Betänkande 1992/93:EU1

EES-utskottets betänkande

1992/93:EU1

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

1992/93

EU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag (prop. 1991/92:
170) om att riksdagen skall godkänna EES-avtalet, dvs. det avtal om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som träffats den 2 maj 1992
mellan å ena sidan Sverige och övriga EFTA-länder samt å andra sidan
EG och dess medlemsländer. Genom avtalet skapar de 19 länderna en
i allt väsentligt gemensam marknad, som omfattar 380 miljoner män-
niskor och där personer, varor, tjänster och kapital kan röra sig fritt.
Den fria rörligheten skall åstadkommas genom ett enhetligt regelsys-
tem och ett förbud mot särbehandling på grund av nationalitet. Ett
betydelsefullt inslag i avtalet är vidare enhetliga regler på konkurrens-
området. Avtalet innefattar också att parterna skall samarbeta på flera
andra viktiga områden som miljövård, konsumentskydd, forskning och
utveckling samt utbildning.

En förutsättning för att avtalet skall fungera på ett effektivt sätt är att
det finns ett system för bl.a. utveckling, beslutsfattande, övervakning
och tvistlösning. I avtalet har parterna därför åtagit sig att inrätta vissa
gemensamma organ. Dessa är ett EES-råd, där avtalsparterna skall
mötas på ministernivå för bl.a. politisk vägledning och utveckling av
EES samt en gemensam EES-kommitté, som bl.a. har till uppgift att
besluta om nya regler på EES-området. Vidare inrättas en parlamenta-
rikerkommitté med ledamöter från EG-parlamentet och från de natio-
nella parlamenten i EFTA-länderna. För samråd med arbetsmarkna-
dens parter skall det finnas en rådgivande kommitté. Avtalet bygger på
förutsättningen att det också skall finnas särskilda institutioner på
EFTA-sidan, främst då en övervakningsmyndighet och en domstol.

I betänkandet tar utskottet också upp andra förslag från regeringen
som har samband med EES-avtalet. Det föreslås att riksdagen skall
godkänna tre avtal som EFTA-länderna träffat sinsemellan. Ett av
avtalen avser inrättande av en övervakningsmyndighet (ESA) och en
domstol. Ett annat avtal rör en ständig kommitté för EFTA-ländernas
samarbete på EES-området. Det tredje avtalet gäller parlamentariker-
samarbete mellan ledamöter från EFTA-ländernas parlament. Rege-
ringen föreslår vidare att huvudbestämmelserna i EES-avtalet liksom
vissa bestämmelser i EFTA-avtalen införlivas med svensk rätt genom
en särskild EES-lag.

1 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 1

Även andra förslag till lagstiftning läggs fram av regeringen. Syftet
med dessa lagförslag, som bl.a. rör socialförsäkringsområdet, arbetsmil-
jölagen och utlänningslagstiftningen, är att åstadkomma en anpassning
av svensk rätt till EES-avtalets regelverk. Det stora flertalet av de
lagstiftningsåtgärder som krävs med anledning av EES-avtalet tas emel-
lertid inte upp i detta sammanhang. Förslag till lagstiftning på olika
sakområden kommer att läggas fram senare genom särskilda proposi-
tioner. 1 den nu aktuella propositionen bereds dock riksdagen tillfälle
att ta del av redogörelser för bl.a. behovet av lagstiftningsåtgärder inom
olika departements ansvarsområden.

I anslutning till regeringens förslag behandlar utskottet tillhopa 14
motioner, varav 12 väckts med anledning av propositionen och två
väckts under allmänna motionstiden 1992. I en partimotion (v) yrkas
avslag på propositionen samt begärs ett flertal tillkännagivanden i olika
frågor. Avslag på propositionen yrkas också av en motionär (-) samt —
under viss förutsättning — av två andra motionärer (s, resp. c). I en
gruppmotion (s) yrkas tillkännagivanden som i huvudsak gäller Sveri-
ges agerande på olika områden under EES-samarbetet. Övriga mo-
tionsyrkanden rör främst skilda sakfrågor, bl.a. den föreslagna EES-
lagen.

Utskottet gör i betänkandet en genomgång av avtalet både från ett
mera övergripande perspektiv och med utgångspunkt i de olika samar-
betsområden som det omfattar. Utskottet gör därvid den bedömningen
att avtalet ger betydande fördelar för Sverige men att det naturligtvis
inte är helt fritt från avigsidor.

Bland fördelarna pekar utskottet på att den fria rörligheten för
personer ger medborgarna i Sverige möjlighet till nya erfarenheter och
kontakter över gränserna. Vidare kan EES-samarbetet allmänt sett leda
till en bättre ekonomisk utveckling i Sverige än vad som annars skulle
vara möjligt. En öppen marknad för offentlig upphandling kan bli av
särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska näringslivet.
Avskaffandet av handelshinder ökar de små och medelstora företagens
exportmöjligheter. En ökad effektivitet och konkurrens följer med ett
EES-samarbete, och det ger konsumenterna vinster. En väsentlig fördel
med EES-avtalet är också att vi far nya och bättre förutsättningar att
påverka miljöpolitiken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta är av
särskild betydelse, eftersom många miljöfaror är regionala eller globa-
la.

Nackdelarna med avtalet anser utskottet inte lika tungt vägande. De
kan också ofta motverkas. Utskottet tar avstånd från sådana påståenden
som att avtalet skulle inskränka allemansrätten och att kvinnornas
situation skulle försämras. Också ur miljösynpunkt anser utskottet att
de positiva effekterna av avtalet överväger.

I enlighet med vad konstitutionsutskottet anfört i ett yttrande över
propositionen finner utskottet att avtalet står i överensstämmelse med
grundlagarna. Utskottet konstaterar också att våra nuvarande samar-
betsformer med EG inte är ett realistiskt alternativ till EES-avtalet. Ett
nej till avtalet skulle få kännbara negativa konsekvenser för vårt land.

1992/93: EU 1

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner EES-avtalet och de
avtal som träffats mellan EFTA-länderna. Utskottet förordar vidare att
riksdagen antar lagförslagen i propositionen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. När det gäller grupp-
motionen från s anser utskottet att motionärernas önskemål är tillgo-
dosedda genom vad utskottet anför. Till betänkandet har fogats sex
reservationer (4 s, 2 nyd), tre särskilda yttranden och en meningsytt-
ring (v).

1992/93: EU 1

Propositionen

I proposition 1991/92:170 föreslår regeringen

A. (bilaga 1, Utrikesdepartementet)

dels att riksdagen godkänner avtalet mellan Europeiska ekonomiska
gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och deras med-
lemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslut-
ningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

dels att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om upp-
rättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,

dels att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en
ständig kommitté,

dels att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en
kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament,

dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES),

2. lag om upphävande av lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av
kläder,

3. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot
utländsk tullag,

4. lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,
annan skatt, avgift eller pålaga,

5. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om
internationellt samarbete på brottmålsområdet,

6. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall.

B. (bilaga 2, Justitiedepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om
EES-avtalets konsekvenser inom Justitiedepartementets område.

C. (bilaga 3, Försvarsdepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om den civila beredskapen och fredsräddningstjänsten samt det framti-
da samarbetet med EG inom EES-avtalet.

D. (bilaga 4, Socialdepartementet)

dels att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om EES-avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets
verksamhetsområde.

E. (bilaga 5, Kommunikationsdepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om EES-avtalets konsekvenser inom Kommunikationsdepartementets
verksa mhetsområde.

F. (bilaga 6, Finansdepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om EES-avtalets konsekvenser inom Finansdepartementets verksam-
hetsområde.

G. (bilaga 7, Utbildningsdepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om EES-avtalets konsekvenser vad avser utbildnings- och forsknings-
frågor.

H. (bilaga 8, Jordbruksdepartementet)

dels att riksdagen godkänner den bilaterala jordbruksöverenskommel-
sen mellan Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen,
dels att riksdagen godkänner den bilaterala fiskeriöverenskommelsen
mellan Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen,
dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Jordbruksdeparte-
mentets verksamhetsområde.

I. (bilaga 9, Arbetsmarknadsdepartementet)

dels att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser arbetsmarknadsfrå-
gor, arbetsmiljö, arbetsrätt och regionalpolitik.

J. (bilaga 10, Kulturdepartementet)

dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES),

2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

dels att riksdagen bereds tillfälle att del av vad i propositionen i övrigt
anförts om anpassning till EES-avtalet av lagstiftning på Kulturdeparte-
mentets ansvarsområde.

K. (bilaga 11, Näringsdepartementet)

dels att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om teknisk kontroll,

dels att riksdagen godkänner riktlinjer för avveckling av riksprovplats-
systemet (bil. 11, avsnitt 7.5),

dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Näringsdepartemen-
tets verksamhetsområde.

L. (bilaga 12, Civildepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser konsumentskydd och ung-
domsfrågor.

1992/93:EU1

M. (bilaga 13, Miljö- och naturresursdepartementet)

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om EES-avtalet och den svenska miljölagstiftningen.

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen under A 1, 1, J 1 och 2 samt
K.

De i propositionen framlagda lagförslagen har intagits i bilaga 3 till
betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1991/92:E1 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
utforma lag om EES så att artikel 61 i EES-avtalet inte omfattar
kommunalt stöd, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:E2 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sägs om livsmedelskontroll, märkning och övriga regler som
är viktiga för en bra matkvalité,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sägs om skydd mot smittosamma sjukdomar och andra
regler som är viktiga för en god djurhälsa.

1991/92:E3 av Björn von der Esch (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att foga en bestämmelse om straffrihet till föreslagen EES-lag.

1991/92:E4 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen snarast tar upp bilaterala överläggningar för att förmå
samtliga EES-stater att ratificera FN:s psykotropkonvention.

1991/92:E5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
svenska alkoholpolitiken skall med kraft försvaras vid ratificeringen av
EES-avtalet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen vid ev. framtida tolkningstvister
hävdar bibehållandet av de svenska monopolreglerna rörande vinim-
port.

1991/92:E6 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de juridiska aspekterna på EES-avtalet,

2. att riksdagen inte godkänner EES-avtalet och övriga avtal samt att
man avslår förslagen till lagstiftning.

1992/93:EU 1

1991/92:E7 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av samråd mellan regering och riksdag
om utformningen av framtida EES-regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av en aktiv svensk medverkan i
EES-institutionerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att därvid särskilt beakta jämställdhetsaspekterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för att utveckla den
sociala dimensionen inom EES,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en överenskommelse om en så långt möjligt
vidgad frihandel på hela livsmedelsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en strategi för ett offensivt miljöarbete inom
EES,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
övrigt anförts om att främja svenska intressen inom EES-samarbetets
ram.

1991/92:E8 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå prop. 1991/92:170 om EES, om det
vid riksdagens prövning visar sig att Sveriges nuvarande samarbetsfor-
mer med EG är mer fördelaktiga,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att avslå 5 §
Lagval, i regeringens förslag till lag om EES, i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1991/92:E9 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna EES-avtalet endast under förut-
sättning att de i motionen påtalade bristerna, svagheterna och oklarhe-
terna i propositionen rättas till,

2. att riksdagen beslutar att propositionen i annat fall i sin helhet
avslås.

1991/92:E10 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om remissbehandlingen av EES-avtalet,

2. att riksdagen återförvisar propositionen till regeringen enligt vad i
motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EES-avtalet inte skall vara ett steg på vägen till ett svenskt medlemskap
i EG/EU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges uppgift att verka för en friare och
rättvisare världshandel.

1992/93:EU1

5. att riksdagen uttalar att kvotering skall tillämpas av den svenska
representationen i alla EES-organ, både parlamentariska och tjänste-
man nabaserade, så att andelen kvinnor utgör minst 40 %,

6. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen redovi-
sar de konstitutionella aspekterna av lagvalsparagrafen i förslaget till
EES-lag enligt vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över huruvida den praktiska tillämpningen av EES-lagen
är förenlig med regeringsformens portalparagraf 1 kap. 1 § RF ("all
offentlig makt utgår från folket"),

8. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen redovi-
sar om tillämpningen av artiklarna 97 och 98 i EES-avtalet är förenlig
med 10 kap. 5 § RF,

9. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att klargöra hur riksdagen, om propositionen bifalles, skall
kunna övervaka normgivningsprocessen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunernas rätt till förhandlingsupphandling skall bevaras,

11. att riksdagen, om propositionen bifalles, avslår 7 och 8 §§ i
regeringens förslag till EES-lag,

12. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen
redovisar EES-avtalets verkningar på offentlighetsprincipen,

13. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen
redovisar EES-avtalets konsekvenser för meddelarskyddet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsning av fastighetsförsäljning till personer
som inte är/varit mantalsskrivna i Sverige,

15. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen
redovisar om EES-avtalet gör det möjligt att vid offentlig upphandling
välja den produkt som har den bästa miljöprofilen,

16. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen
redovisar Sveriges möjligheter — om propositionen bifalles — att
ingripa när spekulativa valutatransaktioner hotar stabiliteten i landets
ekonomi,

17. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen
tillsätter en utredning med uppgift att redovisa miljökonsekvenserna av
EES-avtalet,

18. att riksdagen — om propositionen bifalles — som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömotiverade
särregler,

19. att riksdagen begär att regeringen redovisar EES-avtalets konse-
kvenser för svenska kvinnor,

20. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att redovisa konsekvenserna av EES-avtalets artikel 80 för
svensk biståndspolitik,

21. att riksdagen — om yrkande 1 bifalles — som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om val av remissinstanser
för att ge ett bättre beslutsunderlag för de alkoholpolitiska frågeställ-
ningarna,

1992/93: EU 1

22. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen gör en
noggrann redovisning av hur EES-avtalet kommer att påverka den
framtida trafikpolitiken,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av det obundna utbildningssamarbetet
mellan enskilda högskolor och universitet,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studerandeinflytande inom Verket för högskole-
service,

25. att riksdagen begär att regeringen redovisar EES-avtalets konse-
kvenser för den svenska arbetsmarknadspolitiken,

26. att riksdagen begär att regeringen redovisar EES-avtalets konse-
kvenser för arbetsmiljölagstiftningen,

27. att riksdagen beslutar att EES-avtalet inte får leda till försäm-
ringar av arbetsmiljöreglerna i Sverige,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
eventuell lagstiftning om minimivillkor på arbetsrättens område inte
far utformas så att inte bättre villkor kan uppnås genom kollektivavtal,

29. att riksdagen beslutar att arbete som sker i Sverige skall följa
svenska lagar och kollektivavtal från första dagen,

30. att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär att regeringen
redovisar EES-avtalets konsekvenser för regionalpolitiken på kort och
lång sikt,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om TV-reklam riktad till barn under 12 år,

32. att riksdagen — om propositionen avslås — begär att regeringen
förhandlar med EG/EU om ett utvidgat frihandelsavtal som eftersträ-
var fri rörlighet för människor, varor och tjänster inom de sociala och
miljöpolitiska villkor som anförts i motionen.

1991/92:E11 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Europaanpassa vårt socialförsäkringssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett nytt socialförsäkringssystem införs som
grundas på intjänanderegler, dvs. ett system med raka rör mellan
premier och pensioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att intjänande- eller kvalificeringsprincipen också
utreds och införs i mer generell omfattning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EDI, Electronic Data Interchange, måste
snabbt utvecklas för småföretagen och komma i praktisk tillämpning i
större omfattning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det behövs en ny bolagsform av typ GmbH.

1991/92:E12 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
godkänna EES-avtalet först sedan en ordentlig konsekvensanalys, med
ett för miljön tillfredsställande resultat, har gjorts.

1992/93:EU1

Motioner väckta under allmänna motionstiden år
1992

1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om noggrann analys av EES-avtalets effekter före
riksdagens beslut om godkännande av EES-avtalet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av konsekvensanalyser av övergångsarran-
gemang på väsentliga områden före riksdagens beslut om godkännande
av EES-avtalet.

1991/92:11701 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översättning av EG-domstolens domar.

Motion U534 i aktuella delar och motion U701 har överlämnats till
EES-utskottet från utrikesutskottet.

1992/93 :ELH

Ärendets handläggning i riksdagen

Riksdagen beslutade den 6 maj 1992 att ett särskilt utskott skulle
inrättas för beredning av den då väntade EES-propositionen och andra
ärenden av central betydelse för EES-avtalet (förs. 1991/92:15, bet.
KU34).

Regeringens proposition 1991/92:170 Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet (EES) anmäldes och bordlädes den 29 maj 1992 (RD
1991/92:122). Då motionstiden gick ut den 15 juni 1992 hade tolv
motioner väckts med anledning av propositionen. Vid bordläggningen
och remitteringen av motionerna hölls en remissdebatt (RD
1991/92:130).

EES-utskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge
yttrande över dels propositionen jämte de motioner som väckts med
anledning av propositionen, dels två motioner från allmänna motions-
tiden 1992 som har överlämnats till utskottet. Yttranden har avgivits av
konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet,
lagutskottet, utrikesutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskot-
tet, socialutskottet, kulturutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet,
jordbruksutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Ytt-
randena har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Statsrådet Ulf Dinkelspiel har inför utskottet redovisat sin syn på
EES-samarbetet. Vidare har tjänstemän från Justitiedepartementet, Ut-
rikesdepartementet (handelsavdelningen), Socialdepartementet, Kom-
munikationsdepartementet och Finansdepartementet inför utskottet
lämnat uppgifter om bl.a. de olika samarbetsområden som omfattas av
EES-avtalet.

Två offentliga utskottsutfrågningar har anordnats i ärendet. I samråd
med EES-utskottet arrangerade sålunda Konstitutionsutskottet den 6

augusti 1992 en utfrågning för belysning av de konstitutionella frågor-
na. En utskrift från utfrågningen har intagits som underbilaga till
Konstitutionsutskottets yttrande.

Den 20 augusti 1992 höll EES-utskottet en utfrågning om olika
aspekter på EES-avtalet. Fem ämnen behandlades, nämligen Dynamis-
ka effekter av EES-avtalet, Effekterna av ett nej till EES-avtalet,
Medborgarnas EES — rörlighet och sociala villkor, jämställdhet, EES
och miljöfrågorna samt Regionalpolitiska och kommunala frågor i
anslutning till EES. En utskrift från utfrågningen har fogats till
betänkandet som bilaga 2. Av utskriften framgår vilka som var inbjud-
na till utfrågningen.

Utskottet har också tagit emot uppvaktningar från följande organisa-
tioner och företag, nämligen Landstingsförbundet, Svenska arbetsgiva-
reföreningen, Tjänstemännens centralorganisation, Miljöpartiet de
Gröna, Alternativt Nordiskt Råd, Svenska föreningen för Nordisk
Folkriksdag, Systembolaget AB och Vin & Sprit AB.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Svenska arbetsgivareföre-
ningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Handikappförbunden, Mil-
jöpartiet de Gröna, SAAB —Scania AB, Reflections AB samt jur. dr.
Hans Stenberg. Vidare har utskottet tillställts en inom Utrikesdeparte-
mentets handelsavdelning upprättad promemoria om informations-
verksamheten rörande den europeiska integrationen.

EES-utskottet företog den 15—17 juli 1992 en studieresa till Bryssel
för att inhämta ytterligare information om EES-samarbetet. Utskottet
sammanträffade därvid med bl.a. kommissionsledamöterna Frans And-
riessen och Henning Christophersen, båda tillika vice ordförande i
EG-kommissionen.

Utskottet

1 Betänkandets disposition

I betänkandet tar utskottet under skilda avsnitt upp de olika frågor
som aktualiseras genom regeringens proposition om Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet. Betänkandet inleds med en historisk åter-
blick, och därefter följer en översiktlig redogörelse för EES-avtalet och
de övriga avtal som omfattas av propositionen. Under ett avsnitt med
allmänna överväganden tar utskottet sedan upp vissa mera övergripan-
de frågor om EES-avtalet m.m. och behandlar i anslutning därtill
motioner vari bl.a. yrkas avslag på propositionen. Med utgångspunkt
huvudsakligen i EES-avtalets systematik går utskottet i därpå följande
avsnitt in mera i detalj på de olika samarbetsområden som omfattas av
avtalet. Den fria rörligheten för personer behandlas därvid först. I
varje sådant avsnitt tas upp de förslag, redogörelser m.m. som lämnats
av berörda departement i bilagorna till propositionen. Vissa frågor som
spänner över flera samarbetsområden och som bedömts särskilt bety-
delsefulla, t.ex. arbetslivets villkor och miljöfrågor, behandlas för sig i

1992/93:EU 1

skilda avsnitt. Sedan följer ett avsnitt om den institutionella uppbygg-
naden och ett rörande de lagstiftningsfrågor som är förknippade med
att EES-avtalet m.fl. måste införlivas med svensk rättsordning. Betän-
kandet avslutas med några avsnitt som bl.a. tar upp spörsmål om
offentlighet och sekretess samt utbildning och information.

2 Inledning

2.1 Historik

Sverige har i olika sammanhang arbetat för att nå samarbetsöverens-
kommelser med den grupp av länder som nu utgör EG och därigenom
kunna delta i den västeuropeiska integrationsprocessen. Vid 1950-talets
mitt bidrog Sverige aktivt till försöken att bilda ett stort frihandelsom-
råde i Västeuropa — den s.k. Maudling-planen. Sedan förhandlingarna
härom strandat var Sverige en av initiativtagarna till att bilda den
Europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA. Redan från tillkomst-
en år 1960 har en av organisationens huvuduppgifter varit att verka
för ett närmare samarbete mellan EFTA:s medlemsländer och EG.
Genom åren har också en rad svenska initiativ tagits i syfte att finna
lämpliga former för en närmare svensk anknytning till EG och dess
integrationsarbete. Så t.ex. ansökte Sverige 1961 om association till
gemenskaperna. 1967 ansökte Sverige ånyo om förhandlingar om
närmare förbindelser med EG, denna gång utan att specificera i vilken
form.

Varken 1961 eller 1967 års ansökning ledde till så nära och omfat-
tande relationer med EG-länderna som Sverige önskat. Den formella
grunden för Sveriges samarbete med EG begränsade sig länge till de
frihandelsavtal som trädde i kraft år 1973. Liknande avtal hade också
slutits mellan EG och övriga EFTA-länder. Enligt frihandelsavtalen
förbjöds alla tullavgifter och kvantitativa handelshinder för industriva-
ror parterna emellan. I avtalen finns även förbud mot offentliga stöd
till företag eller produkter, om dessa innebär att handeln med industri-
varor parterna emellan påverkas. Motsvarande förbud mot tullar,
kvantitativa handelshinder och konkurrenspåverkande offentliga stöd-
åtgärder finns såväl i Stockholmskonventionen om bildandet av EFTA
som i EG:s Romfördrag. Frihandelsavtalen mellan EFTA-länderna och
EG innebar således att de båda frihandelsområdenas interna bestäm-
melser i dessa avseenden utsträcktes till att gälla mellan samtliga
EFTA- och EG-länder.

Även om samarbetet inom EG i en inledningsfas främst omfattat
handelsfrågor — internt och gentemot omvärlden — var EG:s mål
såsom de uttrycktes i Romfördraget betydligt mer långtgående. I takt
med att EG:s verksamhet utvidgades till nya områden och i takt med
att samarbetet inom EG:s ram fördjupades avskärmades Sverige från
det samarbete EG-länderna bedrev sig emellan.

När tullavvecklingen enligt frihandelsavtalen genomförts var det
därför naturligt att frågan om en vidareutveckling av samarbetet mel-
lan EG och EFTA-länderna togs upp till diskussion. I april 1984 i

1992/93: EU 1

Luxemburg anordnades en ministerkonferens med deltagande från
EFTA:s och EG:s medlemsländer. Sverige tillhörde initiativtagarna.
Konferensen hade som syfte att fastställa riktlinjer för ett fortsatt,
fördjupat och utvidgat samarbete inom och utom ramen för frihandels-
avtalen.

I slutdeklarationen förklarade sig ministrarna övertygade om beho-
vet av ytterligare åtgärder i syfte att skapa ett "dynamiskt ekonomiskt
område i Europa". Man konstaterade att ett samarbete, ofta i form av
informationsutbyte och diskussion av gemensamma problem, vuxit
fram på flera områden av ömsesidigt intresse. Ministrarna pekade på
ett antal sektorer inom vilka ett intensifierat samarbete borde åstad-
kommas. I första hand betonades handelsfrågorna samt forskning och
utveckling, men också bl.a. transport, jordbruk, energi, arbetsvillkor,
konsumentskydd och miljöfrågor ingick i uppräkningen. På den poli-
tiska grund som lagts genom deklarationen upptogs efter hand diskus-
sioner om möjliga former för samarbetet på några av områdena. År
1986 tillkom en konvention mellan EFTA-länerna och EG om förenk-
ling av formaliteterna vid handel med varor. Genom konventionen
infördes bl.a. ett gemensamt tulldokument (Single Administrative Do-
cument, SAD), som avsevärt underlättar EFTA-ländernas tillträde till
den inre marknaden. Konventionen, som var den första multilaterala
överenskommelsen mellan EFTA-länderna och EG, kan dessutom ses
som inledningen till ett ytterligare utvidgat samarbete mellan parterna.
Vidare har Luxemburgdeklarationen resulterat i ett antal sektorsavtal,
t.ex. om forskningssamarbete (1986), informationsutbyte om tekniska
föreskrifter (1989) och svenskt deltagande i EG:s utbildningsprogram
Comett (1989) och Erasmus (1991).

2.2 EES-förhandlingarna

I juni 1985 lade EG-kommissionen i en s.k. vitbok fram en konkret
handlingsplan för att den inre marknaden skulle kunna fullbordas
senast vid årsskiftet 1992/1993. Senare detta år beslutade EG om en rad
ändringar och tillägg till Romfördraget. Genom att införa kvalificerad
majoritet som huvudregel för beslut rörande den inre marknaden,
skapade man institutionella förutsättningar för att bedriva arbetet i den
takt handlingsplanen angav. Vidare utvidgades Romfördraget genom
enhetsakten med bestämmelser om samarbete på områden som regio-
nalpolitik, forskning och teknisk utveckling, socialpolitik och miljö-
vård. Dessa ändringar i Romfördraget trädde i kraft den 1 juli 1987.

Luxemburgkonferensens mål att skapa ett Europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde kvarstod. Men genom EG-samarbetets dynamiska
utveckling stod det alltmer klart att detta mål knappast skulle kunna
förverkligas genom de sektorsvisa utvidgningar som förutsågs inom
Luxemburgdeklarationens ram. För Sverige blev det då naturligt att
söka nya samarbetsformer som skulle kunna säkerställa att Sverige så
långt möjligt skulle kunna delta i det västeuropeiska integrationsarbe-
tet i takt med att detta utvidgades och fördjupades. Ett motsvarande
intresse fanns såväl i övriga EFTA-länder som inom EG.

1992/93 :EU1

Dessa tankar låg till grund för riksdagens beslut (prop. 1987/88:66,
bet. UU 1987/88:24) att lägga fast vissa riktlinjer för Sveriges fortsatta
deltagande i den västeuropeiska integrationen. I sitt av riksdagen
godkända betänkande anförde utrikesutskottet att Sverige borde efter-
sträva ett så nära och varaktigt samarbete som möjligt på alla de
områden som innefattas av den inre marknaden. Som mål angavs att
integrationsarbetet skulle leda till samma fördelar och åtaganden för
medborgare, företag och institutioner i Sverige som i EG:s medlems-
länder.

Riksdagen har senare vid flera tillfällen behandlat frågor angående
Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen. Riksdagen har
därvid bekräftat och ytterligare specificerat den målsättning som lades
fast genom dess beslut i juni 1988. Bl.a. har uttalats att Sverige bör
hålla jämna steg med den pågående processen i EG (bet.
1988/89:UU19).

Denna breda ansats för utvecklingen av samarbetet återspeglades i
den handlingsplan för de fortsatta kontakterna med EG som antogs av
EFTA vid dess ministermöte i juni 1988. Den mötte också gensvar i
EG. I ett tal inför Europaparlamentet den 17 januari 1989 föreslog
EG-kommissionens president Jacques Delors ett omfattande samarbete
mellan EG och EFTA-länderna på de ekonomiska, sociala, kulturella
och humanitära områdena. Det sålunda utökade samarbetet kunde ges
en fast rättslig ram och administreras av gemensamma institutioner.

Sedan EFTA-ländernas regeringschefer vid ett möte i Oslo i mars
1989 anslutit sig till dessa tankar inleddes en intensiv dialog mellan
EFTA- och EG-sidorna om den närmare utformningen av EES-samar-
betet.

Vid ett gemensamt ministermöte mellan EFTA och EG den 19
december 1989 beslöts att förhandlingar om ett brett upplagt samar-
betsavtal skulle inledas. Förhandlingarna skulle enligt ministrarna
avslutas så snart som möjligt och avtalet träda i kraft den 1 januari
1993. Denna tidpunkt valdes så att EFTA-länderna skulle delta i den
inre marknaden redan från början. Förhandlingarna inleddes formellt
den 20 juni 1990.

Parterna var eniga om målet att uppnå fri rörlighet inom hela
EES-området för varor, personer, tjänster och kapital. Det stod dock
klart att jordbruks- och fiskerisektorerna måste särbehandlas. Bl.a. av
det skälet fick även möjligheten av en tullunion avskrivas. En förut-
sättning för den fria rörligheten av varor och tjänster var att samarbe-
tet skulle vila på lika konkurrensvillkor. Samarbetet förutsågs också
komma att omfatta en rad s.k. angränsande områden som sociala
frågor (med svensk terminologi snarare frågor om skydd och rättighe-
ter för arbetstagare), konsumentskydd, forskning och utveckling, miljö-
frågor, utbildning, program för små och medelstora företag, statistik,
räddningstjänst, m.m.

En utgångspunkt för förhandlingarna var att EES-avtalet i materiellt
hänseende skulle grunda sig på relevanta delar av EG-rätten. På ett
antal punkter hade emellertid EFTA-länderna, var för sig eller gemen-
samt, önskemål om särlösningar. För svensk del var det främst våra i

1992/93: EU 1

vissa avseenden högre krav vad gäller skydd för liv, hälsa och miljö
som stod i centrum. Samtidigt var det nödvändigt att begränsa det
totala antalet särlösningar om EES-avtalet skulle kunna fungera. Vilka
avvikelser från motsvarande EG-reglers sakliga innehåll som skulle
göras i EES-avtalet, och hur dessa särlösningar skulle utformas, var
således ett centralt förhandlingstema.

Ett annat viktigt område var utformningen av EES-samarbetets
institutioner. Det gällde här att finna former för gemensamt beslutsfat-
tande om nya EES-regler, för övervakning av avtalets efterlevnad samt
för lösning av eventuella tvister om avtalets innebörd.

Beträffande ordningen för beslut om framtida regler var det, särskilt
för EG, angeläget att avtalet inte skulle inskränka någon av parternas
beslutsautonomi, dvs. inte ge någon part formell möjlighet att hindra
någon annan part att för egen del införa nya rättsregler. Samtidigt var
det angeläget att utforma procedurer ägnade att underlätta samför-
ståndslösningar och en bibehållen homogenitet i fråga om rättsreglerna
och deras tillämpning. Därför måste genom avtalet framför allt EFTA-
staterna tillförsäkras ett medinflytande på utformningen av de framtida
rättsregler som avsågs bli gällande inom hela EES-området. Vidare
måste samtliga parter ha möjlighet att ta initiativ till nya — eller
ändrade — gemensamma EES-regler.

Tillräckliga garantier för att EFTA-länderna skulle efterleva avtalets
bestämmelser var en förutsättning för att de skulle ges tillträde till den
inre marknaden och övriga samarbetsområden på i princip samma
villkor som EG:s medlemsländer. Därför var det viktigt att avtalet
kunde säkerställa en likformig övervakning liksom en effektiv tvistlös-
ning. Parterna blev därvid ense om att en gemensam EES-domstol
skulle inrättas.

EG-kommissionen begärde sedan ett yttrande från EG-domstolen
om det tilltänkta systemet för kontroll av avtalets efterlevnad och rätta
tolkning, dvs. främst den gemensamma EES-domstolen, var förenligt
med Romfördraget. Domstolen konstaterade i sitt yttrande den 14
december 1991 att så inte var fallet.

Domstolens ställningstagande ledde till att förhandlingarna återupp-
togs i syfte att finna tillfredsställande lösningar på de judiciella frågor
som berörts i yttrandet.

EES-förhandlingarna förklarades avslutade den 14 februari 1992.
Parterna hade då kommit överens om att systemet med en gemensam
domstol skulle överges och att i stället en domstol skulle inrättas på
EFTA-sidan. Sedan EG-domstolen i ett yttrande förklarat att de lös-
ningar parterna då enats om inte stod i konflikt med Romfördraget,
kunde själva EES-avtalet liksom de tillhörande avtalen mellan EFTA-
länderna undertecknas den 2 maj 1992. Ett avtal om samverkan
mellan parlamentariker från EFTA-länderna undertecknades dock
först den 20 maj detta år.

1992/93 :EU1

2.3 Ärendets beredning i regeringskansliet

I sin proposition Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop.
1987/88:66) angav regeringen bl.a. att man avsåg förstärka den interna
samordningen inom regeringskansliet i fråga om Europasamarbetet.
Det var naturligt med hänsyn till önskemålet att utvidga samarbetet till
en lång rad samhällsområden utöver de dittills dominerande handels-
frågorna.

En särskild statsrådsgrupp under statsministerns ledning gavs huvud-
ansvaret för Europafrågorna. På statssekreterarnivå etablerades en mot-
svarande samordningsgrupp. En chefsförhandlare utsågs inför de över-
läggningar inom EFTA-kretsen och med EG som förutsågs.

