåema (A3-A5) och besluta om handlingsstrategi för att
främja svenska kandidaturer på viktiga tjänster på denna nivå.

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

662

Arbetsgruppen kommer att genomföra aktiva insatser för att försöka få
svensk personal placerad på betydelsefulla poster inom de mindre
institutionerna som t.ex. revisionsrätten, domstolarna, regionala kommittén,
ECOSOC, de decentraliserade organen och EIB. Sverige skall också
nominera en kandidat till posten som vice president i EIB:s management
committee.

Slutligen kommer Arbetsgruppen att följa upp de kvantitativa målen för
inplacering av nationella experter inom kommissionen och fullfölja
kartläggningen av möjligheter att främja anställning av svensk personal vid
EU:s decentraliserade organ.

1994/95: KU30

Bilaga A 30.2

663

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Administrativa avdelningen

Första enheten (A 1)
Handläggare:

Minister S. Ask

Gemensamt utrikes-, statsråds-
berednings-, justitie- och
finansärende

ö CA

PROTOKOLL 4

vid regeringssammanträde
1994-11-17 p 2

Arbetsgrupp med uppgift att förbereda EU:s
rekrytering av svenska medborgare m.m.______________

1 bilaga

Regeringen beslutar att det under Utrikesdeparte-
mentets handelsavdelning skall tillsättas en
särskild arbetsgrupp med uppgift att leda och
samordna förberedelserna inom regeringskansliet
inför EU:s rekrytering av svenska medborgare.
Uppgifterna för arbetsgruppen finns närmare angivna
i bilagan till detta protokoll. Arbetet skall
avslutas senast den 15 mars 1995.

I arbetsgruppen skall det ingå företrädare för
Statsrådsberedningen, Justitie-, Utrikes- och
Finansdepartementen. Arbetsgruppen skall fort-
löpande under arbetets gång informera och samråda
med berörda fackdepartement samt vid behov kunna
adjungera andra representanter inom regerings-
kansliet. Chefen för Utrikesdepartementet skall
efter förslag från Statsrådsberedningen, Justitie-,
Utrikes- och Finansdepartementen utse ledamöterna
i arbetsgruppen och utse en av dem att vara
ordförande samt utse sakkunniga och experter att
bistå arbetsgruppen.

Kostnaderna för gruppens verksamhet skall belasta
tredje huvudtitelns anslag A 5. Utredningar m.m.

664

Utdrag till

Statsrådsberedningen

Justitiedepartementet

Finansdepartementet

Regeringskansliets förvaltningskontor
pressche^en UD

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Ex för kännedom till

H 1

A 2/BUD

A 2/RED

665

Bilaga

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
Bandi: minister Sten Ask

PROMEMORIA

1994-11-10

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Riktlinjer för förberedelser inför EU:s rekrytering
av svenska medborgare samt inrättande av en särskild
arhet sq.i.u pr----------------------------------------------------

Ett svenskt EU-medlemskap öppnar möjligheter för
rekrytering av svenska medborgare till EU:s insti-
tutioner .

De viktigaste posterna är de svenska representanterna
i kommissionen, domstolen, första instansrätten och
revisionsrätten. De skall själva utse sina personliga
kabinett.

Drygt 1 100 svenskar beräknas anställas som tjänste-
män inom EU:s olika institutioner under en period på
3-5 år ("derogationsperioden"). Den särskilda
rekryteringsperiodens längd kommer att fastställas
av Ministerrådet före innevarande års utgång. Den
övervägande delen - ca två tredejedelar - väntas
tjänstgöra inom Kommissionen.

Det totala antalet tjänster skall betraktas som
riktmärken (indikativa planeringsramar) och fördelar
sig på de olika personalkategorierna (A, B, C, D och
L/A) enligt följande:

666

A « chefer och handläggare	271	1994/95 :KU30
B « biträdande handläggare	168	Bilaga A 30.2
C ■ sekreterare	372
D ■ servicepersonal	68
E « tolkar och översättare	266

totalt 1 145

Ca 80X av antalet chefer och handläggare väntas
tjänstgöra inom Kommissionen.

De 40 högsta chefsposterna (A1-A3) är av särskilt
politiskt intresse och fördelar sig på de olika
institutionerna enligt följande:

INSTITUTION	GEN.DIR	DIR.	AVD.CHEF	TOTALT
	(Al)	(A2)	(A3)
Ministerrådet	1	1	2	4
Kommissionen	2	7	18	27
Parlamentet	-	1	4	5
ECOSOC	-	-	1	1
Regionala kom.	-	-	1	1
Domstolen	-	-	1	1
Revisionsrätten	—	—	_1	_1
TOTALT	3	9	28	40

Regeringen skall nominera kandidater till de tolv
Al- och A2-tjänsterna och förutses få ett avgörande
inflytande vid EU:s tillsättningar av dessa tjänster.
Målet är att dessa poster skall tillsättas under det
första medlemsåret. Vid tillsättningarna av A3-
tjänsterna, som infaller senare i tiden, förutses
regeringen kunna utöva ett visst inflytande. Övriga
poster tillsätts efter ansökan och särskilda antag-
ningsprov.

De högsta chefsbefattningarna (A1-A2) fördelas på de
olika institutionerna som följer:

667

Ministerrådets generalsekretariat

en generaldirektör;

en direktör;

Kommissionen

en kommissionär som skall utse ett personligt
kabinett på 15 personer varav 6 på chefs- och
handläggarnivåerna <en icke-svensk);

en generaldirektör och en ställföreträdande
generaldirektör;

sju direktörer;

Parlamentet

en direktör;

ECOSOC

tolv ledamöter som med vardera en tredjedel (4)
skall representera arbetsgivar-, arbetstagar- och
allmänintressena;

Regionala kommittén

tolv ledamöter varav åtta nomineras av kommun-
förbundet och fyra av landstingsförbundet;

Domstolen

två domare - en i domstolen och en i första
instansrätten. Domarna skall själva utse sina
personliga kabinett på 5-10 personer;

Revisionsrätten

en ledamot som själv skall utse ett personligt
kabinett på fem personer.

En särskild arbetsgrupp skall upprättas med uppgift
att förbereda och handlägga centrala rekryterings-
frågor inför ett svenskt EU-medlemskap. Gruppen skall
placeras under statsrådet Hellström. I arbetsgruppen
skall ingå företrädare för Statsrådsberedningen,
Justitie-, Utrikes- och Finansdepartementen.

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

668

Gruppens främsta uppgift skall vara att leda och
samordna rekryteringsarbetet i regeringskansliet.
Däri ingår bl.a. att bereda och lämna förslag
på högst prioriterade ämnesområden inför EU:s
chefsrekrytering av svensk personal, identifiera
nyckelposter och föreslå kandidater till chefs-
poster inom EU:s institutioner. Gruppen bör även
föreslå åtgärder för att främja svenska kandidaturer
på chefsnivån, säkerställa en jämn könsfördelning
och verka för inplacering av ett 30-tal nationella
experter på strategiskt betydelsefulla ämnesområden
inom Kommissionen så snart som möjligt efter
EU-inträdet.

Det bör vidare ankomma på arbetsgruppen för rek-
ryteringsfrågor att i samverkan med departement,
myndigheter och organisationer medverka till att
rekryteringen av svenskar till EU:s institutioner
sker med stor bredd från olika kompetensområden
och intressesfärer som t.ex. forskarsamhället,
näringslivets och fackföreningsrörelsens olika
grenar, miljöorganisationer och andra samman-
slutningar verksamma på särskilt betydelsefulla
områden.

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

669

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
Handl: minister Sten Ask

DEPARTEMENTSPROTOKOLL

1994-11-17

Förordnande av ledamöter i en arbetsgrupp med
uppgift att förbereda EU:s rekrytering av svenska
medborgare m.m.

Chefen för Utrikesdepartementet, statsrådet
Hjelm-Wallén, förordnar med stöd av regeringens
bemyndigande den 17 november 1994, följande per-
soner att fr.o.m. den 17 november 1994 ingå i en
arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppgift att
förbereda EU:s rekrytering av svenska medborgare
m.m:

kabinettssekreteraren Jan Eliasson,’
Utrikesdepartementet, ledamot;

bitr, statssekreteraren Laila Edholm,
Statsrådsberedningen, ledamot;
sakkunnige Kjell Larsson,
Statsrådsberedningen, ledamot;
statssekreteraren Gunnar Lund,
Utrikesdepartementet, ledamot;

statssekreteraren Kristina Rennerstedt,
Justitiedepartementet, ledamot;
statssekreteraren Svante Öberg,
Finansdepartementet, ledamot;

- generaldirektören Jan
Utrikesdepartementet,

O Karlsson,
adjungerad ledamot;

- minister Sten Ask,
Utrikesdepartementet, föredragande;

—departementsrådet ..Jan Palmstierna,

- Utrikesdepartementet, föredragande;

- departementssekreteraren Carina Blomqvist,
Finansdepartementet, sekreterare;

- HeJma. K/f OK

- biträdande avdelningschefen Cecilia Malmsten,
Utrikesdepartementet, sakkunnig;

- departementsrådet Margareta Hammarberg,
Finansdepartementet, sakkunnig;

- kanslirådet Birgittha Widman,
Finansdepartementet, sakkunnig;

- kanslirådet Ulla Gudmundson,
Utrikesdepartementet, sakkunnig;

- kanslirådet Cecilia Julin,
Utrikesdepartementet, sakkunnig.

670

Gunnar Lund skall vara ordförande i arbetsgruppen.

Utdragets överensstännelse ned
originalet intygas

Utdrag till

De förordnade

Statsrådsberedningen
Justitiedepartementet
Finansdepartementet
Regeringskansliets förvaltningskontor
presschefen UD

1994/95: K.U30

Bilaga A 30.2

671

UTRIKESDEPARTEMENTET

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

PROTOKOLL 2

vid regeringssammanträde
1995-03-16 P 3

Förlängning av förordnande för arbetsgrupp med
uppgift att förbereda EU:s rekrytering av svenska
medborgare m.m.

Bakgrund

Genom beslut den 17 november 1994 bemyndigade
regeringen chefen för Utrikesdepartementet,
statsrådet Lena Hjelm-Wallén, att tillsätta en
särskild arbetsgrupp med uppgift att leda och
samordna förberedelserna inom regeringskansliet
inför EU:s rekrytering av svenska medborgare. De
personer som förordnats av statsrådet Hjelm-Wallén
att ingå i arbetsgruppen anges i departements-
protokoll den 17 november 1994. Uppgifterna för
arbetsgruppen finns närmare angivna i en bilaga
till regeringens beslut.

Regeringens beslut

Då EU-institutionernas rekrytering av svensk
personal försenats förlänger regeringen
arbetsgruppens förordnande till den 15 maj 1995.

Utdrag till

Statsrådsberedningen

Justitiedepartementet
Finansdepartementet
Regeringskansliets förvaltningskontor
presschefen UD

UD/A 2/RED

672

UTRIKESDEPARTEMENTET
Handelsavdelningen
Ss Gunnar Lund/ej

ARBETSPAPPER

1994-11-17

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Prioriterade ämnesområden vid rekryteringarna av svenskar
till befattningar i EU-oraan

Riktpunkten för Sveriges agerande i EU-samarbetet är att
stärka demokratin och det folkliga deltagandet, utvidga
jämställdheten och bana väg för öppenhet och offentlig-
het. Dessa värderingar skall prägla det dagliga arbetet
med EU-frågorna och det skall synas att det är så.

Sverige bör föra fram kandidater till ledande befatt-
ningar i EU:s institutioner där de bästa förutsättningar-
na erbjuds för att bidra till förverkligandet av följande
mål.

Kampen mot arbetslöshet och för en god livsmiljö och ut-
hållig tillväxt är våra högst prioriterade samarbetsområ-
den.

Ett Europa utan murar och öppet mot omvärlden är avgöran-
de för vårt lands engagemang i det europeiska samarbetet.
Genomförandet av den inre marknaden, värner av frihandeln
och utvidgningen av unionen kommer därför därnäst i prio-
ritet .

Industriella framtidsfrågor, regionalpolitiska frågor,
forskning och utveckling tillmäts stor betydelse för
Sveriges möjlighet att återta en plats som ledande
industrination. Att med den moderna teknikens hjälp mins-
ka motsättningarna i samhället och göra den tillgänglig
för utsatta grupper för att ge dem likvärdiga utveck-
lingsförutsättningar är även ett högt prioriterat mål.

I kommissionen, där flertalet av dessa befattningar
finns, kan det betraktas som uteslutet att placera
svenskar på de högsta posterna inom de sakområden som in-
går i den svenska kommissionärens portfölj.

Med hänsyn till det jämförelsevis stora antal högre be-
fattningar inom kommissionen och övriga EU-institutioner,
som under de närmaste åren kan beräknas tillfalla
svenskar, väntas en rad ytterligare ämnesområden kunna
tillgodoses, nämligen transport-, konsument- och jord-
brukspolitik, narkotika- och alkoholfrågor, bistånd och
rättsfrågor.

673

43 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 2.

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

UTRIKESDEPARTEMENTET
Administrativa avdelningen
SIFU

Handläggare:

Depr. I. Herzog

REGERINGSBESLUT

1994-12-15

Europeiska unionens råd

Nominering av svensk ledamot i Europeiska
gemenskapernas kommission

I anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen (EU) har Sverige anmodats att föreslå en
ledamot i Europeiska gemenskapernas kommission.

Regeringen beslutar att föreslå ambassadören Anita
Gradin till ledamot i Europeiska gemenskapernas
kommission.

På regeringens vägnar

Lena Hj^lm-wallén

Kopia till

Statsrådsberedningen

Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna
Anita Gradin
presschefen UD

Ex för kännedom till

UDH

A/SIFU

674

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

j® utrikesdepartementet

I 0j Administrativa avdelningen
--- SIFU

Handläggare:
Depr. I. Herzog

PROTOKOLL 1

vid regeringssammanträde
1995-01-19 P—3~

H- '10

Gemensamt utrikes- och statsrådsberednings-
ärende

Utnämning av ledamöter i Europeiska gemenskapernas
kommission

Ärendet

Europaparlamentet godkände den 18 januari 1995
ordföranden och övriga ledamöter av Europeiska
gemenskapernas kommission som nominerats av
medlemsstaternas regeringar.

Enligt artikel 158 i Romfördraget, ändrad genom
fördraget om Europeiska unionen, skall medlems-
staternas regeringar genom överenskommelse utse
ordföranden och de övriga ledamöterna av kommis-
sionen efter det att dessa godkänts av Europa-
parlamentet .

Regeringens beslut

Regeringen uppdrar åt chefen för Utrikesdeparte-
mentet, statsrådet Lena Hjelm-Wallén eller den hon
utser att ingå överenskommelse med företrädare för
de övriga medlemsstaternas regeringar om att till
ordförande i Europeiska gemenskapernas kommission
utse Jacques Santer och till ledamöter utse

Manuel Marin

Martin Bangemann
Sir Leon Brittan
Karel Van Miert
Hans van den Broek
Joao de Deus Pinheiro
Padraig Flynn
Marcelino Oreja
Edith Cresson
Ritt Bjerregaard
Monika Wulf-Mathies
Neil Kinnock
Mario Monti

Emma Bonino

Yves Thibault de Silguy

Christos Papoutsis
Anita Gradin
Franz Fischler
Erkki Liikanen.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

1994-12-15 JU94/4726

Europeiska unionens råd

Nominering av svenska ledamöter i Europeiska
gemenskapernas domstol m.m.

I anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen (EU) har EU-rådet anmodat Sverige att före-
slå bl.a. en ledamot i Europeiska gemenskapernas
domstol och en ledamot i Första instansrätten vid
denna domstol.

Regeringen beslutar att föreslå regeringsrådet Hans
Ragnemalm till ledamot i Europeiska gemenskapernas
domstol och rättschefen Pernilla Lindh till ledamot
i Första instansrätten.

På regeringens vägnar

Laila Freivalds

Göran Regner

Kopia till

Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna

Statsrådsberedningen

Utrikesdepartementet, A/SIFU

Utrikesdepartementet/H

Regeringsrätten

Domstolsverket

Regeringsrådet Hans Ragnemalm

Rättschefen Pernilla Lindh

676

JUSTITIEDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1995-01-19

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Ju95/252

Utnämning av ledamöter i Europeiska gemenskapernas
domstol m.m.

Ärendet

Enligt artiklarna 167 och 168a i Romfördraget och
motsvarande reglering med avseende på den Europeiska
kol- och stålgemenskapen och den Europeiska atom-
energigemenskapen, skall medlemsstaternas regeringar
i samförstånd utse ledamöter och generaladvokater i
Europeiska gemenskapernas domstol och ledamöter i
Första instansrätten vid denna domstol.

Efter nomineringsförfarande har den 1 januari 1995
företrädare för Sveriges och övriga medlemsstaters
regeringar i samförstånd utsett Leif Sevön, Peter
Jann och Hans Ragnemalm att vara domare i Europeiska
gemenskapernas domstol, Dämaso Ruiz-Jarabo Colomer
och Antonio Mario La Pergola att vara general-
advokater vid domstolen samt Pernilla Lindh, Josef
Azizi och Virpi Tiili att vara domare i Första
instansrätten vid Europeiska gemenskapernas domstol.
Samtliga utnämningar gäller fr.o.m. den 1 januari
1995. Vidare har företrädare för Sveriges och övriga
medlemsstaters regeringar den 18 januari 1995 utsett
Nial Fennelly att från nämnda dag vara
generaladvokat i domstolen.

Regeringens beslut

Regeringen godkänner utnämningarna.

På regeringens vägnar

Laila Freivalds

Peter Strömberg

677

FINANS-
DEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1994-12-15

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Dossier 219

Europeiska unionens råd

Nominering av svensk ledamot i Europeiska unionens
revisionsrätt---------------------------------------

I anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen (EU) har EU-rådet anmodat Sverige att föreslå
bl.a. en ledamot till EU:s revisionsrätt.

Regeringen beslutar att föreslå generaldirektören
Jan O. (Karlsson till ledamot i revisionsrätten.

På regeringens vägnar

PM j

Jan Nygren

Ulrika Barklund Larsson

Kopia till

Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna
Statsrådsberedningen

Utrikesdepartementet, A/SIFU

Utrikesdepartementet, H

Riksrevisionsverket

Marianne Björk, Fi

Jan O. Karlsson, UD

Jan Landahl, Fi

678

ARBETSMARKNADS-
DEPARTEMENTET

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

REGERINGSBESLUT 1

1995-01-19 A94/1825/A

Sveriges ständiga representat
vid de europeiska gemenskaper
Bryssel

Nominering av ledamöter till Ekonomiska och Sociala
kommittén (ECOSOC)

Regeringen beslutar att till ECOSOC nominera
följande personer: Margareta Regnell från Sveriges
Arbetsgivareförening (SAF), Christina Lundh från
Företagarnas Riksorganisation, Sture Lindmark från
Grossistförbundet Svensk Handel, Lars Kritz från
Industriförbundet, Erland Olausson och Lars Nyberg
från Landsorganisationen i Sverige (LO), Uno
Westerlund från Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Anders Lönnberg från Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), Staffan Nilsson från
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Jan Olsson från
Kooperativa Institutet (Koopi), Christina Wahrolin
från Handikappförbundens Samarbetsorganisation
(HSO)och Turid Ström från Sveriges Konsumentråd.

På lista nummer två nomineras följande personer:
Margit Wallstén från SAF, Jens Karlsson från
Företagarnas Riksorganisation, Börje Risinggård från
Grossistförbundet Svensk Handel, Christer
Leijonhufvud från Industriförbundet, Boel Carlsson
och Ulf Edström från LO, Keth Zetterwall Thapper
från TCO, Marie-Louise Strömgren från SACO, Jan de
Woul från LRF, Annika Åhnberg från Kooperativa
Förbundet (KF), Lars Lindberg från HSO och Jan-Erik
Nyberg från Sveriges Konsumentråd.

679

CIVILDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1994-12-22

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

C94/2787/KOM

C94/2193/KOM

Conseil de 1'union Europeenne

Service juridique

Le directeur general

1048 Bruxelles

Belgique

Nominering av ledamöter och ersättare i Europeiska unionens
regionkommitté

I enlighet med Romfördragets artikel 198a föreslår regeringen följande
personer att vara ledamöter och ersättare i Europei=ka unionens
regionkommitté fr.o.m. den 1 januari 1995 t.o.m. den 31 december 1997.

Ledamöter

Monica Andersson (s),
Eva-Lisa Birath Lindvall
Göran Ferm (s)

Bengt Holgersson (s)

Roger Kaliff (s)
Gun-Britt Mårtensson (s)
Margot Wikström (s)

Joakim Ollén (m)

Bengt Mollstedt (m)

Anders Guståv (m)

Lars Nordström (fp)

Kent Johansson (c)

Stockholm

(s) Stenungsund

Norrköping
Lund
Kalmar
Östersund
Umeå
Malmö
Göteborg
Solna
Göteborg
Skara

Ersättare (inkallas i följande ordning
inom resp, partigrupp)

Endrick Schubert (s)	Göteborg
Kristina Tallberg (s)	Stockholm
Lars Bjurström (s)	Örebro
Siwert Nordwall (s)	Kiruna
Ulla Olander (s)	Skövde
Ulla Pettersson (s)	Visby
Sture Sandberg (s)	Gävle
Anders Knape (m)	Karlstad
Margareta Wallin-Johansson (m)	Trosa
Catarina Segersten-Larsson (m)	Kil
Ulla Norgren (fp)	Sundsvall
Arne Jonsson (c)	Norrköping

680

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

FINANSDEPARTEMENTET

PROTOKOLL 78

vid regeringssammanträde
1994-12-22

Dossier 221

Förordnande av två nedlemmar i Monetära kommittén i
Europeiska unionen-------------------------------------

Regeringen utser statssekreteraren i Finansdepartementet
Svante Öberg och vice riksbankschefen Thomas Franzén att
fr.o.m. den 1 januari 1995 tills vidare vara medlemmar
i Monetära kommittén i Europeiska unionen.

Utdrag till

Sveriges delegation vid Europeiska unionen
Sveriges riksbank

Statsrådsberedningen

Utrikesdepartementet, H

Svante Öberg, Fi

Thomas Franzén, Sveriges riksbank

Lars Lundberg, Fi i

Ronnie Nilsson, SB

681

1994/95.KU30

Bilaga A 30.2

[SS MILJÖ- OCH NATURJ1ESURS-
DEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT 1

1994-12-30

M94/5158/5"

Sveriges ständiga representation
vid de Europeiska Gemenskaperna i
Bryssel

Nominering av svenska ledamöter i vetenskapliga och
tekniska kommittén enligt Euratonrfördragets artikel
124

Med anledning av Sveriges anslutning till Euro-
peiska unionen (EU) har EU-rådet anmodat Sverige
att föreslå bl.a. två ledamöter i vetenskapliga och
tekniska kommittén enligt Euratomfördragets artikel
134.

Regeringen beslutar att föreslå generaldirektör
Lars Högberg och direktör Sten Bjurström som
ledamöter.

På regeringens vägnar

Caroline Dickson

Kopia till

Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna
Statsrådsberedningen

Utrikesdepartementet/H

Näringsdepartementet

Euratomarbetsgruppen

Direktör Sten Bjurström

Generaldirektör Lars Högberg

682

EU-INSTITt TIONERNAS REKRYTERING AV SVENSKA MEDBORGARE

Antalet tjänster (indikativa planeringsr»m»r) och rekrvteringsprocedurer

1994/95: KU30

Bilaga A 30.2

Ett svenskt EL'-medlemskap öppnar möjligheten for rekrytering av svenska medborgare till EU:s
institutioner Ett 1000-tal svenska medborgare beräknas anstallas som tjänstemän mom EU s
institutioner under en infasningsperiod på fem år den s k derogationspenoden som har fastställts av
ministerrådet den 1995

Det totala antalet tjänster skall betraktas som riktmärken (indikativa planeringsramar) och fördelar
sig for de olika institutionerna och personalkategorierna enligt följande

Kategorilnstitution	Kommission	Råd	Parlament	Ecosoc	Rec kom	Domstol	Rev rätt	Totalt
A=chefer & handl	144-210	10-12	18-20	4-6	4-6	8-9	6-7	194-270
B=bitr handlaggare	100-125	2-4	15-17	2-5	2	2-6	2-4	125-163
C'sekreterare	134-167	35-40	60-80	8-12	7	10-15	3-7	257-328
D=teknisk personal	6-8	5-10	5-10	1-2	1-2	1-2	1	20-35
L'A=tolk & övers	127	40-60	60-80	10-20	10	15-25	3-5	265-327
Totalt	511-637	92-126	158-207	25-45	24-27	36-57	15-24	861-1121

Chefer och handläggare (A-nivä)

Chefs- och handläggartjänstema (s.k. A-tjänster) är av särskilt stor betydelse De fördelar
sig på de olika nivåerna som följer

Nivåinstitution Kommission		Råd	Parlament	Ecosoc	Rec kom	Domstol	Rev.ratt	Totalt
Al=generaldirektor	2	1		-	-		-	3
A2-direktor	5-9	1	1	-	-	-	-	7-11
A3=avdelningschef	17-22	2	4	1	1	1	1	27-32
A4-A5-enhetschef	60-87	4	9	2	2	5	3	85-1)2
A6-A8=handlaggare	60-90	2-4	6-8	1-3	1-3	2-3	2-3	74-114
Totalt	144-210	10-12	18-20	4-6	4-6	8-9	6-7	194-270

Kommissionens avsikt är att rekrytering av svensk personal under infasningsperioden skall
vara "frontloaded", dvs majoriteten av tjänsterna kommer att tillsättas i början av den
femåriga perioden. Sverige eftersträvar tillsättning av A-tjänster inom kommissionen enligt
följande tidsförlopp;

683

II Nivåzår	År 1	Ar 2	År 3	År 4	År 5	Totalt
II Al	2	-	-	-	-	2
A2	6	2	1	-	-	9
A3	6	6	6	2	2	22
A4'A5	5	5	5	-	•	15
\|\| A4/A5	16	16	16	12	12	72
\|\| A6/A8	18	18	18	18	18	90
B Totalt	53	47	46	32	32	210

• Chef d'unité=enhetschef

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

Generaldirektörer och direktörer (A1-A2)

Regeringen har rätt att nominera kandidater till de högsta chefsposterna,
totalt ca tolv generaldirektörs- och direktörsposter (AI-A2 nivå)

Avdelningschefer (A3)

Vid tillsättningarna av A3-tjänstema förutses regeringen kunna utöva ett
visst inflytande Rekryteringsprocedur och tidtabell är ännu något oklara
Regeringen har därför ännu inte beslutat sig för hur man skall förhålla sog
till rekryteringen på A3-nivå

Enhetschefer (A4-A5)

EU:s institutioner kommer enligt uppgift att rekrytera ca 85 enhetschefer
under de första 3 åren varav ca 20 under 1995. Dessa tjänster kommer
troligtvis att utannonseras i svensk dagspress i "knippen" av tjänster med
början under våren 1995 Rekryteringsprocedur och tidtabell är ännu oklara

Institutionerna rekryterar självständigt men regeringen kan, om så bedöms
lämpligt, komma att göra vissa punktinsatser. Inga beslut om sådana ev
insatser har fattats.

Handläggare (A6-A8)

Rekrytering kommer att ske genom en omfattande urvalsprocess bestående
av skriftliga och muntliga test Utannonsering av 40(A6/7) + 15(A8)
handläggartjänster skedde den 15 januari 1995.

Totalt har 3 650 kandidater sökt, varav ca. 2250 till biträdande
handläggartjänster (A8) och 1400 till handläggamivån (A6-A7) .
Kommissionen har för avsikt att anordna skriftliga prov den 7-8 april,
intervjuer under maj månad och färdiga listor med kandidater som passerat
antagningsproven planeras vara upprättade före augusti 1995

684

Regeringen kommer inte att kunna påverka urvalet av kandidater på denna
nivå. Forum Europa ansvarar för att informera och förbereda svensk
ungdom för denna urvalsprocess

Tolkar och översättare (L/A)

Rekrytering sker även för dessa specialtjänster genom omfattande skriftliga
och muntliga uttagningsprov Då denna personalkategori efterfrågats redan
före medlemskapet (översättning av avtalstexter, m.m.) har vissa
institutioner redan rekryterat ett antal tolkar och översättare Resterande
rekrytering för L/A-personal kommer att ske med början under våren 1995.

Arbetsgruppen verkar för att kvalitetsmässig tolkning och översättning till
och från svenska skall fungera tillfredställande samt att svenska
medborgare får anställning på denna nivå i en utsträckning som motsvarar
förhållandet för andra medlemsstater

B, C och D-nivåerna

Uttagning kommer att ske genom skriftlig och/eller muntlig uttagning
(beroende på nivå). Kommissionens annons rörande svenska sekreterare
publicerades i DN och SvD den 15 januari 1995 med sista ansökningsdag
den 13 februari Rekrytering av biträdande handläggare samt teknisk
personal kommer också att påbörjas under första halvåret 1995 liksom
rekrytering av sekreterare till övriga institutioner. Ingen information om
exakt datum för utannonsenng är f.n tillgänglig

Arbetsgruppen bevakar att en rättvis andel svenska medborgare tillsätts på
dessa nivåer och kan även komma att göra vissa punktinsatser för strategisk
placering av kandidater som upptagits på reservlistan (främst på B-nivå)

1994/95 :KU30

Bilaga A 30.2

685

NATIONELLA EXPERTER

Sverige äger som EU-medlem rätt att sända nationella experter till
Kommissionen Tjänstgöringsperioden för nationella experter varierar mellan 3
månader och 3 år. Det finns idag ca 700 nationella experter vid
Kommissionen. En rättvis svensk kvot bör uppgå till ca. 35 nationella experter
vid en viss given tidpunkt

I syfte att snabbt säkerställa en god svensk representation av nationella experter
inom Kommissionens olika generaldirektorat fastlade Arbetsgruppen för EU-
rekrytering den 23 januari 1995 vissa riktlinjer för hur frågan om nationella
experter inledningsvis bör hanteras. Riktlinjerna, som skall ses över efter
inledningsfasen, berör finansiering av nationella experter, departementsvis
fördelning av experttjänster samt ansvars- och arbetsfördelning.

Inom Kommissionen ansvarar varje generaldirektorat för rekrytering av
nationella experter inom sin tilldelade kvot, medan GD IX (personaldirektoratet)
håller uppsikt över totalt antal experter från varje medlemsland. GD IX kommer
ej att hålla uppsikt över spridningen av svenska experter på olika GD utan
kommer endast att kontrollera den totala svenska kvoten. För att säkerställa en
god svensk representation bör antalet nationella experter som sänds till
Kommissionen av olika departement och myndigheter överblickas.

Arbetsgruppen för EU-rekrytering fastlade i detta syfte riktlinjer för maximalt
antal nationella experter per departement för 1995. Denna fördelning är baserad
på departementens redovisningar om önskat antal nationella experter och
områden för placering av experter, samt på regeringens beslut angående
ämnesmässiga prioriteringar i EU-arbetet (För att påskynda en infasning utgår
beräkningarna från 42 expertplatser, 20% över beräknad svensk kvot på 35
experteter.

Varje departement ansvarar för koordinering av nationella experter från
myndigheter under departementets kompetensområde

Departement och myndigheter ansvarar självständigt för lansering av kandidater
inom kvot.

Arbetsgruppen för EU-rekrytering skall kontinuerligt informeras om antal, namn
och placering Vid placering av nationella experter inom ämnesområden som
berör flera departement skall detta beredas gemensamt med berörda
departement.

1994/95: KU30

Bilaga A 30.2

686

DECENTRALISERADE ORGAN

EU har 10 mindre decentraliserade organ (se tabell nedan) varav 2 skapades
1974 medan 8 för närvarande är under upprättande.

Organ Lokalisering Antal tianster (1995)

1 Foundation for the improvement of living

1994/95:KU30

Bilaga A 30.2

and working conditions 2. European Centre for the Developmeni of		Dublin Berlin/Thessaloniki	71 76
	vocational training (Cedefop)	Dublin Berlin/Thessaloniki	71 76
3	European Environment Agency (Miljöbyrån)	Köpenhamn	ca	50
4	European Training Foundation	Turin	ca	120
5	Agency for Health and Safety at Work	Bilbao	ca	30
6	Office for Harmonisation in the Intemal Market	Alicante	ca	75
7	European Translation Centre	Luxemburg	o
8	Office for the Veterinärs and Plant-health Inspection	Dublin	ca	20
9	European Agency for the Evaluation of Medicinal Products	London	ca	120
10 European Monitonng Centre for Drugs and Drugs Addiction		Lissabon	ca	30
	Totalt		ca	600

Rekrytering pågår vid flertalet organ Ca 400 personer skall rekryteras under
1995 Flertalet organ kommer dessutom att utoka sin personal under de narmaste
åren Det ror sig om ca 700 tjänster som skall tillsättas kommande 2-3 år
Det finns inga fastlagda principer om nationell kvotering av personalen

Arbetsgruppen for EU-rekrytering i samarbete med ansvarigt fackdepartement
kontaktar organen for art informera sig om var i rekrvtenngsprocessen man
befinner sig. säkerställa svenskt deltagande samt se till att annonsering etc sprids i
Sverige

687

1994/95 :KU30

Bilaga A 31.1

SVERIGES RIKSDAG

Konsli lulior.su tsk c ;i c!

Ink. den /aL~ OI

Dnr 3

Till konstitutionsutskottet

Anmälan av statsråds uttalanden

Statsrådet Margareta Winberg har under hösten gjort ett antal
uttalanden. I Lunchekot den 1 november kunde man höra henne
förklara att Danmark "tvingats att underkasta sig EUs syn på
bland annat aborter". Hon har tidigare under augusti i
Länstidningen skrivit mer rakt på sak "EU styr Danmark.
Kardinalerna i Rom styr EU".

Enligt SvD 941016 sade hon på Folkrörelsen mot EUs
demonstration dagen innan "Sverige skall inte nästa år på FNs
kvinnokonferens i Peking tala genom Vatikanens röst. Vi skall
ha vår egen röst i världen".

Enligt TT har Danmarks biståndsminister Helle Degn skrivit
ett kritiskt brev till Margareta Winberg för att upplysa
henne om att Danmark inte behövde tala med Vatikanens röst.

Margareta Winbergs uttalanden under valrörelsen fram till
utseendet av henne till statsråd är en fråga för hennes
väljare och parti att granska. Senare uttalande bör vara en
fråga för KU.

Med anledning av ovanstående vill jag att KU granskar om
Margareta Winbergs uttalande är förenliga med hennes
befattning som statsråd, samt om hennes uttalande skadat
förhållanden till främmande stater och då främst vårt
broderland Danmark.

Stockholm den 1 december 1994

688

1994/95 :KU30

Bilaga A 31.2

FOLKBT1NOET
1MU0IIKNIIAVMK

Jordbruksminister Margareta Winberg
Jordbruksministeriet

TAX 0046-8 206496

Den 7. november 1994

^ORDBPLfKSDEP.

,nk rr-14

Kare Margareta Winberg,

I en TV-udsendelse 1. november 1994 citeres du for at have sagt,
at Danmark på befolkningskonferencen i Cairo blev tvunget til at
undgYRAste sig 6u“s svn cå abort,fordi~der internt i BU er
uénighed om abortspergsmålet. Der er ogsA, både af dig og af andre
svenske EU-modstandere, blevet rejst tvivl, om Sverige som
BU-medlem ville häve kunnet fremfere sA starke og klare
synspunkter som dem, der kom frero i f>eks. statsminister Gro
Harlem Brundtlands tale pA konferencen.

Hjemkommet fra Cairo, hvor jeg har ledet den danske delegation til
befolkningskonferencen, vjl jeg gerne kraftigt tilbagevise disse_
pAstande. Danmark har aldeles ikke "underkastet sig”, men
tvartimod spillet en smrdeles aktiv rolle i EU og pA konferencen.
Og det torhold, at vi har haft en falles EU-holdning, har ikke
medfert nogen begrsnsninger i det, jeg som dansk minister enskede
at fremfere. Enhver, der laser min tale på konferencen, vil sel v
se, at de danske,synspunkter, som kom til udtryk i^dpn, var
särdeles starke, oä klare -og helt pålinie ined de norske. "Gro
Harlem Brundtland ville, som jeg ser det, have kunnet holde det
indlmg, hun afgav på Cairo-konferencen, uden nedtoning, ogsA selv
om Norge havde vmret medlem af EU.

Men bAde Norge og Sverige ville som EU-medlem ogsA have kunnet
gare deras synspunkter galdende i de lnteme EU-konsultationer.
Som det nu var, lykkedes det Danmark, 1 et godt samarbejde med
navnlig Holland, at Bikre, at EU har indtaget en fxlles holdning
•til konferencens hovedspergsmål, som i meget hei grad afspejler
nordiske synspunkter. Tiden må ikke nu bruges på hverken religiös
eller politisk ekstremisme. Det har kvinder ikke tid og råd til.

Vi nåede fr era til en god og konstruktiv EU-holdning. på
befolkningskonferencen. Og når EU i fallesskab kan fremfere en
sådan holdning, så giver det forhandlingsstyrke. Det er efter min
mening netop et godt eksempel på de mullgheder, som
EU-mealemskabet giver også små medlemslande for at eve vaesentlig
indflydelse.

44 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

689

1994/95:KU30

Bilaga A 31.2

fOl>K£TINGKT
■MoxenrNiiAVNK

Desvyre lykkedes det Vatikanet og dg muslimske fundamentalister
dit lör godt at koncentrére mediernes interesse om
abortsperqsm&iet, sidan at du kan kere denne misforståclse i
marken, bet beklager jeg, eftersom du er minister og har adgang
til den rette information.

Men der er efter min mening andre långt mere omfattende og
vigtigere spargsmål end abort, som vi må satsa på at opnå enighed
om, og det er, at vi får placerat befolkningsproblematlkken i en
bred udviklingsmassig sammanhang, hvor fattigdomsbekasnpelsen er
dat centrala element. Det er også, at vi. sikrar, at fremtidiaa
befolkningsprogrammer bliver integrerat i en bredere. uddännelses-
tij SUntlligggm»M<ld feaminenhanq, der sattéfdet enkelte menneske~i
centrum mécf dat nal at sikre en bedre livskvalitet for os alle.

Jeg er glad for, et det er lykkedes at få alle EU-landene til at
bakke hundrede procent op cm denne holdning, som jo netop de
nordiske lande har arbejdet så hårdt for at frernme.

Med vanlig hilsen

Helle uSan^/^

Fhv. Udviklingsminister

690

1994/95: KU30

Bilaga A 31.3

STATSRÅDET OCH CHEFEN
FÖR
JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1995-03-31

■ K.WiSiiiu-iönsiiisi' <';;c

. 396/94-95

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Konstitutionsutskottet har berett mig tillfälle
att lämna synpunkter på en anmälan mot mig från
riksdagsledamoten Ola Karlsson. Anmälan berör

- dels om vissa offentliga uttalanden av mig är
förenliga med min ställning som statsråd,

-dels om uttalandena skadat förhållandet till
främmande stater, främst Danmark.

Till en början vill jag ställa mig något tveksam
till om granskning av allmänna politiska uttalan-
den faller inom KU:s ansvarsområde. KU granskar
"statsrådens tjänsteutövning och regeringsärende-
nas handläggning". I en valkampanj, som det här
var fråga om, synes mig inte ställningen som
statsråd innebära mindre grad av yttrandefrihet
än som gäller för andra politiker eller för med-
borgare överhuvud. Men jag accepterar givetvis
KU:s bedömning i denna avgränsningsfråga.

Jag vill sedan något kommentera uttalandenas
sakliga korrekthet. Katolska kyrkans överhuvud
har i en aktuell encyklika starkt fördömt aborter

- en åsikt som är kontroversiell inom den katol-
ska trosgemenskapen. Den är dock kyrkoledningens
officiella, varför det är korrekt att rubricera
den som "Vatikanens röst".

En viktig tanke i Maastricht-fördraget är, att EU
skall eftersträva gemensamma ståndpunkter utåt.

Dessa fastslås genom consensus. Under beslutspro-
cessen kan varje stat framföra sin mening, men
efter beslutet förutsätts lojalitet med detta.
EU:s ståndpunkt i avsnittet om abortfrågan präg-
lades av hänsyn till Irland, vars lagstiftning
och officiella mening stöder sig på Vatikanens.
Det är därför korrekt att säga, att EU:s undvi-
kande av en positiv ståndpunkt grundade sig i
hänsynstagande till Irland och alltså indirekt
till Vatikanen.

I och med consensusbeslutet i abortfrågan var
medlemslandet Danmark bundet. Så kommer även
Sverige att vara i liknande framtida situationer
691

- t ex om sådana skulle uppstå vid kvinnokonfe-
rensen i Peking.

I retorisk form har jag karakteriserat detta som
"att tala med Vatikanens röst". Den som undviker
att i ett sammanhang av här aktuell typ ta ställ-
ning i abortfrågan, har onekligen rättat sig
efter Vatikanen. Jag vill emellertid påpeka, att
de citerade yttrandena i anmälan hänför sig till
just abortfrågan, inte till andra frågor. I an-
mälan citeras de lösryckta från sitt sammanhang
och kan därför eventuellt tolkas som att EU och
Danmark i största allmänhet styrs av Roms kardi-
naler - vilket givetvis inte är fallet och heller
inte påståtts av mig.

Därnäst tar jag upp det brev, som f d biståndsmi-
nister Helle Degn skrivit. En upppmärksam läsare
av brevet märker tydligt, att Degn undviker
ställningstagandet i abortfrågan och i stället
vill peka på andra resultat vid konferensen i
Kairo, där hon menar att Danmark spelat en aktiv
och konstruktiv roll. Degn försöker uppenbarligen
tona ner abortfrågan, vilket bekräftar, att hon
inte vill beröra EU:s passivitet och de spår
denna satte i konferensens uttalanden.

Slutligen vill jag beröra frågan huruvida Sveri-
ges förhållande till Danmark skadats av mina
kritiska uttalanden.

Jag vill då först påpeka att Helle Degn skrivit
sitt brev i egenskap av före detta (fhv=forhen-
vaerende) minister. Brevet får därmed betraktas
som ett uttryck för Degns personliga åsikt. Från
Danmarks regering har inget uttalande i saken
delgivits mig. Mina kritiska uttalanden avsåg
heller inte främst Danmark utan den ordning, som
kan tvinga ett land att i utrikes ställningsta-
ganden ta hänsyn som inte stämmer med dess rege-
rings verkliga övertygelse.

Jag vill i sammanhanget hänvisa till ett referat
i den danska tidningen "Information" den
1.8.1994. Den danska EU-politikern Lilli Gylden-
kilde får frågan: "Är det inte pinsamt, att Dan-
mark skriver under ett sådant här dokument?"
Gyldenkilde svarar: "Nej, det kan inte vara på
annat sätt. Europeiskt samarbete betyder minsta
gemensamma nämnare."

Min andra aspekt på nämnda fråga är följande. Det
skulle få märkliga följder om Sveriges ansvariga
politiker skulle avstå från att uttala sig när
kvinnors rättigheter eller andra viktiga prin-
ciper kränks. Skulle Sveriges statsminister av-
stått från att kritisera Vietnamkriget, därför

1994/95 :KU30

Bilaga A 31.3

692

att det skadade relationerna med USA? Skulle vi
avstått från kritik av staten Israels politik mot
palestinierna, därför att det irriterade rege-
ringen Begin? Skulle Sverige vägrat Taslima Nash-
rem uppehåll i Sverige av hänsyn till våra rela-
tioner med staten Bangladesh?

Jag tror att man genom att ställa dylika frågor
belyser det nödvändiga i att representanter för
det officiella Sverige visar flagg i viktiga
principfrågor. Snarast är det ett statsråds tyst-
nad som kan förtjäna kritik.

1994/95 :KU30

Bilaga A 31.3

Margareta Winberg
Jordbruksminister

693

1994/95 :KU30

Bilaga A 32.1

Konsiitutionsutskoitöi '

Ink. den

Dnr ÖöZ/fy-VS"

Den 7 februari 1995

Till

Riksdagens konstitutionsutskott

Härmed anmäls till granskning regeringens handläggning av
utlämnandet av underlag från olika myndigheter
rörande det kommande försvarsbeslutet.

Utskottet bör granska vilka principer som följts vad avser vilka
som ansetts berättigaade att ta del av handlingarna samt vilka
lagrum som därvid utgjort grund för bifall respektive avslag vad
gällt möjligheten att ta del av underlaget.

I sammanhanget bör också jämförelser göras med vad som varit
praxis på området och hur tidigare regeringar hanterat utlämnande
av liknande slag.

694

1994/95 :KU30

Bilaga A 32.2

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Regeringsbeslut fo94/2525/si

1994-12-15

Riksdagsledamoten Anders Björck

Riksdagen

100 12 STOCKHOLM

Begäran om att få ta del av allmänna handlingar

Riksdagsledamoten Anders Björck har begärt om att få ta del av allmänna
handlingar rörande förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. De handlingar
/■ som begärts utlämnade framgår av bilaga,

Anders Björck har beretts tillfälle att ta del av handlingarna i ärendena

Fo94/1963/SI, Fo94/1422/SI, Fo94/1974/SI, Fo94/2078/SI, Fo94/1982/SI,

Fo94/1957/SI, Fo94/1937/SI, Fo94/1938/SI, Fo94/1979/SI, Fo94/1936/SI,
Fo94/1923/MIL, Fo94/1948/SI, Fo94/746/SI, Fo94/1947/SI och Fo94/1975/SI.

Chefen för Försvarsdepartementet har beträffande övriga handlingar hänskjutit
frågan till regeringens prövning.

För upppgiftema i ärendena Fo94/2017/SI, Fo94/939/SI, Fo94/748/SI,

Fo94/1402/SI, Fo94/1397/SI, Fo94/1404/SL Fo94/1343/SI, Fo94/1403/SI,

Fo94/1429/SI, Fo94/1950/SI, Fo94/747/SI, Fo94/1949/SI och Fo94/1987/SI

1994/95 :KU30

Bilaga A 32.2

Bilaga till
regeringsbeslut
1994-12-15
FO94/2525/SI

FÖRTECKNING ÖVER STUDIER SOM GENOMFÖRTS UNDER 1994 INOM RAMEN
FÖR FÖRBEREDELSER INFÖR NÄSTA TOTALFÖRSVARSBESLUT

Uppdrag nr (regeringens anvisningar 1993-12-221	Mvnd	Diarienr (Ö/H/KH1
1. SÄKERHETSPOLITISK UTVECKLING	Fö	Fo94/2017/SI (H)
2. MHJTÄRSTRATEGISK UTVECKLING	HKV	Fo94/939/SI (H)
3. SAMHÄLLSUTVECKLINGEN	ÖCB	Fo94/1963/SI (Ö)
4. TOTALFÖRSVARETS FÖRMÅGA	HKV/ÖCB	Fo94/748/SI (H)
5. OPERATIVA OCH KVALITATIVA	FOA/MHS	Fo94/1422/SI (ö)
FÖRNYELSEBEHOV	HKV	F094/1402/SI (H)
6. KORTSIKTIG ANPASSNINGSFÖRMÅGA AV TOTALFÖRSVARETS BEREDSKAP a)"	HKV	Fo94/1397/SI (KH)
b) ■Kortsiktig anpassningsförmåga.."	HKV	Fo94/1404/SI (H)
b)	ÖCB	FO94/1343/SI (H)

7. LÅNGSIKTIGA DIMENSIONERINGSGRUNDER

a) "Långsiktiga dimensioneringsgrunder’

a) - " -

b) "Basuppgifter ... civila beredskapen"

c) "Långsiktig anpassning ... försvarets förmåga"

HKV

ÖCB

FOA/MHS

Fo94/1403/SI (H)

FO94/1429/SI (H)

FO94/1974/SI (Ö)

Fo94/2078/SI (Ö)

8. INTERNATIONELLA UPPGIFTER

HKV
SRV

Fo94/1950/SI (H)

Fo94/1982/SI (Ö)

9. KRIGSORGANISATORISK UTVECKLING -
BINDNINGAR OCH HANDLINGSFRIHET

HKV

Fo94/747/SI (H)

10. VISSA FÖRSÖRJNINGSFRÅGOR M.M.

I ETT EU-PERSPEKTTV

a) "Lägesrapport..."

b) "Försötjning, m.m. i ett EU-perspektiv"

ÖCB

Fo94/1957/SI (Ö)

Fo94/1937/SI (Ö)

11. FYSISKT SKYDD

SRV
FOA

Fo94/1938/SI (Ö)

Fo94/1979/SI (Ö)

696

1994/95: KU30

Bilaga A 32.2

12. TOTALFÖRSVARETS UPPGIFTER I FRED
och 13. TOTALFÖRSVARSKONCEPTET

FOA/MHS Fo94/1936/SI (ö)

14. FÖRSVARSINDUSTRI OCH MATERIEL/ TEKNIKFÖRSÖRJNING	HKV	Fo94/1949/SI (H)
15. GRUNDORGANISATORISKA ALTERNATIV	HKV	Fo94/1923/MIL (ö)
16. PERSONAL a) 'Utbildningstider för värnpliktiga* b) "Grundutbildning av samtliga värnpliktiga* c) "Indirekta behov av personal*	HKV HKV HKV	FO94/1948/SI (Ö) FO94/746/SI (Ö) Fo94/1947/SI (Ö)
17. UTVECKLINGEN INOM ABC-OMRÅDET OCH DESS KONSEKVENSER	FOA	FO94/1975/SI (ö)
18. OPERATIV RÖRLIGHET	HKV	FO94/1987/SI (H)

697

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1994/95 :KU30

Bilaga A 32.2

9
REGERINGSBESLUT Fo94/2551/RS
1994-12-15

Riksdagsledamoten Carl Bildt
Moderata samlingspartiet
Riksdagen

100 12 STOCKHOLM

Utlämnande av allmänna handlinear

Regeringen beslutar att till ledarna för de partier som ingär i riksdagen utlämna
vissa handlingar angående förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. De

Riksdagsledamoten Bengt Westerberg, Folkpartiet Liberalerna

Riksdagsledamoten Olof Johansson, Centerpartiet

Riksdagsledamoten Gudrun Schyman, Vänsterpartiet

Riksdagsledamoten Marianne Samuelsson, Miljöpartiet

Riksdagsledamoten Alf Svensson, Kristdemokratiska samhällspartiet

Kopia till

Staträdsbered ningen
Försvarsmakten
Militärhögskolan

Överstyrelsen för civil beredskap
Statens räddningsverk
Försvarets forskningsanstalt

698

1994/95:KU30

Bilaga A 32.2

Bilaga till
regeringsbeslut
1994-12-15
FO94/2551/RS

FÖRTECKNING ÖVER STUDIER SOM GENOMFÖRTS UNDER 1994 INOM RAMEN
FÖR FÖRBEREDELSER INFÖR NÄSTA TOTALFÖRSVARSBESLUT

Uppdrag nr (regeringens anvisningar 1993-12-22)	Mvnd	Diarienr (Ö/H/KH1
1. SÄKERHETSPOLITISK UTVECKLING	Fö	Fo94/2017/SI (H)
2. MHJTÄRSTRATEGISK UTVECKLING	HKV	Fo94/939/SI (H)
3. SAMHÄLLSUTVECKLINGEN	ÖCB	Fo94/1963/SI (ö)
4. TOTALFÖRSVARETS FÖRMÅGA	HKV/ÖCB	Fo94/748/SI (H)
5. OPERATIVA OCH KVALITATIVA FÖRNYELSEBEHOV	FOA/MHS HKV	Fo94/1422/SI (ö) F094/1402/SI (H)
6. KORTSIKTIG ANPASSNINGSFÖRMÅGA A‘V TOTALFÖRSVARETS BEREDSKAP 'Kortsiktig anpassningsförmåga.." ■	HKV ÖCB	Fo94/1404/SI (H) Fo94/1343/SI (H)

7. LÅNGSIKTIGA DIMENSIONERINGSGRUNDER

'Långsiktiga dimensioneringsgrunder'
tt _

'Basuppgifter... civila beredskapen'

'Långsiktig anpassning ... försvarets förmåga'

HKV

ÖCB

ÖCB
FOA/MHS

Fo94/1403/SI (H)

Fo94/1429/SI (H)

Fo94/1974/SI (Ö)

Fo94/2078/SI (Ö)

8. INTERNATIONELLA UPPGIFTER

HKV
SRV

FO94/1950/SI (H)

Fo94/1982/SI (Ö)

9. KRIGSORGANISATORISK UTVECKLING -
BINDNINGAR OCH HANDLINGSFRIHET

HKV

Fo94/747/SI (H)

10. VISSA FÖRSÖRJNINGSFRÅGOR M.M.
I ETT EU-PERSPEKHV

"Lägesrapport.."

'Försörjning, m.m. i ett EU-perspektiv"

ÖCB

Fo94/1957/SI (Ö)

Fo94/1937/SI (Ö)

11. FYSISKT SKYDD

SRV
FOA

Fo94/1938/SI (Ö)

Fo94/1979/SI (Ö)

699

1994/95:KU30

Bilaga A 32.2

12. TOTALFÖRSVARETS UPPGIFTER I FRED
och 13. TOTALFÖRSVARSKONCEPTET

FOA/MHS Fo94/1936/SI (Ö)

14. FÖRSVARSINDUSTRI OCH MATERIEL/ TEKNIKFÖRSÖRJNING	HKV	Fo94/1949/SI (H)
15. GRUNDORGANISATORISKA ALTERNATIV	HKV	Fo94/1923/MIL (Ö)
16. PERSONAL ‘Utbildningstider för värnpliktiga" ■Grundutbildning av samtliga värnpliktiga* ”Indirekta behov av personal*	HKV HKV HKV	Fo94/1948/SI (ö) Fo94/746/SI (Ö) Fo94/1947/SI (Ö)
17. UTVECKLINGEN INOM ABC-OMRÅDET OCH DESS KONSEKVENSER	FOA	Fo94/1975/SI (Ö)
18. OPERATIV RÖRLIGHET	HKV	Fo94/1987/SI (H)

700

1994/95:KU30

Bilaga A 32.2

försvarsdepartementet

REGERINGSBESLUT Fo94/2650/RS
1994-12-23

Riksdagsledamoten Carl Bildt
Moderata samlingspartiet
Riksdagen

100 12 STOCKHOLM

Utlämnande av allmän handling

Regeringen har i ett beslut den 15 december 1994 (Fo94/2551/RS) beslutat att
till ledarna för de partier som ingår i riksdagen lämna ut vissa handlingar
angående förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Av förbiseende har en
handling inte lämnats ut trots att detta har varit regeringens avsikt.

Regeringen beslutar att till partiledarna även lämna ut handlingen i ärendet

•Erik Brandel

Riksdagsledamoten Bengt Westerberg, Folkpartiet Liberalerna

Riksdagsledamoten Olof Johansson, Centerpartiet

Riksdagsledamoten Gudrun Schyman, Vänsterpartiet

Riksdagsledamoten Marianne Samuelsson, Miljöpartiet

Riksdagsledamoten Alf Svensson, Kristdemokratiska samhällspartiet

701

Kopia till

Statsrådsberedningen
Försvarsmakten
Militärhögskolan

Överstyrelsen for civil beredskap
Statens räddningsverk
Försvarets forskningsanstalt

1994/95 :KU30

Bilaga A 32.2

702

;fs riksdag

1994/95 :KU30

Bilaga A 33.1

Konstitutionsutskottet !

Ink. den

Dnr #57/?/-<^>(4

’ '.XXf X

Stockholm 1995-02-20

Till

Riksdagens konstitutionsutskott

Härmed anmäls till granskning statsrådet Margot Wallströms tillsättande av ett råd om
mångfald i medier.

Farhågor har uttalats att ett sådant råd skulle komma i konflikt med yttrande- och
informationsfriheten. Konstitutionsutskottets granskning bör omfatta huruvida dessa
aspekter tillräckligt har beaktats vid utforming av rådets arbetsuppgifter och dess
sammansättning.

Utskottet bör noga följa rådets verksamhet för att kunna ta initiativ pä det sätt som enligt
gällande regler står utskottet till buds om rådets verksamhet leder till direkta eller
indirekta begränsningar på yttrande- och informationsfrihetsområdet.

Anders Björck

703

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.1

Konstitutionsutskottet

Ink. don 95'fil-- 21 ;

Dnr & ^0/9^5 \

Stockholm 1995-02-21

Till

Riksdagens konstitutionsutskott

Den nya socialdemokratiska regeringen har slutit flera biståndsavtal.

Konstitutionsutskottet bör granska huruvida det förelegat tillräckliga och erforderliga
bemyndiganden från regering och riksdag. Vidare bör granskas hur beslutsprocessen gått
fram till undertecknandet av avtalen och vilka underlag som förelegat.

704

1994/95:KU30

Bilaga A 34.2

STATSRÅDSBEREDNINGEN
Rättschefen

1995-03-22

Konsatutionsuiskottfi |

Ink, den <)5 ~O3~IZ i

Dnr SB95/2055

Konstitutionsutskottet

Riksdagen

Härmed översänds en PM med redogörelse för de
biståndsavtal som den nuvarande regeringen ingått.

Något regeringsbeslut avseende punkt (1) har ännu inte
fattats.

Departementets kontaktman är departementsrådet Bo

705

45 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 2.

UTRIKESDEPARTEMENTET

IU-avdelningen

Handläggare: Bo Eriksson

PROMEMORIA

95-03-14

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.2

KU:s granskningsärende 1994/95:39 Befogenhet att
inga och underteckna biståndsavtal

Inom det svenska utvecklingssamarbetet ingås
årligen en stor mängd avtal med mottagarländer,
internationella organisationer, svenska enskilda
organisationer, företag och andra parter.

Inom det multilaterala biståndet ingås avtalen
normalt av regeringen på basis av de bestämmelser
som regeringen anger i regleringsbrevet eller, i
vissa fall, genom särskilda regeringsbeslut.

Inom det bilaterala biståndet ingås de flesta
avtalen av biståndsmyndigheterna på basis av de
bemyndiganden som lämnas av regeringen i
regleringsbrevet eller genom särskilda
regeringsbeslut. Beslut som omfattar mindre än 15
miljoner kronor fattas normalt av SIDA.

Efter samråd med konstitutionsutskottets kansli har
jag i det följande uteslutit den stora mängd avtal
som på regeringens uppdrag ingåtts av SIDA och

75081

706

1994/95:KU30

Bilaga A 34.2

andra biståndsmyndigheter. Följande sex avtal, som
redovisas i tidsföljd, har ingåtts direkt av
regeringen, och har undertecknats av statsråd,
departementstjänstemän eller av regeringen utsett
ombud.

(1) Memorandum of Understanding som utgör del av
arbetet med landstrategier.

Sedan oktober 1994 har avtal av denna typ ingåtts
med Guinea-Bissau och Kenya. Avtalen utgör en del i
den planeringsprocess som riksdagen beslutade om
den 19 maj 1993 om styrnings- och
samverkansformerna i biståndet (prop. 1992/93:244,
bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342). Denna typ av
avtal anger biståndets mål och inriktning för de
kommande tre-fem åren men anger inga belopp.

(2) Memorandum of Understanding mellan Sverige och
Sydafrika, undertecknat den 28 november 1994 av
biståndsminister Pierre Schori och ministern för
återuppbyggnad och utveckling Jay Naidoo.

Regeringen beslutade den 24 november att avtal
skulle ingås.

(3) Memorandum of Understanding mellan Israels
utrikesminister och Sveriges biståndsminister om
trepartssamarbete, undertecknat den 24 januari

1995.

Regeringen har den 9 februari 1995 uppdragit åt
SIDA att bereda och genomföra biståndsinsatser med
anledning av avtalet.

(4) Memorandum of Understanding mellan Sverige och
Palestine National Authority om
sysselsättningsfrämjande åtgärder i Gaza,
undertecknat av Sten Andersson och Yassir Arafat
den 13 februari 1995.

75081

707

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.2

Regeringen beslutade den 9 februari att avtal
skulle ingås med de palestinska myndigheterna om
omfattningen och inriktningen av de
sysselsättningsfrämjande insatserna, samt angav att
insatserna får omfatta högst 40 miljoner kr för
budgetåret 1994/95. Fullmakt för Sten Andersson
utfärdades av utrikesministern den 9 februari 1995.

(5) Samarbetsavtal med Sydafrika och Namibia,
undertecknade av statsminister Ingvar Carlsson den
20 respektive 22 februari 1995.

Regeringen beslutade den 16 februari att ingå
avtalen.

(6) Fem biståndsavtal med Nicaragua,
undertecknade av biståndsministern den 25 februari
1995.

Samtliga avtal omfattar insatser vilka regeringen
bemyndigat SIDA att ingå. Fyra av avtalen omfattar
belopp på 15 miljoner kr eller lägre, vilka SIDA
enligt regleringsbrevet själv beslutar om. Det
femte avtalet omfattar 22 miljoner kr, och
regeringen bemyndigade den 9 februari 1995 SIDA att
ingå det avtalet. Fullmakt för biståndsministern
att underteckna avtalen på SIDA:s vägnar utfärdades
den 20 februari 1995.

I samtliga fall baseras avtalen på riksdagens
beslut (prop. 1993/94:100 bil. 4, bet.

1993/94:UU15, rskr. 1993/94:262) om
biståndsanslagen för budgetåret 1994/95, och de
bestämmelser som regeringen den 23 juni 1994
meddelade i regleringsbrev för budgetåret 1994/95
avseende anslag till internationellt
utvecklingssamarbete.

75081

708

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.2

Avtalstexter, fullmakter och regeringsbeslut finns
tillgängliga på IU-avdelningen.

75081

Mats Karlsson

709

1994/95: KU30

Bilaga A 34.3

UTRIKESDEPARTEMENTET
IU-avdelningen
Handl: Bo Eriksson

1995-04-21

Ka i Kronvall

Konstitutionsutskottet
Riksdagen

KU:s granskninosärende om biståndsavtal

Som svar på Din skrivelse 1995-04-11 vill jag lämna
följande kompletterande information.

(1) Memorandum of Understanding (MoU) avseende
Guinea-Bissau och Kenya.

Som nämndes i vår PM 1995-03-14 utgör dessa MoU en
del av den planeringsprocess för det bilaterala
utvecklingssamarbetet, som riksdagen beslutade om i
maj 1993. En översiktlig uppställning över
planeringsprocessens olika steg bifogas (bil 1).
Överläggningarna med mottagarlandet är ett led i
den informationsinhämtning, som föregår regeringens
beslut om en landstrategi. Ifrågavarande MoU är ett
protokoll från dessa överläggningar och inte en
regelrätt bilateral överenskommelse. På basis av
den information som insamlas under
planeringsprocessen - landöversikt,
resultatredovisningar, överläggningarna med
mottagarlandet, synpunkter från intressentmötet etc
- fattar regeringen sedermera ett beslut om en
landstrategi för respektive mottagarland. Först

710

76471

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.3

därefter ingås ett samarbetsavtal med
mottagarlandet, vari de båda länderna överenskommer
om mål, inriktningar och belopp.

Något regeringsbeslut föregår därför inte de
överläggningar som ingår i planeringsprocessen,
utan den preliminära svenska synen på det framtida
utvecklingssamarbetet brukar sammanfattas i en
intern promemoria, som föredras för statsrådet
och/eller statssekreteraren. Något bemyndigande för
den svenske förhandlingsledaren, utöver ett
departementsprotokoll, utfärdas inte.

(2) Memorandum of Understanding rörande Sydafrika.

Kopia av statsrådet Schoris fullmakt bifogas (bil
2). Jag kan bara beklaga att den glömdes bort när
min förra PM insändes.

(3) Memorandum of Understanding avseende Israels
utrikesminister.

Detta MoU är en avsiktsförklaring av två ministrar,
utan några åtaganden på de två regeringarnas
vägnar, och utgör ingen internationell
överenskommelse. Som framgår av min tidigare PM
fattade regeringen senare ett beslut att uppdra åt
SIDA att genomföra det som ministrarna i detta MoU
uttalar sig om.

(4) Biståndsavtal med Nicaragua

Enligt överenskommelse med SIDA har avtalstexter
översänts direkt därifrån till KU. Det rör sig om
bara fyra avtal, eftersom det femte aldrig
undertecknades på grund av oklarhet om den
nicaraguanska motparten.

Eriksson

711

76471

Ett förändrat »ätt att planera biståndet

Styrningen och samordningen av biståndet förstärks som föl|d av riksdagsbeslutet
i maj 1993 Planeringsprocessen kan beskrivas på följande sätt:

En bred landöversikt utarbetas på uppdrag av
regeringskansliets biståndsavdelning I denna
analyseras mottagarlandets problem och priori-
teringar och de mål och riktlinjer som riksdagen
lagt fast för landsamarbetet

översikten kompletteras med resultatredovisningar
från biståndsmyndigheterna Dessa bygger på
utvärderingar och analyser där mottagarlandet
spelat en aktiv roll.

Med denna information som grund inbjuds
biståndsmyndigheter. enskilda organisationer och
andra intressenter i Sverige till ett intressentmöte,
där man överlägger om biståndssamarbetet med
det aktuella landet

Därefter har den svenska regeringen överlägg-
ningar med samarbetslandet om vilka biståndsin-
satser man kan vara överens om för de följande
åren

Med all denna inlo-mation
som grund, utarbetar
regeringskansliet en över-
gripande landstrategi
Regeringen fattar så
beslut om landstrategin.
Delegering sker till
myndigheterna att bereda
och genomföra insatser

Deleaering tltl
bistånd sm yndlgbeter

Dessa planeringssteg
upprepas cykliskt för varje
land Resultaten går
successivt över i den
vanliga budgetprocessen
Detta ger riksdagen
bättre beslutsunderlag

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.3

Regeringen verirstlller
- beslut, töftsåtter med

■< .*.<-'pliÄ»Ängen. ».<&

Med riksdagsbeslutet som
underlag kan regeringen
på vanligt sätt verkställa
besluten, inhämta resultat-
redovisning. fortsätta
processen med att ta fram
förnyade landstrategier etc

712

I, Lena Hjelm-Wallén, Minister for Foreign Affairs, hereby
certify that Mr Pierre Schori, Minister for International
Development Cooperation, has been authorized by the
Government of Sweden to sign a Memorandum of Understanding
between the Government of Sweden and the Government of the
Republic of South Africa on South African-Swedish Development
Cooperation.

IN WITNESS WHEREOFI have signed these Presents and affixed
hereto my seal.

DONE at Stockholm on 24 November 1994

1994/95 :KU30

Bilaga A 34.3

713

Innehållsförteckning Bilagorna A 1.1 —A 34.3

1994/95 :KU30

A 1.1 Tabell över antalet avgjorda regeringsärenden under år

1994 ............................................ 1

A 1.2 Tabell över antalet avgjorda regeringsärenden under år

1993 ............................................ 2

A 2.1 Brev till Utbildningsdepartementet angående vissa
regeringsärenden rörande ianspråktagande av anslag ....... 3

A 2.2 Brevsvar från Utbildningsdepartementet............ 6

A 3.1 Statistik om personalsammansättningen i
regeringskansliet................................... 9

A 4.1 Överenskommelse mellan riksdagspartierna om
förmåner för statssekreterare i samband med regeringsskiften
m.m............................................ 13

A 4.2 Statistik över antalet politiskt sakkunniga, januari 1995 16

A 5.1 Under år 1994 till riksdagen avlämnade propositioner

som innehåller lagförslag, vilka har granskats av Lagrådet ... 17

A 5.2 Under år 1994 till riksdagen avlämnade propositioner

som innehåller lagförslag med redovisade skäl för att

Lagrådets yttrande inte har inhämtats................... 33

A 6.1 Tabell 1. Förteckning över författningar i SFS som

kommit ut från trycket senare än två veckor före

ikraftträdandet .................................... 47

Tabell 2. Redovisning av författningsutgivningen depar-
tementsvis.................................... 49

A 7.1 Tabeller över departementsvis fördelning av

riksdagsskrivelser .................................. 50

A 7.2 Yttrande från finansutskottet..................... 54

A 7.3 Yttrande från justitieutskottet .................... 58

A 7.4 Yttrande från utrikesutskottet.................... 61

A 7.5 Yttrande från trafikutskottet ..................... 63

A 7.6 Yttrande från jordbruksutskottet.................. 67

A 7.7 Yttrande från näringsutskottet.................... 71

A 8.1 PM 1994-05-30 om departementsvisa redovisningar

avseende upphandlingar av konsulttjänster 1992 och 1993 ... 98

A 8.2 PM 1994-09-06 om granskningsrapport angående

regeringskansliets upphandling av konsulttjänster år 1990 och

1991 ............................................ 270

715

A 8.3 PM 1995-03-06 om utskottskansliets genomgång av

Utbildningsdepartementets och Näringsdepartementets

upphandlingar av konsulter under 1994 ................. 412

A 8.4 Kontoplan för regeringskansliet för 1993/94 ......... 441

A 8.5 Förteckning av tjänster som avses i 5 kap. lagen om

offentlig upphandling (SFS 1994:614)................... 443

A 9.1 Granskningsanmälan om finansministern Anne

Wibbles och näringsministern Per Westerbergs
tjänsteutövning i Nordbanksaffären .................... 444

A 9.2 PM 1992-12-15 från Finansdepartementet om

finansminister Anne Wibbles och näringsminister Per

Westerbergs tjänsteutövning i Nordbanksaffären........... 445

A 9.3 Granskningsanmälan om regeringens handläggning av

s.k. fallskärmsavtal till förmån för vissa bankdirektörer i

Nordbanken...................................... 447

A 9.4 PM 1992-12-14 från Finansdepartementet om de s.k.

fallskärmsavtalen i Nordbanken....................... 448

A 9.5 Granskningsanmälan om regeringens utövande av

statens ägande i Nordbanken under åren 1988—1991 ....... 450

A 9.6 PM 1994-03-30 från Finansdepartementet om utövandet

av statens ägande i Nordbanken under 1988—1991 ........ 451

A 9.7 Brev 1994-12-20 till Tony Hagström från

konstitutionsutskottet............................... 455

A 9.8 Brevsvar 1994-12-21 från Tony Hagström ........... 459

A 9.9 Kompletterande brev 1995-01-19 från Tony Hagström 460

A 9.10 Granskningsanmälan om statsrådet Bo Lundgrens

kontakter med Gota-koncernens huvudägare

Trygg-Hansa/SPP .................................. 461

A 9.11 PM 1993-02-08 från Finansdepartementet om

statsrådet Bo Lundgrens kontakter med Trygg-Hansa/SPP . . . 462

A 9.12 Granskningsanmälan om regeringens godkännande av

ordförande i bankrörelser............................ 464

A 9.13 PM 1994-03-16 från Finansdepartementet om

regeringens godkännande av ordförande i styrelser för
bankaktiebolag.................................... 465

A 9.14 Granskningsanmälan om regeringens förhandlingar

med SE-banken och eventuell information till
fondkommissionsfirman Alfred Berg ................... 467

A 9.15 PM 1993-08-24 från Finansdepartementet om
information till fondkommissionsfirman Alfred Berg

468

1994/95:KU30

716

A 10.1 Granskningsanmälan om statsminister Carl Bildts

agerande beträffande uppgifter om svenskt spionage mot

Sovjetunionen under 1950-talet ....................... 469

A 10.2 Brev 1994-08-15 från statsminister Carl Bildt till
partiordförande Ingvar Carlsson....................... 474

A 10.3 Brev 1994-08-15 från partiordförande Ingvar Carlsson

till statsminister Carl Bildt........................... 476

A 10.4 Brev 1994-08-15 från statsminister Carl Bildt till

partiordförande Ingvar Carlsson....................... 477

A 10.5 Brev 1994-08-17 från Advokat Lindbo till

Justitiekanslern ................................... 478

A 10.6 Förlikningsavtal mellan Evald Hallisk och staten .... 479

A 11.1 Granskningsanmälan om f.d. statsminister Carl Bildts
brev till Rysslands president.......................... 480

A 11.2 PM 1995-04-13 från Statsrådsberedningen om f.d.

statsminister Carl Bildts brevväxling med president Boris

Jeltsin........................................... 481

A 11.3 Brev 1994-05-25 från statsminister Carl Bildt till

president Boris Jeltsin .............................. 483

A 12.1 Granskningsanmälan om regeringens information till

1994/95 :KU30

riksdagens EFTA-delegation och riksdagens utskott före beslut

i Gemensamma EES-kommittén ...................... 485

A 13.1 Granskningsanmälan om regeringens handläggning av
de sex konsekvensutredningarna inför ett svenskt

EU-medlemskap................................... 487

A 13.2 PM 1995-02-09 från Statsrådsberedningen om
konsekvensutredningar i fråga om svenskt medlemskap i EU . 489

A 14.1 Granskningsanmälan om regeringens handläggning av
information till hushållen inför folkomröstningen om

EU-medlemskap................................... 500

A 14.2 PM 1995-02-10 från Statsrådsberedningen om
information till hushållen inför folkomröstningen om

Sveriges medlemskap i EU........................... 505

A 14.3 Brev 1995-03-07 från Riksskatteverket till
konstitutionsutskottet om information till hushållen inför

EU-omröstningen.................................. 516

A 15.1 Granskningsanmälan om regeringens och
jordbruksministerns handläggning av frågan om utlämnande
av EU-handlingar om herbicidresistent raps.............. 521

A 15.2 Regeringsbeslut 1994-09-15 från

Jordbruksdepartementet............................. 522

717

A 15.3 PM 1994-09-23 från Statsrådsberedningen om

EU-handlingar och offentlighet ....................... 524

A 15.4 PM 1995-02-22 från Statsrådsberedningen om
hanteringen i regeringskansliet av handlingar från EU...... 529

A 16.1 Brev 1994-06-01 från Pehr G Gyllenhammar till
konstitutionsutskottet............................... 536

A 17.1 Brev 1994-05-04 från statsminister Carl Bildt till
konstitutionsutskottet............................... 538

A 17.2 Granskningsanmälan om statsminister Carl Bildts brev
till konstitutionsutskottet den 4 maj 1994 ................ 539

A 18.1 Granskningsanmälan om Näringsdepartementet och
näringsministerns handläggning av försäljningen av statligt
ägda aktier i AssiDomän AB ......................... 540

A 18.2 PM 1994-12-09 från Statsrådsberedningen om
försäljningen av statligt ägda aktier i AssiDomän AB ....... 542

A 18.3 Regeringsbeslut 1994-01-20 från Näringsdepartementet 548

A 18.4 Regeringsbeslut 1994-02-24 från Näringsdepartementet 558

A 18.5 Yttrande 1994-09-29 från arbetsgruppen med uppdrag

att bl.a. undersöka aktietilldelningen vid genomförda
privatiseringar .................................... 563

A 19.1 Granskningsanmälan om regeringens handläggning av
löner och arvoden till ledningarna i de statliga bolagen ..... 569

A 19.2 Granskningsanmälan om statsrådet Mats Odells
befattning med lönesättningen för verkställande direktören i

Posten AB ....................................... 570

A 19.3 Pressmeddelande 1994-08-02 om att

kommunikationsminister Mats Odell kommenterar Ulf

Dahlstens lön..................................... 571

A 19.4 PM 1995-01-20 från Statsrådsberedningen rörande

arvoden och löner till ledningarna i statligt ägda bolag...... 572

A 20.1 Granskningsanmälan om beredningen av

regeringsärende om upphandling i fråga om Arlandabanan . . 584

A 20.2 PM 1994-11-22 från Kommunikationsdepartementet
rörande Arlandabanan .............................. 585

A 20.3 PM 1995-04-20 om riksdagens behandling av frågan

om Arlandabanan före hösten 1993 .................... 592

A 21.1 Granskningsanmälan om regeringens redovisning till
riksdagen av ev. förändringar i de ekonomiska
förutsättningarna för Öresundsbroprojektet .............. 600

1994/95:KU30

718

A 21.2 Brev från Riksrevisionsverket till Aktion Skåne-Miljö
angående förfrågan om revision av det planerade projektet
Öresundsbron .................................... 601

A 22.1 Granskningsanmälan om fråga om statsrådet Ulf

Dinkelspiels speciella förmögenhetsförhållanden är förenliga
med hans uppdrag som statsråd ....................... 603

A 23.1 Granskningsanmälan om statsrådet Bo Könbergs
ledning av pensionsarbetsgruppen ..................... 605

A 23.2 PM 1994-11-22 från Socialdepartementet rörande
Pensionsarbetsgruppen.............................. 607

A 24.1 Granskningsanmälan om regeringsbeslut om rätt för
vissa asylsökande att få stanna i Sverige ................. 616

A 24.2 PM 1995-01-26 från Kulturdepartementet om vissa
beslut i fråga om uppehållstillstånd .................... 617

A 24.3 PM 1995-03-07 om regeringsbeslut om rätt för vissa
asylsökande att få stanna i Sverige ..................... 620

A 25.1 Granskningsanmälan om kostnadsansvaret för resor
företagna av statsråd och politiskt tillsatta tjänstemän i
regeringskansliet................................... 630

A 26.1 Granskningsanmälan om regeringens utnyttjande av
ett bemyndigande att inrätta en stiftelse för vissa kulturprojekt 632

A 27.1 Granskningsanmälan om nuvarande och föregående
regeringarnas åtgärder i anledning av generaldirektören vid
Statens invandrarverks beslut att frånta verkets överdirektör
och chefsjurist rätten att fatta beslut i enskilda ärenden ..... 634

A 27.2 PM 1995-04-04 från Arbetsmarknadsdepartementet om
befogenheterna för överdirektören i Statens invandrarverk att
fatta beslut ....................................... 635

A 28.1 Granskningsanmälan om f.d. försvarsminister Anders

Björcks befogenhet att underteckna internationella
samarbetsavtal på krigsmaterielområdet ................. 645

A 28.2 PM 1995-03-22 från Försvarsdepartementet om
samarbetsavtal rörande försvarsmateriel ................. 646

A 29.1 Granskningsanmälan om kulturminister Margot

Wallströms handlande i anslutning till utbytet av
styrelseledamöter i Stiftelsen Framtidens kultur........... 650

A 29.2 Granskningsanmälan om utbildningsminister Carl

Thams åtgärder beträffande vissa forskningsstiftelser........ 651

1994/95:KU30

A 30.1 Granskningsanmälan om regeringens nominering av
svenska befattningshavare vid EU:s institutioner ........

652

719

A 30.2 PM 1995-04-06 från Statsrådsberedningen om

regeringens nominering av svenska befattningshavare vid EU

och dess institutioner............................... 653

A 31.1 Granskningsanmälan om visst uttalande av statsrådet
Margareta Winberg................................. 688

A 31.2 Kopia av brev 1994-07-07 från f.d.
utvecklingsministern i Danmark Helle Degn till statsrådet

Margareta Winberg................................. 689

A 31.3 Brev 1995-03-31 från statsrådet Margareta Winberg till
konstitutionsutskottet med kommentarer till

granskningsanmälan om visst uttalande ................. 691

A 32.1 Granskningsanmälan om regeringens handläggning av
utlämnandet av underlag från olika myndigheter rörande det
kommande försvarsbeslutet .......................... 694

A 32.2 Regeringsbeslut 1994-12-15 från

Försvarsdepartementet.............................. 695

A 33.1 Granskningsanmälan om statsrådet Margot Wallströms
tillsättande av ett råd om mångfald i medier.............. 703

A 34.1 Granskningsanmälan om befogenhet att ingå och att
underteckna biståndsavtal............................ 704

A 34.2 PM 1995-03-22 från Utrikesdepartementet med
redogörelse för de biståndsavtal som den nuvarande
regeringen ingått .................................. 705

A 34.3 PM 1995-04-21 från Utrikesdepartementet med
kompletterande information om biståndsavtal ............ 710

1994/95:KU30

gotab Stockholm 1995

720

Konstitutionsutskottet

1995-01-19

kl. 10.00-11.40

Offentlig utfrågning av förra statsrådet Allan Larsson,
angående utövande av statens ägande av Nordbanken
m.m.

Kurt Ove Johansson: Jag ber att fa hälsa Allan Larsson välkommen till
den första offentliga utfrågningen i konstitutionsutskottet. I dag skall vi
främst informera oss om hur man gick till väga när man från regering-
ens sida utsåg offentliga representanter och ordförande i bankernas
styrelser.

Vi har, som ni kanske har sett, ett omfattande program i dag. Vi
börjar med f.d. finansminister Allan Larsson. Kl. 11.00 kommer vi att
fortsätta med f.d. finansminister Kjell-Olof Feldt. F.d. statsrådet Anne
Wibble kommer kl. 12.45. Vi skall avsluta dagens utfrågning med f.d.
statsrådet Bo Lundgren kl. 13.45, om allt går efter våra beräkningar.

I konstitutionsutskottet brukar vi ge den som skall utfrågas tillfälle
att lägga fram några synpunkter innan frågorna börjar. Vill Allan
Larsson börja med en inledning?

Allan Larsson: Ja, det vill jag gärna göra.

Kurt Ove Johansson: Varsågod!

Allan Larsson: Herr ordförande! Jag känner mig mycket hedrad över
att få ge en bild av den viktiga fråga som finansutskottet1 nu behandlar.
Det handlar om kreditmarknaden i slutet av 80-talet och under första
hälften av 90-talet. Detta är en viktig ekonomisk-politisk fråga. Det är
ännu ingen som har gett en heltäckande bild av vad som faktiskt
skedde när kreditbubblan blåstes upp och sedan sprack. Därför är det
naturligtvis välkommet att konstitutionsutskottet försöker ge en bild av
vad som har förevarit och också ser på de speciella konstitutionella
frågorna. Jag vill gärna bidra till detta granskningsarbete.

Jag vill börja med att ge en allmän ekonomisk bakgrund. Sedan vill
jag gå in på de speciella konstitutionella frågor som har tagits upp i
underlaget för den här utfrågningen.

Den kris som drabbade finansväsendet i början av 80-talet var inte
någon isolerad svensk företeelse. Den var en del i en mer allmän
internationell utveckling. Under 80-talet avvecklades kreditrestriktio-
nerna i land efter land. Så var fallet i Norge, som genomförde
avregleringen ett par år före Sverige. Så var fallet i Finland, som
genomförde sin avreglering parallellt med Sverige. Så var fallet i USA,
Kanada och Storbritannien, som gick i spetsen för avregleringen. Nigel

1 Felsägning: skall vara konstitutionsutskottet

1994/95:KU30

Bilaga B 1

1 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Lawson, som var finansminister i Thatcherregeringen, inledde den här
processen. Han har beskrivit verkningarna av avregleringen på följan-
de sätt:

"Av de sju större industrinationerna, som ingår i G 7, har tre
genomgått en recession av anmärkningsvärt likartad natur." — G 7 är
alltså en grupp som består av de sju större industriländerna — "Det är
svårt att tro att det är de ekonomiska konsekvenserna av det engelska
språket som förklarar sambandet." — han syftar här på Storbritannien,
USA och Kanada — "Vad som förefaller vara en mycket trolig
förklaring är att dessa tre ekonomier har gått allra längst på den
finansiella avregleringens väg. Det har alltid funnits, och kommer
alltid att finnas, ekonomiska cykler. Men med krediter i alla möjliga
former, lätt tillgängliga efter avregleringen, har dessa tre ekonomier
upplevt en särskilt elakartad form av kreditcykel."

Lawson sammanfattade i Financial Times verkningarna av avregler-
ingen så här:

Enskilda och företag kom att låna på ett överdrivet sätt. Myndigheter-
na underskattade kraftigt den efterfrågeeffekt som avregleringen skulle
komma att ge upphov till. Bankerna insåg endast dunkelt hur sårbara
de var för kreditcykeln.

Varje ord i Nigel Lawsons självkritiska betraktelse är tillämplig också
på den svenska situationen. Kjell-Olof Feldt har i sin bok Alla dessa
dagar till en del skildrat den tiden. Jag räknar med att han kommer att
utveckla detta mer utförligt senare i dag. Jag skall bara citera några ord
från hans bok. Han skriver att banker och finansbolag öste ut krediter
"i en takt som drev upp konsumtionen". "De tidigare så njugga
bankerna flödade nu över i mer eller mindre fantastiska låneerbjudan-
den — — —Utlåningen gällde "i stor utsträckning för finansiella
placeringar och fastighetsköp, vilket naturligtvis drev upp priserna på
aktier och villor".

Kreditmarknaden hade under hela efterkrigstiden varit starkt regle-
rad. Men regleringen hade efter hand förlorat i effektivitet, och en grå
kreditmarknad hade vuxit fram. En avreglering var nödvändig. Stats-
makternas beslut om en avreglering 1985 syftade inte till att åstadkom-
ma en allmän kreditexpansion utan sågs som ett nödvändigt steg av
långsiktig, strukturpolitisk karaktär. Man föreställde sig i stort sett att
den grå kreditgivning som pågick via finansbolagen i fortsättningen
skulle ske via bankerna.

Utvecklingen i Sverige blev alltså densamma som i Storbritannien.
Bankerna inledde en kraftig expansion av sin utlåning och drev en
hård konkurrens med finansbolagen. Kreditexpansionen stimulerades
av de villkor som gällde i skattesystemet och av de förväntningar som
skapades av en lång och ihållande högkonjunktur.

Till detta kom sedan att banker och finansbolag etablerade en ny
syn på säkerheter och betalningsvillkor. I en offentlig utredning om
finansbolagen, som vi tillsatte, beskrivs problemen så här:

De fristående finansbolagens verksamhet präglades under framför allt
senare delen av 1980-talet av ett mycket högt risktagande. — — —

1994/95:KU30

Bilaga B 1

Bankerna och de bankägda finansbolagen tog snart efter det säljinrikta-
de koncept som ursprungligen hade lanserats av de fristående bolagen.
Konkurrensen om marknadsandelarna hårdnade. Utvecklingen ledde
till att bankerna fick in allt sämre krediter i sina portföljer samtidigt
som de fristående finansbolagen för att kunna behålla vunna mark-
nadsandelar och för att kunna erövra nya, ägnade sig åt allt mer
riskfyllda engagemang.

Bankernas kreditgivning kom därmed i Sverige, liksom i flera andra
länder, att fa starka effekter på den allmänna efterfrågan och på
prisbildningen. Det medförde också en felaktig allokering: finansiella
resurser tillfördes i stor utsträckning den minst konkurrensutsatta
sektorn, nämligen fastighetsmarknaden.

Mycket av kreditgivningen byggde på föreställningen om ständigt
stigande värden på fastigheter, dvs. en permanent hög inflation. Trots
riksdagens och regeringens uttalade ambitioner att fa stopp på inflatio-
nen fortsatte många med en utlåning som byggde på inflationsförvänt-
ningar. Därmed höll man i gång inflationen.

När nedväxlingen från en hög inflation till stabilare priser så små-
ningom genomfördes ändrades förutsättningarna radikalt för banker
och finansbolag. Därmed blottlädes bristerna i kreditgivningen. Först
tvingades finansbolagen och sedan bankerna att redovisa inträffade och
förväntade kreditförluster som var långt större än normalt.

Detta är i stora drag bakgrunden till den kris som blev allt mer
omfattande i takt med att den ekonomiska tillväxten förbyttes i en
ekonomisk tillbakagång.

När Kjell-Olof Feldt lämnade regeringen och Odd Engström lämna-
de Finansdepartementet i slutet av februari 1990 kom Erik Asbrink
och jag in i ledningen för departementet. Vi gjorde då en annan
arbetsfördelning än den som Feldt och Engström hade haft. Det är
betydelsefullt för de ärenden som KU nu behandlar.

Asbrink fick — utöver ansvaret för skatterna — ansvaret för lagstift-
ning och tillsyn av finansmarknaden. Under honom sorterade Finans-
inspektionen. Han hade också ansvaret i regeringen när det gällde
godkännande av ordförande i affärsbankernas styrelser. Jag hade —
utöver ansvaret för ekonomisk politik och budget — ansvaret för
statens aktieinnehav i de finansiella företagen, däribland i den då
nyligen gjorda sammanslagningen av PKbanken och Nordbanken.

Det sägs i utskottets underlag att staten från 1988 till början av 1991
intog en relativt passiv roll i PKbanken och — efter sammanslagningen
— i Nordbanken.

Kjell-Olof Feldt kommer att redovisa för perioden fram till början
av 1990. Jag kan för min del konstatera att banken var ett börsnoterat
företag. Staten ägde 70 % av aktierna, och privata ägare innehade
resterande 30 %. Det säger sig självt att staten rimligen inte kunde
förväntas driva någon särskild politik via Nordbanken; såväl staten som
de privata ägarna hade att vid bolagsstämman ta ställning till verksam-
heten. Inte desto mindre skulle 1990 komma att bli ett år som krävde
att ägarna engagerade sig långt utöver det som beskrivs som passivitet.

1994/95 :KU30

Bilaga B 1

Jag vill peka på två frågor. Den första gällde en tvist mellan
ledningen för Postverket och ledningen för Nordbanken om villkoren
för samarbetet om betalningstjänster och Postens önskemål om att
starta en egen bankrörelse. Denna tvist hade bl.a. lett till att tre
ledamöter i protest hade lämnat bankens styrelse.

Postens GD hade tagit kontakt med kommunikationsministern för
att den vägen driva frågan om att Posten skulle få oktroj att starta en
bank. Bankens ordförande och VD tog kontakt med mig för att
markera sin uppfattning. Jag förklarade att frågan om samarbetet
mellan Posten och banken skulle hanteras av styrelserna och ledning-
arna i respektive företag inom ramen för den affärsmässighet som de
hade i uppgift att verka för och att regeringen inte skulle ta över
ansvaret från dem. På den punkten fanns det inga delade meningar
mellan mig och bankens ledning.

Den andra frågan gällde de befarade kreditförluster som banken
informerade allmänheten om på hösten 1990. De var av en sådan
omfattning att banken skulle komma att göra ett mycket sämre resultat
än det som hade aviserats på våren 1990 i samband med bolagsstäm-
man.

Min statssekreterare hade en överläggning med bankens ledning för
att få närmare information om vad som låg bakom kreditförlusterna.
Den information som vi fick innehöll inget annat än den information
som bankledningen hade lämnat till allmänheten, så som börsnoterade
företag skall göra. Av den framgick det bl.a. att man hade uppdagat
stora kreditförluster i norra Nordbanken, dvs. i den privata bank som
PKbanken hade köpt — tidigare Uplandsbanken och Sundsvallsban-
ken.

Jag bad att få träffa ordföranden och den verkställande direktören.
Inför det mötet hade jag formulerat två frågor som jag för min egen
del ville söka svar på.

Den första frågan var: Kan styrelsen lita på att VD:n löser proble-
men? Den andra frågan var: Om inte, kan ägarna lita på att styrelsen
löser problemen?

Utan att gå in på några detaljer och personomdömen kan jag berätta
att det svar jag kom fram till på den första frågan var ett nej. Jag bad
då att få fortsätta samtalet med styrelsens ordförande mellan fyra ögon.
Jag frågade honomom om han litade på VD:n. Hans svar var ett
obetingat ja.

För mig var situationen klar. En förändring i bankens ledning
skulle inte bara behöva omfatta den verkställande direktören utan
också styrelsen.

Frågan blev akut när Bankinspektionens granskning strax efteråt
blev klar och visade att kreditförlusterna var alarmerande stora och att
de hängde samman med brister i bankens ledning och organisation.
Den verkställande direktören fick besked från Bankinspektionen om
att han skulle ta sin ställning under övervägande. Han avgick omedel-
bart.

Jag kallade in styrelsens ordförande och redovisade min uppfattning
om hur händelserna hade påverkat förtroendet för banken och dess

1994/95: KU 30

Bilaga B 1

ledning. Styrelsen ställde sedan sina platser till förfogande och utlyste
en extra bolagsstämma. Detta skedde vid det extra styrelsesammanträde
som hölls strax före jul 1990.

Tillsammans med Finansinspektionen gick mina medarbetare ige-
nom bankens finansiella situation och fann att banken skulle komma
att behöva ett kapitaltillskott för att klara av de nya kapitaltäcknings-
kraven. Samtidigt arbetade jag tillsammans med företrädare för de
privata ägarna fram förslag till en ny styrelse och en ny verkställande
direktör, vilka kunde väljas vid en extra bolagsstämma i mitten av
januari 1991. Jag förklarade i ett uttalande i samband med bolagsstäm-
man att banken skulle komma att behöva ett nytt aktiekapital och att
regeringen var beredd att bredda ägandet i banken.

I detta skede var staten som ägare på intet sätt passiv. Ingreppen
kom självfallet att granskas från många håll, såväl från mediernas sida
som från de övriga ägarnas sida.

På bolagsstämman fick den genomförda operationen inte bara god-
känt. Aktiespararnas företrädare uttryckte sin uppskattning för det sätt
på vilket staten hade agerat — "det har varit kraftfullt och det har varit
riktigt".

Jag vill gärna också hänvisa till den granskning som skedde i KU av
dessa händelser efter en anmälan från riksdagsmannen Hugo Hegeland.
KU var helt enigt om att tillbakavisa kritiken från Hegeland.

Under tiden efter detta drog mina medarbetare och jag slutsatsen att
vi borde skapa en annan organisation för att utöva ägarrollen och
undvika att Finansdepartementet och regeringen skulle bli indraget i
affärsverksamheten. Vi skissade på en uppläggning med ett holdingbo-
lag som skulle ha hand om ägarrollen i statens hel- och delägda
kreditinstitut. Vi skulle på så sätt göra en tydligare boskillnad mellan
regeringen som politiskt organ och finansföretagen som affärsdrivande
verksamheter.

Avsikten var att arbetet på denna plan skulle fortsätta efter somma-
ren, men så vitt jag vet lades planen på att inrätta ett sådant holdingbo-
lag på is efter regeringsskiftet i oktober 1991.

För att komplettera bilden av hur ägarrollen har utövats vill jag säga
några ord om regeringens hantering av det planerade kapitaltillskottet

1991. Jag skall fatta mig kort, med tanke på att den frågan har
behandlats utförligt här i konstitutionsutskottet. I januari 1992 lämna-
de jag en utförlig PM om det här till utskottet. Dessutom har jag svarat
på ett antal frågor som finns i dokumentationen. Jag skall bilägga en
kopia av min rapport till dagens föredragningspromemoria. Den som
vill ha ytterligare uppgifter kan hämta dem där. Jag är självfallet
beredd att svara på frågor även i den delen.

Birgit Friggebo och Anders Björck gjorde en anmälan till konstitu-
tionsutskottet i detta hänseende. Men beslutet om anslag av medel för
statens teckning av aktier i Nordbanken fattades först den 10 oktober
1991, dvs. efter regeringsskiftet. Det var således inte jag som var
föredragande utan Anne Wibble. Hon hade kommit fram till samma

1994/95 :KU30

Bilaga B 1

slutsats som jag hade gjort, nämligen att en nyemission var nödvändig
och att staten som ägare till Nordbanken borde ta sitt ansvar för att en
sådan emission skulle komma till stånd.

1 den regering som fattade beslutet ingick också de båda anmälarna:
Friggebo och Björck. De kom alltså att ställa sig bakom det beslut som
deras anmälning egentligen riktade sig emot. KU:s granskning gav inte
anledning till något uttalande. Anne Wibble och jag får väl dela på
nöjet att ha sluppit kritik i KU.

Jag vill avsluta min föredragning med några ord om det samarbete
som vi bedrev under den förra mandatperioden mellan den borgerliga
regeringen och den socialdemokratiska oppositionen kring åtgärderna
mot bankkrisen.

I takt med att realräntorna steg och konjunkturen försvagades och
gick över i en ekonomisk depression — tre år med sjunkande produk-
tion — kom hela det finansiella systemet att hamna i djupaste kris.

Under hösten 1992 skulle Tyskland kyla ned en överhettad ekonomi
med hjälp av Bundesbanks räntepolitik. Detta fick stora effekter på
hela Europa. Den reala ekonomin underminerades och därmed också
det europeiska valutasamarbetet. Vi befann oss då i en akut valutakris.
Från socialdemokraternas sida tog vi initiativ till överläggningar med
regeringen om en rad ekonomisk-politiska åtgärder. Som bekant träffa-
des det en stor uppgörelse om insatser för att begränsa det snabbt
växande budgetunderskottet och den snabbt växande arbetslösheten.

Vi ville samtidigt träffa en uppgörelse om åtgärder mot bankkrisen.
Men vi mötte inget intresse för detta. Frågan lämnades därmed öppen i
den uppgörelsen.

Men det dröjde bara tre dagar till dess att krisen var akut i
bostadsinstituten. Regeringen återkom då genom Bo Lundgren till oss
för en diskussion om att gemensamt utfärda en garanti till banksparar-
na. Det var ett önskemål som låg helt i linje med det vi hade framfört
tre dagar tidigare. Vi kunde därför mycket snart enas om den allmän-
na utformningen av denna garanti till bankernas kunder, en garanti
som regeringen dagen efter kunde presentera, och därmed undanröja
den akuta krisen.

Vi kom sedan att bedriva ett, som jag tycker, konstruktivt samarbete
mellan regering och opposition. Min bedömning var att banksystemet
är så viktigt för de enskilda medborgarna, för näringslivet och för
omvärldens tilltro till Sverige att man inte kan ha stora politiska
strider om det, särskilt inte under de förhållanden som då rådde.

Man kan därför säga att vi just i denna fråga hade en informell form
av "samlingsregering" för att komma till rätta med den kris som
finansbolagens och bankernas lättsinniga kreditgivning hade ställt till
med när den finansiella bubblan blåstes upp i slutet av 80-talet.

Tack, herr ordförande, det var den inledning jag skulle ge.

Kurt Ove Johansson: Tack, Allan Larsson, för de inledningsorden. Nu
är vi framme vid själva frågandet. Ordet går först till Widar Andersson,
Socialdemokraterna.

1994/95:KU30

Bilaga B 1

Widar Andersson: Just det som Allan Larsson slutade sitt inlägg med
försvårar konstitutionsutskottets granskning. Denna informella "sam-
lingsregering" gör ju att från 1990 och fram till dessa dagar har man
från regeringarnas sida agerat samfällt. Det finns alltså även ett samlat
intresse från det politiska ledarskapet i vårt land, oavsett partifärg, att
det skall vara så.

När jag nu satt mig in i detta mycket digra material och mängden
protokoll från tidigare utfrågningar i konstitutionsutskottet är nog min
allmänna slutsats trots allt att staten under skilda regeringar har agerat
på det kanske enda rimliga sättet och som var möjligt. Notan har vi i
dag — staten har gått in med garantiåtaganden på 88 miljarder i
banksystemet.

Därför är det viktigt, och det skall jag koncentrera mina frågor på,
att vi försöker lära något inför framtiden när det gäller statens roll som
ägare.

Här finns det politiska dimensioner. Från socialdemokratisk sida har
vi tidigare i varje fall förordat ett system där vi skall godkänna
bankordföranden, där vi skall godkänna ordföranden i bankrörelserna
och där vi skall utse fem offentliga styrelseledamöter. Från den 1
januari 1993 gäller ett annat system. Den, om jag så får säga, framlidna
borgerliga regeringen införde ju ett system där allmänintresset och
ägarintresset skall styras mer genom lagstiftning och tillsyn. Där står vi
nu.

Jag skulle vilja att Allan Larsson utvecklar sin syn på hur det skall
se ut framöver. Det kan ju vara lättare när man kan se på utvecklingen
i backspegeln och när Allan Larsson utifrån en friare roll litet längre
än finansministern kan se vad som borde göras. Mina frågor är:

1. Vad tycker Allan Larsson är den största skillnaden mellan privat
ägande och statligt ägande?

2. Anser Allan Larsson att det system som var förut med lekmanna-
styrelser och med fem offentliga styrelseledamöter som utsågs av rege-
ringen är det bästa systemet?

3. Anser Allan Larsson att statens agerande som ägare borde vara
mera reglerat än vad som står i propositionen och i riksdagens beslut
1985, som jag minns. Vi talar alltså om ett formlöst förhållande mellan
staten som ägare och bankledningen. Det står uttryckligen "formlöst".
Ett formlöst ägarskap är det ju oerhört svårt att granska både för
allmänheten och för riksdagens konstitutionsutskott. Anser du alltså
att det borde vara ett mera reglerat och formellt ägarskap — mera
möjligt att se igenom, granska och kontrollera?

Allan Larsson: Jag börjar med den första frågan om skillnaden mellan
privat och offentligt ägande. Om vi håller oss till den del som
granskningen omfattar, nämligen finansinstituten, har jag svårt att se
att man kan ha någon skillnad i synen på om det är privat eller
offentligt ägt eller blandägt.

I fallet Nordbanken var det ett börsnoterat företag, med de villkor
som gäller i det fallet. Det följer de spelregler som förekommer för
börsnoterade företag.

1994/95: KU30

Bilaga B 1

Beträffande den andra frågan om själva styrningen, ledningen, av
bankföretagen tror jag att det som har skett med avregleringen och
internationaliseringen gör att bankledningar och bankstyrelser kom-
mer att vara mera professionaliserade, mer affärsmässiga, och att det
utrymme för den här typen av offentlig insyn som byggdes upp på den
tiden är ganska begränsat. Vi kan ju inte säga att förhållandet att det
var offentliga styrelseledamöter i t.ex. Gotabanken förhindrade den
banken från att göra en rad misstag — kanske de största misstagen på
den här marknaden.

Inte heller ägarnas revisorer och Finansinspektionen — eller Bank-
inspektionen, som det tidigare hette — var tillräckligt för att kunna
föreställa sig och överblicka det som skedde. Hela kontrollsystemet
från ägarnas och samhällets sida var således otillräckligt eller fantasi-
löst för de problem som kom upp.

Svaret på den andra frågan är alltså att jag tror att bankerna i
fortsättningen kommer att ha mindre av den offentliga roll som de
hade tidigare. De kommer att vara mindre av institutioner och mer av
företag — på gott och ont.

Den tredje frågan gällde om statens ägande skall vara mera reglerat.
Uttrycket formlöst användes. Jag skulle vilja använda uttrycket affärs-
mässigt. Det är just det som ligger i detta. Man kan inte ha en
långtgående reglering av en verksamhet som skall verka på den här
marknaden. Just i fallet Nordbanken var det, som jag sade tidigare, ett
börsnoterat företag. Det kan man inte hantera som ett statligt verk
eller något liknande, utan det måste följa de regler som gäller på
aktiemarknaden.

Ola Karlsson: Jag skulle vilja börja med att fråga vad som var din
uppfattning om den statliga ägarrollen i början av din ämbetsperiod.

Allan Larsson: Kan du precisera frågan? Den var väldigt omfattande.
Vad menar du med frågan?

Ola Karlsson: Jag undrar hur du såg på statens ägarroll i Nordbanken
när du tillträdde. Hur såg du på statens uppgift som ägare? Och vilken
uppgift ansåg du att du hade som ansvarigt statsråd?

Allan Larsson: Jag börjar från början och försöker sätta mig in i
frågeställarens resonemang. Min dag var fylld av helt andra fundering-
ar än på funderingar om hur ägarrollen skulle vara i förhållande till
Nordbanken.

Vi hade en överhettning i ekonomin, och min första uppgift var att
försöka åstadkomma en uppgörelse om den ekonomiska politiken för
vårriksdagen 1990 och där börja inleda åtgärder för att minska på det
offentliga utgiftstrycket. Vi hade en avtalsrörelse som hade gått in i ett
mycket svårt läge. Jag kan således förklara att min vakna tid, och det
var ganska många timmar på dygnet, var upptagen av de samhällseko-
nomiska problemen, inte av frågan om ägandet av bankerna. Det kom
upp under hösten 1990 dels i den fråga som jag nämnde tidigare om
relationerna mellan Posten och Nordbanken, dels sedan beträffande de
begynnande kreditförlusterna.

1994/95: KU30

Bilaga B 1

Om du vill ha svar på frågan vad jag kom fram till när jag så
småningom tog i de här problemen, så var det just att det är olämpligt
att ha aktieinnehavet liggande i respektive departement. Man behöver
skapa en nivå mellan regeringen och den affärsmässiga verksamheten.
Det var det som ledde fram till arbetet på en plan för att etablera ett
holdingbolag för de statliga finansinstituten.

Ola Karlsson: Hanterades ägarrollen av någon annan på departemen-
tet, eller diskuterades ägarrollen i början av 1990 i regeringen?

Allan Larsson: Nej. Situationen var, som jag sade, koncentrerad på de
allmänna makroekonomiska frågorna och det som gällde Nordbanken.
Man kan säga att den redovisning som gavs från revisorer, från
bankens ledning och från Finansinspektionen — dåvarande Bankin-
spektionen — inte gav anledning till att speciellt höja ögonbrynen. Det
kom ett halvår senare.

Ola Karlsson: Så vi kan konstatera att det rättschefen skriver i det PM
som vi har — att generellt kan sägas att staten från 1988 till början av
1991 intagit en relativt passiv ägarroll vad gäller Nordbanken och
tidigare PKbanken — stämmer fram till halvårsskiftet 1990?

Allan Larsson: Mitt intryck är snarast att det handlar om affärsmässig-
het. I ett läge där det inte är några stora problem betyder det att ägarna
inte behöver speciellt gripa in, och skall inte göra det, utan då är det
styrelsen och den verkställande ledningen som har ansvaret. Bolags-
stämman har att granska och godkänna verksamheten. Men det var
inte en situation som i det läget krävde några speciella ingrepp. Det
fanns alltså inga informationer från de organ, offentliga organ och
ägarorgan, som hade att granska verksamheten som gav ägarna — vare
sig de privata eller de offentliga — anledning att gripa in.

Ola Karlsson: Jag skulle vilja återge Otto Rydbeck. I en rapport till
Finansdepartementet (931015) skriver han: För att kunna ta ställning
till vad aktieägarna rimligen kunnat förvänta sig av bankens styrelse
måste man bl.a. se på kompetensen hos de olika styrelseledamöterna. I
ett fall som det nu aktuella där en aktieägare, staten, har varit helt
dominerande kan antagas att ett övervägande antal av styrelseledamö-
terna valts därför att de haft någon kunskap eller erfarenhet som
huvudaktieägaren ansåg skulle behövas i styrelsen. Om huvudaktieäga-
ren skulle ha utsett en styrelse efter andra normer än lämpligheten att
fatta kreditbeslut och i övrigt leda en bank, kan dock med visst fog
hävdas att aktieägaren till viss del har sig själv att skylla för misstag
som begås i detta avseende.

Delar du den uppfattningen?

Allan Larsson: Jag var inte med om att utse de ledamöter som hade
etablerats tidigare. Jag kan väl då också notera att problemen med
kompetens i bankstyrelsen inte var begränsade bara till Nordbanken.
Vi hade formellt mycket kompetenta bankstyrelser på andra håll men

1994/95:KU30

Bilaga B 1

undgick inte problemen. Gotabanken var väl ett exempel på en bank
som hade mycket bankkunnande men som inte undgick de här
problemen.

Sedan i frågan om synen på de ledamöter som fanns med när
Kjell-Olof Feldt kom så hade han ansvaret. Jag vill därför inte gå in på
hans fögderi när det gäller att bedöma de personerna. Jag hade ju
uppgiften sedan när det brände till att byta ut den styrelsen.

Ola Karlsson: Om jag inte har läst fel var det en bolagsstämma den 15
mars 1990 — då var Allan Larsson ansvarigt statsråd. Vi hade en
bolagsstämma den 25 april 1990 — då var Allan Larsson ansvarigt
statsråd.

Menar du, Allan Larsson, att du inte har ansvar för de styrelseleda-
möter som valdes på de här bolagsstämmorna?

Allan Larsson: Det är bolagsstämman som har utsett styrelsen. Det har
funnits både privata ägare och staten. Jag har utsett de ombud som
representerade staten vid det tillfället, så i den meningen är de formel-
la villkoren alldeles klara. Vid det tillfället var det också en expedier-
ing av de överenskommelser som träffades under den föregående
perioden när PKbanken köpte gamla Nordbanken och man fick med
sig från gamla Nordbanken både namnet och verkställande direktören.

Ola Karlsson: Gav Allan Larsson några instruktioner till statens om-
bud på bolagsstämman vad gäller val av styrelse, efterfrågan på kompe-
tens hos styrelsen eller några andra direktiv beträffande styrelsen?

Allan Larsson: Det gavs inga andra instruktioner än vad som angavs på
bolagsstämman. Vi kunde inte husera hur som helst, och det förutsatte
enighet med de privata ägarna. Det fanns inte vid det laget aktualiserat
från något håll någon förändring. När vi sedan kom in i situationen på
hösten 1990 hade jag ett förtroendefullt samarbete med de privata
delägarna, och vi löste frågorna i gott samförstånd.

Ola Karlsson: Med det skall vi alltså förstå att Allan Larsson hade fullt
förtroende för den styrelse som kom att väljas på bolagsstämman den
15 mars 1990 och som statens ombud på bolagsstämman den 18
januari, tror jag, 1991 sedan nästan helt bytte ut.

Vad var skälet till att man hade så stort förtroende 1990?

Allan Larsson: Skälet var att om man skall byta ut en styrelse — och
kom ihåg att det var egentligen bara Nordbanken som fick sin styrelse
utbytt, medan alla andra seglade igenom den här krisen — handlar det
om att man skall ha ett ganska rejält underlag för kritik mot dem som
sitter i styrelsen.

I den fråga som du nu ställde och som handlar om situationen på
våren 1990 fanns det inget sådant underlag. Nordbanken hade då
redovisat en lönsamhet som låg ungefär i nivå med de andra affärsban-
kerna. Man redovisade prognoser för de kommande åren som inte
tydde på några stora problem. Det fanns någon indikation på att det
fanns extraordinära kreditförluster utomlands, men inte i den svenska

1994/95: KU 30

Bilaga B 1

portföljen. Det fanns inga indikationer från revisorerna, som hade
föreslagit ansvarsfrihet. Det fanns ingenting från Bankinspektionen, så
det var i det läget väldigt svårt.

Du ställer väldigt stora anspråk på mig om jag som ny finansminis-
ter, fullt upptagen med den makroekonomiska situationen, skulle —
tvärs emot revisorer, Finansinspektionen och privata delägare — ifrå-
gasätta den sittande styrelsen.

Ola Karlsson: Skall vi med detta tolka det så att det icke förekom
några som helst överväganden vad gäller styrelsens kompetens hos
huvudägaren, till 70 % staten, inför bolagsstämman den 15 mars 1990?

Allan Larsson: Jag kom alltså in ett par veckor innan. Det mesta var
förberett. Jag tycker att jag möjligen med varm hand kan överlåta åt
Kjell-Olof Feldt att svara på frågan om han hade några funderingar. I
det läget i Finansdepartementet var det helt andra frågor än just den
här som upptog vår tid och vårt intresse.

Som sagt: Det fanns inte heller aktualiserat från de privata delägarna
i banken några synpunkter på detta.

Ola Karlsson: I juni 1990 diskuterade man i Finansdepartementet
regler för anställda i Finansdepartementet som ledamöter i styrelser för
kreditinstitut. I anslutning till det: Diskuterades aldrig ägarrollen och
reglerna för styrelseledamöter i övrigt i Nordbanken?

Allan Larsson: Det är möjligt att vi gjorde det. Jag kan inte nu
påminna mig någon mera genomgripande diskussion om detta, utan
det kom upp sedan. Vi fick ju ett tillfälle när tre av ledamöterna
lämnade Nordbankens styrelse i kritik mot den dragkamp som då
pågick mellan Posten och Nordbanken. Då bestämde vi oss för att
avvakta med att utse nya ledamöter. Hela frågan kom sedan att tas upp
i slutet av året.

Ola Karlsson: Förändrades informationsmängden eller periodiciteten i
informationen från bankens sida i och med att Björn Wahlström
tillträdde?

Allan Larsson: Man kan inte säga att den förändrades något väsentligt.
Den stora granskningen skedde ju runt årsskiftet, och de som framför
allt hade en djup inblick i detta var Finansinspektionen och Anders
Sahlén, som med Finansinspektionens granskning kunde ge den mest
genomträngande bilden.

Ola Karlsson: Jag frågar därför att på stämman i oktober 1991 säger
Björn Wahlström: Däremot måste vi naturligtvis leva med ägarna till
banken, som är politiker, hålla dem väl informerade och tidigt infor-
merade.

Då är det intressant om det även tidigare hade varit en utförlig och
tidig information till ägarna. Bedömer du att så var fallet?

Allan Larsson: Jag vill säga att den information som ägarna hade inte
var av någon annan karaktär än den som banken offentliggjorde. Den
var, som jag sagt, ett börsnoterat företag. Det finns vissa regler för

1994/95:KU30

Bilaga B 1

detta, och de, efter vad jag kan se, följdes. Jag har inte sett att det varit
anmärkningar från vare sig revisorer eller Finansinspektionen på den
punkten.

Problemet låg i att kunna bedöma de kreditrisker som låg i verk-
samheten. Det där var, när man ser det i efterhand, ungefär som att
skjuta på ett rörligt mål. Varje gång som man gjorde ett sådant här
ordentligt tag, i vilken bank det nu än var, för att se hur omfattande
förlustrisker man hade och vilka reserveringar man måste göra, kunde
man några månader senare konstatera att siffrorna var av ett helt annat
slag. Det var problemet i att kunna fi information som hade varaktig-
het och bärighet för beslut.

Ola Karlsson: Du var ansvarigt statsråd. Du hade ansvaret för statens
aktieinnehav. Du var uppenbarligen ansvarig för att ge direktiv till
statens ombud på bolagsstämmorna.

Förlusterna i Nordbanken har väl hittills kommit att uppgå till
brutto ca 40 miljarder kronor. Hur vill du definiera din del av
ansvaret?

Allan Larsson: Återigen: I ett börsnoterat företag är det styrelsen som
skall fatta beslut om krediter. Det kan inte ett statsråd gå in och ta
över. Det utgår jag från att vi är överens om.

Varken Kjell-Olof Feldt eller jag, eller senare Anne Wibble, har
varit inne och tagit ställning till de kreditengagemang som banken har.
Framför allt kunde vi inte vara engagerade i den del som tidigare var
privatägd och där de stora problemen kom. Det var ungefär lika stora
förluster i lilla Nordbanken som i den tidigare statligt ägda PKbanken.
Inget av de här kreditengagemangen kan en regering eller ett statsråd
lägga sig i. Det vore helt orimligt.

Ola Karlsson: Statens ombud hade majoritet på bolagsstämmorna. På
några av bolagsstämmorna föreslog statens ombud styrelsen.

Diskuterade du någonsin det kredittekniska kunnandet hos de sty-
relseledamöter som statens ombud föreslog och sedan röstade för?

Allan Larsson: När vi nominerade den styrelse som bolagsstämman
sedan utsåg i januari 1991 var strävan att få en bredare kompetens i
styrelsen. Vi ville ha in bankkunnande. Vi ville ha in kunnande från
försäkringsbranschen. Vi ville ha mer industriellt kunnande. Vi ville
också ha in mer kunnande om penning- och valutapolitiska frågor. Ett
exempel på det är ju Kjell-Olof Feldt, som därmed ingick i bankens
styrelse. Där skedde således en stor förändring i sammansättningen av
styrelsen vid det tillfället, och den fick en mycket bred kompetens som
jag tror har varit oerhört värdefull för att hantera den mycket, mycket
svåra situation som har varit sedan dess.

Ola Karlsson: Men man gjorde inte några sådana överväganden 1990, i
varje fall inte såvitt du vet?

Allan Larsson: Nej, det fanns inte då, som jag sade tidigare — jag är
ledsen om jag upprepar mig —, underlag för att göra någon större

1994/95:KU30

Bilaga B 1

rockad. Det fanns inga indikationer från de organ som hade att
granska den löpande verksamheten som skulle kunna möjliggöra att
man bytte ut styrelsen i större omfattning.

Margitta Edgren: Kanske en mer filosofisk betraktelse: Alla springer,
men ingen kollar om man springer åt rätt håll. Det gäller affärsproffs,
och det gäller oss politiker.

Vem skall då ha tid att reflektera och lyssna på de första små
otydliga signaler som antyder att något inte är riktigt rätt?

Efter vad du sade om erfarenheterna från Nigel Lawson undrar jag:
Betyder det att det krävs en rejäl krasch för att någon skall prioritera
att fundera och reflektera? Och har du funderat i dessa banor efter din
aktiva ministertid? Det gäller då något som vi kan få del av för att
undvika framtida krascher.

Allan Larsson: Det är väldigt svårt att dra bestämda slutsatser av det
här. Kom ihåg att förra gången Sverige hade en kreditbubbla och en
kreditkrasch var 1920. Det finns väl omskrivet i Rydbeckboken. Man
kan väl säga att den generationens och nästa generations bankmän och
bankkvinnor inte gjort om det här misstaget. Det är kanske så att det
går två tre generationer innan problemet dyker upp igen.

Nu när jag träffar småföretagare i min valkrets är väl bilden snarast
den att bankerna är alldeles för restriktiva — det slår över i den andra
riktningen. Man ger inte krediter till verksamheter som man kan anta
är sunda och livskraftiga för framtiden.

Det är inte mycket till ledning, men man kan väl säga att sådan är
marknadsekonomin. Det slår lätt över från det ena hållet till det
andra. Det är svårt att se hur man med politiska medel skall kunna
förändra den situationen.

Birgitta Hambraeus: Jag vill nog ansluta mig till det som Margitta
Edgren just har sagt.

Allan Larsson har sagt som en självklarhet att staten inte skall ha
något särskilt ansvar och ingen särskild politik trots att den har
ägarmajoritet. Det sägs att i och med att det är ett börsnoterat företag
måste man följa ren affärsmässighet. Man skall alltså inte ta ett bredare
samhällsekonomiskt ansvar. Jag skulle gärna vilja att Allan Larsson
belyste mer varför det är självklart.

Man kunde annars tänka sig att man använde en bank där man har
ägarmajoritet och sade att den här kreditavregleringen har inneburit
att bankerna ägnar sig åt finansiella placeringar och fastighetsköp, inte
åt några produktiva investeringar att tala om. Det här kan inte vara
samhällsekonomiskt vettigt. En bank skall ju vara med och skapa
möjligheter till investeringar osv. i fråga om nyföretagande och pro-
duktion. Det är ju här man bör ta risker.

Förklara litet närmare varför staten inte har ett särskilt ansvar. Och
finns det då något som helst motiv för att staten skall äga en bank?
Skall man bara göra det för att få inkomster när det går runt, alltså
rent affärsmässigt?

1994/95:KU30

Bilaga B 1

Allan Larsson: Staten har ju ett särskilt ansvar genom att man har
ansvaret för hela ekonomin. Staten har att hantera de problem som
uppstår, oavsett vem som är ägare till en bank. Staten har fatt hantera
effekten av Gotabankens ännu större förluster. I den meningen har
staten ett ansvar.

Men frågan är om det ansvaret kan utövas genom ägandet av en
särskild bank eller om man skall utöva ansvaret genom att ge gemen-
samma och likartade spelregler för alla banker. Min inställning är att
man skall göra det senare genom att skapa en ram för bankernas
verksamhet. Där har det tillkommit ett mycket viktigt element, nämli-
gen den internationella överenskommelse som träffades om kapital-
täckningskraven. Den borde ha träffats tidigare. Då kunde kanske en
del av problemen i banksystemet i Sverige och i andra länder ha
undvikits. Denna överenskommelse började gälla från 1991. Det är på
det sättet som dessa frågor bör tacklas.

Det som nu är det stora problemet är ju de internationella finansiel-
la rörelserna, derivathandeln och mycket annat. Det är ingenting som
staten i Sverige kan reglera via ägandet av en bank. Detta är ingenting
som vi i Sverige och inte ens EU kan reglera, utan det förutsätter en
mycket bredare internationell uppgörelse. Det är det som är bankverk-
samhetens karaktär, att den är så starkt internationaliserad. Det är
således väldigt svårt att ha nationella regler som avviker, och det är
ännu svårare att via ägarinstrumentet reglera och styra detta.

Birgitta Hambraeus: Det har ändå visat sig att banker också i Sverige
har olika policy. En del har klarat sig bra medan andra har gått i
krasch. Det hade inte skadat om staten hade tagit ett större samhälls-
ansvar när det gällde den bank som staten hade huvudansvaret för.

Detta gäller också internationellt. Det har ju visat sig att t.ex. etiska
investeringar och miljömässigt ansvarsfulla investeringar har varit ko-
lossalt lönsamma.

Kan jag tolka Allan Larsson så, att socialdemokraternas — eller
åtminstone Allan Larssons — enda recept är någon sorts allmän
lagstiftning som skall tvinga in samtliga banker i ett mönster av
samhällsansvar? Skall man inte alls räkna med att kunna använda sin
egen bank till att gå före och visa ett samhällsansvar?

Allan Larsson: Det var en hårdragning av vad jag har sagt, men det far
jag väl stå ut med. Det kan dock finnas andra sätt.

Jag har inte sagt att jag vill tvinga bankerna. Det är statens uppgift
att så långt det går skapa spelregler för marknaden. Det är ju när det
saknas spelregler som marknaden misslyckas. Därför måste det finnas
spelregler. Men jag pekade på svårigheten att åstadkomma en nationell
lagstiftning. Lagstiftningen måste i hög grad vara internationell. Vi har
nu speciella förpliktelser på den punkten tidigare genom EES-avtalet
och numera genom EU-medlemskapet.

Jag ser också begränsningarna i möjligheterna att inom Europa
skapa en tillräcklig reglering. Det mest effektiva har ju varit det som

1994/95:KU30

Bilaga B 1

åstadkoms genom överenskommelsen om kapitaltäckningsreglerna som
träffades inom ramen för BIS, dvs. Bank of International Settlements.
Det är på det planet som man måste söka lösningar.

Frågan var om detta var socialdemokraternas eller Allan Larssons
recept. Jag har nu uttalat min personliga uppfattning. Det betyder att
andra socialdemokrater kan ha andra uppfattningar — detta sagt bara
för klarhetens skull. Vi är ett stort parti, så det finns många uppfatt-
ningar.

Kenneth Kvist: Den fråga som jag först tänkte ställa anknyter ganska
mycket till det som Birgitta Hambraeus var inne på.

Tidigare inom arbetarrörelsen har man, när man har diskuterat
statlig företagsamhet, också önskat att den skall kunna spela en viss
roll. Av Allan Larssons redogörelse — som jag vill ge en eloge för
särskilt när det gäller föredragningen och sammanfattningen av bank-
krisen — framgår det att man egentligen accepterar marknadsliberalis-
men fullt ut. Man vill ha en allmän ramlagstiftning och kapitaltäck-
ningskrav. Men man vill egentligen inte ha mer än så. Då inställer sig
onekligen frågan inför framtiden: Finns det enligt Allan Larsson skäl
för att vi skall ha statliga banker över huvud taget?

När det gäller regeringens hantering av den här saken tror jag säkert
att det när finansministern var nytillträdd var de makroekonomiska
problemen som var de dominerande. Men var det ingen som gjorde
någon internationell utblick och såg tendenser till kris inom den
internationella finansvärlden till följd av den avreglering som under
senare hälften av 8O-talet hade ägt rum? Kunde man inte även i det
makroekonomiska perspektivet ana litet oråd om att denna kris skulle
komma också till Sverige? Eller var detta med internationella makro-
ekonomiska aspekter enligt er mening någonting som dök upp senare?
Allan Larsson: Det var en mycket bra fråga som jag har funderat en
del över. Var det ingen som såg vad som höll på att ske?

Vi kunde ju bara titta över gränsen på Norge, som låg två år före oss
i utvecklingen och se vad som hände där. Men det fanns en mycket
utbredd uppfattning i Sverige bland ekonomer, journalister och politi-
ker att det var skillnad mellan Sverige och Norge. Det var naturligtvis
naivt av oss att inte tydligare se och att inte förstå att krisen skulle
komma också till oss. Men jag var i tämligen gott sällskap med
Sveriges riksdag, med Sveriges stora kår av ekonomiska journalister,
med professorer och andra som gjorde ungefär samma bedömning. Jag
får naturligtvis ta på mig kritik för att jag ensam inte kunde förutse
vad som skulle ske och hitta något botemedel. Jag är inte så säker på
hur botemedlet skulle ha sett ut. Men så var situationen.

Din fråga är mycket relevant, tycker jag. Hur kunde vi alla tro att
det som skedde i Norge inte skulle inträffa hos oss? Vad vi föreställde
oss var väl egentligen att vår höga inflation måste nedbringas därför att
vi tappade arbetstillfällen till omvärlden i stor omfattning. Om vi
lyckades med det, skulle också inflationsförväntningarna försvinna.
Därmed skulle räntorna sjunka. Det som hände var ju motsatsen. Vi

1994/95:KU30

Bilaga B 1

fick ner inflationen, men räntorna låg fast på samma nivå. Vi fick
höga realräntor, vilket sänkte värdet på fastigheter. Därmed undermi-
nerades säkerheterna i bankerna. Då uppstod dessa förluster.

I våra bedömningar missade vi alltså när det gällde mekanismen att
realräntorna blev så höga.

Kenneth Kvist: Min fråga syftade ju inte till att göra dig personligt
ansvarig för denna bristande analys. Det kanske var så, att det särskilt
vid den tiden när det kapitalistiska systemet börjde målas upp som
världens historiska segrare förekom en allmän eufori över systemets
förträfflighet. Man kanske grovt underskattade betydelsen av att se dels
att det kapitalistiska systemet är cykliskt krisalstrande, dels att det är
ett internationellt system, vilket man gärna brukar vilja påpeka i andra
sammanhang. Men vi gjorde kanske en undervärdering när det gällde
att se de ekonomiska skeendena.

Den första beskrivningen som du gav över krisens framväxt var
värdefull. Men på något sätt rimmade den inte riktigt med det praktis-
ka agerandet från de svenska myndigheternas sida, eftersom vi inte
behandlade krisen som ett internationellt fenomen, vilket den i grun-
den ändå var.

Allan Larsson: Det är också riktigt att den politiska debatten i Sverige
inledningsvis gjorde detta till ett Nordbanksproblem. Det var inte ett
Nordbanksproblem utan det var ett mer generellt bankproblem. Det
uppstod när finansbolaget Nyckeln rasade i september 1990. Då utlös-
tes mycket av detta. I den meningen var det inte ett speciellt Nord-
banksproblem, utan det var ett vidare svenskt och internationellt
problem.

Jag vill anknyta till det som du inledningsvis sade om det kapitalis-
tiska systemet. För att alla skall kunna vara delaktiga i formuleringar-
na, kan vi kanske i stället tala om marknadsekonomi. Då drar vi inte
några ideologiska gränser.

Marknadsekonomin hamnar i svårigheter om det inte finns en bra
politisk ram. Det är detta som är avvägningen mellan det politiska
systemet och näringslivets marknad, att marknaden går över styr utan
en politisk reglering och utan ramar. Därför träffades denna interna-
tionella överenskommelse, och det har träffats andra sådana överens-
kommelser som är nödvändiga och viktiga för att den finansiella
marknaden skall fungera. Jag tror att det finns anledning att mycket
fundera över det som händer och som under de senaste åren har hänt
med tillväxten av sådana finansiella instrument som gör att det nu
cirkulerar så mycket kapital över gränserna. Det rör sig om 30—40
gånger mer än vad själva handeln mellan gränserna utgör. Här finns
ett väldigt riskmoment för marknadsekonomin, och man har anled-
ning att fundera över hur man internationellt skall hantera detta.

Kenneth Kvist: Vi har kanske något olika uppfattning. Jag tror dock att
vi delvis har samma uppfattning. Det behövs en politisk ram för
marknadsekonomin. Men som marknadsekonomin fungerar i dag med

1994/95:KU30

Bilaga B 1

nuvarande ägar- och maktförhållanden — om jag i stället uttrycker
mig så — alstrar den kriser nästan oavsett det politiska systemet. Men
den diskussionen får vi föra i ett annat sammanhang.

Allan Larsson: Jag håller gärna med om det. Hela historien visar ju att
vi har den här typen av cykliska och strukturella problem. Men vi ser
också exempel på länder där man har valt andra lösningar som inte är
marknadsekonomiska. Också där har det uppstått kriser, fast kanske
mer som en big bang i ett slutskede.

Peter Eriksson: Jag skall fatta mig kort.

Vi tycks vara ganska överens om att det var kreditavregleringen som
var upprinnelsen till hela detta bankproblem och krisen på finans-
marknaden. Det fanns inte någon som helst beredskap för att möta
den hejdlösa expansion på kreditmarknaden som skedde efter kreditav-
regleringen.

Som jag ser det var det inte riktigt så, att inte någon i Sverige
pekade på det som hade hänt tidigare i USA. Här i riksdagen var det
faktiskt partier och människor som tydligt visade på de problem som
man tidigare hade haft både i USA och i Norge. Men inom etablisse-
manget ville man inte ta till sig detta, inte heller inom regeringen. Jag
vill återigen fråga dig:

Vad tror du att det beror på att man med så stora skygglappar ger
sig in i så genomgripande förändringar utan att över huvud taget
uppmärksamma de problem som tidigare uppstått och utan att ha
någon som helst beredskap för att möta de problem som var så tydliga
på andra håll?

Allan Larsson: Om vi håller oss till kreditavregleringen och den bubb-
la som blåstes upp under 8O-talet, vill jag be att få överlämna den
frågan till Kjell-Olof Feldt som var mer i politikens centrum än vad
jag var vid det tillfället. I sin bok har han belyst de initiativ som då
togs och de bekymmer som han själv hade inför detta. De initiativ som
Riksbanken tog för att hålla emot var verkningslösa, därför att kredit-
expansionen skedde med en så våldsam fart.

Vi gjorde ju sedan ett antal försök för att begränsa aktiviteten.
Kjell-Olof Feldt införde ju skatt på kontorsfastighetsbyggandet för att
hålla tillbaka den våldsamma investeringslusten när det gällde objekt
som inte precis var någonting för framtiden. Jag hade nöjet att höja
denna skattesats för att hålla tillbaka ännu mer, men jag vill bara
påpeka att det inte var så lätt att få stöd i riksdagen för den typen av
åtgärder. Så visst gjordes det en del sådana saker. Men i efterhand kan
man se att det var långt ifrån tillräckligt. Vi borde alla ha lärt mer av
den internationella läxan.

Peter Eriksson: Om vi blickar framåt och ser till de problem som vi
har i dag är det framför allt det stora räntegapet som enligt min
uppfattning till stor del måste hänföras till det som tidigare har hänt.

1994/95: KU 30

Bilaga B 1

2 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Ser du någon möjlighet för svenska staten, utöver att minska budget-
underskottet och ta itu med den statliga skuldbördan, att utnyttja
ägandet i bankerna i Sverige på ett mer aktivt sätt för att minska
räntegapet?

Allan Larsson: Nordbanken är statligt helägt. Det skapar andra förut-
sättningar än vad vi hade under den period när jag var ansvarig. Då
var Nordbanken ett börsnoterat företag. Samtidigt finns det en ganska
stor överensstämmelse kring att staten inte skall vara ensamägare av
Nordbanken i framtiden. Här finns en ambition — åtminstone fanns
det en sådan under min tid — att bredda ägandet. Såväl den tidigare
borgerliga regeringen som Göran Persson har gett uttryck för en
ambition att fa in nya ägare och därmed minska statens engagemang.
Om man gör på det sättet för att få tillbaka en del av de pengar som
staten har stoppat in minskar man lönsamheten kraftigt i den här
banken, vilket inte är så lätt att genomföra. Man måste väga dessa två
saker mot varandra. Vill vi göra någonting som påverkar räntemargi-
nalen, då far vi betala priset i form av att man far mindre för banken
framöver. Jag tror att opinionen hos allmänheten är den att man vill
ha tillbaka de pengar som har lagts ut på bankkrisen. Det finns en
sådan begränsning i det hela.

Peter Eriksson: Men du håller kanske med mig om att det viktigaste
för Sverige vore att fa ner räntan?

Allan Larsson: Oh, ja. Jag kan nu vara litet friare än vad finansminis-
ter Göran Persson kan vara på den här punkten. Det kommer nu nya
reviderade beräkningar av budgetunderskottet och upplåningsbehovet.
Anne Wibble hade stora problem med att siffrorna alltid blev mycket
sämre än de som hon hade räknat fram. Göran Persson får kanske det
motsatta trevliga problemet, att siffrorna blir litet bättre än de som han
har räknat fram. Det hänger mycket samman med kraften i uppgången
av sysselsättningen. Om vi får till stånd en kraftig uppgång blir
problemen mycket mindre.

Jag såg en teckning av Ströyer i Dagens Nyheter häromdagen.
Teckningen visade hur Sverige stod som en tiggare och ville långa
pengar men det var ingen som ville låna ut till Sverige. Men så är det
ju inte. Sverige lånar inte pengar. Sverige har inget underskott. Sveri-
ges nation har i år ett överskott på 1,5 % av BNP och nästa år ett
överskott på 4 % av BNP. Sverige är ett kapitalexporterande land. När
omvärlden far detta klart för sig kommer det att påverka räntebilden,
om man känner att läget är stabilt och om vi — företagen och andra
— betalar tillbaka på de lån som Sverige som nation har.

Vårt problem är ju att vi har en obalans inom landet, mellan den
privata och den offentliga sektorn. Eftersom vi har överskott i bytesba-
lansen och underskott i den offentliga sektorn, måste vi ha ett stort
överskott i den privata sektorn. Sparandeöverskottet i den privata
sektorn ligger nu på 160—170 miljarder. Det är klart att detta ganska

1994/95 :KU30

Bilaga B 1

snart kommer att få ett genomslag också i ränteutvecklingen. Det kan
jag säga som fri debattör, men det hade jag inte kunnat säga om jag
hade varit finansminister.

Kurt Ove Johansson: När Allan började trodde han — om jag minns
rätt — att han satt i finansutskottet. Vi får komma ihåg att detta är
konstitutionsutskottet. Jag vill inte på något sätt kväva frågandet och
den eventuella diskussion som kan uppstå, men vi befinner oss i
tidsnöd. Vi måste försöka att ställa korta frågor.

Nu är vi färdiga med första ronden. Det finns ytterligare ledamöter
anmälda som vill ställa frågor. Själv vill jag hinna ställa åtminstone
någon fråga.

De statliga styrelserepresentanterna kom ju till för att de skulle ta
till vara samhällsintresset när det gällde bankernas verksamhet. Jag
skulle vilja veta på vilket sätt som du i regeringen verkligen försökte få
klarhet i hur dessa representanter skötte sin uppgift enligt den lagstift-
ning som fanns.

Allan Larsson: Den frågan får jag nog överlämna till Erik Asbrink,
eftersom lagstiftningen, tillsynen och godkännandet av ordförande i
bankstyrelserna hörde till hans område. Jag hade alltså inte någon
anledning att gå in i detta. Min roll var begränsad till det makroekono-
miska och till ägarfunktionen när det gällde Nordbanken och andra
statliga kreditinstitut. Övriga banker — Gotabanken och andra — låg
utanför mitt ansvarsområde.

Kurt Ove Johansson: Du måste väl ändå medge att de som tillsätter
styrelserepresentanter också borde ha ett rimligt ansvar för att kontrol-
lera om de verkligen sköter sina arbetsuppgifter enligt den lagstiftning
som gäller?

Allan Larsson: Ja, visst, jag håller med dig.

Kurt Ove Johansson: Fanns det någon organisation för att man från
regeringen verkligen skulle kunna följa upp detta arbete?

Allan Larsson: Nej, jag kan inte säga att det fanns någon sådan
organisation. Jag tror att det dessutom skulle ha varit väldigt komplice-
rat om man hade haft det.

Anta att regeringen hade samlat ett antal offentliga ledamöter och
sagt att de skulle bete sig si eller så i bankstyrelserna. Det hade då
funnits anledning till kritik mot ett sådant förfarande.

Hade regeringen samlat dessa ledamöter för att de skulle berätta hur
det stod till i respektive bank, hade detta varit komplicerat. Det skulle
också ha varit komplicerat om den som satt i S-E-bankens styrelse
skulle ha berättat om läget för den som satt i Handelsbankens styrelse.

Detta säger någonting om begränsningen i denna funktion, tycker
jag-

1994/95 :KU30

Bilaga B 1

Kurt Ove Johansson: Förekom det någon gång under din tid som
finansminister att en av regeringen utsedd representant i en bankstyrel-
se spontant kom till regeringskansliet och berättade om några problem
i banken?

Allan Larsson: Nej, inte vad jag kan minnas, inte i något fall.

Birger Hagård: Min fråga anknyter i viss mån till den fråga som
ordföranden ställde. Den rör en något besynnerlig passus i hela detta
stora ärende.

Tony Hagström skrev i en PM den 28 oktober 1993 om sin ordfö-
randetid på det här sättet: "Vad gäller min egen roll som styrelseordfö-
rande var det klart utsagt från min sida när jag accepterade uppdraget
att min primära uppgift var att leda styrelsesammanträdena och enga-
gera mig i övergripande frågor typ Nordbankens relation till posten.
Härvidlag skilde sig min arbetssituation från den hos mina kolleger."

Jag skulle då vilja veta till vem Tony Hagström riktade detta. Kände
Allan Larsson till att Tony Hagström på det här sättet hade begränsat
sitt uppdrag? Stod det över huvud taget i samklang med den gällande
lagstiftningen? Fanns det några andra styrelseledamöter som på ett
likartat sätt hade begränsat sina uppgifter? Kände Allan Larsson till
detta? Vidtog du några åtgärder? Hur ser du på den här något
besynnerliga passusen?

Allan Larsson: Jag tycker också att det är en besynnerlig passus.
Lagstiftningen ger utrymme för väldigt många olika sätt att vara
ordförande, från att vara heltidsengagerad och mer eller mindre ta
över verkställande direktörens ansvar till att ha en mera formell roll
att leda styrelsens sammanträden. Där ryms hela skalan. Så det finns
ingenting i lagstiftningen som säger att Tony Hagströms sätt skulle vara
felaktigt.

Däremot tycker jag att man i efterhand när man är medveten om
problemen kan säga att detta var en olämplig roll för en ordförande.
Det är inte säkert att Tony Hagström, om han hade varit mer aktiv,
skulle ha varit bättre på att upptäcka de problem som alla andra
missade att upptäcka. Men det hade funnits ytterligare en säkerhet
inbyggd om ordföranden hade haft en annan roll.

Jag har inte stött på denna beskrivning av rollens begränsning
förrän nu. Jag har inte gett de direktiven eller träffat någon uppgörelse
om dem. Det måste ligga före min tid.

Ola Karlsson: Jag vill börja med att anknyta till Birger Hagårds fråga.
Tyckte du ändå att Tony Hagström med det begränsade engagemang
som han hade som ordförande gjorde sig förtjänt av årsarvodet på
300 000 kr?

Allan Larsson: Om man i efterhand ser på hela bankkrisen kan man
fråga sig om någon enskild ledamot i någon enskild bankstyrelse
förtjänade sitt arvode.

Ola Karlsson: I protokollet från bolagsstämman den 25 april 1990 står
det under 15 §: På förslag av departementsrådet Gunnar Holmgren —

1994/95:KU30

Bilaga B 1

statens ombud — valdes till ledamöter av styrelsen för tiden intill dess
nästa ordinarie bolagsstämma hållits — — —. Sedan räknas det upp ett
antal namn. Uppräkningen börjar med Lillemor Arvidsson och slutar
med Björn Rosengren.

Vilka direktiv hade departementsrådet Gunnar Holmgren fått inför
denna bolagsstämma?

Allan Larsson: Inga andra än dem som framgår av besluten på stäm-
man.

Ola Karlsson: Så att det var på Allan Larssons uttryckliga direktiv som
dessa skulle väljas?

Allan Larsson: Det fanns inga anmärkningar från revisorerna eller
från Bankinspektionen. Det fanns inga anmärkningar eller önskemål
från de privata ägarna. Utifrån detta aktualiserades inte frågan om
någon ändring av sammansättningen.

Ola Karlsson: Man hade inte heller någon fundering kring de nya
ledamöternas kompetens eller vad de hade att tillföra banken?

Allan Larsson: Det var ju utomordentligt kompetenta personer när det
gäller en rad olika områden som fanns i den styrelsen och som fanns i
den som sedan kom till.

Ett av argumenten för representation i styrelserna har ju varit att
man representerar stora kundkategorier. Flera av representanterna
hade just den rollen. Det bedömdes i varje fali av bankens ledning och
av de privata ägarna som en tillgång i det skedet.

Ola Karlsson: Bankens ledning, är det detsamma som styrelsen eller är
det detsamma som ...?

Allan Larsson: Det är väl ett litet vidare begrepp. Ledningen brukar ju
omfatta mer än bara styrelseordföranden. Dit hör verkställande direk-
törer och andra. Det kan vara fråga om en direktion, som du kanske
känner till. Den frågan behöver vi kanske inte ägna så mycket tid åt
just nu.

Ola Karlsson: Nej, men det låter ju litet märkligt om bankens ledning
ansåg att bankens ledning var bra.

Allan Larsson: Om du drar sådana slutsatser har du nog missat en del
poäng i den här diskussionen.

Ola Karlsson: På samma bolagsstämma visade Rune Barnéus en bild
och sade bl.a. så här:

Litet karakteristik över det gångna året — stark utlåningsutveckling i
båda divisionerna och alltså ett bra räntenetto framför allt. Problemsi-
dan — fortfarande för stor kostnadstillväxt och kreditförluster som har
varit besvärande, framför allt utomlands.

På vilket vis återrapporterades bolagsstämmouttalanden och andra
diskussioner till departementet?

1994/95 :KU30

Bilaga B 1

Allan Larsson: Årsredovisningen är ju en offentlig handling. Det som
förekommer på ett börsnoterat företag skall vara tillgängligt, inte bara
för huvudägaren utan också för alla andra. Så det var väl offentligt
spritt.

Ola Karlsson: Men anförandena från bolagsstämman är inte återgivna i
årsredovisningen. Det är därför som jag frågar. Rune Barnéus höll ett
anförande på stämman och gav den här informationen. Återrapporte-
rades denna information till departementet?

Allan Larsson: Stämman är offentlig, så att det återgavs. Min erfaren-
het är att när verkställande direktörer uttalar sig vill de inte begränsa
sig till den krets som sitter och lyssnar, utan de vill ha sina uttalanden
utspridda mycket mer. Om allt detta kan man läsa i tidningar och
höra mycket om ute på stan.

Ola Karlsson: Departementets bild av vad som hände på bolagsstäm-
morna, rapporteringen av vad som sades på bolagsstämmorna, skaffade
man sig genom att gå ut på stan och genom att läsa tidningarna?

Allan Larsson: Är frågan seriös?

Ola Karlsson: Är det seriöst att fråga hur det hela återrapporterades till
departementet? Rapporterades det något över huvud taget?

Allan Larsson: Gunnar Holmgren var ju närvarande på stämman och
hade tillgång till all den dokumentation som fanns, och den finns
naturligtvis arkiverad i Finansdepartementet.

Ola Karlsson: Rapporterade Gunnar Holmgren till det ansvariga stats-
rådet?

Allan Larsson: Ja, att bolagsstämman hade genomförts. Jag hade tillfäl-
le att läsa det som jag behövde läsa.

Ola Karlsson: Vi kan alltså konstatera att all den information som
finns i bolagsstämmoprotokollen har kommit fram till det ansvariga
statsrådet?

Allan Larsson: Ja, det finns samlat utomordentligt väl i Finansdeparte-
mentet. Det är ingen hemlighet för vare sig mig eller allmänheten.

Ola Karlsson: Det är bra att veta att informationen har kommit fram
till det ansvariga statsrådet, dvs. att det har varit bekymmer med
kreditförluster och att det ansvariga statsrådet trots detta inte har
funderat över kompetensen hos styrelsen eller hur man skall förändra
styre lsesam mansä tt n i nge n.

Allan Larsson: Rapporteringen vid det tillfället var följande: Det fanns
bekymmer i kreditgivning som har skett utomlands. Det var uppenbart
att det var i den del som utgjordes av den gamla Nordbanken, dvs.
Upplandsbanken och Sundsvallsbanken.

Men bilden av bankens utveckling för 1990—1991 som redovisades
vid bolagsstämman gav inte indikationer på att banken skulle avvika
lönsamhetsmässigt från de övriga bankerna i någon anmärkningsvärd

1994/95:KU30

Bilaga B 1

grad. Av det skälet fanns det ingen anledning för KU att granska
huruvida finansministern hade gett sig in i företagets inre angelägenhe-
ter vid sidan av bolagsstämma och styrelse och vid sidan av de privata
ägarna. Jag har litet svårt att förstå den konstitutionella aspekten på
denna situation.

Ola Karlsson: Man hade inte kommit i gång i granskningen av gamla
Nordbankens eller gamla PKbankens krediter vid den tidpunkten, eller
nuvarande Nordbanken. Det torde vara PKbankens krediter som vålla-
de kreditförluster vid denna tidpunkt.

Allan Larsson: Jag undrar om du har läst på ordentligt.

I efterhand kan man säga att problemet var att det var två banker
som bjöd på Nordbanken, PKbanken och S-E-Banken. Det slutade
med att PKbanken kunde förvärva Nordbanken. Men det är alldeles
uppenbart att den var bemängd med mycket mer problem än vad som
hade redovisats vid köpet. Detta har i och för sig varit föremål för
mycket diskussioner, utredningar och funderingar. Men det var ganska
uppenbart att det fanns ett antal kontor i den gamla Nordbanken, där
mycket av kreditgivningen hade skett. Ett av de kontoren låg, som
bekant, på Drottninggatan.

Kurt Ove Johansson: Då är det inga fler frågor anmälda. Jag vill gärna
säga ett varmt tack till Allan Larsson för hans medverkan i dag och
hans beredvillighet att svara på alla de frågor som har ställts.

Jag hoppades när jag hälsade dig välkommen att din medverkan
skulle berika vår kunskap i dessa frågor, och du har i allra högsta grad
motsvarat de förväntningarna. Mycket tack!

Allan Larsson: Jag ber än en gång om ursäkt för att jag sade finansut-
skottet. Jag kommer aldrig att göra om det! Men jag är glad över att ni
har varit så intresserade över de finansiella frågorna.

1994/95:KU30

Bilaga B 1

Konstitutionsutskottet

1995-01-19

kl. 11.45-12.45

Offentlig utfrågning av förra statsrådet Kjell-Olof
Feldt angående utövande av statens ägande av
Nordbanken m.m.

Kurt Ove Johansson: Jag ber att få hälsa Kjell-Olof Feldt välkommen
till konstitutionsutskottet. Jag vet att din tid är begränsad i dag. Jag är
tacksam för att du har skjutit på ett sammanträde. Jag vill berätta för
utskottets ledamöter att Kjell-Olof Feldt bör kunna vara klar med sina
svar 12.30. Jag hoppas därför på att utskottets ledamöter är väldigt
konkreta när de ställer sina frågor.

Därmed skulle vi kunna börja. Jag ställer samma fråga till Kjell-Olof
Feldt som till Allan Larsson: Vill du inleda med några ord?

Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Börja med frågorna.

Widar Andersson: Herr ordförande! Jag såg ett reklaminslag i går på
TV 4. Den nuvarande ledningen för Nordbanken uttalade Nordban-
kens affärsidé. I reklaminslaget sade man att det var fråga om enkelhet,
tydlighet och ordning. Vi får hoppas att utfrågningen skall ge tydlighet
och ordning.

Jag har några frågor. Jag ställer dem på en gång, så att vi kan skynda
på.

Den första frågan gäller statens, dvs. PK-bankens, köp av Nordban-
ken. Kan du säga något om varför köpet var angeläget? Vad var
funderingarna, vilken var ägarstrategin bakom att PK-banken skulle
förvärva Nordbanken?

Den andra frågan gäller statens sätt att utöva sitt ägande. Anser du,
mot bakgrund av det vi nu vet, att det är ett bra sätt att utöva
ägarinflytande att regeringen godkänner ordförande i bankrörelser och
att regeringen utser ett antal ledamöter i bankernas huvudstyrelser?
Ger detta staten det lämpliga ägarinflytandet, utöver agerandet på
stämmorna?

Den tredje frågan gäller också ägandet. Anser du att statens ägande
borde vara mer reglerat och formellt än vad som nu gäller? Det
framhålls uttryckligen i lagstiftningen att det skall vara ett formlöst
ägande. Det är svårt att granska och utvärdera ett formlöst ägande,
såväl för KU som för allmänheten. Anser du att statens ägande borde
vara mer reglerat, formellt och genomlysbart? Hur skall det faktiskt gå
till?

Den fjärde och avslutande frågan till dig är följande. Mot bakgrund
av att du mot slutet av din period som finansminister tog politisk och
personlig strid för att försöka kyla ner en galopperande ekonomi, och
du hade inte många "supportrar" på den tiden, såg du med de insikter
du hade redan då den begynnande krisen i finans- och banksektorn?
Anser du att staten genom sitt ägande hade kunnat undvika eller

1994/95:KU30

Bilaga B 2

allvarligt lindra den oerhörda kris i finans- och banksektorn, som
ledde till att staten fick lämna garantiåtaganden på upp till 88 miljar-
der kronor?

Kjell-Olof Feldt: Jag skall be att få börja med frågan nummer två: sättet
att utöva ägande när det är staten som äger. Då måste man först fråga
sig varför staten ägde PK-banken.

Nu utgår jag från att utskottets ledamöter är förtrogna med PK-
bankens historia, så att jag inte behöver dra den.

När jag kom till Finansdepartementet 1982 uppstod frågan varför
staten, regeringen, skall äga PK-banken. Det enda motiv som fanns
tillgängligt från tidigare regeringar var, att det var ett sätt att skapa
ökad konkurrens på bankmarknaden — på ett ganska specifikt sätt.

Den svenska bankmarknaden var då — liksom den är i dag —
ganska klart uppdelad vad gäller kundkategorier och intresseinrikt-
ning. Vi har SE-Banken och Handelsbanken som är framför allt
riktade till näringslivet, de stora företagen. De har också en mycket
stor andel av de mindre och medelstora företagen. De är de två starkt
dominerande — framför allt SE-Banken — på den internationella
bankmarknaden med alla utrikesaffärer. Sparbankerna vänder sig
framför allt till hushåll, hemmamarknad, mindre företag och fastig-
hetsbelåning.

PK-banken dominerades på utlåningssidan av inriktningen på den
offentliga sektorn. Det var lån till kommunerna och till bostadssek-
torn. På den tiden hade bankerna stora statliga obiigationsportföljer sig
påtvingade av staten, via Riksbanken. Därmed var konkurrensfrågan:
Skulle PK-banken kunna ta upp något slags konkurrensstrid med de
två dominerande affärsbankerna, dvs. SE-Banken och Handelsbanken?
Statens syfte var i så fall att få en ökad konkurrens, ökade valmöjlighe-
ter för näringslivet, och därmed en bättre fungerande kreditmarknad.
Det var alltså filosofin.

Jag betraktade detta som i och för sig ett rimligt syfte för det statliga
ägandet, men jag menade att banken måste också få privata ägare. En
av de väsentliga förändringar som skedde i mitten av 8O-talet var att
PK-banken börsintroducerades och att det via nyemissioner, drygt
20 % av bankens aktiekapital, förvärvades privata ägare.

Därmed tyckte jag mig ha fått fastslaget en annan princip som borde
gälla för banken, nämligen att den skulle drivas som andra banker i
den meningen att den skulle vara lönsam, välskött men inte ha några
speciella närings- eller kreditpolitiska uppdrag. Jag ansåg inte att det
var rationellt eller grundlagsenligt att driva sådant via en statligt ägd
bank. Det skulle skötas via de organ som har riksdagens uppdrag att
göra det, dvs. Riksbanken och regeringen.

Widars fråga om att vi skulle ha ett speciellt inflytande över kredit-
politiken, eller kreditmarknaden, via styrelsen, föresvävade aldrig mig.
Inte heller att statens ägarroll i den meningen skulle vara annorlunda
än att det skulle vara ett konkurrenskraftigt bankföretag.

1994/95:KU30

Bilaga B 2

Mitt svar på frågan är följande: Statens inflytande över kreditpolitik
och kreditmarknad och bankernas sätt att fungera anser jag inte på
något rimligt sätt kan utövas via att utse styrelsen i en bank.

Att regeringen över huvud taget godkände en ordförande inom
bankväsendet var däremot mer en fråga om det förtroende som dessa
personer förutsattes äga i allmänhet. Banker har ju en speciell funk-
tion i samhället. De har fått statens tillstånd att utan säkerhet låna upp
stora mängder pengar och sedan låna ut dem igen. Egentligen — om
man uttrycker sig på ekonomernas sätt — har de därmed också
tillstånd att trycka pengar.

Detta gör bankerna till en speciell typ av institution i samhället som
bör ha speciellt stort förtroende hos allmänheten och hos statsmakter-
na. Däremot vill jag inte påstå, när jag ser tillbaka på detta, att denna
möjlighet till inflytande utövades på något särskilt aktivt sätt. Avsikten
var inte att vi skulle föreslå bankerna speciella personer. Vi godtog i
allmänhet de personer som fördes fram från bankernas styrelser.

Därmed tycker jag att jag har sagt något om den tredje frågan, dvs.
om statens ägande skulle vara mer reglerat eller mer formellt.

Det är möjligt att vi under loppet av 8O-talet själva upptäckte att det
sätt varpå staten, i det här fallet Finansdepartementet, utövade sitt
ägarinflytande var ganska sporadiskt, delvis godtyckligt. Det var inte
särskilt genomtänkt. Som jag har redogjort för vid ett annat tillfälle
inför konstitutionsutskottet skapade vi under slutet av 80-talet en
speciell enhet i departementet som mer professionellt skulle ägna sig åt
ägarfrågorna. Det handlade om lönsamhet, rationaliteten i de olika
bolagens beteende osv. Också andra bolag sorterade ju under Finansde-
partementet. Men när det gällde Nordbanken var det inte fråga om att
driva någon speciell typ av kreditpolitik i det sammanhanget.

Jag kan säga att det kan finnas anledning — jag tror att det har varit
uppe till diskussioner i utskottet tidigare — att formerna för statens
ägande ägnas ett visst intresse. Jag har tyckt mig kunnat se att man i
dag, i alla fall från Finansdepartementets sida, har bättre utformade
system, former och organisation, för sin ägarroll inom olika bolag. Jag
har suttit i två styrelser under Finansdepartementet — Nordbanken
och Vin & Sprit AB. Jag har kunnat se att ägarfunktionen utövas på
ett mer professionellt sätt.

PK-bankens köp av Nordbanken hade två syften. Det ena går tillba-
ka till det jag nämnde tidigare. PK-banken strävade då efter att öka sitt
engagemang i det enskilda näringslivet, dvs. över huvud taget fa företag
som kunder i banken, både som inlånings- och utlåningskunder.
Köpet av Nordbanken ansågs från den synpunkten vara en väsentlig
komplettering. Man köpte helt enkelt en väsentlig marknadsandel.
Den gamla Nordbanken hade en klar inriktning mot näringslivet. Det
andra motivet var geografiskt. Nordbanken hade en god marknadstäck-
ning i norra delen av Sverige, där PK-banken var ganska svagt repre-
senterad.

Sedan vet jag inte om Widar Andersson avsåg att jag också skall göra
en värdering av köpet. När jag sedan kom in i bankstyrelsen fick jag

1994/95:KU30

Bilaga B 2

en ganska god insyn i konsekvenserna av köpet för den samlade
banken. Jag kunde konstatera att det kanske inte var världens bästa
affär ur företagsekonomisk synpunkt.

Däremot om frågan gällde huruvida regeringen själv gjorde en
ingående värdering av Nordbanken är svaret: Nej, det gjordes inte. Vi
fick naturligtvis ingående redovisningar från PK-bankens ledning av
hur man värderade Nordbanken. Det material vi hade granskades av
det vi antog var sakkunniga personer. Men vi gjorde inte någon egen
utredning.

Slutligen: Vad hade staten kunnat göra för att minska omfattningen,
djupet, av den finansiella krisen i början på 90-talet? Mitt främsta svar
är att staten skulle ha ingripit långt tidigare mot överhettningen i den
svenska ekonomin och den höga inflationen. Det var i den miljön och
i det klimatet som den stora kreditexpansionen kunde fortgå och
framför allt att bedömningen av prisutvecklingen på fastighetsmarkna-
den blev sådan den blev.

Byggnadskostnaderna ökade med 20 % per år i slutet av 80-talet.
Det är klart att fastighetspriserna stiger i ungefär samma takt på redan
byggda fastigheter. För den som har satt sig in i hur bankerna fungerar
betyder detta att om priset på sålda fastigheter stiger med 20 %, har
värderingen av hela fastighetsbeståndet en benägenhet att stiga ungefär
lika mycket. Utrymmet för bankernas kreditgivning blir då enorm.
Även om bara en liten del av fastighetsbeståndet omsätts varje år,
värderas hela beståndet upp. Ett kreditutrymme på tiotals miljarder
kronor skapades varje år. Det var enligt min tolkning grundorsaken
till att kreditgivningen blev som den blev. När till slut inflationen
upphörde, inflationsförväntningarna vände, kom kraschen.

Ett förbiseende anser jag ändå att både tillsynsmyndigheterna och vi
från Finansdepartementets sida gjorde oss skyldiga till, nämligen att vi
inte i tid insåg att bankerna via finansbolagen kunde belåna fastigheter
genom kedjeaffärer långt utöver de värden som banklagen medgav.
Således hade de mycket sämre säkerheter för sin utlåning än vad som
formellt framgick av bankernas redovisning och balansräkning. Jag
kan bara beklaga att man inte insåg att denna lucka i lagstiftningen
fanns. Det gjorde ingen förrän det var för sent.

Widar Andersson: Herr ordförande! Bara ytterligare en fråga av mer
principiell natur. Det är den viktiga ansvarsfrågan.

Allan Larsson talade tidigare i dag under utfrågningen om en
informell samlingsregering. Han använde det begreppet när det gällde
statens sätt att försöka hantera bank- och finanskrisen. Vi har vid flera
tillfallen i konstitutionsutskottet och i den allmänna politiska diskus-
sionen kunnat se hur alla har gjort samma bedömningar. De flesta
politikerna, ekonomerna och journalisterna verkade bli lika överraska-
de av det som hände.

Anser du att den som råkade vara finansminister eller anvarig för
tillsynsmyndigheterna just när detta skedde, att denne i högre grad
borde tagit sitt ansvar och lämnat sin post — oavsett vilken ansvarspo-
sition det var fråga om?

1994/95: KU 30

Bilaga B 2

Kjell-Olof Feldt: Jag tycker att det är en mycket formell tolkning av
ansvaret. Men den kan inte alltid göras. Konstitutionen ställer vissa
krav på alla förtroendevalda och alla som har uppdrag i statens tjänst.

Det är egentligen uppdragsgivarens sak att avgöra hur formellt
ansvaret skall tolkas.

I realiteten är det naturligtvis många som har medverkat till krisen i
den svenska ekonomin i slutet av 80-talet, inklusive jag själv.

Ola Karlsson: Jag skulle vilja börja med att fråga hur ägarfrågorna
hanterades på departementet under din tid från 1988 och framåt. Vem
hade på departementet det formella ägaransvaret för PK- och Nordban-
ken?

Kjell-Olof Feldt: Här måste det klargöras att det var litet olika under
olika perioder.

Under perioden 1982—1985 var jag det enda statsrådet i Finansde-
partementet, och jag hade därmed både det formella och det reella
ansvaret. Sedan blev Bengt K Å Johansson statsråd med § 5-förordnan-
de i Finansdepartementet, som omfattade kreditpolitiken. Men det var
jag som skötte kontakterna med PK-bankens ledning. Det berodde på
att jag hade utformat den policy vi hade. Jag hade varit med om
privatiseringen av banken. Jag hade dessutom ingripit på ett visst sätt
gentemot bankens styrelse och bytt ut ordföranden. Jag bad Lars
Sandberg lämna posten som ordförande i PK-banken efter det att vissa
beslut hade fattats i styrelsen som jag inte ansåg vara förenliga med
bankens anseende. I stället utsågs Karl-Erik Persson till ordförande.

I och med att jag hade detta personliga ansvar för hur bankstyrelsen
såg ut, var det jag som hade de reella kontakterna med bankledningen
och bankens ordförande.

Ola Karlsson: Varför såg man inte till att det formella ansvaret koppla-
des samman med det reella ansvaret?

Kjell-Olof Feldt: Det formella ansvaret utövades på det sättet att Bengt
K A Johansson undertecknade regeringsbeslut, eller om det var depar-
tementsbeslut, varmed någon av departementets tjänstemän gick till
bolagsstämman.

Ola Karlsson: Men alla kontakter mellan bolaget och departementet
sköttes mellan dig och banken?

Kjell-Olof Feldt: Ja.

Ola Karlsson: Vilken rapportering gjorde Bengt K Å Johansson till dig
när han hade haft kontakter med banken?

Kjell-Olof Feldt: Jag kan inte ge något entydigt generellt svar på vilka
kontakter han hade med bankledningen och bankstyrelsen.

Ola Karlsson: Han var med på bolagsstämman 1988 och sade sig vara
där som statens ombud. Det framgår att statsrådet Bengt K Å Johans-
son uttryckte huvudägarens uppskattning av Karl-Erik Perssons och
Bertil Danielssons insatser i banken.

1994/95:K(J30

Bilaga B 2

Sedan är det bilagt en sådan uppskattning.

Förekom det inga andra kontakter enligt vad du vet?

Kjell-Olof Feldt: Vad jag vet gjorde det inte det.

Ola Karlsson: Bengt K Å Johansson rapporterade inget från banken
vid det tillfället, vad du kan minnas?

Kjell-Olof Feldt: Det är omöjligt för mig att säga. Det kan han mycket
väl ha gjort. Det är mycket möjligt att han kan ha haft ytterligare
samtal med antingen bankens chef eller styrelsens ordförande. Men jag
kan inte återge det nu.

Ola Karlsson: Var det Bengt K A Johansson som reellt utsåg ombuden
till stämmorna, eller var det även i det fallet du?

Kjell-Olof Feldt: Vem som voterade var en ganska ointressant fråga. I
och med att banken hade en dominerande ägare var det inte vid
bolagsstämman som eventuella förhållanden mellan ägaren och ban-
kens styrelse reglerades. Det skedde i annan form vid andra tillfällen
innan man gick till bolagsstämman. Det har gällt även under den
period jag har suttit i bankens styrelse och sett ägarens agerande. Det
sker inte vid bolagsstämman. Det sker vid direkta kontakter mellan
ägarrepresentanten och bankledningen/bankstyrelsen.

Vem som gick till bolagsstämman var inte viktigt. Där var det bara
att helt enkelt konstatera att en majoritet av aktierna var företrädda
och att bankstyrelsens policy skulle godkännas av ägaren. I annat fall
hade det inte blivit någon bolagsstämma. Då hade man fatt företa sig
något annat.

Ola Karlsson: De reella kontakterna vad gäller rekryteringen till styrel-
sen, synpunkter på årsredovisningen, årsberättelse och annat, hade
redan reglerats innan man skickade dit sitt ombud till bolagsstämman?
Alla reella kontakter låg utanför det formella ombudets uppgifter?

Kjell-Olof Feldt: Det kan man väl säga. Detta gällde alltså fram till
1989. Sedan har jag inte varit med i handlingen. Hur man gjorde från
1990 och framåt kan jag inte svara på.

Det viktiga vid bolagsstämman var att konstatera att om, först och
främst, verksamheten förlöpt någorlunda i enlighet med ägarens inten-
tioner och om banken var lönsam. Hade bankens balansräkning grans-
kats i behörig ordning och godkänts? Framför allt var det revisorerna
som skulle göra det. Hade någon andra anmärkningar framförts mot
bankens skötsel eller icke? Skulle staten ha någon utdelning?

När vi hade en privat ägarminoritet gällde det hur bankens aktier
hade gått på börsen och vilka förväntningar som fanns om avkastning
och utdelning på aktier. Det var det som diskuterades.

Ola Karlsson: Redovisades de här diskussionerna eller förde man and-
ra diskussioner om ägarrollen i regeringen i sin helhet eller med andra
statsråd?

1994/95 :KU30

Bilaga B 2

Kjell-Olof Feldt: I samband med större förändringar i banken — priva-
tiseringen, köpet av Nordbanken — är det klart att de frågorna
föredrogs i regeringen. Men jag gick inte dit varje gång och talade om
hur det gått.

Jag brukade träffa bankens ledning och styrelsens ordförande unge-
fär två gånger per år. Men jag hade ingen fortlöpande rapportering till
regeringen i övrigt om vad som sades vid de tillfällena, om det inte var
något speciellt som jag tyckte att regeringen behövde veta.

Ola Karlsson: I KU:s betänkande 1988/89:30 redovisades en utfrågning
med dig som ägde rum den 9 februari 1989. Du sade då: Vid den
omorganisation av Finansdepartementet som nu har ägt rum har vi
inrättat en särskild enhet som skall syssla med ägarfrågorna. Ännu har
inga beslut fattats, och det finns inga förslag om hur vi skulle kunna få
en fastare praxis och en klarare redovisning av hur umgänget skall
utformas mellan ägare, styrelse och verkställande direktörer i bolagen
eller vilken kompetens vi skall ha att granska bolagens verksamhet.

Fattades det efter det här datumet några beslut, och lades det fram
några förslag inom det här området?

Kjell-Olof Feldt: Inte så länge jag var kvar i Finansdepartementet. Jag
lämnade regeringen i februari 1990. Då hade, vad jag förstår, den här
processen inte löpt till sitt slut.

Ola Karlsson: Det innebär alltså att från februari 1989 till februari
1990 bedrev man inget arbete på att förändra ägarrollen inom Finans-
departementet?

Kjell-Olof Feldt: Det gjorde man säkert. Men jag hade ganska mycket
annat att syssla med under den tiden, så ärendet kom i varje fall inte
fram till mig.

Ola Karlsson: Därmed kan det ha varit något annat statsråd på Finans-
departementet som sysslade med det. Skedde det ingen återrapporter-
ing?

Kjell-Olof Feldt: Den som framför allt var intresserad av de här frågor-
na och hade en del kompetens var Erik Åsbrink, som då var statssek-
reterare. Sedan blev han biträdande finansminister. Jag skulle tro att
om någonting konkret positivt hände var det Erik Åsbrink som var
aktuell.

Ola Karlsson: Du tyckte inte att det mot den här bakgrunden var
märkligt att Erik Åsbrink, när han sedermera blev statsråd, inte fick
ha hand om ägarkontakterna och statens ägaransvar?

Kjell-Olof Feldt: Jag har inte ens vetat om att han inte hade det
ansvaret och har inte haft någon möjlighet att reagera på det.

Ola Karlsson: Vi fick just reda på det av Allan Larsson.

Jag skulle vilja fråga: Hur gick styrelserekryteringen till inför bolags-
stämmorna?

1994/95:KU30

Bilaga B 2

Kjell-Olof Feldt: Jag hade uppfattningen att den styrelse som fanns
1982, när jag kom till Finansdepartementet, behövde förändras. I och
med att bankens inriktning klarare skulle bli mot den privata markna-
den och det enskilda näringslivet talade jag med ordföranden och med
verkställande direktören i banken och sade att man borde leta efter
ledamöter som hade erfarenhet och förankring inom näringslivet. Det
stämde mycket väl överens med bankledningens uppfattning om hur
man själv ville arbeta. Det skedde successivt en viss förändring av
bankstyrelsens sammansättning. Förslagen på hur styrelsen skulle för-
nyas kom uteslutande från bankstyrelsens ordförande och verkställan-
de direktören. Rekryteringen sköttes av styrelsen, men förelädes rege-
ringen, ägaren.

Ola Karlsson: Vilka överväganden gjorde du när du fick dig namnen
förelagda? Gjorde du någon bedömning av kreditkompetens eller
allmän lämplighet? Varför accepterade du de här olika förslagen?

Kjell-Olof Feldt: Allmän lämplighet.

Ola Karlsson: Allmän lämplighet i en bankstyrelse, kredittekniskt eller
...?

Kjell-Olof Feldt: Nej, inte kredittekniskt. De som rekryterades var i
allmänhet direktörer, folk från näringslivet. Jag utgick från att deras
kompetens när det gällde att göra kreditvärderingar var utomordentligt
låg. Det var inte därför de rekryterades.

Ola Karlsson: Varför rekryterades då representanter för de fackliga
organisationerna? Var det ett sätt att förbättra deras försörjning?

Kjell-Olof Feldt: Nordbankens största kundkrets är LO:s och TCO:s
medlemmar. Det var en mycket självklar strävan, och det har det varit
under den tid jag har suttit i bankens styrelse, att hålla kontakt med
den stora kundkretsen. Det gör man bl.a. genom att rekrytera företrä-
dare för dem till bankens styrelse. Det är ett sätt alla företag arbetar
på, när man vill ha kontakt med sina kunder, att se till att man har
representanter för dem i styrelsen.

Ola Karlsson: Men möjligheten att göra kreditavvägningar och annat,
den kompetensen brydde inte du dig om att kontrollera att styrelsen
hade?

Kjell-Olof Feldt: Nej, men jag utgick från att banken var full med
kompetens att göra kreditbedömningar och kreditvärderingar.

Ola Karlsson: Men det är väl styrelsen som har ansvaret för kreditbe-
dömningen?

Kjell-Olof Feldt: Ja.

Ola Karlsson: Hur såg du till att man hade kompetens att klara
kreditbedömningen?

Kjell-Olof Feldt: Jag hade ingen särskild utbildning eller kurs för
ledamöterna i Nordbankens styrelse för att de skulle bli kreditvärdera-

1994/95:KU30

Bilaga B 2

re eller kreditbedömare. Jag har suttit i denna bankstyrelse själv utan
att ha den kompetensen. Det är en fråga om hur man bedömer
kompetensen hos dem som gör kreditvärderingar och kreditbedöm-
ningar, med vilket ansvar, vilken noggrannhet de arbetar med de
enskilda ärendena. Det är naturligtvis det omdöme man begär av
ledamöter i styrelsen, inte att de själva skall ha utfört den typen av
arbete. Det anser jag inte vara nödvändigt. Det kanske är en fördel om
flera har gjort det, men jag anser det inte nödvändigt.

Ola Karlsson: Det är uppenbarligen så att du har haft det reella
ansvaret att tillse att statens ombud på bolagsstämman föreslår en
styrelse som skall klara de här funktionerna.

Kjell-Olof Feldt: Alldeles riktigt.

Ola Karlsson: Tony Hagström har skrivit i ett PM: Vad gäller min egen
roll som styrelseordförande var det klart utsagt från min sida när jag
accepterade uppdraget, att min primära uppgift var att leda styrelse-
sammanträdena och engagera mig i övergripande frågor, typ Nordban-
kens relation till Posten. Härvidlag skilde sig min arbetssituation från
den hos mina kollegor.

Är det korrekt?

Kjell-Olof Feldt: Inte enligt min tolkning.

Man behöver nämligen inte ge ledamöterna i en bankstyrelse några
speciella uppgifter. Det regleras mycket entydigt och klart av lagen om
bankaktiebolag vilket ansvar en styrelseledamot och en styrelseordfö-
rande i en bankstyrelse har, och Tony Hagström fick av mig inga
reservationer eller undantag från det ansvar som han hade enligt lag.
Jag kunde heller inte ge honom något sådant undantag eller sådana
reservationer. Det skulle aldrig ha fallit mig in att ens antyda att något
sådant ägde rum. Han fick precis det ansvar som banklagen säger att
en styrelseordförande har och ingenting annat.

Ola Karlsson: Han gjorde inte själv några begränsningar?

Kjell-Olof Feldt: Inte inför mig.

Ola Karlsson: Om han hade gjort det, hade det påverkat din bedöm-
ning av honom som ordförande?

Kjell-Olof Feldt: Ja, givetvis. Det hade varit olagligt om vi som ägare
hade sagt: Jag tänker befria dig från vissa av banklagens krav. Det hade
jag inte kunnat göra helt enkelt.

Ola Karlsson: Det innebär att vi måste fundera på hur vi skall hantera
de uppgifter vi har fatt från Tony Hagström.

Kjell-Olof Feldt: Får jag göra ett tillägg. Det är möjligt att Tony
Hagström på något sätt avser sin arbetsbörda. Men det är någonting
helt annat. Det kan inte fria honom från det ansvar som banklagen
ådömer. Men jag har inte diskuterat Tony Hagströms arbetsbörda med

1994/95:KU30

Bilaga B 2

honom eller hur mycket tid han tänkte lägga ned på uppdraget som
ordförande i Nordbanken. Det är möjligt att det är det han avser med
det han skriver.

Ola Karlsson: Men han har inte uttryckt något om en begränsning av
sin arbetsbörda till dig?

Kjell-Olof Feldt: Nej, inte vad jag kan minnas.

När det gäller ansvarsfrågan är mitt svar entydigt. Det har inte ägt
rum.

Ola Karlsson: Otto Rydbeck skriver i en rapport till Finansdeparte-
mentet i oktober 1993 så här: För att kunna ta ställning till vad
aktieägarna rimligen kunnat förvänta sig av bankens styrelse måste
man bl.a. se på kompetensen hos de olika styrelseledamöterna. I ett
fall som det nu aktuella, där en aktieägare, staten, har varit helt
dominerande, kan antas att ett övervägande antal av styrelseledamöter-
na valts därför att de haft någon kunskap eller erfarenhet som huvud-
aktieägaren ansåg skulle behövas i styrelsen. Om huvudaktieägaren
skulle ha utsett en styrelse efter andra normer än lämpligheten att fatta
kreditbeslut och i övrigt leda en bank, kan dock med visst fog hävdas
att aktieägaren till viss del har sig själv att skylla för misstag som begås
i detta avseende.

Delar du denna uppfattning?

Kjell-Olof Feldt: Får jag göra en reflexion. Jag har många gånger hört
detta och hör det även här sägas att kvalificerade för styrelseposter i
banker skulle enbart vara personer som har egen erfarenhet och
kompetens vad gäller kreditprövning och beviljande av lån. Innebör-
den av detta är att de enda som kan rekryteras till bankstyrelse är
banktjänstemän, sådana som själva har varit kreditvärderare. Jag tycker
att det är en helt orimlig uppfattning att man skulle begränsa erfaren-
heter och bakgrund hos bankstyrelser på detta sätt. Man kan beklaga
att banker är så speciella och att rekryteringsbasen därmed blir så pass
konstig. Men jag kan inte se annat än att det är ett orimligt krav att
ställa på bankstyrelsen.

Ola Karlsson: Otto Rydbeck skriver vidare: Till styrelseordförande i
banken utsågs vid 1988 års ordinarie bolagsstämma dåvarande general-
direktören vid Televerket, Tony Hagström. Till ordförande i banken
valde aktieägarna således en person med lång och erkänd erfarenhet
som företagsledare och styrelseledamot. I sin egenskap av arbetsgivare
för Tony Hagström kan antas att huvudaktieägaren, staten, också var
väl medveten om att bankens nye ordförande endast skulle kunna ägna
en förhållandevis begränsad tid åt sitt styrelseuppdrag.

Delar du uppfattningen att det är rimligt att anta att uppdraget var
begränsat?

Kjell-Olof Feldt: Det var inte en heltidsarbetande ordförande, inte ens
en halvtidsarbetande ordförande, som utsågs. Det var jag medveten om.

1994/95:KU30

Bilaga B 2

3 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Men jag utgick också ifrån att Tony Hagström insåg att han var
tvungen att ägna uppdraget den tid det krävde. Det ingick i förutsätt-
ningarna.

Ola Karlsson: Hur mycket tid vill du uppskatta att det krävde?

Kjell-Olof Feldt: Det kan jag inte göra någon uppskattning av alls.

Ola Karlsson: Tycker du att det var rimligt för att motsvara årsarvodet
på 300 000 kr?

Kjell-Olof Feldt: Det kan jag inte bedöma. Jag var inte invecklad i
beslut om hans arvode. Det gjordes av styrelsen.

Ola Karlsson: Men totalsumman för styrelseersättningen fastställdes på
bolagsstämman; där hade väl statens ombud en uppfattning?

Kjell-Olof Feldt: Förslaget kom från styrelsen. Den avvägning man
gjorde måste rimligen ha skett mot bakgrund av hans arbetsinsats och
hans erfarenhet, som jag inte kunde ha någon uppfattning om.

Birgitta Hambraeus: Jag vet inte om jag uppfattade Kjell-Olof Feldt
rätt. Du antydde att det kunde vara grund lagstrid igt att lämna en del
instruktioner till bankens styrelse från ägarsidan. Vill du berätta vilken
grundlag och hur du menade?

Kjell-Olof Feldt: Det jag menar är att om jag skulle ha lämnat instruk-
tioner till ordföranden — om han nu ansåg att han hade svårt att fa
tiden att räcka till — som innebar att även hans ansvar i förhållande
till banklagen inskränktes, anser jag inte det skulle ha varit förenligt
med ett konstitutionellt beteende av en regeringsledamot.

Håkan Holmberg: Jag hade också tänkt ta upp Tony Hagströms syn på
sin roll. Nu har flera av frågorna ställts, så jag ställer bara två frågor
för att komplettera något eller kanske delvis fråga samma sak igen.

I ett brev som vi har fatt del av, som Tony Hagström har skickat
nyligen till Kurt Ove Johansson, skriver han så här: Det var självklart
för oss båda — alltså för dig och för honom — att ordförandeskapet i
PK-banken principiellt och praktiskt skilde sig från motsvarande be-
fattningar i SEB och SHB.

Jag undrar: Kan ordet "principiellt" tänkas syfta på något annat än
på ansvarsfrågorna? Det är min första fråga. Vi kan börja med den.

Kjell-Olof Feldt: Jag kan inte göra några tolkningar av Tony Hagströms
brev. Det måste han rimligen svara för själv. Men i praktiken var det
en skillnad. Övriga banker höll sig ibland med heltidsarbetande ordfö-
randen.

Håkan Holmberg: Min tolkning är i alla fall att han tycks ha uppfattat
att någon form av principiell skillnad har rått.

Du sade nyss att han inte till dig hade uttryckt någon föreställning
om begränsning av sin roll i relation till banklagen eller av sin
arbetsbörda. Jag har också sett här att han skriver: Vad gäller min egen

1994/95 :KU30

Bilaga B 2

roll som styrelseordförande var det klart utsagt från min sida när jag
accepterade uppdraget att min primära uppgift var att leda styrelsesam-
manträdena.

Jag vet inte om detta kan uppfattas som en skillnad i minnesbild.
Men jag undrar ändå om din bild är att Tony Hagström, när ni
diskuterade detta, refererade till vad han hade för avsikt med styrel-
seuppdraget? Har han då gett någon annan bild än precis att han avsåg
att följa det som var gängse i sådana här sammanhang?

Kjell-Olof Feldt: Nej, att leda styrelsens sammanträden är ordförandens
uppgift. Banker arbetar ofta med kreditutskott eller förberedande inför
styrelsesammanträdena. Om banken har organiserat sitt arbete på det
sättet att ordföranden deltar i det arbetet eller inte deltar regleras inte
av lagen och inte heller av uppdraget som ägaren ger. Uppgiften var
att leda styrelsens sammanträden. Det är vi helt ense om den formella
innebörden av.

Kenneth Kvist: Fanns det i regeringen någon sorts regelverk upprättat
för hur statens äganderoll skall utövas, eller är det någonting som bara
sker i en sorts muntlig tradition? Går det till så att man utser
människor som sedan sköter uppgifterna, och statens ansvar som ägare
finns inte närmare specifikt reglerat? Det är den ena saken.

Den andra saken hänför sig till Birgitta Hambraeus fråga, som väl
egentligen inte avsåg att Tony Hagström inte skulle bryta mot bankla-
gen. Det är ju helt klart. Där har Kjell-Olof Feldt givit ett entydigt
besked. Frågan gällde väl mer när man diskuterar om en statlig bank
skulle kunna påta sig andra uppgifter eller försöka spela en något
annorlunda roll än andra banker. Du sade i det sammanhanget att det
kanske också skulle strida mot lagar. Det skulle kanske vara intressant
om den frågan utvecklades.

En tredje sak som inte har berörts här var vi inne på litet med
Allan Larsson. Jag frågade honom litet om detta, men det kanske ännu
mer gäller ditt ansvar. En del i själva den här bankkrisen var naturligt-
vis avregleringen av finansmarknaden. Allan Larsson redovisade att det
fanns internationella erfarenheter, för det gick som en internationell
trend under 80-talet att man avreglerade finansmarknaderna. Erfaren-
heten från andra länder visade då att det ledde till olika former av
överspekulation som sedan skapade kristendenser och kriser inte en-
bart i Sverige.

Fanns det vid tiden för genomförandet av avregleringen sådana
informationer från utlandet? Såg ni också sådana risker när ni genom-
förde detta? Vilken beredskap fanns i regeringen för att agera i den
händelse att en avreglering skulle leda till en sådan här uppblåst
kreditbubbla som sedan skulle riskera att spricka? Fördes denna dis-
kussion eller var det någonting som man inte hade förutsett?

Kjell-Olof Feldt: Hur det går till nu i regeringen när man diskuterar
statens ägarroll kan jag inte uttala mig om. Jag tror att Kenneth Kvists
fråga bör besvaras med att några fasta former inte fanns under den tid
jag var med i regeringen. Varje statligt ägande behandlades utifrån de

1994/95:KU30

Bilaga B 2

förutsättningar som gällde. Banker var en sak, Systembolaget och Vin
& Sprit AB var en helt annan sak. För att inte tala om SSAB och
LKAB och de förslag, som sedan blev Procordia. Allt sköttes utifrån de
förutsättningar som rådde.

Det är klart att det var gemensam beredning när det gällde vår
policy. Framför allt när det handlade om pengar var Finansdeparte-
mentet invecklat i saken. Men, som jag tidigare sade, något regelverk
för detta fanns inte. Det var naturligtvis i hög grad det enskilda
statsrådets sak också när det gällde att utse styrelseledamöter och
styrelseordförande, även om en tillsättning av styrelseordförande alltid
drogs i regeringen, givetvis. Många statsråd drog också förändringar i
styrelserna. Alla gjorde det dock inte. Men några former som man kan
säga skapar ett regelverk fanns inte.

Statens sätt att använda sig av Nordbanken för kreditpolitiska syften
är en intressant fråga. Det jag menade var faktiskt följande: Jag har sett
att man från olika håll, inte minst inom denna riksdag, anser att staten
borde använda sig av Nordbanken för att pressa ned bankernas ränte-
marginaler, pressa ned utlåningsräntorna framför allt. Det kan staten
naturligtvis göra, men frågan är om inte staten i så fall skapar ett annat
problem för sig: Hur skall Nordbanken — om vi tar det fallet —
kunna arbeta med lägre räntemarginaler än andra banker? Jo, genom
att staten avstår från avkastning på sin investering, dvs. subventionerar
banken.

Då är vi inne på ett område där jag tror att EU t.ex. skulle ha
synpunkter. Om staten använde sitt ägande för att subventionera en
viss bank, för att den vägen konkurrera ut andra banker, minska deras
lönsamhet och drabba deras ägare, menar jag att vi har ett juridiskt
problem.

Avregleringen av kreditmarknaden är en lång och svår historia. Men
jag skall försöka göra beskrivningen kort. När kreditmarknadens avre-
glering började i slutet av 70-talet i Västeuropa var erfarenheterna
mycket blandade, så även i Nordamerika. 1 länder som Holland,
Tyskland, Österrike genomfördes avregleringen utan några som helst
problem. Medan det i USA, Storbritannien och Norge blev stora
problem. Ett land som genomförde avregleringen utan större konvul-
sioner var också Danmark. Det var alldeles klart, man ser mönstret, att
de länder som fick problem med avregleringen — en våldsam kreditex-
pansion, en överbelåning, framföra allt av fastigheter och andra lik-
nande tillgångar — var de länder som hade en lång inflationshistora
bakom sig: Storbritannien, USA, Norge och Sverige.

Det vi förutsåg var risken för att vi skulle hamna framför allt i
samma situation som Norge. Då fanns det vissa föreställningar om att
vi med en mer restriktiv penningpolitik, dvs. att den räntetrappa som
Riksbanken i Sverige konstruerade, skulle begränsa bankernas utlå-
ningskapacitet genom att det blev dyrare och dyrare ju mer de behöv-
de låna i Riksbanken.

Dessutom var det alldeles uppenbart att om vi inte kunde bryta
inflationsförväntningen, inflationsbeteendet, riskerade vi en kreditex-
pansion. Det som förutsågs var att en skärpning av finanspolitiken

1994/95:KU30

Bilaga B 2

måste ske, inte bara på grund av avregleringens tänkbara konsekven-
ser, utan för att Sveriges ekonomi över huvud taget var på väg mot ett
sammanbrott. Vi hade en våldsamt överhettad arbetsmarknad, en bygg-
marknad där byggnadskostnaderna steg med 20 % per år. Det var en
ohållbar situation. Det var det vi arbetade med. Det var det jag
misslyckades med. Det var därför jag avgick ur regeringen.

Kenneth Kvist: Tror du att det skulle vara möjligt eller tjänligt — ja,
för konstitutionsutskottets granskning skulle det vara tjänligt — att det
i praktiken fanns en allmän instruktion? För konstitutionsutskottet
vore det bra. Då kunde vi se huruvida instruktionen hade följts eller
inte. Det är värre när den inte finns. Skulle det vara värdefullt för
stadgan i regeringsarbetet och i regeringsutövandet? Det är en framtids-
inriktad fråga. Jag skulle vilja höra din personliga mening om detta.
Du har ju ändå lång erfarenhet.

Jag kan hålla med om att EU säkert bråkar om många saker. Men
det du säger om banken innebär egentligen att en statlig bank eller för
den delen ett statligt företag egentligen aldrig kan använda priset eller i
bankens fall utlåningsräntan som ett konkurrensmedel, för då skulle
EU anse det vara en subvention. Att avstå från en del av sin vinst för
att konkurrera med andra och i denna konkurrens påverka den
allmänna räntenivån är kanske inte riktigt att anse som en subvention.
Då skulle det alltså vara omöjligt för Nordbanken att konkurrera så
länge den är statligt ägd.

Kjell-Olof Feldt: Inte att konkurrera. Det här är problemet med alla
statligt ägda företag i alla länder. Vi har haft upprepade problem med
den amerikanska lagstiftningen. Dumpningsanklagelser framförs gång
på gång mot statligt ägda SSAB. Grundlöst, enligt vår mening. Men
beroende redan på att denna misstanke finns, att staten som i princip
kan avstå från att ha sina tillgångar någorlunda väl placerade —
kanske inte den svenska staten, men andra stater — kan tillåta sig en
långvarig subventionspolitik för att slå ut konkurrenter.

I den värld vi lever, för det här gäller inte bara EU, det gäller även
vårt tidigare frihandelsavtal med EG, det gäller vår anslutning till
GATT, skapar detta problem. Det är därför jag med tillfredsställelse ser
fram emot att Nordbanken nu i sin helhet kommer att privatiseras.
Staten råkar gång på gång ut för problem, om den, via andra vägar än
genom generell politik, försöker påverka en marknad. Gör man det
som ägare får man den här typen av misstankar. De behöver inte ens
vara grundade. Men misstanken finns där. Det brukar skapa problem.

Däremot skall jag vara mer tillmötesgående mot Kenneth när det
gäller den första frågan. Jag tycker alltså att fastare former för statens
sätt att utöva den formella ägarrollen hade varit mer tillfredsställande
än den vi hade. Det var också därför det här initiativet togs i slutet av
min tid i Finansdepartementet, för att i varje fall för det departemen-
tets del hitta bättre former, så att man efteråt på ett bättre sätt kunde
tillgodogöra sig hur ägarrollen skötts.

1994/95:KU30

Bilaga B 2

Peter Eriksson: Jag tyckte att diskussionen var intressant här på slutet.
Du säger att du mycket väl kände till de problem som kreditavregler-
ingen skapade i andra länder — USA, Norge, m.fl. — och att ni vidtog
en del åtgärder både i regeringen och i Riksbanken för att inte samma
sak skulle hända här.

Jag har två saker i det ämnet som jag skulle vilja fråga om: När
insåg du att samma sak ändå var på väg att hända i Sverige? Tog du
något som helst initiativ för att inte Nordbanken, den statliga banken,
skulle dras in på samma sätt som banksystemen och banker i Norge
eller USA?

Kjell-Olof Feldt: Man kan säga att vi 1986 hade en rejäl expansion av
bankernas utlåning. Men det tolkades av sakkunskapen, av Riksbanken
och av andra, som att en stor del av den grå kreditmarknaden, som ju
hade växt upp under regleringsperioden, hade flyttat in i banksystemet,
dvs. att krediterna hade tagits över av den ordinarie kreditmarknaden
och därmed blivit registrerade och synliga. Men när detta fortsatte
under 1987 gick inte längre den förklaringen att hävda med samma
kraft. Man hade uttömt den grå kreditmarknaden. Det var uppenbart
att motorn i det hela var fastighetsmarknadens expansion.

Det som då gjordes var att angripa överhettningen på fastighetsmark-
naden med en särskild skatt på lokaler i Stockholms- och Göteborgs-
området — det var ingen populär åtgärd — och att försöka dämpa
överhettningen på fastighetsmarknaden, hålla nere uppgången av fas-
tighetspriserna och därmed underlag till kreditexpansionen. Sedan
gjorde Riksbanken ett försök, som misslyckades, att få bankerna att på
frivillig väg hålla tillbaka utlåningen. Det misslyckades, inte därför att
bankerna var samarbetsovilliga utan därför att finansbolagen växte upp
i en oerhörd hastighet. Det fanns mängder av kreditbolag som kunde
erbjuda fästighetsbelåning. Egentligen var problemet den överlikviditet
som vi hade i ekonomin, vilket gjorde att stora företag satte upp egna
kreditaktiebolag — man kunde belåna allt vad man egentligen ville
belåna — för att hålla i gång expansionen.

För att stoppa det hela krävdes en allmän ekonomisk-politisk åt-
stramning och likviditetsindragning från marknaden för att begränsa
den här utvecklingen. Det arbetet bedrevs med större eller mindre
framgång fram till dess att det hela kraschade.

Peter Eriksson: Tog du — som ägare — några som helst initiativ för att
Nordbanken inte skulle dras in på samma sätt som många banker hade
gjort i USA och Norge?

Kjell-Olof Feldt: Vi kunde se hur Nordbanken följde ungefår samma
utveckling som övriga affärsbanker. När man nu har hela historien
klar för sig uppstår naturligtvis frågan: Hade det påverkat utvecklingen
om Nordbanken genom ägarens direktiv hade intagit mer restriktiv
hållning framför allt när det gäller fästighetsbelåning, som ju blev det
stora problemet? Det är möjligt, jag skall inte utesluta det. Jag har sagt
tidigare att det är möjligt att ett av de misstag som begicks under den
här perioden var att man inte hade tagit den egna banken under

1994/95:KU30

Bilaga B 2

speciell behandling och dragit ner dess verksamhet. Å andra sidan
hade vi när vi förde resonemangen — det var inte så att vi bortsåg från
möjligheten — att ta ställning till frågan om staten skulle använda sitt
ägande över Nordbanken för att begränsa dess möjligheter att konkur-
rera på marknaden, att avstå från de vinster som man trodde man
kunde göra på utlåningen, att tappa kunder helt enkelt. Sade man nej
till utlåning hade kunderna bara att gå till andra banker, kreditinstitut
och finansbolag för att få krediter. Så det var ingen lätt avvägning att
göra. Men i retroperspektivet kan man säga att man borde ha gjort
annorlunda.

Peter Eriksson: En mer aktiv ägarroll kunde ha spelat roll för både
Nordbanken och kreditsystemet i övrigt?

Kjell-Olof Feldt: Det kan inte uteslutas.

Peter Eriksson: Anser du att det vore rimligt att det även i dag fanns
möjligheter att gå in med ett mer aktivt ägarskap från svenska statens
sida för att minska det räntegap som vi har i dag?

Kjell-Olof Feldt: Jag fick den frågan tidigare och redogjorde för vilka
konsekvenser det kan fä. Det är en sak om staten begränsar sin
verksamhet på marknaden och är beredd att ta de förluster det innebär
genom att låna ut mindre pengar, en annan att ingripa i prisbildning
genom direktiv till bankens styrelse. Det kan fa helt andra konsekven-
ser för hela marknaden än om Nordbanken i ett annat skede hade
avstått från att ge vissa lån. Det är en helt annan fråga med helt andra
konsekvenser.

Peter Eriksson: Jag tänkte att du kanske har ändrat dig, för tidigare var
du mer negativ till ett aktivt ägarskap?

Kjell-Olof Feldt: Nu förstår jag inte vilket aktivt ägarskap du talar om.

Peter Eriksson: Du sade i början av utfrågningen att ett mer aktivt
ägarskap inte hade varit bra när det gäller svenska statens ägande av
Nordbanken tidigare under processen. Nu har du nyanserat det litet
och sagt att det kanske hade varit positivt i alla fall. Jag tänkte att du
eventuellt skulle kunna tänka dig att en mer aktiv ägarroll även i
dagsläget skulle kunna vara bra.

Kjell-Olof Feldt: Jag tror att ett missförstånd har uppstått. Som ägare
måste man efteråt fråga sig, när banken försatte sig i dessa oerhört
stora svårigheter och måste lösas ut med flera miljarder, vilka fel som
begicks. Det gäller ägaren lika väl som bankens styrelse inom ramen
för den lagstiftning som finns och de möjligheter som ägaren har att
agera.

Det enda jag kan se att ägaren hade kunnat göra hade varit att byta
ut bankledning och styrelse och hitta personer som hade varit beredda
att väsentligt minska bankens engagemang inom framför allt fastighets-
marknaden. Det hade varit en möjlig och legal väg att göra det. Man
kan alltid efteråt fråga: Hade det varit klokt att göra det, eller hade det

1994/95 :KU30

Bilaga B 2

varit oklokt? Konsekvensen var att banken hade lämnat över en stor
del av kreditmarknaden till övriga banker. Å andra sidan hade deras
situation varit ännu värre när kraschen kom än vad den blev.

Jerry Martinger: På bolagsstämman den 24 mars 1988, där departemen-
tet hade en representant närvarande, sade verkställande direktören
Bertil Danielsson i sitt anförande bl.a. följande: "Jag skall inte sticka
under stol med att resursuppbyggnaden har inneburit att risknivån
höjts för PK-banken. I jämförelse med de två andra storbankerna har
PK-banken haft en ogynnsam utveckling av löpande driftskostnader
både i absoluta tal och sett i relation till balansomslutningen."

Jag undrar om det inte vidtogs några åtgärder med anledning av vad
Bertil Danielsson sade.

Kjell-Olof Feldt: Det är en svår fråga för mig att svara på så här sex sju
år efteråt. Det skedde ju strukturella förändringar i PK-banken i och
med köpet av Nordbanken, som var avsett att rationalisera banken och
minska de driftskostnader som du nu talar om. Denna omstrukture-
ring av banken var nog ett utflöde av Danielssons konstaterande i det
läget, att banken hade en för liten lönsamhet i förhållande till sin
kostnadsmassa. Köpet av Nordbanken var ett försök att rätta till den
saken.

Jerry Martinger: Jag menade alltså att VD:n redan i mars 1988 konsta-
terat att läget för PK-banken var sämre än för de andra bankerna och
att risknivån samtidigt höjts. När man i ett sådant läge går in i ett köp
av Nordbanken är det naturligtvis farligt. Men jag åsyftar inte det läget,
utan jag menar att Kjell-Olof Feldt redan när Bertil Danielsson sade
detta på bolagsstämman borde ha reagerat. Fanns det inte någonting
som gjorde att man skulle ha reagerat tidigare? Det var detta min fråga
gällde.

Kjell-Olof Feldt: Om jag förstår Bertil Danielssons uttalande rätt avsåg
han bankens driftskostnader och de krav det ställde på förbättrad
lönsamhet och förbättrad effektivitet i banken. Han talade inte om
bankens låneportfölj, att den skulle vara det som orsakade bankens
kostnadsproblem. Det hade han i det skedet inte nämnt. Att banken
hade en kostnadsmassa som inte var gynnsam ledde fram till de
strukturförändringar som gjordes i och med köpet av Nordbanken.

Jerry Martinger: Han sade att risknivån hade höjts. Om banken har ett
läge som är sämre än de andra storbankernas, är det en situation som
man kanske borde titta på litet extra.

Kjell-Olof Feldt: Jag kan omöjligen gå tillbaka till läget 1988 och ange
exakt vad vi hade diskuterat inför bolagsstämman. Att Danielsson tog
upp den frågan berodde väl på att han var bekymrad över bankens
lönsamhet. Det är alldeles riktigt.

Ola Karlsson: Det är lätt att intrycket av en sådan här tillställning blir
att det är lätt att vara efterklok. Jag konstaterar ändå att man i en
proposition 1989/90:116, som lades fram den 15 februari 1990, skrev så

1994/95:KU30

Bilaga B 2

här om ägande i banker och andra kreditinstitut: "Flera remissinstan-
ser har ansett att en ägarreglering skulle rubba balansen mellan ägare
och ledning i bankerna. Inflytandet över bankens verksamhet kunde i
allt väsentligt komma att flyttas över på bankens ledning. Avsaknaden
av en möjlighet till ägaringripanden under en längre tid skulle kunna
konservera en inkompetent företagsledning till men inte endast för
lönsamheten och aktievärdet utan ytterst för bankens säkerhet och
sundhet."

Jag antar att man i regeringskretsen förde en diskussion om ägarffå-
gor. Ledde denna diskussion fram till någon fundering också vad
gällde Nordbanken —PK-banken?

Kjell-Olof Feldt: Jag kan inte erinra mig vad som föregick den proposi-
tionen. Det var i ett skede då jag var på väg att lämna regeringen. Det
som i Finansdepartementet sågs som den väg vi skulle följa för
Nordbanken var en successiv utförsäljning av banken. Jag vill påminna
om att ägarförhållandena i bankerna visade sig spela en ganska liten
roll för i vilken krissituation de sedan hamnade. Ta t.ex. Gotabanken,
sparbankerna och Nordbanken. Där hade vi tre helt olika banker: en
rent privatkapitalistisk, en där ägarförhållandena är svårare att bedöma
och en statsägd bank. Jag tror inte det finns tolkningar som visar att
ägarförhållandena skulle ha spelat en stor roll för den kreditkris som
bankerna hamnade i.

Ola Karlsson: Vad som föregick den propositionen var bl.a. att Kredit-
marknadskommittén hade kommit med sitt slutbetänkande med ägar-
bilden. Uppenbarligen måste det på departementet ha förts ganska
omfattande diskussioner om ägarffågan, om ägandet i kreditbolagen.
Jag kan bara konstatera att staten från 1988 och till början på 1990
intagit en relativt passiv ägarroll.

Kjell-Olof Feldt: Det har jag redan kommenterat.

Kurt Ove Johansson: Jag tackar Kjell-Olof Feldt för att ha medverkat
vid konstitutionsutskottets utfrågning.

1994/95 :KU30

Bilaga B 2

Konstitutionsutskottet

1995-01-19

Kl. 13.00—13.45

Offentlig utfrågning av förra statsrådet Anne Wibble
angående utövande av statens ägande av Nordbanken
m.m.

Kurt Ove Johansson: Vi hälsar Anne Wibble välkommen till utskottet.
Det är möjligt att vi inte kommer att vara lika stränga mot den
utfrågade som vi har varit under förmiddagen. Vi hoppas i alla fall att
Anne Wibble, precis som de andra, skall bidra till vårt kunskapsin-
hämtande. Anne Wibble har sagt att hon inte tänker hålla något
inledningsanförande. Vi går därför direkt in på frågorna.

Widar Andersson: Herr ordförande! Vi har betat oss fram från 1982 till
1991. Denna fråga har varit i konstitutionsutskottet många gånger och
många vändor. Många av frågorna både till Kjell-Olof Feldt och Allan
Larsson har därför varit inriktade på framtiden. Nu kan man se i
backspegeln. Det är lättare att dra slutsatser om hur saker och ting
borde ha gått till och vad man kan lära sig av detta. I den andan vill
jag ställa ett par tre frågor till Anne Wibble.

För det första undrar jag hur Anne Wibble ser på det statliga
ägandet. Jag blandar då inte in att en del av den förra regeringens
huvudinriktning var att sälja statliga företag, utan jag menar just hur
man ser på ägandet av Nordbanken. Kjell-Olof Feldt och Allan Lars-
son var inne på att de hade tagit vissa initiativ, dock icke fullbordade,
för att ge statens ägande mera fasta former. Det arbetet startades i
Finansdepartementet. Det skulle vara intressant att höra om Anne
Wibble skulle kunna säga någonting om det.

Anser du att staten blivit en mera aktiv och engagerad ägare under
den borgerliga regeringsperioden mellan 1991 och 1994? På vilket sätt
har det i så fall förändrats?

Den tredje frågan är mera generell och avser framtida bruk. Hur
anser du att staten — regering och riksdag — borde ha förutsett den
kris som uppkom i bank- och finanssektorn? Anser du i så fall att
regeringen borde ha vidtagit andra åtgärder än vad som nu skedde?

Anne Wibble: Det var ganska omfångsrika frågor, framför allt den
sistnämnda. Jag börjar med den första, hur jag ser på det statliga
ägandet.

Jag har sedan gammalt på mera principiella grunder uppfattningen
att staten inte är någon lämplig ägare till företag som verkar på en
konkurrensutsatt marknad. Det hänger samman med att jag tror att det
är svårt för staten att vara en aktiv och engagerad ägare, eftersom
staten också har ansvaret för regelsystemet och hur marknaden i sig
fungerar Det är svårt att hålla isär de rollerna. Det är det som ligger
bakom att jag, bl.a. i den proposition jag lade fram bara tre dagar efter
det att jag tillträdde som finansminister, begärde ett bemyndigande hos

1994/95 :KU30

Bilaga B 3

regeringen att sälja Nordbanken. Innehållet i propositionen var fram-
arbetat under den tidigare regeringen, men jag gjorde just det tillägget.
Jag fick också ett sådant bemyndigande. Det grundades på detta princi-
piella förord för privat ägande. Jag tror att det är en nackdel för i detta
fall banken, och även mera allmänt för statliga företag, att ha en ägare
som har svårigheter att, på grund av risken för sammanblandning, vara
aktiv och utöva ett engagerat ägande.

Min allmänna uppfattning är nog att man, snarare än att lägga ner
mycket tid och möda på att försöka utveckla och hålla isär dessa två
roller, bör renodla dem, så att staten sätter upp ramar och villkor. De
företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad bör ha andra
ägare än staten.

Widar Andersson vill också veta om staten har blivit en mera aktiv
ägare och i så fall hur. Staten äger i dag ganska många företag och
gjorde det även tidigare. Om man har den uppfattning som jag har, av
principiella skäl, kan man ändå inte omedelbart göra sig av med dem.
Man får försöka att planmässigt förändra ägarformen, på ett sätt som
marknaden tål. Under tiden måste staten försöka vara en bra ägare till
de företag som av olika skäl har kommit i statlig ägo.

Allmänt sett var det regeringens ambition att få bra personer till
styrelserna för de statliga bolagen. Jag svarade bara för ett fåtal av de
statligt ägda företagen, framför allt Nordbanken. Det tror jag har
ganska stor betydelse kortsiktigt, i avvaktan på att man kan få privat
ägande, som jag föredrar. Även detta är ett långsiktigt arbete. Det
handlar om att se till att styrelse och inte minst styrelseordföranden
har både kompetens och integritet.

Slutligen frågade Widar Andersson om regeringen och andra borde
ha förutsett den kris som skulle komma i den finansiella sektorn. Det
tror jag är en fråga som kommer att diskuteras under mycket lång tid.
Det är alldeles uppenbart att man nu, när man ser tillbaka, kan se
ganska många signaler på en begynnande kris, tidigare än vad det
kunnat synas under själva skedet. Det är alltid lättare att se tillbaka än
att uppfatta saker som pågår. Det är möjligt att man kan lasta både
regering och andra för att vi inte tillräckligt noga tittade på erfarenhe-
ter från USA och Norge som skulle gjort det möjligt att upptäcka
krissymptom kanske redan i slutet av 1980-talet. Jag vill dock inte lasta
någon då ansvarig regeringsledamot för detta. Jag tror att det var lika
svårt för alla att upptäcka problemen. Det väsentliga nu är att vi drar
lärdom av detta, så att man inte glömmer bort, som man gjorde med
krisen på 20-talet. Den glömdes bort inför de problem som vi har haft
nu, under slutet på 80-talet och början av 90-talet. Till den änden är
undersökningar, samtal och diskussioner och lärdomar som sätts på
pränt av stor betydelse.

Widar Andersson: Jag vill ställa två följdfrågor. Det var just det som
Anne Wibble sade som jag hade i bakhuvudet när jag ställde frågan om
hon ansåg att det fanns någonting man borde ha gjort. Det kommer att
bli fler kriser. När och på vilket sätt vet vi inte, men de kommer.
Oavsett ideologisk utgångspunkt är staten via olika departement ägare

1994/95:KU30

Bilaga B 3

till en hel del företag. På vilket sätt menar du, Anne Wibble, att staten,
under den tid du var ansvarigt statsråd, har dragit erfarenhet av den då
pågående krisen, som du kan se har satt några spår i statens sätt att
bete sig som ägare? Det Anne Wibble pekade på var att man utser
styrelseledamöter. Vad jag förstår menar Anne Wibble att hon som
ansvarigt statsråd utsåg andra styrelseledamöter än den tidigare rege-
ringen gjorde. Kan du beskriva, i sammanfattning, skillnaden mellan
den utnämningsfilosofi som den regering du ingick i tillämpade, om
det nu fanns någon, och den som den förra socialdemokratiska rege-
ringen hade?

Anne Wibble: Jag utsåg personligen ytterst få, om ens några styrelsele-
damöter, eftersom jag ägde Nordbanken fram till januari 1993. Det var
en ganska kort period. Filosofin om ägare, hur man styr företag, gäller
inte bara Nordbanken utan alla de företag som staten råkar ha. Jag
upplever det som att vi i regeringen försökte genomförde ett skifte till
mera kompetens och erfarenhet i styrelsesammansättningen. Det var
alltid svårt att avgöra. Jag vill inte peka ut några individer. Detta var
åtminstone vår ambition. Jag tror inte att jag själv har fattat några
sådana beslut, eftersom mitt ägande var mycket begränsat. De andra
företagen låg under andra departement.

Ola Karlsson: Jag skulle vilja börja med att fråga hur ägarfrågorna
hanterades i departementet under Anne Wibbles tid som ansvarigt
statsråd. Vem hade det formella ansvaret? Var låg frågorna?

Anne Wibble: Det formella ansvaret för de företag som fanns inom
den finansiella sektorn låg hos mig. Det var Nordbanken som var det
stora företaget, men det fanns också några andra, t.ex. Företagskapital
AB och Industrikredit AB. Sedan låg andra företag under Näringsde-
partementet. Mest av praktiska skäl flyttade vi i januari 1993 ägaran-
svaret för de finansiella företagen till det statsråd som hade ansvaret för
den finansiella sektorn över huvud taget, nämligen Bo Lundgren.

Vad gäller just ägarfunktionen och dess utövande satte vi i gång eller
möjligen intensifierade samarbetet mellan de departement under vilka
det fanns eller finns statliga företag, för att precisera eller beskriva en
ägarfilosofi. Det var inte så värst mycket gjort i det arbetet, men det
hade ändå börjat tidigare. Vi tillsatte t.ex. en grupp som gick under
benämningen Ägargruppen, som bestod av representanter både för
Finansdepartementet, Näringsdepartementet och Kommunikationsde-
partementet i första hand, för att få en mera enhetlig ägarfilosofi för
dessa olika företag. Det arbetet hoppas jag fortskrider nu.

Ola Karlsson: Hur såg den ägarfilosofi ut som man kom fram till?

Anne Wibble: Detta är en principiellt ganska betydelsefull fråga. Det
arbetet påbörjades och fortskred, men det behöver fortfarande utveck-
las. Det blev inte någon Srdig lista på principer. Det var en diskus-
sion. Det är viktigt att komma ihåg att det kan vara litet olika faktorer
som är betydelsefulla för utövandet av statens ägarroll för olika typer
av företag. I olika företag kan man ha sig ålagt genom riksdagsbeslut

1994/95:KU30

Bilaga B 3

osv. att i större eller mindre grad ta hänsyn till andra än kommersiella
förutsättningar. Man kan t.ex vilja ta regionala hänsyn. Det påverkar
naturligtvis det praktiska utövandet av ägarrollen.

Ola Karlsson: Kan du peka på några konkreta åtgärder som du vidtog
för att förändra ägarrollen i Nordbanken?

Anne Wibble: Det första konkreta var att skaffa ett bemyndigande från
riksdagen att sälja banken.

Ola Karlsson: Men nu såldes inte Nordbanken. Den ligger fortfarande
kvar. Ägandet har fortsatt att hanteras av staten. Hur har man hanterat
frågorna? Har ägarrollen förändrats under din tid som statsråd?

Anne Wibble: Ägarrollen i fråga om Nordbanken handlade kolossalt
mycket om att undvika en sådan kollaps i företaget så att det skulle
dra med sig mycket stora problem för hela det finansiella systemet och
betalningssystemet i Sverige. Det ställer speciella krav på hur finansiel-
la företag fungerar. Där var det inte möjligt att avstå från att ta
ägaransvar och tillskjuta kapital, som vi gjorde vid flera tillfällen. Det
är riksdagen alltför väl medveten om. Det fanns inte en praktisk
möjlighet att avstå från detta, vilket det kunde ha varit om det hade
handlat om företag av annat slag än mycket stora företag inom den
finansiella sektorn. Det var det jag menade när jag sade att förutsätt-
ningarna är olika i olika typer av företag som verkar på olika markna-
der.

Ola Karlsson: Diskuterades ägarrollen eller ägarfunktionen i regering-
en i dess helhet under din period som statsråd?

Anne Wibble: Regeringen diskuterade vid flera tillfällen insatser i det
finansiella systemet. Det är klart att i samband med detta uppkom
frågan om det spelar någon roll, och i så fall hur, att staten är ägare
till ett av dessa företag. Det hade också en praktisk betydelse vad gäller
en annan bank där staten inte var ägare från början men blev det,
nämligen Gota Bank.

Ola Karlsson: Vilken strategi hade du vad gäller styrelserekryteringen?
Du var ändå ansvarigt statsråd för två av bolagsstämmorna under
perioden.

Anne Wibble: Den strategi som både jag och övriga ledamöter i
regeringen hade för styrelsesammansättning i företag av alla möjliga
slag var naturligtvis att ha en kompetent styrelse. Staten utövar sin
ägarroll på bolagsstämman. Bolagsstämman väljer styrelse. Det är sty-
relsen som sköter den praktiska verksamheten i företaget. Det är
oerhört väsentligt att styrelsen är kompetent och har integritet och
över huvud taget är lämpad att sköta detta företag. Det var den typen
av kriterier som jag och andra ansåg vara tyngst vägande.

1994/95:KU30

Bilaga B 3

Ola Karlsson: Hur och av vem prövades kompetensen på departemen-
tet?

Anne Wibble: Det fanns — jag utgår från att det finns fortfarande —
en tjänstemannauppdelning, så att vissa tjänstemän sköter vissa frågor
och andra tjänstemän sköter andra frågor. De tjänstemän som hade att
sköta ägarfrågorna och de som hade att hantera det finansiella systemet
över huvud taget och kunde tänkas bidra med kunskap om vilken
sorts egenskaper som är viktiga för att kunna sköta företag inom denna
sektor, samrådde naturligtvis. Det fördes diskussioner med departe-
mentsledningen för att komma fram till bra förslag, på samma sätt som
vid alla andra diskussioner om hur man utser personer till uppdrag.

Ola Karlsson: Vad var skälet till att man valde att inte ha någon egen
representation från departementet i bankledningen eller bankstyrelsen?

Anne Wibble: Min uppfattning är att detta i sig har mindre betydelse.
Jag tycker att den stärks av händelseförloppet. När jag tillträdde som
finansminister hade vi en regel som sade att staten skall godkänna
ordförande i bankstyrelser, en regel som vi avskaffade. Det innebar
någon sorts informellt samråd. Såvitt jag har förstått har detta förfaran-
de inte på något sätt haft effekt på huruvida olika företag, med olika
styrelseordförande som alla blivit godkänta, har lyckats bra eller dåligt.
Det förefaller mig som om den sortens inflytande är relativt ointres-
sant. Det väsentliga är hur hela styrelsen fungerar.

Håkan Holmberg: En fråga som har varit uppe förut är ordförandens
roll i en statlig bank. Man kan möjligen fundera över statliga företag
över huvud taget. Det har framkommit att Tony Hagström på sin tid
tycks ha haft uppfattningen att ordförandeskapet i PK-banken både
praktiskt och principiellt skilde sig från ordförandeskapet i en privat-
ägd bank. Kan du se någon grund för en sådan uppfattning? Hur ser
du på ordförandens roll i ett företag som PK-banken?

Anne Wibble: Min uppfattning är att ordföranden har en mycket
betydelsefull roll i en styrelse, vilken styrelse det än är. Genom att ta
på sig ett uppdrag som ordförande i en styrelse, i synnerhet i en stor
statligt ägd bank, tar man ett viktigt ansvar och måste därmed vara
beredd att avsätta framför allt tid och kompetens för att engagera sig i
verksamheten.

Håkan Holmberg: Tony Hagström har beskrivit sin egen roll som att
den i första hand var att leda styrelsesammanträden och inte ha någon
operativ roll. Man kan få intrycket att han försökte begränsa sina
funktioner utöver vad som är normalt. Sedan kan man diskutera om
det är rätt eller inte. Ar det ett rimligt sätt att beskriva ordförandens
roll som "att leda styrelsesammanträden och ha viss kontakt med
Finansdepartementet i ägarfrågor, men i övrigt inte ha en operativ
roll"?

Anne Wibble: Om man åtar sig att vara ordförande i en styrelse för en
bank, har man ett större ansvar än att leda styrelsesammanträdena. Ett
väsentligt större ansvar, skulle jag vilja säga.

1994/95:KU3O

Bilaga B 3

Kenneth Kvist: Det är välbekant att Anne Wibble tycker att staten inte
är någon lämplig ägare. Under den borgerliga regeringen var det inte
bara så att det statliga ägandet inte avvecklades. Staten blev dessutom
helägare 1992. Innebär det att den borgerliga regeringens filosofi var
att statligt ägande är olämpligt, men om det blir problem är det
lämpligt?

Vi hade en diskussion här tidigare om formerna för att utöva detta
olämpliga statliga ägande. Utarbetade ni några mera fasta former för
detta ägande? Den socialdemokratiska regeringen som föregick er hade
uppenbarligen inte särskilt fasta former för detta. Det var ganska
informellt, med utseende av representanter till bolagsstämmor osv. Ni
fortsatte, såvitt jag förstår, i ungefär samma fotspår.

Vi fick också en intressant uppgift som jag inte hade noterat själv
tidigare. Allan Larsson påstod att det fanns tankar inom den socialde-
mokratiska regeringen och att ett beredningsarbete hade börjat för att
det statliga ägandet skulle ske i någon form av holdingbolag. Därmed
skulle inte utövas någon sorts ministerägande, eftersom det skapade
vissa problem, menade han. Men du offrar inget åt den tanken, Anne
Wibble, utan säger, rått och frankt, "jag ägde Nordbanken bara till i
början av 1993". När ni inte kunde privatisera reellt, privatiserade ni i
alla fall på det mera privata planet inom regeringskretsen! För att
återgå till allvaret: Den borgerliga regeringen såg alltså ägandet av
statliga företag som att det var "ministerns personliga ansvar". Du sade
också "mitt ägande var begränsat i tiden". Man väljer inte orden utan
tanke.

Anne Wibble: Jag börjar med det sistnämnda. Det var litet spetsfun-
digt. För att förbereda mig inför denna utfrågning har jag läst igenom
de två propositioner om Nordbanken som jag avlämnade under min
tid som ägaransvarig. De är skrivna på sedvanlig regeringsprosa, i
jagform. Jag skall gärna erkänna att jag inte varje dag upplevde mig
själv som personlig ägare till en jättestor bank. Det var snarare så att
detta var ett utflöde av sättet att skriva propositioner.

Att utöva ägandet genom holdingbolag tycker inte jag är särskilt
lämpligt. Bildandet av Fortia skedde före regeringsskiftet. Jag var rädd
att det skulle cementera en som jag menar i grunden mindre lyckad
form av ägande av företag som verkar på en vanlig marknad. Därför
var denna tanke på holdingbolag inte ett steg framåt utan snarare ett
steg bakåt.

Kenneth Kvist tog också upp detta med fastare former för ägandet.
Tyvärr, inte bara för mig utan för oss alla och alla svenska medborga-
re, förekom alldeles för många kontakter mellan framför allt Nordban-
ken och departementet. De föranleddes av problem.

Det var ju så att kreditförlusterna blev större och större, och det
blev svårare och svårare att klara saker och ting. Detta föranledde
naturligtvis många kontakter mellan företaget Nordbanken och depar-
tementet. Jag skulle gärna ha sett att det varit färre sådana, om

1994/95:KU30

Bilaga B 3

problemen därmed hade varit färre. Det innebar också att det i fallet
Nordbanken knappast fanns skäl för mig att utveckla några speciella,
fasta former, då det förekom rätt mycket kontakter av annat slag.

Den första frågan var om det är lämpligt för staten att vara helägare
bara när det gäller problemföretag. Jag förmodar att du syftar på
propositionen som kom i maj 1992, där det krävdes en betydande
omstrukturering, avlyft av problemkrediter, bildandet av Securum och
kapitaltillskott av olika slag till Nordbanken. Det fanns då ett mindre
antal icke-statliga aktieägare i banken. Jag menade att det var praktiskt
enklare att genomföra den mycket betydande omstrukturering och de
värdeförändringar som skulle följa av detta med staten som ensam
ägare, snarare än med en ganska liten privat minoritetsandel. Det var
skälet till att staten vid det tillfället köpte ut de privata ägarna.

Samtidigt fanns det även i den propositionen en begäran om bemyn-
digande från riksdagen att när så befanns lämpligt sälja både Nordban-
ken och det nybildade Securum, som skötte och fortfarande sköter
problemkrediterna.

Kenneth Kvist: Det du sade nyss tolkar jag så att ni köpte ut de privata
ägarna därför att det behövde göras en betydande omstrukturering.
Men hur bestämdes köpeskillingen? Hur såg den ut? Här var det ett
företag som, milt sagt, var fallfärdigt vid den tidpunkten. Vad kunde
marknadsvärdet på minoritetsägarens andel vara? Det kunde väl knap-
past vara större än en krona i det läget. Var det så att man köpte ut de
privata ägarna för att hålla dem skadeslösa? Sedan fick staten och
skattebetalarna ta hela ansvaret, och därmed slapp minoritetsägarna
ifrån sin del av ansvaret.

Det var en annan sak som sades här på förmiddagaen som förvånade
mig litet. Allan Larsson gjorde gällande att det fanns en sorts informell
samregering i samband med finanskrisen och förhållandena inom
bankvärlden. Var det så att det förekom kontakter mellan den borger-
liga regeringen och den socialdemokratiska oppositionen av informell
karaktär och att det fattades beslut som hade giltighet för bankkrisen i
allmänhet och Nordbanken i synnerhet som låg vid sidan om vanliga,
etablerade beslutsfora? Hur såg denna informella regering ut? Eller var
det bara vanliga samtal som fördes, som sedan resulterade i saker som
förelädes riksdagen?

Anne Wibble: Den första frågan gällde köpeskillingen vid tillfället i
maj 1992. Det var mycket svårt att avgöra värdet, och det föranledde
mycket tänkande och många diskussioner. Man skall komma ihåg att
det var så att ett antal privata ägare hade tecknat aktier så sent som i
december 1991 och hade deltagit i den nyemission som då skedde. Det
är naturligtvis riktigt att värdet på banken i maj-juni 1992 var mycket
begränsat, om ens något. Det kunde finnas skäl att säga att man skulle
köpa ut dem till noll.

Icke desto mindre hade staten gått ut med ett prospekt, garanterat
och skrivit alla möjliga saker om den bedömning som man då gjorde
från både regering och riksdag om utsikterna i Nordbanken, och ett
visst pris hade betalats av de privata minoritetsägarna bara fem måna-

1994/95:KU30

Bilaga B 3

der tidigare. Jag landade på slutsatsen att det var rimligt att köpa
tillbaka deras andel för i stort sett samma pris. Det betyder att
riksdagen, som godkände denna hantering, avsatte ungefär 2 miljarder
kronor för detta. Men priset var alltså i stort sett detsamma som i
december 1991.

Den andra frågan gällde informellt samregerande. Det är alldeles
korrekt att det förekom efter krishanteringen hösten 1992, alltså i
samband med kronförsvaret och senare kronans fal i. En av de överens-
kommelser som ingicks mellan regeringen och den dåvarande socialde-
mokratiska oppositionen var att vi skulle försöka vara överens om
hanteringen av problemen i den finansiella sektorn. Jag tror att det var
av mycket stor betydelse för Sverige att denna överenskommelse kunde
nås. Det innebar att det därefter, vid utarbetandet av propositioner om
åtgärder i det finansiella systemet och redovisningar m.m., skedde ett
betydande samråd med den socialdemokratiska oppositionen.

Om frågan syftade på tiden före detta — jag är oklar om huruvida
det gällde fram till regeringsskiftet — skedde inte något sådant samråd,
i varje fail inte där jag var involverad. Under själva regeringsskiftespe-
rioden, dvs. efter valet i september 1991 och fram till regeringsskiftet,
skedde ett betydande samråd, som jag har rapporterat om till konstitu-
tionsutskottet vid tidigare tillfälle. Jag och några andra fick informa-
tion från den avgående regeringens sida.

Kenneth Kvist: Det du säger vad avser köpeskilling osv. innebär alltså,
att när du tillträdde som finansminister trodde inte ägaren att krisen i
Nordbanken var särskilt djup. Man godkände ju då marknadsföringen
av en nyemission, som förespeglade de tänkta köparna att detta skulle
vara en investering som var värd att göra. Är det så jag skall tolka det
du säger? Ni trodde inte att krisen var så djup och därför lät ni
marknadsavdelningen, eller vem det var, marknadsföra en nyemission
under vissa förespeglingar om att detta skulle vara en bra placering. På
grund av att ni sedan insåg att det kanske var att lova litet för mycket
kände ni er moraliskt skyldiga mot dem som hade köpt aktierna när
dessa behövde lösas ut. Eftersom företaget måste omstruktureras var ni
tvungna att betala ut vad de hade gett för att de inte skulle göra någon
förlust.

Anne Wibble: Det är alldeles riktigt att min och alla andras bedöm-
ning av finanskrisens effekter i oktober 1991 inte överensstämde med
det som senare kom att ske. Jag har inte träffat på någon bedömare av
den svenska finansiella krisen som redan i oktober 1991 förutsåg det
som skulle komma att ske. Den allmänna bedömningen då var att
problemen var lokaliserade nästan enbart till Nordbanken.

Kenneth Kvist: Min fråga var: Ansåg ni i början av regeringsperioden, i
oktober-november, att Nordbankens kris var väldigt djup?

Anne Wibble: Jag gjorde den bedömningen, som jag redovisade i en
proposition till riksdagen — och riksdagen instämde i denna bedöm-
ning — att de förslag om kapitaltillskott och annat som lagts fram och
beslutats hösten 1991 skulle vara till fyllest. Annars hade vi föreslagit
4 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

1994/95:KU30

Bilaga B 3

något annat. Det visade sig sedermera icke vara så, utan jag kom
tillbaka till riksdagen med ytterligare förslag för Nordbanken. Vi
återkom från regeringens sida också i fråga om andra banker, som
Sparbanken och Gota Bank. Som alla vet, var det rätt mycket diskus-
sioner även om andra delar av det finansiella systemet.

Peter Eriksson: En huvudfråga som vi har diskuterat i dag handlar om
staten som ägare: vilket ägaransvar staten har och om staten har varit
alltför passiv när det gäller att ta ägaransvaret under de här åren. Du
gav här uttryck för att du ansåg att det är ett stort problem för staten
och statliga bolag att staten har svårigheter att ta ett ordenligt, ett aktivt
ägaransvar.

När det nu ganska snart visade sig att det inte var möjligt att sälja
Nordbanken, som du hade planerat, och att ni i stället fick ett större
ägarinflytande, borde det inte då ha varit naturligt att söka finna
former för ett mer aktivt ägaransvar, än att bara inskränka sig till att
föreslå styrelseledamöter, om man nu såg det här som en mycket viktig
fråga?

Anne Wibble: Som jag sade, tror jag att en av de stora nackdelarna
med ett statligt ägande är att staten inte kan vara så engagerad och
aktiv att det är bäst för företaget. Det är därför som jag tror att det är
olämpligt med statligt ägande i de former som jag har beskrivit.

Motsatsen till det vi gjorde hade varit om jag själv skulle ha satt mig
på Nordbankens kontor och gått igenom det hela och försökt leda
företaget. Detta skulle ha varit utomordenligt olyckligt. Jag tror alltså
att ansvarsfunktion och verkställighetsfunktion måste vara väldigt kla-
ra. Att sammanblanda dessa, t.ex. genom att utse fem tjänstemän från
departementet som ledamöter i styrelsen, hade inte varit bra. Det hade
varit till större nackdel för banken och för möjligheterna att omstruk-
turera och leda verksamheten till en framtida positiv utveckling. Den
formen av aktivitet som innebär att tjänstemän på departementet eller
andra i detalj tar del i den dagliga skötseln tror jag inte på. Statstjänste-
män har en sorts kompetens, och de som skali leda eller verkställa
aflärsverksamhet har — eller skall ha — en annan sorts kompetens.
Det gör att jag inte vill ha just den formen av inblandning från
tjänstemän på departementet, eller från mig själv för den delen.

Peter Eriksson: Menar du på allvar att alternativet vore att gå in och
leda den dagliga verksamheten och att staten inte på något annat sätt
kan ta ett mer aktivt ägaransvar?

Anne Wibble: Statens ägaransvar bör utövas på bolagsstämman, genom
att man utser en styrelse som sköter verksamheten och som genomför
ägarens intentioner. Ägaren skall inte delta i den dagliga hanteringen
och bestämma huruvida man skall satsa på en viss sorts marknadsför-
ing, en viss sorts produktutveckling osv. Jag tror att det vore olämpligt
om staten som ägare skulle göra det.

Peter Eriksson: Å ena sidan säger du att ett mer aktivt ägarskap är
väldigt viktigt. Å andra sidan säger du att alternativet till det ni gjorde

1994/95: KU30

Bilaga B 3

var att gå in och leda verksamheten dagligen. Det här är knappast
något som en ägare, vad jag vet, av större företag eller organisationer
sysslar med. Den inställningen gör mig väldigt bekymrad. Om svenska
finansministrar generellt har en sådan åsikt, har man inte alls förstått
möjligheterna för en ägare att utöva ett aktivt ägarskap.

Anne Wibble: Som jag började med att säga, är det min uppfattning att
varje företag behöver ett aktivt ägande. Men jag tror att det är förenat
med stora svårigheter för den som samtidigt representerar staten och
har betydande andra roller och funktioner i samhällslivet att kombine-
ra rollen som lagstiftare, eller förslagsställare till riksdagen om lagar
och verkställande av riksdagens olika intentioner i fråga om lagstift-
ning och regelsystem på de olika marknaderna, med rollen som aktiv
ägare, som aktivt styr intentionsvis och genom mera praktiska beslut.
Jag tror att det är svårt att förena de rollerna.

Det är detta som ligger bakom mitt förord för icke-statligt ägande av
sådana företag, just därför att jag tror att det är bra med ett aktivt
ägande. Att kombinera den statliga rollen, där man sätter upp ramar
och villkor, med rollen som aktiv ägare är väldigt svårt. Det ligger
bakom mitt förord för att inte ha den typen av ägande, därför att det
finns risker för sammanblandning. Jag tror att det aktiva ägandet blir
lidande av det, och det är till skada för företaget i fråga.

Peter Eriksson: Vi är överens om att det är svårt att utöva ett bra och
aktivt ägande. Men du sökte inte heller några nya former, om jag har
förstått det rätt, för att skapa ett mera aktivt ägaransvar. Det är det som
man möjligen kan kritisera dig för, tycker jag.

Anne Wibble: Jag vill bara påminna om att jag just nämnde att jag
satte i gång ett arbete mellan flera departement, som alla var involvera-
de i statligt ägande, för att forma en ägarfilosofi för de företag som
trots allt är statligt ägda. Detta var, såvitt jag förstår, relativt nytt inom
området statligt ägande.

Kenneth Kvist: Jag hade en fråga till. Slutsatsen av vår förra diskussion
om nyemissionen och krisen i banken är väl den, att om den nya
regeringen ett par månader efter regeringsskiftet 1991 bedömde att
Nordbankens kris inte var så djup, torde den borgerliga kritiken av en
viss underlåtenhet från Socialdemokraternas sida när det gällde hante-
ringen av Nordbankskrisen tidigare därmed behöva mildras något. Ni
trodde ju inte själva att krisen var djupare än att det behövde göras en
nyemission. Om jag inte minns fel, var det fråga om dels statligt
kapitaltillskott, dels en nyemission till privata ägare.

Jag tycker mig förmärka i dina svar här att det är så att ideologin
styr oss. Du tycks inte gilla statligt ägande — det är klart. Men har inte
denna ovilja till statligt ägande också medfört en viss passivitet i den
statliga ägarrollen från den borgerliga regeringens sida, när krisen i
banken djupnade på riktigt allvar och antog proportioner som borde
ha föranlett ganska kraftfulla insatser?

1994/95:KU30

Bilaga B 3

Anne Wibble: När det gäller den första frågan vill jag påminna om att
det handlade om 5 miljarder kronor. Många har blivit fartblinda av de
enorma summor som har kommit att hanteras i spåren av de finansiel-
la problemen. 5 miljarder kronor är kolossalt mycket pengar. Det är
alldeles tillräckligt seriöst. Även om det hade stannat vid det, skulle
det ha funnits skäl att diskutera vilka faktorer som ledde fram till ett
så stort hål i ett statligt företag i en sektor. Vi skall inte vara fartblinda
— 5 miljarder kronor var vad det handlade om då. Frågan om vilken
politik som har lett till sådana problem är alltså inte negligerbar.

På den andra frågan vill jag svara: Nej, det har verkligen inte varit så
att en ideologisk inställning till statligt respektive privat ägande har lett
till passivitet. Tvärtom var det min och andras ambition att se till att
de statliga företagen, som vi av många skäl tyckte skulle må bättre av
ett privat ägande, var i så bra skick att staten, dvs. vi alla skattebetalare,
skulle fa ett bra pris vid en försäljning. Det kräver naturligtvis att
bolagen i fråga är välskötta och intressanta för en privat ägare. Det är
snarast ytterligare en morot för att man verkligen skall se till att
företagen är väl skötta.

Ordföranden: Jag vill ta tillfallet i akt och tacka dig, Anne Wibble, för
att du har medverkat här hos oss. Jag vill säga samma sak till dig som
till dem som har medverkat tidigare i dag, att jag tycker att din strävan
att ge uppriktiga svar på frågorna i hög grad bidrar till att förbättra det
underlag som konstitutionsutskottet får genom denna utfrågning. Tack
så mycket!

Anne Wibble: Jag tackar så mycket för de vänliga orden och för att jag
har fått tillfälle att vara här.

1994/95:KU30

Bilaga B 3

Konstitutionsutskottet

1995-01-19

kl. 13.45-14.40

Offentlig utfrågning av förra statsrådet Bo Lundgren
angående utövande av statens ägande av Nordbanken
m.m.

Kurt Ove Johansson: Vi hälsar dig välkommen, Bo Lundgren. Jag vill
ge dig samma chans som de andra att säga något inledningsvis.

Bo Lundgren: Det kan finnas anledning att göra några kommentarer.

Det är långtifrån min roll att ha några synpunkter på vad ett utskott
som jag inte tillhör gör. Men det är, allmänt sett, bra att vi får en
diskussion och en granskning av hur statens ägarroll utövas. Det är
väldigt viktigt.

Sett från ekonomiska utgångspunkter och i formell mening är
ägaransvaret i ett aktiebolag begränsat till att riskera aktiekapitalet,
varken mer eller mindre — om vi bortser från att det skulle kunna
förekomma brottslig handling eller finnas speciella regler för de allra
minsta aktiebolagen. Förutom detta finns det ett slags odefinierbart
moraliskt ansvar, som varje ägare själv definierar. Ett exempel på den
privata sidan är huvudägaren till Ostgöta Enskilda Bank, som tog ett
mycket stort ekonomiskt ansvar utöver det som formellt krävdes för att
hantera den bankens ekonomiska problem.

För mig har staten, regeringen, ett alldeles särskilt ansvar, eftersom
man företräder oss alla som ägare av ett statligt företag, i det här fallet
Nordbanken. Men det gäller ju generellt. Man har åtagit sig rollen för
dem som via parlamentet har valt regeringen, som har den funktionen.

När jag tillträdde min befattning var mitt ansvar att hantera lagstift-
ningsfrågor gällande kreditmarknaden. Vi gjorde också bedömningar
av de problem som sedermera uppenbarades på de finansiella markna-
derna. Anne Wibble hade — uppdelningen var, såvitt jag förstår,
densamma som mellan Allan Larsson och Erik Åsbrink — det direkta
ägaransvaret. Den uppdelningen är i och för sig principiellt riktig, dvs.
att man inte blandar samman de två rollerna. Formellt gör man en
åtskillnad, och den kan i realiteten diskuteras. Där finns hela diskus-
sionen om statligt ägande över huvud taget.

Vi bedömde dock vid årsskiftet 1992/93, med den krisutveckling vi
såg generellt i den finansiella sektorn och med Nordbankens situation,
att det inte fanns någon anledning att i det läget upprätthålla den
distinktionen, utan Nordbanken skulle hanteras ägarmässigt tillsam-
mans med stödsökande banker från den privata sektorn. Det var också
annat som inträffade. Den 15 januari fick jag också ägaransvaret för
bl.a. Nordbanken.

Linder den tid som jag kan svara för i det avseendet var min
ambition att åstadkomma en stramare styrning och bättre insyn, bl.a.
genom att få en styrelseledamot i bankens styrelse. Jag tycker att det

1994/95 :KU30

Bilaga B 4

ger en väsentlig möjlighet att fa information och att också lämna
information, förutom den kontakt som finns och bör finnas mellan
den ansvarige ägaren, ägarrepresentanten och ledningen, företrädesvis
ordföranden i företaget, i det här fallet Nordbanken. Vi hade förhål-
landevis kort tid på oss, därför att ambitionen var att Bankstödsnämn-
den, när den bildades, skulle ta över ägaransvaret. Så är det alltjämt.

När det gäller hur man skulle hantera ägarrollen bad jag tjänstemän-
nen ta fram ett underlag för en bedömning av hur utvecklingen hade
varit. Detta har utskottet sannolikt ägnat sig åt vid diskussionerna om
ägarrollen med mina företrädare här. Man kan konstatera att det fanns
förhållandevis litet material för tiden fram till 1990. Under 1990
försökte man strama upp en form av ägarpolicy. Det fanns diskussions-
underlag som jag fick del av när det gällde hur man skulle hantera just
kontakten mellan ägarrepresentanten, regeringen eller den som före-
trädde regeringen, och respektive bolag.

Förutom det här hade vi en hel del annat att syssla med. Anne
Wibble inledde undersökningen i fråga om styrelseansvaret i vissa
avseenden. Jag fullföljde detta, när det gällde framför allt två frågor.
Det var en från ekonomiska synpunkter väldigt stor fråga, nämligen
kreditförlusterna och kreditgivningen. Man blev ganska förfärad över
de interiörer som uppenbarades i banken. Vi funderade naturligtvis på
om man i en annan ägarsituation skulle haft bättre kontroll.

En fråga som hade mindre ekonomisk betydelse men som var viktig
när det gällde legitimiteten för bankstödsåtgärder och annat — egentli-
gen var det insättarstödsåtgärder och inga direkta bankstödsåtgärder —
var hanteringen av de stora avgångsvederlagen, hur de kom till och
vilket ansvar styrelsen hade. Vi ägnade oss alltså åt den typen av
åtgärder för att strama upp det hela.

Avslutningsvis vill jag säga att jag anser att det alltid är problem med
ett statligt ägande, från många utgångspunkter. Oavsett vilken syn man
har på statligt ägande finns det ett särskilt ansvar, som innebär att det
måste ske en mycket noggrann hantering, styrning och kontroll när
det gäller ägarrollen som sådan.

Widar Andersson: Det var en mycket intressant och informativ inled-
ning som faller väl på plats med de övriga diskussioner som vi haft här
under dagen. Detta utskottsförhör har ju mer och mer utvecklats till
någon form av seminarium inför framtiden, precis som du också sade i
din inledning, dvs. vad vi kan lära av detta vad gäller statens ägarroll
och hur den bör se ut.

Jag har bara ett fåtal frågor kvar, eftersom jag faktiskt fick stryka ett
par frågor efter din inledning.

Du gav något exempel som jag skulle vilja ha något mer utvecklat.
Du sade att det sedan du tillträdde den 15 januari 1993 tillsattes en
styrelseledamot. Kan du utveckla detta ytterligare? Var det en person
från departementet? Det fanns ju andra styrelseledamöter som natur-
ligtvis kunde informera dig.

Sedan undrar jag litet över statens agerande. Du var ju inne på att
det borde vara mer formellt, genomlysbart och reglerat så att det blir

1994/95: KU 30

Bilaga B 4

litet mer ordning och reda på det hela. Du sade att du hade ambitio-
nen att strama upp detta och att ansvaret hade gått över till Bankstöds-
nämnden. Men även om Bankstödsnämnden formellt är ägare till det
hela undrar jag om du, utöver detta med en styrelseledamot, kan ge
några ytterligare exempel på mer strama och tydliga ägaransvar inför
framtiden.

Den tredje frågan har du kanske delvis redan besvarat. Men jag
ställer den ändå, för jag tycker att den är intressant. Menar du att
statens ägaransvar framför allt skall utövas via styrelseledamöter eller
via agerande på bolagsstämmorna?

Bo Lundgren: Låt mig först och främst ge en liten bild av situationen.
Den miljö vi levde i när det gällde den finansiella sektorn var ju milt
uttryckt litet turbulent. Det innebar att det, bortsett från formella
kontakter och beslutsvägar, fanns betydligt mycket mer av informella
diskussioner, inte så mycket med en banks styrelse — i det här fallet
Nordbanken — utan inom departementet med dem som så småningom
skulle konstituera Bankstödsnämnden, dvs. den enhet på finansmark-
nadsavdelningen som så småningom skulle övergå till att bli Bank-
stödsnämnden med Stefan Ingves som chef och Odd Engström som
ordförande. De arbetade ju inom departementet till dess det formellt
bildades en myndighet, eftersom vi var tvungna att hantera praktiska
frågor under vägs gång.

På samma sätt var den teknik som jag använde mig av på departe-
mentet sådan att jag hela tiden involverade tjänstemännen i löpande
diskussioner. Samma sak gällde för dåvarande statssekreteraren Urban
Bäckström. Därför fanns det på dag-tiil-dag-basis hela tiden en uppda-
tering av oss alla.

För att sedan gå in på de konkreta frågorna efter att ha gett denna
bild så valde vi att utse en departementstjänsteman för att kunna ha
den direkta kontakten. Jag fick exempelvis efter varje styrelsesamman-
träde i Nordbanken — även efter det att Bankstödsnämnden hade det
formella ägandet — en rapport av departementstjänstemännen efter
varje styrelsesammanträde i banken. Vi använde det elektroniska mail-
systemet. Naturligtvis gjordes det på konfidentiellt sätt, för att vi skulle
veta vad som hade inträffat och hur diskussionen fördes i banken. Men
detta sköttes alltså av en departementstjänsteman. Det kunde också
vara någon från Bankstödsnämnden som ingick i olika organs styrel-
ser. Men jag tycker inte att man skall använda sig direkt av någon
annan styrelseledamot som inte passar in i departementsorganisationen
eller i den andra myndighet som ansvarar för det hela.

Den andra frågan handlade om stramare styrning. Det är delvis detta
med styrelserepresentationen som gör att man kan följa den löpande
verksamheten.

Men jag kan besvara den tredje frågan direkt. I första hand bör man
målstyra genom att utse en styrelse och ha en kontakt med inriktning-
en hos den styrelse som väljs, framför allt hos styrelseordföranden. Det
är så man skall hantera detta och inte löpande påverka styrelsen, om
det inte finns behov av det. Men här tillkommer det som jag menar är

1994/95 :KU30

Bilaga B 4

viktigt, att den person som ingår i styrelsen plus sannolikt styrelsens
ordförande tar regelbundna kontakter när de tycker att de vill förank-
ra något.

I ett annat bolag som låg under mitt departement, AB Vin & Sprit,
förde vi kontinuerligt en diskussion exempelvis när det gällde den
fråga som bolaget helt bestämde om, nämligen hur presentationen av
Absolut vodka skulle skötas. Men det är klart att det var ett stort,
avgörande affärsbeslut. Därför var det rimligt att både informera och
kanske i viss mån förankra detta, även om det inte fanns några
formella förankringar. Den typen av löpande kontakter skedde ju
sannolikt mest på initiativ av företaget — i det här fallet Nordbanken
— men också, i den mån det fanns behov, av den styrelserepresentant
man hade. Det innebar att han tog kontakt, så att man kunde kontakta
styrelseordföranden.

Ett exempel där vi tog kontakt var när vi skrev brev till alla om
fallskärmarnas — avgångsvederlagens — utformning och omfattning.
Det fanns ju anledning att ta den typen av initiativ. Styrelsen i
Nordbanken var, sett från sin uppgift att företräda banken, inte särskilt
förtjust över den utredning och den eventuella skadeståndsansvarstalan
som vi tog initiativ till. Men detta var någonting som vi var tvungna att
göra, så den typen av åtgärder vidtogs också.

Det hände att styrelseordföranden tog kontakt med mig. Det kunde
ibland vara ett samtal på tu man hand som kunde gälla personfrågor
eller motsvarande. Det var något som man fick respektera. Men i den
mån det rörde sig om på-tu-man-hand-samtal som berörde inriktning-
en av en banks verksamhet, försäljning av en del av en bank, ett
dotterbolag eller motsvarande ändrade jag det hela så att tjänstemän
deltog. När Bankstödsnämnden hade ägande och jag ändå fick en
direktinformation såg jag till att det inte fanns risk för att information
föll mellan två stolar. Därför deltog Stefan Ingves eller någon annan
medarbetare vid de kontakter som jag hade med styrelseordföranden,
framför allt i Nordbanken t.ex.

Jag har försökt ge en bild av vad jag menar med uttalandena och
svaren på frågorna i övrigt.

Widar Andersson: Hur mycket av den bild som du här har gett är
beroende av din personlighet och ledarstil och hur mycket har bildat
underlag för reglementen? Jag skall inte fråga dig hur den nuvarande
regeringen sköter detta. Det får jag fråga någon annan. Men menar du
att det i dag skulle vara lättare för konstitutionsutskottet eller för
allmänheten att få del av minnesanteckningar från samtal och att
kunna styrka ett striktare statligt ägande av, i det här fallet, Nordban-
ken än vad det har varit under större delen av 8O-talet och fram till
nu?

Bo Lundgren: Ja, det är jag ganska övertygad om. Även om det inte
finns ett formaliserat reglemente så har de diskussionspromemorior
som fanns 1990 mig veterligt ännu inte resulterat i formella reglemen-
ten, utan det är något som är implementerat i medvetandet hos
tjänstemännen och förhoppningsvis också hos den politiska ledningen.

1994/95:KU30

Bilaga B 4

Det bör kanske så småningom, när man övergår till normalare läge,
också kunna bli någon form av formaliserat reglemente, eller vad man
vill kalla det. Detta är fullt möjligt. Jag upplevde att mina tjänstemän
alltid förde minnesanteckningar som man kan gå tillbaka till. Jag vet
att avdelningscheferna gjorde det liksom min statssekreterare. Emellan-
åt gjorde jag det själv. Men med tanke på den rörlighet som man som
statsråd ofta har från det ena till det andra, vilket gör att man inte kan
följa hela processen, tror jag att mina anteckningar var av mindre
intresse för homogeniteten än vad exempelvis Stefan Ingves anteck-
ningar var under hans tid som finansmarknadsavdelningschef.

Ett ärende som tagits upp i KU var samtalet med Gotabankens
ledning och ägare under den natt då man insåg att banken inte längre
var en bank, om man inte hade insett det tidigare. Där fanns i alla fall
minnesanteckningar gjorda av Stefan Ingves. Detta är något som jag
tycker är väsentligt och som man kan gå tillbaka till.

Widar Andersson: Jag vill bara ställa en avslutande fråga. Kan du
instämma i det påstående som har gjorts här under dagen, att det från
hösten 1992, dvs. under krispaketets tid och under diskussionerna med
den dåvarande socialdemokratiska oppositionen och en bra bit framåt,
var någon form av informell samlingsregering som bestod av regering-
en och den socialdemokratiska oppositionen vad gällde krisen i bank-
och finanssektorn? Det är viktigt att veta sett från många aspekter. En
är att denna informella samlingsregering enligt min personliga uppfatt-
ning starkt bidragit till att det nu är stört omöjligt att utkräva något
ansvar. Det är detta, vilket du var inne på, som gör hela handläggandet
av denna affär så stötande, exempelvis handläggningen av avgångsve-
derlagen som har getts till personer som uppenbarligen inte har skött
sina uppgifter. Något politiskt ansvar har ju inte heller utkrävts i den
meningen att huvuden har rullat någonstans. Nu är inte jag någon
blodtörstig typ, men jag menar att ett alltför formlöst maktutövande
innebär att också ansvaret blir väldigt formlöst.

Konstitutionsutskottets granskningar har visat att det mesta har skett
i samförstånd. Kan du säga någonting om detta? Tycker du att begrep-
pet är en riktig beskrivning av läget vid hösten 1992, där det talades
om en informell samlingsregering?

Bo Lundgren: Jag tror att det egentligen är två aspekter som tas upp i
frågeställningen. Den ena är det mer formella, om det icke formella
sättet att hantera frågorna. Det är alldeles uppenbart att man från
konstitutionella utgångspunkter kan diskutera hur man skall hantera
en sådan här kris. Det överlåtande av beslutsbefogenheter till regering-
en som riksdagen beslutade om i december 1992 var ju exempellöst,
vilket sannolikt var nödvändigt för att skapa förtroende. Risken för
politisk instabilitet skulle annars kunna ha lett till en väldigt turbulent
situation på finansmarknaderna. Detta är värt en diskussion. Jag åter-
kommer till detta.

Naturligtvis ligger ansvarsfrågorna på olika håll i detta sammanhang.
Jag förutsätter att det som kan betecknas som brottsligt rullar på, även
om det är en lång och besvärlig process med den rättssäkerhet som vi

1994/95: KU 30

Bilaga B 4

har i Sverige, och att vi far ansvar för dem som har varit involverade i
denna typ av verksamhet. Bedömningar görs ju av åklagare, och dessa
kan jag inte lägga mig i. Det har lämnats väldigt mycket material från
Finansinspektionen och Bankstödsnämnden, naturligtvis med fullstän-
dig sanktion från departementets sida.

Den andra ansvarsdelen är styrelseansvaret, dvs. det som nu har
diskuterats. Jag menar att man utan att riskera aktiebolaget som en
mycket viktig nyckel i ekonomiskt framåtskridande ändå måste försöka
skärpa reglerna. Aktiebolagskommittén har kommit en bit på väg. Jag
har förstått att de tankegångar som också vi hade fullföljs av den
nuvarande ledningen i Finansdepartementet när det gäller banksidan.
Jag har tidigare försökt att bidra till att ge Finansinspektionen möjlig-
heter att få ännu bättre udd.

Här finns en del att göra inför framtiden. Även de skadeståndsmål
som har varit aktuella och som i viss mån är aktuella vad gäller
Gotabank var nödvändiga. Det var också en oerhört känslig och
ansvarsfull uppgift att bedöma huruvida staten skulle använda denna
möjlighet. Det har ju riktats kritik från två olika utgångspunkter. Den
ena är att vi skulle gått mycket längre och hårdare. Den andra är att vi
inte alls skulle ha gjort något, därför att staten alltid har ett övertag.
Därför var vi väldigt noga med den juridiska prövningen. Vi snarare
snävade in än gick för långt med tanke på att vi trots allt har en
rättssäkerhet.

Men jag tror ändå att det var nödvändigt att inleda denna process
samt att också göra förlikningarna på volymer och med inriktning som
vi skulle ha kunnat uppnå i en process. På det viset har vi hanterat
styrelseansvaret. Det finns anledning för andra ägare på den privata
sidan att göra detsamma, tycker jag. Men det är ju deras sak.

Jag vill i detta sammanhang påpeka något för alla här. Det pågår nu
en debatt om bankstödet. Bankstöd har ju utgått till Nordbanken och
Gotabank och 1 miljard har utgått i räntesubventioner till i första
hand Sparbanken Sverige. I det senare fallet skulle man kunna säga att
övriga sparbanker tog över Första Sparbanken. Något nettostöd har
inte getts till någon annan bank. Detta kan vara intressant att notera i
sammanhanget. Men ägarna där har anledning att fundera över det.

Man kan fundera: Går det att kräva ut ett politiskt ansvar? Ja,
rimligen, för man vet ju när förlusterna egentligen uppkom. Det var
ju faktiskt inte när förlusterna redovisades, utan när lån beviljades på
litet väl lättvindiga underlag. Då är frågan om styrningen fanns då.
Vidare kan man fundera över om det var en tidsanda. Man utgick
ifrån att Finansinspektionen, dåvarande Bankinspektionen, hade till-
räckliga resurser och kompetens. Borde man inte ha insett verklighe-
ten? Det finns en mängd sådana frågeställningar som eftervärlden
säkert kommer att diskutera. Men visst går det att någorlunda fastställa
om det också fanns någon form av politiskt ansvar. Men det var inte
min uppgift att försöka att utkräva ett ansvar, utan det var ju i första
hand väljarna och möjligen konstitutionsutskottet som i så fall kunde
göra det. Men visst fanns det möjligheter.

1994/95:KU30

Bilaga B 4

Detta leder över till den första frågeställningen. Den första gången
jag hade formell kontakt med socialdemokraterna i denna fråga för att
skapa en bred parlamentarisk bas var i samband med krisen i Första
Sparbanken. Det var ett av våra första problem en vecka efter rege-
ringstillträdet. Det var ju nödvändigt att i förväg förankra propositio-
nen hos oppositionen, socialdemokraterna i detta sammanhang, för att
skapa säkerhet om att fa igenom den i riksdagen. Annars hade vi fått
det kaos på finansmarknaden som vi inte ville ha. Vi snabbförhandlade
under ett par dygn för att uppnå en lösning. Likadant var det när det
gällde hanteringen av andra krisen i Första Sparbanken och i Gota, då
vi också hade kontakt med socialdemokraterna.

Sedan formaliserade vi detta mer i samband med krisuppgörelserna
hösten 1992. Min ambition var hela tiden att inte vidta generellt
omfattande åtgärder förrän det var absolut nödvändigt, för det hade ju
tidigare gett en krisstämpel. Vi hade ju långt tidigare arbetat med att
förbereda en generell lagstiftning, vilket diskuterades i samband med
krisuppgörelserna av Allan Larsson och mig samt medarbetare. Det
ledde senare till att vi gemensamt klarade ut en kommuniké som
innebar en generell bankgaranti efter det att riksdagen väl fattat beslut
om detta. Inom parentes sagt är det ganska fascinerande att ett press-
meddelande med instämmande av Allan Larsson höll hela det svenska
betalningssystemet uppe i nästan tre månader. Den formella demokra-
tin i Sverige fungerar även informellt. Då hade vi en väl fungerande
samlingsregering som utbytte synpunkter och godkände åtgärder. Även
när Bankstödsnämnden hade etablerats fortsatte detta. Möjligen gnissla-
de det något mer, men det finns det ingen anledning att gå in på i det
här sammanhanget.

Ola Karlsson: Jag vill börja med att fråga om ägarrollen diskuterades i
någon större gruppering, i regeringen i sin helhet vid beredning eller
på annat sätt.

Bo Lundgren: Det vet jag uppriktigt sagt inte. Det är klart att jag hade
informella samtal med både statsministern och regeringskretsen under
hela utvecklingen av den finansiella krisen. Jag kan ta upp ett konkret
exempel. De riktlinjer för avgångsvederlag — fallskärmar — som vi
utfärdade blev ju sedan något som hela regeringen gjorde ett uttalande
om också när det gällde övriga företag. Till viss del diskuterades
frågan. Men det var inte tid just då för en formaliserad långsiktig
diskussion om ägarrollen, utan vi utformade mer hanteringen vad
gällde Finansdepartementets företag.

Ola Karlsson: En av de löpande diskussionerna under denna utfråg-
ning har ju varit hanteringen av ägarrollen i departementet. Vad ärvde
du för material för förberedande diskussioner från den tidigare rege-
ringen? Kjell-Olof Feldt sade redan i februari 1989 att man avsåg att
förändra ägarförhållandena.

Bo Lundgren: Först och främst fick jag ägaransvaret den 15 januari
1993. Det finns ju inga vattentäta skott mellan personer eller delar av
ett regeringskansli eller Finansdepartementet, men i grunden fanns

1994/95: KU30

Bilaga B 4

denna uppdelning. När vi väl fick ansvaret och diskuterade ägarrollen
bad jag tjänstemännen att göra en beskrivning av vad som faktiskt hade
inträffat. Jag fick först en mycket kortfattad preliminär promemoria
som jag inte hittar i mina egna papper just nu i alla fall.

På hösten 1993 fick jag en mer utförlig beskrivning av vad som hade
inträffat år för år. Men redan tidigt fick jag ett diskussionsunderlag om
Finansdepartementets företagspolicy daterat den 14 februari 1990. Vad
som har hänt med detta vet jag inte riktigt. Det fanns alltså ett
diskussionsmaterial om företagspolicy, och jag fick en redovisning av
mina tjänstemän. Men den gav inte mycket ledning till hur man skulle
utveckla denna, utan frågan om styrelserepresentationen och om mer
formaliserade kontakter med tjänstemännens medverkan var någonting
som vi själva fick hantera. Det är vad jag kortfattat kan säga.

Ola Karlsson: Det är kanske möjligt att få underlaget till företagspolicy
till utskottets material. Allan Larsson sade tidigare i dag att någon
sådan här diskussion inte förekom i Finansdepartementet under första
halvåret 1990. Men det är kanske möjligt att utskottet kan få detta
material.

Bo Lundgren: Det är mig veterligt ingen hemligstämplad handling. Det
finns i alla fall ingen hemligstämpel på den. Jag har fått den av mina
tjänstemän som ett underlag för mitt dåvarande jobb, så jag lämnar
den gärna till utskottet under förutsättning att jag så småningom Sr
den tillbaka. Jag tänkte för framtiden eventuellt skriva någonting om
vad som har inträffat.

Kurt Ove Johansson: Men även om handlingen inte skulle vara offent-
lig så måste väl utskottet kunna S den?

Bo Lundgren: Ja, det utgår jag ifrån. Jag kan inte se att det finns något
problem med denna status, men den bör kanske ändå kontrolleras. Jag
lämnar gärna över den.

Ola Karlsson: Vilken strategi hade regeringen vad gäller styrelserekry-
teringen under din ansvarsperiod?

Bo Lundgren: Den allra första styrelserekrytering som jag hade att göra
med var något som jag egentligen inte hade att göra med, nämligen
hur vi skulle hantera vad som hade inträffat i Första Sparbanken. Vi
förbehöll oss rätten att ha synpunkter på styrelsens sammansättning. Vi
skiftade ledamöter, och jag bad min företrädare Erik Åsbrink att ta
över ordförandeposten i banken inledningsvis. Rekryteringen då, om
man tar det som ett första case inför framtiden, var ju naturligtvis
inriktad på att hitta människor som inte hade en belastning. Det var
ganska upprörda känslor hos dem som upplevde att de fick lämna sina
uppdrag utan att de egentligen tyckte att de medverkat till de beslut
som ledde till bankens problem. Det förstår jag i och för sig. Men det
handlade egentligen om att skifta personer och att hitta personer som
sannolikt inte var belastade av problem i den finansiella sektorn och
som skulle kunna göra ett gott arbete, sett från bankkunskap och
allmän duglighet.

1994/95:KU30

Bilaga B 4

Man kan ju diskutera hur en styrelse skall vara sammansatt. Det
måste naturligtvis ingå människor som har kunskap om den finansiella
sektorn, bankverksamhet, kreditbedömningar och motsvarande och
som tar ett sådant ansvar. Men det är också fråga om representanter
för kundkategorier och människor med allmän klokskap. Det gällde
att hitta den balans i styrelsen som erfordrades, enligt mitt sätt att se
det.

När jag övertog ansvaret för Nordbanken innan det övergick till
Bankstödsnämnden var det ett kort fönster, där vi gjorde förhållande-
vis få förändringar. Gången när vi diskuterade styrelsen, en styrelsere-
presentant eller ett skifte var att det ibland fanns en input från
styrelseordföranden — en diskussion sedd från bankens utgångspunk-
ter. Om vi tar Nordbanken som exempel: Hur såg man där på
styrelserekryteringen? Vad tyckte de skulle behövas för att få en bättre
styrelse? Men detta var ju då en input i processen som sedan hantera-
des av tjänstemännen på finansmarknadsavdelningen till den del det
var departementet som var involverat. Man hade då kontakter med
statssekreteraren och slutligen också med mig om hur vi skulle kunna
finna en vettig sammansättning av styrelsen eller en ersättare för någon
som lämnade styrelsen. Ungefär så var processen.

När det gällde värderingen var det allmän klokskap som gällde men
naturligtvis med inriktning på tillräcklig kunskap för att tillföra något
med tanke på att det var fråga om ett finansiellt företag.

Ola Karlsson: Vem var det som stod för värderingen? Var det du som
statsråd, statssekreteraren eller vem var det som gjorde bedömningen?

Bo Lundgren: 1 det första skedet var det tjänstemännen på departemen-
tet, därnäst tjänstemännen och statssekreteraren och därnäst statsrådet
självt. Skämt å sido, jag blev i alla fall informerad. Jag fick naturligtvis
framföra synpunkter. Men det var en process som inleddes via tjänste-
männen och som gick vidare till statssekreteraren och därefter till
statsrådet.

Ola Karlsson: Mitt intryck av dina svar är att det var något mer
omfattande kontakter internt i departementet om dessa frågor under
din tid i departementet än vad vi har fått redovisat av Allan Larsson
och Kjell-Olof Feldt när det gällde deras kontakter. Upplevde du att
du bröt ny mark vad gällde beredningsprocedurer och interna kontak-
ter?

Bo Lundgren: Ja, i viss utsträckning. Mina tjänstemän upplevde ju att
de hade mer insyn i och kontakt med arbetet än vad de hade haft
tidigare. Det var den bild jag fick i alla fall.

Ola Karlsson: Tror du att det blev ett bättre resultat när tjänstemännen
inkluderades i denna hantering?

Bo Lundgren: Ja, det tror jag rent allmänt. Widar Andersson tog upp
frågeställningen hur man bör hantera något och vad som kan vara en
ledarstil, om man nu kan kalla det så. Jag tror att man alltid Sr bättre
resultat om man har en väldigt öppen diskussion och hela tiden

1994/95 :KU30

Bilaga B 4

involverar dem som har den stora sakkunskapen i en process, i det här
fallet tjänstemännen. Det gäller också vid persontillsättningar som vi
diskuterar nu.

Kurt Ove Johansson: Innan jag låter ordet gå vidare vill jag knyta an
till det sistnämnda med en fråga. Egentligen är det väl inte så egen-
domligt att man hanterade dessa frågor litet annorlunda 1993 än vad
man t.ex. gjorde på Kjell-Olof Feldts tid som finansminister, för
problemen var ju helt annorlunda.

Bo Lundgren: Ja, de visade ju sig vara det. Enligt de utredningar som
har gjorts drevs ju banken under den tiden på ett sätt som inte var
tillfredsställande. Jag kan ju inte svara för vilka kontakter som fanns,
hur de var utformade och vilken möjlighet till insyn i Nordbanken
man hade. Detta kan inte jag bedöma, utan det är någonting som
andra får svara för och utskottet Sr bedöma.

Kurt Ove Johansson: Det är ju ganska naturligt att man hanterar
situationer på olika sätt, eftersom de är olika från tid till annan. Det
råder väl inget tvivel om att situationen för bankverksamheten var
annorlunda 1993 än vad den var under t.ex. 1980-talet.

Bo Lundgren: Självfallet var det så. A andra sidan fanns det också en
del andra företag. Men jag ärvde ju i det avseendet en regelbunden
kontakt med både verkställande ledning och styrelseordförande som
jag ibland fick styra över litet grand så att det också träffade tjänste-
mannasidan.

Kenneth Kvist: Jag har två frågor. Jag noterade en viss skillnad i
inställningen till utövandet av ägarskapet, egentligen kanske inte gent-
emot socialdemokraterna. Men skillnaden gentemot Anne Wibble var
litet överraskande. Hon uttryckte att hon aldrig skulle ha kunnat tänka
sig att sätta in en statssekreterare eller liknande i en statlig styrelse.
Men du gjorde det de facto. Ni hade ju en ärendeuppdelning i
regeringen, där du till en början inte hade hand om Nordbanken. Vad
var anledningen till att man inom regeringen ändrade så att du fick
det område som tidigare hade varit Anne Wibbles? Det var den ena
och kanske lättaste frågan att besvara.

Den andra frågan inställde sig när du i din inledning sade att du
blev förfärad över de interiörer som uppenbarade sig. Det är klart att
det låter sig sägas. Men då kan det vara av intresse för oss i utskottet
att få veta från vilken historisk period av dessa år som interiörerna är
hämtade — även ett kort tidsspann är ju historia. Består de förfärliga
interiörerna av exempelvis väldig slarvighet när det gäller att kontrolle-
ra kreditvärdighet hos låntagare osv.? Eller är det på planet att din
förfåran är relaterad till vad du ser att tidigare statsråd borde eller
rimligen kunde ha reagerat mot när det gäller företeelser i bankens
skötsel? Är det något i interiörerna som berör hur staten har skött sig
som ägare, hur aktiv den har varit osv. eller vad avser du närmare?
Framför allt är det naturligtvis i det senare fallet som det kan vara
intressant för konstitutionsutskottet att få veta om det var interiörer

1994/95:KU30

Bilaga B 4

som innehöll sådant som du upptäckte från den position du fick som
förfärar dig och som berörde regeringens ämbetsutövning i detta
avseende.

Bo Lundgren: Vad gäller den första frågan var skälet till att vi skiftade
huvudmannaskap helt enkelt att det var praktiskt när vi gled in i ett
mer intensivt skede. Jag måste erkänna att de bedömningar som jag
gjorde så sent som rätt långt in på våren 1993 var att det var stor risk
för att staten skulle få göra omfattande insatser i fler banker än det
blev fråga om. Att i ett sådant läge ha kvar en del av Nordbankens
ägande i Finansdepartementet medan andra banker hanterades för sig
var opraktiskt när vi skulle etablera en bankstödsnämnd. Det var
skälet till detta.

Vi kunde naturligtvis inte låta någon från departementet som var
involverad i processen att hantera en bank rent bankstödsmässigt sitta i
styrelsen långsiktigt. Det finns ett antal sådana överväganden att göra
när det gäller involveringen.

Vad beträffar krishanteringen kan man diskutera hur man gör i ett
läge där egentligen alla i en bank är med i hanteringen. Såvitt jag
kommer ihåg satt även en av Anne Wibbles statssekreterare i någon
styrelse, om också kanske inte direkt inom hennes ansvarsområde, så
jag ser inga större skillnader i det avseendet.

Däremot var det naturligtvis lättare för mig, som mer direkt hante-
rade bankstödsproblematiken, att sätta mig in i krisproblematiken i
Nordbanken. Det hängde ju samman.

Vad gäller den andra frågan är det svårt för mig att göra bedömning-
ar av sådant som jag inte fått någon information om. Det som jag
framför allt förfärades över var de rapporter som kom från Otto
Rydbeck om kreditgivningen i bl.a. Nordbanken. Det finns naturligtvis
synpunkter också på Gota Bank i det sammanhanget. Inriktningen på
hans arbete var att titta på de år där det var risk för att en preskription
skulle kunna inträda innan vi kunde föra någon talan om skadestånds-
ansvar. Det innebar att man koncentrerade sig på 1990 och i viss mån
1991, men man gjorde också en tillbakablick på det som hade hänt
tidigare. Det fanns en intern utredning i Nordbanken, gjord av advoka-
ten Södermark, som gav en del ytterligare stoff i detta avseende.

Då blev jag naturligtvis förfarad. Men detta var något som skedde
inom banken, och jag var intresserad av att klara ut styrelseansvaret.
Det kan sedan diskuteras hur styrelsen utses och vilka kontakter man
har i den, men om detta har jag mycket litet information. Det enda
anmärkningsvärda i den vägen är uttalandet av Tony Hagström i ett fax
till mig i samband med att det var diskussion om att väcka
skadeståndstalan, där han hävdade att han aldrig hade accepterat något
annat uppdrag än att, om jag kommer ihåg rätt, vara ordförande vid
sammanträdena och ägna sig åt stora, övergripande frågor. När man
sitter ordförande i Kreditkommittén måste man, såvitt jag bedömer det,
också ägna sig åt kreditgivningen. Huruvida en sådan diskussion fanns
vet inte jag.

1994/95:KU30

Bilaga B 4

Håkan Holmberg: En av de frågor som har varit uppe förut borde
kanske ställas också till dig. Tony Hagström har använt en formulering
om sin tid som ordförande i PKbanken, nämligen att både han och
den dåvarande finansministern Feldt var ense om att ett sådant ordför-
andeskap både principiellt och praktiskt skilde sig från motsvarande
ordförandeskap i banker av typen Handelsbanken eller SE-banken. Jag
undrar om du delar synsättet att det är en principiell skillnad mellan
att vara ordförande i en statlig bank och i en privat. Känner du vidare
igen den här typen av begränsning av ordförandens roll från andra
statliga företag?

Bo Lundgren: Nej. Det är mycket enkelt att svara på. Jag tycker inte
att det i det här avseendet skall vara någon skillnad. Jag kan inte
erinra mig att jag har stött på det i något annat sammanhang.

Sedan framstår det för mig som att ett extra ansvar ligger framför
allt på ägaren på det statliga området, eftersom man i det samman-
hanget representerar skattebetalarna—väljarna. Det tillkommer såvitt
jag förstår utöver denna frågeställning. Men jag ser ingen annan
skillnad. Tvärtom skall ett statligt företag drivas på samma sätt som
motsvarande privata företag.

Birger Hagård: Många går omkring i den föreställningen att konstitu-
tionsutskottet är något av en dömande instans. Så är ju inte alls fallet,
utan vår sak är att försöka ta festa på de brister som finns och se
framåt. Diskussionen mellan Widar Andersson och Bo Lundgren har
verkligen gått in på detta. Det var till stor del vår avsikt att komma
fram till vilka lärdomar vi kan dra av det här för framtiden — kan vi
komma med initiativ av det ena eller andra slaget?

Mot den bakgrunden vill jag erinra om att det enda stadgandet i vår
regeringsform om förvaltningen av statens egendom är det som finns i
9 kap. 9 §:

"Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för
förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen
kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan
riksdagens tillstånd."

Därmed är vi inne på frågan om man kan formalisera det hela
längre. Kan man på något sätt göra det möjligt att för framtiden litet
klarare utkräva ansvar i olika situationer? Uppenbarligen tog det som
nu har hänt oss alla med rätt stor överraskning. Det har i samman-
hanget talats om "den informella samlingsregeringen", som också har
försvårat utkrävandet av ansvar åt det ena eller det andra hållet.

Jag skulle vilja fråga Bo Lundgren, som säkerligen har haft anled-
ning att tänka över dessa frågor: Har du några idéer om huruvida man
bör formalisera det ytterligare och i så fall hur det skulle kunna ske,
allt i syfte att underlätta för riksdagen att i framtiden utkräva ansvar av
regeringar på det här området?

Bo Lundgren: Först och främst finns det en konstitution och även en
praxis som utvecklas på det konstitutionella planet. Jag är inte statsve-
tare och kunnig på det här området, men en lekman som har ägnat sig

1994/95:KU30

Bilaga B 4

åt politisk verksamhet. Det finns ju länder som inte alls har någon
formell konstitution utan i mycket stor utsträckning bygger på praxis.
Jag har svårt att se att man kan utveckla regeringsformen i det här
avseendet. Också här blir det en praxis.

För mig är det självklart att man som ägare måste kunna dokumen-
tera händelseförlopp, känna ett sådant ansvar att man håller kontakt
och har en möjlighet att ingripa i vissa skeenden. Det finns alltid en
risk att saker och ting förtigs och att man av det skälet inte kommer in
i processen, men man skall åtminstone skaffa sig möjligheterna att
göra det. Det är snarare i det avseendet som man kan göra mer. Det
finns all anledning att i olika sammanhang fundera vidare på det.

Jag tycker vidare inte att man skall dra för stora växlar på talet om
samlingsregering. Jag var den som inom ramen för den regering som
jag tillhörde var ansvarig för hanteringen av finanssektorskrisen, och
jag står för det ansvaret. Även om en majoritet i riksdagen stöttade
mig, är det jag som har ansvaret för förslagen. Jag uppskattade mycket
väl samarbetet som sådant, men det var fuller väl möjligt att utkräva
ansvar av mig, om man tyckte att något gick fel.

Det var dessutom en samlingsregering — om man skall använda det
ordet — som i första hand ägnade sig åt krishantering i en uppkom-
men situation. Det var inte så att det fanns en samlingsregering när
situationen uppkom, men det var många faktorer som spelade in:
ekonomisk politik, sannolikt brist på tillräcklig kompetens hos Bank-
inspektionen och möjligen brist på kontroll hos ägare, både privat och
statligt. Något som jag beklagar är att Bankkriskommittén fick sådana
inre problem att den upplöstes efter avlämnande av en del rapporter.
Jag hoppas att man tar initiativ till att gå vidare för att se på alla
aspekter som ledde fram till krisen inom den finansiella sektorn.

Kurt-Ove Johansson: Jag ber att få tacka dig, Bo Lundgren, för din
medverkan. Ditt bidrag, liksom de tidigare bidragen i dag, kommer att
vara av stor betydelse för utskottets vidare handläggning. Jag viil också
begagna tillfället att tacka de närvarande från allmänhet och media,
som har suttit kvar under hela utfrågningen. Ni har, som Widar
Andersson sade, inte lyssnat på ett blodtörstigt utskott men väl på ett
som varit hungrigt, i första hand på kunskap, i andra hand kanske
också rent bokstavligt. Lunchen återstår för oss. Men innan dess skall
vi också ha ett slutet sammanträde i konstitutionsutskottet.

1994/95:KU30

Bilaga B 4

5 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Konstitutionsutskottet

1995-03-09

Kl. 09.00—09.50

Offentlig utfrågning av justitiekanslern Johan
Hirschfeldt, och byråchefen Håkan Lavén angående
statsminister Carl Bildts agerande beträffande
uppgifter om svensk underrättelseverksamhet mot
Sovjetunionen under 1950-talet

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar justitiekanslern Johan Hirschfeldt och
byråchefen Håkan Lavén välkomna till konstitutionsutskottet. Jag väl-
komnar även press och allmänhet.

Det ärende som dagens utfrågning gäller statsminister Carl Bildts
agerande beträffande uppgifter om svenskt spionage mot Sovjetunionen
under 1950-talet. Det finns här en fråga som har intresse i samman-
hanget, där Justitiekanslern är berörd. Vi hoppas att vi under denna
utfrågning med JK och Håkan Lavén skall få ytterligare underlag för
konstitutionsutskottets slutgiltiga bedömning av detta ärende.

Ni är alltså hjärtligt välkomna!

Justitiekanslern har meddelat att han önskar göra en inledning, och
jag överlämnar ordet till Johan Hirschfeldt.

Johan Hirschfeldt: Jag tror att det kan vara värdefullt om jag inled-
ningsvis får möjlighet att säga några ord om hur man principiellt har
att se på kontakterna mellan regeringen och JK i ärenden som rör
statens processföring i mål, där JK företräder staten i domstol.

Under det här målets gång och under förlikningsförhandlingarna
har JK upprätthållit kontakt i saken med regeringskansliet — med
Försvarsdepartementet och, i ett senare skede, även med statsrådsbered-
ningen. Dessa kontakter har skett på tjänstemannanivå — med statssek-
reterare, rättschef och expeditionschef. Sådana kontakter har förekom-
mit såväl före som efter regeringsskiftet hösten 1994. I den promemo-
ria som jag har lämnat till statsrådsberedningen och som ingivits till
konstitutionsutskottet ges en redogörelse för dessa kontakter.

Det är viktigt att bedöma dessa kontakter ur ett principiellt perspek-
tiv. Vi har då först att se på den rättsliga utgångspunkten för JK:s
uppgift i rättstvister. Den uppgiften regleras i 2 § i förordningen med
instruktion för Justitiekanslern. Där står det:

"Det åligger Justitiekanslern att under regeringen bevaka statens
rätt. I mål som rör statens rätt skall han, om det inte ankommer på
någon annan myndighet, föra eller låta föra statens talan."

Regeringen är alltså Justitiekanslerns huvudman i sådana fall, och
han står i sammanhanget under regeringen. Regeringen får anses ha
befogenhet att genom formella regeringsbeslut ytterst ge JK uttryckliga
direktiv i fråga om hur statens processföring skall ske i ett konkret
mål. Regeringen kan också genom ett formellt beslut återkalla ett

1994/95:KU30

Bilaga B 5

sådant bemyndigande i ett enskilt fall och naturligtvis också ändra den
här förordningen. Regeringen kan alltså genom dispens eller förord-
ningsändring frånta JK uppgiften.

Att regeringen har denna bestämmanderätt över JK får anses följa av
att det inte finns någon egentlig lagbestämmelse om att Justitiekanslern
i fråga om bevakning av statens rätt skall ha vissa uppgifter och om
hur de skall utföras. Detta är alltså reglerat i förordning och därmed
någonting som regeringen enligt normsystemet förfogar över.

Denna ordning sammanhänger också med att processföring för statens
räkning inte anses som myndighetsutövning. Bestämmelserna i rege-
ringsformens 11 kap. 7 § tar heller inte sikte på en sådan här process-
föringsuppgift. Denna paragraf i regeringsformen reglerar relation mel-
lan regeringen och myndigheterna i vissa avseenden. Jag kan här
hänvisa till den diskussion som har förekommit om informella kon-
takter mellan myndigheter och regeringen, en fråga som efter olika
utredningar på området har behandlats i riksdagen under senare år.

I och med att JK:s uppgift att företräda staten i rättegång inte faller
under begreppen "myndighetsutövning" eller "lagtillämpning" kan det
inte anses finnas något hinder för formellt styrande direktiv från
regeringen till JK när det gäller den här uppgiften. Därmed finns det
också utrymme för underhandskontakter och informella kontakter
mellan JK och regeringen. Sådana kontakter är konstitutionellt möjli-
ga. Det får t.o.m. anses förutsatt att en sådan ordning skall kunna
förekomma, såvitt gäller JK:s uppgift att under regeringen bevaka
statens rätt.

Jag har för min del i det här målet sett det närmast som en
skyldighet att upprätthålla en sådan löpande kontakt med regeringen
genom regeringskansliets tjänstemän. Som jag har uppfattat det har det
därvid inte någon gång från företrädare för regeringskansliet getts
uttryck för bristande tillit till JK:s processföring. Det ligger i sakens
natur att om någonting sådant hade förekommit i det här målet, så
skulle det ha fått konsekvenser för målet och för min befattning med
det.

Kurt Ove Johansson: Vi tackar Justitiekanslern för den inledningen,
och vi skall då börja att ställa frågor. Enligt den turordning vi
tillämpar i konstitutionsutskottet är det jag som börjar.

Sommaren 1994 då den dåvarande statsministern Carl Bildt uttalade
sig om svenskt spionage pågick samtidigt en process i tingsrätten i
Stockholm mellan Hallisk och staten. Reaktionerna i media efter Carl
Bildts framträdande på borggården blev ju häftiga, och målet mellan
Hallisk och staten tog en ny vändning. Sett mot den bakgrunden skulle
jag för säkerhets skull vilja kontrollera att jag har uppfattat grunderna
för parternas talan i processen på ett korrekt sätt.

Var det så att Hallisk grundade sin talan på att han skulle ha haft ett
uppdrag att på den svenska statens vägnar bedriva spionage mot Sovjet
och att staten å sin sida bestred att det hade förelegat ett sådant
uppdrag?

1994/95:KU30

Bilaga B 5

Johan Hirschfeldt: Jag viil börja med att hänvisa till vad som står i det
första regeringsbeslutet av den 28 januari 1993. Som bakgrund till
beslutet anförs:

"Av handlingarna framgår att Evald Hallisk under hösten år 1949
utbildades tillsammans med en annan estnisk flykting av en svensk
organisation. Orsaken till detta var att Evald Hallisk avsåg att återvän-
da till Estland som motståndsmän. Det framgår vidare att Evald
Hallisk aldrig haft något anställningsförhållande med försvarsmakten
eller någon annan myndighet eller något uppdrag att mot ersättning
fullgöra några uppgifter för svensk räkning. Någon rätt till ersättning
föreligger därför inte."

Ansökan avslogs, och efter ytterligare någon tid meddelade regering-
en sitt beslut att av humanitära skäl ex gratia tillerkänna Evald Hallisk
en ersättning på 500 000 kronor. I det beslutet hänvisar regeringen till
tidigare handläggning av ärendet och antecknar att man i beslutet den
28 januari hade funnit att någon rätt till ersättning inte förelåg och
därför hade avslagit Hallisks ansökan.

Utkastet till det svaromål som staten ingav till tingsrätten delades
med försvarsdepartementet, och det inkom därifrån inte några syn-
punkter på utkastet som föranledde några egentliga förändringar.

JK:s svaromål bygger på samma utgångspunkt som har redovisats i
regeringsbeslutet. Bakom detta ligger utredningar som gjorts av Över-
befälhavaren och redovisats till regeringen.

Kurt Ove Johansson: I regeringsbeslutet av den 28 januari 1993, som
JK nu hänvisar till, sägs det, såsom JK nyss citerade, att "Hallisk aldrig
haft något anställningsförhållande med försvarsmakten eller någon
annan myndighet eller något uppdrag att mot ersättning fullgöra några
uppgifter för svensk räkning."

Är det exakt den inställningen som JK hela tiden har hävdat i den
här processen?

Johan Hirschfeldt: I JK:s svaromål, som är ingivet till konstitutionsut-
skottet, står det på s. 3:

"Någon överenskommelse om ersättning till Evald Hallisk eller till
hans fästmö Margaretha Lindström har inte träffats."

Det framgår också att Hallisk inte personligen erhållit något upp-
drag att bedriva spionverksamhet.

I svaromålet står det också: "De kontakter som förekom mellan den
estniska motståndsrörelsen och den svenska underrättelsetjänsten skall
i stället uppfattas som ett stöd från svensk sida till en verksamhet som
vid den aktuella tidpunkten ansågs vara till gagn för svenska intres-
sen."

Kurt Ove Johansson: Det är alltså den linjen som JK har drivit under
hela processen rakt igenom?

Johan Hirschfeldt: Ja!

1994/95:KU30

Bilaga B 5

Kurt Ove Johansson: JK säger i sin promemoria att muntlig förberedel-
se ägde rum i november 1993 och att parterna därefter lämnade
bevisuppgifter. Betyder det att målet var klart för huvudförhandling
och avgörande? Eller vad skulle hända efter detta?

Johan Hirschfeldt: Efter förberedelsen och lämnandet av bevisuppgifter
var målet klart för utsättande till huvudförhandling. För de närmare
formella kontakterna därvidlag tror jag att Håkan Lavén kan redogöra.

Det hindrar inte att jag löpande övervägde frågan om vilken bevis-
ning som staten skulle åberopa i målet. Det fanns möjligheter att
framföra önskemål om att fa åberopa ytterligare bevisning. Detta var
en fråga som hela tiden var under övervägande.

Håkan Lavén: Jag vill minnas att förberedelsen ägde rum i november

1993. Bevisuppgifterna lämnades under våren 1994, och avsikten var
väl att huvudförhandlingen skulle ske någon gång framåt sommaren

1994. Men redan före sommaren kom en förlikningsdiskussion till
stånd, och därför sköts målet upp.

Kurt Ove Johansson: Av protokollet från förberedelsen i tingsrätten
framgår att huvudförhandling skulle äga rum den 15 februari 1994.
Nu blev det ju inte så. Vad var skälet till det? Jag skulle också vilja
veta om det sattes ut någon ny dag för huvudförhandling.

Håkan Lavén: Skälet var, som jag minns det på rak arm, att Hallisks
advokat, Johan Lindbo, ville ha uppskov för att läsa in några KGB-
handlingar som han hade Stt del av.

Tingsrätterna planerar ju huvudförhandlingarna med väldigt lång
varsel. I det läge som uppstått kom vi nog inte med på vårlistan för
huvudförhandlingar, utan huvudförhandlingen uppsköts till hösten.

Kurt Ove Johansson: I sin PM säger JK att förlikningsdiskussioner
förekom i juni 1994. Jag skulle vilja veta vem det var som tog
initiativet till dessa förlikningsförhandlingar.

Johan Hirschfeldt: Jag skall försöka svara på det, men det blir ganska
allmänt. I samband med tvistemål vid domstolar hör det till regeln att
domaren frågar parterna om det finns något utrymme för att åstad-
komma en förlikning. Jag har förstått av Håkan Lavén att en sådan
diskussion förekom vid förberedelsen. Där fanns en naturlig och
fullkomligt normal utgångspunkt för en förlikningsdiskussion. Staten
är regelmässigt beredd att seriöst diskutera en förlikning i sådana här
mål. Vi ingår åtskilliga förlikningar.

Av den promemoria som ingivits till konstitutionsutskottet framgår
att dessa förlikningsförhandlingar tog fart på försommaren. Håkan
Lavén har kanske några fa ord att säga om dagboken.

I övrigt vill jag inte närmare diskutera innehållet i förlikningsför-
handlingarna.

1994/95:KU30

Bilaga B 5

Håkan Lavén: Som Johan Hirschfeldt säger togs de första kontakterna
i samband med den muntliga förberedelsen. Johan Lindbo och jag
växlade några ord rent allmänt om förlikning. Därefter vilade den
frågan.

Strax före semestern sommaren 1994 ringde Johan Lindbo mig och
tog upp den här tråden igen. Detta ledde ingen vart i det här skedet,
eftersom vi både skulle gå semester den vecka som samtalet ägde rum.
Vi kom överens om att det hela skulle vila till dess vi kom tillbaka i
augusti. Under tiden däremellan kom uttalandena i pressen, och saken
fick därigenom en annan vändning, så att säga.

Kurt Ove Johansson: Jag har förståelse för att JK anser att han inte vill
avslöja detaljer i föriikningsförhandlingarna — det ligger väl inom
ramen för god advokatsed. Men går det ändå inte att säga något mer än
att diskussionerna var konstruktiva och att en uppgörelse väntades,
såsom det står i de handlingar som JK har insänt till konstitutionsut-
skottet?

Johan Hirschfeldt: Förlikningsavtal som staten ingår är allmänna hand-
lingar. När privata parter ingår förlikningar far vi inte alltid ta del av
vad som har avtalats. I den delen finns det alltså en större öppenhet i
en situation där staten ingår en förlikning än i andra situationer.

Förlikningsavtaiet är ju tillgängligt, och utskottets ledamöter har fatt
del av det. I övrigt är det en allmän uppfattning bland advokater att
man inte kommenterar en förlikning. I varje fall gör man det inte
ensidigt, dvs. att bara den ena parten gör det. Jag har ansett det vara
viktigt att JK intar samma hållning, och jag har talat med Advokatsam-
fundets generalsekreterare för att förvissa mig om att den inställning
jag har på den här punkten stämmer med god advokatsed. Generalsek-
reteraren har bekräftat att så är fallet.

Jag har noga vägt mina ord i den här promemorian och övervägt
vad jag är beredd att informera om när det gäller föriikningsförhand-
lingarna — deras innehåll och förlopp. Jag vill inte kommentera detta
ytterligare.

Kurt Ove Johansson: Vi har förståelse för detta.

Jag går då fram till den tidpunkt som JK i sina handlingar kallar
"Händelseutvecklingen från och med den 15 augusti 1994". Det är ju
då det inträffar händelser som påverkar förhandlingarna mellan parter-
na. JK beskylls i varje fall i någon tidning för att vara en lögnare. Den
17 augusti lämnar Hallisks advokat in en skrift, där han konstaterar att
saken har tagit en helt ny vändning.

Vad tror JK att advokaten menade med detta? Och hur hängde det
ihop med vad som skrevs i tidningarna?

Johan Hirschfeldt: Jag har inte några synpunkter på det. Händelseför-
loppet var snabbt, och det var viktigt för JK att få klarhet i att JK hade
samma information som regeringen. Det var en grundförutsättning för
att JK över huvud taget skulle kunna företräda staten i processen.

1994/95:KU30

Bilaga B 5

Därför var en omgående kontakt med regeringskansliet mycket natur-
lig. Vid den kontakten fick JK de förklaringar som var nödvändiga för
att kunna arbeta vidare med ärendet.

Kurt Ove Johansson: Vi har ju i våra handlingar advokat Lindbos brev.
Han talar där om "Carl Bildts kategoriska uttalanden om Hallisks
status som svensk spion".

Vilka uttalanden kan Hallisks juridiska ombud ha syftat på? Nämn-
de han något om det eller framgick det på annat sätt vid de kontakter
och samtal som senare förekom mellan JK och Hallisks advokat?

Johan Hirschfeldt: Det här brevet från advokat Lindbo föranledde en
diskussion med honom. Som det framgår av promemorian redogjorde
jag för honom hur den formella gången med anledning av hans brev
skulle bli — att jag skulle ta kontakter med regeringskansliet och
därefter lämna honom besked. Sedan togs de kontakter som redovisas i
promemorian, och vi gjorde en avrapportering för Johan Lindbo.

Som svar på ordförandens fråga vill jag säga att det finns en del
uppgifter i tidningspress och litteratur som har beröring med den här
frågan, och jag har ingen anledning att tro annat än att Lindbo vidtog
sina mått och steg i processen i enlighet med sin huvudmans intressen
på det sätt som en advokat skall göra det. På den punkten har jag
ingen ytterligare kommentar.

Kurt Ove Johansson: Menade advokaten att staten nu hade ändrat
inställning i frågan huruvida Hallisk hade haft uppdrag för statens
räkning? Vad grundade advokaten i så fall detta på?

Johan Hirschfeldt: Han efterlyste besked om statens inställning i det
här skedet, och jag fann anledning att efterkomma det önskemålet och
ta dessa kontakter.

Kurt Ove Johansson: JK träffade Hallisks juridiska ombud den 23
augusti, om jag förstått det rätt. Som antyddes förklarade sig JK då
beredd att ta kontakt med regeringskansliet med anledning av advoka-
tens brev. Vilka var de egentliga skälen till att en sådan kontakt skulle
tas?

Johan Hirschfeldt: Det framgår av brevet. Lindbo för där fram ett
förslag om en uppgörelse med Hallisk. Det fanns då anledning att
under den pågående rättegången inhämta regeringens syn på Lindbos
brev. Han emotsåg besked om JK:s huvudmans inställning och förut-
satte att förslaget underställdes regeringen. Det var skälet till att de här
kontakterna togs — JK ville kunna ge Lindbo ett besked.

Kurt Ove Johansson: Men det måste väl också ha varit en viktig
uppgift för JK att klara ut frågan om regeringens inställning till
påståendet att Hallisk hade haft ett uppdrag för statens räkning?

Johan Hirschfeldt: Som jag sade har det förekommit löpande under-
handskontakter med regeringskansliet under ärendets hela gång. Jag
nämnde att svaromålet hade samma utgångspunkt som det första
regeringsbeslutet. JK:s utkast till svaromål hade delats med Försvarsde-

1994/95:KU30

Bilaga B 5

partementet. Det var naturligt att fortsätta de löpande underhandskon-
takterna för att JK skulle kunna hålla sig orienterad om regeringens
inställning och kunskaper i ärendet.

Kurt Ove Johansson: Men skriverierna i t.ex. Dagens Nyheter, Svenska
Dagbladet och Arbetet liksom rapporteringen i radio timme efter
timme och de ständiga nyhetssändningarna i TV kunde väl knappast
ha gått JK spårlöst förbi. En viss osäkerhet måste väl ändå ha infunnit
sig också hos JK om vilken inställning hans huvudman hade till dessa
påståenden.

Johan Hirschfeldt: I materialet finns det ett pressmeddelande som jag
skickade ut någon av dessa dagar, och som hänvisar till detta. Jag har
ingenting ytterligare att säga på den punkten.

Kurt Ove Johansson: I brevet från Krigsarkivet till JK av den 1
september 1994 — det finns i våra handlingar som bilaga 12 — skriver
förste arkivarien:

"Enligt tillgängligt underlag ska han" — dvs. Hallisk — "ha arbetat
för den svenska militära underrättelsetjänsten."

Arkivarien hade alltså uppfattat det så, att Carl Bildt på borggården
hade uttryckt sig ungefår på det sättet. Där ser man alltså att en annan
tjänsteman inte gått opåverkad av de skriverier som förekom. Det vore
konstigt om inte JK skulle ha blivit påverkad på samma sätt.

Johan Hirschfeldt: JK har under ärendets gång fått del av föredragning-
ar från ÖB om utredningsmaterialet. Men jag har inte nöjt mig med
att inhämta material från ÖB eller från regeringskansliet, utan jag har
också varit i kontakt med Riksarkivarien och med Wilhelm Carlgren,
som har skrivit boken Svensk underrättelsetjänst 1939—1945 och som
har en mycket god kunskap om arkivläget. Jag har också varit i
kontakt med en tjänsteman som är arkivråd på Krigsarkivet, som också
har mycket stora kunskaper på det här området.

Jag har velat säga detta som relief till ordförandens fråga. Till denna
formulering i brevet från Krigsarkivet har jag ingen egentlig kommen-
tar. Jag vet inte vad arkivarien har för bevekelsegrunder för den här
formuleringen. Håkan Lavén har talat med honom.

Kurt Ove Johansson: Det finns ju en tjänsteanteckning i anslutning till
detta, men jag uppfattar JK på det sättet, att han inte på något sätt är
förvånad över att arkivarien på Krigsarkivet ändå uttryckte sig på det
sättet. Skall vi tolka JK:s svar så?

Johan Hirschfeldt: Det förhållandet att en skrivelse som kommer in
från en myndighet föranleder en kontakt från JK:s sida för ett klarläg-
gande av vad myndighetens företrädare har menat och att det då görs
en tjänsteanteckning får tala för sig själv.

Kurt Ove Johansson: Jag tror att jag kan förstå vad JK anser.

JK skriver i sin PM att han med anledning av advokat Lindbos brev
skulle ta kontakt med företrädare för regeringskansliet. Jag skulle då
vilja veta hur angelägen JK var att ett sådant sammanträffande skulle

1994/95:KU30

Bilaga B 5

komma till stånd. Var det bråttom och fanns det omständigheter som
blev bestämmande för vilken dag sammanträffandet med Carl Bildts
statssekreterare Peter Egardt skulle äga rum?

Johan Hirschfeldt: Johan Lindbo skrev ett brev, och det föranledde
dessa kontakter. Jag insåg givetvis att en kontakt med regeringen för
att fi ett klargörande av regeringens inställning ur Johan Lindbos
perspektiv var någonting som brådskade. Därför togs dessa kontakter
med den snabbhet som var motiverad.

Kurt Ove Johansson: Enligt det TT-meddelande som återfinns i bilaga
13 säger Lavén: "Vi måste kunna hitta en lösning inom loppet av tre
veckor." Varför var man just vid den tidpunkten tvungen att hitta en
lösning inom tre veckor?

Håkan Lavén: Jag minns inte att orden har fallit just på det sättet. Det
är möjligt att jag har sagt så, men det finns ingen särskild logik i att
det skulle behöva lösas inom loppet av tre veckor. Jag kan inte ge
något bra skäl till det.

Kurt Ove Johansson: Då skall jag inte heller fråga mer på den punk-
ten.

Mötet med Egardt ägde alltså rum den 1 september. Jag skulle vilja
veta vad som hände på det här mötet. Vill JK berätta vad Egardt sade?

Johan Hirschfeldt: Som framgår av promemorian förberedde jag noga
föredragningarna först för statssekreterare Michael Sahlin och sedan
för statssekreterare Peter Egardt. Det var en ingående genomgång av
materialet, en genomgång som också skulle kunna ligga till grund för
en bedömning dels av processläget, dels av förutsättningarna för en
förlikning. En förlikningsförhandling i en process vilar ju på rättsliga
utgångspunkter. Det är många olika hänsyn, synpunkter och fakta som
då kan vara viktiga. Det var alltså en bred genomgång som gjordes
inför dessa föredragningar.

Jag har i promemorian redogjort för den huvudsakliga gången av de
diskussioner som då fördes. Samtalet med Peter Egardt ägde rum i
närvaro av rättschefen på statsrådsberedningen. Jag har ingenting att
tillägga utöver promemorian när det gäller den redovisningen. De
viktiga punkterna finns redovisade i promemorian. Jag anser att mina
minnesbilder är korrekta och i huvudsak redovisade i promemorian.
Jag har alltså ingenting ytterligare att tillägga.

Kurt Ove Johansson: Det finns en formulering i JK:s inlaga till konsti-
tutionsutskottet om att Egardt tydligen sagt att hans uttalanden i någon
tidning inte blivit fullständigt återgivna — det fattades tydligen i
tidningen någonting som han hade sagt i ärendet. Jag vill fråga om det
ändå inte tyder på att JK med Egardt diskuterade uppdragsgivarens
inställning till den betydelse som Hallisk ibland påstås skulle ha haft i
det här sammanhanget? Var det inte så?

Johan Hirschfeldt: Det står på s. 3 i promemorian: "Justitiekanslern
fick muntligt besked under hand av både Egardt och Sahlin att

1994/95:KU30

Bilaga B 5

statsministern inte hade gjort något uttalande som avvek från regering-
ens tidigare inställning som den kommit till uttryck i det första
regeringsbeslutet i saken eller från Justitiekanslerns svaromål i proces-
sen."

Att frågan berördes under samtalet framgår av den meningen.

Kurt Ove Johansson: Men tyder det ändå inte på att JK så att säga ändå
ville försäkra sig om att huvudmannen inte hade ändrat inställning?

Johan Hirschfeldt: Jag tog kontakterna med regeringskansliet mot bak-
grund av det brev som Johan Lindbo gav in, där han hade den
utgångspunkten. Jag har sagt att jag uppfattade hans framställning så,
att den motiverade en kontakt från min sida med regeringskansliet i
syfte att ge Lindbo de besked han efterlyste.

Kurt Ove Johansson: Så småningom träffades en förlikning med Hal-
lisk. Skulle JK vilja beskriva uppgörelsen?

Johan Hirschfeldt: Uppgörelsen framgår av förlikningsavtalet, som ock-
så har givits in till konstitutionsutskottet. Som jag nämnde är avtalet
en allmän handling. Jag föreställer mig att innehållet har redovisats i
massmedia. Jag har inget ytterligare att säga om det.

Kurt Ove Johansson: Det ligger naturligtvis nära till hands att fråga om
den här uppgörelsen blev bättre än den som var på gång att träffas före
den 15 augusti. Jag kan förstå att advokatsed och sådant också här
kanske lägger hinder i vägen, men det skulle onekligen vara intressant
om JK ville kommentera detta.

Johan Hirschfeldt: Jag anser mig som sagt förhindrad att gå in på den
saken. Min allmänna erfarenhet från förlikningsförhandlingar är att
förhållandena kan skifta från gång till gång. Det är en del av verksam-
heten som inte alltid låter sig fångas i exakta termer. Rent allmänt kan
jag säga att dessa förlikningsförhandlingar till sina yttre former inte
avvek från vad som normalt brukar förekomma i vår föriikningsverk-
samhet. Det tror jag att de advokater som varit motparter kan bekräfta.

Kurt Ove Johansson: Jag skall naturligtvis inte pressa JK med ytterliga-
re frågor på denna punkt. Men vi kan ju också tänka själva — det är
lätt att inse att det inte blev billigare.

JK anförde ju redan i sitt svaromål till tingsrätten i september 1993
som bevisning ett vittnesmål med en person som skulle styrka att
Hallisk inte personligen hade erhållit något spionuppdrag av staten.
Jag skall avstå från att gå in på den saken, men jag skulle vilja fråga
JK: Varför var det inte möjligt att få fram skriftliga dokument som
kunde ge stöd åt statens ståndpunkt?

Johan Hirschfeldt: Jag skall försöka besvara den frågan.

Staten var ju svarande i den här processen. Det är käranden som
kommer med sitt yrkande, anger grunderna för detta och åberopar
bevisning. Käranden har också principiellt den grundläggande bevis-
bördan för sitt påstående. Staten hade som svarande att ange sin
inställning, sina grunder och sin bevisning.

1994/95:KU30

Bilaga B 5

Redan innan JK avgav sitt svaromål hade, som jag nämnde, en
utredning genomförts av Överbefälhavaren och redovisats för regering-
en. Redan av denna utredning framgick att källäget var som det var,
dvs. efterforskningar i statliga arkiv av allmänna arkivhandlingar gav
inte någon bevisning i dessa frågeställningar. Det har också belysts i
den vetenskapliga litteraturen varför det är på det sättet. I detta läge
kvarstod att åberopa muntlig bevisning, något som naturligtvis var
mycket svårt. Det är mycket sällan som mål i domstolar handlar om
förhållanden som ligger så långt tillbaka i tiden som det här var fråga
om, dvs. över 40 år. Normalt är preskriptionstiden i tvistemål tio år,
och det betyder att det är mycket ovanligt att sådana här processer går
tillbaka på förhållanden som ligger så långt tillbaka i tiden.

Vi har i vårt svaromål skrivit att vi avstod från att göra preskrip-
tionsinvändning, och det har sina naturliga förklaringar. Staten har i
en sådan här process anledning att åberopa så mycket bevisning som
bedöms som nödvändigt. Som jag sade inledningsvis övervägde vi
löpande frågan om vilken bevisning som skulle åberopas. På den
punkten var våra möjligheter inte uttömda med den bevisning som vi
hade åberopat, men vi bedömde denna som tillräcklig.

Kurt Ove Johansson: Det är litet kryptiskt när det gäller källmaterialet.
Vad var det egentligen som hade hänt med källmaterialet?

Johan Hirschfeldt: Det framgår i varje fall av en bok om underrättelse-
tjänsten av Jan Ottosson och Lars Magnusson, Hemliga makter 1991,
att det s.k. T-kontorets handlingar brändes vid någon tidpunkt.

Kurt Ove Johansson: Vid vilken tidpnkt?

Johan Hirschfeldt: Jag vet inte vad som står i boken, men jag tror att
den saken berörs där.

Kurt Ove Johansson: Men det var ett konstigt sätt att gallra på!

Johan Hirschfeldt: Det är en fråga som forskarna diskuterar.

Birger Hagård: Det har framgått av de handlingar som vi har fått, inte
minst av dem från rättschefen i statsrådsberedningen, att förre statsmi-
nistern Carl Bildt inte hade offentliggjort några uppgifter som inte
tidigare var kända. Därför har det inte heller funnits några skäl för en
särskild beredning i regeringen, för partiledaröverläggningar eller sam-
råd i Utrikesnämnden.

Själva Hallisk-målet i sig är knappast intressant för konstitutionsut-
skottet. Vi är inte någon sorts domstol, och vi har inte med detta att
göra. Hallisk-målet är intressant endast i den mån som turerna i målet
skulle kunna påvisa något inkonstitutionellt agerande från regeringens
sida.

Min fråga till Justitiekanslern — och det är något av en kärnfråga —
blir därför: Har Justitiekanslern någonstans i sin befattning med det
här ärendet påträffat något som varit speciellt ovanligt i själva proces-
sen, något som skiljer sig från likartade mål som Justitiekanslern haft

1994/95:KU30

Bilaga B 5

att agera i? Finns det någonting i det här mönstret som avviker? Finns
det något som tyder på att det skulle ha förekommit ett inkonstitutio-
nellt agerande från regeringens sida?

Johan Hirschfeldt: Jag vill först erinra om att regeringen inte står
under Justitiekanslerns tillsyn, utan det är ju konstitutionsutskottet
som utövar denna tillsyn, och det gör det naturligtvis fullt befogat och
rimligt att konstitutionsutskottet frågar på detta sätt. När jag svarar
måste detta ändå vara min utgångspunkt.

1 min genomgång inledningsvis sade jag efter min redogörelse för de
principiella förutsättningarna för kontakterna mellan regeringen och
JK: Jag hade ansett att det var en skyldighet för mig att i det här målet
upprätthålla en löpande kontakt med regeringen genom regeringskans-
liets tjänstemän. Inte vid något tillfälle har det därvid förekommit att
företrädare för regeringskansliet sagt någonting som jag uppfattat som
uttryck för bristande tillit till JK:s processföring. Det ligger i sakens
natur att om någonting sådant förekommit i detta mål så skulle det ha
fatt konsekvenser för målet och för min befattning med det.

Det blir mitt svar på frågan.

Birger Hagård: En liten detaljfråga! JK berörde det material som hade
funnits på T-kontoret och som senare har blivit förstört. Hade JK
någon gång väntat sig att det i materialet skulle finnas något tillgängligt
avtal mellan svenska staten, företrädd av T-kontoret, och Evald Hal-
lisk?

Johan Hirschfeldt: Svaret på den frågan är nej.

Kurt Ove Johansson: Om inga fler talare anmäler sig vill jag framföra
ett tack till Johan Hirschfeldt och Håkan Lavén för att ni har ställt
upp och välvilligt svarat på våra frågor. Jag tror att det har fördjupat
våra insikter på det sätt som vi önskade när vi bad er komma till
utskottet. Vi tackar så mycket för det!

1994/95:KU30

Bilaga B 5

Konstitutionsutskottet

1995-03-09

kl. 11.00-12.00

Offentlig utfrågning av tekn. dr Curt Nicolin och dir.
Carl-Johan Åberg angående försäljningen av statligt
ägda aktier i Assidomän AB

Kurt Ove Johansson: Jag ber att fa hälsa teknologie doktor Curt
Nicolin och Carl-Johan Åberg välkomna. Ni har inbjudits till utskottet
med anledning av vår granskning av Näringsdepartementets och den
tidigare näringsministern Per Westerbergs handläggning av försäljning-
en av statligt ägda aktier i Assidomän.

Ni har båda ingått som ledamöter i Privatiseringskommissionen. Ni
ingick också i den särskilda arbetsgrupp som på uppdrag av den
dåvarande näringsministern Per Westerberg bl.a. undersökte aktietill-
delningen vid genomförda privatiseringar.

Vi vet att ni besitter en unik kunskap på detta område. Genom
denna utfrågning hoppas vi i utskottet att vi kan få större insikt i de
olika tekniska frågor som har att göra med privatiseringen av statliga
företag.

Jag har uppfattat att ni vill att vi direkt går in på frågorna. Men om
någon av er inledningsvis vill säga något finns naturligtvis den möjlig-
heten. Vi tycks emellertid kunna gå direkt på frågorna.

Jag skulle vilja börja med att anknyta till den rapport som ni
lämnade till Per Westerberg angående erfarenheter av genomförda
privatiseringar. Ni konstaterar att det är förenat med fördelar att få en
aktietilldelning. Jag skulle vilja att ni litet närmare utvecklade vilka
fördelar det rör sig om. Är fördelarna enbart av ekonomisk art, eller
kan det finnas också andra fördelar i fråga om de här tilldelningarna?

Curt Nicolin: Det är naturligtvis angeläget för säljaren, staten, att
grundläggande få ett bra pris. Samtidigt skall priset inte sättas så högt
att den tilltänkta försäljningen inte kan genomföras. Detta är en kinkig
fråga. Både i de fall som har praktiserats här och i många andra fåll i
utlandet har man låtit institutioner bjuda på en viss volym.

Inom parentes vill jag säga att det nog är en felskrivning i ett av
dokumenten. I Assidomän var nämligen det maximala beloppet 1,5
miljoner kronor, men i ett av papperen står det 2 miljoner kronor.

Man har bestämt hur mycket som skall placeras på dessa händer.
Om man inte får in så många som man önskar kan naturligtvis olika
alternativa val uppträda. Men det var inte aktuellt här, så det behöver
vi kanske inte gå in på. Om det kommer in flera får man ha vissa
principer för att reducera antalet. Man börjar då med att säga att det
lägsta pris som behöver komma i fråga för att fylla den tilltänkta
volymen blir priset för allihopa.

Därefter skall det ske en viss försäljning till allmänheten. Då är det
brukligt att ge en viss rabatt. Det finns flera skäl till det. I alla stora

1994/95 :KU30

Bilaga B 6

affärer brukar det vara möjligt att få ett förmånligare pris än när man
köper små kvantiteter. Likadant är det på det här området i viss
utsträckning. Man säljer till medborgarna i största allmänhet. Den
minsta posten var i det här fallet satt till 50 aktier, men posten kunde
på vissa villkor uppgå till 250 aktier. Samma reduktionsregler tilläm-
pas när för många blir tecknade.

Utgångspunkten var att behålla en majoritet i statens hand. Det var
styrande för den kvantitet som skulle säljas.

Kurt Ove Johansson: Vi är förmodligen överens om att fördelningen av
aktier skall ske på ett förtroendeingivande sätt. Vad blir följden enligt
er mening om aktier fördelas på ett sådant sätt att förtroende inte
inges?

Curt Nicolin: Det var en mycket allmän fråga. Jag tar den för vad den
är. Följderna är naturligtvis otillfredsställande. Men eftersom frågan
inte specificerats är ett svar ingenting värt.

Kurt Ove Johansson: Jag specificerar då min fråga: Vem får ta de
negativa konsekvenserna om en sådan här fördelning inte genomförs
på ett förtroendeingivande sätt?

Curt Nicolin: Det kan inte utan vidare sägas att det inte skedde på ett
förtroendeingivande sätt. Däremot har det väl i viss utsträckning
brustit i fråga om vad man kunde förvänta sig av de specialister som
handhaft försäljningen av aktierna.

Kurt Ove Johansson: Kan man uttrycka sig så att det är särskilt viktigt
vid en privatisering av statliga företag att fördelningen av aktier sker på
ett sådant sätt att den inger förtroende hos en bred allmänhet?

Curt Nicolin: En offentlig myndighet har ju inte bara att vara ansvarig
i sin kapacitet av myndighet utan också därför att den i sina ställnings-
taganden mer eller mindre representerar medborgarna. Därför är det
speciellt viktigt att de ärenden som skall handläggas verkligen hand-
läggs med allra största omsorg.

Kurt Ove Johansson: Jag tolkar det som Curt Nicolin här har sagt på
det sättet att den som utformar ett emissionspaket måste ha klart för
sig vilken betydelse frågan om förtroendet har och att principerna för
fördelningen utformas från den utgångspunkten.

Curt Nicolin: När man vill bedöma något som inte lyckats är det alltid
en uppdelning i värderingen. Var det en avsiktlig effekt som uppnåd-
des, eller var det en oavsiktlig effekt? Skillnaden är betydande därvid-
lag. Först som sist konstaterar jag att effekten var oavsiktlig.

Kurt Ove Johansson: I vårt material talas det om en selektiv och en
automatisk metod att fördela aktier. Finns det några andra modeller
och principer för tilldelning av aktier än de två nämnda? Om så är
fallet skulle jag vilja ha en beskrivning av dem.

Curt Nicolin: Jag kanske får lämna ordet till Carl-Johan Åberg.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

Carl-Johan Aberg: Lägger man ihop de automatiska och de selektiva
metoderna är det väl hundra procent som man kommer upp till.
Anledningen till detta litet nonchalanta svar är helt enkelt att i
gruppen av selektiva förfaranden kan i stort sett allt annat än de
automatiska inrymmas.

Kurt Ove Johansson: Därmed har du kanske svarat på frågan var
fördelarna med den selektiva metoden ligger. Jag kan utvidga frågan:
Finns det några nackdelar med att välja ett rent selektivt förfaringssätt
vid aktiefördelning?

Carl-Johan Åberg: Ett rent automatiskt förfarande valdes i fallet Assi-
domän för att uppnå vissa avsedda effekter. Det gällde att få ett bra
pris, vilket var viktigt för regeringen vid privatiseringen av ett stort
statligt företag. Det handlade alltså om att få ett korrekt och för staten
som säljare bra pris. Då skall det också vara konkurrens om de
utbjudna aktierna.

Men därav följer inte att alla som anmält sig via kommissionärsfir-
morna obesett skall ges tilldelning. Automatik från säljarens sida i den
meningen att man i prospektet inte har sagt sig vilja sålla utesluter
inte, enligt mitt sätt att se detta, att de kommissionärsfirmor som
anförtros uppdraget att sälja skall genomföra alla affärer. Där har vi ett
förhållande, vilket har framkommit i materialet här, som det kanske
kan sättas vissa frågetecken för. Några hade nämligen anmält sig som
köpare men hade inte betalt inom utsatt tid. Icke desto mindre fick de
sina aktier.

Där tycker jag att de firmor som administrerar detta har ett ansvar.
Sedan kan man diskutera om det är fråga om selektivitet eller automa-
tik. Det är fortfarande fråga om automatik, sett utifrån den säljande,
ägande, partens sida, dvs. staten. Men det borde kanske vara selektivt
från den administrerande kommissionärens sida. Jag hoppas att jag
uttryckt mig någorlunda klart.

Kurt Ove Johansson: Litet senare tänkte jag återkomma till delar av det
svar jag nu fick.

En intressant sak i ditt svar är också priset — hur metoden påverkar
priset. Vi har tydligen blivit överens om att säljaren utformar texten i
själva prospektet. Men skulle det faktum att säljaren genom sina
villkor utesluter icke önskvärda köpare, t.ex. sådana som kan ha
samröre med ekonomisk brottslighet, negativt påverka priset? Skulle
de seriösa köparna bli mindre intresserade av att köpa om det i
prospektet skrevs in sådana saker som gjorde att oönskade köpare
kunde hållas borta?

Curt Nicolin: Har det inte räknats ut att det finns en viss differens i
den aktuella affären? Hade de som bar sig illa åt inte fått någon
tilldelning, så hade priset blivit något lägre. Det kan röra sig om någon
krona. Jag erinrar mig att jag läst om det.

Carl-Johan Aberg: 153 kr i stället för 154 kr, eller något sådant.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

Curt Nicolin: Ja, just det. Men det var naturligtvis inte för den kronans
skull som man hade för avsikt att därmed acceptera brottsligt förfaran-
de. Missförstå mig alltså inte!

Däremot kunde det finnas anledning att verkligen känna en överty-
gelse att en välberyktad kommissionär inte låter folk fa aktier utan att
betalning skett punktligt, dvs. att man inte börjar sälja aktierna utan
att betalning skett. En professionell mäklare måste ha klart för sig att
sådant kan fa tråkiga konsekvenser.

Kurt Ove Johansson: Ser ni inte ett etiskt problem i det förhållandet
att man skulle ha en säljordning innebärande att man medvetet är
beredd på att oönskade köpare kommer in i bilden bara för att hålla
priset uppe?

Curt Nicolin: Man har icke haft den intentionen.

Kurt Ove Johansson: Ser ni inget etiskt problem i att man måste inse
att risken med oönskade personer blir större?

Curt Nicolin: Det är ett etiskt problem om en professionell aktör inte
handlar efter professionella normer. Endast i den bemärkelsen är det
en etisk fråga.

Kurt Ove Johansson: På s. 3 i er rapport till näringsministern formule-
rar sig en av de intervjuade så här: Agaren förbehåller sig rätt att för
att uppnå långsiktiga, aktiva och även i övrigt lämpliga ägare helt
diskretionärt fatta beslut om tilldelning.

Skulle t.ex. den typen av formulering påverka priset nämnvärt?

Carl-Johan Åberg: Det är en mycket hypotetisk fråga. Det är svårt att
ge ett svar. I just det här fallet fick det en mycket marginell betydelse.

1 rapporten från september 1994 förordar vi vad som här kommit
att kallas för det engelska systemet, där detta är regel. Det blev också
det systemet som tillämpades vid den därnäst följande stora försäljning-
en av aktier från staten, nämligen Pharmacia. Där tog man konsekven-
serna. Om det sedan har någon större betydelse för priset har jag svårt
att avgöra.

Om man med de icke önskvärda personerna, eller institutionerna, i
den mån sådana finns, syftar på dem som har knytning till ekonomisk
brottslighet har jag svårt att föreställa mig att det kan ha någon större
effekt på prisbildningen. Välkända och väletablerade köpare represen-
terar ju väldigt stora ekonomiska uppköpsintressen i sammanhanget.
Men skulle det vara på nämnda vis så får man väl tåla det. Det är dock
en privat värdering.

Kurt Ove Johansson: Vi kan gå utanför vårt lands gränser och titta t.ex.
på England och Frankrike men även Danmark, som ni själva nämner
i er rapport. De har valt ett långtgående selektivt förfarande. Tror ni
att de skulle välja det om det skulle ha alltför stor påverkan på priset?

Curt Nicolin: Vi har inte studerat hur det gick till när t.ex. England
började med sina privatiseringar, hur deras system utvecklades till det
som vi uppfattar att de under senare år har använt.

1994/95: KU 30

Bilaga B 6

Teoretiskt är det fullt tänkbart att de i början hade ett annat system.
I vår rapport rekommenderar vi en metodik som närmar sig det
engelska systemet.

Kurt Ove Johansson: Av er rapport framgår ändå tydligt att de länder
som jag nyss nämnt under senare år har blivit allt precisare i sina
prospekt. De har alltså konsekvent gått på den selektiva linjen. Natur-
ligtvis hade de, föreställer jag mig, varit tveksamma till att gå den
vägen om det hade alltför stor betydelse för priset. Så måste det väl
ändå vara.

Curt Nicolin: Jag tror inte att det har alltför stor betydelse för priset.
Jag hävdar att de kanske inte har haft den metodik som de på sistone
hela tiden använt. Det gäller ju de första stora privatiseringarna som
staten genomförde i Sverige.

Successivt har vi ändrat metodik vid de fyra stora privatiseringar
som genomförts. Man lär sig av misstagen. Men naturligtvis borde en
rundstudie av hur det är ute i världen ha gjorts innan man över huvud
taget privatiserade.

Kurt Ove Johansson: Kan man inte tro att skälet till att selektiva vägar
mer preciserat valts ute i Europa under åren sammanhänger med en
vilja att slippa oönskade köpare? Något annat skäl kan det väl knap-
past vara fråga om.

Curt Nicolin: Man har naturligtvis funnit fördelar med att göra det
som varit viktigt. Därför har man ändrat sig.

Av samma skäl har de svenska privatiseringarna ändrats under
resans gång.

Kurt Ove Johansson: På s. 4 i er rapport kommer ni in på förhållandet
mellan granskningstid och pris. Ni tycks inte redovisa en egen uppfatt-
ning här, utan ni vidarebefordrar svar som ni fatt på de frågor som ni
har ställt.

Delar ni uppfattningen i svaret att granskningstiden för fördelningen
av Assidomänaktier var kort men ändå tillräcklig för att kunna sålla
bort oönskade intressenter?

Carl-Johan Aberg: Ja. Det har vi också skrivit, och det far vi fortsatt
stå för.

Kurt Ove Johansson: Ändå skedde inte det. Var ligger systemfelet?

Curt Nicolin: Båda har vi sagt precis samma sak. Det stora systemfelet
är att aktier delades ut utan att betalning skett i laga tid. Hade det inte
hänt, skulle den skada som vi nu sörjer ha varit en bråkdel, om ens
någon.

Kurt Ove Johansson: I ert yttrande till Näringsdepartementet kommer
ni in på 7 § i lagen om värdepappersrörelse. Skall er uppfattning i
rapporten tolkas så, att 7 § inte håller för att hålla osunda köpare
borta?

1994/95 :KU30

Bilaga B 6

6 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Carl-Johan Åberg: Det står på s. 2 längst ner. 1

Curt Nicolin: Ja. Det är ganska naturligt.

Kurt Ove Johansson: För att kompensera bristerna i 7 § kan det alltså
vara nödvändigt med preciseringar i tilldelningsprinciperna. Det måste
väl vara korrekt.

Curt Nicolin: Erfarenheten visar att det kan förekomma att man inte
har levt upp till detta genom att aktier delats ut utan att betalning skett
i laga tid. Då måste man fortsättningsvis i en eller annan form
precisera sig på den punkten.

Jag har uppfattat att när staten skriver lagar bygger man på de
erfarenheter som görs i samhället.

Kurt Ove Johansson: Jag har uppfattat era svar på det sättet att slutsat-
sen blir att prospektet kan utformas så att oönskade köpare/gränsfall
kan sållas bort utan att det behöver betyda negativa konsekvenser för
priset.

Curt Nicolin: Det är alltid lättare att beskriva ett förfarande när man
väl har erfarenheter än det är att prestera erfarenheter i förväg.

Kurt Ove Johansson: Ute i Europa t.ex. har det privatiserats under
många år. Trots Sveriges nordliga läge måste man väl ha haft kunska-
per om hur man burit sig åt.

Carl-Johan Åberg: En liten komplettering med tanke på just referen-
sen till vad som hänt ute i Europa.

Ett viktigt motiv som vi inte riktigt har berört här för att ha en
selektiv utdelning av aktierna har i en hel del fall varit att man har
velat parkera det framtida ägandet i vissa bestämda grupper. Det finns
ett antal exempel på att man har träffat olika typer av underhandsöver-
enskommelser med blivande ägare. Det måste anses vara den gamla
ägarens rätt, om det finns en önskan att sälja ut delar av företaget, att
också knyta villkor till var det nya aktieinnehavet skall ligga.

Det är ofta den typen av överväganden som ligger bakom använd-
ningen av selektiviteten i prospekten. Att det i sin tur kan fa effekter
på priset får säljaren, den tidigare ägaren, väga in i bilden.

I det här fallet fanns det inte några andra överväganden om det
framtida ägandet annat än att en viss del skulle reserveras för svenska
institutioner och en viss del för utländska institutioner samt att en stor
del skulle reserveras för svenska enskilda personer. Det var ett mål i
sig att åstadkomma en bred ägarstruktur efter privatiseringen. Man
hade inte den typen av selektivitet som fanns t.ex. i de internationella
förebilder där det här hade drivits väldigt långt.

1 Vid justering av utskriften har Carl-Johan Åberg anfört följande: Detta har
blivit oklart. Om komma följer 7 § så kommer osunda köpare att hållas
borta.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

Den typ av erfarenhet som har att göra med att man mer eller
mindre i förväg pekar ut olika grupper/institutioner som man ser som
naturliga ägare var inte tillämplig i just det här fallet, utan här var
målet största möjliga bredd i ägandet. Det genomförde man genom att
inte skriva in i prospektet några restriktioner i det avseendet.

Som jag sade tidigare: Detta utesluter inte att kom missionärerna
skall se till att det här sköts. Man kan ha synpunkter på hur lång tiden
är som det är fråga om. Det var ändå bara ett hundratal namn som
förekom. De flesta av dessa måste omedelbart ha kunnat prickas av
som välkända, så det finns inte när det gäller den korta tidsprocessen
någon avgörande förklaring till att den stränga selekteringen inte
genomfördes på kommissionärsnivå.

Kurt Ove Johansson: Jag har sett uttalanden från Carnegie och andra
institutioner där man menar att tiden var alldeles för kort och att
nödvändiga kreditbedömningar inte gjordes. Har ni någon kommentar
på den punkten?

Curt Nicolin: Det ligger väl i sakens natur att den som skall göra
sådana värderingar gärna vill ha mera tid på sig än den kortaste
tänkbara. Samtidigt är det väl så att om man tar lång tid på sig så finns
det en viss risk för att det inte blir samma bredd på köparkretsen.

Kurt Ove Johansson: En viktig sak att få fastställd är följande: De
selektiva metoder som används i Europa måste ha varit kända både för
den sittande regeringen och för er som ingick i Privatiseringskommis-
sionen. Det var väl inget nytt när ni hanterade Assidomänaktierna.

Curt Nicolin: Det märkliga är att det inte kom någon kritik innan
olyckan hade skett.

Kurt Ove Johansson: Min fråga gällde att ni väl kände till hur man ute
i Europa gick till väga vid privatiseringar. Den kunskapen fanns i
Sverige både hos Privatiseringskommissionen och hos säljaren, eller
hur?

Curt Nicolin: Privatiseringskommissionen gjorde inga utredningar om
detta. Däremot gjordes sådana undersökningar av den speciella delega-
tion bestående av oss tre medlemmar och som fick i uppdrag att i
efterhand granska.

Kurt Ove Johansson: Jag är litet envis på denna punkt. Med den
internationella erfarenhet och kunskap som jag vet att Curt Nicolin
besitter måste han ha känt till hur man privatiserade ute i Europa.

Curt Nicolin: Jo, men det privatiseras inte alltid på samma sätt, inte
ens utomlands. Det finns ett spektrum här.

Kurt Ove Johansson: Jag undrade alltså om Curt Nicolin kände till på
vilket sätt man privatiserade ute i Europa, även om förutsättningarna
inte var desamma som i Sverige.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

Curt Nicolin: Jag har en helt annan kunskap i dag än jag hade innan.

Carl-Johan Åberg: Får jag tillägga att vi faktiskt hade en alldeles egen
svensk kunskap, och den skall inte alltid föraktas. Jag tänker då på
privatiseringen av Celsius. Där hade man tillämpat en hög grad av
selektivitet vid urvalet och blivit allvarligt kritiserad för detta.

Erfarenheterna från Celsius var, utgår jag från, välbekanta i Privati-
seringskommissionen och på Näringsdepartementet.

Kurt Ove Johansson: En annan intressant fråga gäller det automatiska
förfaringssättet: Vilka möjligheter fanns det för ägaren att påverka
vilka som skulle fa tilldelning? Skulle ni vilja redovisa det något?

Curt Nicolin: Agaren hade väl inte reserverat sådana möjligheter för
sig annat än att det förutsattes att det skulle bli en professionell
behandling av kommissionärsfirmorna.

Kurt Ove Johansson: Aspekten fanns väl också att om betalning inte
skett inom föreskriven tid så fanns det vissa möjligheter.

Curt Nicolin: Ja. Men vi kan inte förvänta att man skall gå igenom
hela regelverket för kommissionärer och säga: Det och det skall iakttas
denna gång. Vi förstår att ni inte brukar följa reglerna.

Det vore en orimlighet att göra något sådant.

Kurt Ove Johansson: Om t.ex. en tillfredsställande kreditkontroll hade
gjorts med betoning på att det, om betalning inte skett i tid, fanns
möjligheter att gå in och säga att en annan köpare fick ta över, så var
det väl en möjlighet för säljaren.

Curt Nicolin: Det var faktiskt inte en förutsedd möjlighet att aktier
skulle delas ut utan att betalning skett i rätt tid. Jag kan inte känna
mig som särskilt anklagande när det gäller departementet för att man
inte förutsatte det.

Kurt Ove Johansson: Vilka skyldigheter åvilar det säljaren enligt lagen
— kontroller o.d. — att göra innan tilldelning sker?

Carl-Johan Aberg: Det som grundlägger denna process är prospektet. 1
prospektet säger säljaren vad man avser att göra. Detta överlämnas
sedan till en eller flera fondkommissionärsfirmor.

Det som i så fall måste reglera det som därefter följer är själva
uppdraget till fondkommissionärsfirman. Jag har över huvud taget
icke, vare sig i den speciella arbetsgruppen eller i Privatiseringskom-
missionen, sett det papper som ger de här firmorna detta uppdrag.
Men det måste vara platsen där detta regleras.

Därefter slår lagen om värdepappersrörelse till — vi refererar till det
på s. 2 i promemorian — och det skall styra den verksamhet som
följer.

Att det skulle finnas en särskild lag som styr de principer enligt
vilka man far sälja ut det egna aktieinnehavet känner jag inte till.

Kurt Ove Johansson: Måste kontrollerna ske inom en viss tid? Vad gör
man t.ex. om köparen är okänd?

1994/95: KU30

Bilaga B 6

Curt Nicolin: Här är det naturligtvis olika. Att man skall göra en
kreditvärdighetsprövning av varje köpare är en sak. Men om man
säger att köparen inte far några aktier om betalning inte skett i
förhand har man i alla fall i viss utsträckning gjort en kreditvärdighets-
prövning.

Kurt Ove Johansson: Om det finns oönskade köpare kvar, som alltså
inte fallit bort efter kontroll enligt gällande regler på området, innebär
då den automatiska tilldelningen att säljaren inte kan göra något åt
detta?

Curt Nicolin: Först och främst måste det väl komma en signal om att
något är fel.

Carl-Johan Aberg: I de papper som skickats ut har jag läst att i så fall
slår det rent civilrättsiiga kontraktueila förfarandet till. Vad som gäller
är alltså att en affär är gjord om aktien är köpt. Däremot får man inte
tillgång till aktien, utan den har firman i fråga rätt att sälja vidare. Den
som har köpt och som man inte vill acceptera som aktieägare får dock,
om en vinst uppkommer, ta hand om den vinsten.

Det viktiga här är, och det skall regleras vid det selektiva förfaran-
det, att personen/institutionen inte skall få tillträda ägandet av aktien.
Men om det inte finns ett särskilt näringsförbud för personen kan
affären inte med civilrättsliga regler upphävas.

Kurt Ove Johansson: Jag skulle vilja veta om ni känner till något annat
fall där en automatisk tilldelningsprincip använts av samma typ som
vid försäljningen av Assidomän.

Curt Nicolin: Jag har inte den bredd på mina erfarenheter av sådana
här stora emissioner att jag kan svara.

Kurt Ove Johansson: Ni känner alltså inte till något annat fall där en
sådan här automatisk metod använts?

Curt Nicolin: Jag får kanske erinra om vad Carl-Johan Åberg för en
stund sedan sade, nämligen att man fått mycket kritik för selekteringen
vid försäljningen av Svenskt Stål. Därför var man angelägen om att
tillförsäkra sig en princip som skulle ge ett högre pris.

Erfarenheten har ju visat att så som kommissionärerna fungerade så
sköt man över målet.

Kurt Ove Johansson: Vi har nu talat om tilldelningsprinciper.

För att vinna klarhet skulle jag också vilja ställa en fråga om
prissättningsmetodiken, som vi i och för sig har varit inne på.

Är det riktigt att man skall skilja mellan begreppet prissättningsme-
todik och begreppet tilldelningsförfarande?

Curt Nicolin: Jag måste nog be att få frågan litet grand förklarad.

Kurt Ove Johansson: När jag läser er rapport tycker jag mig se en
skillnad mellan begreppet prissättningsmetodik och begreppet tilldel-
ningsförfarande. Ni skiljer dessa åt på ett alldeles avgörande sätt, t.ex.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

på s. 2 i er rapport: Vid de privatiseringar som genomförts och vänt sig
till en vidare krets har olika förfaranden använts bl.a. med avseende på
prissättnings- och tilldelningsmetodik.

Rakt igenom i er rapport till näringsministern skiljer ni, som jag ser
detta, tydligt mellan prissättnings- och tilldelningsmetodik.

Curt Nicolin: Det är två delmoment i processen.

Kurt Ove Johansson: Jag uppfattar att det här finns en viss avsikt. Jag
har alltså uppfattat detta så, att ni tycker att det är viktigt att skilja
mellan de båda nämnda metodikerna.

I t.ex. det yttrande från Privatiseringskommissionen som är daterat
940119 skriver ni: Beträffande den föreslagna prissättningsmetodiken
har kommissionen ingen erinran.

Var det som ni prövade och svarade på i det här fallet enbart
prissättningsmetodiken?

Curt Nicolin: Ja.

Kurt Ove Johansson: Är det rätt tolkat att ni inte berör tilldelningsme-
todiken i ert svar?

Curt Nicolin: Det är riktigt.

Kurt Ove Johansson: Kommissionen uttalade sig alltså bara om pris-
sättningsmetodiken?

Curt Nicolin: Det är klart att vi, om vi hade känt oro för den
tilldelningsprincip som var förbunden med detta, hade skrivit något
om det.

Kurt Ove Johansson: Det är alltså riktigt att ert svar bara avser prissätt-
ningsmetodiken?

Curt Nicolin: Ja.

Kurt Ove Johansson: Jag har läst rapporten otaliga gånger och har
kommit fram till att ni i arbetsgruppen på många punkter var kritiska
efter gjorda erfarenheter, efter upptäckter som ni gjort, vid försäljning-
en av Assidomänaktierna. Det råder ingen tvekan om att rapporten
andas kritiska synpunkter på olika områden.

Curt Nicolin: Det är väl ingen som inte beklagar det som hände i den
förbindelsen.

Den extra studie som vi tre gjorde syftade till att försöka tillgodogöra
sig så många erfarenheter som möjligt både utomlands och i Sverige
för att finna vägar att undvika en upprepning.

Därför har vi rekommenderat vissa förändringar i förhållande till
Assidomänbehandlingen. Departementet tillämpade också ett annat
förfarande i Pharmaciafallet.

Kurt Ove Johansson: Rapporten kan väl tolkas så att ni, om ni satt
med i en framtida privatiseringskommission, skulle rekommendera
användning av selektiva modeller.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

Curt Nicolin: Det var en bred beskrivning.

Ett automatiskt förhållande kan mycket väl tänkas där vissa kon-
trollfunktioner lagts in — med automatik så när som på att man skall
försäkra sig om att vissa saker inte förekommer.

Carl-Johan Aberg: Prissättningsmetodiken och tilldelningen hör helt
klart i viss mening ihop med varandra. Tekniken i det här fallet var att
man inbjöd ett antal institutionella placerare och andra som var
beredda att köpa stora poster att lägga bud. De rangordnades och sedan
tog man det bud som låg precis på gränsen till den kvot som hade
tilldelats.

Det hela förutsätter naturligtvis att de som lämnat bud står för det,
för eljest kan det bli ihåligheter i systemet. I den meningen finns det
en koppling mellan de båda. Men det rent praktiska förfarandet vid
tilldelningen hade vi aldrig uppe till diskussion i Privatiseringskom-
missionen. Vi var heller aldrig tillfrågade i det avseendet, utan vi var
tillfrågade om prisssättningsmetodiken. Den redogjorde jag för, och
den fann vi vara välmotiverad. Den skulle sannolikt ge en korrekt
marknadsprissättning av Assidomänaktierna.

Sedan hade vi frågan om de stora grupperna och prioriteringen
utland—hemland osv. Jag vet inte om ni haft tillgång till vårt svar. Där
hade vi i alla fall vissa synpunkter på den stora kvoteringen mellan
olika grupper. Av olika skäl valde Näringsdepartementet att inte följa
våra rekommendationer på den punkten. Men det har inget med den
fråga att göra som vi just nu diskuterar.

Kurt Ove Johansson: Härmed får Inger René ordet.

Inger René: Tack, herr ordförande! Det är inte många frågor som
återstår efter dessa 45 minuter, men några förtydliganden skulle jag
vilja ha.

Bortsett från priset var ju skälet till privatiseringen att man ville
uppnå en mycket bred spridning.

Storbritannien har apostroferats i flera sammanhang här. Jag skulle
vilja veta om det var samma uttalade förhoppning från Storbritanniens
regering när man påbörjade och fortsatte privatiseringen där.

Curt Nicolin: Uttalande av vem i Storbritannien?

Inger René: Var det ett önskemål att få en bred spridning när det
gäller privatiseringen i Storbritannien, eller var det bara ett bra pris
som man var ute efter?

Curt Nicolin: Förlåt, men det måste vara ett specifikt fall i England
som åberopas.

Inger René: Kurt Ove Johansson åberopade England och den s.k.
engelska modellen. Min fråga är: Hade man när man privatiserade i
England samma förhoppningar om en bred spridning och ett uttalat
önskemål om en sådan?

1994/95: KU 30

Bilaga B 6

Curt Nicolin: Jag kan inte med säkerhet uttala mig om det. Men jag
tror att jag står på ganska fest mark när jag säger att man i vissa fell
hade en mycket uttalad sådan förhoppning. I andra fell var den
mindre utpräglad.

Inger René: Jag har en fråga till. Den har berörts på olika sätt. Jag
undrar ändå om det finns ytterligare kommentarer till det förhållandet
att det var en relativt kort tid mellan anbudsförferandets avslutning
och festställandet av priset på aktierna. Det är det som är den spring-
ande punkten i vår anmälan.

Carl-Johan Åberg: Det är flera olika tidsperioder som vi talar om här.
Den tidsperiod som är uppe till behandling just i detta ärende är tiden
avseende kommissionärsfirman.

Jag har tidigare redovisat att det för en mycket erferen och mark-
nadskunnig aktör i varje fall inte kan vara ogörligt att behandla
namnlistorna på den tid som stått till förfogande.

Jag utgår från att det när det gäller majoriteten av de namn som
uppträder i ett sådant här sammanhang inte tar mer än några sekunder
att avgöra om det är en för oss välkänd köpare — försäkringsbolag
eller placeringsfonder av olika slag. De går automatiskt vidare i proces-
sen. Sedan har man kanske 10, 15 eller 20 fell. Ordföranden har flera
gånger använt ordet kreditundersökning. Men jag tror inte att det är
en kreditundersökning som primärt skall sättas in, för då går tiden
naturligtvis snabbt. I stället är det fråga om ett mycket enkelt slående i
register.

Vi talar om ekonomisk brottslighet. Brottslighet måste vara doku-
menterad i brottsregister. Det måste finnas möjligheter att på administ-
rativ väg relativt snabbt övertyga sig om namnen finns med i den
registrerade brottsligheten.

Jag ser inte detta som något större problem. Jag kanske underskattar
problemen. Jag har själv inte bedrivit sådan här verksamhet.

Kurt Ove Johansson: Ordet går nu till Peter Eriksson.

Peter Eriksson: Jag har ett par frågor om priset, som ändå är grundläg-
gande här.

Tycker Curt Nicolin att staten fick ut ett rimligt pris för skogsbola-
get?

Curt Nicolin: Ett rimligt pris i en marknadsekonomi är det pris som
marknaden vill betala. Priset i fråga var det pris som marknaden
fastställde.

Peter Eriksson: Vid den aktuella tidpunkten?

Curt Nicolin: Ja.

Peter Eriksson: Assidomän är ju Sveriges största skogsägare. Man äger
gamla Domänverkets tillgångar med flera miljoner hektar produktiv
skogsmark.

Skogsbranschen är extremt konjunkturkänslig. Jag har tittat litet
grand på hur skogsfestighetspriserna förhåller sig till skogskonjunktu-

1994/95: KU 30

Bilaga B 6

rerna. Det visar sig finnas ett ganska väl fungerande samband, men
med en viss eftersläpning. I princip kan man säga att när massa- och
timmerpriserna är höga följer fastighetspriserna efter med en viss
eftersläpning — ungefär ett halvår.

Mot den bakgrunden anser jag att utförsäljningen skedde vid ett
ogynnsamt tillfälle. Konjunkturen var visserligen inte allra sämst. Det
var ju i början av en uppgång. Men som jag bedömer saken bör man
kunna säga att skogsfastighetspriserna kanske hade det sämsta läget i
konjunkturfasen. Håller Curt Nicolin med om att det kan vara en
rimlig bedömning?

Curt Nicolin: Jag kan hålla med om att det inte var på toppen av
konjunkturen. Dessförinnan var det en konjunkturtopp, men vi var på
väg in i en konjunkturuppgång.

Peter Eriksson: Jag känner inte till din privata situation i det här
avseendet. Men om du hade haft en stor skogsfastighet, skulle du då ha
tyckt att det var en lämplig tidpunkt för försäljning?

Curt Nicolin: Frågan är ytterst hypotetisk.

Carl-Johan Åberg: Får jag med anledning av Peter Erikssons fråga
tillägga, även om det är mera anekdotiskt, att de institutionella placera-
re som köpte Assidomän hittills inte har fått en sådan utdelning via
aktiekurserna att den ens täcker räntan på en statsobligation.

Det kan leda över till en diskussion om aktiekurserna speglar
fastighetspriserna. Det finns de som hävdar att så inte är fallet. Som
aktieplacering har det inte varit särskilt lysande.

Peter Eriksson: Assidomän är det svenska skogsbolag som är den
överlägset största skogsägaren.

Curt Nicolin: Jag måste faktiskt komma med en gensaga här.

Jag skulle tro att man äger ca 80 % av all lågavkastande skog i
Sverige. Man kan inte räkna i hektar här.

Dessutom är ägandet mycket koncentrerat till Norrland. På grund
av klimatiska förhållanden blir skogen därmed mycket mindre värd.

Många gånger i historien har frågan ställts: Varför blir det inte en
större avkastning när det gäller den statliga skogen än som kunnat
utläsas? Det har blivit bättre under senare tid. Vissa områden har
också avskilts som antingen blivit nationalparker eller som varit lågav-
kastande.

Peter Eriksson: Nationalparkerna har varit extremt lågavkastande.

Curt Nicolin: Ja. De är dessutom avskilda. Därför blir det nu bättre.

Peter Eriksson: Slutligen vill jag fråga: Tycker du att svenska folket har
fått hyggligt betalt för sina skogar?

Curt Nicolin: Där tycker jag att Carl-Johan Åberg har svarat ganska
bra.

1994/95:KU30

Bilaga B 6

I det perspektiv som vi nu har — drygt ett år — kan jag säga att om
vi jämför aktieutvecklingen för de här aktierna med skogsbolag som
tillverkar cellulosa och papper, finner vi att det inte finns någon likhet
i prisutvecklingen.

Peter Eriksson: Nej. Jag tror att det var häromdagen som Dagens
Nyheter hade en ganska omfattande analys där man bedömde att
Assidomän kanske var marknadens mest undervärderade aktie och att
just den skulle komma senare i konjunkturfasen än övriga skogsaktier
beroende på den stora andelen skogskapital som är ganska undervärde-
rat.

Curt Nicolin: Det är möjligt att det är rätt. Jag kan inte uttala mig om
det. Däremot konstaterar jag att det inte finns en parallellitet i upp-
gången på träråvara och cellulosa.

Peter Eriksson: Min fråga kan anses vara litet vid sidan av, men jag
tycker att det handlar om en grundförutsättning här. Det handlar om
huruvida den förra regeringen har försnillat tillgångar för det svenska
folket eller om man har fatt ett hyggligt pris.