Inom Utrikesdepartementets handelsavdelning skapades en särskild
enhet, det s.k. integrationssekretariatet, med samordning inom rege-
ringskansliet av frågor rörande den västeuropeiska integrationen som
en huvuduppgift. Under detta sekretariat etablerades ett drygt tjugotal
arbetsgrupper, som sammantagna avspeglade de sakområden det bred-
dade samarbetet med övriga EFTA-länder och med EG kunde komma
att omfatta. I resp, arbetsgrupp ingick företrädare för de närmast
berörda departementen och statliga myndigheterna. Till flertalet arbets-
grupper knöts också referensgrupper för information och samråd med
relevanta icke-statliga organisationer.

Efter hand som parterna enades om avgränsningen av det komman-
de EES-samarbetet kunde de relevanta EG-reglerna identifieras. Ar-
betsgrupperna hade ett huvudansvar, inom resp, sakområde, att analy-
sera dessa EG-regler samt jämföra dem med motsvarande svenska
författningar. Därmed skapades underlag för utarbetandet av svenska
förhandlingspositioner, liksom för regeringskansliets information om
konsekvenserna av ett EES-avtal.

I syfte att ytterligare belysa frågor rörande den västeuropeiska inte-
grationen, och konsekvenserna av ett eventuellt svenskt deltagande i
denna, utfärdade regeringen 1988 ett kommittédirektiv angående beak-
tande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988:43). De av
regeringen tillsatta kommittéerna och särskilda utredarna har enligt
detta direktiv att redovisa vilken ordning som råder inom EG på det
aktuella ämnesområdet, samt hur de förslag som läggs fram förhåller
sig till EG:s motsvarande regler. På grund härav har sedan i en lång
rad kommittébetänkanden redovisats förhållanden inom EG och kon-
sekvenserna av en svensk anpassning till relevant EG-rätt. I detta
sammanhang kan också nämnas att olika aspekter av ett eventuellt
svenskt närmande till EG analyserats i ett antal departementsprome-
morior, varav flera varit föremål för remissbehandling.

Regeringen har vidare regelbundet och fortlöpande informerat och
samrått med riksdagens EFTA-delegation om frågor och ställningsta-
ganden med anknytning till EES-förhandlingarna. Inför viktiga ställ-
ningstaganden har regeringen vidare samrått med Utrikesnämnden.
Regeringen har även utnyttjat möjligheten att vid riksdagens informa-
tionsstund redogöra för i EES-förhandlingarna aktuella frågor. Slutli-

1992/93: EU 1

gen kan här erinras om att olika frågor rörande Sveriges deltagande i
den västeuropeiska integrationen berörts i en rad interpeilations- och
frågedebatter samt i riksdagens handelspolitiska debatter.

För att fördjupa kontakterna i Europafrågor mellan regeringen och
främst löntagarorganisationerna och näringslivet tillsatte regeringen
våren 1988 Rådet för Europafrågor. Vidare initierade regeringen en
bred informationsverksamhet. Inför och under förhandlingarna har
främst Utrikesdepartementet givit ut nyhetsbrev, fektasammanställning-
ar, rapporter, presentationsskrifter och andra publikationer.

3 Översiktlig redogörelse för EES-avtalet m.m.

EES-avtalet är till formen ett folkrättsligt avtal. Gentemot andra mel-
lanstatliga avtal skiljer det sig i första hand genom det breda spektrum
av samhällsfrågor som berörs och genom sin nära anknytning till EG:s
rättsliga system.

EES-avtalet har undertecknats av Europeiska ekonomiska gemen-
skapen (EEG), Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och
deras tolv medlemsstater samt av de sju medlemsstaterna i Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA). Avtalets huvuddel består av 129
artiklar. Till EES-avtalet hör vidare 49 protokoll som innehåller
procedurregler och andra bestämmelser i anslutning till de olika
artiklarna. I avtalet ingår också ett stort antal EG-förordningar, direk-
tiv och andra rättsakter som har anpassats för EES-ändamål. Dessa
rättsakter är upptagna i 22 bilagor till avtalet och utgör en integrerad
del av avtalet. Av praktiska och förhandlingstekniska skäl har i avtalet
inte tagits med de rättsakter som beslutats inom EG efter den 31 juli
1991. EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt
som EG:s inre marknad skall fullbordas.

Samtidigt med EES-avtalet undertecknade EFTA-länderna två avtal
sig emellan, nämligen dels ett om upprättande av ett övervakningsor-
gan och en domstol (övervakningsavtalet), dels ett om en ständig
kommitté (kommittéavtalet). Något senare, den 20 maj 1992, under-
tecknade EFTA-staterna därutöver ett avtal om en kommitté med
ledamöter från EFTA-staternas parlament (parlamentarikeravtalet).

EES-avtalet inleds med en ingress, som innehåller bl.a. uttalanden
av parterna om ett antal övergripande målsättningar för samarbetet,
exempelvis i fråga om ekonomiskt och socialt framåtskridande, miljö-
politik och jämställdhet. Avtalet består i övrigt av nio delar.

Av EES-avtalets del I, som behandlar mål och principer, framgår att
avsikten är att skapa ett homogent europeiskt ekonomiskt samarbets-
område, EES. Handel och andra ekonomiska förbindelser mellan
parterna skall stärkas. Varor, personer, tjänster och kapital skall kunna
röra sig fritt över gränserna. Till grund skall ligga lika konkurrensvill-
kor och gemensamma regler i övrigt. Ett system upprättas för att
säkerställa en enhetlig tillämpning och tolkning av reglerna. Avtalet
skall även utveckla och bredda samarbetet på en rad viktiga samhälls-
områden, såsom miljö, forskning och utveckling, utbildning, jämställd-
het, konsumentskydd och sociala frågor.

1992/93:EU1

EES-avtalets bestämmelser om den fria rörligheten för varor åter- 1992/93:EU1
finns i del II. Del III behandlar fri rörlighet för personer, tjänster och
kapital. Gemensamma konkurrensregler m.m. återfinns i avtalets del
IV. Andra sakområden regleras i del V, som innehåller vissa övergri-
pande bestämmelser om de fyra friheterna samt i del VI som rör
samarbete vid sidan av de fyra friheterna. Del VII i avtalet innehåller
bestämmelser om de gemensamma institutionerna samt om beslutsfat-
tande och tvistlösning, m.m. I del VIII sägs att EFTA-staterna skall
upprätta en mekanism för att finansiellt bidra till att utjämna de
sociala och ekonomiska skillnaderna mellan olika regioner i EES-
området. Del IX, slutligen, innehåller en "utvecklingsklausui" för
EES-samarbetet, liksom allmänna bestämmelser om territoriell till-
lämpning, språkversioner, ikraftträdande m.m.

Avtalets materiella bestämmelser motsvarar — med de anpassningar
som överenskommits — de delar av EG:s regelverk som är relevanta
för EES-samarbetet. Därigenom skapas enhetliga regler inom hela
EES-området. Enhetligheten blir dock inte fullständig från början.
Som ovan redovisats omfattar avtalet endast de rättsakter som beslutats
inom EG fram t.o.m. den 31 juli 1991. EG-regier som beslutats efter
den dagen och som siktar till fullbordandet av en inre marknad den 1
januari 1993 blir inte tillämpliga på EES-området då avtalet träder i
kraft. Sådana nytillkomna EG-regler måste i den mån de har relevans
på EES-området senare tillföras avtalet, om enhetligheten skall upp-
rätthållas.

På det institutionella området skapas ett system som syftar till att
underlätta samförståndslösningar om nya gemensamma regler och till
att garantera en likformig övervakning och tillämpning samt en effek-
tiv tvistlösning.

3.1 De fyra friheterna och därtill anknytande bestämmelser

Kärnan i EES-avtalet kan sägas vara att EFTA-länderna kommer att
delta i den inre marknaden på i stort sett samma villkor som EG:s
medlemsländer. En grundprincip är förbudet mot särbehandling på
grund av nationalitet.

Den fria rörligheten för personer skapar en gemensam arbetsmark-
nad inom EES-området. Arbetstagare skall ha rätt att söka anställning
och att inneha den utan diskriminering på grund av nationalitet. Det
underlättas genom ömsesidigt erkännande av examina. Rätten att bo-
sätta sig i anställningslandet innefattar även familjemedlemmar. Sociala
förmåner skall utgå på i princip samma villkor för alla EES-medbor-
gare som är bosatta i ett visst EG- eller EFTA-land. Den fria rörlighe-
ten för personer gäller även egenföretagare. Också pensionärer och
studerande ges rätt att bosätta sig var som helst inom EES-området,
dock under förutsättning att de har tillräckliga medel för sin försörj-
ning.

Den fria rörligheten innebär också en etableringsrätt som gäller
både fysiska och juridiska personer. Medborgare och företag från ett
EES-land får etablera sig i ett annat land och där bedriva förvärvsverk-

2 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

samhet på samma villkor som etableringslandet föreskriver för sina
egna medborgare. Det innefattar i princip möjligheten att förvärva
såväl företag som fastigheter.

Den fria rörligheten för varor bygger på de principer som återfinns i
Romfördraget, EFTA-konventionen och de nu gällande frihandelsavta-
len mellan EFTA-länderna och EG. Sålunda skall tullavgifter och
liknande avgifter på import och export mellan parterna vara förbjud-
na. Även kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder
med motsvarande verkan förbjuds i princip. Tekniska handelshinder
avvecklas genom harmoniserade krav på olika produkter. Varuhandeln
underlättas också genom att parterna har överenskommit gemensamma
regler för produktansvar och immaterialrätt samt för provning och
certifiering m.m.

Parterna har varit eniga om att EFTA-länderna inte skall delta i
EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Av det skälet omfattas inte jord-
bruksprodukter av den fria varucirkulationen. Däremot underlättas
handeln med särskilt angivna jordbruks- och fiskeprodukter. Vidare
har, i anslutning till EES-avtalet, bilaterala avtal slutits på jordbruks-
och fiskeområdena.

Den fria varucirkulationen gäller heller inte för varor med ursprung
utanför EES-länderna. Det sammanhänger med att EES-avtalet inte
omfattar någon gemensam handelspolitik gentemot tredje land.

Av dessa skäl kommer gränskontrollerna att bibehållas också för
varor. Avtalet medför dock betydande förenklingar av ursprungsregler-
na och av kontroller och formaliteter i samband med gränspassager.

Den fria rörligheten för tjänster innebär rätt för fria yrkesutövare
och företag i varje EFTA- eller EG-land att tillhandahålla tjänster till
mottagare i hela EES-området. Transporttjänster har på grund av sin
särpräglade natur ägnats ett särskilt kapitel i avtalet.

Den fria rörligheten för kapital har ett nära samband med personers
och tjänsters rörlighet. 1 många fall är möjligheten till fria kapitalrörel-
ser en förutsättning för att personer skall kunna flytta mellan länder,
eller för att tjänstehandel — i synnerhet handel med finansiella tjäns-
ter — skall kunna förekomma över nationsgränser. Också etablerings-
rätten förutsätter att kaptital kan röra sig över gränserna.

EES-avtalet ger, liksom Romfördraget, utrymme för undantag från
principen om fri rörlighet, om sådana är nödvändiga för att skydda
bl.a. allmän ordning, säkerhet och hälsa. Därutöver har Sverige beträf-
fande farliga ämnen förbehållit sig rätten att behålla ett antal restriktio-
ner som är strängare än motsvarande regler inom EG.

EES-avtalets del IV innehåller konkurrensregler m.m. som i princip
är tillämpliga på alla de fyra friheterna. Dessa regler är i sak identiska
med motsvarande regler inom EG. Därmed, och i kombination med
de överenskomna mekanismerna för övervakning och tvistlösning, har
sådana garantier för lika konkurrensvillkor skapats att parterna ansett
sig kunna avstå från den annars i internationella handelsavtal vanliga
rätten till antidumpningsåtgärder, utjämningstullar o.d.

Statliga stöd som snedvrider eller hindrar konkurrensen genom att
gynna vissa företag eller viss produktion är i princip oförenliga med

1992/93: EU 1

avtalet i den utsträckning stödet påverkar handeln mellan parterna. 1992/93:EU1
Vissa former av stöd direkt till företag kan ändå anses förenliga med
EES-avtalet. Bestämmelserna i detta avseende tar sikte främst på regio-
nal- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade företagsstöd men ger
även utrymme för att "främja genomförandet av viktiga projekt av
gemensamt europeiskt intresse".

EES-avtalets del V innehåller bestämmelser om samarbete på vissa
områden som anses ha övergripande betydelse för de fyra friheterna,
nämligen socialpolitik, konsumentskydd, miljö, statistik och bolagsrätt.

3.2 Övriga samarbetsområden

Utöver det samarbete som berör de fyra friheterna avtalar parterna i
del VI om samarbete på en rad andra samhällsområden av gemensamt
intresse. De områden som här specifikt omnämns är: forskning och
teknisk utveckling, informationstjänster, miljö, utbildning, yrkesprak-
tik och ungdomsfrågor, socialpolitik, konsumentskydd, små och me-
delstora företag, turism, den audiovisuella sektorn samt räddnings-
tjänst.

Avsikten är att EFTA-länderna skall delta i EG:s ramprogram,
projekt eller andra verksamheter på de uppräknade områdena. På
projektnivå skall deltagande institutioner, företag, organisationer och
medborgare i EFTA-länderna ha samma rättigheter och skyldigheter
som sina motsvarigheter i EG:s medlemsländer.

Avslutningsvis i denna del finns en "utvecklingsklausul" av inne-
börd att parterna åtar sig att utveckla sitt samarbete inom ramen för
EG:s verksamheter även på områden utöver de uppräknade, när detta
anses vara av gemensamt intresse. Självfallet behåller parterna rätten
att självständigt vidta åtgärder på alla samarbetsområden, förutsatt
endast att åtgärderna i fråga inte påverkar tillämpningen av bestämmel-
serna i avtalets övriga delar.

EG bedriver ett omfattande arbete till stöd för de mindre utvecklade
regionerna inom gemenskapen. I EES-avtalet uttalar även EFTA-
länderna sin beredvillighet att bidra till en social och ekonomisk
utjämning inom EES-området. Konkret tar sig detta uttryck i avtalets
del VIII, vari EFTA-länderna förbinder sig att ge ekonomiskt bistånd
till utveckling och strukturanpassning till vissa angivna regioner inom
EG.

3.3 Institutionella bestämmelser

EES-institutionerna är gemensamma organ för främst belutsfattande,
samråd, administration och tvistlösning. Ett EES-råd skall bildas för att
ge politiska riktlinjer för avtalets genomförande och utveckling. Rådet
skall bestå av företrädare på ministernivå från samtliga EG- och
EFTA-stater samt ledamöter från EG-kommissionen. På motsvarande
sätt skall en gemensam EES-kommitté bildas med ansvar för avtalets
löpande administration. Kommittén blir också en central instans för
den gemensamma beslutsprocessen inom EES samt för lösande av 19

eventuella tvister mellan EG- och EFTA-sidorna. I rådet liksom i

EES-kommittén skall beslut fattas i enhällighet mellan de båda sidor-
na. EFTA-länderna måste därvid först komma överens om en gemen-
sam ståndpunkt. Detta innebär att en EFTA-stat har möjlighet att
hindra beslut i EES.

I de fall en fråga kräver parlamentsbehandling inom ett EFTA-land
blir överenskommelsen i EES-kommittén rättsligt bindande först sedan
den godkänts av det nationella parlamentet.

Till de gemensamma institutionerna hör även en parlamentariker-
kommitté för EES, bestående av ett lika antal ledamöter av, å ena
sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA-staternas parla-
ment. Fördelningen av platser mellan EFTA-staterna inbördes regleras
i det tidigare omnämnda parlamentarikeravtalet mellan EFTA-staterna.
Den gemensamma parlamentarikerkommittén kan framlägga sina syn-
punkter i form av rapporter eller resolutioner.

På motsvarande sätt etableras även en rådgivande EES-kommitté, i
vilken skall ingå ett lika antal medlemmar från, å ena sidan, EG:s
ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi-
vande kommitté. Däri ingår i första hand parterna på arbetsmarknaden
men också andra icke-statliga organisationer.

Samarbetet i EES-institutionerna bygger på att EFTA-sidan skall ha
organ för övervakning och tvistlösning motsvarande EG:s. EFTA-
staterna skall därför — enligt det inledningsvis nämnda övervaknings-
avtalet — upprätta en oberoende övervakningsmyndighet med liknan-
de uppgifter och befogenheter som EG-kommissionen har beträffande
övervakningen inom EG. EFTA-staterna skall också upprätta en sär-
skild domstol. Den skall på EFTA-sidan ha uppgifter som i stort
motsvarar EG-domstolens. EFTA-do msto len skall särskilt pröva EFTA-
staternas efterlevnad av EES-avtalet, överklaganden av beslut som
EFTA:s övervakningsmyndighet fattat på konkurrensområdet samt tvis-
ter mellan EFTA-stater. Nära kontakter och samråd skall äga rum
mellan motsvarande organ på de båda sidorna, i syfte att uppnå en
gemensam tolkning av avtalets bestämmelser samt gemensam rätts-
praxis.

4 Allmänna överväganden

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner EES-avtalet samt de
tre EFTA-avtalen, dvs. övervakningsavtalet, kommittéavtaiet och parla-
mentarikeravtalet. Avtalen avses träda i kraft den 1 januari 1993, dvs.
vid den tidpunkt då EG:s inre marknad skall fullbordas. Vidare
föreslås bl.a. att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till
lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-lagen). Lag-
förslaget innebär att huvudbestämmelserna i EES-avtalet och övervak-
ningsavtalet skall gälla som lag här i landet. Också vissa protokoll
m.m. till avtalen föreslås bli införlivade med svensk rätt. Till grund för
lagförslaget ligger en departementspromemoria, (Ds 1992:14) EES-
avtalets införlivande m.m. Promemorian har remissbehandlats.

Önskemål om avslag på propositionen förs fram i några av de
motioner som väckts med anledning av propositionen.

1992/93: EU 1

Birgitta Hambraeus (c) hänvisar i motion E8 till det frihandelsavtal
som finns mellan Sverige och EG samt till det samarbete på andra
områden som vuxit fram. Motionären ifrågasätter om EES-avtalet i
realiteten ger oss några ytterligare fördelar och om de i så fali väger
upp de nackdelar som är förknippade med avtalet i form av ökad
byråkrati och ökat beroende av EG. I motionen yrkas (yrkande 1) att
riksdagen avslår propositionen om det visar sig att nuvarande samar-
betsformer är mer fördelaktiga än EES-avtalet.

En delvis liknande inställning kommer till uttryck i motion U534
av Lars Werner m.fl. (v). Innan riksdagen godkänner EES-avtalet bör
det enligt motionärerna göras en noggrann ekonomisk analys av EES-
avtalets effekter på både vårt land och omvärlden. Vidare måste bl.a.
kostnaderna för anpassningsprocessen i Sverige analyseras och redovi-
sas. Motionärerna yrkar (yrkande 7) att det anförda ges regeringen till
känna.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) kritiseras beredningen av
ärendet i regeringskansliet. Motionärerna framhåller bl.a. att remissin-
stanserna fått en extremt kort tid på sig att avge yttranden i ärendet.
De påpekar vidare att avtalet är mycket omfattande och innebär
genomgripande förändringar. Enligt motionärerna har regeringen där-
för inte uppfyllt kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen på att upplys-
ningar och yttranden skall inhämtas från myndigheter, organisationer
och enskilda. Motionärerna hänvisar också till att det genom folkom-
röstningen i Danmark uppkommit en ny situation som motiverar att
man överväger en samordnad form för de nordiska ländernas förbin-
delse med en framtida europeisk union, något som också påverkar
EES-avtalet. Av dessa skäl anser motionärerna att propositionen bör
återförvisas till regeringen för ytterligare överväganden. Motionärerna
yrkar (yrkande 1) att vad som anförts om remissbehandlingen ges
regeringen till känna. Vid ett bifall till detta yrkande begär motionä-
rerna också (yrkande 21) ett tillkännagivande om förbättrat remissun-
derlag för de alkoholpolitiska frågeställningarna. Vidare yrkas (yrkan-
dena 2 och 32) avslag på propositionen samt ett tillkännagivande om
upptagande av förhandlingar med EG om ett utvidgat frihandelsavtal.

Utskottet vill erinra om att efterkrigstiden har präglats av en fortlö-
pande och ökande internationalisering världen över. Strävanden efter
avspänning och fredlig samlevnad har fört länder samman. Världseko-
nomin har globaliserats. Handelsutbytet har blivit mer världsomspän-
nande och ökat betydligt. På motsvarande sätt har betalningsströmmar-
na internationaliserats. Över huvud taget har en sammanvävning av
ekonomin ägt rum som medfört att man i olika delar av världen har
blivit mera beroende av ekonomiska krafter utanför den närmaste
omgivningen. Det finns också andra inslag i bilden. Regionala och
globala miljöproblem har uppkommit som kräver ett samarbete över
gränserna. Rörligheten över gränserna har ökat för både enskilda
människor och företag. Internationell samverkan på forsknings- och
utvecklingsområdet har blivit allt vanligare. I Västeuropa har integra-
tionsprocessen nått långt genom det samarbete som etablerats inom

1992/93:EU1

EG, men också den samverkan som skett inom EFTA och OECD har
verksamt bidragit till att frigöra handeln och därmed till att främja en
gynnsam ekonomisk utveckling.

Det frihandelsavtal som träffades mellan Sverige och EG för 20 år
sedan har medfört betydande fördelar för oss. Detta avtal i kombina-
tion med de andra frihandelsavtal som ingåtts av EFTA:s medlemslän-
der och EG har lett till en successiv avveckling av tullarna. Ett
frihandelsområde för industrivaror har skapats som nu omfattar 380
miljoner människor. Gradvis har ett samarbete mellan Sverige och EG
utvecklats också på andra områden än handelns, exempelvis när det
gäller forskning och utveckling, miljöfrågor, studentutbyte samt stan-
dardiseringsarbete. Ett viktigt steg i relationerna mellan EFTA-länder-
na och EG togs år 1984 genom den s.k. Luxemburgdeklarationen då
den politiska grunden lades för ett utvidgat samarbete.

Förutsättningarna för Sveriges samarbete med EG såsom de gestal-
tats i Luxemburgdeklarationen ändrades när Enhetsakten trädde i kraft
år 1987. Genom Enhetsakten reviderades och kompletterades de tidiga-
re gemenskapsfördragen, och det skapades institutionella förutsättning-
ar för genomförandet av den inre marknaden. De ursprungliga målen i
Romfördraget om en fri rörlighet för varor, personer, tjänster och
kapital skulle förverkligas vid utgången av år 1992. EG antog då också
ett program för utveckling av integrationen som innebar att fysiska,
tekniska och fiskala hinder för den fria rörligheten över gränserna
skulle avlägsnas.

Våren 1988 (prop. 1987/88:66, bet. (JU 1987/88:24) lade riksdagen
fast riktlinjer för åstadkommande av ett breddat och fördjupat svenskt
samarbete med EG. Målsättningen angavs vara ett så nära och varaktigt
samarbete som möjligt på alla de områden som omfattas av EG:s inre
marknad samt att integrationsarbetet skulle leda till samma fördelar
och åtaganden för medborgare, företag och institutioner i Sverige som
i EG:s medlemsländer.

Den överenskommelse som nu nåtts mellan EG och dess medlems-
länder samt EFTA-staterna om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område ligger enligt EES-utskottets mening väl i linje med 1988 års
målsättning för Sveriges integrationsarbete. Som utrikesutskottet fram-
håller i sitt yttrande har sålunda de ursprungligen uppställda förhand-
lingsmålen i allt väsentligt uppnåtts. Överenskommelsen bekräftar
också vår vilja att konstruktivt bidra till ett brett västeuropeiskt samar-
bete. Avtalet rör i stort sett alla områden i vårt samhälle men tyngd-
punkten ligger på ett deltagande i EG:s inre marknad. I allt väsentligt
ger avtalet en fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital samt
en enhetlig konkurrenspolitik. Avtalet innebär vidare att samarbete
skall etableras på en rad andra betydelsefulla områden som miljövård,
arbetsmiljö, konsumentskydd, forskning och utveckling samt utbild-
ning. Genom avtalet skapas även ett institutionellt system som syftar
till att ge Sverige och övriga EFTA-länder ett inflytande inom EES. 1
denna del uppfyller dock inte avtalet de förväntningar som uppställdes
då riksdagen lade fast riktlinjerna för integrationsarbetet. Trots detta
får enligt EES-utskottets mening den framförhandlade lösningen god-

1992/93: EU 1

tas. Utrikesutskottet gör för sin del den bedömningen att en rimlig
balans uppnåtts mellan rättigheter och skyldigheter samt att avtalet ger
möjligheter till medinflytande. I sammanhanget betonar dock utrikes-
utskottet att det endast är som medlem i EG som vårt land fullt ut kan
delta i och få inflytande på samarbetet inom den Europeiska gemen-
skapen.

I den allmänna debatten hävdas ibland att vårt nuvarande frihan-
delsavtal och de andra former av samarbete med EG som utvecklats
efter hand är tillräckliga och att vi inte bör eftersträva mer långtgående
bindningar. Som ett alternativ till ett EES-avtal förs också fram ett
utvidgat frihandelsavtal. Dessa tankegångar återspeglas i några av de nu
aktuella motionerna. Med anledning härav vill utskottet understryka
att EES-avtalet inte är ett frihandelsavtal i sedvanlig bemärkelse. Avta-
let har i överenskommelsen betecknats som ett associationsavtal. Det
är ett uttryck för en politisk vilja till närmare och starkare band
mellan EFTA och EG. Avtalet innefattar ett fortsatt och utbyggt
handelssamarbete, men det spänner också över en rad områden utan-
för handelsutbytet.

Enligt utskottets uppfattning bör man, realistiskt sett, inte räkna
med att Sverige — om vi skulle ställa oss utanför EES — under den
framtid som kan överblickas kan fa till stånd förhandlingar med EG
om en ny samarbetsform mellan frihandelsavtalet och EES-avtalet.
Denna uppfattning bekräftas av vad som framkom då utskottet i juli
sammanträffade med kommissionsledamöterna Andriessen och Chris-
tophersen. Valet står således i praktiken mellan EES-avtalet och Sveri-
ges nuvarande samarbetsformer med EG.

Utskottet vill för sin del ta avstånd från tanken att vi kan nöja oss
med nuvarande ordning. Frihandelsavtalet, som fortfarande utgör den
huvudsakliga grunden för vårt samarbete med EG, kom till under en
period då resultaten av samarbetet enligt Romfördraget i allt väsentligt
inskränkte sig till att varuhandeln blivit friare. Under det sista årtion-
det däremot har utvecklingen inom EG varit dynamisk. Den fria
rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital skall nu fullbordas,
och samverkan sker på andra, nya och viktiga områden. Omfattningen
och inriktningen av det samarbete som nu söks inom ramen för EES
stämmer därför väl överens med Sveriges ambitioner att fortlöpande
stärka och utveckla relationerna med EG.

I viss utsträckning dikteras vår önskan om närmare relationer med
EG av ekonomiska intressen. Sveriges viktigaste handelspartners finns
i Västeuropa. Om Sverige skall fa behålla sin position som ett utveck-
lat industriland kan vi inte isolera oss från en fortsatt integrationspro-
cess i Europa, där handeln utvecklas, de internationella kapitalström-
marna och direktinvesteringarna växer, där arbetskraftens och företa-
gens rörlighet ökar samt där bl.a. miljöfrågor, forskning och utveckling
ingår i det internationella samarbetet.

Väl så viktigt som det ekonomiska motivet är att det mellan Sverige,
övriga EFTA-länder och EG-länderna finns en samhörighet och värde-

1992/93: EU I

gemenskap som bygger på demokrati, jämlikhet, social rättvisa och
respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Denna gemenskap förstärks
och fördjupas om vi knyter närmare kontakter med EG.

Enligt utskottets mening är det således uppenbart att våra nuvarande
former för samarbete med EG inte är tillräckliga och att en förstärk-
ning och utvidgning av samarbetet måste komma till stånd. Utrikesut-
skottet gör i sitt yttrande samma bedömning och framhåller att EES-
avtalet vid en jämförelse med frihandelsavtalet ger ett betydligt djupare
samarbete på flera områden och ett fullt deltagande i den inre markna-
den. Utrikesutskottet pekar också på att förutom de fyra friheterna
tillkommer samarbete på totalt tolv delområden. Om Sverige väljer att
stå utanför EES uppkommer det enligt EES-utskottets mening med all
sannolikhet betydande negativa konsekvenser, vilka i vart fall under en
period leder till en sänkning av produktivitet och levnadsstandard i
Sverige. Vid den offentliga utskottsutfrågning som utskottet hållit i
ärendet har det som exempel på skadeverkningarna anförts ökad
företagsutflyttning och minskning av utländska investeringar i Sverige,
försämrade konkurrensvillkor för de företag som stannar kvar i landet
samt försämrad bytesbalans. Skadeverkningar av det berörda slaget blir
särskilt allvarliga för Sverige i tider då det råder ekonomisk kris.

Det har vidare gjorts gällande vid utfrågningen att det från konsu-
mentskyddssynpunkt uppkommer direkt negativa effekter om Sverige
inte tillträder EES-avtalet. Det goda samarbete som redan etablerats
inom EFTA på konsumentskyddsområdet kan spolieras. Står vi utan-
för EES förlorar vi också helt möjligheterna att påverka utvecklingen
inom EG på detta område men blir ändock tvungna att anpassa oss till
EG:s regelsystem. Enligt utskottets mening gäller detta naturligtvis
också på många andra områden. Som en ytterligare aspekt på frågan
vill utskottet peka på att det nordiska samarbetet troligen allvarligt
försvåras om Sverige till skillnad från övriga nordiska länder väljer att
ställa sig utanför EES.

Mot de negativa effekterna av ett nej till EES-avtalet måste ställas
fördelarna med avtalet. I propositionen (bilaga 1 s. 26—28) lämnas en
översiktlig redogörelse för dessa fördelar. Som utskottet tidigare angett
kommer utskottet i följande avsnitt att till närmare granskning ta upp
de olika samarbetsområden som omfattas av avtalet. Utan att föregripa
de ställningstaganden som utskottet därvid kommer att göra vill utskot-
tet redan nu framhålla att utskottet i allt väsentligt gör samma bedöm-
ning av avtalets fördelar som regeringen. Också finansutskottet under-
stryker i sitt yttrande avtalets positiva effekter.

Finansutskottet belyser i sitt yttrande EES-avtalets övergripande eko-
nomiska konsekvenser. I yttrandet framhålls att olika hinder för varu-
handeln med EG avvecklas genom avtalet och att en större marknad
öppnas för svenska företag samtidigt som kostnader för gränspassager
minskas. Enligt finansutskottet kommer EES att öka den ekonomiska
effektiviteten och främja en gynnsam ekonomisk utveckling på varu-
handelsområdet. Av finansutskottets yttrande framgår vidare bl.a. att
Sverige genom sin industristruktur sannolikt har större fördelar att
vinna än flertalet andra EFTA-länder när handelshindren med och

1992/93 :ELH

inom EG avskaffas. Vid undersökningar som gjorts inom EG och
EFTA har konstaterats att vissa branscher inom verkstadsindustrin,
t.ex. elektriska produkter, elektronik, telekommunikationer och bilar,
har hämmats av handelshinder. Även läkemedelsindustrin har påver-
kats. Eftersom den svenska exportindustrin är verksam inom de nämn-
da branscherna blir ett avskaffande av handelshindren av särskild
betydelse för Sverige.

I anslutning härtill vill EES-utskottet framhålla att ytterligare vinster
för svenska företag kan uppstå när den offentliga upphandlingen inom
EG öppnas för konkurrens från EFTA-länderna. Denna marknad
motsvarar 10 % av EG:s bruttonationalprodukt eller ca 4 500 miljar-
der kronor per år och har hitintills i stort sett varit förbehållen
producenter inom EG. Ett frigörande inom EG av den offentliga
upphandlingen på energi-, transport- och telekommunikationsområde-
na är som finansutskottet påpekar av särskilt intresse för flera svenska
företag.

Beträffande tjänsteområdet framhåller finansutskottet att gjorda be-
dömningar visar på en väsentlig ökning av produktiviteten när tjäns-
terna avregleras. Omfattande strukturomvandlingar kan också förvän-
tas. Samtidigt påpekas att denna utveckling inte är oproblematisk.
Konsumenterna får svårare att jämföra och värdera tjänster som er-
bjuds, och integreringen av varor och tjänster skapar konkurrenspro-
blem. Det är därför enligt finansutskottet angeläget att de konkurrens-
övervakande organen ges tillräckliga resurser så att den höjning av
effektiviteten som avregleringen förväntas ge kommer konsumenterna
och samhällsekonomin till godo. Vad slutligen angår rörligheten för
kapital anser finansutskottet att de fria kapitalrörelserna får sin största
betydelse i samspel med de nya möjligheterna på bl.a. tjänsteområdet.
Finansiering över gränserna av näringsverksamhet underlättas också.

EES-utskottet instämmer i finansutskottets uttalanden och vill peka
på några ytterligare omständigheter av betydelse. Vid den offentliga
utskottsutfrågningen uppgavs att EES-samarbetet kan leda till att den
svenska bruttonationalprodukten under de första fem samarbetsåren
kan öka med sammanlagt ca 6 % utöver den ökning som annars
kunde bli möjlig. Under de därpå följande 15 — 20 åren kan en
ytterligare tillväxt på totalt 2—3 % förväntas. Att EES-avtalet under en
längre tidsperiod leder till en ekonomisk tillväxt i EFTA-länderna
bekräftas av en rapport som det brittiska institutet Centre for Econo-
mic Policy Research (CEPR) nyligen avlämnat. Enligt rapporten vän-
tas EFTA-ländernas bruttonationalprodukt stiga med i genomsnitt till-
hopa 5 % mer än den annars skulle ha gjort. En del av denna ökning
inträffar redan första samarbetsåret. I rapporten påpekas vidare att de
ekonomiska vinsterna av avtalet i första hand kommer EFTA-länderna
till del. Vinsterna för EFTA-länderna uppkommer enligt rapporten
inte bara genom att en ökad konkurrens leder till lägre priser och
bättre resursutnyttjande. En del av tillväxten förklaras äv att investe-
ringar som utan avtalet skulle göras inom EG nu i stället kommer att
förläggas till EFTA-länderna.