Curt Nicolin: Svenska staten har rätt betydande skulder. Ett bidragande
motiv kan ha varit att försöka få litet täckning av dem.

Peter Eriksson: Tack!

Kurt Ove Johansson: Ingen mer frågeställare finns anmäld. Jag tar
tillfället i akt och tackar härmed Curt Nicolin och Carl-Johan Åberg
för de svar som vi har fått.

Vi hade stora förväntningar på er när ni kom hit, men jag tillstår
gärna att ni har motsvarat våra förväntningar. Jag vågar också påstå att
ni har bidragit till att utskottet har fått ett fördjupat material. Därmed
blir det lättare för oss när vi så småningom på allvar skall ta itu med
denna granskningsfråga.

Tack så mycket för att ni kom hit!

1994/95:KU30

Bilaga B 6

Konstitutionsutskottet

1995-03-14

Kl. 11.00-12.20

Offentlig utfrågning av statsrådet Jan Nygren och
statssekreterare Anitra Steen angående utövande av
statens ägande av Nordbanken m.m.

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar er alla välkomna till denna utfrågning,
som bl.a. är förorsakad av att konstitutionsutskottet håller på att
granska vissa frågor som rör Nordbanken. Utfrågningen kommer inte
att handla om vad som har hänt i Nordbanken, utan vi har bjudit in
statsrådet Jan Nygren och statssekreterare Anitra Steen för att vi skall
få belyst för oss vilka funderingar den nya regeringen har när det
gäller hur man skall utöva sitt statliga ägande i de statliga företagen. Ni
är speciellt välkomna till denna utfrågning. Innan vi sätter i gång med
frågandet ger jag er tillfälle till en inledning.

Jan Nygren: Jag skulle vilja ta möjligheten att se på den typ av
frågeställningar som utskottet diskuterar i en litet vidare mening. Jag
gör det därför att regeringen just nu diskuterar inte bara förhållandet
till de statliga bolagen utan vill se frågan som en del i en vidare
aktivitet, nämligen vilken struktur regeringen nyttjar för att verkställa
de beslut som regering och riksdag fattar.

Till vårt förfogande står i första hand myndigheterna på den statliga
sidan, myndigheter som har olika uppgifter för att effektuera beslut
fattade ytterst av riksdagen men även av regeringen. Man kan utan att
gå tillbaka till Axel Oxenstierna — jag skall inte trötta utskottet med
en historieskrivning — säga att det har hänt väldigt mycket vad avser
denna struktur de senaste fem sex sju åren. Jag vill påminna om den
diskussion som förts om omstruktureringar av myndigheterna, om
bolagisering och privatisering.

Utan att lägga några värderingar på detta kan man i dag konstatera
att den struktur som står till regeringens förfogande för effektuerande
av besluten minst sagt är brokig. Vi har naturligtvis de traditionella
förvaltningsmyndigheterna — det finns faktiskt sådana kvar. Men
därefter följer i en raskt fallande skala en rad strukturer eller delar av
strukturer som faktiskt har fatt ett alltmer diffust utseende, dvs. att vi
hos myndigheterna ibland kan hitta bolagsstrukturer. Vi har konstate-
rat att vissa myndigheter ibland inte är myndigheter i den traditionella
meningen. Vi har konstaterat att vissa myndigheter har förvaltnings-
mässiga uppdrag samtidigt som man bedriver viss affärsverksamhet,
inte alltid nödvändigtvis i bolagsform utan som uppgiftsuppdrag. Vi
har verkssystemet kvar. Man kan använda sig av råd. Vi har statliga
bolag i varierande form, stiftelser som också dessa har satts under
diskussion under den senaste tiden.

Kort kan man säga — jag skall gärna fördjupa mig i var och en av
dessa frågor — att den struktur som står till regeringens och riksdagens

1994/95:KU30

Bilaga B 7

förfogande delvis har eroderat, inte minst när det gäller frågan varför
staten över huvud taget bedriver viss bolagsverksamhet. De motiv som
var giltiga för 5, 10 eller 15 år sedan är sannolikt inte, eller bara
delvis, giltiga i dag. Diskussionen om enskilda bolag bör med andra
ord i rimlighetens namn sättas in i detta större sammanhang.

Regeringen har diskuterat detta vid ett par tillfällen och har för
avsikt att genomföra en översyn av den statliga förvaltningen. Det låter
väldigt ambitiöst, och det är ambitiöst. Det gör att man blir något
ödmjuk inför en sådan uppgift. Jag tror att man skulle kunna göra det
i två steg. I en första omgång kan man, givet det nuvarande statliga
uppdraget, försöka att principellt diskutera förutsättningarna för rege-
ringen att styra riket, dvs. vilka principer som skall gälla för hur en
myndighet skall se ut och vad myndigheterna skall ha för arbetsuppgif-
ter, när det är rimligt att använda sig av en traditionell myndighet, en
stiftelse, men också om och när det är rimligt med ett statligt bolag.
Utan att svara på denna fråga vill jag bara säga att den typen av frågor
bör ställas i en mera principiell form. Det kan ske i en kommission
eller en utredning. Vi diskuterar detta.

Om man har fatt en principiell genomgång av förutsättningarna kan
man i nästa steg ta ställning i vad mån detta bör, vilket ju är sannolikt,
leda till vissa strukturella förändringar av systemen, t.ex. att man slår
ihop myndigheter, förändrar dem, knoppar av verksamheter som myn-
digheter kanske inte bör syssla med, sälja ut bolag som möjligen inte
längre fyller en funktion i den traditionella meningen inom ramen för
statens hägn.

Förberedelsearbetet för en sådan översyn pågår i regeringen. Resul-
tatet av detta kommer att redovisas innan sommaren, dvs. information
om i vilken form som denna typ av översyn kommer att ske. Men vi
har valt att ta våren på oss av det enkla skälet att det inte är någon
liten uppgift att se över den statliga förvaltningen. Man måste också
försöka avgränsa uppdraget. Det är lätt hänt att det leder till en stor
principiell diskussion om statens förhållande till andra agerande på
denna marknad, nämligen kommuner och landsting. Det är inte
avsikten. Denna översyn skall ske med utgångspunkt från det uppdrag
som den statliga förvaltningen har i dag. Det kan vara nog så mycket
och leda till tillräckligt många förändringar för att uppdraget ändå
skall vara mycket stort.

Anitra Steen: Jag skulle gärna vilja ta några minuter i anspråk för att
redovisa det arbete som pågår i regeringskansliet och som delvis är
redovisat i vissa bilagor till årets budgetproposition.

När regeringen tillträdde i höstas tog vi i Finansdepartementet
initiativ till att bilda en grupp som skulle se över och försöka utveckla
en mer tydlig ägarpolicy för det statliga ägandet. Det är dels en
tjänstemannagrupp som har letts från Finansdepartementet, dels en
statssekreterargrupp som följer upp arbetet och tar ställning. Syftet är
att utveckla en samlad syn på det statliga ägandet och också utövandet
av ägarrollen.

1994/95:KU30

Bilaga B 7

Samtidigt kan man säga att de verksamheter som bedrivs i statliga
bolag skiljer sig väldigt mycket åt. En mer detaljerad ägarpolicy ligger
inte inom ramen för vår ambition, däremot att ha en övergripande
policy som kan appliceras generellt och därefter utvecklas vidare för
den typ av verksamhet som är aktuell i varje enskilt fall.

Den presentation som vi gjorde i Näringsdepartementets, Finansde-
partementets och Kommunikationsdepartementets bilagor är det första
steget i arbetet. Vi fortsätter att utveckla resonemangen och kommer
att återkomma i senare propositioner och där redovisa de förslag till
ställningstaganden som vi kommer fram till.

Jag tänker bara kort redovisa huvuddragen i de resonemang som vi
för, vilket delvis framgår av årets budgetproposition.

Vi menar att staten skall agera som en professionell och aktiv ägare.
Det ställs särskilda krav på staten som ägare, framför allt på regerings-
kansliet som utövar det statliga ägarskapet. Det skall ställas krav på
effektivitet, lönsamhet och marknadsmässig avkastning på de statliga
företag som finns. Vi skall inom ramen för en ägarpolicy tydligt
markera gränssnittet och rollfördelningen mellan ägare, styrelse och
ledning.

En ägarpolicy skall tydligt uttala ambitionen av en kontinuerlig
dialog och uppföljning mellan ägare och bolag. Ägaren skall formulera
de allmänna verksamhetsmålen och de ekonomiska målen för bolagets
verksamhet i långsiktiga termer. 1 den mån det ställs särskilda krav på
samhällsansvar, t.ex. infrastrukturansvaret, skall det redovisas tydligt
och underställas riksdagen. Det skall helst regleras i bolagsordningen
för det enskilda bolaget. Ägarpolicyn måste poängtera vikten av att
lägga omsorg vid valet av styrelse. Vid valet av styrelse skall man
betona sakkunskap, erfarenhet, gott omdöme och ägarens förtroende
för styrelseledamöterna.

En ägarpolicy måste tydligt uttala, vilket Jan Nygren var inne på, en
kontinuerlig prövning av ägarskapet. Finns det fog för att ompröva
ägarskapet skall det också ske. Det skall ligga inom ramen för en
ägarpolicy att detta sker.

Detta är någonting som vi behöver arbeta vidare med, kodifiera och
utveckla. Med ett sådant ägaransvar och en sådan ägarpolicy blir
styrelsens ansvar, enligt vårt sätt att se det, att hantera de strategiska
frågor som ligger inom bolagets ram utifrån de allmänna verksamhets-
mål som ägaren har lagt fast, att arbeta med riktlinjer och beslut
utifrån en strategiutveckling, att bedriva kontroll av och följa upp
bolagets verksamhet samt att fastställa anställningsvillkoren för VD och
rekrytera VD.

Det är de huvudpunkter som vi diskuterar. Avsikten är att vi så
småningom skall konkretisera dessa ytterligare. Avsikten är också att
detta skall utmynna, förhoppningsvis, i en handbok som skall illustre-
ra hur man prövar statens verksamhet och enligt vilka kriterier man
skall bedöma om statlig verksamhet skall övergå i bolagsform eller
inte. Så långt har vi kommit nu.

1994/95:KU30

Bilaga B 7

Kurt Ove Johansson: Vi tackar för inledningen, och jag ger möjlighet
att ställa frågor.

Widar Andersson: Vi har diskuterat dessa frågor under många år, och
nu har vi kommit till det stadium då vi skall sikta in mot framtiden.
Därför är det intressant att få ställa några frågor.

Det bemyndigande som regeringen begär — jag vet att detta diskute-
ras nu i näringsutskottet — när det gäller de statliga företagen är
ganska brett och vitt. Utan att ge mig in på näringsutskottets område
vill jag ställa följande fråga: Anser ni att det bemyndigande som
regeringen nu begär, dvs. den stora frihet som regeringen begär vad
gäller handhavandet av statliga företag inte hade varit möjligt om man
hade hållit fast vid det tidigare formlösa ägandet, alltså avsaknaden av
en uttalad ägarpolicy?

Vad gäller ägarpolicyn och de verksamhetsmål som beskrivs i bud-
getpropositionens bilagor och nu av Anitra Steen vill jag fråga: Ingår
det i de verksamhetsmål som skall riktas till styrelsen krav på någor-
lunda anständighet och omvärldskunskap, t.ex. om allmänhetens syn
på förhållandet mellan bankgarantier och bonuslöner? I vilken mån
kommer staten att agera i den frågan på Nordbankens bolagsstämma?

Anitra Steen: Jag måste tillstå att jag inte riktigt vet vad som avses med
ett formlöst ägande. Det vi gör inom ramen för det arbete som nu
utförs är att vi försöker tydligt kodifiera en ägarpolicy som mer eller
mindre har varit för handen tidigare. Jag tror att det är viktigt att man
uttrycker den klart och tydligt för att man skall kunna ha ett rättesnö-
re för sitt agerande. Detta i sig förklarar kanske inte det bemyndigande
som begärs av regeringen i Näringsdepartementets bilaga.

Widar Andersson: Det formlösa ägandet är en beskrivning som faktiskt
finns i lagstiftningen. Tidigare framhöll man det formlösa ägandet. När
KU har gått igenom allt det som hänt har det visat sig att hälsan tiger
still. När det gick bra, var det ingen som höjde ögonbrynen på någon
sida av bordet. Men allteftersom problemen blev synliga visade det sig
att man borde ha gjort på ett annat sätt. Med det formlösa ägandet
fanns det ingen beskrivning av ur det skulle gå till, vem som hade
ansvaret, om det fanns några anteckningar. Processen från det formlösa
ägandet till ägandet med form och substans i är vad regeringen är inne
i nu, såvitt jag förstår. Det är vad vi alla frågar efter i utskottet. Det är
vad jag menar med det formlösa.

Anitra Steen: De statliga bolagen är självständiga civilrättsliga subjekt.
Det innebär att aktiebolagslagen är fullt tillämplig på de företagen
också. Regeringen har ett ansvar inför medborgarna att se till att den
verksamhet som bedrivs i statliga bolag också genererar en avkastning
och utvecklas på ett sådant sätt att man kan försvara det gentemot
medborgarna. Det förutsätter en aktiv ägarpolicy.

Jag har svårt att redovisa de överväganden som ligger till grund för
begäran om bemyndigandet. Jag vill gärna avstå från att göra det. Men

1994/95:KU30

Bilaga B 7

jag kan säga att om man gör större förändringar i ägarinnehavet är det
naturligtvis en fråga som bör underställas riksdagen. Det kan röra sig
om stora förmögenhetsförändringar som kan komma att ske.

Den andra frågan handlade om verksamhetsmålen. Ändamålet med
ett bolags verksamhet skall klart och tydligt framgå av bolagsordning-
en. Det är där ägaren lägger fast sina övergripande ambitioner. När det
gäller frågor om arvoden till styrelsen utövar ägaren sitt inflytande i
anslutning till bolagsstämman. På bolagsstämman fattas beslut om
arvoden och ersättningar till styrelseledamöterna. Styrelsen har ansva-
ret när det gäller de ersättningar och förmåner som skall avse den
verkställande ledningen.

Jan Nygren: För närvarande sitter staten med ett 5O-tal bolag och
måste självfallet försöka att skaffa sig en vettig ägarpolicy så länge man
har ansvaret för verksamheten, det är givet.

Den grundläggande frågan är egentligen varför staten över huvud
taget bedriver verksamhet i form av statliga bolag. Det är den fråga
som jag försökte beskriva inledningsvis och som måste ställas parallellt
med att man tar det ansvar som staten har för de bolag som finns.

Det har funnits ett antal motiv angivna tidigare för att staten skall ta
på sig ett sådant här ansvar. Det har varit t.ex. bristande konkurrens,
önskemålet om att vissa verksamheter skall bedrivas i någon sorts
skyddad ställning. Man har velat ha samhällsinflytande över potentiellt
skadliga varor. Som exempel kan jag nämna Systembolaget, Vin &
Sprit och Apoteksbolaget. Man kan fortsätta uppräkningen av motiven
och konstatera att de senaste fem årens utveckling leder till slutsatsen
att få av dessa motiv är giltiga i dag, dels via avreglering som vi själva
ha bestått med, dels genom EU-medlemskap, dels genom allmänt ökad
konkurrens på ett antal områden.

Statens ägarpolicy måste i grunden vara beroende av varför vi tycker
att det är rimligt för staten att äga företag i bolagsform. Det är den
grundläggande diskussion som nu måste tas, och den måste tas i ett
vidare sammanhang, nämligen i samband med diskussionen om rege-
ringens samlade arsenal av instrument, dvs. från myndigheter ner till
bolag, stiftelser osv. Ambitionen är enligt min uppfattning att försöka
renodla, att se till att den struktur som står till riksdagens och
regeringens förfogande sysslar med det som är dess uppdrag. Annat
kan sannolikt skötas av någon annan. Det är denna grundläggande
översyn som regeringen avser att starta. Det är ett stort och gediget
arbete som måste göras. Men det går inte att göra det i enskilda delar.
Man kan inte välja ut ett departementsområde. Det finns ett undantag,
och det är försvaret. Där deltog jag själv som statssekreterare i att starta
ett liknande översynsarbete.

Själva poängen är att göra detta i sin helhet därför att den risk man
annars löper är att sektorsintressena gör sig gällande så hårt att det är
svårt att komma fram. Det gör också att arbetet blir stort och mycket
ansvarsfullt, men icke desto mindre nödvändigt.

1994/95:KU30

Bilaga B 7

Widar Andersson: Det är alldeles utmärkt att staten går in i denna
process på allvar och att vi kan ha en diskussion om detta. Men när
det går illa, när det går fel måste man i en demokrati få veta var felet
har begåtts. Det är detta som vår prövning handlar om.

Jag vill ställa några mera precisa frågor. När det gäller bolagen
skulle jag vilja fråga om de olika departement som är inblandade har
ett särskilt uttalat ansvar. Är det departementschefen eller någon
särskild statssekreterare som har det? Hur ser det ut? Hur förbereder
man bolagsstämmorna på de enskilda departementen? Lägger man fest
någon hållning från regeringens sida, och hur dokumenteras den? Är
det ett departementschefebeslut, och görs det anteckningar som på
något vis skulle kunna användas av KU om det skulle behövas? Vem
ansvarar för samordningen mellan departementen? Det är ju fler som
är inblandade. Är det statsrådsberedningen? Finns det klart uttalat vem
som gör det?

Den sista fråga som jag vill ställa handlar om den kontinuerliga
dialog som beskrivs i bilagorna till årets budgetproposition och som
måste pågå mellan ägaren och bolagen. Hur är det tänkt att den skall
gå till? Skall det ske i en form som gör att man i efterhand kan se hur
det har gått till och vad som har sagts som är väsentligt i processen?

Anitra Steen: Det statliga ägandet hanteras på ett sådant sätt att de
statsråd under vilkas domäner det finns statliga bolag får från regering-
en ett bemyndigande för verksamhetsåret att utöva det statliga ägarska-
pet. Detta ligger till grund för dialogen mellan bolaget och ansvarigt
statsråd.

När det gäller kompetensen har vi i Finansdepartementet en bolags-
enhet, där vi har samlat de statliga bolag som finansministern utövar
ägarskapet för. På motsvarande sätt är det i andra departement, framför
allt i Näringsdepartementet.

Jag kan säga att vi inom ramen för det arbete som vi nu bedriver
mellan departementen har fört diskussionen om det finns skäl att föra
samman alla statliga bolagen under regeringen på ett och samma ställe
för att se om det skulle kunna ge kraftfullare möjligheter att samla
kompetensen. Vi har inte hunnit så långt, men det finns som ett
övervägande. Anledningen till att ha en enhet som svarar för dessa är
att försäkra sig om att det finns tillräcklig kompetens inom departe-
mentet.

När det gäller statsrådens bemyndigande från regeringen kan statsrå-
det i anslutning till bolagsstämman antingen personligen eller genom
att lämna fullmakt till någon att i dennes ställe utöva ägarskapet och
använda rösträtten vid bolagstämman. I regel görs det senare. Denna
fullmakt är ett formellt departementsprotokoll, alltså har ministern
fattat beslut om detta. Det brukar förenas med en skriftlig instruktion
så till vida att när företaget kallar till bolagsstämma fogas till det en
föredragningslista. Den utgör i regel strukturen för hur denna instruk-
tion utfårdas till den tjänsteman som får fullmakten att utöva ägarrol-
len vid bolagsstämman. Det här finns alltså skriftligt.

1994/95: KU 30

Bilaga B 7

Det innebär att förberedelserna — det var Widar Anderssons andra
fråga — går till så att när föredragningslistan kommer, och i regel
redan långt innan, börjar vi inom departementet diskutera hur och
vilka ställningstaganden som bör göras i anslutning till bolagsstämman
när det gäller de ekonomiska villkoren, om man skall förändra något,
om det finns skäl att se över styrelsens sammansättning, om det finns
skäl att se på styrelsearvoden etc. Detta konkretiseras i instruktionen
till den tjänsteman som går till bolagsstämman. Processen har i regel
startat långt tidigare, och helst skall det naturligtvis vara en konkretion
av den dialog som pågått under hela året.

När det gäller samordningen mellan departementen kan jag säga att
vi just nu diskuterar om man bör samla ägandet ytterligare i regerings-
kansliet och kanske placera det i ett departement.

När det gäller den kontinuerliga dialogen är det viktigt att man har
löpande kontakter mellan styrelseordföranden, vice ordföranden och
företagets VD och den politiska ledningen i ett departement. För vårt
vidkommande i Finansdepartementet går det till så att vi träffar
ledningarna och styrelseordförandena. Vi har suttit i regeringskansliet i
drygt ett halvår, men vi har hunnit träffa de flesta av våra styrelseord-
föranden och VD:ar. Naturligtvis är avsikten att detta skall fortsätta.
Man bör ha träffar för att diskutera mera strategiska och långsiktiga
frågor, och ministern som har det högsta ansvaret enligt bemyndigan-
det från regeringen bör hålla sig informerad om vad som händer i
bolaget.

Ola Karlsson: I utdraget ur Finansdepartementets budgetbilaga om
ägarpolicyn skriver man bl.a. att styrelsens kompetens skall vara bred
och befrämja verksamheten så mycket som möjligt. På Kommunika-
tionsdepartementets område skriver man att styrelseledamöter bör väl-
jas så att de genom sakkunskap, erfarenhet och omdöme befrämjar
verksamheten och dess utveckling.

Hur ser rekryter i ngsprocessen ut? Vilka svarar för rekryteringspro-
cessen?

Jan Nygren: Det är respektive departement som ansvarar för rekryter-
ingsprocessen. Det sker i en beredning, antingen en allmän beredning
eller en lunchberedning, avseende vilka som respektive minister avser
att föreslå till olika styrelseuppdrag.

Ola Karlsson: Skälet till att jag ställde denna fråga är delvis våra
tidigare utfrågningar, där vi kunnat konstatera att styrelserekryteringen
i Nordbanken under Kjell-Olof Feldts tid sköttes av Nordbanken själv.
Det var bankledningen som föreslog ny styrelse. Allan Larsson hade
helt andra frågor än just denna som upptog hans tid och intressen,
som han sade. Men nu är det alltså en ministerfråga? Det är departe-
mentet som sköter rekryteringen.

Jan Nygren: Ja, det är det.

Ola Karlsson: Vilka bedömningsgrunder har man när man utser en
styrelse?

1994/95:KU30

Bilaga B 7

7 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Jan Nygren: Dem som du själv alldeles nyss läste upp.

Ola Karlsson: Hur gör man kontrollen? Vilka checkar man av med?

Jan Nygren: Det går väl till så att den personkännedom som minis-
terns medarbetare, ministerkoileger och statssekreterare har är den
kunskapskälla som man öser ur. Det finns oftast personrekord där
man kan se om personen i fråga har gjort något bra eller dåligt, skött
sig eller misskött sig. Det är inga komplicerade processer utan en
normal hantering som bygger på omdömesgillhet hos dem som har att
hantera processen. Vi företar inga förhör eller delar ut läxor, utan
detta bygger på normalt gott omdöme.

Ola Karlsson: Hur ofta planerar ni att ha denna fortlöpande dialog?
Hur ofta tänker ni stämma av med företagsledningar och andra?

Anitra Steen: Det går inte att ge ett generellt svar på detta. Det är
naturligtvis helt betingat av vilken verksamhet som drivs i bolagsform.
Det skiftar från bolag till bolag. I många fall behöver man inte ha
någon mer intensiv dialog, utan verksamheten löper bra och man i
princip bara har kontakt i anslutning till bolagsstämmorna. Men det
kan finnas verksamheter som är av den karaktären att det krävs en
mycket tätare dialog.

Birgitta Hambraeus: Jag skulle vilja ställa några frågor till Jan Nygren.
Det som skiljer staten som ägare från privata ägare är ju att staten har
ett helhetsansvar för riket och skulle som ägare kunna använda ett
bolag för att uppnå andra syften. Jag tänker på Nordbanken. Det är ett
väldigt starkt samhällsintresse att arbetslösheten bekämpas och att det
blir full sysselsättning. Det behövs investeringar i nya företag. Man
behöver ta risker i företag som verkligen ger sysselsättning och möjlig-
heter till ny produktion. Där kan man tänka sig att staten hade en
policy och sade till Nordbanken: Gå ut och var verkligen en bank för
företagande och investeringar, ta gärna risker där men dämpa ner när
det gäller mer tveksamma investeringar ur sysselsättningssynpunkt,
*im att placera pengar i fastigheter utomlands.

Är det något som hindrar att staten som ägare gör en sådan
förklaring inför styrelsen och skriver in i bolagsordningen att detta är
syftet, att man t.ex. skall se till att minska räntegapet rejält, att se till
att det blir billigt att låna pengar till produktiva investeringar? Därmed
avkräver man en mindre återbäring därför att man vet att det kommer
att betala igen sig i form av jobb. Är det någonting som hindrar
Sverige från att göra en sådan sak? Jag är närmast intresserad därför att
Jan Nygren talade om förändringar i och med EU-medlemskapet. Är
det någonting där som hindrar oss från att ha en sådan företagspolicy i
t.ex. Nordbanken?

Jan Nygren: Jag skulle kunna svara så här: Med tanke på spelreglerna
för en bank eller annan verksamhet må det nästan vara hur det vill
med regelverket. Det vore förödande om man nyttjade t.ex. en bank,
vare sig det är Nordbanken eller någon annan, för den typen av syften.

1994/95: KU 30

Bilaga B 7

Den vore förlorad som bank inom en ganska kort tid, eftersom det
inte handlar om en myndighet utan en bank som spelar på de villkor
som marknaden har att erbjuda.

Detta gör att jag bedömer det som uteslutet att regeringen skulle
agera på det sättet mot Nordbanken. Jag tycker att det är angeläget att
detta inte sker. Den typ av syften som Birgitta Hambraeus önskar kan
jag väl ställa upp på som princip, men regering och riksdag måste
använda andra metoder och medel för att uppnå de målen än att
använda en enskild verksamhet i bolagsform.

Birgitta Hambraeus: Är det någonting i EU:s regelverk som hindrar att
vi skulle göra det om det vore önskvärt?

Jan Nygren: Jag är inte tillräcklig kunnig i detaljerna i EU:s regelverk,
men jag bedömer det som högst sannolikt att det finns sådana begräns-
ningar. Det skulle annars betyda att man på något sätt kunde ge sig in
i en verksamhet som är konkurrensutsatt. På denna punkt är jag
osäker, men ovasett hur det är skulle jag i alla fall inte vilja rekom-
mendera att man gjorde det.

Kenneth Kvist: Jag skulle vilja ställa en detaljfråga. Anitra Steen redo-
gjorde förut för hur regeringen arbetar med de frågor som är relevanta
i de bankärenden som vi sysslar med. Hur noggrant eller hur detaljerat
kan ett statsråd delta i förberedelser av en bolagsstämma, i synnerhet
om man ej tror att det föreligger några särskilda problem i bolaget?
Det är intressant för oss att veta med tanke på det bakomliggande
ärendet i KU.

Sedan måste jag knyta an till Birgitta Hambraeus fråga, som jag
tycker är intressant, och framför allt till Jan Nygrens svar som jag
upplevde som litet uppseendeväckande och som går långt i nyliberal
riktning. Det står i det utdrag som vi har Stt att regeringen avbryter
den ideologiskt baserade försäljningen av aktier som genomfördes av
den förra regeringen. Då frågar jag: Av vilka ideologiska skäl då? När
jag hör Jan Nygren låter det som om det inte bör finnas något annat
ändamål med statligt företagande än att dra in för ägaren tillräcklig
vinst — så uttryckte också Anitra Steen det — och det som skiljer ut
det på ett kvalitativt sätt från privat ägande. Vad är det för anledning
till att upprätthålla ett statligt ägande om det inte finns något särskilt
ansvar, om det inte skall användas för att kunna påverka när det gäller
en bank politiken i en viss riktning, om man inte skall kunna använda
statliga företag för att kunna påverka produktionsförhållandena? Jag
tänker på arbetarrörelsens gamla paroll, som det egentligen ligger
något väldigt sunt och fint i, att staten skall vara en mönsterarbetsgiva-
re. Det finns inga tankar om att man i en statlig företagspolitik
framöver skall ha sådant.

I stället skall det vara så som Jan Nygren uttryckte det: det som inte
är statens uppgift skall skötas av någon annan. Detta är det nästan
exakta uttrycket för den borgerliga föreställningen om nattväktarstaten,
som har sina mycket begränsade roller. Företagandet skall den privata
sSren sköta. Jag tycker att det är ett litet förvånande svar. Visserligen

1994/95:KU30

Bilaga B 7

har det varit en högertrend ideologiskt sett i samhället sedan 1980-ta-
let, men att det skulle ha gått så långt inom socialdemokratin är litet
förvånande.

Jan Nygren: Av det faktum att man hävdar att staten inte skall ägna sig
åt någonting annat än det som är dess uppgift kan man faktiskt inte
dra de slutsatser som du drar. Man får på något sätt kvalificera
resonemanget ett snäpp till genom att fråga sig: Vilka uppgifter då?
Om man inte har svarat på den frågan blir resonemanget litet konstigt.
Jag avstod från att svara på det. Jag konstaterade bara att det råder en
viss tveksamhet och möjligen litet villervalla om vad som är den
faktiska uppgiften när det gäller statligt ägande av bolag i dag. Det
måste man kunna säga utan att bli betraktad som nyliberal eller
förespråkare för nattväktarstaten.

Det är viktigt att man återigen försöker fundera över vad myndighe-
ter skall ha för principiella uppgifter. Under en period talade vi om
myndigheterna ungefär som om en ICA- eller Konsumbutik. Man
skulle vara kund, man skulle ha service. När jag möter Riksskattever-
ket vill jag bli bemött som medborgare. Att Riksskatteverkets tjänste-
män är hyggliga, trevliga och erbjuder bra service är någonting helt
annat. Det är en självklarhet att myndigheterna i sina kontakter med
medborgarna skall uppträda på ett sådant sätt att de inger förtroende.

Man kan naturligtvis ställa samma fråga när det gäller förra diskus-
sionen fullt ut, ända ut till de statliga bolagen: Varför är det viktigt att
äga bolag? Vilka är motiven? När man väl har spikat motiven kan
man också mycket enklare bestämma sig för vilken ägarpolicy man
skall ha.

Det är en sak att säga att ett statligt bolag som agerar under
aktiebolagslagens regelverk skall gå med tillräcklig vinst. Men det kan
inte vara det enda motivet för att bedriva verksamhet i ett statligt
bolag. Men vi är fortfarande kvar i diskussionen om vad det finns för
principiella motiv i dag för den statliga verksamheten. Det finns säkert
sådana, men frågan måste ställas.

Ideologiskt motiverade utförsäljningar talar Kenneth Kvist om. Ar
man så angelägen om att sälja ut verksamheter att man t.o.m. rear
aktierna är naturligtvis utförsäljning tveksamt. Det har sagts också från
socialdemokratiskt håll att det kan vara angeläget att göra sig av med
vissa verksamheter som bedrivs inom ramen för statliga bolag, men
man far inte vara ideologiskt så förblindad att man t.o.m. väljer
tidpunkter som innebär drastiska förluster för skattebetalare och andra
som har intressen i den här typen av verksamheter.

Kenneth Kvist: Jag menade inte att det var otillåtligt att ställa frågan
vad som var den faktiska uppgiften. Det var inte det som föranledde
att jag ställde frågan litet polemiskt utan ett par i och för sig rimliga
mål, som Birgitta Hambraeus angav, t.ex. att staten använder sin bank
för att främja ekonomin i en viss riktning och försöker få den banken
att något avvika från andra bankföretag så till vida att den är mindre
spekulativ när det gäller fastighetsaffärer och liknande. Då svarar Jan
Nygren att en sådan användning av en statlig bank vore förödande. Då

1994/95:KU30

Bilaga B 7

100

har man inte ställt frågan vad som är syftet med statligt ägande, utan
man har faktiskt tagit ställning. Det kan vara andra syften också. Om
den typen av diskussioner betecknas som förödande, återstår egentligen
inga motiv. Det kan vara rent allmänna insynsmotiv eller maktpolitis-
ka motiv som staten har för att äga inom en viss bransch. Om man
inte vill använda positionerna till något då krymper de, och motivet
blir att dra in vinster för statsverket. Det kan i sig vara ett motiv, men
för mig förefaller det alltså ortillräckiigt.

Jag delar helt Jan Nygrens uppfattning om de borgerliga privatiser-
ingarna. Man måste vara ytterligt tveksam när man privatiserar och
nästan rear ut aktier. Men det är inte bara fråga om tidpunkten utan
också om att man förvandlar det som är allmänt och av alla ägda
företag till att bli företag ägda av ett minskat antal ägare — det innebär
ju varje privatisering. De går från att vara var mans egendom till att
vara egendom till dem som har råd att investera ett antal kronor i
aktier.

Min fråga om nyliberalismen har full relevans. Jag vill dessutom
ställa en fråga om statsrådets konkreta möjligheter att i en rent
avdramatiserad situation engagera sig i företagandet. Det är kanske en
ideologisk fråga som vi får diskutera i andra fora, men den är ändå
viktig.

Anitra Steen: Naturligtvis kan inte ett statsråd dagligen följa bolagens
verksamhet, utan det viktiga är att statsrådet ser till att det finns
kompetens inom departementet som kan följa bolagens verksamhet
och också föra den dialog för statsrådets räkning som bolagens ledning-
ar gör anspråk på.

Det finns två frågor där jag tror att statsrådet går in själv och
engagerar sig mycket. Det är valet av styrelseledamöter, där statsrådet
försäkrar sig om att kompetensen, kunskapen och erfarenheten i
styrelsen blir den rätta i förhållande till den verksamhet som bolaget
är satt att sköta. Den andra principfråga som alltid diskuteras med
statsrådet är förändringar i verksamhetsinriktningen, vilket i sig kan
innebära att den strategiska utvecklingen av företaget måste ändra
inriktning så att det skulle kunna resultera i ett ställningstagande till
en förändring av ägarinnehavet helt eller delvis. Naturligtvis måste
sådana frågor hela tiden hanteras med statsrådet. Men den dagliga
kontakten sker fortlöpande via tjänstemän. I tjänstemännens kompe-
tens ligger också att rapportera till statsrådet när man bedömer att det
skall göras.

Jan Nygren: Den principiella frågan är — för att kommentera Kenneth
Kvists andra inlägg — huruvida det är rimligt att staten å ena sidan
säger att staten bedriver verksamhet i bolag och därmed har bestämt
sig för att göra det i aktiebolagslagens form, samtidigt som man
omedelbart påbörjar diskussionen om hur man skall kunna påverka
denna verksamhet så att den inte fungerar som ett aktiebolag på
marknadens villkor.

Det är denna principiella fråga som är viktig, inte huruvida staten
möjligen har anledning att fundera över den typen av frågeställningar

1994/95 :KU30

Bilaga B 7

101

som Kenneth och Birgitta tar upp. Staten måste välja form för sin
verksamhet. Man kan ställa krav på hög moral. Man kan ställa krav på
att staten gör vissa saker bättre än andra. Men man kan inte ställa krav
som plötsligt gör att aktiebolaget befinner sig i en situation som
aktiebolaget normalt sett inte skall befinna sig i.

Jag konstaterar att Kenneths exempel på vad bankerna inte skulle
göra, nämligen inte ägna sig åt exempelvis spekulativa fastighetsaffärer,
torde alla banker i dag vara överens om. Erfarenheten fram till detta
var naturligtvis lång och aningen besvärlig. I dag är möjligen proble-
met att bankerna över huvud taget inte vågar låna ut pengar till
fastighetsaffärer. Det där har nog reglerat sig självt, t.o.m. över hövan.

Kenneth Kvist: Den fråga som Anitra Steen svarade på kan egentligen
ställas väldigt brett. Då kan kanske ingen av oss svara. Om ett statsråd
delegerar en uppgift till en statlig företrädare för att på en bolagsstäm-
ma se till att vissa personer blir valda och sedan delegerar till dessa
personer att sköta den uppgift som de är tillsatta för och dessa inte
sköter den tillräckligt bra, är frågan var ansvaret ligger. Det är en svår
fråga. Man kan ju felbedöma personer, eller personer kan hamna i
lägen som man inte förutsåg när de tillsattes.

Vad är det i aktiebolagslagen som hindrar att ett bolag har en
särskild profil, en särskild policy i sitt agerande på marknaden? Finns
det något i aktiebolagslagen som skulle hindra att t.ex. en statlig bank
har en något annorlunda policy i sitt marknadsagerande? Det skulle
kunna t.o.m. vara ett aktivt marknadsargument. Finns det något i
aktiebolagslagen eller i banklagen som hindrar detta?

Jan Nygren: Nej, det gör det inte. Jag återkommer till själva proble-
met. Man kan inte konstruera en verksamhetsform från statens sida
och säga att någonting skall drivas i bolagsform på de villkor som
aktiebolagslagen föreskriver, dvs. marknadens villkor, och sedan bete
sig i sin ägarroll som om man hade att göra med en statlig myndighet.
Var gränserna går låter sig inte beskrivas i termer av förbud eller
tillåtet.

Kenneth har rätt. Det finns ingenting som hindrar en bank eller
annan verksamhet att bestämma sig för att ha en annorlunda policy.
Men på några punkter torde det vara besvärligt. Det gäller avkastnings-
krav, soliditet etc. Där ställs det vissa krav. Där kommer marknadens
dom att vara oerhört hård. Ett av de exempel som användes av Birgitta
Hambraeus är att ägaren skulle kommendera fram en minskad ränte-
marginal. Det tror jag är ett sådant exempel där man överskrider sina
befogenheter i förhållande till vad marknaden skulle acceptera som
rimligt för en ägare att göra i en enskild bank. Däremot att ha ett
samtal med ägaren om att man skall avstå från att ha bonuslöner och
att uppträda moraliskt korrekt i övrigt ligger fullt inom ramen för vad
ägaren både kan och bör göra i sin verksamhet, vare sig det är en bank
eller ett företag.

Kenneth Kvist: Det där sista håller jag helt med om. Men man kan ju
välja olika utgångspunkter för sitt agerande på marknaden. Det visar

1994/95:KU30

Bilaga B 7

102

t.ex. utvecklingen, åtminstone delvis, inom pappersindustrin. Från
början var man oerhört negativ till att ha miljövänlig pappersproduk-
tion. Till slut visade det sig att detta blev ett försäljningsargument. Då
kan staten också försöka vara en föregångare i sin egenskap av företa-
gare och använda företagandet på ett aktivt sätt för att betjäna vissa
samhällsnyttiga ändamål, oavsett om det är bankverksamhet eller an-
nat. Det är detta jag efterlyser, och det var detta Jan Nygren var så
tveksam till och sade att man måste ifrågasätta det statliga ägandet över
huvud taget.

Anitra Steen: Vi har diskuterat detta i arbetet med ägarpolicyn. Vi har
sagt att man mycket väl som ägare kan lyfta fram vissa viktiga faktorer
som bör beaktas, typ samhällsintresse. Det som då är viktigt är att man
tydligt och klart också redovisar att man har ställt särskilda krav på
just det bolaget och hur det skall bedriva sin verksamhet. De kraven
måste också tydligt redovisas gentemot riksdagen. Detta i sin tur måste
innebära att man utifrån de särskilda krav som ställs på just det
bolaget måste anpassa kraven på marknadsmässighet och sådant till de
krav som riksdagen i övrigt har anledning att ställa på bolaget. Det
skulle vara det riktiga sättet att hantera sådana frågor. Det kommer
säkert att finnas verksamheter där statsmakterna kommer att tycka att
det är viktigt att framhålla vissa särskilda villkor.

Peter Eriksson: Erfarenheterna när det gäller aktiebolag visar att det
har varit en fördel för bolag, oavsett allt annat, att man har ägare som
är aktiva, välinformerade och engagerade. Jag undrar om regeringens
arbete, som Anitra Steen är involverad i, innebär att man från rege-
ringens sida tar ställning för en mer aktiv ägarroll. Erfarenheterna här
i KU av Nordbanksärendet är att det har varit ett problem att man
från statens sida har agerat alltför passivt i sin ägarfunktion.

Anitra Steen: Bedömningen om staten eller regeringen har varit alltför
passiv tidigare kan jag inte lämna. Jag har inte arbetat med ägarfrågor
så länge. Däremot kan jag säga nu att vi tycker att det är viktigt att vi
utvecklar former och förhållningssätt som gör att staten skall vara en
aktiv ägare — detta oavsett syftet med ägandet. Det är viktigt att man
under den tid som staten via regeringen utövar ett ägande tar ett tydligt
ägaransvar och aktivt vidtar åtgärder i det syftet. Även företag som
man tycker kanske inte borde finnas i statligt ägande skall, så länge de
finns i statlig ägo, förvaltas och utvecklas på ett gynnsamt sätt så att det
kapital som medborgare och staten äger far en gynnsam utveckling tills
man avyttrar det.

Peter Eriksson: Tycker du att man från regeringens sida kan vara ute
efter att ta ett mer aktivt ägaransvar än tidigare?

Anitra Steen: I den mån man kan ta det arbete som görs inom
regeringskansliet till ett uttryck för det, är det naturligtvis så.

1994/95:KU30

Bilaga B 7

103

Birger Hagård: Jag tycker att det är positivt att man efter alla dessa
tråkigheter med Nordbanken och Gota får en ändring därhän att vi får
ett mera professionellt ägarskap från statens sida, att man kommer bort
från det mera formlösa ägande som Widar var inne på tidigare.

Men det finns en del andra problem som kommer in i bilden. Det
är alldeles uppenbart att det främsta instrumentet för att uttrycka
uppfattningen om hur företagen bör skötas är givetvis bolagsstämman.
Där kan man vara hård, bestämd och där kan man alltså utfärda
ordentliga instruktioner. Då frågar jag mig samtidigt: Finns det risker
för ministerstyre? Har man beaktat det? KU står alltid som en hök när
det gäller sådana förhållanden.

I det sammanhanget vill jag när det gäller översynen av hela
statsförvaltningen fråga: Har man där tänkt beakta frågan om minister-
styre eller inte? Det är en rätt unik princip som vi tillämpar i landet.
Det kan ifrågasättas om det verkligen är det riktiga, om det inte inför
framtiden kan krävas att man går över till en modell där statsrådet i
fråga har ansvaret för vad som sker också på låg förvaltningsnivå så att
vi får litet av det engelska systemet, för att nämna ett extremfall i
sammanhanget.

Om bolagsstämman nu är det främsta instrumentet är det styrelserna
som skall se till att man löpande tillgodoser ägarens intentioner. Där
sade Anitra Steen någonting om att man här räknar med en dialog
under hela året. Det är också känsligt. Bolagen är ju självständiga
civilrättsliga objekt. Vad är tillbörlig påverkan? Hur ser den ut? Vad är
otillbörlig påverkan? Hur skall man kunna undgå alla dessa fällor? Jag
begär naturligtvis inte att ni skall ha fullständiga svar, men det vore
rätt intressant att höra litet hur tongångarna går och var ni ser
problem.

Jan Nygren: Jag börjar bakifrån, med dialogen mellan ägaren och
styrelsen. Man rör sig möjligen i en zon där en sådan situation skulle
kunna uppstå, men man Sr väl betrakta styrelsen och dess enskilda
ledamöter som så professionellt kompetenta att de också vet var denna
gräns kan dras. I den dialogen är det båda parters ansvar, dvs. minis-
terns, styrelsens och den enskilde styrelseledamotens, att känna till det.
Det finns ingen tydlig och klar gräns för var en rimlig dialog övergår i
någonting som möjligen skulle kunna betraktas som ministerstyre. Det
hela bygger väl på ömsesidig professionalitet. Jag kan inte se något
annat svar på frågan. Annars skulle det ju vara omöjligt att föra en
dialog.

När man talar med styrelseledamöter och ordföranden i bolag säger
de sannolikt detsamma som alla generaldirektörer säger, nämligen att
problemet inte är att man talar för mycket med dem, utan problemet
är att man över huvud taget inte talar med dem. Vi har sannolikt en
bit kvar innan vi ens är i närheten av risken för ministerstyre. Snarare
bör man kanske se det omvända behovet av en ökad dialog, att ägaren
ändå ger sig till känna vid något tillfälle utöver bolagsstämman.

Vi har mera tittat på de principiella utgångspunkterna för de olika
formerna för regeringens möjligheter att styra nationen, inte frågan om

1994/95: KU 30

Bilaga B 7

104

ministerstyre. Det är möjligt att man kommer in på en sådan diskus-
sion, men det har inte varit huvudproblemet, utan problemet har
snarare varit: Hur ser en myndighet ut? När använder man en myndig-
het? Behöver man verk i framtiden? Vad är ett råd? Vad gör det? Ar
stiftelse en form som är rimlig att använda för statens utövande av
styrning? Det pågår en del utredningsarbete redan på det området.

Det är möjligt att det finns sådana aspekter på frågan som vi inte
hittills haft anledning att beröra.

Anitra Steen: Risken för ministerstyre är obefintlig så till vida att
regeringen ju lämnar ett bemyndigande till varje statsråd inom vars
ansvarsområde det finns en bolagsverksamhet som skall skötas. Det är
naturligtvis viktigt att man i sin dialog med bolaget har klart för sig,
vilket ingår som en del i en ägarpolicy, ansvarsförhållandet mellan
ägare och styrelse. Detta skall tydligt verbaliseras. Det är styrelsens
uppgift att stå för de strategiska besluten när det gäller skötseln av
verksamheten utifrån den verksamhetsinriktning som ägaren har lagt
fast i bolagsordningen. Ägarens huvudsakliga uppgift är att lägga fest
de ekonomiska målen för verksamheten. Det innebär inte att man inte
skall kunna diskutera med styrelsen, ordföranden och VD:n de strate-
giska beslut som styrelsen och VD:n många gånger själva upplever
behöver diskuteras för att se om de står i överensstämmelse med också
ägarens intentioner. Men det ligger långt ifrån ett ministerstyre. Också
statsråden måste hålla sig informerade om vad som händer för att
kunna ta beslut i anslutning till bolagsstämman, om t.ex. ansvarsfrihet.

Jag tror att vi snarare är rädda för en dialog än att vi har för mycket
diskussioner och tankeutbyte med både myndighetschefer och ledning-
ar i statliga bolag.

Birger Hagård: Det är synd att den rädslan skall behöva finnas. Jag ser
ändå problemet med ministerstyre. Det är flera utredningar som tittat
på detta. Vi har aldrig kommit till skott när det gäller att göra en
eventuell ändring i grundlagen. Detta är en besvärlig fråga för det är så
mycket av gråzoner med i bilden. Jag undrar om inte tiden nu är
mogen, om man skall göra en ordentlig översyn av hela statsförvalt-
ningen, att också se på denna grundlagsfråga för att komma fram till
en ändring, som förvisso inte underlättar för en politisk opposition —
det skall jag villigt medge — men som kanske kan göra förvaltningen
litet effektivare och gör att man undviker att ibland hänga upp sig på
sådant som nu kan ske.

Jag förutsätter att det hela tiden naturligtvis sker ett samråd med en
departementschef och en verkschef. Var går då gränsen? Man kanske
inte har fått ett beslut att gå till regeringen som kollektiv. Hur skall
man uppfatta det hela? Jag finner det här vara en litet besvärlig fråga
för framtiden.

Jan Nygren: Vi befinner oss mitt i en förberedande process i den litet
större översynsfrågan. Det här kan jag ta med mig i det vidare arbetet
utan att här ha någon uppfattning i sakfrågan.

1994/95 :KU30

Bilaga B 7

105

Ola Karlsson: Vilka personer eller funktioner är det som i dag på
finansen hanterar ägarfrågorna i fråga om Nordbanken?

Anitra Steen: Nordbanken ägs av Bankstödsnämnden. De ägarfrågor
som i dag är relaterade till Nordbanken hanteras där. Men banklagstift-
ningen ligger på politisk tjänstemannanivå under finansmarknadsav-
delningen. Statssekreterare Leif Pagrotsky är ansvarig för dessa frågor.

Ola Karlsson: Vilka är skälen till att man låter fler i departementet än
ministern hantera dessa frågor? Under Feldts tid var det han som
ensam hade kontakterna med den av staten ägda banken.

Anitra Steen: Den allmänna reflektion som jag gör efter att ha varit
borta från regeringskansliet i tre år är att intensiteten och arbetsvoly-
men bara under några få år har ökat oerhört väsentligt. Om man
skulle göra anspråk på att ett statsråd skall hantera varje enskild fråga,
tror jag att kvaliteten i besluten kanske inte skulle bli så bra. Det är
väsentligt för ett statsråd att se till att man har kompetenta medarbeta-
re runt omkring sig som kan hjälpa till och inför statsrådet svara i de
frågor som är aktuella, oavsett vad det är för frågor.

Jan Nygren: Med tanke på Anitras roll är det viktigt att jag understry-
ker det hon säger, eftersom det handlar om ministrars möjligheter att
hantera ett antal frågor. Det är oerhört viktigt att det fungerar så som
Anitra beskriver. Det kan vara så att en av orsakerna till problemen
har varit att statsråd har lyft från det system som finns och där
kunskap, kompetens, erfarenhet finns samlat.

Kurt Ove Johansson: Det yttersta ansvaret måste väl ändå läggas på
någon. Det måste väl vara statsrådet?

Jan Nygren: Det förtjänar att understyrkas. Det är förutsättningen för
hela den här diskussionen. Det är statsrådet och ingen annan som har
det yttersta ansvaret, ytterst regeringen i de frågor som är kollektiva.

Ola Karlsson: Vad är skälen till att man ger skriftliga instruktioner
inför bolagsstämmorna?

Anitra Steen: Jag kan enbart svara för Finansdepartementets del. Det
är för att det skall vara tydligt och klart vad uppdraget innebär och
vilka ställningstaganden som skall göras för ägarens vidkommande vid
en bolagsstämma. Det skall inte behöva råda några tvivel om vad den
tjänsteman skall göra som har fatt fullmakt från statsråd via ett
departementsprotokoll att utöva rösträtten i fråga om de aktier som
staten äger. Vi ser det som en stor fördel att man har dokumenterat via
en instruktion vilka ställningstaganden som skall ske. Det handlar om
ställningstaganden till förslag om utdelning, om hur styrelsen skall
vara sammansatt, styrelsens arvodering osv. Det är viktiga frågor som
statsrådet har det yttersta ansvaret för. Då kan detta vara ett sätt för
statsrådet att försäkra sig om att det är rätt beslut som fattas vid
stämman.

1994/95:KU30

Bilaga B 7

106

Ola Karlsson: Granskningen hade underlättats om det hade funnits
några skriftliga instruktioner tidigare.

Vid tidigare utfrågningar har vi kunnat konstatera att ministrarna, i
varje fall fram till halvårsskiftet 1990, inte i särskild stor omfattning
har engagerat sig i styrelseval, ägarpolicy eller i övrigt i Nordbankens
skötsel. Finansdepartementets rättschef har sagt att det generellt kan
sägas att staten från 1988 till början av 1991 intagit en relativt passiv
ägarroll vad gäller Nordbanken och tidigare PK-Banken. Anser ni att
ett sådant agerande är affärsmässigt och förenligt med ett gott förval-
tande av statens tillgångar?

Kurt Ove Johansson: Jag måste säga att den här typen av frågor inte
ingick i frågeomgången i dag. Vi har bjudit hit två representanter för
regeringskansliet för att svara på frågan hur den nya regeringen ser på
det statliga ägandet. Det är vad utfrågningen i dag gäller.

Jag ber att få tacka statsrådet Jan Nygren och statssekreterare Anitra
Steen för att ni har kommit hit. Jag tror att jag vågar konstatera att
utfrågningen har visat att det finns ett konstruktivt tänkande i rege-
ringskansliet i dessa frågor. Jag vill vidare hävda att de svar som vi har
fatt i hög grad har bidragit till att fördjupa våra kunskaper i det
granskningsarbete som vi håller på med. Ni skall ha ett hjärtligt tack
för att ha kommit hit och välvilligt svarat på de frågor som ställts.

1994/95:KU30

Bilaga B 7

107

Konstitutionsutskottet

1995-03-16

Kl. 09.00-O9.50

Offentlig utfrågning av professor Staffan Burenstam
Linder angående utbildningsminister Carl Thams
åtgärder beträffande vissa forskningsstiftelser

Birgit Friggebo: Jag hälsar professor Staffan Burenstam Linder välkom-
men till utskottet.

Staffan Burenstam Linder är ordförande i Stiftelsen Kunskaps- och
kompetensutveckling, och det är i denna din egenskap som vi har
kallat dig till utskottet.

Bakgrunden är en anmälan till konstitutionsutskottet som handlar
om framför allt utbildningsministerns men också näringsministerns
ansträngningar att få inflytande över de medel som har utskiftats ur
Fond 92—94 och som har tilldelats ett antal stiftelser.

Jag har förstått att du vill säga någonting inledningsvis.

Var så god!

Staffan Burenstam Linder: Jag tackar för att jag har blivit inviterad till
utskottet. Om det är någonting att tacka för vet jag inte, men det är
alltid hedrande att få vara med i ett så förnämligt sammanhang som ett
sammanträde med konstitutionsutskottet.

Jag skulle vilja peka på vad som sägs på s. 3 i det PM som är daterat
den 20 februari:

"Samtliga stiftelser förklarar sig villiga att tillmötesgå utbildningsmi-
nisterns önskemål i fråga om tillämpning av principer om offentlig-
het."

Vår stiftelse — och jag tror att det gäller även andra stiftelser —
förklarade att man i princip redan tidigare hade fattat beslut med den
innebörden.

Anders Björck: När fick ni de första antydningarna om att regeringen
ville göra någonting med de stiftelser som existerade på området? Om
jag har förstått promemorian rätt, hade man i praktiken inlett diskus-
sioner eller gjort sonderingar innan brevet avsändes.

Staffan Burenstam Linder: "Göra någonting" är ju ett något oprecist
begrepp.

Man fick på ett mycket tidigt stadium en känsla av att denna
regering hade tankar av det slag som sedan materialiserades. Men i
mer handfast bemärkelse mötte jag detta i ett samtal den 8 december
med herr Tham och en lång rad tjänstemän med statssekreteraren i
spetsen. Då framfördes dessa synpunkter, och jag lade för min del fram
vissa argument.

Anders Björck: På vilket sätt framförde man synpunkterna den 8
december?

1994/95:KU30

Bilaga B 8

108

Staffan Burenstam Linder: Dessa synpunkter framfördes alltså muntligt
— det fanns ingenting skrivet. Det huvudargument som framfördes var
att dessa stiftelser till sitt väsen var odemokratiska på grund av att
statsmakten inte hade så stort inflytande över dem.

Anders Björck: Aviserade man vid detta tillfälle något brev till er?

Staffan Burenstam Linder: Ja, man sade att man skulle skriva. Jag fick
även en tidtabell för detta. Jag sade att även om jag hade klara egna
uppfattningar, som jag också framförde för att inte göra de närvarande
besvikna, var det självfallet så att denna fråga måste diskuteras i
styrelsen. Jag meddelade att vi skulle ha ett styrelsesammanträde den
20 januari, om jag minns rätt, och att vi där skulle kunna diskutera
denna fråga inom den tidsram som statsrådet tyckte var önskvärd,
nämligen att vi skulle svara i slutet av januari eller i början av
februari.

Anders Björck: Den 8 december fick ni alltså de facto ett besked om
att man tänkte göra någonting. Hade ni dessförinnan haft några
överläggningar om vad som eventuellt skulle kunna göras?

Staffan Burenstam Linder: Jag hade inte samtalat om dessa ting med
företrädare för Utbildningsdepartementet. Jag träffade Tham på en
lunch som statsministern gav för den lettiske statsministern. Jag vill
minnas att vi i förbigående bytte några ord om dessa frågor.

Om herr Björck med sin fråga avser styrelsen för stiftelsen, så blir
svaret att vi inte hade haft några sådana överläggningar. Men vi hade
ju sett i tidningen att det fanns en aversion, om jag far uttrycka det så.

Anders Björck: Det första tecknet på aversion fick ni alltså via massme-
dia!

Staffan Burenstam Linder: Ja, det fick vi väl alla.

Anders Björck: Fördes det något mer precist samtal den 8 december
om innehållet i det brev som ni sedan fick den 21 december?

Staffan Burenstam Linder: Ja, huvudpunkterna framkom vid det samta-
let, nämligen att man avsåg att brevledes konstatera att det var lämpligt
att inkomma till regeringen med ansökan om permutation, dvs. en
ändring av våra stadgar.

Det sades också att det var lämpligt att vi vid vår anslagsfördelning
beaktade att regeringen skulle göra besparingar på det här området och
att det vore lägligt att vi anpassade våra anslag så att det inte blev
"svarta hål".

Vidare sade man att man önskade att offentlighetsprincipen här
skulle tillämpas.

Anders Björck: Frågade man vid detta samtal den 8 december från
departementets sida om eventuella erfarenheter av ert arbete?

Staffan Burenstam Linder: Nej, det gjorde man inte. Om man hade
gjort det, hade jag måst svara att det nog inte fanns så stora erfarenhe-

1994/95:KU30

Bilaga B 8

109

ter, eftersom verksamheten dittills hade bestått i att försöka fa en
kompetent chef, eftersom styrelsen inte kan sitta och handlägga olika
önskemål om pengar. Vi befann oss då mitt i den processen.

Anders Björck: Det förekom alltså ingen kritik i sak mot ert sätt att
sköta verksamheten under den korta tid som stiftelsen hade existerat!

Staffan Burenstam Linder: Om man med "kritik i sak" menar kritik av
de beslut som vi hade fattat angående medelsanvändningen inom
ramen för våra stadgar, blir svaret att det inte förekom någon kritik.
Vi hade knappast hunnit fatta några beslut och skulle möjligen ha
kunnat kritiseras för passivitet. En sådan kritik hade jag i så fall
kunnat bemöta.

Anders Björck: Vilken blev reaktionen i stiftelsens styrelse när brevet
kom?

Staffan Burenstam Linder: Man kan säga att det blev en viss vantrivsel.
Styrelsen delade de uppfattningar som jag hade fört fram till herr
Tham. Tham talade om att det var demokratiskt bättre om stadgarna
ändrades på det sätt som han tänkte sig. Jag framförde då att jag hade
en annan uppfattning om demokrati. Demokratin blir inte nödvändigt-
vis bättre därför att statsråden bestämmer mer och mer. Det har förts
en omfattande debatt på den punkten. Jag förde fram synpunkten att
det blir, så att säga, obekvämt ur alla parters synvinkel, om nytillträ-
dande regeringar skall kräva permutation av stadgarna för olika privata
stiftelser.

I frågor om beslut om anslag måste vi på grund av den lagstiftning
som gäller på området följa våra stadgar. Vi kunde alltså inte med
statsmakten träffa några överenskommelser av det slag som föresvävade
Utbildningsdepartementet.

Detta framförde jag den 8 december. Min uppfattning delades av
stiftelsens styrelse.

Anders Björck: Var styrelsen enhällig om den uppfattning som Staffan
Burenstam Linder nu har gett uttryck för?

Staffan Burenstam Linder: Ja, det behövdes inte någon särskild an-
strängning av ordföranden för att samsyn skulle uppnås i detta avseen-
de. Jag tror att det avslutningsvis i vårt brev står att vi var helt eniga.
Det gjordes också avsevärda ansträngningar för att se till att alla var
med ombord även formellt, dvs. att alla hade deltagit i dessa styrelsebe-
slut. Tidtabellen var ju ganska snäv, och vi ville, som alltid, vara
hövliga och svara inom den tid som utbildningsministern önskade.
Någon av ledamöterna var i Nicaragua, men vi hade samtal i styrelsen
och alla var överens.

Anders Björck: Vilket är läget nu? Har ni utsatts för, skall vi säga,
påtryckningar eller "kamratliga samtal" efter de här aktiviteterna i
december? Vad tänker ni göra i fortsättningen? Tänker ni gå med på
en permutation eller tänker ni fortsätta i enlighet med de riktlinjer
som riksdagen har fastlagt?

1994/95:KU30

Bilaga B 8

110

Staffan Burenstam Linder: Jag höll på att säga att jag inte riktigt vet
vilket läget nu är. Vi fortsätter självfallet att arbeta efter de stadgar och
lagar som vi har och tar det ansvar som dessa ger oss. Vi har revisorer,
och vi kan inte fatta beslut som inte överensstämmer med våra stadgar.
Vi skulle om vi gjorde det kunna kritiseras av ett välfungerande
utbildningsdepartement.

Vi fortsätter naturligtvis att arbeta på det sätt som vi skall göra enligt
stadgarna. En annan fråga är vad som händer i övrigt. Jag har sett i
tidningen att det är någon advokat som, såvitt jag förstår, skall granska
förutsättningarna för statsmakterna att ändå kunna vidta någon åtgärd
beträffande villkoren för vår verksamhet. Hur detta framskrider vet jag
inte.

Vi blev i styrelsen den 8 december något häpna över att vi som en
privat stiftelse och "privata människor" ombads av statsmakten att fatta
beslut som skulle innebära att beslutanderätt flyttades från oss till
staten. Vår ställning är, såvitt jag begriper, exakt densamma som i
vilken annan privat styrelse som helst. Om man skulle inkalla ordfö-
randen i Wallenbergstiftelsen och be honom komma in med förslag
om permutation av stiftelsens stadgar tror jag att han skulle bli lika
häpen som jag blev.

Anders Björck: Ni tänker alltså inte bry er om några krav på permuta-
tion?

Staffan Burenstam Linder: Nej, det har vi ju redan skrivit.

Anders Björck: Och den uppfattningen kvarstår?

Staffan Burenstam Linder: Ja, den kvarstår. Om man tänker sig att det
blir en ny regering om tre och ett halvt år — för mig svindlar inte den
tanken — och den regeringen skulle anse att demokratin blir bättre
om man återigen ändrar stadgarna och ger dem samma lydelse som de
ursprungligen hade, då blir det till slut mycket konstigt.

Anders Björck: Det skulle så att säga bli en s.k. dubbel återställare!

Staffan Burenstam Linder: Jag vet inte vilken terminologi herr Björck
skulle använda. Det far väl bli en torgmötesfråga!

Pär-Axel Sahlberg: Det finns här flera oerhört intressanta frågor, och
jag skulle vilja fånga upp en del av det som hittills har sagts. Det gäller
resonemanget om demokratin och definitionen av detta begrepp. Man
kan naturligtvis uttrycka det som du gjorde, nämligen att man kan
diskutera om det är mer demokratiskt ifall det är statsmakten bestäm-
mer. Men demokratibegreppet kan också innehålla många andra saker.

En sådan fråga är naturligtvis hur man rekryterar ledamöter till
stiftelsens styrelse. Kan du inte i det avseendet se en skillnad mellan
denna stiftelse och andra forskningsstiftelser eller andra demokratiska
organ, där det är en annan grupp av människor som utser styrelseleda-
möterna? I era stadgar sägs att ni själva allteftersom skall utse styrelse-
ledamöterna — utom en av ledamöterna som regeringen utser.

1994/95:KU30

Bilaga B 8

111

Staffan Burenstam Linder: Det beror på vad vi menar med "andra
demokratiska organ". Det kan föranleda en intressant diskussion.
Menar man med "demokratiska organ" bara dem som ingår i den
formella beslutsapparaten inom stats- och kommunalmaskineriet, så
skulle vår stiftelse inte innefattas i det begreppet. Vi är enligt stadgarna
en privat stiftelse.

Då blir frågan vad som menas med "utses på demokratiskt sätt". Ta
som exempel en annan institution i samhället, nämligen familjen.
Inom'familjen, som är en demokratisk förening, fattar man olika
beslut inom ramen för den lagstiftning som finns. Jag måste få frågan
preciserad för att jag skall kunna förstå den.

Pär-Axel Sahlberg: Jag tycker att svaret är tillräckligt intressant, och
det räcker på den punkten.

När det gäller definitionen av stiftelsen som en privat stiftelse, är det
intressant att diskutera om det inte föreligger en konflikt mellan å ena
sidan den definitionen och å andra sidan de offentliga medel och de
statliga beslut som kvalificerat den här stiftelsen.

Du säger att ni som leder den här verksamheten är "privata männi-
skor". Är verkligen parallellen med Wallenbergstiftelsen fullt adekvat
när det gäller medelstilldelningen och sjösättningen av den här stiftel-
sen? Hur ser du på det?

Staffan Burenstam Linder: Sjösättningen av denna stiftelse är uppenbar-
ligen av annat slag än när det gäller t.ex. Wallenbergstiftelsen.

Vad jag sagt är att när riksdagen har fattat beslut på det sätt som
skett, befinner vi oss i ett läge som jag har att utgå från. I det läget är
jämförelsen med Wallenbergstiftelsen adekvat.

Tham tyckte att eftersom de här pengarna på något vis kom från
staten, så skulle staten också bestämma. Jag framförde då den synpunk-
ten att riksdagen ju ständigt fattar beslut om att avhända sig beslutan-
derätten över statliga pengar. Ni här i riksdagen fattar ständigt beslut
om anslag till exempelvis barnbidrag, och då blir det någon annan som
bestämmer om dessa pengar.

Pär-Axel Sahlberg: Så ur ditt perspektiv är det inte anmärkningsvärt
att 3,5 miljarder lades ut till förvaltning av vad du kallar "privata
människor" och att det var ett normalt sätt att hantera frågan?

Staffan Burenstam Linder: För att gå tillbaka till frågan om demokratin
kan jag inte se annat än att beslutet har tillkommit i demokratisk
ordning. Om det sedan är anmärkningsvärt vill jag som forskare säga
att det är anmärkningsvärt bra. Om man har en annan politisk
uppfattning om beslutet, kan man säga att det är anmärkningsvärt ur
andra synvinklar. Men för närvarande är det inte min uppgift att svara
på den frågan.

Pär-Axel Sahlberg: Jag ställde frågan därför att det skulle vara intres-
sant att få höra hur du och andra har reflekterat runt den här saken.

1994/95:KU30

Bilaga B 8

112

Man bör i och för sig inte vara förvånad över att en nytillträdd
regering ser om sitt fögderi och undersöker vad man kan göra i olika
avseenden.

Det blir då här ett möte mellan å ena sidan den demokratisyn, som
låg till grund för sjösättningen av den här stiftelsen, och å andra sidan
den kommande förvaltningen av stiftelsen, som handhas av "privata
människor", såsom du uttryckte det. För mig är detta alldeles uppen-
bart en konflikt. Det är därför intressant att höra att du inte ens ser
det som ett bekymmer.

Staffan Burenstam Linder: Att en ny regering ser om sitt fögderi är
inget anmärkningsvärt, och det hoppas jag att den gör. Men det är ju
inte riktigt det som vi diskuterar för närvarande, utan nu diskuterar vi
hur jag för min del uppfattade det när jag blev ombedd att komma
upp till departementet och så småningom fick ett brev, där stiftelsen
ombads att på visst sätt överlämna beslutanderätt till statsmakten. Jag
trodde att det var det som konstitutionsutskottet nu intresserade sig
för. Hur denna stiftelse en gång tillkom far diskuteras i andra samman-
hang.

När det gäller uttrycket "privata personer" är det faktiskt så att vi är
privata personer — jag t.ex. är inte statsanställd. Men vi i styrelsen är
ju inte helt utan instruktioner och stadgar om hur styrelsen skall
förnyas. Det förfarande som föreskrivs i stadgarna är ganska omfattan-
de — det är flera instanser, t.ex. Ingenjörsvetenskapsakademien och
Vetenskapsakademien, som skall tillfrågas och lämna in förslag.

Pär-Axel Sahlberg: Det ärende som konkret ligger på utskottets bord
gäller frågan om den nya regeringens agerande i det här avseendet.
Men en bedömning av detta kan inte göras utan att man försöker få ett
begrepp om hur verksamheten ser ut. Du har naturligtvis alldeles rätt
när du säger att det inte var alldeles lätt att se det, eftersom man inte
riktigt hade kommit i gång med verksamheten.

Jag vill då ställa en annan fråga som knyter an till detta: Hade
någon från den tidigare regeringen framfört synpunkter på hur stiftel-
sen borde hantera medelsanvisningen i något särskilt fall eller allmänt?
Staffan Burenstam Linder: Nej, men det står i våra stadgar att vi skall
hålla oss noga informerade om vad IT-kommissionen anser. Och
IT-kommissionen ansåg någonting i augusti förra året. Vi hade då
enligt stadgarna skyldighet att sätta oss in det. Om jag minns rätt fick
vi också ett brev i saken från IT-kommissionen. Däremot fick vi inte
någon order om att vi skulle göra si eller så. Vad vi skulle göra var att
ta del av vad IT-kommissionen ansåg. Det kommer vi självfallet att
göra även i fortsättningen när vi far skrivelser från IT-kommissionen
med den besättning som den för närvarande har. Det kommer vi att
göra med stort intresse.

Det behövdes egentligen ingen förklaring, men så att säga för
ordningens skull förklarade jag för Per Unckel att vad IT-kommissio-
nen än säger så är det enligt stadgarna styrelsen som fattar beslut. Det
är vi som har ansvaret, och vid granskning av verksamheten har man

1994/95:KU30

Bilaga B 8

113

8 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

att ta ställning till om vi gjort rätt eller fel. Vi kommer aldrig att
kunna säga att vi gjorde så eller så på grund av att IT-kommissionen,
Carl Tham eller Per Unckel ville det. Det är vi som har ålagts
ansvaret, och då måste vi också ta det. Det gör vi formellt genom att
följa stadgarna och genom att försöka använda vårt omdöme så långt
det nu räcker. Vi gör så gott vi kan.

Pär-Axel Sahlberg: Att IT-kommissionen gjorde en framställning får
väl anses vara ett ganska normalt ansökningsförfarande, och ni hade
naturligtvis att pröva detta utifrån era stadgar. Men min fråga var: Har
något annat statsråd skrivit brev till er med synpunkter på hur medlen
skall fördelas?

Staffan Burenstam Linder: Nej, inte efter vad jag nu kan påminna mig.
Vi har en omfattande korrespondens, och det är svårt för mig som
ordförande att komma ihåg alla brev, även om jag tror att jag skulle
minnas om jag hade fått brev från något statsråd. Jag har redan sagt att
vi fick detta brev från IT-kommissionen. Nu kommer jag faktiskt inte
ihåg om brevet var undertecknat av Per Unckel eller Carl Bildt. Något
brev därutöver kan jag inte påminna mig att vi har mottagit.

Utöver sammanträdet den 8 december har jag haft en konversation
med herr Heckscher, en konversation som fördes i ali älskvärdhet.
Men jag har i övrigt före regeringsskiftet inte diskuterat dessa frågor
med någon på departementet.

Pär-Axel Sahlberg: Jag är självfallet inte ute efter att jaga vare sig dig
eller ditt minne.

Jag har här ett brev som är daterat den 15 september, alltså dagarna
före valet. Brevet är från Kulturdepartementet, och det är underteck-
nat av kulturminister Birgit Friggebo. I brevet apostroferar hon särskilt
IT-kommissionens ansökan. Hon ger där — visserligen i ganska mjuka
ordalag men ändå mycket specifikt — synpunkter på hur 25 miljoner
skall fördelas hit, 15 miljoner dit, osv.

Det är naturligtvis ganska anmärkningsvärt att när man då till dig
ställer frågan om ett nytt statsråd i den nya regeringen mer allmänt
börjat diskutera uppläggningen, så har det också hos dig fallit i
glömska att det från kulturministern några månader tidigare hade
kommit ett brev som nästan är av medelsanvisningskaraktär.

Staffan Burenstam Linder: Jag kommer faktiskt inte ihåg fru Friggebos
brev — jag hoppas att det inte är en svår förolämpning.

Faktum är, som jag sade, att stiftelsens ansträngningar lades ned på
att organisera verksamheten. Alla brev som kommer till stiftelsen tas
om hand av verkställande direktören, och jag antar att han har
besvarat detta brev. Jag är inte alldeles säker på att jag har läst brevet,
men vare sig det är fallet eller inte måste jag nu läsa det för att få veta
hur orden föll.

Vi har även fått ett brev från regeringskansliet, undertecknat av
statssekreteraren Egardt, med framställning om pengar till någon dato-

1994/95:KU30

Bilaga B 8

114

risering av Statsrådsberedningen — eller hur det nu var. Efter reger-
ingsskiftet har vi också fatt en framställning från Statsrådsberedningen,
där man gärna ville ha pengar till datorisering.

Dessa brev har gått till verkställande direktören, och jag utgår från
att han med anledning av sådana framställningar kommer att förelägga
styrelsen förslag till beslut. För min del tror jag att det kommer att bli
avslag.

Om jag minns rätt hade IT-kommissionen några funderingar om att
pengar skulle kunna användas för datorisering av statsmaskineriet.

Jag ser en skillnad mellan sådana framställningar och brevet från fru
Friggebo med önskemål om att vi skulle ändra våra stadgar. Det är
också en viss skillnad mellan anslagsansökningar och herr Thams
önskemål om att vi mer eller mindre formellt skulle sluta ett avtal
med Utbildningsdepartementet om att anslå pengar på ett visst sätt
med hänsyn till regeringens och riksdagens besparingsbeslut.

Jag ser alltså här en viss skillnad.

Pär-Axel Sahlberg: Jag har all respekt för din bedömning av vad som
skiljer det ena från det andra. Det är just detta som vi i konstitutions-
utskottet har att bedöma.

Det är ändå litet anmärkningsvärt att du inte minns det här brevet.
Jag förstår att stiftelsen kan ha en stor korrespondens, men just det här
brevet är ställt till dig på Bråvallavägen 41. Brevet kom ganska tidigt
— kanske innan verksamheten hade organiserats färdigt.

Staffan Burenstam Linder: Jag anser mig inte ha något hundraprocen-
tigt minne. I det här speciella fallet finner jag det dessutom föga
komprometterande att jag inte minns det. Det är väl snarast ett stöd
för den uppfattning jag framförde om att det finns en viss gradskillnad.
Om fru Friggebo hade skrivit något som jag uppfattat som anmärk-
ningsvärt, skulle jag kanske ha kommit ihåg brevet.

Pär-Axel Sahlberg: Avsikten med min fråga var inte på något sätt att
testa professorns minne, utan meningen var bara att få klarhet i
situationen.

I svaret till Carl Tham skriver ni att det naturligtvis inte finns något
hinder för att styrelsen självständigt — det betonas på flera ställen i
brevet — beslutar att tillskjuta pengar till verksamhet som faller inom
statuterna, verksamhet som i annat fall skulle ha finansierats av det
allmänna.

Den generella och övergripande fråga som Carl Tham ställer när det
gäller resurser bl.a. från er stiftelse är huruvida sådana pengar kan
svara upp mot de eventuella neddragningar som statsfinanserna enligt
hans bedömning kräver.

I svaret från er stiftelse ställer ni, liksom de andra stiftelserna,
faktiskt i utsikt en medelstilldelning — givetvis med reservation för er
självständighet och för vad era stadgar föreskriver.

Staffan Burenstam Linder: Det är en trivialitet, att vi far lov att studera
terrängen. Om det visar sig finnas avsevärda hål i densamma och vi
bedömer dessa som relevanta, är det givet att vi anstränger oss för att

1994/95:KU30

Bilaga B 8

115

jämna ut marken. Det spelar då mindre roll om hålet har uppkommit
på grund av riksdagsbeslut eller av något annat skäl, t.ex. den tekniska
utvecklingen på IT-området.

Det är i det närmaste en självklarhet att en någorlunda väl fungeran-
de styrelse far handla på det sättet. Vad vi vill understryka är att vi på
grund av stadgarna och förmodligen även lagar formellt inte kan ingå
avtal med statsmakten och säga att om staten sparar 100 miljoner här,
så kan vi fylla på 100 miljoner där.

Birger Hagård: Vi vet ju att regeringen har anlitat en advokat för att se
närmare på om man kan komma åt dessa stiftelser eller inte. Jag
skulle då bara vilja ställa den frågan: Hur upplever du och din styrelse
er arbetssituation nu? Har ni någon känsla av att ni har ett damokles-
svärd hängande över era huvuden? Försvårar det här arbetet och är en
hämsko på det hela? Eller flyter det rätt hyggligt ändå?

Staffan Burenstam Linder: Nej, det vore fel att säga att det hänger något
svärd över våra huvuden. Jag har fatt den uppfattningen av vad jag
hört och läst av jurister att förutsättningarna för att ändra stadgarna är
synnerligen begränsade. I övrigt reagerar jag väl som de flesta i
samhället, dvs. att man far anstränga sig så gott det går. Man vet aldrig
vilken dag som den ena eller andra regeringen ändrar lagen och gör
verksamheten mer eller mindre komplicerad. Det gäller ändå att jobba
På.

Om ni tillåter mig som förutvarande kollega till er att göra en
allmän deklaration skulle jag vilja säga att man oavsett vad man
arbetar med är beroende av att kunna upprätta planer och av att
villkoren för verksamheten inte ständigt ändras genom att spelreglerna
ändras. Linder alla omständigheter är det många spelregler som ändras,
t.ex. på grund av den tekniska utvecklingen, nya konkurrenter på
världsmarknaden, osv. Spelreglerna ändras ständigt, och växelkurserna
går gudbevars upp och ner. Ju mer vi har av den typen av problema-
tik, desto svårare är det att agera långsiktigt.

Jag vill understryka att denna sista kommentar inte var något försök
att säga att den här advokatens eller herr Thams ansträngningar håller
mig sömnlös under nätterna.

Anders Björck: Jag har en kompletterande fråga.

Innebär detta att ni om regeringen skulle försöka ändra stadgarna —
uppenbarligen håller en advokat på att undersöka förutsättningarna för
detta — kommer att motsätta er varje form av förändring och eventu-
ellt ta den juridiska fajt som det kan bli fråga om?

Staffan Burenstam Linder: För att slippa vara sömnlös bör man inte
fundera över hypotetiska frågeställningar, som ju alltid förekommer i
ett oändligt antal. Den här frågan har jag inte uppehållit mig särskilt
mycket vid. Men ställd inför den skulle jag utöver vad jag redan har
sagt vilja framföra den uppfattningen att om riksdagen fattar något
beslut — jag antar att varje förändring måste beslutas av riksdagen —
som gör att den stiftelse jag ansvarar för far helt andra villkor eller
helt avskaffas, kommer jag självfallet att följa de besluten. Om däremot

1994/95 :KU30

Bilaga B 8

116

attackerna mot stiftelsen har juridiskt sett mindre stark juridisk grund
än om riksdagen fattar ett beslut, antar jag att vi enligt våra stadgar är
skyldiga att försvara våra intressen. Annars kan tredje man kritisera oss
och kanske t.o.m. processa mot oss.

Om riksdagen skulle fatta beslut t.ex. om expropriering, är det
naturligtvis ett beslut som vi har att acceptera. Jag tror att ett expro-
prieringsbeslut leder till att man får rätt att föra skadeståndstalan. Om
man har framgång i en sådan process, innebär det att man skall hållas
skadeslös. Jag föreställer mig att vi skulle uppfatta oss som skyldiga att
föra talan. Det skulle vi göra, inte av hämndlystnad och än mindre av
något slags missriktad politisk ambition, utan fastmer därför att det
skulle ligga inom ramen för våra skyldigheter att försvara deras intres-
se som kan komma att dra fördel av de anslagsbeslut som den här
stiftelsen har möjlighet att fatta. Jag understryker emellertid att jag inte
är jurist och därför inte är säker på att saken skall ses så här.

Anders Björck: Har ni anlitat juridisk expertis för att gå igenom
rättsläget, om regeringen skulle försöka sätta makt bakom orden och
föra något slags talan mot stiftelsen i syfte att förändra stadgarna? Detta
är ett unikt rättsläge, och jag tvivlar på att det finns särskilt mycket av
prejudikat.

Min fråga är alltså om ni har kontrollerat läget från era utgångs-
punkter.

Staffan Burenstam Linder: Jag är av naturen sparsam och har inte velat
använda pengar för att anlita jurister för att göra studier av det här
slaget.

Mitt svar blir alltså att vi inte har satsat några pengar för att kunna
besvara den hypotetiska fråga som herr Björck ställde, och det tänker
vi inte heller göra. Däremot kommer vi att satsa pengar på att få veta
vad som är juridiskt rimligt att göra, om det fattas beslut som vi måste
ta ställning till.

Birgit Friggebo: Då skulle även jag vilja ställa en fråga.

Var utbildningsministern vid det här mötet på departementet med-
veten om att stiftelserna är privaträttsliga objekt och att ni, om ni hade
begärt permutation, hade tubbats till att begå brott mot stadgarna?

Staffan Burenstam Linder: Den frågan måste ställas till utbildningsmi-
nistern.

Eftersom herr Tham ingalunda är obegåvad, visste han säkerligen
hur han kunde agera.

Birgit Friggebo: Jag undrade mer om den frågan var uppe till diskus-
sion. Det måste ju har förts diskussioner på departementet, eftersom
sedan detta brev kom. Min fråga var om han kunde tänkas ha varit
medveten om detta när brevet avsändes.

Staffan Burenstam Linder: Skall jag ha en uppfattning om det?

Birgit Friggebo: Min fråga var huruvida det förekom någon diskussion
om dessa grundläggande juridiska frågor vid mötet på departementet.

1994/95: KU 30

Bilaga B 8

117

Staffan Burenstam Linder: Jag konstaterade för min del att det blir
orimligt, om man permuterade stadgarna varje gång vi får en ny
regering. Demokratin blir knappast, enligt mitt sätt att se, större
genom en permutation. Det finns andra sätt att definiera vad demokra-
ti är — det är ju en fråga som ni i det här huset hela tiden sysslar med.

Jag var häpen över att man begärde att vi som ett led i försvaret av
denna demokrati skulle efterkomma önskningar att stiftelsen skulle
överlämna sina stadgeenliga rättigheter till statsmakten. Att man bad
om det eller rent av krävde det fanns det anledning att vara häpen
över.

Birgit Friggebo: Uppfattade du det hela som hotfullt?

Staffan Burenstam Linder: "Hot" är ju ett stort ord. Det uttalades inga
hot. A andra sidan är vi ju alla beroende av vad statsmakten tycker
och tänker. Jag är det i mindre grad än andra, eftersom Handelshög-
skolan är privat. Styrelsen består i övrigt i stor utsträckning av perso-
ner som har statliga anställningar. Hur de uppfattade det hela vet inte
jag. "Hot" är som sagt ett stort ord, men visst kan det vara förenat med
risker att inte efterkomma sådana här önskemål. Men är det inte vår
livsuppgift att motstå alla sådana hot? Det gäller naturligtvis vår
integritet. Frågan är hur lätt det är att uppnå total integritet, men
strävan är att göra det.

Birgit Friggebo: I brevet sägs det att det är viktigt att stiftelsen har
förtroende, inte minst i forskarsamhället. Det sägs vidare att det sätt på
vilket man kan få detta förtroende är att man inkommer med en
ansökan om permutation vad avser stiftelsens stadgar om hur styrelsen
skall väljas.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga: Upplever du att stiftelsen
i dag har ett förtroende i forskarsamhället?

Staffan Burenstam Linder: Det som sägs om förtroendet kan naturligt-
vis synas hotfullt.

Huruvida vi har förtroende eller inte är ju en fråga om att vi
etablerar oss. Man får inte förtroende bara därför att man kommer till
jorden. Om historien visar att man agerar med skicklighet och oväld
får man förtroende. Ett sådant förtroende är det vår avsikt att etablera.
Jag anser inte att vi har mötts av brist på förtroende av det teoretiska
slag som herr Tham pekar på. Vi är på väg att bygga upp ett
förtroende, och jag har inte i något sammanhang känt att vi skulle ha
nedvärderats. Visserligen hade vi här statsrådet och statssekreteraren
mot oss, men det gäller ju vad vi nu diskuterar.

Pär-Axel Sahlberg: Det hela förefaller ur mitt perspektiv litet märkligt.
I juni, juli och augusti agerar staten för att placera dessa 16,5 miljarder
i olika stiftelser. Vi får sedan en ny regering, och det ansvariga
statsrådet ställer frågor om verksamheten, bl.a. till din stiftelse. Han
vill också diskutera om det finns möjligheter till justeringar på vissa
punkter.

1994/95:KU30

Bilaga B 8

118

Det stora intresse som staten hade i juni, juli och augusti var alltså
helt bortfluget i september! Är ändå inte detta litet märkligt?

Staffan Burenstam Linder: Nu förstår jag verkligen inte. Riksdagen
fattade — som jag hoppas i god ordning - beslut om att inrätta dessa
stiftelser. I kraft härav fattade regeringen vissa beslut, t.ex. om vilka
som skulle ingå styrelserna. Regeringen handlade alltså på grundval av
ett riksdagsbeslut.

Därmed har det skapats en situation som man naturligtvis kan
ogilla, om man tycker att beslutet var tokigt. Vi har under hösten och
vintern sett exempel på hur man i god konstitutionell ordning har
rivit upp en del beslut som hade fattats tidigare. Här var situationen en
annan. Det är såvitt jag förstår av juridiken inte så lätt att åstadkomma
en "återställare" på detta område. Därför är det trots allt en helt annan
sak när statsrådet nu agerar. Hur pass annorlunda den situationen är,
skall ju ni resonera om och ta ställning till. En politisk instans skulle
naturligtvis kunna anse att det är en väldigt klar skillnad. Man tog
med oss upp vissa frågor som rör vår verksamhet, men det var inte
fråga om "justeringar på vissa punkter", såsom du uttryckte det. Detta
är inte en exakt beskrivning av vad man önskade. Man önskade att vi
skulle inkomma med en permutationsansökan i syfte att ändra våra
stadgar så att statsmakten skulle få mer att bestämma över. Man ville
att vi i strid mot våra stadgar skulle träffa formella överenskommelser
om hur pengarna skulle användas. Det var alltså inte en fråga om
"justering på vissa punkter" av vår verksamhet, utan det var ju fråga
om önskemål som i grunden skulle påverka vår verksamhet.

Birgit Friggebo: Jag har ingen ytterligare talare anmäld. Jag tackar
Staffan Burenstam Linder för att du har kommit hit och ganska
öppenhjärtigt svarat på våra frågor.

1994/95: K U30

Bilaga B 8

119

Konstitutionsutskottet

1995-03-16

Kl. 11.00—11.50

Offentlig utfrågning av f.d. talmannen Ingegerd
Troedsson angående kulturministerns handlande i
anslutning till utbytet av styrelseledamöter i Stiftelsen
framtidens kultur

Kurt Ove Johansson: Jag ber att fä hälsa Ingegerd Troedsson välkom-
men till utskottet. Det är mycket trevligt att på nytt ha Ingegerd
Troedsson här i riksdagen. Jag vet att hon bakom sig har många
arbetsår här i riksdagen, men såvitt jag förstår är det en debut i
konstitutionsutskottet när det gäller utfrågning, och detta trots att
Ingegerd Troedsson en gång var statsråd. Att hon ändå inte varit i
konstitutionsutskottet är bara det anmärkningsvärt.

Du är mycket välkommen.

Vi kommer att ställa frågor angående dessa stiftelser, men om du
inledningsvis vill säga någonting överlämnar jag nu ordet till dig.

Ingegerd Troedsson: Jag tackar för de vänliga orden. Jag har sett fram
emot att få möta konstitutionsutskottet också när det fullgör sin
uppgift att granska.

Vad jag kan lämna upplysningar om gäller Stiftelsen framtidens
kultur.

Jag vill börja med att säga att det var först i augusti som jag
accepterade att ställa upp som ordförande i stiftelsen. Förordnandet av
ledamöter är visserligen dagtecknat i juni dagen före regeringssamman-
trädet. Det var emellertid först strax efter mitten av augusti som
beslutet expedierades. Det står också i den kopia som tillställts utskot-
tets ledamöter att vi var förordnade på tre år. Vi var emellertid
förordnade på fyra år.

Vi satte i gång med verksamheten så fort det var möjligt, och vi
hade ett första sammanträde den 2 september 1994. Till det samman-
trädet hade vi kallat bl.a. direktör Göran Löfdahl i Kulturrådet för att
inleda ett gott samarbete och även för att få information om bidrags-
givningen på kulturområdet. Redan vid detta första sammanträde var
vi helt överens om att arbeta under största möjliga öppenhet och
insyn, helt i enlighet med offentlighetsprincipens anda.

Vi började med att utannonsera kanslichefstjänsten, något som för
övrigt ledde till ungefår 100 ansökningar.

Vi inledde också redan vid detta första sammanträde arbetet med en
policy. Det förtjänar kanske att påpekas att vi då gick igenom vad
kulturutskottet och utbildningsutskottet hade sagt i ärendet. Vi gick
givetvis även igenom propositionen och stiftelseförordnandet.

Vi var alltså från första stund inriktade på att utöver vad som stod i
stiftelseförordnandet iaktta propositionens och riksdagsbeslutets syn-

1994/95:KU30

Bilaga B 9

120

punkter på kvalitet, inriktning på projekt som attraherade även ung-
domsgrupper och på att stödet skulle stimulera regionalt kulturliv, helt
vid sidan av ordinarie resurser.

Stiftelsen mötte ett mycket stort intresse, och det gjorde att jag som
ordförande drev på arbetet så hårt jag kunde. Vår strävan var att vi
skulle ha ett fungerande kansli senast den 1 januari i år och då kunna
gå ut med en bred annonsering om bidragsansökningar.

Det andra sammanträdet ägde rum den 23 september. Då uppdrogs
åt ordföranden att vid lämplig tidpunkt kontakta den nya kulturminis-
tern. Den nya regeringen hade ännu inte tillträtt, och vi visste därför
inte vem som skulle bli kulturminister. Jag fick emellertid som
ordförande detta uppdrag.

I den promemoria som har delats till utskottets ledamöter har jag
redogjort för att vi träffade avtal med Kammarkollegium den 15
respektive 20 oktober om förvaltningstjänster och medelsförvaltning.
Vi utsåg revisorer den 20 oktober. Redan till vårt första sammanträde
hade vi inbjudit Riksrevisionsverket att i enlighet med stiftelseförord-
nandet utse revisor och vice revisor, vid sidan av de revisorer som vi
tillsatte.

Jag fick senare ett uppdrag att i enlighet med vad som hade sagts i
kulturutskottets betänkande etablera kontakt med Kulturutredningens
ordförande Ingemar Mundebo. Avsikten var att vi skulle följa de beslut
som riksdagen kunde komma att fatta med anledning av Kulturutred-
ningens förslag.

När jag fick telefonkontakt med Ingemar Mundebo meddelade han
att sammanträdet i så fall måste äga rum samma kväll, eftersom han
skulle entledigas morgonen därpå.

Vi har ett par gång gått ut med pressmeddelanden, eftersom vi ansett
att stiftelsen inte skildrats på ett korrekt sätt. Det har sagts att vi
arbetade helt utan öppenhet och att stiftelsens styrelse bestod av
privatpersoner, som ensamma skulle fatta beslut om så här mycket
medel. Vi meddelade också att avsikten var att vi, när bidragsansök-
ningarna hade kommit in, skulle anlita referensgrupper inom olika
sektorer av kulturlivet. Vår avsikt var också att ha regionala referens-
grupper.

Vi hade ett policydokument färdigt den 7 december. Policyn hade
givetvis diskuterats vid alla våra sammanträden. I och med sammanträ-
det den 7 december, som blev vårt sista, var alla beslut fattade för att
kansliet skulle kunna börja arbeta den 1 januari 1995.

Jag skall kanske också meddela att jag som ordförande fick ett
mycket stort antal förfrågningar från hela landet. Ett sjuttiotal intresse-
anmälningar hade kommit in före den 7 december, och alla hade
omedelbart fått information om våra planer.

Jag förutsätter att KU vill veta något om de kontakter som har
förekommit mellan stiftelsen och kulturminister Margot Wallström.
Jag har kortfattat redogjort för detta i den skrivelse som jag har
tillställt utskottet.

Jag fick alltså den 23 september 1994 uppdraget att vid lämplig
tidpunkt kontakta den nya kulturministern för att presentera stiftelsen,

1994/95:KU30

Bilaga B 9

121

dess syfte och dess begränsade livslängd. Vi bedömde det så, att det var
under tio år som dessa medel skulle delas ut. Vi ville naturligtvis också
ha klarhet om stiftelsens fortsatta existens.

Efter ett par veckor, då jag ansåg att det inledande arbetet i den nya
regeringen borde vara avslutat, sökte jag kontakt med kulturministern.
Jag sökte henne flera gånger på telefon. Hon skulle ringa tillbaka, men
det var förgäves.

Den 3 november blev jag kontaktad av hennes sekreterare Christian
Green, som meddelade att kulturministern ville träffa mig tisdagen den
8 november klockan 10.30. Kvällen innan fick jag besked av sekretera-
ren att det inte var möjligt. Ett nytt sammanträde sattes ut till den 15
november. Även denna gång kom det återbud från sekreteraren kväl-
len innan.

För tredje gången sattes det ut ett sammanträde, nu till torsdagen
den 24 november klockan 11.30. När vice ordföranden i stiftelsen,
Gertrud Sandkvist, och jag infann oss på utsatt tid i Kulturdeparte-
mentet, fick vi beskedet att kulturministern var upptagen av regerings-
sammanträde och att det inte var någon idé att vänta på henne. I
stället skulle vi få träffa statssekreteraren, som bl.a. meddelade att man
hade tankar på att byta ut ledamöter i stiftelsens styrelse. Motivet sades
vara att man önskade en stiftelse som bättre stämde överens med
riksdagens och regeringens intentioner.

Vi hade skrivit ett PM i avsikt att överlämna det till kulturminis-
tern. Detta PM har också tillställts utskottets ledamöter. I detta PM
görs en mycket kort sammanfattning av vad vi hade gjort och vad vi
planerade att göra. Vi hänvisade till de två pressmeddelanden som
hade gått ut, och vi hade gjort en sammanställning av de intressean-
mälningar som hade kommit in.

Vi bad statssekreteraren att överlämna detta PM till kulturministern.
Vi hoppades naturligtvis att det skulle leda till att det inte kom ut fler
uppgifter om vår verksamhet av det slag som hade förekommit och
som vi bedömde som felaktiga, t.ex. att vi skulle arbeta helt utan insyn.

Den 7 december ringde kulturministern till mitt hem. Det var den
första kontakt jag fick med henne. Hon meddelade då att hon önskade
träffa oss den 13 december. På min fråga bekräftade hon sin avsikt att
helt eller delvis entlediga styrelsen. Jag frågade henne om motiven och
skrev för stiftelsestyrelsens information ner svaren:

"Stiftelsen skulle kunna gå på tvärs mot regeringen."

Vi kunde "göra egna prioriteringar."

"Departementet önskar få inflytande över pengarna."

Kulturministern sade att hon ville ersätta styrelsen "med personer
som kan verka för att stiftelsens arbete kommer att ligga närmare
Kulturdepartementets prioriteringar".

Så kom ett personligt sammanträffande med kulturministern till
stånd den 13 december klockan 14.30. Det var Gertrud Sandkvist och
jag som deltog för stiftelsens räkning. Statsrådet bekräftade då sin
avsikt att byta ut delar av styrelsen.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

122

Jag meddelade henne att alla åtgärder var vidtagna för att kansliet
den 1 januari 1995 skulle kunna öppna enligt planerna och att ett
policydokument hade antagits.

Jag har när det gäller det följande för säkerhets skull kontrollerat
mina uppgifter med Gustaf Douglas, som var ledamot av stiftelsens
styrelse. Han menade att jag borde påpeka att det dagen efter det här
sammanträffandet hade hållits ett Timbroseminarium, som kulturmi-
nistern deltog i. Jag har inte pressklippen till hands, eftersom jag har
lämnat över dessa till stiftelsens kansli. Jag fick emellertid påringning-
ar av journalister och andra som var litet förvånade över hur stiftelsen
hade agerat, eftersom vi enligt kulturministern skulle ha arbetat utan
insyn, konkretion och policy.

Senare samma dag fick jag vid ett telefonsamtal med Gustaf Douglas
veta att han och de övriga två ledamöterna i stiftelsen, alltså utöver
mig som ordförande och Gertrud Sandkvist som vice ordförande, hade
kontaktats av departementet och erbjudits att stanna kvar, under
förutsättning att de var positiva till att en tredjedel av medlen skulle
gälla projekt som Statens kulturråd föreslog och ytterligare en tredjedel
projekt som bl.a. Riksantikvarieämbetet föreslog. Även på den återstå-
ende tredjedelen lades synpunkter som inte återfanns i riksdagsbeslutet
eller stiftelseförordnandet. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt
behovet av kulturell stimulans i storstadsmiljöer, där bl.a. flykting- och
invandrargrupper sågs som viktiga målgrupper. Ett brev om detta
skulle tillställas den nya styrelsen.

Jag hade vid vårt sista sammanträde vädjat till de ledamöter som
skulle fa erbjudande att stanna kvar att acceptera ett sådant erbjudan-
de, så att kontinuiteten skulle kunna upprätthållas. Men Gustaf Doug-
las och jag diskuterade igenom saken, och vi var överens om att de här
riktlinjerna och önskemålen kunde stå i strid med kravet att medlen
skulle användas helt vid sidan av ordinarie resurser för kulturverksam-
het för att stimulera det regionala kulturlivet i vid mening.

Vi kom vidare fram till att lojaliteten i första hand måste gälla
riksdagsbeslut och stiftelseförordnandet och att varje projekt som an-
sökte om bidrag måste bedömas på sina egna meriter, oberoende av
varifrån initiativet kom. Som vi såg det skulle en öronmärkning av två
tredjedelar av utdelade medel, liksom synpunkter på den återstående
tredjedelen, strida mot den policy som hade fastställts. Detta gjorde att
jag inte längre vädjade till Gustaf Douglas att stanna kvar på sin post.

Jag skall också nämna att en annan ledamot, Svante Weyler, ganska
tidigt hade meddelat mig att han på grund av sin stora arbetsbelastning
önskade lämna stiftelsens styrelse. Jag hade då bett honom att stanna
kvar till den 1 januari.

Vid det möte som vi hade med statssekreteraren meddelade jag
honom att en ledamot önskade lämna styrelsen och att alltså en plats
redan av den anledningen skulle kunna besättas av regeringen.

Någon dag senare, troligen den 15 december, ringde statsrådet och
meddelade att det nu var beslutat att fyra av stiftelsens fem ledamöter

1994/95:KU30

Bilaga B 9

123

skule entledigas. Jag frågade när entledigandet skulle ske och fick
senare per telefon besked av en tjänsteman att entledigandet gällde
fr.o.m. den 19 december 1994.

Avslutningsvis vill jag säga att dagen efter entledigandet lyssnade jag
som alltid på Kulturekot. Jag blev nästan litet rörd när jag hörde
kulturministern motivera entledigandet. Hon sade: "Vi hade för olika
syn på hur stiftelsen skulle arbeta och framför allt på kulturpolitiken."

Trots ivriga ansträngningar hade jag alltså inte lyckats fa det förut-
sättningslösa samtal med statsrådet som vi redan innan hon var tillsatt
önskade och som vi såg fram emot.

Kurt Ove Johansson: Vi tackar fru Troedsson för dessa inledande ord.

Vi skulle då vara framme vid själva utfrågandet. En komplikation i
det här ärendet är att det finns två anmälningar. Den ena gäller
huruvida stiftelsens verksamhetsinriktning överensstämmer med riks-
dagsbeslutet. Den anmälan riktar sig mot den tidigare borgerliga rege-
ringen.

Den andra anmälan i ärendet gäller frågan hur kulturministern har
hanterat denna fråga.

Vi har haft litet delade meningar om hur vi skall börja, men jag har
kommit fram till att man kan lösa det här problemet genom att man
delar upp utfrågningen i två delar och att vi då börjar med att låta
utfrågningen gälla hanteringen av det riksdagsbeslut som fattats. När
den delen är färdigbehandlad tar vi upp frågan om hur Margot
Wallström har hanterat detta ärende. Därmed har man löst det kom-
plicerade problemet med vem som skall börja.

Om vi följer denna linje blir det Pär-Axel Sahlberg som börjar
utfrågningen i den första delen, dvs. hur man har levt upp till
riksdagsbeslutet. När vi övergår till frågan om Margot Wallströms
hantering av ärendet blir det Anders Björck som inleder utfrågningen.
Jag kan inte finna någon annan objektiv lösning.

Utnyttjandet av bemyndigandet att inrätta Stiftelsen
Framtidens kultur

Pär-Axel Sahlberg: Det känns som värdefullt att ha fått chansen att få
veta litet mer om de här besluten och om den process som har lett
fram till den situation som vi nu har.

Jag skulle vilja börja med att knyta an till några av de saker som fru
Troedsson har redogjort för här i dag och i den skrivelse som hon sänt
in till utskottet.

Jag tar först upp frågan om öppenheten och den kritik som man
tycker sig ha upplevt sedan den nya regeringen tillträdde. Du sade att
ni hade fått kritik för att ni var fem privatpersoner som satt i styrelsen.

Var det inte så i strikt formell mening?

Ingegerd Troedsson: Vi var uppenbarligen inte mer privatpersoner än
att tre ledamöter kunde erbjudas att få fortsätta att arbeta i stiftelsen.
Jag hade själv litet svårt att se mig själv som en privatperson när jag
ännu var talman och till sist accepterade att ställa upp som ordförande.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

124

Av ledamöterna i övrigt var alla fyra uttagna på sina egna meriter på
det kulturpolitiska området. Detta var ett av villkoren för att jag över
huvud taget skulle ställa upp. Det här skulle vara en partipolitiskt
oberoende stiftelse.

Sedan är det en fråga om definition. Det är ju privatpersoner som
väljs exempelvis till riksdagsledamöter. Om man med privatperson
avser en person som inte har en tjänst där man blir beroende av
regeringens välvilja, så var vi alla privatpersoner — men enbart med
den definitionen.

Pär-Ajcel Sahlberg: Det här är ju en principiell fråga som kanske
kommer att få litet större betydelse både för det ärende som vi nu
behandlar och även för andra frågor.

I det skede då den här stiftelsen förordnades och ni tog emot
pengarna kan man säga att ni i strikt mening var privatpersoner. I ert
uppdrag enligt förordnandet ingick ju att formera den här stiftelsen.
Där finns det en annan intressant detalj. Om man jämför denna
stiftelse med de övriga stiftelser som vi nu har att pröva, finner man
att de andra stiftelserna har fått sina stadgar fastställda av regeringen,
medan ni fick ett stiftelseförordnande. Man kan givetvis diskutera
vilket aktuellt status detta har, och min fråga blir därför: Hur gick ni
till väga när ni skulle formera stiftelsen?

Du säger i din skrivelse att ni när ni utformade ert poiicydokument
tog intryck av det material som fanns i propositionen och betänkandet.
Men fick det också genomslag i utarbetandet av de formella stadgarna
för stiftelsen?

Ingegerd Troedsson: Några formella stadgar hade vi inga, bortsett från
att vi var överens om att, utöver stiftelseförordnandet som ju var
grunden, beakta vad som skrevs i propositionen och vad riksdagen
hade sagt.

I stiftelseförordnandet talas det om öppenhet, och vi var alltså redan
vid första sammanträdet överens om att tillämpa största möjliga öppen-
het i offentlighetsprincipens anda, dvs. samma öppenhet som Kulturrå-
det hade tillämpat.

Även om mina kolleger var mycket skickliga på det kulturella
området, insåg vi att vi inte själva kunde sitta och dela ut de här
pengarna. Det var detta som gjorde att vi fann att vi måste använda oss
av referensgrupper inom de olika kulturområdena. Vid sidan av dessa
referensgrupper skulle vi, som jag nämnde tidigare, ha regionala
nätverk. Vi hade redan vid det första sammanträdet etablerat kontakter
med Kulturrådet. Vi skulle också i linje med vad som sades i kulturut-
skottets betänkande etablera kontakter med den stora Kulturutredning-
en.

Du frågade om regler och stadgar. Stadgarna är en mycket viktig sak
— det är ju vår bibel. Vi var därför överens om att det måste få ta tid,
och det var ingen som helst strävan från min sida att vi skulle ha ett
poiicydokument färdigt redan vid det första sammanträdet. Ett skäl
härtill var att vi ville att kanslichefen, som ännu inte hade tillsatts,
skulle få chansen att vara med och utforma policyn.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

125

Men när felaktiga uppgifter om oss publicerades försökte vi natur-
ligtvis rätta till detta. Jag minns bl.a. en intervju med Margot Wall-
ström i Svenska Dagbladet, där hon återigen sade att det inte förekom
någon öppenhet. Jag skrev ett givetvis mycket vänligt svar om just den
saken. Vid alla sådana här tillfällen har vi försökt rätta till den bild
som av någon anledning har målats upp och cirkulerat och som går ut
på att vi är en sluten församling som på egen hand delar ut 75 miljo-
ner kronor om året.

Avsikten med att vi ville tillämpa offentlighetsprincipen var att vi
utöver vad som sägs i stiftelseförordnandet såg fram emot en mycket
livaktig debatt och att den som så önskade skulle kunna fa ta del av
ansökningshandlingarna och kunna jämföra vad referensgrupperna
hade tyckt om våra beslut. Vi såg detta som ett led i den kulturella
debatten och den kulturella verksamheten och som en direkt plusfak-
tor för den kulturella aktiviteten i landet.

Pär-Axel Sahlberg: Stiftelseformen är ju ganska speciell, och det finns
ju anledning att i vår prövning diskutera också den, såsom det i dag
ser ut. Men rent formellt var det väl ändå så att när ni möttes den 2
september till det första mötet, var stiftelsen inte att betrakta som en
juridisk person. Det innebar att ni för att kunna ta ut de pengar som
stiftelsen förfogade över måste göra det som privatpersoner i ganska
strikt mening.

Är det rätt uppfattat?

Ingegerd Troedsson: Så uppfattade i varje fall vi det inte. Det var
tvärtom så, att en tjänsteman vid det dåvarande departementet deltog.
Det var Jonas Andersson, som sedan bland ungefär 100 sökande utsågs
till kanslichef. Han hade med sig stiftelseförordnandet, som vi samtliga
skrev under.

Redan innan vårt första sammanträde hade jag haft kontakt med tre
tjänstemän från kulturutskottet, som informerade mig om det hela. Jag
upplevde det så, att det viktiga för oss var att bekräfta att vi hade
mottagit kapitalet och sedan förvalta detta i enlighet med riksdagsbe-
slut och stiftelseförordnandet så bra som det över huvud taget var
möjligt.

Jag kanske också skall nämna att jag länge svävade i den tydligen
felaktiga uppfattningen att vi hade fyra år på oss att visa vad vi gick
för.

Pär-Axel Sahlberg: I stiftelseförordnandet sägs det att stiftelsen har sitt
säte i Uppsala. Hur kom det sig?

Ingegerd Troedsson: Det visste jag uppriktigt sagt inte något om. Jag
fick reda på det i början av augusti. Jag kanske bör tillägga att jag hade
min första kontakt i juni, när den dåvarande kulturministern Birgit
Friggebo ringde till mig och bad att jag skulle bli ordförande. Jag kan
också nämna att jag tackade nej, eftersom jag tänkte ägna mig åt egna
kulturella aktiviteter när jag hade blivit pensionerad.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

126

Pär-Axel Sahlberg: En sak som har förbryllat mig när jag läst detta
material om denna stiftelse och de övriga stiftelserna är den här
konflikten som vi uppenbarligen betraktar på litet olika sätt i de
politiska partierna.

I din roll som dåvarande och nu som före detta talman är du på
något sätt symbolen för svensk demokrati. Har inte du som talman och
demokratins yttersta Este sett någon konflikt mellan å ena sidan det
vanliga demokratiska förfarandet som du symboliserar och å andra
sidan den här mer slutna processen i en stiftelse där några enskilda
människor förvaltar offentliga medel? En skillnad mellan er stiftelse
och de andra är att ni kunde ersättas av andra personer, något som ju
också har skett, medan de andra stiftelserna är självgenerande när det
gäller styrelsens utseende.

Ingegerd Troedsson: Jag hade som talman under tre år arbetat utan
partipolitisk anknytning, och jag ansåg därför att jag kunde betraktas
osm opolitisk. Jag vill nämna att jag fick ta emot flera andra önskemål
om att jag skulle delta i olika sammanhang. Jag tackade konsekvent
nej till alla uppdrag som hade den minsta partipolitiska inriktning —
detta även av hänsyn till stiftelsen. Jag menade att denna stiftelse hade
beslutats i demokratisk ordning och att det var oerhört viktigt att den
uppfattades som fri från partipolitiska bindningar.

Många beslut i riksdagen fattas inte enhälligt, men man har ändå att
acceptera de beslut som fattas. Så såg jag det hela!

Pär-Axel Sahlberg: Jag respekterar det synsättet, men min fråga gäller
inte partipolitik som sådan, utan mer den här övergripande demokra-
tiska rollen, där vi arbetar efter offentlighetsprincipen, som normalt
inte bara innebär insyn utan även att verksamheten är utsatt för den
demokratiska processen; man kan ifrågasättas, man kan röstas bort osv.
Såg du inte på den punkten någon konflikt mellan å ena sidan den
demokratiska processen och å andra sidan denna mer slutna förvalt-
ning av offentliga medel?

Ingegerd Troedsson: Som jag sade tidigare uppfattade jag det så, att
beslutet hade fattats i demokratisk ordning och att vår uppgift var att
leva upp till riksdagsbeslutet och stiftelseförordnandet. Jag såg det som
oerhört väsentligt att denna stiftelse skulle uppfattas som partipolitiskt
obunden och att den skulle arbeta under största öppenhet.

Håkan Holmberg: Jag skulle vilja ha några kommentarer till det som
faktiskt påpekas i denna anmälan, nämligen att stiftelseförordnandet på
några punkter avvek från innehållet i propositionen och i riksdagsbe-
slutet. Det nämns där ett antal saker som inte finns med i stiftelseför-
ordnandet. Nu har du påpekat att ni redan från början var överens om
att det som nämndes i de mer grundläggande besluten skulle iakttas i
ert arbete.

Jag vill bara fråga om du på något sätt har reflekterat över det
faktum att det var litet olika formuleringar. Var detta någonting du
och styrelsen uppfattade som problematiskt?

1994/95:KU30

Bilaga B 9

127

Ingegerd Troedsson: Jag upplevde det väl som så, att stiftelseförordnan-
det med nödvändighet blev ganska kortfattat. Jag såg kulturutskottets
yttrande och utbildningsutskottets betänkande som något av "Vad är
det?", något som liksom kompletterade det uppdrag som vi fick genom
stiftelseförordnandet. Som gammal riksdagsman tycker jag att det som
riksdagen har sagt är oerhört väsentligt. Därför var det för mig
självklart att punkterna Ungdomar, Kvalitet och Helt vid sidan av
ordinarie resurser måste beaktas i vårt fortsatta arbete och i vår policy.

Håkan Holmberg: Du uppfattar det alltså som ganska naturligt att
stiftelseförordnandet var litet mer översiktligt formulerat än propositio-
nen och betänkandet. Var det något som även de övriga i styrelsen
fann vara naturligt eller var det någon som reagerade mot detta.

Ingegerd Troedsson: Nej, man tyckte att det var fullständigt självklart.

Peter Eriksson: Jag vill följa upp det här med demokratifrågan. Ser du
inget som helst dilemma i att man för över allmänna medel till en
stiftelse i stället för att riksdagen i vanlig ordning fattar beslut om hur
medlen skall användas?

Ingegerd Troedsson: Jag reflekterade uppriktigt sagt inte i de termerna.
Ett riksdagsbeslut hade fattats, och när jag till sist accepterade att bli
ordförande i stiftelsen var min strävan att denna stiftelse skulle uppfat-
tas som opolitisk.

Peter Eriksson: Varför var det så viktigt att vara fri från partipolitiska
bindningar?

Ingegerd Troedsson: Därför att kulturlivet är ett mycket brett område,
där det finns de mest olika politiska uppfattningar. Om stiftelsen
skulle kunna fylla sitt ändamål, måste alla som kunde tänkas bidra till
framtidens kultur uppleva det som naturligt att ansöka om bidrag hos
oss. Det fick inte lov att bli några partipolitiska blockeringar av något
slag.

Peter Eriksson: Var du själv inte längre medlem i något politiskt parti.

Ingegerd Troedsson: Jag har givetvis en politisk uppfattning, men jag
har inte deltagit i något partipolitiskt arbete sedan jag blev talman.
Min avsikt var att inte göra det framgent heller.

Peter Eriksson: Upplever du dig själv som opolitisk.

Ingegerd Troedsson: Jag betraktar mig som obunden. Jag kan nämna
att jag är ledamot i Riksbankens styrelse. Men ett villkor för att jag
skulle acceptera den posten var att jag inte hade någon partibeteck-
ning.

1994/95.KU30

Bilaga B 9

128

Kulturministerns utbyte av styrelseledamöter i Stiftelsen
Framtidens kultur

Anders Björck: Får jag börja med att fråga om ni fick några signaler
under hösten innan dessa sammanträffanden skulle komma till stånd
om att någon förändring var på gång när det gällde stiftelsens samman-
sättning?

Ingegerd Troedsson: Nej!

Anders Björck: Försökte man i departementet före november månad
på något sätt ta kontakt för att diskutera med er?

Ingegerd Troedsson: Initiativen till kontakterna mellan departementet
och oss togs uteslutande av oss. Vi försökte vid upprepade tillfällen få
till stånd ett förutsättningslöst samtal med kulturministern.

Anders Björck: Gavs det någon förklaring till att Ingegerd Troedsson
inte fick träffa Margot Wallström, trots att Ingegerd Troedsson gång på
gång försökte få ett sammanträffande till stånd? Det var uppenbarligen
mycket svårt att få kontakt med henne.

Ingegerd Troedsson: Jag skall kanske nämna att när jag för andra
gången fick besked kvällen innan att det avtalade sammanträffandet
inte skulle äga rum, så blev jag en aning förtörnad. Jag frågade om
avsikten var att leka katt och råtta. Man svarade att det var det visst
inte och att kulturministern mycket gärna skulle träffa oss. Jag ville ju
gärna tro att det var så, och jag ställde villigt upp vid alla tänkbara och
otänkbara tillfällen, även när det var mycket svårt för mig att ändra
andra engagemang.

Anders Björck: Det dröjde uppenbarligen mycket länge innan statsrå-
det Wallström hade möjlighet att ta emot er. Det blev ett antal onödiga
turer. Gavs det någon förklaring till detta och framfördes det kanske
t.o.m. någon ursäkt efteråt, något som ju hör till god ton?

Ingegerd Troedsson: Nej, det blev ingen ursäkt för detta!

Jag var inriktad på ett förutsättningslöst, positivt och konstruktivt
samtal, eftersom vi fortfarande höll på med vår policy och det var
många frågor som det kunde vara intressant att diskutera. Så småning-
om förstod jag att kulturministern inte ville ha något förutsättningslöst
samtal — det var viktigt att hon först hade satt ner foten och visste vad
hon ville med stiftelsen.

Anders Björck: Är det bekant om det förekom kontakter med någon
annan i stiftelsen?

Ingegerd Troedsson: Nej, det förekom inga sådana kontakter.

Anders Björck: Till slut fann ni varandra — åtminstone mer fysiskt —
och kunde talas vid. Gavs det då någon annan förklaring till motiven
än den som vi här har Stt ta del av?

Ingegerd Troedsson: Sammanfattningen blev att stiftelsens styrelse inte
hade regeringens förtroende.

9 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

129

Anders Björck: På grund av att ni inte var tillräckligt lyhörda mot
regeringen?

Ingegerd Troedsson: I vilket avseende vi saknade regeringens förtroen-
de framkom över huvud taget inte.

Anders Björck: Men gällde detta styrelsen in corpore? Om jag förstod
saken rätt, så hade halva antalet ledamöter möjligtvis funnit regering-
ens nåd — i varje fail efter viss omvändelse. Jag fattade det så att tre av
ledamöterna erbjöds att även fortsättningsvis ingå i styrelsen. Eftersom
ni var fem ledamöter i styrelsen, så var majoriteten av ledamöterna i
alla fall tänkbart lojala.

Ingegerd Troedsson: Ja, tydligen — men under vissa förutsättningar.

Anders Björck: Preciserade Margot Wallström de förutsättningarna för
Ingegerd Troedsson vid er konversation?

Ingegerd Troedsson: Inte på något vis!

Anders Björck: Diskuterades det vilka som var tillräckligt böjliga och
vilka som var oböjliga?

Ingegerd Troedsson: Nej! Inte ens min eventuella böjlighet diskutera-
des.

Anders Björck: Men där gavs det väl ett klart besked.

Ingegerd Troedsson: Ja, det gavs ett klart besked. Jag kanske i det
sammanhanget bör säga att jag vid sammanträffandet med statssekrete-
raren sade att det givetvis var en regerings rättighet att entlediga
ordföranden, om man så önskade. Jag hade emellertid svårt att se
någon grund för att de övriga ledamöterna skulle entledigas, eftersom
vi var tillsatta utan partipolitisk grund.

Jag utbad mig faktiskt också favören att inte behöva se entledigandet
i någon tidning utan att vi dessförinnan hade haft en kontakt med
statsrådet.

Anders Björck: Gavs det några ytterligare motiv när statsrådet slutligen
sökte kontakt?

Ingegerd Troedsson: Jag skrev ordagrant ner de motiveringar hon
framförde, eftersom jag förutsatte att det hade intresse för stiftelsens
styrelse i övrigt. Det var ett kort samtal, och jag har här citerat vad
hon sade.

Anders Björck: Har ni inte haft någon kontakt därefter där ytterligare
motiv har givits?

Ingegerd Troedsson: Nej, över huvud taget inte!

Anders Björck: Och det har inte blivit något tack för att ni drog i gång
verksamheten?

Ingegerd Troedsson: Nej, och någonting sådant väntade jag mig inte
heller.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

130

Kurt Ove Johansson: Ingen ytterligare tycks begära ordet, och jag vill
då tacka Ingegerd Troedsson för att hon välvilligt har ställt upp och
svarat på våra frågor. Jag tror jag vågar säga att vi alla tycker att de
svar som vi har fått på våra frågor har fördjupat våra insikter, något
som kommer att vara värdefullt när vi så småningom skall ta ställning
i ärendet.

Det har varit trevligt att ha dig här, och jag tycker att du har varit
en mycket rutinerad debutant.

1994/95:KU30

Bilaga B 9

131

Konstitutionsutskottet

1995-03-23

Kl. 09.00—11.00

Offentlig utfrågning av Matti Kinnunen och Peter
Crona, Carnegie Fondkommission AB, angående
försäljningen av statligt ägda aktier i Assidomän AB

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar er välkomna till konstitutionsutskottets
sammanträde. Den fråga som vi nu skall behandla gäller statens
försäljning av Assidomänaktier, som har vållat en del diskussion. I
samband därmed har fråga väckts om hur regeringen har handlagt
frågan. Det är KU:s uppgift att försöka bringa klarhet i detta.

Vi har tidigare i utskottet haft möjligheter att ställa frågor till Curt
Nicolin och till Carl Johan Åberg, som båda har ingått i Privatiserings-
kommissionen och den arbetsgrupp som tillsattes den 17 september
1994 och som fick 10—12 dagar på sig för att undersöka aktietilldel-
ningen vid genomförda privatiseringar.

Carnegie hade regeringens uppdrag att sköta försäljningen av Assido-
män, och mot bakgrund av detta vill jag hälsa representanterna för
Carnegie välkomna tilll konstitutionsutskottet. De är Matti Kinnunen,
som är VD i Carnegie, och Peter Crona, som enligt uppgift som jag
har fått var speciell kontaktman med regeringskansliet när det gällde
de här försäljningarna av aktier i Assidomän.

Det är naturligtvis vår förhoppning att er medverkan här skall
fördjupa konstitutionsutskottets kunskaper på området och att vi skall
fa ett så bra underlag för våra konstitutionella bedömningar som
möjligt. Ni är alltså varmt välkomna. Jag har frågat representanterna
för Carnegie om de önskar inleda denna omgång, och jag har fått det
beskedet att de är beredda att direkt svara på frågor.

Jag vill börja med att ställa en mer allmän fråga om vilken roll och
vilka huvudsakliga uppgifter som av regeringen tilldelades Carnegie
vid försäljningen av aktierna i Assidomän.

Peter Crona: Vi hade alla de uppgifter som vanligen ankommer på ett
ombud vid den här typen av transaktioner. Det var en väldigt vid roll
som Carnegie då kom att fylla. Det handlade om allt från ren legalia
och formalia till framtagande av prospekt, medverkan vid framtagande
av tidsplaner, utformning av erbjudandet, prissättning av erbjudandet,
prissättningsmetodik och marknadsföringsinsatser. Vi hade dessutom
en ganska komplex bolagsstruktur i inledningen av den här operatio-
nen. Det var mycket av bolagsfrågor — hur och på vilket sätt och i
vilka skeden de olika bolagen skulle gå samman. Assi, Domän och
Ncb var vid de första inledande kontakterna tre separata bolagsenheter.

Kurt Ove Johansson: Hur kom det sig att regeringen valde just Carne-
gie för uppgiften att sälja Assidomänaktierna?

1994/95: KU 30

Bilaga B 10

132

Peter Crona: Det är möjligen två svar på den frågan. Det ena är att jag
tror att regeringen har den ambitionen när det gäller de stora privati-
seringarna att de skall vara något så när väl utspridda på de kommis-
sionärer och banker som i övrigt är väl representerade på värdepap-
persmarknaden. SSAB, som var föremål för den första större privati-
seringen, hamnade då hos Handelsbanken. Innan vi påbörjade privati-
seringen av Assidomän var redan privatiseringen av Pharmacia långt
gången, och den svenske rådgivaren där var Enskilda Fondkommissio-
nen. Aret dessförinnan handhades privatiseringen av Celsius av Alfred
Berg. Av den anledningen föll det sig kanske naturligt att Carnegie
som en av de tre största på den svenska värdepappersmarknaden låg
väl till.

Det är det ena svaret. Det andra svaret är att det innan det blev
aktuellt med en privatisering av Assidomän fanns en mängd andra
diskussioner om hur man skulle kunna privatisera Assidomängruppen
utan att för den skull nödvändigtvis göra en bred spridning och en
börsnotering. Det fanns en mängd olika diskussioner med andra ägar-
grupper och andra skogsbolag, och även i de diskussionerna hade på
ett tidigt stadium Carnegie en ganska väsentlig roll.

Kurt Ove Johansson: Du nämnde som svar på min första fråga att det
bl.a. ingick i er uppgift att också titta litet på prospektet. Det kan vara
intressant att få ert svar på frågan vem som ansvarade för uppläggning-
en av försäljningen, principerna för den och utformandet av projektet.
Var det Carnegie eller var det departementet som där spelade den mest
avgörande rollen?

Peter Crona: Vi kan här ge ett svar som jag tror kommer att gälla
generellt för väldigt många frågor under diskussionen. I ett projekt av
det här slaget fungerar Carnegie helt och hållet i rådgivande funktion.
Carnegie har inte i något enda skede av en sådan här process någon
beslutanderätt, med tanke på projektets dignitet och framför allt att
projektet utöver rena värdepapperstekniska aspekter även kan ha poli-
tiska komplikationer.

Jag kan som ett extremt exempel kuriosamässigt nämna, bara för att
verkligen sätta färg på detta, att vi inledningsvis, när vi rullade i gång
hela privatiseringsprogrammet, skulle ha en mycket stor frukostpresen-
tation för investerare, journalister och analytiker. Den krets som
inbjöds uppgick till mellan 100 och 200 personer. Vår uppfattning
som handläggare av detta var att vi skulle göra en mycket enkel
presentation utan någon förtäring. Men vi kunde inte ensamt från
Carnegies sida fetta något beslut om detta, och det var departementets
sakkunnigas uppfattning att det skulle serveras kaffe och wienerbröd.

Jag säger detta bara för att visa vilka ytterligheter den beslutanderätt
som tillkommer departementet stundtals kunde ta sig.

Kurt Ove Johansson: Du sade att er uppgift var att ge råd t.ex. när det
gällde prospektet. Vilka råd gav ni i samband med det?

Matti Kinnunen: Jag skulle i stället för att gå in i detalj vilja komplette-
ra frågeställningen mera generellt. Såvitt jag förstår är det alltid,

1994/95:KU30

Bilaga B 10

133

oberoende av vilket företag som privatiseras, vid utförsäljning av aktier
osv. företagsledningen, dvs. styrelsen i bolaget, som till syvende och sist
står ansvarig för den utförsäljning som sker. Till sin hjälp anlitar man,
när man bedömer att man inte själv till fullo klarar att bära detta
ansvar, jurister, företag av Carnegies typ och internationella företag
som rådgivare. Men till syvende och sist är det företagsledning-
en/ägaren som står ansvarig för försäljningen, eftersom det är dess
företag som skall säljas ut.

Kurt Ove Johansson: Men vilka råd gav ni till regeringen när det gäller
prospektets utformning?

Peter Crona: Jag tror att det skulle leda litet väl långt att besvara den
frågan som en generell fråga. Jag tror att den frågan kommer att brytas
ned i de olika delmomenten. I annat fall kommer vi att fastna. Det
gavs inte ett enda råd utan i samband med prospektet kanske ett
hundratal råd i olika frågor.

Kurt Ove Johansson: Men om vi tar t.ex. det faktum att det slutgiltigt
bestämdes att man skulle ha en automatisk form, är det inte helt
ointressant att få veta om ni som professionella på det här området
hade några synpunkter på detta.

Peter Crona: Det var självfallet en fråga som diskuterades mycket och
länge. Den diskussionen påbörjades redan hösten 1993, någon gång i
november. Generellt var det ett mycket starkt önskemål, eller rättare
sagt krav från departementets sida att det skulle vara fråga om en
automatisk eller snarare, som vi kallade det, en mekanisk modell
under själva projektet. Anledningen till det var mycket enkel, att
departementet så sent som ett halvt år innan hade genomfört en annan
privatisering och fått svidande kritik på ett antal punkter. De punkter-
na kan väl enkelt sammanfattas på följande sätt. För det första hade
antalet investerare som var inbjudna till anbudsförfarandet i Celsi-
usprivatiseringen kritiserats för att vara på tok för lågt. Det ifrågasattes
för det andra av vem och hur dessa tio investerare hade valts. Det hade
för det tredje diskuterats om det inte fanns anledning att misstänka att
dessa tio på något sätt hade format en kartell, eftersom det pris som
slutligen fastställdes avvek så väsentligt från det pris som sedan blev
aktuellt vid marknadsnoteringen.

Man kritiserades för det fjärde för att man i det läget hade haft ett
tidsmässigt mycket rikligt förfarande från det att anbudstiden gick ut
och till det att bolaget noterades. Det ansågs vara en av anledningarna
till att diskrepansen mellan det pris som man sålde ut till och priset på
marknaden blev så stor.

Mot bakgrund av detta vill jag inte säga att vi hade en diskussion om
vi skulle ha ett mekaniskt eller ett selektivt förfarande, utan det var
helt och hållet klart att vi skulle ha ett mekaniskt förfarande. Däremot
diskuterade vi för- och nackdelar med ett mekaniskt förfarande.

Det var huvudsakligen två aspekter som var ständigt återkommande
i de diskussionerna. Den ena var att man härigenom tappade kontrol-
len över om aktierna hamnade i svenska eller i utländska händer. Det

1994/95:KU30

Bilaga B 10

134

var på ett tidigt stadium i de här diskussionerna en mycket väsentlig
fråga. Man trodde nämligen på ett tidigt stadium att man fortfarande
kunde skilja mellan svenska och utländska investerare. Det visade sig
sedan med tanke på EU-avtalet att den möjligheten inte längre fanns.

Den andra aspekt som var uppe var att i och med att man bjöd in
var och en att delta, institutioner såväl som privatpersoner, var vi litet
bekymrade om vi skulle få problem med bulvanförhållande i den
meningen att vi egentligen inte i den här fasen ville ha in ett väldigt
stort antal privatpersoner. För att komma till rätta med det satte man
upp en tröskel att den som skulle delta skulle bjuda på ett antal aktier
motsvarande minst 50 000. Det bekymmer som vi där hade var snarast
om det skulle hända något liknande det som skedde i mitten av
80-talet, när premieobligationer var så heta. Man gjorde upp namnlis-
tor och bildade aktieklubbar och aktiekonsortier, t.ex. av människor
som man hade hittat i någon gammal skolkatalog från gymnasietiden.

Vad var då i förlängningen risken med denna andra aspekt? Jo, att
om det inslaget skulle bli mycket stort, kunde man möjligen anta att
sådana som ville tillförsäkra sig tilldelning skulle gå till väga så att de
skulle bjuda mycket högt på minst 50 000 aktier. Det låter kanske
vansinnigt att de skulle vilja köpa till ett pris som de i utgångsläget vet
är mycket högt, men vår tanke var att de kunde vara litet baksluga
eller beräknande och tänka att just de skulle bjuda mycket högt för att
tillförsäkra sig om sin tilldelning men skulle förlita sig på att alla deras
medbröder skulle vara logiskt och rationellt tänkande och inte bjuda
ett högre pris än vad företaget är värt.

Den farhågan fanns, och båda dessa risker som vi såg var en av
anledningarna till att man införde vad vi kallade gummibandsparagra-
fen, som gav departementet rätt att i händelse av uppenbara snedför-
delningar av ägandet ingripa och frångå de mekaniska tilldelningsprin-
ciperna.

Kurt Ove Johansson: Jag har förstått ditt svar på det sättet att valet av
den automatiska metoden innebar att ni som professionella på det här
området gjorde klart för regeringen eller i det här fallet representanter
för departementet att det fanns vissa risker med den automatiska
modellen när det gäller bulvaner och sådana saker.

Peter Crona: Vi talade mycket tydligt om det. Men jag vill precisera
och säga att när vi talade om bulvaner var det snarare i den meningen
att man skulle söka kringgå tröskeleffekten av minimiantalet aktier
genom att ett antal individer skulle gå samman bakom ett bolagsnamn,
ett konsortium eller en aktieklubb. Det var inte vid något tillfälle
någon diskussion om att vi därigenom kunde tänkas fi oönskade
element av "kriminell" natur. Den enkla anledningen till det tror jag
var att av samtliga medverkande i den arbetsgrupp som beredde dessa
frågor och som sammantaget har mycket stor erfarenhet av liknande
transaktioner var det ingen som någonsin hade stött på att det varit ett
problem att kriminella element försökte ta sig in i den här typen av
transaktioner.

1994/95: KU 30

Bilaga B 10

135

Det namn som nämndes, bara för att Srga det här litet, möjligen i
den bemärkelsen ganska skämtsamt av Per Westerberg var att gummi-
bandsparagrafen kunde vara bra, om det visade sig att Kaddafis pen-
sionsstiftelse skulle komma och ansöka om köp av aktier.

Kurt Ove Johansson: Ni påpekade alltså att det fanns risker med den
metod som man valde. Likväl gjorde man det, så då är det väl inte fel
att hävda att man var väl medveten om de risker som förelåg, när man
från departementets sida bestämde sig för att man likväl skulle hålla
fast vid den s.k. automatiska metoden?

Peter Crona: Man var väl medveten om att inte heller detta var ett
alldeles riskfritt förfarande. Men jämfört med den kritik som man
tidigare hade fått vid det selektiva förfarandet föredrog man vid detta
tillfälle den automatiska modellen.

Kurt Ove Johansson: När vi ändå har professionellt folk här skall jag
också ställa följande fråga. När vi ser oss runt i Europa, finner vi att
man där väljer mera selektiva modeller. Man har där också större
erfarenhet än vad som finns i Sverige av försäljning av statliga företag.
Kan det förhålla sig så att de har lärt sig mera om de risker som
föreligger vid denna typ av försäljning än vad vi har gjort?

Peter Crona: Privatiseringar är mycket Srgade av i vilket land de
genomförs och av vilken ambition man har med privatiseringen. En
privatisering kan ju syfta till så mycket. Den kan syfta enkom till att
försälja statligt ägd egendom för att frigöra kapital. Den kan också som
i det svenska fallet, vilket kanske inte är lika vanligt, ha den mycket
uttalade ambitionen att öka det privata ägandet i näringslivet. Den
typen av förtecken har även vissa engelska privatiseringar haft. Jag tror
att man i varje enskilt fall bör se på vilka förtecken som funnits och
vilken modell och metod man därför har använt. De skiljer sig väldigt
mycket åt både när det gäller vai av metod, prissättningsmetodik,
tilldelningsförfarande och även vai av instrument, där man har allt
från konkreta aktier till i utlandet partly paid shares, och vi har
SSAB-uppläggningen med en obligation med en vidhängande option.
Det finns alltså en mycket rik flora av förfaringssätt.

Kurt Ove Johansson: I det material som vi har fått till vårt förfogande
kan man läsa sig fram till att besluten om tilldelning — för att litet
grand komma in på den frågan — togs under några timmar mellan
den 7 och den 8 mars 1994. Skulle ni vilja beskriva hur detta arbete
med tilldelningen gick till?

Peter Crona: Eftersom vi hade en mekanisk modell lades alla inkom-
mande anbud in i en datamodell. Anledningen till det var att det
viktiga i tilldelningen egentligen var rangordningen av anbudsprisen i
prisordning. Därefter avgjorde man vilket pris som skulle gälla för
hela privatiseringen genom att läsa av vilket pris som gällde för den
16 000 000:e aktien. Det kom under en veckas tid löpande in ett stort
antal anmälningssedlar, dock med en klar betoning på den 7 mars,
som var den sista dagen i förfarandet. Det är också ganska vanligt att

1994/95:KU30

Bilaga B 10

136

en stor del av anmälningarna kommer in sent i processen, eftersom
deltagarna då har kunnat maximera den information som de baserar
sitt beslut på.

Kl. 18.00 den 7 stängde vi det hela. Näringsministern skulle ha ett
möte och föredra utfallet av anbudsförfarandet — jag tror det var inför
oppositionen — den 8 på eftermiddagen, och därför skulle alla beslut
vara fattade vid lunchtid den 8. Vi satt tillsammans med alla övriga
inblandade i hanteringen av anbudsprocessen, inklusive företrädaren
för Näringsdepartementet Jan Amethier, på eftermiddagen och kvällen
den 7. Jan Amethier var sakkunnig i frågan och var även den person
som under hela skedet, såväl i förberedelserna som under själva
försäljningsperioden och efteråt, var vår huvudsaklige daglige kontakt-
man.

Jan fanns hos oss på Carnegie under hela denna tid, och vi hade
under senare delen av kvällen, framåt kl. 9—10, en ganska klar bild
framför oss. Vi hade då anbud motsvarande totalt 54 miljoner aktier
till ett värde av 7—8 miljarder, fördelade på ett trehundratal anbudsgi-
vare. Av dem sorterades vissa bort av sig själva genom att de inte kom
upp till det pris som kom att gälla för privatiseringen. Av de kvarva-
rande ca 100 anbudsgivarna kunde vi mycket snabbt konstatera att en
grupp om någonstans mellan 10 och 20 vid en första anblick inte var
kända för Carnegie. Begreppet "kända för Carnegie" får vi komma
tillbaka till.

Vi diskuterade långt in på småtimmarna den 7 mars med Jan
Amethier hur vi skulle hantera detta och vilka risker som är förknip-
pade med att hantera det på det ena sättet eller på det andra sättet. De
två ytterligheterna att diskutera var å ena sidan att helt sonika låta de
här bara vara med, å andra sidan att helt enkelt säga att de här inte är
kända för Carnegie och att vi därför kastar ut dem och går vidare med
de övriga. Ingen av oss var väl speciellt nöjd med någon av dessa
ytterligheter, utan vi sade: Vi är medvetna om att den tid som står till
förfogande är mycket begränsad, men låt oss se om det under morgon-
dagen, under de få morgontimmarna den 8, går att komma något
längre när det gäller att utröna identiteter gällande de här 10—20
kunderna.

Kurt Ove Johansson: Av din beskrivning har jag förstått att departe-
mentet var mycket involverat i hela denna process.

Peter Crona: Det var en diskussion med företrädare för departementet
runt ett klart mycket mindre bord än det här, så det var en dialog
mellan departementet och Carnegie.

Kurt Ove Johansson: Och de deltog aktivt i hela denna process?

Peter Crona: De deltog mycket aktivt i den processen.

Kurt Ove Johansson: Fanns det några fall där diskussion uppstod om
tilldelning eller inte?

Peter Crona: Låt mig utvidga detta. Jag var inte alldeles klar när
ordföranden avbröt mig. När vi kom fram till att vi hade väldigt liten

1994/95:KU30

Bilaga B 10

137

tid till förfogande började vi redan på kvällen eller på natten diskutera
vad som kunde hända beroende på utfallet dagen därpå. Vi var redan
då mycket medvetna om att möjligheterna att på de få timmarna
säkerställa identiteterna skulle vara mycket begränsade. Här kommer
jag kanske in på något som står mycket klart i strid med vad som sades
i förhören med Curt Nicolin och Carl Johan Åberg — vilken av dem
som det gäller låter jag vara osagt. De säger att det väl inte var någon
svår uppgift att på några timmar identifiera och säkerställa ett så
begränsat antal som 10—20 anbudsgivare. Jag skulle väldigt gärna
inhämta all den expertis som i så fall uppenbarligen dessa båda herrar
besitter men som ingen oss veterligen i övrigt besitter — hur man på
några få timmar säkerställer identitet, styrelse, ägande och likviditetssi-
tuation i utländska bolag. En stor andel av dem var nämligen utländs-
ka bolag. Den sakkunskapen skulle vi väldigt gärna ta del av. Den
skulle tillföra vår verksamhet väldigt mycket.

Kurt Ove Johansson: Curt Nicolin sade här inför utskottet, och inte
heller han är en man som saknar erfarenhet, att han tyckte att ett
professionellt företag borde ha klarat det här väldigt elegant, även om
det i och för sig fanns kort tid. Så uttryckte han sig.

Peter Crona: Det var egentligen det som jag gick i svaromål på, när jag
sade att jag gärna skulle vilja få all den expertis som herr Nicolin
uppenbarligen besitter, eftersom det gäller expertis som vi inte i så fall
besitter inom detta område. Jag lämnar ordet till Matti Kinnunen för
förtydligande.

Matti Kinnunen: Som ni har sett är ett av kriterierna i denna utförsälj-
ning att det skall få vara fler icke-svenskar, dvs. individer med efter-
namn som t.ex. mitt har blivit inbjudna att delta. När vi talar om vilka
de är, talar vi om företag i hela världen. Här har det varit öppet för
alla företag i hela världen att delta. Det är klart att även om Carnegie
är ett stort företag, kan man inte förutsätta att vi har kontroll på
samtliga större investorer i världen. Mig veterligen överstiger antalet i
varje fall 1 miljon. Den kunskapen har inte vi.

Det finns vidare en villfarelse nu efteråt, både i press och i övrigt,
att det var enkelt eftersom vissa av dessa bolag befann sig på konstiga
öar. Man har t.ex. nämnt att något företag har varit på Cayman Island
och att man lätt borde ha kunnat hantera det. Men så är inte fallet på
de anmälningssedlar som kommer in och där man anger sin adress.
Dessa bolag har ju sin adress i London eller på välkända orter i
Schweiz. Det står inte "Bluffbolaget Cayman Island" på det som man
skickar in och som vi ser.

Ni kan se själva hur det är om ni skall köpa en soffa i Sverige och
kommer in på kvällen i möbelaftären Håkan Pettersson AB. Vi har
t.o.m. i Sverige svårt att till kl. 12 dagen därpå ta reda på om det är
fråga om fullständigt "vita" eller "svarta" personer. Här talar vi alltså
om namn som ter sig normala. Man har adresser som ser normala ut,
och det enda vi hade att utgå från var att vi inte råkade känna till dem.

1994/95:KU30

Bilaga B 10

138

Men att Carnegie inte råkar göra det kan inte diskvalificera en
internationell investor i en svensk privatisering. Det vore den värsta
diskriminering som man kunde utsätta internationella placerare för.

Man måste alltså inse problemets natur. När tiden i processen har
genomgåtts skall vi återkomma till det här, eftersom det kanske har
varit pudelns kärna i den externa pressen.

Peter Crona: Jag kan fullfölja svaret, herr ordförande, gällande vilka
diskussioner som då förevar med departementet om vilka risker som
var förknippade med att gå i den ena eller den andra riktningen. Om
man hade väldig otur och vi tilldelade dessa men det i slutänden
visade sig att de inte skulle komma att betala för sig, vilken var då
risken? Jo, det var risken att departementet i värsta fall skulle fortsätta
att vara ägare till de aktuella aktierna. Det var en risk som departe-
mentet inte ansåg vara av någon obehaglig karaktär. Man skulle
mycket väl kunna tänka sig att leva med att behöva fortsätta att vara
ägare till de aktier som dessa bolag i så fall inte hade kunnat finansiera
och betala.

Den andra risken var att om vi på vaga grunder — egentligen bara,
som Matti Kinnunen var inne på, baserat på att dessa investerare inte
var kända för Carnegie —, eftersom vi inte hunnit gå längre och i brist
på sakliga skäl ändå tillsammans med departementet slutligen säger att
det här finns oklarheter, att vi inte kan konstatera bakomliggande
ägarstrukturer och att vi av den anledningen utesluter dem, vet vi att
vi som ett brev på posten veckan därpå hade haft löpsedlar och
mittuppslag i Aftonbladet och Expressen med allehanda snyfthistorier
från de här bolagen om hur de helt i strid med vad som står i
prospektet hade blivit utkastade på mycket vaga grunder.

Vad vi stod inför den 7 på kvällen var att det som skulle hända den
8, förutom att tilldelning i anbudsförfarandet skulle fastställas, var att
man den 8 skulle fastställa priset och dra i gång den egentligen allra
väsentligaste delen av privatiseringen, dvs. försäljningen till den svens-
ka allmänheten, som omfattade två tredjedelar av privatiseringen.
Risken att hela den processen dagligen skulle lärgas och smutskastas av
ett antal individer som ansåg sig ha blivit uteslutna på vaga grunder
var departementet däremot mycket, mycket ovilligt att ta.

Natten slutade alltså med att vi sade: Vi ser hur långt vi kommer
under morgondagen, om det går att utröna något vidare gällande dessa
namn. Morgonen därpå vidtog vi de åtgärder som vi kunde vidta, och
vissa namn, framför allt i Sverige, sorterade ut sig själva ganska snabbt
och lätt. Det var inget märkligare än att de var okända. Men gruppen
av utländska bolag kom vi inte speciellt mycket längre med. Vår
okunskap kl. 12 när vi ringde tillbaka och gav besked till departemen-
tet var alltså av ungefär samma slag som den var på natten.

Vi talade med Jan Amethier vid två tillfällen på förmiddagen den 8
om hur långt vi hade kommit, och strax före kl. 12, före lunch, gav vi
honom beskedet att vi inte kommer längre än så här. Vi kommer att
ha den här osäkerheten gällande ett tiotal investerare. Mot bakgrund
av det beslöt departementet att, baserat på den riskanalys som jag nyss

1994/95:KU30

Bilaga B 10

139

nämnde, låta dessa vara med. Om de i slutänden inte har möjlighet att
betala sina aktier, är det inte värre än att departementet fortsätter att
vara ägare till de aktierna.

Kurt Ove Johansson: Det här är faktiskt, tycker jag, ganska intressanta
svar, som föder flera frågor. För att börja med tidsaspekten var det väl
så, föreställer jag mig, att ni inte satt med armarna i kors, utan när ni
upptäckte att tiden inte räckte till för de här kontrollerna sade ni väl
ifrån om det?

Peter Crona: Självfallet. Som jag sade hade vi kontakt vid minst två
tillfällen med Jan Amethier under förmiddagen den 8. Vi var även rätt
tydliga natten den 7 om att vi skulle göra vad vi kunde under
förmiddagen, men att vi med tanke på det stora inslaget av utländska
bolag var mycket tveksamma till att vi skulle komma att veta mycket
mer framåt 12-tiden den 8.

Kurt Ove Johansson: Ni fick då alltså klara besked från departementet
att tidsaspekten skulle hållas.

Peter Crona: Absolut. Det fanns det ingen som helst diskussion om.

Kurt Ove Johansson: Man struntade alltså i att det kunde finnas vissa
problem och risker i sammanhanget?

Peter Crona: Man måste kanske ha en väldig förståelse för att det i det
här skedet av en privatisering omfattande 7 — 8 miljarder hade varit
näst intill ogörligt att ändra tidsaspekten, eftersom hela kampanjen i
media, alla anmälningstider och alla prospekt byggde på ett visst
tidsschema. Skulle man gå in och ändra tiderna i det här, hade det
haft väldigt stora konsekvenser. Maskinen hade sådan fart att det hade
varit väldigt svårt att stoppa processen i det här skedet.

Kurt Ove Johansson: Men vi har tidigare kunnat konstatera att ni
pekade på de risker som fanns med den automatiska modellen. Sedan
hamnar ni alltså i en situation där ni kanske inte kunde göra tillräckli-
ga kontroller därför att tidspressen var för hård. Man var alltså
medveten om att valet av modell och den hårda tidspressen kunde
medföra oönskade problem.

Matti Kinnunen: Nu måste man också nyansera situationen såvitt jag
förstår. Alla vi som sitter här inne har nu en viss typ av information,
som såvitt jag vet inte fanns den 7:e och den 8:e, när den här
diskussionen förevar. Förmodligen är det så, när man går tillbaka till
samtliga de utförsäljningar som har funnits i Sverige och i utlandet, att
det största problem som man ser inte är att det bland en av ett
hundratal kunder skulle finns någon person bakom ett bolag som har
ett suspekt förflutet. Det är inte det största problemet vid utförsäljning-
en av ett statligt bolag. Det är en sak om man hade vetat att det fanns
någon brottsling eller något sådant, men i det här fallet fanns det
ingenting som tydde på att det bakom namnet över huvud taget skulle
finnas någonting brottsligt eller konstigt. Man måste notera att infor-
mationsbasen var att det fanns företag som Carnegie inte kände till.

1994/95:KU30

Bilaga B 10

140

Ni måste själva se på den beslutssituation som fanns. Man säljer inte
bara i Sverige utan i världen ut ett stort svenskt skogsbolag. Man har
inbjudit till detta via prospekt där staten har skrivit sig fast för vissa
villkor och tidsplaner. Man har också lovat att gå ut till den svenska
allmänheten, och det visar sig att ungelär en halv miljon svenskar
sedan tecknar sig för detta. Det gällde att stoppa den processen genom
ett beslut baserat på att man när någon frågar varför man gör det
kunde säga: Ja, det fanns sju åtta företag i London som ingen av oss
just för ögonblicket kände till — men vi hade därutöver ingen som
helst misstanke om dessa företag. Det var så beslutssituationen såg ut.
Jag menar att det på den kunskapen inte finns utrymme för någon
människa som inte vill sätta sig i extremt trångmål att ta något annat
beslut.

Peter Crona: Jag skulle vilja förtydliga den slutsummering som ordfö-
randen gjorde om kännedomen om riskerna när man valde tilldel-
ningsförfarandet. Det är alldeles rätt, som jag sade tidigare, att man när
man valde den här metodiken var högst medveten om att det fanns
huvudsakligen två risker som man kunde identifiera, men vi skulle
inte på något sätt vara förhindrade att konstatera och hantera de
riskerna på grund av att vi hade en begränsad tidsperiod.

Den första risken var att det utländska inslaget skulle komma att bli
för högt för att bolaget framgent skulle ha en lämplig ägarbild. Vi
skulle kl. 19.00 den 7:e veta om det utländska inslaget var för högt, så
att det skulle utlösa tillämpning av paragrafen om snedfördelning.

Den andra risken var att vi skulle fa ett spekulativt inslag i form av
en väldig dominans av aktieklubbar och aktiekonsortier. Också det
hade vi mycket tidigt kunnat konstatera, inte minst i form av prisbil-
den. Vi hade ganska klara förväntningar om var priserna rimligen
borde hamna. Det hade vi också haft tid att hantera.

En tredje variant var — men den diskuterade vi däremot inte när vi
förberedde anbudsförfarandet — att det skulle kunna smyga sig in
oönskade element, något som i så fall skulle kräva långt mycket större
tid att kartlägga. Jag vill bara göra det förtydligandet.

Kurt Ove Johansson: Jag har kanske viss förståelse för alla de svårighe-
ter som ni talar om, men av hela vårt material framgår det faktiskt
ändå att kontroller är oerhört viktiga i sammanhanget. Jag tror att ni
delar den uppfattningen. Här kan vi alltså konstatera att det fanns
åtminstone några fall där man inte hade kunnat göra kontrollerna på
ett tillfredsställande sätt. Då måste ni väl ändå hålla med om att detta i
hög grad är otillfredsställande.

Peter Crona: Vi håller med om att det är otillfredsställande.

Kurt Ove Johansson: Crona nämnde att det kl. 12 den 8 mars fanns en
handfull anmälda köpare som ni inte kunde identifiera och därmed
inte heller avgöra, förmodar jag, deras betalningsförmåga.

Peter Crona: Och ej heller deras allmänna kvalitet.

Kurt Ove Johansson: Ja. Rapporterade ni det här till regeringen?

1994/95:KU30

Bilaga B 10

141

Peter Crona: Det rapporterade vi till vår kontaktman Jan Amethier
enligt överenskommelse föregående natt att vi skulle göra ytterligare
avstämningar på förmiddagen.

Kurt Ove Johansson: Jag tycker att detta är en mycket viktig fråga. I
vårt material från departementet står det att Carnegie inte rapporterade
detta förrän den 13 april.

Peter Crona: Jag har själv lagt märke till att Per Tegnér på någon
punkt gör det mycket överraskande uttalandet. Jag tror att om man på
den här punkten i stället hade talat med Jan Amethier, som var vår
kontaktman, hade svaret blivit ett annat.

Kurt Ove Johansson: Det var alltså på det sättet att ni kontinuerligt
höll departementet informerat, och det skedde långt före den 13 april,
som står i vårt material?

Peter Crona: O ja, vi hade under perioden runt omkring anbudsperio-
den och sedan under det efterföljande förfarandet med allmänheten
stundtals kanske 10 eller 20 dagliga kontakter med departementet i
den här typen av frågor.

Kurt Ove Johansson: Och vilka var det som ni rapporterade till?

Peter Crona: I det skedet var kontaktmannen huvudsakligen, som jag
sade, Jan Amethier men även Anna Karin Källén i ett antal frågor litet
mer av naturen kontakter med pressen, uttalanden och informations-
frågor. I båda dessas frånvaro var Per Tegnér den som vi talade med.

Kurt Ove Johansson: Träffade ni också ministern i något sammanhang?

Peter Crona: Vi träffade ministern ett antal gånger i kritiska skeden,
eller i viktiga skeden av processen hade vi korta föredragningar till-
sammans med företrädare för departementet.

Matti Kinnunen: Hos Per Westerberg.

Kurt Ove Johansson: Träffade ni ministern också före den 13 april?

Peter Crona: Ett stort antal gånger före den 13 april.

Kurt Ove Johansson: De måste alltså ha varit klara över den här
situationen.

Peter Crona: Jag skulle snarare vilja säga att vi träffade Per Westerberg
långt före den 13 april. Den 11, 12 och 13 april träffade vi inte Per
Westerberg, utan då var det kontakter med Jan Amethier.

Kurt Ove Johansson: Jag har fler frågor, men jag låter nu ordet gå
vidare.

Jerry Martinger: Jag skulle vilja fullfölja på några punkter för att
förtydliga ytterligare efter ordförandens frågor.

Ni talade alltså om för regeringen eller för Näringsdepartementet att
det fanns vissa risker med den automatiska fördelningsmodellen, men
då tänkte ni enbart på risken för snedfördelning med tanke på för högt

1994/95:KU30

Bilaga B 10

142

utländskt inslag, spekulativa inslag i form av klubbar som bildades för
det ändamålet osv., inte på att aktiedistributionen skulle kunna utgöra
ett led i en ekonomisk brottslighet eller liknande?

Peter Crona: Nej. Jag försökte vara tydlig på den punkten. Jag tror att
en av anledningarna var att i den arbetsgrupp som då hanterade detta
och som omfattade ett ganska stort antal personer, varav många har
mångårig erfarenhet av liknande transaktioner, hade ingen erfarenhet
av att detta någonsin hade varit ett problem vid den här typen av
transaktioner.

Jerry Martinger: Ni har ju handlagt många olika typer av transaktioner
under årens lopp. Har ni i andra sammanhang stött på sådana här
problem?

Peter Crona: Inte någon gång i anslutning till den här typen av
transaktion. Självfallet har det i Sverige förekommit bedrägerihärvor
och ekonomisk brottslighet även relaterat till värdepappersmarknaden,
men inte mig veterligen i anslutning till någon transaktion av det här
slaget. Vill du, Matti, kanske exemplifiera?

Matti Kinnunen: Det finns ytterst få sådana exempel över huvud taget
inom värdepappershandeln, även bortsett från privatiseringar. Vi har
t.ex. lagen om penningtvätt, som har varit i kraft en tid. Jag såg i
någon artikel att det hade varit två anmälningar eller något sådant i
Sverige till finanspolisen om sådana saker. Man är där ytterst förvånad
och tror att det är många fler som slinker igenom. Vi återkommer, för
här är det fråga om två skeden i beslutet, ett i början av mars, där vi är
nu. I utredningsfrågorna letar man inte i det första skedet, om man
känner till företagen, efter om de är brottsliga eller efter om bolagets
styrelse eller ägare är brottslingar. Men i ett senare skede, i april, som
jag förmodar att det också kommer att ställas frågor om, börjar vi eller
t.ex. jag fa misstankar om att det här är något som inte står helt rätt
till. Jag kan kommentera de frågorna när vi kommer fram till den
tidpunkten.

Jerry Martinger: Ni sade båda att departementet deltog aktivt i proces-
sen.

Peter Crona: Aktivt i den bemärkelsen att de var närvarande, inte
aktivt i den bemärkelsen att de hade några som helst synpunkter på
själva tilldelningen, av den enkla anledningen att den skulle ske med
automatik.

Jerry Martinger: Ja, de var inte inne i detaljkontrollen. Ni hamnade ju
på att det var 10—20 anbudsgivare som ni inte kände till.

Peter Crona: Vi talade detaljerat om dem, var och en namngiven.

Jerry Martinger: Men vid den närmare kontrollen av dem kom ni
ingen vart och berättade det för departementet den 8:e på förmidda-

1994/95 :KU30

Bilaga B 10

143

gen. Det kunde inte vara några närmare diskussioner med departe-
mentet om de här, eftersom ni inte hade någon kännedom om dem,
eller hur?

Peter Crona: Det stämmer. Vi har inte tillfört departementet någon
ytterligare kunskap om de här, eftersom den helt enkelt inte fanns på
bordet.

Jerry Martinger: Och därför fick inte departementet någon form av
information om dem heller?

Peter Crona: Det är fel att säga att de inte fick någon information. De
fick ju den väsentliga informationen att de fanns med i anbudsförfa-
randet och i tilldelningsprocessen men att vi var osäkra om deras
identitet. Vi gjorde de ansträngningar som tiden räckte till för. De
ledde inte till att vi kom ytterligare mycket framåt. Därför fanns de
kvar i processen, och därmed skulle de kunna bli föremål för tilldel-
ning, om departementet inte skulle välja att utesluta dem.

Jerry Martinger: Jag menar bara att den information som ni gav
departementet just var att ni inte kände till dem.

Peter Crona: Riktigt.

Jerry Martinger: Och i det läget den 7—8 mars var det bara det att ni
inte kände till dem som ni var otillfredsställda med?

Peter Crona: Precis.

Jerry Martinger: Eller hade ni någon speciell kunskap om dem som ni
var missnöjda med?

Peter Crona: Nu börjar jag förstå din fråga. Vi hade ingen som helst
kunskap vid det tillfället och av den enkla anledningen inte heller
någon som helst misstanke. Det enda vi kunde konstatera var att
eftersom vi inte känner till dem, känner vi inte heller till deras
kvalitet. Det gör att risken finns att dessa möjligen skulle vara i en
kreditmässig bedömning av sämre kvalitet än de för oss kända. Det var
då som vi kom in på resonemanget vad som sker för den händelse att
de de facto på slutdagen inte kan betala. Jo, då kvarstår ju aktierna i
statens ägo, och den situationen kunde departementet tänka sig att i
värsta fall leva med.

Jerry Martinger: Vad hade egentligen inträffat, om ni hade ändrat på
tiden och sagt: Vi känner inte till de här 10—20, och vi måste absolut
ha längre tid för att kolla dem. Vad hade inträffat om departementet
hade givit er längre tid för att göra det? Kunde en del av dem ha
backat ut? Kunde det ha inträffat en osäkerhet på marknaden beträf-
fande aktiernas värde? Det hade trots allt skrivits en del i tidningarna
under den här tiden, och man hade spekulerat en del om huruvida
aktierna över huvud taget var köpvärda.

Peter Crona: Vi hade tyvärr i det skedet satt hela privatiseringsproces-
sen ur spel. Vi hade tvingats lämna dörren öppen för den som ville

1994/95: KU 30

Bilaga B 10

144

kliva av och ompröva sitt ställningstagande. Vi hade tvingats backa
processen för att sedan komma tillbaks med nya tidsplaner och nya
prospekt med den korrekta tidtabellen, en ny annonsering, göra om
allt bankmaterial och alla anmälningssedlar till allmänheten.

Jerry Martinger: Och på så sätt hade det varit stora risker med att
skjuta på det hela?

Peter Crona: Det hade varit oerhört svårt att skjuta på det. Allting är
görligt, men det hade Stt oerhörda konsekvenser.

Peter Eriksson: Jag vill gå in på nästa skede. När började ni känna att
det här kanske inte var fråga om riktigt likvida och schysta spekulan-
ter i alla avseenden?

Peter Crona: I och med den frågan gör vi ett hopp i tidsskrivningen
fram till i stort sett den 8 april, alltså en månad. Den 8 april är
likviddagen i förfarandet för såväl allmänheten som anbudsgivarna.
Mot slutet av dagen den 8 april, när likvid skall erläggas, har vi en
förteckning över ett antal anbudsgivare. Jag har inte själv den förteck-
ningen med mig, men den skall finnas som bilaga till någon av de PM
som ingår i detta underlag. Jag är för dagen inte alldeles säker på om
det var 20 eller 30. I den gruppen ingick de som vi nu talar om, men
också ett stort antal helt vita eller helt normala kunder till oss,
normala institutioner. Ett namn som slår mig i sammanhanget är
Gustaf V:s jubileumsfond. Det var inte heller något som gjorde oss det
minsta överraskade. Det är relativt normalt och har säkert sina orsaker
och förklaringar att man inte har inkommit med betalning. Det kan
vara rent VPC-tekniska aspekter, att någonting har hängt upp sig i
kommunikationen. Det kan vara betalningsinstruktioner som inte har
gått fram eller inte har verkställts.

Däremot såg vi vid det tillfälle när vi hade denna lista att de namn
som en gång tidigare hade varit uppe till diskussion i relativt stor
utsträckning fanns kvar. Men den 8 är det alltså fortfarande bara så att
vår bedömning när det gäller risken att dessa är av dålig kreditvärdig-
het definitivt ökar. Därefter kom en helg, och den 11 började vi för
första gången få andra misstankar, och de hänger samman med ett
telefonsamtal till en av våra back office-anstäilda, som har hand om
leveranser av aktier och mottagande av likvid. Han far då ett telefon-
samtal från någon som uppger sig företräda ett av de bolag som vi nu
diskuterar. Denne vill bara nämna att det har kommit till bolagets
kännedom en uppgift om att det skulle ha tecknat aktier vid privatise-
ringen av Assidomän, och det är inget som ägarna eller ledningen i
bolaget på något sätt vill kännas vid. Den signalen väcker väl den
första lilla misstanken om att någonting utöver ren kreditvärdighet inte
nödvändigtvis står rätt till.

Peter Eriksson: Ni fann alltså ingen anledning under den här perioden,
från t.ex. den 7 mars till den 8 april, att ytterligare ta reda på om de
här bolagen som ni tidigare hade oroat er om därför att ni inte hade
någon egentlig kunskap om dem?

1994/95 :KU30

Bilaga B 10

145

10 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Peter Crona: Vi gjorde inga undersökningar under den perioden. Detta
är något som vi kan komma tillbaks till. Det är nämligen så att det
beslut som fattades vid lunchtid den 8 mars är väldigt långtgående.
Möjligheten att därefter återkalla de här affärerna är relativt begränsa-
de i så måtto att vi skulle behöva ha en väldigt kraftig bevisföring för
att vi, i strid mot prospektet, i det läget kommer tillbaks och undan-
drar dem den tilldelning som vi de facto har givit dem den 8 mars.
Det gör att under mellantiden ser vi inte någon anledning att fördjupa
oss i de här fallen. Nästa kontrollinstans uppkommer i samband med
erläggandet av betalning, där vi är mycket måna om att dessa liksom
alla övriga betalare skall kunna uppvisa att de pengar som man
använder för att betala kommer från källor som är acceptabla, att det
inte är fråga om någon form av penningtvätt.

Peter Eriksson: Inte heller från departementet har man någon som
helst sådan diskussion?

Peter Crona: Under tiden mellan den 8 mars och den 8 april diskute-
ras det här inte i någon som helst utsträckning.

Kurt Ove Johansson: Jag skulle vilja knyta an litet grand till Peter
Erikssons frågor. Nu är vi faktiskt inne på det här som ni sade att ni
förväntade er skulle komma upp och som gäller slutet av april. Det är
väl så, om jag har förstått det material som jag har till förfogande, att
ni började upptäcka att det var litet knepigheter i samband med den
här frågan. Det har belysts i pressen på olika sätt. Det som jag
egentligen syftar på är väl det läge där Merchant kommer in i bilden.
Jag skulle vilja att ni, om det inte möter något hinder, berättar litet
grand om de här sambanden, som leder fram till det som jag har läst i
pressen om en advokatfirma i London.

Peter Crona: Jag skulle bara innan vi gör det, för att försöka hålla
kronologin riktig, nämna när vi uppehåller oss kring den 8 april att vi
redan den dagen har kontakter med departementet och ger den infor-
mation som vi då själva känner till, att det finns ett antal aktier som
inte har blivit betalda per den 8 april. Vi nämner det antal investerare
som det här rör sig om.

Jag tror dock inte att den kontakten var med Jan Amethier. Såvitt
jag minns var han på resande fot den dagen, och därför sökte vi i
stället Anna Karin Källén och Per Tegnér och framförde detta, dock
utan några ytterligare kommentarer utan bara det sakliga konstateran-
det att här finns ett antal investerare som de facto inte har betalt sina
aktier per den 8 april.

Matti Kinnunen: Det är ungefär här som jag för min egen personliga
del kommer in själv i detaljerna. Man skall förstå att det som inträffar
rent generellt en sådan här dag när folk inte betalar är en speciell
situation, som även vi som privatpersoner kan råka ut för när vi inte
betalar våra räkningar eller våra leveranser. Samma sak skall hända på
värdepappersmarknaden när kunder har hamnat i dröjsmål med betal-

1994/95:KU30

Bilaga B 10

146

ning. Det händer även på värdepapperssidan rätt så ofta. Genom att
det är en mycket känslig situation när personer inte kan betala för sig
inträffar mycket reglerade saker på värdepapperssidan.

Många har för sig, bl.a. journalister, att bara därför att en person kl.
17.00 inte har betalt sina värdepapper är det väl bara att antingen
rycka bort affären eller sälja aktierna eller något sådant. Men så kan
man inte hantera det, på precis samma sätt som med soffan hos
möbelhandlare Pettersson. Om man säljer soffan till mig och jag inte
har betalat den på den sista betalningsdagen, säljer handlaren inte
soffan, utan han skickar en påminnelse. Det kommer här in regler om
hur man skall hantera dröjsmålsbetalningar, och sådana finns också
hos oss. Den dagen träder Carnegies instruktion om dröjsmål in, en
hård och stringent instruktion tagen av vår styrelse underställd Finans-
inspektionen, och där finns regler för hanteringen av denna fråga.
Dessa regler ger inte utrymme för, annat än i mycket exceptionella
fall, att omedelbart, så att säga, ta bort affären. Man skall se till att man
far in pengarna så fort som möjligt eller kontakta kunden, oftast
brevledes, med ett krav. Sedan börjar naturligtvis straffränta ticka ut
under tiden, precis som i vilken annan konsumentköpssituation som
helst.

Det som inträffar den 11, som Peter Crona berättade, är att vi får ett
samtal från utlandet om att någonting är konstigt. När vi samlar ihop
anmälningssedlarna för de kunder som har tecknat sig men inte har
betalat och helt lekmannamässigt lägger ut dem på bordet för att se
vilka det är, dyker det upp ett mönster som inte har att göra med att
någon — i varje fall inte jag — misstänker att det är några konstiga
individer som står bakom bolagen. Det råkar vara så att ett antal av
dem som inte betalat har alla sitt värdepapperskonto eller liknande
konto fört hos Merchant. Det är utfallet i nästa frågeställning, fortfa-
rande inte att företaget i utlandet är konstigt utan att alla dessa ligger
på Merchant. Vi tyckte då att det var slumpmässigt väldigt konstigt att
många av de kunder som inte betalar ligger hos en och samma
kommissionär. Det är inte slumpmässigt utspritt på de stora, SE-
banken, Handelsbanken osv., vilket man skulle kunna tro, utan de
ligger på samma ställe. Det är också viktigt att notera att det är där
som själva vinklingen kommer.

Sedan kanske du kan flika in i tiden när den engelske advokaten
kommer in här.

Peter Crona: När vi väl har konstaterat detta den 11 och på förmidda-
gen den 12 och börjar ställa ett antal frågor, börjar gräva litet djupare i
det här, hamnar vi ganska snabbt i den situationen att vi känner att det
här kan vara något som inte står rätt till, dock inga misstankar av det
slaget att vi kan sätta fingret på någon punkt, utan det är bara ett
allmänt mönster som vi inte känner oss alldeles komfortabla med. Då
gör vi överväganden hur vi skall hantera den här situationen. Såväl
den 8, som jag sade, som den 11 och den 12 diskuterar vi de här
frågorna löpande med departementet. När misstanken hos oss har
börjat ta fastare form kommer vi in på vilka instanser vi skall blanda

1994/95:KU30

Bilaga B 10

147

in och har då en diskussion med departementet, av den enkla anled-
ningen att vi inte utan dess godkännande vill blanda in Finansinspek-
tionen och finanspolisen. Man skall som uppdragsgivare självfallet vara
informerad innan vi gör det.

Efter det att vi har fatt departementets godkännande på den punkten
tar Matti Kinnunen kontakt.

Malti Kinnunen: Det som då sker är att med detta mönster, som jag
som person inte kan förklara — jag tycker bara att det är obehagligt —
och med det gröna ljus som vi har fått från departementet ringer jag
till Finansinspektionen och berättar för en tjänsteman där att ungefär
det som ni nu har hört här är vad som ligger på bordet framför mig.
Jag vet inte vad jag skall göra, för jag är inte specialist på brott. Det är
inte heller så, som det står i tidningarna, att jag skulle ha ett brottsre-
gister på Carnegie, så att jag av namnen kan läsa ut att de här är
brottslingar. Något sådant existerade i varje fall inte hos oss. Vi antar
ju också att alla brottslingar sitter bakom lås och bom. Men det är ett
konstigt mönster.

På Finansinspektionen säger man att det här är en intressant fråga
men att den inte ligger på deras bord, för det här luktar polisiär insats
av något slag. De ger mig då ett telefonnummer och ett namn hos
finanspolisen. Det är den jag skali ta kontakt med, vilket jag gör.
Onsdagen den 13 ringer jag till finanspolisen och berättar återigen
samma historia, att situationen ser ut ungefär så här: Vi tycker att det
här är obehagligt, men vi vet inte vad vi skall göra. Hjälp oss!

Då säger denne person att det här låter intressant. Vi kommer till
Carnegie på möte. Man bad också att vi skulle se till att det skulle
finnas representanter där från Merchant, som de här investerarna var
kunder hos oss. De var inte kunder hos Carnegie, utan de hade öppnat
sina värdepapperskonton eller depåer över Merchant.

Inför det mötet har vi — kvällen den 11 eller morgonen den 12 —
kontakt med Merchant.

Peter Crona: Vi har egentligen kontakt med Merchant första gången på
eftermiddagen den 12. Just vid telefonsamtalet den 12 diskuterade vi
dock inte de polisiära instanser som vi står i begrepp att kontakta, utan
det kommer vi tillbaks senare till. Den 12 tar vi kontakt med Mer-
chant bara för att rent allmänt ge samma bild som vi har gett
departementet: Här är ett märkligt mönster, och ert namn figurerar i
ett stort antal sammanhang. Vi vill bara redan nu koppla oss samman
med er för att se hur vi kan komma till botten med det här.

Malti Kinnunen: Sedan hålls detta uppbokade möte på Carnegie freda-
gen den 15 med finanspolisen. Det kommer fysiskt till oss två från
finanspolisen och en från rikskrim. Peter Crona och jag och ytterligare
några representanter från Carnegie samt representanter från Merchant
är med på detta möte.

Man skall inför detta möte notera en viss begreppssammanbland-
ning. Jag skall försöka reda ut frågorna om tilldelning, leverans av
aktier osv., när man kan stoppa affärer osv. Här kan ske en begrepps-

1994/95 :KU30

Bilaga B 10

148

sammanblandning. Redan i början av mars sker det som vi kallar
tilldelning, och det betyder att du som fatt tilldelning som kund far en
avräkningsnota från Carnegie, där du kan läsa att du nu har blivit
tilldelad aktier i Assidomän enligt de här villkoren. Det betyder
juridiskt sett affär och avslut. Det är då man knyter ihop affären. Allt
därefter är den fysiska leveransen respektive betalningen. Det är alltså
samma sak som när jag köper soffan. När jag går i affären och säger att
jag vill ha just den soffan, pekar på den med handen osv. blir det affär.
Sedan finns soffan på lager i Umeå, den skall fraktas hem till mig med
buss och jag får en faktura att betala. Detta sker senare, men redan i
mars är alltså affären kopplad.

Den 8 skall man betala, men då har man redan förfoganderätt över
soffan eller värdepapperen. Vad de aktuella personerna då har gjort,
nästan uteslutande i de fallen, är att de redan på den terminsmarknad
som har uppstått har sålt aktierna till tredje man ute på stan.

Peter Crona: Nu skall vi vara alldeles tydliga. Samtliga har inte nöd-
vändigtvis sålts på terminsmarknaden. Det är litet olika mönster i
olika fall, men det gängse mönstret, vilket är viktigt, är att i mitten av
den vecka som börjar den 11 april är det ett väldigt klart mönster att
egentligen är penningtvätt nog inget problem. Vi kan väldigt tydligt se
i kedjan att de pengar som man använder för att betala privatiserings-
aktierna har man fått genom att försälja samma aktier. Det här kan
låta anmärkningsvärt, och för ett antal år sedan hade det här varit
olagligt i Sverige. I dagsläget är det här en helt tillåten form av affär.
Du kan sälja en aktie först och köpa den för leverans senare. Det är
vad dessa har gjort, och det är en hel del begreppsförvirring i en del av
det material som vi har fått ta del av om det här, att det är anmärk-
ningsvärt att det kan få gå till på det sättet.

Tyvärr — kanske är det fel uttryck — är lagstiftningen i Sverige nu
sådan att detta är helt tillåtet. Det är nog ett stort antal, även institutio-
nella investerare av mycket god kvalitet, som kan ha gjort precis
detsamma.

Matti Kinnunen: Det som är viktigt mot dessa personer är att de då har
gjort affären och har kunnat avhända sig aktierna. Men det enda
intressanta är om folk berikar sig på detta eller inte, om de blir fattiga
eller rika, och de har inte fått ut pengarna. Pengarna på alla konton
har blivit frysta och stoppade på Merchant.

Peter Crona: Det skedde omedelbart efter det att vi informerade Mer-
chant om att här kunde finnas oklarheter. För att vi skulle kunna
utreda detta i vederbörlig ordning spärrade man alla berörda konton.

Matti Kinnunen: Så att dessa personer har vid den tidpunkten inte fått
någon som helst ekonomisk vinning. De förfogar fortfarande inte över
resultatet av affären. Den är stoppad just för att vi då skall kunna få
utsagan av vår rådgivning till polisen. Då är vi framme vid mötet på
fredagen. Då gick vi igenom detta, inklusive att de här poliserna
granskade de anmälningssedlar som fanns.

1994/95 :KU30

Bilaga B 10

149

Det går till ungefär så att de lyssnar och vi berättar storyn. Så här
och så här är det, och de här personerna — när det dyker upp några
namn nickar de ungefär som att det där känner vi igen. Det dyker upp
en advokat i London som jag har för mig heter John Dean och som de
nickar väldigt mycket inför, som om de mycket väl känner till denne.
Jag tolkar det så, utan att de säger det.

Peter Crona: Men det är bara nickanden. Det är, som Matti Kinnunen
säger, kännetecknande för mötet. Vi informerar dem i stor detalj, och
de lyssnar mycket intresserat, men det är inte många ord som undslip-
per dem. Det är två namn i hela denna kedja som de reagerar för. Det
ena är John Dean, som Matti Kinnunen nämner, och det andra är en
Patrik Kjellberg, som figurerar som styrelseledamot i något av bolagen.
Det är ett av de två fa tillfällen när de uttrycker sig i en mening som
omfattar mer än tre ord. De säger då att den här Patrik Kjellberg är
känd för dem framför allt därför att han i mitten av 80-talet spelade en
viss roll i Ncb-härvan, den härva som Föreningsbanken råkade ut för
och där folk köpte, sålde och levererade aktier på ett sätt som gjorde
att det till slut fanns flera aktier ute på marknaden än vad aktiekapita-
let egentligen motsvarade.

Matti Kinnunen: Den tredje nyans som inträffade var att när de tittade
på dessa fysiska anmälningssedlar sade de i sin sakkunskap att det
tyder i alla fall på att vissa av dem är skrivna med samma handstil,
som de tolkade så att de här tillhör någon grupp ihop, en koppling
som vi inte hade någon som helst aning om.

Låt mig också avrunda med det som mötet avslutades med. Slutsat-
serna kan ju vara intressanta, inte bara vad vi gjorde där. Två slutsatser
är viktiga. Den ena som de framhöll var följande: "Det är ju vad vi
kan se ingenting brottsligt begånget här. Det finns inget brott i detta,
och därigenom kan vi inte och skall vi inte göra någonting."

Sedan säger de på frågan vad som var deras råd till oss att göra som
okunniga inom brottslig verksamhet följande, vilket ju är helt rätt: Se
till att dessa personer inte far ut sina pengar från Merchant förrän de
har kunnat komma till Merchant och visa upp fullständiga juridiskt
riktiga handlingar. Dvs. representerar de ett bolag, skall de visa full-
makt att representera bolaget, har de konto skall de kunna identifiera
sig osv. Görs det på ett fullständigt juridiskt riktigt sätt och det inte är
begånget något brott, kan vi ingenting göra.

Peter Crona: Detta hängde delvis samman med en av de punkter som
vi tog upp, det telefonsamtal som vi hade fått där någon uppgav att
bolaget inte ville kännas vid aktierna. Det var väl en av anledningarna
till deras starka rekommendation på just den här punkten.

Matti Kinnunen: Sedan hade de ju en vinkling — för att visa färgen av
deras resonemang — där de skrattade åt oss och sade ungefår: Tror ni
att det här är brottslighet, då vet ni ingenting. En andra vinkling var
att verkligheten är ändå sådan att även om det finns suspekta namn,
som man kanske känner till från historien, kan vi ju inte bura in

1994/95:KU30

Bilaga B 10

150

personerna förrän ett brott är begånget. Bara för att folk har ett dåligt
namn eller tidigare har begått ett brott som de har suttit i fängelse för
kan de inte sättas fast igen, när de är fria ute i samhället.

Sedan tackade man för sig och gick.

Kurt Ove Johansson: Vi har fatt en beskrivning som visar att det här
inte var särdeles lätt och att det var rörigt. Men om man hade använt
sig av en selektiv metod, där man i prospektet hade klargjort de här
frågorna, hade ni sluppit allt det här. Det är väl korrekt?

Peter Crona: Då hade vi sluppit detta, framför allt t.o.m. den 8 mars.
Vi hade inte varit mycket hjälpta av det den 8 april. Där är skillnaden
mellan det automatiska och det selektiva förfarandet obefintlig.

Kurt Ove Johansson: Jag tror att det är en ganska viktig upplysning.
Jag vill bara innan jag släpper ordet vidare till Kenneth Kvist kolla en
sak som hör samman med det som vi har pratat om nu. Jag har i min
hand ett pressmeddelande från Näringsdepartementet daterat den 5
september 1994. Jag utgår från att också ni har fatt ta del av det. Där
kan man läsa följande: "I det fåtal fall köparna inte var kända gjorde
statens ombud Carnegie Fondkommission före det att affärerna genom-
fördes en kontroll hos bl.a. finanspolisen. Enligt polisen fanns det inga
hinder att sälja till de bolag som utpekats." Är det en korrekt beskriv-
ning?

Peter Crona: Just den pressreleasen är korrekt. Jag tror att du på den
föregående sidan har en pressrelease där näringsministern gör ett
direkt felaktigt påstående när han ordagrant säger: Denna typ av
kontroller gjordes före det att tilldelning skedde. Jag tror att den
pressrelease som du just nu refererar till tillkom för att förtydliga på
just den punkten.

Kurt Ove Johansson: Det finns en också från den 7 september.

Matti Kinnunen: Ja, den 7 september heter det att det också framgår av
uppgift från Carnegie att det fanns möjlighet att stoppa fullföljandet av
tilldelningen även efter mötet med finanspolisen. Det är felaktigt,
eftersom — by definition, så att säga — tilldelning skedde den 8 mars.
Allt därefter kan så att säga inte vrida tillbaka historien. Det enda —
och där skall man vara oerhört klar — som kunde ha hänt om polisen
hade sagt: "Oj då, de där är sådana kriminella element att ni skall göra
något åt affärerna, eller dem skall vi bura in" eller något sådant, är att
den vinst som dessa personer hade tillskansat sig som en följd av
tilldelningen skulle de inte ha fått ut. Det är alltså pengarna som hade
blivit spärrade. Allt annat var vid den tidpunkten historia.

Peter Crona: Det är en mycket viktig distinktion. Vi kommer ytterliga-
re tillbaks till att det enda tillfälle när vi de facto kunde göra oss av
med de här individerna var den 8 mars. Hur vi än förfor därefter,
hade vi haft ett avtalsförhållande med dem som i värsta fall i något
skede, om vi hanterade det i deras ögon på ett felaktigt sätt, säkerligen
skulle ha blivit föremål för en rättslig prövning.

1994/95: KU30

Bilaga B 10

151

Jag vill också kommentera ett annat missförstånd i det här materia-
let. Någon säger: Hur i all sin dar kunde man leverera aktierna till
dessa? Det kan lekmannamässigt tyckas märkligt, men när vi leverera-
de aktierna visste vi att de inte hamnade hos dessa individer, utan
dessa hade redan vidareförsålt aktierna. Den enda egentliga konsekven-
sen av något värde för de här individerna var de ekonomiska realiteter-
na, den vinst som eventuellt hade uppstått. De pengarna valde vi att
spärra. Däremot valde vi att leverera aktierna, eftersom dessa de facto
hade köpts av tredje man. Vi ville inte på något sätt hantera denna
afSr så att vi skadade tredje man, som hade köpt ett större antal aktier
på den svenska aktiemarknaden. Vi tyckte att det var ganska onödigt
att blanda in tredje man i det här. Vi hade full kontroll och hade
exakt samma förfogandemöjligheter över det som var intressant, dvs.
den vinst som de hade gjort.

För att förtydliga det som Matti sade viil jag säga att om vi hade
kommit fram till och departementet hade valt att det här skulle drivas
väldigt hårt, kunde vi däremot ha fortsatt att spärra pengarna och att
vägra utbetalning. Men vi hade egentligen i en juridisk prövning haft
en mycket svag bevisföring om anledningen till att vi hade vägrat göra
denna utbetalning. Vi hade tvingats säga: Nja, vi tycker oss förstå att de
här personerna någon gång i tiden kan ha varit inblandade i affärer
som inte vi ställer oss bakom osv. Vi hade alltså ingen fest grund att
stå på för att i strid mot vad som står i prospektet ej längre tilldela
dessa några aktier eller ej längre ge dem tillträde till de ekonomiska
konsekvenserna av tilldelningen.

Kenneth Kvist: Det är utomordentligt klara svar som vi får, men jag
har som lekman på området ändå en del frågor. Kanske har detta
redan besvarats, men i så fell har jag missat det. Regeringen ville ha en
generell eller automatisk försäljningsmetod vid utarbetandet av pro-
spektet. Ni sade också att ni diskuterade tidsplanen med regeringen.
Ger ni då regeringen rådet att det behövs en längre tidsplan, eftersom
man kan komma att behöva ha bättre tid för kontroll, eftersom det
kommer utländska köpare? Det är min ena fråga.

Peter Crona: Låt mig börja med att svara på den. Vi kommer då
tillbaks till det som vi sade vid ett par tidigare tillfällen, att vi talar
med departementet om framför allt två risker. Vi var helt överens om
att vi skulle kunna hantera dessa under denna tid. Vi skulle kunna
identifiera om det utländska inslaget var för stort, och vi skulle hinna
identifiera om priset på grund av spekulativa inslag blev för högt. Det
var de problem som vi berörde.

Som jag sade en gång tidigare var det inte någon vare sig från
Carnegies sida eller från departementets sida som just då levde med
någon misstanke om att det här skulle finnas oönskade element som
ville ta sig in och som vi skulle behöva en lång tidsperiod för att
hantera.

Det var också ett annat mycket starkt uttalat önskemål utöver den
rent automatiska aspekten, att hela tidsplanen skulle hållas så kompakt
och kort som möjligt, och vi lade ned stora ansträngningar i varje

1994/95:KU30

Bilaga B 10

152

enskilt moment, alltså i hela kedjan av anbudstiden, tiden för tilldel-
ningen, anmälningstiden för allmänheten, tiden mellan sista dagen för
allmänhetens anmälan och erläggande av likvid samt börsnotering. 1
vartenda enskilt steg gjorde vi stora ansträngningar för att korta ned
tiden mot bakgrund av den svidande kritik som man hade fått utstå i
Celsiusprivatiseringen.

Kenneth Kvist: Men det var alltså regeringen som önskade en kompakt
tidsplan?

Peter Crona: Det var helt och hållet regeringen. Carnegie hade i det
avseendet inga egna önskemål.

Kenneth Kvist: Jag har ett par frågor till. Hur är det generellt med
kontrollen av kunder vid emissioner och liknande? Detta kan kanske
jämställas med när ett privat bolag gör en större riktad eller allmän
emission.

Peter Crona: Det blir två svar. Generellt, med anknytning till vad jag
sade tidigare: I mitt yrkesverksamma liv i den här branschen, som har
uppgått till drygt tio år, har jag sysslat väldigt mycket med den här
typen av affärer och aldrig hittills stött på några oönskade element. Det
skede när man vanligtvis lägger ned mycket tid på kontroll är vid
öppnande av depåer respektive av värdepapperskonton och när man
ger direkta krediter till folk.

Matti Kinnunen: Bara för att ytterligare visa komplexiteten i resone-
manget vill jag säga att det inte som i de flesta andra bolag finns några
fysiska aktier i Assidomän. Personer som skall förvärva dem måste ha
konton någonstans, antingen på VPC, hos en bank eller hos en
kommissionär. Alla de kunder som jag nu talar om som konstiga hade
konton öppnade. De har alltså redan någon gång kommit in i syste-
met, i detta fall i huvudsak genom Merchant, och öppnat värdepap-
perskonton. När de anmäler att de vill ha tilldelning refererar de alltså
till ett redan öppnat konto i det svenska systemet, och det är vid dess
öppnande som man gör den huvudsakliga kontrollen, precis som när
man t.ex. öppnar bankkonton, av att det är riktiga handlingar osv. Då
får man rätt att över huvud taget förvärva värdepapper.

Det är alltså inte bara fråga om kontrollen i den unika situationen
vid tilldelning i en privatisering, utan det gäller också den vidare
frågeställningen om de får öppna konton över huvud taget.

Peter Crona: Vi skall bara förtydliga oss för att det inte på något sätt
skall tolkas så att vi försöker skjuta ifrån oss någon del av ansvaret på
Merchant Fondkommission, som är den kommissionär som har öpp-
nat konton. Det är inte alls därtill vi syftar, utan vi vill bara visa var i
kedjan man normalt lägger ned de största ansträngningarna på kon-
trollmomentet.

Kenneth Kvist: Ni gick tidigare in på lagstiftningen. Är den alltså så
utformad, för att ta ett extremfall, att en person, som skaffar alla
behövliga juridiska handlingar och lyckas dupera en banktjänsteman,

1994/95:KU30

Bilaga B 10

153

utan att ha större förmögenhet än 3 kr kan göra en aktieaffär på 20
miljoner, avstå från att betala på utsatt tid, sälja aktierna för 23
miljoner kronor och göra 3 miljoner kronors vinst, för att sedan betala
efter fem sex dagar? På det sättet spekulerar man till sig 3 miljoner
kronor utan att från början ha haft ett öre. Är det teoretiskt möjligt
med den lagstiftning som vi nu har?

Matti Kinnunen: Ja, jag kan se att det är teoretiskt möjligt med den
lagstiftning som vi har i dag.

Kenneth Kvist: Så till nästa fråga. Det står i handlingarna från en
intervju i televisionen att de här firmorna gjorde en vinst om 4
miljoner kronor på den här s.k. folkaktien. Men ni säger att pengarna
spärrades och att de aldrig gjorde vinsten? Är det en felaktig uppgift?

Peter Crona: Då måste vi gå längre fram i kronologin. På grund av
banksekretessen har vi inte lyckats få insyn i varje enskilt fåll. Vi har
däremot fått insyn i fall som borde representera uppemot 70—80 % av
de aktier som försåldes till den här typen av individer. Om resterande
fall uppvisar samma mönster, att man har köpt och sålt till samma
kurser, skulle vinsten snarare uppgå till drygt en miljon. Men det finns
en osäkerhet. Det kan ju hända att de två tre kvarvarande bolagen,
som vi inte har haft möjlighet att syna, har gjort helt andra vinster än
alla de andra.

Det är det ena svaret. Det andra svaret är att när vi avslutade det här
mötet skickade finanspolisen med ett viktigt budskap, att vi nu måste
lägga ner väldigt stor omsorg på att säkerställa att allt står rätt tilll när
det gäller ursprungshandlingar, firmatecknare och underskrifter. Un-
der den tiden fortsatte kontona att vara spärrade. Det var olika i varje
enskilt fell hur snabbt den processen gick, men jag tror att i det fell
som drog längst ut på tiden var pengarna spärrade i uppemot en
månad. Först därefter betalades de ut.

Vi kommer då in på en aspekt som kan vara viktig att tillägga: Hur
i all sin dar fungerar värdepappersmarknaden när man kan köpa
aktier och inte betalar dem? Där är dröjsmålssystemet liknande det
som du har för Matti Kinnunens älskade soffe, och det utgår en
straffränta. Den tog vi ut av alla dessa liksom av alla övriga senare
betalare. Den var väl vid det här tillfället diskontot plus 8 %.

Jerry Martinger: Ni sade att prövningen av dem som lade in anbuden,
alltså den prövning som gjordes före den 8 mars, tog sikte på anbudsgi-
varnas allmänna kvalitet. Den gick inte in i detalj på anbudsgivarna,
och man gjorde ingen kontroll av de personer som jobbade i företaget.
Ni kände till att det här är ett företag som har gott renommé och som
vad vi vet inte har varit ute för någonting osv.

Peter Crona: Exakt så. Det har beskrivits i ganska stor detalj i ett antal
PM från departementet till Privatiseringskommissionen hur detta skul-
le hanteras med tanke på automatiken. Anledningen till att man
accepterade att det hanterades på det sättet uttrycktes så att staten
skulle fortfara att vara en mycket stor och dominerande ägare till

1994/95:KU30

Bilaga B 10

154

Assidomän. Därför kunde man hantera risken att det skulle smyga sig
in någon som inte var av absolut högsta kvalitet. Också risken med
bulvanförferande står omnämnd i samma PM.

Jerry Martinger: Och det var ni som gjorde prövningen av de här?

Peter Crona: Det var det som föregick huvudsakligen kvällen och
natten den 7 tillsammans med företrädare för departementet. "Pröv-
ning" är både rätt och fel. Vi gjorde en översyn och konstaterade att
det var en "vit" hög av dem som vi kände till och sedan en "svart" hög
av sådana som vi sade att vi inte kände till.

Jerry Martinger: Det är för mycket att säga "prövning"?

Peter Crona: Jag tycker det, allra helst mot bakgrund av att det väldigt
uttryckligt ju sägs överallt annars att det inte var fråga om någon
prövning, utan automatiken skulle gälla. Något annat ansågs från
departementets sida ej acceptabelt.

Jerry Martinger: Hur många andra var det? Ni sade att ni hamnade på
en hög med 10—20 som ni inte kände till. Hur många var det i den
"vita" högen?

Peter Crona: Det totala antalet var ca 300, och 10—20 var inte kända.
Sedan kunde vi genom att skrapa på ytan på en del av de 10—20
ganska snabbt konstatera att även om de inte var kända för den krets
som satt där på natten, fanns det andra som hade kännedom om dem.

Jerry Martinger: När det gällde de 10—20 var det bara förhållandet att
ni inte kände till dem som skilde ut dem?

Peter Crona: Bara det. Det leder mig till att fortsätta med att säga, att
om vi hade uteslutit dessa den 8, hade vi egentligen som enda sakligt
skäl varit tvungna att ange att de inte var kända för Carnegie. Det
skulle ju vara en av de största skandalerna någonsin att gå ut med ett
prospekt som väldigt starkt hävdar att processen är automatisk, om
automatiken i slutänden fungerar bara om man råkar vara känd för
Carnegie. Det hade inte heller varit så lyckosamt.

Jerry Martinger: Peter Crona fick en fråga från ordföranden som gällde
om ni hade varit hjälpta av att ha en selektiv metod i stället. Då
svarade Peter Crona: Ja, det hade vi varit före den 8 mars, men
däremot hade vi inte senare varit hjälpta av det. Ar det riktigt?

Peter Crona: Det är riktigt, och anledningen är att det avtalsrättsliga
förhållande som uppstår i och med att vi skickar ut en nota fungerar
på precis samma sätt oavsett förfarandena, efter det att notan väl har
kommit till stånd. Däremot hade vi haft helt andra möjligheter att på
vaga grunder de facto utesluta vissa investerare.

När vi talar om de internationella jämförbarheterna vill jag göra ett
tillägg i anslutning till ordförandens fråga om det finns en större
erfarenhet och expertis i utlandet. Det kan väl hända, men framför allt
vill jag säga att selektiviteten inte huvudsakligen syftar till att utesluta
oönskade kriminella element utan till att höja den allmänna kvalitets-

1994/95:KU30

Bilaga B 10

155

nivån, snarast avseende om det är en investerare som kommer att äga
aktierna en längre tid, om han kan tänkas köpa ytterligare aktier efter
privatiseringen i marknaden löpande, om han har följt bolaget analys-
mässigt och om han har bevistat de investerarträffar som vi har.

Man vill snarare komma dithän att aktierna hamnar hos investerare
som har uttryckt ett genuint intresse än hos spekulativa sådana. Men
det kriminella elementet tror jag inte är något väsentligt inslag ens i de
internationella processerna.

Jerry Martinger: Det är lätt att vara efterklok. Vi vet läget i dag. Men
antag att vi hade använt en selektiv metod. Den metoden hade natur-
ligtvis, som du säger, först och främst syftat till att få bort de spekulati-
va och mera oseriösa osv., utan att det behöver innebära att de är
skumma eller brottsliga. Om ni hade haft en selektiv metod, som
gjorde att ni bestämde er för, på kvällen den 7 eller på förmiddagen
den 8 mars, att ni för säkerhets skull skulle ta bort de 10—20, därför
att ni inte kände till dem, hade läget varit bättre. Då hade ni inte suttit
här i dag, eller hur?

Peter Crona: Riktigt.

Jerry Martinger: Men antag att det hade varit så att 10—20 av de 300 i
stället hade visat sig vara skumma på något sätt, att det hade förts
anteckningar om att något inte stämde, att några hade varit ute litet
otillbörligt osv.! Då hade de slunkit igenom er kontroll utan att ni
egentligen hade gjort någonting åt det, eller hur?

Peter Crona: Även i det selektiva fallet, menar du? Om jag skall riktigt
precisera tror jag, att om vi hade haft ett selektivt förfarande, skulle
dessa ha varit med även där. Låt mig ta tre exempel, investerarna A, B
och C — jag undviker att namnge dem, eftersom det blir litet utpekan-
de — som har anmält sig. Investerare A är en stor och mycket
namnkunnig institution, som vi vet ofta äger sina aktier fem till tio år.
Investerare B är en svensk mindre institution, som är namnkunnig,
men vi vet att den har beteendet att den väldigt ofta tar hem en kort
vinst. Den är litet mer spekulativ. Investerare C är en investerare som
man över huvud taget inte känner till, ett bolagsnamn i utlandet.

Då hade resultatet kunnat bli att investerare A i ett selektivt förfa-
rande hade fått 80 % av det antal aktier han hade ansökt om sig
tilldelade. Till investerare B hade vi valt att ge 50 % av det antal aktier
som den ansökt om. Till investerare C hade vi kanske valt att ge
20—25 %. De hade alltså med stor sannolikhet funnits med i förfaran-
det, men de hade blivit nedskurna, som vi kallar det.

Jerry Martinger: Jo, men vad jag menar är att det inte är någonting
som utesluter det. Vi kan vara efterkloka, när vi sitter här nu, men
ingenting utesluter att den förste, investerare A, faktiskt hade varit
oönskad. Det kunde också ha varit så att de 300 som ni har bedömt
vid det första tillfället vara okej faktiskt senare visade sig inte vara det,
av andra skäl. Bara därför att de skött sig tidigare på marknaden
behöver de inte sköta sig här också, eller hur?

1994/95:KU30

Bilaga B 10

156

Peter Crona: Jag tror att jag skall precisera din fråga. Jag tror att ett
exempel är väl på sin plats. Vid privatiseringen av Pharmacia, där man
hade en selektiv metod, visade det sig att de här individerna eller
andra individer av samma slag hade lärt sig ett och annat. De hade
förfinat sin strategi och taktik. De hade inrättat bolag som hette Fjärde
AP-fonden Ltd., TRYGG-HANSA Inc. osv., och på så sätt hade vi
mycket väl kunnat hamna i samma fälla.

Jerry Martinger: I dag är blankningsaffärer tillåtna, men de var inte
tillåtna tidigare. Ni måste har råkat ut för någon. Hur gjorde ni då?

Matti Kinnunen: Existerade de då, tänkte jag säga, när de inte var
tillåtna? Det här upphävdes på hösten 1991, om jag inte missminner
mig helt. Innan dess var det en skyldighet för oss som kommissionärer
att när någon skulle sälja aktier kontrollera att denne verkligen hade
dem. Det kunde naturligtvis begås fel även då, där någon sade sig ha
aktierna men där det vid kontroll visar sig att man inte hade dem. Vi
gör ju fel som alla andra. Då hade vi blivit omedelbart skyldiga att
köpa in de saknade. Då var regeln den att vi för att kunna sälja var
tvungna att förvissa oss om att man dessförinnan hade aktierna.

Kurt Ove Johansson: Det finns kanske anledning att ställa några korta
uppföljande frågor. Martinger säger att för att ni skulle ha kunnat göra
något åt det där måste ni ha haft en selektivitet inskriven redan före
den 8 mars. Det är närmast en självklarhet, eftersom ni skulle pröva
den här frågan den 7 och 8. Det framstår som en närmast egendomlig
fråga. Det som jag har försökt säga är att erfarenheten utifrån världen
visar att man väljer selektiva modeller, och väljer man selektiva
modeller är det väl obestridligt så att man på ett helt annat sätt kan
bestämma vilka som skall kunna komma över aktierna. Det är väl
ingen tvekan om det.

Peter Crona: Det är ingen tvekan om det, nej.

Kurt Ove Johansson: Det betyder alltså att om man hade valt en
selektiv modell, hade man kunnat skriva prospektet på ett sådant sätt
att oönskade personer eller företag inte hade kommit över de här
Assidomänaktierna.

Peter Crona: Även där hade det krävts att vi på kvällen den 8 hade en
mycket stark uppfattning att de var oönskade. Jag tror inte att det hade
räckt att vi hade betraktat dem som okända för att vi fullständigt
skulle utesluta dem. Det var där som jag refererade tillbaks till mitt
exempel. Om vi hade sett dem som okända, tror jag att vi hade
behandlat dem sämre än dem som vi känner till som varande av hög
kvalitet. De hade därför fått en klart mindre tilldelning än vad de fick
med automatik.

Kurt Ove Johansson: Låt mig också ställa en fråga om en automatisk
modell. Hur vanlig är den? Känner ni till något tidigare fall?

Peter Crona: Jag känner inte till något fall som har utformats exakt
som Assidomäns. Då kommer vi tillbaks litet till det svar som jag

1994/95 :KU30

Bilaga B 10

157

inledningsvis gav, att de flesta privatiseringar är skräddarsydda för att
uppnå vissa önskemål och därför uppvisar många olika kännetecken.
Något fall av exakt den här formen kan jag kanske inte dra mig till
minnes.

Kurt Ove Johansson: Det är ett intressant svar, eftersom jag har frågat
så många. Curt Nicolin, med stor erfarenhet, kunde inte ange något.
Carl Johan Aberg kunde inte ange något. Ni som verkligen är profes-
sionella på området kan inte heller erinra er något fall. Det är alltså
mycket unikt att man har valt en sådan här modell, eller hur?

Peter Crona: Det kan så vara. Det kan hända att det finns fall som vi
inte känner till, men jag känner inte till något fall som har haft exakt
den här utformningen.

Kenneth Kvist: Jag vill ställa två allmänna frågor om branschen och
om hur man betraktar sin roll som väletablerad kommissionärsfirma.
Man hamnar i en förmedlande roll i värdepappersaffärer. A ena sidan
vill man se till att säljaren har en trygghet, att det i säljarens bolag inte
kommer in element som är oönskade. Man vill också se till att säljaren
far betalning för de aktier som man säljer. Kommissionärens anseende
höjs därigenom. Men å andra sidan vill ni också se till att köparen
köper aktier så att han gör en god affär. Det är väl kommissionärsfir-
mans allmänna intressen.

Det finns inte så många exempel på privatiseringar, men det måste i
det privata näringslivet ha förekommit vid emissioner att av en eller
annan anledning oönskade ägare kommit in i ett företag. Var lägger
man då inom den privata sektorn ansvaret för den saken? Lägger man
det hos ägaren, hos ägarens omedelbara företrädare, dvs. styrelsen, eller
hos kommissionärsfirman, t.ex. om det då uppstår kritik från en stark
ägargrupp i bolaget?

Matti Kinnunen: Det är som jag sade i början. Jag skall inte säga att
detta gäller till 100 %, eftersom jag inte är jurist, men till syvende och
sist är det så, när man säljer sitt eget eller någon annans företag, att det
är säljaren som får bära det ansvaret. Naturligen är det så att man tar
en aktör, som t.ex. Carnegie, som rådgivare och lägger olika grader av
ansvar på den. Man kan säga att man inte kan någonting och inte vill
ha några synpunkter — utforma det bästa möjliga som ni vet! Då
accepterar vi uppdraget att bära det ansvaret. Går det fel kommer
ägaren att säga: Det var den där oerhört dåliga rådgivaren som gjorde
det här, och vi hade ingen kontroll.

Det är alltså oerhört skiftande från fall till fall, men det är inte vi
som äger företaget. Vi får ett uppdrag och skriver alltid ett avtal med
den som representerar företaget, verkställande direktören eller styrel-
sen, som ger oss ett uppdrag att göra någonting. Sedan har vi att följa
det uppdraget. Precis som Peter Crona sade ser det vid privatiseringar
olika ut från fall till fall. Beroende på företagets storlek, kändhet,
personernas kompetens osv. ser uppdragsavtalet oerhört olika ut från
fall till fall. Precis som när ni i något sammanhang konsulterar en

1994/95:KU30

Bilaga B 10

158

extern jurist och ber denne att göra olika saker kan det vara fråga om
det absolut enklaste till det oerhört avancerade uppdraget. Men det är
fortfarande uppdragsgivaren som bär det slutgiltiga ansvaret.

Jag skall strax åka till Danmark, men jag vill säga att det har varit
trevligt att vara här. Jag har besvarat många frågor om hur man kan
hantera ett sådant här läge, och jag har hittat på en bra situation bara
för att visa litet av frågans natur.

När Assidomän privatiserades råkade jag se på någon av de privata
kanalerna på TV, där den kände personen Christer Pettersson berätta-
de om saker som han blivit anklagad för, av mycket mer allvarlig
natur än detta, nämligen mordet på en statsminister. Jag läste också i
tidningen att han fick 250 000 kr i ersättning, vilket är fantastiskt — vi
får väl inget betalt för att vi är här.

Just när vi står där och skall privatisera Assidomän kommer Chris-
ter Pettersson gående på gatan med en konsumkasse och kommer in
till Carnegie. Han kommer fram till mig och säger: Jag vill köpa aktier
i Assidomän. Jag måste ju vara mycket seriös och ordentlig i min
hantering och ställer mig frågan: Är det svarta pengar? Nej, jag har ju
sett honom på TV, och i Expressen står det bevisligen att han har fått
betalt, så det kan ju inte vara fråga om penningtvätt.

Ja, då är det väl helt okej. Jag ger honom aktier för 250 000 kr. Så
snubblar han på en journalist när han går ut, och sedan står det på
löpsedlarna: Fondkommissionären gav misstänkt Palmemördare tilldel-
ning av statliga företag.

Å andra sidan kan jag också när han släntrar in direkt se risken för
att Christer Pettersson skall snubbla över en journalist. Jag kan då
tänka att jag inte kan bemöta honom så bra utan måste hänvisa till att
han är ett oönskat element. Jag säger alltså till honom: Nej, tyvärr får
du inga aktier i Assidomän. När han går ut snubblar han på samma
journalist, och då blir jag åthutad med hänvisningar till att Christer
Pettersson ju har blivit friad. Jag har å statens vägnar förfördelat ett
tidigare oönskat element.

Detta är mycket skämtsamt, men vi diskuterar i realiteten ett oer-
hört delikat problem. Hur skall man hantera bedömningsfrågor om
oönskade element? Ännu har mig veterligt ingen påvisat att någon
bakom de namn som figurerat här borde sitta bakom lås och bom. Det
är ännu så länge inte fråga om något brottsligt. Ingen är åtalad e.d.,
utan det är begreppet "oönskade element", som är svårt att hantera.

Kurt Ove Johansson: Jag vet att du måste ge dig i väg nu. Vi har satt
ett stort värde på de svar som du har givit på våra frågor, och vi tackar
dig för att du har kommit hit.

Jerry Martinger: En enda kort fråga. Anser du att det finns möjlighet
att utforma ett prospekt som utesluter varje oönskad köpare?

Peter Crona: Ett selektivt prospekt ger dig absolut den möjligheten,
men vi kommer tillbaks till att du då måste ha en tillräckligt lång
period till förfogande för att kunna säkerställa att köparen verkligen är

1994/95:KU30

Bilaga B 10

159

oönskad. Det räcker inte att han är okänd, utan då måste du ta
kontakter, ha tillgång till brottsregister, samarbete med finanspolis
eller vad det nu är fråga om.

Jerry Martinger: Men så arbetar ni inte.

Peter Crona: Nej, så arbetar vi inte. Det är väl någonting som den här
arbetsgruppen framför allt syftar till, att i den här typen av transaktio-
ner skall det i fortsättningen finnas en speciell grupp som hanterar de
rättsliga/moralisk-etiska frågorna, som har kompetens som inte vi
besitter på de områdena och som har tillgång till register som inte vi
har tillgång till.

Jerry Martinger: Men på nuvarande stadium går det inte.

Peter Crona: Det går på nuvarande stadium, men du kommer att
tvingas att göra det på vaga grunder i värsta fall. Men den kritiken kan
du i ett selektivt förfarande stå upp emot. Du kan i efterhand försvara
att vi inte har lovat någon att få aktier. Vi har gjort en helt selektiv
kvalitetsbedömning.

Jerry Martinger: Man gjorde ju en selektiv bedömning i större utsträck-
ning när det gällde Celsius.

Peter Crona: Det gjorde man, och där fick förfarandet den omvända
kritiken, att en mycket snäv krets fick tillfälle att investera. Jag kan väl
hålla med om att ett antal av 10, av vilka jag tror att slutligen 6 eller 7
verkligen deltog, hade varit ännu svårare att i efterhand motivera.
Varför just dessa 10 och inte den 11 :e? Man får oerhört svåra
gränsdragningar.

Jerry Martinger: Det är nackdelen med ett sådant selektivt system?

Peter Crona: Det är en nackdel med ett så selektivt system. Däremot
gjorde man på Pharmacia, där man drog vissa erfarenheter från
Assidomän, ett selektivt system, men man stängde inte dörren och
gjorde inget urval inledningsvis. Alla och envar som ville komma in
med anbud fick göra det, men sedan utsatte man dem för en kvalitets-
prövning.

Jerry Martinger: Men risken för att man inte uppnår den spridning
som man vill ha är naturligtvis större ju mer selektiv man är.

Peter Crona: Egentligen inte. De oönskade elementen är till sitt antal
så begränsade att om du väljer bort dem, påverkar det inte spridningen
i någon större utsträckning.

Jerry Martinger: Men har man egentligen aldrig någon anledning att
misstänka att det finns några oönskade element i den här branschen?

Peter Crona: Nej, så vill jag inte säga. Du säger att selektiviteten på
något sätt skulle stå i konflikt med spridningsmöjligheterna. I det läser
jag litet grand in att du menar att det för erforderlig spridning krävs
att man inkluderar den här typen av element, men det viil jag inte
säga, eftersom de är väldigt få.

1994/95:KU30

Bilaga B 10

160

Jerry Martinger: Nej, så menar jag faktiskt inte, men jag menar att ju
mer man sprider, desto större risker finns det naturligtvis för att det
kommer in oönskade element.

Peter Crona: Det är riktigt. Du kan också säga att ju fler hinder som
du sätter upp, desto mindre krets vänder du dig slutligen till.

Kurt Ove Johansson: Jag tror att man kommer litet snett om man
koncentrerar sig enbart till selektivitetsresonemanget. Det är väl allde-
les uppenbart att du skulle kunna skriva ett selektivt prospekt som
innebär att ingen kan köpa. Teoretiskt är det ju helt möjligt, men det
vill vi ju inte, och i det här fallet ville man sälja. Det betyder
naturligtvis att det går att skriva ett prospekt som, om man sedan tar
till en tidsmarginal som gör det möjligt att utföra alla de nödvändiga
kontrollerna, kan förhindra att oönskade personer kommer in i bil-
den. Så är det väl ändå?

Peter Crona: Så är det. Framför allt kan du väl säga att man kanske
kan förfina och underlätta kontrollmöjligheterna genom att begära att
det parallellt med anmälningshandlingarna skall fogas teckningsbevis,
ursprungshandlingar och dokument som styrker identiteten. Det skulle
vara ett sätt att förfina processen.

Pär-Axel Sahlberg: Det finns en tidsperiod som vi, kanske med rätta,
har gått förbi rätt hastigt, nämligen mellan den 8 mars och den 8 april.
Vi ägnar oss i dag åt att vara efterkloka, och det är lätt, men du sade
något som ingen har fångat upp, och det var att det såsom beslutet
fattades den 8 mars inte fanns något utrymme för någon annan typ av
kreditprövning eller annan värdering av dem som var aktuella som
köpare. Kan du ur efterklokhetssynpunkt se att det där fanns ett
kritiskt läge, där beslutet skulle ha kunnat fattas annorlunda med
avseende på den hantering som sedan förekom fram till den 8 april?

Peter Crona: Jag vidhåller nog fortfarande att det riktigt viktiga be-
slutstillfället är den 7 och 8 mars. Det är då som vi verkligen har
maktmedel att utesluta vissa element, men för att kunna göra det hade
vi behövt ett helt annat informationsläge. Vi hade i den process som vi
då precis stod i begrepp att inleda, alltså hela den övriga privatiserings-
processen, behövt kunna argumentera oerhört klart för att dessa skulle
ha blivit uteslutna.

Peter Eriksson: Om ni den 8 mars hade tagit kontakt med t.ex.
finanspolisen bara per telefon, hade de kanske inte nöjt sig med att
nicka utan sagt: De här båda känner vi igen. Av den anledningen
kunde man då ha dragit öronen åt sig.

Peter Crona: Möjligen hade det lett någon vart. Det är en intressant
iakttagelse. Det ena svaret är att vid tillfället den 7 och 8 mars var all
vår fokusering när det gällde att de var okända inriktad på om detta
också innebar att de hade dålig kreditvärdighet. Vi hade vid det

1994/95:KU30

Bilaga B 10

161

11 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

tillfället, som vi har sagt ett par gånger, inte någon som helst misstanke
om att de förutom att de var okända dessutom skulle vara besläktade
med någon kriminell verksamhet.

Det andra svaret är att jag, mot bakgrund av de kontakter som vi
sedan hade med finanspolisen och Finansinspektionen, inte är alldeles
säker på att de fyra timmarna hade räckt till. Jag tror att vi även då
hade behövt fatta beslut hänvisande till mycket vaga uttalanden av
typen att någon av styrelseledamöterna i berörda bolag någon gång i
tiden hade varit förknippad med ekonomisk brottslighet eller att något
bolag företräddes med fullmakt av en advokat i London som kunde
sättas i samband med bulvanaffärer. Det hade blivit den typen av
uttalanden.

Peter Eriksson: Det låter för mig inte som en orimlig motivering i det
läget.

Peter Crona: Nej, den slutliga värderingen av om det hade varit
tillräckligt starkt hade då fallit på departementet, men jag kan dela din
uppfattning att det i det läget möjligen hade kunnat vara en tillräcklig
formulering — mer i det läget än en månad senare, när vi de facto i
ett skede hade tilldelat dem och gett dem godkännande att gå vidare,
att då komma och dra tillbaks det hela. Bevisläget hade varit enklare
och mindre krävande den 8 mars än den 8 april.

Peter Eriksson: Jag vill fråga litet omkring tidpunkterna. Den 8 mars
beslutas om tilldelning, den 8 april går betalningstiden ut och den 11
april får ni ett telefonsamtal från ett av bolagen. Jag skulle vilja höra
litet mer kring det här telefonsamtalet, som jag känner mig litet oklar
om. Vad var det egentligen som sades, och vad gjorde att ni tyckte att
ni måste kolla saken närmare?

Peter Crona: Nu är detta information i tredje hand, eftersom det inte
var jag som tog emot det samtalet, utan en person på vår back
office-avdelning. Denne blev helt sonika uppringd, och någon presen-
terade sig som varande företrädare för ett bolag i Schweiz, som finns
med i den grupp som vi diskuterar. Han uppgav att det hade kommit
till dess kännedom att dess bolagsnamn skulle ha använts för anmälan
för tecknande av aktier i Assidomän. Man ville framföra till Carnegie
att detta är någonting som varken ledning eller ägare till bolaget vill
kännas vid.

Då är vår tydliga misstanke att det är fråga om något slags förfalsk-
ning av ursprungshandling, att någon har förfalskat bolagshandlingar
för att utnyttja bolagsnamnet i otillbörliga syften. Det är det tillfälle
när vi far misstanke om någonting annat än möjligtvis dålig betalnings-
moral.

Peter Eriksson: Men är det inte brottsligt att använda någon annans
namn?

Peter Crona: Det är ju en av de frågor som vi tar upp i detalj med
finanspolisen och Finansinspektionen. Som jag sade är det en av
anledningarna till att de går tillbaks och säger att innan man betalar ut

1994/95:KU30

Bilaga B 10

162

några som helst medel måste alla bolag kunna uppvisa fullständiga
handlingar och firmateckningar och att alla underskrifter är vederbör-
ligen på plats. Det var det som vidtog och som tog mycket lång tid för
Merchant att genomföra, eftersom man gjorde det mycket grundligt
och tillsammans med, har jag förstått, såväl svenska som utländska
jurister. Jag tror att det framgår av den promemoria som Merchant har
inkommit med.

Peter Eriksson: En fråga till. Man får aktierna sig tilldelade, men inte
rent fysiskt, den 8 mars. När kan man i praktiken börja handla med
aktierna?

Peter Crona: I praktiken, eftersom det uppkom parallellt med privati-
seringen, så uppkom det redan fr.o.m. den 28 februari en terminshan-
del i Assidomänaktier. Den 28 februari var den dag när vi publicerade
prospektet. Då fanns det ett antal banker och kommissionärer som var
väldigt ivriga att dra i gång terminshandel. Jag hoppas att alla vet att
terminshandel är när du gör upp avslut i dag om att du köper aktier
av mig men också gör upp om att de här aktierna inte skall levereras
och betalning inte erläggas förrän, i just det här fallet, den 13 april.
Det är alltså att göra en affär med mycket lång leverans- och betal-
ningstid.

Folk kunde sälja Assidomänaktier innan man över huvud taget hade
fatt besked om tilldelning, om man ville ta den typen av risk. Man
kunde definitivt sälja aktier på termin den 9 mars, när man hade Stt
besked om tilldelning. Nu var det tyvärr så att priset på de här
aktierna på terminsmarknaden under den här perioden inte var uppse-
endeväckande eller intressant att sälja på. De handlades under en
period mycket nära och t.o.m. under de 153 kr som de såldes ut till.
Den som sålde tidigt i den processen hade alltså gjort en förlust.

Peter Eriksson: Men när byter aktiebreven fysiskt plats?

Peter Crona: Aktiebreven, likvid och leverans är spegelbilder av var-
andra. Aktierna levereras när du presterar betalning för dem, och det
sker i Sverige i dag inte längre fysiskt, utan genom en omföring på
VPC. Alla som handlar med aktier måste ha konto på VPC, och man
minskar antalet hos säljaren och ökar köparens konto med motsvaran-
de antal aktier.

Kurt Ove Johansson: Jag har inga fler talare anmälda. Jag har själv ett
par frågor, som kanske skulle kunna avrunda denna frågestund. Jag
vill gå tillbaka till april, när ni började bli oroliga för att det skulle
kunna finnas större problem i det här sammanhanget. Jag utgår från
att ni rapporterade det till regeringen.

Peter Crona: Vi rapporterade, som jag sade, först den 8, så fort vi
kände till att det fanns investerare som inte hade betalt, och hade
sedan löpande intensiva kontakter veckan därpå, den 11, 12, 13, 14
och 15. Vissa av de här dagarna talade vi med Anna Karin Källén och
med Per Tegnér, och under en del av den här perioden — jag minns
inte exakt vilken — var Jan Amethier på resande fot. Möjligen var han

1994/95:KU30

Bilaga B 10

163

t.o.m. på semester och skulle därför inte störas. Men under huvudde-
len av perioden gick kontakterna direkt med Jan Amethier, och i
mycket stor detalj. Den enkla annledningen till att vi gick väldigt långt
i detalj även när det gällde det som vi fick reda på via Merchant var att
staten på sitt sätt är en dominerande ägare i Merchant Fondkommis-
sion.

Kurt Ove Johansson: Och vad sade man på departementet om det här?

Peter Crona: Man följde de här utredningarna med stort intresse, så
som de fortskred, och ville självfallet att vi skulle gå till botten med
det här. Sedan var det en lång period efter det att vi hade haft mötet
den 15 med finanspolisen när de här undersökningarna huvudsakligen
bedrevs av Merchant och i viss mån av Aros. Någon gång i början av
maj var samtliga dessa slutförda, och då hade vi egentligen ett enda
avslutande samtal rörande detta och att de inte på någon punkt hittat
någonting som var belastande. Däremot var det så att de utländska
jurister de hade haft kontakt med skickade bara med den lilla varning-
en att även om de nu hade gjort väldigt långtgående kontroller och
undersökningar, var det i den här typen av fall väldigt svårt att ens
med det som bakgrund hävda att det inte kunde vara fråga om
förfalskning i något led. Det framgår också av Merchants promemoria.

Då gällde det det enkla kvarvarande beslutet om dessa medel nu
skulle betalas ut eller inte. På just den punkten svarade Jan Amethier
att man nu hade fatt ta del av all den här informationen och förstår
och hör att det inte finns något brottsligt i det här. Man förstår att alla
nödvändiga kontroller har vidtagits. Specifikt på frågan om det här
skall betalas ut eller inte sade han: Jag väljer att inte svara vare sig ja
eller nej.

Kurt Ove Johansson: Man sade alltså att ni skulle gå till botten med
det här, men man gav er inga direktiv om hur ni skulle gå till väga?

Peter Crona: Det gjorde man inte, men vi var väl så långt gångna i
kontakt med den här typen av instanser och jurister att jag inte tror att
vi behövde ytterligare vägledning från departementets sida, utan vi var
överens om att det här skulle man verkligen titta närmare på, i den
utsträckning det nu går när det gäller utländska bolag.

Kurt Ove Johansson: Bara en avslutande fråga. Vi ställde den också till
Carl Johan Åberg och Curt Nicolin. Hur ser du på 7 § pappersrörelse-
lagen? Har du några synpunkter på den?

Peter Crona: Det är en oerhört allmänt utformad paragraf, som snarast
är att likna vid ett slags generalklausul. Den typen av paragrafer har en
tendens att bli ganska tandlösa.

Kurt Ove Johansson: Det betyder att om man vill vara på den säkra
sidan skall man skriva in sådant i prospekten?

Peter Crona: Det hade kunnat vara på sin plats med en precisering på
den punkten.

1994/95:KU30

Bilaga B 10

164

Jag skulle avrundande vilja säga, eftersom Jan Amethier var vår
huvudsaklige kontaktman och vi har kontakt med många andra före-
trädare för uppdragsgivare, att Jan Amethier kanske är en av dem som
har den absolut största sakkunskapen på det här området, mycket på
grund av att han själv har erfarenhet i den roll som vi företräder och
har arbetat ett antal år utomlands för stora investmentbanker. Som
bollplank, uppdragsgivare och samtalspartner är han oerhört kunnig
och påläst i den här typen av frågor. Vi har haft en mycket detaljerad
kontakt, just av den enkla anledningen att han har haft mycket att
tillföra på många punkter och är mycket professionell i sin hantering.

Kurt Ove Johansson: Jag skall be att få tacka också dig för att du har
ställt upp för den här utfrågningen och svarat utförligt på de frågor
som vi har ställt. Jag hoppas att du kan ta med dig det här tacket hem
till företagets verkställande direktör.

En person som brukar vara bortglömd i sådana här sammanhang är
vår stenograf. Han har haft ett slitigt arbete. Vi har jobbat hårt, men
stenografen har kanske slitit mest av oss alla, och jag vill framföra ett
särskilt tack för att han under den här långa stunden har utfört det
arbetet, så att vi så småningom i skrift kan få se det som vi har frågat
om och de svar som lämnats. Tack till er båda!

1994/95:KU30

Bilaga B 10

165

Konstitutionsutskottet

1995-03-23

Kl. 13.00-13.30

o o

Offentlig utfrågning av kommissarie Ake Sundgren,
Finanspolisen, angående försäljningen av statligt ägda
aktier i Assidomän AB

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar kommissarie Åke Sundgren, Finanspo-
lisen, välkommen till utskottet.

Tidigare i dag har vi haft utfrågning av representanter för Carnegie
Fondkommission. Vi har också haft utfrågningar med Curt Nicolin
och Carl-Johan Åberg. Det ärende som utfrågningen gäller är regering-
ens handläggning av försäljningen av Assidomänaktierna. Vi är mycket
glada över att du har kommit hit och är beredd att svara på våra
frågor.

Får jag börja med att fråga när Finanspolisen kopplades in i det här
sammanhanget.

Ake Sundgren: Den 15 april 1994 blev jag uppringd av någon på
Carnegie Fondkommission och ombedd att komma till ett möte som
skulle hållas hos Carnegie samma dag. Man berättade inte så mycket
på telefon annat än att det var något avancerat kriminellt beteende
som man ville diskutera och som kunde ha bäring på penningtvätt.
Det är så att Finanspolisen trots namnet inte sysslar med ekonomiska
brott, utan vi arbetar med uppdagande av penningtvättsbrott.

Det var flera som skulle medverka vid det här mötet, och det var
angeläget att det kom till stånd. Av den knapphändiga beskrivning jag
fick på telefon tyckte jag att det hela, om det över huvud taget var
något brottsligt alls, snarare pekade mot ekonomiskt brott än mot
penningtvätt. Jag drog slutsatsen att jag borde ta med mig en expert på
ekobrott och kanske en åklagare. Jag kontaktade chefen för ekonomis-
ka roteln på Rikskrim, Sten Lindström, och statsåklagaren för speciella
mål Berndt Adamsson och bad att de skulle följa med till detta möte.
Vi kom alltså dit tre man.

På Carnegie väntade åtta eller nio personer — de flesta från Carne-
gie men också några från Merchant Fondkommission.

Olika företrädare för Carnegie berättade om statens utförsäljning av
Assidomänaktier. Carnegie Fondkommission hade fatt uppdraget att
vara statens ombud, och uppdragsgivare var Näringsdepartementet.
Man berättade också att både juridiska och fysiska personer hade fått
tillfälle att ansöka om tilldelning av dessa aktier. Man berättade vidare
att besluten om tilldelning av aktier hade fattats i början av mars 1994.
Avräkningsnoterna, dvs. beskeden om den tilldelning som beslutats,
hade gått ut med posten den 9 mars. Mötet var alltså den 15 april —
jag vill upprepa det.

När man hade mottagit avräkningsnotorna hade ett flertal av dem
som hade fått tilldelning omedelbart sålt tilldelningen på marknaden.

1994/95:KU30

Bilaga B 11

166

Det här är litet knepigt. Man hade sålt sin delning innan man hade
betalt den, dvs. man hade sålt sina aktier på den här avräkningsnotan
och alltså innan man hade fatt några aktier i sin hand. Man hade gått
med avräkningsnotan till en annan fondkommissionär.

Jag viil minnas att det var två kommissionärer involverade, nämli-
gen Merchant och Aros. Man hade hittat köpare. Den senaste av de
försäljningar som jag nu talar om genomfördes enligt mina anteck-
ningar den 11 april. Enligt vad jag av flera skäl antecknade speciellt
noga — det kanske jag kan återkomma till — hade tradering redan
skett, dvs. äganderätten till aktierna hade då förflyttats från dem som
hade fatt tilldelningen till dem som hade köpt i andra hand, om man
kan uttrycka sig så i det här sammanhanget.

På särskild fråga fick jag beskedet att de nya köparna faktiskt inte
kunde fråntas de aktier som de hade fått.

Såvitt jag kan förstå var det i det här sammanhanget som det
framkom misstankar om att det var något skumt med åtta av de
juridiska personer som hade tilldelats aktier och som hade vidaresålt
dem. Det var flera skäl till att man hade fattat misstankar mot dessa
juridiska personer. Bl.a. förekom samma firmatecknares underskrift på
sex av ansökningsformulären. — Jag har dem med mig om någon vill
titta på dem.

Om man tittar noga kan man utläsa underskriften som Tommy
Larsson. Fem av de juridiska personer som det var fråga om hade
adressort utomlands — i London i fyra fall och i Cannes i ett fall.

Kommissarie Lindström kände till Tommy Larsson. Hos Carnegie
och möjligen också hos Merchant hade man själv fatt fram uppgifter
om att Tommy Larsson i åtminstone ett av de aktuella bolagen
företrädde en viss Patrik Källberg, som också var känd av polisen,
dock inte av mig personligen.

Andra namn nämndes också på figurer som kunde tänkas stå bakom
Larsson. Jag antecknade emellertid inte dessa namn, eftersom vi hade
specialister med oss som svarade för den biten.

Den som naturligt nog penetrerade den här frågan noggrannast av
oss var statsåklagaren Adamsson. Han sade efteråt att han inte kunde
finna något brottsligt i aktörernas sätt att fa tilldelning. Inte heller var
det olagligt att sälja innan man hade betalt, eftersom det tydligen är
någon sorts kutym i den här branschen att man gör på det viset. De
här aktörerna hade helt enkelt utnyttjat systemet för att kunna tjäna
lite kosing.

Representanterna för de fondkommissionärsbolag, Merchant och
Carnegie, som var närvarande var mycket intresserade av att få veta
hur man i efterhand kunde få fram uppgifter om de utländska bolag
som hade blivit ifrågasatta. Jag har anteckningar om att fyra av dessa
bolag med adressort utomlands var registrerade i Panama. Vi berättade
för representanterna för fondkommissionärsbolagen att vi inte kunde
få fram uppgifter om dessa bolag snabbare eller säkrare än de själva
kunde, eftersom vi var tvungna att vända oss till samma källor. Vi

1994/95:KU30

Bilaga B 11

167

talade mycket noga om för dem att ifall de ville ha kompletterande
information om de bolag som var registrerade i Panama, så kunde de
göra det själva.

Vi berättade också att det kunde ta både veckor och månader att fa
fram de här uppgifterna från Panama. Dessutom talade vi om att det
kanske inte ens var säkert att dessa uppgifter när de väl kom fram var
korrekta, eftersom registreringssystemet i de här länderna inte på något
viss motsvarar svensk standard.

Jag kan också berätta — något som jag inte gjorde vid det här
sammanträffandet — att det i Panama finns 400 000 "bearer share
corporations". Dessa bolags aktier registreras över huvud taget inte,
utan de fungerar som innehavarpapper — den som har papperet äger
bolaget. Jag vill understryka att det inte nämndes vid det här tillfället,
men för er kännedom kan jag tala om det.

Det är väl ungefär vad jag kan berätta.

Kurt Ove Johansson: Vi tackar för den här redovisningen.

Jag skulle vilja fortsätta med att fråga: Vilken möjlighet ansåg du att
det fanns när ni kom in i bilden att agera och påverka de aktuella
affärerna?

Åke Sundgren: Vi kom alltså in i bilden den 15 april, och som jag sade
hade tilldelningen ägt rum redan tidigt i mars. Om det gick att
påverka detta på något sätt, så var det i varje fall inte någonting som
kom fram under det här mötet.

Kurt Ove Johansson: Jag har framför mig två pressmeddelanden från
Näringsdepartementet. Det ena är daterat den 5 september och det
andra den 7 september.

I pressmeddelandet av den 5 september står följande:

I det fatal fall köparna inte var kända gjorde statens ombud, Carnegie
Fondkommission, före det att affärerna genomfördes en kontroll hos
bland andra finanspolisen. Enligt polisen fanns det inga hinder att
sälja till de bolag som utpekas.

1 pressmeddelandet av den 7 september står det:

Efter den fördelning av aktier som skedde den 8 mars i omedelbar
anslutning till anbudsperioden, men före det att tilldelningen till de
fatal utpekade bolagen och spärren av deras konton hävdes — — —
gjorde statens ombud, Carnegie Fondkommission, en kontroll hos
bland andra finanspolisen och rikskriminalen. Enligt Carnegie anförde
polisen inga hinder att sälja bolagen.

Är dessa uppgifter i de båda pressmeddelandena korrekta? Stämmer
alltså uppgiften att Finanspolisen har granskat tilldelningen och däref-
ter gett ett godkännande av affärerna?

Ake Sundgren: Finanspolisen har inte varit involverad i den här histo-
rien före den 15 april. Jag är operativ chef på Finanspolisen, och jag
vet vad som händer där. Före den 15 april var ingen på Finanspolisen
involverad i detta.

1994/95: KU 30

Bilaga B 11

168

Kurt Ove Johansson: Det svar jag far av dig är alltså att ni över huvud
taget inte före affärernas genomförande fatt gå igenom samtliga s.k.
institutionella köpare som tilldelats Assidomänaktier. Är det korrekt
uppfattat?

Ake Sundgren: Det har vi inte, och vi skulle heller aldrig, om vi hade
blivit tillfrågade, ha tagit emot ett sådant jobb, eftersom det skulle ha
stridit mot gällande regler.

Kurt Ove Johansson: Fann ni något anmärkningsvärt i de namn som
fanns i det material som presenterades för er vid det här mötet med
departementet, Carnegie m.fl.? Hur kommenterade ni i så fall det
under det här sammanträdet?

Ake Sundgren: Jag kan bekräfta att vissa namn diskuterades och kom-
menterades vad det gällde deras seriositet osv. Men i det fiallet är jag
ingen expert. Jag kände inte till vare sig den ena eller andra av de två
nämnda personerna. Men mina följeslagare kände till dem desto bättre
och hade vissa synpunkter.

Kurt Ove Johansson: Hur många möten hade ni med Carnegie och
departementet om dessa frågor?

Åke Sundgren: Vi hade bara ett möte, och det var detta möte den 15
april. Därefter hade vi några telefonsamtal med både Carnegie och
Merchant under den vecka som följde. Men vi har aldrig haft något
med departementet att göra.

Kurt Ove Johansson: Det enda möte som ägde rum var alltså det den
15 april, när i princip egentligen allting var slutfört.

Åke Sundgren: Det enda möte som vi hade ägde rum den 15 april.

Kurt Ove Johansson: En sak som jag också skulle vilja fråga om är hur
ni från ert perspektiv uppfattade möjligheten att från de blanketter och
uppgifter som hade begärts in från köparna av Assidomänaktier avgöra
huruvida de fyllde kraven att kunna betala för sig?

Åke Sundgren: Det är egentligen inte vår business att ha någon upp-
fattning om det. Men jag kan säga så mycket att med den erfarenhets-
bakgrund som jag har skulle jag inte ha låtit blanketten se ut som den
gjorde. Jag skulle åtminstone kräva att det under firmatecknarens
påskrift skulle finnas ett namnförtydligande och helst också en uppgift
om vem individen är, t.ex. ett personnummer. Men å andra sidan är
jag yrkesskadad.

Kurt Ove Johansson: Skall jag då tolka ditt svar på det sättet, att det
enligt din mening inte fanns någon reell möjlighet att med hjälp av
ansökningshandlingarna fastställa identiteten på alla köpare?

Ake Sundgren: Jag fick inte ta del av alla ansökningshandlingar, men
på dem jag såg fanns det en namnteckning. I en del fall var namnteck-
ningen något så när läslig, medan den i andra fall var helt oläslig. Det

1994/95:KU30

Bilaga B 11

169

fanns inga namnförtydliganden. Att med den utgångspunkten klara ut
vem som skrivit under handlingen och i vilket förhållande vederbö-
rande stod till bolaget är inte så lätt.

Kurt Ove Johansson: Du talade i din inledning litet grand om svarta
pengar. Jag skulle då vilja ställa en sista fråga: Fanns det ur er
synpunkt några tekniska eller andra brister i utförsäljningen av Assido-
män med hänsyn till aspekten att inte riskera tilldelning av aktier till
mindre önskvärda element och försäkra sig om att inga svarta pengar
tvättades i det här sammanhanget.

Åke Sundgren: Jag väntade mig en fråga av den typen, och jag har
funderat på vad jag i så fall skulle svara. Jag har då kommit fram till
att jag helst skulle vilja undvika att svara på den över huvud taget.

Kurt Ove Johansson: Men om jag ber dig en gång till, så har du väl
litet svårt att komma undan!

Åke Sundgren: Jag kan väl säga att de här formulären borde ha
innehållit rutor för en hel del ytterligare uppgifter än vad som var
fallet. Det var alltså inte lätt att efteråt klara ut ens vilka bolag det var
fråga om och ännu mindre vilka som var firmatecknare.

Räcker det som svar på frågan?

Kurt Ove Johansson: Jo, jag tycker det. Det här är ju saker som ni i
Finanspolisen verkligen kan, eller hur?

Åke Sundgren: Jo, vi kan dessa saker!

Jerry Martinger: Vilka uppgifter var det som skulle fyllas i på blanket-
ten, t.ex. organisationsnummer osv.?

Åke Sundgren: Jag har här med mig åtta blanketter. Om jag överläm-
nar dessa blanketter, skulle jag se att endast ledamöterna fick ta del
dem. Det finns nämligen där uppgifter som inte är allmängods. Men
under den förutsättningen kan jag skicka runt blanketterna.

Kurt Ove Johansson: Under sådana omständigheter är det svårt att låta
blanketterna cirkulera på detta sammanträde, som ju är offentligt.
Därför anser jag att man hellre borde ta in materialet på ett annat sätt.
Det känns litet fel att vid en offentlig utfrågning låta blanketterna
cirkulera, eftersom det kan handla om hemliga uppgifter. Jag förmo-
dar att vi kan vara överens om det?

Åke Sundgren: Ja, det finner jag mig i.

Jerry Martinger: Fanns det någon ruta för uppgifter om organisations-
nummer, personnummer eller liknande?

Ake Sundgren: I första rutan skall sökandens personnummer eller
organisationsnummer fyllas i. Därefter kommer uppgift om namn eller
firma, postutdelningsadress, postnummer, adressort, telefonnummer
samt ort och datum för undertecknandet och en underskrift.

1994/95:KU30

Bilaga B 11

170

Jerry Martinger: Blanketten såg alltså ut ungefär på det sätt som
teckningsblanketter brukar se ut när det gäller emissioner och utför-
säljningar.

Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. Berndt Adamsson gjorde
ju den bedömningen att det inte hade förekommit något brottsligt.
Motiverade han det närmare? Har du något minne av att han förklara-
de hur han kommit fram till den bedömningen?

Ake Sundgren: Han lade ut texten ganska mycket, men det väsentliga i
sammanhanget är, såvitt jag kan förstå, att både fysiska personer och
juridiska personer fatt möjlighet att teckna sig för aktier. Det fanns
inga begränsningar i något avseende. Det stod t.ex. ingenting om att
man inte fick ansöka därför att bolaget är registrerat i Panama,
Gibraltar, Kanarieöarna eller vad ni nu vill. Adamsson menade att det
är mycket möjligt att de bolag som man inte hade hunnit kontrollera
kanske inte existerade i sinnevärlden. Men hur skall vi i dagens läge
kunna yttra oss om en eventuell brottslighet om vi inte vet om det är
fråga om ett bolag som existerar i sinnevärlden eller om det är en
fantasiprodukt. Så länge vi inte vet någonting om det kan vi inte heller
uttala oss om eventuella brottsliga avsikter. Detta var kontentan i det
Adamsson sade.

Peter Eriksson: En representant för Carnegie var här i förmiddags och
talade litet om hur man där såg på frågan. Bl.a. berördes ett telefon-
samtal den 11 april från ett bolag i Schweiz. Bolaget i fråga ville
liksom befria sig från ansvaret för en av dessa handlingar. Den som
ringde menade att det måste ha varit någon annan som skrivit och bett
om tilldelning. Man hade då hos Carnegie blivit orolig, och detta var
såvitt jag förstår litet av upprinnelsen till att man vände sig till
Finanspolisen. Diskuterade ni detta telefonsamtal på mötet och ansåg
ni att det kunde ligga något kriminellt i den delen av affären?

Ake Sundgren: Jag kommer mycket tydligt ihåg att vi talade om detta
och att man själv hade ringt upp det företag som inte ville kännas vid
att det hade ansökt om tilldelning. Man drog alltså slutsatsen att det
var någon som hade ansökt i det där bolagets namn. Det var uppenbart
att det bolaget inte skulle ha någon tilldelning och heller inte fick det,
såvitt jag vet. Det bolaget är inte representerat i den pappersbunt som
jag har med mig.

Peter Eriksson: Såg ni ingen koppling till de personer som finns med i
den pappershög som du här har med dig?

Åke Sundgren: Såvitt jag kan minnas var detta en helt isolerad företeel-
se som inte hade någon koppling till det andra.

Kurt Ove Johansson: Du nämnde inledningsvis att det enda samman-
träde där ni möttes fysiskt var det den 15 april. Du sade vidare att det
därefter förekom en del telefonsamtal. Fördes dessa telefonsamtal mel-
lan Finanspolisen och departementet respektive mellan Finanspolisen
och Carnegie? Vad rörde sig dessa telefonsamtal i huvudsak om?

1994/95:KU30

Bilaga Bli

171

Ake Sundgren: Finanspolisen hade inget som helst samröre med depar-
tementet, utan vi pratade med Carnegie. Det var främst Carnegie som
ville ha sakupplysningar av oss. Vi talade vid ett par tillfällen också
med Merchant. Det var vissa saker som hade blivit hängande i luften
under vårt möte och som vi nu klarade av. Vad det i detalj gällde kan
jag nu inte erinra mig. Jag har heller inte noterat det någonstans.

Kurt Ove Johansson: Jag har inga fler talare anmälda, och jag ber att fa
tacka kommissarie Åke Sundgren för att han har medverkat här i
konstitutionsutskottet och på ett fint sätt berikat vårt underlag, något
som kommer att göra det lättare för oss att så småningom göra den
konstitutionella bedömningen.

Tack så mycket!

1994/95:KU30

Bilaga B 11

172

Konstitutionsutskottet

1995-03-28

Kl.11.00-13.55

Offentlig utfrågning av förre utbildningsministern Per
Unckel dels angående regeringskansliets upphandling
av konsulttjänster, dels angående utbildningsminister
Carl Thams åtgärder beträffande vissa
forskningsstiftelser

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar förre utbildningsministern Per Unckel
välkommen till konstitutionsutskottet. Dagens utfrågning gäller kon-
sultupphandling i Utbildningsdepartementet under Per Unckels tid
som departementschef. Utskottet har ägnat denna fråga stort intresse
och lagt ner mycket arbete på den. Vi har gått igenom i princip alla
departement. Vi skall nu försöka fördjupa oss i hur man hanterade
dessa frågor i Utbildningsdepartementet under Per Unckels tid där.

Dessutom är avsikten att vi skall kunna ställa frågor angående
forskningsstiftelserna.

Per Unckel har meddelat att han önskar göra en inledning i båda
dessa ärenden, och vi börjar då med ärendet angående konsultupp-
handlingen.

Regeringskansliets upphandling av konsulttjänster

Per Unckel: Jag tackar för att jag fått denna möjlighet att med konsti-
tutionsutskottet diskutera en fråga som är av viss principiell och
praktisk betydelse, nämligen hur en regering på bästa sätt skall kunna
fullgöra viktiga informationsuppgifter.

Efter vad jag har förstått av det bakgrundsmaterial som har tillställts
mig är det i första hand två aspekter på informationsfrågorna, såsom
dessa behandlades under min tid som chef för Utbildningsdepartemen-
tet, som intresserar utskottet i årets granskning. Dels gäller det vissa
rent administrativa rutiner, dels gäller det frågor med anknytning till
utnyttjandet av reklambyrån Gramma AB.

Låt mig som bakgrund säga någonting om båda dessa spörsmål och
då börja med det rent administrativa.

Utskottet har vid sin granskning ansett att Utbildningsdepartementet
i sin upphandling varit väl knapphändig med dokumentationen i
upphandlingsärendena. Bl.a. skulle detta gälla motiven för att vissa
leverantörer utvalts för en del av informationsuppgifterna. Av utskot-
tets granskning framgår också att detta är en iakttagelse som har bäring
under flera år eller i varje fall på två på varandra följande regeringar.
Det illustreras bl.a. i den promemoria av den 18 maj 1994 som rätts-
och expeditionschefen i Utbildningsdepartementet tillställt utskottet.
Likartade förhållanden gällde uppenbarligen också i vissa andra av
departementen.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

173

Jag delar för min del uppfattningen om det angelägna i en tydligare
dokumentation i de hänseenden som är aktuella i granskningen.
Under åren 1991 — 94 skärptes också rutinerna för detta inom Utbild-
ningsdepartementet. En helt ny rutin för beslut i ekonomiska frågor
fastställdes i december 1993. Jag utesluter inte heller att ytterligare
åtgärder i denna anda kan behöva vidtas inom departementen för att
man på bästa sätt skall kunna uppfylla de kvalitets- och effektivitets-
krav som bl.a. upphandlingsförordningen stipulerar.

En del av de iakttagelser som utskottet preliminärt gjort i fråga om
de påstådda bristerna i enskilda beställda uppdrag har anknytning till
den andra av de två granskningsfrågorna, nämligen de mer långsiktiga
relationerna till Gramma. Det är enligt min mening naturligt att
sådana långsiktiga relationer hanteras mer översiktligt än separata
upphandlingar vad gäller delaffär. Under alla omständigheter anser jag
det emellertid betydelsefullt att regeringskansliet självt, oavsett reger-
ing, är ett föredöme i upphandlingshänseende.

Såvitt mig är bekant har utskottet i sina hittillsvarande överväganden
inte funnit skäl att anta att vad man menar vara mindre tillfredsstäl-
lande redovisningsrutiner lett till att statens medel använts på ett sätt
som inte tillgodoser höga effektivitetskrav. Inte heller den genomgång
jag själv gjort inför dagens diskussion ger anledning till någon annan
slutsats än denna.

Den andra frågan i underlagsmaterialet som jag har noterat inför
dagens utfrågning gäller Utbildningsdepartementets utnyttjande av re-
klambyrån Gramma. I denna fråga har utskottet rest flera frågetecken.
Låt mig översiktligt kommentera de viktigaste av dessa!

En första fråga gäller själva valet av Gramma. Detta val gjordes i
öppen konkurrens med ytterligare tre byråer. Vår bedömning var att
Gramma med hänsyn till kvalitet och offererat pris erbjöd de bästa
tjänsterna för Utbildningsdepartementets behov.

En andra fråga är om bedömningen av Grammas erbjudande påver-
kades av att en av departementets statssekreterare tidigare varit deläga-
re i och chef för företaget. Svaret på denna fråga är ett entydigt nej!

För att säkerställa att inte ens någon misstanke om otillbörlig
påverkan skulle kunna uppstå handlades upphandlingen på statssekre-
terarnivå uteslutande av min statssekreterare Bjarne Kirsebom, som i
egenskap av departementschefens statssekreterare hade det totala ansva-
ret för departementets ekonomi.

En tredje fråga rör omfattningen av Grammas uppdrag för Utbild-
ningsdepartementet. Departementets upphandling av byrån sommaren
1992 och under den därefter följande hösten avsåg, som framgår av
utskottets underlagsmaterial, två tjänster. Det gällde dels ett grafiskt
program, dels en första produkt med utnyttjande av den grafiska
profilen. Upphandlingen kunde, för det fall departementet var till
freds med resultatet, också komma att avse kommande uppdrag. Först
och främst avsågs med det senare produkter som hade anknytning till
det berörda grafiska programmet. Att ytterligare uppdrag kunde följa
framgår av akten.

1994/95 :KU30

Bilaga B 12

174

Den första upphandlingen följdes också, som utskottet har noterat,
av fler uppdrag. Dessa avsåg först och främst produkter och tjänster
med det grafiska programmet som utgångspunkt samt därutöver vissa
särskilda tjänster där departementet kunde dra nytta av de upparbetade
kontakterna.

I fråga om andra produkter, t.ex. informationen om de nya läropla-
nerna till elever och föräldrar — ett omfattande arbete — , Agenda
2000-arbetet eller IT-kommissionens betänkande, som också admini-
strativt handlades inom Utbildningsdepartementet, skedde upphand-
lingen på gängse vis. Gramma var alltså inte någon stående eller
praktiskt taget ensam leverantör av kreativa tjänster till Utbildningsde-
partementet.

Det är min övertygelse att en längre relation med en byrå inom ett
avgränsat område sparar resurser för staten och höjer kvaliteten på
informationsprodukterna. Relationen till Gramma, som avsåg ett gra-
fiskt profilprogram och produkter med detta som bas, stod därför
enligt min mening i hög grad i överensstämmelse med upphandlings-
förordningens anda och bokstav. När fråga emellertid är om tjänster
utan direkt samband med en mer stående relation är det på samma sätt
naturligt med en separat upphandling.

Till detta skall bara ett par ytterligare aspekter fogas.

För det första är det betydelsefullt att ta Gramma-relationen för vad
den faktiskt var. Från de kostnader som redovisats för utskottet skall
rimligen tryckkostnaderna, i sin tur upphandlade, dras av för att de
kreativa tjänsternas omfattning skall tydliggöras. Det visar sig vid en
sådan bedömning att de redovisade kostnaderna sjunker till mindre än
hälften.

För det andra utgjorde Utbildningsdepartementets samarbete med
Gramma en anpassning av en statlig verksamhet till en form och en
struktur som sedan länge använts av viktigare företag, alltjämt — och
det förtjänar att understrykas — med beaktande av de krav som lag
och förordning uppställer. Det är min övertygelse att staten har vunnit
på detta.

För det tredje är det min övertygelse att statlig information måste
hålla hög kvalitet och ha den utformning som den statliga verksamhe-
ten kräver. Det gäller i synnerhet då stora statliga förändringar genom-
förs. Under min tid som chef för Utbildningsdepartementet förändra-
des hela utbildningssystemet i grunden — från skolan till den mest
avancerade forskningen. Flera myndigheter avvecklades i anslutning
till dessa förändringar. Utbildningsdepartementets informationsåtagan-
de och kvalitetsanspråk skall ses också i ljuset av detta.

Kurt Ove Johansson: Vi tackar Per Unckel för dessa inledande ord. Vi
kan nu börja att ställa frågor. Med den turordning som vi har i
utskottet är det jag som skall börja.

Jag skulle omedelbart vilja anknyta till den inledande delen av ditt
anförande, där du ändå medger att det under din tid som utbildnings-

1994/95:KU30

Bilaga B 12

175

minister fanns brister i hanteringen av själva upphandlingen. Anser du
med facit i hand att du hade full ekonomisk kontroll över Utbild-
ningsdepartementet under hela din tid som chef?

Per Unckel: Som jag sade i min inledning delar jag uppfattningen att
det i regeringskansliet under ganska lång tid — dvs. över mer än en
regering — har funnits brister i de hänseenden som ordföranden pekar
på. Får jag till vad jag sade i min inledande redogörelse lägga att det
vidtogs flera mått och steg gemensamt för hela regeringskansliet och
för den delen dessutom specifikt för Utbildningsdepartementet för att
under dessa tre år fa en bättre ordning till stånd. Icke förty är svaret på
ordförandens fråga att kontrollen över utgifterna, trots de administrati-
va tvivelaktigheter1 som vi båda är ense om förekom, var tillfredsstäl-
lande under den tid som jag var chef för departementet.

1 Per Unckel har vid justeringen av texten ersatt ordet "tvivelaktigheter" med
"svagheter"

Kurt Ove Johansson: Det framgår av vårt material att vi har hittat rätt
många brister när det gäller ditt departement. Det måste väl ändå vara
så, att varje chef för ett departement har ansvaret för ordningen. Om
det har funnits en viss ordning i ett tidigare skede har faktiskt inte,
såvitt jag förstår, med saken att göra. Varje departementschef måste väl
ändå ha ansvaret för ordningen i sitt departement — det är väl
korrekt?

Per Unckel: Självfallet, herr ordförande! Av det skälet vidtogs också för
första gången — efter vad min historieforskning har gett vid handen —
åtgärder för förändrade rutiner och införande av de nya regler som
numera tillämpas. Jag tycker att detta är tillfredsställande, och det är
ett direkt resultat av observerade brister i de hänseenden som utskottet
nu pekar på.

Kurt Ove Johansson: Nu är det faktiskt så, Per Unckel, att du som chef
för departementet tvingades att gå till riksdagen och begära ett extraan-
slag på 20 miljoner kronor. Samtidigt kan vi konstatera att departe-
mentet under din ledning anlitade ett stort antal externa konsulter till
olika projekt. Vilken roll spelade dessa konsulters involvering i verk-
samheten för det kraftiga överdrag som skedde i ditt departement vid
den här tidpunkten?

Per Unckel: Det är korrekt att jag gick till riksdagen och begärde
tilläggsanslag för departementets administration, dock inte av den
orsak som ordföranden antyder med sin fråga, utan det skedde därför
att andra redovisningsrutiner och omfördelningsrutiner infördes under
den pågående mandatperioden. Motsvarande överdrag har, om ordfö-
randen tillåter den parallellen, också gjorts av tidigare regeringar, men
då har man kunnat flytta anslag från en post i departementets budget
till en annan. Denna möjlighet stängde den regering som jag själv
tillhörde, och det gjorde att jag hade att gå till riksdagen och redovisa
behov av ytterligare resurser.

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

176

Jag noterar att samma riksdagsparti som avslog propositionen seder-
mera återkom till riksdagen med en identisk proposition som jag hade
glädjen att notera att riksdagen biföll.

Jag tror alltså att det är nödvändigt — och det blir för min del
summan av denna del av diskussionen — att ett departement har ett
ordentligt informationsanslag. Att konsulterna skulle ha medverkat till
att höja kostnaderna för informationen är inte korrekt. Om jag skall
granska mitt fögderi i något hänseende redan i det här korta perspekti-
vet, är det snarast så att — givet de mycket stora förändringar som
utbildningssystemet genomgick — Utbildningsdepartementet informe-
rade för litet.

Kurt Ove Johansson: Men jag trodde att vi för en liten stund sedan var
sams om att vad tidigare departementschefer gjort eller inte gjort
egentligen har väldigt litet med dagens utfrågning att göra. Vad vi nu
talar om är det som skedde under den tid som du var chef för
departementet. Det är ju det som är det intressanta. Vad andra departe-
mentschefer har gjort eller inte gjort får det ankomma på utskottet att
granska. Jag tycker att vi nu skall hålla oss till Per Unckels fögderi och
ingenting annat.

I vårt material finns det uppgifter om att arvoden till experter som
anlitades i översyns- och utredningsarbetet beträffande läro- och kurs-
planer, utarbetande av examensbeskrivningar m.m. under budgetåret
1993/94 beräknades uppgå till 5,7 miljoner kronor. Vidare framgår av
vårt material att — och jag tror inte att Per Unckel kan förneka det —
någon upphandling i egentlig mening inte skedde i de här fallen. Då
blir den naturliga frågan: Varför gjordes det inte någon upphandling
av de här experterna?

Per Unckel: Jag tror att man gör klokt i att i granskningen av det som
vi nu talar om skilja på två saker. Den ena är upphandling av tjänster
av allmänt slag, t.ex. av en reklambyrå — det finns många reklambyrå-
er på marknaden, och man låter dem konkurrera med varandra. Den
andra är att om ett departement har behov av en expert så låter sig
denna icke upphandlas på detta sätt. I ett land som rymmer bara drygt
8 miljoner människor vet man ungefärligen var experterna finns, och
man efterfrågar normalt en expert som har en specifik kompetens, en
specifik profil och ett specifikt namn. Jag delar alltså inte uppfattning-
en att sedvanlig upphandlingsprocedur, om jag får uttrycka mig så, för
en reklamupphandling kan tillämpas om man begär hjälp t.ex. med
utarbetande av kurs- eller undervisningsplaner inom skolan eller —
för att ta ett annat exempel — för ett utredningsarbete av det slag som
Jan Bröms från SACO genomförde och som jag vet refereras i utskot-
tets material. Utbildningsdepartementet var intresserat av Jan Bröms,
inte av en Mr. Anybody, som i så fall hade kunnat upphandlas. Det
var Jan Bröms tjänster vi var intresserade av.

Får jag till detta lägga en aspekt som möjligen också kan förklara
användningen av externa experter i just den typ av arbeten som
ordföranden apostroferar. Det handlar om kombinationen av mycket
stora förändringar i utbildningssystemet, som jag tidigare har beskrivit,
12 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

177

och det faktum att flera statliga myndigheter samtidigt antingen banta-
des eller helt lades ner. Detta leder med naturnödvändighet till att
Utbildningsdepartementet självt under förändringsskedet måste vara
berett att axla ett större ansvar. Vi var i praktiken beredda att gör det.

Kurt Ove Johansson: Av din redogörelse skulle man möjligen kunna få
det intrycket att det var en så klar gräns mellan konsulter och experter
att man ganska enkelt skulle kunna svara på frågan hur stor del av de
här 20 miljoner som Utbildningsdepartementet saknade för budgetåret
1993/94 som avsåg kostnader för arbete som hade utförts eller skulle
utföras av de här experterna!

Per Unckel: Det kan jag tyvärr inte svara på, men jag är alldeles
övertygad om att en enkel summering av det material som Utbild-
ningsdepartementet har ställt till utskottets förfogande ger vid handen
hur stora respektive andelar är. Jag beklagar att jag själv inte har gjort
den summeringen.

Kurt Ove Johansson: Enligt vårt material är det ganska luddigt eller
suddigt, vilket du nu vill, mellan de här begreppen. Om det hade varit
så klart och koncist som du försökte antyda i ditt svar på min förra
fråga, borde man kunna läsa ut detta ganska exakt. Men det kan man
inte!

Per Unckel: I den mån utskottet är intresserat av en detaljerad genom-
gång konsult för konsult eller uppdrag för uppdrag med den utgångs-
punkten, skall jag mer än gärna vara utskottet behjälplig med detta
genom att gå tillbaka i handlingarna. Men jag kan dess värre inte
redovisa det på stående fot — jag har inte minne och överblick nog för
att klara det.

Kurt Ove Johansson: Det kan jag i och för sig ha förståelse för, och vi
tackar naturligtvis för all hjälp vi kan få. Men betyder det att du inte
heller kan besvara frågan om hur mycket av dessa saknade 20 miljoner
som användes för arbeten som dessa konsulter skulle göra?

Per Unckel: Vilka konsulter talar vi nu om?

Kurt Ove Johansson: Jag hoppas att vi talar om samma konsulter,
alltså de som har upphandlats av Utbildningsdepartementet och som ju
kostade pengar.

Per Unckel: Då talar vi alltså om reklambyråverksamhet och sådant
och inte om experter.

Kurt Ove Johansson: Det är riktigt!

Per Unckel: I reklambyråverksamheten döljer sig i sin tur flera olika
saker. Dessutom är departementets budget för den verksamhet vi nu
diskuterar långt större än 20 miljoner kronor — det bör jag kanske
understryka för att visa på vidden av det arbete som ett departement av
Utbildningsdepartementets storlek har att utföra.

Vi har för min tid i departementet del för del redovisat de belopp
som olika reklambyråer totalt har fått. Huvuddelen när det gäller den

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

178

stadigvarande verksamheten ligger på Gramma, något som jag misstän-
ker att vi senare skall diskutera. Övrig verksamhet är identifierad på
de olika kostnadsposterna. Också i detta hänseende tror jag att en
enkel summering ger vid handen vilken slutsumman är. Jag har inte
gjort den summeringen. Projekt för projekt har redovisats för utskot-
tet.

Kurt Ove Johansson: Vi har kunnat konstatera att det fanns brister i
fråga om ekonomiska resurser i ditt departement. Du tvingades gå till
riksdagen och begära 20 miljoner kronor. Samtidigt med detta förlopp
pågick en ganska kraftig upphandling av konsulter till den här verk-
samheten. Det betyder alltså att upphandlingen skedde utan att det
fanns pengar för den!

Per Unckel: Jag tror faktiskt att jag för en stund sedan redogjorde för
den förändring som skett. Om herr ordföranden ursäktar att jag gör en
historisk referens vill jag säga att statsdepartementen och i synnerhet
Utbildningsdepartementet under många år haft tillstånd att inom vissa
ramar flytta resurser från ett anslag till ett annat. Det har också genom
åren skett regelmässigt, och det var också rutinen i Utbildningsdeparte-
mentet när jag tillträdde som chef. Vid förändring av detta förfarings-
sätt måste ett departement naturligtvis gå till riksdagen för att begära
motsvarande summa i direkt anslag. Det var också det som Utbild-
ningsdepartementet gjorde. Något förvånade blev vi när propositionen
avslogs av riksdagen, men det är väl vid det här laget historia.

Det fanns alltså en mycket klar medvetenhet om vad saker och ting
kostade och vilka medel Utbildningsdepartementet under pågående
förändringsarbete av det slag jag har beskrivit hade behov av. Föränd-
ringen gentemot tidigare var att riksdagen, i stället för att departemen-
tet enligt den gamla ordningen kunde flytta runt mellan konton, skulle
anslå medlen direkt till departementet.

Kurt Ove Johansson: Men så konfunderad borde väl du som utbild-
ningsminister egentligen inte ha blivit när det gäller dessa 20 miljoner.
Kritiken i riksdagen var ju oerhört hård från alla riksdagspartier, och
det kunde väl inte ha kommit som någon överraskning för dig att
riksdagen inte beviljade dessa pengar!

Per Unckel: Jo, om jag far vara alldeles uppriktig, så blev jag ganska
förvånad över att riksdagen bestämde sig för att avstå från att släppa till
resurser som Utbildningsdepartementet tidigare, om än i annan tek-
nisk form, hade disponerat över. Det var inte fråga om — vilket jag
ber att få understryka — att öka Utbildningsdepartementets anslag,
utan det var fråga om att medge den typ av omfördelning av Utbild-
ningsdepartementets medel som tidigare kunnat göras utan riksdagens
direkta hörande. I detta hänseende måste jag alltså medge att jag blev
förvånad. Desto gladare blev jag när den nytillträdda regeringen be-
stämde sig för att gå tillbaka till riksdagen med samma begäran, och
desto gladare var jag i min nya egenskap av riksdagsman att kunna
rösta bifall till det förslaget.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

179

Kurt Ove Johansson: Men om vi håller oss till riksdagsbehandlingen av
utbildningsutskottets betänkande nr 19, som behandlades i maj 1994,
så var denna faktiskt ett svidande nederlag för dig som chef för
Utbildningsdepartementet. Riksdagen sade ju rent ut att det av Utbild-
ningsdepartementet krävdes en bättre budgethållning. Riksdagen utta-
lade dessutom t.o.m. sitt klander över handläggningen av frågan. Detta
var faktiskt, Per Unckel, en kritik som t.o.m. dina egna partivänner i
grunden ställde sig bakom.

Per Unckel: Jag noterade inte frågan i herr ordförandens senaste
inlägg!

Kurt Ove Johansson: Frågan är: Per Unckel kan väl, mot bakgrund av
riksdagens svidande kritik av handläggningen av frågan i departemen-
tet, inte ha blivit så förundrad över att det inte blev några pengar? Jag
kan bara konstatera att t.o.m. dina egna partivänner i riksdagen deltog
i den kritiken. Du sade i ditt inledningsanförande att det inte förekom
någon kritik när det gällde ökade effektivitetskrav. Det fanns det visst
det! Riksdagsbeslutet i maj 1994 var faktiskt en enorm kritik mot
effektiviteten i det här sammanhanget.

Per Unckel: Det är ordförandens tolkning av ett riksdagsbeslut. Jag har
ingen annan kommentar än att jag själv överraskades av att riksdagen
inte var beredd att medge den typ av omföringar av kostnadsposter
som tidigare kunde göras och gjordes av flera tidigare regeringar utan
riksdagens inblandning. Det var det som föranledde min förvåning.
Om sedan närheten till allmänna val tenderar att göra nerverna litet
mer darriga i riksdagsdebatterna har jag inte någon ytterligare kom-
mentar till.

Kurt Ove Johansson: Jag skulle i och för sig kunna läsa upp den
reservation som avgavs av de borgerliga partierna, däribland ditt eget. 1
de fyra regeringspartiernas reservation till utbildningsutskottets betän-
kande sades klart ut att medelshanteringen i Utbildningsdepartementet
inte stämde överens med vad riksdagen hade beslutat. Men är det inte
då, Per Unckel, litet väl enfaldigt att försöka förneka ovedersägliga
fakta på detta område?

Per Unckel: Jag förnekar ingenting — var och en får stå för sina
uttalanden. Vad jag svarat på är frågan om jag blev förvånad, och
svaret på den frågan var ja.

Kurt Ove Johansson: I den här reservationen, som även ditt parti stod
bakom, står det: "Utskottet kan till en del instämma i den kritik som
motionärerna framför över regeringens förslag om ytterligare medel i
den omfattning som nu är i fråga, inte minst mot bakgrund av de
riktlinjer för en effektiv medelshantering som regeringen för två år
sedan framlade för riksdagens godkännande." Det var ju din regering
som lade fram det förslaget.

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

180

Att riksdagen hade denna uppfattning — om vilken alla partier
egentligen var eniga — kunde väl inte ha gått Per Unckel förbi t.ex. på
den egna riksdagsgruppens möten. Det kan inte gärna ha kommit som
någon överraskning.

Per Unckel: Jag vet inte om jag kan kasta mer ljus över denna grift,
men oavsett vad som kan ha sagts eller inte sagts på den moderata
riksdagsgruppens sammanträden var det med en viss förvåning jag
noterade att riksdagen med den nya ordning som gällde inte var
beredd att medge den typ av omföringar av resurser som tidigare hade
tillämpats i Utbildningsdepartementet utan att riksdagen behövde bli
direkt hörd. Detta är mitt svar på frågan, och jag tror inte att jag kan
kasta mer ljus över den. När det gäller de allmänna ekonomiska
rutinerna har jag redan svarat och pekat på behovet av att genomföra
förändringar, något som — såvitt jag förstår för första gången på
mycket länge — skedde under min tid som departementschef.

Kurt Ove Johansson: Om vi då går över på de s.k. brister som
redovisas i vårt material, vill jag fråga vad det var för regler för
upphandlingar som gällde på departementet?

Per Unckel: Det är de regler som finns redovisade i utskottets under-
lagsmaterial och som ytterst baseras på i upphandlingsförordningen
stipulerade regler. Att dessa regler följs kontrolleras och säkerställs i
slutändan av den ansvarige statssekreteraren. Nya regler infördes i
december 1993, om jag inte minns fel, som en följd av de upptäckter
som inte minst vi själva gjorde under resans gång.

Kurt Ove Johansson: Fanns det några särskilda regler i departementet
när det gäller upphandling av konsulttjänster?

Per Unckel: Nej, det har aldrig funnits några sådana regler, såvitt mig
är bekant, utöver dem som gäller enligt upphandlingsförordningen,
som naturligvis regeringen, dess myndigheter och statliga verk är
skyldiga att följa.

Kurt Ove Johansson: Du har sagt ett par gånger att det egentligen var
statssekreteraren i departementet som hade det totala ansvaret för
detta. Men följde du inte som departementschef på något sätt dessa
frågor?

Per Unckel: Jo, självfallet!

Kurt Ove Johansson: På vilket sätt då?

Per Unckel: Genom de kontinuerliga relationer som en statssekreterare
och vederbörandes chef alltid har i frågor av både politisk och admini-
strativ art. Vid dessa genomgångar kunde jag sluta mig till, såsom
utskottet självt har noterat, att förändringar av rutiner var angelägna
och nödvändiga. Därför igångsattes ett arbete för att åstadkomma detta,
vilket nu också har lett till ett gagneligt resultat, som jag är glad över.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

181

Jag var alltså väl medveten om vad som försiggick, och jag vidtog de
mått och steg som var nödvändiga för att få en bättre ordning till
stånd.

Kurt Ove Johansson: När du alltså säger att statssekreteraren hade det
totala ansvaret över ekonomin på departementet, så var det ändå du
som departementschef som hade det yttersta ansvaret?

Per Unckel: Självfallet!

Kurt Ove Johansson: Var du som departementschef också väl förtrogen
med regelverket för upphandling?

Per Unckel: Ja!

Kurt Ove Johansson: Det material som vi i utskottet har fatt fram visar
utan tvivel att det är många brister när det gäller dokumentering och
sådana saker. Det fattas t.ex. dokument som talar om motiven för val
av leverantör och sådana ting. Vidare har det endast undantagsvis
funnits skriftlig dokumentation av offerter, avtal och överenskommel-
ser om uppdragens inriktning och omfattning och de ekonomiska
villkoren för uppdragens genomförande. Du har sagt att du var väl
förtrogen med upphandlingsförordningen. Hur tycker du att dessa
förhållanden överensstämmer med upphandlingsförordningens bestäm-
melser?

Per Unckel: Jag tror att man i det här hänseendet ett ögonblick måste
gå tillbaka till det vi diskuterade för en stund sedan, nämligen skillna-
den mellan å ena sidan experter och å andra sidan upphandling i den
konventionella form som upphandlingsförordningen stipulerar. Utbild-
ningsdepartementet var, till följd av den stora förändring som utbild-
ningssystemet genomgick samtidigt som flera statliga myndigheter av-
vecklades, i behov av extern experthjälp som alternativ till att anställa
medarbetare direkt i departementet. Denna externa experthjälp upp-
handlades inte som t.ex. en reklambyrås tjänster, eftersom detta helt
enkelt inte var möjligt. Vi var beredda att köpa den expertis vi
behövde för att klara förändringarna. Vi har inte heller i efterhand i
de fall som jag har granskat kunnat komma på att vi har betalat
överpriser för den experthjälp som vi har behövt.

När det sedan gäller upphandlingar av sedvanliga reklamtjänster är
situationen en annan. Det finns två eller t.o.m. tre kategorier av
upphandlingstjänster. Det finns en initial basupphandling. Denna slu-
tade med att Gramma AB vann anbudstävlingen, och detta ledde
senare till flera därefter följande uppdrag. I varje enskilt deluppdrag,
den andra typen av upphandling, innehåller redovisningen mindre av
orsaker till själva uppdraget — av det uppenbara skälet att en långsik-
tig relation redan hade etablerats. En tredje kategori är övriga stora
upphandlingar, där enligt min mening dokumentationen är tillfreds-
ställande. Det gäller de upphandlingar som jag nämnde i min inled-
ning, typ spridning av kunskaper om de nya läroplanerna, Agenda
2000-arbetet, m.m.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

182

Jag delar inte den uppfattning som ligger bakom den litet schabloni-
serade bild som ordföranden målar upp av de administrativa rutinerna,
även om jag i grunden delar uppfattningen att det kunde ha varit ännu
bättre.

Kurt Ove Johansson: Jag tror inte att jag som ordförande beskriver
situationen felaktigt. Vi har ju ett ganska omfattande material som vi
har tagit fram. Det materialet visar faktiskt på stora brister när det
gäller dokumentationen. Per Unckel har sagt att han varit väl förtro-
gen med de regler som gällde för upphandling, och han har medgett
att han försökte följa statssekreterarens göranden och låtanden på
området. Vi kan då konstatera att det på ditt departement i en rad
sammanhang brast när det gäller dokumentationen på det sätt som jag
tidigare var inne på. Det kan man väl knappast kalla för god ordning,
Per Unckel?

Per Unckel: Jag försökte beskriva de olika delar av upphandlingsun-
derlag som herr ordföranden enligt min mening litet för frikostigt
buntar ihop i en hög. Jag försökte beskriva skillnaden i mina krav på
dokumentation i de enskilda fallen. Mina krav på att det skulle
dokumenteras varför statssekreteraren slutit ett avtal med en viss
expert var mycket ringa, eftersom jag utgick ifrån att statssekreteraren
visste vilken expert han skulle ha. Själva beslutet att enrollera vederbö-
rande var dokumentation nog. Jag tror uppriktigt sagt att man i detta
hänseende inte skall ställa större krav på ett departement.

När det gäller kraven på dokumentation på huvudupphandlingar är
min uppfattning identisk med ordförandens — här skall kraven ställas
mycket högt. När det däremot gäller dokumentationen av delupphand-
lingar inom ramen för en långsiktig relation med en reklambyrå eller
annan konsult skall man enligt min mening ställa andra krav, eftersom
de sker inom ramen för ett upphandlat uppdrag över en längre tid.
Givet detta är jag inte säker på att herr ordföranden och jag har
samma bild av de s.k. bristernas dignitet och storleksordning.

Kurt Ove Johansson: Nej, det är det väl tydligt att vi inte har. Vi var
tidigare inne på skillnaden mellan konsulter och experter. Av det
material som står till vårt och även herr Unckels förfogande är det lätt
att kunna konstatera att det lämnas mycket övrigt att önska i fråga om
hur konsultupphandlingarna har gått till i just ditt departement. Att
det brister i fråga om dokumentation kan du väl knappast bestrida.
Det har över huvud taget varit oerhört svårt för oss som studerat det
här materialet att med säkerhet kunna fastställa vad som egentligen har
ägt rum vid upphandlingarna. Tycker Per Unckel, om han nu kan
upphandlingsförordningen, att det är en tillfredsställande ordning?

Per Unckel: Jag både kan upphandlingsförordningen och har i tidigare
egenskaper upphandlat mycket reklammaterial. Herr ordföranden sä-
ger återigen i svepande formuleringar att det finns stora dokumenta-
tionsbrister. Jag har redan sagt att det sedan länge och — ordföranden
må ursäkta mig — under flera regeringar och i flera departement har

1994/95:KU30

Bilaga B 12

183

varit en otillfredsställande dokumentationsordning. I Utbildningsdepar-
tementet vidtogs under min chefctid nödvändiga åtgärder för att rätta
till dessa brister.

Därutöver vill jag gärna tillägga att jag tror att en del av ordföran-
dens påpekanden kan tänkas gå tillbaka till en ovana vid att hantera
externrelationer på stående basis. I departementen har man nämligen
en mycket liten vana vid att hantera den typen av stående relationer,
som varje enskilt företag hanterar dagligdags inom ramen för ett arbete
som inledningsvis har upphandlats i sedvanlig ordning. Jag tror möjli-
gen att herr ordförandens iakttagelser något fårgas av föreställningen
att man kan upphandla varje omslag till varje proposition, något som
faktiskt inte är möjligt.

Kurt Ove Johansson: Jag skall då försöka ställa frågan litet mer kon-
kret. Om man ger ett uppdrag, så måste väl båda parter — såväl
uppdragsgivaren som uppdragstagaren — vara överens om uppdragets
omfattning och om de ekonomiska villkoren. Är inte det ganska
rimligt?

Per Unckel: Det låter, herr ordförande, rimligare än vad det är. Låt
mig ta ett exempel av många. En händelse som ser ut som en tanke är
att propositioner numera ser mycket lika ut. Det visar sig att orsaken
till detta är att det är samma byrå som fortfarande har ansvaret för
utformningen, och någon ny upphandling har mig veterligt inte skett.

Ett typiskt uppdrag är att framställa omslaget till en sådan här
publikation. Om man väl vill förvalta statens pengar är det alldeles
omöjligt att sitta i förhandlingar om kostnaderna för dessa två omslags-
sidor eller för uppdrag av likartat slag.

I varje professionellt företag sköts denna typ av relation på basis av
en erfarenhet av att man kan lita på varandra, fortfarande inom ramen
för den långsiktiga relationen. Det är, som jag sade redan i min
inledning, min övertygelse att staten har vunnit mycket på denna typ
av mer fasta förhållanden i stället för att börja om från början vid
varje enskilt tillfälle då en proposition skall läggas fram för riksdagen.

Kurt Ove Johansson: Jag skall hålla mig kvar en liten stund här. Ni
har ju förvandlat detta från undantag till att snarast vara regel. I
Utbildningsdepartementet har under denna tid några sådana överens-
kommelser inte gjorts annat än i enstaka undantagsfall. Hur har man
då kunnat känna till uppdragets inriktning och omfattning? Varför har
man inte gjort några skriftliga överenskommelser? Att inte ha några
skriftliga överenskommelser har ju ni gjort mer till regel än till
undantag!

Per Unckel: Den uppfattningen delar jag inte. När det gäller alla stora
upphandlingar — typ Agenda 2000 som ligger helt vid sidan om detta
— kan man i de listor som departementet har försett utskottet med
utläsa motiven och önskemålen och se vilka överenskommelser som
har träffats. I fråga om enskilda produkter inom ramen för det
profilprogram som ligger till grund för upphandlingen med Gramma
har överenskommelser normalt träffats om en kostnadsvolym för pro-

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

184

dukten i fråga. Det framgår också av de akter som finns fogade till
varje enskilt fall. Däremot är det korrekt att någon ny konkurrensupp-
handling inte har skett inom ramen för denna stående relation — och
detta är mycket medvetet.

Detta skulle för övrigt vara omöjligt att göra, och det sätter ånyo
strålkastarljuset på professionaliteten i regeringskansliets informations-
verksamhet. Om man som jag har — och som jag ser att den nya
regeringen också har, eftersom produkterna fortfarande ser i huvudsak
likadana ut — en ambition att hålla en hög kvalitet och följa ett
gemensamt grafiskt program, så är det helt enkelt inte möjligt att gå
med detta grafiska program till en konkurrerande byrå och be den
fullfölja ett uppdrag som en annan byrå har påbörjat. Det strider mot
lagen, eftersom det är Copyright på det grafiska programmet. Om man
vill ha en professionell informationsverksamhet måste man leva efter
reglerna inom de ramar som upphandlingsförordningen drar upp.
Såvitt jag förstår har ännu ingen hävdat att vi har brutit mot upphand-
lingsförordningen.

Kurt Ove Johansson: Vad du säger till utskottet är faktiskt att avsakna-
den av skriftliga överenskommelser inte har medfört några som helst
problem. Skall jag uppfatta dina svar på det sättet?

Per Unckel: Jag vet inte vilka problem herr ordföranden egentligen
letar efter. Om det är ett problem att en produkt har tagit x timmar att
tillverka inom ramen för den huvudöverenskommelse som fanns mel-
lan Gramma och Utbildningsdepartementet, så ser jag inte något
sådant problem. Jag har inte känt något behov av att fa en exakt offert
på en framsida på en proposition eller ens en exakt offert på en något
större produkt än detta, så länge det har varit uppenbart att det har
funnits en kunskap om omfattningen av arbetet. I denna kunskap har
det aldrig brustit.

Jag sammanfattar ånyo att det är min övertygelse att staten har
vunnit mycket pengar på denna fasta relation.

Kurt Ove Johansson: Men låt oss hålla oss kvar ytterligare en stund vid
problemet med avsaknaden av avtal eller annan formell överenskom-
melse. Jag utgår från att Per Unckel känner till det uppdrag som gick
till Jan Bröms och att Per Unckel också minns Lundaforum. Detta är
två exempel på fall där man inte hade några skriftliga avtal eller
överenskommelser utan där man först efter det att jobben var utförda
började diskutera frågan. Jag kommer då tillbaka till min ursprungs-
fråga: Kan det verkligen vara riktigt att hantera frågor på det sättet?

Per Unckel: Låt oss ta Jan Bröms som ett särskilt tydligt exempel —
han är en person och tydliggör därmed expertrollen. Jag ville ha Jan
Bröms, därför att han hade en unik kompetens att fullgöra det
uppdrag han fick. Jag kan mycket väl tänka mig att det som en
konsekvens av min begäran att få Jan Bröms som utredare kan uppstå
en diskussion om vad Jan Bröms skall ha betalt, men inom de ramar
som jag är medveten om gäller på arbetsmarknaden fanns det utrym-
me för att ge honom uppdraget.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

185

Kurt Ove Johansson: Det kan väl i och för sig vara motiverat att han
fick uppdraget — om Per Unckel ville ha Bröms, så skulle han
naturligtvis få det. Men vad vi diskuterar är varför man inte redan från
början hade skrivna avtal eller överenskommelser, så att man hade
sluppit hela den ruljans som i efterhand sattes i gång om vad han
skulle ha betalt. Det är det sakförhållandet som jag tycker att vi skall
diskutera.

Per Unckel: Lönetvister är som bekant inte alldeles ovanliga på den
svenska arbetsmarknaden.

Kurt Ove Johansson: Men denna tvist hade man väl sluppit, om man
hade haft skrivna avtal?

Per Unckel: Jag delar uppfattningen att det hade varit bättre att slippa
denna lönekonflikt än att få den.

Kurt Ove Johansson: Det hade alltså varit bättre med skrivna avtal?

Per Unckel: Jag känner inte till vad som förekom vid varje samtal som
förekom med Jan Bröms, men såvitt mig är bekant hade ett missför-
stånd uppstått om vad som skulle gälla. Detta missförstånd fick då
klaras upp i efterhand, vilket jag med förlov sagt inte uppfattade som
något majestätiskt problem för Utbildningsdepartementets verksamhet.

Kurt Ove Johansson: Nej, det var säkerligen inget majestätiskt pro-
blem, men samma problem återkom ju med Lundaforum.

Per Unckel: Som jag sade inledningsvis måste man som departements-
chef göra ett val. Antingen genomför man en förändring av det
svenska samhället i den del som man är ansvarig för det — i det här
fallet den högre utbildningen och forskningen — enligt en mycket
traditionell metod, dvs. att man genomför förändringen under lång tid
och utan enligt min mening nödvändig dynamik. Eller också har man,
som jag hade i det här fallet, en annan reformstrategi! Jag var överty-
gad om att en förändring av den högre utbildningen och forskningsvä-
sendet måste ske med en betydande målmedvetenhet. Jag var därför
beredd att inom de ramar som god hushållning med statens resurser
stipulerar driva detta förändringsarbete fortare än vad tidigare rege-
ringar hade gjort. Om det under den resans lopp i efterhand uppstår
en och annan konflikt om ett expertarvode, är det ett pris som jag var
beredd att betala för det resultat som departementet hade föresatt sig
att uppnå.

Kurt Ove Johansson: Men nog kunde väl det ekonomiska resultatet ha
blivit bättre, om man hade träffat överenskommelse i förväg i stället
för att hamna i den situationen att man tycker att en uppdragstagare
kräver för mycket betalt och man tvingas börja förhandla i efterhand.
Det brukar ju inte stärka uppdragsgivarens ställning om man gör på
det sättet.

Per Unckel: Självfallet är det alltid en fördel om tvister i efterhand inte
uppstår.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

186

Kurt Ove Johansson: Men varför träffade ni då inte avtal i förväg?

Per Unckel: I detta fall var det uppenbarligen ett missförstånd mellan
två parter om vilken ersättning som skulle utgå. Jag understryker att
det hade varit bättre om missförståndet inte hade uppstått.

Kurt Ove Johansson: Men detta är ju inte något enstaka fall, utan det
finns flera!

Per Unckel: Om man gräver i ett stort departements verksamhet skall
man säkerligen finna ytterligare några fell av detta slag. Jag utesluter
inte alls att man kan finna exempel av detta slag. Vad man däremot
inte kan finna exempel på — och det är det viktiga — är att statens
resurser har utnyttjats, givet uppdraget, på ett sätt som inte står i
överensstämmelse med hårda effektivitetskrav.

Kurt Ove Johansson: 1993 pekade konstitutionsutskottet på brister i
dokumentationen, förvisso inte bara i ditt departement utan även i
andra. Vad gjorde du åt det här förhållandet? Vad blev resultatet av
KU:s uttalande för Utbildningsdepartementets vidkommande?

Per Unckel: Jag skall låta vara osagt precis vilken åtgärd som just
KU-uttalandet ledde till och vilka åtgärder som emanerade från den
egna interngranskningen. Men två huvudåtgärder är viktiga att rekapi-
tulera, den ena för regeringskansliet i stort och den andra för Utbild-
ningsdepartementet. Den som avsåg regeringskansliet i stort gäller
upphandlingsregler över huvud taget gemensamt för alla feckdeparte-
menten. Sådana existerade inte när den regering jag tillhörde trädde
till. Statssekreteraren i Statsrådsberedningen föranstaltade om att låta
utarbeta sådana regler, delvis på basis av ett arbete som redan hade
igångsatts inom Näringsdepartementet, som visade sig vara ett föredö-
me för de andra departementen.

Det andra var att jag i december månad 1993, om jag minns rätt, i
ett departementschefebeslut fastställde slutet på den långa process som
vi hade arbetat med i mer än ett år i form av nya rutiner för den
ekonomiska hanteringen inom Utbildningsdepartementet.

En tredje insats som också gjordes var att vi omorganiserade Utbild-
ningsdepartementet för att öka den ekonomiska och administrativa
effektiviteten i departementsarbetet genom att frångå den gamla tradi-
tionen med s.k. PB-sekretariat och ersätta detta med en administrativ
enhet med en synnerligen kompetent nytillsatt chef.

Det är dessa tre åtgärder som tillkom under min tid i Utbildningsde-
partementet och som jag tror att det finns anledning att redovisa
specifikt. Som jag understrukit borde dessa åtgärder ha vidtagits långt
tidigare av andra regeringar än den jag tillhörde.

Kurt Ove Johansson: Jag tycker mig emellertid finna att det material
som vi har till vårt förfogande tyder på att det uttalande som KU
gjorde angående dokumentationen och sådana saker inte har gett några
påtagliga resultat i ditt departement. Du var medveten om att KU och
riksdagen hade gjort detta uttalande?

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

187

Per Unckel: I hög grad! Därtill kom — och det var om inte lika viktigt
som KU:s uttalande så dock betydelsefullt — mina egna iakttagelser av
samma förhållanden, som jag gjorde långt innan KU:s påpekande
nådde mig. Det var motivet till att igångsätta det arbete som så
småningom ledde fram till de nya ekonomiska rutinerna i december
1993.

Sedan skall jag gärna tillstå att även jag blir ibland otålig och
förtvivlad över hur lång tid det tar innan givna direktiv sipprar ner i
systemet. Detta är ingen ursäkt eller förklaring utan bara en iakttagelse
av hur det förhåller sig i stora byråkratier och stora administrationer.

Kurt Ove Johansson: Men du kan inte säga vilka konkreta initiativ du
själv tog för att försöka efterkomma de uttalanden som KU och
riksdagen hade gjort?

Per Unckel: Den frågan har jag nog i det större sammanhanget redan
besvarat, nämligen att utöver de initiativ i upphandlingsfrågor som
statssekreteraren i Statsrådsberedningen hade tagit redan vid regerings-
tillträdet, dvs. före KU-påpekandet, var mina två initiativ att omorgani-
sera departementet respektive se till att det fanns en ekonomisk rutin
som fyller högt ställda krav på effektivitet och kostnadskontroll.

Kurt Ove Johansson: Jag har förvisso fler frågor till Per Unckel, men
jag kan nu låta ordet gå vidare.

Inger René: Det är klart att man kan säga att det finns vissa brister när
det gäller upphandlingen. Det gäller främst dokumentationen under
hela tid som KU har tittat på, alltså från 1990. Eftersom det anses att
myndigheten själv skall fastställa beloppsgränser och för vilken typ av
varor och tjänster direktupphandling får användas, blir min fråga:
Fanns vid den borgerliga regeringens tillträde 1991 departementspecifi-
ka anvisningar för hanteringen av upphandling?

Per Unckel: Nej, inte utöver det som följer av upphandlingsförord-
ningen, som ju gäller oberoende av departement. Några departement-
specifika regler eller statuter fanns, såvitt mig är bekant, inte i Utbild-
ningsdepartementet.

Inger René: Fanns det någon annan form av regelverk förutom det
som är i lag stipulerat?

Per Unckel: Jag reserverar mig för att det inom respektive enheter
alltid finns rutiner som nedärvs från chef till chef, och jag vill inte
med ett nekande svar ge bilden av ett herrelöst skepp som jag hade
förmånen att få ta över i oktober 1991. Men det var ett påfallande
principlöst skepp i de hänseenden som vi nu diskuterar.

Inger René: Min nästa fråga gäller lagen om offentlig upphandling.
Den lagen har ju kommit till för att främja konkurrens. I lagen står
det: "Upphandlingen skall göras med utnyttjande av de konkurrens-
möjligheter som finns och skall även i övrigt genomföras affärsmässigt.
Anbudsgivare, anbudssökare och anbud skall behandlas utan ovidkom-
mande hänsyn. Om leverantören anser att den upphandlande enheten

1994/95:KU30

Bilaga B 12

188

brutit mot huvudregeln om affärsmässighet, kan han eller hon vända
sig till länsrätten, som då kan ingripa i pågående upphandling för att
rätta till felaktigheter."

Har det skett i något fall?

Per Unckel: Nej, det har inte skett, enligt min mening därför att det
inte har funnits något rimligt skäl till framgång i en sådan klagan som
någon skulle kunna göra gentemot departementet. Den långsiktiga
relation till Gramma AB som vi ingick och under vilken uppdrag
utfördes på ett mer schabloniserat — om jag litet slarvigt far uttrycka
saken så — sätt än genom vanlig förhandlingsupphandling pågår
fortfarande. Den pågår utan att den nya regeringen har funnit att det
krävs någon ny upphandling. Det är alltså uppenbarligen fler än jag
som gör bedömningen att det inte har funnits skäl att rikta någon
anmärkning mot förfarandet på just den punkten.

Inger René: De som så att säga konkurrerades ut av Gramma har alltså
inte på den här vägen hört av sig?

Per Unckel: Nej, det har de inte gjort, och såvitt jag förstår inte på
någon annan väg heller, på annat sätt än det alltid finns de som hör av
sig till dem som upphandlar informationstjänster och vill vara med.
När vi gick in i separata projekt som inte hade anknytning till det
ursprungliga grafiska programmet gjordes upphandling med andra
byråer som förväntades ha kompetens på just det här området.

Sedan vill jag säga att ibland beskrivs kretsen av byråer som har
kunskaper om samhällsinformation som lika stor som det antal byråer
som finns i den svenska reklamvärlden. Det visar sig vid närmare
granskning att det inte förhåller sig riktigt så.

Inger René: Du sade att man hade hört av sig på olika sätt, men man
har alltså inte använt sig av den lagliga möjlighet som finns för att
söka rättelse i vad man anser vara ett felaktigt förfarande?

Per Unckel: Får jag förtydliga. Med "höra av sig" menade jag att man
anmälde sitt intresse av att delta i arbetet med Utbildningsdepartemen-
tet. Om någon visar att vederbörande är en intressant upphandlare av
reklamtjänster, så sprider sig detta lätt i branschen. Dessa påstötningar
om intresse av att medverka i vårt arbete drog vi sedan nytta av vid
urvalet av byråer som vi sedan utnyttjade för upphandling av större
separata projekt.

Inger René: Som tillsynsmyndighet fungerar Nämnden för offentlig
upphandling. Har den i något fall varit i kontakt med departementet
när det gäller upphandlingsförfarandet?

Per Unckel: Nej, inte såvitt mig är bekant.

Inger René: Man skulle annars kunna spekulera i att eftersom det har
varit vissa skriverier i pressen om detta, så skulle det kunna vara ett
tillfälle för denna nämnd att intervenera.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

189

Per Unckel: Ja, det skulle man möjligen kunna anta. Det är bara det
att jag tror att de som själva har erfarenhet av upphandlingar nog inte
är lika upprörda som en del tidningsskribenter. Dels vet man att de
utvalda byråer som vi under min tid i departementet arbetade med —
förvisso inte bara Gramma — är högt kvalificerade byråer, dels vet
man också att varenda detalj inte kan upphandlas på det sätt som en
del av dem som deltog i den offentliga diskussionen för något år sedan
ansåg borde gälla. Det lugn som har präglat reaktionerna från de
närmast berörda tror jag är — om uttrycket tillåtes — ett professionellt
lugn, eftersom man vet hur sådana här affärer måste gå till.

Birgitta Hambraeus: Jag tycker att det är en aspekt som hittills inte har
kommit fram i diskussionen, nämligen att lagen om offentlig upphand-
ling ändrades flera gånger under den förra regeringens mandatperiod.
Dels har EU-anpassningen medfört att anbud skall sökas i hela EU-
området, dels har den ändringen införts att anbud under ett visst
tröskelvärde skulle ske i konkurrens. Skulle Per Unckel vilja kom-
mentera detta? Såvitt jag förstår påverkar dessa ändringar också depar-
tementets upphandlingsregler. Vi talar här som om dessa skärpta regler
skulle ha gällt under hela den aktuella perioden, men så är det ju inte.

Per Unckel: Den första frågan har jag egentligen ingen kommentar till.
Jag har själv funderat mycket över vad EU-upphandling egentligen
innebär för den typ av tjänster som vi nu talar om. Jag misstänker att
reglerna om EU-upphandling kommer att ställa vissa ytterligare krav
också på den här typen av upphandling. Jag tror dock att slutsatsen
inte kommer att bli mycket annorlunda, dvs. att de byråer eller
informatörer som man har anledning att arbeta med kommer att
singlas ut ur det egna landets kulturkrets — så specifik som samhälls-
informationen är till sin karaktär. På den punkten har jag inget bra
svar utöver de egna spekulationerna och undringarna. Jag är är inte
medveten om huruvida EU-reglerna i något enskilt hänseende bedöm-
des böra påverka hur kretsen av dem som fick delta i upphandlingen
valdes ut.

Frågan om gränserna för när upphandling bör ske är intressant när
det gäller den typ av de mer långsiktiga relationer som jag är en stark
förespråkare för, och frågan kanske kan behöva föranleda ytterligare
överväganden. Oavsett det faktum att lagen är utformad som den är
kan man inte hävda att varje delprojekt inom en sådan långsiktig
relation måste upphandlas på ursprungligt sätt, för då faller hela idén
med att ha långa relationer med en byrå. Men såvitt mig är bekant —
och här skall jag reservera mig, eftersom jag när det gäller kronor och
ören inte har den fulla överblicken — kan det inte göras gällande att
någon av de upphandlingar som utskottet nu granskar har skett i strid
mot de nya i lagen införda beloppsgränserna.

Birgitta Hambraeus: En proposition om ytterligare ändring i lagen
ligger nu på riksdagens bord, och det kanske finns anledning att i
samband med behandlingen av den propositionen tänka över vad Per
Unckel nu har sagt.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

190

Peter Eriksson: Per Unckel har talat sig varm för långsiktigt samarbete
och stående relationer. Han har sagt att det höjer kvaliteten på arbetet.
Han har också sagt att staten skall vara ett föredöme när det gäller
upphandling.

Anser du att allt arbete inom den typ av stående och långsiktiga
relationer som ni inom Utbildningsdepartementet har haft med Gram-
ma AB och som har omfattat flera år och därmed gällt stora pengar
har skett inom ramen för ett avtal om upphandling?

Per Unckel: Får jag komplettera frågan med ytterligare en upplysning
om mina avsikter ifall jag hade fortsatt att vara chef för Utbildningsde-
partementet efter valet i höstas. Min plan var att gå ut i en ny
upphandling på den långsiktiga relationen. Här tycker jag att det finns
intressanta överväganden att göra i samspelet mellan regeringen och
konstitutionsutskottet, men jag tror att en rimlig innebörd av en
långsiktig relation är en mandatperiod. Jag har svårt att tänka mig att
ens ett omvalt statsråd skall fortsätta med en gammal relation. Om jag
far ge ett tips för konstitutionsutskottets granskning, tycker jag att det
är litet anmärkningsvärt att Utbildningsdepartementet har kvar samma
byrå som har anlitats under så lång tid utan att en förnyad upphand-
ling kommer till stånd. Detta är emellertid mera ett tips vid sidan om.

Ser man till det resultat som vi uppnådde genom den relation vi
hade under de gångna åren, är det min hundraprocentiga övertygelse
att den var både kvalitativt gagnelig och kostnadseffektiv.

Peter Eriksson: Jag ställde en fråga: Tycker du att samarbetet med
Gramma AB har skett inom ramen för en upphandling?

Per Unckel: Ja! Jag trodde att jag redan hade svarat på den frågan. Av
anteckningarna i akten framgår att vid diskussionerna mellan kontra-
henterna vid själva upphandlingen gjordes det fullständigt klart att
avtalet, nota bene om erfarenheterna av samarbetet var goda nog, avsåg
en längre tidsperiod. Det var fullständigt entydigt för dem som deltog i
diskussionerna. Under diskussionernas gång mellan den som köper
uppdraget och den som skall leverera tjänsten formaliseras ju en syn
på vad olika produkter kan komma att kräva av arbete och därmed
vilka kostnader de betingar. Jag kan inte hävda att någonting av det
som är känt för min del — jag reserverar mig för enskildheter — om
relationerna mellan departementet och Gramma under min tid som
chef för departementet bröt mot denna överenskommelse.

Peter Eriksson: Om jag tolkar dig rätt menar du att det finns ett avtal
som täcker hela det samarbete som departementet haft med Gramma
AB under hela mandatperioden?

Per Unckel: Nej, det är inte riktigt så det går till. Man gör en
upphandling, i detta fall av ett grafiskt program. På det grafiska
programmet har byrån Copyright, som jag sade som svar på en fråga av
herr ordföranden. Det programmet kan man inte gå med till någon

1994/95:KU30

Bilaga B 12

191

annan. I de initiala diskussionerna med Gramma överenskoms det om
att våra relationer gäller tills vidare under förutsättning att departe-
mentet är nöjt med de resultat som Gramma uppvisar.

Så ser alltså överenskommelsen ut. Om det i frågan låg huruvida det
skulle finnas ett skriftligt avtal i vilket det står att det skall vara x antal
produkter av y format och omfattning, så blir svaret att något sådant
avtal inte finns. Sådana avtal finns inte när man gör den här typen av
långsiktiga överenskommelser.

Peter Eriksson: Men Gramma AB:s arbete för Utbildningsdepartemen-
tet täcker ju betydligt mer än det här grafiska programmet.

Per Unckel: Ja, det täcker mer än det grafiska programmet, men
lejonparten av de uppdrag som Gramma ött inom ramen för den
stående relationen baseras på det grafiska programmet. Det kan gälla
omslag till en proposition eller ett betänkande, och det kan gälla en
presentationsbroschyr som är baserad på en viss grafisk utformning,
som departementet ursprungligen har köpt. Om man vill hushålla
med statens pengar och värna kvaliteten, bör man inte slänga en gjord
investering över bord för att i stället ta en annan byrå.

Jag gjorde i min inledning mycket medvetet en reservation för att
det finns ytterligare några uppdrag som naturligen fick komma att
göras inom ramen för byråns arbete, till följd av att vi lärt känna
varandra. Låt mig fa exemplifiera med en referens som finns i de
underlagsrapporter som utskottet har tagit del av, nämligen att ett av
statens egna tryckerier mankerade när en proposition var utlovad till
dagen därpå — jag har i hastigheten glömt vilken det var. Via Gram-
mas förmedling kunde ett nytt tryckeri upphandlas, med de mycket
speciella villkor som gällde, givet den inledande fadäsen av statens
normala tryckeri. Den typen av uppdrag har Gramma varit departe-
mentet behjälplig med. Det står naturligtvis inte i något ursprungligt
kontrakt att fallerande propositioner skall hanteras av Gramma AB.

Peter Eriksson: Anser du att, om man en gång gjort en sådan här
upphandling med ett konsultföretag, det är rimligt att fortsätta hur
länge som helst med samarbetet, delvis på andra områden än det som
upphandlingen avsåg, utan att det sker en omförhandling?

Per Unckel: Den frågan trodde jag att jag indirekt hade svarat på. För
min del hade detta avtal kommit att löpa under hösten 1992 och
under 1993 och 1994. Om jag efter valet 1994 fortfarande hade varit
departementschef hade jag då gått ut i förnyad upphandling. Om den
tiden hade varit den exakt rätta för en ny upphandling, kan naturligt-
vis diskuteras — det är ytterst en omdömesfråga när upphandlingsför-
ordningens krav egentligen stipulerar att man måste göra ett nytt varv
ute på marknaden för att säkerställa att kostnaderna inte har rusat i
höjden och att kvalitetskraven inte kan uppnås bättre på annat håll.
Men någonstans där hade det varit aktuellt med en ny upphandling.
När det för övrigt gäller uppdrag som är av något så när stor omfatt-
ning och som ligger utanför det som kan motiveras med det grafiska
programmet bör sedvanlig upphandling göras. I det största projekt som

1994/95:KU30

Bilaga B 12

192

jag var inblandad i som direkt ansvarig för den högre utbildningen och
forskningen — Agenda 2000 — fanns det inte något motiv för att det
arbete som Gramma hade utfört skulle användas för den här presenta-
tionen. Det gick följaktligen ut på upphandling.

Peter Eriksson: Du anser alltså att en mandatperiod — alltså tre eller
fyra år — är en rimlig tidsrymd för ett sådant samarbete innan man
går ut med en ny upphandling?

Per Unckel: Ja, jag tycker det, men jag är medveten om att detta för
statens del är delvis jungfrulig mark, eftersom staten tidigare enligt
min mening har tenderat att arbeta mindre professionellt. Jag tror
alltså att vore en Gudi behaglig gärning om det efter den dialog som
denna granskning har föranlett etablerades ett synsätt som alla kan
vara överens om är rimligt. Vad man har att avväga är å ena sidan hur
ofta man måste gå ut i upphandling för att säkerställa att de villkor
som man har med den byrå som man jobbar med är rimliga och å
andra sidan vilken långsiktighet man måste ha för att en profil inte
skall slås sönder och för att informationsvärdet upprätthålls. Där har
jag ingen klar uppfattning, men om jag pressas på ett besked skulle jag
svara att en mandatperiod av olika skäl är en lämplig tidsrymd.

Peter Eriksson: Tycker du att det är lämpligt generellt sett att ett
departement har ett långsiktigt och omfattande samarbete med en
konsult eller ett företag som är nära knutet till departementschefens
eget parti?

Per Unckel: Om det var knutet till departementschefens eget parti,
skulle jag nog anse att departementschefen hade jäv. Gudskelov var
inte någon av de byråer som var aktuella i detta sammanhang knuten
till departementschefens parti.

Den intressanta frågan är emellertid i mitt fall om ett reklamföretag
som har eller har haft en verkställande direktör som är moderat skall
anses diskvalificerat på grund av direktörens politiska hemvist. Svaret
på den frågan är ett klart nej. På frågan — som väl implicit ställdes —
huruvida en byrå skulle vara diskvalificerad bara därför att en tillträ-
dande statssekreterare tidigare har varit chef för byrån är svaret också
nej. Däremot — och det är viktigt — kräver den situationen mycket
distinkta beslutsordningar vid upphandlingen, något som jag också har
sagt att departementet tillämpade. Vederbörande — Beatrice Asks
statssekreterare Odd Eiken — fick alltså inte ha någon som helst
befattning med denna upphandling. På det sättet anser jag att rimlig
hänsyn togs till alla inblandade intressen och att det — vilket är viktigt
— säkerställdes att departementet, oaktat det faktum att chefskapet i
byrån hade sett ut som det tidigare gjorde, fick tillgång till den enligt
vår bedömning högsta kompetens som fanns på marknaden.

Peter Eriksson: Om jag uppfattar dig rätt håller du alltså med om att
det när det finns sådana här relationer är särskilt viktigt att man gör
mycket noggrann upphandling och att man följer de regler som är
uppsatta.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

193

13 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Per Unckel: Ja, jag delar den uppfattningen! Och egentligen mer än så:
På grund av att ett potentiellt jävsförhållande kunde misstänkas gick
vi, som jag nyss förklarade, längre än vad upphandlingsförordningen
och reglerna egentligen krävde och etablerade en prövnings- och
beslutsstruktur för just detta beslut, som var särskilt grannlaga. Jag tror
också att jag med facit i hand kan säga att detta fungerade väl.

Peter Eriksson: Jag är inte säker på att utskottet kommer att hålla med
dig om det.

Jag har inga fler frågor.

Kenneth Kvist: Det är klart att en inom departementet högt uppsatt
person är före detta chef för Gramma. Det lämnas enligt det material
vi har en offert på en enhetlig grafisk profil. Däri kan man väl säga att
det långsiktiga i offerten ligger, och till den frågan återkommer jag
senare. Dessutom gäller offerten en informationsbroschyr om rätten att
välja skola. På denna broschyr, som är ett stort arbete, har det lämnats
in offerter från flera företag, som också muntligt har redovisat sina
idéer för departementet. Det är då en sak i materialet som förvånar
mig, nämligen att Gramma, som inte har lämnat det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet, får komma tre gånger för att redovisa sina idéer
muntligt. Hur kan det komma sig? Har du något minne av att
Gramma först presenterade idéer som inte var tillräckligt bra eller
varför kom de annars tre gånger och de andra företagen bara en gång?
Jag tycker att det, såsom händelseförloppet skildras i materialet, verkar
som om man ger Gramma någon sorts konkurrensfördel.

Per Unckel: Jag har ingen vetskap om den exakta sammanträdesord-
ningen i upphandlingsproceduren. Min egen inblandning i beslutet är
att de ansvariga tjänstemännen underställde mig sitt slutgiltiga förslag
för godkännande. Jag deltog inte i valet av byråer annat än i ett
mycket specifikt hänseende, något som jag gärna skall lägga till. Det
handlade om valet av den byrå som så småningom kom att producera
IT-kommissionens slutbetänkande. I detta fall var kraven litet speciella
och kunskaperna på marknaden såg litet annorlunda ut än de traditio-
nellt gör. I det valet deltog jag mer aktivt.

I det fall som frågan gäller har jag godkänt det slutliga valet av
leverantör. Jag vet att det skedde ett slags tvåstegsförfarande vid urvalet
av de ursprungliga fyra. Gramma och ytterligare en byrå gick vidare
till en andra omgång. Exakt hur sammanträdesrutinerna i dessa om-
gångar såg ut undandrar sig min bedömning.

För att återgå till den fråga som Inger René tidigare ställde vill jag
säga att det inte är någon byrå som återkommit till departementet,
direkt eller indirekt, och hävdat att den i upphandlingsprocessen
skulle ha varit förfördelad.

Kenneth Kvist: Jag får väl vara nöjd med det svaret. Men det är ju
märkligt att det företag som har en viss anknytning till departementet
och som inte hade den lägsta anbudssumman får möjlighet att presen-

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

194

tera sitt upplägg tre gånger. Var det samma upplägg som man presente-
rade alla dessa tre gånger eller hade man en chans att ändra sitt
upplägg när det gäller denna broschyr?

Per Unckel: Återigen: Jag vet inte exakt vad det var för upplägg som
presenterades vid vilken tidpunkt. Vad beträffar antalet sammanträden
finns det alternativa tolkningar till den Kvist gör, nämligen att medvet-
na som mina tjänstemän var om det grannlaga beslut som möjligen låg
framför dem, givet en statssekreterares tidigare relation till byrån, ville
de vara verkligt säkra på den rekommendation man skulle ge till
departementschefen. Tolkningen kan alltså lika gärna vara den motsat-
ta till den som Kenneth Kvist gjorde.

Jag skulle dessutom vilja göra en kommentar till frågeställningen
om lägsta pris. Ett och annat i den medicinska debatten de senaste
månaderna har låtit antyda att lägsta pris inte alltid är högsta kvalitet.
Upphandlingsförordningen föreskriver att man skall anta det lägsta
pris som är förenligt med de kvalitetskrav som man ställer. Vid denna
bedömning föll Gramma väl ut. Det pris som Gramma offererade låg i
storleksordningen i mitten av de priser som de olika byråerna offerera-
de. Däremot håller jag med Kenneth Kvist om att det hade varit
anmärkningsvärt om man hade tagit det högsta anbudet.

Kenneth Kvist: Jag förstår att man också måste göra en kvalitetsbedöm-
ning.

Jag vill gå vidare till en fråga som bara har tangerats i det föregåen-
de. Om man i ett departement vill skapa en enhetlig grafisk profil och
det sker i ett läge där sparbetingen på medborgarna blir hårdare och
hårdare — det blev de redan under den borgerliga regeringens tid —,
varför går man då över huvud taget vägen över upphandling av
konsultbyråer, något som blir mycket dyrare än att anställa ett par tre
skickliga, grafiskt och pedagogiskt kunniga personer? Det hade ju ställt
sig oerhört mycket billigare att köpa in den kompetensen i form av
anställningar. Man skulle t.o.m. kunnat ha en egen grupp och rent av
inrätta en stab gemensam för hela regeringen. Det skulle ha kunnat
bespara statsverket åtskilliga utgifter. 2,5 miljoner kronor motsvarar
några heltidsanställda ganska välavlönade personer. Man skulle alltså
vida kunna understiga den summan och ändå gott och väl inom ramen
för ett heltidsarbete kunna producera den mängd material som det var
fråga om. Det råder trots allt inte brist på arbetskraft inom detta
område, utan det har i stället varit en rätt betydande arbetslöshet.

Har du någon kommentar till detta?

Per Unckel: Får jag först upprepa ett uttalande som jag gjorde för en
och en halv timme sedan, nämligen att det är klokt att minnas att det,
i åtskilliga av de delsummor som har redovisats för utskottet, också
ligger tryckerifakturor, som avser tjänster vilka i sin tur har upphand-
lats av respektive ansvarig reklambyrå. Det betyder att kostnaderna för
de kreativa tjänster som har utförts ofta är långt mycket mindre än
hälften av summan för de olika delposterna.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

195

Kenneth Kvist och jag som i vårt förgångna har erfarenhet av
samma yrke — om än i olika partier — vet att det inte alltid är den
ekonomiskt bästa idén att anställa kreatörer. Jag är för min del
övertygad om att Utbildningsdepartementet fick ut mer kreativ kraft
per insatt krona genom att använda extern hjälp än om vi skulle ha
anställt någon person.

Sedan kan jag hålla med Kenneth Kvist om att det är möjligt att den
invändningen skulle falla om man ser till regeringskansliet i dess
helhet. A andra sidan visar åtminstone min erfarenhet från regerings-
kansliet att detta, ehuru det formellt i statsvetenskaplig mening är en
enhet, sönderfaller i sina delar i alla praktiska hänseenden. Grafisk
utformning låter sig nog inte totalsamordnas.

Huvudfrågan i Kenneth Kvists inlägg var, som jag uppfattade det,
huruvida det var rimligt att lägga ner denna typ av utgifter, givet
sparbetinget. Mitt svar på den frågan är entydigt ja. Det är med viss
kraft som jag säger detta, och det anknyter till vad jag tidigare antydde
om behovet av att informera snarare litet mer, än vad vi gjorde under
min tid som departementschef, när stora förändringar genomförs.

Av allt det jag lärde mig under tiden som statsråd var den viktigaste
erfarenheten hur oerhört komplext ett system som skolan och den
högre utbildningen faktiskt är. Det är här inte fråga om myndigheter
som låter sig i konventionell mening informeras oberoende av hur
produkten som man informerar med är utformad, utan här gäller det
verkligen människor i ett decentraliserat system, människor vars entu-
siasm och förändringsvilja det gäller att bygga upp för att man skall nå
framgång i själva förändringen. Givet den iakttagelsen tror jag att det
är väl spenderade kronor att lägga ner möda på informationssidan.
Gör man det inte är risken överhängande att man far betala kostnaden
i form av en otillräckligt genomförd organisationsförändring.

Svaret på frågan om denna utgift var välmotiverad är från min
utgångspunkt ett entydigt ja.

Kenneth Kvist: Har du någon känsla av att ni ibland genomförde så
stora förändringar att ni måste hyra in dyrare konsulter än som annars
hade varit nödvändigt? Jag har hört vänner som är konsulter säga:
Tidigare jobbade jag och ingen lyssnade på mig och jag tjänade rätt
dåligt. Nu har jag blivit konsult och gör samma sak men tjänar tre
gånger mer.

Per Unckel: Det skall gärna medges att det en och annan gång säkerli-
gen kan finnas motiv för den typen av iakttagelser.

Om jag får vidga frågan till det som Kenneth Kvist nu antyder,
nämligen hur man går till väga när man gör förändringar. Jag tror att
radikala förändringar genom en etablerad myndighetsstruktur, med de
medarbetare man har och med de ordningar som gäller, är nästan
omöjliga att genomföra.

Jag säger för den skull inte att man skall slänga ut den erfarenhet
som man har och köpa in erfarenhet som man inte hade, men jag tror
att den externa kompetensen är av oskattbart värde för att förändringar
skall få den kraft som man åsyftar. Det skall givetvis vara en balans

1994/95:KU30

Bilaga B 12

196

mellan det externa och interna, och jag skall inte svära på att just jag
lyckades uppnå den exakta millimeterbalans som hade varit gagnelig,
men i huvudsak tror jag att det blev rätt.

Kurt Ove Johansson: Då skulle jag vilja ställa några uppföljande frågor.
Birgitta Hambraeus var inne på utvecklingen av upphandlingslagen.
En ny lag trädde i kraft den 1 januari 1994. Vårt granskningsarbete
har när det gäller Utbildningsdepartementet omfattat även det som har
ägt rum efter 1994. Vi kan då av vårt material konstatera att det
alltjämt förekommer brister i dokumentationen. De brister som fanns i
ditt departement 1992 och 1993 kvarstår som om ingenting hade hänt
trots att vi har fatt en ny upphandlingslag. Du har tidigare sagt att du
var så oerhört engagerad i och intresserad av att upphandlingen skulle
gå rätt till. Hur kan det då komma sig att det i ditt departement inte
syns någonting av det som har hänt på upphandlingsområdet?

Per Unckel: Det känns som om jag redan mött den frågan några
gånger under utfrågningen.

Kurt Ove Johansson: 1994 har vi tidigare inte pratat om!

Per Unckel: 1994 har jag pratat om — jag har sagt att någon ny
upphandling över huvud taget inte skett av den byrå som jag kritiseras
för att ha använt för mycket, trots att det nu har gått nästan åtta
månader av 1994 och 1995 sedan regeringsskiftet. I den meningen har
jag alltså talat om 1994.

Däremot är det jag tidigare sade om hur lång tid det tar innan
administrationer i dessa hänseenden förmår att ta till sig nya rutiner
fortfarande giltigt. Jag försvarar inte detta, och det har jag understrukit
vid flera tillfällen under resans gång. Däremot delar jag inte ordföran-
dens väl svepande beskrivning av den brist på dokumentation som han
säger föreligger. Om ordföranden går igenom ett av de stora upphand-
lingsärendena under 1994, nämligen arbetet med IT-kommissionen,
tror jag att han skall finna att denna upphandling uppfyller mycket
högt ställda krav i de hänseenden som han kritiserar mig för.

Kurt Ove Johansson: Konstitutionsutskottet uttalade sig 1993 och en ny
upphandlingslag trädde i kraft 1994. Men likväl brister det i dokumen-
tationen i ditt departement. Jag förstår att det kan ta tid för en
administration, men med en chef som är så engagerad, som du säger
att du är, i att upphandlingsfrågorna skall skötas på rätt sätt borde det
väl i Utbildningsdepartementets dokumentation ha märkts någonting
av detta brinnande intresse.

Per Unckel: Jag instämmer inte i den beskrivning som herr ordföran-
den gör, och jag avstår därför ifrån att svara ytterligare. Mot de
svepande anklagelserna om att det inte märks någon skillnad och att
det saknas dokumentation är det alldeles omöjligt att anföra ett rimligt
försvar, försåvitt inte herr ordföranden och jag sätter oss ner och
bläddrar i fakturorna, något som det är möjligt att vi måste göra.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

197

Kurt Ove Johansson: Men det är ju också så att i ditt departement
ökade kostnaderna på det här området oerhört mycket. Du har sagt att
det berodde på det och det. Det kan jag väl acceptera, men enligt de
uppgifter jag har skulle kostnaden 1994 vara 17 miljoner kronor,
medan kostnaden 1991 bara var 1,2 miljoner. Det har alltså varit en
väldig förändring. Nog borde väl det faktum att kostnaderna ökade så
snabbt ha gjort att man satte extra press på organisationen när det
gäller att följa upp dokumentationen och sådana saker. Vore inte det
ganska rimligt?

Per Unckel: Det finns en mycket stor skillnad mellan den regering
som jag tillhörde och regeringen dessförinnan. Det är uppenbart, och
det är i någon mening också uttryck för de förändringsambitioner som
väglett de båda regeringar som utskottet nu granskar. Som jag tidigare
har sagt inriktades mitt chefsarbete på att fa till stånd nya regler för
den ekonomiska hantering. Dessa besked lämnades i december månad
1993. Om det är så att herr ordföranden efter en för oss gemensam
genomgång av alla detaljer i underlaget fortfarande har fog för sitt
påstående att dokumentationen är otillräcklig, kommer jag att vara den
första att beklaga det1 Jag tror emellertid att herr ordförandens svepan-
de anklagelser inte riktigt stämmer med den verklighet som i så fell
kommer att uppdagas, givet — och det ber jag att få understryka — det
som jag har talat för under hela den här diskussionen, nämligen att
uppföljningen av varje enskilt ärende inom ramen för en stående
relation med en byrå som man har upparbetat ett förtroende för enligt
min mening inte behöver dokumenteras på samma sätt som en själv-
ständig upphandling.

1 Per Unckel har vid justeringen av texten ersatt orden "beklagat det" med
"instämma"

Kurt Ove Johansson: Den här bristen på dokumentation under hela
din tid i Utbildningsdepartementet har ju också gett litet näring till
medierna för påståenden om otillbörligt gynnande av vissa leverantör.
Hur har du reagerat på detta?

Per Unckel: Jag tycker att den typen av anklagelser är oförskämda, om
de inte kan verifieras. Det vill jag gärna ha sagt med betydande
tydlighet. Om den typen av anklagelser far stå sig, är jag rädd för att
man i så fell kommer att ta bort en god del av den professionella
samhällsinformationsmarknad som statsdepartementen måste vända sig
till. Det är — och det vet säkerligen herr ordföranden — inte så långa
avstånd mellan olika verksamheter i ett litet samhälle som det svenska.
Åtskilliga högkompetenta medarbetare på marknaden för samhällsin-
formation har av uppenbara skäl samhällsbakgrund. Det är därför den
blir högkompetent. Det är också därför som den här typen av ankla-
gelser, som då och då slungas ut utan att man har något fog för dem,
är så skadliga. Det vill jag gärna markera med betydande tydlighet.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

198

Kurt Ove Johansson: Men att det i ditt departement fanns flera medar-
betare på nyckelposter som haft och hade sin hemvist i företag som
Gramma, KREAB och Rinfo — för att nämna några av dem — var ju
du väl medveten om.

Per Unckel: Självfallet, och jag har redan svarat på en fråga om det
mest distinkta av de fall som herr ordföranden nämner och redogjort
för hur detta handlades. Som departementschef vore det oansvarigt att
säga att människor som är moderater är diskvalificerade för uppdrag,
lika väl som jag är beredd att försvara att ett socialdemokratiskt eller
annat statsråd kontrakterar människor som har en bakgrund i samma
parti som vederbörande statsråd. Det har jag ingen invändning emot.
Däremot måste en departementschef alltid kunna visa att kvalitets- och
effektivitetsmålen har uppnåtts. Intill dess att någon kan visa att
Gramma AB inte levde upp till dessa krav tar jag mig friheten att med
viss kraft avvisa varje insinuation om partipolitisk påverkan.

Kurt Ove Johansson: Men alla vet ju att t.ex. Gramma, KREAB och
JKL har många av dina partivänner på sina lönelistor. Det är ett
obestridligt faktum. År 1992 gick 27 % av kostnaderna för konsulter
till Gramma. 1993 var motsvarande siffra hela 57 %. Det är väl då inte
så egendomligt att det kan uppstå sådana här situationer där folk
börjar fråga hur det förhåller sig. Även om det inte skulle ha förekom-
mit några oegentligheter, borde väl du som departementschef och klok
person någon gång ha funderat över vilka risker det måste innebära
när en så stor del av penningpotten går till företag som har haft
medarbetare som senare fick nyckelpositoner i ditt departement. Du
kan väl inte med berått mod bara ha sett över axeln med detta. Det
måste väl ha varit ett problem för dig?

Per Unckel: Får jag först, herr ordförande, tacka för det vänliga
omdömet om min klokskap.

Jag har vid flera tillfållen som svar på frågor från andra ledamöter
understrukit att när enkla summeringar av kostnader görs, så glömmer
man lätt att allt inte är betalning för kreativa arbeten. I fakturorna
ingår också kostnader för tryckning, som i sin tur upphandlats av och
kanaliserats via byrån. Jag ber därför att tillråda utskottets ledamöter
en viss försiktighet i procenträkningen när utskottet skall göra sina
konklusioner.

Den fråga som ordföranden reser är följande: Skall en departements-
chef avstå från att dra nytta av det som han funnit vara den högsta
kompetensen därför att vederbörande företag har — eller har haft —
en chef som råkar tillhöra samma parti som departementschefen. Om
den principen hade tillämpats historiskt, skulle många t.ex. tidigare
regeringars kontrakt med ARE vara noll och inga. Det vore mig
mycket främmande att hävda att detta skulle vara klokt, så väl som jag
känner ARE och vet vilken kompetens det företaget besitter. Jag skulle
aldrig insinuera att det företaget fick ett uppdrag av en socialdemokra-
tisk regering bara därför att chefen råkar sitta i Stockholms stadsfull-
mäktige representerande Socialdemokraterna.

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

199

Däremot undanber jag mig, intill dess det kan visas att det finns en
kvalitativ brist i Grammas produkter, insinuationer om att företaget
fatt uppdrag på andra grunder än kvaliteten. Jag kommer då än en
gång tillbaka till mitt svar på Inger Renés fråga: Då borde väl åtminsto-
ne någon av landets övriga kompetenta byråer ha låtit höra av sig från
professionella utgångspunkter.

Kurt Ove Johansson: Men den principiella frågan är ju fortfarande
kvar, och den är ytterst viktig. Du var alltså medveten om att det i ditt
departement fanns personer som hade haft ett anställningsförhållande i
de här företagen. Vi vet att Gramma och andra företag av det slaget
flitigt används av Moderata samlingspartiet i valrörelser osv. Nog hade
det väl ändå varit klokt av dig att som intresserad upphandlare se till
att dokumentationen i dessa upphandlingar hade varit i det närmaste
perfekta i förhållande till upphandlingsförordningens regler?

Per Unckel: Självfallet! Det är också viktigt att understryka att det
faktum att misstankar kan riktas kräver speciella insatser. Jag har
tidigare svarat på frågan om hur beslutsordningen när det gäller den
stående relationen med Gramma hanterades för att man i görligaste
mån skulle undvika den typ av insinuationer som herr ordföranden
riktar inte bara mot mig — det kan jag bära — utan också mot att ett
företag har fatt arbete på andra grunder än kvaliteten på dess produkt.
Det är ytterst detta som det handlar om. Vad insinuationen säger är att
Gramma inte håller måttet och att man fått jobbet bara därför att man
är kompis med Unckel. Det är där oförskämdheten ligger.

Får jag ta ett annat exempel som herr ordföranden kan finna i
underlagsmaterialet. KREAB fick, som ordföranden antydde, tillsam-
mans med två andra intressenter möjlighet att buda på en forsknings-
utställning som visades under den sistlidna sommaren. Väl medveten
om att jag skulle möta den typ av insinuationer som jag nu möter,
ordnades också i detta fall en mycket speciell beslutsstruktur med
externa utvärderare av inkomna offerter. Dessa externa utvärderare
sade att KREABzs offert var den överlägset bästa. Den typen av
åtgärder tycker jag att jag är skyldig att vidta i akt och mening att
skydda företag som leverar produkter som jag köper. Men jag är inte
skyldig att ställa upp på insinuationer om att dessa företag inte är
kompetenta.

Kurt Ove Johansson: Jag skall till sist ta ett konkret exempel. Per
Unckel har tidigare talat ganska mycket om Agenda 2000. När det var
dags att lägga ut arbetet med Agenda 2000, gick stora delar till ett
företag där departementets tidigare pressekreterare varit vice verkstäl-
lande direktör. Vederbörande återvände till arbetet med Agenda 2000
när den insatsen lades ut. Borde inte en klocka ändå ha ringt i Per
Unckels bakhuvud och sagt att i ett sådant läge skall man verkligen se
till att alla papper är i ordning, just för att undvika att det uppstår
misstankar om att man ensidigt gynnar ett företag. Nog borde väl Per
Unckel med sitt i dag dokumenterade intresse för upphandlingsfrågor-
na ha varit särskilt noga och försiktig just i sådana sammanhang.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

200

Per Unckel: Självfallet! Men far jag korrigera herr ordförandens verk-
lighetsbild. Ann Askenberger — för att nu klä personen med ett namn
— hade under sitt arbete i Utbildningsdepartementet ingenting att göra
med projektet Agenda 2000. Hon slutade på departementet lång innan
detta projekt inleddes. Projektet sköttes dessutom från min sida av
departementet, inte från Beatrice Asks, där Ann Askenberger var
anställd.

Möjligen kan det också förtjäna att nämnas att en av dem som
deltog i anbudstävlingen när det gällde Agenda 2000 var byrån Gram-
ma, som inte fick uppdraget.

Detta breddar bilden av de upphandlingar som vi har gjort. Jag är
beredd att med herr ordföranden diskutera eventuella brister i doku-
mentationen i anslutning till upphandlingen kring Agenda 2000, men
då får herr ordföranden faktiskt redovisa vilka brister det är han vill
jag skall kommentera.

Kurt Ove Johansson: Dess värre är det ingen svårighet att peka på
sådana brister.

Per Unckel: Då tycker jag att herr ordföranden skall göra det.

Kurt Ove Johansson: Man behöver bara gå till materialet för att se att
det här finns stora brister.

Den principiella problematik som vi nu diskuterar är snarare att det
faktum att det finns ett samband mellan nyckelpersoner i ditt departe-
ment och de företag där de tidigare har haft anställning kan föranleda
misstankar. Det är därför som jag menar att det är så viktigt att man
på departementet åtminstone i sådana sammanhang är särskilt noga, så
att det inte uppkommer tvivel om att det hela har gått rätt till. Det
fanns alltså stora brister när det gäller dokumentationen under din tid
som departementschef. Det är obestridligt. Det visar våra handlingar,
och du har ju också delvis erkänt det.

Per Unckel: Nu måste jag bli mycket bestämd gentemot den här typen
av svepande anklagelser. Jag är beredd att i detalj kommentera, i det
här fallet, upphandlingen av Agenda 2000. Men då vill jag fa anklagel-
serna preciserade. Jag har också läst det material som utskottet har
tillgång till, och där framgår inte att det skulle ha förekommit brister i
upphandlingen av Agenda 2000.

Kurt Ove Johansson: Det är ingen som anklagar Per Unckel för
någonting, utan jag ställer frågor. Därför att man ställer frågor ankla-
gar man inte någon. Du säger här att du är beredd att i detalj redovisa
arbetet med Agenda 2000. Men gör det då!

Per Unckel: Men jag måste få veta vad jag skall skydda mig mot. Jag
anser att vi har gjort en korrekt upphandling av Agenda 2000. Det är
ordföranden som säger att det inte finns någon dokumentation. På vad
finns det ingen dokumentation?

När detta är redovisat för mig skall jag med stor beredvillighet svara
på alla frågor för att undanröja den misstanke ordföranden uppenbar-

1994/95:KU30

Bilaga B 12

201

ligen har att jag otillbörligt har gynnat en tidigare anställd i Utbild-
ningsdepartementet. Intill dess att dessa anklagelser har givits en sub-
stantiell form tar jag mig friheten att tillbakavisa dem.

Kurt Ove Johansson: Min inledande fråga i detta avsnitt byggde på att
det har förekommit uppgifter i pressen om att det skulle finnas ett
samband mellan dem som varit anställda i ditt departement och de
företag som departementet har lagt ut jobben på. Det har gjorts sådana
påståenden i media. Jag tog då det konkreta exemplet Agenda 2000
och redovisade då att en före detta vice VD i det företag som fick
jobbet också varit pressekreterare i departementet. I ett sådant läge är
det ju inte så konstigt att media går ut och pekar på detta samband. I
ett sådant läge är det lätt att sprida misstankar om att allt inte har gått
rätt till. Det är precis det som jag hela tiden har frågat om. Det är
därför som jag menar att man i sådana här fall måste vara ytterst noga
från departementets sida att verkligen ha alla papper i ordning, så att
alla misstankar kan undanröjas.

Var någonstans i denna fråga ligger det en anklagelse mot Per
Unckel? Jag kan inte inse att man genom att ställa frågor anklagar
någon. Men du har sagt att du är beredd att i detalj redovisa hur det
gjck till vid upphandlingen till Agenda 2000. Jag svarade; Gör det då!

Per Unckel: Enligt utskottets handlingar har det varit en upphandling
för Agenda 2000 som har involverat flera företag, däribland Gramma
AB. Projektet var till sin karaktär mycket specifikt, eftersom det inte
var entydigt utbildningsrelaterat. Det var inte heller relaterat till Ut-
bildningsdepartementets konventionella verksamhet, i meningen bara
utbildning. Därmed hade projektet ingen självklar anknytning till det
gamla grafiska programmet. Det fanns t.o.m. ett intresse av att bryta sig
loss från den gängse utbildningsdepartementala synen.

Vi infordrade anbud från olika företag och fick det bl.a. från Rinfo
och Gramma. Vid en sammanvägning av företagens förutsättningar att
klara jobben och det offererade priset fann man entydigt att Rinfo-
anbudet var det starkaste.

Jag kan inte göra annat än att försöka övertyga ordföranden om att
detta var vår bedömning av hur det förhåller sig. Det är alldeles
omöjligt att i matematisk form bevisa riktigheten av denna tes. Ytterst
hade jag som chef för Utbildningsdepartementet att fatta det avgörande
beslutet om vem som skulle få detta uppdrag.

Intill dess man har visat att det finns någon rimlig anklagelse mot
denna slutsats, nämligen att Rinfo vid en sammanvägning av pris och
kvalitet visat sig vara bäst, vidhåller jag att påpekanden om politiska
kopplingar är och förblir insinuationer.

Skulle vi fa en upphandling inom samhällsinformation som vägleds
av sådant som vi nu diskuterar1, kommer det att undandra staten en
väsentlig del av de mest kvalificerade reklambyråerna. Man skall vara
medveten om att det är det som blir resultatet. Då skall man i sin tur
vara medveten om att detta kommer att kosta skattebetalarna pengar.
Därför anser jag att upphandlingsförordningens grundläggande ut-
gångspunkt, nämligen att säkerställa att staten skall få tillgång till bästa

1994/95:KU30

Bilaga B 12

202

kvalitet till lägsta pris måste gälla. Det är därför jag menar att de som
anklagar någon for att gå någon annans ärenden och för att inte följa
upphandlingsförordningens statuter har bevisbördan för att så är fallet.

1 Per Unckel har vid justeringen av texten ersatt orden "en upphandling
inom samhällsinformation som vägleds av sådant som vi nu diskuterar" med
"en informationssituation där också politiska hänsyn skall tas"

Kurt Ove Johansson: Jag tror inte att Per Unckel och jag kommer så
mycket längre med detta. Jag vill gärna tillstå att det när det gäller
upphandlingarna från Gramma och Rinfo saknas information om hur
och på vilka grunder besluten fattades. Det är ett obestridligt faktum,
och i varje fall kan man inte läsa sig fram till något annat i det
material som vi har. Jag tycker inte heller att Per Unckel med sina
svar till mig har givit några besked på den punkten.

Per Unckel: Får jag i så fall komplettera svaret, om det är beslutspro-
cessen kring Agenda 2000 som herr ordförande tycker är särskilt
besvärande. Beslutet grundades på en beredningsprocesss i vilken de
båda informationssekreterarna och deras informationsassistenter på
professionella grunder har gjort bedömningen av vilket av anbuden
som hade den högsta kvaliteten. Det slutgiltiga beslutet har, såsom
redovisats för utskottet, fattats av statssekreterare Bjarne Kirsebom. Jag
skall gärna tillstå — med en liten revidering av mitt tidigare uttalande
om IT-kommissionen, som för min egen del var ett projekt av speciell
karaktär — att jag under arbetet med Agenda 2000 fick möjlighet att
säga min mening, dock mer mot den bakgrund som jag har gemen-
samt med Kenneth Kvist och som innebär att jag är en relativt van
upphandlare.

Kurt Ove Johansson: Men att den grupp som prövar anbuden gällande
Agenda 2000 gör det professionellt betyder väl inte att det för den
skull inte behövde finnas dokumentation om hur beslutsförfarandet
gått till. Jag har hela tiden försökt säga att det med den knytning som
finns mellan tidigare anställda i företagen och medarbetare i departe-
mentet är viktigt att man är särskilt noga med att i just sådana
sammanhang ha en dokumentation, så att det inte råder det minsta
tvivel om hur beslutsfattandet har gått till.

Per Unckel: Som Utbildningsdepartementet har redovisat för utskottet
har besluten fattats av min statssekreterare. Han är därmed den person
som har att bära det beslutsmässiga ansvaret. Jag är mycket angelägen
om att beslutsansvaret i synnerhet i kontroversiella frågor inte lyfts
över på underställda tjänstemän. Beslutsansvaret och därmed det yt-
tersta ansvaret för besluten låg hos min statssekreterare, som i sin tur
har rätt att lasta över ansvaret på mig.

Kurt Ove Johansson: Jag har förstått att det har varit på det sättet. Men
beslutsförfarandet i sådana här sammanhang måste dokumenteras, så
att man i efterhand kan se hur det har gått till.

Per Unckel: Det har i vartfall jag lyckats läsa mig till i de handlingar
som utskottet har tillgång till. Det är alltså inte alldeles otydligt.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

203

Kurt Ove Johansson: På den punkten har vi litet delade meningar, och
vi kommer kanske inte längre.

Utbildningsminister Carl Thams åtgärder beträffande
vissa forskningsstiftelser

Kurt Ove Johansson: Vi övergår då till granskningsärendena angående
forskningsstiftelserna. Även här önskar Per Unckel göra en inledning.

Per Unckel: Låt mig med några ord kommentera frågan om de sju
forskningsstiftelser som inrättades med de tidigare löntagarfondernas
hjälp liksom frågan om stiftelsen Framtidens kultur.

Det ankommer inte på mig att kommentera de anmälningar som jag
vet är föremål för utskottets behandling. Däremot skulle jag vilja ta
tillfället i akt att i korthet ge utskottet en bakgrund till de motiv som
regeringen hade för att föreslå de forskningsstiftelser och den kultur-
stiftelse som riksdagen senare fattade beslut om.

Dessa motiv kan i allt väsentligt sammanfattas i tre punkter.

Den första är att när fyrpartiregeringen tillträdde hösten 1991 sked-
de det efter en valrörelse där som bekant löntagarfondsfrågan hade
spelat en inte obetydlig roll. Samtliga blivande regeringspartier hade i
valrörelsen bundit sig hårt för att löntagarfonderna i händelse av en
borgerlig valseger skulle avvecklas. De tre borgerliga partier som satt i
riksdagen före 1991 uttalade i en gemensam motion i januari detta år
att avvecklingen av löntagarfonderna skulle ske på ett sådant sätt att
den blev "definitiv". När den borgerliga regeringen tillträdde var
därför dess mandat entydigt — löntagarfonderna skulle avvecklas, och
det skulle ske på ett oåterkalleligt sätt.

Den andra punkten är att den förra regeringen som bekant hade
utbildning och forskning som frågor av den allra högsta prioritet.
Regeringen ansåg det angeläget att Sverige, samtidigt som statsfinanser-
na sanerades, ökade investeringarna i de kunskaper vårt land skulle
behöva ännu mycket mer av efter krisen. Det var alltså regeringens
bedömning att forskningen behövde förstärkas med alldeles speciella
metoder dessutom. Inte minst gällde det att skapa bättre förutsättningar
för att det allra bästa i vårt land skulle kunna växa ytterligare.
Löntagarfonderna blev som bekant ett medel för att förverkliga dessa
regeringens strävanden. De syften fonderna kom att utnyttjas för stod
dessutom enligt min mening i god överensstämmelse med ambitioner-
na hos dem som ursprungligen hade tvingats avsätta medel till fonder-
nas uppbyggnad.

Den tredje punkten är att det var regeringens övertygelse att det
vore en fördel för forskningen och för Sverige om forskningsfinansie-
ringen blev mera spridd. Vårt land hade tidigare som bekant ett
relativt statscentraliserat forskningsfinansieringssystem. I en tid då
överblickbarheten över forskningens möjligheter blir alltmer begrän-
sad till följd av den oerhört snabba kunskapsutvecklingen bedömde
regeringen det som oklokt att vidmakthålla en sådan koncentrerad
forskningsfinansieringsstruktur.

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

204

Det var bl.a. därför som forskningsstiftelserna gjordes till just stiftel-
ser och inte till några direkta utlöpare av den centrala statsmakten.
Mångfalden bedömdes av regeringen ge ett extra styrketillskott som
skulle göra svensk forskning ännu mer framgångsrik.

För allt detta fanns det enligt min mening en mycket tydligt väljar-
mandat när regeringen tillträdde på hösten 1991. Detta mandat var det
och — vill jag tillägga — är det angeläget att respektera.

Håkan Holmberg: En del av det som här har ifrågasatts gäller just
principen att staten stöder vissa ändamål i stiftelseform. En aspekt på
detta som jag vill ha en kommentar till har att göra med hur man
utser styrelser i stiftelser. Dessa stiftelser skulle utses genom koopta-
tion. Har du någon kommentar till det? Är detta det normala förfaran-
det eller valdes det speciellt i det här sammanhanget?

Per Unckel: Jag vet inte om man kan säga att något är mer normalt än
någonting annat. Kooptationsprincipen tillämpas bl.a. av Svenska Aka-
demien, som väl är det mest lysande exemplet på en institution som
förnyas på detta vis. Det finns alltså precedensfall för detta inom
ramen för det statliga förvaltningssystemet i vidaste bemärkelse — om
jag litet slarvigt får formulera det så.

Det finns även andra alternativ. Om man ser till den statliga
forskningsfinansieringsstrukturen, finner man att det är ett slags kom-
bination av forskarsamhällets val och regeringens val. Det som blir
besvärligt när man gör privaträttsliga subjekt är att finna den här
formen1 Vi övervägde att parallellt med kooptationsförfarandet ha
någon typ av valförsamlingsmodell som möjligen hade kunnat tjäna
likartade syften, men vi fastnade till slut för att kooptationsmodellen
säkerställde en viktig sak, nämligen dessa styrelsers integritet. Det blev
för oss till slut det helt avgörande.

Det konkreta svaret på Håkan Holmbergs fråga blir att det finns
förebilder, men jag vågar inte ta mun så full att jag säger att någonting
är mer normalt än någonting annat.

1 Per Unckel har vid justeringen av texten ersatt orden "finna den här
formen" med "välja en valprocedur där staten har en specifik roll".

Håkan Holmberg: Ställde ni när ni valde mellan olika modeller frågan
om kooptationsmetoden kunde uppfattas som odemokratisk, just med
tanke på att det är staten som agerar gentemot en stiftelse? Var det ett
övervägande som fanns med?

Per Unckel: Ja! Vi lyssnade ju på debatten, och jag vet att den tesen
hävdades att det här skulle kunna finnas något odemokratiskt element.
Till detta har jag bara två saker att säga.

Det första har längre bäring än det vi nu talar om. Vi betraktade
inte de löntagarfondsresurser som här var satta i fråga som — om
uttrycket tillåts — konventionella statsmedel, något som andra som
deltog i debatten valde att se dem som. Vi gjorde denna bedömning till

1994/95 :KU30

Bilaga B 12

205

följd av dessa resursers mycket speciella historia och till följd av att de
under hela sin tillblivelse hade följts av så mycket av politisk debatt
och kontroversiella uttalanden.

En andra aspekt är att vi — och det är det viktigt att minnas — när
vi hade att ta ställning till hur en stiftelse skulle utse respektive förnyas
också hade att ta hänsyn till frågan om stiftelsens integritet och
självständighet. I den mån historien därefter i någon mening har kastat
ytterligare ljus över frågan tror jag att detta var den enda form vi
kunde finna för att säkerställa integritetsintresset. Därmed ställdes
stiftelserna fria från alla andra intressenter som möjligen ville ha ett
ord med i laget.

Därmed har jag väl också sagt att det demokratiska i politisk
mening, när stiftelserna väl hade etablerats, var mindre centralt för oss
än vad det skulle ha varit inom ramen för statsmakten som är tvungen
att ställa andra krav från dessa utgångspunkter. Integriteten, självstän-
digheten och professionalismen var det som vägledde våra ställningsta-
ganden när vi till slut valde formen för hur styrelserna skulle utses
och förnyas.

Håkan Holmberg: Jag skulle också för att vi i utskottet skali kunna
göra jämförelser vilja ha svar på en fråga angående den nuvarande och
förra regeringens förhållande till dessa stiftelser. Bl.a. Carl Tham har
skrivit brev, och Carl Bildt skrev i sin egenskap av ordförande i
IT-delegationen ett brev till Stiftelsen för kunskaps- och kompetensut-
veckling. Vet du vilka departement och statsråd som har skrivit på det
här sättet?

Per Unckel: Jag var själv i min egenskap av koordinator, som det så
vackert hette, i den gamla IT-kommissionen delaktig i det brev som
statsministern i sin egenskap av IT-kommissionens ordförande översän-
de till Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. Detta skedde
i enlighet med de stadgar som denna stiftelse har och som säger att
stiftelsen skall göra sig underkunnig om de prioriteringar och bedöm-
ningar som IT-kommissionen gjorde. Eftersom resurser till ett belopp
av ungefär en miljard kronor hade överförts till denna stiftelse för att
fullfölja IT-kommissionens intentioner, bedömde vi i IT-kommissionen
det som rimligt att komplettera det betänkande som vi avlämnade i
augusti 1994 med ett mer finansiellt inriktat slutsatsbrev, som vi
översände till stiftelsen. Det skall ses som en direkt utlöpare av
stiftelsens statuter.

Om jag minns rätt skrev den dåvarande kulturministern och den
dåvarande statssekreteraren i Statsrådsberedningen Peter Egardt mot-
svarande inlagor för att exemplifiera eller understryka andra förslag
som fanns med i IT-kommissionens huvudbetänkande, t.ex. datoriser-
ingen av regeringskansliet. Peter Egardt skrev detta brev i egenskap av
förvaltningsstyrelsens ordförande. Birgit Friggebo skrev, om jag åter-
igen far göra en reservation för att mitt minne kan svika mig, för att
understryka den del av förslagen som hade kulturell anknytning och
som också finns omnämnd i statsministerns huvudbrev. Därutöver är
jag inte underkunnig om att något statsråd har skrivit till stiftelsen.

1994/95: KU30

Bilaga B 12

206

Det är viktigt att understryka att dessa brev skall ses som utlöpare av
stiftelsens mycket speciella uppdrag i förhållande till IT-kommissio-
nen. Det är t.o.m. så, vilket utskottet möjligen vet, att det i statuterna
för stiftelsen föranstaltas om en speciell beredningsprocess för frågor
som har relation till informationsteknologin.

Håkan Holmberg: Kan det brev som statsrådet Tham senare skrev anses
ha den här karaktären? Du säger att de brev som skrevs under den
förra regeringens tid var försök till påpekanden av olika slag som var
direktrelaterade till stiftelsernas egna statuter.

Per Unckel: Skillnaderna i breven ligger inte i att det var olika
regeringar som skickade dem. Det må väl tillåtas mig att som svar på
frågan göra den bedömningen att det är en inte bara liten skillnad
utan en karaktärsskillnad mellan å ena sidan brev som stöder sig på
stiftelsernas stadgar och som informerar stiftelsen om IT-kommissio-
nens syn på det uppdrag som stiftelsen har att utföra i detta avseende
och å andra sidan brev som riktas till stiftelsen med önskan om att den
skall frånträda sin privaträttsliga status. I det senare fallet tycker jag att
man inte utan fog kan hävda att det kan sättas i fråga huruvida
stiftelsen är lagligt berättigad att tillmötesgå detta regeringens önske-
mål. Det ger från mina utgångspunkter ett litet speciellt perspektiv till
hela frågeställningen om integriteten, som vi talade om för en stund
sedan.