1992/93: EU 1

1992/93:EU1

Den ökade konkurrens och effektivitet som följer med en större
rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital leder till sänkta
priser för konsumenterna. Vid utskottets offentliga utfrågning har
angetts att vinsterna för konsumenterna till följd av en ökad effektivitet
enbart på området för finansiella tjänster kan uppskattas till 1 % av
bruttonationalprodukten. Ytterligare vinster för konsumenterna upp-
står genom avreglering och ökad konkurrens inom transportväsendet. I
motsats till vad som påstås i motion E8 vill utskottet vidare hävda att
EES-avtalet ger svenska företag en möjlighet som de för närvarande
inte har att på jämställda villkor konkurrera med andra företag vid
offentlig upphandling inom EES. Samtidigt öppnas den svenska offent-
liga upphandlingen för konkurrens utifrån vilket kommer skattebeta-
larna till godo. Utskottet vill även påpeka att EES-avtalet inte bara
innebär att vi får tillgång till EG:s inre marknad utan också får som
konsekvens att den fria rörligheten mellan EFTA-länderna garanteras.
Härigenom undanröjs bl.a. kvarstående hinder för handeln mellan de
nordiska länderna, något som kan bli av värde för små och medelstora
tjänste- och industriföretag med begränsade resurser att söka sig ut på
den kontinentala stormarknaden.

I sammanhanget vill EES-utskottet i likhet med finansutskottet
understryka att integrationens betydelse för Sverige inte kan anges i
bestämda tal. Beräkningar av vinsterna med EES-samarbetet är därför
osäkra. EES-avtalet ger inte heller automatiskt en positiv utveckling
för Sverige. Fördelarna är i hög grad beroende av det svenska närings-
livets förmåga att ta till vara de nya möjligheter som skapas. Enligt
utskottets bedömning torde emellertid företagen i Sverige stå väl rusta-
de att möta dessa nya utmaningar. Den mest påtagliga betydelsen av
avtalet ligger således i att det skapas förutsättningar för att Sverige skall
komma i åtnjutande av ungefår samma vinster som integrationen ger
EG:s medlemsländer.

Vinsterna för Sverige av EES-avtalet begränsar sig emellertid inte till
de ekonomiska. Den fria rörligheten för personer ger medborgarna i
Sverige möjlighet till nya erfarenheter och ökade kontakter över
gränserna och blir en naturlig del av det växande mellanfolkliga
samarbetet på en rad olika områden. För att bara nämna ett exempel
vill utskottet hänvisa till att — som påpekas i kulturutskottets yttrande
— den fria rörligheten för personer får stor betydelse för samarbetet på
kulturområdet. De positiva effekterna av den fria rörligheten för
personer skall dock ses i ett längre tidsperspektiv. Några dramatiska
förändringar torde inte inträffa under de första åren av avtalets livstid.

Nya möjligheter skapas också på miljöområdet. Flera av de miljöfa-
ror som hotar oss är regionala eller globala till sin karaktär och
motverkas effektivast genom internationellt samordnade åtgärder. Det
är därför angeläget att Sverige kan medverka vid utformningen av en
gemensam miljöpolitik inom EES och därvid kräva en ambitiös miljö-
politik.

Den unikt stora, harmoniserade marknad innefattande 19 länder
med tillhopa 380 miljoner konsumenter som skapas genom EES- 26

avtalet ställer krav på en aktiv konsumentpolitik för att dess fördelar

fullt ut skall kunna utnyttjas. För att konsumenterna skall kunna dra
nytta av ett ökat utbud av varor och tjänster måste de kunna över-
blicka och värdera utbudet, vilket i sin tur kräver en god konsument-
information. Det behövs vidare en effektiv kvalitetskontroll av varor
och tjänster. Nya former för konsumentpolitiken kan också behöva
utvecklas på den nya marknaden. Inte minst är det angeläget med en
aktiv konsumentrörelse. Det är viktigt att det konsumentpolitiska
arbetet inom ramen för EES-avtalet präglas av en hög ambitionsnivå.

Med avtalet följer givetvis inte bara fördelar. Att negativa effekter
kan uppkomma stod klart redan när riktlinjerna för vårt integrations-
arbete drogs upp år 1988. Några av de tänkbara, inte önskvärda
konsekvenserna av avtalet kan — då väsentliga svenska intressen står
på spel — undvikas eller minskas genom särlösningar och övergångsar-
rangemang. Detta gäller bl.a. på miljöområdet. Utskottet återkommer i
ett senare avsnitt till denna fråga.

Som nackdelar med EES-avtalet brukar framhållas att vår handlings-
frihet begränsas genom anknytningen till EG och dess regelverk samt
att avtalet inte ger oss tillräckligt stora möjligheter att påverka besluts-
processen inom EG. Utskottet delar uppfattningen att vi genom avtalet
blir mer beroende av EG än för närvarande. Den inre marknaden
förutsätter ett gemensamt regelsystem inom områden som är av bety-
delse för de fyra friheterna. Det innebär att vi, liksom andra ingående
länder, måste acceptera regler, som inte är helt anpassade efter våra
nationella önskemål och behov utan är en sammanjämkning av flera
länders intressen. Det faktum att en stor mängd existerande svenska
regler ersätts med sådana som utformats inom EG kan också skapa
omställningsproblem under en övergångstid. Även om Sverige skulle
välja att stå utanför EES-samarbetet medför emellertid våra ekonomis-
ka relationer och kontakter på andra samhällsområden med Västeuro-
pa att vi förr eller senare i stort måste anpassa oss till utvecklingen i
EG.

Det bör också understrykas att EES-avtalet inte innebär att vi
behöver följa EG i alla avseenden. Eftersom EG:s regler ofta utformas
som minimibestämmelser är vi oförhindrade att på väsentliga områden
bibehålla strängare föreskrifter. Avtalets bestämmelser om beslutspro-
ceduren inom EES är också sådana att Sverige liksom övriga avtalspar-
ter har möjlighet att självständigt gå vidare när EES-kommittén inte
kunnat ena sig i en fråga. En förutsättning är dock att vi därmed inte
åsidosätter våra skyldigheter enligt avtalet.

När det gäller beslutsprocessen kan utskottet endast med beklagande
konstatera att det vid förhandlingarna inte varit möjligt att åstadkom-
ma en högre grad av inflytande inom EES för Sverige och övriga
EFTA-länder. Enligt utskottets mening väger dock fördelarna med
avtalet mer än väl upp de nu angivna nackdelarna. Denna positiva bild
kvarstår trots att det finns vissa speciella avigsidor i avtalet som
utskottet senare kommer att belysa.

En ytterligare konsekvens av ett svenskt tillträde till EES-avtalet
anser sig utskottet böra ta upp i sammanhanget. Den ökade effektivitet
och konkurrens som bör följa med avtalet kommer delvis att bli

1992/93:EU1

resultatet av strukturförändringar. Åtminstone på kort sikt kan dessa
förändringar leda till bortfall av arbetstilllällen i vissa sektorer. I
propositionen anges att det mest kännbara anpassningstrycket kommer
att rikta sig mot skyddade sektorer, inom vilka prisförhållandena har
snedvridits och effektiviteten blivit låg på grund av avsaknaden av
konkurrens. Detta gäller särskilt sådana industrigrenar och tjänstesek-
torer som först genom EES-avtalet utsätts för en effektiv internationell
konkurrens. I finansutskottets yttrande nämns som exempel livsme-
dels- och byggmaterialbranscherna. Strukturrationaliseringarna kan en-
ligt EES-utskottets mening ofta vara ändamålsenliga men kan också
leda till svårigheter. Under alla förhållanden blir en fortsatt struktur-
omvandling nödvändig på sikt oavsett EES-avtalet. Det ökade ekono-
miska utrymme som kan skapas genom EES-avtalet ger oss bättre
förutsättningar än som eljest skulle vara fallet att, bl.a. genom arbets-
marknadspolitiska åtgärder, motverka effekterna av ett bortfall av
arbetstillfällen. Utskottet vill understryka betydelsen av att denna möj-
lighet tas till vara. Utskottet vill även betona att den samlade effekten
av EES-avtalet på sysselsättningen i Sverige förväntas bli positiv.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att EES-avtalet i sin
helhet ger Sverige goda förutsättningar att stärka sin ställning som en
livskraftig och avancerad industrination samt att de problem som kan
uppstå till följd av avtalet är förhållandevis små och inte står i paritet
med de negativa konsekvenser som uppkommer om Sverige ställs
utanför EES.

Sett i ett vidare perspektiv innebär avtalet att en ny dimension
tillförs det europeiska samarbetet. När avtalet träder i kraft upprättas
världens största ekonomiska samarbetsområde med ca 380 miljoner
människor. I likhet med utrikesutskottet anser EES-utskottet att EES-
avtalet bör ses som ett viktigt led i de europeiska samarbetssträvande-
na. Avtalet skapar ett brett och fördjupat samarbete mellan 19 demo-
kratiska länder i Europa, ett samarbete som är ägnat att ytterligare
förstärka samhörigheten och kontakterna mellan länderna liksom de
europeiska fredssträvandena. Som utrikesutskottet också framhåller i
sitt yttrande kan den ekonomiska tillväxt som avtalet syftar till även
komma länder utanför EES-området till del, exempelvis i form av
ökad handel och ökade biståndsflöden. Sett i ett brett utrikespolitiskt
perspektiv tillgodoser EES-avtalet således viktiga svenska intressen.

I likhet med finansutskottet och utrikesutskottet anser EES-utskottet
således att det finns all anledning att se positivt på frågan om ett
svenskt tillträde till avtalet. Eftersom det enligt utskottets mening är
klarlagt att våra nuvarande samarbetsformer med EG inte är ett
godtagbart alternativ till EES-avtalet, avstyrker utskottet yrkande 1 i
motion E8. I linje härmed avstyrker utskottet även yrkande 7 i motion
U534.

Vad härefter angår den fråga om regeringens beredning av ärendet
som tas upp i motion E10 vill utskottet hänvisa till redogörelsen ovan
i avsnittet 2.3. Av den där lämnade redovisningen framgår att ett stort
antal myndigheter och organisationer som berörs av EES-avtalet fortlö- 28

pande varit involverade i förhandlingsarbetet och därvid haft tillfälle

att framföra sina synpunkter. Utskottet delar i och för sig motionärer-
nas uppfattning att tiden för avgivande av remissyttranden över den
promemoria som ligger till grund för förslaget till EES-lag varit i
kortaste laget med hänsyn till ärendets omfång och betydelse. Från
åtskilliga remissinstanser liksom från Lagrådet har också framförts
kritik mot remisstiden. Mot bakgrund av vad som framgått om bered-
ningen av lagförslaget har dock Lagrådet funnit att föreskrifterna i 7
kap. 2 § regeringsformen är uppfyllda. Utskottet delar denna uppfatt-
ning. Det saknas därför skäl för något särskilt tillkännagivande i saken
i enlighet med motionärernas önskemål. Inte heller finns det anled-
ning för riksdagen att avslå propositionen. Utskottet avstyrker således
yrkandena 1 och 2 i motionen liksom de villkorade yrkandena (yrkan-
dena 21 och 32) rörande remissbehandling av de alkoholpolitiska
frågeställningarna och förhandlingar om ett utvidgat frihandelsavtal.

Under den uttryckliga förutsättningen att propositionen avslås begär
Lars Werner m.fl. (v) i motion E10 tillhopa nio tillkännagivanden
(yrkandena 6, 8, 12, 13, 15—17, 22 och 30). Tillkännagivandena gäller
konstitutionella aspekter på förslaget till EES-lag (yrkandena 6 och 8),
offentlighetsprincipen och meddelarskyddet (yrkandena 12 och 13),
miljöfrågor (yrkandena 15 och 17), valutatransaktioner (yrkande 16)
samt konsekvenserna för trafikpolitiken och regionalpolitiken (yrkan-
dena 22 och 30). I konsekvens med utskottets ovan gjorda ställningsta-
gande till motionärernas yrkande om avslag på propositionen avstyrker
utskottet också de villkorade motionsyrkandena, dvs. yrkandena 6, 8,
12, 13, 15—17, 22 och 30 i motion E10. Till de sakfrågor som omfattas
av yrkandena återkommer utskottet nedan.

1 motion E6 av Sten Söderberg (-) begärs ett tillkännagivande om de
juridiska aspekter på EES-avtalet som anförs i motionen samt yrkas
avslag på propositionen. Motionären kritiserar i åtskilliga hänseenden
den föreslagna EES-lagen från bl.a. konstitutionella utgångspunkter.

Rättsliga aspekter på EES-avtalet tas också upp i motion E9 av Hans
Göran Franck (s). Motionären begär (yrkande 1) ett flertal ändringar
av den föreslagna EES-lagen. Om önskemålen inte tillgodoses yrkar
motionären (yrkande 2) att propositionen avslås.

Vad som anförs i motionerna bör enligt utskottets mening inte
föranleda att propositionen i sin helhet avslås. Motionärernas olika
önskemål kan nämligen i princip tillgodoses inom ramen för lagförsla-
get, och utskottet kommer i senare avsnitt att överväga vilka ändringar
i förslaget till EES-lag som kan vara påkallade. Såsom motionärerna
utformat sina yrkanden måste de emellertid behandlas i ett samman-
hang. Utskottet anser därför att motionerna E6 och E9 bör avslås.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas (yrkande 3) ett
tillkännagivande om att EES-avtalet inte skall vara ett steg på vägen
mot svenskt medlemskap i EG/EU. Motionärerna hänvisar till att
frågan om medlemskapet — oavsett ett tillträde till EES-avtalet —
ännu inte är avgjord utan skall bli föremål för folkomröstning.

Utrikesutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen vid flera
tillfällen uttalat och bekräftat målsättningen om ett svenskt medlem-
skap samt uttalat att det är naturligt att en folkomröstning anordnas i

1992/93: EU 1

frågan. Utrikesutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betän-
kandet 1990/91:UU21, nämligen att intresset av ett EES-avtal inte står i
någon motsättning till riksdagens beslut om att medlemskap skall
sökas. Enligt utrikesutskottet är EES-förhandlingarna och resultatet av
dem i hög grad relevant och av stort värde även för medlemskapsför-
handlingarna. Det är viktigt, fortsätter utskottet, att EES-avtalet kan
fungera självständigt också för de EFTA-länder som väljer att inte söka
medlemskap.

Det ankommer inte på EES-utskottet att uttala sig i fråga om
Sveriges medlemskap i EG. Utskottet kan dock konstatera att EES-
avtalet i praktiken innebär att vi på ett flertal av EG:s verksamhetsom-
råden fatt till stånd gemensamma lösningar. Detta gäller särskilt den
fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital liksom kon-
kurrenspolitiken. Avtalet innebär dock inte en lösning av alla de
viktiga frågor som kan aktualiseras vid ett medlemskap. Utanför avtalet
faller sålunda EG-ländernas utrikespolitiska samarbete, jordbrukspoli-
tiken och fisket, det monetära och ekonomiska samarbetet, frågor
rörande tullunionen och den gemensamma handelspolitiken liksom
u-landsfrågor, avskaffandet av gränskontroller, skattefrågor samt EG:s
regionalpolitiska stödåtgärder. Frågor som aktualiseras vid ett medlem-
skap är givetvis också bidragen till EG:s budget och Sveriges medver-
kan i institutionerna. Skulle den överenskommelse som EG-länderna
träffade i Maastricht år 1991 träda i kraft tillkommer ytterligare ett
antal betydelsefulla frågor som inte omfattas av EES-avtalet.

I anslutning till det sagda vill utskottet understryka att EES är en
självständig samverkansform mellan EFTA-länderna och EG. Genom
EES-avtalet skapas även förutsättningar för ett fortsatt dynamiskt sam-
arbete och för att utvecklingen på de områden som omfattas av avtalet
skall kunna hålla jämna steg med EG:s. EES-avtalet står således på
egna ben, och EFTA-länderna kan välja mellan att fortsätta det mer
begränsade EES-samarbetet och att söka uppnå den djupare integration
som ett medlemskap innebär. EES-avtalet ger också möjlighet för det
EFTA-land som så önskar att helt dra sig ur samarbetet liksom för EG
och dess medlemsländer att säga upp avtalet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion E10 yrkande 3.

I samma motion (yrkande 4) begär Lars Werner m.fl. (v) ett tillkän-
nagivande om Sveriges uppgift att som en del av Europasamarbetet
verka för en friare och rättvisare världshandel.

Att värna om och utvidga frihandeln är, som utrikesutskottet kon-
staterar i sitt yttrande, ett grundläggande svenskt intresse. Utökad
frihandel är av stor betydelse för såväl u-länderna som Central- och
Östeuropa i deras strävan att åstadkomma ekonomisk utveckling. EES-
utskottet vill erinra om att riksdagen nyligen godkänt frihandelsavtal
mellan EFTA-länderna och Tjeckoslovakien och Turkiet, liksom fri-
handelsavtal mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen. Inom
kort kommer EFTA-länderna att ingå avtal även med Polen och
Ungern. Förhandlingar om frihandelsavtal med Bulgarien och Rumä-

1992/93:EU1

nien avses bli inledda under hösten 1992. Sverige deltar vidare aktivt i
ansträngningarna att föra GATT-förhandlingarna om ett förbättrat och
utvidgat internationellt handelssystem till en lyckosam avslutning.

EES-utskottet anser att EES-avtalet står i överensstämmelse med
Sveriges strävanden mot att åstadkomma en friare handel. Utrikesut-
skottet påpekar att den förstärkning av frihandeln som genom avtalet
skapas på EES-området inte får leda till ökade restriktioner för han-
deln med länder utanför området. EES-utskottet ansluter sig till detta
uttalande.

Av det anförda framgår att något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida med anledning av motion E10 i denna del inte är
erforderligt, och utskottet avstyrker således bifall till yrkande 4 i
motionen.

Som tidigare angetts är avsikten att EES-avtalet m.m. skall träda i
kraft den 1 januari 1993. Saknas vid denna tidpunkt ratifikation eller
godkännande från någon av de avtalsslutande parterna träder avtalet i
kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter det att
parterna underrättats om den sista ratifikationen eller godkännandet.
Saknas ratifikation eller godkännande från en part den 30 juni 1993
skall parterna sammankalla en diplomatkonferens för att bedöma läget.

För att EES-samarbetet skall kunna komma till stånd krävs det
således att samtliga parter tillträder avtalet. Visar det sig att något
EFTA-land inte kan eller kommer att kunna ratificera det nu framför-
handlade avtalet, anser utskottet det angeläget att en överenskommelse
ändock kommer till stånd med så bred anslutning som möjligt bland
EFTA-länderna. Vid utebliven ratificering bör regeringen därför —
snarast möjligt och i samråd med de EFTA-länder som ratificerat
EES-avtalet — ta upp förhandlingar med EG om en överenskommelse
med samma innehåll som EES-avtalet. Denna fråga bör enligt utskot-
tets bedömande kunna aktualiseras så snart det står klart att ratifika-
tion eller godkännande inte kan påräknas från något av EFTA-länder-
na, dvs. redan före den i EES-avtalet stipulerade slutliga tidpunkten
för godkännande eller ratifikation av avtalet. En överenskommelse i
enlighet med EES-avtalets innehåll men med färre parter på EFTA-
sidan blir formellt sett att betrakta som ett nytt avtal och måste
föreläggas riksdagen för godkännande.

5 Fri rörlighet för personer

Som redovisats tidigare är den fria rörligheten för personer ett av de
viktigaste inslagen i EES-avtalet. Det är också en ny frihet som inte
omfattas av tidigare avtal mellan EFTA-länderna och EG. EES-avtalet
innebär i korthet att alla EES-medborgare får rätt att flytta inom hela
EES för att ta anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva.
De kan också föra med sig intjänade förmåner från bl.a. socialförsäk-
ringssystem i andra EES-länder. Den fria rörligheten underlättas av ett
system för ömsesidiga erkännanden av examensbevis för vissa utbild-
ningar. En betydelsefull del av den fria rörligheten utgör också etabler-

1992/93:EU1

ingsfriheten, som innebär att enskilda personer och företag från ett
EES-land får rätt att etablera sig och utöva näringsverksamhet i annat
EES-land.

Den fria rörligheten enligt avtalet sträcker sig ännu inte så långt att
man slipper använda pass inom EES-området. I anslutning till avtalet
har emellertid en deklaration om förenklad gränskontroll för personer
tagits in. Den innebär en avsiktsförklaring från parterna om samarbete
i framtiden.

Avtalsbestämmelserna på området finns i artiklarna 28—35 och
bilagorna V—XI.

EES-avtalets konsekvenser för Sverige redovisas i propositionens
bilaga 4 (Socialdepartementet), såvitt avser den sociala tryggheten,
bilagorna 4 och 7 (Socialdepartementet och Utbildningsdepartemen-
tet), såvitt avser ömsesidigt godkännande av examensbevis, bilagorna 9
och 10 (Arbetsmarknadsdepartementet och Kulturdepartementet), så-
vitt avser arbetskraftens fria rörlighet, och bilaga 11 (Näringsdeparte-
mentet), såvitt avser den fria etableringsrätten.

I bilagorna bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om
EES-avtalets konsekvenser.

I propositionen läggs också fram tre lagförslag med anpassningar av
svensk rätt till avtalets regler om personers fria rörlighet.

EES-utskottet vill för sin del understryka att den fria rörligheten för
personer är en väl så viktig del av samarbetet med EG som de
ekonomiska sidorna av avtalet. Som tidigare framhållits innebär prin-
cipen om personers fria rörlighet en helt ny frihet som inte täcks av
tidigare avtal mellan EFTA och EG. EES-avtalet innebär sett ur
svenskt perspektiv att den gemensamma arbetsmarknad som Norden
hittills utgjort i alla väsentliga avseenden vidgas till att i stort omfatta
EG-länderna och de tre icke-nordiska EFTA-staterna. Den enskilde
arbetssökanden far härigenom tillgång till en mycket stor gemensam
arbetsmarknad. Vidare kan den frie yrkesutövaren fritt välja att etable-
ra sig i vilket EES-land som helst utan administrativa procedurer. En
gemensam arbetsmarknad innebär också att det blir lättare att motver-
ka överhettningstendenser på arbetsmarknaden, vilket på sikt ökar
sysselsättningsmöjligheterna.

För de enskilda människorna kan den gemensamma arbetsmarkna-
den komma att upplevas som en stor tillgång. Reglerna främjar dess-
utom inte bara den arbetande befolkningens rörlighet utan också
rörligheten för de icke ekonomiskt aktiva, t.ex. studerande och pensio-
närer. EES-medborgarna ges alltså en unik möjlighet att fritt välja i
vilket av de 19 länderna de vill leva och verka. Utskottet vill under-
stryka vikten av att även de handikappade får del av denna frihet och
att de också ges förutsättningar för att kunna utnyttja den.

Även för företagen ökar möjligheterna till fri rörlighet över gränser-
na. Svenska näringsidkare kan t.ex. fritt etablera sig utomlands, vilket
förväntas öka våra exportintäkter. På motsvarande sätt underlättas
utländska företagsetableringar i Sverige, och denna konkurrens utifrån
kan leda till ett större utbud av varor och tjänster och lägre priser. Sett

1992/93: EU 1

från dessa utgångspunkter kommer avtalet att i ett längre tidsperspek- 1992/93:EU1
tiv innebära stora fördelar såväl för Sverige som nation som för de
enskilda medborgarna.

Den fria rörligheten innebär att Sverige, i vad avser EES-medborga-
re, överger den restriktiva politik beträffande arbetskraftsinvandring
som gällt under senare år. Erfarenheten från EG:s gemensamma
arbetsmarknad tyder dock inte på att detta skulle behöva skapa några
allvarligare störningar på vår arbetsmarknad. EES-utskottet bedömer
att fördelarna för svenska medborgare med den fria rörligheten vida
överstiger de nackdelar som kan uppstå. Utskottet ställer sig således
bakom EES-avtalet i denna del.

I det följande redovisar utskottet mer i detalj vad EES-avtalets regler
om den fria rörligheten innebär och tar därvid upp de förslag i
propositionen och motionerna som har anknytning till denna del av
EES-avtalet.

5.1 Arbetskraftens fria rörlighet

Artikel 28 i EES-avtalet säkerställer arbetskraftens fria rörlighet inom
det område som utgörs av EG- och EFTA-länderna. Där fastslås att
diskriminering på grund av nationalitet inte far förekomma vad gäller
anställning, lön och andra arbetsvillkor. Den fria rörligheten innebär
bl.a. rätt att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka
anställningar som erbjuds där. Därutöver ger den möjlighet att vistas i
ett EG- eller EFTA-land för att inneha en anställning där i överens-
stämmelse med de lagar som gäller för arbetskraften i det landet.
Bestämmelserna avser såväl arbetstagare som deras familjemedlemmar.

Familjemedlemmar — som inte behöver vara medborgare i något
EG- eller EFTA-land — har också rätt att arbeta i det aktuella landet.
Med familjemedlemmar avses maka/make och barn som är under 21
år eller beroende av föräldrarna för sin försörjning. Rätt till vistelse
och bosättning har även släktingar i närmast föregående led till arbets-
tagaren eller dennes maka/make, om släktingen är beroende av dem
för sin försörjning. Några regler angående sambor finns inte i avtalet.
Frågan huruvida sambor skall jämställas med makar avgörs därför av
den nationella lagstiftningen i varje EES-land.

Motsvarande rättigheter finns för egenföretagare och deras familje-
medlemmar.

Den fria rörligheten är dock inte undantagslös. Hänsyn till allmän
ordning, säkerhet och hälsa kan legitimera regler som hindrar rörlig-
heten. Diskriminerande åtgärder far emellertid inte vidtas av ekono-
miska skäl utan måste motiveras av utlänningens personliga uppföran-
de i det enskilda fallet. Tidigare brottslig verksamhet är inte i sig
tillräcklig anledning att vidta sådana åtgärder. Undantagna från be-
stämmelserna om den fria rörligheten för personer är vidare ett ganska
begränsat antal offentliga tjänster.

Den fria rörligheten för personer gäller inte bara yrkesverksamma
utan också studerande, pensionärer och andra icke ekonomiskt aktiva
personer. Dessa personer skall ha rätt att under vissa villkor bosätta sig

3 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

i andra medlemsländer, oavsett om de för tillfället utövar någon
ekonomisk aktivitet eller inte. Rättigheten avser också de berördas
familjemedlemmar.

Genom artikel 28 åtar sig Sverige och övriga EFTA-länder att
genomföra bestämmelserna i de EG-förordningar och direktiv om fri
rörlighet för arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma som
räknas upp i bilaga V.

Den grundläggande rättsakten om arbetskraftens fria rörlighet är
rådets förordning (EEG) nr 1612/68. I förordningen fastställs att lika-
behandlingsprincipen även gäller sociala och skattemässiga förmåner,
deltagande i utbildnings- och omskolningsaktiviteter, medlemskap i
fackföreningar, m.m. Bland sociala förmåner ingår även insatser för
offentlig social eller hälsomässig omsorg, t.ex. socialt bistånd från den
kommun man vistas i. Någon rätt till export av förmånerna enligt
förordningen föreligger däremot inte. Regler om undanröjande av
restriktioner för rörlighet och bosättning finns i två direktiv. Innebör-
den av dessa rättsakter är att medborgare i EG- och EFTA-länderna
inte behöver arbetstillstånd för att arbeta i något av de andra länderna.
Medborgare i EG-länderna, och således vid EES-avtalets ikraftträdande
även medborgare i EFTA-länderna, som far anställning i ett annat
avtaisslutande land, samt deras familjemedlemmar, skall få uppehålls-
tillstånd för minst fem år. Denna tid skall därefter "utan vidare
förlängas". Förlängningen måste avse minst tolv månader. Uppehålls-
tillståndet upphör inte om arbetstagaren är arbetslös. Däremot kan, då
tillståndet första gången förnyas, uppehållstiden begränsas för den som
varit arbetslös i mer än tolv månader.

Vissa korttidsanställda, säsongsarbetare och arbetstagare som pendlar
mellan länderna behöver inte uppehållstillstånd men kan åläggas an-
mälningsplikt.

Den som blir oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller
olycka eller som blir ofrivilligt arbetslös kan inte på dessa grunder
fråntas sitt uppehållstillstånd.

Arbetstagare och egenföretagare har rätt att stanna i ett medlemsland
efter att ha arbetat där.

Enligt EES-avtalet skall EG-förordningar som sådana införlivas med
Sveriges interna rättsordning, dvs. inkorporeras, medan de avtalsslutan-
de parterna har rätt att själva välja form och metod för genomförandet
av EG-direktiv. De EG-förordningar angående den fria rörligheten för
personer som skall inkorporeras med svensk rätt är rådets förordning
(EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom Gemenskapen
i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 312/76 och kommissio-
nens förordning (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares rätt att stanna
kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där.
Härutöver innebär avtalet att ett antal direktiv om personers rörlighet
skall genomföras i Sverige.

Enligt de svenska utlänningsförfattningarna — utlänningslagen
(1989:529) och utlänningsförordningen (1989:547) — krävs uppehålls-
tillstånd och arbetstillstånd i Sverige för utomnordiska medborgare.

1992/93: EU 1

Ändringar i detta regelverk är därför av grundläggande betydelse för
att den fria rörligheten skall förverkligas. För de avtalsslutande länder-
nas medborgare måste som tidigare framgått kravet på arbetstillstånd
tas bort. I stället måste ett förenklat förfarande med uppehållstillstånd
införas så att uppehållstillstånd kan sökas direkt i det land där anställ-
ningen erbjuds. För beviljande av uppehållstillstånd skall i princip
endast krävas att sökanden visar upp in resedokument och en bekräftel-
se om anställning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg. Sökan-
den skall inte behöva lämna landet och invänta tillståndet utomlands.
Uppehållstillståndet skall normalt gälla fem år och kunna förnyas
automatiskt.

I propositionen läggs fram två lagförslag som rör arbetskraftens fria
rörlighet. Det ena är ett förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet
inom EES som innebär att vissa av bestämmelserna i förordningen nr
1612/68 och förordningen nr 312/76 skall gälla som svensk lag. Införli-
vandet i övrigt i svensk rätt av de nämnda EG-förordningarna och
direktiven kommer att ske genom föreskrifter som meddelas av rege-
ringen.

Det andra lagförslaget gäller ändringar i utlänningslagen. Ändringar-
na innebär i huvudsak att lagens regler om uppehållstillstånd och
arbetstillstånd inte skall tillämpas i de fall det finns särskilda regler för
EES-medborgare. Utöver de bemyndiganden för regeringen som redan
finns i lagen föreslås att två nya bemyndiganden införs, nämligen att
föreskriva grunder för återkallelse av uppehållstillstånd som meddelats
på grund av åtaganden i EES-avtalet samt att föreskriva ytterligare
undantag från huvudregeln att en ansökan om uppehållstillstånd inte
far bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs
eller prövas.

Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några
motioner. Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande inte någon
erinran mot regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen eller
till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom EES såvitt förslaget faller
inom utskottets beredningsområde. Inte heller har socialförsäkringsut-
skottet någon erinran mot vad som i övrigt anförs i propositionen om
anpassning till EES-avtalet på utlänningslagstiftningens område.

EES-utskottet har ovan ställt sig bakom EES-avtalet såvitt gäller den
fria rörligheten för personer. I enlighet härmed tillstyrker utskottet
också regeringens förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom
EES och lag om ändring i utlänningslagen.

Vad som anförs i propositionens bilagor 9 och 10 rörande arbets-
kraftens fria rörlighet föranleder inte några uttalanden från utskottets
sida.

1992/93: EU 1

5.2 Social trygghet för EES-medborgare

1992/93:EU1

Arbetstagare, egenföretagare och deras familjemedlemmar garanteras
genom EES-avtalet en social trygghet när de flyttar mellan länderna.

Grundbestämmelserna i avtalet om den sociala tryggheten finns i
artikel 29. Till artikeln anknyter avtalets bilaga VI, som innehåller en
förteckning över de EG-förordningar m.m. inom den sociala trygghe-
tens område som EFTA-länderna skall anpassa sina lagstiftningar till.

Dessa EES-regler gäller anställda, egenföretagare och deras familje-
medlemmar. Definitionen av arbetstagare och egenföretagare är i prak-
tiken så vid att varje person som någon gång varit arbetstagare eller
egen företagare i något EES-land omfattas av regelverket. Däremot
omfattas inte studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverk-
samma. Enligt ett direktivförslag från våren 1992 skall emellertid
tillämpningsområdet utvidgas till att avse även studerande samt alla
andra personer som är eller varit omfattade av en medlemsstats lagstift-
ning om social trygghet.

Reglerna gäller all lagstiftning om social trygghet som avser
-förmåner vid sjukdom och moderskap

-förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller
förbättra förvärvsförmågan

-förmåner vid ålderdom
-förmåner till efterlevande
-förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar
-dödsfallsersättningar

-förmåner vid arbetslöshet

- familjeförmåner.

Bland familjeförmåner ingår även barnbidrag.