Pär-Axel Sahlberg: Vi har tittat en del på dessa frågor och gör nu en
analys utifrån de anmälningar som just nu föreligger mot två nuvaran-
de statsråd. Men vi har ju också frågan om kulturstiftelsen, som har en
annan form. Det är då intressant att man valde olika utformningar av
de här stiftelserna.

Hur viktigt var detta att man skulle "oåterkalleligt" bli av med
löntagarfondspengar, och hur viktig var frågan om stiftelsernas integri-
tet som du talade om? Hur viktiga var dessa dimensioner för ert beslut
om inrättande av dessa sju stiftelser?

Per Unckel: För min del var detta betydelsefullt, t.o.m. mycket betydel-
sefullt. Sedan är det naturligtvis så att olika statsråd även inom en och
samma regering kan göra olika bedömningar av vad som är nödvändigt
för att uppnå ett syfte. Om jag i förlängningen av frågan ser jämförel-
sen mellan å ena sidan Utbildningsdepartementet och mig själv och å
andra sidan Kulturdepartementet och Birgit Friggebo, noterar jag att
Birgit Friggebo i någon tidning litet lätt uppgivet hade konstaterat att
hon inte hade förväntat sig det som den stiftelse som hon närmast var
ansvarig för så småningom skulle bli utsatt för. Jag tror emellertid att
det är svårt att hitta någon skillnad mellan Birgit Friggebo och mig i
fråga om känslan för integriteten — den är lika viktig inom forskning-
en som inom kulturen. Möjligen hade vi litet olika bedömningar av
vilka risker som respektive stiftelser skulle kunna bli utsatta för.

Pär-Axel Sahlberg: Du beskriver ändå inte riktigt motiven för det här
beslutet såsom det formulerades. I regeringens propositioner i ärendet

1994/95:K(J30

Bilaga B 12

207

och utskottets betänkande diskuteras den här saken inte alls. Man
förde fram den här principiella ståndpunkten att löntagarfonderna
skulle låsas in med denna mycket bestämda inriktning. Men frågan om
i vilken form stiftelsen skulle organiseras och styrelsen utses har över
huvud taget inte diskuterats i riksdagen. Hur ser du på den reaktion
som integritets- och långsiktighetsfrågan väcker?

Per Unckel: Jag minns naturligtvis inte i detalj formuleringarna i de
propositioner som vi avlät, men under alla omständigheter har det när
det gäller det som jag själv varit ansvarig för varit alldeles entydigt för
riksdagen att, om vi spetsar till frågeställningen, dessa stiftelser skulle
bli privaträttsliga subjekt i samma ögonblick som de bildades. Därom
har nog ingen behövt sväva i tvivelsmål. Sedan ligger det inom ramen
för regeringens mandat att förfoga över den tekniska utformningen av
stiftelseurkunden, som ju ytterst styr de förhållanden som Håkan
Holmberg ställde frågor kring. Men att stiftelserna skulle ha privat-
rättslig form var alldeles entydigt för riksdagen när beslut fattades om
de sju stiftelser som jag närmast var ansvarig för. För ordningens skull
vill jag påpeka att besluten fattades med ett års mellanrum — tre först
och fyra året därpå.

Pär-Axel Sahlberg: Men det innebär då att den demokratiska räckvid-
den över de här löntagarfondspengarna och över stiftelserna och den
destination som pengarna gavs var stor så länge din regering satt. Man
formulerade stadgarna och gav stiftelserna privaträttslig form, och man
utsåg i något fall en partikamrat till ordförande. Styrelserna skulle
sedan förnya sig själva, om än efter hörande av andra instanser. Detta
väcker faktiskt frågan om demokratin. Frågan är vilka reflexioner som
egentligen låg till grund för detta sätt att på demokratiska vägar fatta
ett så långsiktigt beslut, att därefter demokratin ur den här synpunkten
var upphävd.

Per Unckel: Om det tillåts mig tycker jag att det demokratiska proble-
met ligger vid pass tio år tidigare. Detta är emellertid en randanmärk-
ning i just den här diskussionen.

Vad riksdagen gjorde — och jag tycker att man skall minnas just det

— var att fatta beslut om att överföra de resurser som fanns i de
tidigare löntagarfonderna eller, strikt räknat, i Fond 92—94 i privat-
rättslig form. Detta var det helt centrala beslutet. När riksdagen fattade
det beslutet — såvitt jag förstår med vidöppna ögon för det man gjorde

— avhände man sig samtidigt den kontroll som ligger i det statliga
forskningsfinansieringssystemet. Det är nämligen själva poängen med
beslutet. Där har den nuvarande chefen för Utbildningsdepartementet
och jag en på ideologiska grunder distinkt åsiktsskillnad. Att den
skillnaden existerar skall vi inte sticka under stol med. För min och
den förra regeringens del var det viktigt att säga att vi ville tillskapa
forskningsfinansiärer som, litet tillspetsat, ligger bortom demokratisk
kontroll. Detta är en medvetet tillspetsad formulering, eftersom stiftel-
serna blir privaträttsliga subjekt.

1994/95 :KU30

Bilaga B 12

208

Sedan kan man, som Håkan Holmberg och jag gjorde för en stund
sedan, diskutera hur själva valförfarandet skall se ut. Där tycker jag
inte att det finns någon given sanning1, om man väl har bestämt sig för
att det är ett privaträttsligt subjekt. Då har man nämligen bestämt sig
för att de demokratiska organen i fortsättningen icke har att befatta sig
med detta ärende. Jag tycker att man skall erkänna att det här finns på
idelogiska grunder motiverade åsiktsskillnader. Den förra regeringen
tyckte att det var ett värde för mångfalden i samhället och forskningsfi-
nansieringen att tillskapa starka forskningsfinansiärer, som replierade
på forskarsamhället men som ytterst hade att ta eget ansvar för
besluten, som komplement till all den statliga forskningsfinansiering
som vi gubevars har kvar, om än numera dessvärre i något mer
rudimentär form.

1 Per Unckel har vid justeringen av texten efter ordet "sanning" tillfogat
orden "men väl begränsningar"

Pär-Axel Sahlberg: De ekonomiska resurserna kan man ju diskutera,
och det snuddar faktiskt vid den här frågan. Men att stiftelserna för att
man skall garantera mångfalden organiseras så att de ligger bortom
demokratiskt inflytande, ser du i det ingen ideologisk konflikt ens i
ditt perspektiv?

Per Unckel: Tvärtom — jag var glad att kunna medverka till det.

Pär-Axel Sahlberg: Mångfalden var alltså så viktig att den i det här
läget tog över de eventuella demokratiska krav som skulle kunna
ställas på t.ex. tillsättandet och förnyandet av styrelsen?

Per Unckel: Förlåt att jag tvingas gå tillbaka ett ögonblick i handlingen
för att hålla rågången klar mellan vad som enligt min mening är en
ordning där man kan diskutera lämplighet och vad som följer med
större eller mindre automatik från det första beslutet om den privat-
rättsliga formen. Man får bestämma sig för om man anser att det är
bra eller dåligt att öka mångfalden oberoende forskningsfinansiärer.
Det är det som är huvudfrågan. På den huvudfrågan svarade den förra
regeringen: Ja, det är angeläget att öka mängden fristående forsknings-
finansiärer, som får verka — om man så vill — i konkurrens med
statens forskningsfinansiärer. I och med att man hade fattat det centra-
la beslutet är det också givet att då avstår staten från att därutöver
utöva den typ av demokratisk kontroll som man har en skyldighet att
utöva inom det som är staten själv.

Där går rågången, och man kan tycka att det ena eller det andra är
det lämpligaste. Men jag tror inte att det finns någon anledning att
försöka förneka att här finns en filosofisk skillnad, där man får ta
ställning till åt vilket håll man egentligen lutar. Den ena regeringen
lutar åt det ena hållet, och den andra regeringen lutar åt det andra
hållet. Det kanske är detta som ändå är poängen med de demokratiska
valen.

Pär-Axel Sahlberg: Det var du själv som formulerade den här konflik-
ten mellan mångfalden och demokratin. Jag ser inte detta som lika

1994/95 :KU30

Bilaga B 12

209

14 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

självklart. Du har själv sagt att man mycket väl skulle ha kunnat tänka
sig att de privaträttsliga stiftelserna hade haft ett annat sätt att utse
styrelserna. Den frågan kvalificerar så att säga inte skillnaden i det här
avseendet. Här är det alltså inte målet som är det viktiga, utan det är
den bestämda avsikt som fanns, inte att åstadkomma mångfald utan för
att motverka de demokratiska formerna. Frågan gäller inte om det är
riksdagen, regeringen eller någon annan som med nödvändighet skall
utse stiftelsernas styrelser. Som du själv har sagt finns det för forsk-
ningsstiftelser andra former som tillgodoser ett minimum när det
gäller demokratikravet vid tillsättande och avsättande av styrelserna.

Motivet att "gömma" styrformen är alltså överordnat både demokra-
tin och mångfalden i egentlig mening!

Per Unckel: Nu tror jag möjligen att tanken löpte litet väl fort.

Jag skall ta det från början för att förklara hur den förra regeringen
resonerade kring dessa spörsmål. Jag återgår då till det som jag sade i
min inledning, nämligen att vi ansåg det vara i sak otjänligt, givet den
nya kunskapsmiijö Sverige och andra länder är på väg in i, att behålla
ett i huvudsak helt statskontrollerat forskningsfinansieringssystem. Det
bygger på den enkla iakttagelsen att många olika aktörer på forsknings-
finansieringsområdet har större möjligheter än bara några fa att langa
upp de nya idéerna. Samhällsutvecklingen går så rasande fort, att
mångfalden måste öka för att Sverige skall stå rycken. Det var den
enkla utgångspunkten.

Vad leder då detta till? Jo, att det är en fördel om den statliga
forskningsfinansieringen kompletterades av en finansiering i privat-
rättslig form där staten drar sig undan med sitt kontrollsystem. Själva
poängen var att ha staten som ett system och det privaträttsliga som ett
annat.

Om man väl av de skäl som jag här har nämnt och som jag tror att
det finns mycket starka vetenskapliga stöd för har bestämt sig för att
bygga ut forskningsfinansieringen inom ramen för ett privaträttsligt
system, har man också bestämt sig för att staten inte har någon roll i
det nya systemet. Då är jag återigen tillbaka till Håkan Holmbergs
fråga om hur man utser styrelseledamöter. Det är klart att vi för att ge
ett annat alternativ kunde ha sagt att vi ger i uppdrag till Industriför-
bundet att utse alla styrelseledamöter. Det hade varit någonting annat
än kooptation. Jag tyckte emellertid att det skulle ha varit en oklok
ordning. Men jag väljer som exempel Industriförbundet, Astra, Ericson
eller någon annan tung forskningsintressent för att understryka att —
om man väl valt princip — måste man lägga sig vinn om att välja på
den privata sidan av skranket. Man kan inte välja Carl Tham att
företräda det privaträttsliga intresset. Det är där vi skiljer oss åt. Har
man valt den privaträttsliga vägen, har man bestämt sig för att det är
den som skali gälla. Sedan kan man inom den sfären hitta olika
möjligheter att hantera utseendeprocessen. Där tycker jag att man med
fog kan vara öppen, men ju mer vi vred och vände på vilka korpora-
tioner inom den privaträttsliga sSren som — som alternativ — skulle
kunnat anförtros uppdraget att utse styrelseledamöter, desto mer kom-

1994/95:KU30

Bilaga B 12

210

plicerat blev det hela. De möjliga korporationerna framstår inte som
alldeles självklara när man väl granskar dem närmare. Därav beslutet
om kooptation.

Pär-Axel Sahlberg: Detta är självfallet ett oerhört demagogiskt svar för
oss som skall försöka förstå hur det här kom till. Om verkligheten
består av Ericson eller Carl Tham, kan jag förstå att ni hade litet
bekymmer att välja. Men det finns oerhört många forskningsstiftelser
som utses av t.ex. elektorsförsamlingar, och därför finns det en lång
rad rutiner och traditoner att hänvisa till. Ni behövde alltså av den här
orsaken inte alls ha varit så pressade mot väggen.

Däremot är det intressant att höra dig säga att det här skall ses som
en replik mot inrättandet av löntagarfonderna. Nu ville ni visa så
mycket muskler att ni till slut valde en väg som slutligen löste den här
problematiken. Det kan vi fortsätta att diskutera hur länge som helst.
Men min fråga var om det var en fullt ut värderad och färdig reflexion
runt den form ni valde. Det intressanta är då att Kulturdepartementet
parallellt väljer en annan form för tillsättande av styrelse. Det här
indikerar naturligtvis att dina svar bara delvis redovisar de reala motiv
som ni kunde tänkas ha.

Per Unckel: Frågeställaren far nog precisera sig när det gäller skillna-
den mellan den ena och den andra typen av motiv.

I frågan låg att någon skulle känna sig pressad mot en vägg. Det
gjorde i vart fall inte jag. Jag sade t.o.m. i kammaren när beslutet
fattades att detta tillhörde de lyckligaste stunderna i mitt politiska liv,
av det dubbla skälet att jag fick möjlighet att göra en väsentlig insats
för forskningen och samtidigt bli av med löntagarfonderna. Så någon
vägg har jag inte känt mig pressad mot.

Frågeställaren hänvisar till att man kan tänka sig att använda forsk-
ningsråden, om jag förstod det hela rätt.

Pär-Axel Sahlberg: Jag frågade om systemet för tillsättande av styrelse.

Per Unckel: Då skall man minnas två saker. Forskningsråden är statli-
ga myndigheter, och tillsatta inom ramen för ett statligt tillsättningssy-
stem. En del av det statliga tillsättningssystemet går, om jag nu far vara
strikt statsvetenskapligt formell, direkt via regeringen. Den andra delen
av det statliga tillsättningssystemet går genom regeringens myndigheter,
nämligen landets universitet.

Det är klart att man kunde ha gjort som frågeställaren antydde och
ånyo gift ihop de här systemen igen. Men då är vi tillbaka till ruta 1,
och det var ju precis det vi ville undvika. Vi ville skapa parallella
sinsemellan oberoende system och inte gifta in dessa forskningsstiftel-
ser i det statliga forskningsfinansieringssystemet — återigen för att i
görligaste mån säkerställa pluralismen inom forskningsfinansieringen.
Jag är inte säker på att vi fullt ut i alla delar lyckades med detta utan
kanske måste göra ändå mycket mera. I statuterna för stiftelsen finns
inskrivet en skyldighet att lyssna på förslag från de vetenskapliga
församlingar som frågeställaren hänvisade till. Om jag inte minns fel
är det Kungl. Vetenskapsakademien och möjligen Ingenjörsvetenskaps-

1994/95: KU 30

Bilaga B 12

211

akademien och Skog- och Lantbruksakademien som är inblandade —
detta för att säkerställa att de personer som sitter i stiftelsen inte skall
vara okunniga om vilka lämpliga kandidater till styrelseposter som kan
finnas i den vetenskapliga världen.

Jag tror att detta är den bästa form man kan finna för denna typ av
mycket speciella uppdrag.

Får jag sedan lägga till — och det tror jag är viktigt — att den
privaträttsliga formen medgav ytterligare en fördel som den statliga
inte gör, nämligen att ta in utländsk kompetens i styrelserna. Det är
som bekant enligt regeringsformen förbjudet att välja in utländska
medborgare i statliga styrelser. Den möjligheten öppnades genom
stiftelseformen. Stiftelserna kan härigenom få viktiga impulser från det
internationella forskarsamhället.

Pär-Axel Sahlberg: Det är bara i något enda eller möjligen två fall som
det har varit aktuellt. I varje fall är det den första nominering som ni
själva gjorde, och det kan man också fundera över.

Det känns som om vi har litet svårt att komma fram i de här
centrala frågorna, och det är möjligt att den ideologiska barriären gör
det omöjligt. Du ger ingen kommentar till att den kulturstiftelse som
Kulturdepartementet instiftade kunde få en något mer demokratisk
ordning för tillsättande av styrelsen. Du nöjer dig med att konstatera
att ni gjorde olika reflexioner och att Birgit Friggebo kanske t.o.m.
beklagar det som då skedde, därför att det som nu skett har skett!

Jag skulle till sist vilja försöka få ett svar på en annan fråga. Man
kan diskutera om det här är fråga om statliga eller andra offentliga
medel, men på något sätt har ändå folket i olika konstellationer efter
politiskt fattade beslut samlat in ett antal miljarder, vilka ni — som en
replik mot beslutet om insamlandet av dessa miljarder — nu har
distinerat åt ett speciellt håll. Ni använde hela den politiska strukturen
och makten i riksdag och regering för att åstadkomma detta. Ni
utformade det hela på ett sätt som är ett uttryck för den idé som du nu
kallar för mångfald men som naturligtvis också kan uppfattas som
slutenhet. I dessa styrelser sätter ni bl.a. en del partikamrater, som
sedan har att delta i utseendet av nya styrelseledamöter. För mig är då
den kritiska frågan: Ser du inga som helst problem utifrån din position
som riksdagsledamot att man fattar beslut på det här sättet — att man
använder demokratin till att bestämma att det finns en demokratins
gräns, över vilken vi inte skall vandra?

Per Unckel: Får jag börja med en kort kommentar om detta med
partivänner. Jag antar att det är Staffan Burenstam Linder som åsyftas
— han är den enda av mig kände partivän i vars tillsättande jag varit
delaktig. Man må ändå inte glömma att nämnde Staffan Burenstam
Linder är chef för en av världens finaste ekonomihögskolor. Då är vi
igen tilbaka där vi var för en stund sedan när det gällde reklambyråer-
na. Skall man i detta lilla land, som har en befolkning på 8,5 miljoner
människor och där det inte finns något överskott på vetenskapsmän,
säga att bara därför att man råkar vara moderat, så skall man inte få

1994/95:KU30

Bilaga B 12

212

vara med? Ett sådant synsätt leder till fasansfulla konsekvenser, och
det är såvitt jag förstår ett synsätt som ingen i ansvarig ställning — inte
ens den nuvarande regeringen — är beredd att följa.

Låt mig sedan något få kommentera skiljaktigheten i min bedöm-
ning och den som Kulturdepartementet gjorde! Jag bedömde det som
helt centralt att slå vakt om integritets- och mångfaldsintresset, och vi
har nu dess värre ett facit som visar hur det kan gå om man
konstruerar stiftelser på ett annat sätt. Precis det som, såvitt jag förstår,
Birgit Friggebo inte hade en tanke på att en regering skulle komma på
att göra har nu skett. I denna mening har det med viss tydlighet
markerats att regeringar icke kan vara nog omsorgsfulla när de ser om
de intressen som väljarna har satt dem att sköta. Så här långt förefaller
den ordning som jag föreslog och riksdagen accepterade skydda de
intressen som riksdagen ursprungligen på väljarnas uppdrag fattade
beslut om.

I fråga om skillnaden i ideologi är det nog så, att vi har svårt att
förstå varandra därför att vi har olika ideologiska utgångspunkter. För
min del är inte det fullödiga samhället ett samhälle där allting styrs
genom s.k. demokratiska beslut. För mig och för den regering som jag
hade förmånen att få tillhöra är det fullödiga samhället ett samhälle
där demokratin förvisso har ett stort spelrum men där det finns
individuella och andra intressen som i viss mån faktiskt balanserar de
demokratiska intressena, hur legitima dessa genom riksdagsbeslut än
må vara. På den punkten lär vi slutgiltigt skilja oss åt, och det är väl
sådant som demokratin ytterst handlar om.

Det frågades om jag känner bekymmer för att jag medverkat till att
placera statsmedel bortom den formella demokratiska kontrollen. Nej,
jag känner inget sådant problem. Under ett antal år här i huset har
man gudbevars dagligen och stundligen medverkat till att placera
statsmedel långt borta från demokratins kontroll. Riksdagen fattar
nästan dagligdags beslut om sådana placeringar av statliga medel. Om
vi ser det hela från formella utgångspunkter disponerar staten skattebe-
talarnas medel och även vissa andra ekonomiska resurser, bl.a. de
tidigare löntagarfondspengarna. Staten beslutar också i full demokra-
tisk ordning hur dispositionen av dessa pengar skall vara. Somt sätter
staten in i stiftelser, somt ger staten ut till företag som stöd, och somt
ger staten ut i form av sociala transfereringar till dem som behöver
hjälp och stöd i livets olika skeden. Detta sker utan möjlighet att
återvinna resurserna. Det går inte att återvinna en sjukersättning eller
barnbidrag, liksom jag inte tycker att det skall vara möjligt att återvin-
na de löntagarfondsresurser som nu är placerade i stiftelserna.

Principfrågan när det gäller löntagarfonderna är alltså kanske inte så
unik som den i förstone förefaller vara.

Pär-Axel Sahlberg: Det är förvånande att höra dig göra de här jämfö-
relserna. Jag kan visserligen se att man för ett antal tusentals männi-
skor kan komma upp i de summor som du talar om, men att du inte
ser skillnaden mellan detta och beslutet att placera ut dessa miljardbe-
lopp på privaträttsliga stiftelser, där enskilda personer handhar våra

1994/95 :KU30

Bilaga B 12

213

gemensamma medel, är faktiskt ytterst ett rent konstitutionellt pro-
blem. Skall vi i det här landet framöver ha regeringar som när man
sitter på taburetterna passar på att fatta beslut som har räckvidd långt
utanför de demokratiska styrinstrumenten, blir jag oerhört oroad för
demokratin i vårt land. Ytterst är det detta frågan gäller. I fråga om
dessa öronmärkta pengar kan man naturligtvis ur andra synpunkter
bara beklaga att regeringen före er inte passade på att destinera dessa
pengar efter sitt önskemål. Men det är inte den sortens demokrati och
parlamentariskt system jag skulle önska. Det skulle ha varit intressant
att få någon liten reflexion om detta i efterhand, när vi nu har dig här.
Men jag förstår att vi inte kommer att få det.

Per Unckel: Jag menar med full uppriktighet det som jag med en liten
klackspark sade för en halvtimme sedan, nämligen att om vi skall
diskutera demokratiproblem i anslutning till löntagarfonderna, så var
det när fonderna infördes som det verkliga demokratiproblemet upp-
stod. Det beslutet gav i ett ögonblick en riksdagsmajoritet möjlighet att
fatta beslut om och få rådighet över en betydande del av de svenska
företagen med alla de konsekvenser inte bara för ekonomins och
produktionens effektivitet utan för hela demokratins livskraft som
detta skulle S. Jag vet inte om frågeställaren minns hur det såg ut
utanför det här huset i det ögonblick när beslutet om fonderna drevs
igenom, men detta gav en illustration till det demokratiproblem som
löntagarfonderna i sig utgjorde. Med denna mycket viktiga utgångs-
punkt tog riksdagen under den förra mandatperioden när det gäller
löntagarfondsmedlen en serie för demokratin ytterligt gagneliga ställ-
ningstaganden.

Siv Holma: Jag skall fatta mig mycket kort, eftersom Pär-Axel
Sahlberg genom sina frågor har fått det mesta klarlagt när det gäller
demokratisynen.

Jämförelsen med löntagarfonderna är intressant. Det var ju faktiskt
så att dessa kunde avvecklas när vi fick ett annat demokratiskt läge. I
dessa stiftelser har vi inte samma demokratiska möjligheter att göra
förändringar. Detta är en viktig synpunkt när det gäller demokratin.

Vad jag konkret vill fråga är om det är förenligt med moderaternas
demokratisyn att beslut som fattas av riksdagen skall vara säkerställda
för eviga tider? Stiftelsen Framtidens kultur har, trots att även det är
en privat stiftelse, ett annat sätt att utse styrelseledamöterna.

Per Unckel: Ett gott samhälle från mina utgångspunkter är ett samhäl-
le som skyddar den privata äganderätten. Den svenska lagstiftningen
har också mycket strikta regler när det gäller expropriation som
skyddar äganderätten mot allehanda ingrepp. Vad vi gjorde under den
förra mandatperioden är egentligen från den här utgångspunkten en
privatisering av en del av staten, nämligen statens resurser i löntagar-
fonderna. Dessa överfördes från den statliga till den privata sektorn
och blev därmed skyddade av lagstiftningen om den privata äganderät-
ten.

1994/95 :KU30

Bilaga B 12

214

Frågeställaren undrade om detta står i överensstämmelse med mode-
rat demokratiuppfattning. Ja, detta är från mina utgångspunkter nå-
gonting som i hög grad ökar vitaliteten i hela det demokratiska
samhället. Jag skall inte gissa vad som kan komma framöver. Även om
en och annan tyckt att det vore gudi behagligt för en utbildningsminis-
ter att kunna1 avveckla löntagarfonderna och därmed fä tillgång till
dessa resurser hoppas jag, hur stimulerande detta än var, ändå i
framtiden slippa vara delaktig i en sådan process som löntagarfonderna
varit och med alla de konsekvenser de har fatt för det svenska
samhället.

1 Per unckel har vid justeringen av texten ersatt ordet "kunna" med "gång på
gång fa"

Siv Holma: Jag tycker att Per Unckels svar talar för sig självt, och jag
har inga ytterligare frågor att ställa.

Peter Eriksson: Jag tänker också ställa en fråga kring demokratidilem-
mat. Jag tycker att det finns en klar logik i den borgerliga regeringens
intresse av att avskaffa löntagarfonderna. Men just metoden att överfö-
ra medlen till privaträttsliga stiftelser har jag från principiella utgångs-
punkter svårt att se tankarna bakom.

Du sade i inledningen av detta avsnitt att den ena regeringen tycker
en sak och att den andra regeringen tycker en annan sak. Det är
kanske poängen med demokratin och demokratiska val. Kan det enligt
ditt sätt att se detta tänkas vara rimligt att man även överför statsbud-
geten till privaträttsliga stiftelser som har att fördela pengarna efter
eget skön.

Per Unckel: Såvitt jag förstår faller frågan på sin egen definition.
Statsbudgeten kan inte överföras till privaträttsliga stiftelser, eftersom
den då inte lär vara någon statsbudget. Min enkla utgångspunkt är att
staten har vissa uppgifter och att det som ligger utanför detta sköts av
andra. Det är väl ingen hemlighet att jag tycker att staten har tagit på
sig litet för många uppgifter. Staten skulle förmodligen vara bättre på
att sköta sitt om den begränsade sina anspråk. Men det ligger ett gott
stycke vid sidan om den diskussion som utskottets granskning här och
nu bör föranleda.

Mitt svar är alltså att en privatisering av statsbudgeten faktiskt inte
har föresvävat mig.

Peter Eriksson: Frågan är allvarligt menad. Man kan mycket väl tänka
sig att staten tar in skattemedel men låter någon annan fördela pengar-
na, liksom man i detta fall överförde offentliga medel till privata
stiftelser för fördelning efter deras godtycke. Vad jag vill veta är var
gränsen för dig går i det här tänkandet. Kan man så att säga avskaffa de
demokratiska besluten även när det gäller fördelningen av offentliga
medel i övrigt? Eller är detta på något sätt ett principiellt särfall?

Per Unckel: Principiellt särfall eller inte — det är under alla förhållan-
den ett mycket speciellt fall, något som alla vi som följt löntagarfonds-
debatten under de senaste tio femton åren naturligtvis är väl medvetna

1994/95:KU30

Bilaga B 12

215

om. Många av oss som deltog i löntagarfondsdebattens ursprungliga fas
ifrågasatte med stor kraft den demokratiska idén bakom det som då
skedde, nämligen i praktiken att begära av företag att dessa skall
bekosta sin egen socialisering. Skall vi diskutera löntagarfondsfrågan i
dess helhet, kanske denna demokratiaspekt också förtjänar sin plats.
Jag vill emellertid inte just i det här sammanhanget göra detta större
än vad det är, eftersom utskottet trots allt har att granska en ganska
specifik fråga. Då har min utgångspunkt varit, som jag sade inlednings-
vis, att det skulle vara gagneligt för Sverige och svensk forskning, om
mångfalden forskningsfinansiärer ökade. Det var detta som vägledde
den förra regeringen i dess ställningstagande i denna fråga. Längre än
så tror jag inte att jag här och nu kommer vare sig i den praktiska
debatten eller i principdebatten.

Kurt Ove Johansson: Inga fler frågare finns anmälda.

Det har varit en lång utfrågning, och du, Per Unckel, har fatt svara
på många frågor. Du har gjort det frejdigt, och du har gjort det med
gott mod. Det tackar vi för. Jag tror att många av dina svar har
bidragit till att berika det underlag som vi behöver för att så småning-
om kunna ta ställning i dessa frågor.

Tack så mycket för att du har kommit hit.

Per Unckel: För protokollet vill jag kvittera ordförandens vänlighet,
och jag tackar för att jag fick komma hit. Jag fick en god uppfostran i
utskottet under mina sex första riksdagsår. Det har känts som att
komma tillbaka till det gamla gänget.

Kurt Ove Johansson: Då förklarar jag utfrågningen för avslutad.

1994/95:KU30

Bilaga B 12

216

Konstitutionsutskottet

1995-04-04

kl. 12.30-14.00

Offentlig utfrågning av förre näringsministern Per
Westerberg angående försäljningen av statligt ägda
aktier i Assidomän AB

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar förre näringsministern Per Westerberg
välkommen till konstitutionsutskottet. Dagens utfrågning gäller försälj-
ningen av Assidomän-aktierna. Vi har tidigare haft offentliga utfråg-
ningar med privatiseringskommissionen, vi har träffat representanter
för Carnegie, och vi har också utfrågat Finanspolisen.

Jag har talat med Per Westerberg i förväg och fått veta att han vill
göra en kort inledning. Jag överlämnar ordet till dig. Var så god!

Per Westerberg: Tack, herr ordförande!

Jag vill i korthet göra några klarlägganden när det gäller Assidomän.

Som utskottet känner till såldes aktien till 49 % till en bred svensk
allmänhet. Motiven var egentligen tre.

Vi ville ha ett mycket spritt ägande — en veritabel folkaktie.

Vi ville stärka riskkapitalförsörjningen till svenska företag och där-
med till svenska investeringar för att skapa arbetstillfällen.

Dessutom ville vi få ett starkare bolag.

Jag vågar säga att vi lyckades med dessa tre målsättningar. Vi har fått
en av de mest spridda aktierna. Vi har lyckats få en större andel av
svenska folket som delägare i Assidomän än man lyckats med vid
någon annan privatisering i Europa med köpta aktier. Vi har också
fått en god stabilitet i ägandet. 80 % av dem som köpte aktier har
också långsiktigt — mer långsiktigt än ett antal månader — behållit
aktierna och uttalat en vilja att göra det framöver.

När det gäller riskkapitalförsörjningen för investeringar i bolag har
vi noterat att vi under det sista privatiseringsåret var uppe i en
tillförsel av nytt kapital till riskkapitalmarknaden som var ungefår tio
gånger större än den som var förhärskande under 1980-talet, något
som var väldigt viktigt för att åstadkomma erforderliga investeringar.

En aktuell fråga för konstitutionsutskottet gäller vissa av köparna av
Assidomän-aktier. Vi beklagar självfallet att de som det här är fråga om
hade möjlighet att köpa. Vi är dock mycket tveksamma till om det
finns fysiska möjligheter att hindra dem om man inte bryter mot eller
ändrar på gällande lag i ett par olika fall.

Kurt Ove Johansson: Vi tackar Per Westerberg för den inledningen.
När det gäller vad du sade i slutet av din inledning har jag för avsikt
— vilket du säkerligen har förutsett — att komma in på frågor som
gäller just den aspekten.

Först skulle jag vilja komma in på frågor som rör ansvaret för den
här försäljningen. Det är otvetydigt på det sättet att regeringen har ett
kollektivt ansvar för sina beslut och för handläggningen av sådana här

1994/95:KU30

Bilaga B 13

217

frågor. Av det material som vi har fått framgår det klart att genom
regeringsbesluten om försäljning av aktier i Assidomän den 20 januari
och den 24 februari 1994 fick du ganska långtgående befogenheter. Av
besluten kan man dra den slutsatsen att det huvudsakliga ansvaret för
handläggningen och för hur försäljningen av aktierna lades upp låg
hos dig och ditt departement.

Per Westerberg: Det är en korrekt beskrivning.

Kurt Ove Johansson: I vårt material nämns framför allt två tjänstemän
som kontaktmän mellan Carnegie och departementet. Min fråga är: På
vilket sätt organiserade du upp arbetet inom departementet när det
gällde försäljningen av aktierna i Assidomän?

Per Westerberg: Vid samtliga privatiseringar fanns det särskilda arbets-
grupper för varje enskilt bolag. Alla som sysslat med privatiseringar vet
att varje enskilt bolag, i vilket land det vara månde, har olika privati-
seringsprinciper där man tar hänsyn till respektive bolag.

I departementet hade vi ett antal personer som var involverade i
respektive bolag. I Assidomän var det framför allt Jan Amethier, som
var ämnessakkunnig och huvudansvarig — han kom som Cooperate
Financier från Goldman Sachs i London. Han biträddes av Anna
Karin Källén, huvudsakligen när det gällde de mer marknadsförings-
mässiga delarna och även en del av utvärderingsmaterialet, och av Per
Tegnér. 1 andra privatiseringar var det andra personer som jobbade
inom departementet. Självfallet var även andra mer eller mindre
delaktiga, men de nu nämnda var huvudpersonerna.

I arbetsgrupperna i Assidomän ingick självfallet sedan representanter
för Carnegie och för bolaget samt i förekommande fall till och från
andra personer beroende på vad som skulle beslutas på det aktuella
sammanträdet.

Kurt Ove Johansson: Hade de tjänstemän som du nu nämnt vid namn
någon omedelbar rapportskyldighet till dig? Av vårt material framgår
att de hade oerhört många och täta kontakter med Carnegie.

Per Westerberg: Kontakterna inom departementet är som bekant
mycket omfattande bl.a. via elektronisk post i datorsystemet, där
många frågor stäms av. Dessutom träffar statsrådet — så var det i varje
fall i Näringdsdepartementet under min tid — i praktiken samtliga
enheter minst en gång i veckan. I det här speciella fallet hade vi under
intensivperioderna också separata sittningar med delar av arbetsgrup-
pen.

Kurt Ove Johansson: Sammanfattningsvis kan man alltså säga att med
regeringsbesluten den 20 januari och 24 februari 1994 i ryggen så var
du något av spindeln i nätet när det gällde privatiseringen av Assido-
män?

Per Westerberg: Ja, på min nivå, får jag väl lov att tillägga. Sedan kan
man säga att det fanns flera spindlar i nätet på olika nivåer. Man kan
säga att Jan Amethier var en mycket betydande spindel i samarbetet

1994/95:KU30

Bilaga B 13

218

med övriga konsulter, rådgivare och bolag, som jag inte träffade så
särskilt mycket. Men på regeringsnivån var det ingen som helst tvekan
om att jag var spindeln i nätet.

Kurt Ove Johansson: Av dessa regeringsbeslut kan man inte läsa fram
någonting annat än att det yttersta ansvaret låg hos näringsministern.

Per Westerberg: Ja, det är helt korrekt uppfattat.

Kurt Ove Johansson: Delar du min uppfattning att det är särskilt
viktigt när man säljer ut aktier i statliga företag att det sker på ett sätt
som medborgarna uppfattar som förtroendeingivande?

Per Westerberg: Självklart! Det är därför så mycken tid ägnas åt att
komma till rätta med eventuella avarter av alla de slag. Om man
jämför med motsvarande privata försäljningar finner man att prisupp-
gångarna ofta är väsentligt mindre. Det är en betydlig större grad av
likabehandling av enskilda svenska och utländska medborgare och
institutioner för att ingen mannamån skall anses ha skett vid tilldel-
ningstillfällena. Man det finns en lång rad andra hänsyn att ta. Alla
bör ha möjlighet att bli delägare med tanke på att det är ett offentligägt
bolag som säljs.

Kurt Ove Johansson: Den här arbetsgruppen som arbetade på ditt
uppdrag och genomförde undersökningarna av de privatiseringar som
hade ägt rum konstaterade ju i sin rapport att det är förenat med vissa
fördelar att få en tilldelning. Har du någon som helst förståelse för att
ett för lågt satt pris på statliga aktier och brister i fördelningsprinciper-
na kan skapa misstämning och misstro hos den allmänhet som är de
verkliga ägarna?

Per Westerberg: Ja, självfallet! Det arbetet bedrevs under min tid och
det bedrivs också i andra länder med varierande framgång. Totalt sett
vågar jag säga att prisuppgångarna efter de försäljningar som vi har
gjort i Sverige har legat på en genomsnittlig nivå som har varit ungefär
hälften så hög som motsvarande internationella, framför allt i Storbri-
tannien och Frankrike som kanske i övrigt är de främsta exemplen.

När det gäller tilldelningsprinciperna har mycket stor möda lagts
ner på att åstadkomma likabehandling av olika personer eller institu-
tioner som vill köpa för att det inte skall uppstå någon diskussion om
att man gynnar någon banks eller fondkommissionärs kunder mer än
några andra som är involverade i processen.

Kurt Ove Johansson: Det var således inte så konstigt att du i samband
med försäljningen av Assidomän-aktierna fick mycket kalla fötter, när
det i media framfördes misstankar om att suspekta individer och
företag kan ha kommit i fråga när det gäller aktietilldelningen!

Per Westerberg: I media kom dessa skriverier först under valrörelsen.
Vi fick besked någon av de första dagarna i april 1994 att det föreföll
som om vissa köpare hade svårt att betala för sig. Man misstänkte då
att det möjligen kunde vara fråga om penningtvätt, något som fond-
kommissionärerna är ålagda att bevaka. På en direkt förfrågan om man

1994/95:KU30

Bilaga B 13

219

skulle gå grundligt till väga svarade jag självfallet att vi skulle gå så
grundligt till väga som det över huvud taget gick och att man skulle
koppla in de instanser som fanns för att kunna gå till botten med det
hela. För mig var det självklart att om det fanns någonting som var
suspekt, så skulle självfallet åklagare och polis kopplas in för att man
därmed skall kunna skipa rättvisa, i den mån det nu går att skipa
rättvisa.

Kurt Ove Johansson: Men nog var det väl ändå så, Per Westerberg, att
det redan den 7 och 8 mars stod helt klart för dig att det bland
köparna fanns några som inte kunde identifieras?

Per Westerberg: Vi hade fatt rapport redan i samband med tilldelning-
en, dvs. den 8 mars, om att det fanns vissa som man icke kunde
identifiera, precis som fallet varit i början av alla andra tilldelningar.
Det är ett ganska normalt förhållande, och därför skulle man göra
särskilda insatser för att fa reda på vad det var för typer av institutio-
ner som fick tilldelning och framför allt för att se till att rutinerna var
säkra, så att inga pengar kunde försvinna ur statskassan. Aktierna
skulle inte levereras förrän betalning hade inkommit för att staten och
skattebetalarna inte skulle lida ekonomisk skada.

Kurt Ove Johansson: Jag skall komma tillbaka till den frågan senare,
men jag tycker ändå att det är viktigt att konstatera att du den 8 mars
visste att det fanns köpare som inte hade kontrollerats. Kan man inte
kontrollera kan man ju inte heller vara säker på att köparna inte
skulle kunna vara suspekta.

Per Westerberg: "Inte skulle kunna vara suspekta" — jag tror att man
här bör försöka sortera upp begreppen. Om man skall behandla
utländska institutioner på samma sätt som svenska, något som vi måste
göra — med undantag för det som man friskriver sig för i prospektet,
dvs. det som populärt kallas gummiparagrafen — kan man inte därför
att man råkar att inte känna en investerare säga att denne är suspekt i
och med att det finns en stor mängd sådana investerare. Det är
egentligen samma sak när det gäller de 590 000 privatpersoner som
tecknade aktier. Vi kan inte garantera att varje enskild person av dessa
590 000 svenskar inte är suspekt. Detsamma gäller alla de förmodligen
hundratusentals indirekta köparna. Men vi ville tillförsäkra oss största
möjliga kontroll, och därför gjorde vi särskilda insatser för att kolla
upp dessa.

Kurt Ove Johansson: Jag skall inte fastna i den här punkten just nu —
som jag sade kommer jag tillbaka till den litet senare. Men i och med
att man gjorde en mekanisk fördelning den 8 mars och det fanns
företag med som man inte hade kunnat kontrollera vare sig i fråga om
kvalitet eller någonting annat kan man ju inte heller garantera att det
inte bland de företagen skulle kunna finnas något som t.o.m. hade
med ekonomisk brottslighet att göra. Per Westerberg måste väl ändå
hålla med om att det förhåller sig så!

1994/95:KU30

Bilaga B 13

220

Per Westerberg: Ja, herr ordförande, det är korrekt, men samtidigt vill
jag då tillägga att det är samma förhållande vid varje börshandel eller
varje börsintroduktion, vare sig den är privat eller offentlig och var
den än förekommer i världen. Det går inte att kontrollera. I så fall
skulle man tvingas samköra alla brottsregister i världen mot dem som
eventuellt skulle få tilldelning. Även alla styrelseledamöter skulle få
lov att köras mot alla brottsregister och mot alla register över dem som
har någon misstanke på sig, vilket det ju varit fråga om i de nu
aktuella fallen. Man kan aldrig vid någon introduktion på börsen eller
vid någon börshandel absolut garantera att ingen suspekt kommer in i
sammanhanget. Däremot kan man vidta åtgärder för att försöka mins-
ka riskerna.

Kurt Ove Johansson: Jag skall så småningom berätta för Per Wester-
berg hur man skulle kunna förfina just de där instrumenten.

I bilaga 1 till regeringsbeslutet den 20 januari beskrivs principerna
för försäljningen av aktierna i Assidomän på ett visst bestämt sätt. Det
framgår där att det inte ansågs acceptabelt att fördela aktierna enligt
någon annan metod än just den mekaniska. Min fråga till dig är: Vad
var det för bevekelsegrunder som låg bakom ett så kategoriskt ställ-
ningstagande?

Per Westerberg: Vi gjorde ett antal överväganden om mekanisk tilldel-
ning. Man kan jämföra den mekaniska tilldelningen med börsdatorn,
som också är en mekanisk tilldelning vid aktiehandel. Vi ville inte ge
någon möjlighet för någon av de ingående institutionerna att gynna
sina egna kunder på andra kunders bekostnad, utan alla skulle likabe-
handlas. Man skulle alltså inte gynna Skandia före Trygg-Hansa, Folk-
sam eller någon annan, utan alla skulle ha samma möjligheter och
samma rättigheter.

Man brukar i sådana här sammanhang tala om kvalitet. Det är t.ex.
Carnegie eller bankernas värdering av hur långsiktiga ägarna kommer
att bli om de får köpa respektive hur betalningssäkra de är. Den
normala anklagelsen brukar då vara att man har gynnat de egna
kunderna, som man känner, framför andra som man inte anser sig
känna lika bra eller har samma kunskap om och därför inte kan
värdera på samma sätt.

Kurt Ove Johansson: Varifrån fick regeringen idén att använda en
sådan här helt automatisk metodik som det blev fråga om i det här
fallet? Var det din egen idé?

Per Westerberg: Nej, inte alls. Detta är en idé som finns hos ett antal
personer och institutioner på marknaden, men det finns självfallet
olika idéer beroende på vem man frågar. Vid den genomgång vi har
haft anledning att göra av privatiseringar över hela Europa och, kan
man säga, hela världen har vi funnit att fördelningsprinciper och
privatiseringsprinciper har varit väldigt olika från land till land och
från företag till företag. Det går knappt att hitta två privatiseringar som
genomförts på identiskt samma sätt. Det var inte den här delen som
föranledde någon större diskussion i den aktuella privatiseringen av

1994/95:KU30

Bilaga B 13

221

Assidomän. Mer uppmärksammat och, vågar jag säga, internationellt
kritiserat var att regeringen i samma beslut valde principen att alla
institutioner som köpte skulle bli offentliga. Det skulle uppges både
vilka som köpte och hur mycket de fick köpa. Detta var unikt, och
den principen tvingades vi frångå vid Pharmaciaprivatiseringen, bero-
ende på en mycket hård internationell kritik.

Kurt Ove Johansson: Kan du erinra dig att den mekaniska modell som
ni tillämpade i det här fallet har prövats någon annanstans i världen?

Per Westerberg: Det finns mekaniska metoder framför allt i Central-
europa och Östeuropa. Exakt samma metod som vi tillämpade här
finns sannolikt inte, men jag kan inte svara på det. Som jag sade finns
det knappast två identiska privatiseringar i världen. Varje privatisering
är unik, och det är just därför man har projektgrupper och det är just
därför som man har rådgivare. Annars vore det ju bara att kränga på
principen på varje företag, oavsett resultatet. Man det gör man alltså
inte, vare sig i Sverige eller utomlands.

Kurt Ove Johansson: Jag ställde den här frågan både till Curt Nicolin,
till Carl-Johan Åberg och till de representanter för Carnegie som
utskottet har utfrågat. Det är personer som rimligen borde veta om en
så långtgående automatisk modell som tillämpades här har använts
någon annanstans. De kunde inte svara på frågan, och det sannolika
svaret är väl att den modell som användes när det gällde Assidomän
inte har prövats någonstans i världen i övrigt.

Per Westerberg: Får jag upprepa att en exakt likadan modell knappast
har använts vid två olika privatiseringar, utan alla avviker mer eller
mindre från varandra. Mekaniska tilldelningar har dock förekommit i
ett mycket stort antal fall vid privatiseringar i Östeuropa, och det finns
även fall i Centraleuropa. Till detta vill jag bara konstatera att de
åberopade personerna huvudsakligen sysslar med vanliga privata börs-
introduktioner, där man inte har samma krav på likabehandling som
när försäljningar av statliga företag sker. Därav den debatt som föreva-
rit.

Kurt Ove Johansson: Det var alltså Östeuropa som Per Westerberg
hade som modell när han skulle privatisera Assidomän!

Per Westerberg: Nej, vi har inte någon modell, utan det finns som jag
sade en modell för varje enskilt företag. Vi använde denna metod i
Assidomänfailet i och med att staten skulle fortsätta att vara majoritets-
ägare. Vi ville att alla skulle likabehandlas. Vi ville inte ha en
bedömning där vissa institutioner, svenska som utländska, ansågs
mindre seriösa. Jag kan nämna att, vilket framkommit vid tidigare
förhör i utskottet, i Celsiusfallet kritiserades just att vissa av kvalitets-
skäl fick mindre tilldelningar än andra, som ansågs vara mer kvalitati-
va, närmast med utgångspunkten att man ansåg att vissa skulle vara
mer långsiktiga ägare än andra. Det finns ett antal personer på mark-
naden, både i Sverige och utomlands, som menar att det är bättre att
alla likabehandlas, eftersom det inte finns någon garanti för att en

1994/95 :KU30

Bilaga B 13

222

ägare är mer långsiktig än någon annan. Men detta är en bedömnings-
fråga — man måste från fall till fall avgöra vad man tror är bäst och
vad som skapar de bästa förutsättningarna.

Kurt Ove Johansson: Men det är ju inte helt ointressant ändå att vi kan
konstatera att det när det gäller västvärlden är väldigt svårt att hitta
exempel på den metod som användes i det här fallet. Du sade själv att
man får gå till Östeuropa för att hitta modeller som liknar dem som vi
har tillämpat. Det är ju inte helt intressant med tanke på den regering
du satt i.

Per Westerberg: Så sade jag inte, utan jag sade att det som ordföranden
refererar till är den anglosaxiska börsintroduktionstraditionen, den s.k.
book building-metoden, där man värderar varje budgivare utifrån
aspekten att han skall vara långsiktig och att han har stor betalnings-
förmåga. Man bedömer också hur aggressiv han är i budet, hur högt
upp han är beredd att gå upp i pris samt hur snabbt han kommer in
med budet.

Sedan finns det en glidande skala av både mekaniska tilldelningar,
kvalitativa tilldelningar och lotteritilldelningar som går från den mer
anglosaxiska varianten över Frankrike, Tyskland, Tjeckien och ett
antal andra länder. Det är en glidande skala med olika grad av
mekanisk tilldelning.

Kurt Ove Johansson: Men av ditt svar har jag förstått att ni på
departementet kände till att man i Frankrike och England, som du
själv var inne på och där man har stor erfarenhet av privatiseringar,
använder sig av mer och mer selektiva metoder och inslag.

Per Westerberg: Vi har gått igenom den ganska omfattande litteratur
som finns på området. Det förekommer variationer på detta område,
men jag vill betona att det finns klara mekaniska inslag även här. Det
finns emellertid också, som herr ordföranden påpekade, ett antal
kvalitativa inslag. Vi har gjort en från-fall-till-fall-bedömning. I Assido-
mänfallet gjorde vi bedömningen att vi skulle försöka gå fram med en
rent mekanisk tilldelning för att få likabehandlingsprincipen och för
att det inte skulle förekomma mannamån. Alla skulle värderas lika,
ifrån metoden 1. likabehandling och 2. så bra pris som möjligt för
skattebetalarna vid försäljningen av Assidomän.

Kurt Ove Johansson: Men den där arbetsgruppen som rapporterade till
dig redovisade ju hur det gick i t.ex. Danmark, hur man gjorde i
England och hur man gjorde i Frankrike. Ett skäl kan väl vara att
man i de fallen också vände sig till internationella investerare. Det
gjorde ju ni också i Assidomänfallet. Man kan då undra om det inte
hade varit naturligare att använda sig av beprövade internationella
metoder i stället för att skapa en egen metod, som man på förhand
visste kunde bli mycket problemfylld. Per Westerberg kan väl ändå
inte förneka att man i departementet var medveten om vilka problem
som skulle kunna uppstå med denna långtgående mekaniska modell.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

223

Per Westerberg: Det var många frågor på en gång.

Först vill jag säga att privatiseringarna är olika i varje land och i
varje enskilt fall. I Danmark valde man att sälja det danska televerket
helt och hållet till utländska placerare, och det skedde när man hade
en socialdemokratisk regering. Vi valde metoden att — och det var
också ganska unikt — 70 % av aktierna skulle gå till en bred svensk
allmänhet, till svenska privatpersoner. Dessutom sade vi att vi ville ha
en ordentlig andel svenska ägare i Assidomän, vilket det också blev. Vi
hade t.o.m. med den här gummiparagrafen för att kunna säkerställa att
det blev en bra balans i ägarförhållandet i det här avseendet.

Vi diskuterade även riskerna — det gör man i alla fall när man
privatiserar. När det gäller den mekaniska tilldelningen hade vi en
omfattande diskussion, och det varnades för två saker. Den ena var att
man skulle få ett antal personer som var mycket spekulativt lagda och
som sade: Staten kommer säkerligen att sälja billigt och därför lägger
vi ett jättehögt bud — då är vi med den metod som används helt säkra
på att fa en tilldelning. Sedan hoppas vi att det finns andra, mer
analytiska institutioner som kommer att lägga det rätta priset.

Den risken fanns, men farhågorna besannades inte, utan jag vågar
säga att det blev en mycket seriös och mycket bra prisbild i Assido-
män.

Det andra var just detta med offentligheten och vilka som köpte. Vi
tyckte med den erfarenhet som utvärderingen av försäljningen av
Celsius hade givit att vi skulle försöka offentliggöra samtliga institutio-
nella köpare. Herr ordföranden kan naturligtvis fråga varför vi i det
läget verkligen frångick internationell praxis. Vi tyckte att den svenska
öppenheten gjorde att man skulle offentliggöra samtliga köpare, även
institutioner, och redovisa hur mycket de hade köpt för, för att
allmänhet och media skulle kunna göra kontroller i den mån man
ville göra det.

Kurt Ove Johansson: Jag tycker ändå att det är intressant att kunna
konstatera att ni i den inre politiska kretsen var mycket väl medvetna
om att den mekaniska modell som ni konstruerade skulle kunna
resultera i ett antal internationella investerare som var okända och
som på grund av den korta kontrolltid som det blev fråga om inte
-ivulle kunna följas upp. Jag hävdar med bestämdhet att vårt material
tyder på att ni var fullt medvetna om just detta.

Per Westerberg: När det gäller okända investerare är det alldeles up-
penbart så att den risken löper man i alla privatiseringar och i varje
enskilt fall. Vi kan väl notera att — som det sagts mycket tydligt i
utskottets förhör — det pågick undersökningar av en del av köparna
ända till långt in i maj. Man hävde inte embargot på ett konto förrän
de sista dagarna i maj. Undersökningarna tar lång tid och är oerhört
svåra, för att inte säga omöjliga att fullt ut genomföra. Man kan bara
göra en del förfiningar för att ytterligare förbättra processen och
därmed om möjligt undvika problem. Jag vill markera här att bland
de fall som har lyfts fram finns det både svenska och utländska bolag.

1994/95: KU 30

Bilaga B 13

224

Kurt Ove Johansson: Jag konstaterar då att Per Westerberg inte förne-
kar att ni inom departementet var väl medvetna om att man skulle
kunna hamna i en situation där man inte kunde skilja agnarna från
vetet.

Per Westerberg: Vi konstaterade att man hos Carnegie och Handelsban-
ken skulle göra ett försök att gå igenom eventuella koncern- och
bulvanförhållanden, vilket är den vanligaste formen. Båda dessa sade
mycket klart att om det är en försäljning så får man på grund av våra
internationella förpliktelser inte diskriminera utlänningar. Det finns
här vissa brister som gör att det inte går att fullt ut kontrollera.

I de fall som varit aktuella i debatten har det inte alltid varit
problem med bolagen, utan det kan ha varit en enskild styrelseledamot
som man ansett har varit "solkig" eller på annat sätt suspekt. Jag vill
notera att det är en mycket stor del av svenska folket som har köpt.
Det har också varit ett mycket stort internationellt deltagande. Det har
också klart redogjorts för att inget konstigt eller olagligt har förekom-
mit. Däremot har det gjorts gällande — och den kritiken delar jag —
att en del inte borde ha fått tilldelning beroende på att de inte var "so
fit and proper" som vi hade önskat.

Kurt Ove Johansson: Per Westerberg och jag är naturligtvis överens om
att man inte skall diskriminera internationella köpare, men det stod
också i ert eget material att ni syftade till att undvika ekonomisk
brottslighet. Då är vi alltså tillbaka till den tidigare frågan: I och med
att ni var medvetna om att det kunde finnas köpare som det inte gick
att kontrollera — du sade själv att det kanske skulle ta två månader
och i själva verket gav ni möjligheten att göra de nödvändiga kontrol-
lerna för fördelningen den 7 och 8 mars — kan väl Per Westerberg
ändå inte förneka att ni i det här avseendet tog en medveten och
ganska stor risk för oönskade köpare — kanske t.o.m. att ekonomiska
brottslingar skulle kunna komma över dessa goda aktier.

Per Westerberg: Vid varje privatisering och vid varje börsintroduktion
finns det ett riskmoment. Oftast är det risken att man inte får betalt
eller för litet betalt när man säljer aktierna. I kontrollen av köpare har
vi i det här fallet gått ganska långt med den konstruktion vi hade.
Först gjorde man en tilldelning den 8 mars. Innan aktierna skulle
betalas och lämnas ut, dvs. den 8 april, hade man en månad att göra så
långt gående kontroller som det var möjligt att göra.

Carnegie har inför utskottet vittnat om att man trots en kvalitativ
genomgång av investerarna inte kunnat "se igenom" de fall det kunde
vara fråga om, eftersom det inte alltid går att diskriminera en investe-
rare beroende på att han inte är känd.

Herr ordföranden är säkerligen informerad och väl medveten om att
dessa investerare har värdepapperskonton i svenska fondkommissio-
närsfirmor eller banker. Därmed har det funnits en form för en första
kontroll av att kunden uppfyller de krav som ställs och att fondkom-

1994/95:KU30

Bilaga B 13

225

15 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

missionärerna alltså inte medverkar till penningtvätt eller på annat sätt
medverkar till något som kan minska anseendet eller allvarligt förstöra
för marknaden — för att fritt och litet slarvigt citera 7 §.

Kurt Ove Johansson: Det var ju ändå så, Per Westerberg, att ni på
kvällen den 7 mars och på förmiddagen den 8 mars satt ordentligt i
rävsaxen. Enligt Carnegie tvingades departementet strax före klockan
tolv den 8 mars att fatta beslut att trots den osäkerhet som förelåg om
tio investerare tilldela dessa aktier. Jag har väl inte fel om jag säger att
ansvaret för det beslutet var ditt, Per Westerberg, och ingen annans!

Per Westerberg: Det är korrekt att det alltid är departementschefen
som har ansvaret i de delarna. Jag viil dock på ett par punkter
korrigera eller nyansera vad herr ordföranden sade.

Det är precis som Carnegie uttryckt det, att om detta hade varit en
privat börsintroduktion hade man förmodligen inte rensat bort dem
som man inte kände, utan dessa hade fatt tilldelning, om än nedsku-
ren. Man gjorde de kontroller som man ansåg sig böra göra. Det skall
emellertid sägas här att man under de första veckorna kanske under-
skattade behovet av kontroller av dessa investerare och att man inte
gick tillräckligt djupt. Jag vill då ånyo påpeka att i och med att det i
början var anbudsgivning för institutionerna blev det ett betydande
mellanrum från tilldelningen till dess att tilldelningen slutfördes ge-
nom att aktierna också levererades den 8 april, då köpeskillingen
skulle ha kommit. Det var alltså en månad, en ganska lång tid, mellan
det att man fattade beslut och aktierna skulle överlämnas. Under den
tiden fanns det fortsatta möjligheter till kontroll. Om köpeskillingen
inte inkom den 8 april fanns det full möjlighet att lägga embargo på
kontona, vilket sedermera också skedde i ett antal fall som har
redovisats för utskottet.

Kurt Ove Johansson: Då är du och jag överens om att departements-
chefen, dvs. du, hade det yttersta ansvaret även den 7 och 9 mars. När
du då fick reda på att det fanns ett tiotal köpare som man inte kunde
kontrollera och beslutet ändå fattades den 8 mars, hur agerade du då
personligen i departementet? Vad gjorde du den aktuella dagen?
Vidtog du några åtgärder? Det här måste väl ändå ha känts som ett
besvärande beslut!

Per Westerberg: Det var inte något besvärande beslut vid just den
tidpunkten. Då hade vi ändå tämligen lugnande besked. Det var en
mycket bra teckning. Det var en mycket bra samling av prisbilden. Vi
föreföll att vara på väg mot en mycket omfattande folkaktie. Statens
prissättning kom i det beräknade intervallet, dvs. skattebetalarna skulle
få bra betalt. Några få av dem som hade anmält sig som köpare och
som låg inom en tillräckligt hög budgivning för att de skulle kunna fa
tilldelning som man inte kände fullt ut, men man skulle titta närmare
på dem, och jag påfordrade givetvis att man skulle kontrollera dem så
långt det var möjligt.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

226

Kurt Ove Johansson: Men menar du verkligen på fullt allvar att om
man bara får en bra prisbild, så kan man sälja till vem som helst? Det
kan du väl ändå inte mena?

Per Westerberg: Jag säger mycket klart att man skall följa de lagar och
förordningar som gäller. Min grundläggande princip är självfallet att i
en rättsstat skall alla likabehandlas. Men det är åklagare och polis som
skall jaga bovar. Har vi minsta anledning att tro att något förekommer
som inte är korrekt, skall vi självfallet göra erforderliga undersökning-
ar. Fondkommissionärerna har enligt lag krav på sig att göra vissa
saker. Vi påfordrade ytterligare undersökningar, vilket jag ansåg vara
naturligt och riktigt, för att gå till botten med det hela och framför allt
för att förhindra att det förekom några konstigheter. Allt som kunde
göras för att förhindra det skulle göras.

Kurt Ove Johansson: Ja, men hur skall man kunna säga att allting är
korrekt när man inte hinner med alla de kontroller som måste göras
för att man skall vara säker på att det är korrekt?

Per Westerberg: Nu är herr ordföranden inne på det som jag inledde
med. Vad herr ordföranden antyder är att den som förekommer i ett
brottsregister inte skall få köpa, varhelst i världen han finns, och att
även den som är misstänkt — alltså inte fålld — skall rensas ut. För att
tillgodose detta krav måste man samköra alla som kan förmodas få
köpa med brottsregister och eventuellt något internationellt register
över misstänka brottslingar, dvs. ganska långtgående integritetskrän-
kande åtgärder. Dessutom skulle man tvingas ändra ett ganska stort
antal lagar, inte bara i Sverige utan även utomlands. Man måste
dessutom gå igenom alla styrelseledamöter och alla ägare i bolagen,
något som är minst sagt väldigt långtgående.

Min ambition var att hålla så hög etik som det över huvud taget var
möjligt i förhållande till de rådgivare som fanns och de råd som
framkom. Detta anser jag vara nödvändigt även vid fortsatta privatiser-
ingar, t.ex. när det blir aktuellt med Nordbanken. Men det kommer
inte att finnas någon som kommer att kunna garantera att någon som
köper inte är straffad tidigare eller inte är misstänkt för någonting, om
man är beredd att sälja även till utlänningar. Detta går nämligen inte
att kontrollera utan att man ändrar lagar både i Sverige och utom-
lands. Ungefår samma sak gäller i fråga om börshandeln.

Kurt Ove Johansson: Menar du på fullt allvar att det skulle ha medfört
några svårigheter om man i prospektet angett sådana förutsättningar att
man hade kunnat skilja agnarna från vetet?

Per Westerberg: Kan jag få be herr ordföranden att precisera vilka
agnar som skall skiljas från vetet, så att jag vet att jag uppfattat frågan
korrekt?

Kurt Ove Johansson: Man hade ju t.ex. kunnat göra så, att man i
prospektet hade tagit med krav på teckningsbevis och ursprungshand-
lingar. Man hade kunnat kräva dokument som styrker identiteten. Det
är några tips som Per Westerberg kan ta med sig om han mot

1994/95:KU30

Bilaga B 13

227

förmodan skulle bli näringsminister igen. Det hade i och för sig
kunnat klara väldigt många av de problem som ni stod inför den 7 och
8 mars. Då hade ni inte behövt ändra lagar eller någonting.

Per Westerberg: För att fä garantier hade man behövt ändra lagar på
ett mycket långtgående sätt. Med teckningsbevis, ursprungshandlingar
m.m. hade man kanske kunnat säga att man funnit några som det hade
varit anledning att titta närmare på. Men vi hade definitivt inte fullt ut
kunnat se allt som kan förekomma. Det har tagits upp av Carnegie i
efterhand hur man möjligen skulle kunna skärpa säkerhetsbestämmel-
serna för att därmed undvika att någon som tidigare är straffad eller
kan uppfattas som oetisk far köpa. Som man från Carnegie själv sade
inför utskottet för ett par veckor sedan gör man inte bedömningen att
man hade kunnat klara att skilja agnarna från vetet.

Kurt Ove Johansson: Jag menar nog ändå att man kan styra mycket
genom det sätt som man skriver prospekten på. Hade vi i prospektet
skrivit in de tre förbehåll som jag nyss nämnde skulle möjligheterna
för Carnegie naturligtvis ha varit betydligt mycket större att genomföra
de nödvändiga kontrollerna. Vad som i hög grad brast var alltså
utformningen av prospektet, och där har du ett väldigt stort ansvar —
eller hur?

Per Westerberg: Jag vill först säga att tanken att kräva ytterligare
handlingar har uppkommit i efterhand. Sedan vill jag notera att detta
bryter utomordentligt starkt mot internationell praxis — många av
köparna vill inte skylta offentligt. Vi bröt mot denna praxis genom att
samtliga köpare i Assidomän blev offentliga. Dessutom vill jag påpeka
att detta ändå inte utgör någon garanti. Det kan möjligen vara en
hjälp, och jag delar uppfattningen att det finns anledning att pröva
detta. Man måste emellertid försöka bedöma hur detta kan påverka
priset eller efterfrågan på aktierna och hur mycket det verkligen
hjälper i sak att göra olika typer av undersökningar.

Jag markerar här mycket tydligt att det är fråga om personer som
man anser tidigare har varit straffade eller personer som varit miss-
tänkta för olika oegentligheter tidigare men som inte är fällda eller
eftersökta för att ha gjort någonting olagligt. Detta räcker inte på långt
när, utan det krävs alltså samkörningar mot brottsregister som är
sekretessbelagda och mot polisens "misstänkthetsregister", om det nu
finns något sådant. Detta är emellertid oerhört långtgående åtgärder,
och det räcker som sagt inte med Sverige utan kontrollen måste i så
fall omfatta hela världen.

Man skall självfallet göra så långtgående undersökningar som möj-
ligt, men varken Kurt Ove Johansson eller jag kommer någonsin att
kunna garantera att någon av det ena eller andra slaget slinker med —
som styrelseledamot eller som indirekt ägare till ett dotterdotterbolag
eller systersysterbolag eller någonting annat.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

228

Kurt Ove Johansson: Men du medgav ju alldeles nyss att om man i
prospektet hade infört de förbehåll som jag nyss var inne på hade man
haft en bättre situation. Man kan då fråga sig varför regeringen inte
gjorde det.

Per Westerberg: Frågan var aldrig uppe — ingen kom över huvud taget
med det förslaget. Tanken att det skulle dyka upp den här typen av
personer, som man upplevde det som gravt etiskt störande att sälja till,
uppkom aldrig och har i princip heller inte varit det vid övriga
privatiseringar. Vi vidtog, som jag nämnde, ett antal andra åtgärder för
att öka säkerheten i denna privatisering jämfört med Celsius. Under
perioden den 8 mars — 8 april gjordes kontroller för betalningssäkring
och infördes möjligheter att lägga embargo på kontona. Jag är självfal-
let glad om det utvecklas ytterligare möjligheter till kontroller. Jag vill
emellertid peka på att det är näst intill omöjligt att försäkra sig om att
ingen oetisk smiter med som indirekt ägare, styrelseledamot eller
någonting annat, om man inte ändrar ett stort antal lagar både i
Sverige och utomlands. Däremot skali man naturligtvis skärpa reglerna
så långt det är möjligt.

Kurt Ove Johansson: Men man borde då kanske i regeringskansliet ha
diskuterat litet mer ingående än man gjorde vad prospektet skulle
innehålla.

Per Westerberg: Diskussionerna var mycket omfattande, och vi gjorde
de riskbedömningar som kunde göras. Vi gjorde bedömningen att det
fanns en säkerhetsperiod mellan den 8 mars och den 8 april, då man
kunde göra kontroller. Vi gav ett särskilt uppdrag till Carnegie och
Handelsbanken att kontrollera buivanförhållanden och liknande, just
sådant som det är så utomordentligt svårt att komma åt och se igenom.
Men även de gick bet i den delen.

Sedan vill jag ånyo konstatera att ingen har anklagats för något
brottsligt. När man ansåg att det över huvud taget fanns något suspekt
begärde vi omedelbart att man skulle gå till Finansinspektionen och
Ekoroteln för att kontrollera detta. Inte heller de kunde finna något
brottsligt eller olagligt. Däremot är det fråga om etik, där det självfallet
är vår grundläggande uppfattning, nu liksom då, att vi skall göra allt
som står i vår makt för att se till att de som brister i det avseendet inte
Sr köpa. Vi anser att vi gjorde det bästa som det då fanns förutsätt-
ningar för. Det har sedan kommit förslag till ytterligare åtgärder, som
såvitt jag känner till inte har tillämpats någon annanstans. Självfallet
skall även de åtgärderna prövas. Jag förutsätter att det kommer att ske
när det gäller Nordbanken.

Kurt Ove Johansson: Per Westerberg konstaterar här att Finanspolisen
kom in i bilden. Men det var ju först den 12 april. Fördelningen av
aktierna ägde i princip rum den 7 och 8 mars, men Finanspolisen blev
ju inte inkopplad förrän i mitten av april. Du kan själv se av den
utfrågning vi hade med Finanspolisen att man inte alls kunde vara
med och påverka den här situationen.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

229

Per Westerberg: Får jag göra några små korrigeringar av beskrivningen.
Det var på kvällen den 8 mars som tilldelningsbeslutet fattades. Däref-
ter skedde leveransen av aktierna, som vi hade behållit kvar som pant
till den 8 april för att kunna få in pengarna. När det befanns att vissa
inte hade betalat i tid, satte misstänksamheten verkligen in. Man tyckte
att det verkade konstigt, och då väcktes frågan om inte Finanspolisen
borde kopplas in. Av utskottets ojusterade protokoll från förhöret med
Finanspolisen framgår att man inte hade funnit någonting som var
brottsligt. Det förekom namn som man kände igen — från brottsregi-
stret, förmodar jag — eller som man hade aningar om att de inte hade
alldeles rent mjöl i påsen. Man man fann ingenting olagligt eller
brottsligt. Däremot tyckte Finanspolisen att man skulle gå så långt
man kunde i det här fallet, och det gjorde man också därefter.

Vi hade alltså kontroll på affären så till vida att aktierna låg kvar till
den 8 april. De såldes innan dess i s.k. optionsaffärer. Betalningen
kom in senare, och de här aktuella personerna fick aldrig tillgång till
några aktier. Det lilla överskott de fick spärrades på kontot, så att man
kunde kontrollera de extra uppgifter som herr ordföranden ansåg att
vi borde ha haft med i prospektet. Vi kunde alltså göra denna
ytterligare kontroll, som slutfördes i slutet av maj, om jag nu minns
alldeles rätt.

Kurt Ove Johansson: Det som är intressant i sammanhanget, Per
Westerberg, är att Finanspolisen kommer in i bilden i mitten av april.
Jag vill minnas att det i vårt protokoll finns en anteckning om att
Finanspolisen vid den överläggning som ägde rum hade konstaterat att
traderingen av aktier redan skett. De som en gång hade godkänts som
köpare hade sedan fört över aktierna till andra ägare. Jag utgår från att
Per Westerberg i sin noggrannhet har läst att Finanspolisen har sagt att
när de kom in bilden fanns det ingenting att göra.

Per Westerberg: Det beror på om man ville förhindra att någon for-
mellt sett skulle vara köpare, men då tror jag att herr ordföranden har
missuppfattat situationen ganska ordentligt när det gäller svensk värde-
pappershandel. Det uppstod alltså här en värdepappershandel med
optioner innan ens anbudstiden hade gått ut — att få ge anbud att
köpa aktier i aktuellt bolag. Det är ett normalt beteende i dag. Sveriges
riksdag har fattat beslut om att det är fullt i enlighet med svensk lag att
göra s.k. blankningsaffärer. Man säljer en aktie som man inte har.
Därmed är det i praktiken den typen av affärer de gör. I det här fallet
gjorde man så att man när man fått tilldelning sålde den via en
optionsaffär. Aktierna var alltså sålda innan de ens skulle ha fått
tillgång till dem. De personer som herr ordföranden åsyftar fick alltså
aldrig tillgång till aktierna. De medel som vi betalningssäkrade med
spärrades på kontona hos aktuell firma för att man fullt ut skulle
kunna utreda och ställa de extra krav som herr ordföranden ansåg
borde ha funnits med i prospektet. De nämnda företagen kontrollera-
des alltså i dessa avseenden.

1994/95 :KU30

Bilaga B 13

230

Kurt Ove Johansson: Det är ingen som har ifrågasatt rätten att få en
aktietilldelning som man sedan säljer till någon annan. Men min fråga
gällde det förhållandet — och det är det som är intressant för vår
granskning — att när Finanspolisen kom in i bilden var det ingenting
att göra. Det är ju det som är det intressanta. Detta slår Finanspolisen
själv fast, och Per Westerberg måste väl ändå kunna erkänna att det
förhöll sig på det sättet.

Per Westerberg: Det bestrider jag. Jag vill dessutom påpeka för herr
ordföranden att det inte bara är det att man fått tilldelning av aktier
utan man kan sälja dem innan man har fått dem. Det förekom en
omfattande handel med både Assidomän-aktier och en lång rad andra
aktier som har varit på väg till marknaden, innan ens anbudstiden har
gått ut och inga hade en aning om huruvida de skulle få aktier. Man
sålde dem innan man visste om man skulle få dem. Sedan räknade
man med att kunna köpa dem innan de skulle levereras. Det är det
som kallas för blankning. Riksdagen fattade för några år sedan med
anledning av värdepappersmarknadsutredningen beslut om att detta
skulle bli tillåtet i Sverige.

Finanspolisens uttalande att det inte fanns någonting att göra gällde i
så fall den s.k. blankningsaffåren och den delen av det hela. Vi kunde
kontrollera de konton via vilka in- och utbetalningarna gick, och vi
kunde kontrollera att aktierna inte försvann ut till personer som vi
ansåg vara oetiska. Vi kan dock notera att ifrågavarande personer inte
hade gjort någonting olagligt, de var inte eftersökta av polisen, det var
inte fråga om ekobrottslighet och inte heller om penningtvätt, och så
småningom hävdes embargot på deras konton. De fick också ut den
mellanskillnad som det var fråga om. Vi sålde till institutionerna till
ungefär 10 % högre pris än till den stora breda allmänheten, dvs. nära
600 000 svenska småsparare. Det blev 153 kr. Kursen var uppe vid
omkring 154 kr med en avslutning på 155 kr. Sedan gick kursen ner
till under 153 kr. Under den här korta perioden förekom det försälj-
ningar, inte minst ur betalningssäkringssynvinkel. I dag står aktien i
162 kr, dvs. prissättningen blev mycket korrekt och mycket bra i
många avseenden.

Kurt Ove Johansson: Av protokollen från våra utfrågningar framgår att
även Carnegie i sina svar till konstitutionsutskottet konstaterade att
efter fördelningen den 7 och 8 mars skulle man ha väldigt mycket på
fotterna för att över huvud taget kunna åstadkomma en förändring.
Det framgår klart och tydligt av vårt material. Jag konstaterar då med
ett visst intresse att Finanspolisen säger att det inte fanns någonting att
göra efter mötet den 15 april. Men Per Westerberg säger att det fanns
det visst det! Han vet alltså bättre än Finanspolisen vad de skulle ha
kunnat göra den 15 april och därefter. Det är faktiskt ett ganska
uppseendeväckande svar.

Per Westerberg: Jag tycker att herr ordföranden här drar på sanningen
ganska långt.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

231

När det gäller själva fördelningen har det inte begåtts några olaglig-
heter. Det har inte förekommit någon penningtvätt och inte begåtts
något ekobrott. Det kan t.ex. ha varit en tidigare straffad person som
har blivit tilldelad aktier. Då är det korrekt att själva tilldelningen inte
ändras. Blankningsaffärer kan alltid göras, oavsett om man far tilldel-
ning eller ej. Personer som köpt och velat fä ut någon form av vinst
har vi full kontroll över. Därmed kunde vi förhindra att de fick
tillgång till den vinsten ända tills kontroller av teckningsrätter, ur-
sprung m.m. kunde göras. Det var därför vi efter inrådan på mötet den
12 april lade embargo på kontona. De kontrollerna fortgick alltså i
över en månads tid, av naturliga skäl till viss irritation från en del av
dem som var föremål för kontrollerna.

Kurt Ove Johansson: Du har sett att det i vårt material finns två
pressmeddelanden enligt vilka du i program i TV 4 gjort uttalanden
om felaktigheter. Dessa pressmeddelanden innehåller såvitt jag förstår
en del felaktigheter just när det gäller kontrollen. Det har vidimerats
av representanterna såväl för Finanspolisen som för Carnegie. Skulle
du vilja kommentera de här pressmeddelandena?

Per Westerberg: Det är korrekt att jag som lekman använde uttrycket
"slutföra tilldelning" litet slarvigt — jag är ju inte fondkommissionär.
Vad jag avsåg var "leveransen av aktierna". För dem var det ett enda
beslut, den 8 mars. För mig var det när man fick pengarna och
aktierna gick ut, dvs. att man slutförde det hela. Det var en slarvig
formulering från min sida. Vad jag egentligen åsyftade framgår av det
andra pressmeddelandet, som ju närmast var en korrigering av det
första. Man fick alltså möjlighet till det embargo som man var ute
efter, och man kunde alltså stoppa slutförandet av affären i och med
att leverans av köpeskilling inte skedde förrän man kunnat göra
ytterligare kontroll. Men den kontrollen föranledde inga ytterligare
åtgärder.

Jerry Martinger: Jag skall be att fi ställa några kompletterande frågor
för att fi ett förtydligande av det som framkom genom ordförandens
frågor.

Per Westerberg sade att det här blev en av de mest spridda aktierna
och mer av folkaktie än kanske någon annan folkaktie i Europa. Var
det just tänkandet att det skulle bli en riktig folkaktie och att sprid-
ningen skulle bli så här oerhört stor som låg bakom principen att göra
en automatisk tilldelning?

Per Westerberg: Det är alldeles korrekt. Assidomän blev den i särklass
mest spridda köpta privatiseringsaktien i Europa. När det varit fråga
om gratisaktier har det förekommit större spridning i förhållande till
befolkningen. Jag vill gärna göra förtydligandet att det bland de 590
000 aktieägarna säkerligen finns sådana som är fällda för både rattfylle-
ri och andra brott. Vi har inte gjort någon kontroll mot brottsregistret
utan tilldelningen har skett på sedvanligt sätt av dessa kommissionärer.
Detsamma gällde likabehandlingen, nämligen att det skulle vara just
gentemot övriga institutioner. Den ena banken eller fondkommissionä-

1994/95:KU30

Bilaga B 13

232

ren skulle inte kunna ge mannamån och gynna sina egna kunder. En
mycket normal anklagelse utomlands är att man har gynnat de egna
kunderna på bekostnad av andra bankers och fondkommissionärers
kunder. Det förekom även i Celsiusfallet.

Jerry Martinger: Per Westerberg sade att mycken tid ägnades åt att se
till att utförsäljningen inte skulle kunna kritiseras, t.ex. att det skulle
påstås att det förekom någon form av mannamån eller att någon bank
gynnades särskilt. Kan man säga att det var så, att ni från början inte
hade bestämt att det skulle vara en automatisk tilldelning? Var det
önskan att få en stor spridning och att det inte skulle kunna uppstå
misstankar om mannamån som gjorde att ni successivt kom fram till
att ni ville ha en automatisk fördelning? Eller hade ni redan från
början sagt att det skulle vara en automatisk fördelning? Det kan ju
tänkas att det var så i det senare fallet, eftersom ni hade fått kritik när
det gäller Celsius, där det i stället var en alltför stor selektivitet.

Per Westerberg: Det är många överväganden som görs inför sådana här
typer av privatiseringar. Det unika med Assidomän var att staten
kvarstod som majoritetsägare. I andra privatiseringar där man går ut
helt gör man värderingen att det skall finnas "core owners", som man
kallar det på engelska, dvs. huvudägare som kvarstår långsiktigt i
bolaget. Samma behov fanns inte här eftersom staten fortsatte att äga
51 %.

Sedan är det helt korrekt att det i samtliga privatiseringar förekom-
mer kritik mot mannamån. Jag vill ånyo trycka på att Carnegies och
nästan alla andras bedömning var att även om man haft en s.k.
kvalitativ bedömning hade detta inte lett till något nämnvärt annat
resultat, utan det hade varit samma bolag som hade fått köpa, kanske
med någon skillnad i fråga om kvantiteten i och med att de inte var
fullt utredda.

Jerry Martinger: Det finns, liksom vid alla sådana här försäljningar, en
ruta på blanketten där man skall fylla i sitt VP-kontonummer. Ar det
så att man kunde köpa vid den här utförsäljningen bara om man
redan hade ett VP-kontonummer?

Per Westerberg: Det är korrekt. I vissa fall hade en del av dem som
kritiserats även depåkontonummer, vilket är mer långtgående.

Jerry Martinger: Per Westerberg sade att genom VP-kontoregistreringen
hade de som anmälde sig som köpare redan genomgått en form av
kontroll. Vad är det för form av kontroll? Kan inte vem som helst få
ett VP-konto över disk?

Per Westerberg: I stort sett, men man kan säga att lagstiftningen
föreskriver att fondkommissionärer och banker skall tillse att det inte
förekommer penningtvätt. Det innebär att man gör en kontroll på den
person eller institution som blir "kontoförande institut", som fackter-
men lyder. Dessutom har man 7 § att gå till, dvs. det får inte
förekomma något som sätter handeln i vanrykte, om jag så får uttrycka
det.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

233

Jerry Martinger: Kan man alltså säga att en form av kontroll redan
hade skett genom registreringen?

Per Westerberg: Svar ja!

Jerry Martinger: Den 7 och 8 mars hade man konstaterat att en del
inte kunde identifieras — jag har för mig att det var ett tio- eller
tjugotal personer eller bolag som man inte kunde identifiera. Är det
riktigt att man på departementet fick rapport om det?

Per Westerberg: Vi fick rapport om att det fanns ett antal som man
inte omedelbart kunde se identiteten på, något som kanske var föga
överraskande, eftersom det finns hundratusentals investerare i världen
och det var en svensk fondkommissionär och bank samt en engelsk
som försäljningen gick genom.

Jerry Martinger: Och ni hade inte tänkt att göra någon diskriminering
beträffande utländska köpare?

Per Westerberg: Det far man inte göra — det strider mot lagen.

Jerry Martinger: Per Westerberg sade att ni gjorde särskilda insatser för
att kolla upp identiteten. Så uppfattade jag det i alla fall!

Per Westerberg: Det är korrekt. Skälet är mycket enkelt. I varje priva-
tisering eller börsintroduktion förekommer det alltid rykten om att det
skulle finnas bulvanförhållanden. Det förekom rykten kring Celsius att
det hade funnits en bulvan, men ingen har ens kunnat antyda var den
skulle ha funnits, trots att det var en kvalitativ bedömning av alla
investerare. Det är mycket märkligt, eftersom bulvanen i så fall hade
måst överlämna en vinst till någon annan. Vi ville göra extra kontrol-
ler så långt det var möjligt. Det var därför vi begärde att Carnegie och
Handelsbanken skulle gå igenom de här sakerna, i synnerhet efter den
8, då vi hade några oidentifierade bolag.

Jerry Martinger: När fick ni besked om att det fanns oidentifierade
bolag?

Per Westerberg: Det fick vi i samband med tilldelningen den 8 mars.

Jerry Martinger: Var det på kvällen den 7 mars eller på förmiddagen
den 8 mars?

Per Westerberg: Man arbetade med detta under kvällen och natten, och
jag skulle tro att det var på morgonen den 8 mars som jag fick
beskedet.

Jerry Martinger: Då fick de alltså besked om att de skulle sätta in extra
kontrollåtgärder.

Per Westerberg: Ja, men det var samtidigt helt klart att om vi skulle
kunna hålla tidsmarginalerna så var vi tvungna att då fatta beslut om
tilldelning.

1994/95 :KU30

Bilaga B 13

Jerry Martinger: Vad svarade man hos Carnegie?

234

Per Westerberg; Självfallet skulle man göra de efterforskningar som
man ansåg gick att göra. Det var arbetsgruppen med departementsfolk
och representanter för bank och fondkommissionär som skulle titta på
detta.

Jerry Martinger: Framförde man att man ville ha längre tid för kon-
trollen?

Per Westerberg: Jag kan inte påminna mig det. Vi hade ju en månad
på oss.

Jerry Martinger: Om ni på morgonen den 8 mars hade sagt att det
fanns en del som var oidentifierade och att ni därför ville sätta ut nya
datum, hade det då funnits risker för emissionens genomförande på
grund av att det uppstod osäkerhet på marknaden?

Per Westerberg: Ja, helt klart. Jag tror inte att emissionen då över
huvud taget hade kunnat genomföras. Vad allvarligare i alla sådana här
internationella affärer är att om Sverige skulle bete sig oprofessionellt
skulle hela den svenska riskkapitalmarknaden sättas i fråga i förhållan-
de till utländska placerare. Det är det som gör att rörelseutrymmet är
förhållandevis begränsat. Vi fick mycket kritik för att vi i prospektet
skrivit ut att namnen på alla som fick tilldelning av Assidomän-aktier
skulle bli offentlig egendom. Det ledde till att vi ansåg oss tvungna att
backa på det vid nästa privatisering, nämligen Pharmacia.

Jerry Martinger: Det var med andra ord mycket viktigt att här hålla
tiderna.

Per Westerberg: Helt klart — det var avgörande vågar jag säga.

Jerry Martinger: De första dagarna i april fick ni reda på att det var en
del som inte kunde betala. Ni kanske t.o.m. misstänkte att det kunde
vara någonting som inte stod rätt till. Per Westerberg sade att man
hade fått besked av honom att gå så grundligt till väga som möjligt för
att närmare kolla upp detta. Kan Per Westerberg utveckla det litet
grand?

Per Westerberg: Vi fick en larmrapport den 8 april att det fånns några
få — en mycket liten del i förhållande till erbjudandets mycket stora
omfattning — som icke hade fullgjort sina skyldigheter och betalat
aktierna den 8 april. Det var då vi beordrade största möjliga genom-
gång och självfallet även betalningssäkring så långt det var möjligt.
Samtidigt gav vi uppdraget att man skulle koppla in Finanspolisen för
att kontrollera dessa personer. Får jag tillägga till ett tidigare svar att
Finanspolisen naturligtvis avböjde att gå igenom 600 000 svenskar eller
alla fonder som blev ägare till AssiDomän. Det rör sig antagligen om
över en miljon människor eller kanske ännu mycket mer.

Jerry Martinger: Fick Carnegie ett allmänt uppdrag att kontrollera eller
fick man detaljerade anvisningar om hur en närmare kontroll skulle
ske?

1994/95:KU30

Bilaga B 13

235

Per Westerberg: Det var ett allmänt uppdrag plus att man skulle
koppla in Finanspolisen. Vår grundinställning var att om det förekom
något brottsligt skulle självfallet åklagare och polis utreda detta. Det
visade sig emellertid att man inte ansåg att något sådant förekom.

Jerry Martinger: När Finanspolisen kom in i bilden har det sagts att
det inte fanns någonting att göra. Efter vad jag förstår menas därmed
att det inte fanns någonting att göra beträffande själva tilldelningen.
Finanspolisen måste naturligtvis i alla lägen kunna rycka in, t.o.m. i
dag om det skulle visa sig att det hade förekommit något brottsligt.

Per Westerberg: Självfallet! Brott preskriberas ju inte på några timmar
eller dygn, utan brott skall beivras av åklagare och polis. Det var ju
vårt syfte med att koppla in Finanspolisen. Dessutom skall man
komma ihåg vad det var fråga om, dvs. aktier sålda på option. För att
kunna erlägga köpeskillingen behövde de få tillgång till en annan
köpeskilling. När de fick tillgång till den låstes mellanskillnaden, och
de kunde då inte dra någon ekonomisk nytta av det förrän kontrollen
var fullföljd. Det var det som jag åsyftade med mitt, som jag tidigare
sagt, något slarviga uttryck "fullföljd tilldelning".

Jerry Martinger: Ägarskiftet ägde väl rum redan i mars?

Per Westerberg: Det är korrekt, men vi hade säkerhet i aktierna som
kvarlåg.

Jerry Martinger: Det har sagts från skilda håll under utfrågningar och
liknande att det var ingenting att göra för Finanspolisen. När Finans-
polisen kom in hade det enbart med ändring av tilldelningen att göra.
Är det riktigt?

Per Westerberg: Jag vill inte säga enbart, men huvudsakligen var det
så. Vi hade ju kontroll över betalningsströmmarna.

Jerry Martinger: När vi talat med Carnegie har man där sagt att man
inte hade någon idé om att i början av mars koppla in Finanspolisen.
Fanns det över huvud taget någon idé hos Per Westerberg redan i
början av mars om att Finanspolisen skulle kopplas in?

Per Westerberg: Jag har inte vid någon privatisering hört någon som
varit orolig i det avseendet. Det åligger mycket tydligt fondkommissio-
närer och banker att tillse att ingen penningtvätt, ekobrottslighet eller
något annat som allvarligt kan skada tilltron till bankmarknaden
förekommer. Det är det deras sak att göra. Vi har att göra med
professionella och mycket välrenommerade firmor. Frågan har alltså
aldrig varit uppe att det skulle förekomma någon form av solkiga
element, utan oron har gällt om man skall få betalt för det man säljer
eller att det på något sätt skulle förekomma kursmanipulationer som
skulle försätta skattebetalarna i en sämre situation. Det var framför allt
där oron låg. Vi hade alltså den 8 mars inga skäl att tro att det var
något konstigt med att man inte kände igen alla investerare som hade
lämnat bud. Det var alltså ett ganska normalt förhållande som förelåg.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

236

Jerry Martinger: Åke Sundgren vid Finanspolisen sade vid utskottets
utfrågning att de inte hade tagit emot ett sådant här jobb om de hade
blivit tillfrågade före affärernas genomförande, eftersom det skulle ha
stridit mot alla regler.

Per Westerberg: Såvitt jag är informerad måste det finnas en mycket
bekräftad misstanke innan man börjar gå igenom brottsregister och
eventuella register över misstankar mot enskilda personer, styrelseleda-
möter eller andra som ligger längre bort i det här sammanhanget. Det
är ju det som är så väldigt svårt i de här fallen.

Jerry Martinger: Om en som tecknat sig för aktier i Assidomän är en
helt hederlig person — han är inte straffad och inte misstänkt för
någonting — och far en stor post, som han sedan sålde vidare till en
person som var en brottsling och där de pengar som användes i
sammanhanget utgjorde ett led i brottslig verksamhet, finns det då
någon modell för att hindra en sådan sak? Har ni funderat över det
närmare?

Per Westerberg: Vi har funderat väldigt mycket över hur man skulle
kunna komma åt olika typer av oegentligheter, något som Ekopolisen
och Finanspolisen har jobbat med. Det är dock inte alldeles lätt,
eftersom det är väldigt svårt att kontrollera allas identitet och vilka
som står bakom. I det aktuella fallet är det bl.a. fråga om en styrelsele-
damot i ett bolag, och det är inte lätt att kolla bakgrunden hos alla
styrelseledamöterna i det bolag som köper. Framför allt skulle man i
så fall diskriminera bolaget om en styrelseledamot inte är alldeles
snövit. Det är alltså väldigt svårt. Man kan säga att hela börshandeln är
en mekanisk tilldelningsprincip i ett budsystem. Det åligger alltså
kommissionärer och banker att uppfylla kraven på att inte medverka i
penningtvätt och i görligaste mån kontrollera dem som har VP-konton
hos respektive institution och se till att det är korrekta affärer som
görs och att det inte förekommer penningtvätt eller del i någon form
av ekobrottslighet.

Jerry Martinger: Men bulvanförhållanden kan man aldrig gardera sig
mot, ens om man har en selektiv metod, såvida den inte är mycket
selektiv.

Per Westerberg: Det blir i så fall väldigt selektivt. Oftast är det de mest
överraskande saker som kan dyka upp. Det går aldrig att garantera
någonting, vilket svaren från internationella organisationer av typen
Goldman Sachs, Handelsbanken och Carnegie vittnar om. Man kan
alltid försöka förfina metoderna, men trots den förfining som förekom-
mit efteråt tror man sig inte fullt ut ha kommit åt problemen men
möjligen kunnat minska tilldelningen.

Jerry Martinger: För att återvända dit där jag började: Om ni skulle ha
gjort en sådan stor, selektiv modell, hade ni i dag inte kunnat säga att
Assidomän blev den folkaktie som den blev. Är det riktigt?

1994/95 :KU30

Bilaga B 13

237

Per Westerberg: Detta är en diskussion om hur långt man skall dra ut
detta mot privatpersoner respektive bolag. Det blir naturligtvis väldigt
selektivt om man skall kunna garantera att alla är etiskt oförvitliga
medborgare. Gör man det på enskilda personer landar man på ett
förfärligt sluttande plan. På något vis måste det ändå vara de beslut
som fattas av Sveriges regering och riksdag som avgör vad som är
förenligt med lagen eller ej. Sedan är det fråga om polis och åklagare
som beivrar enligt lagen och ser till att denna följs, självfallet med
största möjliga bistånd. Men några metoder för att kunna garantera har
vi ännu inte sett. Man kan möjligen diskutera om de förfiningar man
åstadkommer är förenliga med statens mål att få bra betalt och om de
kan leda något längre. Men jag är rädd för att man ändå bara kommer
en liten bit på vägen. Det har ju visats vid Pharmacia-försäljningen
något senare hur andra försökt komma fram med olika typer av
konstiga namn och ett uppenbart bedrägligt beteende. Man är mycket
listig och försöker på olika sätt ta sig fram med bulvanförhållanden,
något som måste bekämpas med största kraft. Man jag tror att man
aldrig kan garantera att man inte råkar ut för sådant.

Kenneth Kvist: De flesta frågorna har väl redan blivit genomgångna
när vi hållit på så här pass lång tid.

Det är väl då klarlagt att ni egentligen inte inhämtade något råd från
Carnegie huruvida det skulle vara en sådan här bred generell eller
mekanisk tilldelning utan att det beslutet helt var departementets eget.
Var det så?

Per Westerberg: Den här diskussionen förs mycket vitt och mycket
brett med samtliga inblandade rådgivare. Att vi ville ha en folkaktie
och ett folksparande för att få riskkapital till svenska företag, svenska
investeringar och svenska jobb byggde på ett politiskt mandat från
Sveriges riksdag. Det hade vi väl ingenting att invända mot, även om
det medförde vissa restriktioner. Den diskussion som fördes om den
mekaniska tilldelningen gällde risken för kursmanipulationer, dvs. att
kursen skulle bli för hög och det hela därmed bli en flopp, och risken
att det skulle finnas köpare som inte kunde betala.

Kenneth Kvist: Och du är säker på att kursen inte var för låg?

Per Westerberg: Kursen var 153 kr de närmaste 24 eller 48 timmarna,
och som högst var den uppe i 154 och 155 kr. Sedan föll den tillbaka
till under 150 kr och ligger drygt ett år senare på 162 kr. Jag vågar
därför säga att värderingen var mycket korrekt och mycket marknads-
mässig. Den mediala kritiken från ekonomijournalisterna har varit att
de tyckt att rabatten för privatpersoner var för snål.

Kenneth Kvist: Ytterligare en fråga som hittills inte har berörts! Några
av de här företagen var ju registrerade i Panama. Kände man i
regeringen till att det i Panama förekommer en rad ganska lösligt
registrerade företag, som ägnar sig åt sådana här finansiella affärer och
spekulationer, och att man kan misstänka att det via Panama förekom-
mer en betydande penningtvätt och liknande?

1994/95:KU30

Bilaga B 13

238

Per Westerberg: Den typen av misstankar kan alltid förekomma i
sådana lokaliseringar liksom i vissa lokaliseringar inom EU-planket.
Man kan bara säga att vi måste göra de kontroller som är möjliga.
Dessa företag har emellertid full frihet att operera — att köpa och sälja
aktier på börserna inom ramen för de lagar och förordningar som
gäller. Om det förekommer oegentligheter, skall de naturligtvis jagas
av åklagare och polis — i dessa fell liksom annars. I det aktuella fallet
var det bara att konstatera att man hade regjstreringsadress London.
Det framkom först vid mycket noggranna kontroller långt senare att
det var Panama. Det är inget fel med de här bolagen — de finns där
och det är enligt svensk lag tillåtet för dem att operera i Sverige. Så är
det, och så förhåller det sig också med en lång rad andra länder. Man
kan nämna den begränsade insynen i det spanska banksystemet med
Gibraltarbolag. Ett annat exempel är Kanarieöarna. Det finns mycket
som man har anledning att vara vaksam mot. Eftersom vi arbetade på
uppdrag av Sveriges regering och riksdag, ansåg vi att vi måste arbeta
enligt de lagar och regler som gäller i Sverige. Vi Sr inte diskriminera
utlänningar.

Kurt Ove Johansson: Du sade i ett svar till Martinger att det i sådana
här sammanhang förekommer rykten. Då kan man fråga: Fanns det
någon som helst grund för den här typen av rykten om bulvanförhål-
landen eller om att det skulle förekomma något oseriöst i samman-
hanget? Jag vill då läsa upp för dig vad kommissarie Sundgren i
Finanspolisen sade inför utskottet: "Såvitt jag kan förstå var det i det
här sammanhanget som det framkom misstankar om att det var något
skumt med åtta av de juridiska personer som hade tilldelats aktier och
som hade vidaresålt dem. Det var flera skäl till att man hade fettat
misstankar mot dessa juridiska personer. Bl.a. förekom samma firmat-
ecknares underskrift på sex av ansökningsformulären."

Dessa tillhörde alltså dem som det var svårt att kontrollera. Så helt
utan skäl var väl ändå inte ryktena om att det här kunde ha förekom-
mit något som man inte ville skulle ske?

Per Westerberg: Som jag nämnde förekommer det alltid rykten, och vi
gjorde mycket omfattande försök till kontroll i samband med Celsius
för att undersöka om det fanns någon bulvan. Ingen har kunnat ge den
minsta antydan om hur det skulle ha kunnat gå till, ens teoretiskt. Vi
har alltså försökt göra kontroller, men det är väldigt svårt. När det
gäller det akuella fallet i Assidomän är det inte alldeles ovanligt att
man har samma ombud. Man kan säga att det borde ha gjorts ännu
mer noggranna kontroller av anmälningssedlarna, men jag tror att de
kontroller som gjordes gick så långt som det var möjligt. Det är, som
jag sade, inte alldeles ovanligt att en och samma person har fullmakt
att teckna för fler bolag eller personer. Det kan vara depåkunder,
investmentbolag eller något liknande som tecknar för ett mycket stort
antal kunder.

Kurt Ove Johansson: Jag har en sista fråga och den gäller ansöknings-
formulären. Bl.a. Ake Sundgren har sagt att formulären skulle ha

1994/95:KU30

Bilaga B 13

239

kunnat vara utformade på ett mer professionellt sätt — "professionellt"
är mitt ord. Det fanns inte ens någon ruta för namnförtydligande. Nog
verkar det väl ändå litet amatörmässigt att man i ett så här stort
sammanhang inte ens har ett ansökningsformulär som fyller de krav
som man borde kunna ställa?

Per Westerberg: De ansökningsformulär som har använts överensstäm-
mer med internationell praxis, även om praxis är hårdare i Sverige än
utomlands. Jag vill i detta sammanhang säga att jag förstår att polisen
alltid vill ha ännu mer. Det är väl rätt naturligt, speciellt om man
tittar i backspegeln.

Som herr ordföranden säkerligen vet kan han ringa till sin bank och
muntligen beställa köp eller försäljning av aktier och i vissa fall t.o.m.
teckning. Systemet kan alltid kritiseras. Man kan testa idéer, och man
kan göra ytterligare förfiningar av kontrollen, vilket jag är starkt
positiv till. Men jag vill samtidigt markera att det är professionella
rådgivare som dagligen sysslar med detta, och det är fråga om de mest
välrenommerade internationella investmentbankerna. Man kan ändå
inte vara säker på att komma åt dem man vill, men man kan alltid
göra det litet besvärligare. Låt mig ånyo påpeka att det inte är fråga om
brottslingar utan om människor som tidigare varit brottslingar eller
som är misstänkta. Det finns ingen som säger att det här har förekom-
mit något brott, utan det är fråga om etik och huruvida man tycker att
det här är lämpliga köpare, vilket inte heller jag tycker att de är.
Självfallet skall vi försöka styra bort från den typen av köpare.

Jerry Martinger: När Åke Sundgren av ordföranden fick frågan om det
var någonting mer han hade önskat sig, svarade han att han helst ville
undvika att svara på den frågan. Det var först efter ordförandens
särskilda bön som han svarade, och han medgav då att han naturligtvis
hade önskat sig något ytterligare, t.ex. namnförtydliganden. Han tilläde
emellertid att det kanske berodde på en yrkesskada att han önskade sig
det. Kan Per Westerberg påminna sig något enda fall där man vid en
emission som gått ut från staten eller vid en privatemission haft en
särskild ruta för namnförtydligande på blanketten?

Per Westerberg: Nej, jag kan inte påminna mig det, men jag måste
erkänna att jag på den punkten inte har gått tillbaka och gjort några
omfattande kontroller. Jag vet t.ex. inte om en ruta för namnförtydli-
gande fanns vid emissionen av TV 4.

Jerry Martinger: Anledningen till att jag frågar är att jag själv inte kan
påminna mig ha sett någon sådan ruta, trots att jag granskat många
sådana här blanketter.

Kurt Ove Johansson: Jag skall inte disputera med Martinger, men jag
har lärt mig av de många utfrågningarna att man ibiand måste fråga
två gånger för att få fram ett svar. Det har vi inte behövt när det gäller
Per Westerberg. Du har fått många frågor, och du har svarat utförligt.
Jag tror att du med din medverkan här i dag har bidragit till att vi har
fått ett bättre underlag för våra kommande beslut i den här frågan.

1994/95:KU30

Bilaga B 13

240

Dessutom vill jag säga att du har svarat föredömligt kort på de frågor
som du har fått. I KU tycker vi om att ställa långa frågor och få korta
svar.

Tack så mycket för att du har kommit hit!

1994/95:KU30

Bilaga B 13

241

16 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Konstitutionsutskottet

1995-04-06

Kl. 09.00-11.20

Offentlig utfrågning av Ulf Dinkelspiel angående dels
information till hushållen inför folkomröstningen om
EU-medlemskap, dels de sex konsekvens-
utredningarna inför ett svenskt EU-medlemskap, dels
regeringens information till riksdagens

EFTA-delegation och riksdagens utskott före beslut i
Gemensamma EES-kommittén

Kurt Ove Johansson: Jag skall be att få hälsa f.d. statsrådet Ulf Dinkel-
spiel välkommen till konstitutionsutskottet. Anledningen till den här
utfrågningen är tre anmälningar som har kommit in till utskottet. Den
ena anmälan gäller regeringens handläggning av information till hus-
hållen inför folkomröstningen om ett EU-medlemskap. Den andra
gäller regeringens handläggning av de sex konsekvensutredningarna
inför ett svenskt medlemskap. Slutligen gäller den tredje anmälan
handläggning av regeringens information till riksdagens EFTA-delega-
tion och till riksdagens utskott för beslut i Gemensamma EES-kom-
mittén.

Jag har i förväg talat med Ulf Dinkelspiel, och jag vet att han vill
göra en kort inledning. Varsågod.

Information till hushållen inför folkomröstningen om
EU-medlemskap

Ulf Dinkelspiel: Eftersom initiativet till denna utfrågning kommer från
konstitutionsutskottet skall jag fatta mig mycket kort.

När jag tillträdde som statsråd med ansvar bl.a. för Europafrågorna
ställde jag upp ett antal mål för min verksamhet under mandatperio-
den. Flera av dessa mål hade anknytning direkt till EU-förhandlingar-
na och EU-arbetet. Ett mål var att man skulle iaktta största möjliga
öppenhet, därför att all min erfarenhet från 30 år av internationella
förhandlingar sade mig att detta från en rad olika synpunkter var att
föredra.

Jag tyckte att min företrädare Anita Gradin tog många steg i rätt
riktning. Det var inte minst utifrån dessa erfarenheter som jag tog
ytterligare steg. Jag tror att det var första gången i någon internationell
förhandling — i alla fell på ett så systematiskt sätt — som vi redovisade
exempelvis alla svenska förhandlingspositioner öppet. Det väckte en
hel del uppseende inte minst i våra grannländer, men jag tror icke
desto mindre att det var riktigt.

Jag sade mig också att ambitionen den dagen som svenska folket står
inför en folkomröstning inte var att alla skulle veta tillräckligt för att
kunna ta ställning. Vi visste alla att den ambitionen kunde man
möjligen ha, men den låg inte inom räckhåll. Den låg inte inom

1994/95:KU30

Bilaga B 14

242

mänsklig förmåga. Men jag sade mig att ambitionen måste vara att var
och en med självaktning skulle kunna säga att man hade givits tillfälle
att sätta sig in i dessa frågor. Hela den verksamhet när det gäller
information och kunskapsspridning som lades upp från regeringens
sida, i stora delar i mycket nära samråd med riksdagen, hade detta för
ögonen.

Jag tänker då på samrådet mellan regering och riksdag och på de
informationstillfällen som numera ges i riksdagen och som jag utnytt-
jade mycket systematiskt för att informera hela riksdagen och därmed
också svenska folket om läget i förhandlingarna.

Jag tänker också på våra grönböcker. Många sade att de var tjocka
och tråkiga, och det var de. Men de innehöll detaljerad information
om de olika förhandlingsfrågorna.

Jag tänker på Sekretariatet för Europainformation som upprättades i
syfte att förmedla information kring Europafrågorna och på konse-
kvensutredningarna som belyste viktiga aspekter på EU-samarbetet.

Jag tänker vidare på de sammanfattningar som gjordes av konse-
kvensutredningarna, på den information som utgick från regeringen,
på den proposition som sedermera kom, en mycket utförlig proposi-
tion som i detalj redovisade förhandlingarna och värderingen av dessa,
på hushållsbroschyren och jag tänker på mycket annat.

De tre frågor som vi skall diskutera i dag, där jag skall iaktta samma
princip som under informationshanteringen under förhandlingarna,
skall alla ses i det här perspektivet.

Kurt Ove Johansson: Jag tackar för de inledande orden. För att det
skall bli litet struktur på frågandet har vi bestämt oss för att vi skall
börja med handläggningen av informationen till hushållen.

Birgitta Hambraeus: Jag ser den här utfrågningen som betydelsefull för
att vi skall lära av erfarenheten inför framtiden. Detta var ju den första
folkomröstningen om EU som vi hade i Sverige, den 13 november.
Det kommer säkert att bli fler folkomröstningar när EU:s traktat
ändras och Sverige, som alla andra EU-länder, skall ta ställning till om
vi går med på dessa traktat eller inte. Då är det viktigt att vi lär av den
erfarenhet vi har, så att svenska folket känner att det går sjyst och
rättvist till och att man har en möjlighet att verkligen bilda sig en
uppfattning. Detta är min grundinställning inför den här utfrågningen.

Ulf Dinkelspiel framförde regeringens syn. Som svar på en fråga
sade Ulf Dinkelspiel 1991: "Jag instämmer i My Perssons synpunkter
om vikten av att information om EG-frågorna sprids och att denna
skall vara objektiv och allsidig. Det finns redan i dag ett omfattande
utbud av allsidig information, exempelvis grönböcker och skrifter. I
Fakta Europa informerar UD tillsammans med övriga departement om
våra relationer till EG och konsekvenserna för Sverige av ett EU-
medlemskap på olika samhällsområden.

Jag vill då fråga: Ar detta någonting som Ulf Dinkelspiel fortfarande
tycker är relevant, att det som sprids från regeringen skall vara
objektivt och allsidigt?

1994/95 :KU30

Bilaga B 14

243

Ulf Dinkelspiel: Svaret är ja. Det är min bestämda uppfattning att vi på
olika sätt skall medverka till att allsidig information förmedlas kring
dessa frågor. Alla de åtgärder som jag här redovisade hade detta för
ögonen.

Birgitta Hambraeus: Nu skickade UD ut två broschyrer. Den ena var
en egen broschyr som var mer omfattande, och den andra utgjorde ett
avsnitt i Riksskatteverkets broschyr som riksdagen hade beställt, där
man skulle redovisa avtalet. Är det enligt Ulf Dinkelspiels uppfattning
möjligt att göra en objektiv och allsidig redovisning av ett förhand-
lingsresultat men också av hela avtalet?

Ulf Dinkelspiel: Det är alltid möjligt att eftersträva en så rättvisande
värdering som möjligt av ett förhandlingsresultat. Det speglar både den
här skriften och propositionen. Sedan är det alltid så, att varje enskild
punkt också innehåller ett moment av osäkerhet. Varje enskild detalj
kring ett förhandlingsresultat kan ytterst prövas av EU-domstolen.
Därför finns det inte någon evig sanning. Det gäller på det här
området och det gäller över huvud taget på hela EU-området, där
domstolen har den yttersta rätten att tolka avtal, fördrag och liknande.

Birgitta Hambraeus: Sverige skrev under ett avtal med EU. En del
saker ansågs som oproblematiska av regeringen och togs aldrig upp i
förhandlingarna, utan dem accepterade vi. Andra områden förhandla-
de vi om och fick då igenom tidsbegränsade undantag.

I hushållsbroschyrerna gör man en beskrivning av avtalet. Anser Ulf
Dinkelspiel att det hade varit möjligt att då redovisa totaliteten, eller
skulle det bara röra sig om de detaljer som man hade tagit upp i
förhandlingarna?

Ulf Dinkelspiel: Både i de här och andra skrifter, liksom i propositio-
nen, hade man ambitionen att göra en översiktlig redovisning av det
hela. Sedan är det klart att ju mer begränsat informationsmaterialet är,
desto mer tvingas man att också begränsa beskrivningarna i enskilda
delar.

Birgitta Hambraeus: Anser Ulf Dinkelspiel att regeringen kunde anses
vara neutral i den här frågan och att man kunde värdera både för- och
nackdelar med samma tyngd?

Ulf Dinkelspiel: Jag anser att regeringen kunde värdera både för- och
nackdelar, men det är en bedöm ningsfråga. Regeringens värdering
speglas i propositionen och i ett avsnitt i den broschyr som kom.

Birgitta Hambraeus: I den broschyr som UDH skickade ut till alla
hushåll finns rubriken Regeringens bedömning: EU — möjligheternas
union. Sedan följer en kraftfull plädering med citat från propositio-
nen. Jag citerar: "Det skulle inte främja vårt lands nationella intressen
att ställa sig utanför detta samarbete och därmed försitta möjligheterna
att aktivt utöva inflytande på det skeende som vi under alla omständig-
heter är en del av."

1994/95:KU30

Bilaga B 14

244

Anser Ulf Dinkelspiel att detta är en allsidig beskrivning eller skulle
det kunna finnas en annan tolkning av avtalet?

Ulf Dinkelspiel: Ja, naturligtvis. Birgitta Hambraeus har en annan
uppfattning. Det här rör sig om regeringens samlade bedömning i den
här frågan, och det är mycket klart uttryckt i broschyren.

Birgitta Hambraeus: Just det. Och då kan man säga att den här
broschyren är en plädering för ja-sidan?

Ulf Dinkelspiel: Det är en redovisning av regeringens bedömning. Den
som vill söka ytterligare redovisning av vad regeringen grundade sin
bedömning på kan gå till propositionen som är ett verk på jag vet inte
hur många sidor. Propositionen speglade mycket långtgående i detalj
värderingen av förhandlingsresultatet gjord av dem som har varit
inblandade i förhandlingarna — och det rörde sig om många hundra
personer. Här finns redovisat tjänstemännens samlade erfarenhet och
regeringens bedömning.

Birgitta Hambraeus: Anser Ulf Dinkelspiel — det är ju en självklar
fråga egentligen, men jag är för ordningens skull ändå intresserad av
svaret — att regeringen hade tagit ställning för ett ja i folkomröstning-
en?

Ulf Dinkelspiel: Svar: ja.

Birgitta Hambraeus: Anser Ulf Dinkelspiel att regeringens beskrivning
av avtalet var allsidig och objektiv?

Ulf Dinkelspiel: Det var regeringens bedömning som speglas i den
broschyr som cirkulerades. På samma sätt cirkulerade vi en samman-
fattning av alla konsekvensutredningar. Det är en rättvisande bedöm-
ning av hur konsekvensutredningarna bedömde resultatet.

I hushållsbroschyren finns en mycket kort sammanfattning av vad
nej-sidan säger. Jag utgår ifrån att det är en rättvisande bedömning av
vad nej-sidan tycker i det här sammanhanget. Alla skrifter som ges ut
från olika håll speglar naturligtvis den uppfattning som vederbörande
står för. Det är därför som det står "Regeringens bedömning".

Birgitta Hambraeus: Det är mycket värdefullt att vi slår fast detta. Man
kan då säga att den information som hushållen fick i kampanjskedet
hade en mycket kraftig slagsida med en stark betoning av ja-sidans
argument och bedömningar. Det är vi överens om?

Ulf Dinkelspiel: Vad vi talar om är regeringens skrift och redovisning
av förhandlingsresultatet. Men redovisningen av konsekvensutredning-
arna gjordes med en annan infallsvinkel. Det var andras bedömningar.
Det spreds enormt mycket material som till stor del bekostades av
statsmedel, och det var just syftet med statsmedlen, att verka för en
allsidig bedömning. Jag tror inte någon med anspråk på att verkligen
försöka att få fram allsidigt material, annat än i rent monolitiska
samhällen, kan tro att man med ett stort antal författare med olika
värderingar i en skrift kan få fram hela sanningen.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

245

Man måste ha många olika infallsvinklar och verka för att både ja-
och nej-sidan kommer till tals, verka för att regeringen far ge uttryck
för sin uppfattning, verka för att man i alla olika avseenden kan spegla
olika infallsvinklar. Det är syftet med informationsverksamheten. Det
var därför som vi satsade uppemot 200 miljoner kronor från statens
sida, enbart från statens sida, på information kring EU-frågan. Dess-
utom lades det ner stora belopp även utanför detta för att spegla
verksamheten. Det är vad jag menar med allsidig belysning av frågan.
Varje enskilt bidrag bidrar totalt till en allsidig bedömning. Men varje
enskilt inlägg är ett enskilt inlägg. Sedan må det ha auktoritet av
regeringens bedömning eller en enskild ledamots syn på medlemskapet
i EU.

Birgitta Hambraeus: Vi kommer senare in på konsekvensbeskrivningar-
na. Nu handlar det enbart om de två broschyrer som skickades ut dels
av UD självt, dels UD:s text i Riksskatteverkets broschyr som ju
riksdagen beställde. Det skulle alltså vara en beskrivning av avtalet. Då
är vi överens om — eftersom Ulf Dinkelspiel just har sagt det — att
regeringen hade tagit ställning för ett ja. Regeringen hade gjort en
beskrivning och en bedömning, och den var positiv. Dessa broschyrer
hade alltså klar övervikt för ja-argumenten. Jag anser att vi är överens
på den punkten.

Ulf Dinkelspiel: Jag vill vara precis, sedan må Birgitta Hambraeus dra
sin slutsats.

Den består av förhandlingsresultatet som är vår bästa bedömning
utifrån alla dem som deltog i förhandlingen. Det här är besvärliga och
ytterligt komplicerade frågor som vi ägnade många år av förhandlingar
åt. Det är med den erfarenheten från förhandlingarna och med den
avtalstext som sedermera togs fram som vi har gjort en så god bedöm-
ning som det någonsin var möjligt av vad förhandlingsresultatet inne-
bär.

Sedan finns i den här skriften också regeringens sammanfattande
bedömning av förhandlingsresultatet. Regeringens sammanfattande be-
dömning utmynnar i ett klart ja.

Birgitta Hambraeus: Anser Ulf Dinkelspiel att det har någon betydelse
att redovisa den del av avtalet som innebär att Sverige kommer in
under EU:s jurisdiktion?

Ulf Dinkelspiel: Ja, det tycker jag är en viktig aspekt. Det framgår mig
veterligen av propositionen i många olika avseenden.

Birgitta Hambraeus: Det framgår inte av den broschyr som skickades
ut via Riksskatteverket. I den står det:

"EU är ett sätt att samverka över gränserna. EU:s medlemsländer
förändrar och utvecklar ständigt denna samverkan. Det du främst ska
ta ställning till i folkomröstningen är om du anser att medlemskapet
och samarbetet inom EU är bra för Sverige — eller om du anser att vi
klarar oss bättre utanför."

1994/95 :KU30

Bilaga B 14

246

Efter folkomröstningens ja och när vi bestämde oss för att bli
medlemmar i EU beredde konstitutionsutskottet ärendet och riksdagen
tog ställning till en ny lag med anledning av Sveriges anslutning till
EU. I en sammanfattande paragraf i den lagen står det att samtliga
regler som EU har beslutat gäller här i landet. I en annan paragraf står
det att samtliga regler som EU i framtiden kommer att besluta enligt
de gällande traktaterna gäller här i landet.

Anser du att beskrivningen som fanns med i utskicken till hushållen
var korrekt, dvs. att vi tog över samtliga lagar och att vi i framtiden var
bundna av de lagar som EU skulle stifta? Framgår det klart av
broschyren?

Ulf Dinkelspiel: Hela andemeningen med att ingå ett internationellt
avtal är att man är bunden av det som avtalet omfattar.

Birgitta Hambraeus: Det omfattar i nuläget, men också för all framtid,
att Sverige enligt gällande traktater är skyldigt att underkasta sig de
beslut som EU fattar, där vi i många fall faktiskt kan bli överkörda
och där vi inte har rätt att inlägga något veto.

Ulf Dinkelspiel: I EU precis som i alla andra internationella organisa-
tioner gäller att vi har att respektera de beslut som fattas, vare sig de
fattas i enhällighet eller om det är fråga om majoritetsbeslut.

Birgitta Hambraeus: Jag har då ytterligare en fråga på det här avsnittet.

Vad var anledningen till att UDH självt skrev texten och redigerade
den? Det fanns ju Sekretariatet för Europainformation som fick stora
anslag från riksdagen. Av propositionen framgår det kanske att man
räknade med att avtalet skulle beskrivas av detta sekretariat. Vad var
det för överväganden som gjorde att sekretariatet inte fick skriva
texten? Sekretariatet hade ju inte tagit samma ställning som regeringen
hade gjort i den här frågan. Man var mer objektiv och kunde anses
vara mer allsidig. Vad var anledningen?

Ulf Dinkelspiel: Skälet var att Riksskatteverket självt ansåg att man
icke hade kompetens att skriva den här texten, och det har jag stor
förståelse för. Att vi i det läget ansåg att en redovisning av förhand-
lingsresultatet där propositionen låg till grund för det hela var det
korrekta och lämpliga sättet att redovisa just det förhandlingsresultat
som vi hade kommit fram till.

Detta är fråga om en tjänstemannaprodukt som jag bär fullt ansvar
för. Men de tjänstemän som var närmast involverade var naturligtvis
också bäst satta att bedöma värdet av innehållet i överenskommelsen
och betydelsen av detta.

Kenneth Kvist: Ulf Dinkelspiel redogjorde för ett antal mål som han
ställde upp när han tillträdde som minister i regeringen. Det första var
att man skulle iaktta största möjliga öppenhet. Det andra var att alla
skulle ha givits tillfälle att sätta sig in i frågorna. De var de två
ambitionerna. Fanns det inte också en ambition att se till att Sverige
blev medlem i EU?

1994/95:KU30

Bilaga B 14

247

(Jlf Dinkelspiel: Självfallet var det regeringens ambition. Det var på
den grundvalen som vi förde förhandlingarna.

Kenneth Kvist: När vi närmade oss folkomröstningen, vad gjorde Ulf
Dinkelspiel då för bedömning av hur resurserna var fördelade på nej-
respektive ja-sidan?

Ulf Dinkelspiel: När det gällde de statliga medlen var de jämnt fördela-
de på ja- och nej-sidan.

Kenneth Kvist: Regeringens ståndpunkt var alltså ett entydigt ja för
EU. Det är ju helt klart. Det är ingen fråga utan en sammanfattning av
vad vi har sagt. Ulf Dinkelspiels ståndpunkt var också ett entydigt ja.

Regeringen gav alltså ut en broschyr med statliga medel som pläde-
rade för regeringens uppfattning, som alltså var ett ja till EU, och
skildrade avtalet utifrån detta så positivt som möjligt — det är i och för
sig mänskligt att man vill skildra det som man har uppnått så positivt
som möjligt. Kan inte detta uppfattas som ett stöd för ja-sidan, att
regeringen med den här broschyren önskade påverka?

Ulf Dinkelspiel: Jag vill svara genom att ställa en motfråga: Tänk om vi
inte hade informerat om innehållet i avtalet. Vad hade konsekvensen
av detta blivit?

Kenneth Kvist: Ja, men det fanns ju andra som informerade om avtalet
och som diskuterade det. Ja- och nej-sidan informerade ju om det,
positivt och negativt. Sekretariatet för Europainformation, som arbeta-
de vid UD, informerade också om avtalet.

Min fråga är: Hade ni någon tanke på att det skulle bedömas som att
ni gav ett extra stöd åt ja-sidan genom att ni aktivt gick ut med en
sådan här bred hushållsinformation för att plädera för regeringens
uppfattning, som alltså var ett ja?

Ulf Dinkelspiel: I svaret på min förra fråga ligger att jag anser att det
var en självklar skyldighet för den svenska regeringen, som hade fört
förhandlingarna, att informera om innehållet i avtalet. Jag vet få
skrifter av dem som vi gav ut från regeringskansliet som mottogs så väl
som den broschyr som vi lät publicera — jag tror att det var i juni
eller maj som den första upplagan av broschyren om EU-avtalet kom
— där vi informerade om avtalet just för att möjliggöra en bred debatt
kring dessa frågor. Propositionen förelåg ju inte då.

Det var i ljuset av den mycket positiva reaktionen — om jag inte
minns fel var upplagan 50 000 exemplar — som vi sade oss att vi
skulle låta broschyren gå ut till hela svenska folket för att på så sätt se
till att hela svenska folket fick en redovisning av avtalet.

Sedan kunde var och en som ville ha en mera detaljerad redovisning
omkring det hela gå vidare — i en broschyr av det här slaget på
30—35 sidor är det uppenbart att man inte kan redovisa alla detaljer i
avtalet. Jag vill göra det tillägget att jag tittade i broschyren efter
Birgitta Hambraeus inlägg bara för att konstatera att där mycket klart
står redovisat domstolens befogenheter att tolka rättsreglerna och hela
beslutsmekanismen.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

248

Kenneth Kvist: Jag vill då ställa en litet rå fråga i sammanhanget.

Den första broschyren som gavs ut var alltså en sorts informations-
broschyr från regeringen. Upplagan var ganska begränsad, 50 000
exemplar. Den gick ut till landets bibliotek osv.

Trots informationsinsatserna, trots överläget för ja-sidan — Arbetsgi-
vareföreningen, en stor del av LO och de största politiska partierna var
för ett ja — hade nej-sidan ett försprång i opinionen. Spelade det
någon roll för beslutet att skicka ut broschyren, som man tyckte var så
klargörande och bra, till hela folket?

Ulf Dinkelspiel: Vi hade beslutat om den här broschyren i 50 000
exemplar med information om avtalet långt innan, utifrån den själv-
klara uppfattningen att det var regeringens skyldighet att informera om
innehållet i avtalet — sedan kunde man ju diskutera i vilken upplaga
och hur den skulle utformas osv. Den som går tillbaka till riksdagspro-
tokollet skall finna att också många EU-motståndare sade detta. Grön-
böckerna i all sin ära och propositionen i sinom tid är inte lättillgäng-
ligt material för en bred allmänhet. Därför sade vi oss att vi skulle
göra en sammanfattning av avtalet. Det var på den grunden och inte
någon annan som beslutet fattades.

Kenneth Kvist: Nu avsåg inte frågan den första upplagan. Ni omvandla-
de sedan denna till en allmän hushållsbroschyr. Det beslutet fattades ju
betydligt senare.

Ulf Dinkelspiel: Det var inte betydligt senare. Om jag inte missminner
mig aktualiserades ett omtryck ganska snart. Men det avgörande var att
broschyren hade mottagits så väl. Samtidigt ansåg vi att någon form av
mer omfattande information skulle gå ut till alla hushåll. Då fann vi
att denna broschyr som också hade testats på många olika sätt lämpade
sig väl för detta. Observera att även den första broschyren hade testats
ganska noggrant från synpunkten om den kunde uppfattas luta åt den
ena eller andra sidan när vi beskrev förhandlingsresultatet. Det var i
det ljuset som vi beslutade att gå ut med information om avtalet till
alla svenska medborgare.

Kenneth Kvist: Minns ministern möjligtvis hur mycket hushållsbro-
schyren egentligen kostade?

Ulf Dinkelspiel: Ja, det gör jag. Den kostade ca 8—9 miljoner kronor
vartill kom porto som uppgick till 3 eller 4 miljoner kronor. Jag kan
ta fram de exakta siffrorna, jag tror att de är inskickade till konstitu-
tionsutskottet.

Kenneth Kvist: Ja, jag tror att de finns med i materialet.

Ulf Dinkelspiel: Jag skall gärna leta fram dem, eftersom frågan ställdes.

Kenneth Kvist: Då vill jag fråga följande: Vad ansåg ministern om
Sekretariatet för Europainformation? Vad gjorde regeringen för värde-
ring av den institutionen?

1994/95: KU 30

Bilaga B 14

249

Ulf Dinkelspiel: Jag har den bestämda uppfattningen att Sekretariatet
gjorde ett alldeles utmärkt arbete för att sprida information om EU-
frågorna. Det var något av ett lyckokast att tillskapa det sekretariatet.

Kenneth Kvist: Hur kommer det sig att denna utmärkta institution
värderade EU-avtalet annorlunda i en rad punkter jämfört med rege-
ringen?

Ulf Dinkelspiel: För det första finns det inte någon evig sanning, som
jag tidigare sade, när det gäller hur varje enskild avtalspunkt skall
tolkas.

För det andra måste sekretariatet naturligtvis grunda sin tolkning på
sina erfarenheter. Har man inte varit med i förhandlingarna och känt
syftet bakom en speciell bestämmelse kan det vara svårare att exakt
avgöra hur en avtalsbestämmelse skall tolkas. Regeringens bedömning
och redovisning av förhandlingsresultatet — som den speglas i proposi-
tionen, eftersom det är den mest utförliga texten — är en så sannings-
enlig och objektiv bedömning som vi någonsin har kunnat åstadkom-
ma kring utgången av förhandlingarna.

Kenneth Kvist: Det kan kanske hända att det inte finns någon evig
sanning. Förhållanden ändras, men nu rör det sig ju om samtidiga
väldigt olikartade tolkningar som görs.

Låt mig nämna ett exempel. I UD:s broschyr hävdas att Sverige inte
är bundet av EMU:s tredje steg, utan detta är någonting som den
svenska riksdagen helt fritt skall besluta över. Enligt Sekretariatet för
Europainformation är Sverige juridiskt bundet av Maastrichtfördraget
där EMU ingår. Vi har inget undantag från dessa regler. Vilket är då
den korrekta hållningen?

Ulf Dinkelspiel: Detta är ett gott exempel på just de problem som kan
uppstå när man försöker att tolka ett avtal utifrån den information
som man har till hands. Det kan finnas olika tolkningar. Vår bestämda
uppfattning och min bestämda uppfattning är att den tolkning som ges
i propositionen och sedermera — om jag inte tar miste — av riksdagen
är den korrekta. Skälet är följande. Vi har mycket klart redovisat inför
EU att frågan om övergång till det tredje steget — jag har inte
formuleringarna här, så jag reserverar mig för dem — skall understäl-
las den svenska riksdagen för slutligt avgörande.

Detta gjorde vi i ljuset av att holländarna har valt samma modell. Vi
fattade det beslutet i ljuset av att tyskarna har valt en liknande modell.
Sedermera, efter det att detta skrevs, kanske en del har uppmärksam-
mat att Chirac, den franske presidentkandidaten, har vädrat tanken på
en folkomröstning i Frankrike kring övergången till tredje steget. Jag
ställer frågan: Hur kan en fransk presidentkandidat med förhoppning
om att bli vald och med anspråk på att vara trovärdig föreslå en
folkomröstning om man vore traktatsmässigt bunden att övergå till
tredje steget? Jag frågar: Hur skulle tyska förbundsdagen kunna ta
ställning till den här frågan om man hade varit traktatsmässigt bunden
av att övergå till det tredje steget? Jag ställer samma fråga beträffande

1994/95:KU30

Bilaga B 14

250

Holland: Vad är det för rätt som den holländska regeringen tillerkän-
ner det holländska parlamentet att ta ställning i den här frågan, om
man är traktatsmässigt bunden av det hela?

Det är min bestämda uppfattning — och jag upprepar det, herr
ordförande — att den tolkning vi gör är riktig.

Kenneth Kvist: Att t.ex. Danmark hade en folkomröstning berodde ju
på hur den danska grundlagen var utformad i det stycket.

Nu säger du att det finns olika tolkningar på den här punkten och
att ni har redovisat detta inför EU. Min fråga är då: Återfinns detta att
Sverige eventuellt kan avstå från det tredje steget någonstans i avtalet?

Ulf Dinkelspiel: Svaret är ja. Jag kommer inte ihåg platsen — jag har
inte propositionen här, men jag skall gärna lämna in den till KU; ja,
den finns ju givetvis bland handlingarna — men jag gjorde den
deklarationen i november 1993 — — —

Kenneth Kvist: Gjorde deklarationen ja, men i själva avtalstexten?

Ulf Dinkelspiel: Inte i avtalstexten. Men inte heller i den tyska, i den
holländska eller för den delen i den franska finns det på något sätt
speglat i avtalstexten.

Jag gjorde deklarationen inför EU:s samlade förhandlingsdelegation,
alltså alla EU:s utrikesministrar eller motsvarande. Någon motsvarande
deklaration har inte gjorts av tyskar, inte av holländare och inte av
fransmän.

Icke desto mindre ansåg vi från den svenska regeringens sida och
med brett stöd av EU-delegationen att vi klart och tydligt skulle avge
en sådan här deklaration och inför EU klart och tydligt tydliggöra att
frågan skulle underställas den svenska riksdagen. Detta finns också
mycket klart redovisat i den proposition som har avgivits till riksdagen
och godkänts av riksdagen. Därmed är det också riksdagsbundet.

Kenneth Kvist: Men då vill jag fråga: Är en ensidigt gjord deklaration
en del av ett avtal mellan två parter?

Ulf Dinkelspiel: Det är inte en formell del av ett avtal, men det är en
ensidigt avgiven deklaration som i det här fallet dessutom inte har givit
upphov till någon motdeklaration. Den har naturligtvis en viktig
innebörd för tolkningen av avtalet. Det är bl.a. — inte enbart, långt
ifrån enbart — av detta skäl som jag känner mig förvissad om att den
bedömning som regeringen gör och som, om jag inte misstar mig,
riksdagen sedermera har endosserat är den korrekta.

Kenneth Kvist: Men den här broschyren som är utgiven, den handlar
alltså om avtalet. Det står ingenstans att det är en deklaration som
Sverige har gjort vid sidan av avtalet och som inte är juridiskt
bindande.

Ulf Dinkelspiel: En internationell förhandling innehåller väldigt
många element. Den innehåller själva fördragstexten, deklarationer av
olika slag, brev av olika slag och den innehåller förtydliganden av
olika slag. Det finns dessutom förarbeten som inte har samma status

1994/95:KU30

Bilaga B 14

251

som fördragstext men som naturligtvis är av betydelse för tolkningen
av avtalet. Den intresserade kan finna i propositionstexten och i hela
dokumentationen kring avtalet att där finns en rad olika typer av
samförstånd mellan parterna som finns reflekterade också i protokol-
len från förhandlingarna. De återspeglas ändå inte i avtalstexten, men,
herr ordförande, de är av stor betydelse för tolkningen av avtalet.

Jag är inte jurist, men jag har det intrycket att förarbeten här i
Sverige har ännu större betydelse för tolkningen av bestämmelserna än
vad de har i EU. Men förarbeten är av betydelse för tolkningen av
avtalet. Jag tycker att det är bra att detta exempel kom upp. Det visar
just på betydelsen... Vi som har deltagit i förhandlingarna, vi som har
avgivit dessa deklarationer, vi som vet vad som har föregått det hela, vi
är faktiskt i vissa lägen bättre satta att förklara vad innebörden av en
överenskommelse är.

Kenneth Kvist: Om Sekretariatet för Europainformation hävdar att
Sverige är bundet av Maastrichtfördraget, är det alltså en osanning
eller är det en otillräcklig skildring av verkligheten?

Ulf Dinkelspiel: Osanning är det absolut icke i den meningen att det
här är alldeles bestämt Sekretariatets tolkning av avtalet. Annars skulle
man inte ha skrivit det. Jag är övertygad om att Sekretariatets hela
arbete har präglats av största möjliga strävan efter objektivitet. Däre-
mot är det inte en fullständig och rättvisande tolkning av avtalet. På
den punkten har jag en avvikande uppfattning, såvida det inte skulle
vara så — och jag vill inte utesluta det — att Sekretariatet säger att
detta kan vara en rättvisande tolkning av det hela, men att man har
avstått från att göra det.

Kenneth Kvist: Eftersom Sekretariatets tolkning av avtalet inte finns
med i UDs broschyr och utgör en sida av saken, är ju UD-broschyren
bara en annan sida av saken och därmed inte en objektiv redovisning
av avtalet.

Ulf Dinkelspiel: Jag upprepar: Detta är regeringens samlade redovis-
ning av förhandlingsresultatet, där vi har eftersträvat största möjliga
objektivitet och där vi har försökt att så rättvisande som möjligt spegla
förhandlingsresultatet. Det är den enda ambition som har väglett oss,
och det är i ljuset av den ambitionen som vi har sagt oss att avtalsbe-
stämmelsen på den här punkten skall tolkas på det sätt som finns
redovisat, nämligen att sist och slutligen tar svenska riksdagen ställning
i frågan om övergången från andra till tredje steget. Det är en uppfatt-
ning som omfattas av flera olika länder inom EU. Det finns dessutom
länder som har uttryckliga undantag. Ett land är Danmark och ett
annat är Storbritannien.

Kenneth Kvist: Jag har en annan fråga. Det gäller en fråga som är av
stor vikt för många av de människor som är intresserade av alkoholpo-
litik.

Det hävdas entydigt i UD:s broschyr att Systembolaget skall behållas.
Sekretariatet ger en mera fullständig beskrivning. Kommissionen har

1994/95 :KU30

Bilaga B 14

252

tydligen uttalat att man inte avser att dra Systembolaget inför EU-
domstolen. Men någon annan kan ju komma att göra det, och lär ju
också enligt uppgift ha gjort det. Finns det något i avtalet som gör att
EU-domstolens utslag är givet och kommer att bli till Sveriges eller
Systembolagets fördel?

Ulf Dinkelspiel: Det finns aldrig något i någon fördragstext eller avtals-
text som gör att man kan säga att det är givet att domstolen kommer
fram till en viss slutsats. Det må gälla svensk domstol eller internatio-
nell domstol. Däremot finns det i avtalskomplexet dokument som
stöder den uppfattning som finns redovisad. Själva förhandlingen i den
del som avsåg alkoholmonopolet syftade till att slå vakt om det som för
vår del var det primära, nämligen om Systembolagets vara.

Kenneth Kvist: Borde då inte en korrekt skildring av Sveriges avtal
med EU på den här punkten vara att Systembolaget enligt avtalet
behålls tills vidare men därest frågan kommer upp till EU-domstolen
så är det EU-domstolens utslag som avgör huruvida vi får behålla
Systembolaget eller inte. Är inte detta en mera fullständig beskrivning
än att tvärsäkert säga att vi Sr behålla Systembolaget?

Ulf Dinkelspiel: Nej, inte med mindre än att man på varje särskild
punkt skulle skriva att det här är vad som gälller intill dess att frågan
har prövats av domstol. Och då kan man fråga sig: Varför ingår man
avtal?

Kenneth Kvist: Om man ingår avtal och det finns uttryckliga överens-
kommelser mellan två avtalsparter där båda avtalsparterna är helt
överens och det är solklart vad som gäller, är det väldigt osannolikt att
en domstol dömer till någonting annat än vad som står i avtalet. Men
om det inte finns en tydlighet i avtalet på en punkt, kan ju domstolen
faktiskt komma att döma antingen för Sverige eller också emot Sveri-
ge-

Ulf Dinkelspiel: Det är upp till domstolen att avgöra om det är tydligt
inte eller inte. Men låt mig säga detta: Den skriftväxling som förekom
mellan den ansvarige kommissionsledamoten och mig i den här frågan
skrevs inte på en kafferast. Den föregicks av flera månaders förhand-
lingar. Kommissionstjänstemän — observera kommissionen i dess
egenskap av rättsvårdande instans — besökte Sverige och tittade på hur
det svenska Systembolaget fungerade. De fick en massa material och
diskuterade med Systembolaget, diskuterade med myndigheter, diskute-
rade med departement, diskuterade med medlemsländerna samt med
juridiska experter.

I ljuset av detta förhandlade vi fram en skriftväxling där kommissio-
nen uppställde mycket klara villkor för vad Systembolaget hade att
respektera för att det skulle få vara kvar. Dessa villkor finns i huvud-
drag redovisade i brevet. Men det är alldelels uppenbart att här som på
andra ställen finns det en anda som innebär — och det var det viktiga
i sammanhanget — att Systembolaget uppträder på ett icke diskrimine-

1994/95 :KU30

Bilaga B 14

253

rande sätt. Det var nämligen det som bekymrade kommissionen, inte
den socialpolitiska sidan. Den hade man förståelse för. Det var i det
ljuset som diskussionerna fördes.

Vad man var rädd för och som flera medlemsländer var rädda för
var att Systembolaget såsom ensamsäljare skulle diskriminera, favorise-
ra ett land till förmån för ett annat eller favorisera en producent till
förmån för en annan. Därför lades det fast en rad olika bestämmelser
som syftade till att minska riskerna för detta. I den delen kan det
mycket väl komma att uppstå tvister, huruvida Systembolaget uppträ-
der på ett sätt som verkar diskriminerande. Det skulle snarare förvåna
mig motsatsen om inte det någon gång blir föremål för prövning. Tro
mig, det finns oändligt många producenter som känner sig diskrimine-
rade just därför att vi har ett monopol.

Kenneth Kvist: Jag har två ämnesområden kvar som jag vill ställa
frågor om.

Den första gäller offentlighetsprincipen. Enligt min uppfattning
skiljer sig EG-rätten på offentlighetsprincipens område från svensk
rättsuppfattning och tradition. Är det också Ulf Dinkelspiels uppfatt-
ning?

Kurt Ove Johansson: Du knyter väl an till...

Kenneth Kvist: Lugn, jag kan väl fa lägga upp mina frågor i den
ordning som jag vill ställa dem.

Kurt Ove Johansson: Ja, det far du gärna göra. Men det har väl med
broschyren att göra?

Kenneth Kvist: Ja, självklart.

Ulf Dinkelspiel: Innan jag börjar svara på frågor på det här området
vill jag göra ett förbehåll. Detta är en av de mest komplicerade
frågorna. Jag är icke jurist. Jag vet att även juristerna har oerhört stora
svårigheter att hantera frågan om förhållandet mellan olika rättssystem,
hierarkin och liknande. Med den reservationen skall jag göra ett
försök att besvara dessa frågor.

När det gäller just offentlighetsprincipen är det i allt väsentligt en
fråga om olika regler i olika länder. Det är en i huvudsak nationell
fråga. Sverige har en princip, Danmark har en princip, Tyskland har
en princip och Frankrike har en princip. Och det är alldeles riktigt att
de skiljer sig mycket från varandra. EU har mycket litet av gemensam-
ma principer på det här området.

Kenneth Kvist: Men EU-institutionerna har ju principer på området.

Ulf Dinkelspiel: Ja, men det är en annan sak.

Kenneth Kvist: Det är det som jag avser med EU-rätten, dvs. EU-
institutionernas sätt att verka.

Ulf Dinkelspiel: Det är en skillnad mellan EU-rätten och de regler som
gäller för institutionerna. Frågan gäller om EU-rätten avser också

1994/95: KU 30

Bilaga B 14

254

nationell rätt. Det var på den punkten jag sade att här finns stora
skiljaktigheter, och det är av avgörande betydelse för det som gäller för
Sverige och hur vi skall agera i detta sammanhang.

Sedan är det alldeles klart att EU som varje annan internationell
institution har regler när det gäller behandlingen av egen dokumenta-
tion och information.

Kenneth Kvist: I UDH-broschyren omnämns att Sverige har gjort en
deklaration om offentlighetsprincipen, en ensidig deklaration. Efter-
som EU:s regler för t.ex. EU-handlingar är annorlunda än våra regler
har ju EU gjort en svarsde klarat io n, där man förutsätter att Sverige
följer EG-rätten på området. Varför anges inte denna viktiga svarsde-
klaration från EU i någon av UDH:s till folket spridda broschyrer?

Ulf Dinkelspiel: Det avgörande här är frågan om vi kan behålla vår
nationella lagstiftning, offentlighetslagstiftningen. Det är en nationell
fråga, och vi har avgivit en deklaration av den innebörden.

Sedan vad man sade inom EU, det var egentligen det ganska
självklara, nämligen att vi måste respektera EU:s rättsregler. Man utgår
ifrån detta. Den som vill jämföra Sveriges deklaration med Finlands
och Österrikes skall finna att Finland och Österrike tog detta som en
självklar utgångspunkt för sin egen deklaration. Jag skall gärna säga att
jag tyckte att det var mycket som talade för att man skulle göra en
deklaration av den innebörden.

Kenneth Kvist: Om vi nu korrekt skall skildra ett avtal mellan två
parter och då inte skildra bara avtalstexten utan också det som har
förevarit kring själva avtalet... Det är ju uppenbart det som Ulf säger
här, att man som förhandlare visste mer vad som sagts omkring, och
då ville man allstå ge en fullständig bild. Men har man då gett en
fullständig och objektiv bild menar du om man när det gäller ensidiga
deklarationer bara uppger den ena sidans ensidiga deklaration men
inte den andra sidans ensidiga deklaration? Har man då gett en
objektiv bild av vad som har sagts under avtalsförhandlingarna kring
offentlighetsprincipen?

Ulf Dinkelspiel: Nu har jag inte texten framför mig. Men om texten
speglar det förhållandet att vi skall behålla offentlighetsprincipen är
den rättvisande.

Kenneth Kvist: Min avslutande fråga gäller bara en formaliasak.

Enligt det material som vi har fatt begärde Riksskatteverket in ett
underlag från UDH. Men valde de att presentera detta underlag precis
i den form som UDH hade gett det? Var det ett önskemål eller krav
från UDH:s sida att UDH:s text skulle återges som den var? Är det
klart att UDH entydigt står för texten i den hushållsbroschyr som
Riksskatteverket skickade ut?

Ulf Dinkelspiel: Om jag inte missminner mig var det Riksskatteverkets
önskan att det skulle anges att det var vi som stod för texten på samma
sätt som när det gällde informationen från ja- och nej-sidan, och det
tyckte jag var naturligt.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

255

Kenneth Kvist: Då nöjer jag mig för tillfället, även om jag har många
fler frågor. Men tiden är ju begränsad.

Peter Eriksson: Ulf Dinkelspiel tog tidigare under utfrågningen upp att
det hade betalats ut ganska mycket pengar i samband med informatio-
nen. Det hade betalats ut ett stort antal miljoner till kampanjerna från
ja- och nej-sidan. Det hade betalats ut pengar till partierna i riksdagen.
Även mitt lilla parti som då befann sig utanför riksdagen fick en liten
summa.

Dessutom beslutade regeringen och riksdagen om en ganska stor
summa pengar för EU-information bl.a. via Sekretariatet, som tidigare
har diskuterats. Men det fanns också ett riksdagsbeslut om att regering-
en och Riksskatteverket skulle ge ut en hushållsfolder till svenska
folket. Det här beslutet var klart när man fattade beslut om att också
hushållsfoldern om EU-avtalet skulle skickas ut till svenska folket.

I konstitutionsutskottets granskning har det framkommit en del
saker som jag tycker är intressanta. De här två foldrarna — den från
Riksskatteverket och den från UDH — är i huvudsak identiska.
Ordalydelsen är i huvudsak identisk. Det är samma personer som har
författat texterna. Den största skillnaden är att i Riksskatteverkets
broschyr finns det en sida för ja- respektive nejsidans kampanjorgani-
sationer.

Det har också framkommit att den som fattade beslutet att förutom
den broschyr som riksdagen hade beställt också ge ut en annan
broschyr med praktiskt taget identiskt innehåll till alla svenska hushåll
var Ulf Dinkelspiel — personligen. Det var inte riksdagen eller rege-
ringen som fattade beslutet. Enligt den promemoria som vi har fatt
från UDH var det Ulf Dinkelspiel personligen som fattade det här
beslutet. Är det en riktig beskrivning?

Ulf Dinkelspiel: Jag tar på mig fullt ansvar för det beslutet, men det är
ju ett kollektivt ansvar i regeringen. Jag kommer inte ihåg detaljerna
och hur vi gjorde en avstämning. Men hela broschyren är i detalj
utarbetad med bidrag från alla berörda departement. Det är alltså en
regerings bedömning och beslut, som jag bär fullt ansvar för.

Peter Eriksson: Jag ställer min fråga en gång till. Är det riktigt att det
är du personligen som har fattat det här beslutet?

Ulf Dinkelspiel: I formell mening är det naturligtvis jag som har fattat
beslutet. I varje regering är det alltid någon som fattar ett visst beslut.
Men jag kan försäkra att ärendet har avstämts med andra medlemmar
av regeringen. Det är fråga om ett kollektivt arbete. Men jag tar på mig
det fulla ansvaret för det.

Peter Eriksson: Enligt UDH:s promemoria är det Ulf Dinkelspiel som
har fattat beslutet, efter samråd med Statsrådsberedningen. Vem har
Ulf Dinkelspiel samrått med?

Ulf Dinkelspiel: Statsrådsberedningen var förvisso en komponent. Men
vi samrådde med en rad andra departement i den här frågan. Det här
är i hög grad fråga om ett lagarbete.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

256

Om någon frågar mig när, var, hur jag samrådde är det svårt att
svara exakt. Det skulle dock förvåna mig oerhört om jag inte skulle ha
berättat det här på en regeringsberedning eller en regeringslunch. Jag
betraktar det som praktiskt taget uteslutet att jag inte skulle ha gjort
det, inte minst därför att alla berörda departement var involverade i
behandlingen. Men än en gång, det är svårt att svara på frågan om när
exakt detta skedde. Det var fråga om ett löpande samråd. Det var inte
bara ett samtal, det var massor av samtal. Mängder av skriftväxlingar
och mängder av beställningar gick ut till de olika departementen när
den här skriften skulle göras.

I någon av handlingarna såg jag en uppgift om vem som skulle ha
skrivit den här skriften. Det är massor av författare som står bakom
den.

Det förhållandet att innehållet i den skriften och i Riksskatteverkets
broschyr, som är information från vår handelsavdelning, är identiskt
är väl inte överraskande. Enligt min mening skulle det vara överras-
kande om innehållet inte vore identiskt, dvs. om vi skulle komma med
olika uppgifter på samma punkt.

Peter Eriksson: Det här är för mig en ganska viktig fråga i denna
granskning.

Vi talar om sommaren 1994. Det fanns ett riksdagsbeslut om att
RSV skulle ge ut en hushållsfolder till hela svenska folket. Ulf Din-
kelspiei fattar då ett beslut om att ytterligare en folder med samma
innehåll skall delas ut till hela svenska folket.

Jag vill gärna veta precis hur det här har gått till. Från UDH säger
man att Ulf Dinkelspiel själv har fattat beslutet efter samråd med
Statsrådsberedningen. Menar du att UDH ger en oriktig beskrivning?

Ulf Dinkelspiel: Om det hade varit samma information i hushållsbro-
schyren och i foldern från RSV, skulle jag ansett att det med fog kan
ifrågasättas. Den broschyr som jag här har framför mig, och som jag
vet har delgivits konstitutionsutskottets ledamöter, är tätskriven och
har 36 sidor. Detta skall jämföras med Riksskatteverkets broschyr som
i den tappning den slutligen fick omfattar fyra sidor. Den skulle
naturligtvis också ha kunnat omfatta åtta sidor eller flera.

Hushållsbroschyren är ett betydligt mera utförligt material om avta-
let. Beslutet fattades i ett läge då jag räknade med att Riksskatteverkets
broschyr skulle ha åtta sidor.

Så till redovisningen av hur beslutet fattades. Det är rättvisande att
det skedde efter samråd med Statsrådsberedningen. Jag kan gärna tillstå
att det kunde ha stått att det även förekom en rad andra kontakter
innan det här beslutet fattades. Alla berörda departement var med. Det
var väl Försvarsdepartementet som var utanför. Nej, förresten Försvars-
departementet kom in när det gällde frågan om ekonomiskt försvar.
Jag tror att alla departement var med. Skriften utformades i samarbete
med alla berörda departement.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

257

17 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Peter Eriksson: Kan du minnas vem i Statsrådsberedningen som du
samrådde med? Var det statsministern själv, Peter Egardt eller någon
annan?

Ulf Dinkelspiel: Det skulle förvåna mig oerhört om jag inte skulle ha
rådgjort med statsministern i den här frågan.

Redan när den första broschyren skrevs — när vi bestämde att göra
en sammanfattning av konsekvensutredningarna — rådgjorde vi myck-
et öppet med varandra i regeringskretsen, i synnerhet som det var
fråga om en koalitionsregering. Största möjliga öppenhet tillämpades
också internt.

Peter Eriksson: Samrådde ni både om innehållet i broschyren och om
vilka medel som skulle användas?

Ulf Dinkelspiel: När det gäller innehållet i broschyren vågar jag säga
att vi inte hade något ingående samråd i regeringskretsen. Det här är
en tjänstemannaprodukt. Den utarbetades alltså av berörda departe-
ment och sammanställdes av oss på Utrikesdepartementets handelsav-
delning.

Däremot diskuterades givetvis finansieringen i Statsrådsberedningen.
Det var fråga om att använda pengar för gemensamma ändamål.

Peter Eriksson: Riksdagen hade anslagit pengar för EU-information
och för RSV:s hushållsbroschyrer. Men man hade inte anslagit pengar
för att den här broschyren skulle komma ut. Därför fanns det inte
heller några pengar i UDH:s budget för att klara av det här utskicket.
Det krävdes 8,5 miljoner kronor utöver vad riksdagen och regeringen
tidigare hade anslagit.

Du tycker inte att det här var ett sätt att gå bakom ryggen på
riksdagen för att få ut ännu mer pengar för ja-information än vad man
tidigare hade fatt?

Ulf Dinkelspiel: Inte alls. Det finns pengar som riksdagen har anslagit
till regeringen för disposition, bl.a. för information. Det är sådana
pengar som vi använder för grönböckerna. Jag vet inte om proposi-
tionerna belastar riksdagen eller regeringen, men åtminstone allt arbe-
te med propositionerna går på regeringskansliets anslag. Konsekvensut-
redningarna och sammanfattningen av dem gick på regeringens anslag.

Det är är således en normal procedur. När regeringen går ut med
information belastar det regeringens anslag.

Peter Eriksson: Men i det här fallet var det litet speciellt, eftersom
riksdagen hade fattat beslut om ett anslag för just den här typen av
information i form av ett hushållsutskick.

Ulf Dinkelspiel: Självfallet är det en speciell situation när man har en
folkomröstning i vardande. Det var samma situation inför energiom-
röstningen. Då ställdes särskilda pengar till förfogande — det var inga
små belopp — för allsidig information kring de här olika frågorna.
Beslutet att upprätta ett sekretariat för Europainformation, som mig
veterligen också är riksdagsbundet, är ett exempel på samma sak.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

258

Peter Eriksson: Jag vill nu gå litet framåt i tiden. I höstas just före
folkomröstningen gjordes TV:s Striptease ett ganska långt reportage om
den här hushållsbroschyren. I det reportaget framhöll Ulf Dinkelspiel
att det är ett riksdagsbeslut som låg bakom det här. Vad var motivet till
att du uttryckte dig på det sättet?

Ulf Dinkelspiel: Jag hade inte nöjet att se det Stripteaseprogrammet.
Jag vågar inte säga vad frågan syftar på. Men jag utgår ifrån att den
syftade på Riksskatteverkets broschyr.

Peter Eriksson: Nej. Det gällde broschyren EU-avtalet.

Ulf Dinkelspiel: Jag kan inte svara på det. Då måste jag se Striptease-
programmet och höra hur frågan har ställts och hur svaret har givits.

Jag kan dock säga att jag i upprepade riksdagsdebatter, som också
har följts av beslut i riksdagen, talat om behovet av medel för informa-
tion kring de här frågorna. Det kan möjligen vara det jag syftade på.
Men jag måste se detta Stripteaseprogram för att kunna säga vilken
fråga jag har svarat på. Jag vet inte vilken fråga jag har svarat på.

Peter Eriksson: Då vill jag i stället ta upp den andra tråden. Vad fanns
det egentligen för motiv? Ulf Dinkelspiel var medveten om att det
fanns ett riksdagsbeslut om den hushållsbroschyr som RSV skulle ge
ut. Det var då inte fråga om fyra sidor utan det gälide en större
broschyr med minst tolv sidor, om jag inte missminner mig.

Vad var motivet till att Ulf Dinkelspiel ändå fattade beslutet om att
ännu en hushållsbroschyr skulle delas ut? Ansåg du att de tolv sidor
som man hade planerat var för litet? Eller ansåg du att det krävdes två
hushållsbroschyrer för att svenska folket skulle förstå det här riktigt
ordentligt, eller vad var det som låg bakom?

Ulf Dinkelspiel: Beslutet fattades i ett läge då jag räknade med att
hushållsbroschyren totalt skulle omfatta tolv sidor, varav åtta sidor
skulle användas för redovisning av avtalets innehåll. Observera att
broschyren sedermera blev mindre omfattande. Det var min bedöm-
ning att det krävdes en mera utförlig information om avtalet.

Om det var någonting som man mötte från nejsidan så var det kritik
för att det inte fanns tillräcklig information och för att vi mörkade
olika saker. Det var ett genomgående tema i nejsidans argumentering.
Vi vidtog en rad olika viktiga åtgärder för att så långt som det
någonsin är möjligt försöka möta det behov som fanns och tillfredsstäl-
la den kritik som riktades mot oss för att det inte fanns tillräckligt
mycket information på det här området.

Det var i det ljuset som beslutet att låta den mycket väl mottagna
broschyren gå ut till alla svenska hushåll fattades. Det var också i det
ljuset som en rad andra beslut fattades om intensifierad informations-
verksamhet.

Den som vill kan gå tillbaka till en rad debatter som jag hade med
företrädare för olika partier — inte med Miljöpartiet av uppenbara

1994/95:KU30

Bilaga B 14

259

skäl. Jag hade bl.a. debatter med Gudrun Schyman. Det var debatter
som fördes i mycket god anda och där vi faktiskt var eniga om att det
var viktigt att satsa mycket hårt på information.

Peter Eriksson: Innan jag lämnar över ordet vill jag också ta upp
någon fråga beträffande innehållet i avtalet. Jag skulle vilja ha ännu ett
klargörande från Dinkelspiel om hur han ser på den här typen av
information.

Inledningsvis när Birgitta Hambraeus ställde en fråga fällde du
påståendet att det var viktigt att den här typen av information är
allsidig, objektiv och saklig. Senare sade du också att det här är
regeringens bedömning som vi ger uttryck för. Jag tycker att det här är
två olika utsagor och att det inte alls är säkert att de stämmer överens.

Ar bakgrunden behovet av att ge ut allsidig information eller att
man ville ge uttryck för regeringens bedömning? Vilket var viktigast?

Ulf Dinkelspiel: Det är inte fråga om antingen/eller utan om både/och.
Jag bejakar behovet av allsidig information. Det satsades 200 miljoner
kronor bara från statens sida för detta. Jag såg det som en självklarhet
att vi skulle redovisa utfallet av förhandlingarna. Det var ju det som
svenska folket hade att ta ställning till. Det var viktigt att göra en
utförlig redovisning av det.

Den som verkligen var intresserad av detaljerna kunde börja botani-
sera i grönböckerna och gå vidare till propositionen. Men det är
uppenbart att ställa mycket höga anspråk på medborgaren att hon/han
skall gå till biblioteket och försöka botanisera i de skrifterna. De är
inte lättillgängliga. Men de är mycket bra uppslagsböcker för den som
verkligen i detalj vill ha en redovisning av vad som har avhandlats på
de enskilda punkterna. Om jag inte missminner mig står det också i
skrifterna att vi hänvisar till det här omfattande materialet för den som
vill gå vidare. Dessa personer skall naturligtvis läsa propositionen.

Peter Eriksson: Det är bra. Då vill jag ta upp en annan fråga.

1 broschyren EU-avtalet och även i Riksskatteverkets broschyr står
att Sverige behåller miljökraven. I broschyren EU-avtalet står det:
"Om EU inte når upp till svenska miljöstandarder under de fyra åren
kommer Sverige att behålla sina regler med hänvisning till den s k
miljögarantin. En paragraf (100 A:4) i EU:s Romfördrag ger medlems-
staterna rätt att hålla en högre nationell skyddsnivå."

I själva Romfördraget står:

"Kommissionen skall bekräfta bestämmelserna sedan den konstaterat
att dessa inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller
innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna.

Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 169 och
170 kan kommissionen eller någon av medlemsstaterna hänskjuta
ärendet direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten
anser att en annan medlemsstat missbrukar de befogenheter enligt
denna artikel."

1994/95:KU30

Bilaga B 14

260

Tycker du att det är en korrekt beskrivning när ni i den här
broschyren säger att § 100 A:4 ger oss rätt att hålla en högre miljöstan-
dard och skyddsnivå och att vi efter de fyra åren med övergångsregler
får behålla våra regler? Är det korrekt?

Ulf Dinkelspiel: Det är en korrekt beskrivning. Vi kommer att behålla
våra högre normer. Det är också en alldeles korrekt beskrivning av
avtalstexten, som innebär att bestämmelserna måste vara utformade på
ett sådant sätt att de inte medför diskriminering. Det är också riktigt,
vilket framgår av avtalstexten, att alla sådana här frågor liksom andra
frågor sist och slutligen kan prövas av EU-domstolen. Även i det här
avseendet är det viktigt att se till syftet med överenskommelsen.

Jag kan försäkra att det, även i den här delen, inte bara fördes en
förhandling under en dag eller en vecka. Det förhandlades i månader
kring de här olika frågorna — just med syftet att åstadkomma en
överenskommelse som innebär att vi icke skulle behöva sänka våra
normer. Det...

Peter Eriksson: Ursäkta, har ni förhandlat om förändringar i Romför-
draget?

Ulf Dinkelspiel: Nej.

Peter Eriksson: Vad jag nu diskuterar är vad som står i Romfördraget
och er tolkning av det.

Ulf Dinkelspiel: Jag har aldrig sagt att vi har förhandlat om ändringar i
Romfördraget.

Peter Eriksson: Ni hänvisar uttryckligen till § 100 A:4, och där står att
Kommissionen skall bekräfta ett sådant här undantag och att även
andra medlemsstater har rätt att driva det vidare till domstol.

Ulf Dinkelspiel: Det är alldeles riktigt. Men detta är inte en ändring av
Romfördraget. Detta är Romfördragets grund. Det innebär att det är
Kommissionen som har att avge ett utlåtande över en miljöbestämmel-
se. Det var därför förhandlingarna huvudsakligen fördes med Kommis-
sionen, även om det i formell mening gällde medlemsländerna i den
här frågan. Vi gick igenom varje enskild punkt där det här är tillämp-
ligt — varenda enskild punkt. Varenda detalj diskuterades på det
mycket begränsade antalet punkter, där Sverige hade högre normer än
vad EU hade. Därför lade man också fast en procedur för de punkter
där EU hade lägre normer. Syftet är att under övergångsperioden skall
EU se över sina regler med sikte på en höjd standard.

Men det finns flera element i den här överenskommelsen, och de
var viktiga för oss. Det här skall nämligen leda fram till beslut.
Därmed finns den formella grunden för att åberopa 100 A:4. Från
svensk sida var vi ytterligt angelägna om att få detta klart och tydligt
festslaget så att det inte skulle råda minsta tvekan om att vi skulle ha
rätt att åberopa just 100 A:4.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

261

Jag vill säga att personligen frågar jag mig om den är tillämplig i
många fall. Jag tror nämligen att det kommer att vara i ytterst sällsynta
fall om ens i några som beslut kommer att fattas med innebörden att
vi skulle behöva sänka våra normer.

I det här sammanhanget vill jag nämna en information som jag inte
hade tillgång till när propositionstexten skrevs. Den nya kommissionä-
ren med ansvar för miljöfrågorna, Ritt Bjerregaard, har uttalat att det
är hennes ambition att inget land skall behöva sänka sina miljönor-
mer. Om Kommissionen icke skulle föreslå något sådant aktualiseras
som bekant över huvud taget inte beslut av EU i den riktningen,
eftersom Kommissionen har initiativrätten.

Peter Eriksson: Jag vill bara erinra om att frågan inte handlar om
huruvida Sverige har rätt att åberopa den här paragrafen. Den rätten
har vi givetvis. Vad som står i broschyren är att Sverige kommer att
behålla sina regler med hänvisning till den s.k. miljögarantin.

Per Kågeson som var huvudsekreterare i den utredning som gjordes
i Sverige om dessa frågor — Miljökonsekvensutredningen — säger att
det inte finns någon sådan rätt. Han fick också en förfrågan från
regeringskansliet om att lämna synpunkter på texten som gäller miljö-
frågorna innan broschyren gavs ut. Han sade att på ett antal punkter
stämde inte texten med det betänkande som utredningen hade skrivit.
Han sade: Beträffande miljögarantin blev jag upprörd därför att det är
ett flagrant missgrepp. Det är helt klart att de har en alltför positiv
skrivning.

Detta var alltså Per Kågesons yttrande. Han är väl åtminstone något
insatt i den här frågan vad jag förstår.

Jag måste generellt fråga om det inte är så att du til syvende og sidst
håller med om att de här broschyrerna, framför allt broschyren
EU-avtalet, innebär att regeringen och du, Ulf Dinkelspiel, har försökt
vilseleda svenska folket inför folkomröstningen.

Ulf Dinkelspiel: Jag föredrar att gå tillbaka till sakfrågan och att inte
klara av den så lätt. Det ligger en insinuation i den senare frågan som
jag absolut inte accepterar. Jag upprepar att jag absolut icke accepterar
det.

Låt oss diskutera miljöfrågan i stället. I propositionen har vi sagt att
vi avser att behålla våra högre normer med hänvisning till miljögaran-
tin. Vi kommer att behålla våra normer, och såvitt jag vet är det
numera riksdagsbundet. Jag upprepar att det inte är fråga om någon
fyraårig övergångsperiod. Det är fråga om en period under vilken EU
skall se över de här bestämmelserna. Sedan skall det fattas beslut. Detta
är klart utsagt i bestämmelserna.

För att beslut skall fattas förutsätts ett förslag från Kommissionen.
Det skulle innebära att Kommissionen, Ritt Bjerregaard i det här
fallet, skulle framlägga förslag som går mot vad hon själv har uttalat.
Om det skulle gå igenom krävs att en kvalificerad majoritet av EU:s
medlemsländer någon gång framåt år 2000 skulle fatta beslut om att
Sverige skall sänka sina normer — trots att man har beviljat att
reglerna skall ses över under en övergångsperiod och trots att reger-

1994/95:KU30

Bilaga B 14

262

ingschef efter regeringschef har uttalat att Sverige inte skall behöva
sänka sina normer. Jag avser samtal som har förts. Jag kommer t.ex.
ihåg att den brittiske premiärministern John Major gjorde ett sådant
uttalande när han var i Sverige eller möjligen när statsministern och
jag var i London.

Jag betraktar det som i högsta grad osannolikt att ett beslut av den
innebörden skulle komma till stånd. Men skulle det komma till stånd,
vilket man inte kan utesluta, kommer vi att behålla våra normer med
hänvisning till miljögarantin. Det är regeringens uppfattning. Om jag
inte tar helt miste är det numera också riksdagens uppfattning.

Så till frågan. Jag vet inte om jag behöver besvara den ytterligare.
Jag tror att jag gav ett klart och tydligt svar på den frågan. Avsikten
med hushållsbroschyren — jag kan göra det tillägget för att detta åter
skall upprepas i protollet från det här mötet — var att ge en så
rättvisande bild som det någonsin är möjligt att göra av utfallet av de
svenska förhandlingarna kompletterade med regeringens bedömning av
förhandlingsresultatet.

Peter Eriksson: Då har alltså Per Kågeson totalt missuppfattat den här
frågan om miljögarantin, och det är totalt uteslutet att Sverige skulle
behöva anpassa sig till de regler som finns i dag eller förändra sina
regler efter den fyraåriga övergångsperioden?

Ulf Dinkelspiel: Den kontakt som Per Kågeson åberopar känner jag
inte till. Jag har frågat alla medarbetare i min närhet om de känner till
något om detta. Ingen av dem har haft någon sådan kontakt. Jag vill
icke utesluta — det kan väl möjligen vara en tråd att spinna vidare på
— att det har förekommit någon kontakt mellan Miljödepartementet
och Per Kågeson. Jag känner inte till någon sådan kontakt.

Däremot förekom det naturligtvis täta kontakter när sammanfatt-
ningen av konsekvensutredningarna gjordes. Det kan möjligen vara det
som åsyftas.

Jag upprepar att jag icke känner till någonting om att Per Kågeson
skulle ha framfört de här synpunkterna till oss. Jag utesluter inte alls
att det har skett.

Till sist, jag har upprepat många gånger att det inte finns någon
absolut sanning. Sist och slutligen kan nämligen EU-domstolen tolka
alla bestämmelser. Därför kan jag inte utesluta att domstolen på den
här punkten eller på någon annan punkt i avtalet skulle göra en
annan tolkning än vad vi själva gör eller komma till en annan slutsats
än vad vi själva förväntar oss. Men, jag upprepar, det här är vår bästa
bedömning av förhandlingsresultatet.

Peter Eriksson: Det finns ingen absolut sanning, säger du. Men proble-
met är ju att ni slår fast absoluta sanningar i de här broschyrerna.

Resonemanget om miljögarantin är just ett sådant exempel. Ni slår
fast en absolut sanning som klart strider mot vad Miljökonsekvensut-
redningen tidigare har fastslagit. Det strider också mot vad utredning-
ens huvudsekreterare säger, även i kontakter med departementet i
samband med att den här texten skall skrivas.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

263

Det är det här som är problemet och att du nu måste hävda att Per
Kågeson har missuppfattat miljögarantin i det här avseendet.

Ulf Dinkelspiel: Jag upprepar att jag inte känner till någon kontakt
med departementet i den här frågan. Jag känner icke till någon sådan
kontakt, och därför kan jag inte ytterligare kommentera Per Kågesons
uttalande. Det har inte kommit till min kännedom, och jag vill inte
kommentera ett uttalande vars exakta innebörd jag inte känner till.

Peter Eriksson: Jag har en liten fråga till. Det gäller regionalstödet. Ulf
och jag har diskuterat de här frågorna litet grand tidigare. I samma
broschyr, EU-avtalet står: "Ett viktigt svenskt krav i förhandlingarna
var också att vi kan fortsätta att bedriva en egen, nationell, regionalpo-
litik av samma omfattning som idag. Det innebär bl a stödområden
som täcker 20% av landets befolkning och stödformer som lokaliser-
ingsstöd, nedsatta socialavgifter och transportstöd. Sverige har i allt
väsentligt fatt gehör för dessa krav."

Jag har ganska noga läst avtalet mellan Sverige och EU-länderna.
Inte i någon av paragraferna på alfa dessa sidor hittar man en text som
kan kopplas till det svenska nationella stödet och den svenska natio-
nella regionalpolitiken. Hur kommer det sig att ni kan skriva att
Sverige i allt väsentligt har fatt gehör för dessa krav, när dessa frågor
över huvud taget inte finns med i avtalet?

Ulf Dinkelspiel: Det beror huvudsakligen på att Romfördraget, följdför-
ordningar och följdbeslut reglerar statsstöd, regionalpolitiska åtgärder
och andra liknande åtgärder. Det är i ljuset av det som vi tillsammans
med Kommissionen gjorde en mycket omfattande genomgång av den
svenska regionalpolitiken. Vi gick igenom alla våra stödformer. Det är
i ljuset av den genomgången plus de resultat vi uppnådde när det
gäller stödområden — områden för stöd från EU:s sida — som jag och
regeringen på mycket goda grunder anser att våra förhandlingskrav i
allt väsentligt har kunnat tillgodoses. I marginalen finns några krav
som vi icke fick tillgodosedda. Jag kommer inte ihåg exakt var
gränserna går, men vi hade bara ytterst marginella problem i den
delen av de regionalpolitiska förhandlingarna. Förhandlingarna omfat-
tade ett oerhört stort komplex av frågor.

Peter Eriksson: Men du håller med om att det här inte ingick i själva
avtalet?

Ulf Dinkelspiel: Det gör jag inte alls! Vi är bundna av alla regler och
bestämmelser i Romfördraget. Avtalet innebär att vi accepterar Rom-
fördraget och alla följdförordningar. Därmed är vi bundna av EG:s
regler om regionalpolitiskt stöd, statsstöd m.m. Det ingår i hög grad i
avtalet.

Peter Eriksson: Det var dit jag ville komma. Det är helt riktigt att i
Romtraktaten regleras den nationella regionalpolitiken. Det har pågått
förhandlingar om den svenska nationella regionalpolitiken och hur
mycket vi måste anpassa den, ända sedan Ulf Dinkelspiel blev minis-
ter. Det pågår fortfarande sådana förhandlingar. Arbetsmarknadsdepar-

1994/95:KU30

Bilaga B 14

264

tementet har enligt vad jag har erfarit fortfarande inte avslutat dessa
förhandlingar. Ett år efter det att EU-avtalet skrevs under och mer än
ett halvår efter det att den här broschyren kom ut, pågår förhandlingar
fortfarande. Ändå skriver ni från UDH i er hushållsbroschyr att vi i
allt väsentligt har fått gehör för dessa krav. I själva verket är förhand-
lingarna inte alls avslutade på det här området. De har inte direkt med
medlemsavtalet att göra utan pågår vid sidan om.

Kurt Ove Johansson: Och din fråga är...

Peter Eriksson: Min fråga är: Är beskrivningen riktig att förhandlingar-
na inte var avslutade och att ni inte visste hur det skulle gå när ni
skrev avtalet?

Ulf Dinkelspiel: Vi var på det klara med förpliktelserna enligt Romför-
draget och följdförordningar och hur detta förhåller sig i frågan om
det nationella stödet.

Det finns dock en mängd frågor som skall regleras i detalj när det
gäller hur stödet skall fördelas över landet. Det var inte förutsatt att
dessa frågor skulle klaras av under själva förhandlingarna. Det är ett
uppföljningsarbete som förvisso är besvärligt. En mängd besvärliga
frågor skall lösas. Men det är återkommande frågor. De är inte
avslutade nu, vad jag vet.

Kurt Ove Johansson: Det är ytterligare tre personer som har anmält att
de vill ställa frågor. Jag vill bara erinra om att förutom det ärende som
vi nu behandlar har vi ytterligare två att gå igenom.

Birger Hagård: Ulf Dinkelspiel har nu med ett oändligt tålamod i
drygt en och en halv timme svarat på frågor från vänstern. Somliga
frågor kanske är relevanta, många synes mig vara ganska irrelevanta.

Eftersom vi ändå har dig här, tycker jag att man skulle kunna be dig
svara på en sammanfattande fråga. Hur ser du själv på informations-
verksamheten? Är det något vi har att lära för framtiden? Finns det
något som kanske borde ha gjorts på något annat sätt?

Kurt Ove Johansson: Får jag säga innan ordet går vidare till Ulf
Dinkelspiel att det inte finns någon som helst anledning för utfrågarna
att ha synpunkter på någon annans frågor.

Ulf Dinkelspiel: Jag har inte funderat i detalj över hur man skall lägga
upp informationen inför en kommande folkomröstning. Vi tog den
energipolitiska folkomröstningen och erfarenheterna från den som
utgångspunkt. I jämförelse med den folkomröstningen satsade vi hår-
dare på informationsverksamhet. Framför allt hade vi en öppenhet i
förhandlingarna, vars motsvarighet av uppenbara skäl inte fanns på det
energipolitiska området.

Skulle det bli fråga om en ny EU-omröstning — det är det frågan
närmast gäller — har jag svårt att se att vi skulle kunna vara öppnare
när det gäller själva förhandlingsförloppet. Det är möjligt att vi skulle
ha kunnat reodvisa ännu oftare för riksdagen. Men jag känner faktiskt
att vi gick väldigt långt i det avseendet. Jag vill säga att jag aldrig höll

1994/95 :KU30

Bilaga B 14

265

tillbaka information inför riksdagen. Med respekt för riksdagens ar-
betstider, brist på tid m.m. tyckte jag att den periodicitet med vilken vi
redovisade var rättvisande.

När det sedan gäller bl.a. broschyren från Riksskatteverket kan man
alltid diskutera omfattning, utformning o.dyl. Men som jag ser det kan
den aldrig ersätta all den övriga information som har gjorts.

När det här är sagt — jag vill inte låta självgod, jag vet att man
aldrig kan göra tillräckligt på det här området — skulle jag vilja säga
att det nog vore klokt att inför en kommande folkomröstning på ett
tidigt stadium samla alla parter. Vi hade mycket diskussioner. Men
man kanske i ännu högre grad skulle diskutera så att man så långt det
någonsin är möjligt försöker åstadkomma vad jag menar måste vara en
ambition från allas sida, nämligen att fa fram allsidig information och
en allsidig belysning av frågan. Det tror jag vore klokt. Då kan just
den här frågan diskuteras mera i detalj och utifrån det givna fallet.

Kenneth Kvist: Jag delar ordförandens uppfattning att vi nog inte skall
recensera varandras frågor i KU.

Jag vill gå in på ytterligare ett ämnesområde som jag undvek
tidigare. Av broschyren får man intrycket att frågan om alliansfriheten
har varit uppe till förhandlingar. Finns det i förhandlingsprotokollen
några försäkringar om att Sveriges alliansfrihet skall vara bestående?

Ulf Dinkelspiel: Vi har icke förhandlat om alliansfrihet. Det hade vi
inte riksdagens mandat att göra. Den militära alliansfriheten består.
Det deklarerade jag redan när förhandlingarna inleddes den 1 februari,
och det återupprepade jag i november 1993 när just de här frågorna
var på tapeten. Vi har alltså icke förhandlat utan i den här delen klart
deklarerat att den militära alliansfriheten består.

Kenneth Kvist: I broschyren finns det dock stycken som berör alli-
ansfriheten. Där konstateras att Sveriges militära alliansfrihet består.
Men det är alltså ingenting som har varit uppe i förhandlingar, och det
är inget som berörs i Sveriges avtal med EU. Det här är alltså en något
modig skrivning av en regering som redan då hade börjat diskutera —
vilket i och för sig inte är någon anklagelse mot Ulf Dinkelspiels
uttalande — huruvida den alliansfriheten borde bestå.

Jag vill också fråga en annan sak. Tror du att det skulle ha varit en
viktig information för människor som tvekade i sitt ställningstagande
om de hade fatt veta att det här avtalet som Sverige hade förhandlat
fram inte — för att citera vad du har sagt under utfrågningen — var en
absolut sanning, eftersom EU-domstolen kan tolka alla bestämmelser?
Hade det varit bra för allmänheten att veta att avtalet har den karaktä-
ren att EU-domstolen trots allt kan tolka bestämmelserna?

Ulf Dinkelspiel: Jag börjar med den sista frågan. I broschyren beskrivs
EU-domstolens uppgifter och kompetens. Där står bl.a.: "Det är inte
ovanligt att domstolen ställer sig på de klagandes sida och fäller
medlemsländerna för bristande respekt för de gemensamma reglerna.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

266

Sverige kommer som EU-medlem att utse en av domstolens domare."
Om man gör en mera utförlig redovisning tycker jag att det här är ett
naturligt inslag.

För undvikande av varje missförstånd när det gäller den första
frågan vill jag säga att den militära alliansfriheten består. Detta dekla-
rerades klart, och det står på intet sätt i strid med fördragen. Både det
neutrala Finland och det neutrala Österrike, som har det inskrivet i
statsfördraget, har förfarit på samma sätt. Det neutrala Irland är
medlem av EU, liksom givetvis nu också Finland och Österrike. Jag
har haft åtskilliga debatter med Gudrun Schyman i den här frågan i
riksdagen. Därför är det fortfarande en gåta för mig hur man kan påstå
motsatsen.

Kenneth Kvist: Det finns i och för sig en gemensam deklaration
1994:60, som kan tolkas i rakt motsatt riktning.

Ulf Dinkelspiel: Jag känner inte till någon deklaration som kan tolkas i
motsatt riktning, men jag är intresserad av att få del av det.

Birgitta Hambraeus: Jag vill gärna ta fasta på Ulf Dinkelspiels svar på
Birger Hagårds fråga. Jag tycker att det var en mycket intressant och
konstruktiv tanke att man på ett tidigare stadium skulle kunna ha en
överläggning med de olika parterna om hur man lägger upp saker och
ting. Man kanske kunde tänka sig att överlämna en beskrivning av
förhandlingsresultatet inte till den som såsom part har fört förhand-
lingarna utan till någon på t.ex. en universitetsinstitution. Där kan
någon person åta sig att med akademiskt ansvar göra en objektiv men
ändå populärvetenskaplig redogörelse.

Jag har också en fråga. Det är anslutningsakten i avtalet som är
juridiskt bindande. När det gäller miljön och de tidsbegränsade undan-
tag som vi fick för kadavermjöl, antibiotika i foder och andra miljöfrå-
gor, står det att EU tänker göra en helt vanlig översyn av sina
miljöbestämmelser. Det står ingenting om att de har ambitionen att
förbättra sina miljöbestämmelser. Man slår fast att efter den här
fyraårsperioden är Sverige skyldigt att anpassa sig till EU:s regler.
Detta är alltså vad som står i anslutningsakten.

Jag undrar om jag uppfattade Ulf Dinkelspiel rätt. Var det så att Ulf
Dinkelspiel trodde att de olika EU-länderna på något sätt skulle tvinga
fram lägre ambitioner på miljöområdet? Det vore kanske bra att få en
förklaring. Är beskrivningen av anslutningsakten korrekt? Det finns i
anslutningsakten inget löfte från EU-länderna om att leva upp till
högre normer. Efter övergångsperioden är vi skyldiga att anpassa oss
till EU:s regler även om de är på en lägre nivå än våra.

Ulf Dinkelspiel: Det är alldeles riktigt som Birgitta Hambraeus säger.
Det finns inget åtagande från EU:s medlemsländer om att tillskapa
normer på en högre nivå. I så fall skulle det ju inte ha varit något
problem för vår del. Då hade det blivit en automatisk anpassning på
den högre nivån. Däremot är det så att bestämmelserna skall ses över i
ljuset av en ambition att stärka det här området. Jag kommer inte ihåg

1994/95:KU30

Bilaga B 14

267

den exakta formuleringen. Det finns en preambel som pekar på
önskemålet om en förstärkning med skärpta miljönormer på olika
områden. Översynen skall göras i ljuset av detta.

Dessutom står det att det här skall leda fram till ett beslut, vilket är
en viktig precisering. Det förutsätter att två tredjedelar skali vara
överens. Observera att ett beslut mycket väl kan innebära att man
stannar kvar på en lägre nivå men medger dem som har en högre nivå
att behålla den. Det är för mig den sannolika lösningen för den
händelse EU efter fyra år inte skulle ha nått upp till en högre nivå.
Det här är det vanliga sättet när EU löser sina frågor.

I första hand hoppas vi naturligtvis att normer i hela EU skall ha
överförts på en högre nivå. I andra hand bör vi naturligtvis sikta till en
överenskommelse som innebär att den skillnad som består och som
förhoppningsvis har blivit mindre skall vara kvar under kanske ytterli-
gare en fyraårsperiod medan man gör en ny översyn. Sedan får man
titta på det här igen. EU är principiellt emot att säga att någonting
skall gälla för all framtid. Jag tycker att det är en bra grundprincip att
man successivt skall ompröva de här reglerna.

För undvikande av varje missförstånd vill jag göra följande klarläg-
gande. Jag är helt enig med Birgitta Hambraeus när det gäller den
första delen av den första kommentaren. Det kan vara klokt att på ett
tidigt stadium i lämplig form diskutera informationsfrågor m.m. Det
förekom förvisso överläggningar, om jag inte missminner mig också på
partiledarnivå, i den här frågan. Men det kan säkert göras bättre. Det
finns säkert andra saker som kan göras bättre.

När det gäller den andra delen av Birgitta Hambraeus kommentar
— redovisningen av förhandlingsresultatet — kan jag icke se att
regeringen kan frånsvära sig ansvaret för att redovisa förhandlingsre-
sultatet. Det innebär att den som har förhandlat fram avtalet måste
redovisa det. Bedömningen kan förvisso överlämnas till akademiker
och andra experter. Så gjordes också med konsekvensutredningarna.
Det visar hur svårt det är att bedöma konsekvenserna. Men man kan
säkert hitta ytterligare andra personer som kan ta på sig uppgiften att
göra en bedömning. I det avseendet kan man kan gå praktiskt taget
hur långt som helst om ambitionen är att få en allsidig belysning. Det
yttersta målet är naturligtvis att låta varje medborgare säga sitt, såsom
han eller hon har möjlighet att göra i en folkomröstning. Sedan är det
en fråga om hur långt resurserna räcker.

Håkan Holmberg: Ulf Dinkelspiels svar i den avslutande delen här
tangerar något den fråga jag vill ställa. Jag har en allmän och övergri-
pande fråga, men jag vill i alla fall ta upp den en gång till. Det som
ifrågsätts här är inte bara innehållet i broschyren utan också metodi-
ken, hur man väljer att presentera materialet. Övervägde man inom
regeringen vid något tillfälle att göra en annan uppläggning, t.ex. att
avstå från att presentera regeringens samlade bedömning och avstå från
att presentera förhandlingsresultatet med den bakgrundsinformation

1994/95: KU 30

Bilaga B 14

268

som gick utöver innehållet i paragraferna? Övervägde man att t.ex.
göra en ja- och en nejversion utan någon kommentar från regeringens
sida? Var detta över huvud taget ett alternativ?

Ulf Dinkelspiel: Svaret är nej. Vi hade hela tiden för avsikt att redovisa
förhandlingsresultatet i kortfattad form. Vi hade en produkt med en
upplaga på 50 000. Vi gjorde först en sammanfattning i pressmeddelan-
den. Men det blev ganska summariskt. Det är mycket bråttom när man
skall göra sådana. Efter några dagar gjorde vi en mera utförlig redovis-
ning, som jag ändå tycker gav en relativt god bild. Vi var dock hela
tiden inställda på att göra en hushållsbroschyr. Däremot fattade vi
beslutet om att skicka ut den till alla hushåll senare. Formen för det
hade vi icke tagit ställning till på ett så tidigt stadium.

Henrik S Järrel: Jag har en närmast kuriös och litet lätt spekulativ
fråga till Ulf Dinkelspiel. Så här i ljuset av kunskapen om utgången av
folkomröstningen kan man möjligen ställa sig frågan om Ulf Dinkel-
spiel, vid en samlad bedömning av de informationsinsatser som gjor-
des, har intrycket eller uppfattningen att det var ja- och nejsidans
information i broschyrer som slutligen avgjorde utgången av folkom-
röstningen.

Ulf Dinkelspiel: Nej, det tror jag personligen inte för ett ögonblick.
Men statsvetare och andra som äger större kunskap på det här området
är förmodligen bättre bedömare än jag.

Henrik S Järrel: Jag tror inte att det har gjorts någon undersökning om
just hur människor har inhämtat information och om vad som egentli-
gen avgjorde den slutliga — än så länge — inställningen i frågan.

Ulf Dinkelspiel: Mig veterligen har man inte gjort någon sådan under-
sökning. Även en sådan undersökning skulle naturligtvis vara behäftad
med stor osäkerhet.

Peter Eriksson: Jag vill ta upp en detalj och ställa en avslutande fråga.
Jag har en följdfråga till det som Kenneth Kvist tog upp om offentlig-
hetsprincipen. Ni har mycket noga i broschyren beskrivit den deklara-
tion som Sverige har avgett i samband med avtalet. Men ni har inte
tagit upp den motdeklaration som EU-länderna, motparten, har avgett.
Vad är orsaken till att ni inte tog upp det? Hade det inte varit rimligt
om man vill ge en allsidig belysning, vilket Ulf Dinkelspiel hävdar att
han vill?

Ulf Dinkelspiel: Om Peter Eriksson frågar om orsaken i den meningen
att det skulle ha förekommit någon diskussion, kan jag över huvud
taget inte minnas någon sådan. Skälet som jag ser det är att vad
kommissionen sade är självklart, nämligen att vi måste börja respekte-
ra avtalets bestämmelser. Det ansågs som så självklart av finnar och
österrikare att det skrevs in i deras egna deklarationer. Att vi inte
gjorde det berodde på att det fanns olika meningar i den här frågan. Vi

1994/95:KU30

Bilaga B 14

269

sade oss att vi väl kan gå fram den här vägen också. Personligen hade
jag nästan föredragit — om jag skall avslöja en hemlighet — att göra
som finnarna och österrikarna.

Peter Eriksson: Det kanske ändå inte var riktigt lyckat med den här
typen av ensidig beskrivning?

Ulf Dinkelspiel: Det förändrar ingenting i sak. Men jag kan gärna säga
att vi mycket väl hade kunnat redovisa det på det sättet. Det är också
ett helt rättvisande sätt att belysa frågan. Jag skulle gissa att man i
propositionstexten också kan hitta texten till de olika deklarationer
som avges här. Det är en fråga om balansering av innehållet.

Om man återger motdeklarationen måste man förklara innebörden.
Det som är avgörande för svenska folket är att offentlighetsprincipen
kan behållas. Därom råder enligt min mening inte minsta tvivel. Jag
kan försäkra att det är en svår avvägning när man skall redovisa
förhandlingsprotokoll. Om man bara redovisar själva avtalstexten, kan
det förvirra bilden mera än motsatsen. Jag kan försäkra att i sakfrågan
finns inte minsta tvivel — Sverige kommer att hålla fast vid offentlig-
hetsprincipen.

Peter Eriksson: Men motdeklarationen omfattar två rader. Det kanske
hade funnits möjlighet att bereda plats för den i alla fall.

Ulf Dinkelspiel: Visst hade det funnits möjlighet, men det förändrar
inte ett enda dugg i sakfrågan.

Peter Eriksson: Jag har en avslutande fråga. Vi kan nu se tillbaka på
kampanjen i höstas. Som vi sade tidigare gick ganska mycket pengar ut
för att bekosta kampanjerna från regeringskansliet och riksdagen.
Dessutom fanns det kampanjorganisationer på både ja- och nejsidan
som lade ut stora summor för att försöka upplysa och informera
svenska folket.

Det finns i dag en del vetenskapliga uppgifter. Det är uppenbart att
bara jasidans kampanjer för att informera svenska folket kostade flera
hundra miljoner. Efter att ha studerat den kampanjen tycker jag att
det som slår en är att det fanns oerhört stora ekonomiska resurser på
jasidan. Man använde resurserna på en mängd olika sätt — informa-
tionsbroschyrer, 24-sidiga bilagor i kvällspressen, annonsmateriai, bus-
sar som åkte runt m.m. Ingen av jasidans kampanjer hade någon
hushållsbroschyr till svenska folket. Det var bara regeringen som hade
det — om man ser till jasidans samlade agerande.

Fanns det en överenskommelse mellan jasidans kampanjer om att
det räckte med regeringens broschyrer i det här avseendet?

Ulf Dinkelspiel: Svaret på den frågan är nej.

Kurt Ove Johansson: Då har vi klarat av de frågor som gäller hus-
hållsbroschyren.

Vi övergår nu till frågor om handläggningen av de sex konsekvens-
utredningarna.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

270

De sex konsekvensutredningarna inför ett svenskt
EU-medlemskap

Kenneth Kvist: Det tillsattes sex s.k. konsekvensutredningar inför EU-
medlemskapet. 35 utredare utsågs. Då inställer sig frågan hur urvalet
av dessa utredare gjordes. Var det en ren tillfällighet att 33 av de här
35 utredarna var uttalat engagerade för ett medlemskap?

Ulf Dinkelspiel: När det gäller den första delen kan jag svara på frågan
om hur urvalet gjordes. Det här är litet samma problematik som i
frågan: Var det du personligen som fattade beslutet? Det är regeringen
som fattar besluten. Varje departementschef var ansvarig och fattade i
grunden beslutet om vilka som skulle ingå i respektive konsekvensut-
redningar. Givetvis har de samrått med en rad andra personer, och
ansvaret är kollektivt. Utgångspunkten var att välja personer som är
sakkunniga på de olika områdena och som var väl ägnade att belysa de
här olika frågorna.

Vi har icke gjort någon åsiktsregistrering, varken före eller efter,
beträffande ledamöternas ställningstagande i EU-frågan. För mig kom-
mer uppgiften om var de står i EU-frågan som en överraskning.

Kenneth Kvist: Du menar att regeringen inte hade någon aning om var
de här 33 personerna stod i EU-frågan när de tillsattes?

Ulf Dinkelspiel: Jag kan försäkra att vi inte hade någon diskussion om
var de enskilda ledamöterna stod i den här frågan. Vi hade mig
veterligen inga diskussioner om den exakta sammansättningen. Däre-
mot kanske man i det ena eller andra fallet visste var vederbörande
stod, men det var inte det som var avgörande för om de ingick i
utredningen eller icke.

Kenneth Kvist: Hur visste ni att de var kompetenta att urskilja konse-
kvenserna av ett EU-medlemskap?

Ulf Dinkelspiel: Varje departementschef får väl svara för sitt. Beträffan-
de den utrikes- och säkerhetspolitiska utredning som låg inom Utrikes-
departementets sfår, kan jag med 30 års erfarenhet från UD borga för
att Sverker Aström och Leif Leifland är två ytterligt kompetenta
tjänstmän, väl satta att bedöma den här frågan. Jag tror att det är få
som överträffer dem i det här avseendet.

Båda har varit kabinettssekreterare. Sverker Aström har varit ambas-
sadör i FN och i Paris. Han har tjänstgjort som kabinettssekreterare
under många olika regeringschefer. Han har väl ansetts vara en av de
främsta uttolkarna av svensk neutralitet. Han har naturligtvis också
varit med i arbetet på att forma den svenska säkerhetspolitiken. För att
inte ta upp tiden ytterligare, kan detsamma i grunden sägas om Leif
Leifland.

Tillsättandet av Konsekvensutredningen skedde, om jag inte miss-
minner mig, i samråd med Justitiedepartementet. Låt mig, herr ordfö-
rande, plocka fram den för att icke trampa fel.

Utredningen om suveränitet och demokrati överlämnades till mig i
januari 1994. Ordförande i utredningen var Olof Ruin, som tidigare

1994/95:KU30

Bilaga B 14

271

har deltagit i en rad utredningar och diskussioner kring grundlagsfrå-
gor och liknande och som väl här är en av de främsta auktoriteterna.
Vidare ingick: Hans Danelius, tidigare rättschef i Utrikesdepartementet
och i Justitiedepartementet samt sedermera regeringsråd, professor
Janerik Gidlund, Pernilla Lindh, dåvarande rättschef i Utrikes- och
handelsdepartementet och numera domare i EU, regeringsrådet Elisa-
bet Palm, Lennart Pålsson och Bo Stråth.

Jag känner inte i alla delar till deras bakgrund. Men alla personer
har stor erfarenhet på de områden som gällde. I princip gällde det för
alla områden. Men jag kan icke svara lika precist på dessa punkter,
eftersom en del områden lydde under andra departementschefers dom-
värjo. Jag kan försäkra att jag just i frågan om suveränitet och
demokrati rådgjorde med Justitiedepartementet, men jag lyssnade ock-
så runt för att fi förslag. Flera av de utsedda personerna kände jag över
huvud taget inte. Än mindre hade jag någon uppfattning om var de
stod i sakfrågan. Men uppenbarligen är detta känt för andra.

Kurt Ove Johansson: Kenneth, får jag bara säga att jag tycker att vi kan
få den här typen av information på annat sätt. Vi behöver inte ta upp
tid med detta nu. Ändå vill jag inte på något sätt lägga mig i frågandet.

Kenneth Kvist: Jag tycker nog också att ordföranden skall avstå från att
recensera frågor. Man kan nog få svar också på de frågor som ställs
under frågestunderna på olika sätt.

Lfit mig nu fullfölja min fråga. Ulf Dinkelspiel säger att dessa
personer har stor kvalitet. Jag gör ingen annan bedömning än att dessa
personer är kunniga. Ulf Dinkelspiel säger också att han egentligen
inte kände dem och att han inte vet så mycket om dem och deras
uppfattning. Men faktum är att de i de allra flesta fall hade gett uttryck
för en klart positiv hållning till EU och att de i flera fall var klara
förespråkare för ett medlemskap. De sattes att utreda konsekvenserna
av sina egna positiva ståndpunkter. Det fanns väldigt litet av motvikt i
utredningarna.

Eftersom det riktades stark kritik mot regeringens tillsättande av
utredningen, gjorde regeringen någonting ovanligt i svenskt utred-
ningsväsende. Man tillsatte nämligen en referensgrupp till utredningar-
na med ytterst oklara direktiv. Varför tillsattes denna referensgrupp
egentligen?

Ulf Dinkelspiel: Jag tror att det är viktigt att hålla isär olika saker.
Avsikten med den referensgrupp som tillsattes — om vi talar om
samma sak — var att man skulle kunna diskutera hur dessa frågor
skulle nalkas, så att man så långt det var möjligt kunde eftersträva en
viss enhetlighet i utredningarnas agerande. Vi hade redan då tanken att
söka åstadkomma en sammanfattning av konsekvensutredningarna. Det
är klart att om de fick alltför olika uppläggning, var det inte lätt att på
ett meningsfullt sätt sammanfatta det hela.

Vidare anordnades hearingar i de olika utredningarna för att ytterli-
gare spegla olika resultat. I t.ex. utredningen Suveränitet och demokra-
ti medverkade vid hearingen: Mattias Gansiandt, Lotta Gröning, Sten

1994/95 :KU30

Bilaga B 14

272

Johansson, Karl-Erik Lagerlöf, Hans Lindqvist, Lennart Olsson, Marit
Paulsen, Olof Ruin, Björn von Sydow, Sven Tägil och Uffe Ostergaard.
Hearingen leddes av kommitténs ordförande Olof Ruin och ledamoten
Bo Stråth.

Slutligen vill jag säga att det hade varit en något konstig procedur
om utgångspunkten hade varit att jag kände alla de ledamöter som jag
utsåg. Jag är själv inte särskilt väl bevandrad i frågan om suveränitet
och demokrati samt vilka som är experter på området.

Här som i andra sammanhang har jag vinnlagt mig om att få ett så
brett spektrum av experter som möjligt. Jag har över huvud taget icke
ställt frågan var de stod i EU-frågan, utan det helt avgörande har varit
att fi experter som kunde belysa dessa frågor på ett bra sätt. Jag har
ingen aning om var alla ledamöter stod, men det har uppenbarligen
Kenneth Kvist. I en del fall känner jag till det, men jag har ingen
övergripande kännedom om det. Det har över huvud taget icke väglett
mig — och jag vågar nog tala för andra medlemmar av regeringen —
när det gäller valet av ledamöter. Jag upprepar att jag över huvud taget
inte kände flera av ledamöterna när de utsågs.

Kenneth Kvist: Tycker Ulf Dinkelspiel att det är en bra princip, som
ofta tillämpas i utredningsväsendet, att utredningar är allsidigt sam-
mansatta och att människor med olika inställning till ett sakområde är
representerade i utredningar?

Ulf Dinkelspiel: Svar: ja. Det är viktigt att flera olika experter kan
belysa det hela. Men sedan får man i utredningarna bedöma vilken
form som är lämplig. Självfallet gäller för enmansutredningar att man
inte får så många olika åsikter representerade genom själva utredning-
ens sammansättning. De kompletteras ibland med experter och sak-
kunniga, ibland genom olika hearingar och liknande. Jag tror att man
får vara försiktig med att säga att själva utredningens sammansättning
måste vara allsidig. Syftet måste vara att få till stånd en bra utredning.
Men formerna för utredningen kan växla från ett fell till ett annat.
Syftet måste ju vara att komma fram till en allsidig belysning av
frågan. Det är jag helt enig med Kenneth Kvist om.

Kenneth Kvist: Men ni bedömde inte att det fanns en risk, om man
bara utsåg människor som var positiva till EU, för att de i konsekvens-
utredningarna också skulle ge en väldigt positiv bild av innebörden av
ett EU-medlemskap?

Ulf Dinkelspiel: Jag upprepar att experternas uppfattning i EU-frågan
över huvud taget inte var relevant i sammanhanget. Hade man fört
fram kandidater på den grunden, hade jag nästan instinktivt reagerat
negativt.

Kenneth Kvist: Så du menar att när svenska folket var ungefår fifty-
fifty, kanske med viss övervikt av akademiker som EU-anhängare, så
var det en ren och skär tillfällighet att 33 av 35 utredare var ja-sägare
när det gällde konsekvenserna av ett EU-medlemskap?

1994/95:KU30

Bilaga B 14

273

18 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Ulf Dinkelspiel: Jag vill inte indela svenska folket i olika kategorier
och förklara varför en viss grupp möjligen skulle vara mer positiv än
andra samt anledningen till att vissa människor är mer för EU än
andra. Jag upprepar: Urvalet skedde på en helt annan grund.

Kenneth Kvist: Varför bedömde man att man inte skulle ha någon
sorts remissbehandling eller belysande diskussion kring utredningarna?

Ulf Dinkelspiel: Det var för att utredningarna var ett sätt att få fram en
allsidig belysning av frågan, vilken skulle tjäna som utgångspunkt för
diskussionen. Om jag inte missminner mig — men jag kan ta fel —
har man förfarit på det sättet i andra sammanhang där rapporter har
tagits fram. Meningen var ju att rapporterna skulle stimulera till
debatt. Ett medel för att åstadkomma en vidgad debatt var just dessa
offentliga hearingar som anställdes kring det hela. Vid remissförfaran-
den har man oftast ett utredningsbetänkande. Avsikten med ett remiss-
förfarande är att regeringen lägger fram en proposition, som riksdagen
har att fatta beslut om. Detta var ju inte syftet med konsekvensutred-
ningarna, utan det var att göra en så allsidig belysning av frågan som
möjligt och att stimulera till vidgad debatt för att varje enskild svensk
medborgare sedan skulle fatta sitt beslut.

Kenneth Kvist: Jag far dra slutsatserna i andra sammanhang. Jag har
för tillfället inga fler frågor i anslutning till detta.

Peter Eriksson: Jag vill ta upp en fråga som jag tycker är intressant. Jag
har nämligen med mig sammanfattningen av konsekvensutredningarna
om EU. EU-avtalet skickades ut till alla svenska hushåll. Sammanfatt-
ningen trycktes inte upp för alla svenska hushåll utan i en mer
begränsad upplaga.

I sammanfattningen av konsekvensutredningarna står det om den
tidigare diskuterade frågan om miljögarantin: Miljögarantin ger dock
medlemsländerna vissa möjligheter till mer långtgående särbestämmel-
ser. Tolkningen av miljögarantin är emellertid i några avseenden
oklar. På s. 39 står bl.a.: En mer pessimistisk tolkning innebär att
Sverige efter övergångstiden tvingas anpassa sig till EU:s då gällande
regler.

Detta är alltså vad konsekvensutredningarna har fastslagit med en
majoritet av ledamöter som var klart uttalade ja-anhängare inför
folkomröstningen. Men i hushållsbroschyren som sändes ut till svens-
ka folket står det att om EU inte når upp till den svenska miljöstan-
darden under de fyra närmaste åren kommer Sverige att behålla sina
regler med hänvisning till den s.k. miljögarantin.

Jag tycker att detta tydligt belyser ett försök till vilseledning när det
gäller den tidigare diskussionen. Men det belyser också, trots att en
majoritet av ledamöterna helt klart tog ställning för ett medlemskap,
att det i det svenska utredningsväsendet fortfarande finns en viss
anständighet. Jag tycker att man skall framhålla att det fortfarande
finns en viss anständighet och ett slags tjänstemannaattityd i svenskt
utredningsväsende som måste respekteras. Det skall inte glömmas bort
i den här diskussionen.

1994/95:KU30

Bilaga B 14

274

Kurt Ove Johansson: Och vad vill du fråga om?

Peter Eriksson: Jag hade ingen fråga. Det var mer en kommentar kring
det hela.

Kurt Ove Johansson: Det här är faktiskt en utfrågning.

Ulf Dinkelspiel: Låt mig säga att det gläder mig att Peter Eriksson och
jag är eniga på den sista punkten.

Den första punkten speglar bara att det finns olika uppfattningar.
När vi publicerade sammanfattningen av konsekvensutredningarna,
och inte bara konsekvensutredningarna, ansåg vi att det var viktigt att
ge spridning också åt dessa uppfattningar.

Kurt Ove Johansson: Jag har inga fler frågeställare anmälda på den här
punkten. Då återstår regeringens information till riksdagens EFTA-
delegation och riksdagens utskott för beslut i den gemensamma EES-
kommittén.

Regeringens information till riksdagens EFTA-delegation och riksdagens utskott före beslut i
Gemensamma EES-kommittén

Kenneth Kvist: Frågan är kanske litet senkommen. EES-avtalet är ju
litet överspelat nu. Men det har ändå en viss betydelse, för det
grundläde ju en viss kultur på området som sedan under en kort
period kom att växa vidare i EU-delegationen, vilken sedermera blev
EU-nämnden. Som en introduktion kan sägas att praktiken hela tiden
utvecklas.

Det som var problematiskt för EES-delegationen hade säkert sam-
band med att det innebar en ny roll för riksdagen som samrådspart till
regeringen, som ju hade att bedriva förhandlingar med och delta i de
internationella organ som fattar beslut. Det fanns då en typ av ärenden
som ofta kom till EFTA-delegationen. Ofta angav dagordningspunkter-
na att inga kontroversiella frågor förelåg. Därefter gavs egentligen
ingen vidare information.

Var detta fråga om rena tjänstemannautlåtanden eller var det rege-
ringens bedömning av vad som var kontroversiellt eller inte? Om detta
gav man alltså inte någon vidare konkret information i EES-delega-
tionen? Har du något minne av detta?

Ulf Dinkelspiel: Det normala var naturligtvis att det var tjänsteman-
nauppfattningar. När ett ärende tas upp för beslut i EES-kommittén
och liknande, har det föregåtts av diskussioner mellan medlemsländer-
na i arbetsgrupper och i informella sammanhang. Då känner man
ganska väl hur landet ligger. Vi hade ju på svensk sida grönböcker som
bakgrund också på EES-området, och vi visste ganska väl hur landet
låg på svensk sida i de olika frågorna. Vidare hade vi referensgrupper
för de olika frågorna som gjorde avstämningar med intresseorganisatio-
nerna, vilket var den form av remissförfarande som enligt min mening
ofta är mer effektiv. Utifrån detta gjorde tjänstemännen en samman-

1994/95:KU30

Bilaga B 14

275

fattning. Men det är självklart att om jag hade haft en annan uppfatt-
ning i frågan — jag själv eller min statssekreterare uppträdde ofta i
EES-kommittén — hade vi självfallet givit uttryck för det.

Kenneth Kvist: EES-delegationen är nu så att säga ett passerat stadium.
Jag upplever ofta själv som ledamot av EU-nämnden att en praxis
håller på att utvecklas när det gäller regeringens information. Därför
kan vi för min del skiljas från denna fråga.

Kurt Ove Johansson: Jag har ingen ytterligare frågeställare anmäld. Jag
vill framföra vårt tack till Ulf Dinkelspiel för att han har deltagit i
denna utfrågning. Jag tror att t.o.m. utfrågarna håller med om att du
har visat upp en imponerande uthållighet när det gäller att besvara
frågor.

Jag är ganska övertygad om att det, när vi så småningom läser
protokollet från denna utfrågning, kommer att visa sig att vi har fatt
ett fördjupat underlag för vårt fortsatta arbete. Mycket tack för att du
har kommit hit!

1994/95: KU 30

Bilaga B 14

276

Konstitutionsutskottet

1995-04-18

Kl.11.00-12.30

Offentlig utfrågning av kulturminister Margot
Wallström angående dels hennes handlande i
anslutning till utbytet av styrelseledamöter i Stiftelsen
framtidens kultur, dels rådet för mångfald i medier

Kulturminister Wallström biträddes vid utfrågningen av statssekretera-
re Thomas Lyrevik och expeditionschefen Erik Lempert.

Kurt Ove Johansson: Jag ber att få hälsa statsrådet Margot Wallström
välkommen till konstitutionsutskottets utfrågning. Den gäller stiftelse-
frågorna och massmedierådet. Vi har den uppläggningen att vi börjar
med stiftelserna för att sedan gå över till massmedierådet.

Jag har talat med Margot Wallström, som vill göra en kort inled-
ning. Det brukar vi tillåta i konstitutionsutskottet. Vi har vidare den
ordningen att dina medarbetare om de så önskar har möjlighet att
lämna kompletterande svar. Vi hälsar också statssekreteraren Thomas
Lyrevik och expeditionschefen Erik Lempert välkomna till utskottet.

Kulturminister Margot Wallströms handlande i
anslutning till utbytet av styrelseledamöter i Stiftelsen
framtidens kultur

Margot Wallström: Utskottet har bett mig komma för att, om jag
förstått saken rätt, från konstitutionella utgångspunkter svara på frågor
om handläggningen av två regeringsbeslut inom mitt ansvarsområde —
utbytet av styrelseledamöter i Stiftelsen framtidens kultur och tillsät-
tandet av ett råd för mångfald inom massmedierna.

Stiftelsen framtidens kultur bildades i juni 1994 genom ett beslut av
den förra regeringen, mot bakgrund av proposition 1993/94:177 Ut-
bildning och forskning — kvalitet och konkurrenskraft.

Enligt punkt 5 i det då beslutade stiftelseförordnandet är det rege-
ringen som utser och entledigar ledamöter i stiftelsens styrelse samt
bestämmer vem som skall vara ordförande. Jag vill tro att det låg en
tanke bakom beslutet i den delen, möjligen den att det borde finnas
någon offentlig kontroll över en stiftelse som fått ca 500 miljoner
kronor av allmänna medel att inom ramen för mycket vida ändamåls-
bestämmelser förbruka efter i princip eget skön.

En allmän utgångspunkt när det gäller styrelseuppdrag av detta slag
är att den som getts rätt att utse och entlediga ledamöter kan utöva den
rätten när som helst. Bevekelsegrunden för det är uppenbar — upp-
dragsgivaren måste ha ett odelat förtroende för styrelsen.

Beslutet att byta ut vissa styrelseledamöter var en direkt följd av
regeringsskiftet och syftade till att öka tilltron till stiftelsens förmåga att
inom ramen för dess ändamålsbestämmelse stärka kulturen för männi-
skorna i vårt samhälle.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

277

I samband med bytet skickade jag ett brev till ledamöterna i den nya
styrelsen, där jag i allmänna ordalag gav min syn på hur arbetet skulle
kunna bedrivas. Jag utgår från att utskottet känner till brevets inne-
håll. Vad som där sägs är sådant som jag också dryftade med de nya
ledamöterna vid beredningen av tillsättningsärendet. Att regeringen
genom en minister ger sin syn på sådana frågor är inte på något sätt
anmärkningsvärt, och så gjorde också den förra regeringen. Jag tänker
då närmast på min företrädares brevväxling med Stiftelsen för kun-
skaps- och kompetensutveckling, ett brev som Birgit Friggebo skrev på
själva valdagen till Staffan Burenstam Linder.

Kurt Ove Johansson: Vi tackar statsrådet Margot Wallström för den här
inledningen. Första utfrågare är Anders Björck — var så god!

Anders Björck: Tack, herr ordförande!

Min första fråga till Margot Wallström är: Ansåg du att de personer
som satt i stiftelsen brast i kompetens för uppgiften?

Margot Wallström: Det handlar ju om ett förtroende, och det är en
politisk bedömning som man gör — också den förra regeringen bytte
ut ett antal personer i samband med regeringsskiftet.

Anders Björck: Anser du att dessa personer med tanke på deras insat-
ser på kulturområdet, deras allmänna samhällsengagemang och deras
tidigare positioner inte var kompetenta, eller var det bara det att de
hade fel politiska åsikter?

Margot Wallström: Nej, de besatt säkerligen mycken kompetens.

Anders Björck: Ansåg du att det var en politiserad sammansättning av
Stiftelsen framtidens kultur som din företrädare hade gjort sig skyldig
till?

Margot Wallström: Jag utgår från att den förra regeringen tillsatte den
styrelsen med hänsyn till vilka man hade förtroende för med den
politiska inriktning som den regeringen hade.

Anders Björck: Men anser du att stiftelsens sammansättning speglade
en politisk komposition?

Margot Wallström: Det vet jag inte.

Anders Björck: Vad menar du med att frågan var om du hade förtroen-
de eller inte? På vilka punkter hade du inte förtroende för ledamöter-
na?

Margot Wallström: Det är ju alltid så i samband med ett regeringsskifte
att man vill markera att det är nya vindar som blåser och en ny
politik. Då byter man ut folk i utredningar och på andra håll för att
man skall fi personer som man har förtroende för och som man tror
kan stå för den politik som den nya regeringen för.

Anders Björck: Så det var alltså meningen att byta ut personer för att
få en inriktning av stiftelsens arbete i enlighet med den nya regering-
ens kulturpolitik?

1994/95:KU30

Bilaga B 15

278

Margot Wallström: Jag tyckte att det var riktigt att ha en dialog med
den här stiftelsen och att välja personer som vi hade fullt förtroende
för.

Anders Björck: Förlåt om jag är litet envis här: Var det meningen att
de nya personerna skulle driva en politik i enlighet med den nya
regeringens kulturpolitiska intentioner?

Margot Wallström: Nej, de skulle naturligtvis följa stiftelseförordnan-
det. Enligt förordnandet hade vi rätt att byta ut personerna. Jag hade
gärna sett att det inte hade blivit så många som hade bytts ut, men
efter de samtal som jag hade med Ingegerd Troedsson och stiftelsens
vice ordförande tyckte jag att det var lämpligt att byta ut dessa två, som
jag tror hade en gemensam syn på hur de ville ha det. Här ligger det
naturligtvis också en politisk bedömning i botten när det över huvud
taget gäller inrättandet av dessa stiftelser, vilka vi, som Anders Björck
säkerligen känner till, är väldigt mycket emot.

Anders Björck: Men det var alltså två personer som enligt din uppfatt-
ning hade "fel" politisk...

Margot Wallström: Nej, det handlade om förtroende. Det kan naturligt-
vis vara svårt att exakt beskriva hur det förtroendet ser ut. Det handlar
om en bedömning av hur man kommer att kunna samarbeta och av
vilka som är lämpligast för uppdraget. Djupare än så tror jag inte att
jag kan gå in på den saken.

Anders Björck: Men varför handlade det just om dessa två?

Margot Wallström: Ordföranden och vice ordföranden är ju de som
representerar stiftelsen, och de stod för, tyckte jag, den gamla regering-
ens politik på det här området.

Anders Björck: Byttes de ut därför att de var ordförande och vice
ordförande och inte därför att de kanske hade fel politiska åsikter?

Margot Wallström: Därför att de var ordförande och vice ordförande
och, som jag upplevde det, stod för den gamla regeringens inriktning!

Anders Björck: Så om de hade varit vanliga ledamöter hade du låtit
dem sitta kvar?

Margot Wallström: Det är ju ofta så som man gör — på samma sätt
som vi bytte ut ordföranden i Kulturutredningen. Så fungerar det ju.

Anders Björck: Men det här var väl inte en utredning som arbetade
enligt regeringens direktiv utan en fristående stiftelse?

Margot Wallström: Nej, men det handlade om att regeringen utövade
sin rätt att tillsätta ledamöterna. Vi ville visa att nu blåser det nya
vindar och är dags för en ny politik, och då var det viktigt att vi valde
de personer som vi kan ha förtroende för.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

279

Anders Björck: Okej, då går jag vidare!

Varför hade du inte några samtal med de ledamöterna i stiftelsen
innan du bytte ut dem? Du talade för några minuter sedan om en
dialog, men någon dialog fördes ju inte innan beslutet fattades.

Margot Wallström: Jag tror att det är viktigt att förklara att vi i
regeringen bestämde oss för att vi skulle ha en gemensam linje när det
gäller synen på stiftelserna och så långt det var möjligt ett gemensamt
agerande. Det gäller alltså 19,5 miljarder kronor av allmänna medel
som fördes över till privaträttsliga stiftelser. Vi tyckte att detta var en
alldeles felaktig hantering av dessa pengar, alldeles oavsett vad man
tyckte om löntagarfonderna. Vi ansåg att det var viktigt att vi hade en
enhetlig linje. De berörda statsråden och hela regeringskretsen talade
därför mycket om hur vi skulle hantera det hela. Jag såg det som
viktigt att vi hade fatt ha ett eller par av de här samtalen i regerings-
kretsen innan jag träffade Ingegerd Troedsson, så att jag till henne
kunde förmedla regeringens syn och ett antal principer. Det var
anledningen till att vi ändrade tid ett par gånger. Det är naturligtvis
alltid trist att behöva ändra överenskomna tider, men detta är förklar-
ingen till det.

Anders Björck: Får jag ändå fråga: Innan du fattade beslutet hade du
väl ingen dialog med Ingegerd Troedsson?

Margot Wallström: Vi talades vid på telefon och sedan träffades vi, och
jag fick också ett papper från stiftelsen via statssekreteraren Thomas
Lyrevik, som hade träffat Ingegerd Troedsson och Gertrud Sandqvist.

Anders Björck: Men då var beslutet fattat!

Margot Wallström: Nej, då var beslutet inte fattat. Vi hade haft en
första diskussion, och Thomas Lyrevik antydde för dem att vi nog hade
för avsikt att byta ut ett antal ledamöter.

Anders Björck: Tycker du att det är rimligt att Ingegerd Troedsson fick
vänta och vänta och vänta när hon sökte nå kontakt med dig?

Margot Wallström: Det är ju alltid beklagligt när man måste ändra på
tider. Den gången ett sammanträffande var bestämt satt jag fast i ett
förlängt regeringssammanträde. Det blev då statssekreteraren som fick
träffa Ingegerd Troedsson. Men sedan ringde jag upp henne, och vi
hade ett möte den 13 december. Att det blev så kan man bara beklaga.
Det kan väl förklaras med att alla var nya, bl.a. min assistent, och det
var en väldig press. Men jag önskar naturligtvis att det inte hade blivit
så.

Anders Björck: Tycker du att den här stiftelsen arbetade utan insyn
och kontroll?

Margot Wallström: Den hade ju inte hunnit börja arbeta på ett fast sätt.
Jag fick ju via Thomas Lyrevik ett papper från stiftelsen torsdagen den
27 november. De gav där exempel på vad de menade var att arbeta
helt i offentlighetsprincipens anda. De beskrev att det handlade om två

1994/95: KU 30

Bilaga B 15

280

annonser, två pressmeddelanden, att inkomna intresseanmälningar be-
svarats av ordföranden, att RRV hade utsett revisor, att man skulle ha
en årlig lättillgänglig redogörelse och att vi i regeringen sex månader
efter räkenskapsårets utgång skulle få en kopia. Det tyckte jag kanske
inte tillgodosåg kraven på att man skulle arbeta enligt offentlighets-
principen.

Anders Björck: Du anser alltså att man arbetade utan insyn och
kontroll?

Margot Wallström: Det här var ju de exempel som de själva gav på hur
de tolkade offentlighetsprincipen. Jag tyckte att det kanske inte riktigt
räckte till. Det hade varit alldeles utmärkt om de hade sagt att de
tänkte arbeta under fuli offentlighet och kontroll, men om de inte
ville det så behövde de inte göra det. Det är ju bekymret när man
inrättar den här typen av stiftelser. De har inte på något sätt skyldighet
att arbeta enligt offentlighetsprincipen.

Anders Björck: Var de förberedelser som stiftelsen gjorde under hös-
ten, då skiftet på ordförandeposten m.m. ägde rum, otillfredsställande
för att man skulle få i gång stiftelsen?

Margot Wallström: Det tror jag inte — det var säkerligen väldigt bra
förberedelser.

Anders Björck: Det finns alltså ingen kritik i det avseendet?

Margot Wallström: Absolut inte! Vi har inte haft några invändningar,
utan jag tror att de arbetade på ett väldigt bra sätt. Det gäller inte
minst Jonas Andersson som då arbetade på departementet med detta.

Anders Björck: Vilken frihet skall en sådan här kulturstiftelse ha enligt
din uppfattning?

Margot Wallström: Den skall följa stiftelseförordnandet.

Anders Björck: Så är det naturligtvis rent juridiskt. Men anser du när
det gäller inriktningen av arbetet att den skall föra en kulturpolitik i
enlighet med vad regeringen eller möjligtvis riksdagen har fastställt?

Margot Wallström: Det är väl i varje fall vad man som regering kan
hoppas. Man skall ha klart för sig att det här är en stiftelse med tre
gånger så mycket pengar att dela ut årligen som Kulturrådet har av fria
medel. Det är klart att det skulle vara förödande för en regering och
en riksdag om en sådan här stiftelse förde en alldeles självständig
policy alldeles vid sidan om eller t.o.m. motverkade regeringens kul-
turpolitik. Det skulle av alla uppfattas som mycket olyckligt.

Anders Björck: Hade du några berättigade farhågor att tro att stiftelsen
med sin gamla sammansättning skulle driva en kulturpolitik som gick
stick i stäv med regeringens?

Margot Wallström: Nej, men möjligen tyckte jag att samtalet med
Gertrud Sandqvist och Ingegerd Troedsson visade att det skilde sig
ganska mycket i synen på kulturpolitikens roll. Vid samtalet verkade

1994/95:KU30

Bilaga B 15

281

det som om de menade — och det kan nog Thomas Lyrevik bekräfta

— att det bästa vore om staten hade en sorts nattväktarstatus när det
gäller kulturpolitiken och att i princip alla övriga pengar, dvs. guld-
kanten, kunde delas ut på det här sättet. Det är ett synsätt som jag inte
alls delar.

Anders Björck: Anser du att den nya sammansättningen av stiftelsen är
sådan att du har garantier för att man följer regeringens kulturpolitik?

Margot Wallström: Man kan aldrig ha några garantier. Den här stiftel-
sen är ju av det slaget att den har rätt att göra vad den vill utifrån
stiftelseförordnandet. Vi kan inte och skall inte kontrollera det. Jag
har bara skrivit ett brev till stiftelsen och sagt att så här ser jag på det

— det här är vad jag skulle önska för att stiftelsen skall kunna
förstärka och vara en bra hjälp för den kulturpolitik som de folkvalda
har beslutat om. Men i övrigt har jag inga möjligheter att påverka
arbetet i stiftelsen.

Anders Björck: Du sade att du ville byta ut ordföranden och vice
ordföranden. Nog hade du väl då ändå samtal med dem?

Margot Wallström: Absolut, det hade jag! Och jag förklarade hur jag
såg på detta i princip, och jag förklarade också att jag ämnade skriva
ett brev, där jag gav min syn på hur man borde kunna jobba för att det
här skulle bli en bra samordning och att stiftelsen skulle kunna
balansera den statliga kulturpolitiken. Det var inga problem för de
ledamöterna.

Anders Björck: Så de gick med på detta eller sade att de skulle följa
regeringens kulturpolitik?

Margot Wallström: Gick med på? Jag förklarade att så här såg jag på
det.

Anders Björck: Vad svarade de då?

Margot Wallström: Det var väl litet olika, men de tyckte väl att det lät
rimligt. De var fullt införstådda med att man naturligtvis behöver
stämma av med t.ex. Kulturrådet och med Riksantikvarieämbetet,
eftersom det gäller så mycket pengar. Jag upplevde nog att jag fick stöd
för den inriktningen. Det var ju trots allt ganska allmänna ordalag.

Anders Björck: Du sade i Kulturekot den 20 december att dina åsikter
om hur stiftelsens arbete skulle skötas och dess inriktning var förank-
rat hos den nye ordföranden. Är det en korrekt sammanfattning av
läget?

Margot Wallström: Ja, vi hade ju talats vid om det här, och jag hade
som sagt gett min syn på hur jag helst önskade att stiftelsen skulle
arbeta. Så man kan väl säga att det är en riktig beskrivning.

Pär-Axel Sahlberg: Vi har ju ett antal anmälningar kring dessa stiftel-
ser, och det gör att vi har anledning att titta på principerna för
stiftelserna totalt sett. Du har berört en del av dessa principer. När vi

1994/95:KU30

Bilaga B 15

282

hade Per Unckel här sade han bl.a. att man kan betrakta stiftelserna
som en privatisering av statliga medel, som nu har förts över i
privaträttslig form, och att staten därför inte har någonting med detta
att skaffa. Men ni måste uppenbarligen ha sett på detta på ett helt
annat sätt?

Margot Wallström: Den här stiftelsen skiljer ju sig från de andra
stiftelserna på det sättet att här kan regeringen tillsätta styrelseledamö-
terna. Vi har också använt vår konstitutionella rätt att utse ledamöter.
Jag tror att det låg en tanke bakom att regeringen fick denna rätt —
det borde det ju rimligtvis ha gjort — och att Birgit Friggebo såg att
det var en möjlighet att skaffa sig någon form av insyn och kontroll
via de ledamöter man utsett till styrelsen.

Pär-Axel Sahlberg: När riksdagen fattade detta beslut pekade man på
ett antal motiv för att inrätta stiftelsen. Det var de regionalpolitiska
motiven och ambitionen att stärka tillväxt och utveckling. Dessutom
sade riksdagen att det fanns ett uttalat kvalitetsmål och att ungdomen
skulle vara en målgrupp. De här nämnda målen kom sedan inte med i
regeringens föreskrift. Har ni haft anledning att reflektera över det,
och hur ser ni på den diskrepans som finns mellan riksdagens beslut
och det som blev regeringens förordnande?

Margot Wallström: Jag vet inte riktigt hur den där processen gick till,
eftersom det var innan jag kom in i det hela. Men jag har förstått att
man tyckte att skrivningarna i propositionen var av mer övergripande
slag och därför i stiftelseförordnandet blev mer kortfattad och på ett
mer uttryckligt sätt direkt inriktad på de kulturpolitiska uppgifterna.
Jag tror inte att man på något vis har ansett att det här på något vis
finns en konflikt. Jag vet att den här stiftelsen har för avsikt att t.ex.
inrikta arbetet mot ungdomar. Jag tycker att det är viktiga kulturpro-
jekt att stödja.

Pär-Axel Sahlberg: Så den nya regeringen har haft några speciella
överväganden när det gäller inriktningen av stiftelsen?

Margot Wallström: Nej, vi har bara inriktat oss på vår möjlighet att
tillsätta styrelseledamöter. Vi har inte gett oss in på permutationstan-
kar eller så.

Pär-Axel Sahlberg: Stiftelsen har sitt säte i Uppsala, och jag frågade
Ingegerd Troedsson varför det var så. Hon visste inte det. Vet ni det?

Margot Wallström: Jag tyckte nog att det var rätt anmärkningsvärt. Det
verkar ändå vara en offentlig hemlighet att det anpassades till ordfö-
randen, som ju bor i trakten. Det var nog uppfattningen även på
departementet att detta var anpassat efter henne.

Håkan Holmberg: Jag vill uppehålla mig ytterligare något vid själva
förfarandet när delar av den gamla styrelsen fick veta att den inte
skulle vara kvar. Var det så att du ansåg att man inte behövde pröva
hypotesen om den gamla styrelsen med sin ordförande och vice
ordförande skulle kunna fullfölja regeringens intentioner? Det togs ju

1994/95 :KU30

Bilaga B 15

283

inte någon ordentlig kontakt, och de fick inte någon egentlig informa-
tion förrän på ett väldigt sent stadium. Gjorde du något försök att
pröva om det skulle ha gått att samarbeta med den gamla besättningen
på det sätt som du vill?

Margot Wallström: Jag förstår att detta med förtroende är subtilt och
kan vara svårt att förklara. Men det handlade til syvende og sidst om
det, och vi utnyttjade som sagt vår möjlighet att byta ut personer i
styrelsen.

Håkan Holmberg: Jag drar då slutsatsen att det ur ert perspektiv inte
ens var en frågeställning utan att det var så uppenbart att det inte
kunde finnas något förtroende att det inte ens behövde prövas?

Margot Wallström: Det är klart att man umgås med tanken och prövar
alla möjliga olika modeller. Samtidigt tyckte jag att detta väldigt
mycket var en symbol för den gamla politiken, den gamla regeringen
och hela dess inställning till det här stiftelsebildandet. Jag vet att
Ingegerd Troedsson personligen tog väldigt illa vid sig av detta. Hon
var mycket upprörd vid de här samtalen. Men, som sagt, så är det!

Håkan Holmberg: Jag kan i och för sig acceptera att du har ett annat
sätt att se på detta. Men det finns en kommentar som du gjort i
Svenska Dagbladet och som möjligen har bidragit till reaktionerna.
Det står där: "Framtidens kultur disponerar en halv miljard kronor,
tre gånger så mycket pengar som Statens kulturråd årligen fördelar
med budgetmedel. Självklart vill jag att dessa pengar används effektivt
och under full kontroll. För mig var det därför helt naturligt att
ersätta Ingegerd Troedsson" osv. Har du någon kommentar till kopp-
lingen mellan beslutet att ersätta henne och detta att använda pengarna
effektivt och under full kontroll?

Margot Wallström: Detta tror jag är en olycklig skrivning i Svenska
Dagbladet som jag känner att jag inte står för. Det finns inget skäl att
rikta någon sådan kritik mot Ingegerd Troedsson, dvs. att det inte
skulle ha skötts på ett vettigt sätt.

Håkan Holmberg: Så ytterligare en punkt! Den förra regeringen tillsat-
te ju en rad styrelseledamöter i alla möjliga olika organ och stiftelser,
t.ex. sådana som sysslar med kultur. Skall jag av det du sade som svar
på Anders Björcks fråga tidigare dra slutsatsen att styrelseledamöter i
sådana organ inte definitionsmässigt saknar förtroende hos regeringen,
utan att det mer har att göra med det i fråga om ordföranden och vice
ordföranden och därmed symbolpersoner?

Margot Wallström: Det är ju alltid så att varje regering i samband med
ett regeringsskifte tittar igenom de utredningar som pågår. Så gjorde ju
den borgerliga regeringen också. På varje departement satte man sig
naturligtvis och tittade över vilka utredningar, styrelser, stiftelser osv.
man hade och var man behövde markera en ny politisk inriktning
genom att byta ut personer och genom att sätta in så att säga vårt folk
markera att det blåser nya vindar. Det sker ju inte över allt, och det är

1994/95:KU30

Bilaga B 15

284

viktigt att man noga tänker igenom detta. Men jag ansåg att detta var
ett område där det var noga med att markera att det nu var en ny
politik och en ny tid.

Håkan Holmberg: Men det gäller alltså ordförande och vice ordföran-
de, den typen av personer?

Margot Wallström: Det beror väl alldeles på hur det ser ut. Men i det
här fallet upplevde jag — bl.a. efter det samtal vi hade — att Ingegerd
Troedsson och vice ordföranden var väldigt samkörda i sin inställning
till kulturpolitiken och i sin syn på stiftelsen. Jag tyckte att det för
kontinuiteten var bra ju fler som ville och hade möjlighet att vara
kvar.

Håkan Holmberg: Ytterligare en fråga!

Du tog själv upp den parallell som du anser finns mellan ditt brev i
den här frågan och det brev som Birgit Friggebo skrev till Stiftelsen
för kunskaps- och kompetensutveckling. Om jag minns rätt hävdade
Per Unckel tidigare att Friggebos brev har stöd i riksdagsbeslut och
stiftelseförordnande. Frågan är då: Vilket stöd hade du för ditt brev?
Fanns det något regeringsbeslut bakom det eller tillkom det på ditt
eget initiativ?

Margot Wallström: Nu förstår jag inte: Vad skulle Birgit Friggebos brev
ha haft för stöd?

Håkan Holmberg: Det går att hävda — även om man kan fundera över
sanningen — att det har sin bakgrund i stiftelseförordnande och stöd i
riksdagsbeslut. Kan du åberopa något motsvarande stöd för ditt brev?

Margot Wallström: Jag har hennes brev framför mig, men jag förstår
inte riktigt vad som avses med frågan. Jag hade givetvis regeringens
stöd för att göra denna förändring av styrelsens sammansättning, och
jag hade också stöd för den skrivelse där jag beskrev min syn på hur
jag skulle vilja att den här balansen mellan användningen av stiftelsens
pengar och de statliga medlen till kulturpolitiken skulle åstadkommas.

Håkan Holmberg: Det fanns alltså ett regeringsbeslut om detta!

Margot Wallström: Nej, inget regeringsbeslut. Den här stiftelsen skiljer
sig från de andra stiftelserna på det sättet, att detta är den enda stiftelse
där vi faktiskt har möjlighet att påverka styrelsens sammansättning.

Anders Björck: Du sade att det var viktigt att man i ledningen för
sådana här stiftelser hade "vårt folk", som du uttryckte det. Anser du
att landshövdingen Ingemar Eliasson är "vårt folk"?

Margot Wallström: "Vårt folk" sade jag väl inte — eller gjorde jag det?

Anders Björck: Jo, du sade "vårt folk". Ar den tidigare folkpartiriks-
dagsmannen Ingemar Eliasson "vårt folk"?

1994/95 :KU30

Bilaga B 15

285

Margot Wallström: Nej, men återigen handlar det om att ha med
människor som vi kan ha ett odelat förtroende för, och jag har i
samtal med Ingemar Eliasson funnit att vi har en samsyn i de här
frågorna.

Anders Björck: Så han företräder regeringens kulturpolitik?

Margot Wallström: Han skall naturligtvis leva upp till stiftelseförord-
nandet. Efter de samtal jag hade med Ingemar Eliasson tyckte jag att vi
en samsyn också när det gäller användningen av medlen och hur den
balansering av stiftelsens medel och de statliga kulturmedlen, som jag
tidigare talat om, skulle kunna åstadkommas. Det är det viktiga. Det är
också viktigt att markera att det här uppdraget inte är partipolitiskt
bundet på det sättet. Men det är klart att vi t.ex. i Kulturutredningen
sätter in "vårt folk", dvs. personer som är socialdemokrater. Man
bedömer från fall till fall vilka personer det skall vara.

Anders Björck: Du har alltså större samsyn med Ingemar Eliasson i
kulturpolitiken än med Ingegerd Troedsson?

Margot Wallström: Ja, jag tror det!

Anders Björck: Vad grundar du det på?

Margot Wallström: Bl.a. på det samtal som vi hade!

Anders Björck: Med Ingemar Eliasson?

Margot Wallström: Nej, med Ingegerd Troedsson. Jag har ju träffat
både henne och vice ordföranden.

Anders Björck: Får jag ställa en annan fråga! Du återkommer gång på
gång till regeringens konstitutionella rätt att göra sådana här föränd-
ringar. Ofta görs ju sådana förändringar när mandat löper ut, men i
det här fallet gjordes det väldigt snabbt. Den rätten har man naturligt-
vis konstitutionellt. Anser du det vara en bra arbetsmetodik om varje
regering efter ett regimskifte byter ut folk på det sätt som nu har skett?
Anser du att det är en praxis som kan skapa kontinuitet i arbetet?

Margot Wallström: Jag tror att detta var en lämplig tidpunkt, eftersom
man inte hade hunnit komma i gång med jobbet. Men annars har jag
ingen som helst anledning att göra några sådana principiella uttalan-
den, utan det far bedömas från fell till fall hur man ligger till i arbetet
och vad som är lämpligast för att nå bästa möjliga sakresultat. Detta
har jag ingen principiell synpunkt på, men här var det som sagt bra,
eftersom de inte hade hunnit sätta i gång utan precis stod i färd med
att inleda jobbet. Det hade kommit in en del ansökningar, men man
hade inte hunnit komma i gång med det praktiska jobbet.

Anders Björck: En sista fråga gäller detta med lokaliseringen. Jag
förstod av vad som sades att det här med Uppsala väckte misstänksam-
het. Vad hade hänt om man hade förlagt stiftelsen till Karlstad?

1994/95:KU30

Bilaga B 15

286

Margot Wallström: Det hade väl varit jättebra. Jag har ingenting emot
att stiftelsen har sitt säte i Uppsala. Men det var väl litet förvånande att
Ingegerd Troedsson sade att hon inte hade en aning om varför stiftel-
sen låg i Uppsala.

Anders Björck: Så det är ingen kritik mot att stiftelsen låg i Uppsala?

Margot Wallström: Nej, det är ingen kritik mot det. Det är väl jättebra
om den kan ligga i Uppsala.

Margitta Edgren: Du sade att ett vägande argument mot stiftelser var
bristen på offentlighet, och du läste upp ett brev med exempel på hur
denna stiftelse tolkat offentlighetsprincipen. Vilken är då din tolkning?
Vad skulle du vilja ha tillagt för att offentligheten skulle vara tillfreds-
ställande? Det står faktiskt i riksdagsbeslutet att stiftelserna skall arbete
under öppenhet, och de har själva fattat ett beslut om offentlighet. Vad
är det som fattas enligt din uppfattning?

Margot Wallström: T.ex. att journalisterna skulle kunna gå in och titta
på ansökningshandlingarna och skriva om det.

Margitta Edgren: Men den dagen de skrev detta brev hade de ju inga
ansökningshandlingar!

Margot Wallström: Jo, det hade de!

Mirgitta Edgren: Finns det några fall där journalister har vägrats att ta
del av ansökningshandlingar?

Margot Wallström: Det vet jag inte, men jag anser att det är en ganska
anmärkningsvärd tolkning om man menar att det här räcker som
exempel på hur man tolkar offentlighetsprincipen. Det var väl mest
det jag reagerade emot. Jag tycker inte att detta räcker, utan vitsen
måste vara att man faktiskt kan gå in och titta på ansökningshandling-
arna och beskriva helheten.

Margitta Edgren: Men man har alltså ingen erfarenhet av att journalis-
ter har vägrats att ta del av ansökningshandlingar?

Margot Wallström: Det vet jag inte. Men bekymret är ju att så här kan
de säga men att om de skulle bestämma sig för någonting annat så har
vi ingen möjlighet att gå in och granska det. De kan bestämma att de
skall arbeta utan någon som helst offentlig insyn och kontroll, och det
har vi ingen möjlighet att gå in och ändra på. Det är det som är det
stora bekymret.

Margitta Edgren: Det menar du trots att det i riksdagsbeslutet står att
de skall arbeta under öppenhet?

Margot Wallström: Rent juridiskt är det en privaträttslig inrättning,
och vi har ingen möjlighet att utkräva samma tjänsteansvar av stiftel-
sens styrelseledamöter som av dem som arbetar i t.ex. Kulturrådet.

Expeditionschefen Erik Lempert: Den diskussion om öppenhet som
förts i riksdagen och i den efterföljande debatten återspeglas inte i det

1994/95 :KU30

Bilaga B 15

287

stiftelseförordnande som finns. Det skulle alltså inte strida mot stiftel-
seförordnandet, som ju drar upp de yttersta gränserna för stiftelserna,
att verksamheten är helt sluten. Det enda som står i stiftelseförordnan-
det om insyn är att stiftelsen inte står under den tillsyn som föreskrivs
i den nuvarande lagstiftningen om stiftelser.

Margitta Edgren: Men det står ändå i stiftelseförordnandet att stiftelser-
na skall arbeta under öppenhet.

En sak till! Du talade om nya vindar och ny politik som din
utgångspunkt, och det är ju förståeligt. På vilket sätt har du garantier
för det nu, när du inte har lagt till någonting och så att säga ändrat
basförutsättningarna när det gäller ändamålet?

Margot Wallström: Nej, garantier kan man aldrig få med en sådan här
stiftelse. Jag kan bara säga att det här är vad jag skulle önska för att
stiftelsen skulle bli en bra förstärkning och balansera väl mot den
statliga kulturpolitiken. Men några garantier kan jag aldrig få. De har
full frihet att göra i princip vad de vill utifrån stiftelseförordnandet.
Däremot kan jag naturligtvis både uttrycka mina principiella synpunk-
ter och kanske framföra en del önskemål. Vad som är värt att notera
är att farhågorna har kommit på skam. Vad Per Unckel och andra
antydde var att vi nu skulle dra in de här pengarna och på det sättet
styra verksamheten. Det har aldrig varit avsikten. Det viktiga är ju att
dessa pengar får gå till kulturella ändamål och att man får stämma av
detta med våra institutioner och myndigheter, som har att handlägga
den här typen av frågor. Jag bedömer att detta kommer att ske på ett
väldigt bra sätt framöver.

Margitta Edgren: Det sätt som denna stiftelses statuter är skrivna på
speglar ändå en tradition inom kulturlivet som präglas av att man
samarbetar och behåller folk över mandatperioderna och inte t.ex.
byter ut en ordförande. Kan man säga att denna tradition nu är
bruten?

Margot Wallström: Det kanske då var bra att jag valde just Ingemar
Eliasson för att visa att det inte är en renodlad partipolitisering.
Ingegerd Troedsson var väldigt noga med att säga att hon alls inte är
partipolitiker. Hon ville betona att hon var där bara i sin personliga
egenskap. Okej, men det satt inte djupare än att hon tre eller fyra
dagar senare i alla fåll skrev en ganska hård partipolitisk artikel i
Svenska Dagbladet, riktad mot den socialdemokratiska regeringen. Jag
tror nog att hon ändå upplevdes som moderat och att hon hade en
tydlig sådan profil.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

288

Rådet för mångfald inom massmedierna

Kurt Ove Johansson: Vi övergår då till det granskningsärende som
gäller tillsättande av ett råd för mångfald i medier, och jag lämnar
ordet till statsrådet Margot Wallström för ett inledningsanförande.

Margot Wallström: Redan i regeringsförklaringen uttalade regeringen:

"Yttrandefriheten skall värnas. Massmediepolitiken kommer att för-
tydligas för att uppnå kulturell mångfald och kvalitet. En utredning
tillkallas för att belysa tendenser till maktkoncentration på medieom-
rådet."

Redan härigenom klargjordes det som är Massmedierådets huvud-
uppgift — att skydda yttrandefriheten. Rådet skall överväga och föreslå
åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och
maktkoncentration inom massmedierna.

Bakgrunden till uppdraget är den på många håll, både inom och
utom Sverige, uttalade oron för den ökande koncentrationen på mass-
medieområdet. En koncentration av makten över massmedierna kan
vara ett hot mot yttrandefriheten och därmed mot demokratin, om den
leder till att möjligheterna till opinionsbildning och debatt minskar
eller t.o.m. helt monopoliseras i hela eller delar av samhället.

Konstitutionellt sett är rådet en helt vanlig kommitté som faller
under kommittéförordningen. Det ligger otvetydigt inom regeringens
ansvarsområde att avgöra frågor inom detta område, t.ex. om en
utredning skall tillsättas eller ej, om utredningsarbetet skall göras av en
kommitté eller av en särskild utredare, hur kommittén skall vara
sammansatt och de riktlinjer efter vilka arbetet skall bedrivas.

I den allmänna debatten innan rådet tillsattes framskymtade farhå-
gor för att rådet skulle ha myndighetsuppgifter och ägna sig åt myndig-
hetsutövning, t.ex. genom att fatta beslut om tillstånd till transaktioner
på massmedieområdet. Detta har aldrig någonsin varit avsikten, och
det framgår också mycket klart av direktiven att detta inte är fallet.
Rådet har över huvud taget inga beslutsfunktioner. De förändringar
som rådet kan tänkas föreslå för medierna skall givetvis beredas i
sedvanliga demokratiska former, dvs. regeringen kommer att remissbe-
handla förslagen, som kommer att underställas riksdagen för beslut på
vanligt sätt.

Anders Björck: I direktiven står det att "ett råd skall tillkallas med
uppgift att överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och
motverka skadlig ägar- och maktkoncentration inom massmedierna."
Detta är alltså utgångspunkten för Rådets verksamhet.

Jag måste då fråga det ansvariga statsrådet hur hon definierar "skad-
lig ägar- och maktkoncentration inom massmedierna".

Margot Wallström: Jag kan ge dig Europarådets definition av detta,
eftersom Europarådet har gett sig in på att bestämma vad som är
mångfald inom massmedierna och varför sådan är bra. Man har också
gett sig in på att definiera vad som är skadlig ägar- och maktkoncentra-
tion.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

289

19 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Jag tror att det är viktigt att man påpekar att detta är så invecklat att
man behöver göra den distinktionen. Det kan ibland vara nödvändigt
att faktiskt få en ägar- och maktkoncentration t.ex. för att kunna
konkurrera på en internationell mediemarknad. Det vet inte minst
svenska medieföretag. Men skadligt blir det ju när det motverkar
mångfald — när inte andra medieföretag har möjlighet att etablera sig
eller när det har en vertikal integration, dvs. kontrollerar alla led i
kedjan, från satellit ända till att sälja det "smart card" som man
behöver för att få tillgång till ett program.

Det kan också finnas en horisontell integration som utgör en skadlig
ägar- och maktkoncentration, nämligen när man har alla verksamhe-
ter, film, bokutgivning m.m.

Det är de definitionerna som Europarådet har gett sig in på.

Detta kan kanske räcka som exempel. Europarådet har emellertid
en utförligare beskrivning av detta.

Anders Björck: Jag har ju någon kännedom om Europarådet! Det är
alltså Europarådets definition som är grunden för regeringens politik i
det här avseendet?

Margot Wallström: Ja, vi har utgått från den när vi arbetat med
direktiven.

Anders Björck: Då måste jag för klarhets vinnande ställa en annan
fråga. Du nämnde som exempel på skadlig ägar- och maktkoncentra-
tion att andra medieföretag inte har möjlighet att etablera sig. Håller
du med om — med utgångspunkt från den definition du gav — att det
radiomonopol som Sveriges Radio-koncernen utgjorde under 70 år var
just en skadlig verksamhet i det här avseendet?

Margot Wallström: I de flesta europeiska länder har man ju en public
service-verksamhet, och man har betraktat det som en omistlig del i
samhället. Det är klart att man där kan säga att det där finns en
demokratisk insyn och kontroll, som de flesta länder försöker skaffa
sig. Man har också i de flesta andra länder en lagstiftning som på olika
sätt begränsar ägandet och makten över medieföretagen. Men det är
klart att jag tycker att det är bra att vi har fått en konkurrens på det
här området. Jag tycker att det är bra med en ökad mångfald.

Anders Björck: Men enligt den här definitionen var alltså Sveriges
Radios monopol en skadlig maktkoncentration på medieområdet?
Public service är public service, men här tilläts ju under 70 år ingen
konkurrens.

Margot Wallström: Jag förstår inte vad det har med Mångfaldsrådet att
göra.

Anders Björck: Jo, det har väldigt mycket med Mångfaldsrådet att göra.
Jag försöker här ändå få fram vilka värderingar som har legat bakom
en av de mest omdiskuterade mediala aktiviteterna under det senaste
halvåret.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

290

Margot Wallström: Bakgrunden till tillkomsten av Rådet för mångfald
inom massmedierna är ju den oerhört snabba tekniska utvecklingen
och den oerhört snabba ägar- och maktkoncentration som sker på
detta området. Avsikten är att skaffa politikerna en bra faktabakgrund,
en korrekt verklighetsbeskrivning, för att kunna bedöma vilka åtgärder
som kan behövas för att garantera just mångfalden.

Anders Björck: Men är det en skadlig maktkoncentration om man slår
ihop Aktuellt och Rapport?

Margot Wallström: Det måste naturligtvis bedömas utifrån inre och
yttre mångfald. Det finns naturligtvis både en inre mångfald och en
yttre mångfald som man kan diskutera i mediesammanhang. Det är
klart att rådet framför allt kommer att koncentrera sig på den yttre
mångfalden — hur det ser ut med etableringen av nya företag. Men
rådet är inte förhindrat att ta upp en diskussion även om inre
mångfald. Det är säkert viktigt för den inre mångfalden att det finns
flera kanaler. Jag ser det emellertid som om det gäller public service-
företagets möjligheter att hävda sig gentemot den kommersiella mark-
naden.

Anders Björck: Jag tror att det är viktigt att här få veta vad statsrådet
menar med tanke på den debatt som försiggår när det gäller definitio-
nen av yttre och inre mångfald. Vi har, som alla vet, stora koncerner
— inte bara Sveriges Television. Inom exempelvis Bonnierkoncernen
kan man styra om fritt och slå ihop. Vad händer om Bonniers eller en
annan tidningskedja gör det? Påverkar inte det mångfaldsbegreppet?

Margot Wallström: Men vi har ju i dag inga möjligheter att lägga oss i
det.

Anders Björck: Men när det gäller Aktuellt och Rapport har ni ju en
möjlighet att gå in!

Margot Wallström: Nej, det är riksdagen som i så fall måste säga sitt
om den saken.

Anders Björck: Jo, men jag talar nu om statsmakterna!

Margot Wallström: Vi har ingen möjlighet att göra det på annat sätt än
genom ett nytt avtal eller att riksdagen uttalar sig om vad den tycker
om sådana planer. Jag har hela tiden sagt att det förutsätter att
riksdagen godkänner sådana förändringar.

Anders Björck: Kan du förstå att det inom medievärlden har blivit en
stark oro för att yttrandefriheten och mångfalden skulle kunna hotas
av det råd som du har tillsatt?

Margot Wallström: Nej, men jag tror att det inledningsvis blev en
väldigt olycklig debatt kring en fantombild som målades upp av det
här rådet. Det skedde mot bakgrund av att man hade föreställt sig att
det här rådet skulle gå in och avgöra frågor om köp och försäljning av
medieföretag. Det var helt och hållet en missuppfattning eller ett
missförstånd. Sedan har mycket av debatten följt av detta missförstånd.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

291

Jag tycker alltså att man har slagits litet grand mot demoner som man
själv har frammanat. Detta har nämligen aldrig varit avsikten. Jag
menar att detta är en vanlig utredning, och det är inte jag som hittat
på detta om ägar- och maktkoncentration, utan både i Norge, Finland
och Danmark har man haft precis samma procedurer och samma
diskussion. Man har det även i övriga Europa. Jag tycker därför att vi
kan stå för inrättandet av det här rådet. Som politiker behöver vi ett
gott beslutsunderlag — vi behöver följa med i den här mycket snabba
utveckling som sker på medieområdet.

Anders Björck: Men kan du tänka dig att om det här rådet nu skulle
komma med förslag till lagstiftning vad gäller köp och försäljning av
medieföretag, t.ex. tidningsföretag, lägga fram en proposition om detta?

Margot Wallström: Men det får vi väl se då. Meningen är ju att rådet
skall komma med förslag, som sedan får prövas i sedvanlig ordning.
Jag ser helst att vi slipper lagstiftning. Jag har ju sett i europeiska
länder att lagstiftning inte är det allra effektivaste medlet. Lagstiftning-
en blir ofta tandlös eller alldeles hopplös att hantera. Jag ser alltså
gärna att vi slipper ge oss in och lagstifta, eftersom det är mycket
snårigt att göra det. Men om rådet tycker att det är nödvändigt och
lägger fram ett förslag om lagstiftning får vi diskutera det.

Anders Björck: Du glider litet här. Ibland säger du att du har gett
riktlinjer, och ibland har du sagt att de får bestämma själva.

Margot Wallström: Jag har aldrig sagt att de skall bestämma själva. Det
är ju en vanlig utredning som skall lägga fram förslag för oss, och de
förslagen skall behandlas i sedvanlig demokratisk ordning. Någonting
annat har aldrig varit avsikten.

Anders Björck: Jag frågade om din uppfattning: Kan du tänka dig, om
förslag härom kommer, att lagstifta om förbud mot köp och försälj-
ning av medieföretag?

Margot Wallström: Det kan jag omöjligen ta ställning till här och nu.
Jag måste ju först se hur ett sådant förslag är utformat. Vad jag har
kunnat konstatera är att sådan lagstiftning är väldigt svår att hantera
och inte alltid särskilt verksam. Detta är erfarenheterna från andra
europeiska länder. Men om rådet kan komma med ett vettigt förslag,
så får vi väl titta på det. Det är det som är rådets uppgift.

Anders Björck: Skall staten garantera yttrandefriheten genom att dra
upp ramar via lagstiftningen för vad man får göra och inte göra eller
skall staten aktivt gripa in och justera verksamheten, t.ex. på initiativ
av ett sådant här råd? Det är nämligen två helt skilda modeller.

Margot Wallström: Det här rådet skall nu, som vi har skrivit i direkti-
ven, följa och beskriva utvecklingen för oss. Om rådet tycker att det är
lämpligt, så skall det föreslå åtgärder på detta område. Det kan vara
förslag till lagstiftning, frivilliga överenskommelser eller någonting
annat — vad vet jag! Då skall rådet presentera sina förslag för regering-

1994/95:KU30

Bilaga B 15

292

en, precis som alla andra utredningar gör. Vi Sr då skicka ut förslagen
på remiss och så småningom ta ställning till om vi skall skriva en
proposition. Någon annan uppgift har inte rådet.

Anders Björck: Det är väl i och för sig inte så litet att föreslå lagstift-
ning på ett så känsligt område som massmedieområdet, men det
kanske vi inte behöver diskutera här. Men finns det en idealmodell för
hur mediesamhället skall se ut i Sverige och som det här rådet skulle
kunna medverka till att skapa?

Margot Wallström: Det hade ju varit jättebra om det hade funnits en
idealmodell som vi hade kunnat måla upp redan nu. Vad vi har sagt i
utgångspunkterna för rådet är att man skall se till att vi kan värna
yttrandefriheten och att vi kan främja mångfalden inom massmedier-
na. Vi har tyvärr alldeles för många skrämmande exempel från Europa
i övrigt hur det kan gå om man inte håller ögonen på det här — det
sker oerhört snabbt.

Anders Björck: Finns det några motsvarande skrämmande exempel i
Sverige som har föranlett tillsättandet av det här rådet?

Margot Wallström: Många skulle väl säga att både Bonniers maktkon-
centration och det som Stenbeck håller på att åstadkomma nu innebär
en alldeles för dominerande ställning. Jag tillhör inte dem som tycker
att vi bara skall slå oss till ro och vänta och se — att vi låter den
tekniska utvecklingen styra och sedan försöker korrigera det i efter-
hand. Jag tycker att vi skall se till att vi som politiker har gett gott
beslutsunderlag och att vi kan följa den här debatten.

Anders Björck: Är det alltså Bonnier och Stenbeck som varit den
utlösande faktorn för rådets tillkomst eller är det den europeiska
utvecklingen?

Margot Wallström: Det är väl den internationella utvecklingen. Vi har
haft ett mycket konkret exempel i NSD-afEren — Nordic Satellite
Distribution. Det är ett gott exempel på vad det är som händer nu och
som sker oerhört snabbt. Här var faran just en vertikal integration, där
Kinnevik visade sig kunna kontrollera hela kedjan och inte släppte in
konkurrenter. De nordiska kulturministrarna har träffat representan-
ter för företaget och sagt att vi inte tycker att detta är en acceptabel
lösning utan att vi gärna ville se att det fanns konkurrens på det här
området också.

Anders Björck: Men i 70 år försvarade Socialdemokraterna med hull
och hår just den modellen när det gällde radio- och TV-monopolet!

Margot Wallström: Men nu skall vi väl diskutera det här rådet.

Anders Björck: Det bör väl ändå hänga ihop. Hade det inte varit bättre
med ett tidsbegränsat mandat för rådet?

Margot Wallström: Det är tidsbegränsat. Vi har sagt att vi skall omprö-
va existensen av det här rådet vid mandatperiodens slut. Jag tror att de
här frågorna är av den arten att det inte går att säga att rådet bör vara

1994/95:KU30

Bilaga B 15

293

färdigt med hela den här bilden. Man behöver följa utvecklingen
under en längre tid. Rådet skall fortlöpande rapportera till regeringen.
Vi kommer alltså att ha kontrollstationer, rådet har alltså kanske litet
längre tid på sig än en sedvanlig kommitté i dag har. Ofta far
kommittéer bara ett år på sig. Men jag tycker att de här frågorna är av
den karaktären att Rådet behöver litet längre tid.

Catarina Rönnung: Det finns redan i dag instrument som statsmakter-
na kan använda sig av när det gäller att upprätthålla mångfalden i
medierna. Vi har presstödet, lokalradiolagen och ett eventuellt kvar-
hållande av befrielse från moms på pressen. Tycker du att dessa
instrument är otillräckliga och uddlösa och i så fall på vilket sätt?

Margot Wallström: Man kan nog säga att de instrumenten inte räcker
riktigt till i den nya mediesituationen. Du skulle också ha kunnat
nämna konkurrenslagstiftningen. Men den lagstiftningen är inte anpas-
sad till hur det ser ut på massmedieområdet, eftersom yttrandefriheten
ställer så speciella villkor att det är svårt att använda den lagstiftning
som vi har. Därför tycker jag att det är viktigt att man får detta belyst
på ett allsidigt sätt genom detta råd.

Ett av de nya inslagen är ju multimedieägandet, dvs. att man inte
äger bara tidningar utan flera olika medier. Det kan det också vara
svårt att få insyn i och möjlighet att påverka med den nuvarande
lagstiftningen.

Catarina Rönnung: Du har gjort en kort beskrivning av utvecklingen i
medierna, och du säger att utvecklingen går fort. Du har också talat
om de vertikala och horisontella modellerna. Vad är det som oroar dig
mest när det gäller medieutvecklingen? Ar det att vissa opinionsytt-
ringar inte kommer fram i medierna? Ar det vissa samhällsfrågor som
inte är belysta? Är det skräpkulturens dominans? Eller vad är det som
gör att du ligger och grubblar på det här på nätterna?

Margot Wallström: Det är väl flera olika tendenser och trender som
man kan se och som också Pressutredningen pekade på i sitt betänkan-
de. Man beskrev att det som gjordes t.ex. genom lokalradion egentligen
inte ökade mångfalden. Det innebar i stället att man koncentrerade
ägandet till några få, väldigt stora aktörer. Man ökade alltså inte det
lokala utbudet, något som hade varit meningen. Pressutredningen
pekade också på att det på pressområdet blir alltmer av samordnat
nyhetsmaterial och alltmer av lokala tidningsmonopol. På den interna-
tionella mediescenen blir det alltmer av samma sak — det blir inte ett
mer varierat utbud. Det är förstås ett bekymmer.

Jag tycker alltså att det är en kombination av flera oroande tenden-
ser.

Catarina Rönnung: Bristen på mångfald i ägandet och bristen på
mångfald i utbudet är egentligen två olika saker. Tycker du att de här
fenomenen sammanfaller och att rådet skall ta sig an båda dessa
mångfaldsproblem?

1994/95 :KU30

Bilaga B 15

294

Margot Wallström: Jag tror att det blir väldigt svårt att skilja de här
frågorna åt, om man inte också tittar på den inre mångfalden, så att
man, som Pressutredningen gjorde, kan beskriva att man inte uppnåd-
de målet om mer av lokalt material eller att det blev en samordning av
t.ex. nyhetsmaterial. Även om jag vet att detta är en grannlaga och svår
uppgift, anser jag att man måste försöka att, så gott det går, beskriva att
det hänger ihop.

Catarina Rönnung: Du sade att Norge, Finland och Danmark diskute-
rade ägarkoncentrationsfrågor. Har långt har man kommit i dessa
länder? Har de tillsatt medieråd?

Margot Wallström: Ja, de har haft utredningar på området. I Norge
presenterade en utredning alldeles nyligen ett lagförslag, som handlade
om tre olika saker — dels om ägarspärrar på 30 %, dels om redaktio-
nell självständighet, dels om insyn eller transparens, som det heter i
EU-sammanhang. Även i Danmark har man haft en kommitté som
arbetat med detta. Jag är litet osäker på i vilket skede man där
befinner sig. Man kan alltså säga att det i de övriga nordiska länderna
ser ut ungefär som här.

Catarina Rönnung: Det här rådet lever ju egentligen upp till det som
Europarådet vill skall komma till stånd, eftersom man vill ha med sin
expertkommitté korresponderande organ. Här kan man alltså säga att
ni följer Europarådets intentioner.

Margot Wallström: Ja, i direktiven står att vi anser att rådet skall vara
kontaktorgan gentemot Europarådet.

Catarina Rönnung: Skall det här rådet ha någon myndighetsfunktion?

Margot Wallström: Nej, inte på det sätt som man har framställt det,
dvs. att rådet skulle påverka köp eller försäljningar. Men i strikt
juridisk mening är ju alla kommittéer någon sorts myndighet. Men det
är inte fråga om någon myndighetsutövning av det slag som man har
trott. Men formellt sett betraktas alla utredningar som myndigheter.

Catarina Rönnung: Du vill alltså kraftfullt dementera att rådet inte
skall ha med tilldelning av medel att göra?

Margot Wallström: Det är ju bara att läsa direktiven så ser man att det
inte är så.

Catarina Rönnung: Pressutredningen fick 1994 tilläggsdirektiv att se
över ytterligare åtgärder som ansågs önskvärda för att motverka ägar-
koncentration. Pressutredningen har framlagt en rapport med fem PM
och litet diskussionsunderlag. Gav den rapporten indikationer att den
här frågan borde utredas i ett råd under väldigt lång tid framöver och
att man behövde följa frågan noga och länge?

Margot Wallström: Ja, det tycker jag nog. Det handlade om att bedöma
om Pressutredningen med dess parlamentariska sammansättning var
det lämpligaste organet att använda eller var det en annan sammansätt-
ning av ett sådant här råd som behövdes. Jag gjorde bedömningen att

1994/95: KU 30

Bilaga B 15

295

det var en annan sammansättning som var det lämpligaste. Jag gjorde
också bedömningen att frågornas karaktär var av det slaget att arbetet
borde fortgå under litet längre tid. Det material som Pressutredningen
tagit fram har vi naturligtvis skickat över till rådet för mångfald inom
massmedia.

Catarina Rönnung: Finns det någon anledning att tro att det här rådet
kommer att permanentas?

Margot Wallström: Nej, det tror jag inte, utan jag gör bedömningen att
man kommer att vara klar med sitt arbete inom den här tidsperioden
och kanske t.o.m. tidigare.

Catarina Rönnung: Kan det bli aktuellt att rådet förvandlas till någon
typ av förvaltningsmyndighet?

Margot Wallström: Jag tror och kan nästan säga att jag vet att diskus-
sion om hur de här frågorna skali hanteras myndighetsmässigt förs av
Kulturutredningen. Skall man så att säga koppla ihop kultur- och
mediafrågor på ett annat sätt går det att föra ihop myndigheter osv. Jag
ser alltså rådets uppgift som tidsbegränsad.

Catarina Rönnung: Ser du någon anledning att tro att det här rådets
uppgift kommer i konflikt med yttrande- och informationsfriheten?
Jag tänker alltså på allas rätt att i olika medier samt i tal och skrift
uttrycka tankar och åsikter i vilket ämne som helst.

Margot Wallström: Nej, tvärtom är ju faktiskt målet — och det är
beskrivet i direktiven — att värna yttrandefriheten. Det är den absolut
viktigaste uppgiften. Det har vi alltså skrivit in i direktiven.

Catarina Rönnung: Om jag förstod dig rätt kan rådet komma att lämna
förslag om ändring i konkurrenslagstiftningen och att regeringen så
småningom kommer att få ta ställning till sådana förslag.

Margot Wallström: Ja, om rådet tycker att det är en lämplig åtgärd får
man lägga fram förslag om det till regeringen i sedvanlig ordning. Vi
far i så fell behandla de förslagen. Samhällsdebattörer har framfört det
som en lämplig åtgärd. Jag kan i dag inte bedöma om det är det bästa.

Catarina Rönnung: Hur går det om marknaden inte följer de frivilliga
överenskommelserna? Kan det då bli fråga om någon form av påtryck-
ningar från rådets sida?

Margot Wallström: Nej, absolut inte. Det rådet skall göra är att bedöma
om det här är en god idé. Rådet kan då titta på exempelvis Nederlän-
derna, där man har sådana frivilliga överenskommelser mellan olika
mediaföretag. Rådet far bedöma om det kan vara lämpligt att ta upp en
sådan diskussion och höra sig för med olika medieföretag. Men rådet
har inga möjligheter att göra påtryckningar, utan rådet har att bedöma
om detta över huvud taget är en lämplig åtgärd.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

296

Catarina Rönnung: Du har sagt att det här rådet skall fatta politiska
beslut och att det har en politisk uppgift. Man kan då undra över var
politikerna i rådet finns. Är det någon finess med att ledamöterna har
en fristående position i förhållande till de politiska partierna?

Margot Wallström: Rådet skall föra fram förslag till regeringen som
skall bedöma dessa förslag precis som andra kommittéförslag och
eventuellt förelägga riksdagen en proposition.

Catarina Rönnung: Men du har själv sagt att rådet skall fatta politiska
beslut.

Margot Wallström: Var har jag sagt det? Jag känner inte till något
sådant uttalande.

Catarina Rönnung: Jag har läst det i någon tidning.

Margot Wallström: Jag har sagt att rådet skall förse oss med ett gott
beslutsunderlag, och det är någonting helt annat. Rådets viktigaste
uppgift är att se till att vi har gott faktaunderlag när vi skall bedöma
vad som händer i medielandskapet, som förändras så snabbt.

Håkan Holmberg: Jag vill fortsätta litet med de här frivilliga överens-
kommelserna. Du sade själv att det är en av de åtgärder som kan
tänkas när rådet har studerat en viss situation. Den andra åtgärden var
lagstiftning. Kan du ge exempel på vad du menar med en frivillig
överenskommelse? Vad skulle den kunna beröra för områden och hur
skulle en sådan överenskommelse kunna se ut? Någon sorts fundering
måste det finnas bakom.

Margot Wallström: I Nederländerna har man en överenskommelse
mellan medieföretagen om en sorts frivillig ägarspärr — mer än så och
så många procent skall vi inte äga. Det finns alltså förebilder.

Håkan Holmberg: Det här rådet skulle alltså kunna föreslå svenska
medieföretag att ålägga sig samma sak?

Margot Wallström: Rådet kan diskutera om det här är en modell som
skulle passa i Sverige, och rådet skulle kunna höra sig för om
medieföretagen är intresserade av en sådan överenskommelse.

Håkan Holmberg: Finns det andra exempel som ni har diskuterat när
ni haft uppe frågan om vad frivilliga överenskommelser skulle kunna
betyda?

Margot Wallström: Jag utgår från att rådet tittar på de exempel som
kan finnas i andra länder och lägger fram förslag som man kan finna
lämpliga.

Håkan Holmberg: Om vi nu antar att aktörerna finner att rådets
förslag på något sätt inte är riktigt lyckat och att det så att säga inte
blir någon frivillighet, ser du i så fail något problem i att sådana
förslag förelagts medieföretag av ett organ som också har som en
möjlighet att föreslå regeringen att gå in med lagstiftning?

1994/95:KU30

Bilaga B 15

297

Margot Wallström: Nej, det tror jag inte. Medieföretagen talar väl om
vad de tycker. Rådet skall naturligtvis lyssna.

Håkan Holmberg: Ser du inget principiellt problem i att ett och
samma organ har båda dessa roller?

Margot Wallström: Rådet skall bedöma åtgärder över huvud taget.
Rådet kanske sedan man tagit del av erfarenheterna från andra länder
kommer fram till att det här inte alls är någon god idé och ingenting
för Sverige att ta efter. Rådet måste se på hela arsenalen av åtgärder
som kan bedömas vara verksamma och passa för Sveriges del.

Håkan Holmberg: Jag skall ta upp en annan sida av detta som också
kan te sig litet svårgripbar. Jag har förstått att tanken är att rådet skall
delta i den offentliga debatten. Rådet består av ett antal personer, av
vilka flera deltar i den offentliga debatten som fria debattörer. Vad är
tanken med att rådet som sådant skall delta i den offentliga debatten?
Skall rådet agera och lägga fram rapporter eller skall de här debattö-
rerna agera med rådets sanktion? Hur är det tänkt egentligen?

Margot Wallström: Rådet kan avge rapporter. Det kan också anordna
hearings kring dessa frågor, och det tycker jag är en mycket viktig
uppgift. Att frågorna genomlyses på ett bra sätt i den offentliga
debatten är en mycket viktig del av mediepolitiken. Krångligare än så
behöver det inte vara. Förebild kan vara rådets sätt att jobba.

Håkan Holmberg: Är det fullt legitimt för en ledamot av rådet att som
fri debattör tycka något diametralt motsatt till vad andra i rådet kan
tänkas tycka?

Margot Wallström: Jag tror att de har så mycket sunt förnuft att de
själva kan bedöma om de skall delta i debatten eller inte.

Håkan Holmberg: Det tror jag också, men frågan betingas av att det
talas om att det är rådet som sådant som skall agera. Man far intrycket
att rådet är en självständig aktör.

Margot Wallström: Vad jag ser framför mig är att man anordnar
hearings eller ger ut en rapport, ungefär som Pressutredningen gjorde.
Man kan samla uppgifter och även debattinlägg i olika skrifter och
säga att detta är en viktig del av debatten kring mediefrågorna.

Håkan Holmberg: Ännu en fråga! Det gäller relationen mellan rådet
och Pressutredningen. Du sade att du tyckte att den vanliga samman-
sättningen av en utredning med parlamentarisk representation var
mindre önskvärd i det här fallet. En utredning innebär att man
förhoppningsvis väger olika argument och att sedan argumentens tyngd
och de politiska styrkeförhållandena i utredningen och i den politiska
processen i övrigt får fålla avgörandet. Vad är det för fel på den
principen när det gäller det nu aktuella rådet?

Margot Wallström: Det kan vara ett lämpligt nästa steg att pröva de
förslag som rådet tar fram. Jag ansåg att det var bra att man hade mer
av en expertkommitté, vilket det här rådet är, med bl.a. jurister. I

1994/95:KU30

Bilaga B 15

298

nästa skede, när rådet har lagt fram sina förslag, far man den politiska
behandlingen. Jag tyckte inte att det bästa i det här fallet var att ha en
parlamentarisk utredning, just på grund av de invändningar som
gjorts.

Håkan Holmberg: När det nu fanns en pressutredning, övervägde du
då möjligheten att helt enkelt låta den fortsätta eller att en ny utred-
ning skulle kunna ta vid och koncentrera sig på den här frågan.

Margot Wallström: Nej, jag utgick från det som sades redan i regerings-
deklarationen, nämligen att denna fråga skulle behandlas på ett särskilt
sätt. Detta var ju tilläggsdirektiv som Pressutredningen fick, och Press-
utredningens ordförande tyckte inte att det var något bekymmer att
lämna detta ifrån sig. Dessa frågor är dessutom av den karaktären att
man behöver jobba under litet längre tid med dem.

Peter Eriksson: Det diskuteras nu rätt mycket om konkurrensen inom
Sveriges Television mellan nyhetsredaktionerna, bl.a. på initiativ av
statsrådet själv. Det finns nu ett förslag om att på olika sätt begränsa
konkurrensen mellan nyhetsredaktionen utan att helt ta bort de olika
redaktionerna. Man skulle t.ex. kunna ha kvar Aktuellt som ett mer
djuplodande reportageprogram, medan TV 2 och Rapport skulle sköta
själva nyhetsbevakningen. Tycker du att det vore ett lämpligt område
för det här rådet att undersöka om det skulle medföra minskad
konkurrens och minskade möjligheter till yttrandefrihet på medieom-
rådet?

Margot Wallström: Jag tror att det finns skäl att jag talar om hur det
ligger till med denna fråga och med min inblandning i den. Det var så
att Sam Nilsson och Anna-Greta Leijon uppvaktade mig i Karlstad. De
sade:

Regeringen hade ålagt oss ett mycket stort nedskärningskrav. Vi
bedömer att det för att klara detta skulle vara en god hjälp om vi hade
möjligheter att samordna våra två nyhetsredaktioner på ett bättre sätt.
Det skulle kunna spara pengar. Tycker regeringen och tycker du,
frågade de mig, att detta helt strider mot avtalet och är du alldeles
emot att man gör en sådan här förändring?

Jag svarade att under förutsättning av att riksdagen godtar detta,
tycker jag att det kan låta vettigt. Man skall nämligen veta att grund-
formuleringen i den avtalsparagrafen är från 1966 och att tilläggsfor-
muleringen är från 1984, alltså innan utbyggnaden av TV 4 var gjord
till 98 %. Därför har förutsättningarna ändrats helt och hållet. Jag sade
därför i mycket allmänna ordalag att jag trodde att det kunde vara
vettigt och att jag inte hade någonting emot att de fortsatte att jobba
med detta för att lägga fram ett förslag för styrelsen och att detta
presenterades för riksdagen. Det är riksdagen som måste avgöra, efter-
som det i avtalet sägs mycket tydligt hur det här skall vara.

Det är vad jag har sagt i denna fråga. Det står naturligtvis Mångfalds-
rådet fritt och ta upp och bedöma den här saken, om man tycker att
den är viktig.

1994/95:KU30

Bilaga B 15

299

Peter Eriksson: Vad jag funderat på är att om man nu är på väg att
genomföra en förändring som inte kräver ett riksdagsbeslut eller en
ändring i avtalet med svenska staten men som ändå innebär en kraftig
reducering av konkurrensen. Det är då rådets uppgift att granska även
en sådan begränsning av konkurrensen?

Margot Wallström: Nej, det tror jag inte att rådet gör bedömningen att
det är dess sak att granska detta, som snarast är en intern företagsled-
ningsfråga. Det måste vara Sveriges Televisions styrelse som skall
bedöma detta, om det inte är ett avtalsbrott. Det är ju faktiskt företa-
gets ledning som skall sköta den saken. Jag kan inte se det på något
annat sätt.

Peter Eriksson: En sådan begränsning av konkurrensen bör rådet alltså
inte ägna sig åt?

Margot Wallström: Jag tror inte att rådet betraktar detta som en sak
som det skall gå in och bedöma.

Anders Björck: Får jag hänga på det sista, eftersom Peter Eriksson och
Margot Wallström själv tog upp det — jag hade annars inte tänkt
beröra det. Detta är ju en fråga som berör en stor del av den
TV-tittande allmänheten. Jag anser att detta har rådet inte med att
göra.

Margot Wallström: Det står rådet fritt att ta upp frågan.

Anders Björck: Du sade att du inte trodde att man skulle göra det!

Margot Wallström: Nej, jag tror inte det, såvida det inte är fråga om ett
brott mot avtalet utan en ren företagsledningsfråga. Men det står rådet
fritt att ta upp frågan om man bedömer att detta på något allvarligt sätt
skadar mångfalden.

Anders Björck: Om Aktuellt och Rapport, som ändå har miljoner
tittare varje kväll, slås ihop så är det för att citera dig ordagrant "en
intern företagsledningsfråga11.

Margot Wallström: Det där förstår jag inte. Det har inte varit aktuellt
att göra det.

Anders Björck: Du sade ordagrant att det är "en intern företagsled-
ningsfråga".

Margot Wallström: Om det inte strider mot avtalet, är det ju så! Inte
sant?

Anders Björck: Men att man har två konkurrerande nyhetsredaktioner
är ju faktiskt en del av ett riksdagsbeslut.

Margot Wallström: Peter Erikssons fråga gällde under förutsättning att
man inte bryter mot avtalet, och då är det ju en angelägenhet för
företagsledningen. Något annat kan jag inte se.

Anders Björck: Men Sveriges Television kan väl inte vara någon fredad
zon i de här sammanhangen?

1994/95:KU30

Bilaga B 15

300

Margot Wallström: Naturligtvis inte. Det står rådet fritt att granska allt
man tycker är viktigt.

Anders Björck: Tycker du att en sammanslagning av Aktuellt och
Rapport skulle vara en viktig fråga?

Margot Wallström: Jag tycker att det är viktigt att man följer avtalet
med staten. Om man skall ändra i det avtalet, är det bara riksdagsleda-
möterna och inga andra som kan besluta det. Den frågan far då
bedömas utifrån ett konkret förslag. Jag har bara fått en mycket
allmänt ställd förfrågan om jag tycker att det kan vara rimligt med en
större samordning. På det har jag svarat att jag tycker att det låter
rimligt, om riksdagsledamöterna accepterar det.

Anders Björck: Om du till Sveriges Radios styrelseordförande och
verkställande direktör säger på det sätt som du har gjort, innebär då
inte detta en stor risk för att man ställs inför ett fait accompli. Det
ansvariga statsrådet ger ett klart besked till de här personerna att gå
vidare.

Margot Wallström: De frågade mig om jag trodde att regeringen skulle
ha någonting emot att de gick vidare med ett sådant förslag. De sade
också att det inte ens fanns något färdigt förslag till styrelsen och att
man skulle jobba vidare med det. De frågade mig: Har du någonting
emot att vi går vidare med ett sådant förslag? Allt under förutsättning
att riksdagen godkänner det.

Men har detta med den här frågan att göra?

Kurt Ove Johansson: Det var precis vad jag tänkte säga. Utfrågningen
gäller Medierådet och inte hur regeringen skall hantera Sveriges Radio
och Television.

Anders Björck: Det håller jag helt med om. Jag frågar om aktuella fall
med anknytning till Medierådet. Om ordföranden inte har uppfattat
det ber jag om ursäkt på hans vägnar.

Om ett statsråd ger ett besked om hur ett företag av det här slaget
skall bereda frågorna, är det ingenting som påverkar...

Margot Wallström: Jag har inte gett något besked om hur de skall
bereda frågorna. De kom med en fråga till mig:

Som vi ser det är förutsättningarna totalt förändrade just med
hänsyn till denna avtalsparagraf. Också för att kunna leva upp till det
nedskärningskrav som har ställts på oss är vi intresserade av att gå
vidare till styrelsen med ett förslag om en större samordning mellan
våra nyhetsredaktioner, inte så att Aktuellt eller Rapport skulle för-
svinna, utan så att en bättre samordning sker. Vi skulle kunna tjäna
pengar på det. Är det någonting som du anser vara problematiskt och
är det någonting som du skulle vända dig emot? frågade de mig.

Jag svarade att under förutsättning att riksdagens ledamöter godkän-
ner det, har jag ingenting emot det. Jag kan också se att förutsättning-
arna nu är annorlunda utifrån denna avtalsparagraf.

Allt under förutsättning av riksdagens godkännande!

1994/95:KU30

Bilaga B 15

301

Anders Björck: Ja, men det är väl en självklarhet som man inte
behöver påpeka för ett konstitutionsutskott.

Men du menar alltså att du inte har gett någon som helst färdrikt-
ning?

Margot Wallström: Precis det jag nyss redogjorde för sade jag till dem.

Anders Björck: Jag måste säga att jag tycker att det är mycket anmärk-
ningsvärt, även rent konstitutionellt, men det får vi återkomma till.

Margot Wallström: Menar Anders Björck att jag inte skulle ha sagt
någonting?

Anders Björck: Om det nu är en ren företagsledningsfråga, som Margot
Wallström ordagrant sade för några minuter sedan, så skall hon väl
inte ge riktlinjer för detta.

Margot Wallström: Nu blandar Anders Björck ihop det. Jag förklarade
vad som hände när de kom och uppvaktade mig. De menade att detta
bryter mot den mycket tydliga skrivning som finns i avtalet, och det
måste man gå till riksdagen med för att i så fåll ändra på. Det var vad
jag sade: Det är okej för min del — jag ser inga problem med att ni
går vidare på det sättet till styrelsen och till riksdagen med ett sådant
förslag.

Anders Björck: Sveriges Radio...

Kurt Ove Johansson: Jag måste ändå få säga att vi nu skall hålla oss till
rådet, som ju utfrågningen gäller. Sedan får vi, som Anders Björck
också sade, i annat sammanhang komma tillbaka till den fråga som ni
nu diskuterar. Ordföranden har väl inte alldeles fel om han säger att
ni har kommit litet vid sidan om rådet, som utfrågningen gäller. Ställ
frågor om rådet — var så god!

Anders Björck: Om ordföranden inte tillåter mig att fortsätta på den
här punkten — i gammal dålig stil —, så avstår jag från vidare frågor.

Kurt Ove Johansson: Det kan ju kanske vara klokt!

Kurt Ove Johansson: Inga fler talare är anmälda.

Jag ber att få tacka statsrådet Margot Wallström för att hon har
kommit hit. Hon har fatt många frågor och har svarat föredömligt
kort. Jag tror att jag vågar påstå att hon också har berikat vårt material
och att vi kommer att ha glädje av det när vi så småningom skall göra
våra ställningstaganden.

Jag vill också tacka Thomas Lyrevik och Erik Lempert för deras
medverkan.

Tack så mycket!

1994/95:KU30

Bilaga B 15

302

Konstitutionsutskottet

1995-04-19

Kl. 18.00-18.35

Offentlig utfrågning av Thage G Peterson angående
Volvo—Renaultaffären samt tidigare regeringars
kontakter med bilindustrin

Kurt Ove Johansson: Jag hälsar Thage G Peterson välkommen till
konstitutionsutskottets utfrågning. Vi inleder med frågan om Volvos
anläggning i Uddevalla och Saab-Scanias bilfabrik i Malmö.

Ärendet bereddes i en regering som satt för drygt 10 år sedan.
Ärendet har anmälts muntligt. Det finns således ingen skriftlig anmä-
lan till KU. Vid den här tidpunkten, i början av 80-talet, var Thage
Peterson industriminister i Olof Palmes regering. Som kuriosa kan jag
också nämna att det mig veterligt är första gången som en f.d. industri-
minister skall höras i KU om sina industrikontakter i ett ärende där
vederbörande statsråd har följt riksdagens beslut.

Som tidigare KU-ordförande känner du väl till vårt arbetssätt vid de
här utfrågningarna. Jag vet att du vill inleda överläggningen. Ordet är
ditt, varsågod!

Thage G Peterson: Tack, herr ordförande! Ärade ledamöter! Jag har
kallats till KU för att svara på frågor om regeringens kontakter med
bilindustrin då jag var industriminister. Jag kan svara på frågor som
gäller mitt ansvarsområde enligt regeringsformen, Industridepartemen-
tets kontakter med bilindustrin.

KU har önskat att utfrågningen skall koncentreras till Uddevalla-
resp. Malmöfabriksperioderna. Jag har i förväg fått Ola Karlssons
frågeställningar, som anger avgränsningen. Jag kommer i min inled-
ning att svara på flera av hans frågor. Det kommer att ge KU:s
ledamöter mer tid för uppföljningsfrågor. För att sätta hans frågeställ-
ningar i deras riktiga sammanhang vill jag inleda med några ord om
mina och Industridepartementets kontakter med näringslivet i stort.

För att komma till rätta med de stora problemen i näringsliv och
industri var det nödvändigt med samverkan och gemensamma tag från
samhällets, näringslivets och fackens sida. Jag inledde en omfattande
kontaktverksamhet med så gott som alla delar av svenskt näringsliv.
Befintliga kontaktvägar aktiverades och nya byggdes upp. Min företrä-
dare Nils G Åsling hade också ett omfattande kontaktnät, som jag
övertog. Han informerade mig mycket noga vid regeringsskiftet om
dessa kontaktvägar.

Näringspolitiska rådet, där jag själv var ordförande, blev ett mycket
viktigt forum för att just diskutera gemensamma tag. Två aktiva
medlemmar i detta råd var Volvos koncernchef P G Gyllenhammar
och Saabs styrelseordförande Sten Gustafsson. Här fanns också Percy
Barnevik och Björn Svedberg från ASEA resp. LM Ericsson och
många andra framstående personer från näringslivet.

1994/95 :KU30

Bilaga B 16

303

Småföretagsdelegationen och Läkemedelsindustrirådet var två andra
viktiga organ där jag också var ordförande. Regionalpolitiska rådet,
Tekobranschrådet och Bilbranschrådet var andra viktiga råd som be-
tydde mycket för goda kontakter mellan Industridepartementet och
näringslivet.

Bilbranschrådet hade tillkallats redan 1979 av min företrädare Nils
G Åsling. I rådet ingick företrädare för bl.a. bilindustrin, bilhandeln
och facket. Rådet sammanträdde två tre gånger årligen, varvid frågor
av allmänt intresse för bilbranschen diskuterades. Det var Industride-
partementets branschenhet som svarade för rådets sekretariat.

En viktig del av departementets kontakter med näringslivet och
industrin speciellt var det s.k. lokaliseringssamrådet, också tillkommet
tack vare min företrädare Nils G Åsling genom en överenskommelse
mellan regeringen och Industriförbundet 1977. Minst en gång årligen
träffades tjänstemän från departementet och företrädare för större
industriföretag, bl.a. bilindustrin, för att diskutera och informera om
lokaliseringsfrågor. Såväl Volvos som Saab-Scanias överväganden och
beslut om nya produktionsanläggningar behandlades vid dessa kontak-
ter. Industridepartementets branschenhet svarade för huvuddelen av
departementets kontakter med bilindustrin på tjänstemannanivå under
min tid som industriminister. Inte vid något enda tillfälle deltog jag i
lokaliseringssamrådet. Det var tjänstemännens bord.

Men jag fick sedan av tjänstemännen rapporter om det viktigaste
som framkommit vid lokaliseringssamrådet och vid branschenhetens
kontakter med industriföretagen för att sedan kunna ta upp lokaliser-
ingsfrågor och etableringsfrågor när jag träffade företagens chefer och
ledningar. Jag försökte att aldrig missa ett enda tillfälle att utveckla
idéer och uppslag om nya jobb, investeringar och expansion. På så vis
tillkom många jobb, räddades många jobb och t.o.m. förhindrades flera
nedläggningar.

För kontakter med tjänstesektorn, med ledningarna för banker och
försäkringsbolag, byggde jag upp en särskild kontaktverksamhet för att
förmå dessa foretag att utlokalisera verksamhet i landet.

Näringspolitiska rådet och dess möten blev viktiga tillfällen då rådets
ledamöter, t.ex. P G Gyllenhammar och Sten Gustafsson, före och
efter rådets sammanträden informerade mig om företagens planer och
problem.

P G Gyllenhammar var den mest noggranne av dem alla när det
gällde att hålla mig och regeringen ingående informerade om större
ärenden och beslut inom Volvo. Han var oerhört omsorgsfull med
informationen. Han pekade också på problemen och hade alltid olika
scenarier utarbetade för olika utvecklingsvägar. Han tog kontakt när
han var i Stockholm, han ringde och informerade om problem och
möjligheter som hade dykt upp.

Jag övergår nu till att behandla Uddevalla- och Malmöfabrikerna.
Dessa ärenden ligger, som utskottet känner till, 10 år tillbaka i tiden.
Regeringens satsningar i Uddevalla och Malmö redovisades som förslag
till riksdagen, som fattade beslutet om insatserna.

1994/95:KU30

Bilaga B 16

304

Anledningen till regeringens och riksdagens beslut om satsningar i
Uddevalla och Malmö var att Uddevallavarvet med 2 600 anställda och
att delar av Kockumsvarvet med 2 200 anställda skulle avvecklas.
Beslutet om detta fattades av Svenska varvs styrelse i december 1984
resp, december 1985.

Det var min och regeringens bestämda uppfattning att staten hade
ett dubbelt ansvar för att göra insatser, dels som ägare till varven, dels
för att tusentals människors trygghet hotades. Alla partiers representan-
ter i Bohuslän och i Malmöregionen delade denna bedömning och
krävde att staten gjorde insatser.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte regeringens förslag i båda fallen,
och riksdagen följde med mycket stora majoriteter utskottet. För
Uddevalla fattades beslut enligt AU 1984/85:13 och AU 1985/86:7 och
för Malmö enligt AU 1985/86:18.

Riksdagen hade därmed tagit över ansvaret för satsningarna i Udde-
valla och Malmö, och jag ansträngde mig för att hålla riksdagen
informerad. Jag ställde direkta frågor till utskotten, om man hade full
och utförlig information. Vid samtliga de tillfällen som jag mötte
utskottens ordförande svarade de ja på den frågan.

Jag övergår nu till kontakterna med Volvo och Saab-Scania i dessa
ärenden.

Regeringens beslut i januari 1985 om det s.k. Uddevallapaketet, med
utfästelse om lokaliseringsstöd till Volvos Uddevallaetablering, samt i
februari 1986 om ett utvecklingsprogram för Malmö, med utfästelse
om lokaliseringsstöd till Saab-Scanias Malmöetablering, föregicks av
beredningar i vilka flera departement var inblandade. Förutom Indu-
stridepartementet var det främst Finansdepartementet, Arbetsmark-
nadsdepartementet och Kommunikationsdepartementet. Tjänstemän
från enheten för statliga företag hade under perioden löpande kontak-
ter med Svenska varv AB, Uddevallavarvet AB och Kockums AB, bl.a.
rörande de planerade nedläggningarna av de båda varven. Men jag vill
tillägga här att några direkta kontakter med bilindustrin från deras sida
mig veterligt inte förekom.

I slutet av 1983 hade jag träffat P G Gyllenhammar och fört samtal
om Volvo kunde etablera verksamhet i Malmfälten och/eller i Söder-
hamn. Efter ett tag kom Gyllenhammar tillbaka och meddelade att
svaret på mina frågor var nej, men han öppnade en dörr för Uddevalla
om något skulle hända där.

Efter sommaren 1984 meddelade jag Gyllenhammar att läget för
Uddevallavarvet var dystert. Orderböckerna var tomma. Under novem-
ber månad kontaktade Industridepartementet 27 företag — flertalet
svenska, något utländskt — för att höra om de hade expansionsplaner
och om de kunde vara intresserade av Uddevalla.

I november 1984 träffade jag P G Gyllenhammar och Håkan Fri-
singer, som var VD för Volvo, och fick information om Volvos planer
på en ny bilfabrik samtidigt som jag informerade dem om läget i
Uddevalla. Volvo återkom i mellandagarna, dvs. mellan jul och nyår,
och meddelade att man var positiv till Uddevalla men att styrelsen inte
kunde fatta ett beslut förrän i januari.

1994/95:KU30

Bilaga B 16

305

20 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Jag utsåg en särskild förhandlare på tjänstemannanivå för att hålla i
sakärendet, dvs. en enda fråga som jag hade under mitt ansvarsområde,
nämligen frågan om lokaliseringsstöd. Volvos styrelsebeslut om Udde-
valla kom den 19 januari 1985. Alla kontakter mellan Volvo och
Industridepartementet i själva sakärendet sköttes därefter helt på tjäns-
temannaplanet.

När det gäller Saab-Scania hade jag ett längre möte med Sten
Gustafsson och Georg Kärnsund, verkställande direktören — troligen i
början av 1984, men jag är litet osäker på den punkten — där jag fick
information om Saab-Scanias utvecklingsplaner bl.a. i Finland. Vid
detta möte diskuterade vi också frågor om etableringar i Bergslagen.

I november 1984 träffade jag Sten Gustafsson och Georg Kärnsund,
denna gång för att prata om Uddevalla. Våren 1985 hade jag möte med
Saabledningen på deras önskemål, varvid vi talade om etableringsfrå-
gor i allmänhet. Hösten 1985 inbjöd jag Sten Gustafsson och Georg
Kärnsund till ett möte där jag informerade dem om situationen vid
Kockums i Malmö.

I början av december 1985 hade vi en mer konkret diskussion om
vad Saab kunde göra i Malmö. Med vid detta tillfälle var den särskilda
förhandlaren på tjänstemannanivå som jag utsett för Industrideparte-
mentets räkning för att hålla i sakärendet om lokaliseringsstödet. Jag
hade samma uppbyggnad i hanteringen av detta ärende som jag hade
haft i Uddevallaärendet. Han skötte sedan kontakterna med Saab.

Vid mina kontakter med företagsledningen var det inte längre
etableringen i Malmö som var huvudfråga, utan Norrbotten och Ble-
kinge fanns med på dagordningen.

Ordförande! Det var vad jag önskade säga i inledningen. Jag är
självklart villig att svara på alla de frågor som utskottet har när det
gäller kontakterna med bilindustrin.

Kurt Ove Johansson: Jag tackar Thage Peterson för den inledningen.

Ola Karlsson: Herr ordförande! Av inledningen fick jag uppfattningen
att P G Gyllenhammar höll ministern mycket väl informerad. Kan vi
få någon form av precision vad gäller periodiciteten på informationen?

Jag skulle också vilja fråga: Avvek informationsmängden mycket
från motsvarande information från Saab, från Sten Gustafsson eller
Georg Kärnsund? Var det stora skillnader bolagen emellan?

Thage G Peterson: Ja, det var stora skillnader på en mycket viktig
punkt, eftersom det var två olika företagsledningskulturer. Volvo var
de stora linjernas företag, medan Saab-Scania ofta hamnade i detaljfrå-
gor. Det är naturligtvis också förbundet med personerna.

Som framgått av min redovisning träffade jag vid många tillfällen
företagsledningarna för Volvo och Saab-Scania, liksom för många
andra företag. Jag tror att kontakterna under vissa perioder var väl så
täta med LM Ericsson, som det då hette, och med ASEA. När de
deltog i Näringspolitiska rådet var det alltid fördiskussioner eller

1994/95:KU30

Bilaga B 16

306

efterdiskussioner. Det var vid många tillfällen som jag fick värdefull
information, oftast hemligstämplad information. Det gällde ju företa-
gens investeringsplaner och utvecklingsplaner.

Ola Karlsson: När det blev uppenbart att Uddevalla- resp. Malmöfabri-
ken hos Svenska varv skulle läggas ner, vilka diskussioner fördes då
med P G Gyllenhammar resp. Georg Kärnsund? Vilket var erbjudan-
det från departementets sida till dem för att de skulle engagera sig i de
här områdena?

Thage G Peterson: Den första delen av min industriministerperiod
hade jag en särskild konsult för de statliga företagen. Det var Roine
Carlsson. Han hade enligt ett § 5-förordnande det konstitutionella
ansvaret för de statliga företagen. Vi var i samma departement, och det
är klart att vi resonerade om de här olika frågorna.

Jag kan inte säga att något av företagen, vare sig Volvo, Saab eller
några andra, fick några speciella förmåner eler sockrade erbjudanden.
Det var ett enda stöd som jag förfogade över och det var lokaliserings-
stödet.

Det fanns vissa problem naturligtvis, för lokaliseringsstödet var i
första hand avsett för stödområdet. Därför blev det också så att jag fick
fram extra pengar både för Uddevalla och för Malmö, som riksdagen
tog ställning till. De lokaliseringsstöd som beviljades Volvo resp. Saab-
Scania belastade således inte anslaget för lokaliseringsstöd. Det var
extrapengar som riksdagen fattade beslut om.

När diskussionen så småningom fördes med Volvo och Saab liksom
med andra företag var naturligtvis ett erbjudande från min sida att
staten, riksdag och regering, förfogade över lokaliseringsstöd. Det till-
hörde nästan det dagliga. Det var ett av de näringspolitiska instrument
som man hade för att ordna nya jobb och för att få investeringar. Där
skilde sig inte Volvo och Saab speciellt från andra ärenden. Det var
litet svårare därför att det blev förhandlingsiösningar. Både Volvo-
etableringen i Uddevalla och Saabetabieringen i Malmö var resultatet
av förhandlingsiösningar mellan staten och de båda företagen.

Ola Karlsson: Ett av de stora värdena i förhandlingslösningen var ju
frisläppandet av investeringsreserver. Var inte det någonting som de-
partementet upplevde sig disponera över och förde överläggningar om
i ett sådant tidigt skede?

Thage G Peterson: Kan Ola Karlsson mena investeringsfonder? Dem
förfogade inte jag över. Dem förfogade finansministern över. Det var
finansministern som fattade besluten. Där blev det avsevärda belopp.
Det är att betrakta som företagens pengar som staten så att säga efter
vissa regler höll inne för att släppa när konjunkturen var sådan att det
behövdes. Jag tror att det i Malmöfallet var fråga om 12 1/2 miljarder
som släpptes. Men bara 3 miljarder gällde Malmö. De 9 1/2 miljarder-
na gällde ett stort antal platser runt om i landet som fick del av
Saab-Scanias satsningar och investeringar. Jag kunde inte i mina
samtal med Volvo- och Saab-ledningarna ge några löften eller utfästel-
ser om investeringsfonderna, för dem förfogade finansministern över.

1994/95:KU30

Bilaga B 16

307

Ola Karlsson: Ministern medverkade inte heller på något sätt till att
förmedla beslut eller synpunkter från Finansdepartementet? Frisläp-
pandet av investeringsfonderna var väl den substantiellt viktigaste
delen av paketlösningen?

Thage G Peterson: Det är klart att jag medverkade i diskussionerna.
Regeringen är ett kollektiv. Det är klart att jag hade diskussioner med
finansministern i den här frågan, lika väl som jag hade det med
arbetsmarknadsministern om hennes delar av paketet och med kom-
munikationsministern om hans delar av paketet. Om det var den
viktigaste biten vet jag inte, därför att både Volvo- och Saab-ledningar-
na hävdade att det var deras pengar som staten hade låst inne och som
man nu ville ha frisläppta.

Ola Karlsson: Men ni diskuterade inte de här frågorna med Volvo-
resp. Saab-ledningen?

Thage G Peterson: Det är klart att de diskuterades. Men de diskussio-
nerna skötte inte jag. Jag uttrycker mig nu mycket formellt noga, jag
råkar veta att det var finansministern som förde de diskussionerna med
Volvo- och Saab-ledningarna.

Ola Karlsson: Dåvarande Industridepartementet förfogade väl också
över Svenska varv såsom helägt bolag. En viktig del av detta var också
överlåtande av förlustavdrag. Diskuterades det någonting i de här
överläggningarna?

Thage G Peterson: Inte en enda gång. Jag var aldrig i närheten av det
problemet. Enligt aktiebolagslagen var det Svenska varv som skötte
den frågan. Jag var oerhört noga med att hålla den rågången. Den
frågan var jag över huvud taget aldrig i närheten av, inte en enda gång.

Det fanns ett undantag när det gällde Svenska varv, och det var
markområdet i Malmö. Då far vi inte glömma bort följande: Svenska
varv satt ju som företag i en ohyggligt svår situation. Det var Svenska
varv som var ägare till två storföretag, storvarv som inte hade några
order. Orderböckerna var tomma. Det kostade Svenska varv flera
hundra miljoner per år att fortsätta denna drift. Hade man avvecklat
Svenska varvs intressen i Uddevalla och Malmö utan att fa statliga
insatser hade det kostat Svenska varv oerhörda belopp. Det är klart att
det fanns med i bilden när jag kontaktade ordföranden i Svenska varv
och förklarade för honom att jag förde diskussioner med Saab-Scania i
Malmö och att de kunde komma att vilja förvärva marken. Det var
absolut en fråga för förhandling mellan Svenska varv och företaget. Jag
var icke inne i de diskussionerna på annat sätt än detta. Jag var
oerhört noga med att inte gå in i företagsdiskussionen.

Ola Karlsson: Riksdagens revisorer skriver i sin rapport så här: I
regeringens överenskommelse med Saab-Scania ingick att Saab fick
förköpsrätt till tomtmarken på Kockums AB. Är inte det korrekt?

Thage G Peterson: Om Svenska varv skulle sälja hade Saab första tjing
på marken, om jag far uttrycka det så. Det var efter ett erbjudande

1994/95 :KU30

Bilaga B 16

308

från Svenska varv som förmedlades till Saab-Scania. Det var ingalunda
så att jag från Industridepartementet sade att det var något villkor. Det
blev en ren företagsförhandling mellan Svenska varv och Saab-Scania.
Jag var inte på något sätt inne i markfrågan mer än på den punkt som
jag redovisade här.

Kurt Ove Johansson: Vi går nu över till ärende nr 2 på dagordningen.
Det avser den borgerliga regeringens befattning med Vol-
vo— Renaultaffären. Även i den här delen har utskottet kallat Thage
Peterson. Innan vi går över på eventuella frågor vill jag som ordföran-
de i den här frågeomgången göra några klarlägganden.

Thage Peterson tillhörde inte den borgerliga regeringen och svarar
således inte för hur den har agerat. Han har varit ordförande i
konstitutionsutskottet. Grundlagen medger emellertid inte någon
granskning av hur riksdagens ledamöter utövar sina uppdrag. I vilken
egenskap skall då Thage Peterson lämna upplysningar till utskottet?
Som privatperson, har det sagts. Och visst förekommer det KU-
utfrågningar med privatpersoner. Men så enkelt är det faktiskt inte i
det här fallet.

Som alla vet deltog Thage Peterson som KU-ordförande vid föregå-
ende riksmöte i handläggningen av det här granskningsärendet. Det
var också på hans förslag som utskottet den 24 maj förra året beslutade
att granska den dåvarande regeringens hela information i och om
Volvo— Renaultaffären.

Vi socialdemokrater har på principiella grunder motsatt oss den
utfrågning som nu sker här. Att den som anmält ett gransknmgsärende
och deltagit i utskottets handläggning av ärendet kallas till KU-utfråg-
ning i samma ärende är verkligen något helt nytt. En sådan ordning
kan, som jag ser det, lätt fa negativa konsekvenser för utskottets
ställning. Här öppnar sig faktiskt betänkliga perspektiv för KU som
granskningsutskott. Ledamöterna i KU är enligt grundlagen skyldiga
att granska regeringen. Det ligger i sakens natur att en sådan gransk-
ning på sina håll kan uppfattas som både obekväm och besvärande.

Det måste klart strida mot grundlagens intentioner att en ledamot,
vare sig han är kvar i KU eller inte, genom en KU-utfrågning skulle
kunna ställas till svars för att ha fullgjort sin granskningsuppgift. Om
det skulle bli en etablerad ordning fruktar jag att KU-granskningens
verksamhet snart har spelat ut sin roll.

En majoritet inom KU, Socialdemokraterna, Centern och Vänster-
partiet, har dessutom förklarat att utskottet redan förfogar över alla de
sakuppgifter som behövs för att slutföra granskningen av regeringens
befattning med Volvo—Renaultaffären.

Men nu är det så att utskottet har beslutat att kalla Thage Peterson i
det här ärendet. Jag lämnar därför på nytt över ordet till dig för en
kort inledning. Varsågod!

Thage G Peterson: Herr ordförande! Det skall bli en mycket kort
inledning. Jag känner ett behov som nyligen avgången KU-ordförande
att ge uttryck för ett par synpunkter.

1994/95:KU30

Bilaga B 16

309

Enligt regeringsformen är det KU:s uppgift och skyldighet att grans-
ka regeringen. Jag vill gärna upprepa det ordföranden påpekade, att
jag inte tillhörde den regering som nu granskas av KU. Därför kan jag
heller inte svara på hur den regeringen har agerat.

Som flera av er vet var jag under perioden 1991 — 1994 ledamot av
riksdagen och KU:s ordförande. Jag har funderat mycket på den här
utfrågningen i denna del. Jag delar ordförandens uppfattning att det
klart måste strida mot grundlagens intentioner att en ledamot, gammal
eller ny, genom en KU-utfrågning skulle kunna ställas till svars för att
han har fullgjort regeringsformens uppgift att granska den sittande
regeringen.

Jag vet inte på vilken konstitutionell grund som jag skall utfrågas.
Jag vet heller inte i vilken egenskap jag skall svara på eventuella
frågor. Trots detta är jag beredd att svara på någon fråga.

Birger Hagård: Det är naturligtvis inte meningen att ställa vår tidigare
KU-ordförande till svars för regeringens agerande på något sätt. Men i
de utfrågningar som vi gjorde i Volvo—Renaultaffären fanns det en
dunkel punkt som egentligen endast Thage Peterson kan kasta ljus
över. Det är därför som det kanske finns anledning att vädja till
honom att han försöker att skingra mörkret.

Det var nämligen så att Thage Peterson vid upprepade tillfällen i de
utfrågningar som hölls med Ulf Dinkelspiel och Carl Bildt framhöll
att han hade haft kännedom om att regeringen Bildt på förhand haft
vetskap om att Volvo—Renaultaffären skulle spricka, vilket i sin tur
kategoriskt förnekades både av Carl Bildt och av Ulf Dinkelspiel.

Vid inte mindre än sex tillfällen, ser jag här, säger Thage Peterson:
Jag vet att regeringen ständigt fick uppgifter om fusionsarbetet och
även information om att fusionen var på väg att spricka. Han säger vid
ett annat tillfälle att det är högst troligt, ja, att han till och med vet,
återigen använder han ordet vet, att regeringen höll sig utomordentligt
noga informerad om alla turer i affären och att regeringen också hade
full information från Per G Gyllenhammar när affären höll på att
spricka.

Vid ett annat tillfälle säger han "på goda grunder" och åberopar de
sex åren som industriminister, varför det inte minst är intressant att
kunna fa fram om de uppenbarligen mycket goda relationer som fanns
mellan Thage Peterson och Per G Gyllenhammar i någon mån kan ha
legat bakom det här uttalandet.

Thage Peterson säger alltså rent ut att den uppgift som han haft att
tillgå, vetskapen om att den här informationen skulle ha funnits, hade
han direkt från Per G Gyllenhammar. Det har alltså sagts vid två
tillfällen direkt av Thage Peterson.

Statsministern och Ulf Dinkelspiel säger att från den 22 november
till den 2 december 1993, när fusionen spricker, hade de inte någon
direktinformation, inte någon direktkontakt. Ändå har Thage Peterson
sagt att han visste att en sådan hade förekommit. Min fråga till Thage

1994/95:KU30

Bilaga B 16

310

Peterson, när jag ber honom att sprida ljus över detta, blir: I vilken
form och när har Thage Peterson fått den uppgivna informationen av
Per G Gyllenhammar?

Thage G Peterson: Jag kan vara överens med Birger Hagård på en
punkt, nämligen att grundlagen inte medger någon granskning av hur
riksdagens ledamöter utövar sina uppdrag.

(Birger Hagård: Helt rätt.)

Jag vill lämna följande svar på Birger Hagårds fråga. Jag har inte på
någon enda punkt anledning att ändra i mina frågor som jag som KU:s
ordförande ställde till dåvarande statsrådet Ulf Dinkelspiel och till
förre statsministern Carl Bildt angående Volvos information till rege-
ringen om Volvo—Renaultaffären.

Jag har i mina frågor inte kommit med några egna uppgifter,
eftersom jag inte har haft tillgång till några sådana. Jag tillhörde inte
regeringen och fick inte information från Volvo. Jag har endast använt
de uppgifter som jag i efterhand fått av Volvos dåvarande styrelseordfö-
rande. I flera av frågorna använde jag dennes egna ord.

Jag ber här att fa hänvisa till de stenografiska uppteckningar av
utfrågningarna som bilades föregående riksmötes granskningsbetänkan-
de och som jag förstår att Birger Hagård har studerat mycket noga.

Jag vill tillägga följande, för att Birger Hagård skall kunna få svar på
sin fråga i detalj, att uppgifterna från P G Gyllenhammar fick jag vid
tre eller möjligen fyra tillfällen. Jag tror att det var tre. Ett längre
personligt samtal här i riksdagshuset och sedan var det två telefonsam-
tal.

Min vana trogen för jag noggranna anteckningar till en kommande
memoarbok. Jag har många anteckningar efter mina samtal med
Birger Hagård, och så småningom skall jag också publicera dem. Jag
anser att det är en frihet för varje svensk medborgare att förfoga över
sina dagboksanteckningar. Allt som jag har i anteckningarna är inte
negativt, Birger Hagård, flera saker är mycket positiva, om jag får
avslöja litet av memoarernas innehåll.

Birger Hagård: Jag tackar, men fortfarande har Thage Peterson vid tre
fyra tillfällen...

(Thage G Peterson: Troligen tre.)

...vid tre olika tillfållen, varav ett i riksdagshuset. Thage Peterson
vidhåller uppgifterna att regeringen skulle haft full vetskap även tiden
den 22 november till den 2 december.

Thage G Peterson: Jag hänvisar till mitt svar och till de stenografiska
uppteckningar som finns från de tillfållen då jag som KU:s ordförande
ställde frågorna.

Birger Hagård: Det går alltså inte att få ett direkt och rakt besked från
Thage Peterson på den punkten.

1994/95: KU 30

Bilaga B 16

311

Thage G Peterson: Jag har gett Birger Hagård klara besked på den här
punkten och även hänvisat till utfrågningar då jag som KU:s ordföran-
de ställde frågor till de båda statsråden. Jag har inget mer att tillägga på
den punkten.

Birger Hagård: Då konstaterar jag, herr ordförande, att vi inte far
klarhet. Mörkret kommer fortsatt att finnas. Jag beklagar det.

Kurt Ove Johansson: Jag får till protokollet anmäla att här gör vi inte
kommentarer, här ställer vi frågor.

Jag ber att få tacka Thage Peterson för hans medverkan.

1994/95:KU30

Bilaga B 16

312

Konstitutionsutskottets utfrågning

1995-04-20

Kl. 08.30—09.30

Offentlig utfrågning av statssekreterare Gunnar Lund,
ledamoten av EU:s revisionsrätt Jan O Karlsson och
sakkunnige Kjell Larsson angående regeringens
nominering av svenska befattningshavare vid EU:s
institutioner

Ordföranden: Jag hälsar alla välkomna till utskottets öppna utfrågning.
Det skall i dag handla om regeringens nomineringar av svenska
befattningshavare vid EU:s institutioner. Vi hälsar dem som skall
hjälpa oss att få mer information om detta välkomna, nämligen stats-
sekreterare Gunnar Lund, ledamoten av EU:s revisionsrätt Jan O
Karlsson, sakkunnige Kjell Larsson i Statsrådsberedningen och Sten
Ask, minister i UD.

Vi har kommit överens om att Gunnar Lund skall inleda med några
korta ord innan utfrågningen startar. Varsågod.

Gunnar Lund: Jag skall fatta mig väldigt kort.

Det har ju översänts ett ganska omfattande underlag för den här
utfrågningen. Det visar hur regeringen har organiserat och nu bedriver
arbetet med rekryteringen till EU-institutionerna. Jag vill bara under-
stryka att detta är ett mycket omfattande arbete som har inletts under
de senaste månaderna sedan det stod klart att vi skulle bli EU-
medlemmar. Det är ett arbete som i själva verket behöver bedrivas
under ett antal år. Vi befinner oss i den situationen att vi som nya
medlemmar kan räkna med att ett stort antal tjänster skall ställas till
förfogande för de nya medlemsländerna. Sverige kan under de närmas-
te 3—4 åren räkna med att få besätta tjänster i storleksordningen
800—1 000, om man ser till EU-institutionerna sammantaget, alltså
kommissionen, ministerrådssekretariatet, domstolarna, revisionsrätten
m.m.

Jag vill bara understryka att regeringen fäster mycket stor vikt vid
detta arbete. Man ser det som en nationell angelägenhet att hävda
svenska intressen i arbetet med att fl in svenskar på alla nivåer och så
brett som möjligt i EU:s institutioner. Vi ser det som en viktig del av
vår samlade EU-politik. Genom att svenskar får anställning vid institu-
tionerna räknar man med att på indirekt väg få ett inflytande vid dessa
institutioner. Man inympar en grad av svenskhet, av svenska värdering-
ar, av svenskt arbetssätt m.m. Detta betraktar vi som väldigt betydelse-
fullt. Därför har vi också hittills lagt ner mycket stor möda — och
kommer också att göra det i fortsättningen — på detta arbete.

Till en början går detta arbete ut på — och det är väl främst det som
vi kommer att uppehålla oss kring i dag — att få in svenskar på höga
befattningar vid EU:s institutioner. Det är detta som vi har varit mest
upptagna av under de första månaderna i den arbetsgrupp för EU-

1994/95 :KU30

Bilaga B 17

313

rekrytering som jag leder i min egenskap av statssekreterare i UD. Ju
lägre nivåer man kommer till, desto mindre blir den svenska regering-
ens direkta inflytande över tillsättningar när det gäller dessa institutio-
ner. Men i det sammanhanget kan en hel del göras av regeringen på
hemmaplan, för att genom utbildningsinsatser och genom andra insat-
ser rusta de svenska män och kvinnor som söker anställning vid
institutionerna, så att de bättre klarar av det ansökningsförfarande
m.m. som tillämpas där nere och som inte i alla stycken påminner om
det som vi är vana vid och som är vår tradition.

Jag skall inte breda ut mig mera. Jag är givetvis beredd att svara på
frågor, men jag ville inledningsvis säga detta för att sätta in frågorna i
deras rätta sammanhang.

Anders Björck: När det gäller tillsättning av svenska statliga tjänster
finns det bestämmelser i grundlagen om att tillsättandet skall grundas
endast på förtjänst och skicklighet. Anser Gunnar Lund att motsvaran-
de kriterier — även om det inte är formellt föreskrivet, eftersom det
gäller en utländsk organisation — skall tillämpas också här?

Gunnar Lund: Givetvis. Så har skett och så sker också vid dessa
tillsättningar och i detta nomineringsarbete.

Anders Björck: Nomineringarna har då gått till på det sättet att man
har haft olika kandidater och sedan har man på samma sätt som när
det gäller en statlig tjänstetillsättning vägt olika meriter mot varandra?

Gunnar Lund: Det är riktigt. Men processen har varit något annorlun-
da beroende på vilka tjänster vi talar om. Beträffande de fyra allra
högsta tjänsterna — kommissionären, de två domarna och ledamoten i
revisionsrätten — har dessa utnämningar skett av regeringen. Bered-
ningen har skett direkt i regeringen såsom är brukligt enligt vår
tradition när det gäller högre befattningshavare.

Om man sedan successivt flyttar sig ner i nivåer till s.k. A 1- och
A 2-tjänster — generaldirektörer, biträdande generaldirektörer och
direktörer vid EU:s institutioner — har där tillämpats ett annat förfa-
rande, vilket också framgår av underlaget. I den rekryteringsgrupp som
jag leder har vi inventerat och diskuterat kandidater. Så småningom
har vi kommit fram till kandidater som sedan har föredragits i
regeringen, som sedan har fattat beslut.

Anders Björck: Så Gunnar Lunds uttalande innebär att man inte skall
ta några politiska hänsyn när man utnämner personer till EU-befatt-
ningar?

Gunnar Lund: Inga politiska hänsyn skall tas när man utser personer
till EU-befattningar, och det har inte heller gjorts.

Anders Björck: Om vi nu tittar på några av de högsta befattningshavar-
na Anita Gradin, Kerstin Niblaeus, Allan Larsson och Jan O Karlsson
så är de alla socialdemokrater. Det finns ingen som har ett borgerligt

1994/95:KU30

Bilaga B 17

314

förflutet. Utmanar inte det alla matematiska sannolikhetskalkyler att
bara socialdemokrater när det gäller EU-befattningar meritmässigt
befinns värdiga?

Gunnar Lund: Nej, det kan jag inte se. Det rör sig om personer som
har tagits fram som de starkaste kandidaterna för de här tjänsterna,
baserat på — som jag sade tidigare — förtjänst och skicklighet.

Anders Björck: Vilka andra har ni tillfrågat? Det fanns en intern lista,
står det i det papper som vi har fått, daterat den 15 december 1994.
Vilka kandidater fanns med på den listan?

Gunnar Lund: Det fanns ett stor antal kandidater och intresseanmäl-
ningar. Vi hade en lång rad namn som hade influtit genom olika
kanaler och som insamlades och sattes upp på listor. Men vi gjorde
också — som brukligt är — mer aktiva insatser. Vi förde egna
diskussioner, vände oss till en lång rad intresseorganisationer såsom
t.ex. näringslivsorganisationer för att få in uppslag, tips och förslag på
namn. Så gick vi till väga.

Anders Björck: Är listan från den 15 december tillgänglig för konstitu-
tionsutskottets ledamöter?

Gunnar Lund: Jag ser inte att det kan vara något problem. I det
underlag som har översänts har vi enbart redovisat de få namn som de
facto har fått jobb nere i Bryssel. Några andra namn har vi inte
redovisat, och det vill vi inte heller redovisa öppet av naturliga skäl.
Men om det är möjligt för utskottet att efter detta öppna sammanträde
ha ett slutet sammanträde är det fullt möjligt för mig att redovisa
namnen.

Anders Björck: Finns det då en sammanställning över alla som har
gjort intresseanmälningar för dessa tjänster, så att vi kan se att det som
vi nyss var överens om — förtjänst och skicklighet — har varit det
enda grundläggande kriteriet?

Gunnar Lund: Det finns sådana listor som vi kan förse utskottet med.

Anders Björck: Såvitt jag har förstått av medierna har det förts diskus-
sion om detta med diarieföring. Min fråga är då: Har samtliga inkom-
mande intresseanmälningar diarieförts i enlighet med de regler som
skall tillämpas?

Gunnar Lund: De har diarieförts. Men på den här punkten måste jag
säga att om man ser tillbaka på det gångna året som EU-rekryteringen
har varit i gång har det inte skötts på ett helt tillfredsställande sätt.
Den normala gången i departementen är — och skall vara — att
handling när den kommer in av vilket slag det vara må utan dröjsmål
skall registreras. Det är huvudregeln. Men så har inte skett med dessa
intresseanmälningar. Där har man förfarit på ett sätt som i och för sig
ibland är möjligt att tillämpa när det är fråga om handlingar som

1994/95:KU30

Bilaga B 17

315

utgör arbetsmaterial. Då kan man samla det hos en enskild tjänsteman
under den tid arbetet pågår och sedan registreras handlingarna vid en
senare tidpunkt.

Så har skett i det här fallet, och det var i själva verket en arbetsme-
tod som man valde under den förra regeringen. När EU-rekryteringen
drogs i gång kom man överens om en sådan ordning. Det fattades då
beslut om att en tjänsteman i Utrikesdepartementet skulle ta på sig
uppgiften att hos sig samla på sig samtliga intresseanmälningar, CV:n
och annat som kom in inför EU-rekryteringen.

I höstas när den här regeringen tillträdde och vi drog i gång arbetet
— vi gjorde ju det på fullt allvar först den 15 november, när det stod
klart att vi skulle bli EU-medlemmar, ärvde vi den arbetsmetoden och
vi fortsatte med den till en början under november och december.
Men vi fann sedan denna metod inte helt tillfredsställande. Därför
sände vi i början av januari samtliga dessa handlingar för registrering.
Detta är den formella sidan av saken. Den reella, praktiska och
intressanta sidan är ju att samtliga dessa namn fanns samlade och
utgjorde arbetsmaterial för den tidigare regeringen och för rekryter-
ingsgruppen. Alla namn fanns således tillgängliga, och de låg till grund
för vårt arbete.

Anders Björck: Finns det nu några intresseanmälningar liggande som
borde ha diarieförts men som icke är diarieförda?

Gunnar Lund: Så kan knappast vara fallet. Vi hade alla intresseanmäl-
ningar samlade, och de registrerades i ett sammanhang under januari.
När det gäller de anmälningar som har kommit in därefter tillämpar vi
fr.o.m. nu regeln att de registreras utan dröjsmål.

Anders Björck: Då skulle jag vilja ställa frågor till Jan O Karlsson. Du
var med från början i beredningsarbetet efter det att den nya regering-
en hade tillträtt. Kan du redogöra för hur det inledande arbetet kom
att bedrivas innan den formella gruppen tillsattes senare under hösten?

Jan O Karlsson: Mitt förordnande är från den 13 oktober. Mitt upp-
drag är formulerat på ett sätt som tar hänsyn till det förhållandet att vi
då inte visste om Sverige skulle bli medlem i EU eller inte. Mitt
göromålsuppdrag som jag hade fått av utrikeshandelsminister Mats
Hellström var att ge förslag om strategier och prioriteringar när det
gäller inflytandefrågor vid medlemskap i EU eller EES. I ett inledande
skede gällde arbetet att ha en viss beredskap för båda alternativen. Vid
den tidpunkten var det ganska oklart hur folkomröstningsresultatet
skulle bli.

Det gällde då först och främst att ge råd till regeringen om hur dessa
frågor skulle handläggas, om och i så fall när ett medlemskap blev
aktuellt och hur man skulle göra vid det ena eller andra alternativet.
Det gällde också att ta fram en lämplig metod — och det var kärn-
punkten i mitt uppdrag — för att ta reda på vilka ämnesområden
Sverige skulle satsa på för att få sitt inflytande befäst genom att just
svenska kandidater antogs på hög nivå.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

316

Anders Björck: Men sysslade Jan O Karlsson bara med strategifrågor,
eller hade han direkt att handlägga namn?

Jan O Karlsson: I det skedet var det inte alls aktuellt. De intressean-
mälningar som fanns omhänderhades på annat sätt. Det har skett en
liten namnförväxling i en av tidningarna i går. Mitt namn förväxlades
med den person som vid det tillfället hade hand om detta, nämligen
dåvarande departementsrådet Jan Palmstierna som sedermera också var
föredragande i den statssekreterargrupp som tillsattes i november, efter
fo 1 ko m röst n i ngsresu 1 tatet.

Nej, vad det då handlade om var att få fram en process där både
underlaget från EU-delegationen och departementets dittillsvarande
ställningstaganden och synpunkter skulle vägas in för att man skulle få
fram en balanserad förteckning över vilka ämnesområden och därmed
vilka generaldirektorat till kommissionen som man skulle eftersträva
att få ledande befattningshavare på.

Dessutom handlade det om att försöka att kartlägga hur många
tjänster som vi skulle få chansen att nominera kandidater till.

Till sist förelåg en rad andra viktiga inflytandefrågor i de olika organ
i EU där man skulle tillsätta svenska representanter: Regionalpolitiska
kommittén, ECOSOC, Konsumentkommittén osv. I ett inledande ske-
de — detta var alltså före folkomröstningen — gällde det också att ange
efter vilka kriterier som den typen av nomineringar skulle ske, vilka
departement som skulle föredra dessa ärenden, vilka som så att säga
skulle stå för intresseanmälningarna. När det t.ex. gällde det ekonomis-
ka och sociala rådet fördes det stora diskussioner i det svenska samhäl-
let om vilka organisationer som skulle anses berättigade att ge rege-
ringen ett sådant underlag.

Namnfrågorna kom upp först i det skede när den typen av ärenden
som jag nyss nämnde var klara och när det också var fastlagt vilka
departement som skulle handlägga de olika ärendena. Civildeparte-
mentet skulle ha hand om tillsättningen till Konsumentpolitiska kom-
mittén, Arbetsmarknadsdepartementet skulle ha huvudansvaret för
ECOSOC osv. Då presenterade jag dessutom detta arbete inför EU-
delegationen — det var ju den som föregick EU-nämnden. Därefter
kom arbetet i arbetsgruppen i gång. Därmed började gruppen under
Gunnar Lunds ledning — jag var adjungerad ledamot — att bereda
namnförslagen.

Anders Björck: Mottog Jan O Karlsson under det här skedet muntligen
eller skriftligen några intresseanmälningar och hur hanterades i så fall
dessa?

Jan O Karlsson: Jag fick väldigt många sådana förfrågningar, varav
många omedelbart kunde avföras eftersom de avsåg tjänster på låg
nivå. Men jag fick en lång rad sådana anmälningar som jag omedelbart
förde vidare till den krets av tjänstemän som tog hand om den här
typen av anmälningar, och den kretsen utvidgades under den här
tiden. Utöver Jan Palmstierna, som jag stod i kontakt med, ingick
minister Sten Ask, som är här i dag.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

317

Anders Björck: Kan Jan O Karlsson redogöra för proceduren när han
själv blev nominerad till sin post i revisionsrätten?

Jan O Karlsson: Själva proceduren när jag blev nominerad kan jag inte
redogöra för. Däremot skall jag redogöra för hur jag själv kom att
beröras av denna nominering.

I början av oktober ställde helt enkelt regeringsbildaren eller stats-
ministern — jag vet inte om det var innan eller efter det att Ingvar
Carlsson hade utnämnts till statsminister av riksdagen — frågan om jag
ville vara kandidat till att nomineras till ledamot i den europeiska
revisionsrätten. Jag svarade ja på den frågan, och jag var mycket stolt
över att ha blivit tillfrågad av statsministern.

Anders Björck: Så det innebar att frågan i praktiken var avgjord i
början av oktober?

Jan O Karlsson: Inte för regeringens del, men för min del avgjordes
saken i och med att jag hade förklarat mig vilja vara kandidat. Jag
hade inte mera någon anledning att befatta mig med saken, eftersom
frågan hade ställts av landets blivande statsminister.

Anders Björck: Om landets blivande statsminister gör ett sådant erbju-
dande får man väl förmoda att det ligger någon substans i det. Det
innebar då att de som gjorde intresseanmälningar senare mänskligt att
döma inte hade så stora chanser, såvida deras meriter inte var överlägs-
na Jan O Karlssons. Fanns det några sådana intresseanmälningar?

Jan O Karlsson: Till att börja med är det klart att den typen av
förfrågan från en statsminister uttrycker en mycket stark prioritering.
Huruvida det förelåg intresseanmälningar från personer med meriter
som visade att de skulle vara mera ägnade än jag åt att sköta detta
uppdrag kan jag inte avgöra. Det var ju också regeringens och inte
min sak att avgöra den frågan. Min sak var att avgöra om jag ville
kandidera som ledamot av revisionsrätten eller inte. Det var den enda
avvägningsfråga som jag hade att göra. Och det gjorde jag raskt och
otvetydigt.

Anders Björck: Då vill jag gärna fråga hur proceduren var därefter.
När blev det formellt klart att regeringen skulle nominera Jan O
Karlsson?

Jan O Karlsson: Det känner jag inte till. För min del blev saken klar
när regeringen den 15 december fattade beslut om att nominera mig
som ledamot av revisionsrätten, som kandidat till ministerrådet i EU.

Anders Björck: Hade Jan O Karlsson någon beröring i tjänsten med
denna fråga under hösten?

Jan O Karlsson: Nej.

Catarina Rönnung: Gunnar Lund har sagt att det är en nationell
angelägenhet att fa in svenskar på höga befattningar för att föra fram
svenska intressen. Regeringen nominerar befattningshavare. Jag skulle

1994/95:KU30

Bilaga B 17

318

vilja fråga vilket reellt inflytande de nationella regeringarna har över
vilka personer som sedan kommer att utses. Ar det så att vissa poster
är vikta för vissa länder?

Gunnar Lund: Man får ta det i tur och ordning beroende på vad det
rör sig om för tjänster. Som jag inledningsvis sade är det direkta
inflytandet från den svenska regeringen liksom från andra medlems-
länders regeringar i avtagande allteftersom man vandrar nedåt i nivåer
på tjänster.

Regeringen har det allra största inflytande när det gäller de fyra
högsta tjänsterna, kommissionären, domarna och ledamoten i revi-
sionsrätten. Men detta är inte renodlade utnämningsärenden för den
svenska regeringen. Dessa kandidater måste i några fell gå igenom
utfrågningar, vilket också har uppmärksammats i svensk press. Det
gäller framför allt kommissionären och kandidaten till den tjänst som
Jan O Karlsson har fått, alltså ledamot av revisionsrätten. Dessa
kandidater måste formellt godkännas av EU-pariamentet, och så har i
deras fell skett. Där har regeringen dock ett direkt inflytande.

När det gäller de högre tjänsterna inom kommissionen, ministerrå-
det och sekretariatet — alltså generaldirektörstjänsterna, biträdande
generaldirektörer och direktörer — är inflytandet från regeringen
betydande men inte exklusivt. Det handlar om en fortsatt interaktion
mellan de kandidater som regeringen nominerar och kommissionens
egna bedömningar. Som framgår av underlaget gick den svenska rege-
ringen under hösten mycket noggrant igenom vad som borde vara de
ämnesmässiga prioriteringarna för Sverige, dvs. att på längre sikt
fundera över vilka högre tjänster vi borde vara särskilt intresserade av
att besätta. Så gick vi till väga, och man kom fram till ett antal
områden.

Genom kunskapande nere i Bryssel gick vi sedan igenom på vilka
områden sådana tjänster skulle komma att stå till förfogande, alltså
öppnas och bli möjliga att besätta för svensk, finsk eller österrikisk del.
När detta väl hade skett identifierade vi kandidater på hemmaplan som
vi räknade med skulle vara särdeles starka kandidater för just dessa
tjänster. Då talar jag om de tjänster som vi så småningom lyckades fi,
nämligen generaldirektörsposten i det generaldirektorat som har an-
svar för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor, biträdande generaldi-
rektörstjänst i det direktorat som har ansvar för industripolitik och
slutligen en generaldirektörsbefettning vid ministerrådssekretariatet
med ansvar för miljöfrågor och konsumentfrågor. Dessa tjänster identi-
fierade vi som särskilt intressanta för svensk del. Sedan letade vi fram
kandidater som vi räkande med skulle stå sig väl i konkurrensen där
nere.

Detta har visat sig vara en framgångsrik strategi så till vida att vi
lyckades få dessa tre tjänster avdelade för Sverige som vi nu kan
besätta. Det jag vill understryka är att detta är en betydande framgång
för svensk del, och det har orsakat en del höjda ögonbryn biand andra
medlemsländer som i det här avseendet känner sig mindre väl tillgodo-
sedda. Österrike, t.ex., har inte fått någon full generaldirektörspost i

1994/95:KU30

Bilaga B 17

319

kommissionen eller i ministerrådssekretariatet. Det finns också länder
som har varit medlemmar länge men som ännu inte har fått besätta
fulla generaldirektörsposter.

Catarina Rönnung: Sedan skulle jag vilja veta litet mer i detalj hur
denna arbetsgrupp som Gunnar Lund har varit ordförande för har
arbetat.

Ni har mottagit intresseanmälningar. I vilken mån har ni gallrat
bland dem eller framfört synpunkter? Dessa intresseanmälningar har
ju sedan formellt beretts i fackdepartementen. Hur omfattande har
beredningsarbetet varit i arbetsgruppen? När har fackdepartementen
tagit över?

Gunnar Lund: Även där har det handlat om en växelverkan. Arbetet
har berört hela regeringskansliet, alla departement och inte minst
departementsledningarna i samtliga departement, som vi ju har replie-
rat på för att få fram kompetenta kandidater, och dessa har för det
mesta haft den bästa överblicken.

Arbetet har alltså letts och bedrivits i arbetsgruppen, där ett antal
statssekreterare som har företrätt olika departement har ingått. Man
har då haft tillgång till den sakkunskap och kompetens från de
sakområden som dessa departement ansvarar för. Därutöver har vi haft
en löpande och intensiv kontakt med dessa departementsledningar.
Det är på den vägen som vi har fått fram kandidater. Ett arbetsmateri-
al har varit de kandidater som själva har anmält sitt intresse. Ett annat
arbetsmaterial har varit namn som har kommit fram genom de olika
departement som har ansvar för de olika sakområdena och också, som
jag tidigare nämnde, genom att vi har hänvänt oss till intresseorganisa-
tioner av olika slag för att få ytterligare förslag till kandidater. Så har
det gått till.

Sedan har det naturligtvis utförts ett arbete i rekryteringsgruppen.
Man har gått igenom olika tänkbara kandidater, varav somliga har
fallit bort. Så småningom har kandidater för var och en av de tjänster
som vi ville kandidera till kommit fram, vilket har redovisats för
regeringen och blivit föremål för ytterligare diskussion och sedermera
godkännande av regeringen. Så har det gått till.

Catarina Rönnung: Jag har också grubblat på diarieföringen. Jag har
sett två datum, ett handskrivet och ett stämplat. Men vi har ju fått
besked här att diarieföringen hade kunnat skötas bättre.

Gunnar Lund: Jag kan kommentera det. Jag förstår att det är förvir-
rande. Och det är beklagligt. Som jag sade betraktar jag det inte som
en tillfredsställande ordning, men det var i grunden en arbetsmetod
som vi ärvde.

Jag skall förklara varför det är överstruket. I januari beslutade vi oss
för att registrera samtliga handlingar. Handlingarna sändes till arkivet
där de stämplades med den dagens datum då arkivet fick dem till
handa. Sedan tog man kontakt med den handläggare som hade haft
handlingarna om hand under de gångna månaderna och förhörde sig
om när handlingarna faktiskt kom departementet och tjänstemannen

1994/95:KU30

Bilaga B 17

320

till handa. Sedan har man för hand fört in datumet. Det är en praxis
som har följts under lång tid inom departementen. Det är förklaringen
till att det ser ut som det gör.

Catarina Rönnung: Du har ju redan utförligt dementerat de påståenden
som Maciej Zaremba har gjort i en artikel i DN, att ansökningar
skulle ha kommit bort, diarieförts för sent eller hamnat i Jan O
Karlssons plåtskåp. Är det någonting annat i den artikeln som du har
behov av att kommentera och lägga till rätta eller som du har uppfattat
som vilseledande för allmänheten?

Gunnar Lund: Jag anser att artikeln bygger på ett antal missförstånd
och en del felaktig information. Jan O Karlsson har redan nämnt den
stora rubriken om Jans plåtskåp. Men det handlar alltså inte om Jan O
Karlsson utan om departementsrådet Jan Palmstierna som var den
tjänsteman som hade hand om dessa handlingar. Angående de anteck-
ningar som det talas om som gjordes i augusti står det att det var vår
EU-ambassadör Frank Belfrage som gjorde dem. Det är riktigt att han
nu är EU-ambassadör, men då var han statssekreterare i Utrikesdepar-
tementet. Han hade den befattning som jag nu innehar. Jag tycker att
det är viktigt att det görs klart att detta är en direkt felaktighet i
artikeln.

Den reflexion som jag i övrigt vill göra kring den artikeln är att
Zarembas kritik snarast är relevant för vårt regelverk, vår tradition och
praxis när det över huvud taget gäller högre utnämningar i Sverige.
Detta har vi tillämpat under lång tid och kommer att fortsätta att
tillämpa. Det är också vad vi har tillämpat i fråga om de högre
utnämningarna. Det är ju i och för sig en debatt som förtjänar att
föras, men Zaremba har inte kunnat göra troligt att EU-rekryteringen
har hanterats på något annat sätt än i full enlighet med den praxis, de
regler och traditioner som vi har vid utnämningar här hemma i
Sverige.

Catarina Rönnung: Hur har annars dessa generaldirektörsutnämningar
mottagits här hemma av allmänheten och av pressen?

Gunnar Lund: Här i Sverige? Ja, det är svårt att veta. Det har ju
förekommit olika slags uppmärksamhet nu när det står klart att vi för
svensk del faktiskt har erövrat dessa tre toppbefattningar, generaldirek-
törsposten i det s.k. DG 5 för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor,
industripolitiken i DG 3 och miljö- och konsumentpolitiken i sekreta-
riatet. Jag har uppfattat att man med all rätt har noterat det som en
framgång, vilket det faktiskt utgör.

Catarina Rönnung: När medlemmar utses till revisionsrätten skall leda-
möterna i första hand väljas bland personer som i deras respektive
länder tillhör eller har tillhört externa kontrollinstitutioner, enligt
traktatstexten och enligt Zarembas artikel. Men Sten Ask skriver i sin
PM till KU att till ledamot av revisionsrätten utses normalt högre

1994/95: KU 30

Bilaga B 17

321

21 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

tjänstemän med erfarenhet från Finansdepartementet eller revisions-
verk och politiker med erfarenheter från parlamentariskt budget- eller
finansutskott.

Har det bildats en nomineringspraxis som på något sätt skiljer sig
ifrån intentionerna i traktatstexten?

Gunnar Lund: Jag förstår inte vad själva frågan utmynnar i.

Catarina Rönnung: Har det bildats en nomineringspraxis som på något
sätt skiljer sig från traktatstextens intentioner?

Gunnar Lund: Det som gäller är det som redovisas i vårt underlag. Där
gör jag också den reflexionen att Zarembas artikel i Dagens Nyheter
och en annan artikel i Svenska Dagbladet av i dag på den punkten är
direkt vilseledande. Det görs gällande att det i revisionsrätten, som har
15 ledamöter, uteslutande skulle röra sig om personer med revisions-
bakgrund från sina respektive länder. Så är helt enkelt inte fallet. Om
man går igenom samtliga 15 ledamöter har de varierande bakgrunder.
En grupp har förvisso den mer konventionella revisorsbakgrunden. En
annan bakgrund som flera ledamöter har är just tidigare tjänst i
Finansdepartement eller motsvarande finansutskott i parlamenten. En
tredje kategori består av personer med en allmänt lång erfarenhet av
verksamhet i det politiska systemet i respektive länder. Bakgrunderna
är alltså mycket varierande.

Catarina Rönnung: Sverige skall ge prioritet åt strategiskt betydelsefulla
tjänster. Man räknar upp ett antal områden: industripolitik, arbets-
marknadspolitik och miljöpolitik. Har då inte politisk erfarenhet eller
arbete inom ett departement något meritvärde?

Gunnar Lund: Givetvis har detta ett meritvärde. Om man ser till de
högre tjänsterna gäller samma sak som för högre befattningar här på
hemmaplan. Låt oss ta generaldirektörsbefattningar eller motsvarande
som exempel. Där kan det vara av stort värde att ha erfarenhet av
beslutsfattande på hög politisk nivå. Givetvis förhåller det sig på det
sättet.

Catarina Rönnung: Jag har några frågor till Jan O Karlsson.

Du har arbetat från den 13 oktober med mer strategiskt övergripan-
de uppgifter när det gäller nominering av folk till EU. När fick du
förfrågan av statsministern om du ville kandidera för ett uppdrag inom
revisionen?

Jan O Karlsson: Det var den 6, 7 eller möjligen 8 oktober. Det var
precis i anslutning till regeringsbildningen.

Catarina Rönnung: Om jag förstår diarieföringen rätt så kom du in
med en intresseanmälan den 7 november. Stämmer det?

Jan O Karlsson: Ja, intresseanmälan i den meningen att jag då lämna-
de in min levnadsbeskrivning, mitt curriculum vitae.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

322

Catarina Rönnung: Den 17 november utsågs den arbetsgrupp som
skulle samordna nomineringsarbetet. Du hade inga dubier om att ingå
i denna arbetsgrupp i och med att du hade lämnat in en intresseanmä-
lan?

Jan O Karlsson: Jag tillhörde inte arbetsgruppen utan jag adjungerades
till den, eftersom jag hade det här uppdraget. Dessutom stod det
alldeles klart att arbetsgruppen inte hade att befatta sig med de fyra s.k.
inflytandeposterna, dvs. ledamoten av kommissionen, de båda domarna
och ledamoten av revisionsrätten.

Catarina Rönnung: När du var adjungerad ledamot, vilka specifika
arbetsuppgifter hade du då inom själva arbetsgruppen?

Jan O Karlsson: Det var att förbereda och biträda framför allt ordfö-
randen i det arbete som han just har redogjort för. Det var en ganska
komplicerad process att fa fram hur stort arbetsfältet var. Hur många
tjänster var det över huvud taget meningsfullt att konkurrera om? Hur
skulle hela beslutsprocessen i regeringskansliet noteras, eftersom alla
departement hade synpunkter på vilka områden som borde anses vara
prioriterade? Dessutom ingick i arbetet också kontakter med stora
delar av det svenska samhället utanför regeringskansliet, eftersom
många organisationer hörde sig för och också uppmanades att inkom-
ma med anmälningar av lämpliga kandidater.

När arbetet i arbetsgruppen kom i gång var det ett mycket hektiskt
skede. Från början hade vi fått rådet av vår egen delegation och våra
övriga kontakter i Bryssel framför allt i kommissionen att det gällde att
mycket snabbt få fram en lista över lämpliga kandidater för de aktuella
posterna. Detta var inriktningen av mitt arbete.

Catarina Rönnung: Då har jag en fråga till Kjell Larsson. Jag vill att du
skall ge en liten redogörelse för hur långtgående samarbetet med de
övriga partierna har varit rörande dessa utnämningar, om det har rått
konsensus osv.

Kjell Larsson: Den information som jag själv har svarat för har gällt de
nomineringar som vi har velat göra på A 1- och A 2-nivå. Där har jag
informerat samtliga partiledare några gånger. Jag har också informerat
Peter Egardt vid våra kontakter. Vi försöker tillsammans att lösa ut de
statssekreteraravtal som gäller för de avgående statssekreterarna. Jag
har vid dessa informationer naturligtvis förklarat mig vara beredd att
ta emot förslag och synpunkter från de andra partierna. Oberoende av
detta har det också kommit in ett antal förslag från de andra partierna.

Catarina Rönnung: Statsråd och statssekreterare har alltså uppmanats
att kandidera till vissa tjänster. Är det några som har tagit fasta på
dessa erbjudanden?

Kjell Larsson: När det gäller statssekreterare har Peter Egardt och jag
diskuterat vilka av de avgående statssekreterarna som skulle kunna
vara lämpliga för de EU-jobb som vi ville vika för Sverige. Det finns

1994/95 :KU30

Bilaga B 17

323

några av dem som är kandidater. Dessutom är det någon som har
tillfrågats men har tackat nej. Ett tidigare statsråd som har tillfrågats
har också tackat nej.

Ordföranden: Jag skall bara ställa några korta frågor.

Den blivande statsministern — eller statsministern, det beror på
tidpunkt — tillfrågade Jan O Karlsson. Då skulle jag vilja veta om
någon av er känner till om det var flera personer som hade fatt
förfrågningar i samband med regeringsbildningen. Var det flera perso-
ner som var tillfrågade redan vid regeringsbildningen när det gällde de
sju poster som vi nu diskuterar, dvs. kommissionären, domarna, leda-
moten av revisionsrätten och de — som det kom att bli — tre
generaldirektörerna?

Gunnar Lund: Jag tror mig med ganska stor säkerhet kunna svara nej
på den frågan. Det gällde inte något annat fall, men jag kan inte ta gift
på detta. Men mig veterligt var så inte fallet.

Ordföranden: När det gäller dessa sju poster har ni i arbetsgruppen
själva kommit fram till namnen och föreslagit dem för någon i
regeringen eller har det kommit bud från den politiska ledningen i
regeringen om att det är vissa personer som skall nomineras?

Gunnar Lund: Det är väldigt viktigt att göra en distinktion mellan å
ena sidan de fyra högsta tjänsterna — kommissionären, de två domarna
och ledamoten av revisionsrätten — och å andra sidan de tre general-
direktörs- respektive biträdande generaldirektörsbefattningarna.

I det första fallet — och det stod klart från allra första början — har
inte rekryteringsgruppen över huvud taget befattat sig med dessa
tjänster. De har beretts direkt i regeringen. Den enda befattning som vi
har haft med dessa utnämningar har varit att vi har vidarebefordrat
och förmedlat i beredningsprocessen de intresseanmälningar som hade
inkommit, som förvarades hos oss och som vi hade överblicken över,
vilket återges i det underlag som har ställts till utskottets förfogande.
När det gäller dessa tjänster har rekryteringsgruppen således inte haft
någon roll över huvud taget utom denna marginella roll.

När det däremot gäller den andra gruppen har rekryteringsgruppen
— som jag tidigare försökte att beskriva — varit starkt engagerad i den
meningen att vi tog fram underlaget för de ämnesmässiga prioritering-
ar som regeringen kunde fatta beslut om och som blev helt styrande
för den fortsatta re kryte ringsprocessen. Det är sedan i rekryterings-
gruppens regi som kunskapandet har skett nere i Bryssel för att man
skulle se vilka tjänster som vi skulle kunna göra anspråk på. När detta
väl stod klart och när vi kunde identifiera sådana tjänster har vi
diskuterat vilka starka svenska kandidater som vi kunde matcha fram
till just dessa tjänster. Det är i den gruppen som det arbetet har utförts.
Sedan har förslagen förelagts regeringen som har haft att fatta beslut.
Så har det gått till.

Det är alltså en klar skillnad mellan å ena sidan de fyra allra högsta
tjänsterna och å andra sidan tjänster på A 1- respektive A 2-nivå.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

324

Ordföranden: Vilket statsråd var det som var aktivt beträffande de fyra
tjänsterna? Vem höll i det? Var det statsministern själv eller var det
utrikeshandelsministern?