Reglerna vilar på fyra principer. Likabehandlingsprincipen innebär
att anställda, egenföretagare m.fl. från ett EES-land som är bosatta
inom en annan stats område har samma rättigheter och skyldigheter i
fråga om socialförsäkringsförmåner som den statens egna medborgare.
Sammanläggningsprincipen innebär att anställda och egenföretagare
som flyttar till eller far arbete i en annan stat inte på grund härav skall
gå miste om de rättigheter som de tidigare intjänat. Exportabilitetsprin-
cipen innebär att intjänade förmåner skall kunna utbetalas oavsett var
inom EES-området som den berättigade är bosatt. Den gäller i fråga
om kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevan-
de, ersättning med anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdo-
mar samt förmåner vid dödsfall som någon förvärvat. Principen om pro
rata temporis (dvs. i proportion till tiden) gäller enbart pensioner. Den
innebär att en pensionstagare som förvärvat rätt till pension i mer än
ett EES-land har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart
och ett av de länder som han intjänat pensionsrätt i.

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om samordning av
systemen för social trygghet när personer flyttar inom EES. Förslaget
innebär att ett stort antal av de rättsakter som räknas upp i bilaga VI
till EES-avtalet skall gälla som svensk lag.

Beträffande rättsakterna i övrigt avses regeringen utfärda förord-
ni ngsföreskrifter och berörda myndigheter, dvs. Riksförsäkringsverket
(RFV) och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ytterligare föreskrifter.

Socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande att Sverige sedan
lång tid har konventioner med andra europeiska länder för att upprätt-
hålla det sociala skyddet för våra medborgare vid vistelse och arbete i
andra länder. Vidare framhålls att Sverige genom EES-avtalet far ett
heltäckande system för den rörliga arbetskraften inom EG—EFTA-
området, som ger ett skydd som i regel är mer omfattande än vad
svenska medborgare i dag åtnjuter utanför Norden. Detta innebär
enligt socialförsäkringsutskottet att svenska pensionärer nu för första
gången far verklig möjlighet att bosätta sig i något av de andra
länderna efter fritt vai. Socialförsäkringsutskottet ser detta som en stor
fördel för Sverige, och utskottet tillstyrker lagförslaget.

Inte heller socialutskottet har någon erinran mot det nu aktuella
lagförslaget.

EES-utskottet har i det föregående tillstyrkt lagförslaget om arbets-
kraftens fria rörlighet inom EES. En förutsättning för att människor
skall kunna utnyttja sin rätt till fri rörlighet är att denna kompletteras
med ett system för att säkerställa den sociala tryggheten för personer
som flyttar. Utskottet tillstyrker följaktligen även förslaget till lag om
samordning av systemen för social trygghet.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framhåller i motion Eli yrkandena 1 — 3
att partiet ser positivt på EES-avtalet och senare anslutning till EG,
men att vissa förändringar i det svenska socialförsäkringssystemet re-
dan nu måste uppmärksammas. Bl.a. gäller detta folkpensionsreglerna,
eftersom det räcker med att vara bosatt här för att få folkpension.
Motionärerna menar att systemet löper en uppenbar risk för utspäd-
ning under de nya gränslösa förhållandena och att det är nödvändigt
att Europaanpassa socialförsäkringssystemet.

Socialförsäkringsutskottet, som yttrat sig över motionen, konstaterar
att EES-avtalet i sig inte innebär några förpliktelser för Sverige att
ändra reglerna i socialförsäkringssystemet. Vissa regler i detta är, enligt
utskottet, emellertid utformade så att de skulle skapa problem om de
behölls oförändrade. Pensionsberedningen, som gjorde en genomgång
av den svenska pensionslagstiftningen i förhållande till reglerna i
förordningen nr 1408/71, fann att ATP-systemet stod väl i överensstäm-
melse med förordningens principer om bl.a. likabehandling och expor-
tabilitet. Däremot fann beredningen att folkpensioneringens regler
skulle medföra att utländska medborgare som omfattas av förordning-
en skulle få rätt till full folkpension direkt fr.o.m. bosättningen i
Sverige och att nuvarande begränsningar i fråga om export av folkpen-
sion inte skulle kunna upprätthållas inom EES vare sig för svenska
eller utländska medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i
något EES-land och bosatta inom EES vara berättigade till svensk
folkpension om de någon gång tidigare under livet varit bosatta i
Sverige. Utredningen om socialförsäkringen och EG har härefter i
betänkandet (SOU 1992:26) utformat förslag till ny lagstiftning för

1992/93: EU 1

intjänande av rätt till folkpension. Enligt förslaget skall folkpension 1992/93.EU1
kunna intjänas antingen genom år med ATP-poäng eller genom år då
man varit bosatt i Sverige, varvid 30 år med ATP-poäng ger oreduce-
rad folkpension liksom 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 64
års ålder. I de situationer då båda beräkningsreglerna kan tillämpas
skall enbart en av reglerna användas, nämligen den som ger det för
den enskilde förmånligaste utfallet. I den nu aktuella propositionen
aviseras att förslag i frågan skall föreläggas riksdagen under hösten.
Socialförsäkringsutskottet anser att motionsyrkandena i vad de avser
införande av kvalifikationstider för rätt till folkpension tillgodoses
härmed. Socialförsäkringsutskottet vill tillägga att det i propositionen
anges att Utredningen om socialförsäkringen och EG nu överväger
övriga frågor om eventuella ändringar av socialförsäkringsiagstiffning-
en med anknytning till EES-avtalet.

En proposition (prop. 1992/93:7) om ett nytt system för beräkning
av folkpension, grundat på utredningens förslag, har nyligen lagts fram
för riksdagen.

EES-utskottet anser med hänvisning till vad socialförsäkringsutskot-
tet anfört att motion Eli yrkandena 1 — 3 inte påkallar någon åtgärd
från riksdagens sida.

Vad som anförs i propositionens bilaga 4 rörande den sociala
tryggheten föranleder inte några erinringar från EES-utskottet.

5.3 Etableringsfrihet

Principen om personers fria rörlighet omfattar också etableringsfrihet.
Enligt EES-avtalets artikel 31 får det inte förekomma några inskränk-
ningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat att fritt
etablera sig på vilket som helst av dessa staters territorium. Detta gäller
även när agenturer, filialer eller dotterbolag upprättas. Enligt artikel
34 jämställs bolag och andra juridiska personer som drivs i vinstsyfte
fullt ut med fysiska personer såvitt gäller etableringsfriheten. Etabler-
ingsfriheten gäller således för bl.a. svenska handelsbolag och kooperati-
va organisationer.

Särskilda bestämmelser om etableringsrätten finns i bilagorna
VIII—XI till avtalet. Dessa bilagor innehåller förteckningar över EG-
direktiv m.m. och bestämmelser om anpassning av dem inom ramen
för EES-avtalet. De olika direktiven avser i första hand etablering och
tillhandahållande av tjänster inom olika branscher och yrkeskatego-
rier.

Enligt artikel 32 är verksamhet, om än tillfällig, som är förbunden
med myndighetsutövning undantagen från den fria etableringsrätten.
Undantag görs vidare i artikel 33 av hänsyn till allmän ordning,
allmän säkerhet och allmän hälsa.

Den svenska regleringen av utländska förvärv av företag och fastig-
heter är numera i väsentliga delar upphävd. Syftet härmed har varit att
främja direktinvesteringar från utlandet. Vidare har det krav på till-
stånd som länge gällt för att en utländsk medborgare eller ett utländskt
företag skall fa driva näringsverksamhet i Sverige avskaffats fr.o.m. den

1 juli 1992. Enligt propositionen, bilaga 11 (Näringsdepartementet), 1992/93:EU1
kommer Sverige därför inte att ha några svårigheter med att införliva
EES-avtalet på detta område.

Näringsutskottet har i sitt yttrande behandlat den fria etableringsrät-
ten. För näringsutskottets del föranleder denna del av propositionen
inga kommentarer.

EES-utskottet anser att den fria etableringsrätten är positiv såväl för
den svenska medborgaren som för företagen och den svenska ekono-
min. Utskottet har inga erinringar mot vad som anförs i proposition-
ens bilaga 11 i denna del.

5.4 Ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis

Enligt artikel 30 skall de avtalsslutande parterna försöka säkerställa ett
ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis och andra
behörighetsbevis i syfte att underlätta det faktiska utövandet av etabler-
ingsrätten och friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster. Artikeln
omfattar även verksamhet som utövas som anställd.

Parterna skall vidare samordna bestämmelser i lagar och andra
författningar i sina interna rättssystem beträffande rätten att påbörja
och utöva yrkesverksamhet.

Åtagandena enligt EES-avtalet innebär att EFTA-staterna skall an-
passa sina regler till vissa angivna direktiv. Direktiven är av två slag.
Den ena gruppen utgörs av direktiv om erkännande av examensbevis
som gäller vissa yrkesutbildningar, nämligen för läkare, sjuksköterskor,
tandläkare, barnmorskor, veterinärer, apotekare och arkitekter. Dessa
direktiv anger vilka minimikrav som man ställer på utbildningarna för
att de skall erkännas i andra länder.

Det andra slaget av direktiv är ett generellt direktiv som omfattar
alla högskoleutbildningar som är längre än tre år. Huvudsyftet med
direktivet är att ett examensbevis, som i hemlandet ger tillträde till ett
yrke, för vilket gäller författningsreglerade behörighetskrav, också skall
ge behörighet i andra länder att utöva yrket. De yrken som omfattas av
direktivet i Sverige är revisorer, advokater, psykologer, kiropraktorer,
logopeder, psykoterapeuter, sjökaptener, sjöingenjörer samt organister
och kantorer i Svenska kyrkan.

Enligt propositionen (bilagorna 4 och 7) föranleder EES-avtalet att
de svenska reglerna beträffande kompetenskrav för vissa yrken måste
ändras. Dessa ändringar förbereds för närvarande inom regeringskans-
liet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor under
hösten 1992.

Utbildningsutskottet föreslår att propositionen i denna del läggs till
handlingarna. Socialutskottet har ingen erinran mot regeringens redo-
visning av EES-avtalets konsekvenser såvitt nu är i fråga.

EES-utskottet vill framhålla att ett hinder för arbetande människors
fria rörlighet och för studerandes möjlighet att välja studieort har varit
svårigheterna att jämföra olika utbildningar och kompetenser. Genom
EES-avtalet och de anpassningar som nu görs i de olika EFTA-
länderna kommer alla EES-medborgare att även på denna punkt

omfattas av enhetliga regler. EES-utskottet ser positivt härpå och har
ingen erinran mot vad som anförs i propositionens bilagor 4 och 7 i
denna del.

Utskottet vill påpeka att arbetsgivaren naturligtvis har frihet att
ställa de krav som behövs, t.ex. beträffande språkkunskaper och kän-
nedom om regelverket på ett visst område, för att den sökande skall
anses lämplig för anställningen.

6 Fri rörlighet för varor

En central och ekonomiskt betydelsefull del av EES-avtalet utgörs av
reglerna om fri rörlighet för varor. Syftet med EES-samarbetet på
varuområdet är att handel och annan ekonomisk samverkan skall
främjas genom ett system med enhetliga regler och förenklade admi-
nistrativa rutiner.

Den fria rörligheten skall omfatta såväl industrivaror som andra
produkter. Alla varor skall dock inte få röra sig fritt inom EES.

EES-avtalet innebär inte att EFTA-länderna ansluts till EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP) eller fis-
keripolitik (Common Fishery Policy, CFP). Produkter från jordbruk
och fiske är därför undantagna från EES-samarbetet. Vissa livsmedel
och fiskeprodukter har dock liksom viner tagits med bland de varor
som skall få röra sig fritt inom EES. I avtalet förutsätts att bilaterala
jordbruks- och fiskeriavtal skall slutas mellan EG och ettvart av
EFTA-länderna. Sådana överenskommelser har också träffats av Sveri-
ge och övriga EFTA-länder vid sidan av EES-avtalet. I avtalet finns
även åtskilliga andra bestämmelser med anknytning till jordbruks- och
fiskeriområdena. De gäller exempelvis regler om livsmedelskontroll
m.m. och om veterinära frågor samt föreskrifter om tullättnader för
fiskeriprodukter.

Vidare är det endast varor med ursprung i EES-länderna som
omfattas av den fria rörligheten. Detta sammanhänger med att EES-
samarbetet inte skall bygga på en tullunion utan skall leda till ett
utvidgat och förstärkt fr i hande Isområde. I ett frihandelsområde avveck-
lar parterna sina tullar och kvantitativa handelsrestriktioner inbördes
men behåller sin handelspolitik gentemot länder som står utanför (s.k.
tredje land). De tullområden som bildas av EG samt av vart och ett av
EFTA-länderna kommer alltså att bestå. Detta är ett av skälen till att
gränskontrollerna mellan EG och EFTA-länderna liksom mellan
EFTA-länderna inbördes kommer att finnas kvar.

Utskottet konstaterar att EES-området beräknas bli världens i köp-
kraft räknat största hemmamarknad. För Sveriges näringsliv är denna
marknad av särskilt stor betydelse. Nära tre fjärdedelar av vår utrikes-
handel riktas mot de länder som ingår i EES-området. För många
svenska företag bildas nu en hemmamarknad som består av uppemot
50 gånger fler människor än den nuvarande inhemska marknaden. Ett
viktigt mål för Sveriges vidkommande är att den ekonomiska stagnatio-
nen skall brytas och att vårt land skall återvinna sin ställning som en
livskraftig industrination. Sveriges deltagande på lika villkor i det

1992/93:EU1

europeiska ekonomiska samarbetet är en avgörande förutsättning för
en stark och växande ekonomi och därmed en fortsatt positiv utveck-
ling av det svenska välståndet. Det är av väsentlig betydelse att vår
exportindustri får samma villkor på den europeiska marknaden som
konkurrentländerna.

Också i andra avseenden förbättras villkoren för det svenska nä-
ringslivet genom EES-samarbetet. Den vidgade frihandeln mellan EES-
länderna kommer att tillåta en större internationell specialisering.
Möjligheterna att utnyttja stordriftsfördelar ökar samtidigt och kom-
mer att bidra till en produktivitetsökning och sänkta enhetskostnader.
Även den skärpta konkurrens som förutses bli följden av EES-avtalets
regler om fria varurörelser kommer att medföra effekter, såväl i
produktions- som i distributionsleden. Ett ökat konkurrenstryck för-
väntas sålunda leda till en större dynamik i ekonomin i den meningen
att förnyelsearbetet och innovationsgraden hos företagen stimuleras.
Samtidigt främjas behövliga strukturrationaliseringar. Utskottet vill
erinra om att sådana är en naturlig del av förnyelsen i varje växande
ekonomi och är nödvändiga oavsett Sveriges anknytning till EG.
Vidare kommer många insatsvaror och komponenter inom industriell
tillverkning att kunna bli billigare i inköp och urvalet av leverantörer
att kunna vidgas. För vissa ekonomiskt betydande branscher inom det
svenska näringslivet kan särskilda fördelar uppkomma. Som redovisats
i avsnitt 4 pekar undersökningar som gjorts inom EG och EFTA på att
flera högteknologiska och växande sektorer har hämmats av handels-
hinder. Sådana sektorer är t.ex. elektronik, telekommunikationer och
läkemedel. Viktiga delar av Sveriges exportindustri är verksamma
inom dessa sektorer.

För konsumenterna innebär den ökade varurörligheten fördelar inte
bara med avseende på prisstegringstakten, som förutses kunna hållas
tillbaka, utan även när det gäller tillgången till en större mångfald i
butiker, varuhus m.m. De mest påtagliga effekterna av en fri varu-
marknad torde kunna förväntas inom områden där handeln har för-
svårats, snedvridits eller t.o.m. omöjliggjorts till följd av sådana han-
delshinder som nu undanröjs genom EES-avtalet. När det gäller in-
dustrivaror är de största förändringarna att vänta i branscher, i vilka
skillnader mellan olika tekniska standarder har fördyrat tillverkning-
en.

Utskottet vill också påminna om att en rad besparingar kan uppnås
genom förenklade tullkontroller m.m. som genomförs i enlighet med
avtalet. Minskade kostnader kan exempelvis uppkomma genom att
förseningar undviks och administrativt merarbete vid gränspassager
bortfaller. Vidare uppkommer besparingar genom att gemensamma
regler införs om provning och kontroll av varor. Det skall sålunda
vara tillräckligt för en tillverkare att få en produkt provad i ett land
för att sedan ha tillgång till hela den västeuropeiska marknaden.
Förändringarna kommer att medföra betydande förenklingar och där-
med fördelar för vår exportindustri.

Vissa fördelar kan vidare uppkomma genom att förekommande
handelsrestriktioner inom EES för järn- och stålskrot kommer att

1992/93: EU 1

avvecklas. Även det förhållandet att den västeuropeiska energimarkna- 1992/93:EU1
den nu kommer att öppnas för konkurrens från svensk sida kan bli av
betydelse.

Sammanfattningsvis anser utskottet att en fri rörlighet för varor på
EES-området kan bli av väsentlig betydelse för det svenska näringslivet
och också för konsumenterna. Sett från dessa utgångspunkter är det
enligt utskottets mening angeläget att Sverige tillträder avtalet. I linje
med vad som tidigare framhållits vill utskottet dock understryka att de
positiva effekterna av avtalet inte inträder automatiskt utan i hög grad
är beroende av om Sverige förmår ta till vara de möjligheter som
erbjuds.

I det följande lämnar utskottet en allmän redovisning av EES-
avtalets regler om den fria varucirkulationen. Utskottet behandlar
därefter vissa särskilda frågor med anknytning till den fria rörligheten
för varor, nämligen ursprungsmärkning av kläder, teknisk kontroll,
livsmedelsfrågor, veterinära frågor, alkohol- och narkotikafrågor samt
de bilaterala jordbruks- och fiskeriavtalen.

Bestämmelser i avtalet som rör både den fria rörligheten för varor
och samarbetet i övrigt och som är av betydelse från miljö- eller
konsumentskyddssynpunkt behandlas i avsnitten 13 och 14. Varurela-
terade bestämmelser med anknytning till arbetslivet tas upp i avsnittet
12.

6.1 Fri varucirkulation

Inom EG skall målet om en gemensam marknad på varuområdet
uppnås genom en avveckling av olika bestämmelser som hindrar,
försvårar eller snedvrider handeln mellan medlemsländerna. Principen
om varors fria rörlighet kommer till konkret uttryck i Romfördragets
artikel 30. Enligt denna är kvantitativa importrestriktioner och åtgär-
der med motsvarande verkan förbjudna. Ett motsvarande förbud såvitt
gäller exporten återfinns i artikel 34. Dessa förbud är inte undantagslö-
sa. Enligt artikel 36 i Romfördraget har en medlemsstat möjlighet att
bibehålla eller införa en handelshindrande åtgärd om detta är motive-
rat av hänsyn bl.a. till intresset att skydda människors eller djurs hälsa
och liv. Åtgärden far dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskri-
minering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan
medlemsstaterna.

Begreppet åtgärder med motsvarande verkan avser främst olika typer
av handelshinder som uppkommer genom att kraven på varors egen-
skaper m.m. är olika i de länder som handlar med varandra. Nationel-
la regler kan skilja sig i sådan utsträckning att varorna inte alls kan
säljas i andra länder än i tillverkningslandet, åtminstone inte utan
fördyrande produktanpassningar. Sådana s.k. tekniska handelshinder
kan avse krav såväl när det gäller varornas beskaffenhet i sig som
provning, kontroll eller märkning av varorna.

Två metoder tillämpas inom EG för undanröjande av de tekniska
handelshindren.

Den ena metoden används när det finns viktiga intressen som
behöver skyddas genom regler, exempelvis hänsynen till människors
hälsa och säkerhet. För att regleringen inte skall vara handeishindran-
de krävs att den är gemensam för länderna. Denna metod kallas
harmoniseringsmetoden. Tidigare var denna process tidsödande genom
att föreskrifterna i direktiven var mycket detaljerade. För att genomfö-
randet av den inre marknaden skall effektiviseras tillämpas sedan
mitten av 1980-talet den s.k. nya harmoniseringsmetoden (the New
Approach). Denna innebär att endast sådana krav som bedöms väsent-
liga anges i direktiven. Utformningen av de detaljerade bestämmelser-
na överlåts däremot till de europeiska standardiseringsorganen.

Den andra metoden har preciserats genom rättstillämpningen inom
EG och avser sådana fall när gemensamma eller harmoniserade regler
inte finns. Genom EG-domstolens avgörande som gällde en fransk
likör, Cassis de Dijon-fallet, har ett helt rättsområde utvecklats som
reglerar förutsättningarna för att nationella särregleringar skall kunna
accepteras. Med utgångspunkt i Romfördragets artikel 30 om den fria
varurörligheten formulerade domstolen en princip som innebär en
skyldighet för varje medlemsland i EG att godta varor som lagligen har
tillverkats och marknadsförts i ett annat medlemsland. Domstolen tog
även upp reglerna i artikel 36 om möjligheten att göra undantag från
förbudet mot handelshindrande åtgärder till skydd för bl.a. människors
hälsa. Genom utfyllnad av bestämmelsen slog domstolen fast att även
andra skäl än dem som anges i artikel 36 kan åberopas för att införa
ett handelshinder. Sålunda erkändes även hänsynen till bl.a. miljö och
arbetsmiljö samt konsumentskydd genom vad som har kommit att
betecknas som Cassis de Dijon-doktrinen. Gemensamt för alla undan-
tagskriterier är att de är av icke-ekonomisk natur.

EES-avtalet innebär att EG:s principer för den fria varurörligheten
skall tillämpas på EES-området. Varudelen i avtalet omfattar artiklar-
na 8—27.

Den centrala bestämmelsen finns i artikel 8, som föreskriver att det
skall råda fri rörlighet för varor mellan parterna i enlighet med
bestämmelserna i avtalet. Förbud uppställs mot tullar på import och
export liksom mot andra avgifter med motsvarande verkan (artikel 10).
Vidare är kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande
verkan förbjudna när det gäller import och export (artikel 11 resp.
12). Dessa bestämmelser motsvaras i Romfördraget av artiklarna 30
resp. 34. Liksom Romfördraget medger EES-avtalet att undantag görs
från förbuden mot kvantitativa import- och exportrestriktioner och
åtgärder med motsvarande verkan. Bestämmelserna härom finns i
artikel 13 som överensstämmer med artikel 36 i Romfördraget. När
exempelvis väsentliga miljö- eller hälsoskyddsintressen står på på spel
skall alltså också inom EES handelshinder kunna uppställas under
förutsättning att hindren inte är någon godtycklig diskriminering eller
förtäckt begränsning av handeln mellan avtalsparterna.

I artikel 16 i avtalet finns särskilda bestämmelser om statliga han-
delsmonopol som har sin motsvarighet i Romfördraget.

1992/93:EU1

I frihandelsavtalet mellan Sverige och EG, som trädde i kraft år
1973, kom parterna överens om att tullar och kvantitativa importbe-
gränsningar samt åtgärder med motsvarande verkan för industrivaror
skulle avskaffas. Målet såvitt gäller tullar och kvantitativa begränsning-
ar uppnåddes i och med ingången av år 1984. De handelshinder för
industrivaror som nu främst återstår att avveckla genom EES-avtalet är
således de tekniska handelshindren. För andra varor innebär avtalet att
samtliga handelshinder nu skall avvecklas.

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att — i den mån en harmoniser-
ing inte redan kommit till stånd — anpassa det svenska regelverket till
omkring 700 EG-direktiv m.m. som rör tekniska föreskrifter samt
standarder, provning och certifiering. Dessa rättsakter framgår av bila-
ga II till EES-avtalet och avser produktområden där framför allt
säkerhetsskäl gör det motiverat att ha vissa normer. Rättsakterna gäller
bl.a. motorfordon, hushållsmaskiner, övriga maskiner, tryckkärl, mät-
instrument, elektrisk materiel, textilier, livsmedel, läkemedel, gödsel-
medel, farliga ämnen/kemikalier, kosmetika, byggvaror och leksaker.

Utöver bestämmelserna om fri rörlighet för varor i allmänhet finns i
avtalet regler för tre särskilda områden, nämligen jordbruks- och
fiskeprodukter, kol- och stålprodukter samt energiområdet.

Bestämmelserna om jordbruks- och fiskeprodukter finns i artiklarna
17—20 i avtalet. Åtagandena i denna del avser veterinära frågor och
växtskyddsfrågor. Vidare åtar sig parterna att sträva efter en gradvis
liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

Avtalsparterna har även kommit överens om ett nytt system för
råvarukostnadsutjämning som avses medföra rättvisare utjämningsme-
toder för handeln med bearbetade jordbruksprodukter.

För fiskets del innebär avtalet ett frigörande av handeln i flera
avseenden. Bestämmelser om bl.a. tullättnader för fiskprodukter, om
statsstöd, direktlandningar och utländska direktinvesteringar återfinns i
protokoll 9 till EES-avtalet.

Artikel 24 avser bestämmelser och arrangemang i fråga om energi.
Bland åtagandena ingår att Sverige skall följa EG:s direktiv som går ut
på att handeln och konkurrensen på energiområdet skall främjas. Det
gäller framför allt ökade möjligheter att transitera el och naturgas över
nationsgränser. Vidare syftar bestämmelserna till en större öppenhet
beträffande el- och gaspriser till industrin, s.k. pristransparens. Även
vissa frågor av allmänt energipolitisk natur och om energiberedskap
ingår.

Ett särskilt kapitel, omfattande artikel 27, gäller kol- och stålproduk-
ter. Marknaden för dessa produkter regleras inom EG i första hand
genom fördraget om upprättandet av den Europeiska kol- och stålge-
menskapen (EKSG). Parallellt med det nyssnämnda generella frihan-
delsavtalet träffade Sverige och EG ett särskilt frihandelsavtal på kol-
och stålområdet. Detta särskilda avtal innebär bl.a. att EKSG:s prisre-
gler för järn och stål skall gälla i Sverige. Enligt bestämmelserna i
EES-avtalet skall som huvudregel frihandelsavtalet på kol- och stålom-
rådet — med dess institutionella bestämmelser — gälla även i fortsätt-
ningen. I de fall detta frihandelsavtal inte är tillämpligt skall emellertid

1992/93: EU 1

1992/93 :EU1

EES-avtalets bestämmelser användas. En viktig nyhet är att det i
EES-avtalet (protokoll 14) införs en regel som går ut på att kvantitati-
va import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande
verkan skall slopas även vad gäller kol- och stålprodukter. Detta
innebär att de svenska exportrestriktionerna avseende järnskrot måste
avskaffas gentemot länderna i EES.

I avtalet finns vidare regler som avser förenklingar av s.k. ursprungs-
regler.

EES innebär — som har nämnts i det föregående — till skillnad
från EG inte en tullunion utan endast upprättande av ett frihandels-
område, bestående av de tullområden som bildas av EG samt vart och
ett av EFTA:s medlemsländer. Inom såväl en tullunion som ett frihan-
delsområde råder tullfrihet internt. En tullunion har dessutom en
gemensam tullmur utåt. Sedan varor väl införtullats i unionen från ett
utanförstående land får de sedan röra sig fritt inom unionen. I ett
frihandelsområde, däremot, behåller varje land sina nationella tullar
och andra handelspolitiska regleringar gentemot länder som står utan-
för samarbetet. I ett frihandelsområde är det därför nödvändigt att
införa regler som skall hindra varor från andra länder att tull- och
avgiftsfritt föras vidare inom frihandelsområdet via det land som har
de lägsta tullarna. Sådana regler finns beträffande industrivaror i
Sveriges nuvarande frihandelsavtal med EG liksom i de andra frihan-
delsavtal som EFTA-länderna slutit. EES-avtalet (artikel 9) innebär att
ursprungsreglerna nu byggs ut och förenklas i förhållande till frihan-
delsavtalen. Sålunda har t.ex. kravet på fastställande av om en vara har
sitt ursprung i EG eller ett enskilt EFTA-land slopats; det kommer i
fortsättningen att räcka med att ange att varan har sitt ursprung i EES.

Som har nämnts i det föregående innebär EES-avtalet — bl.a. som
en följd av att varken jordbruks- eller handelspolitiken inom EG
omfattas av samarbetet — inte att gränskontrollerna avskaffas. Samar-
betet mellan parterna skall emellertid förstärkas såväl när det gäller
tullfrågor som handelsprocedurfrågor. Bestämmelserna härom åter-
finns i artikel 21.

Tullsamarbetet berörs i två avseenden. Gränskontroller och formali-
teter vid gränsen skall förenklas för att tidsåtgången vid gränspassager
för den internationella godstrafiken skall kunna minska. Kontrollerna
skall utföras så snabbt som möjligt, helst på samma plats och om
möjligt i form av stickprov. Andra åtgärder avser enhetliga öppethål-
landetider och s.k. expressfiler för tomma lastbilar. Vidare skall avtals-
parterna lämna bistånd i tullfrågor, som bl.a. innefattar åtaganden om
informationsutbyte samt övervakning av misstänkta personer, varor
och transportmedel.

På varuområdet skall vidare Sverige och de övriga EFTA-länderna
delta i EG:s arbete med förenkling av handelsprocedurer.

Konsekvenserna av EES-avtalets regler om fri rörlighet för varor
redovisas i bilaga 4 (Socialdepartementet), såvitt gäller läkemedel,
bilaga 5 (Kommunikationsdepartementet) såvitt gäller bl.a. fordons
beskaffenhet och utrustning samt bilaga 11 (Näringsdepartementet) 45

såvitt gäller bl.a. elektrotekniska varor.

Konsekvenserna av EES-avtalets regler om varors rörlighet på jord-
bruks- och fiskeområdena redovisas i bilaga 8 (Jordbruksdepartemen-
tet). Av den där lämnade redogörelsen framgår bl.a. att växtskyddsre-
glerna håller på att omarbetas inom EG och att en anpassning av de
svenska bestämmelserna bör anstå till dess att det klarlagts vilka
föreskrifter som kommer att gälla inom EG. Beträffande vissa andra
frågor på växtskyddsområdet m.m. anmäler regeringen sin avsikt att
under hösten 1992 eller senare återkomma till riksdagen med de
särskilda förslag på jordbruksområdet som föranleds av EES-avtalet.
Enligt propositionen kan det nya systemet för råvarukostnadsutjäm-
ning föranleda ändringar i förordningen (1991:914) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m.m. I bilaga 8 redovisas även EES-avtalets
konsekvenser i livsmedelsfrågor och veterinära frågor. Till dessa frågor
återkommer utskottet i avsnitten 6.4 och 6.5.

Andra konsekvenser av de varurelaterade bestämmelserna i avtalet
redovisas i bilaga 9 (Arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller bl.a.
arbetsmiljön, bilaga 12 (Civildepartementet) såvitt gäller konsument-
skydd samt bilaga 13 (Miljö- och naturresursdepartementet) såvitt
gäller miljöskydd. Dessa frågor tar utskottet upp senare i betänkandet.

Vad som anförs beträffande konsekvenserna av den fria varurörlig-
heten i bilaga 4 (Socialdepartementet), bilaga 5 (Kommunikationsde-
partementet) och bilaga 11 (Näringsdepartementet) föranleder inte
några erinringar från utskottets sida.

6.2 Ursprungsmärkning av kläder

Enligt lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder skall kläder
vid yrkesmässig försäljning vara märkta med uppgift om tillverknings-
land. Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1983, föranleddes av
konsumenternas intresse att få reda på i vilket land kläderna har
tillverkats.

I propositionen (bilaga 1, Utrikesdepartementet) gör regeringen be-
dömningen att EES-avtalet kräver att lagen upphävs. Regeringen hän-
visar till en skrivelse från Kommerskollegium med ett förslag av denna
innebörd. I skrivelsen anförs att EG-domstolen i ett avgörande år 1985
hade slagit fast att ett system med ursprungsmärkning av bl.a. kläder
strider mot artikel 30 i Romfördraget. Denna artikel har, som nämnts,
sin motsvarighet i EES-avtalets artikel 11.

I propositionens bilaga 1 (Utrikesdepartementet) föreslås att lagen
om ursprungsmärkning upphävs.

Av EG-domstolens dom (207/83 kommissionen mot Storbritannien
11985| E.C.R. 1207) framgår att de brittiska bestämmelserna föreskrev
förbud mot försäljning i detaljistledet av bl.a. kläder och textilvaror
om de inte var märkta med uppgift om tillverkningslandet. Reglerna
gällde för såväl inhemskt tillverkade som importerade varor och moti-
verades av att det var ett konsumentintresse att få uppgift om ur-
sprungslandet. Enligt domstolen var syftet med reglerna att möjliggöra

1992/93:EU1

för konsumenterna att göra åtskillnad mellan inhemskt tillverkade och
importerade varor. Reglerna motverkade därigenom strävandena i
Romfördraget om tillskapandet av en inre gemensam marknad.

Näringsutskottet, som i sitt yttrande tillstyrker regeringens förslag
om upphävande av lagen, anser att uppgifter om ursprungsland inte
fyller något direkt konsumentbehov. Det påpekas vidare att de företag
som så vill kan märka kläderna med uppgift om tillverkningsland om
företagen bedömer att en sådan upplysning t.ex. anger en viss kvalitets-
nivå och därmed kan användas som konkurrensmedel.

Enligt EES-utskottets mening strider en lagfäst regel om ursprungs-
märkning av kläder mot syftet med och andan i avtalet.

EES-utskottet konstaterar att det engelska systemet av EG-domstolen
ansågs strida mot artikel 30 i Romfördraget. En likalydande bestäm-
melse finns i EES-avtalets artikel 11. Artiklarna i EES-avtalet skal!
enligt vad som sägs i artikel 6 tolkas i enlighet med relevanta avgöran-
den av EG-domstolen. De svenska bestämmelserna om krav på ur-
sprungsmärkning bör med hänsyn härtill prövas i enlighet med dom-
stolens ställningstagande till det brittiska systemet.

Enligt EES-utskottets uppfattning är det motiverat att dra en paral-
lell mellan de krav på ursprungsmärkning som Storbritannien tilläm-
pade och det system som under snart tio år har gällt i Sverige. Det
ftnns knappast anledning att fästa avseende vid att det engelska syste-
met omfattade ytterligare några varugrupper. I första hand är det själva
principen om fri varucirkulation som domstolen har haft som utgångs-
punkt. Därtill kommer att varugrupperna sinsemellan far anses ha en
likartad karaktär.