Gunnar Lund: Det har inte jag fullständig inblick i, eftersom jag inte
berördes av den processen på annat sätt än att jag såg till att de namn
som hade anmälts till departementet kom med i processen. Men det
vilade naturligtvis ett särskilt ansvar på justitieministern för domar-
tjänsterna, och det var på Justitiedepartementet som frågan också
formellt bereddes och förbereddes inför regeringsbeslutet. När det
gällde revisionsrätten spelades motsvarande roll av Finansdepartemen-
tet.

Ordföranden: Så intresseanmälningarna skickades då eller på något sätt
överlämnades till finansministern och justitieministern?

Gunnar Lund: Ja, de förmedlades till dessa departement.

Ordföranden: Till departementen, alltså till tjänstemän då?

Gunnar Lund: Ja, det varierade. När det gällde revisionsrätten skedde
detta genom kontakter som jag hade med min statssekreterarkollega i
Finansdepartementet, Anitra Steen, som hade ansvaret för den frågan.

Ordföranden: Hur gick det till? Lämnades alla papper över? Togs det
in ordentliga levnadsbeskrivningar om dessa personer? Eller var det
bara en muntlig föredragning om vilka som hade anmält sig?

Gunnar Lund: Det var en muntlig föredragning, där jag redovisade att
vi hade tillgång till curricula hos oss. I några fall handlade det om
personer som var väl kända för det andra departementet.

Ordföranden: När det gällde de tre generaldirektörsposterna var det er
arbetsgrupp som förberedde det ärendet? Betyder det att det var ni
som kom fram med förslaget om Allan Larsson och Kerstin Niblaeus?

Gunnar Lund: Ja, det är riktigt. Dessa personer identifierades i vår
process. När det efter de kontakter som jag hade haft i Bryssel — som
framgår av underlaget var jag ju där på ett tidigt stadium, redan i
november, och förde diskussioner för att utröna vilka intressantare
tjänster som vi skulle kunna göra anspråk på — stod klart att vi kunde
göra anspråk på generaldirektörsbefattningen för arbetsmarknadsfrågor
och sociala frågor vidtog processen på hemmaplan, att identifiera en
stark kandidat. Jag har mycket svårt att se en starkare kandidat till det
jobbet än Allan Larsson, och det var det namnet som vi föreslog.

Ordföranden: Så när fngvar Carlsson bildade sin regering hade han då
inga tankar på vad Allan Larsson skulle göra i framtiden?

Gunnar Lund: Det kan jag givetvis inte uttala mig om, huruvida
statsministern hade några tankar om Allan Larssons framtida öde. Men
när det gäller just sökprocessen för att få fram Allan Larsson som
kandidat till den här befattningen i Bryssel skedde detta via rekryter-
ingsgruppen.

1994/95 :KU30

Bilaga B 17

325

Ordföranden: Var det ingen i regeringen som intresserade sig för dessa
frågor och kom fram med förslag? Har det inte varit någon diskussion
i regeringskretsen om de här namnen?

Gunnar Lund: Jo, som jag nämnde, när vi väl hade tagit fram förslagen
anhängiggjordes namnen givetvis hos regeringen. Rekryteringsgruppen
var ju bara ett rekryteringsorgan. När namnen väl hade kommit fram,
togs de upp i regeringen för diskussion och beslut, och så skedde
också.

Givetvis skedde arbetet också i rekryteringsgruppen genom — som
jag nämnde tidigare — löpande och konstant kontakt med de andra
departementen och naturligtvis också med Statsrådsberedningen. Stats-
rådsberedningen är ju dessutom företrädd i rekryteringsgruppen av
Kjell Larsson och Laila Edholm.

Ordföranden: Har Kjell Larsson haft några samtal med statsministern
om hur man skulle placera Allan Larsson?

Kjell Larsson: Nej, det har jag inte haft, inte formulerat på det sättet.
Däremot fanns det en hel del spekulationer om vad Allan Larsson
skulle göra under den här perioden, inte minst i medierna, och där
fanns EU med. Det är mycket möjligt att jag har bytt något ord med
statsministern om Allan Larssons eventuella kandidatur.

Själva arbetet med att ta fram Allan Larssons kandidatur tillsam-
mans med alla andras skedde ju i den här gruppen på det sätt som
Gunnar har beskrivit. Förslagen presenterades för regeringen som
sedan fattade beslut.

Ordföranden: Ett regeringskansli är ju ingen maskin, utan det är
människor som arbetar där. Det diskuteras väldigt mycket fram och
tillbaka på ett sådant kansli av naturliga skäl — det vore ju fel om det
inte gjordes det. För mig låter det som en väldigt kemisk beskrivning
av hur ni satt i arbetsgruppen då det plötsligt kom fram ett förslag som
verkade vara helt nytt och fräscht. Det är inget sjukt i att man
diskuterar...

Kjell Larsson: Jag hoppas att jag har nyanserat den bilden då.

Ordföranden: ...tidsaspekten, eftersom det var mycket spekulationer
kring vad olika personer skulle göra. Vad jag är intresserad av att få
veta är alltså vid vilken tidpunkt detta redan var uppbundet av andra
personer och grupper utöver er arbetsgrupp.

Gunnar Lund: Nej, men så skedde inte, utan det gick till på det vis
som jag beskrev. Det var ju till att börja med svårt att avgöra... Jag vill
förklara att det var en process där vi — som jag först nämnde — måste
försöka att komma till klarhet om huruvida det var rimligt att göra
anspråk på just tjänsten i arbetsmarknadsdirektoratet i Bryssel. Det var
långt ifrån okomplicerat.

Också andra länder gjorde anspråk på samma tjänst. I själva verket
var det ett annat medlemsland som betraktade den tjänsten som sin så
att säga. Man menade att man av hävd hade fått besätta den tjänsten

1994/95:KU30

Bilaga B 17

326

under ett tidigare skede och nu ville man fortsätta att göra det. Vi
måste då först göra en bedömning huruvida det var rimligt och
realistiskt att göra anspråk på den tjänsten, och det tog sin tid. Först
när det beslutet väl hade fattats kunde en seriös sökprocess inledas för
att få fram en kandidat. Detta diskuterades i rekryteringsgruppen och
naturligtvis också med andra i regeringskansliet, eftersom detta var
någonting som flera var intresserade av.

Sedan vidtog processen att förhöra sig om Allan Larsson över huvud
taget var intresserad av den befattningen. När det visade sig att det
fanns ett sådant intresse, kunde vi slutligen anmäla detta intresse i
Bryssel.

Det faktum att vi på ett relativt tidigt stadium kunde lansera
personen Allan Larsson som kandidat till det här jobbet var en helt
avgörande faktor för att vi också kunde få oss tjänsten tilldelad och
vinna kampen som fördes under en knivskarp konkurrens med andra
medlemsländer, i synnerhet med ett annat medlemsland.

Ordföranden: Så en avslutande fråga. Det har ju funnits förberedelse-
grupper som har beskrivits ganska omfattande i böcker som har
kommit ut inför det socialdemokratiska regeringsövertagandet. Däri
ingick det också att titta på namn. Känner någon av er till hur mycket
diskussioner om namn när det gäller EU-poster som förekom i detta
förberedelsearbete, som ju var en partiangelägenhet?

Kjell Larsson: Det är närmast jag som skall svara på den frågan,
eftersom det var min uppgift under övergångsarbetet. Den uppgiften
var under veckorna kring regeringsskiftet koncentrerad väldigt mycket
på att rekrytera duktigt folk till de politiska befattningarna i regerings-
kansliet. Jag kan inte påminna mig att jag sysslade något särskilt med
EU-rekrytering, annat än att jag naturligtvis visste att det efter folkom-
röstningen skulle bli mycket arbete. Jag hade detta mentalt med mig
under mitt rekryteringsarbete.

Ordföranden: Så det fanns anteckningar om namn och tänkbara perso-
ner?

Kjell Larsson: Det fanns vissa minnesanteckningar. Jag hade diskuterat
med personer som kunde vara intressanta och intresserade av att
arbeta i regeringskansliet. Jag hade också vid något tillfälle frågat hur
dessa personer såg på ett arbete inom EU osv. Men detta var inte alls
knutet till några speciella befattningar i EU, och framför allt handlade
det inte heller om den nivå som vi här talar om.

Kenneth Kvist: Jag vill börja med en liten grundfråga.

Vad har regeringen egentligen för bild av de fyra högsta tjänsterna?
Hur vill man så att säga karakterisera dem när det gäller hur man
skall utse personer som tillvaratar nationella eller politiska intressen
osv.? Med andra ord: Vilken typ av merit skulle ligga bakom de
personer som skulle komma ifråga för de fyra högsta tjänsterna?

Gunnar Lund: På den punkten är det alldeles solklart att dessa perso-
ner inte har eller skall ha till uppgift att tillvarata några svenska

1994/95 :KU30

Bilaga B 17

327

nationella intressen i sina befattningar. Tvärtom är det uttryckligen
understruket för samtliga fyra befattningar att de inte har någon som
helst anknytning till sin ursprungsnation eller dess myndigheter i och
för den här sysslan. De övergår helt och hållet i EU:s tjänst och har
enbart en lojalitet, nämligen till de institutioner som de där tjänar.

Så är fallet på den punkten. Därför har det vägledande för regering-
en i utnämningsarbetet varit att fä högsta tänkbara kompetens på dessa
tjänster. Får vi duktiga kompetenta svenskar som utmärker sig för gott
arbete på höga tjänster i EU:s institutioner, tjänar det på lång sikt
Sveriges intressen och ger Sverige och svenskarna gott rykte i EU.

Kenneth Kvist: Det anförs i artikeln bl.a. att det för tillsättning av
statliga tjänster skall gälla förtjänst, skicklighet osv. Men det här är ju
egentligen inte statliga tjänster utan överstatliga tjänster?

Gunnar Lund: Det kan så vara, men det är samma grundsyn som har
tillämpats vid tillsättningarna.

Kenneth Kvist: Men det är alltså fråga om en helt ny typ av tjänster i
förhållande till vad som tidigare har gällt vid tjänstetillsättningar i
Sverige. Sverige har ju aldrig tidigare tillsatt en statstjänsteman som
inte är en statstjänsteman utan som är en överstatstjänsteman.

Gunnar Lund: Det är riktigt i och för sig, men jag ser inte några skäl
till att tillämpa en annan grundsyn eller några andra kriterier för dessa
tillsättningar än vad som har varit traditionen i vårt eget land.

Kenneth Kvist: Jag förstår att man inte skall eftersträva andra kriterier
än högsta tänkbara kompetens för sådana tjänster. Jag tror också att
EU egentligen kräver det. Men frågan handlar ju då om själva förfa-
randet vid tillsättande av tjänster. Eftersom detta är en helt ny typ av
tjänst som skiljer sig från andra höga statstjänster, finns det då inte skäl
att fundera över om processen inte skulle vara så intern? Det handlar
ju om personer som så att säga skall lyftas över Sverige och som inte
skall företräda några svenska nationella intressen. Därför var det
egentligen inte bara en regeringskretsfråga att utse dessa tjänster, även
om det sedan var regeringen som formellt sett gjorde nomineringarna.
Det kanske borde ha varit ett bredare förfarande. Är detta något som
har förespeglat regeringen?

Gunnar Lund: Till att börja med är det inte fråga om regelrätta
svenska utnämningar, utan det är nomineringar från svensk sida.
Utnämningarna görs formellt och reellt av EU:s institutioner, i några
fall efter regelrätta utfrågningar och godkännandeprocedurer. Men
frågan är likväl relevant och tål att diskuteras, huruvida det finns
anledning att anlägga ett annat synsätt på dessa tjänster än det som har
tillämpats av regeringen när det har tagits fram namn som har nomi-
nerats till dessa utnämningar. Där har nämligen tillämpats samma
grundläggande syn och principer som i dag tillämpas vid utnämningar
till högre tjänster i vårt eget system.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

328

Kenneth Kvist: Jag tar fasta på detta med högsta tänkbara kompetens.
Jag har tittat på datumen på de handlingar som vi har fått i utskottet.
Det har förekommit en intresseanmälan — som verkligen har gått före
i historien — från en mycket meriterad person till tjänsten vid
Revisionsrätten, som är daterad och undertecknad den 27 mars. En
annan person har daterat en intresseanmälan den 31 augusti, vilket
alltså också var före riksdagsvalet.

Jag minns inte riktigt när regeringen formellt intog kanslihuset och
därmed också fick tillgång till de akter som där fanns. Det bör ha varit
i början av oktober. Omkring den 6 oktober fick Jan O Karlsson
frågan av statsministern om han ville kandidera till tjänsten vid Revi-
sionsrätten. Förekom det då i Statsrådsberedningen någon föredragning
för statsministern om de redan inkomna intresseanmälningarna för en
av dessa fyra höga tjänster, så att statsministern kunde vara säker på att
den kandidat han nominerade hade högsta tänkbara kompetens — det
var ju inte fråga om vilken nominering som helst när statsministern
gjorde en förfrågan — eller var det så att statsministern inte kände till
de inkomna ansökningshandlingarna?

Gunnar Lund: Det undandrar sig min bedömning huruvida statsminis-
tern vid det tillfälle han tillfrågade Jan O Karlsson om han var
intresserad av att kandidera till tjänsten som ledamot i Revisionsrätten
kände till att det förekommit intresseanmälningar från andra håll och
vilka dessa i så fall var. Eftersom detta skedde just i det skede då man
var på väg att flytta in i regeringskansliet utgår jag ifrån att han inte
kände till detta vid det tillfället.

Kenneth Kvist sade att en intresseanmälan hade kommit in den 27
mars, men det uppseendeväckande är att den kom in den 27 mars år
1994. Det började ju trilla in intresseanmälningar på detta mycket
tidiga stadium. En fråga som den dåvarande regeringen ställdes inför
var hur intresseanmälningarna skulle hanteras. Vi visste ju inte om vi
till syvende och sist skulle bli medlemmar. Det stod ju inte klart
förrän den 13—14 november. Därför valde man den metod som jag
tidigare beskrev, dvs. att man hos en enskild tjänsteman ackumulerade
alla intresseanmälningar utan att de registrerades. Det var den samling-
en av namn som vi tog över när vi i oktober flyttade in i regerings-
kansliet, vilken utgjorde det arbetsmaterial som låg till grund för
rekryteringsgruppens arbete. De intresseanmälningar som rörde Revi-
sionsrätten fördes in i beredningen, som framgår av underlaget och
som jag tidigare redovisade, så att de som ansvarade för beredningen
uppmärksammades på de intresseanmälningar som hade inkommit.

Kenneth Kvist: Men frågan kvarstår litet grand. En statsminister är ju i
en regeringskrets inte vilken person som helst. Han har rätt att även
entlediga statsråd, om jag inte har uppfattat det fel. Det måste väl vara
rätt uppfattat att om statsministern nominerar och tillfrågar en person
om ett uppdrag, så är det en utomordentligt stark nominering och
förfrågan?

1994/95:KU30

Bilaga B 17

Gunnar Lund: Det är säkert på det viset. Det är uppenbart.

329

Kenneth Kvist: Men om det inkommer ansökningar från ett antal
mycket kompetenta personer som statsministern inte har tillfrågat, kan
man då vara säker på att högsta tänkbara kompetens i formell mening
har eftersträvats?

Gunnar Lund: Till att börja med är det viktigt att klargöra att vad
statsministern tillfrågade Jan O Karlsson om var huruvida han var
intresserad av att komma ifråga för nomineringen till Revisionsrätten.
Det är en viktig distinktion. Som jag tror att många här vet är det
ungefär så man förfar vid viktigare utnämningar. Man måste ju till att
börja med sondera om intressanta personer över huvud taget har ett
intresse.

När det sedan gäller intresseanmälningarna tycker jag att Kenneth
Kvist talar som om man skall betrakta dessa som regelrätta ansöknings-
handlingar på ett sätt som motsvarar den process som tillämpas på
lägre nivåer, dvs. att man utannonserar en tjänst och far in ansökning-
ar som sedan "processas". Men så är ju inte fallet när vi talar om ett
förfaringssätt som vi tillämpar i Sverige sedan lång tid tillbaka när det
gäller den här typen av utnämningar till högre tjänster. Det är inte
fråga om ett formellt ansökningsförfarande, utan det sker på det vis
som beskrivits i underlaget, och som vi flera gånger varit inne på i dag,
genom diskussioner och beslut i regeringen. Det kan många gånger
vara ett stort antal namn som aktualiseras, dels de som har anmält ett
intresse för arbetet, dels personer som statsråd eller andra kan föreslå.
Det är så processen går till, och så har den gått till även i dessa fall.

Kenneth Kvist: Jag höll på att säga att den som är utan synd skall kasta
första stenen. En del av oss har ju inte haft tillfälle att synda när det
gäller tillsättande av höga tjänster.

Vad innebär det att denna tjänstetillsättning har beretts direkt av
regeringen? Innebär det alltså att den arbetsgrupp i vilken Jan O
Karlsson har varit adjungerad — detta har ni talat om flera gånger,
men jag vill bara vara säker — över huvud taget inte diskuterat dessa
fyra tjänster?

Gunnar Lund: Det är riktigt att det är så det förhåller sig.

Kenneth Kvist: Men vad betyder det att ärendet beretts direkt i rege-
ringen? Betyder det att ministrarna sinsemellan vid arbetsluncher eller
i andra sammanhang bollat med namn och därefter utsett personer?

Gunnar Lund: Det är riktigt. Jag har inte haft privilegiet att delta
direkt i ett regeringsarbete, men jag har förstått att det förhåller sig så
att sådana frågor kan tas upp. Bl.a. är det för svenska regeringar en
vanlig tradition att ta upp sådana frågor vid regeringens dagliga lun-
cher.

Kenneth Kvist: Innebörden är alltså att tillsättningarna beretts direkt av
regeringen?

1994/95:KU30

Bilaga B 17

Gunnar Lund: Ja.

330

Kenneth Kvist: Har man då också tagit med de handlingar i vilka
personer har redovisat sin formella kompetens för olika poster?

Gunnar Lund: Den enda befattning som rekryteringsgruppen och jag
personligen hade med dessa tjänster var att vi ombesörjde att namnen
på de intresseanmälningar som kom in vidarebefordrades till de depar-
tement som hade ett primäransvar och ett formellt ansvar för bered-
ningen av just dessa tjänster. Jag utgår därför från att namnen fanns
med vid de diskussioner som regeringen förde. Men detta undandrar
sig min bedömning. Det kanske är bättre att återkomma till den frågan
i nästa vecka, då Mats Hellström utfrågas av utskottet.

Kenneth Kvist: Självfallet är det med ministrarna man skall diskutera
ansvaret i den här frågan. Men jag vill redan nu fa reda på detta innan
vi ställer frågorna till Mats Hellström.

För att vara riktigt säker, vad är det för höga tjänster som brukar
tillsättas på detta sätt? Är det t.ex. domare i Högsta domstolen och
liknande, eller vad är det för tjänstetillsättningar som brukar beredas
så här direkt av regeringen?

Gunnar Lund: Om överbefälhavare, generaldirektörer för viktiga myn-
digheter eller domare i högre domstolar skall utses tillämpas denna
arbetsmetod.

Widar Andersson: Jag har bara en fråga som jag tycker är oerhört
intressant. För många av oss är ett medlemskap i den europeiska
unionen en möjlighet, inte minst för demokratin i framtiden och för
de olika politiska intriktningar som vi har. Därför är naturligtvis
nomineringarna av de högre befattningshavarna oerhört viktiga.

Gunnar Lund, du har flera gånger hänvisat till den speciella svenska
praxisen. Du har också sagt att de som har kritiserat utnämningarna,
bl.a. Zaremba, inte har förstått den speciella svenska praxisen. Då
förstår jag att den måste skilja sig från praxisen i andra länder. Jag
skulle vilja att du ägnade någon minut åt att mer i detalj beskriva den
svenska praxisen vid utnämnande av högre befattningshavare.

Gunnar Lund: I jämförelse med andra länder?

Widar Andersson: Ja, och vad det är som kritiker inte förstår. Inbyggt i
ditt svar är att den svenska ordningen måste vara väldigt speciell.

Gunnar Lund: Det skall jag låta vara osagt, för jag har inte den
överblicken över hur det går till i andra länder. Några få andra länder
har jag kännedom om. Såvitt jag vet, men jag reserverar mig på den
punkten, skiljer vi oss från t.ex. vårt grannland Norge, som jag i det
här avseendet känner till litet grand. Såvitt jag vet tillämpar man där,
även för de allra högsta tjänster som vi enligt den beskrivna praxisen
utser genom beredning och tillsättande direkt av regeringen, ett mer
formaliserat ansökningsförfarande för den typen av tjänster. Det är en
metod som också vi tillämpar, men på lägre nivåer. Däri består
skillnaden.

1994/95 :KU30

Bilaga B 17

331

Kritikerna resonerar kring de nomineringar som regeringen har
gjort som om det ankom på regeringen att tillämpa ett förfarande,
snarlikt det norska eller det förfarande vi tillämpar på lägre nivåer, där
man utannonserar en tjänst och får in ansökningar som behandlas. Det
är inte det förfarande vi tillämpar på högre nivåer. Det är detta
missförstånd som jag har velat klarlägga och som jag tror är en grund
till bl.a. Zarembas artikel.

Widar Andersson: Skulle det då vara fel att påstå att partierna har
större inflytande än förvaltningarna i Sverige jämfört med t.ex. Norge,
när vi skall följa vår regeringsforms lydelse om förtjänst och skicklig-
het vid tillsättande av riktigt höga befattningshavare? Kan man säga att
detta är ett inslag i den svenska praxisen?

Gunnar Lund: Det är svårt att ge ett generellt svar på om detta är
konsekvensen. Det är ju likväl förtjänst och skicklighet som ligger till
grund för bedömningarna, varhelst de görs och i vilka beredningsfor-
mer de än görs.

Widar Andersson: Ja, självfallet. Men det intressanta är naturligtvis
vem som gör bedömningen av vad som är förtjänst och skicklighet.
Naturligtvis skiljer det sig om en regering gör bedömningen eller om
den görs av en förvaltningsmyndighet eller av höga oväldiga tjänste-
män, om sådana finns. Den speciella svenska praxisen, att t.ex. de
nomineringar och utnämningar som vi nu granskar sker i regeringen,
har ju naturligtvis betydelse.

Gunnar Lund: Detta är ett system som såvitt jag vet tillämpas i
praktiskt taget alla länder. De allra högsta befattningarna i en förvalt-
ning utses och slutligen beslutas av regeringen. Såvitt jag förstår är
detta det allenarådande mönstret. Vad vi nu talar om är processen
fram till besluten. Men det slutliga avgörandet av de högre befattning-
arna vilar hos regeringen. Så är fallet, såvitt jag vet, i praktiskt taget
alla länder.

Anders Björck: Jag har några kompletterande frågor. När Jan O Karls-
son i början av oktober förra året fick en förfrågan av statsministern
om huruvida han ville bli domare i Revisionsrätten, kom det då som
en blixt från klar himmel?

Jan O Karlsson: Nej.

Anders Björck: Vad hade föregått blixten?

Jan O Karlsson: Det kom alltså inte som en blixt från klar himmel, så
frågan är i den meningen omöjlig att besvara. Men jag tror att jag
förstår syftet med den, nämligen huruvida jag blev överraskad av
statsministerns fråga.

Saken hade förevarit i diskussion långt tidigare, dock utan något
konkret innehåll av -den typ som statsminister Ingvar Carlssons förfrå-
gan till mig innebar vid det här tillfället. Jag tillhörde nämligen den
skara som, enligt det gamla statssekreteraravtalet, skulle erbjudas en
syssla efter att jag hade avgått 1991. Bland de saker som då hade

1994/95: KU 30

Bilaga B 17

332

förevarit eller åtminstone omnämnts ingick denna fråga. Men någon
förfrågan på den punkten kom aldrig från den tidigare regeringen. I
det sammanhanget hade jag alltså anledning att grundligt diskutera
frågan med Ingvar Carlsson.

Anders Björck: Det var alltså inte så, att Ingvar Carlsson hörde av sig
och sade: Hej Janne, viil du bli domare nere i Bryssel? När började ni
diskutera detta? Det har ju viss betydelse för andra möjligtvis kvalifice-
rade svenskar, som inte hade samma access till statsministern som Jan
O Karlsson, att få veta när processen började.

Jan O Karlsson: Till att börja med var det inte fråga om Bryssel utan
Luxemburg. Dessutom var det inte fråga om domare utan ledamot. Jag
kan kanske få göra en liten utvikning med ordförandens tillstånd på
just den punkten, eftersom missförståndet att ledamotskapet innehåller
en domarfunktion tycks ha präglat de båda artiklar av Maciej Zaremba
som här har nämnts.

Revisionsrätten är ingen domstol. Ordet court betyder både myndig-
het och domstol. Den arbetsprodukt som vi framställer är inte domar
som måste följas utan rapporter som ligger till grund för parlamentets
och rådets prövning av ansvarsfriheten. Det har alltså inte varit fråga
om någon juridisk befattning, utan en ekonomisk befattning med
uppgift att granska räkenskaper samt ekonomisk förvaltning i alla de
delar av unionen som har att följa budgeten.

Frågan om huruvida jag var intresserad av att kandidera till Revi-
sionsrätten, när Sverige hade blivit medlem, uppstod alltså vid samtal
med Peter Egardt som hade att företräda den tidigare regeringen när
det gällde de avgående statssekreterarna.

Avtalet stipulerar att man skall vara regeringen behjälplig med att
föra fram synpunkter i sådana diskussioner. Detta var en av flera olika
frågor som diskuterades. Men ingen av de frågor som då diskuterades
blev föremål för något erbjudande. Jag fick ingen konkret förfrågan
från vare sig Peter Egardt eller regeringen. Men när frågan kom upp
förde jag en diskussion med Ingvar Carlsson. Jag kände sedan länge till
myndigheten, och efter en tids funderande kom jag fram till att detta
med tanke på min bakgrund skulle vara synnerligen intressant. Men
frågan förföll och det fördes inga återkommande samtal mellan mig
och Ingvar Carlsson om detta. Därefter berörde vi inte saken förrän
för ungefår ett halvår sedan då Ingvar Carlsson kom in i mitt rum på
den socialdemokratiska riksdagsgruppens kansli och ställde frågan om
jag var intresserad av att kandidera.

Anders Björck: Så Ingvar Carlsson blev då informerad om Jan O
Karlssons intresse för ungefår ett år sedan, alltså våren 1994, och sedan
kom förfrågan i oktober?

Jan O Karlsson: Ja.

Anders Björck: Förekom det inga kontakter däremellan?

Jan O Karlsson: Ingvar frågade mig ibland hur mina samtal med
regeringen framskred när det gällde fullgörandet av statssekreteraravta-

1994/95: KU 30

Bilaga B 17

333

let. Det kan ha förekommit kontakter. Jag har inga anteckningar om
det. Men de hade i så fall inte någon konkret hänsyftning på specifikt
denna befattning, utan om regeringen hade låtit förmoda att man avsåg
att komma med något erbjudande i enlighet med statssekreteraravtalet.
Men jag vet med säkerhet att vi inte hann med att tala om något
sådant efter maj månad, utan Ingvar kan vid något tillfälle ha frågat:
Hur går det? Hör de av sig?

Anders Björck: Anser Jan O Karlsson det vara tillfredsställande att
andra meriterade kandidater med lång erfarenhet på samma område
inte hade möjligheter att delta i den processen?

Jan O Karlsson: Frågan om vilka möjligheter olika människor har att
delta i en process, i vad mån detta förtjänar att kallas process...
Förhållandet att jag har varit personligt bekant, vän och medarbetare
till Ingvar Carlsson sedan 1958 kan naturligtvis från andra synpunkter
beskrivas som beklagligt för de människor som inte haft den förmå-
nen. Jag föreställer mig att det viktigaste för utskottets prövning är
huruvida detta lett till någon ogrannlaga eller felaktig handläggning av
ärendet, men jag kan inte finna att så har skett.

Anders Björck: Men vi är väl säkert överens om att vänskap med
Ingvar Carlsson eller ej inte skall ha någon avgörande inverkan när det
gäller tillsättning av dessa tjänster?

Jan O Karlsson: Ja, det är vi fullständigt överens om.

Anders Björck: Det fanns ju två andra domartjänster, om jag nu ändå
far kalla dem för det...

Jan O Karlsson: Kan jag fa avbryta med att säga att det kan vara ägnat
att förstärka de missförstånd vi har sett i medierna att säga två andra
domartjänster, när det bortom varje tvivel av traktaten framgår att den
befattning som jag nu innehar icke är en domartjänst utan en befatt-
ning som ledamot av en myndighet som har att utföra en ekonomisk
granskning.

Jag beklagar att jag avbryter Anders Björck på detta sätt, men det är
viktigt att för protokollet slå fast att det är ett missförstånd att det
skulle röra sig om en juridisk utnämning. Det skulle kunna skapa det
fullständigt felaktiga intrycket att jag plötsligt har befordrats till något
som jag inte är meriterad för. I så fall hade jag inte haft några som
helst förutsättningar att vinna vare sig rådets eller parlamentets stöd för
min kandidatur.

Anders Björck: Då stryker vi ett av orden och säger att det finns två
domartjänster.

Har Jan O Karlsson eller Gunnar Lund någon kännedom om när
andra kandidater fick möjligheter att komma in med intresseanmäl-
ningar?

Gunnar Lund: Vi fick in intresseanmälningar på olika vägar. Jag vet
t.ex. att jag tog emot en intresseanmälan genom att personen i fråga
uppvaktade mig och överlämnade sitt curriculum, vilket skedde någon

1994/95:KU30

Bilaga B 17

334

gång i november — jag tror att det var före folkomröstningen — så det
förekom sådana intresseanmälningar. Som jag tidigare nämnde var den
enda befattning som jag och rekryteringsgruppen hade med dessa
tjänster att vidarebefordra de intresseanmälningar som inkom, så att de
fördes in i beredningsprocessen.

Anders Björck: Jag tycker personligen inte att processen var särskilt
tillfredsställande — ni är visserligen inte här för att vi skall diskutera
skuldbörda eller sådant — vilket kan förklaras av att processen är ny.
Men å andra sidan har vi i Sverige en lång erfarenhet av att nominera
svenskar till internationella poster.

Tycker ni att den nuvarande ordningen bör reformeras, så att det för
vissa typer av tjänster finns ett klart anställningsförfarande och en ökad
insyn i processen som garanterar att förtjänst och skicklighet är
avgörande?

I förtjänst och skicklighet kan mycket väl ligga att man har arbetat
politiskt i ledande befattningar — det har jag aldrig ifrågasatt — men
det får icke bli någon ensidighet i urvalet. Nomineringarna skall vara
en spegling av svenska intressen och inte av någon enskild regerings
eller något politiskt partis intresse.

Gunnar Lund: Jag vänder mig definitivt mot den beskrivning som
Anders Björck ger och mot rubriceringen av processen som otillfreds-
ställande. Vi har grundligt beskrivit hur vi har gått till väga, och jag
tycker att det med all önskvärd tydlighet framgår av underlaget liksom
av de redovisningar som vi har lämnat här i dag att regeringen har
tagit denna uppgift på allra största allvar. Man har på ett tidigt stadium
tillsatt den arbetsgrupp som jag har varit ordförande i. Vi har lagt ned
utomordentligt stor möda på att seriöst och grundligt tillvarata våra
svenska nationella intressen i Bryssel genom att ta fram så starka och
kompetenta kandidater som möjligt för intressanta poster.

Hittills kan jag också notera att detta arbete har gett mycket goda
resultat, resultat som inte bara är i regeringens intresse utan i hela den
svenska nationens intresse. Därför kan jag inte se att den process som
vi har tillämpat på något sätt skulle vara otillfredsställande eller
klandervärd i något avseende, utan vi har förfarit på ett korrekt, seriöst
och professionellt sätt. Jag kan inte se att det finns anledning att göra
några avgörande anpassningar i dessa processer.

En beklaglig omständighet är det sätt på vilket man förfarit när det
gäller registrering av handlingar. Jag är i den meningen traditionalist
och ortodox och anser att handlingar som kommer in till departemen-
ten skall registreras utan dröjsmål. Det hade varit tillfredsställande om
så hade skett. Men som jag nämnde var det en arbetsmetod som vi i
grunden ärvde från den tidigare regeringen.

Anders Björck: Vi har olika uppfattning i sakfrågan, men det kanske vi
inte behöver diskutera nu. Det far vi ta upp senare i utskottets
granskningsprocess. Jag anser i alla fall att det är otillfredsställande och
att det icke skötts på ett bra sätt.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

335

Peter Eriksson: Jag har en fråga om beredningsgruppens arbete med
generaldirektörstjänsten. Ju längre utfrågningen om denna fråga pågår,
desto mer far jag intrycket att man i beredningsgruppen inte sökte
personer till de tjänster som var på gång, utan snarare att man hade
personer man vill få fram lämpliga tjänster till. Var det så att bered-
ningsgruppen snarare sökte lämpliga tjänster till de personer som man
ville placera inom EU?

Gunnar Lund: Det är för mig ett fullständigt mysterium hur Peter
Eriksson efter våra diskussioner här har kunnat bibringas denna
uppfattning. Jag har ett antal gånger understrukit, vilket med all
önskvärd tydlighet också framgår av underlagen, att den metod som
här har tillämpats är att regeringen till att börja med — det var det
första som skedde — förde en mycket grundlig diskussion om vilka
rent ämnesmässiga prioriteringar som skulle vara styrande för våra
ansträngningar att få högre befattningar i Bryssel. Det var i ett skede
då över huvud taget inga namn förekom. Så gick man vill väga, och
det framgår av underlaget. Det redovisades i dåvarande EU-delegation-
en i november och låg till grund för de uppvaktningar som jag
därefter å regeringens vägnar gjorde i Bryssel. Där framförde jag till
generalsekreteraren i kommissionen respektive generalsekreteraren i
ministerrådssekretariatet vilka den svenska regeringens ämnesmässiga
prioriteringar var. Det var också ett önskemål från kommissionen
respektive ministerrådssekretariatet att sådana prioriteringar skulle
klargöras av de nya medlemsländerna, så att det kunde bli vägledande
för dem när de å sin sida försökte identifiera vakanser i kommissionen
respektive ministerrådssekretariatet.

När de ämnesmässiga prioriteringarna hade lagts fast, och man på
basis av dessa hade kommit fram till vilka tjänster man kunde göra
anspråk på i Bryssel, vidtog processen att ta fram starka kandidater till
dessa jobb. Så gick det till, vilket jag också redovisat tidigare. Det
menar jag är precis raka motsatsen till vad du beskriver, nämligen att
man först hade personer och sedan letade tjänster. Det gick till på
precis motsatt sätt.

Peter Eriksson: Men tidigare under utfrågningen i dag tog du själv upp
t.ex. frågan om Allan Larsson och att det rådde en väldig oklarhet om
huruvida ni skulle försöka fa den tjänst som Allan Larsson i dag
innehar och att orsaken till att ni överhuvudtaget gjorde det var att ni
hade Allan Larsson. Det intrycket fick jag. Jag uppfattade att det var
förutsättningen för att Sverige skulle kunna få denna tjänst.

Gunnar Lund: Då beklagar jag min uppenbara frånvaro av pedagogisk
talang, för jag försökte att förklara just med exemplet Allan Larsson att
vad som skedde var att regeringen lade fest ämnesmässiga prioritering-
ar. Ett av de områden som var allra högst prioriterat av regeringen
med stöd av övriga politiska partier i EU-delegationen var just arbets-
marknadsfrågor och sociala frågor.

När detta stod klart började vi kunskapa i Bryssel för att se om det
var realistiskt att göra anspråk på generaldirektörsbefettningen i det

1994/95 :KU30

Bilaga B 17

336

generaldirektoratet. Det var en svår avvägning att göra, för vi var
tvungna att bedöma huruvida andra konkurrerande länder hade större
möjligheter. Vi borde då egentligen inte offra krut på att få den
tjänsten utan kanske satsa på ett annat område. Det var en sådan
process som vi var inne i. Den avvägningen var svår att göra, men när
den väl var gjord och vi kom fram till slutsatsen att om vi bara kunde
lansera en riktigt stark kandidat så kunde vi lägga oss till med den
tjänsten. Det var i detta skede som diskussionen om Allan Larsson
aktualiserades. Vi har just lagt ned möda på att förfara på det viset,
vilket är det rakt motsatta till vad du beskriver.

Håkan Holmberg: Min fråga besvarades genom svaret på Widar An-
derssons fråga.

Kenneth Kvist: Jag vill bara ha ett förtydligande. När det gäller general-
direktörerna uttrycker du att vi lägger oss till med den tjänsten. Är det
en tjänst som inte är så EU-lojal? Innebär "vi lägger oss till med
tjänsten" att ni hade ett inflytande över den?

Gunnar Lund: Det var ett olyckligt ordval. Jag menar inte att vi lade
oss till med tjänsten utan att vi kunde få den oss tilldelad. Men det
återspeglar en verklighet, för så går det nämligen till och så har det
gått till i Bryssel, nämligen att det tydligt och klart har uttalats att de
nya medlemsländerna “har rätt till" eller "bör tilldelas" varsin general-
direktörsbefattning i kommissionen. Det stod klart från början. Sedan
vidtog en lång och mödosam process med diskussioner och förhand-
lingar mellan länderna inom kommissionen som till slut resulterade i
ett beslut av kommissionen om att åsätta vissa högre tjänster, general-
direktörsbefettningar t.ex., en nationell vimpel. Det är det som har
skett under de gångna månaderna. Slutligen blev resultatet att general-
direktörsbefattningen i DG 5 fick en svensk vimpel, med vilket menas
att den skall besättas av en svensk.

Kenneth Kvist: Den dåliga logiken beror väl kanske inte på ditt ordval
utan snarare på EU-systemet.

Ordföranden: Nu har jag ingen ytterligare frågeställare anmäld. Jag ber
att få tacka Gunnar Lund, Kjell Larsson, Jan O Karlsson och Sten Ask.
Härmed avslutas den öppna delen av sammanträdet.

1994/95:KU30

Bilaga B 17

337

22 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Konstitutionsutskottet

1995-04-24

Kl. 13.00-16.45

Offentlig utfrågning av f.d. statsminister Carl Bildt
angående hans agerande beträffande uppgifter om
svensk underrättelseverksamhet mot Sovjetunionen
under 1950-talet samt brev till Rysslands president

Kurt Ove Johansson: Jag ber att få hälsa f.d. statsminister Carl Bildt
välkommen till konstitutionsutskottet. Den utfrågning som arrangeras i
dag gäller agerandet beträffande svenskt spionage mot Sovjetunionen
under 50-talet. Sedan gäller det f.d. statsminister Carl Bildts skriftväx-
ling med Rysslands president 1994.

Du är mycket välkommen till konstitutionsutskottet. Vi hoppas
naturligtvis att den utfrågning som vi nu skall genomföra kommer att
bidra till att ge oss ett bra underlag för kommande konstitutionella
bedömningar.

För ca tre veckor sedan var Ingegerd Troedsson här, och hon var
debutant i konstitutionsutskottet trots att hon har varit statsråd och
haft lång tid i det svenska parlamentet. Du är litet yngre än Ingegerd
Troedsson, men du har varit många gånger i konstitutionsutskottet.
Man skulle nästan kunna säga att du tillhör konstitutionsutskottets
fasta kundkrets. Du vet precis hur det går till, och jag behöver alltså
inte gå igenom det på något sätt. Du skall känna att du är varmt
välkommen.

Jag talade med Carl Bildt för en stund sedan, och vi kom sams om
att vi egentligen kan starta utfrågningen med detsamma och att han
kan göra de utläggningar som kan behövas för att belysa frågorna
under själva svarandet.

Carl Bildt: Jag vill tacka för välkomstorden. Jag har mycket god
erfarenhet av utskottets noggrannhet genom åren. En och annan
underhållande slagväxling har väl också kommit att äga rum. Utskottet
har att granska de konstitutionella aspekterna, men det är ofrånkomli-
gen så att det rör sig litet vidare än så, och det kan finnas anledning att
sätta in saker i ett litet större sammanhang, även om de i mera formell
bemärkelse ligger utanför utskottets domvärjo. Men med detta har vi
också en betydande vana och rutin.

Kurt Ove Johansson: Vi får väl se vad som händer under loppets gång.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

338

Statsminister Carl Bildts agerande beträffande
uppgifter om svensk underrättelseverksamhet mot
Sovjetunionen under 1950-talet

Kurt Ove Johansson: Vi tänkte starta med frågan om svenskt spionage
mot Sovjetunionen. Den ordning som vi tillämpar i konstitutionsut-
skottet innebär att det är Socialdemokraterna, i det här fallet jag, som
börjar frågandet.

Sveriges förhållande till främmande makter är gott. Det är en
formulering som alla svenskar känner igen och gärna vill höra, men
ibland har det kärvat till sig. Så skedde bl.a. den 5 mars 1957 — ett
datum som också har bäring på de samtal om svensk utrikespolitik
som vi nu skall föra. Då anklagade Sovjetunionen Sverige för omstör-
tande verksamhet. Det påstods att den svenska underrättelsetjänsten
hade släppt ut ett större antal personer på sovjetiskt territorium i
subversivt syfte, som det hette. 14 personer hade gripits och dömts, och
en av dem var Evald Hallisk. Den svenska regeringen avvisade helt de
sovjetiska anklagelserna i en not den 18 mars och den 24 april 1957.
Det svenska Utrikesdepartementet slog fast att de sovjetiska beskyll-
ningarna var helt grundlösa.

Så helt plötsligt den 9 augusti i fjol, efter ett sammanträde med
Utrikesnämnden som gällt någonting helt annat, bl.a. Berglingaffären,
står Carl Bildt på Borggården som Sveriges statsminister bland ett stort
antal journalister och talar vitt och brett om vad han tyckt sig ha
funnit när han botaniserat i gamla UD-papper.

Vad var det då, Carl Bildt, egentligen som hände på Borggården den
9 augusti förra året? Vad sade du till journalisterna om de 14 som
hade gripits och dömts 1957 och om de sovjetiska anklagelserna mot
Sverige för subversiv verksamhet?

Carl Bildt: Det var kanske inte så sensationellt som det verkade då. Vi
skall ha klart för oss att detta var i valrörelsens hetta, i den upphets-
ning och den önskan att komma åt att vinkla som alltid utmärker en
valrörelse. Men herr ordföranden började i 1940- och 1950-talets
verklighet, och det är där man skall börja. Jag har strävat efter att —
jag tror att det är en rimlig strävan — vi skall få så mycket av
öppenhet kring centrala delar av säkerhetspolitiken som det över
huvud taget är möjligt. Det ligger i sakens natur — det vet vi alla —
att aktuella dialoger, aktuella operationer eller aktuella strukturer
måste vi av nationella skäl ha sekretess kring. Det har andra nationer,
och det skall också vi vinnlägga oss om. Men när det gäller det som
har inträffat i gången tid tycker jag att man skall ha så stor öppenhet
som det går.

Vi tog en del initiativ under den föregående mandatperioden. Jag
tänker på Neutralitetspolitikkommissionen, som kom att ge en delvis
förändrad bild av den politik som Sverige förde under dessa de kallaste
decennierna av det kalla kriget. Till denna bild hörde ju att det under
längre tid än vad som kanske var offentligt känt i Sverige förekom en
aktiv motståndskamp i Estland, Lettland och Litauen mot den sovjetis-
ka ockupationen. Det fanns estniska, lettiska och litauiska patrioter

1994/95:KU30

Bilaga B 18

339

som vägrade att erkänna ockupationens realitet och som också opere-
rade från olika delar av västvärlden. Det fanns kontakter mellan dessa
och olika underrättelseorganisationer, däribland den svenska, som gav
dem viss hjälp med utrustning, med utbildning och i övrigt, därför att
de hade en möjlighet att förse vår underrättelsetjänst med information
av underrättelsekaraktär som var av betydelse för vår nationella säker-
het. Detta var omgärdat med betydande sekretess på den tiden, av skäl
som inte behöver utvecklas — de är lätt insedda.

Om vi går tillbaka till notväxlingen 1957, som kom att offentliggöras
1958, är det inte så svårt att i dag konstatera att det som står i den
sovjetiska noten, i jämförelse med det som står i den svenska svarsno-
ten, ligger närmare den sanning vi i dag känner. Så var det, och det
finns det inte anledning att hymla med.

För att komma till herr ordförandens fråga, varför detta kom upp
den 9 augusti 1994: Jo, vi hade då ett sammanträde i Utrikesnämnden
som handlade om en annan, mer aktuell del av den svensk-sovjetiska
relationshistorien, nämligen GRU-spionen Stig Berglings återkomst. Vi
hade just, mot bakgrund av den information vi då hade fått från
Bergling, uttryckt oss relativt skarpt om det agerande som GRU hade
ägnat sig åt. Jag hade också sagt till de ryska företrädarna på olika sätt,
att skall vi kunna bygga en bra relation för framtiden måste vi visa
öppenhet med det som kan hänföras till det förgångna. Bergling och
allt i samband därmed, med GRU och dess operationer och dess hjälp,
tillhörde det som jag tyckte att man skulle lägga till det förgångna. Jag
vill inte påstå att den strävan har varit märkbart framgångsrik, om vi
tittar på vad som har inträffat efter det. Men i alla fall: detta bör vara
vår strävan.

Jag nämnde i det sammanhanget att motsvarande öppenhet har
visats från svensk sida, i och med att vi då öppet hade redovisat
betydande delar av det som hade förekommit på 1950-talet. Det
uppstod visst tumult, därför att ingen riktigt visste vad det handlade
om. Men det var då det s.k. Halliskärendet, som ju hade varit föremål
för ett regeringsavgörande i mars 1993 och som ju var föremål för
skriverier både i böcker och i medier. Men det fattades ett formellt
regeringsbeslut i mars 1993, där vi av humanitära skäl hade tillerkänt
Hallisk — som var en av de personer som nämndes i noten 1957 — en
ex gratia-ersättning på en halv miljon kronor. Efter att ha blivit
förrådd vid landstigningen, hade han tillbringat 15 år under vidriga
förhållanden i olika delar av den sovjetiska Gulagarkipelagen.

Det är bakgrunden.

Kurt Ove Johansson: Jag skall komma tillbaka till sekretessfrågan. Jag
skall komma tillbaka till de fem beståndsdelarna i den ryska protesten.
Jag skall också så småningom komma in på Hallisk. Men än så länge,
Carl Bildt, befinner vi oss på Borggården, och dagen är den 9 augusti
1994.

Dagen efter den här sammankomsten, när du stod där bland journa-
listerna och pratade om det som man inte hade pratat om i Utrikes-
nämnden, skrev Thomas Michélsen i Dagens Nyheter att du avslöjade

1994/95:KU30

Bilaga B 18

340

att du vid samtal med ryssarna erkänt att Sverige bedrivit spionage mot
ryssarna. Menar du att det egentligen bara var någonting som han hade
fantiserat ihop?

Carl Bildt: Det kan jag inte uttala mig om. Det är mig fjärran att vare
sig recensera journalisters formuleringar eller försöka alltför mycket
undersöka deras källor. Viss nyfikenhet kan ibland finnas, men sakför-
hållandet är det som jag har redovisat här tidigare.

Kurt Ove Johansson: Du menar alltså att det inte finns några fakta
bakom att skriva på det sättet?

Carl Bildt: Jag vill inte recensera dragningar eller formuleringar som
journalister har gjort. Jag tror inte riktigt att konstitutionsutskottet är
intresserat av det heller. Konstitutionsutskottets intresse gäller väl de
sakförhållanden som kan föreligga.

Kurt Ove Johansson: Jovisst, men det är naturligtvis oerhört intressant
för konstitutionsutskottet att få veta om det verkligen förhöll sig på det
sättet att du den 9 augusti på Borggården sade till journalisterna att du
hade erkänt att Sverige bedrivit spionage mot ryssarna.

Carl Bildt: Jag antar att ordföranden syftar på Michélsens artikel den
14 augusti 1994?

Kurt Ove Johansson: Nej, det är den som kom efter den 9 augusti
1994, alltså den 10 augusti. Jag skall komma tillbaka till den 14
augusti sedan. Carl Bildt skall inte vara orolig.

Carl Bildt: Det är bra. I denna artikel finns inget uttalande av mig av
den innebörd som ordföranden åberopar.

Kurt Ove Johansson: Dagen efter skrev Michélsen i Dagens Nyheter att
du på Borggården hade sagt att Sverige skulle ha bedrivit spionage mot
ryssarna och att du hade erkänt detta.

Carl Bildt: Ja, det är riktigt. Men det är den 14 augusti. Det är den
artikeln ordföranden avser.

Kurt Ove Johansson: I samma artikel — den som du har framför dig;
vi kanske kan bli sams om varifrån den är — står det alltså att du säger
följande: "Men jag ville visa att vi nu lever i en ny situation. Jag
förklarade för ryssarna att den gången, under kalla kriget, hade ryssar-
na rätt när de protesterade."

Jag skulle alltså vilja veta om du på fullt allvar förnekar att du
verkligen har sagt detta.

Carl Bildt: Ja, i den meningen att jag skulle ha fört några förtroliga
samtal med ryssarna om detta. Det står det heller icke att jag har sagt.

Kurt Ove Johansson: Nej, men vad har du sagt till journalisterna på
Borggården?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

Carl Bildt: Det som jag nyss sade.

341

Kurt Ove Johansson: Du förnekar alltså att du skulle ha sagt såsom du
refererades i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och tidningen Arbe-
tet?

Carl Bildt: Jag tror att det är klokt att skilja på referat och citat. Det är
en erfarenhet som även herr ordföranden har haft anledning att göra
vid olika tillfällen. Det förekommer t.ex. ordet "spionage". Jag hoppas
att någon kan kontrollera det, men det skulle förvåna mig mycket —
jag har inte kunnat finna några belägg för det — om jag har använt
detta uttryck. Däremot är det vanligt förekommande i journalistiska
sammanhang. Det skulle också ha förts förtroliga samtal. Detta var
någonting som dåvarande oppositionsledaren Ingvar Carlsson sedan
anklagade mig för, förmodligen därför att han trodde det. Jag korrige-
rade det omedelbart och sade att så inte hade varit fallet.

Men sakförhållandet är just detta att jag tyckte att det fanns anled-
ning — det var en markering; det är riktigt, därför att man står inte
och säger sådana här saker utan att ha en avsikt — att göra den
markeringen att öppenhet om det förgångna är en god grund för att
bygga en bättre bas för framtiden. Vi stod just då mitt uppe i en akut
kris, som hade att göra med spionen Stig Berglings återkomst, med en
kraftig reaktion som vi då avgav gentemot Rysslands regering. Jag ville
samtidigt göra markeringen att jag såg Bergling som en del framför allt
av det förgångna, att öppenhet från Rysslands sida om det förgångna
var konstruktiv. Jag sade att vi har visat en öppenhet om det förgång-
na, och då tänkte jag mera explicit på Halliskärendet, även om — vi
återkommer säkert till detta — Halliskärendet bara är en liten del av
en mycket omfattande sanning om svensk säkerhetspolitik på 4O-talet,
50-talet och delar av 60-talet.

Kurt Ove Johansson: Men jag är fortfarande kvar på Borggården den 9
augusti. Där fanns en TT-journalist som heter Lillemor Melsted. Hon
har uppgivit att hon bandade dig och skrev av sitt band. De uppgifter
som finns i tidningarna i veckan från den 9 fram till den 14—15
augusti vidimeras av henne.

Alldeles uppenbart är det ändå så, även om du försöker förneka det,
att du verkligen har sagt på det här sättet. Känner du t.ex. igen
följande formulering, som också sägs komma från dig: "Både Tage
Erlander och Osten Undén avvisade den kategoriskt" — alltså den
ryska protesten — "men den gången hade ryssarna rätt och svenskarna
fel, sade Carl Bildt."

Ar det också någonting som bara är taget från ingenting?

Carl Bildt: Nej, men ordföranden far vara litet noggrann. De meningar
som ordföranden läste upp tidigare är inte citat av mig, utan referat
eller bedömningar av journalister. Det som ordföranden nu återger
tror jag är citat av mig.

Jag har ägnat viss eftertanke åt detta tidigare i olika sammanhang
och jag har ställt mig frågan: Vad visste Tage Erlander och vad visste
Osten Undén? Hur många på UD visste när man läste den sovjetiska
noten eller avgav det svenska svaret? Hur många visste egentligen

1994/95 :KU30

Bilaga B 18

342

sanningen? Det kan inte jag veta. Det kan ingen annan heller veta —
ingen av de två personerna är i livet. Men att, som jag sade tidigare,
versionen i den sovjetiska noten i det här fallet låg närmare sanningen
än det svenska svaret tror jag ingen egentligen kan tvivla på. Jag vet
inte om ordföranden är intresserad av min personliga teori om vem
som visste vad — det ligger litet utanför ämnet.

Kurt Ove Johansson: Vi är bara intresserade av ämnet.

Carl Bildt: Min personliga tro är att Östen Undén faktiskt icke visste.
Men jag finner det mycket osannolikt att Tage Erlander inte visste om
huvuddragen, om än icke detaljerna, i delar av den verksamhet som vi
har talat om.

Kurt Ove Johansson: Vad du då egentligen säger är att både Tage
Erlander och Östen Undén medvetet skulle ha ljugit för ryssarna?

Carl Bildt: Det var precis det jag inte sade. Detta kan inte vare sig
ordföranden eller jag veta. Min allmänna bedömning är att den här
verksamheten självfallet var en verksamhet som omgavs av mycket
tung sekretess. Jag tror egentligen inte att det fanns någon på Utrikes-
departementet som var informerad. Eller där fanns enstaka individer
som hade en bakgrund i denna verksamhet på 1940-talet och som
därmed kan ha haft en viss aning eller information, men jag tror inte
att utrikesledningen tillhörde dem. Om Tage Erlander visste eller inte
visste, vet jag inte. Men jag vet från andra fall att Tage Erlander hade
en relativt nära kontakt med den hemligare delen av underrättelse-
verksamheten, på det sätt som skall vara fallet. Sedan ansåg man att
statsnyttan krävde att man avgav en mycket bestämd dementi. Detta
var under de kallaste decennierna av det kalla kriget. Det är inte upp
till oss att moralisera eller döma, men jag tycker att vi, i den historiska
klarhetens intresse, inte har någon anledning att hyckla eller dölja.

Låt mig säga detta. Jag vill inte att ordföranden skall göra detta till
någonting som var suspekt eller fel. För det första skall företrädare för
Estland, Lettland och Litauen känna stolthet över de insatser som
under dessa mörka år gjordes av dessa individer. För det andra skall vi
icke känna skammen över att svensk underrättelseverksamhet gav viss
hjälp. Tvärtom. Vi skall också känna stolthet över att det inte bara var
tystnad och acceptans av det sovjetiska förtrycket och den sovjetiska
ockupationen, utan att det fanns ljusglimtar av hjälp och av understöd,
alltså stolthet över det som hände. Att det sedan inte kunde redovisas
då tror jag ingen här, åtminstone inte jag, är beredd att moralisera
över. Sådan var världen då.

Kurt Ove Johansson: Men när man säger att både Tage Erlander och
Östen Undén avvisade protesten kategoriskt, men den gången hade
ryssarna rätt och svenskarna fel, har man ju vidgått att Tage Erlander
och Östen Undén har farit med osanning. Det är obestridligt att Carl
Bildt gör detta i det här uttalandet.

Carl Bildt: Jag vill göra den distinktionen som jag nyss gjorde. Att
värdera vad som sades 1957 handlar om att lägga texterna mot varand-

1994/95:KU30

Bilaga B 18

343

ra, i ljuset av vad vi i dag vet. Det har inga konstitutionella implikatio-
ner för vare sig ordföranden eller mig, men jag kan inte finna
någonting annat när jag läser dessa texter än att det som står i den
sovjetiska noten ligger avsevärt närmare sanningen än vad som står i
det svenska svaret. Jag vet egentligen inte någon som har redovisat
någon annan uppfattning heller. Jag vet inte om herr ordföranden har
någon annan bedömning på den punkten.

Kurt Ove Johansson: Det är inte jag som skall svara i dag, utan det är
Carl Bildt.

Carl Bildt: Det skall inte jag heller på detta. Detta är ingen konstitutio-
nell fråga, utan det är bara nyfikenhet.

Kurt Ove Johansson: Det som är intressant för konstitutionsutskottet
att veta är inte vad Kurt Ove Johansson tycker utan vad Carl Bildt har
sagt.

Carl Bildt: Nej, det är knappt ens intressant vad Carl Bildt tycker.
Däremot är sanningen om historien intressant för alla. Den är intres-
sant för Kurt Ove Johansson och för Carl Bildt, och den är intressant
för eftervärlden. Den har inga konstitutionella implikationer. KU har
icke att pröva Tage Erlander eller Östen Undén.

Kurt Ove Johansson: Men det är inte säkert att vi skall använda Carl
Bildt för att skriva Sveriges historia, utan det är kanske andra som
skall göra det.

Carl Bildt: Nej, men ett litet bidrag kan man väl få ge.

Kurt Ove Johansson: Vi hoppas också att vi skall få ett litet bidrag i
vårt granskningsarbete här i dag.

Carl Bildt: Det var därför jag var litet nyfiken på vilket bidrag som
herr ordföranden gav när det gällde tolkningen av vad som inträffade
1957.

Kurt Ove Johansson: I och med att man säger att ryssarna har rätt och
svenskarna har fel har man alltså gjort ...

Carl Bildt: Alltså mer rätt och mer fel.

Kurt Ove Johansson: Ja, mer rätt eller mer fel, men då har man alltså
gjort ett medgivande precis av det slag som jag inledde med.

Carl Bildt: Javisst, absolut. Det medgivandet har ju gjorts sedan lång
tid tillbaka. Detta var ju ingen nyhet då.

Kurt Ove Johansson: Jag skall komma tillbaka till det här med sekre-
tessfrågan. Jag tror alltså att det är klokt, för formens skull, för
förståelsens skull, att hålla de här två sakerna isär.

Det finns också en rad uppgifter i artiklar om att du t.ex. har sagt
att du aldrig avslöjat några som helst hemligheter om svenskt spionage
mot Ryssland. Det har du sagt i ett otal tidningsintervjuer. Det här är
ju väldigt motsägande. Hur vill du förklara detta?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

344

Carl Bildt: Jag kan inte se att det är motsägande. Stora delar av detta
fanns i olika tidningsartiklar, skrivet av journalister. Om jag inte
missminner mig är den operative chefen för verksamheten på den
tiden på svensk sida fortfarande i livet och har berättat om delar av
detta. En del av personerna på baltisk sida lever fortfarande och har
berättat detta. Det har också förekommit i en del av historieskrivning-
en på officiell sida. Konkret — och nu är vi väldigt konkreta — var
Halliskärendet det som förde upp frågan till ett formellt regeringsavgö-
rande, med de beslut som fattades i mars 1993 och med det pressmed-
delande som man gav ut därefter. Sedan har, i samband med diskussio-
nerna mellan företrädare för staten och företrädare för Evald Hallisk,
ett mycket omfattande material redovisats offentligt. Jag tog med mig
det här — men nu är vi inne på historien igen — som är publicerat i
andra länder ganska mycket. Något av det mest intressanta är den bok
som den f.d. estniske premiärministern Mart Laar, som är historiker,
har skrivit, som heter War in the Woods, Kriget i skogarna, om
Skogsbröderna. Den siste av dem fick KGB tag på och avlivade 1978.
Här finns också Hallisk. Här finns också den svenska underrättelse-
tjänsten, och den brittiska och den amerikanska. Det är historien om
både förräderi och hjältemod, i någonting som pågick i vårt närområ-
de som då var hemligt men som det i dag finns all anledning att
berätta om med viss stolthet.

Kurt Ove Johansson: Om jag far återknyta litet mera till det som gäller

Carl Bildt: Borggården.

Kurt Ove Johansson: Jag kan gärna stanna kvar där en liten stund till,
om Carl Bildt så gärna vill det. Jag skulle kunna tänka mig att han
snart vill låta den delen vara passerad. Det sades en hel del som jag
kan tänka mig att han skulle ha velat låta vara osagt.

Carl Bildt: Till exempel vad?

Kurt Ove Johansson: Till exempel just det här med de första uppgifter-
na som förekom den 10 augusti, som vi var inne på i början och som
du förnekar att du har sagt, men som likväl ett stort antal journalister
i Sverige har hört att du har sagt och som du förnekar skulle vara sant.

Carl Bildt: Med viss envishet: det jag sade var föga sensationellt, dvs.
det var inte sensationellt alls. Det var i alla fall okänt. Jag tror att det
var få som hade uppmärksammat beslutet om Hallisk. Det historiska
intresset i detta samhälle är tyvärr relativt begränsat. Intresset för
säkerhetspolitiska frågeställningar av denna art lämnar också en del i
övrigt att önska. Till detta kom att det var valrörelse. Det blev
omedelbart en kaskad från Pierre Schori och Ingvar Carlsson av alla
möjliga bisarra uttalanden, där de utgick från någon typ av hemliga,
klandestina överläggningar mellan mig och ryssarna, där jag hade suttit
och diskuterat hemliga dokument om hemliga förhållanden. Ingenting

1994/95:KU30

Bilaga B 18

345

av detta var ju i närheten av sanningen. Men vi skall inte granska
Ingvar Carlsson och Pierre Schori och inte Tage Erlander och Östen
Undén.

Kurt Ove Johansson: Nej, vi har nog med att granska Carl Bildt. Det
finns tillräckligt många oklarheter för att det skall räcka.

Carl Bildt: Det tycker herr ordföranden alltid.

Kurt Ove Johansson: Du har ju haft rätt många överläggningar med
representanter för Ryssland. När det gäller de överläggningar som då
har förevarit, finns det noggranna svenska uppteckningar från de
samtalen?

Carl Bildt: Från mina överläggningar med ryska företrädare?

Kurt Ove Johansson: Ja, som kan ha gällt just det här ärendet.

Carl Bildt: Det har inte förekommit några sådana överläggningar.

Kurt Ove Johansson: I ett Ekoinsiag den 15 augusti kl. 17.45 — det
finns också med i det material du har framför dig — vidgår du att
uppgifter om svensk underrättelseverksamhet kan ha lämnats ut av
dina medarbetare. Min fråga till dig är: Vilka skulle de i så fall vara?
Vad är det för medarbetare som möjligen skulle ha kunnat lämna
uppgifter om svensk underrättelseverksamhet?

Carl Bildt: Det har icke förekommit — det finns ingen anledning att
tro att det har förekommit. Snarare har jag i dag ytterligare skäl att
anta att det inte har förekommit. Men jag kunde inte absolut säkert
veta om t.ex. i något konsulärt sammanhang någon företrädare för UD
i samtal med ryska ambassaden hade berört någon del av Halliskären-
det. Men såvitt jag förstår i efterhand har detta icke förekommit.

Kurt Ove Johansson: Men i Ekoinslaget sade du ungefär att det hade
förts ganska vidsyftande historiska samtal om 5O-talet.

Carl Bildt: Ja, det är rätt.

Kurt Ove Johansson: Jag skulle då vara intresserad av att få veta vilka
personer du tänkte på, om det inte var du som hade lämnat uppgifter
om 50-talet exempelvis.

Carl Bildt: Det har förts och förs fortfarande mycket omfattande
historiska samtal. De har rört en serie av frågor. Den främsta av dessa
frågeställningar är självfallet Walienbergärendet. I anslutning till Wal-
lenbergärendet kom man in på mycket annat — det blir så när man
försöker söka sanningen.

Det har också förts och förs delvis fortfarande samtal om DC3:an.
Där fick vi visserligen hösten 1991 ett ryskt erkännande, eller, för att
vara exakt, ett sovjetiskt erkännande. Det var företrädare för det
Sovjetunionen som inte skulle komma att leva många månader till
som då erkände att den tidigare sovjetiska versionen var fel och den

1994/95:KU30

Bilaga B 18

346

svenska versionen var rätt, vad gäller var planet var nedskjutet. Men
även här har förekommit en del oklarheter, som har varit och fortfa-
rande är föremål för dialog.

Vi har haft och har fortfarande samtal om de s.k. försvunna farty-
gen. Det är i allt väsentligt 1940-talet. Men det har varit fråga om vart
dessa individer möjligen kan ha tagit vägen i olika sovjetiska fångläger.

Detta är de tre huvudsakliga s.k. historiska samtalsämnen som har
förekommit och fortfarande förekommer mellan företrädare för Sveri-
ge och företrädare för Ryssland. Som jag sade, kunde jag inte utesluta
att någonting med anknytning till detta hade varit uppe i några av
dessa samtal. Det var därför jag gjorde reservationen. Jag kontrollerade
det sedan i efterhand vid något tillfälle, och det finns inga uppgifter
om att det har varit uppe. Hade så varit fallet hade det självfallet inte
gjort någonting. De här samtalen förs av företrädare för Utrikesdepar-
tementet. Det finns en speciell grupp som löpande för de här samta-
len, som bekant.

Kurt Ove Johansson: Men att det skulle ha lämnats ut några uppgifter
av underrättelsekaraktär i sådana här samtal känner inte du till?

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Vi går då över till Evald Hallisk, en f.d. estnisk
motståndsmän, som du sade. Han var alltså en av de 14 som greps och
dömdes i Sovjetunionen 1957. I ett regeringsbeslut i januari 1993 slogs
det fast att Hallisk aldrig haft något anställningsförhållande eller något
uppdrag att mot ersättning fullgöra några uppgifter för svensk räkning.
Några månader senare, precis som du redogjorde för, tog regeringen
ett nytt beslut beträffande Hallisk, och han fick alltså då ersättning av
humanitära skäl.

Jag skulle vilja ställa följande fråga till dig, Carl Bildt: Innebar
beslutet att ge Hallisk ekonomisk ersättning någon ändring i förhållan-
de till regeringens ståndpunkt i januaribeslutet?

Carl Bildt: Nej, det gjorde det inte.

Kurt Ove Johansson: Vi kan alltså då konstatera att den omständighe-
ten att regeringen i mars tillerkände Hallisk en halv miljon i ersätt-
ning inte innebar att regeringen ändrat ståndpunkt i fråga om Hallisk
hade haft ett uppdrag för svensk räkning?

Carl Bildt: Nja, anställningsförhållande och personligt uppdrag — lägg
märke till att dessa två formuleringar är viktiga i sammanhanget.
Hallisk hade inget personligt uppdrag. Det står mycket noggrant i alla
de texter där det framgår vad Justitiekanslern har sagt.

Kurt Ove Johansson: Endera hade väl Hallisk ett anställningsförhållan-
de eller så hade han det inte?

Carl Bildt: Det är riktigt. Han hade ingen anställning och inget per-
sonligt uppdrag. Däremot ingick han i en grupp som hade ett uppdrag.
Däremot hade han ett förhållande med svensk underrättelsetjänst.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

347

Kurt Ove Johansson: Du menar alltså att 14-mannagruppen skulle ha
ett svenskt uppdrag? Ar det vad du menar?

Carl Bildt: De hade viss utrustning och viss utbildning för att kunna
hjälpa till.

Kurt Ove Johansson: Frågan gäller inte om de hade ryggsäckar och
vapen. Frågan jag ställde gäller om de 14 hade ett svenskt statligt
uppdrag.

Carl Bildt: De var utbildade delvis och utrustade delvis av den militära
underrättelsetjänsten för att kunna förse oss, som ett led i sin verksam-
het i övrigt — även annan västlig underrättelsetjänst —, med underrät-
telseuppgifter av militär natur, såvitt jag vet av de handlingar som jag
har kunnat ta del av. Det framgick också av de handlingar som
utskottet har haft.

Kurt Ove Johansson: Men de hade inget svenskt uppdrag, eller hur?

Carl Bildt: Det är klart att de hade. Det är klart att underrättelsetjäns-
ten ville att de skulle rapportera in med den radioutrustning som de
hade fått vad de såg av sovjetisk militär verksamhet i Baltikum.
Underrättelsetjänster är kända för mycket, men sällan för omfattande
välgörenhetsverksamhet.

Kurt Ove Johansson: Du hävdar alltså med bestämdhet att den här
gruppen inte hade något anställningsförhållande men väl ett svenskt
uppdrag? Det är vad du påstår?

Carl Bildt: Deras huvudsakliga uppdrag var estniskt.

Kurt Ove Johansson: Det var alltså inte ett svenskt uppdrag?

Carl Bildt: Det var många kockar i detta ...

Kurt Ove Johansson: Hur skall du ha det nu?

Carl Bildt: Jo, så här, herr ordförande. Detta var en estnisk motstånds-
grupp. Det var flera estniska motståndsgrupper. Deras huvudsakliga
verksamhet var att från estniska utgångspunkter, med estniska resurser
och med estnisk hjälp kämpa för sitt lands frihet. De hade kontakter
med västliga underrättelsetjänster, däribland den svenska och framför
allt den brittiska. Den amerikanska är en annan historia, och vi kan
komma in på den också. Vi försåg den hemliga underrättelsetjänsten
med viss utrustning — jag läser nu bara ur de handlingar som KU har
—, med radioutrustning, med utbildning, med viss hjälp att komma
över i olika sammanhang. Det är klart att detta skedde i akt och
mening att de skulle förse svensk underrättelsetjänst via radio med
information om sovjetisk militär verksamhet i Baltikum.

Kurt Ove Johansson: Hur vet Carl Bildt det?

Carl Bildt: Det står i de handlingar som jag har fått mig tillsända av
konstitutionsutskottet.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

348

Kurt Ove Johansson: Det står inte i våra handlingar att de hade ett
uppdrag, att de skulle förse Sverige med några uppgifter.

Carl Bildt: Det gör det visst.

Kurt Ove Johansson: Det står inte att den här motståndsgruppen skulle
ha någon svensk uppgift att förse svensk underrättelsetjänst med några
uppgifter. Var kan du läsa det i våra handlingar? Jag tror att du kan
bläddra hur mycket du vill, men du kommer inte att hitta det.

Carl Bildt: Jag ber att få återkomma till detta.

Kurt Ove Johansson: Men det är en sak att de utrustades.

Carl Bildt: Det är inte så att vi ger hemliga radiosändare till vem som
helst.

Kurt Ove Johansson: Det som är den springande punkten i min fråga
är om du hävdar att den här gruppen hade en svensk uppgift att
genomföra. Du sade alldeles nyss att de hade en estnisk uppgift. Nu får
du bestämma dig: Är det en estnisk uppgift eller är det en svensk
uppgift?

Carl Bildt: Både Kurt Ove Johansson och jag kan göra litet olika
saker. Deras huvudsakliga intresse, deras huvudsakliga uppgift, var att
söka befrielsen av Estland, så klart. I detta arbete hade de också
kontakter med västliga underrättelseorganisationer, däribland den
svenska. Denna utrustning och utbildningshjälp från svensk underrät-
telseorganisation gavs inte enbart av altruistiska skäl, utan därför att
den organisationen i utbyte mot detta ville ha deras hjälp med att få
information om sovjetiska militära förhållanden i Estland, Lettland
och Litauen. Det är klart att detta var ett underrättelseuppdrag. Det
var inte deras huvuduppdrag. Det var inga personliga uppdrag riktade
till enskilda individer. Ungefärligen så var det.

Kurt Ove Johansson: Men att en grupp har ett uppdrag är ju självklart.

Carl Bildt: Den kan ha flera uppdrag.

Kurt Ove Johansson: Ja, vi behöver inte hänga upp oss på det. Men det
jag försöker få fram av Carl Bildt är om det här uppdraget kom från
svenska staten eller någon annanstans ifrån. Då kan alltså inte Carl
Bildt i vårt material hitta att uppdraget skulle komma från svenska
staten.

Carl Bildt: Det förefaller mig rimligt att anta att uppdraget att via
radioanläggningar, som de hade fått av svenska företrädare, leverera
militär information till företrädare för den svenska underrättelsetjäns-
ten var ett uppdrag som hade lämnats av Sverige och icke av någon
annan.

Kurt Ove Johansson: Men för en stund sedan sade du att de hade ett
estniskt uppdrag.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

349

Carl Bildt: Det är klart att de hade det. Deras huvuduppgift var att
kämpa för sitt lands frihet. Men när de gjorde detta hade de kontakter
med Sverige, med Storbritannien och med Förenta staterna och med
olika organisationer. Vi skall inte glömma att detta var ett folk och
individer i desperation. De sökte hjälp och stöd. Delar av detta fick de
i vårt eget nationella intresse, också från den svenska hemliga under-
rättelsetjänstens sida.

Kurt Ove Johansson: Men allt det där kan vi ju, om den här befrielse-
kampen som har förts på andra sidan Östersjön. Men det som är
intressant är ju att konstatera vad som ur konstitutionsutskottets syn-
punkt är intressant. Jag tror inte att vi kan komma mycket längre här.

Det är inte så konstigt att de mycket konstiga uppgifter som vi får av
dig, Carl Bildt, var de som skapade turbulens, som t.ex. gjorde att
Justitiekanslern fick springa upp till din statssekreterare Egardt för att
fa reda på om det verkligen förhöll sig på det sättet att Sverige stod
kvar vid den ståndpunkt som t.ex. regeringsbeslutet 1993 i januari
innebar. Det var ju Carl Bildt som i sina olika uttalanden hade skapat
den turbulensen, som gjorde JK oerhört osäker — han hade ju
uppgiften att förhandla med Hallisks advokat och driva en process,
som jag också skall komma tillbaka till om en liten stund. Det var ju
du som ordnade den turbulensen.

Carl Bildt: Det är ett påstående i och för sig, men jag medger att det
kan bli turbulens. Men den turbulensen grundade sig i allt väsentligt
på att det var många som inte visste om denna bakgrund. Jag skrev ett
brev till nuvarande statsministern Ingvar Carlsson där jag försökte reda
ut att "det här är Halliskärendet — det känner du väl till". Det var
uppenbart att han inte hade en susning om vad det handlade om —
men jag klandrar honom inte för detta. Pressmeddelandet i mars 1993
hade passerat relativt spårlöst förbi.

Den punkt som ordföranden tar upp är långtifrån oväsentlig: det där
med anställningsförhållanden, som vi var inne på. Uppdrag är en sak,
och anställningsförhållande är en annan. Det är ju formulerat, om
man tittar i papperen, så att han inte haft något anställningsförhållan-
de med försvarsmakten eller med annan myndighet eller något upp-
drag att mot ersättning fullgöra några uppgifter för svensk räkning. Det
som Hallisk gjorde gällande i senare processer — jag läser nu bara i
papperen, och jag saknar egen kännedom om åtminstone det här —
var att det fanns en överenskommelse mellan svenska underrättelse-
tjänsten och honom att hans Sstmö skulle få en ersättning med 600 kr
i månaden under hela den tid han var borta. Det förnekas att så var
fallet från de i dag överlevande som var med. Jag saknar möjlighet att
värdera det. Han hävdade vidare — det var ju den stora saken — att
den svenska underrättelsetjänsten innan han sändes i väg från Sverige,
till det som kom att inträffa på stranden i Litauen, visste om att
operationen var förrådd och att de gick rakt in i KGB:s fälla. Därför
säger han att det förhållandet som var mellan honom och svenska
staten kan anses brutet, därför att svenska staten förrådde honom.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

350

Jag vet inte hur det var. Ingen vet. Men det förefaller mig intill
ytterlighet osannolikt att man skulle ha låtit båten gå i väg om man
visste att KGB väntade på den nattliga stranden i Litauen med ma-
skingevären. Vi vet i efterhand att operationerna var förrådda, både
individuellt och i ett större perspektiv.

Detta går i grunden tillbaka på den s.k. Philbyaffåren. Kim Philby
var ju operativ chef för de här frågorna i den brittiska underrättelse-
tjänsten under början av det kalla kriget. Han var en av Sovjetunio-
nens främsta agenter. Vi vet i efterhand att stora delar av dessa
operationer riktade mot de sovjetockuperade delarna av Europa för-
råddes direkt eller indirekt via Philby. Jag tror att det som drabbade
Hallisk var en del av utflödet av det som var Philbys förräderi.

Kurt Ove Johansson: Då kan vi alltså konstatera att vi tydligen är
överens om att Hallisk inte hade något uppdrag mot ekonomisk
ersättning?

Carl Bildt: Han hade inget personligt uppdrag mot ekonomisk ersätt-
ning. Däremot hade den grupp han tillhörde självfallet ett uppdrag att
leverera militär underrättelseinformation till Sverige.

Kurt Ove Johansson: Men det som är intressant från den utgångspunkt
som jag har ställt frågorna är alltså att det inte fanns något personligt
uppdrag mot ekonomisk ersättning. Det medger nu alltså Carl Bildt.
Och det fanns inget anställningsförhållande.

Carl Bildt: Det har jag sagt hela tiden. Det framgår med all tydlighet
av alla handlingar.

Kurt Ove Johansson: Jag har uppfattat det på det sättet att du också har
insett och medgett att JK i det här turbulenta läget tvingades gå upp
till din statssekreterare för att få besked om var regeringen stod i
Halliskärendet.

Carl Bildt: Men tacka sjutton för det! Det är inte så konstigt. När han
får reda på, via massmedierna, att det har förekommit hemliga över-
läggningar med Ryssland i ärendet och man har lämnat ut hemlig
information som han inte visste någonting om är det klart att han
måste fråga. Att allt detta råkade vara fel ...

Kurt Ove Johansson: Jag är glad för varje medgivande jag kan få av
Carl Bildt.

Carl Bildt: Jag vet inte att ordföranden har lyckats få något än, men
glädjen kan ju reserveras för ett senare tillfälle.

Kurt Ove Johansson: Om vi då går till ditt brev till Ingvar Carlsson
daterat 1994-08-15, skrev du följande: Den verksamhet som denne man
— alltså Hallisk — var en del av förnekades av Sveriges regering den
tid som var aktuell. Det är ett exakt återgivande av vad du skrev. Då
skulle jag vilja fråga dig: Vad var det för verksamhet som Hallisk enligt
din uppfattning var en del av och som förnekades av regeringen på
50-talet?

1994/95 :KU30

Bilaga B 18

351

Carl Bildt: Ända fram till början av 1970-talet var förekomsten av den
s.k. särskilda verksamheten, som det hette på byråkratsvenska, dvs. den
hemliga militära underrättelsetjänsten, okänd. Den verksamhet som
denna bedrev var ju — det är därför man har hemliga underrättelse-
tjänster — att med hemliga medel införskaffa information av betydelse
för rikets säkerhet. Detta inkluderade också informationsinhämtning i
de baltiska länderna, också genom kontakter med de grupper som
opererade, också med utnyttjande av väpnat våld, på det som Sovjet-
unionen betraktade som sitt territorium. Det framgår av notväxlingen
1957 att detta förnekades.

Kurt Ove Johansson: Jag skall gärna uppehålla mig en stund där Carl
Bildt slutade, vid den ryska protesten 1957. Den hade ju, som jag har
kunnat förstå, fem beståndsdelar. Ryssarna påstod alltså: 1. Sveriges
underrättelseorgan hade under senare år bedrivit subversiv verksamhet
mot Sovjetunionen. 2. Sveriges underrättelseorgan hade under en följd
av år olagligt utsläppt sina agenter på Sovjetunionens territorium. 3.
Dessa agenter hade värvats av en medarbetare i den svenska underrät-
telsetjänsten för subversivt arbete mot Sovjetunionen. 4. Spionerna
undergick efter värvningen särskild utbildning i Stockholm och dess
omgivningar under ledning av officerare från den svenska underrättel-
setjänsten. 5. De i Sovjetunionen utsläppta svenska agenterna hade
sysselsatt sig med att på Sovjetunionens territorium insamla uppgifter
av underrättelsekaraktär och även med divisionsverksamhet.

Det var innehållet i den ryska protestnoten.

På vilket sätt var då Hallisk delaktig i detta, vilket förnekades av den
svenska regeringen på 50-talet? Var det t.ex. punkten 1, Carl Bildt?
Den frågan kan man svara ja eller nej på.

Carl Bildt: Om man först rensar bort sovjetisk retorik, vilket man bör
göra, ...

Kurt Ove Johansson: Om jag far säga så här, för enkelhetens skull: De
fem punkterna som jag nu läste upp, är du och jag överens om att det
var vad den ryska protestnoten innehöll?

Carl Bildt: Texten är på en A 4-sida, så man behöver inte dela upp
den i så många punkter.

Kurt Ove Johansson: Men det var väl det här man protesterade mot.
Är vi sams om det? Det kan ha sin betydelse.

Carl Bildt: Vi är överens om vad som står i den sovjetiska noten. Det
kan inte vara så märkligt. Man kan rensa bort retoriken i den
sovjetiska noten, i fråga om vad som var Sovjetunionens territorium
eller inte enligt vår och enligt deras uppfattning. Jag har aldrig
betraktat de baltiska länderna som en del av Sovjetunionens territori-
um.

Kurt Ove Johansson: Var det något fel i de fem beståndsdelarna?

Carl Bildt: Noten är korrekt.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

352

Kurt Ove Johansson: Var det något fel i de fem beståndsdelarna?

Carl Bildt: Ta dem en gång till!

Kurt Ove Johansson: Ryssarna påstår: 1. Sveriges underrättelseorgan
hade under senare år bedrivit subversiv verksamhet mot Sovjetunio-
nen. 2. Sveriges underrättelseorgan hade under en följd av år olagligt
utsläppt sina agenter på Sovjetunionens territorium. 3. Dessa agenter
hade värvats av en medarbetare i den svenska underrättelsetjänsten för
subversivt arbete mot Sovjetunionen. 4. Spionerna undergick efter
värvningen särskild utbildning i Stockholm och dess omgivningar
under ledning av officerare från den svenska underrättelsetjänsten. 5.
De i Sovjetunionen utsläppta svenska agenterna hade sysselsatt sig med
att på Sovjetunionens territorium insamla uppgifter av underrättelseka-
raktär och även med divisionsverksamhet.

Carl Bildt: Får jag bara ta litet sovjetisk terminologi, som jag tror att vi
har ett ömsesidigt intresse av att rensa bort. Vad som var olagligt eller
inte: När det står i noten att det var olagligt, är det olagligt i
förhållande till Sovjetunionens lagar. Sovjetunionens lagar är inga
lagar som vi har någon skyldighet att respektera. När det kallas
subversion: Ja, det kan man möjligen säga, i den meningen att det är
klart att dessa personer kämpade för Estlands, Lettlands och Litauens
frihet. Detta var från sovjetisk utgångspunkt subversion, inte nödvän-
digtvis från svensk utgångspunkt. När det sedan sägs att de skulle
insamla uppgifter, att det ingick i det de gjorde: Dess värre var de
förrådda i mycket hög grad, så i vissa delar blev det inte så mycket av
med den saken, utan det var Gulag som blev deras framtid. När det
sägs att de fick särskild utbildning i Stockholm av företrädare för
svenska organisationer är det, såvitt jag kan förstå av materialet,
alldeles korrekt.

Kurt Ove Johansson: Du skrev alltså ett brev till Ingvar Carlsson den
15 augusti 1994, och jag läste upp detta: Den verksamhet som denne
man — alltså Hallisk — var en del av förnekades av Sveriges regering
den tid som var aktuell. Då var min fråga till dig: Vilken verksamhet
var Hallisk enligt din uppfattning en del av och som förnekades av den
svenska regeringen på 5O-talet?

Carl Bildt: Till att börja med förnekades över huvud taget att vi hade
en hemlig underrättelsetjänst. För det andra förnekades att vi hade
några kontakter som kunde leda till underrättelseinhämtning i andra
länder. Jag vet ingen del av detta som vi nu diskuterar som icke var
belagd med djup sekretess på 1950-talet.

Kurt Ove Johansson: Men den svenska regeringen förnekade alla de
här fem punkterna, men det du skrev i brevet till Ingvar Carlsson var
att Hallisk skulle ha varit någon del i detta när det gäller Sveriges
spioneri mot Sovjetunionen, som du påstår har ägt rum?

Carl Bildt: Jag använder inte uttrycket spioneri. Men Hallisk var en
del; han skeppades över — och vi vet vad som inträffade med honom,

1994/95:KU30

Bilaga B 18

353

23 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

vi vet vad han hade för utbildning, för bakgrund — med de andra
personerna. Ingenting av detta är hemligt. Historiens ljus lyser med
stor klarhet över alltihop. Men det förnekades länge.

Kurt Ove Johansson: Allt det där vet vi. Men på vilken av de fem
punkterna i protesten från ryssarna som jag läste upp var Hallisk
delaktig? Det är ju det som är det intressanta.

Carl Bildt: Hallisk hade ju fått särskild utbildning i Stockholm, som
bekant. Eller hur?

Kurt Ove Johansson: Vilka punkter är det? Är det punkt 1, 2, 3, 4
eller 5 som han var delaktig i?

Carl Bildt: Detta får ordföranden tala om med dem som var inblanda-
de. Jag kan inte detaljerna i det. Men jag kan huvuddragen i denna
verksamhet, och det framgår med all önskvärd tydlighet att svensk
underrättelsetjänst gav viss utrustning, viss utbildning och viss hjälp i
övrigt till grupper som arbetade i Estland, Lettland och Litauen, där de
syftade till att åstadkomma sina länders frihet. Det är utomordentligt
hedervärt. Vi syftade till att med hjälp av dem få militär underrättelse-
information. Det var en verksamhet som bedrevs under det kalla
krigets kalla decennier. Det finns ingen som helst anledning att i
efterhand kritisera eller moralisera över den — tvärtom. Den beskrivs
i allt från sovjetiska noter till estniska böcker.

Kurt Ove Johansson: Ni var ju väldiga brevskrivare den där dagen,
Ingvar Carlsson och du. Du hade ett andra brev.

Carl Bildt: Det var väl fax. Det var innan vi övergick till E-Mail.

Kurt Ove Johansson: Du skriver alltså i ett annat brev samma dag
följande: Några hemliga uppgifter om Halliskärendet har inte avhand-
lats med företrädare för den ryska regeringen. Du har tidigare på en
fråga från mig sagt att du inte gjort det. Men man kan se att det ändå
antyder att man har diskuterat uppgifter i Halliskärendet med den
ryska regeringen. Det kan vara sådana uppgifter som Carl Bildt inte
har ansett var hemliga. Min fråga är: Vilka uppgifter om Hallisk är det
i så fall som man har diskuterat med de ryska ledarna?

Carl Bildt: Med de ryska ledarna har man inte diskuterat någonting.

Kurt Ove Johansson: Med ryssarna?

Carl Bildt: Det är ett stort folk — 160 miljoner människor.

Kurt Ove Johansson: Men Carl Bildt har väl inte träffat alla?

Carl Bildt: Nej. Jag har inte diskuterat detta med någon över huvud
taget, som jag sade tidigare.

Kurt Ove Johansson: Vi har också det uttalandet som du har gjort, att
du inte kan vara säker på att det inte finns några andra i din
omgivning som kanske har fört samtal om det här med ryssarna. Det
sade du i Ekointervjun.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

354

Carl Bildt: Vi klarade väl ut detta nyss. Jag kunde inte vara säker på
det, när jag plötsligt fick en fråga om detta inte har berörts i de
historiska samtal som förts med anknytning till DC 3:an, Wallenberg
eller vad det nu kan ha varit.

Det finns ett skäl till att jag var litet osäker. Jag nämnde t.ex.
Wallenbergärendet. I Wallenbergärendet har det bedrivits ett mycket
omfattande arbete. Det har gjorts mycket bra av svensk utrikesförvalt-
ning under efterkrigstiden, men till det mest imponerande hör hela
arbetet i Wallenbergärendet.

Ett av inslagen är att det kommer in uppgifter, eller har kommit in
uppgifter, om olika personer i olika läger. Gulag var en väldig arkipe-
lag med miljoner människor som cirkulerade runt och åtskilliga
personer med anknytning till Sverige, eller som hävdade anknytning
till Sverige.

Vi skall inte heller glömma att det fanns en befolkning i framför allt
Estlands kustbygder som var svenskspråkig. Den kom att deporteras
bort till Gulag. En hel del av de informationer som framkommit där
man har sagt att man har sett en svensk i det eller det lägret, eller där
man i det eller det lägret träffat någon säger att vederbörande tillhör
den svenska förvaltningen, handlar ibland om sådana estlandssvenskar.

Det finns därför ett mycket omfattande material i Utrikesdeparte-
mentets arkiv om personer med en eller annan form av verklig eller
uppgiven svenskanknytning i Gulagarkipelagen under 40-tal, 50-tal
och 60-tal och i någon utsträckning t.o.m. under 1970-talet.

Jag har nu glömt när Hallisk frigavs, men han satt väl i 15 år, om
jag inte missminner mig. Det är någonstans i mitten av 60-talet. Ingen
av oss kan utesluta att om man gräver i de arkiven även Evald Hallisk
indirekt eller direkt finns med i någon del av den jätteutredning av
Gulagarkipelagen som är en del av den svenska Wallenbergefterforsk-
ningen. Det vet jag inte, men jag vill inte alls utesluta det.

Mot bakgrund av hur omfattande denna efterforskning har varit är
det långt ifrån osannolikt. Men det är något helt annat än det som
ordföranden egentligen är ute efter, men långt ifrån ointressant.

Kurt Ove Johansson: När ni faxade flitigt till varandra under dessa
augustidagar, var du då medveten om att det pågick en process i
domstol mellan Hallisk och staten?

Carl Bildt: Ja.

Kurt Ove Johansson: Det var du medveten om?

Carl Bildt: Ja.

Kurt Ove Johansson: Det är då så här, Carl Bildt, att konstitutionsut-
skottet har åtskilliga gånger slagit fast att statsråd skall hålla tand för
tunga när man kan befara att det man säger kan påverka en domstols-
process.

De uttalanden som konstitutionsutskottet och riksdagen har gjort, är
det ingenting som har gjort intryck på Carl Bildt?

1994/95 :KU30

Bilaga B 18

355

Carl Bildt: Jo då. Jag hade anledning att åberopa det i valrörelsen
åtskilliga gånger när journalister ville att jag skulle uttala mig om
tingsrättens dom över Per-Richard Molén.

Kurt Ove Johansson: Men det hindrade inte dig att göra uttalanden vid
den tidpunkt när du måste ha insett att det skulle kunna påverka
processen mellan Hallisk och staten?

Carl Bildt: Jag tror inte att de har påverkat processen mellan Hallisk
och staten.

Kurt Ove Johansson: Men du måste väl ändå ha kunnat inse att det
fanns en risk för att det skulle vara på det sättet?

Carl Bildt: Jag tror inte att den risken fanns.

Kurt Ove Johansson: Det tror du inte?

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Jag tror att den är ganska uppenbar. Om du har
tagit del av den utfrågning som vi hade med JK tycker jag nog att man
kan läsa fram att det ändå förhöll sig på det sättet.

Carl Bildt: Det framgår i varje fell inte av den utskrift som jag har
tagit del av.

Kurt Ove Johansson: Det var ändå på det viset, Carl Bildt, att två dagar
efter det att du och Ingvar Carlsson hade faxat till varandra vädrade
Hallisks advokat morgonluft. Han skrev då till JK och tyckte att saken
hade tagit en helt ny vändning.

Mot den bakgrunden fanns det åtminstone en som var helt överty-
gad om att dina uttalanden i det här sammanhanget hade förändrat
situationen.

Carl Bildt: Jo, men det är väl inte så konstigt, av samma skäl som JK
undrade vad som pågick. De nåddes av en bild, bl.a. uttalanden — jag
skall inte moralisera så mycket över detta, det var valrörelse, och ett
och annat kan väl kanske vara tillåtet i en valrörelse — från Ingvar
Carlsson och Pierre Schori som antydde någonting hett annat än vad
som var sakförhållandet.

Det är klart att det inte finns den advokat av kvinna född som inte
skulle försöka göra en liten grej av det.

Kurt Ove Johansson: Hur kan Carl Bildt säga att inte hans uttalanden
har påverkat processen?

Carl Bildt: Det påverkade väl advokaten så till vida att han gjorde ett
nytt försök.

Kurt Ove Johansson: Ja, men han är väl en del av processen?

Carl Bildt: Han är del av processen. Men det påverkade inte utgången.
Processen hade tagits upp igen. Vi fattade som bekant beslut i mars
1993 om ex gratia-ersättning på en halv miljon. Det finns en del olika
skäl till varför processen togs upp igen. Sedan hade förlikningssamtal

1994/95:KU30

Bilaga B 18

356

inletts. Detta kom så småningom att leda fram till en förlikning på,
om jag inte missminner mig, 120 000 kr utöver dessa 500 000 kr.
Sammanlagt har svenska staten som ex gratia till Hallisk betalat
620 000 kr.

Kurt Ove Johansson: Det är korrekt. I själva verket medger du faktiskt
nu att det var dina uttalanden som ledde till att motparten vädrade
morgonluft och påverkade processen.

Carl Bildt: Inte mina uttalanden, men en del annat tumult som
ställdes till som jag menar inte var vidare sakligt grundat.

Kurt Ove Johansson: Det var ju dina uttalanden som hade ställt till
det.

Carl Bildt: Nåja.

Kurt Ove Johansson: Tumultet startade ju ändå på Borggården den 9
augusti. Det var vi ju sams om.

Carl Bildt: Men det hissades upp till dimensioner.

Kurt Ove Johansson: Det spelar väl ingen roll. Det var väl ändå
statsministern som ...

Carl Bildt: Det står t.ex. i en del tidningsreferat som jag har tagit del
av att man i hemliga samtal erkänt spioneri. Då är vi i ett annat läge.
Men nu är vi överens om att så inte var fallet.

Kurt Ove Johansson: Nej, men ...

Carl Bildt: Det klargjordes också ganska tydligt och ganska snabbt.

Kurt Ove Johansson: Vad jag tycker att vi skall vara överens om är att
turbulensen startade på Borggården den 9 augusti när Carl Bildt stod
och hade en improviserad presskonferens på Borggården.

Carl Bildt: Improviserad vete sjutton om den var.

Kurt Ove Johansson: Men du kom ju ut från Utrikesnämnden ...

Carl Bildt: Ja, men ...

Kurt Ove Johansson: ... och ställde dig bland en hop journalister och
gjorde uttalanden om saker som inte hade behandlats på Utrikesnämn-
den.

Carl Bildt: Nej, ...

Kurt Ove Johansson: Inte var den väl kallad, utan den var ...?

Carl Bildt: Det kan man alltid diskutera. Jag har alltid undrat vad det
är som pågår utanför Utrikesnämndens sammanträden. Men det är en
tämligen reguljär sak att man efter Utrikesnämndens sammanträden
"briefar" media.

I detta sammanhang, vi skall inte glömma det, var det en mycket
stor fråga som vi hade att avhandla. Det var hela Berglingaffären. Det

1994/95:KU30

Bilaga B 18

357

var många som sade att hela den svensk-ryska relationen står och
bävar, skakar och brakar. Det var kring detta som det resonerades, som
sig bör.

Kurt Ove Johansson: Om det är på det sättet ...

Carl Bildt: Och sedan var det valrörelse.

Kurt Ove Johansson: Så var det valrörelse. Men om det är på det sättet
att Carl Bildt startar turbulensen den 9 augusti som leder fram till att
Hallisks advokat vädrar morgonluft, då är för det första en part i
processen aktiverad.

Så pass mycket kan vi väl ändå vara överens om att det väl inte
förbättrade läget i förlikningsförhandlingar, i diskussionerna eller i
processen att motståndaren till staten trodde att det fanns en ny
möjlighet till att göra en bättre uppgörelse? Att det är på det sättet
inser ju faktiskt, höll jag på att säga, ett barn.

Carl Bildt: Det är möjligt. Men ordförandens fråga utgår på något sätt
från att det skulle vara ett egenvärde att klämma till Hallisk.

Kurt Ove Johansson: Nej.

Carl Bildt: Jag tycker inte det. Det är ingen tvekan om att Hallisk hade
gjort någonting som han upplevde var i sin egen nations intresse. Han
hade kontakter med Sverige, och han var också tacksam för den hjälp
han hade fatt. Men han hade suttit 15 år i Gulag. Hans liv var präglat
av detta.

Vi hade allt intresse av att ge honom en ganska grundligt tilltagen ex
gratia-ersättning, utan att detta ledde till prejudicerande konsekvenser.
Det var det som var det avgränsande. Jag hade gärna varit mycket
generös mot Hallisk om vi kunnat avgränsa så att det inte fick
prejudicerande effekter på andra fall. Det var detta som var den svåra
juridiska avvägningen.

Om detta i slutändan har lett till att Evald Hallisk för att han Stt
stora delar av sitt liv förstörda har fatt 500 000 kr eller 620 000 kr i
ersättning är det inte den stora frågan.

Ater till frågan om detta förändrade någonting. Jag tror inte att det
gjorde det. När jag har läst igenom Johan Hirschfeldts, justitiekans-
lerns, och hans biträdes framträdande här finner jag heller inget stöd
för det.

Kurt Ove Johansson: Justitiekanslern är i och för sig en duktig jurist
och en klok man.

Carl Bildt: Jag instämmer gärna i detta.

Kurt Ove Johansson: Men jag tycker nog att man kan läsa fram av det
som sades vid den utfrågningen att justitiekanslern fick problem ge-
nom det här.

Carl Bildt: Det finns ju potentater vars förmåga att läsa bibeln går
ganska långt. Men jag har läst JK:s utfrågning.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

358

Kurt Ove Johansson: Det har jag också. Det är jag som har ställt
frågorna.

Carl Bildt: Och jag har läst svaren.

Kurt Ove Johansson: Vem som läser som en potentat har vi delade
meningar om du och jag.

Vi kan alltså konstatera att det var fråga om uttalanden och en
turbulens som startade mitt under en pågående process mellan staten
och Hallisk. Jag vill gärna säga att det inte är fråga om att någon vill,
som Carl Bildt sade, klämma åt Hallisk. Men det kan inte heller vara
rimligt att en statsminister går ut och gör uttalanden som gör att
justitiekanslern, som har att svara för statens sida gentemot en annan
part, kommer i besvärligheter. Det kan väl inte vara rimligt att en
statsminister gör sådana uttalanden?

Carl Bildt: Nu skall en statsminister liksom andra statsråd och liksom
andra företrädare för det politiska livet huvudsakligen vägledas av
sanning och rätt. Det vill jag gärna ha sagt. Det kan inte vara så att
man ständigt skall vägledas av någonting annat, utan det är sanning
och rätt.

Det som inträffade var att Berglingaffären kom att fokusera den
svensk-ryska relationen. Vi skall återkomma till andra aspekter på
denna, det utgår jag ifrån. Den kom att fokusera den svensk-ryska
relationen, bl.a. på det som hade inträffat förr. Bergling var när han
återkom i allt väsentligt någonting ur det förgångna.

För min del var det viktigt — det var därför det hela kom upp, det
var inte bara slumpens skördar — att sända signalen till företrädare för
Ryssland, ett Ryssland som i vissa viktiga hänseenden skiljer sig från
det gamla Sovjetunionen, att vi kan bygga en bättre relation för
framtiden om vi är öppna om det som var tidigare, inklusive vad de
hade haft för sig när det gällde GRU-operationer, inkluderande Stig
Bergling och annat. Jag sade: Vi har visat en öppenhet.

Det var inom parentes inte bara detta jag nämnde. Hela Neutralitets-
poiitikkommissionen visade en mycket stor öppenhet när det gällde att
offentligt redovisa sådant som icke hade varit offentligt tidigare. I
samband med detta och i samband med Halliskärendet hade vi kom-
mit att redovisa åtskilligt om 1950-talet.

Herr ordförande! Jag för det hela litet långt. Jag är övertygad om att
inte heller ordföranden menar, att under den tid som någon process
pågår som inkluderar någonting av detta skulle offentliga svenska
företrädare vara förhindrade att uttala sig om en stor del av vad som
inträffade på 1950-talet i den svensk-rys..., svensk-sovjetiska relationen,
förlåt. Nu höll jag på att göra det misstag som andra har gjort.

Kurt Ove Johansson: Jag hade frågor om sekretess. Men jag kan
återkomma till dem. Ordet går nu till Jerry Martinger.

Jerry Martinger: Herr ordförande! Det har varit många frågor. Jag har
inte så rasande mycket att fråga. Jag vill bara försöka få några förtydli-
ganden på ett par punkter med anknytning till ordförandens frågor.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

359

Jag vill fråga Carl Bildt om han under dessa dagar i augusti 1994
gjorde några uttalanden om detaljer eller lämnade några nya uppgifter
beträffande Halliskärendet, eller om Carl Bildts uttalanden i huvudsak
var ett åberopande av det regeringsbeslut som hade fattats 1993.

Carl Bildt: Det var ju så, vilket framgår av materialet, att jag över
huvud taget icke berörde Hallisk. Jag var så pass oklar att ordet
Hallisk kom in i sammanhanget först efter det att det fanns anledning
att klargöra detta. Det var alltså ett mycket svepande allmänt uttalande.
Blott det att namnet Hallisk först inte förekom visar att det var
tämligen ... Hallisk kom in i sammanhanget i det brev som ordföran-
den just refererade till.

Jerry Martinger: Till Ingvar Carlsson?

Carl Bildt: Till Ingvar Carlsson. Det var en del av ett klargörande. Då
hade Ingvar Carlsson ..., vi vet ju alla hur en valrörelse är, eller hur?
Det är snabba växlingar. Det som hade inträffat var väl att de såg en
möjlighet att göra någonting. Då trissades det upp till dimensioner som
var något större, och så blev det som det blev.

Jag fann då anledning, för att det skulle vara klarhet, att skriva
direkt till Ingvar Carlsson och ge honom sakförhållandet. Det tror jag
var bra. Sakförhållandet förmedlas ibland relativt bra på fax.

Jerry Martinger: Men det Carl Bildt säger beträffande Hallisk är i
huvudsak det som står i Ingvar Carlssons brev?

Carl Bildt: Ja.

Jerry Martinger: Det var det jag undrade.

Carl Bildt: Jag kan inte hitta något annat.

Jerry Martinger: Carl Bildt lämnar inte några nya uppgifter i Hallisk-
ärendet utåt, till någon journalist eller något liknande?

Carl Bildt: Nej.

Jerry Martinger: Utan det var med åberopande av detta regeringsbeslut
och några rader i brevet till Ingvar Carlsson?

Carl Bildt: Jag försöker nu tänka igenom, eftersom vi alla har läst
igenom handlingarna. Nej, det finns inget annat.

Jerry Martinger: Jag frågar därför att jag har heller inte hittat något.

Carl Bildt: Jag kan heller inte erinra mig något annat.

Jerry Martinger: Komplettera det i så fall.

Carl Bildt har sagt, att om man i framtiden skall ha en bra relation
till ett annat land måste man visa öppenhet beträffande det förflutna.
Det tycker jag låter naturligt.

På vilket sätt kan det tänkas att Carl Bildt har visat öppenhet mot
Sovjetrepresentanter eller f.d. Sovjetrepresentanter beträffande det för-

1994/95:KU30

Bilaga B 18

360

flutna? Jag menar nu inte specifikt det vi har pratat om i dag, utan
rent allmänt, men gärna också om det vi har pratat om i dag,
naturligtvis.

Carl Bildt: Jag tänker framför allt på hela Neutralitetspolitikkommis-
sionen, som ju var en öppen redovisning av saker och ting som var
relativt centrala i svensk säkerhetspolitik från de skandinaviska för-
svarsförhandlingarnas sammanbrott i slutet på 1940-talet fram till
övergången mellan 1960- och 1970-talet.

Det redovisades åtskilligt som har varit föremål för debatt och delvis
olika historiska tolkningar. Jag vill dock gärna säga att den redovis-
ningen möjligen innehöll större överraskningar för svensk allmänhet
än för dåtida sovjetiska beslutsfattare i den meningen att det rörde sig
om förhållanden som var relativt väl kända på ansvarigt håll såväl i
Washington som i Moskva.

Det faktum att vi nu var beredda att öppet redovisa saker och ting
om vår säkerhetspolitiska handläggning på 40-tal, 50-tal och 60-tal som
vi tidigare hade dolt och delvis t.o.m. förnekat såg jag som ett inslag i
denna öppenhet. På samma sätt har vi hela tiden sagt, om vi nu håller
oss till det gamla Sovjetunionen: Visa öppenhet om vad som inträffade
med Raul Wallenberg. Visa öppenhet om vad som inträffade med DC
3:an. Visa öppenhet om vad som inträffade med de försvunna fartygen.

Vi måste samtidigt ha respekt för att det inte är lätt ens för dem som
vill visa öppenhet i det nya Ryssland att göra det. Arkiven är omfattan-
de, de är många, de är djupa, och det finns åtskilliga som inte är
intresserade av att allting kommer fram. Det har vi också skaffat oss en
mycket betydande erfarenhet av.

Jerry Martinger: Fördes det några vidare diskussioner inom den svens-
ka regeringen om hur man skulle diskutera med Sovjetrepresentanter
eller f.d. Sovjetrepresentanter i gamla frågor, om man säger så?

Carl Bildt: Oh ja, dock icke i denna. Wallenbergfrågan, av lätt insedda
skäl. DC 3:an, som ju kom i ett nytt läge efter det sovjetiska medgivan-
det hösten 1991. De efterforskningar som har gjorts och som fortfaran-
de görs på havsbotten. Förhör eller samtal med olika kvarlevande
representanter för det dåvarande sovjetiska luftförsvaret i Baltikum,
och en del kvarstående oklarheter på den punkten. Där förekommer
fortfarande samtal. Men det är klart att Wallenberg är det alldeles
dominerande samtalsämnet.

Jerry Martinger: Hur skulle Carl Bildt vilja beskriva praxis när det
gäller att lyfta på locket för gammal sekretess, speciellt när det gäller
förhållande till främmande makt? Finns det någon fast praxis? Har
den visat sig så många gånger, egentligen?

Carl Bildt: Nej, den har väl inte det, så det är en god fråga. Fast
praxis? Det är ju så att det efter en viss tid ...?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

Jerry Martinger: Nej.

361

Carl Bildt: Men det var inte det som avsågs, utan det som låg därut-
över.

I samband med Neutralitetspolitikkommissionen kom det att lyftas
på sekretessen på en del. Den fick ju tillgång till arkiv. Delar av detta
redovisades, dock icke allt.

Jag har själv i andra egenskaper innan jag blev statsminister varit
med och lättat på en del av sekretessen när det gäller delar av
underrättelseverksamhet.

Det förekommer då och då att olika personer i media, eller vad det
nu är, går till regeringen och begär frisläppande av vissa dokument.
Det inträffar då och då att regeringen säger ja, och det inträffar då och
då att regeringen säger nej.

Ett fall som jag vill nämna där regeringen sade ja var när någon,
glömd vem, begärde att man skulle släppa den rapport från 1968 från
dåvarande ambassadören Agda Rössel i Belgrad, som låg till grund för
den i valrörelsen 1968 mycket omskrivna s.k. Wedénaffären. Det var
ett dokument som tidigare regeringar inte hade velat släppa men som
vi efter konsultation med juristerna inte fann något som helst skäl att
bibehålla sekretessen på. Det finns ett bra tyskt ord för det som saknar
svensk motsvarighet: Vergangenheitsbewältigung, att ta itu med sitt
förgångna.

Jerry Martinger: Man kan alltså säga att det är en högst varierande
praxis?

Carl Bildt: Ja, jag tror att man kan säga det. Min ambition är, som
framgår av allt jag har sagt här, att sträva efter så stor öppenhet som
möjligt. Det skall vara starka skäl för att man i dag skall hålla på
sekretessen för någonting som inträffade på 5O-talet.

Jag medger gärna att detta hade kunnat vara annorlunda om Sovjet-
unionen hade bestått. Men Sovjetunionen är borta. Man bibehåller
förvisso en del strukturer från det gamla, men det är ett nytt europe-
iskt läge.

Detta kanske är en liten exkurs, men låt mig göra den i alla fall. Jag
var i Moskva före påsk. En av de saker som jag har sagt mycket till
ryska företrädare när det gäller Baltikum är: Visa öppenhet med det
som var. Ljug inte. Ni kan bara bygga en förtroendefull relation till de
baltiska nationerna genom att visa öppenhet.

Det vi hade som var fullständigt bisarrt var att de så länge förnekade
att Stalin—Ribbentrop-pakten över huvud taget fanns. I dag går det
sedan någon vecka eller två veckor tillbaka att gå på en speciell
utställning i Moskva. Den är inte särskilt annonserad. När man kom-
mer in ligger längst fram det hemliga protokollet till Sta-
lin—Ribbentrop-pakten undertecknat.

Litet längre in i lokalen — det är bara ett rum som är ungelär så
stort som detta — finns en jättelik karta över östra Europa där strecket
är draget och där Ribbentrop har skrivit, och där Stalin har skrivit:
Da!, Josef Stalin. Så delades Europa.

1994/95: KU 30

Bilaga B 18

362

Jag sade till den ryske utrikesministern Kozyrev — jag åt lunch med
honom direkt efter det jag varit på utställningen: Det är precis så ni
skall göra. Gör det mera. Ta dem dit och visa att ni långsamt börjar att
ta itu med de mörkaste delarna av ert förflutna.

Det tror jag är viktigt. Det går aldrig att bygga förtroende om man
inte är beredd att stå upp för det man själv har haft för sig: rätt eller
fel. Det vi har diskuterat här är sådant som Sverige gjorde som var
rätt. Vi har anledning att känna stolthet över det, även om det var
hemligt på den tiden.

Jerry Martinger: Känner Carl Bildt till huruvida den principiella syn-
punkten delas av de andra partiledarna?

Carl Bildt: Det utgår jag från att de gör, i huvudsak.

Jerry Martinger: Ni har kanske inte diskuterat det närmare?

Carl Bildt: Jo, det har vi gjort. Låt mig skilja på partiledare och
partiledare, om uttrycket tillåts, dvs. den f.d. regeringen och den f.d.
oppositionen.

I den f.d. regeringen var det ingen tveksamhet på denna punkt över
huvud taget, tvärtom. Där var det pådrivande, av lätt insedda skäl. Hos
den f.d. oppositionen, dvs. den nuvarande regeringen, fanns det väl
ibland en tveksamhet, som man på sitt sätt kanske kan förstå, men
som jag tycker att man inte skulle behöva ha längre. Det här är länge
sedan.

Jerry Martinger: Jag menade faktiskt kanske mest huruvida synen på
öppenheten delades av Ingvar Carlsson.

Carl Bildt: Direktiven till Neutralitetspolitikkommissionen och tillsät-
tandet av denna kom vi överens om, Ingvar Carlsson och jag. Där var
vi överens om öppenheten. Vi hade en viss diskussion, men uppnådde
enighet också om sluttidpunkten. Det var en diskussion om hur långt
fram granskningen borde sträcka sig. Men vi uppnådde enighet om att
1969 av olika skäl var den lämpliga slutpunkten för den öppna
granskningen.

Vad som har inträffat efter 1969 har inte varit föremål för samma
granskning. Jag har uttalat mig litet om det också, men det är en
annan sak.

Jerry Martinger: Carl Bildt har i dag sagt att det som stod i den
sovjetiska noten på 1950-talet låg avsevärt närmare sanningen än det
som stod i den svenska svarsnoten. Det har Carl Bildt sagt i dag, och
efter dessa händelser i mitten av augusti 1994.

Ar detta något som Carl Bildt har sagt till sovjetrepresentanter eller
f.d. sovjetrepresentanter?

Carl Bildt: Nej.

Jerry Martinger: Det har icke sagts?

Carl Bildt: Nej.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

363

Jerry Martinger: Okej.

Carl Bildt: Jag vill göra det tillägget att när vi gav ut pressmeddelandet
i mars 1993 utgick vi från att pressmeddelanden från regeringskansliet
i frågor som dessa noteras.

Jerry Martinger: Men det var inte min fråga. Pressmeddelandet finns.
Jag spinner vidare på det som har pratats om huruvida Carl Bildt har
lämnat uppgifter om erkännande av svenskt spionage eller olovlig
informationsverksamhet på något sätt.

Carl Bildt: Jag förstår det. Det skall vara fullkomligt klart. Men jag vill
göra den distinktionen därför att pressmeddelanden från regeringskans-
liet ibland är ett sätt att kommunicera med den utrikes omvärlden
utan att man därmed talar direkt till den.

Jerry Martinger: Men detta har inte specifikt sagts till dem där borta?

Carl Bildt: Nej.

Jerry Martinger: Tack.

Peter Eriksson: Jag är imponerad av Carl Bildt som sanningssägare,
vissa gånger i alla fall. Jag skulle vilja höra litet grand om situationen i
augusti. Var det en planerad och medveten aktion, ett uttalande eller
ett utspel, från Carl Bildt?

Carl Bildt: Ja, i den meningen som jag beskrev det nyss. Vad vi då
hade sagt till företrädare för Ryssland var: Här har Bergling kommit
tillbaka.

Vi visste att han var GRU-agent från början och arbetade för GRU
när han var i Sverige. Den information som vi hade fått visade oss att
GRU hade tagit hand om honom egentligen under hela tiden från det
att han tog kontakt med sovjetiska generalkonsulatet på Mariehamn
efter sin flykt. Detta stred ju klart mot vad sovjetiska företrädare hade
sagt.

Vi vidtog åtgärder av olika slag. Den signal som jag ville sända var:
Var nu öppna om detta. Ni skall också kunna tala om hur det var,
eftersom vi skall försöka att lägga sådant här till handlingarna. Man
må säga, och det finns de som har sagt, jag tror att det var Aftonbladet
som kritiserade mig och sade: det var en naiv förhoppning. Men det
var i alla fell en förhoppning.

Jag sade att vi alla har visat öppenhet. Det var i första hand
Neutralitetspolitikkommissionen. Men jag nämnde t.ex. också notväx-
lingen 1957. Det var inte medvetet om Hallisk. Men i denna del,
öppenhet om det förflutna, var det mycket medvetet.

Peter Eriksson: Hade ni diskuterat detta med företrädare från Utrikes-
departementet?

Carl Bildt: Nej.

Peter Eriksson: Det var bara ditt eget uttalande?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

364

Carl Bildt: Det hade jag förmodligen i och för sig. Som jag nu
beskriver det var det ju vår politik. Det jag nu säger var ett av flera
grundelement i vår Rysslandspolitik: öppenheten om det förgångna.
Det hade vi diskuterat många gånger.

Peter Eriksson: Jag frågar nu om just detta utspel i augusti. Hade du
diskuterat det med företrädare från Utrikesdepartementet?

Carl Bildt: Det kan jag ha gjort. Vi förde mycket omfattande diskussio-
ner om hur vi skulle hantera Berglinghistorien. Jag vill inte alls
utesluta att jag hade gjort det. Jag har ingen minnesbild vare sig hit
eller dit. Är det så är ansvaret mitt.

Peter Eriksson: Men det var ett planerat utspel, från din sida åtminsto-
ne, för att få ryssarna att agera mer öppet?

Carl Bildt: För att visa att ju mer vi visar öppenhet om det förgångna,
desto bättre förutsättning har vi att bygga förtroende för framtiden.
Man kan säga att det var en naiv förhoppning. Vi har haft en del saker
under de senaste veckorna som kastar ett visst ljus över detta.

Peter Eriksson: Det var inte någonting som skedde i valrörelsens hetta,
som du tidigare pekade på, från din sida?

Carl Bildt: Nej.

Peter Eriksson: Utan det var medvetet och planerat?

Carl Bildt: Det var en del i en utrikespolitisk strävan. Öppenhet om
det förgångna för att bygga förtroende för framtiden. Men det var inte
primärt Hallisk, utan det var mer öppenhetsattityden.

Peter Eriksson: Det räcker för mig.

Henrik S Järrel: Ja, Carl, du har ju sagt här att du vill eftersträva en
stor öppenhet, sanning och rätt. Det åligger inte minst statsråd, bland
många andra, att eftersträva sanning och rätt i sitt utövande av minis-
terämbetet.

Jag har också fattat det så, att du för din del bestrider att du hade
gjort några formella fel i uttalanden eller så i anledning av just det här
fallet. Är det rätt uppfattat?

Carl Bildt: Det har inte kunnat påvisas. Jag har lyssnat uppmärksamt.

Henrik S Järrel: Jag vill ändå dröja vid vad du har snuddat vid några
gånger här under utfrågningen. Du har talat om att det var valrörelse
osv., och valrörelsens hetta.

Jag skulle litet grand vilja kontrollera din inställning just när det
handlar om valrörelser. Finns det någon anledning att i den tempera-
turstegring som då äger rum tumma på sanning och rätt, eller strävan
efter sanning och rätt, och liknande för att åstadkomma ett debattkli-
mat eller belysa saker särskilt, enligt ditt förmenande?

Carl Bildt: Nej, det finns det inte. Däremot vet man att konfrontations-
klimatet är mer upphetsat i valrörelsen. Möjligheterna till snabba

1994/95: KU30

Bilaga B 18

365

klarlägganden, när olika ledande politiker befinner sig på turnéer i
olika delar av landet och det hela studsar fram och tillbaka mellan
14-sändningen och 15-sändningen i Ekot, är litet mera begränsade —
därav brevet. Hade detta ägt rum, alltså oklarheterna uppstått, innan
hade jag tagit kontakt i Riksdagshuset. Men en valrörelsemiljö är något
annorlunda.

Henrik S Järrel: Men kravet på ett statsråd, vare sig han eller hon är
statsminister eller bekläder något annat ministerämbete, på att i en
valrörelse sträva efter sanning, rätt och objektivitet så långt som det
göra låter kvarstår väl?

Carl Bildt: Kravet på noggrannhet inte minst i utrikespolitiken gäller
även då. Den här tidsperioden var, även om det var valrörelse där
inrikespolitiken dominerar, osedvanligt aktiv och livaktig utrikespoli-
tiskt. Vi hade just då brevväxling och kontakter om Bergling och de
kontakter, också brev från min sida, som ledde till att Taslima Nasrin
landade på Arlanda. Jag hade just då en brevväxling med den ameri-
kanska presidenten Clinton angående trupptillbakadragandena från
Baltikum.

Det var en alldeles osedvanligt aktiv period utrikes- och säkerhetspo-
litiskt, vilket kan ha sina nackdelar mitt i en valrörelse. Det fordrar ju
sin uppmärksamhet och noggrannhet.

Henrik S Järrel: Finns det enligt ditt förmenande anledning att se
mellan fingrarna om ett statsråd t.ex. i en valrörelse gör ett förfluget
uttalande? Skall man se litet mildare på det just med hänsyn till att det
är valrörelse?

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Jag har några kompletterande frågor som gäller
sekretessen. Du sade inledningsvis att du har varit mån om att lyfta på
hemlighetsstämpeln från 50- och 60-talet. Vi kan väl vara överens om
att det i sak inte behöver vara något fel på den ambitionen. Kan du ge
några exempel på där regeringen i den fråga som vi nu diskuterar
lättade på offentligheten när det gäller sekretessen från 50- och 60-talet
och på vilket sätt det skedde, om det skedde gentemot främmande
makt?

Carl Bildt: Neutralitetspolitikkommissionen, för att nu återvända till
den, hade åtskilligt med mycket känsligt material att hantera. De
svenska arkiven är inte alltid alldeles fullständiga. Man går ut relativt
försiktigt. Det handlade om att försöka se till att svenska forskare och
kommissionen fick tillgång till utländska arkiv.

Det krävde politiska kontakter. Jag hade politiska kontakter med
företrädare för de amerikanska myndigheterna. Där kom man att ha
tillträde till vissa arkiv fram till 1960, om jag inte missminner mig. Jag
hade kontakter med företrädare för den brittiska regeringen. Där kom
det att öppet redovisas en del sådant som delvis inte återfanns i svenska
arkiv, men i Tage Erlanders dagböcker fanns sådant som kunde
vidimera detta. Vi hade kontakter med ryska företrädare. I Ryssland

1994/95:KU30

Bilaga B 18

366

blev det en viss tillgång till vissa arkiv innan de kom att stängas. Detta
redovisades delvis i kommissionen, delvis i en bok av Bo Pettersson
som sedermera utgivits och som heter I Moskvas ögon. Den är utom-
ordentligt intressant. I övrigt när det gäller svenska arkiv finns Utrikes-
departementets arkiv och de militära arkiven.

Vad gäller de hemliga underrättelsearkiven framgår av KU:s hand-
lingar att de till större delen brändes i slutet av 1960-talet eller vid
övergången från 1960- till 1970-talet. Det som finns kvar är mycket
fragmentariskt. Skälen till att så skedde kan diskuteras, men det är
ingenting som vi har anledning att diskutera just nu.

Vi kommer in på detta i annat sammanhang också, nämligen när
det gäller de s.k. förberedelsepärmarna. Det fanns på försvarsstaben,
direkt under överbeSlhavaren, ett antal pärmar som överlämnades
från befattningshavare till befattningshavare. De var avsedda att under-
lätta operativ samverkan i krig mellan Sverige och Västmakt. De var
inte vidare kända, lindrigt uttryckt. De kom fram i ett visst skede, och
jag informerades om detta.

Jag fick frågan från dåvarande överbefälhavaren vad jag skulle göra
med detta. Jag sade att det självfallet skall redovisas i sin helhet.
Pärmarna brändes alltså ganska nyligen. Men det var möjligt att med
minnesbilder av personer som fortfarande är relativt aktiva rekonstrue-
ra dem. Det är det konkreta exemplet.

Jag såg ingen som helst anledning att hålla detta hemligt längre. Det
gjorde de militära företrädarna inte heller i det nya läge som hade
uppstått. Där bidrog vi till en öppenhet som tidigare icke fanns.

Kurt Ove Johansson: Du sade i Ekot den 14 augusti 1994: Jag tror att
det är praxis att efter ett tag, ett antal decennier lyfta hemlighetsstäm-
peln.

Skulle du vilja redovisa vad du trodde var praxis?

Carl Bildt: Det finns ju en lag. Det här inträffar med automatik. Men
vissa saker kräver särskild sekretess, man bibehåller sekretessen längre.
Utrikessekretessen gäller i 30 år. Det finns vissa saker som är sekretess-
belagda under längre tid, men man lyfter på sekretessen tidigare
ibland.

Kurt Ove Johansson: Men det gäller inte i det här sammanhanget?

Carl Bildt: Nej, inte i det här sammanhanget. En stor sak var att någon
gång på 70-talet utkom standardverket om vår utrikespolitik under
andra världskriget, Svensk utrikespolitik 1939—1945 av professor Wil-
helm Carlgren som då var arkivchef på UD. Det är fortfarande
standardverket, det klart bästa.

Jag har diskuterat detta med åtskilliga personer, och vi konstaterade
att det fanns en avsevärd lucka. Allt som rörde underrättelsefrågorna
under andra världskriget var uteslutet. Det var fortfarande belagt med
djup sekretess, inklusive det långt ifrån ointressanta faktum att vi
knäckte det tyska chiffret.

Anledningen till att det var hemligt var delvis att det var hemligt
också i Storbritannien. Engelsmännen knäckte det tyska chiffret, den

1994/95:KU30

Bilaga B 18

367

s.k. enigmaoperationen. Det som sedermera kom att bli Försvarets
radioanstalt knäckte alltså det tyska chiffret. Detta gjorde vi och
engelsmännen oberoende av varandra. Man satt och läste den tyska
trafiken.

Då sade jag att det är konstigt att vi skriver historien om hela det
diplomatiska arbetet under andra världskriget utan att nämna att de
ledande herrarna uppe på Arvfurstens palats läste vad den tyska
beskickningen på Blasieholmen skickade. Delvis läste vi den tyska
trafiken till Finland och till Norge.

Då gavs ett speciellet regeringsuppdrag till professor Carlgren att
komplettera hela historieskrivningen med denna del. Det kom att leda
till en separat bok som kom ut 15 år efter den första, med historie-
skrivning som faktiskt också tillhör stjärnstunder i svensk efterkrigshi-
storia. Där beskrivs det mycket kompetenta arbete som ledde till att
man knäckte koderna. Det är detta som ytterst ledde till att man kom
Wennerström på spåren.

Kun Ove Johansson: På s. 16 i kansliets PM från den 22 november
hittar vi en artikel i Sydsvenska Dagbladet som är daterad den 15
augusti 1994. Där sägs det att du påstår att det inte är mot praxis och
god ton att lämna ut uppgifter om det egna landets underrättelseverk-
samhet. Har du verkligen den uppfattningen?

Carl Bildt: Ja, det exempel som jag nyss gav gällde ju ett regeringsupp-
drag som gavs till professor Carlgren att skriva historien om svensk
underrättelsetjänst under kriget, trots att denna fortfarande var sekre-
tessbelagd.

Kurt Ove Johansson: Anser du att en statsminister själv skall kunna
fatta sådana beslut?

Carl Bildt: Nej, det är regeringen som får fatta beslutet i sådana fall.

Kurt Ove Johansson: Du menar att det är alldeles nödvändigt att fatta
ett regeringsbeslut?

Carl Bildt: Ja, när det gäller den typen av saker är det självklart så.

Kurt Ove Johansson: Du har alltså aldrig fattat något eget beslut när
det gällt att släppa ut något som gällt underrättelsetjänsten?

Carl Bildt: Statsministern i det här landet kan inte fatta några beslut
alls.

Kurt Ove Johansson: Statsråd kan egentligen fatta vilka beslut som
helst, men man kan sedan få en ordentlig skrapa.

Carl Bildt: Nej, ett statsråd kan inte fatta några beslut alls. Det är
regeringen som kollektiv som fattar beslut. Ett statsråd kan fatta beslut
efter att ha fått fullmakt av regeringen. De enda beslut som statsminis-
tern kan fatta är att utnämna och entlediga statsråd.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

368

Kurt Ove Johansson: Vi är fullständigt överens på den punkten. Men
likväl kan det hända att statsråd fattar beslut som de egentligen inte
skulle ha fattat.

Carl Bildt: De vidtar åtgärder.

Kurt Ove Johansson: Du har alltså inte tagit något eget beslut, eller
vidtagit åtgärder, som innebär att du har släppt någon uppgift som har
gällt underrättelsetjänsten?

Carl Bildt: Visst, när det gäller det Carlgrenska uppdraget, som basera-
des på ett regeringsbeslut, och de operativa förberedelsepärmarna.

Kurt Ove Johansson: Du fattar aldrig några beslut, du bara tar andra
former av beslut?

Carl Bildt: Låt oss ta som exempel förberedelsepärmarna. Överbefälha-
varen kom till mig, och jag sade att detta självklart skall redovisas för
kommissionen. Försök att rekonstruera detta. Kalla det beslut eller
inte, men jag tyckte att det var ett agerande i en anda av öppenhet som
var självklar och som vi hade kommit överens om vid tillsättandet av
Neutralitetspolitikkommissionen.

Kurt Ove Johansson: Är vi alltså överens om att om man skall släppa
uppgifter som gäller underrättelseverksamhet bör det fattas ett rege-
ringsbeslut och frågan tas upp i Utrikesnämnden? Man skall noggrant
göra bedömningen vilken säkerhetspolitisk betydelse ett sådant släp-
pande skulle innebära. Är det inte så man noggrant skall hantera
sekretessfrågorna när det gäller underrättelseverksamhet?

Carl Bildt: Jag känner till mycket få exempel där en sekretessfråga har
prövats i Utrikesnämnden. Det finns något fall.

Kurt Ove Johansson: Om man släpper t.ex. uppgifter som berör under-
rättelsetjänst och har för avsikt att offentliggöra dessa, är det då inte
lämpligt att i vissa fall ta upp det i Utrikesnämnden?

Carl Bildt: Om det är ett känsligt fall och har aktualitet är det
självklart. Jag har inte varit med om något sådant fall. Jag tycker att
strävan skall vara största möjliga öppenhet om historien.

Kurt Ove Johansson: Men det är väl också viktigt att följa de regelsy-
stem som vi har för sekretessen?

Carl Bildt: Naturligtivs. En av de personer som var aktiva på 5O-talet i
den organisation som vi hade har uttalat sig. Det tycker jag är rätt.
Huruvida det i formell mening är hemligt eller inte vet jag inte. Men
1950-talet är vid det här laget ganska länge sedan.

Frisläppandet av handlingar är en annan sak, och det prövas alltid
av regeringen eller ytterst av domstol i den ordning som vi känner till.
Det skall självfallet ske på det sättet. Jag tycker inte att det har varit
något brott mot detta heller.

Kurt Ove Johansson: Jag tycker att du låter litet nonchalant när du
talar om 50- och 60-talet. Visserligen är det några decennier sedan. Å

1994/95: KU 30

Bilaga B 18

369

24 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

andra sidan har vi 70-årsregeln när det gäller exempelvis utrikessekre-
tessen. Det är ingen tvekan om att det kan finnas uppgifter från 50-
och 60-talet där det skulle vara nog så allvarligt om de kom ut.

Carl Bildt: Absolut. Det finns sådant t.ex. när det gäller Neutralitetspo-
litikkommissionens arbete, där vi gjorde mycket tydliga avgränsningar.
När det gäller en del av de andra fall som jag nämnt här finns det
också mycket tydliga och glasklara avgränsningar. Men dem behöver
jag inte gå in på här.

I övrigt tycker jag att vi skall sträva efter öppenhet.

Jerry Martinger: Vet Carl Bildt vad anledningen var till att Evald
Hallisk första gången begärde ersättning? Hur han motiverade det hela
vet vi, men han kunde lika gärna ha begärt ersättning t.ex. 1991, men
han begärde det 1992. Känner Carl Bildt varför han begärde ersättning
vid just den tidpunkten, 1992?

Carl Bildt: Jag vet att han gjorde det, men svaret på frågan i övrigt är
nej, det vet jag inte.

Peter Eriksson: En sista fråga där det för mig ligger oklarheter. A ena
sidan säger Carl Bildt att det här utspelet i augusti gör han i syfte att fa
en större öppenhet från ryssarna i dessa frågor. Å andra sidan säger
han att det inte var någon nyhet som han kom med. Var det bara ett
sätt att försöka lura ryssarna till en öppenhet, eller hur hänger dessa
två saker egentligen ihop?

Carl Bildt: Jag ville erinra om att detta var vår attityd och inställning.
Mycket av uppmärksamheten kom att koncentreras kring det Halliska
ärendet. Det var detta som 1957 års notväxling handlade om. Det hade
inte inträffat någonting i formell bemärkelse sedan mars 1993. I något
sammanhang sade jag något svävande och något oklart — man kan
inte ha glasklara minnesbilder av allting — att detta var någonting som
hade förekommit på en presskonferens för ett och ett halvt år tidigare.
Det var fel i den meningen att det inte hade varit någon presskonfe-
rens, men det hade varit pressmeddelande.

För mig var frågan mera levande än vad den var för många andra.
Få av de på Borggården närvarande journalisterna hade uppmärksam-
mat frågan.

Peter Eriksson: Men här gäller det ju den ryska sidan. Ryssarna borde
ha haft möjlighet att uppmärksamma frågan. Eller tyckte du att den
ryska ambassadören och andra ryska ämbetsmän inte hade lyckats
notera den här öppenheten tidigare från Sverige?

Carl Bildt: Det är en god fråga. Jag vet inte om vi hade så detaljerade
överläggningar. Det handlade om att erinra om en svensk attityd. Om
den var tillräckligt klart uppfattad eller inte av den ryska ambassadö-
ren har jag vissa tankar om som jag inte vill redovisa offentligt. Men
det fanns anledning att ta fram detta på ett sätt som måhända skulle

1994/95:KU30

Bilaga B 18

370

uppmärksammas i Moskva inför det som skulle inträffa därefter. Det
som skulle inträffa var att ryssarna skulle reagera på vad vi hade sagt i
Berglingfrågan.

Då strävade jag självfallet efter att på olika sätt öka sannolikheten att
deras svar på vår not om Bergling kännetecknades av så stor öppenhet
som möjligt och att vi inte hamnade i en situation av ömsesidiga slag
av den typ som det ofta blir i sådana här sammanhang. Jag vilie
hänföra det till någonting som varit tidigare och markera den öppen-
hetsfilosofi som vi hade. Vi gjorde i det sammanhanget också en skarp
markering — vi skall inte glömma det — genom att vi stoppade
ryssarnas möjlighet att ersätta en person på den ryska ambassaden som
regeringen, med det stöd som regeringen har för sådana beslut, bedöm-
de vara en operativ representant för GRU.

Peter Eriksson: För mig låter det här som en tämligen osannolik
efterkonstruktion, att du eftersträvade en större öppenhet från rysk
sida. Var det inte i själva verket så att detta skedde i valrörelsens hetta,
ganska impulsartat? Och så lämnade du ut en sak om svensk underrät-
telsetjänst.

Carl Bildt: Vilket syfte skulle det ha tjänat?

Peter Eriksson: Att få i gång en debatt om svensk utrikespolitik i
valrörelsen.

Carl Bildt: Vi hade en ganska omfattande sådan vid det laget. Detta var
en mycket liten sak i förhållande till Berglingaffären. Det var en
jättediskussion som pågick. Den anklagelse som riktades mot mig på
en och samma dag av både Expressen och Aftonbladet var att "den där
Bildt är för mjuk mot ryssen, och nu har ryssarna lurat honom". Det
var den miljö som var då. Att jag i det sammanhaget skulle ha haft
något intresse av att lämna ut hemliga uppgifter till ryssen var inte
rimligt. Det var snarast så att om man i det läget skulle ha gjort
inrikespolitiska kalkyler skulle man ha markerat en stor styrka åt det
hållet. Men nu är vi inne på politiska miljöskildringar.

Det som jag var angelägen att se till — och nu talar vi utrikespolitik,
inte inrikespolitik — var att vi med Berglinghistorien hamnade i en
situation som jag på grundval av någonting bedömde höra till det
förflutna. Vi förlorade en del av samtalsklimatet i andra frågor.

Vad menar jag då med detta? Jo, vi var inne i en mycket intensiv
period som framför allt handlade om att säkerställa slututtåget ur
Estland och Lettland. Detta var föremål för en mycket omfattande
utrikespolitisk och diplomatisk dialog mellan Washington, Stockholm,
Moskva, Tallinn och Riga. Jag ville se till att vi trots Berglingaffären
och en del annat kunde föra detta vidare. Samtidigt gjorde vi en
markering genom framför allt den personåtgärd som jag nämnde och
som verkligen märktes — det väckte mycket stor irritation — men som
inte ledde till en rättarreaktion. Ofta hamnar man i den situationen att
om vi gör en sak så görs en annan gentemot den svenska representan-
ten, och det ville jag undvika. I den meningen lyckades det, för det
blev ingen rättarreaktion. Detta som ett försök till miljöskildring.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

371

Pär-Axel Sahlberg: Jag tycker att detta är ett oerhört intressant ämnes-
område som har väldigt många kopplingar. Men det är en sak som du
kommer tillbaka till flera gånger och som gör att jag vill ställa ett par
frågor. Du sade helt korrekt att det inte är vår sak att moralisera eller
döma, att man måste betrakta varje tid utifrån den tidens förutsättning-
ar. Det är en klok ingång. Sedan kommer man i lägen där det är dags
att dra undan förhänget och se vad som finns bakom. Är det vår
tradition, en kutym, att en svensk statsminister offentliggör andra
tiders ministrars utrikespolitiska noter och samtidigt recenserar dem
på det sätt som du gjort genom att diskutera vilket notpaket som var
det mest sanningsenliga?

Carl Bildt: Att offentliggöra tillhör väl inte kutymen. Men det var inte
heller fallet. Detta offentliggjordes omgående 1957 men har måhända
varit bortglömt i debatten sedan dess.

Recensera och recensera — vi värderar väl alla det förflutna på olika
sätt. Det har förekommit vid åtskilliga tillfällen. Vi kommer att ta upp
ett fall snart där jag tror att företrädare för nuvarande regeringen har
"recenserat" en del av vad den tidigare regeringen haft för sig. Jag kan
ha synpunkter på det i sak, men jag vill inte förta dem deras rätt att
göra det; det är klart att man far göra det.

Här handlar det alltså mycket om att värdera historien.

Pär-Axel Sahlberg: Det här är en principiell frågeställning. Jag tror att
det var 1958 som de offentliggjordes.

Carl Bildt: Jag tror att de offentliggjordes i utrikesfora 1958, men jag
tror att de offentliggjordes per omgående och kom i tryckt form 1958.

Pär-Axel Sahlberg: Det intressanta är att du återkommande nämner att
detta ändå skall ses i relation till den då aktuella frågan om Bergling,
och det kan man förstå. Men ändå är det litet komplicerat att hantera
detta. Om den öppenhet som du ville signalera skulle vara en del av
ett slags psykologiskt spel med de ryska företrädarna, innebär det
samtidigt att du valde att vara generös med Erlanders bedömningar
och ställningstaganden i en annan tid för att på basis av den generosi-
teten, på någon annans bekostnad, kunna fa vissa utrikespolitiska
framgångar, poäng eller komma ett stycke i väg i den då aktuella
frågan.

Carl Bildt: Eller komma till skademinimering för Sverige.

Pär-Axel Sahlberg: Det kan hända att det var så, men gjorde du
överväganden av vad det här köpsslagandet med öppenhet egentligen
innebar?

Carl Bildt: För mig handlar öppenhetsfilosofin i första hand om en
öppenhet gentemot oss själva. Mitt huvudargumet för Neutralitetspoli-
tikkommissionen har hela tiden varit att vi aldrig som nation kan få
en stark och bra säkerhetspolitik för framtiden om vi inte öppnar oss
mot oss själva framför allt när det gäller det förgångna. Här handlade

1994/95:KU30

Bilaga B 18

372

det om att offentliggöra för svenska folket saker och ting som hade
varit kända i Moskva och Washington, vilket enligt min mening är en
ganska dålig utgångspunkt.

Öppenhetsdoktrinen finns där således. Men den öppenhetsdoktrinen
vill jag gärna skall prägla också andra länder. Det är kanske ett mindre
problem om vi blickar västerut, men det är ett större problem när vi
blickar österut. Jag nämnde exempelvis Stalin—Ribbentrop-pakten. Ju
mer vi kan göra för att se till att denna öppenhet om det förflutna
också präglar det nya Ryssland, desto bättre är det. När vi plötsligt fick
en del av det förgångna över oss i och med att Stig Bergling var på
Arlanda, råkade det finnas anledning att erinra om att om vi skulle
kunna bygga förhållandet vidare var öppenhetsdoktrinen, och är fortfa-
rande, ganska bra. Sedan kan vi ha synpunkter på om man i alla delar
av omvärlden lever upp till det så mycket som vi vill. Vi vet fortfaran-
de icke Wallenbergs öde.

Pär-Axel Sahlberg: Det finns naturligtvis olika frågor i det här paketet,
men det är du själv som har aktualiserat knytningen till Berglingaffä-
ren och den öppenhet som du signalerade på Borggården. Därför är
mina frågor relevanta ur den synpunkten att det alltså handlar om ett
slags förhandlingsspel där man betalar med öppenhet. Därför har du
följt det spåret när du besvarat frågorna.

Carl Bildt: Det är fel i den meningen att det inte sades någonting som
inte hade sagts tidigare, utan det erinrades om vad som hade sagts
tidigare.

Pär-Axel Sahlberg: Det fick stor uppmärksamhet.

Carl Bildt: Att det fick stor uppmärksamhet är en helt annan sak, det
kan man inte styra. Men det dröjde åtskilliga dagar innan det upp-
märksammades. Där sades ingenting som inte hade sagts tidigare.

F.d. statsminister Carl Bildts brev till Rysslands
president

Kurt Ove Johansson: I början av januari 1992 inleddes ubåtssamtal på
expertnivå mellan en svensk och en rysk delegation. Den svenska
delegationen, som leddes av Emil Svensson från Statsrådsberedningen,
överlämnade sin rapport till regeringen den 24 januari 1995. Samtal
hade då förts i tre år, och de avslutades i december 1994. Vilket var
syftet med dessa samtal?

Carl Bildt: Syftet med samtalen var att söka S fram sanningen om
undervattensoperationer mot Sverige, eller delar av sanningen som vi
kunde få fram via samtal med ryska företrädare.

Kurt Ove Johansson: Vad hade du för förväntningar på att dessa samtal
skulle leda till?

Carl Bildt: För att erinra om vad jag har sagt tidigare vill jag säga att
det tar sin tid att gräva fram saker. Jag förväntade mig inte några

1994/95: KU 30

Bilaga B 18

373

spektakulära genombrott utan ett ganska mödosamt borrande i en
mycket komplex verklighet som successivt skulle kunna ge en del som
kunde belysa frågan. Jag tycker att det också har gjort det.

Kurt Ove Johansson: Nu fördes dessa diskussioner och samtal i en
speciellt sammansatt delegation med representanter från Sverige och
Ryssland. På vilket sätt höll du dig informerad om hur dessa samtal
utvecklade sig?

Carl Bildt: Jag informerade mig framför allt skriftligt. Det var en
sammansatt grupp från svensk sida med företrädare för kommendören
av första graden, Emil Svensson, företrädare för Utrikesdepartementet
både här i Stockholm och på ambassaden i Moskva och företrädare för
de militära myndigheterna. Det fördes som bekant mycket noggranna
uppteckningar.

Kurt Ove Johansson: Av det material som vi har tagit del av framgår
att samtalen i Moskva kan delas in i tre perioder. Den första är fram
till ditt möte med Jeltsin i Moskva i februari 1993. Den andra är fram
till juni 1994. Den tredje kan vi kalla för Baturinperioden. Den pågick
fram till årsskiftet 1994/95.

Hur skulle du vilja beskriva det som hände i samtalen fram till ditt
möte med Jeltsin i februari 1993?

Carl Bildt: Jag är inte säker på att jag skulle vilja göra det av den
enkla anledningen att detta, såvitt jag vet, är sekretessbelagt. Den
nuvarande regeringen har prövat sekretessen på rapporten och har
offentliggjort de delar som man har ansett att man kan offentliggöra.
De delarna ger egentligen inte utrymme för att svara på herr ordföran-
dens fråga.

Jag skulle inte heller vilja göra riktigt den indelning som gjordes.

Kurt Ove Johansson: Hur skulle du vilja göra den?

Carl Bildt: Mot bakgrund av det offentliggjorda är det ett skede fram
till att det sker en växling upp till en högre nivå, det som herr
ordförande kallade Baturinnivån.

Kurt Ove Johansson: Du och Jeltsin undertecknade en gemensam
deklaration den 4 februari 1993. Vad innehöll den, och vad syftade
den till?

Carl Bildt: Den innehöll mycket. Jag har den tyvärr inte tillgänglig,
men det är ett relativt omfattande dokument om de svensk-ryska
relationerna. Vi skall inte glömma att det besöket var den första
kontakten på mycket länge mellan Sverige och Ryssland — jag är
tillbaka med min gamla distinktion mellan Sovjetunionen och Ryss-
land. Detta var det första officiella besök som en företrädare för
Sverige hade avlagt i Ryssland på 70—80 år. Även om Ryssland är en
efterföljare till Sovjetunionen i vissa hänseenden hade vi anledning att
markera att det var någonting nytt. Därför är det en mycket vittsyftan-
de deklaration som spänner över ett vitt filt. Det gäller utrikespoliti-
ken, mellanfolkligt samarbete, samarbete i närområdet, säkerhetspoli-

1994/95: KU 30

Bilaga B 18

374

tik, frågor i det förgångna, de historiska frågeställningarna, DC 3:an,
Wallenberg, de försvunna fartygen, undervattenskränkningarna och
säkert ytterligare någonting.

Om jag inte missminner mig förhandlades detta dokument relativt
länge. Det kompletterades sedan med ett antal olika avtal som man har
fortsatt med. Vissa av dem undertecknades slutgiltigt i samband med
att statsminister Ingvar Carlsson besökte Moskva bara för några dagar
sedan. De avtalen var delvis ett utflöde av diskussionerna i februari
1993.

Kurt Ove Johansson: Jag uppfattade dig som att det finns uppteckning-
ar från de samtal som du har fört med ryssarna.

Carl Bildt: Vilka samtal syftar ordföranden på?

Kurt Ove Johansson: Jag kan inte veta vilka samtal som du har haft,
men jag uppfattade dig för en stund sedan som att det hade förts
samtalsuppteckningar i olika sammanhang, t.ex. när du träffade Jeltsin.
Innan du avbröt mig tänkte jag fråga om det gjordes uppteckningar
också vid de samtal som du förde med Jeltsin som föregick den här
deklarationen i februari 1993.

Carl Bildt: Självfallet! Vid officiella överläggningar förs alltid samtals-
anteckningar. Det är klart att det förekommer samtal vid sidan av
dessa, vid middagar och informellt. Dem försöker man ibland att
nedteckna i olika typer av promemorior, i den mån de innehåller
någonting av större intresse.

Kurt Ove Johansson: Du kanske tycker att det är litet underligt att jag
frågar, men det har inte varit särskilt lätt att få fram uppgifter i det här
fallet. Som du vet har du själv varit väldigt sparsam när det gäller att
svara på de frågor som vi har ställt från utskottets sida. Efter en månad
fick vi fyra små enkla rader i ett svar från regeringskansliet. Jag är helt
övertygad om att det finns en hel del material som vi ännu inte har
sett.

Carl Bildt: Jag var inte medveten om att utskottet hade ställt frågor om
samtalsuppteckningar från överläggningar mellan mig och president
Jeltsin. Om utskottet hade frågat efter sådana är jag övertygad om att
man hade fått dem.

Kurt Ove Johansson: Det har vi inte gjort, men vi har ställt en rad
frågor, och vi har fatt mycket spartanska svar. Jag skulle kunna tänka
mig att en annan, icke nu närvarande, ledamot här i konstitutionsut-
skottet skulle hävda att det i det närmaste såg ut som nonchalans. Carl
Bildt vet ju vad han har svarat på våra frågor. Det är alltså fyra enkla
meningar. Det är nästan ingenting. Det är goddag yxskaft.

Carl Bildt: Nu talar vi om någonting annat än om överläggningar
mellan Sverige och Ryssland. För att det inte skall blandas ihop vill jag
säga att det var det som vi började med.

I den mån man från utskottets sida har begärt samtalsuppteckningar
från de överläggningar som jag har haft med presidenten Jeltsin och

1994/95:KU30

Bilaga B 18

375

utrikesministern Kozyrev — det har framför allt handlat om de två —
skulle jag vara mycket förvånad om man inte hade fått sådana. De
samtalsuppteckningarna har gjorts med all den noggrannhet som utri-
kesförvaltningens tjänstemän är kapabla till. Den är betydande. Samti-
digt vill jag lägga till en reservation. Det är klart att det finns
middagssamtal och sådant som man inte kan referera lika ordagrant.
Dock förs de samtalen, framför allt med president Jeltsin, per tolk.
Han är dålig på svenska. Jag är dålig på ryska. Tolkarna kan alltid
hjälpa till att rekonstruera, vilket normalt brukar ske.

Kurt Ove Johansson: En sak som vi i och för sig också skulle vara
intresserade av att fa reda på är hur dessa samtal förlöpte mellan mars
1993 och april 1994, vilka framsteg som gjordes, vilka bakslag som
inträffade och hur aktivt du engagerade dig i det arbete som skedde,
men det kanske är samma sak här.

Carl Bildt: Detta finns mycket väl dokumenterat. Det finns åtskilliga
pärmar med dokumentation. Jag utgår från att regeringskansliet — det
är inte min utan regeringskansliets sak att ta ställning till detta —
kommer att ställa det materialet till förfogande i den mån utskottet,
mot bakgrund av granskningsuppgiften, har intresse av det. Det är ett
mycket omfattande material.

Kurt Ove Johansson: Av det material som vi har fått kan man möjligen
läsa ut att det våren 1994 började kärva till sig i diskussionerna med
ryssarna. Det gick trögt i samtalen, och jag har uppfattat det som att
det mer eller mindre närmade sig ett sammanbrott. Var det din idé
från början att man skulle skriva brev till Jeltsin, eller kom idén
någon annanstans ifrån?

Carl Bildt: Det kan jag faktiskt inte erinra mig. Anledningen till detta
var mindre det förhållande, som vi kanske kan värdera på olika sätt,
som herr ordförande nämnde än den rapport som inkom till regering-
en från Överbefälhavaren i dess slutgiltiga version den 1 mars, dvs. den
som handlade om fortsatta kränkningar 1993.

Jag viil bara kort erinra om detta utan att bli alltför långrandig. För
mig, för regeringen och Sverige var det oerhört viktigt att få stopp på
dessa operationer. Det kan inte råda något tvivel på den punkten. Om
man tittar bakåt kan man i den rapportering som har lämnats från
Överbefälhavaren till regeringen se en viss kontinuitet i operationerna
under större delen av 8O-talet. Jag brukar tala om en brytpunkt under
den senare delen av 80-talet, då det skedde en geografisk koncentration
och en neddragning av aktiviteten.

Om vi börjar 1991 handlar det för min del om att fortsatt visa
militär fasthet men också öppenhet i den politiska diplomatiska dialo-
gen för att bringa verksamheten, vilken den nu var, att upphöra. Jag
utgick från att vi av olika skäl skulle få en situation där denna de facto
upphörde eller fasade ut under 1992. Samtalen med Jeltsin i februari
1993 kan kanske ses delvis i relief till detta. Återigen vill jag säga att
detta enligt min mening mer är en kvarleva från den sovjetiska tiden
än ett uttryck för den ryska tiden. Det tar sin tid att avveckla

1994/95:KU30

Bilaga B 18

376

strukturer, eller hur man nu skall formulera den saken. Det är möjligt
att vi kan återkomma till det. Om jag uttrycker saken mycket försiktigt
var det mycket störande när Överbefälhavaren under 1993, dvs. efter
deklarationen, överläggningarna och en del annat, rapporterade om
fortsatta undervattensoperationer.

Jag kommer ihåg att vi fick en lång och utförlig redovisning av
Överbefälhavaren på Utrikesnämndens sammanträde den 24 november
1993. Det fördes en ganska lång diskussion mellan de olika politiska
företrädarna om hur detta skulle hanteras. Vi hade då en preliminär
rapport från ÖB:s sida. Det var nödvändigt att invänta den definitiva;
den fick vi den 1 mars. Då var det enligt min mening nödvändigt att
på ett eller annat sätt bringa detta till rysk kännedom. Det hade varit
mycket konstigt annars. Mot bakgrund av en del av de förhållanden
som herr ordförande erinrar om var det nog också den allmänna
bedömningen att detta skulle ske i en direkt kommunikation mellan
mig och president Jeltsin — nu är jag tillbaka vid februari 1993, där
ordföranden började. Då var det naturligt att göra detta via brev, i och
med att vi inte träffas så ofta. Dock träffas vi några gånger. Jag kan
återkomma till det. Men det är brev som är den normala formen för
kommunikation. Så det uppkom ganska naturligt. Det hade varit
mycket konstigt om ÖB:s årsrapport 1993 inte skulle leda till någon-
ting. Sedan känner vi till historien därefter, men den kanske vi kan
återkomma till.

Kurt Ove Johansson: Kan du ge ett litet mera konkret innehåll kring
de omständigheter i april—maj 1994 som gjorde att du skrev brevet till
Jeltsin?

Carl Bildt: Rapporten från ÖB den 1 mars 1994 fanns inte i materia-
let, men det finns ett pressmeddelande från försvaret. Jag behöver inte
säga till utskottet att detta var mycket allvarligt. I rapporten står:

Vid minst tre tillfällen under året har undervattenskränkningar
konstaterats. Underlaget bygger främst på tekniska indikationer av hög
kvalitet. Säkerheten i analysresultatet är betydande och lämnar inte
utrymme för andra möjligheter än att dessa indikationer har orsakats
av främmande ubåt.

Det var den rapport som Överbefäl havaren ingav till regeringen den
1 mars. Det var självklart att denna måste leda till någon typ av åtgärd.
En sådan åtgärd var att uppmärksamma ryska företrädare på att den
här rapporten fanns, i den mån det behövdes. Sedan fanns det också
skäl att sträva efter en uppväxling av de s.k. expertsamtalen till en
något högre nivå; det var det operativa skälet. Jag vill gärna säga att
expertsamtalen fördes på ett utomordentligt professionellt sätt. Nu talar
jag om både de svenska och de ryska företrädarna. Det var verkligen
professionellt också på rysk sida, även om det kom att bli en del
problem i den personella besättningen, sedermera också på den ryska
sidan.

Samtidigt var det uppenbart att det fanns begränsningar i fråga om
vad de ryska företrädarna kunde säga; det sade de också i samtal. Det
fanns begränsningar vad gällde den access som de hade till vissa arkiv.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

377

Det var uppenbart för oss att denna begränsning bara kunde brytas
genom att man tog en ny kontakt på den högsta politiska nivån. Den
bedömningen delade åtskilliga företrädare.

Kurt Ove Johansson: Vilka mer än du själv var inblandade när brevet
formulerades?

Carl Bildt: Det var åtskilliga, eftersom det var en krets av personer
som hade följt, deltagit i och värderat dessa samtal löpande under hela
perioden.

Kurt Ove Johansson: Jag har förstått att det förekom en och annan
version innan detta brev fick sin slutgiltiga utformning. Vem skapade
egentligen de första utkasten?

Carl Bildt: Det kan jag inte erinra mig, men det fanns väl åtskilliga
versioner. Detta stöttes och blöttes ju fram och tillbaka under mer än
en månads tid, tror jag, om jag tittar på mina egna anteckningar i
efterhand. Det var nog ganska många versioner som passerade revy
innan brevet sändes den 25 maj.

Kurt Ove Johansson: Kan man säga att brevet bereddes på sedvanligt
sätt tillsammans med utrikesministern och UD?

Carl Bildt: Ja, försvarssidan skall inte glömmas bort. Det är klart att en
mer eller mindre formell grupp med ledande företrädare för utrikes-
förvaltningens berörda delar, delar av försvaret, delar av Försvarsdepar-
tementet och delar av statsrådsberedningen löpande har värderat dessa
saker.

Kurt Ove Johansson: När detta brev sändes iväg till Jeltsin var alltså
du, utrikesministern, försvarsministern och kanske ytterligare någon
till hundra procent eniga om innehållet.

Carl Bildt: Ja, av lätt insedda skäl var dessa tre departement inblanda-
de i beredningen.

Kurt Ove Johansson: Kan man säga att det var moderaterna i din
regering som var väl insatta i hur detta brev fick sin utformning?

Carl Bildt: I ännu högre grad var det givetvis delar av förvaltningen.
Där brukar vi inte plocka folk efter partibok utan efter kompetens.

Kurt Ove Johansson: Men man kan alltså inte hävda att samtliga
partiledare som ingick i din regering var involverade i utformningen
av brevet på något sätt?

Carl Bildt: Nej, men de var informerade om kontakten, syftet och om
vad som skulle ske. Undantaget är Bengt Westerberg. Åtminstone var
Bengt Westerberg på presidentinstaliation i Sydafrika onsdagen den 11
maj då vi diskuterade detta och jag informerade om detta. Det var ett
sedvanligt möte, som vi brukade ha före regeringssammanträdena. Det
var på onsdagen i stället för på torsdagen, eftersom det var Kristi
himmelfärds dag. Det är möjligt att Bengt var involverad i något annat

1994/95-.KU30

Bilaga B 18

378

sammanhang. Det var nämligen mycket informella kontakter. Jag tror
inte att Bengt kan erinra sig det. Jag kan inte erinra mig det heller,
men så var det.

Kurt Ove Johansson: Jag vet också att folkpartiledaren Westerberg
befann sig utomlands, men även om han befann sig i Sydafrika hade
det väl inte varit så svårt att ge honom kännedom om innehållet i
brevet?

Carl Bildt: Nej, det hade det i och för sig inte varit om detta hade
uppfattats som speciellt sensationellt eller avvikande från det hand-
lingsmönster som vi hade tidigare. Men ingenting av detta avvek
markant från det som vi hade gjort tidigare. Det handlar om dialog på
olika nivåer, öppenhet och tydlighet. Om jag hade talat med Bengt
Westerberg om detta är jag övertygad om att han inte hade haft någon
invändning. Jag har talat med honom i efterhand, men det har inte så
mycket att göra med vad ordföranden säger.

Kurt Ove Johansson: Det kunde väl ändå inte ha varit ointressant för
någon partiledare som ingick i din regering att både se och läsa
formuleringarna i ett sådant här brev, med det innehåll som det kom
att få, till en president i Ryssland?

Carl Bildt: Det är riktigt. Det var därför kontakterna med Ryssland
kring bl.a. ubåtsfrågan var uppe på en partiledarinformation. Ibland
framstår det som om detta brev var väldigt speciellt i den meningen att
det var väldigt unikt att den typen av brevväxling förekom. Så var det
icke. Just under detta skede var det en mycket omfattande brevväxling.
Jag tror att det just i detta skede finns flera brev mellan mig och
utrikesminister Kozyrev, mellan utrikesministern och utrikesminister
Kozyrev, mellan mig och president Clinton, mellan mig och förbunds-
kansler Kohl, mellan mig och Europaminister Pangalos samt mellan
mig och premiärminister Major. Alla rörde ryska förhållanden men
framför allt, återigen, frågan om det baltiska trupptillbakadragandet.
Inte heller dessa brev föredrogs i sina enskildheter. Huvudlinjerna i
politiken föredrogs och förankrades, och de var relativt självklara. Men
detta gäller icke det dagsoperativa.

Kurt Ove Johansson: Det är bara det att detta brev kom att få ett
innehåll som egentligen, ur utrikespolitisk synpunkt, hade ett mycket
stort intresse och en stor betydelse.

Carl Bildt: Det kan man möjligen säga, men innehållet avvek inte
nämnvärt från det innehåll som hade funnits i den tidigare svensk-
ryska dialogen. Det står ingenting i detta brev som jag inte tidigare har
sagt direkt till president Jeltsin. I den meningen har jag därför svårt att
uppfatta att det skulle vara så hemskt sensationellt.

Kurt Ove Johansson: Jag skall komma till det sedan, men frågan om
hur de andra partiledarna, som ingår i en flerpartiregering, blir
informerade är inte oviktig. Nu har vi medier att tillgå. Alf Svensson

1994/95:KU30

Bilaga B 18

379

har t.ex. i medierna uppgivit att han heller inte har läst brevet, men
sin vana trogen ger han dig stöd i efterhand. Försökte du få honom att
läsa den slutgiltiga versionen av detta brev?

Carl Bildt: Jag har ingenting emot att herr ordförande ger slängar åt
mig, eftersom jag är här. Men jag tycker kanske att det är litet ofint att
ge slängar åt icke närvarande personer. Men jag skall återgå till frågan.
Nej, normalt föredrog man eller berättade om ett ärende. Just den här
morgonen — jag råkar ha anteckningar från den av flera skäl — var
det dominerande ärendet vårdnadsbidraget. En annan frågeställning
var också under uppseglande. Den rörde vissa transporttekniska arran-
gemang i de södra delarna av landet. De var föremål för en del
diskussioner. I allmänhet berättade jag om vad som inträffade i dessa
relevanta delar av utrikes- och säkerhetspolitiken. Ibland sade någon:
Kan inte jag få se på detta? Då fick man ofta det. Jag försökte ofta
delge så mycket av handlingar, framför allt känsliga handlingar, som
möjligt, men inte riktigt det som ingick i huvudlinjerna för politiken,
vilket är ett av skälen.

Kurt Ove Johansson: Jag har liksom en känsla av att du hela tiden
försöker förringa det här brevets betydelse. Men vi kommer ju till hur
Jeltsin reagerade sedan. Man kunde ju förutse att detta brev hade
dimensioner som var betydelsefulla när det gällde Sveriges förhållande
till främmande makt.

Carl Bildt: Vi återkommer säkert till detta, men brevets syfte var att få
till stånd en uppväxling till det som kallas Baturinnivån. Vi var
nämligen övertygade om att vi utan en uppväxling inte skulle kunna
åstadkomma så rasande mycket mer, eller nya politiska direktiv till de
experter som hade företrätt den ryska sidan. Vi var övertygade om att
detta bara kunde ske genom en kontakt på den högsta politiska nivån.
Det var orsaken till brevet. I efterhand kan man säga att vi uppnådde
det omedelbara syftet, som var brevets avsikt. Vi fick uppväxlingen. Vi
fick också sedermera kvitto på att det fanns arkiv som vi tidigare icke
hade haft tillgång till; det är kanske föga förvånande. I efterhand visade
det sig — om vi skall utgå från OB:s bedömningar, som en regering
skall göra och också vi som sitter här nu — att operationerna med stor
sannolikhet hade fasat ut någon gång under 1992 och att den rapport
som vi fick den 1 mars grundade sig på information som kom att
omvärderas under augusti månads gång. Det är möjligt att vi återkom-
mer till det också. Det finns nämligen en del att säga om det.

Kurt Ove Johansson: Centerledaren Olof Johansson har givit klart
besked till medierna om att han inte har blivit informerad om brevet.
Är Olof Johanssons uppgifter i medierna felaktiga?

Carl Bildt: I alla fall är ordförandens referat felaktigt. Han har sagt att
han inte minns. Det har jag ingen anledning att betvivla.

Kurt Ove Johansson: Hur menar du då? Du sade till mig alldeles nyss
att man inte skall ge några tjuvnyp. Nu gör du det själv. Vill du påstå
att Olof Johansson har sämre minne än vad du har?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

380

Carl Bildt: Nej, jag tycker att det är ett ganska ärligt besked.

Kurt Ove Johansson: Jag tyckte att det var ett ärligt besked också när
jag talade om att Alf Svensson lät det här gå på Guds försyn.

Carl Bildt: Vår herres hand sträcker sig över det mesta, herr ordföran-
de. Men Olof Johansson har sagt att han inte minns. Sedan har han
också sagt att han inte har sett brevet. Det är alldeles rätt.

Kurt Ove Johansson: Olof Johansson har tydligen också sagt att du inte
borde ha skrivit detta brev till Jeltsin. Han har sagt till medierna att
det fanns andra kanaler.

Carl Bildt: Jag är inte riktigt medveten om vilka de kanalerna var. Att
telefonera till Jeltsin är inte alldeles enkelt, av lätt insedda skäl. Detta
är den form som man använder för denna typ av kommunikation. Att
det skulle tas en sådan här kontakt informerades det om.

Jag tycker inte att det är så konstigt att Olof inte kommer ihåg,
eftersom detta inte var fullt så märkvärdigt som det har kommit att
framställas i efterhand.

Kurt Ove Johansson: Tycker du inte att det är ganska allvarligt att t.ex.
en partiledare som ingår i din regering offentligt uttalar att detta brev
egentligen aldrig borde ha skrivits utan att det fanns andra kanaler?
Du säger att du inte vet vilka dessa kanaler skulle vara, men en
partiledare i din flerpartiregering uttalar sig på det här sättet. Tycker
inte du att det är ganska allvarligt?

Carl Bildt: Det vore mig främmande att börja recensera detta. Det har
liksom inte med sakförhållandet att göra. Att kontakten skulle tas
informerades det om, och man diskuterade också bakgrunden. Bak-
grunden kan jag inte i alla delar redogöra för här, vilket vi var överens
om, eftersom det finns sekretessbelagda delar när det gäller de bedöm-
ningar och kontakter som låg bakom detta. De hade en litet mera
mångfasetterad karaktär än vad som är möjligt att redovisa.

Det fanns ingen i den beredningsprocess som vi hade — som var
fylld av personer vars hela yrkesverksamma liv hade upptagits med
relationerna mellan Sovjetunionen och Ryssland — som hade möjlig-
heter att påvisa några andra kanaler för att framföra detta. Det är klart
att brev är den kanal som finns för att fa fram budskapet, som gäller
ÖB:s rapport, behovet av att växla upp, fa klarhet och fa reda på
sanningen. Nu skall vi inte glömma att brevet innehåller två delar.
Dialogen om det baltiska trupptillbakadragandet utgör ungefär hälften
av brevet, men det är en annan sak.

Kurt Ove Johansson: Det som du nu är inne på är helt rätt. Vi är
överens om att det finns uppgifter som vi inte kan ta upp i en offentlig
utfrågning. Jag skulle kunna tänka mig att just den del som vi är inne
på nu är litet svår att dokumentera på annat sätt. Du har inte
uppgifter att lämna till oss som kunde vara av intresse i ett slutet
KU-sammanträde?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

381

Carl Bildt: Det beror litet på. KU-anmälan rör ju bara den formella
handläggningen av ärendet. Den tror jag nog att vi kan klara av i en
öppen session. Men det ligger i sakens natur att det finns oerhört
mycket att säga om hela ubåtsfrågan och hela relationen till Ryssland
vad gäller olika kontakter och överväganden som har varit. Därför har
vi Utrikesnämnden och en del andra nämnder, och man har tillsatt en
ubåtskommission som också arbetar under sekretess. Det ligger i
sakens natur.

Vi kan hålla oss till den konstitutionella handläggningen. Nu ingår
ju den säkerhetspolitiska delen i motiven till det konstitutionella, men
det är en annan sak. Om konstitutionsutskottet skulle ha intresse av en
del annat finns det åtskilligt att berätta. Jag har förstått att den
ubåtskommission som regeringen har tillsatt skall värdera detta. Om
man är intresserad utgår jag ifrån att jag har möjlighet att där presente-
ra en del värderingar av informationen. Jag tror att kommissionen i
allt väsentligt har informationen, men det är klart att det finns
värderingar och nyanser avseende informationen som icke är utan
intresse, lindrigt uttryckt.

Kurt Ove Johansson: Det var Ingvar Carlsson, som sedan har blivit
vald till statsminister, som fick läsa upp brevet i Utrikesnämnden.
Borde inte du ha läst upp det i Utrikesnämnden innan det sändes iväg
till Jeltsin? Hade inte det varit den riktiga gången?

Carl Bildt: Nej, det tycker jag inte. Det tillhör inte kutymen att vi tar
upp sådana viktigare saker i Utrikesnämnden om de inte på något sätt
innebär en ny politik. Det innebar inte detta.

Jag informerade Utrikesnämnden om att det hade varit en kontakt
med president Jeltsin kring samtalen — och vad den kontakten hade
syftat till och vilka resultat som den hade lett till — vid det därpå
följande sammanträdet, som kom att äga rum den 9 september. Det
föranledde i den delen ingen diskussion i nämnden.

Kurt Ove Johansson: Jag har ju haft utfrågningar med dig tidigare, t.ex.
när det gällde talet på Utrikespolitiska institutet den 23 november
förra året. Jag var inne på samma sak då, nämligen att jag tycker att
det verkar som om du inte har särskilt mycket till övers just för
Utrikesnämnden när det gäller utrikespolitik.

Carl Bildt: Får jag tillåta mig en något skämtsam observation? Jag tror
inte att de som sitter i Utrikesnämnden som har några års erfarenhet
har den uppfattningen. De tycker snarare att jag ibland talar alldeles
för mycket. Jag vet också att jag under den föregående mandatperioden
ofta har sammankallat Utrikesnämnden för samråd och information.
Nu verkar däremot Utrikesnämnden alldeles ha fallit i dvala. Det har
varit ett sammanträde i år plus ett som jag själv fick inkalla. Jag
beklagar att Utrikesnämnden som samråds- och diskussionsforum före-
faller ha fallit i dvala. Under den föregående mandatperioden var den
höggradigt aktiv. Ingen som har följt Utrikesnämnden under senare år
skulle nog komma på tanken att säga att den där Bildt har suttit där
tyst.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

382

Kurt Ove Johansson: Det som är intressant med Utrikesnämnden är
inte bara att den träffas utan också vad som sägs i Utrikesnämnden. Vi
som inte sitter med där ...

Carl Bildt: Man kan inte få allt här i livet.

Kurt Ove Johansson: Vi som inte sitter med i Utrikesnämnden har
egentligen bara att tillgå vad de som sitter med där "lösmynt" berättar
för pressen.

Carl Bildt: Nej. Konstitutionsutskottet har tillgång till protokollen.

Kurt Ove Johansson: Jo. Men lägg märke till att jag sade "vi som inte
sitter med där".

Carl Bildt: Jo, men låt det vara klart för journalister och andra att
konstitutionsutskottets ledamöter har tillgång till protokollen. De pro-
tokollen skall inte vara tillgängliga för vem som helst.

Kurt Ove Johansson: Då ställer jag frågan så här: Vill du hävda att
Jeltsinbrevet, som det kom att utformas, har varit föremål för behand-
ling i Utrikesnämnden i den meningen att man hade möjligheter att ta
del av brevet innan det gick?

Carl Bildt: Nej — självfallet inte. Det är alldeles uppenbart.

Skulle varje brev som sändes bli föremål för sammanträde i Utrikes-
nämnden, skulle även mitt allmänna önskemål om fler sammanträden
kanske överinfrias.

T.ex. inför nuvarande statsminister Ingvar Carlssons besök i Moskva
har det varit en brevväxling mellan honom och premiärminister
Tjernomyrdin om olika saker. Det är fullt naturligt och självklart. Inte
har Utrikesnämnden delgivits detta, och jag begär det inte heller. Jag
utgår nämligen från att det ligger i linje med den svenska politik som
har varit.

Det här brevet — som jag bortser från, för det bör vi göra i den här
handläggningen och jag tror att ordföranden och jag är överens om att
man i efterhand värderar 1993 annorlunda än man gjorde då; men vi
hade ju att operera på det som då var, något annat var icke möjligt —
innebar operativt att vi ville växla upp samtalen. Det är högst rimligt,
och det skedde också. Det innebar i övrigt inte att det sades någonting
egentligen som inte hade sagts tidigare i den svensk-ryska dialogen i
någon del med undantag av, och det var ju detta som föranledde
brevet, att verksamheten föreföll ha fortsatt under 1993. Den bedöm-
ning vi nu har från de militära myndigheterna är att så icke var fallet,
utan de säger nu att den senaste av de konstaterade kränkningarna
ligger i september eller oktober 1992 — i september var det nog, om
jag inte missminner mig.