Vidare anser utskottet att uppgifter om ursprungsland inte fyller
något direkt konsumentbehov. Några andra slutsatser än var plagget är
tillverkat kan man inte dra från en sådan uppgift. Det väsentliga från
konsumentsynpunkt måste vara att kläderna är märkta med uppgift
om t.ex. skötselinstruktioner och vilka material de är tillverkade av.
Utskottet erinrar om att regeringen — för att åstadkomma en anpass-
ning till EG-regler på området — nyligen framlagt förslag till en lag
om märkning av textilier (prop. 1992/93:33).

I sammanhanget är det också angeläget att understryka att det inte
finns något som hindrar företagen att frivilligt förse kläderna med
uppgift om ursprungsland. I den mån en sådan uppgift bedöms vara
ett konkurrensmedel torde leverantörerna till den svenska marknaden
även i fortsättningen tillämpa systemet.

Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag om att lagen
om ursprungsmärkning skall upphävas.

6.3 Teknisk kontroll, m.m.

När staten genom olika regleringar ställer krav på en produkts egen-
skaper i vissa avseenden föreskrivs ofta dessutom en särskild kontroll
av att kraven är uppfyllda. Kontrollen utförs genom olika slags prov-
ning. Det svenska kontrollsystemet innebär att en myndighet skall
utfärda ett godkännande innan produkten far introduceras på markna-

1992/93: EU 1

den. Den institutionella uppbyggnaden för kontrollverksamheten är
det s.k. riksprovplatssystemet. Detta system innebär att för ett särskilt
kontrollområde kan utses ett offentligt organ — en riksprovplats —
som därvid har monopol på den obligatoriska kontrollen inom det
berörda området.

En anpassning av kontrollordningen till EG:s regler kräver ett öppet
system som går ut på att såväl offentliga som enskilda, som uppfyller
kraven på kompetens, skall kunna medverka inom systemet och kon-
kurrera om uppdragen. Som en följd av det nya systemet bör riksprov-
platssystemet avskaffas. Enligt de i propositionen angivna riktlinjerna
förutsätts avvecklingen vara genomförd den 1 januari 1994.

I bilaga 11 (Näringsdepartementet) lägger regeringen fram förslag till
lag om teknisk kontroll. Vidare föreslås att riksdagen godkänner
riktlinjerna för en avveckling av riksprovplatssystemet. Lagförslaget
innebär bl.a. att Styrelsen för teknisk ackreditering skall fä i uppgift att
i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma om organ som
önskar komma i fråga för kontrollförfaranden uppfyller de krav som
uppställs i lagen.

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad utskottet framhöll
våren 1991 (bet. 1990/91:NU35), nämligen att det är av stor betydelse
att det svenska systemet för obligatorisk provning och kontroll anpas-
sas till det system som gäller inom EG. Näringsutskottet, som konstate-
rar att den nu föreslagna lagen innebär en sådan anpassning, tillstyrker
lagförslaget. Även förslaget om riktlinjer tillstyrks av näringsutskottet.

EES-utskottet ansluter sig till näringsutskottets uppfattning och före-
slår att riksdagen dels antar förslaget till lag om teknisk kontroll, dels
godkänner riktlinjerna för avveckling av riksprovplatssystemet.

I ärendet har utskottet uppmärksammat att EG:s system för tekniskt
godkännande av byggprodukter kan diskriminera Efta-iänderna. Inom
EG-länderna har tillskapats ett särskilt organ, EOTA (European Orga-
nization for Technical Approvals) som bl.a. har till uppgift att i vissa
fall utfärda tekniska godkännanden eller riktlinjer för nationella god-
kännanden av att byggvaror uppfyller krav i EG:s byggproduktdirektiv.
Ett europeiskt tekniskt godkännande medför att produkten i fråga får
förses med det s.k. EG-märket. EG-märkta produkter fär fritt distri-
bueras, saluhållas och användas inom EG. Byggproduktdirektivet ingår
i EES-avtalet. EOTA:s godkännanden resp, godkännanden som medde-
lats enligt EOTA:s regler skall således bli gällande i Sverige. Något
organ från Sverige eller annat EFTA-land har för närvarande inte rätt
att delta i EOTA. Detta innebär att svenska byggvaruproducenter kan
behöva vända sig till ett organ i EG för att fa det godkännande som
krävs för EG-märket. Enligt utskottets mening är det angeläget att
detta problem löses genom att organ i Sverige far möjlighet att på
jämställd fot delta i EOTA:s verksamhet.

1992/93 :EU1

6.4 Livsmedel

1992/93 :EU1

Som redovisats i avsnittet 6.1 skall EFTA-länderna enligt EES-avtalet
anpassa sina regelverk till ett stort antal tekniska föreskrifter, standar-
der m.m. som gäller inom EG. I åtagandena ingår även en rad
EG-bestämmelser på livsmedelsområdet. Dessa gäller främst livsme-
delskontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden för främman-
de ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade livsmedel, material
som kommer i kontakt med livsmedel och metoder för analys av
livsmedel.

De närmare konsekvenserna av EES-avtalet för livsmedelsområdet
redovisas i propositionens bilaga 8 (Jordbruksdepartementet). Av redo-
görelsen framgår att EG:s regler för livsmedelskontroll överensstäm-
mer i stort med det kontrollsystem som infördes i Sverige den 1 juli
1990. Några särskilda åtgärder för införlivande av EG:s bestämmelser i
denna del bedöms inte erforderliga.

Även när det gäller märkning av livsmedel råder enligt propositio-
nen i många avseenden överensstämmelse mellan EG:s och Sveriges
regler. Vissa förändringar krävs emellertid beträffande bl.a. datum-
märkning och beteckningar på vissa ingredienser. Ett exempel härpå
är den regel som infördes i Sverige år 1987 och som innebär att mjukt
matbröd i färdigförpackning skall märkas med uppgift om baknings-
dag. Denna bestämmelse måste slopas på grund av åtagandena enligt
EES-avtalet. I stället skall EG:s regler tillämpas som innebär märkning
med bäst-före-dag eller — för särskilt ömtåliga livsmedel — sista
förbrukningsdag.

En ny ordning krävs i fråga om s.k. specialdestinerade livsmedel,
dvs. livsmedel som är avsedda för vissa konsumentgrupper. Krav skall
fastställas för produkter som är särskilt lämpade för den berörda
gruppen, t.ex. diabetiker. Även bestämmelserna om hygienkrav för
kött m.m. kan behöva ändras. Regier om användning av hormoner i
djurfoder i tillväxtbefrämjande syfte behöver däremot inte ändras efter-
som förbud gäller både i EG och Sverige. De svenska slakterier som
exporterar till EG, de s.k. EG-godkända slakterierna, har redan nu en
hantering som överensstämmer med EG:s regler.

Regeringen aviserar en särskild proposition till hösten med förslag
om erforderliga ändringar i livsmedelslagen (1971:511). I övrigt kan
nödvändiga anpassningar till EG:s bestämmelser på livsmedelsområdet
ske i förordningsform och genom myndighetsföreskrifter.

I propositionen görs den övergripande bedömningen att ett införli-
vande av EES-avtalets bestämmelser på livsmedelsområdet i huvudsak
inte innebär några större förändringar i förhållande till vad som gäller
i dag.

Regeringen har nyligen beslutat om en lagrådsremiss om ändringar i
livsmedelslagen m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet. Såvitt gäller
livsmedelslagen föreslås att lagreglerna om märkning av färdigförpack-
ade livsmedel med olika uppgifter ersätts med ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om märkning. Livsmedelsverket avses få det samlade ansva-

4 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

ret för att meddela sådana föreskrifter i överensstämmelse med EG:s
direktiv. I lagrådsremissen framhålls att direktiven kräver totalharmo-
nisering, vilket innebär att de enskilda länderna inte far ha avvikande
regler. Livsmedelsverket kommer därför att vara bundet av direktiven.
Den nuvarande möjligheten att utvidga märkningsskyldigheten till att
gälla andra livsmedel än färdigförpackade föreslås kvarstå. I lagrådsre-
missen erinras om att livsmedelsproducenterna har möjlighet att frivil-
ligt och som ett konkurrensmedel märka sina produkter med uppgifter
i överensstämmelse med hittillsvarande regler. Därvid påpekas att
några större brödproducenter redan har beslutat att även i fortsättning-
en märka brödet med bakningsdatum, eftersom konsumenterna upp-
fattar denna uppgift som en kvalitetsgaranti.

Beträffande specialdestinerade livsmedel föreslås i lagrådsremissen
att det nuvarande tillståndskravet i livsmedelslagen ersätts med ett
bemyndigande att meddela föreskrifter. Förslagen i lagrådsremissen
innebär vidare att nuvarande svenska bestämmelser om bl.a. märkning
under en övergångstid skall kunna gälla jämsides med de nya EES-
reglerna.

I anslutning till den lämnade redogörelsen vill utskottet framhålla
att vissa EG-föreskrifter med anknytning till livsmedelskvalitet ingår i
den gemensamma jordbrukspolitiken. S.k. marknadsordningar Finns
sålunda utfärdade för t.ex. områdena ägg, fjäderfä, kött, grönsaker och
mjölk. Med dessa som grund har en rad marknads- resp, kvalitetsstan-
darder utfärdats för olika varugrupper. Eftersom rättsakter av nu
nämnt slag sålunda hänför sig till EG:s jordbrukspolitik är de inte
aktuella i EES-avtalet.

Det bör också tilläggas att frågan huruvida bestrålning av vissa
livsmedel bör tillåtas diskuteras sedan länge i EG. Utskottet har
inhämtat att arbetet på detta område ännu inte resulterat i någon
harmoniserad lagstiftning.

Regeringen har nyligen — genom notifiering till EG och EFTA —
föreslagit att ursprungsmärkningen av förpackade livsmedel skall för-
bättras. Gällande regler innebär att handeln eller producenterna skall
märka en produkt som är beredd i Sverige såsom svensk, även om
råvaran ursprungligen kommer från ett annat land. I fortsättningen
skall det framgå av förpackningen om det är fråga om ursprungsland
eller beredningsland. Problemet har aktualiserats främst i fråga om
kött och köttprodukter.

Livsmedelsfrågor tas upp i två motioner.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) anförs att EFTA-länderna
genom EES-avtalet far möjlighet att utöva ett visst — informellt —
inflytande på framtida regler. Detta bör, menar motionärerna, utnyttjas
så långt möjlig för att skapa förståelse för svenska ståndpunkter,
särskilt i frågor av större politisk betydelse. Motionen tar i denna del
sikte på vissa EG-förslag till regler som rör livsmedelskvaliteten och
som skulle kunna innebära en sänkt ambitionsnivå. Som exempel
nämns ett väntat förslag om bestrålning av vissa livsmedel. Motionärer-

1992/93:EU1

na begär ett uttalande av riksdagen om vad i detta avseende har anförts
om främjande av svenska intressen inom EES-samarbetets ram (yrkan-
de 7 delvis).

I motion E2 av Lennart Brunander (c) uttrycks oro för att EES-
avtalet skall leda till ökad import av livsmedel som på olika sätt inte
uppfyller de stränga krav som ställs på inhemska produkter. Konsu-
menterna måste kunna lita på att maten inte innehåller ämnen som är
skadliga eller är preparerad med t.ex. antibiotika, heter det. Sverige
måste därför verka för en tillfredsställande livsmedelskontroll inom
EG och att samma krav ställs på alla slakterier som skall sälja sina
produkter inom EES. Vidare anförs att märkningen av livsmedel
kommer att bli viktigare i framtiden. Det måste — såväl i Sverige som
i övriga Europa — vara tillåtet att lämna information om i vilken
utsträckning maten är producerad utan antibiotika och utan tillsatser
av kemikalier. I motionen yrkas ett tillkännagivande om vad som
sålunda har anförts om livsmedelskontroll, märkning och övriga regler
som är viktiga för en bra matkvalitet (yrkande 1).

EES-utskottet erinrar om att de svenska reglerna på livsmedelsområ-
det präglas av en hög ambitionsnivå av hänsyn till konsumenternas
intressen. I flera avseenden är våra bestämmelser mer långtgående än
EG:s. När det gäller den i motion E2 aktualiserade frågan om kontrol-
len av livsmedel vill utskottet emellertid peka på att det kontrollsystem
som gäller i Sverige sedan några år i stort sett överensstämmer med
EG:s regler och att några anpassningsåtgärder inte är nödvändiga.
EES-avtalet ger oss också möjligheter att själva bestämma hur kontrol-
len praktiskt skall utformas liksom att avgöra vilka krav som bör
ställas på dem som utför kontrollerna. Utskottet vill vidare understry-
ka att, som har nämnts i det föregående, gränskontrollerna inte avskaf-
fas genom avtalet. Som lagutskottet framhåller i sitt yttrande finns det
därför ingen anledning att anta att EES-avtalet skulle leda till en
försämring av livsmedelskontrollen här i landet. Livsmedelsverket
kommer således också i framtiden att ha möjlighet att kontrollera att
den mat som importeras till Sverige inte innehåller ämnen eller halter
av ämnen som är skadliga för konsumenterna.

I den mån det saknas bestämmelser inom EG har vi vidare möjlig-
het att upprätthålla saluförbud eller krav på märkning när det är
nödvändigt med hänsyn till bl.a. konsumentskydd och skydd för all-
män hälsa. Sådana åtgärder måste dock stå i proportion till det
önskade resultatet och måste rikta sig mot både inhemska och utländs-
ka produkter. Alla svenska iivsmedelsstandarder som saknar motsvarig-
het inom EG torde dock inte kunna upprätthållas i framtiden.

Vad särskilt gäller frågan om krav på slakterier vill EES-utskottet i
likhet med lagutskottet framhålla att de svenska slakterier som exporte-
rar till EG, de s.k. EG-godkända slakterierna, redan nu har en
hantering som överensstämmer med EG:s regler. Införandet av EG:s
bestämmelser på detta område innebär att alla slakterier och föräd-
lingsanläggningar efter en övergångstid skall ha anpassat sig till de nya,
i många hänseenden högt ställda kraven. Utskottet utgår från att de

1992/93: EU 1

krav som sålunda ställs på svenska exportslakterier också kommer att
gälla för de slakterier inom EES som skall exportera sina produkter
till Sverige.

Vissa nackdelar för konsumenterna följer otvivelaktigt med EES-
avtalets regler på livsmedelsområdet. Som har redovisats tidigare måste
våra föreskrifter om märkning av produkter anpassas till EG:s bestäm-
melser, vilket innebär en viss sänkning av nu gällande krav. Också när
det gäller exempelvis livsmedelstillsatser innebär avtalet en förändring
av regelsystemet. Dessa nackdelar skall inte bagatelliseras. Avtalet ger
dock utrymme för särbestämmelser när det föreligger tillräckliga skäl
motiverade av hänsyn till bl.a. hälsa och miljö. Utskottet utgår ifrån att
regeringen noga prövar vilka regler som måste ändras och bedömer att
några mera väsentliga produkt- och säkerhetskrav inte behöver slopas.
Utskottet vill vidare framhålla att avtalet inte hindrar livsmedelsindu-
strin och handeln att frivilligt lämna information som är värdefull för
konsumenterna. Med ett ökat varuutbud kan, som lagutskottet påpe-
kar, konsumenterna i än högre grad än för närvarande komma att
efterfråga uppgifter om produktionsland, produktionssätt, produktions-
dag m.m. Eftersom en tillfredsställande märkning — i likhet med
annan varuinformation som konsumenterna önskar — är ett konkur-
rensmedel förutsätter utskottet att enskilda företag i branschen kom-
mer att utnyttja denna möjlighet.

En anpassning till EG:s nuvarande regelverk bör givetvis inte föran-
leda att Sverige ger upp ambitionerna på livsmedelsområdet. Enligt
utskottets mening är det angeläget att vi med utnyttjande av de resurser
och kontaktvägar som står till buds försöker påverka utvecklingen
inom EG i riktning mot en sådan högre skyddsnivå som tillgodoser
konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är, som påpekas i motion
E7, att Sverige aktivt engagerar sig i de livsmedelsfrågor som nu bereds
inom EG. Detta gäller såväl pågående arbete rörande bestrålade livs-
medel och livsmedelstillsatser som andra frågor av betydelse för livs-
medelskvaliteten i Sverige. Utskottet utgår från att regeringen beaktar
vad utskottet sålunda anfört utan ett särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida i saken. Synpunkterna i motion E7 (yrkande 7 delvis)
blir därmed helt tillgodosedda. 1 allt väsentligt tillgodoses även önske-
målet i motion E2 (yrkande 1). Någon riksdagens vidare åtgärd med
anledning av motionerna i dessa delar är således inte påkallad.

Vad som anförs om livsmedelsfrågor i bilaga 8 till propositionen
föranleder inte några ytterligare uttalanden från utskottets sida.

6.5 Veterinära bestämmelser m.m.

EES-avtalet innefattar, som tidigare berörts, åtaganden i fråga om EG:s
veterinära bestämmelser och regler om foder. Den del av EG:s bestäm-
melser på det veterinära området som ingår i EES-avtalet gäller främst
hälsoaspekter för både djur och människor liksom vissa livsmedelshy-
gieniska frågor. Vad som däremot inte omfattas av avtalet är sådana

1992/93: EU 1

EG-bestämmelser som rör finansiella dispositioner och s.k. tredje
land-frågor. Det bör understrykas att inte heller regler om djurskydd
ingår i avtalet.

Konsekvenserna för Sverige av åtagandena på det veterinära området
redovisas i bilaga 8 (Jordbruksdepartementet). Av redogörelsen fram-
går att Sverige genom avtalet åtar sig att tillämpa EG:s s.k. regionaliser-
ingsmodell. Den innebär bl.a. att djur — vid utbrott av vissa allvarliga-
re djursjukdomar — inte far föras från den region där sjukdomen
förekommer. Sverige har medgetts vissa undantag från EG:s veterinära
bestämmelser. Sålunda får exempelvis de svenska importrestriktioner-
na vad avser den s.k. ga Ina-ko-sju kan (BSE) behållas.

Vad gäller foderfrågorna konstateras i propositionen att den svenska
lagstiftningen i huvudsak redan är anpassad till EG:s regler. I vissa
avseenden, där Sveriges uppfattning avviker från EG:s, har undantag
medgetts.

I Sverige är det förbjudet att som foder till djur — andra än pälsdjur
— använda fodermjöl eller annan vara som har framställts av kött från
självdöda djur. Inte heller är det tillåtet att använda antibiotiska eller
kemoterapeutiska medel annat än för att förebygga, lindra eller bota
sjukdom eller sjukdomssymptom. I båda dessa avseenden har Sverige
en strängare syn än EG, och vi kommer att få behålla de svenska
reglerna tills vidare. Användning av hormoner i tillväxtbefrämjande
syfte är redan förbjudet inom EG. I ytterligare två fall gäller övergångs-
arrangemang till utgången av år 1995, nämligen beträffande bl.a.
gränsvärden för fodertillsatser och för främmande ämnen i foder,
exempelvis aflatoxin.

I en nyligen framlagd lagrådsremiss föreslår regeringen ändringar i
lagen (1985:295) om foder. Dessa innebär bl.a. att som allmänt krav på
foder skall gälla att detta inte har skadlig inverkan på miljön och att
förbudet att använda självdöda djur förtydligas till att omfatta också
hela djur eller djurdelar. Vidare föreslås en ny lag om provtagning på
djur för kontroll dels av vissa smittsamma djursjukdomar, dels av
användningen av läkemedel och liknande.

I motion E2 av Lennart Brunander (c) uttrycks farhågor för att
Sverige — genom att gränserna mellan länderna marknadsmässigt
försvinner — får in djursjukdomar som vi hittills har varit förskonade
från. Det måste, anförs det vidare, vara möjligt att även i fortsättningen
genomföra hälsokontroll av djur vid flyttning mellan länder. Motionä-
ren anser därför att riksdagen bör göra ett uttalande som går ut på att
de svenska regler som är viktiga för en god djurhälsa bör bibehållas
(yrkande 2).

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att Sverige och EG har en
likartad syn på bekämpning av smittsamma sjukdomar. Samtidigt
betonar utskottet vikten av att de svenska bestämmelserna om skydd av
djurens hälsa och välbefinnande inte urvattnas då avtalet träder i kraft
och då de nu uppnådda undantagen omförhandlas. Behovet av snabba
och kraftfulla ingripanden mot hotande epizootier kan komma att öka.

1992/93:EU1

i takt med ökat antal gränsövergångar. En hög beredskap måste finnas
även i fortsättningen. Jordbruksutskottet utgår från att regeringen
beaktar dessa aspekter.

EES-utskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uppfattning i frå-
gan och utgår — i likhet med jordbruksutskottet — från att de anförda
synpunkterna beaktas under det fortsatta samarbetet inom EES. Likaså
bör Sverige hävda vikten av bestämmelser om djurskydd. I detta
sammanhang vill utskottet även erinra om att gränskontroller inte
omfattas av avtalet. Sverige kommer alltså att behålla sina kontroller
vid gränserna. Med vad utskottet nu har sagt tillgodoses motion E2 i
huvudsak. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är därför inte
erforderlig, och yrkande 2 i motionen avstyrks därför.

Vad som anförs i propositionens bilaga 8 om de veterinära frågorna
föranleder inte några erinringar från utskottets sida.

6.6 Alkoholfrågor

Den fria rörligheten för varor enligt EES-avtalet omfattar i princip
även alkoholhaltiga drycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Med anledning härav tas i några motioner upp alkoholpoiitiska frågor.

Riktlinjerna för den nuvarande alkoholpolitiken antogs av riksdagen
år 1977 under stor enighet (prop. 1976/77:108, SkU 1976/77:40). Då
antogs också det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att staten och kommunerna måste vidta
åtgärder på en rad områden i syfte att minska alkoholkonsumtionen
och därmed alkoholskadorna. I riktlinjerna ingår en aktiv prispolitik,
försäljning av alkohol i kontrollerade former och en omfattande
opinionsbildning. Riksdagen har vid upprepade tillfallen, senast våren
1992, (1991/92:SoU15, rskr. 223) uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv
svensk alkoholpolitik. I nämnda betänkande förklarade socialutskottet
sig också stå fast vid sin uppfattning att det europeiska integrationsar-
betet inte Sr bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Sverige har ställt sig bakom WHO:s hälsopolitiska strategi, i vilken
bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under
perioden 1980—2000.

En bärande tanke i den svenska alkoholpolitiken är att ingen
enskild skall göra vinster på alkoholförsäljning, eftersom vinstintresse
anses öka intresset av att öka försäljningen. Nuvarande ordning inne-
bär att handeln med rusdrycker är uppdelad på två statliga monopol-
bolag, varav det ena, Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, har mono-
pol inom områdena import, export, sprittillverkning och partihandel.
Det andra, detaljhandelsbolaget, Systembolaget AB, har monopol på
detaljhandeln inkl, försäljning till restaurangerna, med undantag för
svenskt starköl. Bolagen är aktiebolag och staten äger samtliga aktier i
företagen. Bolagens verksamhet regleras av avtal med staten, bolagsord-
ning samt av lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, (LTD), och
lagen (1977:293) om handel med drycker, (LHD). Sammanfattningsvis
skall alkoholmonopolen vara ett medel för statsmakterna att i alkohol-
politiskt syfte hålla tillbaka alkoholkonsumtionen.

1992/93:EU1

När det gäller frågan om huruvida utländska rättssubjekt diskrimi-
neras jämfört med svenska är följande bestämmelser på området av
intresse. Utländska tillverkare och partihandlare är hänvisade till att
sälja spritdrycker till Vin & Sprit AB, som i Sverige har produktions-
monopol för spritdrycker. Svenskar far inte befatta sig med vare sig
tillverkning, import eller partihandel med spritdrycker. Vid försäljning
av vin från utländska tillverkare och partihandlare gäller samma
restriktioner som vid försäljning av spritdrycker. Svenska vintillverka-
re är hänvisade till Vin & Sprit för att få avsättning för vinet på den
svenska marknaden, men far exportera sitt vin själva. Svenska tillver-
kare av starköl får sälja starköl för export, till Vin & Sprit, till
Systembolaget och till annan tillverkare av starköl samt till restaurang-
er. Utländska starkölstillverkare är däremot hänvisade till Vin & Sprit.
När det gäller inköpspolitiken sker ett formlöst samråd mellan bolagen
i fråga om vilka drycker som bör köpas in.

Att monopolet är uppdelat på två separata statliga bolag har historis-
ka orsaker, inte alkoholpolitiska. I Island, Finland och Norge, vilka
har en alkoholdryckshantering motsvarande den svenska, ligger alko-
holmonopolet samlat i ett enda statligt bolag.

Beträffande det svenska alkoholpolitiska regelsystemet är bl.a. följan-
de artiklar i EES-avtalet relevanta.

Kvantitativa import- och exportrestriktioner eller åtgärder med mot-
svarande verkan är förbjudna enligt artiklarna 11 — 13 i EES-avtalet,
vilka motsvarar Romfördragets artiklar 30, 34 och 36. Artikel 14
stadgar bl.a. förbud mot diskriminerande avgifter, och artikel 23 inne-
håller vissa regler vad avser tekniska handelshinder i handeln med vin.
Dessutom finns i EES-avtalets bilaga II avsnitt XVII regler som gäller
märkning av varor m.m.

Enligt avtalets artikel 16 om statliga handelsmonopol, som motsva-
rar artikel 37 i Romfördraget, skall de avtalsslutande parterna säker-
ställa att statliga handelsmonopol anpassas på ett sådant sätt att ingen
diskriminering med avseende på anskaffnings- och marknadsförings-
viilkor föreligger mellan medborgare i EG-medlemsstaterna och med-
borgare i EFTA-länderna.

Protokoll 8 i EES-avtalet handlar också om statliga monopol. Här
fastslås att artikel 16 i avtalet också skall vara tillämplig på vin.
Protokoll 47 handlar om avskaffande av tekniska handelshinder för
vin.

Tillsammans med övriga nordiska EFTA-länder har Sverige i en
särskild förklaring i avtalets slutakt (prop. del IV s. 715) erinrat om att
dessa länders alkoholmonopol grundar sig på viktiga hälso- och social-
politiska hänsyn.

Alkoholfrågor behandlas i bilaga 4 (Socialdepartementet) till propo-
sitionen, s. 27. Riksdagen bereds där tillfälle att ta del av vad som
anförs om EES-avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets verk-
samhetsområde.

I propositionen framhålls att EES-avtalet inte innebär några föränd-
ringar av den svenska alkoholpolitikens mål att pressa tillbaka alkohol-
konsumtion och alkoholskador. Ett av medlen för att nå detta mål

1992/93:EU i

måste även i fortsättningen vara åtgärder för att begränsa alkoholens
tillgänglighet. I vissa avseenden kan emellertid ändringar i alkohollag-
stiftningen behöva göras som en anpassning till EG:s regelsystem.
Enligt propositionen har en alkoholpolitisk kommission fatt i uppdrag
att se över lagstiftningen från bl.a. denna synpunkt. Kommissionen har
också till uppgift att presentera förslag till insatser som medför att de
alkoholpolitiska målen kan uppnås även inom ramen för EG-integra-
tionen.

Vidare anförs i propositionen att den nuvarande svenska ordningen
med statliga monopol för import, parti- och detaljhandel med alkohol-
drycker inte innehåller några inslag som diskriminerar utländska
tillverkare eller partihandlare. På den svenska marknaden råder enligt
propositionen konkurrens på lika villkor mellan inhemska och impor-
terade varor. Slutsatsen i propositionen är att alkoholmonopolen inte
är diskriminerande i Romfördragets mening. Däremot påpekas att det
föreligger formella olikheter i lagstiftningen när det gäller försäljning
av starköl till restauranger. Det är enligt propositionen angeläget att
försäljningen av starköl till restauranger sker på ett icke diskrimine-
rande sätt. Föredragande statsrådet har därför för avsikt att återkomma
till riksdagen i denna fråga under hösten 1992.

I motion E5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att den svenska alkoholpolitiken
med kraft skall försvaras vid ratificeringen av EES-avtalet (yrkande 1)
och att regeringen vid framtida tolkningstvister hävdar bibehållandet
av de svenska monopolreglerna rörande vinimport (yrkande 2). Enligt
motionärerna har de svenska alkoholmonopolen inte någon affärsmäs-
sig karaktär utan har tillkommit av rent alkoholpolitiska skäl. Dessa
skäl måste kunna hävdas så att svensk vinimport kan ske i samma
former som nu utan att anses diskriminerande.

Socialutskottet anför i sitt yttrande att utskottet vidhåller sitt stöd för
en aktiv svensk alkoholpolitik, som bl.a. innebär att en avsevärt större
vikt än tidigare skall läggas vid förebyggande insatser utifrån ett
folkhälsoperspektiv. I linje med sina tidigare uttalanden i saken fram-
håller socialutskottet vidare att det europeiska integrationsarbetet från
svensk sida inte Sr bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik
försvåras.

EES-utskottet ansluter sig till socialutskottets uppfattning. Som
framgått av den ovan lämnade redovisningen anförs i propositionen att
målen för den svenska alkoholpolitiken ligger fast och att EES-avtalet
inte innebär några förändringar härvidlag. Något särskilt tillkännagi-
vande i enlighet med yrkande 1 i motion E5 är således inte erforder-
ligt.

Vad härefter angår frågan om alkoholmonopolen vill EES-utskottet
erinra om att artikel 16 inte innebär ett ovillkorligt förbud mot statliga
handelsmonopol. Monopolen far emellertid inte vara utformade så att
medborgare i andra EES-länder diskrimineras när det gäller anskaff-
ning och marknadsföring.

I samband med att företrädare för Systembolaget AB och Vin &
Sprit AB inför utskottet redovisat synpunkter på EES-avtalet har

1992/93: EU 1

framkommit att de båda monopolföretagen är beredda att betydligt
utöka varusortimentet för att tillmötesgå eventuella krav från EG-
producenter och att också praktiska förutsättningar finns för att erbju-
da ett breddat sortiment. Inköpspolitiken måste dock, som i annan
verksamhet, bedrivas med hänsyn till avsättningsmöjligheterna.

I likhet med regeringen och socialutskottet anser EES-utskottet att
alkoholmonopolen inte är diskriminerande i Romfördragets mening.
Härtill kommer att monopolen kan försvaras under åberopande av att
deras syfte är att värna befolkningens hälsa och inte att skydda in-
hemsk produktion mot konkurrens. Enligt utskottets mening bör en
sådan linje också med framgång kunna hävdas under EES-samarbetet.
Sverige och övriga nordiska EFTA-länder har sålunda deklarerat sin
syn på alkoholmonopolen i den särskilda förklaringen till EES-avtalet,
och någon motsatt ståndpunkt har inte framförts från EG-sidan. Ut-
skottet utgår därför från att regeringen under EES-samarbetet kommer
att vidhålla denna inställning. För att Sverige skall kunna behålla
alkoholmonopolen är det emellertid av vikt att monopolföretagen
drivs under sådana former att någon diskriminering inte förekommer.
Enligt vad utskottet inhämtat har åtgärder i detta syfte redan vidtagits
från Systembolagets sida. Den alkoholpolitiska kommissionen har till
uppgift att föreslå de ändringar i lagstiftningen som kraven på icke-
diskriminering ställer.

Vad utskottet anfört om alkoholmonopolen tillgodoser syftet med
motion E5 yrkande 2 som därför avstyrks.

Vad som i propositionen i övrigt anförts om EES-avtalets konse-
kvenser på alkoholområdet bör inte föranleda något uttalande av
riksdagen.

6.7 Narkotikafrågor

Narkotika som inte saluförs för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
omfattas inte av den fria rörligheten för varor enligt EES-avtalet.
Narkotikafrågor berörs därför inte av avtalet annat än indirekt genom
de bestämmelser som finns om tullsamarbete i syfte att bl.a. bekämpa
narkotikasmuggling.

Tullfrågor behandlas mer utförligt under avsnittet 6.1 ovan. Här
skall endast nämnas att artikel 21 i EES-avtalet, som handlar om
förenklad tullkontroll och bistånd i tullfrågor, bl.a. hänvisar till proto-
koll 11 om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Protokollet innebär att
bistånd i tullfrågor möjliggörs mellan EFTA-länderna och EG och dess
medlemsländer.

I motion E4 av Karin Israelsson (c) tas upp en fråga om narkotika,
som i motionen anges ha viss anknytning till EES-avtalet. Motionären
begär ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör ta upp bilate-
rala överläggningar för att förmå samtliga EES-stater att ratificera FN:s
psykotropkonvention.

Enligt motionären öppnas Sveriges gränser genom EES-avtalet på ett
helt nytt sätt för handel med de flesta västeuropeiska länder. En del av
dessa länder, bl.a. Nederländerna och Schweiz, har inte ratificerat FN:s

1992/93:EU1

psykotropkonvention från år 1971. Biand de medel konventionen
reglerar märks LSD, ecstasy (MDMA), centralstimulantia och vissa
psykotropa läkemedel.

Det är enligt motionären oroande att två av de europeiska länder
som för närvarande har den minst restriktiva narkotikapolitiken inte
har ratificerat konventionen. Därmed har dessa länder ett svagt skydd
mot opinionsstormar som vill legalisera viss narkotika. Med hänvis-
ning till EG:s Cassis de Dijon-princip, som innebär att en vara som är
laglig för handel i ett land också skall vara det i andra länder, skulle,
enligt motionären, en person kunna hävda att han har rätt att handla
med ett narkotiskt medel i andra länder som accepterar denna princip.
Enklaste sättet att förhindra en sådan utveckling är att Sverige försöker
påverka samtliga EES-stater att ratificera psykotropkonventionen.