Kurt Ove Johansson: Men det var ju ändå så att det här brevet, som det
slutgiltigt kom att lyda, har en specifik betydelse. Det har så pass stor
specifik betydelse att en partiledare som ingick i din regering sagt att

1994/95 :KU30

Bilaga B 18

383

hade han sett sådana formuleringar som brevet fick, så skulle han
omedelbart ha reagerat och aldrig ha ställt upp på det. Olof Johansson
har ju sagt det.

Om ett brev av utrikespolitisk karaktär blir så spetsigt att man kan
förutse sådana konsekvenser, hade det väl ändå varit rimligt att statsmi-
nistern som skulle stå ansvarig för brevet för sin egen skull hade dragit
det här i Utrikesnämnden och försökt att nå så bred enighet som
möjligt.

Carl Bildt: Vilket var det "spetsiga"?

Kurt Ove Johansson: Alla har ju tillgång till ditt brev. Du har ju det
här med ex-strukturer osv. Alla vet ju, för det är ingen hemlighet i
dag, att Jeltsin helt enkelt blev förbannad, eller hur?

Carl Bildt: Nej. Det vill jag varken gå in på eller gå med på. Jag anser
att det är en felaktig beskrivning.

Det är två delar som de som har framfört kritik har ägnat sig åt att
kritisera. Den ena är att jag uttalade en misstanke om att ansvaret låg
åt östligt håll. Detta har jag gjort tidigare direkt i den dialogen. Jag
kommer ihåg när jag gjorde det i överläggningen med president Jeltsin
i februari 1993 direkt. Det var inga större problem med det. Och så
det sovjetiska ansvaret, för det är en viktig del av det hela. När jag kom
hem från den överläggningen fick jag beröm av oppositionens företrä-
dare i Utrikesnämnden som sade att det var mycket väl skött och att
det var mycket väl förda samtal, trots att jag då där hade sagt samma
sak som jag sedermera kom att säga i brevet.

Det nya i brevet är egentligen, i förhållande till vad som tidigare
varit i dialogen — och det var det allvarliga och det som föranledde
brevet — 1993-indikationerna. Hade detta varit något som hade för-
svunnit 1993 på det sätt som vi nu vet att det hade gjort, så hade det
för det första inte funnits anledning att skriva brevet. För det andra
hade det varit ett annat läge. Men det är inga nyheter i förhållande till
vad som sades vid överläggningarna i februari 1993 i denna del. Inga.

Kurt Ove Johansson: Men, Carl Bildt, redan på beredningsstadiet för
det här brevet ifrågasatte, tror jag, mer än en part klokskapen i ett
sådant här brev.

Carl Bildt: Jaså?

Kurt Ove Johansson: Stämmer inte det?

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Fick du aldrig någon indikation om att man t.ex.
från den svenska ambassaden i Moskva var litet tveksam till att ett
sådant här brev över huvud taget skulle se dagens ljus vid det tillfället?

Carl Bildt: Det är en felaktig beskrivning.

Kurt Ove Johansson: Ar du beredd att säga inför utskottet att det skulle
vara felaktigt?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

384

Carl Bildt: Jag har just gjort det.

Kurt Ove Johansson: Menar du på fullt allvar att det inte fanns någon
tveksamhet på den svenska ambassaden i Moskva när det gäller tid-
punkten för det här brevet?

Menar du t.ex. att du inte fick några indikationer om att det också
fanns vissa synpunkter och tveksamheter på Utrikesdepartementet?

Carl Bildt: Från vem då?

Kurt Ove Johansson: Det kan vi kanske ta vid en sluten överläggning.

Carl Bildt: Det är möjligt att vi kan. I så fall begär jag en sådan slutlig
överläggning. Nu far ordföranden med insinuationer som han kan
hålla på med och som det inte går att bemöta, för de innebär ju inget.

Kurt Ove Johansson: Om du vill kan du naturligtvis svara ja eller nej.

Carl Bildt: Det har jag just gjort.

Kurt Ove Johansson: Då upprepar jag frågan:

Är det inte på det sättet att det förekom tveksamhet? Eller, för att ta
hela historien: Var det inte på det sättet att utkasten till brevet gick
bl.a. till den svenska ambassaden i Moskva och var det inte så att det
kom en indikation från ambassaden i Moskva om att tidpunkten för
ett sådant här brev var illa vald?

Carl Bildt: Tidpunkt i meningen ena veckan hit eller dit, eller vad?

Kurt Ove Johansson: Var det inte så att man egentligen rekommende-
rade att ett sådant här brev inte skulle avfattas vid den här aktuella
tidpunkten — ett uttryck som du brukar välja?

Carl Bildt: Jo, men ordföranden säger litet grand två olika saker:
antingen att svenska ambassaden sade över huvud taget nej till brev
eller att man sade "brev men fel tidpunkt" — det kan i och för sig
vara bägge delarna. Det är ett efterforskande av källa som pågår här
från min sida.

Kurt Ove Johansson: Jag tycker att det är du som försöker blanda bort
korten här. Jag säger: Är det inte på det sättet att man innan det här
brevet sändes i väg, redan på förberedelsestadiet, hade synpunkter från
ambassaden i Moskva?

Carl Bildt: Jo. Självfallet.

Kurt Ove Johansson: Ni hade ju skickat dit ett utkast.

Carl Bildt: Jo, visst — absolut. Det sade jag tidigare.

Kurt Ove Johansson: Jag vet inte om du sade det tidigare.

Carl Bildt: Ordföranden frågade mig om beredningen, och jag sade att
det var en omfattande beredning. Jag tror att jag sade att det säkert var
ett tiotal olika versioner som cirkulerade fram och tillbaka under en
relativt lång tid. Jag sade också diplomatiskt att detta inkluderade alla

1994/95 :KU30

Bilaga B 18

385

25 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

relevanta delar av utrikes- och säkerhetsförvaltningen. Det förekom
säkert olika meningar fram och tillbaka, och det filades på formule-
ringar fram och tillbaka. Det tillhör absolut icke undantagen.

Kurt Ove Johansson: Förnekar du att det skulle vara på det sättet att
man från den svenska ambassaden i Moskva hyste tvekan att skicka i
väg ett sådant här brev, att tidpunkten inte var särskilt väl vald?

Carl Bildt: Det är uppenbarligen så att utskottets ordförande har någon
typ av information. Om de har haft någon synpunkt på vecka hit eller
vecka dit kan jag över huvud taget inte erinra mig. Jag vill inte
utesluta att det är möjligt att ordföranden sitter på någonting. Jag kan
inte påminna mig det.

Var det inte svårigheter att fa tag på Jeltsin? Är det detta som
ordföranden tänker på? Jeltsin var ju borta, så frågan var om man
skulle kunna få tag på honom. Det var en kontakt via hans — nu går
jag kanske litet för långt — utrikespolitiske rådgivare Rubrikov som
skulle förmedla brevet. Där var väl en del svårigheter att etablera en
tidpunkt för den kontakten. Är det vad ordföranden avser?

Kurt Ove Johansson: Nej. Vad jag avser är egentligen att ett utkast till
ett sådant här brev gick till svenska ambassaden i Moskva.

Carl Bildt: Ja, säkert flera utkast.

Kurt Ove Johansson: Ja, säkert flera. Det var väl också så att det fanns
tveksamhet inför att över huvud taget leverera i väg ett sådant där
brev?

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Någon sådan indikation har du alltså inte nåtts
av?

Carl Bild: Nej. Däremot är det som jag sade, och detta styrker bara att
det var en omfattande beredningsprocess. Man har försökt etablera ett
intryck i debatten av att det inte var någon beredningsprocess, men det
var en omfattande beredningsprocess. Som ordföranden säger inklude-
rade denna olika utkast som gick fram och tillbaka.

Kurt Ove Johansson: Det skulle eventuellt också styrka påståendet —
du är ju "pappa" till brevet, ...

Carl Bildt: Jag har i alla fall undertecknat det.

Kurt Ove Johansson: ... att det finns brister i beredningsprocessen,
eftersom du kanske inte har nåtts av en sådan här indikation.

Carl Bildt: Jodå. Jag har nog nåtts av alla indikationer som är relevan-
ta i sammanhanget.

Jo. Det är riktigt att det var en omfattande beredningsprocess som
pågick säkert under mer än en månads tid. Det innebär ju inte att alla
kontinuerligt ägnade sig åt detta. Men den var inriktad på att ett brev
skulle gå vid någon lämplig tidpunkt. Om det har förekommit en

1994/95: KU 30

Bilaga B 18

386

dialog om den exakta tidpunkten är jag alltså omedveten om detta.
Men ungeSrligen vid denna tidpunkt. Sedan författades olika utkast
fram och tillbaka där det fanns olika pennor.

Två saker är relevanta i sammanhanget.

Den ena är: Skedde det någon beredning med relevant expertis?
Ordföranden har själv gett svar på den frågan. Men det fanns åtskilligt
mer expertis än så. Jag vill inte gå in på detta, men ordföranden har
hjälpt mig på den punkten.

Den andra saken är: Alldeles oavsett detta är det klart att den som
bär ansvaret för brevets formuleringar är jag. Det är klart.

Kurt Ove Johansson: Om det är några som är medvetna om det så är
det naturligtvis konstitutionsutskottet.

Carl Bildt: Det gläder mig. I och för sig betvivlar jag det inte heller.

Det är alltså relevant att konstatera en omfattande beredningsprocess
för brevet under en relativt lång tid. De exakta formuleringarna fram
och tillbaka i denna beredningsprocess mellan olika individer tycker
jag däremot faller litet vid sidan av. Det politiska ansvaret ligger på
mig så klart.

Kurt Ove Johansson: Skälet till att jag ställde de här frågorna är att
försöka få reda på hur beredningen ägde rum. En partiledare i din
regering som var tveksam till formuleringarna har sagt ...

Carl Bildt: Så var det i efterhand. Men hade Olof Johansson begärt att
få se brevet, som då inte i alla delar var klart, så är det klart att han
hade fått se det — eller Alf Svensson eller Bengt Westerberg. Jag kan
inte utesluta det. Bengt Westerberg och jag talades vid om detta för
bara några veckor sedan. Det är möjligt att vi har talats vid om detta
också, för vi har talats vid om åtskilliga av de här sakerna mer
informellt. Men han var, som sagt, i Sydafrika.

Kurt Ove Johansson: Du sade alldeles nyss att beredningen hade tagit
lång tid. Den hade tagit ungefär fyra veckor — ja, nästan en månad,
sade du. Så länge var han väl inte borta.

Carl Bildt: Han var inte borta så länge. Men det fanns skäl till att det
var just vid den här tidpunkten, i början av maj, som vi hade en
intensifiering av dialogen också kring andra ämnen.

Vi är så tillbaka till det som det väldigt mycket handlar om. Jag
hade träffat utrikesminister Kozyrev i St. Petersburg den 5, och det
fanns vissa aspekter på detta. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hade
vi väl fått litet större klarhet i det rysk-lettiska förhållandet, som dock
kom att bli närmast tumultartat komplicerat genom en händelse över
påsken som jag hade att hantera med utgångspunkt från ett hotelltak i
Saigon med utnyttjande av ett nyinvigt GSM-system. Vi hade kunnat
reda upp detta mot slutet av april. Vi gick in i en situation där vi hade
anledning att tro att vi skulle kunna få ett sammanträffande mellan
den ryske och den estniske utrikesministern dagarna efter, dvs. kring

1994/95:KU30

Bilaga B 18

387

25:e-datumet. Det var alltså åtskilliga andra aspekter på det svensk-
ryska förhållandet som jag också informerade om. Det fanns även en
del andra aspekter vid det partiledarmöte som var.

Kurt Ove Johansson: Vi vet att ditt brev skrevs den 25 maj.

Carl Bildt: Undertecknades i alla fall.

Kurt Ove Johansson: Ja, just det. När brevet nådde Kreml gick det ut
på allmän remiss innan Jeltsin formulerade sitt svar. Om mina uppgif-
ter är riktiga skulle svaret ha anlänt den 7 juli. Den ryske ambassadö-
ren kom väl upp till dig med ett papper. Stämmer inte det? Eller vad
hände? Det var väl du som fick det?

Carl Bildt: Det var en god fråga.

Ordföranden säger att brevet gick ut på en omfattande remiss inom
Kreml, och det är möjligt.

Kurt Ove Johansson: Det gjorde det väl?

Carl Bildt: Jag ställer frågan.

Kurt Ove Johansson: Jo, det gjorde det.

Carl Bildt: Det vet ordföranden?

Kurt Ove Johansson: Ja.

Carl Bildt: Det vet ordföranden? Det var det? Men det tog lång tid —
det kan vi konstatera.

Kurt Ove Johansson: Remissen?

Carl Bildt: Jag vet inte. Min kännedom om remissförfarandet i Kreml
är uppenbarligen mycket mer begränsad än ordförandens.

Kurt Ove Johansson: Du kan väl hålla dig till det du vet.

Carl Bildt: Jo, precis. Jag gör det. Jag ger mig alltså inte in på det som
ordföranden säger att han vet.

Den 7 juli överlämnades till mig en inofficiell översättning av det
kommande brevet. Själva brevet överlämnades den 19 augusti.

Kurt Ove Johansson: Originalet?

Carl Bildt: Ja, brevet — handlingen — den 19 augusti.

Kurt Ove Johansson: Ja, just det. Men när ambassadören kom upp
med det här icke undertecknade brevet, en översättning av Jeltsins
brev, fördes det naturligtvis kringliggande samtal också. Förde du
några samtalsuppteckningar då?

Carl Bildt: Det vet jag inte.

Kurt Ove Johansson: Han gjorde väl inte bara som postbäraren hemma
i Tygelsjö, dvs. slängde in brevet och stack i väg, utan han sade väl
något också?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

388

Carl Bildt: Nu är ordföranden oförskämd också mot postbäraren i
Tygelsjö. Det tycker jag är att gå litet långt, för inte heller han är
närvarande.

Nej, det framgår av arkiven. Det är ju lätt ...

Kurt Ove Johansson: Det finns alltså uppteckningar?

Carl Bildt: Fråga Utrikesdepartementet! De har väl uppteckningar om
allt.

Kurt Ove Johansson: Men du var ju med.

Carl Bildt: Jo, men det var inte bara jag utan också företrädare för
Utrikesdepartementet. Det är de som för uppteckningar, inte jag.

Kurt Ove Johansson: Det är alltså troligt att det finns uppteckningar.

Carl Bildt: Det är mycket troligt. Självfallet.

Det är riktigt att han var upp med vad som på engelska kallas för en
inofficiell översättning. Den föranledde självfallet en del diskussioner.
Det ledde till mer diskussioner längre fram.

Det är möjligt att det omfattande remissarbete inom Kreml som
ordföranden äger kunskap om ...

Kurt Ove Johansson: Ja.

Carl Bildt: ... är orsaken till att det tog så pass lång tid innan vi fick
svar. Sedan dröjde det väldigt lång tid egentligen innan vi fick brevet.
Där ligger, som sagt, mer än en månad innan vi fick brevet och kunde
registrera det. Under den månaden hann åtskilligt med vatten rinna
under broarna — försiktigt uttryckt. När brevet i mitten av augusti
kom in ...

Kurt Ove Johansson: Ja, just det.

Carl Bildt: ... var läget i sakfrågan och den svensk-ryska förbindelsen
på många sätt dramatiskt förändrat i förhållande till hur det var i
maj—juli.

Kurt Ove Johansson: Jag tycker att det är bra att vi kom in på
registreringen. Det officiella brevet kom alltså först den 19 augusti.
Det förklarar väl då varför det registrerades i statsrådsberedningen först
den 22 augusti?

Carl Bildt: Ja, just det. Den 19 — jag har kollat detta i efterhand —
var en fredag.

Kurt Ove Johansson: Ja, just det.

Carl Bildt: Det registreras icke på lördagar och söndagar, så brevet
kom att registreras på måndagen.

Kurt Ove Johansson: Ja.

Carl Bildt: Jag får kanske göra en liten exkurs och säga följande. Jag
har tittat på detta, och det förefaller vara okej. Men det är ett problem
som vi har att en del av den korrespondens som förekommer — nu

1994/95:KU30

Bilaga B 18

389

talar jag inte om mig själv utan jag uttalar mig i största allmänhet, och
det här borde man titta på för det är möjligt att KU kan ha synpunkter
på det i mera konstruktivt syfte — med utrikesförvaltningen går i
allmänhet som skiffertelegram eller som kryptofax och överlämnas via
inofficiella kanaler och registreras på något sätt i UD:s interna diarier,
både ingående och utgående.

De här handlingarna har hamnat i statsrådsberedningens diarier av
den enkla anledningen att här skedde det icke via, utan här kom en
handling, direkt in till statsrådsberedningen, och då registreras den
där. Men jag vet åtskillig brevväxling som jag har haft och som
förmodligen icke finns i statsrådsberedningens diarier men som finns i
UD:s interna på grund av att man ofta opererar med den typen att här
kommer texten och sedan kommer brevet senare. Här kommer en
inofficiell översättning av texten, och senare kommer handlingen. Det
är ju egentligen bara handlingen som är en handling, dvs. det är den
som registreras. Det vet jag även, för den här regeringen har ställt till
litet ...

Kurt Ove Johansson: De uppgifter som du lämnar nu besparar mig
faktiskt en del frågor.

Jag går vidare. När det gäller reaktionerna på ditt brev kanske du
kan hjälpa mig. Förut hjälpte jag ju dig med remissen i Kreml.

Carl Bildt: Jag är inte så övertygad om det.

Kurt Ove Johansson: Jag skulle vilja veta hur man i Kreml respektive
hemma i Sverige upplevde ditt brev, t.ex. UD eller ambassaden i
Moskva.

Carl Bildt: Hur man i Kreml upplevde mitt brev kan jag inte svara på.
Kurt Ove Johansson: Inte det?

Carl Bildt: Nej. Jag höll på att säga att jag inte har varit där. Men det
har jag ju varit.

Kurt Ove Johansson: Du är ju en oerhört läskunnig person.

Carl Bildt: O, ja!

Kurt Ove Johansson: Du fick brev av Jeltsin och kunde väl förstå att
han inte var glad.

Carl Bildt: Jag träffade honom precis då.

Kurt Ove Johansson: Inte när du fick hans brev?

Carl Bildt: Nej, men strax innan.

Kurt Ove Johansson: Nej?

Carl Bildt: Jo.

Kurt Ove Johansson: Träffade du Jeltsin strax innan du fick brevet?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

Carl Bildt: Ja.

390

Kurt Ove Johansson: Och då sade han: Bry dig inte om det där brevet!
Eller?

Carl Bildt: Nej, han sade ingenting i frågan, utan vi diskuterade de
andra saker som jag har nämnt.

Vi träffades på midsommar ...

Kurt Ove Johansson: Jaså?

Carl Bildt: ... liksom utrikesminister Kozyrev, och förde en del samtal,
framför allt med utrikesministern. Ingenting av detta var uppe då. Om
ordföranden är intresserad av "atmosfäriska bedömningar" av det
psykologiska läget i Kremlborgen och dess omgivningar kan jag säga
att den midsommarnotering som jag kan rapportera vittnade om
relativt vackert väder även om vi då hade en ganska tuff dialog som
handlade om Baltikum igen.

Sedan kom det, om ordföranden är intresserad av det, att bli
kraftfulla atmosfäriska störningar omedelbart efter brevet. Men det
hade att göra med någonting annat. Jeltsin — nu är vi också i början
av juli, dagarna efter brevet — var ånyo ute och reste i geografisk
bemärkelse. Han var på G 7-möte i Neapel och kom där på presskon-
ferensen att göra ett uttalande där han sade: Våra trupper skall stanna i
Estland, därför att vi inte anser att vi har fatt våra intressen tillgodo-
sedda. Det föranledde ett mycket skarpt uttalande från min sida, vilket
föranledde ett mycket skarpt uttalande riktat mot mig och Sverige från
talesmän för det ryska utrikesdepartementet som sade att det var
"tactless and irresponsible". Det var "inadmissible" att jag kritiserade
vad Jeltsin hade sagt angående de ryska trupperna i Estland.

Detta föranledde i sin tur en diplomatisk dialog mellan diplomatiska
företrädare, så nog hade vi våra fnurror och motsättningar. Men i de
direkta kontakter som vi hade var detta inte uppe. Det kom att
komma upp sedan i dialogen. Men från rysk sida fanns det en mycket
stark vilja till fortsatt dialog både kring de här frågorna och kring de
baltiska frågeställningarna i syfte att uppnå konstruktiva resultat i
bägge.

Kurt Ove Johansson: Men, Carl Bildt, av medierna i alla fall har det ju
framgått att du med ditt brev minst sagt lyckades reta upp Rysslands
president. Han tycks ha uppfattat vissa av dina formuleringar faktiskt
som direkt oförskämda och beskriver innehållet i ditt brev som myck-
et naivt. Då ställer jag frågan till dig:

Stämmer inte de här uppgifterna i medierna, eller är det bara dikt
och förbannad lögn att han tyckte att de formuleringar var litet naiva
som du hade kommit med när det gäller olika områden — ex-
strukturer?

Carl Bildt: Jag vet inte om ordföranden frågar om något som jag har
försökt att få reda på, för det finns ju möjlighet att få del av texten,
eller hur?

1994/95:KU30

Bilaga B 18

Kurt Ove Johansson: Jo.

391

Carl Bildt: Den har regeringen sekretessbelagt, och regeringen har
sekretessbelagt den av den enkla anledningen att Ryssland har sagt att
den icke bör offentliggöras. Skälet till att Ryssland har sagt att man vill
ha fortsatt sekretess på denna dialog kan man ha delade meningar om,
dvs. det tror jag inte man kan. Jag bara noterar att det är fortsatt
sekretessbelagt på rysk begäran.

Kurt Ove Johansson: Men, Carl Bildt, jag kan naturligtvis gå upp och
läsa Jeltsins brev och kontrollera om tidningsuppgifterna är riktiga.
Det skulle jag i och för sig kunna göra.

Carl Bildt: Har inte ordföranden gjort det?

Kurt Ove Johansson: Sedan får jag nöja mig med det. Men du säger att
brevet nästan var skrivet som ett slags midsommarnattsdröm ...

Carl Bildt: Nej, det har jag inte gjort. Det går inte att ha en lång seans
som vi har haft — jag klagar inte på detta i och för sig, tvärtom ...

Kurt Ove Johansson: Det är ju trevligt.

Carl Bildt: Ja, i princip mycket trevligt. Det går alltså inte att ha en
lång seans som går ut på att hemligheter som står i papper från
1950-talet icke i någon del får yppas, och sedan har vi en hemlig
handling som härrör sig från juli. Då förväntas det att jag skall tala om
vad som står i den.

Om det hade varit min regering, den regering som jag var statsmi-
nister i, som hade hemligstämplat är det en sak. Men detta är prövat
av den nuvarande regeringen som också har beslutat att detta skall
vara sekretessbelagt.

Låt mig sedan säga att det som tilldrog sig i anslutning till Utrikes-
nämnden den 10 februari och därefter Utrikesnämnden den 8 mars
var, och det har jag sagt tidigare, inrikespolitiskt smutsigt spel och
utrikespolitiskt charlataneri på ett sätt som jag vet har skadat tilltron
till Sveriges seriositet när det gäller centrala säkerhetspolitiska sam-
manhang.

Jag kan förstå de relativt amatörmässiga "rörmokare" som försökte
röra till det här. Det är möjligt att de tyckte att sandlådebråket gav en
och annan inrikespolitisk poäng. Men det strider totalt och fundamen-
talt mot min uppfattning om hur man skall driva seriös politik i
Sveriges intresse.

Kurt Ove Johansson: Jo, det är i och för sig också en intressant fråga.

Carl Bildt: Ja, det tycker jag med.

Kurt Ove Johansson: Jag utgår från att varje ansvarsfull statsminister
ser ett omistligt värde i att det råder bred samstämmighet mellan
riksdagspartierna om vår utrikespolitik.

Carl Bildt: Mmm.

Kurt Ove Johansson: Därför tycker jag att det är så egendomligt att
Carl Bildt i det här fallet egentligen har försummat varje möjlighet,

1994/95:KU30

Bilaga B 18

392

t.ex. att se till att oppositionen var väl informerad om vilka formule-
ringar det skulle vara, och att Olof Johansson inte skall behöva gå ut
och säga: Hade jag vetat det här så hade jag aldrig ställt upp på de här
formuleringarna.

Jag tycker alltså att du, Carl Bildt, innan du tar till de riktigt
kraftfulla ordslängarna, skall betänka att det faktiskt är du som har satt
dig i den båt du sitter i, ingen annan.

Carl Bildt: Jodå — och jag ror och seglar. Men sakläget när det gäller
expertsamtalen och relationerna med Ryssland är sådant att jag faktiskt
rekommenderar ordföranden att utnyttja den möjlighet han har att
sätta sig med Utrikesnämndens pärmar och se den information som de
senaste tre åren löpande har lämnats till Utrikesnämndens ledamöter
efter varje samtalsomgång med Ryssland. Informationen har varit
detaljerad, utförlig och återkommande.

Till detta kommer att vid sidan av detta har särskild information
lämnats till företrädare för socialdemokratin. Det har skett särskilda
föredragningar på Statsrådsberedningen för nuvarande statssekreteraren
Nils Gunnar Billinger. Det har varit ett konstruktivt samarbete. En
stjärna till statssekreterare Billinger för detta. Det har delvis fortsatt
efter regeringsskiftet. De har haft tillgång till alla handlingar — all
information och alla värderingar som har varit viktiga — också när det
gäller hur man skulle lägga upp de här sakerna.

T.ex. när det gäller 1993-situationen hade vi en utförlig diskussion,
som jag tror att jag nämnde i Utrikesnämnden i november. Sedan
redovisade jag i Utrikesnämnden. Det ligger i sakens natur att det har
varit redovisningar i efterhand. Det har varit expertsamtal och därefter
redovisningar. Ansvaret för att driva utrikespolitiken ligger ju på
regeringen. Det kan ingen regering komma ifrån, och så skall det vara.
Sedan skall den förankra och informera, och så har det varit hela
vägen. Så var det också i det här fallet. Vid det därpå följande
sammanträdet med Utrikesnämnden den 9 augusti informerades det
om detta. Det informerades också om åtskilligt annat.

Jag informerade då också, i Utrikesnämnden den 9 augusti, om att
det hade kommit in information som sannolikt skulle föranleda en
omvärdering av 1993. Jag kan säga här att jag också informerade den
ryske ambassadören om att så var fallet, vilket har sin betydelse. Jag
gjorde också ett offentligt uttalande i ett pressmeddelande i detta syfte
som kom att uppmärksammas mer i Moskva än i Stockholm. Möjligt-
vis gick det på remiss i Kreml, för det föranledde ett officiellt uttalande
av president Jeltsins säkerhetsrådgivare Baturin.

Om nu ordföranden säger att det var en fnurra på tråden i förbin-
delsen var det ju viktigt att klarlägga sakförhållandet. Vi hade ju ingen
anledning att föra en dialog om 1993 om det inte fanns något att föra
en dialog om 1993. Därför var det viktigt för mig att detta klarlades i
relationerna till Ryssland så snabbt som möjligt. Det var därför som
jag också sade att det var litet utrikespolitiskt charlataneri som bedrevs
i februari, när man på visst håll skulle göra en stor affär av att det
hade inträffat ett nytt läge. Någon sade att brevet skulle förorsaka ett

1994/95:KU30

Bilaga B 18

393

sammanbrott i de svensk-ryska relationerna. Det vittnade bara om att
man inte riktigt hade satt sig in i sakförhållandena, i vad som faktiskt
hade förevarit i dialogen under maj, juni, juli, augusti och september.

Om grunderna i detta informerade jag den tillträdande statsminis-
tern. Man har ju olika överlämnandemöten — som sig bör i ett
välordnat demokratiskt och civiliserat samhälle som det svenska. Det
var åtskilliga frågor som vi diskuterade. Jag tror att det var den 5
oktober i samband med regeringsskiftet.

I personalfrågor på det utrikespolitiska området fanns det anledning
att informera om en del vilande inbjudningar att fi komma till
Sverige: Sydafrikas president Mandela, Amerikas president Bill Clinton
— som jag hade haft relativt utförliga samtal med om ett Sverigebesök,
som jag hoppas kommer till stånd. Jag informerade också om dessa
delar av ubåtsdialogen. Då talar jag framför allt så att säga om
omvärderingen av 1993 och de kontakter som hade varit för att
informera ryssarna om detta.

När vi sedan kommer fram till vad som kommit att kallas för
sandlådestriden, i februari, så följdes den nog med en mycket betydan-
de häpnad hos dem som i omvärlden har att titta på hur vi sköter
svensk säkerhetspolitik.

Kurt Ove Johansson: Det var litet överskottsinformation, men det är
bra i alla fall.

Carl Bildt: Det har varit mycket av den varan i dag, men det behöver
ju inte vara fel.

Kurt Ove Johansson: Jag har två frågor kvar.

Det har hävdats att du skulle ha skrivit ytterligare ett brev till Jeltsin
i augusti. Är det rätt eller fel?

Carl Bildt: Det är väl fel.

Kurt Ove Johansson: Det är det?

Carl Bildt: Jo. Det är absolut fel i detta ärende. Nej, jag tror inte att
det finns något brev. Jag har gått igenom detta litet. Det finns en hel
del brev till och från Clinton, men det är ju inte riktigt samma sak.

Kurt Ove Johansson: Jag ställer frågan bara av det skälet att jag har sett
uppgifter om att det skulle ha förekommit ett sådant.

Carl Bildt: Ja, och jag tror att jag vet hur det har uppkommit. Då är vi
tillbaka till den konstiga februarihistorien.

Nu skall jag inte vara alltför indiskret om vad som inträffar på
Utrikesnämnden, för det kan man inte vara. Men det sades då när det
blåstes upp från visst håll till en stor sak: Detta kommer att orsaka ett
sammanbrott i de svensk-ryska relationerna. Om jag inte missminner
mig var Utrikesnämnden på en fredag och den ryske utrikesministern
skulle komma på måndagen. Om detta var ärligt eller bara spelat så
blåste man upp detta till den stora striden. Jag sade: Men, Herre Gud,

1994/95:KU30

Bilaga B 18

394

så här är det inte alls, utan de vet precis vad det handlar om. I någon
formulering i Utrikesnämnden sade jag att de är informerade. Det vet
jag-

Det ledde till att statsministerns pressekreterare Gisela Lindstrand
började ringa runt och fråga hur det var — jag tycker inte att detta är
en vacker historia, men jag berättar den i och för sig. De hade alltså
inte uppmärksammat det pressmeddelande som hade gått ut, så det
pressmeddelande som hade gått ut dök upp den 2 september och hade
uppmärksammats i Kreml och i Ryssland och lett till Baturins uttalan-
de och till att den här frågan egentligen var helt avskriven från den
svensk-ryska agendan. Det hade inte riktigt uppmärksammats i den
nya statsrådsberedningen. De trodde då plötsligt att det var en ny
brevväxling som de inte visste om, vilket var bara missuppfattning och
bara oförmåga att läsa de egna akterna. Jag tror att det reddes ut
sedermera relativt snabbt.

Kurt Ove Johansson: Det finns alltså inget ytterligare brev från dig som
rör den här frågan?

Carl Bildt: Senare?

Kurt Ove Johansson: Ja.

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Inte efter det att du fått Jeltsinuppteckningarna
eller så?

Carl Bildt: Nej.

Kurt Ove Johansson: Så till min sista fråga, för närvarande i alla fall.

Jag tycker nog att du har varit litet oförsiktig med dina ord i brevet
till Rysslands president. Det är möjligt att vi från KU:s sida kan
komma tillbaka när t.ex. Ubåtskommissionen är färdig. Men det är väl
ändå så, Carl Bildt, att man inte skall nationaiitetsbestämma eller
komma med beskyllningar mot ett annat land när det gäller kränk-
ningar, ubåtar eller vad det nu kan vara, förrän man är alldeles
alldeles säker.

Efter vad som hänt när det gäller minkar och, tror jag du har antytt
att det skulle kunna vara, sjöjungfrur har du väl nu en gång för alla
lärt dig att nationalitetsbestämningar skall man inte göra förrän man
är alldeles säker på sin sak. Är det inte så? Kan vi inte vara överens
om det?

Carl Bildt: Nej. Ja — det beror på. Jag tackar för denna undervisning.

Det är som ordföranden säger, att det här värderas i andra samman-
hang. Här diskuterar vi den konstitutionella handläggningen. Innehål-
let i utrikespolitiken prövas ju på andra sätt.

Nationalitetsbestämningar är en sak. Men vad vi talar om är väl
misstankar, och vi talar om huruvida vi skall uttala de misstankarna —
om vi skall göra det öppet eller om vi skall göra det dolt.

Jag noterar att det jag sade i överläggningarna med president Jeltsin
i februari 1993 på denna punkt ansåg den dåvarande oppositionen vara

1994/95:KU30

Bilaga B 18

395

bra klarspråk — det var i stort sett samma sak, orden kan ha fallit
något annorlunda — men att våra misstankar gick till sovjetiska
strukturer när det gäller ubåtskränkningar. Jag vet ingen diskussion
som har förts mellan Utrikesnämndens slutna väggar som har utgått
från någonting annat heller. Jag tror inte att man har svävat i villfarel-
se i något sammanhang i någon del av omvärlden om att dessa
misstankar har varit. Detta är ju själva grunden till att vi fört expert-
samtal med Ryssland.

Det är värt att notera att expertsamtal har förts med Ryssland —
icke med Norge, icke med Holland, icke med Indonesien och icke
med Amerikas Förenta Stater — utan expertsamtalen har förts med
Ryssland.

Det kan också vara värt att erinra hur expertsamtalen kom till. De
kom till därför att den då fortfarande sovjetiske utrikesministern
Pankin vid ett besök här någon gång i september eller oktober 1991 —
det var i omedelbar anslutning till eller t.o.m. under regeringsskiftet —
sade att han inte riktigt visste hur det var längre. Han sade liksom: Jag
har nu lärt mig så mycket på kort tid om vad som har förekommit i
det Sovjetunionen som jag företrädde att jag icke längre vågar stå och
säga att det jag sade tidigare var sant. Därmed öppnades boken, och vi
hade en möjlighet att gemensamt börja bläddra i de där böckerna. Det
gav en del. Men det har varit med Ryssland, självklart.

Jag har sagt tidigare att syftet med politiken var dels att föra
samtalen vidare för att nå så mycket klarhet som möjligt i denna fråga
och i andra frågor som jag nämnt tidigare, dels att ha en bra, öppen
och konstruktiv relation till den ryska ledningen. Vi hade ju andra
oerhört viktiga frågor att försöka lösa. Jag är då tillbaka till det baltiska
trupptillbakadragandet. Det var en framträdande företrädare för om-
världen, som fick frågan med anledning av Bosnien om inte hela den
europeiska säkerhetspolitiken misslyckats under senare år med tanke
på brutaliteten i Bosnien, som häromveckan sade: Hälsan tiger still.
Det finns trots allt stora framgångar för västlig diplomati i tysthet
under de senaste åren. Den framgång som den personen lyfte fram var
just förhandlingarna kring att det trots allt lyckades att fa till stånd i
ordnade former, efter en mycket hård dialog och mycket fram och
tillbaka, en ordnad truppreträtt från Baltikum.

Det var alltså att både försöka lösa de här frågorna, där vi i
efterhand — när det gäller Wallenberg består det oklarhet — kan
konstatera att vi, om vi litar på ÖB, har Stt stopp på undervattensope-
rationerna. Det är en jättelik framgång om så är fallet. Det finns
anledning att glädjas över att denna belastning har tagits bort från oss
och att samtidigt en konstruktiv relation gjort att vi gemensamt kunnat
bidra till lösningar av vissa problem. I dag är läget något annorlunda.

Jag såg att president Jeltsin, när Ingvar Carlsson var där, under det
relativt korta mötet sade att relationerna mellan Sverige och Ryssland
inte har varit så goda under 100 år. Det är fel. Sedan dess har
Tjetjenien tillkommit. Men före Tjetjenien tror jag faktiskt att det var
rätt.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

396

Kurt Ove Johansson: Det är naturligtvis lätt att vara efterklok. Så är
det alltid. Men nog måste det väl ändå, med tanke på det brev som vi
nu pratat så länge om och det faktum att det nu tydligen inte var
kränkningar utan att det kan ha varit mink, vara så att du upplevde
det på det sättet att du stod där med byxorna nedknäppta inför hela
den svenska offentligheten. Alltihopa byggde ju på felaktigheter. Det
måste du väl ändå ha upplevt?

Carl Bildt: Menar ordföranden att regeringen när den rapporten kom
in från ÖB skulle ha sagt att det där skiter vi i?

Kurt Ove Johansson: Nej. Det är mycket lätt att vara efterklok.

Carl Bildt: Just det. Precis. Men var det inte just det som ordföranden
var?

Kurt Ove Johansson: Med tanke på brevet skulle jag, om jag hade varit
i ditt ställe — det måste jag erkänna — nog ha känt det så att jag hade
knäppt ned byxorna inför offentligheten och stått där med ändan bar,
som det heter.

Carl Bildt: Är det ordförandens avsikt att säga att vi inte skulle ha
gjort någonting?

Kurt Ove Johansson: Nej, vad jag försökte få fram var att du måste ha
känt det på nämnda sätt.

Carl Bildt: Nu bedriver ordföranden politisk polemik och försöker
vara lustig.

Jag var mycket störd av ÖB:s rapport i mars — november först och
mars sedan — av den enkla anledningen att politiken, om detta var
rätt och jag hade ingen anledning att anta något annat, hade misslyck-
ats. Företrädare för det parti som ordföranden företräder sade också:
Nu har Bildts politik misslyckats. Han har inte lyckats få stopp på
kränkningarna. Jag tror att det var sedermera biståndsministern, herr
Schori, som sade det vid åtskilliga tillfällen. Han föreföll relativt nöjd
när han sade det.

När jag fick de första informationerna i början av augusti om att det
kunde vara på annat sätt lyftes en sten från mig. Bortsett från allt
annat innebar det nämligen att politiken hade lyckats, och det råkade
vara det som var det viktiga. Sedan kan en och annan som kanske har
annat för ögonen göra sig lustig över detta. Men glöm inte att vi hade
att hantera ett stort säkerhetspolitiskt problem. Det finns ju omständig-
heter i det här sammanhanget: från omvälvningen i Sovjetunionen till
Ryssland, Baltikums frigörelse och allt sådant. Det är en del av ett stort
historiskt skeende. Detta säkerhetspolitiska problem har vi med stor
sannolikhet löst och nu hänfört till kategorin historiska diskussioner.
Detta känner jag stor tillfredsställelse över.

Om sjöjungfrur var ordföranden i gång. Jag har sagt att huruvida det
under 1993, det är ju det som det handlar om, och 1994 var fråga om
minkar eller sjöjungfrur är jag inte mannen att avgöra. Jag bryr mig
inte heller om det. Minkar är i huvudsak tillåtna. De är för djävliga på

1994/95:KU30

Bilaga B 18

397

att ta sjöfågel, framför allt fågelungar. Sjöjungfrur är också tillåtna, i
den mån de finns. Det enda som bekymrar mig är att se till att det inte
finns några främmande undervattensfårkoster i de svenska skärgårdar-
na. Har vi lyckats åstadkomma detta från årsskiftet 1992/93 så är det
mycket bra.

Kurt Ove Johansson: Då går ordet till Nils Fredrik Aurelius. Var så
god!

Nils Fredrik Aurelius: Tack! Mycket har sagts. Jag har bara några
kompletterande frågor i klarhetens intresse. För att ta det sista först:

Hade det varit möjligt för regeringen att inte reagera på ÖB:s
rapport? Ett alternativ till att göra något kan ju vara att inte göra
något. Att ha låtit bli att skriva brevet, hade det varit en rimlig eller
ens möjlig åtgärd?

Carl Bildt: Det är litet det som vi var inne på. Jag tycker inte det. Det
är lätt att köra hela historien baklänges. Vi har just gjort det några
gånger. Hade det visat sig att regeringen icke hade reagerat, tycker jag
att det hade varit utomordentligt klandervärt.

Den inrikespolitiska bilden var då att jag våren 1994 dels attackera-
des för att politiken hade misslyckats när det gällde att stoppa kränk-
ningarna, dels på något sätt, hävdades det, lade locket på och förhind-
rade militären att tala om sanningen. Sanningen var då att det var
många fler kränkningar än vad jag ville vidgå. Jag tror att det även där
var sedermera biståndsministern som var aktiv i den debatten, men jag
bortser från det. Det är alldeles självklart att man, icke minst i ljuset
av dialogen med Ryssland, hade en skyldighet att reagera.

Nils Fredrik Aurelius: Det har ju framkommit här att det har varit en
omfattande beredning innan brevet skickades i väg. Ordföranden an-
tydde i en fråga tidigare att det också skulle ha förekommit kritiska
synpunkter från något håll under beredningsprocessen. Jag vill då
fråga: Ar det vanligt att det förekommer kritiska synpunkter och
synpunkter av olika slag under en sådan här beredningsprocess, och
vad är syftet med beredningsprocessen?

Carl Bildt: Syftet med beredningsprocessen är just att få synpunkter.
Jag strävade alltid efter att man skulle ha en ganska omfattande
beredningsprocess och högt i tak. Men att det var enighet om att vi
skulle reagera, och reagera genom ett brev, var det ingen som hade
någon avvikande uppfattning om.

Sedan har det stötts och blötts formuleringar, också av mig själv. Så
är det alltid. Sedan var det tidpunkten — det är möjligtvis det som
ordföranden var inne på — när det här skulle göras. Det hade
samband med en del andra händelser som jag nämnt.

Nils Fredrik Aurelius: Slutligen: Det har ju varit centralt här för
utfrågningen om brevet kan betraktas som en exceptionell åtgärd eller
som en del i en kontinuerlig process. Carl Bildt har eftertryckligt
hävdat att det är en del i en fortlöpande process.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

398

Är det möjligt att i siffror här ange hur vanligt det är med den här
typen av brevväxling och liknande kontakter? Jag syftar då speciellt på
president Jeltsin och Ryssland.

Carl Bildt: Det är det väl. Jag tittar litet i mina anteckningar. Jag säger
detta utan anspråk på fullständighet.

Om vi tar det aktuella skeendet hade jag ett brev tror jag den 21
april till den ryske utrikesministern. Jag hade väl något, om det nu var
brev, den 25 maj. Jag hade väl ett brev också till Kozyrev parallellt när
det gällde det baltiska. Jag fick ett brev från Kozyrev den 20 juni
angående någonting annat — inte Estland. Jag skickade brev, som jag
nämnde, den 22 juni till Helmut Kohi, John Mayor och Europaminis-
ter Pangalos. Vi var då inne i ett skede också av aktiv multilateral
diplomati. Det var det europeiska rådets möte i Korfu på midsommar.
Det var där jag träffade dem. Det var inga klandestina möten på
okända skär. President Jeltsin och utrikesminister Kozyrev var där för
att underteckna partnerskapsavtalet mellan Ryssland och EU. Det var i
det sammanhanget som vi hade samtal.

Sedan har jag mera brev. Jag har brev till president Bill Clinton
den 29 juli, ser jag i min almanacka. Jag har brev med anledning av
Taslima Nasrin med olika regeringschefer. Jag har ett brev från Clin-
ton den 4 augusti. Jag har ett brev från Clinton den 10 augusti —
detta bara för att ge en bild. Jag nämner då bara brev som har att göra
med just den typ av frågor som vi nu diskuterar.

När man är statsminister får man ofta upp brevutkast från UD, eller
t.o.m. färdiga brev, som man skall underteckna och som rör väldigt
många olika saker. Jag skulle därför vilja säga att där ligger en relativt
omfattande korrespondens. Det är pluralis i veckan av brev med stats-
och regeringschefer. Skandal vore det annars för ett land som gör
anspråk på utrikespolitisk aktivitet.

Kurt Ove Johansson: Då går ordet till Widar Andersson.

Widar Andersson: Carl Bildt, du har ju i bägge ärendena som vi har
avhandlat här försökt att framhålla att inget har blivit sagt som inte
varit sagt förut. Mot den bakgrunden skulle jag när det gäller det brev
som vi nu diskuterar vilja fråga ifall regeringen i det brevet ändå inte
skulle säga någonting som redan hade blivit sagt. Var det då rimligt
med all den oerhörda beredningen, med faxen fram och tillbaka
mellan Stockholm och Moskva, med att blanda in minst tre departe-
ment och stora delar av förvaltningen och att ha samtal med de andra
partiledarna, om avsikten med brevet var att säga saker och ting som
redan hade blivit sagda och som t.o.m. berömts av oppositionen?
Vadan då denna långa beredning?

Carl Bildt: Det är en s.k. god fråga.

Det som hade sagts tidigare är det som har kritiserats, dvs. misstan-
kar och ex-sovjetiska strukturer var sagt tidigare. Det som inte var sagt
tidigare var av lätt insedda skäl ÖB:s årsrapport. Det kunde inte vara
sagt tidigare. Det som inte var sagt tidigare och det som var nödvändigt
— det var det som var den egentliga anledningen till brevet — var att

1994/95:KU30

Bilaga B 18

399

vi bedömde att det var angeläget att lyfta expertsamtalen. Det hade inte
funnits skäl att skicka brevet för att säga saker och ting som hade sagts
tidigare, självfallet inte. Inte heller nödvändigtvis årsrapporten. Den
bedömning som vi gjorde med stöd av andra, om jag säger så, för att
lyfta samtalen till den högre nivå som vi bedömde var nödvändig för
att kunna föra samtalen framåt — det är fortfarande angeläget att föra
dem framåt — var att det var nödvändigt med en direktkontakt med
Jeltsin.

Den typen av beslut fattas på den nivån, i synnerhet som det var så
att expertsamtalen — då är vi tillbaka till februari 1993 — hade
sanktionerats i ett papper mellan mig och president Jeltsin. Därmed
skulle sedan nivåförändringen också bli föremål för ett ställningstagan-
de på ett eller annat sätt från Jeltsins sida. Det var den bedömning som
gjordes av expertis i olika länder, och det var den bedömningen som
också visade sig vara rätt.

Kurt Ove Johansson: Jag ber Peter Eriksson om ursäkt. Han skulle ha
haft ordet före Widar Andersson. Var så god, Peter Eriksson!

Peter Eriksson: När det gäller brevet så kommer ju ubåtsrapporten
fram till sina slutsatser. Men där, efter vad jag vet, fastställer man inte
någon nationalitet på de förmodade kränkningarna, som sedermera
visade sig antagligen vara minkar.

Statsministern lyckas fastställa nationaliteten på de här och säger att
de sannolikt är ryska. Han lyckas också med konststycket att förklara
orsaken till att de är ryska. Han talar om just de postsovjetiska
strukturerna, eller ex-sovjetiska.

Jag har tittat tillbaka bl.a. på brevet från Jeltsin. Det kommer en
kraftig reaktion därifrån. Jag har inte så mycket funderat på oron över
att Ryssland i det här läget skulle agera väldigt kraftigt eller att
störningarna skulle öka kraftigt. Men risken måste ju ändå vara
uppenbar här att statsministern inte bara för sin egen del utan också
för hela Sveriges del gör nationen till åtlöje i omvärlden.

Tyckte du att du var beredd att ta den risken?

Carl Bildt: Då är vi återigen tillbaka till frågan om ÖB:s rapport. Det
är ju egentligen där problemet ligger, eller hur?

Peter Eriksson: Ja.

Carl Bildt: Regeringen hade ju att agera på ÖB:s rapport. I dag, i
efterhand, kan vi sannolikt säga: Ja, fram till hösten 1992 säger ÖB att
kränkningar ägde rum. Sedan är omvärderingen för 1993. Men jag tror
inte att det finns någon regering som kan undvika att agera på
rapporter av den typ som överbefälhavaren lämnade in. När detta
föredrogs i Utrikesnämnden var det i alla fall ingen som förordade att
vi inte skulle reagera. Det var fullständigt självklart att det här var
någonting som vi alla var klart bekymrade över.

Jag erinrar mig diskussionen i Utrikesnämnden. Vi gick igenom
olika möjligheter. Alla möjligheter var på ett eller annat sätt bekym-
mersamma. Jag tyckte dock att det var viktigt att reagera. Man skall

1994/95:KU30

Bilaga B 18

400

inte glömma det. Hemligt, det kan man diskutera. Men det var inte jag
som gick till offentligheten med detta, utan det var andra som gjorde
det. Det var de inrikespolitiska "rörmokare" som jag nämnde — var
de nu är lokaliserade — som ägnade sig åt den hanteringen. Då
uppkom givetvis en del av de här problemen. Men jag tycker nog att
möjligheten skall finnas att föra den typen av dialog.

Sedan bara en kort kommentar till det du sade i början, vilket jag
tycker var klokt — därmed icke sagt att det andra inte var det.

Jag har i denna diskussion, där man säger att ryssarna blev irritera-
de, fatt ett intryck av att vi skulle vara rädda för att ryssarna blir
irriterade. Det har varit mig totalt främmande. Jag har varit beredd att
föra mycket hårda och tuffa diskussioner med ryska företrädare i olika
frågor, och det har inte bekymrat mig ett skvatt om de har blivit
irriterade så länge vi har stått vid en ståndpunkt som har att företräda
Sveriges nationella intressen.

Den underton som jag tycker har funnits i delar av den här
debatten, att man skulle vara så rädd för ryssen, delar jag inte. Det är
en historisk kvarleva som delar av vårt politiska system fortfarande
lever med, har jag noterat, men som jag tror att ett litet modernare
synsätt på Sverige bör frigöra sig från ganska snabbt.

Peter Eriksson: Du säger att frågan är om man skulle ha reagerat eller
inte. Jag tycker inte att frågan är sådan. Jag tycker att frågan är
hur man bör reagera när det kommer en sådan rapport från försvars-
håll. Frågan är då om man bör gå steget extra, som jag tycker att
statsministern här gör när han både väljer att göra en nationalitetsbe-
stämning och förklara orsaken till detta.

Ar det en lämplig slutsats?

Carl Bildt: Orsaken till det ex-sovjetiska?

Peter Eriksson: Ja, just det.

Är det en lämplig åtgärd att gå ytterligare några steg och göra sig
själv till den expert som kan så mycket mer än vad militären själv har
kunnat i frågan?

Carl Bildt: Det vill jag inte direkt säga.

Det är klart att utan att avslöja några djupare hemligheter, för det
skall vi inte göra, tror jag att de misstankar som jag har företrätt är
både relativt väl dokumenterade och företrädda i det underlagsmaterial
som stått till regeringens förfogande. Det är alltså inget som jag har
hittat på och som saknar stöd.

Att nationalitetsbestämma enskild indikation är, det vet var och en
som sysslat med detta, gränsande till omöjligt. Beträffande S 363, det
vi kallar U 137, var det möjligt. Men i övriga fall är det utomordent-
ligt svårt — gränsande till omöjligt. Därför har det handlat om
misstankar på det sätt som jag har redogjort för och som vi också har
talat med ryska företrädare om och som företrädare för det nya
demokratiska Ryssland — det vill jag gärna ha sagt — som vi kan ha
synpunkter på när det gäller Tjetjenien senare, inte uppfattat som
speciellt kränkande av den enkla anledningen att de i många fall har
26 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

401

haft en bild av vad det gamla sovjetiska systemet hade för sig som är
långt värre än vad vi hade. De har upptäckt mycket som de inte var
medvetna om, och vi har haft misstankar.

Sedan till det ex-sovjetiska: Det ligger i detta att jag ville göra den
åtskillnad som jag varit inne på tidigare här mellan Sovjetunionen och
Ryssland. Jag ville icke lägga det politiska ansvaret för eventuella
fortsatta operationer på president Jeltsin eller på de företrädare som vi
hade haft möjlighet att ha dialog med. Men samtidigt, och det vågar jag
stå för ännu mer i dag än då när vi ser Tjetjenien, vet vi att det finns
rester kvar av gammalt tänkande. Det finns rester av gamla strukturer
som ibland opererar på ett sätt som far en att misstänka att de inte
riktigt har insett att Sovjetunionens dagar är gångna. Det är anledning-
en. Det var samma sak i överläggningen i februari 1993 med president
Jeltsin.

Peter Eriksson: När du som oppositionspolitiker på 80-talet uttalat
sådana här misstankar som vore de sanningar är det litet grand en sak,
tycker jag. Men när du som statsminister i Sverige uttalar sådana här
sanningar, som egentligen bara är misstankar och som i själva verket
är helt felaktiga bör man kanske ta större hänsyn till flera andra saker:
dels kanske till den roll man själv har, dels naturligtvis till hur andra
reagerar.

Carl Bildt: Om de är helt felaktiga återstår väl att utreda, eller hur?

Peter Eriksson: Särskilt i efterhand, när misstankarna visat sig vara helt
felaktiga ...

Carl Bildt: Vadå?

Peter Eriksson: Då borde man kanske ha agerat på ett annat sätt. Men
det var inte det frågan gällde.

Carl Bildt: Det är inte säkert att de är helt felaktiga.

Peter Eriksson: Du tror fortfarande att minkarna var ubåtar?

Carl Bildt: Nej, nej. Jag uttalar mig inte om 1993. Jag uttalar mig om,
säg, 1992, 1991.

Peter Eriksson: Brevet gäller alltså 1993?

Carl Bildt: Det är rätt. Men där har jag inte uttalat mig offentligt. Skilj
på den direkta dialog som vi hade med ryska företrädare och som jag
tyckte skulle kännetecknas av stor öppenhet men också av misstankar.
De vet ju vilka som är misstänkta. Även de har en underrättelsetjänst.
Har de inte tagit reda på detta, så vet jag inte vad de gör — och jag vet
en del av vad de gör.

Offentligt tror jag att det senaste uttalandet som jag har i frågan om
någon kränkning över huvud taget var september 1992. Det är den
senaste kränkning som man nu anser vara riktig. Jag har aldrig haft
några uttalanden över huvud taget om kränkningar som sedermera
visat sig icke vara kränkningar. Däremot har jag haft en tuff dialog.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

402

När vi ville växla upp till Baturin handlade det inte bara om 1993,
utan då handlade det om mycket annat. Det handlade om 80-talet, om
S 363, en del om Hårsfjärdenoperationen och om en del annat. Vi
kommer säkert att ha anledning att återvända till detta. Ryska företrä-
dare, inklusive Baturin, har hela tiden sagt att de är intresserade av en
fortsatt dialog kring detta. Det är inte så att vi är eniga om hur
sanningen har varit — långt därifrån! Jag tror inte heller att man
kommer att bli det på ett tag än.

Peter Eriksson: Ar det inte i själva verket i fråga om den process som
du återger ända från 80-talet så, att det handlar om en väldigt stark
självsuggestion som man egentligen bör akta sig för, att man gör sin
egen självbild till ett slags dagens sanning och sedan går långt utöver
verkligheten när man agerar i förhållande till omvärlden?

Carl Bildt: Det håller jag helt med om. Det är säkert så som du säger.
Så är det. Därför har det vid några olika tillfällen gjorts relativt
grundliga överprövningar av materialet. 1988 gjordes en mycket stor
sådan, där man tog in fristående expertis, civila experter av olika slag,
och gick igenom hela materialet. Nu gör Ubåtskommissionen en ny.
Det är ett gigantiskt material. Jag tror att vad som är bearbetade
tekniska rapporter nu är ca 30 hyllmeter, som skall gås igenom och
prövas på nytt.

Jag tror att det är viktigt och riktigt att man gör det. Det är klart att
du hittar ett och annat som var fel. Du kan möjligtvis hitta ett och
annat som du trodde var fel men som visar sig vara rätt, därför att vi
tillförs ju ny kunskap hela tiden. Det är inte så att vi står och stampar
på samma kunskapsnivå, utan ny kunskap tillförs hela tiden också som
en följd av andra verksamheter.

Peter Eriksson: Det kan ju visa sig att ny kunskap raserar mycket av
det som man trodde sig veta tidigare.

Carl Bildt: Vad gäller 1993 har så varit fallet.

Peter Eriksson: Mmm.

Carl Bildt: Militära företrädare har sagt att det som föranledde omrevi-
deringen av 1993 påverkar icke vad som har varit dessförinnan, därför
att den typen av indikation hade vi inte förut, utan det grundar sig på
andra typer av indikationer.

Peter Eriksson: Tack!

Ordföranden: Siste frågeställare skulle vara Ola Karlsson.

Ola Karlsson: Tack, herr ordförande!

Genom de hemliga handlingar som vi i KU har kunnat ta del av har
vi fått en bild av skeendet och det stora antalet kontakter med
Ryssland. Vi har också fatt en bild av vilka bedömningar man har
gjort från svensk sida av den här processen och av brevsvaret.

1994/95:KU30

Bilaga B 18

403

Efter ordförandens referat av remissomgången i Kreml kan jag
konstatera att jag inte hade behövt ägna så stor del av fredagen åt att
läsa alla handlingarna. Men jag skulle vilja fråga:

Var det någonting i skeendet från svensk sida som var ovanligt eller
annorlunda jämfört med andra kontakter med Ryssland?

Carl Bildt: Hela frågan är ju annorlunda.

Ola Karlsson: Jag tänker närmast på den svenska processen.

Carl Bildt: Du menar handläggningsordning och så?

Ola Karlsson: Ja.

Carl Bildt: Svaret på den frågan är väl nej.

Ofta när det rör sig om större kontinuerliga skeenden i utrikes- och
säkerhetspolitiken utkristalliseras en grupp av personer. Det kan ha
varit i EU-förhandlingarna, för att ta ett annat exempel, eller — för att
ta ett exempel som vi ägnat oss åt under en mycket lång tid —
svenskarna som satt fangna i Bagdad. Den frågan höll vi på med cirka
ett år. Det utkristalliseras då ett mönster av en grupp och en handlägg-
ningsordning.

På samma sätt har det varit med den baltiska dialogen, som har varit
en omfattande särskild organisation egentligen inom utrikesförvalt-
ningen och Statsrådsberedningen när det gäller detta. I den delen är
det ingenting som är ovanligt. Däremot är frågan, tack och lov, ovanlig
till sin natur.

Ola Karlsson: Om jag förstått dig rätt har du skrivit ungefär tio brev
under 1994, av uppräkningen här att döma, till olika regeringschefer.

Carl Bildt: Det är säkert fler. Om vi tar regeringschefer totalt sett så
vidgar vi perspektivet till världen i dess helhet. Då är det, som jag sade,
förmodligen pluralis i veckan.

Ola Karlsson: Hur stor del av de här är det som dras i Utrikesnämn-
den?

Carl Bildt: Inget, höll jag på att säga. Jag måste tänka efter om det
under de senaste tre åren — nu tar jag brev som brev så att säga — har
dragits något brev i Utrikesnämnden. Nej. Jag kan inte påminna mig
något.

Det jag i efterhand har informerat om är olika kontakter i brev-
form. Dessförinnan, förr när jag satt i opposition, har jag inte varit
med om att det dragits brev i förväg i Utrikesnämnden. Det enda
brevbråk vi haft gällde ju Saddam Hussein. Det var ju höggradigt i
efterhand, försiktigt uttryckt.

Jag kommer ihåg att dåvarande utrikesministern ringde mig och
sade att statsministern inte hade informerat honom om brevet. Men
det är en annan sak, som ligger litet vid sidan av dagens granskning —
det var Sten Andersson.

Ola Karlsson: Är det några av de här breven som den nuvarande
regeringen inte känner till eller kan ha kännedom om?

1994/95 :KU30

Bilaga B 18

404

Carl Bildt: Nej. De finns ju alla i arkiv.

Ola Karlsson: Det är inte något av de här breven som har iett till krav
på dragningar i efterhand i Utrikesnämnden eller till krav på omfat-
tande redovisning i efterhand?

Carl Bildt: Nej. Varje gång som detta har dragits, om vi tar just den
svensk-ryska ubåtsrelaterade dialogen, i Utrikesnämnden har jag fått ett
intryck — och det har väl också sagts — av att man har varit
tillfredsställd med den information som man har fått. Det har varit
relativt omfattande föredragningar. Ibland har jag nog haft ett intryck
av — en ledamot av utskottet har väl också suttit i nämnden — att jag
har frestat Utrikesnämndens tålamod nästan litet för mycket med dessa
långa föredragningar. Lars Leijonborg nickar instämmande, ser jag.

Kurt Ove Johansson: Sedan går ordet till Henrik S Järrel.

Henrik S Järrel: Carl, har jag fattat det rätt när jag konstaterar att din
uppfattning är att de tre övriga borgerliga partiledningarna var infor-
merade om att något skulle ske, en reaktion skulle komma i form av
ett brev — även om inte två av dem, Johansson och Svensson, och
även Westerberg för den delen, exakt fick ta del av den slutliga
utformningen av brevet? Är det rätt uppfattat?

Ni hade samtalat om att här skulle ske en reaktion?

Carl Bildt: Ja, just det. Jag blev informerad om detta och en del annat
på morgonen onsdag den 11 maj. Hade någon av dem då sagt att han
ville se brevet, hade han självfallet fått det. Så är det normalt i en
regering.

Henrik S Järrel: Ja.

Carl Bildt: Det förekom förvisso att miljöministern skrev brev om
vilket jag inte var informerad i förväg. Och det förekom att socialmi-
nistern och vice statsministern skrev brev som jag inte var informerad
om i förväg. Biståndsministern skrev många brev som jag aldrig såg.
Det ligger i sakens natur. Så skall det vara.

Henrik S Järrel: Men ni hade diskuterat att det skulle komma något?

Carl Bildt: En kontakt med Ryssland i denna fråga mot denna bak-
grund och i syfte att växla upp samtalen.

Henrik S Järrel: Ja. Där råder det alltså ingen som helst tvekan?

Carl Bildt: Nej. Bengt Westerberg var i Sydafrika.

Henrik S Järrel: Okej.

Kurt Ove Johansson: Under tiden har Pär-Axel Sahlberg anmält sig.
Var så god!

Pär-Axel Sahlberg: Jag blev så förvirrad av brevstatistiken här. Är det
rimligt att tala om brevfloden på det sätt som du, Carl Bildt, nu gör?

Det brev som riktades till Jeltsin måste väl under en statsministerpe-
riod på tre år vara ett ganska unikt brev med den typ av kritik som

1994/95:KU30

Bilaga B 18

405

riktas och kan väl inte jämföras med en allmän brevväxling med Kohl
och Clinton om den process som pågår? Det måste väl ändå ses så att
det är olika divisioner. Jag skulle vilja få klarhet här för att förstå den
statistik som lästes upp.

Carl Bildt: Det är självfallet en värderingsfråga vad som tillhör vilken
division. Men frågan var om det är något alldeles unikt att en statsmi-
nister skriver brev till en statschef eller en statsminister och om det
kan ställas krav på att vart och ett av dessa brev i förväg skall
förankras i Utrikesnämnden.

Därför vill jag ge en bild av att det är en ganska omfattande
korrespondens. Det gällde på min tid, och jag utgår från att det gäller
på Ingvar Carlssons tid. Sedan kan det i efterhand alltid bli föremål för
politiska värderingar vad man anser är rätt eller fel. Men då är vi vid
sidan av den konstitutionella prövningen, därför att regeringen har
ansvaret för utrikespolitiken.

Jag kan ha synpunkter på den nuvarande regeringens utrikespolitik,
men jag anser inte att de konstitutionellt sköter den fel. Det är ju de
som har ansvaret. Att politiskt kritisera dem i efterhand är en annan
sak. Det är alltså en relativt omfattande historia. I efterhand kan man
politiskt diskutera innehållet.

Men låt mig säga att man hamnar i en konstitutionellt och för varje
tänkbar regering i dag och i framtiden alldeles hopplös situation om
man sade att varje brevväxling skulle vara föremål för någon typ av
speciellt förfarande. Då kommer regeringsarbetet och hela utrikespoli-
tiken att gå i stå. Det strider också litet mot konstitutionens anda, som
är att regeringen har ansvaret för utrikespolitiken.

Sedan har vi författningen vad gäller Utrikesnämnden. Den säger att
före avgörande i utrikesärende av större vikt, om jag inte missminner
mig formuleringen, skall regeringen höra Utrikesnämndens mening.
Då är det avgörande beslut av större vikt. Det har förekommit en
dialog vid olika tillfällen om vad det egentligen är. I formell mening är
det före ett beslut. Det här är aldrig fråga om beslut. Men traditionen
har utvecklats till att det är relativt omfattande föredragningar i
Utrikesnämnden. Det tycker jag är en bra tradition. Men jag skulle,
om jag far ha någon synpunkt, vilja säga: Rör inte till formerna för
bedrivande av utrikespolitik alltför mycket när det gäller att vissa
handlingar alltid måste delges. Det är nämligen många fler handlingar
än ni har klart för er i så fall.

Kurt Ove Johansson: Nu finns inga fler frågeställare anmälda.

När det gäller 10 kap. och Utrikesnämnden har jag en känsla av att
det ibland är ungefär den uppdelning som jag och min hustru har
hemma. Vi har kommit överens om att jag skall bestämma om stora
frågor och hon om små, och hos oss finns det bara små frågor. Ibland
har jag alltså en känsla av att det också gäller för statsministrar.

Carl Bildt: Oj då, oj då! Det var ett svepande påstående mot en hel
yrkeskår, höll jag på att säga.

1994/95 :KCJ30

Bilaga B 18

406

Kurt Ove Johansson: Jag skulle vilja rikta ett tack till dig, Carl Bildt,
för att du har varit här och svarat på frågor. Jag tror mig säkert kunna
veta att det knappast har varit någon utfrågning som kan ha varit
mycket längre än den här.

Carl Bildt: Å, jo!

Får jag också tacka ordföranden för en ...

Kurt Ove Johansson: Jag var inte färdig.

Carl Bildt: Nej, men jag undrar om inte den egenartade kubbningen vi
hade förra året om Volvo med herr ordförandens företrädare var en
mera utförlig sak.

Kurt Ove Johansson: Ja, det är möjligt.

Carl Bildt: Jag vill inte påstå att den bidrog till att sprida så stort ljus
över den saken.

Kurt Ove Johansson: Vi kan slå vad. Jag håller en krona på den här i
alla fall.

I varje fall har du svarat på frågor i tre timmar och tre kvart, och du
har gjort det på ett strålande sätt så till vida att alla andra som varit
här och blivit utfrågade under så lång tid alltid har haft någon svacka
under tiden. Det har du aldrig haft.

Jag sade när jag hälsade dig välkommen att du har varit en av våra
fasta kunder här i konstitutionsutskottet. Litet vemod måste jag säga att
jag känner nu när en av våra färgstarkaste kunder åtminstone ett tag
framöver inte kommer att vara föremål för konstitutionsutskottets
gransking såvitt jag vet.

Carl Bildt: Det är inte, herr ordförande, ...

Kurt Ove Johansson: Jag vet att du har det svårt, men du får vänta.

Den förhoppning som jag hade när jag hälsade dig välkommen, att
du skulle bidra till att fördjupa vårt material, har du också infriat även
om jag naturligtvis inte är nöjd med alla svar som jag har fatt på mina
frågor. Men utan tvekan har ditt bidrag här gjort det lättare för oss att
senare kunna bedöma de här frågorna konstitutionellt. Tack för att du
kom hit! Nu far du gärna säga något om du vill.

Carl Bildt: Tack, herr ordförande! Jag tror att den här typen av
utfrågningar vinner på två saker som jag tycker att vi har klarat av i
dag: dels att man ibland faktiskt har ett litet inslag av humor — för det
kan behöva lättas upp —, dels att det, tycker jag, har varit intressant att
vi kunnat göra litet exkurser.

De två ämnen, framför allt det första, som vi haft att handlägga i dag
är ämnen som har berört delar av vår samtidshistoria. Från ömse håll
har vi gjort litet utflykter i denna historia som jag tror kan vara
ömsesidigt av nytta och intresse.

1994/95: KU 30

Bilaga B 18

407

Det är möjligt att jag kommer att göra herr ordföranden besviken
när det gäller framtiden. Men min debut inför konstitutionsutskottet
var faktiskt 1983, då jag som enskild riksdagsman ställdes inför konsti-
tutionsutskottet ansvarig för varför jag hade åkt till USA.

Kurt Ove Johansson: Ja, just det.

Carl Bildt: Det framstod som en då mycket märklig historia, som i
historiens belysning framstår som ännu märkligare. Så jag har nog
lyckats med konststycket att även som enskild riksdagsman bli inkallad
inför konstitutionsutskottet. Jag ser med stort nöje fram emot kom-
mande sammanträden.

Kurt Ove Johansson: Sammanträdet är avslutat. Tack!

1994/95:KU30

Bilaga B 18

408

Konstitutionsutskottet

1995-04-25

Kl. 11.00—12.05

Offentlig utfrågning av utbildningsminister Carl
Tham angående hans åtgärder beträffande vissa
forskningsstiftelser

Kurt Ove Johansson: Jag ber att få hälsa statsrådet Carl Tham välkom-
men till konstitutionsutskottets utfrågning. Det gäller forskningsstiftel-
serna. Det finns två anmälningar till utskottet: en från Isa Halvarsson,
Folkpartiet, och en från Per Unckel.

Jag har pratat med statsrådet, och han vill göra en kort inledning.
Jag överlämnar ordet till dig. Varsågod!

Utbildningsminister Carl Tham: Tack så mycket, herr ordförande. Jag
vill gärna först erinra om vad som kanske är självklart men ändå en
viktig bakgrund.

När dessa stiftelser inrättades av den föregående regeringen och dess
riksdagsmajoritet vad det ett starkt kontroversiellt beslut. Socialdemo-
kratin gick emot, och frågan blev också föremål för en intensiv
diskussion i valrörelsen.

Innebörden i den socialdemokratiska kritiken var trefaldig. För det
första hävdade vi att det i det rådande statsfinansiella läget var felaktigt
att föra över så stora medel som det här var frågan om, närmare 20
miljarder kronor, till forskning, även om forskning förvisso är en
mycket viktigt verksamhet.

Det förelåg också en preliminär eller muntlig överenskommelse
mellan den föregående statsministern Carl Bildt och Ingvar Carlsson i
samband med partiuppgörelsen hösten -92 om att medlen från de
tidigare löntagarfonderna skulle föras över till de allmänna pensions-
fonderna. Så blev alltså inte fallet.

För det andra ansåg socialdemokratin — och det kanske var det
viktigaste — att det demokratiskt var synnerligen anmärkningsvärt att
föra över offentliga medel till stiftelser som i framtiden skall agera helt
på egen hand och utan möjligheter för framtida riksdagsmajoriteter att
fatta beslut om en eventuell annan inriktning av medlens användning
och dessutom att tillse att stadgarna är så utformade att det allmänna
över huvud taget inte har något inflytande över medlen. Ett sådant
förfarande strider enligt vårt synsätt mot den samsyn om demokratiska
spelregler som måste gälla i en demokrati och som hittills också har
gällt.

Det har nu bekräftats av bl.a. Per Unckel här i utskottet att syftet
just var att föra bort dessa offentliga medel från vad han kallade
demokratisk kontroll.

För det tredje ansåg vi att de nya stiftelserna skulle skapa betydande
problem vad gäller forskningens finansiering och försvåra utvecklandet

1994/95:KU30

Bilaga B 19

409

av en slagkraftig och kvalitativt högtstående forskning. Vi ansåg också
att stiftelserna till sin sammansättning inte tillräckligt återspeglade
olika viktiga forskarintressen.

Denna kritik framfördes under hela valrörelsen. Det kan naturligtvis
inte ha kommit som en överraskning för någon att den nya regeringen
efter tillträdet tidigt klargjorde att man på ett eller annat sätt skulle
agera i stiftelsefrågan.

Frågan har också varit föremål för flera diskussioner och beredning
inom regeringen vid flera olika tillfällen. Det var på grundval av de
diskussionerna som jag fick regeringens uppdrag att ta upp en diskus-
sion med stiftelserna om tre punkter.

Det gällde om stiftelserna i sitt arbete ville tillämpa samma offentlig-
het som andra statliga forskningsfinansierande organ, om man var
beredd att samverka med statsmakterna för att undvika att besparingar
inom forskningsområdet skulle leda till allvarliga problem för forsk-
ningen och vidare om stiftelserna kunde överväga att till regeringen
inkomma med en begäran om permutation vad avsåg stadgarna i den
del som handlar om styrelsernas sammansättning. Det skulle möjliggö-
ra att de i framtiden sammansattes på ett mer sedvanligt sätt med
inflytande från forskarsamhället och med en viss möjlighet för rege-
ringen att tillsätta vissa ledamöter. Stiftelserna skulle självfallet i fram-
tiden inte utse sina egna efterträdare.

Det var självfallet inte bara regeringens rättighet utan även regering-
ens skyldighet att föra dessa diskussioner med stiftelserna givet både
det finansiella läget och de forskningspolitiska frågorna liksom de
demokratiska aspekter som kan läggas på denna fråga.

Jag har studerat de anmälningar som lämnats in. Jag måste konstate-
ra att det inte finns något underlag i dem. I Per Unckels anmälan hette
det att det senare skulle inlämnas något material som bestyrkte anmä-
lan. Något sådant har mig veterligt inte lämnats över.

Jag vill till sist bara säga ett ord i själva demokratifrågan, eftersom
jag vet att den frågan diskuterades vid någon tidigare utfrågning här,
bl.a. just av Per Unckel.

Ett demokratiskt styrelseskick innebär givetvis inte att alla beslut i
samhället fattas av politiska församlingar. Grundlag och rättssamhälle
sätter upp klara gränser, men därtill kommer att det finns många olika
intressen och institutioner som agerar inom demokratins ram och som
fattar sina egna beslut, t.ex. fack, intresseorganisationer och företag.

Däremot gäller ju också att det är de demokratiska valen som skall
avgöra politiken för den allmänna samhällsutvecklingen och likaså
utgöra grunderna för lagstiftningen — det klargörs mycket tydligt i
grundlagen — samt självfallet också hur de offentliga resurserna skall
utnyttjas. Det är det som är meningen med det demokratiska budgetar-
betet.

För att demokratin skall fungera krävs en sorts samsyn om hur
demokratiska spelregler skall fungera. Det har rått länge. Jag hoppas
att det skall gälla även i framtiden.

Enligt min och regeringens mening har den samsynen brutits just på
denna punkt. Det har bekräftats av vad som har sagts här i utskottet.

1994/95:KU30

Bilaga B 19

410

Det handlar uppenbarligen just i detta fall om offentliga medel som
skall användas för offentliga ändamål, nämligen just finansiering av
forskningen, som medvetet har förts utanför demokratisk kontroll. Det
är enligt vårt synsätt den grundläggande demokratiska frågan i detta
sammanhang.

Kurt Ove Johansson: Jag tackar statsrådet Carl Tham för inledningsan-
förandet och överlämnar ordet direkt till Jerry Martinger. Varsågod!

Jerry Martinger: Tack, herr ordförande! Det framgår av vad Carl Tham
säger att han menar att det var stora problem för stiftelserna när det
gällde att finansiera forskningen och att det på något sätt skulle vara
svårt för dem att göra det. Så uppfattar jag Carl Tham.

Carl Tham: Det var nog inte riktigt vad jag sade. Jag sade att jag anser
att det är felaktigt att inrätta nya stiftelser som alla på olika sätt skall
bidra till den offentliga forskningsfinansieringen. Det kommer att leda
till ett mera uppsplittrat forskningsfinansiellt system. Det kommer
också att snedvrida balansen mellan olika intressen på forskningspoliti-
kens område. Eftersom stiftelserna är så konstruerade kommer det
dessutom att innebära svårigheter när det gäller forskarsamhällets
kontakter med de forskningsfinansierande organen.

Jag kan gärna säga att jag har fatt åtskilliga brev från enskilda
forskare som beklagar sig över att det i dag finns så många olika
forskningsfinansierande organ att en alltför stor del av tiden upptas av
att skriva forskningsansökningar.

Det är också därför regeringen har beslutat om att tillsätta en
utredning som skall titta på hela frågan om forskningsfinansieringen.

Om man hade velat främja forskningen med hjälp av dessa medel
hade det naturliga varit att man hade överfört medel till de existerande
forskningsfinansierande organen. Det skedde i ett specifikt fall, nämli-
gen till Riksbankens jubileumsfond. På den punkten har vi ingen
invändning mot det gamla beslutet.

Hade man följt den principen också när det gäller de andra pengar-
na hade varken den demokratiska eller den forskningsfinansiella frå-
gan blivit aktuell.

Jerry Martinger: Jag uppfattade det också så att Carl Tham menade att
stiftelsernas sammansättning inte tillräckligt återspeglade forskarintres-
sena.

Carl Tham: Forskningsråden väljs på två olika sätt. Majoriteten utses
direkt av forskarsamhället genom en valprocedur som är noga angiven
och där fakulteterna väljer en valförsamling som i sin tur väljer
forskare som sitter i dessa organ. De byts ut på ett visst sätt. Det
garanterar dels kontakter mellan forskarsamhället och forskningsråden,
dels en viss omsättning så att det blir en pluralism i sammansättning-
en.

Vidare utser regeringen ordförande omväxlande mellan två och tre
ledamöter och deras suppleanter. Det är alltså en minoritet av råden.

1994/95:KU30

Bilaga B 19

411

Detta system, som har tillämpats under lång tid i Sverige, garanterar
enligt mitt synsätt både forskningens inflytande och ett visst inflytande
för det allmänna som finansierar forskningen.

Jerry Martinger: Skulle man gjort så i stället här?

Carl Tham: Om man nu ansåg att man hade råd att utnyttja alla dessa
medel för forskningen hade det enklaste, som jag sade, varit att
överföra dem till de existerande forskningsfinansiella organen. Om
man hade önskat att inrätta särskilda stiftelser kunde de ha konstrue-
rats på ett likartat sätt, t.ex. som Riksbankens jubileumsfond, som ju
har en direkt koppling till riksdagen.

Jerry Martinger: Var det en tanke som mer konkret framfördes offi-
ciellt från Carl Thams sida i något sammanhang?

Carl Tham: Nej, det var det förvisso inte. Det var ju den gamla
regeringens eget förslag.

Jerry Martinger: Ställde sig Carl Tham bakom förslaget?

Carl Tham: Jag var inte tillfrågad. Jag var då chef för SIDA, så det var
ingen som kom på tanken att fråga mig. Däremot hade socialdemokra-
tin ingenting att erinra i behandlingen i riksdagen när det gällde just
den hanteringen.

Jerry Martinger: Jag har inga fler frågor tills vidare.

Lars Leijonborg: Herr ordförande! Det förekommer en väldigt hetsk
debatt om forskningspolitiken kring just dessa frågor. Det är många i
forskarsamhället som beklagar att det efter flera årtionden av huvud-
saklig samsyn om forskningspolitiken har blivit ett mycket infekterat
filt. Det är ganska enkelt att se vad som är bakgrunden. Den största
politiska frågan åtminstone sedan 70-talet, nämligen löntagarfondsfrå-
gan, har nu transformerats in i forskningspolitiken.

Carl Tham talade mycket om -94 års valrörelse. Men löntagar-
fondsfrågan har varit stor i många valrörelser, bl.a. i -91 års valrörelse,
då de borgerliga partierna och Ny demokrati hade som vallöfte att
avskaffa löntagarfonderna. De partierna fick majoritet.

Tycker du att ett vallöfte om att avskaffa löntagarfonderna går att
ge? Är det demokratiskt riktigt att försöka leva upp till ett sådant
vallöfte?

Carl Tham: Herr ordförande! Det är förvisso sant att detta är en sorts
utlöpare av iöntagarfondsdiskussionen. Det är just det förhållandet att
man inte kan agera på det sätt som den borgerliga regeringen gjorde
som är problemet i dag.

De borgerliga partierna utlovade inför -91 års val, liksom man hade
gjort -85 och -88, att man i händelse av valseger skulle upplösa
löntagarfonderna. Det var en ståndpunkt. Det var naturligtvis helt
rimligt att man efter valet, när man fick majoritet, också gjorde detta.

1994/95 :KU30

Bilaga B 19

412

Per Unckel sade vid utfrågningen här i utskottet enligt det ojustera-
de protokollet att den nya borgerliga regeringen hade ett mycket
tydligt väljarmandat när den tillträdde på hösten -91, och att det var
angeläget att respektera detta mandat. Det kan jag mycket väl förstå.

Det är väldigt intressant att konstatera att det hade varit omöjligt
eller i varje fall mycket svårt för den borgerliga regeringen att infria
detta vallöfte om socialdemokratin hade valt att inrätta löntagarfonder-
na på samma sätt som dessa stiftelser.

Jag har frågat flera gånger om hur borgarna skulle ha sett på detta.
Jag kan ge svaret själv. Det är klart att de borgerliga partierna då på
goda grunder hade riktat stark kritik mot socialdemokratin för att man
på det sättet omöjliggjorde genomslaget av valet i demokratisk hand-
ling.

Socialdemokratin motsatte sig inte principiellt att den nya majorite-
ten avskaffade löntagarfonderna. Det var ju vallöftet. Men partiet
motsatte sig inrättande av dessa stiftelser av skäl som jag har angivit.
Det diskuterades också i valrörelsen. Det hade då varit det självklara
att beslutet skulle kunna omprövas eller att man skulle kunna ge
stiftelserna en annan inriktning. Men genom den konstruktion som
man gav stiftelserna har detta i varje fall visat sig vara komplicerat.

Jag citerar återigen min företrädare i ämbetet Per Unckel: Själva
syftet med beslutet var att föra forskningsfinansieringen utanför demo-
kratisk kontroll. Det var vad han sade här i utskottet.

Svaret på frågan är kort och gott att det var rätt av de borgerliga
partierna att uppfylla sitt vallöfte, men det var fel att man inrättade
stiftelser på ett sådant sätt att möjligheterna för en ny riksdagsmajoritet
att ändra eller korrigera det beslutet i varje fall starkt försvårats.

Lars Leijonborg: Du åberopade Socialdemokraternas agerande dels i
-94 års valrörelse, dels under den tidigare valperioden. Du fick det att
låta som om det var väldigt entydigt vad Socialdemokraterna tyckte i
dessa frågor. Så var det väl inte riktigt.

Jag tror att du vid ett tillfälle nämnde den större siffran 20 miljar-
der. Ar vi överens om att Socialdemokraterna våren -94 accepterade
att de dittills utskiftade medlen skulle användas till forskningsända-
mål?

Carl Tham: Nej, det är vi inte alls överens om. I själva verket kom
frågan upp också i den avslutande partiledardebatten där det blev ett
meningsutbyte mellan dåvarande statsministern Carl Bildt och Ingvar
Carlsson. Ingvar Carlsson hävdade mycket kraftfullt att det ursprungli-
ga löfte som Carl Bildt hade givit honom i partiledaröverläggningarna
hösten -92 var att dessa medel i allt väsentligt skulle utnyttjas för att
stärka pensionsfonderna. Med tanke på Sveriges statsfinansiella läge var
det verkligen en mycket motiverad åtgärd.

Det hade också sagts i de överläggningarna att en något mindre del
därav skulle kunna utnyttjas för forskning. I själva verket blev det
sedan aldrig något samråd. Plötsligt kom den borgerliga regeringens
proposition.

1994/95 :KU30

Bilaga B 19

413

Det är alls inte rätt att det var en överenskommelse som omfattade
de tre ursprungliga stiftelserna.

Till detta kommer givetvis de senare stiftelserna, de som tillkom på
sommaren strax före valet -94. Det var så mycket mera anmärknings-
värt som det skedde i uppenbar brådska just för att se till att stiftelser-
na skulle finnas på plats, så att säga, med alla avtal underskrivna före
valet. Det sista avtalet undertecknades två dagar före valet. Det var
uppenbart att detta skedde för att förhindra att en eventuell ny
riksdagsmajoritet skulle kunna påverka hur stiftelserna skulle utfor-
mas.

Lars Leijonborg: Du sade tidigare att det är uppenbart att det rör sig
om offentliga medel som skall användas till forskning. Vi hoppar över
det första ledet, dvs. att det är uppenbart att det rör sig om offentliga
medel. Aven det är ju omstritt. Jag avser det senare ledet av meningen,
dvs. "som skall användas till forskning". Är din uppfattning att det
inte var Socialdemokraternas uppfattning före valet?

Carl Tham: Den ursprungliga uppfattningen var att medlen skulle
föras över till pensionsfonderna. En mindre del skulle möjligen kunna
användas för forskning. Sedan fattades det ett riksdagsbeslut. Det sades
från socialdemokratins sida också i valrörelsen att vi var helt på det
klara med att det beslutet och de därpå följande regeringsbesluten hade
givits en sådan utformning att det kunde bli svårt att ompröva stiftel-
sernas inriktning. Det var helt klart.

Men den ursprungliga uppläggningen var den att pengarna skulle
användas för att stärka pensionsfonderna.

Lars Leijonborg: Jag är rätt övertygad om att det i Socialdemokraternas
ekonomiska motion under våren -94 framgick att man då var beredd
att acceptera att de resurser som hade överförts till forskning skulle
användas till forskningsändamål. De tillkommande medlen, som hade
uppstått genom att aktiekursernas utveckling hade varit så positiv,
skulle användas till en avbetalning av statsskulden.

I valrörelsen fanns det också två versioner. Den ena var att pengarna
på något sätt skulle tas tillbaka och användas för att sanera statsfinan-
serna. Den andra uppfattningen var att resurserna för forskning inte
skulle minskas.

Har du någon kommentar till det? Vad var Socialdemokraternas
besked före valet? Ville man minska de samlade resurserna för forsk-
ning eller ej?

Carl Tham: Lars Leijonborg var mera aktiv i valrörelsen än vad jag var
och kan kanske bättre varje replik som fälldes där. Jag vill nog ändå
säga att det för det första var alldeles tydligt att socialdemokratin
grundläggande ansåg att det hade varit en klar fördel att i det rådande
statsfinansiella läget utnyttja dessa medel till att stärka pensionsfonder-
na. Det gällde generellt.

För det andra ansåg partiet på våren 1994 att de tillkommande
stiftelserna skulle göra saken ännu värre. Såvitt jag har förstått av vad

1994/95:KU30

Bilaga B 19

414

som har skrivits i tidningarna tycks det också ha varit en ståndpunkt
som delades av den dåvarande finansministern, som också tyckte att
det vore klokt att utnyttja dessa medel på annat sätt.

I valrörelsen hävdades just det som jag nyss sade, dvs. att den
borgerliga regeringen hade gått ifrån det löfte som man hade givit i
förhandlingarna -92.

Min poäng med att påpeka vad som sades i valrörelsen var egentli-
gen mest att understryka att frågan om hur dessa medel skulle utnytt-
jas klart var en politisk fråga. Det handlade om offentliga medel i den
meningen — det tror jag inte att någon kan bestrida — att det var
riksdagen som fettade beslut om hur medlen skulle utnyttjas. Det var
riksdagen som var stiftelsegrundare och anslog medel till dessa stiftel-
ser. Hade det inte varit offentliga medel hade riksdagen inte kunnat
fetta ett sådant beslut.

Medlen anslogs också för ändamål som i grunden är statliga, nämli-
gen som en sorts komplement till den statliga forskningsfinansieringen.

Beträffande forskningsresurserna är det riktigt att socialdemokrater-
na i sin motion på våren -93 i stället för stiftelserna yrkade på
ytterligare budgetmedel för forskningen. Det yrkandet är som de flesta
säkert förstår inte möjligt att vidmakthålla i den nuvarande statsfinan-
siella situationen.

Om vi bortser från stiftelserna ett ögonblick innebär den politik vi
företräder att vi har tvingats till vissa visserligen marginella men dock
besparingar för forskningens del. 1 den händelse att stiftelserna består
ungefär som nu kommer det naturligtvis att innebära ett tillskott. Vi
har sagt att vi måste göra vissa besparingar för att samhällsekonomiskt
kunna försvara vår totala satsning på forskning.

Lars Leijonborg: Den gamla majoritetens verklighetsbild är att riksda-
gen i demokratisk ordning har bestämt att dessa offentliga medel inte
längre skall vara offentliga medel. Ett sådant beslut måste naturligtvis
gå att fatta i demokratisk ordning.

Den konstitutionella frågan gäller i första hand det brev du skrev till
de nyinrättade stiftelsestyrelserna. En synpukt du hade där var att
forskarsamhällets och regeringens och riksdagens förtroende för stiftel-
serna skulle rubbas om stiftelserna inte begärde permutation på det
sätt som regeringen önskade.

Det är flera som inte har tillmötesgått denna önskan. Anser du att
förtroendet för dessa stiftelser är rubbat från t.ex. regeringens sida? Ar
det också rubbat i forskarsamhället?

Carl Tham: Jag vill hänvisa till vad som faktiskt står i brevet, som är
ganska långt. Eftersom det tar för lång tid att läsa upp det vill jag bara
påpeka vad som där inledningsvis hävdas. Jag påminner i brevet om
att vi hade haft en diskussion och att jag vid det tillfället på regering-
ens uppdrag påminde om den bakgrund som jag nu också har föredra-
git, framför allt den nu diskuterade demokratiska aspekten. Jag skriver
också att vi i denna diskussion tog upp frågan om offentlighet. Jag tar

1994/95:KU30

Bilaga B 19

415

också upp frågan om de totala resurserna liksom sammansättningen av
stiftelsernas styrelser och i vilken form dessa utsågs. I brevet stod
följande:

Enligt stiftelsens stadgar skulle stiftelsen själv utse ledamöter efter
utgången av den löpande mandatperioden. Det är välkänt att detta
enligt regeringens mening är en ordning som inte tillfredsställer alla
demokratiska principer. Med hänsyn härtill och med tanke på det
behov av samverkan mellan regering, myndigheter och övriga forsk-
ningsfinansiärer som ovan redovisas är det önskvärt att stiftelsen finner
former för förnyelse av styrelsen, vilka dels tillfredsställer nyss nämnda
principer, dels upprätthåller förtroendet för stiftelsens arbete hos re-
gering och riksdag och icke minst forskarsamhället.

Att ha en ordning som innebär att stiftelsen förnyar sig själv är från
allmänt demokratiska principer mycket svåracceptabelt. När det gäller
förtroendet hos forskarsamhället kan jag bara konstatera att det inte
minst på sistone har förekommit åtskilliga inlägg där man i och för
sig, som Lars Leijonborg helt riktigt säger, beklagar att det har blivit
en så stark politisk diskussion om forskningspolitiken på just denna
punkt. Man menar med all rätt att forskningspolitiken hittills har varit
en fråga där det har rått betydande oenighet. Jag beklagar också detta.
Det hade varit mycket bättre om man hade utnyttjat dessa medel på ett
mer konsensusartat sätt. Då hade man kanske haft större förståelse för
de principiella invändningarna. Det är klart att detta också påverkar
forskarnas syn på de olika forskningsfinansierande organen.

Lars Leijonborg: Vad jag tar upp nu är själva huvudfrågan, att anmä-
larna hävdar att detta brev är okonstitutionellt. Man kan säga att det av
de berörda uppfattades som ett hot och att de t.o.m. skulle fatta beslut
som egentligen inte var förenliga med stiftelselagstiftningen.

Men jag vill återge den mening som jag tog upp: Med hänsyn härtill
och med tanke på det behov av samverkan mellan regeringen, myndig-
heterna och övriga forskningsfinansiärer, som ovan redovisats, är det
önskvärt att stiftelsen finner former för förnyelse av styrelsen, vilka
dels tillfredsställer nyss nämnda principer, dels upprätthåller förtroen-
det för stiftelsernas arbete hos regering och riksdag och inte minst
forskarsamhället.

När nu detta brev är besvarat på det sätt som har skett, var det då i
ett läge där regeringens och även forskarsamhällets förtroende, enligt
din skildring, var rubbat?

Carl Tham: Här måste man skilja på två saker. Vi är principiellt emot
den här konstruktionen av skäl som jag har utvecklat. Eftersom
stiftelserna med litet olika nyanser har avvisat dessa förslag har vi inte
ändrat oss i detta avseende. Jag kan bara svara med att säga att
regeringsarbetet inom regeringskansliet fortgår. Vi har inte lämnat
frågan.

Men jag vill säga något beträffande det som jag tror har hävdats
också här, att själva önskemålet om ett förslag om permutation skulle
strida mot stiftelsernas stadgar. Det är i och för sig stiftelsernas sak att
ta ställning till detta, vilket också framgick med all önskvärd tydlighet

1994/95:KU30

Bilaga B 19

416

av brevet. Men permutationsmöjligheten finns ju i själva verket inskri-
ven i stadgarna. Det skulle ju knappast ha gjorts om man ansåg att det
var omöjligt att genomföra. Vidare är det stiftaren själv, dvs. staten,
som framställer detta önskemål. Man Sr komma ihåg att regeringen i
detta sammanhang representerar stiftaren, dvs. staten, som framställer
önskemål om att stiftelserna skulle kunna ges en något annorlunda
utformning. Detta kan omöjligen anses strida mot stiftelsernas stadgar,
utan det är ett argument som några stiftelsers ordförande har utnyttjat
för att avvisa regeringens förslag.

Lars Leijonborg: Jag vill bara ta upp en detalj som kanske framgår av
handlingarna, om man hade haft tid att läsa dem noggrannare, men jag
är ju bara suppleant i detta utskottet. Du talar flera gånger om att du
har agerat på regeringens uppdrag. Finns det ett formellt regeringsbe-
slut till grund för detta brev?

Carl Tham: Lars Leijonborg, som har suttit nära kanslihuset under
åtskillig tid, torde känna till att beredningsarbetet inom regeringen
sker genom beredningar och formella regeringsbeslut. En fråga av det
här slaget bereds i beredningen. Regeringen har inte fattat beslut, och
behöver framför allt inte fatta ett beslut, om att uppdra åt ett enskilt
statsråd att utföra vad man i regeringen har kommit överens om.

Lars Leijonborg: De stiftelser som har fatt detta brev har väl alla
besvarat det, eller hur?

Carl Tham: Ja.

Lars Leijonborg: Har samtliga sagt nej till permutation?

Carl Tham: Ja.

Lars Leijonborg: Du nämnde att regeringen inte betraktar detta som
avslutat. Kan du säga något om huruvida man tänker utöva ytterligare
påtryckningar av det här slaget eller om hur man tänker gå vidare?

Carl Tham: För det första anser jag inte att detta är fråga om påtryck-
ningar i den mening som Lars Leijonborg använde ordet. För det
andra förestår inte någon diskussion med stiftelserna, utan det pågår
en allmän beredning av hela frågan i regeringskansliet.

Pär-Axel Sahlberg: Lars Leijonborg förde ju tillbaka de frågor som vi
också diskuterade en del med Per Unckel. Det gäller förvandlingsnum-
ret genom demokratiskt beslut, dvs. när de offentliga medlen blir
privaträttsliga. Carl Tham valde att inte kommentera detta, men det
vore intressant att fa höra vad du har för syn på det förvandlingsnum-
mer som det nu görs ganska mycket väsen av. Det gäller dels synen på
den demokratiska processen, dels hur man skall betrakta dessa medel
som ju en gång i alla fall var offentliga.

Carl Tham: Det var en mycket intressant utfrågning som ägde rum
med Per Unckel, eftersom han då på ett tydligare sätt än vad han gjort
i något annat sammanhang redovisade den rent ideologiska bakgrun-
den till inrättandet av dessa stiftelser. Det framgick ju med all önsk-
27 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

1994/95:KU30

Bilaga B 19

417

värd tydlighet att syftet inte var att framför allt främja forskningen. Det
var naturligtvis också ett mål, men det var inte huvudmålet. Om detta
hade varit det uteslutande målet, hade man naturligtvis kunnat finna
andra former, särskilt om man hade varit angelägen om att liksom
hittills ha en viss samsyn när det gäller forskningspolitiken. Men det
framgick ju med berömvärd tydlighet av vad Per Unckel här sade att
detta inte var huvudmålet, utan att det var att föra över dessa offentliga
medel bortom demokratisk kontroll och, som jag också tror att han
också uttryckte det, att få till stånd en privatisering av statliga medel.
Det är klart att detta var en mycket tydlig ideologisk markering.

Man kan naturligtvis något reflektera över vad det kan innebära om
detta fortsätter. Man kan givetvis tänka sig, vilket jag tror att vi alla här
kan göra, att det kan uppstå nya riksdagsmajoriteter i framtiden som
beslutar om att överföra forskningsmedel och universitet till privata
institutioner. Vi skall inte glömma bort att också två universitet har
privatiserats på det här sättet. Chalmers högskola har överförts i en
privat stiftelses ägo. Det handlar då inte bara om fysiska resurser utan
om hela det intellektuella kapital som där under decennier har byggts
upp med statliga medel.

Det har också lagts fram förslag om nya sådana privatiseringar. Men
man kan ju tänka sig även annat som förs över till olika former av
privata stiftelser, vilket sedan inte anses kunna påverkas via riksdagsbe-
slut. Man får då en ordning där de demokratiska valen gradvis betyder
allt mindre när det gäller utnyttjandet av offentliga resurser.

Som vi alla känner till har vi i dag en situation som beror på
världsekonomin, integrationen av ekonomin och naturligtvis också på
Sveriges bräckliga statsfinansiella läge, vilket gör att handlingsutrym-
met för de demokratiskt valda organen är begränsat. Men genom dessa
åtgärder skulle det begränsas ytterligare. Det är uppenbart att det här
finns en ideologi som ser privatisering och marknad som det främsta
instrumentet för samhällsutveckling och där den demokratiska, politis-
ka kraften och möjligheten att styra marknaden ökar om de privata
institutionerna alltmer försvagas. Detta är i grunden den ideologiska
innebörden i förslaget.

Det är ingen tillfällighet att inspirationen till förslaget finns att
hämta i det konservativt styrda Storbritannien. Där har man sedan
lång tid tillbaka inrättat just den här typen av organ, t.o.m. när det
gäller förvaltning och drift av fängelser. Det kanske är någonting som
kommer att vankas också här, dvs. att man överför offentliga funktio-
ner till privata institutioner som styrs av stiftelser, kanske också
företrädesvis av partikamrater som sitter som ordförande i dessa stiftel-
ser och som har ansvar för offentliga funktioner också sedan de har
lämnat regeringsmakten.

Det är en intressant sak att den stiftelse som Staffan Burenstam-
Linder företräder — eftersom Staffan Burenstam-Linder var här tar jag
detta som exempel — nu har stora resurser för att ge stöd till
utvecklingen av elektroniska hjälpmedel i undervisningen. Det är i
och för sig mycket bra. Men den har enorma resurser till förfogande i
förhållande till vad både kommuner och stat har. Det blir i praktiken

1994/95:KU30

Bilaga B 19

418

Staffan Burenstam-Linder, en ledande moderat, och några av hans
kamrater i styrelsen som bestämmer om den svenska skolans elektro-
niska utrustning i framtiden. Detta är den ideologiska innebörden av
detta system.

Pär-Axel Sahlberg: Vårt ansvar är att analysera detta. Det handlar ju
om ett helt paket, även om det just nu är ett antal anmälningar som är
riktade mot dig och Sten Heckscher.

Med nämnda bakgrund förde ni alltså en dialog med stiftelserna,
varefter du formulerade detta brev som sedan besvarades med ett
avvisande av önskemålet om permutation. Man ville inte heller utlova
att ersätta eventuella indragningar av statliga resurser, men man ställde
sig öppen för ansökningar, eftersom det ingår i uppdraget. Hur ser ni
på detta? Vad gör ni nu?

Carl Tham: Några av stiftelserna, bl.a. de strategiska stiftelserna, har i
sitt svar och vid muntliga kontakter sagt att man nog har möjlighet att
göra vissa korrigeringar i sin ansiagsgivning etc. för att kunna ge stöd
till och samverka med den statliga politiken, så förslaget har inte
generellt avvisats. Men som jag sade fortgår beredningen av hela
stiftelsefrågan inom regeringskansliet. Jag kan inte i dag säga vad den
kommer att leda till. I avvaktan på detta gör vi just ingenting.

Eftersom frågorna flera gånger har koncentrerats till de anmälningar
som föreligger viil jag säga att jag har mycket svårt att förstå vari den
konstitutionella kritiken egentligen består. Såvitt jag möjligen kan
utforska detta, vilket inte är lätt att göra med de kortfattade anmäl-
ningar som föreligger, skulle möjligen anmälarna kunna anse att det
här föreligger något slags fall av s.k. ministerstyre. Jag behöver inte
påminna denna församling om att detta självfallet inte alls är fallet.

För det första är förslaget berett i regeringsformens anda. För det
andra innebär ministerstyre, som vi vet, att en minister handlar på
egen hand utan att regeringen har berett en fråga gentemot en annan
statlig myndighet, vilket ju inte har varit aktuellt i det här fallet.
Regeringen har berett frågan. Stiftelserna är inte heller någon statlig
myndighet. Om de vore det, skulle det över huvud taget inte vara
något problem och då skulle det inte heller behövas något agerande.

En annan form av ministerstyre är när ett enskilt statsråd eller
regeringen fattar beslut i ärenden som rör myndighetsutövning mot
enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag, vilket är
stadgat i regeringsformen. Inte heller detta är aktuellt i det här fallet,
utan detta behandlas som en normal sak, som innebär att regeringen
upptar en diskussion med olika intressenter i samhället — man får i
detta perspektiv betrakta stiftelserna som sådana intressenter — på
samma sätt som man diskuterar med företagare, fackliga organisationer
eller andra. Det är regeringens uppgift att bl.a. föra sådana diskussio-
ner. I det här fallet är syftet att åstadkomma vissa mål, bl.a. en bättre
samfinansiering av forskningspolitiken.

Pär-Axel Sahlberg: Förra regeringen gjorde ju genom IT-kommissio-
nen och Carl Bildt, eller om det var Per Unckel, samt också genom

1994/95:KU30

Bilaga B 19

419

kulturministern en framställan till stiftelserna om anslag eller rekom-
mendationer — man kanske t.o.m. kan kalla det för anvisningar. Avser
ni att göra något liknande?

Carl Tham: Nej, vi har redan haft en diskussion och har fått våra svar.
Vi har för tillfället inga sådana tankar. Det är riktigt att det brev som
Birgit Friggebo skrev till Staffan Burenstam-Linder innehöll just en
propå om hur medlen skulle utnyttjas. Men vi har inte för avsikt att
skriva några sådana brev.

Pär-Axel Sahlberg: Min avslutande fråga blir: Staffan Burenstam-Lin-
der fick frågan om han upplevde ditt brev som ett hot, vilket han
kanske inte gjorde. Var det ett hot?

Carl Tham: Det var självfallet inte ett hot. Jag förstår över huvud taget
inte den tanken. Regeringen går ju in i diskussioner och säger att vi
gärna ser att ni gör så här.

Jag måste säga att jag vid våra diskussioner med kaffe och bulle inte
fick något som helst intryck av att någon uppfattade detta som ett hot.
På vilket sätt skulle det kunna vara ett hot? Däremot är det alldeles
klart att dessa ordförande självfallet känner till regeringens principiella
inställning. De har ju också följt valrörelsen och i några fall t.o.m.
deltagit i den, så det kan ju inte vara någon hemlighet för dem vilken
principiell inställning som regeringen har. Men i dessa diskussioner,
som rörde sig om mycket konkreta och praktiska ting, framfördes
självfallet inga som helst hotelser utan det fördes en analytisk diskus-
sion och det framfördes önskemål.

Nils Fredrik Aurelius: Ärende 29 som vi enligt kallelsen skall ta upp i
dag grundar sig på en anmälan från Isa Halvarsson. Den skrevs den 14
december. Därefter kom de brev som här har har talats om och
pressreleasen den 21 december.

Kan Carl Tham redogöra för vilka kontakter — jag använder ordet
kontakter, eftersom Carl Tham inte tycker om att vi talar om påtryck-
ningar eller hot — som togs med dessa stiftelser innan breven skrevs
samt också hur dessa kontakter finns dokumenterade?

Carl Tham: Kontakterna ägde rum på departementet. Jag bad stiftelse-
ordförandena och deras medarbetare att komma dit för en diskussion.
Det finns naturligtvis dokumenterat i den meningen att det finns
mötesanteckningar på departementet. Vid dessa i och för sig ganska
informella diskussioner kom vi gemensamt fram till att det bästa vore
att vi sammanfattade våra ståndpunkter i ett brev. Det var också ett
önskemål från stiftelsernas sida att vi skulle precisera oss tydligt i ett
brev. Brevet tillkom alltså som ett resultat av överläggningarna, som
ägde rum vid litet olika tidpunkter i december.

Nils Fredrik Aurelius: I svaret från Stiftelsen för kunskaps- och kompe-
tensutveckling sägs det att man skulle bryta mot den portalparagraf
som finns i statuterna, om man medverkade till att stiftelsens oberoen-
de och självständiga ställning inte upprätthölls. Delar du den bedöm-

1994/95 :KU30

Bilaga B 19

420

ningen? Tycker du att det är rimligt att du å regeringens vägnar vänder
dig till denna stiftelse med uppmaningen att bryta mot en portalpara-
graf?

Carl Tham: Vi anser inte att man bryter mot någon portalparagraf om
man utnyttjar den möjlighet som finns i stadgarna, att hemställa till
regeringen om permutation för att ge styrelsen en mer demokratiskt
rimlig form för utseende av efterträdare. Det är stiftelsens åsikt att det
skulle innebära detta, men vi menar tvärtom att det skulle innebära en
styrka för forskningsfinansieringen. Jag vill återigen erinra om att vad
vi hänvisar till är just forskningsråden, och jag tror att ingen kan
hävda att de inte skulle vara självständiga i sitt arbete.

Nils Fredrik Aurelius: Det finns tydligen litet olika åsikter om detta.

Apropå detta med demokratisk, så har du har sagt att detta att
styrelsen utser sina efterträdare är en ordning som inte tillfredsställer
allmänna demokratiska principer, vilket även står i brevet.

Principerna, som framgår av nya stiftelselagen, 9 kap., 2 §, har
granskats av lagutskottet som inte hade några invändningar. Beslutet
har sedan fattats av riksdagen. Riksdagen var alltså enhällig i denna
del. Tycker du ändå att det är rimligt att säga att detta skulle vara mot
allmänna demokratiska principer?

Carl Tham: För styrelser som i praktiken skall förvalta offentligt
kapital är det enligt min uppfattning mycket klart så, att det förvisso
inte är en sedvanlig demokratisk princip att dessa styrelser utses av
dem själva. Detta är ju snarare principer som brukade tillämpas i
icke-demokratiska system, där styrelser som hade stort inflytande över
viktiga samhällsfunktioner utsåg sig själva.

Nils Fredrik Aurelius: Så riksdagen begick ett fel här då?

Carl Tham: Ja, jag anser att riksdagen inte skulle ha fattat ett sådant
beslut.

Nils Fredrik Aurelius: Så den enhälliga riksdagen har på denna punkt
en annan uppfattning än vad Carl Tham har?

Carl Tham: Jag har i mitt brev redovisat vad vi anser vara en riktig
ordning för stiftelserna. Jag vill påminna om vad som sades tidigare,
nämligen att dessa stiftelser tillkom mot socialdemokratins uppfatt-
ning. Sedan var det riksdagsmajoriteten som dikterade villkoren och
man fattade ett enhälligt beslut. Men det hindrar inte att vår principi-
ella hållning till dessa stiftelser är orubbad.

Nils Fredrik Aurelius: Eftersom det talas så mycket om demokrati vill
jag bara för tydlighetens skull ställa ytterligare en fråga till Carl Tham
om demokratibegreppet. Är det rätt uppfattat att du sammanför poli-
tisk kontroll med demokratisk kontroll, dvs. att du uppfattar ett
samhälle som mer demokratiskt om det omfattas av mer politiska
beslut, t.ex. när det gäller forskningsstiftelser och kanske också andra
samhällsfunktioner?

1994/95:KU30

Bilaga B 19

421

28 Riksdagen 1994195. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Carl Tham: Nej, det är inte rätt uppfattat, och det var inte vad jag
sade. Jag sade att ett demokratiskt samhälle innefattar en lång rad olika
konstitutionella och andra aspekter.

För det första är det självklart att mycket i det demokratiska
samhället beslutas utanför den politiska sfären. Det ligger ju i själva
den pluralistiska samhällsstrukturen att det är på det sättet. Det kan
naturligtvis råda delade meningar om vad som skall tillhöra den
politiska sfären eller inte. I själva verket är det en av de stora
tvistefrågorna om det ena eller andra skall vara privatiserat eller en del
av den offentliga sfären. På många punkter är man överens om vad
som skall vara inom den demokratiska politiska sfåren respektive vad
som skall vara inom marknaden t.ex. Men på vissa områden råder det
delade meningar. Detta är uppenbarligen ett område där det råder
delade meningar.

För det andra fattas de politiska besluten inom ramen för de
konstitutionella aspekterna och inom ramen för rättsstaten, som sätter
gränser för vad man kan och bör fatta beslut om. Enligt min mening
var det inte på något sätt ett formellt fel som begicks när beslutet
fattades. Men det var fel i den meningen att beslutet gick emot
demokratins anda, dvs. att fatta ett beslut om offentliga medel som en
kommande riksdagsmajoritet inte kan påverka. Det är inget konstitu-
tionellt fel i bokstavlig eller lagmässig mening, utan det är enligt min
uppfattning ett fel i själva synen på hur den demokratiska processen
skall fungera.

Nils Fredrik Aurelius: Vi kan väl kanske återkomma till demokratide-
batten vid något lämpligt ideologiskt seminarium. Men jag noterar att
vi har olika syn på vad demokrati innebär.

Jag vill avslutningsvis ställa ett par andra frågor. Du har uppmanat
denna stiftelse att begära permutation av sina stadgar. Tycker du att det
är rimligt och lämpligt att varje nytillträdd regering — som du själv så
insiktsfullt sade kan det uppstå nya riksdagsmajoriteter — skall vända
sig till stiftelser som man tycker behöver permuteras och begära att de
skall begära permutation? Är det rimliga arbetsförhållanden för t.ex.
de forskningsstiftelser som finns?

Carl Tham: Nej, det är inte någon rimlig ordning. Men det beror ju på
att man har infört ett, enligt min mening, orimligt system. Man måste
ju agera med utgångspunkt från de beslut som faktiskt har fattats. Det
vore naturligtvis mycket bättre om man inte hade infört dessa stiftelser
utan i stället överfört dem till de existerande forskningsorganen. I så
fall hade problemet aldrig uppstått.

Det önskemål som jag på regeringens vägnar framförde innebar att
stiftelserna skulle ges en ur forskningens och andra demokratiska
principer, som vi ser det, mer rimlig sammansättning. Man kan
förvisso ha olika meningar om detta. Men det är alldeles uppenbart att
det som ligger i själva demokratins tanke är att en riksdagsmajoritet
eller en regering skall kunna framföra sina åsikter och också påverka
utvecklingen i den riktning på vilken man har gått till val, vilket vi
har gjort i detta specifika fall.

1994/95:KU30

Bilaga B 19

422

Nils Fredrik Aurelius: Den socialdemokratiska synen på forskning och
utveckling, som den har formulerats av dig, betonar mycket detta med
enhetlighet och politisk styrning. Ni menar bl.a. i brevet till stiftelser-
na att svensk forskning och utveckling inte skall splittras, för att den
då förlorar i slagkraft och att detta skulle vara ett argument mot mera
fristående forskningsstiftelser.

Tycker du att det är riktigt att säga att Wallenbergstiftelsen, en
fristående svensk forskningsstiftelse, eller Göran Gustafssons stiftelse
har gjort att svensk forskning och utveckling har blivit mindre kreati-
tiv och mindre slagkraftig? För att nämna exempel utomlands finns
Carlsbergsstiftelsen i Danmark och Hombordsstiftelsen i Tyskland.
Måste det alltså enligt din och socialdemokratins uppfattning vara så,
att fristående stiftelser minskar slagkraften och kreativiteten?

Carl Tham: Jag har ingalunda talat om att man skall ha någon allmän
politisk styrning i forskningen. Man måste skilja på litet olika saker.
Där har det tidigare funnits en betydande överensstämmelse i synsättet.

För det första skall forskarna själva ha ett avgörande inflytande över
vad man skall forska om och vilka metoder som skall användas. De
har också rätt att fritt publicera resultaten. Detta är själva innebörden
av forskningens frihet, som ytterst garanteras av den demokratiska
rättsstaten.

För det andra är det självklart att riksdag och regering också anslår
medel inom olika sektorer, vilket har till syfte att fi fram en forskning
på områden där man är särskilt angelägen om att fi fram forskningsre-
sultat som kan främja den allmänna samhällsutvecklingen. Det sker
t.ex. på miljöområdet, det har traditionellt skett i oerhört stor omfatt-
ning på försvarsområdet och det sker också på en lång rad andra
områden.

Statsmakterna anger ett mål, t.ex. att få till stånd en bättre miljö,
och ger resurser för forskning på det området. Men det är fortfarande
forskarna själva som avgör hur och på vilket sätt det skall forskas och
även hur forskningsresultaten skall publiceras. Men det är alltså en
mera målstyrd forskning. Såvitt jag förstår finns en betydande enighet
om att detta är en viktig sak. Dit hör naturligtvis också frågan om
forskning som främjar den industriella och ekonomiska utvecklingen,
som ju är — och har varit — oerhört viktig för svensk del, inte minst i
dag. Även där finns det klara önskemål om att också den statligt
understödda forskningen skall främja den industriella utvecklingen.

Företagen är också stora forskningsfinansiärer för sin egen del. Det
är önskvärt att det finns lämpliga former för samverkan mellan å ena
sidan högskola och universitet och å andra sidan industrin.

Privata forskningsstiftelser kan förvisso spela en viktig roll i detta
sammanhang. Här nämndes Wallenbergstiftelsen, och det råder inget
tvivel om att den har betytt mycket för svensk forskningsutveckling.

Det finns inget principiellt motstånd mot privata forskningsstiftelser.
Motståndet på den här punkten gäller att man tar ca 18 miljarder

1994/95:KU30

Bilaga B 19

423

kronor och konstruerar offentliga eller någon sorts halvprivata stiftel-
ser som skall fördela statliga medel. Det är det som kritiken gäller, inte
stiftelserna som sådana.

Lars Leijonborg: Jag vill återkomma till detta med begreppet hot,
eftersom det är det som ligger till grund för anmälningarna, dvs. hur
beslutsfattarna vid stiftelserna har uppfattat agerandet från regeringens
sida.

Under 80-talet inträffade ett fall — jag tror att det också var föremål
för KU:s prövning — där den dåvarande socialdemokratiska regeringen
förmådde bankerna att avsätta några hundra miljoner kronor till
forskningsändamål. Det hävdades då att det hade legat ett förtäckt hot
bakom den förfrågningen. Om bankerna inte skulle gå regeringen till
mötes i det avseendet, skulle man i stället införa en bankskatt.

Enligt statsrätten förfogar statsmakterna över mycket långtgående
möjligheter om de kan åberopa statsnyttan. Då är det intressant att se
hur en regering som företräder statsmakterna formulerar sig när den
vänder sig till en institution och begär ett visst agerande. Anser du att
formuleringen om att bankerna, om de inte tillmötesgick regeringens
önskan, skulle förlora regeringens och riksdagens förtroende var väl
vald?

Carl Tham: Ja, jag anser att det var synnerligen väl formulerat. Det är
också uppenbart att stiftelserna väl vet den generella inställningen och
vad det handlar om — och det framgår ju också av deras svar — när
det gäller såväl användningen av medlen som styrelsernas sammansätt-
ning. Man har då avvisat det senare på grunder som vi har talat om
tidigare här. Men jag har aldrig uppfattat att någon enda person som
jag har talat med har uppfattat detta som någon form av hot från
regeringen. Dessutom har jag väldigt svårt att förstå vad detta hot
skulle innebära.

Lars Leijonborg: Jag har en avslutande fråga.

Jag tolkar dig så, att eftersom du har skrivit till dem att de, om de
inte gör så här, förlorar ert förtroende. De har svarat nej, och då måste
de ju ha förlorat ert förtroende, vilket möjligen i sig är ett problem.
Men det kan kanske forskarsamhället leva med.

Tidigare förde du resonemanget ytterligare ett steg, nämligen att de
skulle förlora det övriga forskarsamhällets förtroende. Det kan ju
diskuteras huruvida du har möjlighet att bedöma den saken. Men om
du gör den bedömningen, måste detta vara ett oerhört problem. Nu
har vi ett läge där stiftelser som förfogar över åtskilliga miljarder för
forskningsändamål saknar forskarsamhällets förtroende. Du, som forsk-
ningsminister, har du någon kommentar till hur det problemet skall
hanteras?

Carl Tham: Jag far ju lov att säga att du något hårdrar det som står i
brevet. Men det är klart att det är ett problem, både ett pricipiellt och
ett praktiskt problem. Det är också därför som jag har tagit upp
frågan.

1994/95: KU 30

Bilaga B 19

424

Kurt Ove Johansson: Jag har ingen ytterligare frågeställare anmäld. Jag 1994/95:KU30
ber då att få tacka statsrådet för hans medverkan i utfrågningen, och Bilaga B 19
jag förklarar den öppna utfrågningen avslutad.

425

Konstitutionsutskottet

1995-05-03

Kl. 08.00-08.50

Offentlig utfrågning av statsrådet Mats Hellström
angående regeringens nominering av svenska
befattningshavare vid EU:s institutioner

Birgit Friggebo: Jag ber att få hälsa Mats Hellström välkommen.

Vi skall alltså ha en utfrågning beträffande den svenska regeringens
nomineringar av kandidater till poster inom EU-institutionerna.

Mats Hellström inleder med en kort kommentar. Var så god!

Mats Hellström: Tack, fru ordförande! Inledningsvis vill jag säga att det
här är en fråga som fortfarande är under beredning. Den kommer att
vara under beredning i regeringskansliet i alla fall hela det här året
och 1996. Den derogationsperiod då Sverige har möjlighet att, liksom
de andra nya länderna, få tjänster som svenskar har större möjlighet än
andra att få del av sträcker sig, som sagt, inte bara över det här året
utan också över nästa år.

Det är klart att vi när det gäller den strategi som regeringen har
utarbetat för att försöka främja svenska intressen kan se hur den
lyckats först när detta arbete är avslutat. Vi är nu mitt uppe i
beredning. Arbete pågår alltså.

Jag tycker nog ändå att man måste kunna dra några positiva
slutsatser redan nu. Hittills har vi faktiskt lyckats väl, mera väl än
andra länder, med att placera svenskar på viktiga poster. Det tror jag
beror på det arbetssätt som den arbetsgrupp har jobbat med som ni ju
tidigare ställt frågor till.

Först har man identifierat områden som bedöms som viktiga för
Sverige. När man gjort det har det varit en process där man har känt
av vilka möjligheter som har funnits, vilka vakanser som har funnits
och vilka möjligheter som har existerat och där man har tagit fram
svenska kandidater som varit så starka att man i hård konkurrens har
kunnat åstadkomma väldigt bra resultat. Vi kan kanske återkomma till
det senare under utfrågningen.

Hittills har Sverige fått en bättre utdelning än andra länder. Det tror
jag delvis beror på den här strategin. Men, som sagt, arbetet pågår, och
det är naturligtvis först om något eller några år som den verkliga
bedömningen kan göras.

Birgit Friggebo: Tack så mycket! Nu går ordet till Anders Björck.

Anders Björck: Tack, fru ordförande!

Jag skulle vilja börja med en fråga till Mats Hellström. Det finns
uppenbarligen ett antal brev som har kommit in och som inte har
diarieförts. Vad beror det på? Breven rör personer som har anmält sitt
intresse.

1994/95: KU 30

Bilaga B 20

426

Mals Hellström: Som utskottet tidigare fatt ta del av är det så att vi
ärvde en form för att hantera intresseanmälningar. Den fortsatte vi
med under november och december. Bakgrunden är ju att våren 1994,
när intresseanmälningar började komma in, tog den dåvarande rege-
ringens tjänstemän upp frågan om hur intresseanmälningar skulle
hanteras. Det dåvarande departementsrådet Jan Palmstierna tog vid en
kontakt med UD:s arkivchef upp den frågan. Man kom då fram till
lösningen att man skulle bevara intresseanmälningarna tills vidare hos
Jan Palmstierna. Så skedde också. Det övertog vi under november och
december, och det hanterade vi på samma sätt. Men det är inte en
särskilt tillfredsställande lösning, därför att handlingar som kommer in
egentligen skall registreras omedelbart. Det är min uppfattning.

Efter jul tog man återigen upp en diskussion i arbetsgruppen, och
man satte i gång med att registrera handlingarna. Formen för det har
också redovisats inför utskottet. Det har följt de vanliga rutiner som är
tillämpliga i det här sammanhanget.

Det faktum att man valde att fortsätta med den arbetsmetod som den
tidigare regeringen hade haft under några månader var i och för sig
inte något problem för själva arbetet. De handlingar som då var
arbetsdokument för tjänstemännen kom ju att utnyttjas i processen, så
det är inte så att man lade undan handlingar i plåtskåp. Tvärtom var
det fråga om arbetsmaterial där intresseanmälningarna kom fram till
respektive fackdepartement.

Anders Björck: Fru ordförande, jag har här brev från EFTA-kommis-
sionären Nic Grönvall till Jan O Karlsson från den 20/12, den 16/12,
den 19/12, den 12/1, den 12/12, den 25/11 och den 16/11 som handlar
både om det egna intresset och om hur övriga personer som kan
tänkas bli aktuella bör behandlas.

Ar det rimligt att den här typen av handlingar uppenbarligen inte
har diarieförts?

Mats Hellström: Uppenbarligen har de diarieförts i efterhand, på sam-
ma sätt som andra handlingar såvitt jag förstår. De har kommit till
användning i beredningsprocessen. Inte minst det som Nic Grönvall
har skrivit om arbetet och EFTA-personalen har legat till grund för
den ordning som vi har infört för att hjälpa EFTA-personalen. Där har
den diskussion som Nic Grönvall haft med Jan O Karlsson varit en del
av arbetet.

Arbetsgivarverket har personal som går igenom alla anställda i
EFTA och ser på vilket sätt man bäst skall kunna främja deras
intressen.

Det är sådant som går tillbaka på brevväxling och på andra förbere-
delser som har gjorts. Men det viktiga är ju att de här handlingarna
har använts i arbetsprocessen av Jan O Karlsson.

Anders Björck: Kan Mats Hellström upplysa utskottet om när de här
handlingarna diariefördes?

Mats Hellström: Det kan jag inte göra.

1994/95: KU 30

Bilaga B 20

427

Anders Björck: Det kan jag.

Mats Hellström: Jaha.

Anders Björck: UD begärde in dem, åtminstone ett flertal av dem, först
efter förra förhöret i KU. Det handlar alltså inte om en omvändelse av
egen kraft, utan det har skett bara för någon vecka sedan. Är detta
tillfredsställande?

Mats Hellström: Det tycker jag inte.

Jag tycker, som jag sagt, att handlingar skall registreras och diariefö-
ras omedelbart. Det är min uppfattning.

Vi statsråd får ofta t.ex. handlingar hem från människor som tror att
man kan skriva till statsråd privat. Jag går alltid med dem till departe-
mentet, där de skall registreras. Jag anser att man skall diarieföra
handlingar när de kommer in.

Den rutinen infördes i januari, som jag sade tidigare. Jag vet inte
varför just de här handlingarna inte har diarieförts förrän så sent. Det
tycker jag inte är riktigt.

Anders Björck: Här finns även brev till Mats Hellström — flera styck-
en av Pierre Schori. Har de diarieförts?

Mats Hellström: Dem har jag lämnat över till arbetsgruppen. De bre-
ven handlar precis om det som Anders Björck nämner, nämligen
EFTA-personalens arbete.

Vi har under våren arbetat intensivt för att se till att de svenskar
som arbetar i EFTA skall få möjlighet att få sin arbetssituation löst på
ett tillfredsställande sätt. Detta är en beredning som pågår.

Jag ser att Anders Björck nu ställer frågor om en beredningsprocess
som pågår i regeringen, inte om någonting som är avslutat.

Anders Björck: Nej, men Jan O Karlsson är väl utsedd?

Mats Hellström: Ja, men det är faktiskt en annan fråga.

Anders Björck: Men anser Mats Hellström att de här utnämningarna
— om man nu inte har diariefört handlingar av det här slaget,
samtidigt som man har gjort utnämningar och samtidigt som handling-
arna ställts till den som handlagt och varit med som ansvarig för
utnämningsprocessen — hittills i så fall har skett på ett tillfredsställan-
de sätt?

Mats Hellström: Ja. Det anser jag verkligen. Vi talar nämligen om två
helt olika frågor. Vi talar först och främst om hur handlingar skall
diarieföras. Vi har där, som jag sagt, ärvt ett system som tillkom under
den tidigare regeringen. Jag tycker inte att det är särskilt tillfredsstäl-
lande. Därför har vi ändrat på de rutinerna. Men det viktiga i frågan
är ju huruvida dessa handlingar har varit arbetsinstrument för dem
som arbetat med dem. Det har de mycket aktivt varit. Det är ju inte
något som har lagts undan i plåtskåp.

1994/95 :KU30

Bilaga B 20

428

Jag har samma uppfattning som Anders Björck: Handlingar bör
diarieföras när de kommer in. Är det så att rutinerna på den punkten
inte är tillfredsställande, skall jag se till att de blir det.

Anders Björck: Mats Hellström talar om den tidigare regeringen. Men
Sverige var väl inte med i EU under den tidigare regeringen?

Mats Hellström: Nej. Men jag talar ju om den process som inleddes då
och som jag, liksom Gunnar Lund som tidigare varit här, menar att vi
hade skäl att ändra på, vilket vi också gjorde.

Anders Björck: Jo, men Sverige kom ju de facto med i EU vid
årsskiftet. I praktiken kan man väl säga att det skedde i samband med
att folkomröstningsresultatet var klart.

De brev som jag refererar till kom i huvudsak till regeringskansliet
efter det att folkomröstningsresultatet var klart. Kan man då säga att
man ärvt någonting av den gamla regeringen? Då förekom ju ingen
formell process för att utse folk till någonting som vi ännu inte var
med i.

Mats Hellström: Nej, den formella processen att hantera dokument
som är intresseanmälningar är vad vi talar om, Anders Björck! Jag tror
att vi är överens om att diarieföring bör ske. Har de här faxen inte
diarieförts i tid skall vi på min avdelning självfallet se till att vi har
bättre rutiner.

Anders Björck: Mats Hellström menar alltså att det inte finns några
komplikationer för de utnämningar som redan har gjorts, som att
viktiga handlingar som berör en rad personer och kvarvarande EFTA-
personal vid övervakningsmyndigheten i Bryssel faktiskt inte har dia-
rieförts och därmed inte har kunnat komma in i processen på det sätt
som sekretesslagen, tryckfrihetsförordningen, offentlighetsprincipen
och mycket annat förutsätter.

Mats Hellström: De har ju förts in i processen. Intresseanmälningarna
har varit arbetsmaterial som givetvis har kommit fram till de departe-
ment som varit ansvariga för beredningen på samma sätt som om de
hade diarieförts omedelbart. Man följde alltså system som existerar på
sina håll. Under en process där arbete pågår och innan en fråga är
Srdigbehandlad samlas arbetsmaterial hos de tjänstemän som arbetar i
processen. Sedermera diarieför man dem.

Jag tycker inte, som jag sagt, att det är en särskilt bra lösning.
Därför har vi gått ifrån den lösningen.

Det har alltså ingen effekt på det sätt på vilket själva materialet har
använts i regeringen. De personer som har lämnt in intresseanmäl-
ningar har prövats i respektive departement.

Anders Björck: Så Mats Hellström ser inget moraliskt problem i att
man skriver till en person — i detta fall ett antal brev till Jan O
Karlsson, som är den som handlägger ärendena och som samtidigt själv
Sr tjänsten — som underlåter att diarieföra brev?

1994/95:KU30

Bilaga B 20

429

29 Riksdagen 1994/95. 4 saml. Nr 30. Del 3.

Mats Hellström: Anders Björck vet att han inte tar till sig det han
lyssnat på vid tidigare föredragningar.

Jan O Karlssons utnämning har över huvud taget icke hanterats i
arbetsgruppen. Det vet Anders Björck.

Anders Björck: Men Jan O Karlsson har blivit medlem av Revisions-
rätten. Här finns alltså handlingar som talar just om intresse för
Revisionsrätten.

Mats Hellström: De handlingarna har kommit Finansdepartementet till
del, det departement som haft beredningsansvaret för Revisionsrätten.

Jan O Karlssons utnämning har som bekant skett genom beredning
i Finansdepartementet och i hela regeringen. Arbetsgruppen, där Jan
O Karlsson varit adjungerad, har icke haft befattning med Jan O
Karlssons utnämning.

Beträffande de papper som har kommit in till arbetsgruppen har
respektive fackdepartement fatt del av de personerna.

Anders Björck: Men breven är ställda till Jan O Karlsson. Åligger det
då icke honom juridiskt sett att diarieföra dem?

Mats Hellström: Jag har redan sagt att jag anser att man skall diarieföra
handlingar när de kommer in.

Nu har arbetsgruppen tillämpat ett annat arbetssätt under en tid. Jag
tycker att det hade varit bättre om man hade diariefört dem direkt.

Anders Björck: Vilken procedur skall man tillämpa i fortsättningen?

Mats Hellström: Den som jag just har talat om och som jag sagt att jag
är helt överens med Anders Björck om och som är min princip,
nämligen att man diarieför så fort man far in en handling.

Anders Björck: Anser Mats Hellström att inte några som helst partipo-
litiska hänsyn har tagits i den här utnämningsprocessen?

Mats Hellström: Det har det inte gjorts, utan det är förtjänst och
skicklighet som skall vara styrande.

När det gäller en kommissionär kan man säga att det är en viss
skillnad. Det normala är att en kommissionär utses ur det regeringsun-
derlag som finns i ett land, om det är ett land som har en kommissio-
när. Är det ett stort land som har två kommissionärer, är det oftast så
att den ena kommissionären utses ur en majoritetsgruppering och den
andra ur en minoritetsgruppering. Självfallet vägleder också förtjänst
och skicklighet vem som blir kommissionär. Men det är normalt att
kommissionären tas ur ett regeringsunderlag. Det är inte alltid på det
sättet, men det är det vanligaste.

I övrigt skall partipolitisk hemvist icke spela roll vid den här typen
av utnämningar.

Anders Björck: Så det innebär att Anita Gradin vid ett eventuellt
regimskifte sitter osäkert?

Mats Hellström: Nej. Det beror i så fall på hur den blivande regeringen
hanterar det. Det har ju funnits fall där man i olika länder har

1994/95:KU30

Bilaga B 20

430

diskuterat just den här frågan. Man har ifrågasatt om en ny regering på
olika sätt kommer att se till att den kommissionär som sitter skall
lämna sin post. Det är nog väldigt ovanligt att det har skett, och det är
väl en fråga som jag rimligen inte kan besvara.

Det normala är som jag sagt att den kommissionär som utgår ur ett
visst regeringsunderag sitter sin tid ut.

Anders Björck: Men det finns då en moralisk rätt, enligt Mats Hell-
ström, att byta ut en kommissionär om regeringsunderlaget ändras?

Mats Hellström: Det har jag inte sagt. Jag har sagt att den typen av
diskussion har förevarit i något fall. Jag tror t.ex. att det spekulerades
om detta när Irland bytte regering för inte så länge sedan. Det skedde
dock ingen förändring.

Anders Björck: Men vad anser Mats Hellström själv?

Mats Hellström: Jag anser att man bör tillämpa den princip som har
varit den normala och rådande, dvs. att den kommissionär som utses
sitter sin tid ut. Det brukar bäst tjäna ländernas intressen.

Anders Björck: Varför har då, om det grundas på förtjänst och skick-
lighet, beträffande kommissionärer och generaldirektörsposter bara
personer med socialdemokratisk politisk anknytning utsetts?

Mats Hellström: Där har Anders Björck fel. Så är det inte. Bortsett
från kommissionären har vi de två domarna, för att ta de fyra tjänster
där regeringen har det största inflytandet; jag har ingen som helst
aning om deras politiska hemvist. Jag har aldrig frågat efter den och
har ingen som helst uppfattning om det och skall självfallet inte ha
någon sådan.

När det gäller Revisionsrätten är det, som jag tror Anders Björck
känner till efter tidigare utfrågningar som varit, på det sättet att grovt
räknat en tredjedel av Revisionsrättens ledamöter kommer ur revi-
sionsverk i olika länder, och den typen av karriärer. Drygt en tredjedel
är höga tjänstemän i Finansdepartement. Drygt en tredjedel har varit
politiker. Ofta kan det gälla parlamentariker i budgetutskott, finansut-
skott och liknande.

För den typen av tjänst är det alldeles självklart att bland förtjänst
och skicklighet är också politiskt arbete i Finansdepartement och
kännedom om den typen av verksamhet väsentliga och kan vägas in
när man skall bedöma förtjänst och skicklighet just eftersom ungefär
två tredjedelar av Revisionsrättens ledamöter har finansdepartementai
eller rent politisk bakgrund.

Anders Björck: Men av de personer som har utsetts på den här nivån
och som har haft ett politiskt uppdrag är samtliga socialdemokrater,
eller hur?

Mats Hellström: Det gäller, som sagt, inte domarna — av de fyra.

Om vi går vidare till A 1-nivån är det dels Allan Larsson som har
blivit generaldirektör i DG 5 för arbetsmarknadsfrågor och sociala

1994/95 :KU30

Bilaga B 20

431

frågor, dels Kerstin Niblaeus som har blivit generaldirektör i minister-
rådets generalsekretariat för miljöfrågor och konsumentfrågor och dels
Magnus Lemmel som är biträdande generaldirektör för industrifrågor.

Magnus Lemmel, som Anders Björck undviker att nämna i det här
sammanhanget, är förvisso inte socialdemokrat. Han leder — skickligt,
tycker jag — en av de viktiga industriorganisationer i Sverige som
tvärtom mycket ofta, och ganska intensivt ibland, kritiserar den social-
demokratiska regeringen. Där finns förvisso bland de tjänster som
Anders Björck räknar upp personer som har en helt annan bakgrund
än den som Anders Björck vill ge sken av att regeringen har velat
främja vid sina utnämningar.

Låt mig ta Kerstin Niblaeus som exempel på det som Anders Björck
menar är partipolitiska hänsyn.

Vi har arbetat så att vi först har tagit fram de områden som är
viktiga för Sverige. Det gäller bl.a. sysselsättningen, som är viktig för
en stor del av det svenska samhällslivet. Det gäller miljöfrågorna.

När vi sett att det skulle finnas en möjlighet att främja en svensk
kandidat där gäller det att lansera och arbeta för en person som i
mycket hård konkurrens kan fa posten. Här talar vi inte om utnäm-
ningar som automatiskt går till ett land. Vi talar om utnämningar där
det är möjligt för ett land att om det har mycket starka kandidater
klara dem.

Jag måste säga att jag är mycket glad över att vi har lyckats få en
svensk generaldirektör och att man har gjort om själva generaldirek-
törskapet till just en ren miljö- och konsumentinriktad tjänst, där då
en svensk har kunnat få generaldirektörsposten i hård konkurrens
med de andra nya länderna. Det är ingen hemlighet att Österrike inte
känner sig särskilt tillfredsställt med att dels inte ha fatt denna post,
dels över huvud taget inte ha fått någon full generaldirektörspost.
Sverige har fatt två. Österrike har inte fått någon.

Två av de gamla medlemsländerna har också uttryckt starkt missnöje
med att inte ha fått den generaldirektörspost som nu gick till Sverige.
Den gick till Sverige därför att vi hade en utomordentligt stark
kandidat.

Allan Larsson är en person som har internationellt stor kunskap.
Han är känd som en person som mer än andra har deltagit i den
internationella debatten kring sysselsättningen.

Jag är rätt övertygad om att med det hårda motstånd som fanns från
vissa länder, särskilt ett land som ansåg denna post för arbetsmarknad
och sociala frågor i stort sett vikt för det landet, hade det inte gått för
Sverige att få en generaldirektör på en för vårt land så viktig post som
den för sysselsättning och sociala frågor, om vi där inte hade haft en
kandidat som är internationellt känd och internationellt respekterad.
Dessutom handlar det om en person som är mycket drivande i den
internationella sysselsättningsdebatten.

Återigen: Ja, Kerstin Niblaeus och Allan Larsson är socialdemokra-
ter. Men det är inte partipolitiskt nit eller partipolitiska belöningar

1994/95:KU30

Bilaga B 20

432

som har varit vägledande här. Det har gällt att hitta utomordentligt
skickliga personer som i stenhård konkurrens med andra skulle få
dessa poster.

När det gäller A 2-nivån är vi inne på någonting som fortsatt är
under beredning i regeringen. Den fråga som Anders Björck ställer
gäller inte avgjorda frågor utan frågor där man arbetar aktivt. Där vet
Anders Björck efter den slutna sittning ni har haft med Gunnar Lund
att det finns såväl tidigare borgerliga statssekreterare som ett borgerligt
statsråd och andra borgerliga politiker som man arbetar med och vill
främja. Anders Björck, vi vill främja dem på grund av deras förtjänst
och skicklighet. Det är en dubbelhet i frågan som framställs.

Dubbelheten gäller att vi först kritiseras för att inte tillämpa för-
tjänst och skicklighet. Men i Anders Björcks fråga till regeringen ligger
att vi skulle ha haft en större partipolitisk balans så att säga.

Vi främjar de borgerliga politiker som Anders Björck har fått del av
vid den slutna sittningen på grund av deras förtjänst och skicklighet.
Vi anser att allsidighet naturligtvis bör prägla de svenskar som får
möjlighet att arbeta i EUs organ.

Låt mig också säga följande, eftersom jag just fick en lapp om den
fråga som Anders Björck ställde tidigare och som jag då av naturliga
skäl inte kunde besvara. Det gäller diarieföringen av Nic Grönvalls
brev. Jag kan läsa upp vad som står på min lapp från Sten Ask: Alla
Nic Grönvalls brev har gått till UDs fax — alltså den centrala faxen
723 11 76 — och skall automatiskt registreras genom sambandscentra-
lens försorg.

Det är alltså en automatik i registreringen av fax. Det är ju fax som
Anders Björck har talat om, inte andra brev. Vad Jan O Karlsson har
fått är en kopia.

När det gäller fax skall alltså automatiskt registrering ske vid sam-
bandscentralen när de kommer in. Fax har som bekant en annan
"fysisk" distributionsform än vanliga brev.

Anders Björck: Menar Mats Hellström att de alltså har diarieförts?

Mats Hellström: Problemet är varför arkivet inte har diariefört dem
omedelbart. Som jag sade tidigare kommer jag naturligtvis att omedel-
bart se till att så sker. Det är den centrala sambandscentralen som
registrerar fax inom UD.

Anders Björck: De har alltså inte diarieförts?

Mats Hellström: Det kan jag inte svara på nu, utan det skall jag
självfallet ta reda på.

Anders Björck: Hade de det, hade vi ju fått in dem. Vi har begärt att få
in dem.

Mats Hellström: Ja, men Anders Björck hävdar ju att Jan O Karlsson
har förfarit fel. Jan O Karlsson har i god tro tagit del av kopior på fax.
Fax registreras inte av den som får det. Den som Sr ett fax får en
kopia när det kommer till den centrala faxen.

1994/95:KU30

Bilaga B 20

433

Systemet är att den centrala sambandscentralen skall registrera in-
kommande fax. Om så inte har skett skall jag självfallet se till att det
förfarandet förbättras. Men det är inte Jan O Karlssons fel att så inte
har skett.

Anders Björck: Det skall väl utskottet återkomma till.

Jag måste få ställa någon fråga till.

Magnus Lemmel nämndes. Har han någonsin haft något politiskt
uppdrag?

Mats Hellström: Det är förtjänst och skicklighet som skall vägleda
utnämningarna.

Anders Björck gav nyss ett intryck av att det enbart var aktiva
socialdemokratiska partipolitiker som fick de här uppdragen. Det är
uppenbarligen fel.

Anders Björck: Men alla de som har haft politisk bakgrund är socialde-
mokrater, eller hur?

Mats Hellström: Anders Björck vet att det finns såväl borgerliga politi-
ker som borgerliga statsråd, statssekreterare och riksdagsledamöter som
vi aktivt arbetar med för att ge möjlighet att få den här typen av
tjänster på grund av deras förtjänst och skicklighet.

Det är ju inte Sverige som avgör när de olika tjänsterna blir
aktuella. Beträffande de tjänster som blivit aktuella första halvåret
1995, dem som blir aktuella andra halvåret 1995 och dem som
kommer upp 1996 är det inte vi som bestämmer när de olika tjänster-
na kommer upp. Anders Björck vet att här finns en rad borgerliga
politiker. Det är dock inte därför att de är borgerliga politiker — lika
litet som det kan vara därför att det är fråga om socialdemokratiska
politiker — som vi nyss talade om, som vi främjar dem. Det är för att
de har förtjänst och skicklighet samt den allsidighet som vi menar
skall spegla svensk representation i EU.

Anders Björck: Fru ordförande! Jag skall inte fortsätta att fråga. Jag vill
inte gå in i polemik, men jag har en helt annan uppfattning än Mats
Hellström om vad som har hänt. Jag menar att det är fullkomligt
otänkbart att förtjänst och skicklighet bara finns hos människor med
socialdemokratisk partibok. Om Mats Hellström lever i den tron får
han gärna göra det.

Mats Hellström: Anders Björck, matematiken är litet konstig här. Det
är inte alls bara socialdemokrater, inte på något sätt, som har fått de
här uppdragen. Det vet Anders Björck.

Anders Björck: De som har politisk bakgrund är bara socialdemokra-
ter.

Birgit Friggebo: Nu går ordet till Catarina Rönnung.

1994/95:KU30

Bilaga B 20

434

Catarina Rönnung: Tack, fru ordförande!

Alla i KU och de flesta som sitter här i salen och lyssnar vet att den
konstitutionella kärnfrågan i det här ärendet egentligen är regeringens
utnämningsmakt och regeringens rätt att nominera kandidater till EU.

Hur ser du på regeringens utnämningsmakt?

Mats Hellström: Jag anser att det är just förtjänst och skicklighet som
skall vägleda. Vi har ansett att det, när det gäller den typ av tjänster
som vi talar om nu — de allra viktigaste inom EU där Sverige kan
påverka — är viktigt att vi har en beredningsform som är ordentlig
och som följer det sätt på vilket vi bereder de högsta tjänsterna i vårt
land, såsom generaldirektörer, landshövdingar, överbefälhavare o.d.

Catarina Rönnung: Anser du att regeringen i det här fallet har hanterat
sin nomineringsmakt enligt de traditioner och regler som finns när det
gäller utnämningar inom Sverige?

Mats Hellström: Ja. Vi har just velat följa det system som vi traditio-
nellt har byggt upp i vårt land för de högsta tjänsterna, och det anser
jag att vi har gjort.

Catarina Rönnung: Spelar politiska meriter över huvud taget inte
någon som helst roll när det gäller att värdera en kandidat?

Mats Hellström: Nej, det skall de inte göra. Jag sade, och det vidhåller
jag, att när det gäller en kommissionär är det normalt så att kommis-
sionären utgår ur ett regeringsunderlag. Det behöver dock inte vara så.
Det finns ju exempel på länder som har valt ett annat förfaringssätt,
men det är mycket ovanligt. Det tas som relativt självklart att kommis-
sionären på något sätt som aktiv eller som tidigare politiker kommer
ur det regeringsunderlag som finns.

Catarina Rönnung: Med tanke på Anders Björcks fråga förut: Vet du
över huvud taget någonting om partifärgen beträffande ambassadör
Belfrage, Pernilla Lindh och Magnus Lemmel?

Mats Hellström: Jag vet absolut ingenting om Pernilla Lindhs, alltså
domaren i första instans, partipolitiska uppfattning. Den skall heller
naturligtvis inte heller vägleda den utnämningen.

Magnus Lemmel leder, som jag sade, en organisation som förvisso är
kritisk mot den sittande regeringens politik — och det må ju vara.
Anders Björck hävdar att han tillhörde kretsen av dem som enbart är
socialdemokrater. Det tror jag inte att han gör. Jag har dock aldrig
frågat honom om det.

Den första utnämning i en EU-angelägenhet som egentligen gjordes
av den svenska regeringen var just den tidigare moderate statssekretera-
ren Frank Belfrage som vi utsåg till ambassadör vid den svenska
representationen i Bryssel. Jag anser Frank Belfrage vara en utomor-
dentligt skicklig diplomat, och jag har mycket god kontakt med
honom. Det faktum att han var moderat statssekreterare har inte på
något sätt stått i vägen för att vi gjorde den utnämningen.

1994/95:KU30

Bilaga B 20

435

Catarina Rönnung: Kan du berätta litet grand om hur samarbetet med
övriga politiska partier har gått till vid de här utnämningarna?

Mats Hellström: När det gäller ämnesområdena har regeringen redovi-
sat i den dåvarande EU-delegationen det dokument som vi ansåg
skulle vara vägledande för regeringen när vi skulle försöka identifiera
vilka poster som kan vara viktiga för Sverige med hänsyn till ämnes-
områden som är viktiga för oss — t.ex. sysselsättningen, miljöfrågor
och industrifrågor. Där fördes en diskussion i EU-delegationen, där en
representant för Moderata samlingspartiet var noga med att säga att vad
EU-delegationen sade här icke fick binda EU-delegationen vid detta
papper. Andra ledamöter gav synpunkter kring prioriteringarna. Efter
EU-delegationens sammanträde lade vi också till en starkare priorite-
ring av regionalpolitiken än vi hade haft ursprungligen. Det dokumen-
tet har när det gäller ämnesområdena varit väldigt viktigt för hur det
gick till när vi sedan skulle söka främja tjänster med svenskar. Det är
alltså EU-delegationen som varit samrådsorgan i det fallet.

När det gäller personer har dels statsministern vid partiledaröver-
läggningar tagit upp frågan om de fyra högsta tjänsterna, dels Kjell
Larsson fört en dialog med partiledarna och andra borgerliga företrä-
dare, också under processens gång. Att just han har gjort det går ut på
att han också haft uppdraget att med den tidigare regeringen diskutera
de statssekreterare som gått på det gamla statssekreteraravtalet. Det har
varit naturligt att ha en person som kontaktpunkt från arbetsgruppens
sida med den tidigare regeringens företrädare och med andra partier.

Catarina Rönnung: Tjänsten till kommissionen och tjänsterna till Revi-
sionsrätten har beretts direkt i regeringen. Men gjorde arbetsgruppen
något viktigt förberedande arbete vid de här utnämningarna?

Mats Hellström: Nej. Arbetsgruppen hade över huvud taget icke att
befatta sig med de fyra tjänsterna — alltså kommissionären, domarna
och Revisionsrätten — utan där vidareförmedlade de de intresseanmäl-
ningar som kom in. Om det kom intresseanmälningar till arbetsgrup-
pen förmedlades de vidare till respektive department som beredde
frågan.

Catarina Rönnung: Arbetsgruppen i departementet har ett maktpålig-
gande uppdrag. Det gäller ca 1 000 personer till tjänster inom EU.
Hur tycker du att den har skött sitt arbete hittilldags?

Mats Hellström: Som jag sade tidigare är det här en granskning som
egentligen inte kan göras förrän kanske 1997. Jag kan bara säga hur
jag ser på arbetsläget, eftersom vi — när det gäller de tjänster som vi
till en viss grad kan påverka från svensk sida; det är ju en fallande
skala från de fyra högsta tjänsterna till A 1- och A 2-tjänsterna och
mindre när det gäller A 3-tjänsterna — hittills uppenbarligen har
lyckats bättre än de andra nya länderna och också en del gamla länder.
Det finns ett land som varit medlem ganska länge och som över huvud
taget icke fått någon full generaldirektörspost. Sverige har nu två. Vi
har också när det gäller A 2-tjänsterna så här långt en mycket bra

1994/95:KU30

Bilaga B 20

436

utdelning. Vi har vidare, och det gläder mig i högsta grad, lyckats
åstadkomma en jämn könsfördelning. Hittills kan jag nog säga att
Sverige bättre än andra länder har kunnat främja sina intressen. Men
om det går så i framtiden lår det fortsatta arbetet utvisa.

Som jag sade förut tror jag att det arbetssätt som vi valt och som
arbetsgruppen har lagt upp, att ordenligt identifiera de områden som
är viktiga för Sverige och att sedan lansera starka kandidater på de
områdena, har varit ett riktigt sätt att arbeta på.

Catarina Rönnung: Hur ser du på Jan O Karlssons medverkan som
adjungerad ledamot i den här gruppen, och vilka frågor har han
arbetat med?

Mats Hellström: Han har, såvitt jag förstår, framför allt varit kontakt-
punkt för arbetsgruppen med den här strategin. Han har ju i högsta
grad varit en av dem som arbetat fram den här strategin för hur man
skulle arbeta för att i Sverige ordentligt "dammsuga" och få fram
intressen på ett systematiskt sätt från de olika fackdepartementen och
olika delar av regeringskansliet men också för att ut gentemot svenska
intresseorganisationer och folkrörelser aktivt söka kandidater.

Att sedan gå igenom hur man systematiskt arbetar i förhållande till
kommissionen och ministerrådet — dels med arbetsgruppens hjälp,
dels med Brysselrepresentationens hjälp för att i den här ganska svåra
processen inte fastna för kandidater där det inte funnits en möjlighet
men tidigt se efter om det är en möjlighet för Sverige och hur vi i så
fall skall lansera personen i fråga till de organ som det gäller — kräver
i högsta grad ett strategiskt arbete. Där krävs det säkert också en
person med den kreativitet och tuffhet som präglar Jan O Karlssons
inställning.

Catarina Rönnung: Det har ju förekommit insinuationer som har fått
genomslag i medierna och som har drivit linjen att Jan O Karlsson
mer eller mindre har utsett sig själv till ledamot i Revisionsrätten. Det
är en allvarlig anklagelse som är ägnad att svärta ner Sveriges rykte
och anseende utomlands, som jag ser saken.

Jag skall ge dig tillfälle att bemöta de här anklagelserna och undrar
om du har något att tillägga i den frågan.

Mats Hellström: Det har, antar jag, bemötts rätt väl av realiteten, av
den process som har varit.

Först och främst är det naturligtvis en fullständig absurditet att utse
sig själv, eftersom detta är en nominering som den svenska regeringen
gör. Nu är det som bekant så att Revisionsrätten och ledamöterna där
lever så att säga ett farligare liv i Europaparlamentet än vad andra gör.
Domarna har ju inte samma typ av utfrågningsprocess som andra
tjänster.

Kommissionen kan i sin helhet avsättas av parlamentet, men inte
enskilda kommissionärer. Enskilda revisionsrättsledamöter däremot
kan faktiskt Silas av parlamentet. Den utnämningen är mer direkt
möjlig att påverka från parlamentets sida om man anser att profilen på

1994/95:KU30

Bilaga B 20

437

den person som man utfrågar inte stämmer med vad man vill kräva av
en ledamot av Revisionsrätten eller om man på annat sätt skulle
ifrågasätta personens kapacitet eller lämplighet.

Det är fullt möjligt för KU:s ledamöter att ta del av protokollen från
de utfrågningar med Jan O Karlsson som har varit i de relevanta
utskotten i Europaparlamentet. Jag tror att jag, utan att övertolka,
vågar påstå att han har fått ett mycket gott bemötande vid de utfråg-
ningarna. Han har alltså granskats enskilt av Europaparlamentet, som
har haft möjlighet att fålla honom också. Men tvärtom har han fått
utomordentligt höga röstetal när han utsågs till ledamot av Revisions-
rätten.

Catarina Rönnung: Regeringens diarieföring har ju lämnat en del
övrigt att önska. Man har alltså övertagit den gamla borgerliga rege-
ringens sätt att diarieföra. Här har vi fått tillräckligt med material.
Därför avstår jag från att ställa en fråga om detta. Jag har dock en sista
fråga:

Har regeringen någon gång övervägt den norska modellen med en
fristående förslagsnämnd när det kanske gäller nominering till EU
eller utnämning till högre domartjänster i Sverige?

Mats Hellström: Jag tycker nog att det när det gäller EU-tjänster är
riktigt att ha samma principer för hur beredning skall gå till som man
har när det gäller de högsta tjänsterna i vårt eget land. Vi tar med oss
våra traditioner. Det har ju förts en diskussion i Sverige om huruvida
man skall EU-anpassa sig i förtid eller inte. Det normala är att
länderna tar med sig sina egna traditioner till EU. Det skulle snarast
kunna uppfattas som märkligt om vi hade en annan process för den
här typen av tjänster än för de högsta tjänsterna i Sverige.

Skulle man däremot finna att domartjänster — detta undandrar sig
mitt bedömande — av andra skäl bör utses på ett annat sätt i Sverige,
bör det i så fåll gälla också våra EU-domare. Men principen bör, enligt
min uppfattning, vara att det sätt på vilket man bereder de högsta
tjänsterna i Sverige skall vara vägledande också för de högsta EU-
tjänster där Sverige kan nominera. Om man har skäl att ändra på detta
i Sverige skall det självfallet också gälla våra EU-tjänster.

Catarina Rönnung: Det har inte när det gäller regeringens utnämnings-
makt förts några diskussioner i regeringen om det skulle vara lämpligt
att beträffande vissa tjänster ha en från regeringen fristående nämnd,
som man har i Norge? Den diskussionen har inte varit aktuell?

Mats Hellström: Nej. Det är regeringen som nominerar när det gäller
EU-tjänster. Det gäller i alla länderna att det är regeringen som har
ansvaret och som skall ta det i den här processen.

Birgit Friggebo: Då ger jag ordet till Kenneth Kvist.

Kenneth Kvist: Det är riktigt, som du säger, att det är regeringen som
nominerar till de här tjänsterna i EU. Ser ni i regeringen någon
skillnad på att vara generaldirektör för ett statligt verk i Sverige och på
att vara generaldirektör inom EU?

1994/95:KU30

Bilaga B 20

438

Mats Hellström: Skillnaden är först och främst att en generaldirektör i
Sverige utses av regeringen. En generaldirektör i EU utses av EU-
organ. Den svenska regeringen har möjlighet att påverka. Vi har en
nomineringsmöjlighet, en nomineringsrätt. Vi har alltså möjlighet att
påverka, vilket vi uppenbarligen har kunnat göra i de här fallen.

Som jag visade med mina tidigare exempel är det ingalunda så att vi
styr vissa tjänster. Det finns, som sagt, både gamla och nya medlems-
länder som över huvud taget icke har fått någon generaldirektörstjänst.
Det är den avgörande skillnaden.

Kenneth Kvist: Är inte den avgörande skillnaden att en generaldirektör
i EU skall se till hela unionens intressen, inte till specifika nationella
intressen, medan en generaldirektör i Sverige är en tjänsteman tillsatt
av regeringen?

Mats Hellström: Det som Kenneth Kvist tar fram är självfallet också en
viktig synpunkt. Det tycker jag också. Men när EU väl utser generaldi-
rektörer som skall se till hela unionens bästa är det en sorts strävan
inom EU, och det är ju riktigt, att EU:s organ ändå skall återspegla
medlemsländernas kulturer. Det är en viktig del av EU att olika
länder med olika kulturer finns med. Sedan skall de ta hänsyn till
unionens bästa.

Kenneth Kvist: Poängen med min fråga är ju att en generaldirektör
inom EU inte är en statstjänsteman i traditionell mening, utan det är
en ny typ av statstjänsteman som i sin ämbetsutövning inte skall ta
hänsyn till specifikt svenska intressen utan som skall se till EU som
helhet.

Mats Hellström: Javisst. Men det anses viktigt av EU-organen att man
när nya medlemsländer kommer till skall försöka se till att de nya
medlemsländerna och deras medborgare finns med bland de högsta
tjänsterna. Då har man en process där man försöker att vika — "flagga
upp", som man kallade det då — olika tjänster för de olika nya
medlemsländerna. Det är inte säkert att medlemsländerna därmed får
tjänsterna, utan det sker i ganska hård konkurrens. Men självfallet
finns här en skillnad. På den punkten har jag ingen som helst annan
uppfattning.

Kenneth Kvist: Föranleder det inte att man också borde tänka sig att
det kan vara en viss skillnad i hur man nominerar de här tjänsterna,
att man kanske borde ha ett bredare förfarande än vad som varit fallet
— att det inte bara är regeringens egen sak, som dessutom inte har
alldeles egen majoritet, och att man kanske borde ha ett bättre samråd
i form av partiledaröverläggningar eller liknande kring nomineringar-
na av de här topposterna?

Mats Hellström: Partiledaröverläggningar har man, som sagt, haft, och
samråd har när det gäller andra tjänster skett från arbetsgruppens sida
med andra partier genom Kjell Larsson. Samråd har alltså förekommit.

1994/95:KU30

Bilaga B 20

439

När det gäller beredningsformen — jag förstår Kenneth Kvists fråga
— menar jag att skillnaden är att en generaldirektör i Sverige är en
svensk statstjänsteman. Här talar vi om en generaldirektör i en union
som nomineras av den svenska regeringen.

Jag anser nog ändå att det kanske hade kunnat uppfattas som litet
konstigt om vi hade valt en annan form än den som vi har när det
gäller de högsta tjänsterna i vårt land. Det tycker jag är den naturliga
vägen att gå. Vill vi sedan ändra på beredningsformen för de högsta
tjänsterna i vårt land, får det självfallet också effekter för EU-nominer-
ingarna. Det är min syn på den saken. Jag förstår, som sagt, frågan.

Kenneth Kvist: Vi har kanske litet delade meningar därom.

Sedan till nästa sak. Det gällde alltså att ha en person beträffande
vilken skicklighet och förtjänst skall finnas för de här posterna. Då
fanns det alltså intresseanmälningar från några personer redan innan
den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Likväl ombads Jan O
Karlsson att också lämna in en intresseanmälan. Skedde detta utifrån
att man var medveten om de intresseanmälningar som redan förelåg?

Mats Hellström: Statsministern, vilket redovisades vid en tidigare ut-
frågning, tillfrågade Jan O Karlsson i början av oktober, tror jag, om
han ville kandidera till Revisionsrätten. Frågan hade varit uppe tidiga-
re med den tidigare regeringen i samband med statssekreteraravtalet
från Jan O Karlssons sida.

Det var en fråga från statsministern till Jan O Karlsson om han ville
bli nominerad. Sedan vidtog den process som följer som berednings-
process efter det att Sverige blev medlem av Europeiska unionen. Då
bereddes de intresseanmälningar som fanns också tidigare på Finansde-
partementet, innan regeringen sedan fattade beslut i frågan.

Kenneth Kvist: Om en statsminister tillfrågar en person om han vill
låta sig nomineras, hur är då förhållandena i regeringen i övrigt? Ni är
ju också nominerade av statsministern.

Mats Hellström: Det är självfallet så att det är en stark nominering från
en statsminister, men det är en beredningsprocess som vidtar. Det är
inte på något sätt särskilt märkligt att en statsminister, eller blivande
statsminister, när en ny regering kommer in — om jag förstått det rätt
så var det här mellan valet och då den nya regeringen hade tillträtt —
tillfrågar olika personer om deras intressen. Det är ju en ganska
naturlig process. Men därefter följer själva beredningsprocessen.

Jag vill understryka att här också förevarit partiledaröverläggningar,
där regeringen givetvis också varit beredd att lyssna. Vi visste från
början att Moderata samlingspartiet här hade en annan uppfattning.
När partiöverläggningar skedde kring den här frågan — alltså om Jan
O Karlsson och de två domarna — ringde jag på statsministerns
uppdrag i förväg till partiledarna för att informera partiledarna om
vilka namn som partiledarna skulle komma att möta när de träffade
Ingvar Carlsson i partiledaröverläggningar. Det innebär självfallet att
regeringen är beredd att lyssna. Så den bild som kan skapas, att man
bestämmer något fullt ut i oktober och att resten sedan är formaliteter,

1994/95:KU30

Bilaga B 20

440

tror jag inte stämmer, utan det har varit en beredningsprocess efter det
att vi blev medlemmar av Europeiska unionen. Att statsministern
sedan, när han bildar regering, också ställer frågor till personer som
han anser vara viktiga om deras intressen tycker jag är ganska natur-
ligt.

Kenneth Kvist: Verkar inte beredningsprocessen vara litet körd från
början när den som nominerarar och utser dem som skall vara med
och fatta beslut när olika poster fördelas inom en regering i det svepet
tar en statssekreterare från en tidigare regering och tillfogar honom en
tjänst utanför regeringen? Kan man inte lätt S intrycket att bered-
ningsprocessen just när det gäller den här tjänsten är avgjord redan
från början?

Mats Hellström: Nej. I så fall — alltså om det skulle vara, som Kenneth
Kvist sade, kört från början — hade statsministern rimligen inte gått
till partiledaröverläggningar när han i förväg ber mig att informera
partiledarna om de namn som de skall möta. I stället ser jag det som
en fullständigt naturlig process att statsministern, eller den blivande
regeringsbildaren, ställer frågor till människor som han har arbetat
med och som finns som potentiella kandidater till olika tjänster. I det
här fallet var frågan om Revisionsrätten och Jan O Karlsson uppe
tidigare redan under den borgerliga regeringens tid. Efter det att
folkomröstningen skett vidtar, självfallet, beredningsprocessen.

Kenneth Kvist: Jag undrar: Under den borgerliga regeringens tid var
det kanske inte särskilt möjligt att nominera Jan O Karlsson till den
här institutionen, så det kan inte vara så att hans namn då ...

Mats Hellström: Nej, man jag tar det som exempel. Eftersom Kenneth
Kvist ställer sig frågande inför att frågan kom upp så tidigt nämnde jag
att den i varje fall fanns på bordet, och som potientiell fråga ännu
tidigare.

Som du själv och andra var inne på så lämnades ju intresseanmäl-
ningar in från många människor långt före folkomröstningen.

Kenneth Kvist: I början av utfrågningen sade du som svar på en fråga
av Anders Björck att politisk verksamhet är också en merit.

Mats Hellström: Det kan för vissa tjänster vara viktigt att bedöma
förtjänst och skicklighet.

Man kan tänka sig — nu var det inte så i det här fallet — att man
hade utsett någon till Revisionsrätten från säg ett finansutskott eller
budgetutskott. I Revisionsrätten räknas den typen av arbete som en
merit — ja.

Kenneth Kvist: Men senare sade du som svar på en fråga av, tror jag,
Catarina Rönnung att politiska meriter skall inte spela någon roll.

Mats Hellström: Jag säger att förtjänst och skicklighet skall vara avgö-
rande. Jag sade också att för vissa typer av tjänster kan politiskt arbete
vara en merit. Då är Revisionsrätten uppenbarligen den typ av tjänster
där alltså ungefär en tredjedel av ledamöterna kommer från revisions-

1994/95:KU30

Bilaga B 20

441

verk i olika länder. En tredjedel har en bakgrund liknande Jan O
Karlssons — höga tjänstemän i finansdepartement. Ungefär en tredje-
del av ledamöterna i Revisionsrätten — detta har inte varit aktuellt i
Sverige, men jag nämner det som exempel på områden där även
politiskt arbete självfallet kan vara en merit — har traditionellt varit
politiker som kommit inte minst från budget- eller finansutskott.

Kenneth Kvist: Du menar alltså att politisk verksamhet är en merit
men att en viss politisk åsiktsriktning inte är en merit?

Mats Hellström: Självfallet.

Birgit Friggebo: Då har jag ingen fler utfrågare anmäld.

Vi far tacka Mats Hellström.

Mats Hellström: Tack så mycket!

1994/95:KU30

Bilaga B 20

442

Innehållsförteckning Bilagorna B 1 — B 20

1994/95:KU30

B 1 Offentlig utfrågning av förra statsrådet Allan Larsson,
angående utövande av statens ägande av Nordbanken m.m. . . 1

B 2 Offentlig utfrågning av förra statsrådet Kjell-Olof Feldt
angående utövande av statens ägande av Nordbanken m.m. . . 24

B 3 Offentlig utfrågning av förra statsrådet Anne Wibble

angående utövande av statens ägande av Nordbanken m.m. . . 42

B 4 Offentlig utfrågning av förra statsrådet Bo Lundgren
angående utövande av statens ägande av Nordbanken m.m. . . 53

B 5 Offentlig utfrågning av justitiekanslern Johan Hirschfeldt,
och byråchefen Håkan Lavén angående statsminister Carl

Bildts agerande beträffande uppgifter om svensk
underrättelseverksamhet mot Sovjetunionen under 1950-talet 66

B 6 Offentlig utfrågning av tekn. dr Curt Nicolin och dir.

Carl-Johan Åberg angående försäljningen av statligt ägda
aktier i Assidomän AB.............................. 77

B 7 Offentlig utfrågning av statsrådet Jan Nygren och
statssekreterare Anitra Steen angående utövande av statens
ägande av Nordbanken m.m.......................... 91

B 8 Offentlig utfrågning av professor Staffan Burenstam

Linder angående utbildningsminister Carl Thams åtgärder
beträffande vissa forskningsstiftelser .................... 108

B 9 Offentlig utfrågning av f.d. talmannen Ingegerd Troedsson
angående kulturministerns handlande i anslutning till utbytet
av styrelseledamöter i Stiftelsen framtidens kultur ......... 120

B 10 Offentlig utfrågning av Matti Kinnunen och Peter

Crona, Carnegie Fondkommission AB, angående
försäljningen av statligt ägda aktier i Assidomän AB........ 132

B 11 Offentlig utfrågning av kommissarie Åke Sundgren,
Finanspolisen, angående försäljningen av statligt ägda aktier i

Assidomän AB.................................... 166

B 12 Offentlig utfrågning av förre utbildningsministern Per

Unckel dels angående regeringskansliets upphandling av
konsulttjänster, dels angående Carl Thams åtgärder

beträffande vissa forskningsstiftelser .................... 173

B 13 Offentlig utfrågning av förre näringsministern Per

Westerberg angående försäljningen av statligt ägda aktier i
Assidomän AB.................................... 217

443

B 14 Offentlig utfrågning av Ulf Dinkelspiel angående dels
information till hushållen inför folkomröstningen om
EU-medlemskap, dels de sex konsekvensutredningarna inför
ett svenskt EU-medlemskap, dels regeringens information till
riksdagens EFTA-delegation och riksdagens utskott före beslut

i Gemensamma EES-kommittén ...................... 242

B 15 Offentlig utfrågning av kulturminister Margot

Wallström angående dels hennes handlande i anslutning till
utbytet av styrelseledamöter i Stiftelsen framtidens kultur,
dels rådet för mångfald i medier....................... 277

B 16 Offentlig utfrågning med Thage G Peterson angående

Volvo—Renaultaffären samt tidigare regeringars kontakter
med bilindustrin .................................. 303

B 17 Offentlig utfrågning av statssekreterare Gunnar Lund,
ledamoten av EU:s revisionsrätt Jan O Karlsson och
sakkunnige Kjell Larsson angående regeringens nominering

av svenska befattningshavare vid EU:s institutioner ........ 313

B 18 Offentlig utfrågning av f.d. statsminister Carl Bildt
angående hans agerande beträffande vissa uppgifter om svensk
underrättelseverksamhet mot Sovjetunionen under 1950-talet
samt brev till Rysslands president...................... 338

B 19 Offentlig utfrågning av utbildningsminister Carl Tham
angående hans åtgärder beträffande vissa forskningsstiftelser 409

B 20 Offentlig utfrågning av statsrådet Mats Hellström
angående regeringens nominering av svenska
befattningshavare vid EU:s institutioner................. 426

1994/95:KU30

gotab Stockholm 1995

444

Ju	10	5	5
UD	6	5	1
Fö	2	1	1
S	13	2	11
K	12	5	7
Fi	15	13	2
U	9	5	4
Jo	5	4	1
A	3	3	0
Ku	4	4	0
N	5	4	1
C	1	0	1
M	1	0	1

Ju	30	10	20
UD	2	2	0
Fö	1	0	1
S	16	5	11
K	2	2	0
Fi	9	5	4
U	2	0	2
Jo	3	2	1
A	1	1	0
Ku	3	2	1
N	5	3	2
C	1	0	1
M	3	1	2

Ju	10	5	5
UD	6	5	1
Fö	2	1	1
S	13	2	11
K	12	5	7
Fi	15	13	2
U	9	5	4
Jo	5	4	1
A	3	3	0
Ku	4	4	0
N	5	4	1
C	1	0	1
M	1	0	1

Ju	30	10	20
UD	2	2	0
Fö	1	0	1
S	16	5	11
K	2	2	0
Fi	9	5	4
U	2	0	2
Jo	3	2	1
A	1	1	0
Ku	3	2	1
N	5	3	2
C	1	0	1
M	3	1	2

Betänkande 1994/95:KU30

u.

lä

1:h

5

I

£

i<öi

I

5

ra

"g

lX' -■':

82/W-95

TILL KONSTITUTIONSUTSKOTTET

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

94 -11- 2 2

94 -II- 2 2

i
<ö
i

Ju	10	5	5
UD	6	5	1
Fö	2	1	1
S	13	2	11
K	12	5	7
Fi	15	13	2
U	9	5	4
Jo	5	4	1
A	3	3	0
Ku	4	4	0
N	5	4	1
C	1	0	1
M	1	0	1

Ju	30	10	20
UD	2	2	0
Fö	1	0	1
S	16	5	11
K	2	2	0
Fi	9	5	4
U	2	0	2
Jo	3	2	1
A	1	1	0
Ku	3	2	1
N	5	3	2
C	1	0	1
M	3	1	2