Socialutskottet redogör i sitt yttrande för regleringen på narkotika-
området internationellt och i Sverige. Av redovisningen framgår bl.a.
att Sverige vid upprepade tillfällen internationellt med kraft framfört
uppfattningen att de länder som inte redan gjort det måste ansluta sig
till 1971 års psykotropkonvention. Senast skedde detta vid FN:s narko-
tikakommissions möte i april i år. Uttalandet skedde i samband med
behandlingen av FN:s narkotikakontrollstyrelses årsrapport, i vilken
styrelsen uppmanade de länder som inte redan gjort det (bl.a. Belgien,
Irland, Nederländerna, Schweiz och Österrike) att ratificera psykotrop-
konventionen utan vidare dröjsmål. Socialutskottet påpekar att riksdag
och regering upprepade gånger slagit fast att målet för den svenska
narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Sverige har
därför också bestämt vänt sig mot alla tankar på en legalisering av
narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal
företeelse i samhället. Socialutskottet säger sig helt ansluta sig till
denna inriktning av narkotikapolitiken och understryker att Sverige på
det internationella planet på allt sätt måste motverka försök att legali-
sera narkotika. Sverige bör också, enligt utskottet, fortsätta att med
kraft hävda att alla länder bör ansluta sig till FN:s narkotikakonventio-
ner. Socialutskottet anser att motion E4 är tillgodosedd med det
anförda och därför bör avstyrkas.

EES-utskottet ansluter sig till socialutskottets uttalanden. Med anled-
ning av vad som anförs i motionen vill utskottet för egen del framhålla
följande.

Cassis de Dijon-principen innebär bl.a. att en vara som lagligen
produceras och marknadsförs i ett av EG:s medlemsländer också fritt
skall få marknadsföras i de övriga. Liksom Romfördraget medger
EES-avtalet (artikel 13) att inskränkningar får göras i den fria varucir-
kulationen med hänsyn bl.a. till allmän moral, allmän ordning och
säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv.
Betydelsen av Cassis de Dijon-principen ligger främst i att den, för-
utom de här angivna undantagen, medger att vissa hänsyn kan tas
också till exempelvis skydd för allmän hälsa och konsumentskydd. De
s.k. Cassis-hänsynen gäller dock bara på de områden där gemensamma

1992/93: EU 1

EG-regler saknas. Det är enligt utskottets mening uppenbart att Sveri-
ge inte kan tvingas tillåta införsel av narkotiska preparat med hänvis-
ning till Cassis de Dijon-principen.

För den närmare innebörden av Cassis de Dijon-principen och den
s.k. Cassisdoktrinen redogörs under avsnittet 6.1.

I sammanhanget vill utskottet påpeka att EES-avtalet inte innebär
att gränserna öppnas. Däremot kan tullsamarbetet enligt avtalet ge
ökade möjligheter att bekämpa brott.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att det är tillfredsställande att det
administrativa tullsamarbetet utsträcks till samtliga länder inom EG
och EFTA. Mellanstatligt bistånd i tullfrågor är enligt skatteutskottet
ett viktigt hjälpmedel, inte minst för att komma åt en alltmer interna-
tionellt organiserad ekonomisk brottslighet och narkotikasmuggling.
Skatteutskottet vill betona att det är angeläget att hålla en hög skydds-
nivå när det gäller den illegala handeln med narkotika. EES-utskottet
kan helt ansluta sig till dessa uttalanden.

6.8 Bilaterala avtal på jordbruks- och fiskeområdena

I propositionen (bilaga 8, Jordbruksdepartementet) föreslår regeringen
att riksdagen godkänner de bilaterala jordbruks- och fiskeriöverens-
kommelser som träffats mellan Sverige och EG.

Jordbruksöverenskommelsen innebär ömsesidiga åtaganden i form
av tull- och avgiftsfria kvoter för en rad jordbruksvaror. Vissa punktli-
beraliseringar på jordbruksområdet uppnås sålunda när det gäller kött,
ost och vissa frysta grönsaker. Vidare har Sverige — inom ramen för
solidaritetsprogrammet med de mera eftersatta regionerna inom EG —
godtagit en lista på unilaterala koncessioner på jordbruksområdet,
framför allt s.k. Medelhavsprodukter, t.ex. frukt och grönsaker.

Fiskeriöverenskommelsen innebär endast en bekräftelse av det an-
passningsavtal på fiskets område som år 1986 slöts mellan Sverige och
EG (prop. 1985/86:153).

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) anförs att den ökade
öppenhet som blir följden av den bilaterala jordbruksöverenskommel-
sen bör följas upp med en överenskommelse som innebär att den
svenska livsmedelsnäringen förbereds för ett medlemskap i EG. Därvid
framhålls att de svenska kraven på djurskydd samt hälso-, miljö- och
säkerhetskraven bör bibehållas. Motionärerna begär att riksdagen gör
ett uttalande till förmån för en överenskommelse om en så långt
möjligt vidgad frihandel på hela livsmedelsområdet (yrkande 5).

Jordbruksutskottet framför i sitt yttrande inte någon erinran mot att
de bilaterala jordbruks- och fiskeriöverenskommelserna med EG god-
känns. Enligt jordbruksutskottet kan överenskommelsen på jordbruks-
området öka möjligheterna för svensk livsmedelsindustri att komma in
på EG:s marknad, samtidigt som konkurrensen ökar på den inhemska
marknaden, anförs det. Vidare framhåller jordbruksutskottet att det
inte har någon annan mening än den som anförs i motion E7,
nämligen att denna ökade öppenhet bör följas upp med ytterligare
insatser för en vidgad frihandel på hela livsmedelsområdet. Enligt vad

1992/93:EU1

jordbruksutskottet har erfarit följer den av regeringen tillsatta omställ-
ningskommissionen utvecklingen för att utröna vilka möjligheter som
efter hand erbjuder sig för en utvidgning av överenskommelsen. Jord-
bruksutskottet anser att det finns anledning understryka betydelsen av
att en ökad frihandel inte leder till att de svenska kraven på djurskydd,
och ej heller hälso- och miljökraven, eftersätts. De regler som gäller
för den svenska animalieproduktionen syftar bl.a. till att höja kvalite-
ten på livsmedlen till konsumenternas fromma, och de etiska aspekter-
na på en god livsmiljö för djuren har enligt jordbruksutskottet ett
betydande egenvärde. Mot den bakgrunden, anför jordbruksutskottet,
är det angeläget att regeringen och den svenska förhandlingsdelegatio-
nen verkar för att producenterna i våra konkurrentländer får villkor
som är likvärdiga dem som gäller i Sverige. Regeringen bör även verka
för att bestämmelser införs om märkning av jordbruksprodukters
ursprung och kvalitet, betonar jordbruksutskottet, som anser att det
anförda innebär att motionärernas syfte delvis har tillgodosetts.

EES-utskottet vill för sin del slå fast att den mellan Sverige och EG
beslutade överenskommelsen utgör ett viktigt steg i Sveriges strävanden
att stärka handeln med EG när det gäller jordbruksprodukter. Svenska
företag inom jordbruks- och livsmedelssektorn kommer att fä ökade
möjligheter att få avsättning för sina produkter på EG:s marknad. De
svenska konsumenterna kan samtidigt dra nytta av de relativt sett lägre
priser och det mer varierade utbudet som väntas följa av den ökade
konkurrensen i Sverige. Utskottet har samma uppfattning som motio-
närerna om vikten av att Sverige och EG nu går vidare på den
inslagna vägen. Målet bör vara att frihandeln skall omfatta hela livsme-
delsområdet. Samtidigt vill utskottet — i likhet med jordbruksutskottet
— betona vikten av att en ökad frihandel inte får innebära att de
svenska kraven på djurskydd samt hälso-, miljö- och säkerhetskraven
eftersätts. Utskottet erinrar om den utvecklingsklausul som finns i
EES-avtalet och som ger möjlighet till en gradvis ökning av frihandeln
med jordbruksvaror. Enligt artikel 19 skall parterna före utgången av
år 1993 och därefter i tvåårsintervaller se över villkoren för handeln
med jordbruksprodukter. Utskottet utgår från att regeringen tar till
vara denna utvecklingsmöjlighet och i sitt fortsatta arbete tar fasta på
vad utskottet har anfört. Utskottets nu gjorda uttalanden innebär att
motion E7 yrkande 5 blir väsentligen tillgodosedd. Något särskilt
uttalande av riksdagen i denna fråga är därför inte påkallat.

EES-utskottet föreslår att riksdagen godkänner den bilaterala jord-
bruksöverenskommelsen mellan EG och Sverige. Även motsvarande
överenskommelse på fiskets område bör godkännas.

1992/93: EU 1

7 Fri rörlighet för tjänster

Fri tjänstehandel utgör i EES-avtalet — liksom i Romfördraget — en
av de fyra grundläggande friheterna.

Avtalsbestämmelserna om rätten att fritt tillhandahålla tjänster finns
i kapitel 3 artiklarna 36—39 och bilagorna IX—XI. Fri rörlighet för
tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i kapitel 6
artiklarna 47—52 och bilaga XIII.

EES-avtalets konsekvenser för Sverige redovisas i propositionens
bilaga 5 (Kommunikationsdepartementet), såvitt avser telekommunika-
tioner och transporter, bilaga 6 (Finansdepartementet), såvitt avser
finansiella tjänster, bilaga 10 (Kulturdepartementet), såvitt avser tjäns-
ter på medieområdet samt bilaga 11 (Näringsdepartementet), såvitt
avser etableringsrätten.

I bilagorna bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om
EES-avtalets konsekvenser.

Rätten att fritt tillhandahålla tjänster inom EES-området fastslås i
artikel 36 i EES-avtalet. I artikel 37 definieras tjänster allmänt som
prestationer som vanligen utförs mot ersättning och som inte berörs av
bestämmelserna för varor, kapital eller personer. Detta uppsamlingsbe-
grepp hänger samman med tjänstens speciella karaktär. Tjänsten är
nära knuten till någon som utför den. En tjänst kan vidare utföras
utan att personer flyttar över gränser. Det gränsöverskridande momen-
tet är då själva tjänsten.

Enligt artikel 37 skall med tjänster särskilt avses verksamhet av
industriellt eller kommersiellt slag, inom hantverk samt inom fria
yrken. Vidare slås fast att den person som tillhandahåller en tjänst
tillfälligt far utöva sin verksamhet i det land där tjänsten utförs på
samma villkor som landet ställer på sina egna rättssubjekt.

Ett fritt tjänsteutbyte innebär alltså frihet för den som erbjuder en
tjänst att antingen sälja tjänsten över gränsen eller resa till ett annat
land och prestera tjänsten där, men också en rätt för tjänstemottagaren
att ta emot tjänsten i annat land än det egna. Det fria tjänsteutbytet
anses vidare innebära att en upprepning av kontrollåtgärder som redan
genomgåtts i hemlandet är en konkurrensmässig nackdel och därför i
princip en form av förbjuden diskriminering.

Inte heller den fria rörligheten för tjänster är utan undantag. Lik-
som när det gäller varor kan tjänstehandeln över gränserna inskränkas
för att tillgodose krav på skydd för bl.a. allmän ordning, säkerhet och
hälsa (artikel 39).

Förutom de åtaganden som följer av de allmänna bestämmelserna
om fri rörlighet för tjänster skall EFTA-länderna införa bestämmelser i
enlighet med närmare angivna EG-direktiv. Direktiven rör finansiella
tjänster och försäkringstjänster, teletjänster, audiovisuella tjänster, så-
som radio- och TV-sändningar samt transporter.

EES-utskottet erinrar om att Sveriges nuvarande frihandelsavtal med
EG inte omfattar tjänstesektorn. Den fria rörligheten för tjänster enligt
EES-avtalet innebär således en ny frihet. En större rörlighet för
tjänster skapas genom att en rad hinder tas bort, vilket i sin tur leder

1992/93: EU 1

till en effektivare konkurrens. En sådan utveckling är av flera skäl
ägnad att öka den ekonomiska effektiviteten och främja en gynnsam
ekonomisk utveckling. Inom tjänsteområdet har den internationella
konkurrensen tidigare varit begränsad. Genom en rad regeländringar i
Sverige har under senare år hindren successivt avvecklats när det
gäller vissa tjänster. Denna utveckling förstärks genom EES-avtalet. På
den inre marknaden skall exempelvis banktjänster och flertalet försäk-
ringstjänster kunna säljas fritt över gränserna och etableringsfrihet
råda. Förändringarna kan bl.a. komma att innebära en större närvaro i
Sverige av utländska banker och kreditinstitut liksom större möjlighe-
ter för svenska företag på samma område att bedriva verksamhet i
andra EES-länder.

Som påpekas i finansutskottets yttrande visar gjorda bedömningar på
en väsentlig ökning av produktiviteten när tjänsterna avregleras. Om-
fattande strukturomvandlingar kan också förväntas. Små tjänsteföretag
går samman, banker och försäkringsbolag samverkar, konsultbolag och
revisionsföretag internationaliseras, olika förädlingsled inom ADB-
verksamhet integreras osv. Förändringarna på området finansiella
tjänster väntas enligt bl.a. EG-kommissionens egna analyser ge bety-
dande ekonomiska vinster genom att tillgången till en större kapital-
marknad och ökad konkurrens leder till sänkta kostnader och priser.
Härigenom kan företagens finansiering förbilligas. Den ökade konkur-
rens som uppstår när Sverige blir en hemmamarknad för andra
länders bank- och försäkringsinstitut är också till fördel för konsumen-
terna. Vid EES-utskottets offentliga utfrågning framhölls bl.a. att vins-
terna för konsumenterna blir särskilt betydande på området för finan-
siella tjänster. Konsumenterna gynnas också genom att den fria rörlig-
heten ger en större effektivitet på transportområdet.

De ekonomiska fördelarna med en fri rörlighet för tjänster är
således betydande. I likhet med finansutskottet anser EES-utskottet
dock att utvecklingen kan medföra vissa problem. För konsumenterna
blir det svårt att jämföra och värdera de tjänster som erbjuds. Integrer-
ingen av varor och tjänster skapar konkurrensproblem. Bindningar
skapas till vissa system, t.ex. på ADB-området mellan hård- och
mjukvaruproducenter. Finansutskottet anser att det mot denna bak-
grund är angeläget att de konkurrensövervakande organen ges tillräck-
liga resurser och förses med god kompetens så att den förväntade
högre effektiviteten av avregleringen kommer konsumenterna och
samhällsekonomin till godo. EES-utskottet delar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis anser utskottet att en ökad rörlighet för tjänster
blir av stort värde för Sverige men att utvecklingen behöver följas med
uppmärksamhet så att eventuella problem kan förebyggas.

I det följande lämnar utskottet en mera detaljerad redogörelse för
avtalets regler om finansiella tjänster och försäkringstjänster, teletjäns-
ter samt audiovisuella tjänster. Tjänster på transportområdet behandlas
i ett särskilt avsnitt.

1992/93.EU1

7.1 Finansiella tjänster m.m.

1992/93: EU 1

När det gäller finansiella tjänster bygger EES-avtalet på tre grundprin-
ciper: en enda auktorisation, hemlandstillsyn och minimikrav för
harmonisering för ömsesidigt godtagande av medlemsstaternas regel-
verk.

Principen om en enda auktorisation ("one single licence") innebär
att en auktorisation, som ett finansiellt företag — i första hand en bank
eller ett kreditinstitut — fatt i det medlemsland där företaget hör
hemma, skall gälla i hela EES-området. Företaget skall från hemlandet
obehindrat, utan etablering, kunna sälja tjänster över gränserna ("cross
border-handel") och även fritt kunna etablera filialer i andra medlems-
stater. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom EES, i princip stå
under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter skall ha huvud-
ansvaret för övervakning även av filialer etablerade i andra medlems-
stater.

En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsät-
ter att varje medlemsstat godtar övriga medlemsstaters regler för finan-
siell rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose
värdlandets anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform
lagts fast minimikrav på grundläggande regler för verksamheten i
banker och andra kreditinstitut, försäkringsbolag och värdepappersfon-
der.

I propositionens bilaga 6 påpekas att även om mycket redan gjorts
för att anpassa den svenska finansmarknaden till den pågående interna-
tionaliseringen återstår ännu en hel del att göra. Regeringen aviserar i
propositionen att den senare under året kommer med förslag till
anpassningar till EG:s regler bl.a. beträffande kreditinstitut, försäk-
ringsbolag och värdepappersmarknaden.

Regeringen har nyligen beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till ändrad lagstiftning för kreditinstitut och värdepappershan-
del med anledning av EES-avtalet.

Beträffande införlivandet av rättsakter på telekommunikationsområ-
det framhålls i propositionens bilaga 5 att den svenska teletjänstmark-
naden är mer liberal än den som föreskrivs i EG:s regelverk. Den
separering av myndighetsfunktioner och operatörsroll som EG stipule-
rar kommer att omfattas av ett förslag till en telelag som regeringen
avser att förelägga riksdagen under hösten 1992. I sammanhanget
erinras om regeringens förslag om inrättande av en ny myndighet på
telekommunikationsområdet.

När det gäller tjänster på medieområdet kan nämnas att Sverige
genom två europeiska överenskommelser har gjort vissa åtaganden
beträffande mottagning av utländska TV-sändningar i Sverige och
sändningar av TV-program från Sverige till andra länder. Det är dels,
genom EES-avtalet, EG-direktivet 89/552/EEG om samordning av vissa
bestämmelser om televisionssändningar som fastställts i medlemsstater-
nas lagar och andra författningar, dels Europarådets konvention om
gränsöverskridande television.

I propositionens bilaga 10 redovisas att Sverige genom EES-avtalet
förbundit sig att anpassa sin nationella lagstiftning till EG-direktivet.
Där anges också att när Europarådskonventionen trätt i kraft — detta
beräknas ske i år — kommer den för Sveriges del endast att gälla i
förhållande till de länder utanför EG—EFTA-kretsen som tillträtt
konventionen.

Radiolagsutredningen har i betänkandet (SOU 1992:31) Lagstiftning
om satellitsändningar av TV-program lämnat förslag till lagstiftning
med anledning av EG-direktivet och Europarådskonventionen. Avsik-
ten är att, sedan betänkandet remissbehandlats, en proposition i ämnet
skall beslutas under hösten.

Kulturutskottet har i sitt yttrande inte funnit anledning till erinran
mot vad som i propositionen anförts om lagstiftning med anledning av
EG-direktivet och Europarådskonventionen.

Näringsutskottet har i sitt yttrande inget att erinra mot vad som
anförs i propositionen rörande finansiella tjänster. Inte heller EES-
utskottet finner anledning till några särskilda uttalanden med anled-
ning av propositionens bilagor 6 och 10 i nu aktuella delar. Vad som
anförs i bilagorna 5 och 11 såvitt rör tjänsteområdet lämnas också utan
erinran.

En fråga som anknyter till EES-avtalets regler på medieområdet har
aktualiserats av Lars Werner m.fl. (v). I motion E10 yrkande 31 tar
motionärerna upp våra nuvarande regler om förbud mot reklam i TV
som riktar sig till barn under 12 år. Enligt motionärerna syftar
åldersgränsen till att skydda en lättpåverkad och sårbar målgrupp mot
TV-reklam. Motionärerna hänvisar till att Marknadsföringsutredningen
föreslagit att radiolagens förbud mot TV-reklam som riktar sig mot
barn under tolv år slopas. Motionärerna motsätter sig en försämring av
barns skydd mot en expanderande TV-reklammarknad. De förutsätter
att den svenska lagstiftningen mot barnreklam inte inskränks eller tas
bort.

Som en bakgrund till den fråga som tas upp i motionen vill
utskottet erinra om följande. Enligt 11 § första stycket radiolagen
(1966:755) far reklam som sänds under annonstid i televisionen inte
syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Bestäm-
melsen motiveras av TV-mediets stora genomslagskraft (prop.
1990/91:149). Av samma skäl finns en liknande regel i 11 § första
stycket lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (prop.
1991/92:53).

Radiolagsutredningen har som ovan nämnts lagt fram förslag till
lagstiftning som bygger på EG-direktivet och Europarådskonventionen.
I 21 § första stycket i utredningens förslag till lag om satellitsändningar
av televisionsprogram till allmänheten finns en direkt motsvarighet till
bestämmelsen i 11 § första stycket radiolagen om förbud mot reklam i
TV, som riktar sig till barn.

1992/93:EU1

försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-
avtalet. Utredningen har därvid pekat på innehållet i artiklarna 11 och
13 i avtalet, enligt vilka kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder
med motsvarande verkan är förbjudna. Utredningen har därför föresla-
git att detta förbud och det motsvarande förbudet i lagen om kabel-
sändningar till allmänheten upphävs.

Konstitutionsutskottet anser i sitt yttrande att resultatet av regerings-
kansliets beredning av de båda utredningsförslagen inte bör föregripas
genom något uttalande från riksdagens sida.

Regeringen har nyligen beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till ändring i marknadsföringslagen och radiolagen på grundval
av Marknadsföringsutredningens betänkande. Någon ändring av be-
stämmelsen i 11 § radiolagen om förbud mot reklam som riktar sig
till barn under tolv år föreslås inte i lagrådsremissen.

Också Radiolagsutredningens betänkande har nyligen lett till en
lagrådsremiss. I enlighet med utredningens betänkande föreslås att i en
lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten förs in
ett förbud som direkt motsvarar bestämmelsen i 11 § radiolagen.

Som framgår av det anförda innebär regeringens förslag att önske-
målet i motion E10 yrkande 31 blir tillgodosett. Någon riksdagens
vidare åtgärd i saken är därför inte påkallad.

7.2 Transporttjänster

EES-avtalet har ingen motsvarighet till artikel 74 i Romfördraget, som
föreskriver att en gemensam transportpolitik skall föras inom EG.
Genom att anpassa sig till EG:s regelsystem kommer Sverige och
övriga EFTA-länder ändå att integreras i en sådan gemensam politik.

Bestämmelser om fri rörlighet för tjänster på transportområdet finns
i artikel 38 och i kapitlet om transporter, dvs. kapitel 6, artiklarna
47—52. Artiklarna 48—52 gäller transporter på järnväg, landsväg och
inre vattenvägar.

Av flera avgöranden av EG-domstolen följer att Romfördragets all-
männa regler gäller för alla slags transporter, således även luft- och
sjötransporter, i den mån inte annat särskilt bestämts. På grund av
artikel 6 i EES-avtalet får dessa avgöranden genomslagskraft också för
tolkningen av EES-avtalet.

Till följd av artikel 47 åtar sig EFTA-länderna att anpassa sina
bestämmelser till de rättsakter som räknas upp i bilaga XIII till
EES-avtalet. I rättsakterna regleras förhållanden som tekniska normer
och säkerhet, vissa skatter, sociala frågor, marknadstillträde och cabo-
tage (rätt för utlandsregistrerade fordon att utföra inrikes transporter).
Vidare regleras taxor, kompetenskrav och förhyrning av fordon. Vad
nu sagts gäller godstransport på landsväg. I fråga om passagerartrafik
på landsväg regleras marknadstillträde och kompetenskrav. Beträffande
järnvägstrafik regleras strukturella åtgärder och taxor. Av den sekun-
därlagstiftning i form av förordningar, direktiv m.m. som gäller inom
EG på sjöfartsområdet har bara en del intagits i bilaga XIII. Dessa
gäller bl.a. sjösäkerhet och frihet att tillhandahålla tjänster.

1992/93: EU 1

5 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

I propositionens bilaga 5 (Kommunikationsdepartementet) redovisas
EES-avtalets konsekvenser för Sverige på transportområdet. Enligt
propositionen kan rättsakter som ännu inte införlivats med svensk rätt
i betydande utsträckning implementeras genom regeringsförordningar
— med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om trafik, transporter och kommunikationer — eller genom
myndighetsföreskrifter. I vissa fall avser dock regeringen att återkom-
ma till riksdagen med förslag till lagstiftning.

I trafikutskottets yttrande lämnas en redovisning för vad åtagandena
enligt EES-avtalet innebär på transportområdet. Trafikutskottet anför
att utvecklingen inom transport- och kommunikationssystemet har en
avgörande betydelse för möjligheterna att stärka den svenska industrins
konkurrenskraft och därmed skapa förutsättningar för ekonomisk till-
växt. EES-utskottet delar denna uppfattning. En fortsatt utveckling av
ett effektivt trafiksystem, där ansvar tas för miljö, säkerhet och regional
balans, förutsätter att det svenska transportväsendet betraktas som en
del av ett större europeiskt transportsystem med snabba och flexibla
förbindelser oberoende av nationella gränser. Villkoren för transport-
företagen i Sverige måste vidare vara sådana att en effektiv och
livskraftig transportnäring kan utvecklas. Detta kräver att transportfö-
retagen i Sverige och andra europeiska länder får arbeta under så
likvärdiga villkor som möjligt. Vid utskottets offentliga utfrågning har
angetts att betydande vinster för konsumenterna kan uppkomma till
följd av en ökad effektivitet på transportområdet.

EES-utskottet kan i likhet med trafikutskottet konstatera att EES-
avtalet synes ägnat att i betydande utsträckning säkerställa det mål som
riksdagen år 1988 fastställde för EES-förhandlingarna på transportom-
rådet — likvärdiga villkor för utförande av de internationella transpor-
terna för svenska och andra länders transportföretag.

Det av EG självt uppställda målet att nå en inre fri transportmark-
nad år 1992 har dock inte till alla delar uppnåtts. Av redogörelsen i
propositionen framgår t.ex. att cabotage inte införs i full utsträckning
för vare sig luftfarten eller sjöfarten och att det är osäkert om så sker
beträffande lastbilstrafiken då den inre marknaden träder i kraft den 1
januari 1993.

Inom EG har, som också framgår av propositionen, fram till i juni i
år antagits rättsakter som är av betydelse för en ytterligare liberaliser-
ing av transportmarknaden. Rättsakter som har antagits eller kommer
att antas av EG under tiden mellan den 31 juli 1991 och fram till
avtalets ikraftträdande omfattas inte av avtalet. Även efter ikraftträdan-
det kommer EG med all sannolikhet att anta rättsakter av betydelse för
att nå det uppsatta målet — en fri transportmarknad.

Enligt EES-utskottets mening bör det vara en angelägen uppgift för
Sverige att verka för att rättsakter som antagits efter den 31 juli 1991
snarast möjligt tillförs avtalet.

Trafikutskottet anser, från de synpunkter det har att företräda, att
riksdagen bör godkänna EES-avtalet. Vidare har utskottet ingen erin-
ran mot vad som anförs i bilaga 5 till propositionen om konsekvenser-
na av EES-avtalet inom Kommunikationsdepartementets område.

1992/93: EU 1

Även EES-utskottet ställer sig bakom EES-avtalet i denna del.
Utskottet har heller ingen erinran mot regeringens redovisning av
EES-avtalets konsekvenser såvitt nu är i fråga.

1 motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) uppmärksammas bl.a. ett
förslag till rättsakt som innebär att EG skapar ett särskilt register för
handelsfartyg, Euros. Motionärerna betonar vikten av att den svenska
regeringen på olika sätt stödjer de delar av förslaget som är utformade
för att tillvarata de anställdas intressen och yrkar att det anförda ges
regeringen till känna (yrkande 7 delvis).

Av propositionen framgår att det för närvarande är osäkert när ett
förslag rörande ett särskilt register för handelsfartyg, Euros, kan kom-
ma att antas inom EG. Enligt vad trafikutskottet anför behandlade
EG:s ministerråd frågan vid ett möte i juni 1992 och beslöt då att
hänskjuta den till ett beredande organ för fortsatta diskussioner. I
likhet med trafikutskottet förutsätter EES-utskottet att regeringen på
olika sätt söker påverka förslaget så att det far en utformning som så
långt möjligt tillgodoser alla berörda intressen, inte minst de ombord-
anställdas. EES-utskottet avstyrker därför motionärernas förslag om ett
riksdagsuttalande i frågan.

Under förutsättning att propositionen avslås begär Lars Werner
m.fl. (v) i motion E10 att regeringen gör en noggrann redovisning av
hur EES-avtalet kommer att påverka den svenska trafikpolitiken (yr-
kande 22). Motionärerna vill också ha en miljökonsekvensbeskrivning
av avtalet i de delar det berör trafikpolitiken.

Trafikutskottet framhåller bl.a. som svar på motionen att de trafik-
politiska målsättningarna att begränsa trafikens miljöpåverkan och
höja effektiviteten förutsätter ett gemensamt europeiskt agerande över
nationsgränserna. Mot den bakgrunden har utskottet funnit det angelä-
get att Sverige medverkar till att skapa och vidareutveckla det Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet samt förordat att riksdagen god-
känner avtalet härom.

Med anledning av motionen viil EES-utskottet, i likhet med trafik-
utskottet, fästa uppmärksamheten på vad som sägs i propositionen om
EES-avtalets miljökonsekvenser (bilaga 1 s. 41). Regeringen konstate-
rar att frågan om miljökonsekvenser berör flera departement och
framhåller att man under impiementeringsfasen avser att löpande
bevaka avtalets miljömässiga aspekter. Bl.a. kommer miljökonsekven-
serna att belysas i de skilda sammanhang då förslag om implementer-
ing framläggs. Därvid kommer transporternas miljöproblem att tas upp
till granskning med sikte på att uppfylla högsta tillämpade och tillämp-
bara ambitionsnivå. När effekterna på olika områden klarlagts bör en
samlad bedömning av miljökonsekvenserna göras. EES-utskottet finner
det för sin del värdefullt att sådana analyser och bedömningar redovi-
sas för riksdagen. Vidare förutsätter EES-utskottet, liksom trafikut-
skottet, att regeringen också för riksdagen redovisar utförliga analyser
av trafikpolitiska konsekvenser i övrigt av EES-avtalet.

Genom det anförda far synpunkterna i motion E10 yrkande 22 67

anses tillgodosedda. Yrkandet har formellt avstyrkts under avsnitt 4.

8 Fri rörlighet för kapital

Den fria rörligheten för kapital innefattar frihet för dels löpande
betalningar, dels fria kapitalrörelser. Att de löpande betalningarna är
fria är en förutsättning för att kommersiella krediter skall kunna
beviljas och återbetalas över gränserna. Vidare bygger etableringsfrihe-
ten på att det är möjligt att överföra kapital. För de fria kapitalrörel-
serna är det också väsentligt att hinder inte ställs upp för investeringar
i företag och fastigheter.

Avtalsbestämmelserna på området finns i kapitel 4 artiklarna 40—45
och bilaga XII.

Konsekvenserna av EES-avtalets regler om fri rörlighet för kapital
redovisas i propositionens bilaga 6 (Finansdepartementet), bilaga 11
(Näringsdepartementet) samt i bilaga 2 (Justitiedepartementet), såvitt
särskilt avser utlänningars förvärv av fast egendom.

I bilagorna bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om
EES-avtalets konsekvenser på resp, område.

En av huvudprinciperna i EES-avtalet — liksom i Romfördraget —
är att kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Denna princip
slås fast i artikel 40 i avtalet och preciseras närmare i det s.k.
kapitalliberaliseringsdirektivet, nr 88/361. Genom att godkänna avtalet
åtar sig Sverige och övriga EFTA-länder att införliva direktivets be-
stämmelser i sina interna lagstiftningar.

Enligt artikel 41 i avtalet skall löpande betalningar mellan avtalspar-
terna vara fria från restriktioner. I artikel 42.1 behandlas principen om
icke-diskriminering, som innebär att nationella regler på kapital- eller
kreditmarknaderna som avser liberaliserade kapitalrörelser skall
tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Artikel 42.2 föreskriver att
lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en
EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter inte skall
emitteras eller placeras i andra sådana länder utan att överenskommel-
ser träffats mellan de berörda länderna. Möjlighet att åberopa en
skyddsklausul om störningar på kapitalmarknaden skulle uppstå finns
enligt artikel 43. Denna artikel medger att begränsningar av kapitalrö-
relserna far införas i vissa bestämda situationer. Artikel 43.2 låter
avtalsparterna införa skyddsåtgärder om störningar på kapitalmarkna-
derna i ett EG- eller EFTA-land uppstår till följd av kapitalrörelserna
mellan dem. Om ett land genomför t.ex. en växelkursjustering, som
allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, medger avtalet (artikel 43.3)
att de andra avtalsparterna vidtar nödvändiga motåtgärder. Vidare
framgår av artikel 43.4 att om en av medlemsstaterna har svårigheter
eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans och
om detta kan äventyra EES-avtalet, far de avtalsslutande parterna vidta
lämpliga åtgärder.

I artikel 46 anges att parterna skall utbyta åsikter och information
om bl.a. utformningen av den ekonomiska och monetära politiken
Detta åsikts- och informationsutbyte — som inte omfattar samordnad
växelkurspolitik eller ekonomisk politik — skall emellertid inte vara
förpliktande.

1992/93: EU 1

Under lång tid har ett internationellt samarbete bedrivits i syfte att
liberalisera kapitalrörelser. En grund lades genom OECD:s kapitallibe-
raliseringsstadga som antogs år 1961.

Sverige har genom beslut i juni 1989 i princip avskaffat alla dittills
gällande valutarestriktioner utom förbudet för privatpersoner att ha
inlåningskonto i utlandet. Ett förslag till anpassning av den svenska
lagstiftningen på detta område till vad som gäller inom EG har nyligen
framlagts av en kommitté. En följd av den fria rörligheten är också att
de "utlänningsförbehåll" som funnits i vissa lagar och i många bolags-
ordningar måste tas bort. Regeringen aviserar i propositionen lagför-
slag under hösten om avskaffande av systemet med bundna aktier och
av bosättningskravet för styrelseledamöter m.fl.

Vidare föranleder kapitalliberaliseringsdirektivet en omfattande av-
reglering av utländska medborgares rätt att förvärva fast egendom här i
landet. Också på detta område väntas en proposition under hösten
1992.

Under förutsättning att propositionen avslås och ärendet återförvisas
till regeringen begärs i motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) att
regeringen redovisar Sveriges möjligheter att ingripa när spekulativa
kapital- och valutatransaktioner hotar stabiliteten i Sveriges ekonomi
(yrkande 16).

EES-utskottet vill för sin del framhålla att reglerna om rätt till fri
etablering inom EES utgör en mycket viktig del av EES-avtalet. Ett
fritt handelsutbyte underlättas väsentligt om betalningarna kan ström-
ma fritt mellan länderna. För att fri etablering skall vara möjlig krävs
att kapitalrörelserna mellan länderna frigörs. Som påpekas i finansut-
skottets yttrande underlättas vidare finansiering av näringsverksamhet
över gränserna om kapital far röra sig fritt. De fria kapitalrörelserna
kommer också att få stor betydelse i samspel med de nya möjligheter-
na på t.ex. tjänsteområdet. Den fria rörligheten för kapital utgör
därmed en grundläggande faktor i den ökande integrationen på det
finansiella och ekonomiska området i Europa.

Samtidigt måste utskottet konstatera att rörligheten för kapital kan
orsaka svåra påfrestningar på ett lands ekonomi. Inte minst den senaste
tidens oro på valutamarknaden visar vilka negativa effekter som kan
uppkomma. Utskottet vill emellertid understryka att dessa risker var-
ken ökar eller minskar genom EES-avtalet. Med Sveriges stora han-
delsutbyte följer ett beroende inte bara av EG utan också av omvärl-
den i övrigt. Oavsett om Sverige deltar i EES-samarbetet eller inte
måste vi tillåta att kapital obehindrat får röra sig över gränserna. Av
detta skäl avskaffades valutaregleringen år 1989. Även kreditmarkna-
den har avreglerats. I stort sett har Sverige alltså redan genomfört de
åtgärder som behövs för att åtagandena på kapitalområdet enligt EES-
avtalet skall uppfyllas.

I sitt yttrande understryker finansutskottet att kapitalrörlighetens
mest påtagliga effekter ligger i dess omvälvning i villkoren för den
ekonomiska politiken. Framför allt har de finansiella flödenas ökade
omfattning inneburit skärpta restriktioner för stabiliseringspolitiken.

1992/93:EU1

EES-utskottet har ingen annan uppfattning och vill i likhet med
finansutskottet vidare framhålla att den ekonomiska politiken alltid
måste utformas så att stabiliteten i den svenska ekonomin upprätthålls.
Regeringen och riksdagen har vid ett flertal tillfallen de senaste åren
uttalat att den fasta växelkursen är en av hörnstenarna i den ekonomis-
ka politiken. Sverige har genom en rad ställningstaganden gjort detta
klart för omvärlden. De åtgärder som under den senaste tiden vidtagits
för att dämpa valutautflödet har haft till syfte att försvara den fasta
växelkursen.

Enligt finansutskottet underlättar EES-avtalet möjligheterna att föra
en politik som främjar stabiliteten i den svenska ekonomin. Finansut-
skottet påpekar att avtalet i och för sig inte innebär några förpliktelser
på det ekonomiska och monetära området men att parterna skall
utbyta åsikter och information om bl.a. utformningen av den ekono-
miska och monetära politiken. Vidare hänvisar finansutskottet till de
skyddsåtgärder som kan vidtas enligt artikel 43. Något ytterligare
klarläggande av vad avtalet medger på detta område är enligt finansut-
skottets mening inte behövligt.

Inte heller EES-utskottet finner det nödvändigt med något ytterliga-
re klarläggande av EES-avtalets innebörd i denna del. Utskottet vill
peka på att de restriktioner som under valutakrisen i månadsskiftet
september/oktober beslutats av Spanien uppenbarligen har godtagits
inom EG och därför kan ses som exempel på vad som kan vara
tillåtligt enligt EES-avtalet.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom EES-avtalet såvitt gäller
den fria rörligheten för kapital. Yrkande 16 i motion E10 har formellt
avstyrkts under avsnitt 4.

1 motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att en lagstiftning om
utländska förvärv av fast egendom i överensstämmelse med den regle-
ring som finns i Danmark kunde förhindra att Sverige får byar som är
mer eller mindre tömda på liv under vinterhalvåret. Motionärerna
anser att det kan behövas särskilda regler som ger aktiva producenter
och brukare bättre möjligheter att äga företag och fast egendom än
dem som förvärvar egendom endast i kapitalplaceringssyfte. EES-
avtalet och utvecklingen inom EG kan enligt motionärerna förmodas
innebära att en sådan styrning försvåras. Motionärerna begär ett till-
kännagivande till regeringen om vad som sålunda anförts i motionen
om begränsning av möjligheten för personer som inte har eller har
haft hemvist i Sverige att förvärva fast egendom här (yrkande 14).

Som en bakgrund till den fråga som tas upp i motionen vill
utskottet erinra om innehållet i kapitalliberaliseringsdirektivet vad
avser förvärv av fast egendom. Direktivet innebär en långtgående
utvidgning av rätten för invånare och juridiska personer i en EG-stat
att placera kapital och förvärva egendom i en annan EG-stat. Enligt
direktivet skulle varje medlemsstat senast den 1 juli 1990 ha avskaffat
lagregler som diskriminerar invånare och juridiska personer från and-
ra EG-stater bl.a. när det gäller förvärv av fast egendom och företag.
Några medlemsstater har dock fått anstånd t.o.m. år 1992. I ett särskilt 70

avseende, nämligen när det gäller förvärv av fastigheter för fritidsända-

mål, medger direktivet att medlemsstaterna under en inte närmare
fastställd övergångstid far underlåta att liberalisera sin lagstiftning. 1
artikel 6.4 föreskrivs sålunda att befintlig nationell lagstiftning om
förvärv av "secondary residences" far behållas till dess Ministerrådet
antar ytterligare bestämmelser på området. I artikeln anges vidare att
den bestämmelsen inte inverkar på tillämpligheten av andra bestäm-
melser i EG-rätten. Av EG-medlemsstaterna är det endast Danmark
som i sin nationella lagstiftning har kvar särskilda restriktioner för
andra än landets egna invånare vid förvärv av fastigheter för fritidsän-
damål. Så som direktivet är utformat kan nya sådana restriktioner inte
införas i något annat land som nu är medlem i EG.

Regeringen har nyligen beslutat om en proposition (prop.
1992/93:71) om utländska förvärv av fest egendom. I propositionen
föreslås att de nuvarande generella begränsningarna för utlänningars
rätt att här i landet förvärva fast egendom avskaffas. Vidare föreslås en
särskild lag om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom som innebär
att viss förvärvskontroll behålls i fråga om sådana fastigheter som är
avsedda för fritidsändamål. Kriteriet för om ett förvärv fordrar tillstånd
föreslås vara att förvärvaren inte är fast bosatt här i landet och inte
heller tidigare har haft hemvist här under minst fem år. Förvärvstill-
stånd skall dock inte krävas om förvärvaren är gift med en person som
inte behöver tillstånd. Inte heller skall förvärvstillstånd krävas om
förvärvaren är gift med eller avkomling till överlåtaren. När det gäller
juridiska personer föreslås att förvärvstillstånd inte erfordras, om de är
bildade enligt svensk lagstiftning eller i övrigt enligt svensk rättsord-
ning. De fastigheter som skall omfattas av den föreslagna lagen är
sådan fast egendom som är taxerad som småhusenhet eller lantbruks-
enhet. Om egendomen förvärvas för annat än fritidsändamål skall
enligt remissen förvärvstillstånd meddelas. När det gäller förvärv av
egendom inom de områden där efterfrågan på fritidshus är ordinär
eller liten föreslås att även i utlandet bosatta personer normalt bör fa
förvärvstillstånd också för fritidsändamål. Förutsättningen bör dock
vara att förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. I
propostionen föreslås att den nya lagstiftningen träder i kraft den 31
december 1992, och en proposition i ärendet kan således förväntas
under hösten 1992.

EES-utskottet konstaterar i likhet med lagutskottet i dess yttrande att
ett bibehållande av de generella restriktionerna beträffande utländska
medborgares förvärv av fast egendom inte är förenligt med Sveriges
åtaganden enligt EES-avtalet och att en avreglering således måste
komma till stånd. Avtalet utesluter emellertid inte att tillstånd också i
fortsättningen kan krävas vid förvärv av fritidsfastigheter. I regeringens
proposition om utländska förvärv av fast egendom föreslås att denna
möjlighet utnyttjas.

Som lagutskottet framhåller tillgodoser regeringens förslag i huvud-
sak motionärernas önskemål. EES-utskottet avstyrker därför motion
E10 yrkande 14.

1992/93: EU 1

9 Konkurrensregler och andra gemensamma
bestämmelser

I EES-avtalets del IV har samlats dels konkurrensregler som riktar sig
mot företag, dels regler om offentliga stödåtgärder som är av betydelse
från konkurrenssynpunkt. I denna del finns också bestämmelser om
offentlig upphandling samt immaterialrätt. Den gemensamma nämna-
ren för denna grupp av regler är att de är tillämpliga på alla de fyra
friheterna.

9.1 Konkurrensregler

Det konkurrensrättsliga systemet utgör en hörnsten inom EG. Att
konkurrenspolitiken tillmäts en motsvarande betydelse även i EES-
samarbetet framkommer redan i avtalets ingress, där parterna säger sig
beakta målet att upprätta ett dynamiskt och homogent europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma regler
och lika konkurrensvillkor. Genom EES-avtalet övertas EG-rättens
materiella regler på konkurrensområdet. Bestämmelserna tar enbart
sikte på förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsparterna.

På kol- och stålområdet införs särskilda regler som ansluter till
bestämmelserna inom den Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Som en följd av att parterna har kunnat enas om gemensamma
konkurrensregler har i avtalet tagits in en bestämmelse (artikel 26)
enligt vilken antidumpningsåtgärder i princip inte får tillämpas inom
EES.

Konkurrensreglerna i avtalet är folkrättsligt bindande för avtalspar-
terna, dvs. EG och dess medlemsländer samt EFTA-staterna. De inne-
bär emellertid också skyldigheter för enskilda, t.ex. företag. Flera av
konkurrensreglerna medför dessutom rättigheter för enskilda som skall
kunna åberopas vid nationella domstolar och myndigheter.

Regler på konkurrensområdet återfinns i EES-avtalets och övervak-
ningsavtalets huvudbestämmelser samt i protokoll till avtalen. Ytterli-
gare bestämmelser finns i bilaga XIV till EES-avtalet. I bilagan anges
de EG-förordningar m.m. som omfattas av avtalet och vilka alltså
EFTA-staterna skall införliva med sina nationella regelverk.

De materiella reglerna tar sikte på tre förfaranden eller situationer
genom vilka företag kan hämma den fria konkurrensen.

Enligt artikel 53 gäller förbud mot avtal eller annat samarbete
mellan företag som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen. Förbjudna avtal är ogiltiga. Detta s.k. kartell-
förbud gäller inte avtal mellan moder- och dotterföretag eller vid s.k.
bagatellkarteller. Undantag från förbudet kan beviljas i enskilda fall
när förfarandets positiva effekter överväger de negativa. Vidare medges
undantag för vissa typer av avtal genom hänvisning i EES-avtalet till
EG-förordningar om s.k. gruppundantag. Ett exempel på sådana avtal
är ensamåterförsäljaravtal.

I artikel 54 förbjuds ett eller flera företags missbruk av en domine-
rande ställning på EES-marknaden eller en väsentlig del av den.

1992/93: EU 1

Artikel 57 innehåller regler om kontroll av företagskoncentrationer.
Kontrollen gäller bara företagsförvärv och andra typer av koncentra-
tion som överstiger vissa tröskelvärden. En koncentration skall förkla-
ras oförenlig med avtalet om den skapar eller förstärker en sådan
dominerande ställning som medför att en effektiv konkurrens inom
EES eller en väsentlig del därav hämmas påtagligt.

Av artikel 59 framgår att reglerna även omfattar offentliga företag
och företag som beviljas vissa rättigheter av avtalsparterna.

Efterlevnaden av regelsystemet skall övervakas av dels EG-kommis-
sionen, dels EFTA:s övervakningsmyndighet ESA (EFTA Surveillance
Authority). Uppdelningen på en EG-sida och en EFTA-sida är en följd
av den s.k. tvåpelarlösning som EES-avtalet bygger på. Fördelningen
av ärenden mellan de båda organen skall göras enligt särskilda regler i
avtalet.

Ett ärende enligt artikel 53 skall handläggas av ESA när det bara
berör handeln mellan EFTA-länder. ESA är också behörigt att hand-
lägga ärenden som omfattas av artikel 53 om de berörda företagens
omsättning inom EFTA-länderna uppgår till minst 33 % av deras
omsättning inom hela EES och handeln mellan EG-länderna inte
berörs. I det sistnämnda fallet krävs även att endast handeln mellan ett
EG-land och ett eller flera EFTA-länder berörs. Övriga ärenden enligt
artikel 53 skall handläggas av EG-kommissionen.

Ett ärende enligt artikel 54 skall handläggas av det övervakningsor-
gan inom vars område den dominerande ställningen föreligger. Om
den dominerande ställningen konstateras ligga inom såväl EFTA-
ländernas territorium som EG:s skall det nyssnämnda omsättningskri-
teriet om 33 % tillämpas. En ytterligare förutsättning för att ESA
skall få behandla den sistnämnda typen av ärende är att inte handeln
mellan EG-länder berörs. Påverkas denna handel skall ärendet hand-
läggas av EG-kommissionen. Å andra sidan gäller att ett ärende som
enligt huvudreglerna faller på EG-kommissionen skall handläggas av
ESA om ärendet inte har någon märkbar effekt på handeln mellan
EG:s medlemsländer eller på konkurrensen inom EG.

I fråga om företagskoncentrationer föreskrivs särskilda regier. Enligt
dessa skall EG-kommissionen pröva alla ärenden som omfattas av den
EG-förordning som gäller fusioner. Endast när en fusion avser EFTA-
ländernas territorium och inte faller under förordningen har ESA
behörighet att handlägga ärendet.

Övervakningsorganen har rätt att begära upplysningar såväl från
länderna — dvs. främst myndigheterna — som från enskilda företag.
Uppgifter kan också inhämtas genom inspektioner hos företag. Endast
ESA far besluta om inspektioner i EFTA-länderna. Sådana beslut skall
verkställas av nationella myndigheter.

Om EG-kommissionen eller ESA kommer fram till att en överträ-
delse av konkurrensreglerna föreligger kan beslutet innebära ett åläg-
gande att upphöra med eller vidta en viss åtgärd. Ett sådant åläggande
kan förenas med vite. Om överträdelsen har skett med uppsåt eller av
oaktsamhet kan böter utdömas. Övervakningsorganens beslut kan prö-
vas av EG-domstolen resp. EFTA-domstolen.

1992/93: EU 1

Sverige åtar sig genom avtalet att utse en behörig nationell myndig-
het med de uppgifter som framgår av de gemensamma konkurrensbe-
stämmelserna. Enligt propositionen avses Konkurrensverket — som
inrättades den 1 juli 1992 — svara för dessa uppgifter. En sådan
uppgift är att på begäran av ESA vidta undersökningar hos företag i
Sverige.

Som har nämnts i det föregående gäller EES-avtalets konkurrensreg-
ler förfaranden som kan beröra handeln mellan avtalsparterna. För
sådana förfaranden som har effekt uteslutande inom ett land skall den
nationella lagstiftningen gälla. Sveriges nuvarande konkurrenslag byg-
ger i huvudsak på den s.k. missbruksprincipen, vilket innebär att
ingripanden görs i efterhand sedan en skadlig konkurrensbegränsning
har påvisats. Utöver en generalklausul av denna innebörd innehåller
konkurrenslagen (1982:729) regler för kontroll av företagsförvärv samt
två förbudsbestämmelser avseende bruttoprissättning resp, anbudskar-
teller. Även om EES-avtalet i sig inte förutsätter en EG-anpassning av
den nationella lagstiftningen bereds för närvarande ett förslag till ny
konkurrenslag efter förebild från regelsystemet i Romfördraget och
EES-avtalet. Förslaget innebär principiella förbud mot dels samarbete
mellan företag som har till syfte eller effekt att begränsa konkurrensen
på den svenska marknaden, dels ett eller flera företags missbruk av en
dominerande ställning på denna marknad. En proposition är att vänta
under hösten 1992.

Avtalsbestämmelserna på konkurrensområdet innebär inte bara att
rättigheter och skyldigheter kan uppkomma för enskilda utan också att
EG-kommissionen, ESA, EG-domstolen och första instansen samt
EFTA-domstolen får rättskipnings- och förvaltningsuppgifter gentemot
enskilda. I propositionen föreslås att avtalens konkurrensrättsliga reg-
ler införlivas med svensk rätt genom det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-
lagen). Införlivandet föreslås ske genom att det i lagen (2 och 3 §§)
föreskrivs att huvudbestämmelserna i EES-avtalet och övervakningsav-
talet jämte vissa protokoll till dessa skall gälla som svensk lag. Enligt
lagförslaget (9 och 10 §§) skall också vissa närmare angivna artiklar i
de rättsakter som har angetts i bilaga XIV till EES-avtalet gälla som
svensk lag med de anpassningar som framgår av bilagan. Lagförslaget
omfattar dock inte EG:s s.k. gruppundantagsförordningar som förteck-
nats i bilaga XIV till EES-avtalet.

Vidare föreslås att i lagförslaget (11—13 §§) tas in bestämmelser om
vilken myndighet i Sverige som skall vara behörig myndighet vid
tillämpningen av konkurrensreglerna enligt avtalen samt denna myn-
dighets befogenheter. Regeringen föreslås få rätt att utse denna myndig-
het. Slutligen tas i lagförslaget upp regler om att beslut och domar om
betalningsskyldighet i bl.a. konkurrensärenden som har meddelats av
EG- eller EFTA-institutionerna skall få verkställas i Sverige på samma
sätt som en svensk lagakraftägande dom. Andra beslut och domar av
EG-institutionerna än de som avser att betalningsförpliktelser skall

1992/93:E(J1

gälla här i Sverige. Av övervakningsavtalets huvudbestämmelser som
införlivas med svensk rätt genom EES-lagen följer att även EFTA-
institutionernas domar och beslut skall gälla i Sverige.

Utskottet tar i ett senare avsnitt upp mer allmänna frågor rörande
EES-lagen. I det följande behandlas därför endast de särskilda reglerna
i lagen som rör konkurrensområdet.

I propositionens bilaga 11 (Näringsdepartementet) bereds riksdagen
tillfälle att ta del av av vad som anförts under bl.a. avsnittet Konkur-
rensreglerna (avsnitt 5.1), där en översiktlig redogörelse lämnas för
reglerna och deras införlivande.

I motion E6 (-) av Sten Söderberg riktas kritik mot att reglerna på
konkurrensområdet är spridda på olika delar i avtalskomplexet. Enligt
motionärens uppfattning bidrar detta till att regelsystemet blir än mer
svåröverskådligt. Han pekar vidare på att vissa regler skall införlivas
genom lag, andra genom regeringsförordning. I motionen ifrågasätts
om inte de konkurrensrättsliga bestämmelserna borde samlas i en
särskild lag. Motionären begär ett uttalande av riksdagen om vad som
anförts om de juridiska aspekterna på EES-avtalet (yrkande 1 delvis).

Näringsutskottet betonar i sitt yttrande vikten av att EES-avtalet
behandlas som en helhet i detta lagstiftningssammanhang. Därigenom,
menar näringsutskottet, klargörs sambanden mellan de olika bestäm-
melserna i avtalet tydligare än vad som skulle bli fallet om de delades
upp i olika lagar. Vidare anförs att konkurrensreglernas centrala
ställning markeras genom den av regeringen valda metoden. Näringsut-
skottet framhåller önskvärdheten av att det främst för berörda företag
skapas en lättillgänglig sammanställning av de konkurrensrättsliga be-
stämmelserna och den rättspraxis som har utvecklats inom EG.

EES-utskottet vill för egen del understryka att för EES-området
gemensamma konkurrensbestämmelser är ett nödvändigt komplement
till avtalets regler om fri rörlighet över gränserna. Effektiv konkurrens
är sålunda en förutsättning för att EES-marknadens fulla potential
skall kunna utnyttjas för förverkligande av avtalets mål. Konsumenter-
nas intressen främjas genom den prispress och det varierade utbud av
varor och tjänster som åstadkoms. Särskilt inom hittills skyddade
sektorer eller branscher kan en skärpt konkurrens leda till en ökad
effektivitet till nytta för konsumenterna.

Vidare avses gemensamma konkurrensbestämmelser säkerställa att
företagen i alla 19 länder far så lika konkurrensförutsättningar som
möjligt. En sådan snedvridning av konkurrensen som kan uppkomma
genom åtgärder av företagen eller avtalsparterna — t.ex. genom kartel-
ler eller protektionism i olika former — kommer således att motver-
kas. Inte heller kommer antidumpningsåtgärder att kunna vidtas i
princip. Enligt utskottets mening ligger det ett stort värde i att svenska
företag nu kommer att möta icke-diskriminerande villkor på hela
EES-marknaden. Utskottet ställer sig därför bakom avtalets bestämmel-
ser på konkurrensområdet.

När det gäller de lagtekniska aspekterna på hur konkurrensreglerna
skall införlivas med svensk rätt kan EES-utskottet för sin del finna
visst fog för synpunkten att det föreslagna regelsystemet kan te sig

1992/93: EU 1

svårtillgängligt. Den ordning som motionären förespråkar skulle visser-
ligen förbättra överskådligheten. Samtidigt skulle, enligt utskottets me-
ning, en särskild lag avseende konkurrensområdet innebära en oaccep-
tabel uppsplittring av EES-reglerna. I det föregående har utskottet
betonat att gemensamma konkurrensregler är en förutsättning för att
den fria rörligheten skall kunna upprätthållas. De har därför sitt
naturliga sammanhang i EES-lagen. Utskottet noterar att de remissin-
stanser som har kommenterat frågan inte har lämnat förslag till någon
annan lösning.

EES-utskottet avstyrker således önskemålet i motion E6 i denna del.
Beträffande utskottets ställningstagande till motionsyrkandet i dess
helhet hänvisas till avsnitt 4. Utskottet tillstyrker därmed regeringens
förslag till EES-lag såvitt gäller konkurrensreglerna.

Utskottet delar näringsutskottets uppfattning om vikten av att en
sammanställning görs av konkurrensreglerna och EG-domstolens prax-
is. Frågan om hur företag skall informeras om EES-avtalets konkur-
rensbestämmelser bereds, enligt vad utskottet har inhämtat, inom
regeringskansliet i samverkan med Konkurrensverket och företagsorga-
nisationer. Vidare har regeringen nyligen uppdragit åt länsstyrelserna
att informera om konkurrensreglerna i avtalet. Utskottet vill även peka
på att Konkurrensverket enligt sin instruktion (1992:820) har till
uppgift att informera om EG:s konkurrensbestämmelser och motsva-
rande regler i EES-avtalet.

I propositionens bilaga 1 (Utrikesdepartementet) tas särskilt upp frågan
i vilken mån de s.k. gruppundantagsförordningarna kan anses utgöra
verkställighetsföreskrifter till EES-lagen.

EG-kommissionen har i förordningar om gruppundantag angett
bestämda typer av avtal som på vissa villkor undantas från kartellför-
budet i Romfördraget. Dessa förordningar har genom införande i en
bilaga till EES-avtalet gjorts till en del härav. I propositionen görs
bedömningen att gruppundantagsförordningarna kan ses som verkstäl-
lighetsföreskrifter till EES-lagen. De skulle därmed inte behöva lag-
form utan kan införlivas med svensk rätt genom regeringsförordning.

Enligt vad utskottet har inhämtat har denna fråga kommit i en ny
belysning genom det förslag till en ny konkurrenslagstiftning som
remitterades till Lagrådet i juni 1992. Förslaget har som utgångspunkt
att gruppundantagen även i denna lag — som avser den svenska
marknaden — har karaktär av verkställighetsföreskrifter. En skillnad i
förhållande till EES-lagen är att konkurrenslagen för upplysnings skull
innehåller en regel om bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om gruppun-
dantag. Lagrådet har ifrågasatt metodens förenlighet med bestämmel-
serna i 8 kap. 2 § regeringsformen. Som en lösning på problemet har
Lagrådet föreslagit att materiella bestämmelser om gruppundantag in-
förs i själva lagtexten.

Utskottet konstaterar att frågan om gruppundantagen inte har tagits
upp av Lagrådet i samband med behandlingen av förslaget till EES-lag.
I avvaktan på regeringens ställningstagande till Lagrådets synpunkter

1992/93:EU1

rörande förslaget till en ny svensk konkurrenslag anser utskottet att
riksdagen inte bör göra något uttalande beträffande möjligheten att
förordningsvägen införa regler om gruppundantag. Utskottet vill dock
påpeka att det givetvis inte kan bli aktuellt med olika lösningar
beträffande gruppundantagen på EES-området och i vårt nationella
regelverk. Skulle regeringen följa Lagrådets förslag bör en motsvarande
ändring göras i EES-lagen.

Vad som anförs i propositionens bilaga 11 beträffande konkurrens-
reglerna föranleder inte några erinringar från utskottets sida.

9.2 Statliga stödåtgärder

Ett viktigt led i konkurrenspolitiken inom EG utgör de bestämmelser
som reglerar offentlig stödgivning till företag. En fri konkurrens inom
och mellan länderna kan inte åstadkommas om olika företag far
ekonomiskt stöd för sin verksamhet från det allmänna. Genom EES-
avtalet åtar sig EFTA-länderna att tillämpa motsvarande regler för
statsstöd som råder inom EG. Avtalsbestämmelserna på området finns
i artiklarna 61—64 och bilaga XV.

Under detta avsnitt tar utskottet främst upp statliga stödåtgärder och
återkommer i följande avsnitt till de frågor som rör kommunala
stödåtgärder.

Principiella förbud mot konkurrenssnedvridande stöd till enskilda
företag finns redan i flera internationella överenskommelser som Sve-
rige under senare år slutit inom t.ex. GATT och EFTA samt i
frihandelsavtalet med EG.

EES-avtalets konsekvenser för Sverige såvitt avser regionalpolitiken
redovisas i bilaga 9 (Arbetsmarknadsdepartementet) till propositionen.
Därvid görs den bedömningen att det nuvarande svenska regionalpoli-
tiska stödet till företag överensstämmer med EES-avtalets grundtanke
och att något behov av ändringar av regionalpolitiken därför inte
föreligger för närvarande. I bilaga 11 (Näringsdepartementet) redovisas
avtalets konsekvenser för det offentliga stödet till näringslivet och
framhålls att några anpassningsåtgärder inte heller är nödvändiga på
detta område. I båda bilagorna bereds riksdagen tillfälle att ta del av
vad som anförs.

Enligt artikel 61 i EES-avtalet gäller som en allmän princip att
offentligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen
och därmed påverkar handeln mellan avtalsparterna inte är förenligt
med avtalet. Stöd av social karaktär till enskilda konsumenter och stöd
i samband med naturkatastrofer o.d. är dock undantagna från det
generella stödförbudet. Dessutom anges i artikel 61.3 fyra olika ända-
mål för vilka stöd kan tillåtas inom EES. Som förenliga med avtalet
kan sålunda följande anses:

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där
levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på
sysselsättning,

1992/93:EU1

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt
europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en
EG-medlemsstats eller EFTA-stats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av viss näringsverksamhet eller
vissa regioner, i den mån det inte påverkar handeln i negativ riktning i
en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommit-
tén närmare kan ange.

Främst ändamålen under punkterna a och c möjliggör att regionalpoli-
tiskt företagsstöd kan lämnas i EG resp. EFTA-staterna. Till avtalets
huvudbestämmelser om offentliga stödåtgärder har avtalsparterna fogat
en gemensam deklaration. Där uppmärksammar parterna att även om
regioner inte är berättigade till stöd enligt artikel 61.3 a och c, så kan
en prövning göras utifrån andra kriterier, t.ex. mycket låg befolknings-
täthet.

All stödgivning inom EES skall, enligt artikel 62, anmälas, granskas,
godkännas och övervakas. Stöd som lämnas i EG-staterna skall be-
handlas av EG-kommissionen, medan stöd som lämnas i EFTA-länder-
na skall övervakas av EFTA:s övervakningsmyndighet, ESA. ESA:s
uppgifter och befogenheter på området för offentligt stöd definieras i
protokoll 26 till EES-avtalet och i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

Stödåtgärder far i princip inte vidtas innan ESA har fastställt att de
är förenliga med EES-avtalet. Alla planer på att införa nya stöd liksom
ändringar av regler i befintliga stödprogram skall anmälas till ESA
innan de verkställs. ESA kan besluta att stödåtgärder som strider mot
EES-avtalet skall ändras eller upphävas. ESA har också rätt att begära
att ett land kräver att mottagaren av ett stöd återbetalar stödet om det
anses strida mot EES-avtalet. ESA saknar emellertid rättsliga medel att
tvångsvis genomdriva ett sådant beslut i ett EFTA-land.

ESA:s beslut beträffande offentliga stödåtgärder riktar sig till stater-
na. Om en berörd EFTA-stat inte följer ESA:s beslut inom en viss
föreskriven tid, far ESA, liksom andra EFTA-stater som har intresse i
saken, väcka talan mot staten i fråga för fördragsbrott vid EFTA-
domstolen.

I syfte att säkerställa enhetliga riktlinjer för övervakningen skall
EG-kommissionen och ESA samarbeta i enlighet med bestämmelser i
protokoll 27 till EES-avtalet.

Vidare föreskrivs i artikel 64.1 i EES-avtalet en särskild procedur
för införande av skyddsåtgärder vid offentliga stödåtgärder som
snedvrider konkurrensen.

I bilaga XV till EES-avtalet finns ett antal icke-bindande rättsakter,
som närmare anger förutsättningarna för att regionalpolitiskt stöd skall
fa lämnas till företag. Inom EES skall ESA enligt artikel 24 i övervak-
ningsavtalet utfärda motsvarande icke-bindande rättsakter samt överva-
ka att stöd som lämnas inom EFTA-länderna överensstämmer med vad
rättsakterna föreskriver. Dessa icke-bindande rättsakter behöver inte
införlivas med svensk lagstiftning, men skall ändå vara vägledande för
tillämpningen av artiklarna 61 och 62 i avtalet.

1992/93: EU 1

Under förutsättning att propositionen avslås och ärendet återförvisas
till regeringen begär Lars Werner m.fl. (v) i motion E10 yrkande 30
en redovisning från regeringen av EES-avtalets konsekvenser för regio-
nalpolitiken på kort och lång sikt.

Utskottet erinrar om att den svenska regionalpolitiken innefattar
både åtgärder av allmänt näringslivsfrämjande karaktär och företagsin-
riktade insatser främst i de s.k. stödområdena. I dag finns två perma-
nenta stödområden, benämnda 1 och 2, som tillsammans omfattar
60 % av landets yta men bara 8 % av befolkningen. Stöd till företag
inom dessa områden kan lämnas i form av lokaliserings-, utvecklings-
och sysselsättningsbidrag, transportstöd samt nedsatta socialavgifter.
Högsta bidragsnivå i samband med investeringar i byggnader och
maskiner är 35 % i stödområde 1 och 20 % i stödområde 2. Riksda-
gen har under våren 1992 beslutat utöka den geografiska omfattningen
och även de stödberättigade verksamheterna när det gäller systemet
med nedsatta socialavgifter (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet.
1991/92:AU13, rskr. 175 och 176). Nedsättningen gäller dock inte för
verksamheter såsom malmgruvor, massa- och pappersindustri samt
järn-, stål- och ferrolegeringsverk, eftersom stöd till dessa verksamheter
kan betraktas som konkurrenssnedvridande på den internationella
marknaden. Riksdagen beslutade samtidigt att återinföra systemet med
lokaliseringslån som avskaffades år 1990.

En viktig utgångspunkt för svensk regionalpolitik är att näringslivet
i våra glesbefolkade regioner behöver kompenseras för konkurrens-
nackdelar i dessa områden. En gles befolkning innebär att avstånden
till de inhemska marknaderna blir längre och kostnaderna för infra-
strukturen högre. Ett av syftena med regionalpolitiskt stöd är därför att
ge företag i glesbefolkade regioner likvärdiga förutsättningar jämfört
med företag i andra delar av landet. Utskottet vill emellertid påpeka att
utformningen av det nuvarande regionalpolitiska stödet till företag
under senare år delvis har anpassats till utvecklingen i EFTA och EG.
Riksdagens regionalpolitiska beslut år 1990 (prop. 1989/90:76, bet.
1989/90:AU13, rskr. 346) innebar en viss förskjutning från direkta
företagsinriktade stöd till åtgärder för en förbättrad näringslivsmiijö i
stödområdena. Detta var ett led i en strävan från statsmakternas sida
att i görlig mån avveckla stödet till olika industrisektorer i syfte att
undvika snedvridning av handeln och skapa sunda konkurrensförut-
sättningar. Regionalpolitiken i Sverige handlar alltså i stor utsträck-
ning om att utforma infrastrukturen inom sektorer såsom t.ex. högre
utbildning, forskning, hälsovård, kultur, kommunikationer och jord-
bruk så att den ger förutsättningar för en god utveckling i landets alla
delar. Såsom påpekas i propositionen berörs inte sådana åtgärder av
EES-avtalet i den mån de inte snedvrider konkurrens och påverkar
handeln mellan avtalsparterna på ett sätt som strider mot det gemen-
samma intresset.

Enligt utskottets mening är det angeläget att stöd även i fortsättning-
en kan utgå till företag i områden med regionalpolitiska problem.
Avtalet ger denna möjlighet. Utskottet anser således att de stödformer
som syftar till att ge kompensation för permanenta konkurrensnackde-

1992/93 :EU1

lar i vissa delar av landet, t.ex. transportstödet, är förenliga med EG:s
regler, eftersom de inte försätter de berörda företagen i en bättre
konkurrenssituation, endast i en mer likvärdig, jämfört med andra
företag. Utskottet vill också hänvisa till att avtalsparterna i den gemen-
samma deklarationen till EES-avtalet bl.a. uttalat att mycket låg be-
folkningstäthet är ett kriterium som skall vägas in när förutsättningar-
na för stödgivning enligt avtalet bedöms.

Utskottet gör alltså samma bedömning som regeringen, nämligen att
det nuvarande regionalpolitiska stödet till företag överensstämmer med
EES-avtalets grundtanke att stöd inte Sr snedvrida konkurrensen och
handeln på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. Regio-
nalpolitikens nuvarande inriktning och den gemensamma deklaratio-
nens utformning innebär att Sverige även i fortsättningen bör kunna
bedriva en regionalpolitik med i stort sett samma inriktning och minst
samma omfattning som i dag. Som påpekas i propositionen är det dock
inte möjligt att alltid på förhand exakt bedöma om en viss typ av stöd
är förenlig med EES-avtalet eller inte. De ovan nämnda icke bindande
rättsakterna ger visserligen ytterligare vägledning, men de är inte
heltäckande. Den annorlunda regionala problembilden i Sverige jäm-
fört med EG-länderna — vår låga befolkningstäthet och de långa
avstånden — är också en viktig faktor vid avtalets tolkning. Utskottet
vill därför, i likhet med föredragande statsrådet, inte utesluta att det i
vissa avseenden i framtiden kan bli nödvändigt med modifieringar av
det svenska regionalpolitiska företagsstödet. Utskottet vill i samman-
hanget hänvisa till vad den för regionalpolitiska frågor ansvarige leda-
moten i EG-kommissionen, Bruce Millan, uttalat vid ett offentligt
framträdande i Stockholm nyligen. Enligt Bruce Millan är EG medve-
tet om de synnerligen speciella förhållanden som råder i norra Sverige.
EG har inga principiella invändningar mot det svenska regionalpolitis-
ka stödet. Däremot kan detaljer i stödformerna behöva övervägas.

Som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande har Sverige således
inte anledning att på eget initiativ vidta några ändringar i sin regional-
politik av innebörd att minska företagsstödet. Skulle EFTA:s övervak-
ningsmyndighet, ESA, ha synpunkter på tillämpningen, får stödet
övervägas vid de förhandlingar som då kommer att äga rum. I yttran-
det påpekas att Sverige under åren 1985 och 1990 har gjort betydande
neddragningar av nivåerna på investeringsstöden. Det sistnämnda året
minskades också de permanenta stödområdena, så att de nu omfattar
endast 8 % av landets befolkning, vilket torde vara en ringa andel
jämfört med EG-länderna. Avslutningsvis vill EES-utskottet i likhet
med arbetsmarknadsutskottet understryka att det för svensk del är
angeläget att i den kommande utvecklingen av det europeiska samarbe-
tet med fasthet hävda vårt intresse av att föra en kraftfull regionalpoli-
tik med hänsyn till landets glesa befolkning, perifera läge, långa
avstånd och svåra klimatförhållanden.

Inte heller anser EES-utskottet att EES-avtalets regler om offentligt
stöd medför något krav på ändring av näringspolitiken. Samma be-
dömning gör näringsutskottet i sitt yttrande.

1992/93: EU 1

Genom det anförda far synpunkterna i motion E10 yrkande 30
anses tillgodosedda. Yrkandet har formellt avstyrkts under avsnitt 4.

Utöver vad som anförts ovan föranleder bilagorna 9 och 11 i de nu
aktuella delarna inte några uttalanden från utskottets sida.

9.3 Kommunala stödåtgärder

Enligt 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (1991:900) får indi-
viduellt inriktat stöd från kommuner och landsting till enskilda nä-
ringsidkare bara lämnas om det finns synnerliga skäl för det. Bestäm-
melsen innebär att kommunalt och landstingskommunalt stöd av indi-
viduell natur på näringslivsområdet i princip inte får förekomma.
Beslut om sådant stöd kan överklagas av kommuninvånarna enligt 10
kap. 1 och 8 §§ kommunallagen.

Som redovisats i föregående avsnitt åtar sig EFTA-länderna genom
EES-avtalet att anpassa sina regler för offentligt företagsstöd till den
ordning som råder inom EG. Huvudregeln i artikel 61 i EES-avtalet
— vilken motsvarar artikel 92 i Romfördraget — är att stöd som ges av
EG:s medlemsstater och EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel,
av vilket slag det än är, inte är tillåtet om stödet snedvrider eller hotar
att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss
produktion. En ytterligare förutsättning för att stödet skall vara otill-
låtet är att det påverkar handeln mellan avtalsparterna.

1 artikeln räknas särskilt upp fåll då stöd är eller kan anses vara
förenligt med avtalet. Som förenligt med avtalet kan sålunda anses stöd
för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstan-
darden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsätt-
ning. Som förenligt med avtalet kan vidare anses stöd för att underlätta
utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det
inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider
mot det gemensamma intresset. De avtalsslutande parterna har i en
gemensam deklaration i anslutning till EES-avtalet uttalat att låg
befolkningstäthet är ett kriterium som skall vägas in när förutsättning-
arna för stödgivning enligt avtalet skall prövas.

Av artikel 6 i EES-avtalet följer att sådana bestämmelser i avtalet
som är identiska med motsvarande artiklar i Romfördraget skall tolkas
och tillämpas i enlighet med relevanta avgöranden av EG-domstolen
som meddelats före undertecknandet av EES-avtalet.

Enligt artikel 62 skall all stödgivning som lämnas i EFTA-länderna
anmälas till, godkännas och övervakas av EFTA:s övervakningsmyndig-
het, ESA.

I propositionen föreslås att bl.a. artiklarna 61—63 i EES-avtalet skall
införlivas med svensk rätt genom en lag om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde, EES-lagen. Till införlivandefrågorna återkommer ut-
skottet i avsnitt 16. Förslaget innebär att avtalets bestämmelser om
offentligt stöd blir gällande som svensk lag.

I propositionen föreslås vidare att det i EES-lagen tas in särskilda
bestämmelser, 6—8 §§, som gäller offentliga stödåtgärder.

1992/93: EU 1

6 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 1

I 6 § föreskrivs en viss begränsning av svenska myndigheters pröv-
ningsrätt av offentligt stöd. Bestämmelsen tar sikte på fall då regering-
en eller den myndighet som regeringen bestämmer har anmält en
stödåtgärd till EFTA:s övervakningsmyndighet, ESA. Innan ett laga-
kraftvunnet beslut av ESA eller beslut av EFTA-domstolen föreligger i
saken far svenska myndigheter — i praktiken kammarrätterna och
Regeringsrätten — pröva tillåtligheten av stödet endast om särskilda
skäl föreligger.

Enligt 7 § i lagförslaget är kommuner och landsting skyldiga att
lämna upplysningar till regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer om alla former av stöd som planeras och som kan bli
föremål för prövning av ESA.

En särskild bestämmelse om upphävande av kommunala beslut
föreslås införd genom 8 §. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att
upphäva sådana stödåtgärder som har beslutats av kommuner och
landsting. En förutsättning är att ESA, genom beslut som vunnit laga
kraft, eller EFTA-domstolen funnit att åtgärden strider mot artikel 61 i
EES-avtalet. Bestämmelsen i 8 § skall inte tillämpas, om en svensk
myndighet, dvs. en kammarrätt eller Regeringsrätten, har funnit att
kommunens eller landstingets beslut är förenligt med artikel 61, eller
om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.

I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut har upphävts skall
regeln i 10 kap. 15 § kommunallagen gälla. Denna regel tar sikte på
beslut som redan har verkställts. Om beslutet har upphävts genom ett
avgörande som har vunnit laga kraft, skall det organ som har fattat
beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det är
möjligt. I propositionen aviseras regler om återbetalning av statligt stöd
som befunnits fördragsstridigt. Skulle enligt propositionen undantags-
vis en fråga om återbetalning av ett kommunalt stöd aktualiseras får
denna lösas inom ramen för en sedvanlig tillämpning av offentligrätts-
liga och civilrättsliga regler.

1 motion El av Birgitta Hambraeus (c) anförs att den föreslagna
begränsningen av möjligheten till kommunala stödåtgärder är ett
mycket allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Motionären
menar att svenska kommuner inte är jämförbara med lokala enheter i
EG-länderna. Kommunerna är juridiska personer, och den grundlags-
fästa kommunala beskattningsrätten finns enligt motionären veterligen
ingen annanstans. Enligt motionären är det alltså tydligt att kommuna-
la stöd inte är statliga. Motionären anser därför att lagregler om
upplysningsskyldighet för kommunerna och rätt för regeringen att
upphäva kommunala beslut inte bör införas. En liknande uppfattning
förs fram i motion E10 yrkande 11 av Lars Werner m.fl. (v).

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande att åtagandena enligt
EES-avtalet innebär att avtalets bestämmelser om offentliga stödåtgär-
der även omfattar sådant stöd som lämnas av kommuner och lands-
ting. EES-utskottet har samma uppfattning. I flera avgöranden från
EG-domstolen har det nämligen slagits fast att alla former av offentligt
stöd från såväl statliga och regionala som lokala organ omfattas av

1992/93: EU 1

reglerna i artikel 61. Genom artikel 6 i EES-avtalet är Sverige bundet
att tillämpa och tolka artikel 61 i enlighet med EG-domstolens avgö-
randen.

Med anledning av vad som anförs i motionerna vill EES-utskottet
vidare framhålla att den kommunala självstyrelsen aldrig kan vara
total. I förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 190) under-
ströks att arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kom-
mun i ganska vid omfattning måste kunna ändras i takt med samhälls-
utvecklingen. Termen kommunal självstyrelse kan anses ge uttryck för
principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmande-
rätt. Enligt motiven till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s. 23) ger
regeringsformen stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunder-
na för kommunernas och landstingens organisation och arbetsformer
och för den kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som
genom lag bestämmer kommunernas och landstingens befogenheter
och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs följaktligen ytterst av
formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn.
Lagrådet har i ett ärende rörande begränsningar av den kommunala
beskattningsrätten uttalat uppfattningen att inskränkningar i den kom-
munala självstyrelsen bl.a. får bedömas med hänsyn till arten och
omfattningen av inskränkningarna och att gränsdragningen inom vissa
ramar snarare är en politisk än en rättslig fråga (prop. 1989/90:150 bil.

4.4 s. 32 f.).

Konstitutionsutskottet finner det godtagbart från konstitutionella ut-
gångspunkter att det i lag föreskrivs begränsningar av kommunernas
och landstingens möjligheter att lämna sådant stöd som avses i artikel
61. Utskottet hänvisar till att det redan finns en sådan föreskrift i
kommunallagen. Rätten att fa lagligheten av ett beslut om stödåtgärder
prövad är dock enligt kommunallagen förbehållen medlem i kommu-
nen eller landstinget, påpekar utskottet. Inom en viss klagotid har
medlemmen rätt att överklaga beslutet hos kammarrätten, som kan
upphäva beslutet. Konstitutionsutskottet konstaterar att det genom
förslaget i propositionen införs en ny ordning vid sidan av laglighets-
prövningen enligt kommunallagen när det gäller ingripande mot kom-
muners och landstings beslut om stödåtgärder. Under vissa speciella
förutsättningar skall regeringen nämligen kunna upphäva sådana be-
slut. Konstitutionsutskottet anser att förslaget inte är helt invändnings-
fritt, eftersom det innebär en ny form av statlig uppsikt över kommu-
ner och landsting. I yttrandet görs emellertid den bedömningen att de
föreslagna föreskrifterna torde vara erforderliga för att Sverige skall
kunna uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet.

Konstitutionsutskottet påpekar vidare att regeringens förslag innebär
att samma regler gäller i fråga om rättelse av verkställighet som vid
laglighetsprövningen enligt kommunallagen. För det fall ett beslut
upphävs som redan är verkställt innebär lagförslaget nämligen att det
organ som fattat beslutet skall se till att verkställigheten rättas i den
utsträckning som det är möjligt. Skulle återbetalning av ett kommunalt
stöd aktualiseras får enligt utskottet denna fråga lösas inom ramen för
en sedvanlig tillämpning av offentligrättsliga och civilrättsliga regler.

1992/93: EU 1

Sammanfattningsvis har konstitutionsutskottet ingen erinran mot
propositionen i denna del.

EES-utskottet har inte heller någon invändning mot propositionens
förslag såvitt nu är i fråga. Beträffande frågan om regeringens prövning
av beslut om kommunala stödåtgärder vill utskottet tillägga att en
motsvarande befogenhet för regeringen att upphäva kommunala beslut
är intagen i lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige,
Norge och EEG om civil luftfart, en lag som föreslås upphävd genom
EES-lagen. 1 den förstnämnda lagen förekommer ett övervakningsför-
farande på statsstödsområdet som har stora likheter med det som
föreskrivs i EES-avtalet. Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget av-
styrktes för övrigt ett motionsyrkande (c), i vilket ifrågasattes om
regeringen skulle kunna upphäva ett kommunalt stödbeslut (prop.
1991/92:29, bet. 1911/92:TU4, rskr. 111).

Enligt EES-utskottets mening kan man utgå från att det endast i
undantagsfall kan förekomma att en kommunal stödåtgärd strider mot
artikel 61 i avtalet. På grund av bestämmelsen i 2 kap. 8 § andra
stycket kommunallagen är nämligen kommunernas och landstingens
kompetens att utge individuellt inriktat stöd till näringsidkare redan
nu mycket begränsad. Det måste också beaktas att det endast är sådana
stödåtgärder som snedvrider eller hotar snedvrida konkurrensen och
som dessutom påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna,
som är förbjudna enligt EES-avtalet. Sålunda torde exempelvis stöd
från en glesbygdskommun i syfte att rädda en nedläggningshotad
livsmedelsaffär eller bensinstation knappast kunna anses falla inom
ramen för det otillåtna.

Kommunernas och landstingens redan nu starkt begränsade möjlig-
heter att stödja enskilda näringsidkare påverkas således inte av EES-
avtalet. Inte heller bör det i andra avseenden uppkomma några olägen-
heter för kommunerna till följd av avtalets regler om offentligt stöd.
Vid utskottets offentliga utfrågning har det från Kommunförbundets
sida anförts att de eventuella olägenheterna inskränker sig till ett visst
administrativt merarbete som sammanhänger med rapporteringsskyl-
digheten. Enligt utskottets mening torde denna nackdel kunna undvi-
kas eller minskas om kommunerna erhåller information om hur
denna skyldighet skall fullgöras och om de rutiner som lämpligen bör
tillämpas då stödåtgärd planeras. Utskottet vill understryka vikten av
att regeringen inför ikraftträdandet av EES-avtalet lämnar en fyllig
sådan information till kommunerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna El och E10 yrkan-
de 11.

I motion E6 av Sten Söderberg (-) framhålls bl.a. att förslaget i
7—8 §§ EES-lagen bör justeras till att omfatta även landsting
(yrkande 1 delvis). Utskottet vill påpeka att en sådan justering gjordes
redan i det lagförslag som remitterades till Lagrådet. Motionärens
önskemål i den här delen är alltså redan tillgodosett.

I motion E9 av Hans Göran Franck (s) hänvisas till vad Lagrådet
anfört i fråga om möjligheten för regeringen att upphäva kommunala
beslut om stödåtgärder. Enligt motionären bör lagförslaget ändras i

1992/93:EU1

enlighet med Lagrådets förslag. Utskottet konstaterar att det ändrings-
förslag av Lagrådet, som motionären syftar på, biträtts i propositionen
genom att ett andra stycke lagts till 8 § EES-lagen (se prop. bil. 1
s. 163). Även den nu nämnda motionen är således tillgodosedd i
denna del.

Motionerna E6 och E9 har i sin helhet avstyrkts av utskottet i
avsnitt 4.

Utskottets ovan gjorda ställningstaganden innebär att utskottet till-
styrker regeringens förslag till 6—8 §§ i EES-lagen.

9.4 Offentlig upphandling

Inom EG har tidigare antagits flera direktiv för offentlig upphandling
av varor, av bygg- och anläggningsarbeten och för upphandling inom
sektorerna vatten, energi, transport och telekommunikationer. Den 1
juni 1992 antogs vidare ett direktiv för upphandling av tjänster vilket
träder i kraft inom EG den 1 juli 1993. Bland de tjänster som skall
omfattas kan nämnas landtransporter, taxitjänster, kurirtransporter,
flygtransporter och posttjänster. För en annan grupp av tjänster skall
gälla mindre detaljerade regler. Det gäller hotell- och restaurangtjäns-
ter, rälsbunden trafik, sjötransporter, utbildning, hälso- och sjuk-
vårdstjänster samt tjänster inom kultur- och fritidssektorn.

Den gemensamma nämnaren för EG:s regelverk på området är den
öppna marknaden. I detta begrepp ligger att ingen upphandling får
göras på ett sådant sätt att vissa leverantörer särbehandlas. Grunden för
all upphandling skall vara att den sker affärsmässigt och i fri konkur-
rens. För att mellannationell upphandling med full konkurrens skall
fungera krävs kontrollmekanismer. Inom EG övervakar kommissionen
att upphandlingsreglerna följs. Därutöver har öppnats en möjlighet för
missnöjda anbudsgivare att få till stånd en opartisk prövning av hur en
upphandling skötts av upphandlaren. Anbudsgivare har också fått
möjlighet att erhålla skadestånd. Bestämmelser om prövning och
skadestånd finns i två s.k. rättsmedelsdirektiv.

EES-avtalet innebär att den offentliga upphandlingen inom EG
öppnas för konkurrens också från EFTA-länderna, liksom att EG-
länderna får möjlighet att konkurrera vid den offentliga upphandling-
en i EFTA-länderna. Upphandlingen inom EES-området skall följa
enhetliga regler som bygger på EG:s regelverk. Genom artikel 65 i
EES-avtalet och bilaga XVI åtar sig EFTA-länderna att genomföra de
direktiv som nu finns inom EG med undantag för det ena rättsmedels-
direktivet och det första tjänstedirektivet, som beslutats efter den 31
juli 1991.

EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet ESA skall
övervaka att upphandlingsreglerna efterlevs på EES-området. ESA
skall svara för övervakningen när den upphandlande enheten hör
hemma i ett EFTA-land och kommissionen när den upphandlande
enheten har sitt säte inom EG.

Nuvarande svenska bestämmelser på området finns i upphandlings-
förordningen (1986:366) och i förordningen (1980:849) om tillämp-

1992/93:EUI

ning av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling. De kom-
munala upphandlingsreglementena ansluter i stora drag till upphand-
lingsförordningen.

I propositionens bilaga 6 (Finansdepartementet) bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad som anförs i bilagan om EES-avtalets konse-
kvenser på bl.a. upphandlingsområdet. Av redogörelsen framgår att en
arbetsgrupp inom Finansdepartementet ser över de regeländringar som
behövs på grund av EES-avtalet och att gruppen avlämnat en prome-
moria, Ds 1992:4 Offentlig upphandling och EES — ett lagförslag,
vilken remissbehandlats. I bilagan anges att regeringen har för avsikt
att förelägga riksdagen ett förslag till lag om offentlig upphandling
under hösten 1992.

Sedan propositionen beslutats har arbetsgruppen avlämnat ytterliga-
re en promemoria, Ds 1992:62 Offentlig upphandling och EES — del
II tjänsteupphandling m.m., som också remissbehandlats.

Därefter har en lagrådsremiss grundad på förslagen i de båda prome-
moriorna beslutats. I lagrådsremissen föreslås en lag om offentlig
upphandling som skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer,
vilket i praktiken betyder att den träder i kraft samtidigt med EES-
avtalet. Den del av lagen som bygger på EG:s tjänstedirektiv skall
enligt lagrådsremissen dock inte sättas i kraft samtidigt med lagen i
övrigt, eftersom direktivet inte träder i kraft inom EG förrän den 1
juli 1993.

Finansutskottet redovisar i sitt yttrande de viktigaste skillnaderna
mellan nuvarande svenska upphandlingsbestämmelser och det regel-
verk som avses gälla inom EES. Av redovisningen framgår bl.a.
följande.

1. All offentlig upphandling, såväl den statliga som den kommunala,
måste författningsregleras. Detta gör det nödvändigt att de nya reglerna
erhåller lagform.

2. Svenska upphandlare kommer att behöva utannonsera sina upp-
handlingar över s.k. tröskelvärden inte bara i Sverige, utan även
internationellt i Europeiska gemenskapernas tidning (EGT).

3. Upphandlingsbeslut skall kunna överprövas i domstol. Under
förfarandet skall en anbudsgivare kunna fa rättelse. Efter avslutad
upphandling kan en anbudsgivare, vars anbud förkastats på oriktiga
grunder, tillerkännas skadestånd.

4. Kretsen av upphandlare som omfattas utvidgas till statliga och
kommunala bolag och till i speciella fall även privata företag.

5. EG:s regelverk innehåller s.k. tröskelvärden som innebär att de
olika direktiven är tillämpliga endast om upphandlingen uppgår till
eller överskrider dessa tröskelvärden. På varu- och tjänsteområdena är
tröskelvärdet i dag 200 000 ecu (ca 1,5 mkr) och för bygg- och
anläggningsentreprenad 5 000 000 ecu (ca 37,5 mkr). Inom sektorer-
na vattenförsörjning, energi, transport och telekommunikationer, de
s.k. försörjningssektorerna, gäller särskilda tröskelvärden. För upp-
handling av bygg- och anläggningsentreprenader är tröskelvärdet

1992/93:EU1

5 000 000 ecu. Vid varuupphandling är tröskelvärdet 600 000 ecu
(ca 4,5 mkr) för telekommunikationssektorn och 400 000 ecu
(ca 3 mkr) för de andra sektorerna.

EES-utskottet vill understryka att den öppna marknad för offentlig
upphandling som följer med EES-avtalet kommer att bli av mycket
stor betydelse inte minst beloppsmässigt. Den offentliga upphandlingen
i EG-länderna beräknas enligt propositionen (bilaga 1 s. 32) uppgå till
ca 4 500 miljarder kronor per år, dvs. mer än 12 miljarder per dag.
Vid utskottets offentliga utfrågning upplystes att upphandlingen inom
EG motsvarar ca 10 % av BNP och inom EFTA-länderna ca 6 % av
BNP. Undersökningar visar att den offentliga upphandlingen i EG till
den helt övervägande delen sker hos inhemska producenter. Av en
redovisning som EFTA-sekretariatet publicerat, "Economic Aspects of
the European Economic Space", EFTA 1988, framgår att vid den
offentliga upphandlingen inom EG endast 2 % av aktuella varor och
tjänster upphandlades utanför det egna landet. Enligt EG-kommissio-
nen är prisnivån vid offentlig upphandling ca 20 % högre än den
skulle vara om uppköparen antog lägre utländska anbud.

Som framgår av det anförda har marknaden för offentlig upphand-
ling hittills varit mer eller mindre förbehållen nationella företag. I och
med att EES-avtalet träder i kraft öppnas denna marknad även för
svenska företag samtidigt som utländska företag far inträde på den
svenska. Den ökade konkurrensen vid offentlig upphandling bör på
sikt resultera i vinster för skattebetalarna. Vid utskottets offentliga
utfrågning såg företrädare för Svenska kommunförbundet positivt på
tillgången till en större upphandlingsmarknad och påpekade att ett av
de bästa sätten att minska kostnader är att åstadkomma ökad konkur-
rens. Den kommunala upphandlingen uppgår till omkring 120 miljar-
der kronor per år, och varje procents besparing blir därför betydande.
Företrädare för Landstingsförbundet har inför utskottet framfört sam-
ma uppfattning. Sverige kommer emellertid inte bara att vinna såsom
konsument, utan framför allt som producent av varor som säljs till den
offentliga sektorn. Svenska företag producerar i stor utsträckning kapi-
talvaror som upphandlas offentligt, t.ex. telefonväxlar, lastbilar, bussar,
tåg och generatorer. Dessa delar av den offentliga upphandlingen
överskrider också i allmänhet de tröskelvärden som måste uppnås för
att EG:s regelverk skall bli tillämpligt.

Utskottet anser sammanfattningsvis att de nya reglerna för offentlig
upphandling innebär stora fördelar för Sverige. Nackdelar finns emel-
lertid också, om än av avsevärt mindre betydelse. Så kommer till
exempel det nya upphandlingssystemet att bli mycket detaljerat och
komplext jämfört med nuvarande regler. Skälet härtill är den detaljer-
ingsnivå som präglar direktivtexterna. Enligt utskottets uppfattning
finns det därför ett stort behov av information till och kompetensut-
veckling hos såväl upphandlande offentliga organ som anbudsgivare
och leverantörer inom statlig och kommunal sektor. Utskottet vill
understryka vikten av att dessa behov tillgodoses i god tid innan de nya
upphandlingsreglerna börjar gälla. Behovet av föreskrifter, rådgivning,

1992/93:EU1

information och annan hjälp inför omställningen till ett nytt upphand-
lingssystem har påtalats i remissyttrandena över promemorian
Ds 1992:4.

Finansdepartementets arbetsgrupp har i sin andra promemoria för-
klarat sig dela remissinstansernas synpunkter om det angelägna i att
övergången till det nya systemet kan förberedas på myndighetsnivå så
snart som möjligt. I den ovan nämnda lagrådsremissen föreslås att
uppgiften anförtros en nyinrättad nämnd för offentlig upphandling.
Inledningsvis bör nämnden genom föreskrifter och allmänna råd spri-
da information om förändringarna och därmed också påverka upp-
handlingsrutinerna.

Frågor om offentlig upphandling och EES-avtalet tas upp i motion
E10 av Lars Werner m.fl. (v). I motionen framhålls att det skulle
innebära ett allvarligt avsteg från den kommunala självstyrelsens prin-
cip om den kommunala upphandlingen måste lagfästas. Motionärerna
anser att man kan ha en skärpt konkurrenslagstiftning som ingriper
mot osunda allianser mellan kommunpolitiker och lokala näringsidka-
re på ett mer effektivt sätt än vad som är möjligt i dag. Enligt
motionen måste man emellertid ha möjlighet i kommunerna att orga-
nisera s.k. förhandlingsupphandling, där hänsyn tas till miljö och
lokala kulturtraditioner. Motionärerna begär (yrkande 10) ett tillkän-
nagivande i saken.

EG-direktiven anger tre förfaranden vid upphandling, nämligen
det öppna förfarandet som innebär att alla intresserade får lämna in
anbud,
det selektiva förfarandet, som innebär att den som gör upphandlingen
får vända sig till vissa utvalda — selekterade — leverantörer och
erbjuda dem eller uppmana dem att om de så önskar lämna in anbud
avseende viss upphandling, samt
det förhandlade förfarandet, som innebär att enbart vissa utvalda
leverantörer tillfrågas och att deras anbud sedan förhandlas så att den
upphandlande myndigheten når ett visst avslut.

Det öppna förfarandet är i princip utgångspunkten för all offentlig
upphandling. Enligt promemorian Ds 1992:4, som bygger på EG-
direktiven, far förhandlingsupphandling i normalfallet bara tillgripas
först sedan något av eller båda de övriga förfarandena använts utan
framgång. Förhandlingsupphandling utan föregående annonsering skall
bara få användas i särskilt angivna fall, och utrymmet för sådan
upphandling bedöms vara förhållandevis litet.

I promemorian Ds 1992:62 (s. 63—64) tar arbetsgruppen upp den av
motionärerna aktualiserade frågan med anledning av att många remiss-
instanser ifrågasatt det lämpliga i att utrymmet för förhandlad upp-
handling är så noga angivet i arbetsgruppens tidigare förslag. Man har
ansett att förslaget kommer att leda till att rörelsefriheten begränsas i
alltför stor omfattning. Dagens förhandlingsupphandling har uppgivits
vara den vanligaste upphandlingsformen och den som också erbjuder
möjlighet att göra de bästa affärsmässiga bedömningarna.

Arbetsgruppen delar uppfattningen att utrymmet för förhandlings-
upphandling blivit begränsat men anför att den inom sitt uppdrag inte

1992/93:EU1

har möjlighet att tillgodose önskemålen om att utrymmet utvidgas
utöver vad som anges i direktivtext. Huruvida utrymmet är alltför
begränsat är enligt arbetsgruppen dock en fråga för en utvärdering av
den internationella tillämpningen av motsvarande regler. Lagrådsre-
missens förslag överensstämmer med arbetsgruppens.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande att det från svensk syn-
punkt inte kan ses som en nackdel att förhandlingsupphandling i sin
nuvarande form inte kommer att tillåtas inom EES. De i EG-direkti-
ven angivna upphandlingsförfarandena stärker affärsmässigheten i den
offentliga upphandlingen, anför utskottet.

EES-utskottet saknar anledning att göra en annan bedömning än
finansutskottet och avstyrker följaktligen motion E10 yrkande 10.

I motion E10 anförs också att om en viss produkt från exempelvis
ett svenskt företag har en bättre miljöprofil måste vi i Sverige ha rätt
att välja denna produkt även med ett EES-avtal. Detta är enligt
motionärerna en frågeställning som är ofullständigt utredd i proposi-
tionen. Frågan måste därför klarläggas och få ett positivt svar innan
avtalet kan antas. Under förutsättning att propositionen avslås yrkar
(yrkande 15) motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en
redovisning av möjligheterna att ta miljöhänsyn vid upphandling enligt
EES-avtalet.

Frågan har tagits upp i lagrådsremissen med förslag till lag om
offentlig upphandling. Där anför föredragande statsrådet att huvudre-
geln vid upphandling visserligen utgörs av en tämligen grov bedöm-
ningsgrund, nämligen det billigaste anbudet. Denna nackdel torde
dock enligt statsrådet neutraliseras av att en alternativregel finns som
ger utrymme för att även andra omständigheter vägs in i bedömning-
en. Statsrådet fastslår att det sålunda är tillåtet att väga in t.ex. livstids-
kostnader, servicegrad, miljöhänsyn m.m. Emellertid måste det anges i
annonsen om upphandling att man använder sig av den alternativa
prövningsgrunden. I annonsen skall då också anges vilka kringomstän-
digheter man anser skall spela särskild roll för prövningen. Enligt
lagrådsremissen skall dessa omständigheter dessutom, om det är möj-
ligt, rangordnas i förhållande till deras relativa betydelse.

I lagrådsremissen betonar föredragande statsrådet vikten av att miljö-
hänsyn vägs in i all offentlig upphandling. Stat, kommuner m.fl. har
nått olika långt i detta avseende. Stora varuvolymer upphandlas offent-
ligt. En miljömedveten offentlig upphandling kan därför, fortsätter
statsrådet, få en mycket stor betydelse för att stimulera till miljöanpas-
sad produktutveckling, såväl för användandet av varan som då varan
tjänat ut. Föredragande statsrådet erinrar om utbytesregeln i lagen
(1985:426) om kemiska produkter. Regeln innebär att den som hante-
rar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och
iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att motverka skada
på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter
undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Enligt lag-
rådsremissen är det också viktigt att varor som tillverkats av återvunnet
material behandlas på samma sätt som varor av annat material.

1992/93 :EU1

I likhet med finansutskottet anser EES-utskottet att EG-direktiven
inte innebär någon begränsning vad gäller möjligheterna att ta miljö-
hänsyn vid upphandling. EES-utskottet delar uppfattningen i lagråds-
remissen att det är viktigt att miljöhänsyn vägs in i all offentlig
upphandling. Utskottet vill dock understryka vad som också påpekas i
lagrådsremissen, nämligen att den upphandlande enheten i upphand-
lingsunderlaget måste ange att man tar hänsyn till miljöpåverkan och
att den om möjligt också bör rangordna vilka olika slag av påverkan
som man tillmäter betydelse.

Enligt utskottets mening kommer det således att bli möjligt att också
inom ramen för EES-samarbetet ta miljöhänsyn vid upphandling.
Motionärernas önskemål blir därför tillgodosett i sak. Yrkandet i
motionen har formellt avstyrkts i avsnitt 4.

Vad som anförs i propositionen om EES-avtalets konsekvenser på
området för offentlig upphandling bör inte föranleda något uttalande
av riksdagen.

9.5 Immaterialrätt

EES-avtalet omfattar också åtaganden på det immaterialrättsliga områ-
det, dvs. det rättsområde till vilket brukar hänföras regler om bl.a.
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patent, mönsterskydd,
växtförädlarrätt och varumärken. Åtagandena gäller i princip för alla
varor och tjänster. Avtalsbestämmelserna på området finns i artikel
65.2, protokoll 28 och bilaga XVII. I systematiskt hänseende har
bestämmelserna om immaterialrätt tagits in bland de regler som är
gemensamma för de fyra friheterna (del IV i avtalet).

I propositionens bilaga 2 (Justitiedepartementet) redovisas vad åta-
gandena rörande immaterialrätten innebär för Sveriges del. I bilagan
bereds också riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs. Av
redogörelsen framgår att Sverige genom avtalet förpliktar sig att anta
de rättsregler på området som är en följd av tillämpningen inom EG
av vissa artiklar i Romfördraget. Främst rör denna förpliktelse våra
nuvarande regler om s.k. konsumtion av bl.a. patenträttigheter. Patent-
lagen liksom andra lagar inom immaterialrätten ger rättighetshavaren
en ensamrätt att sälja och importera produkten i fråga. I Sverige och i
många andra länder gäller som huvudregel att denna ensamrätt bara
omfattar första överlåtelsen. Sedan produkten med rättighetshavarens
samtycke väl förts ut på marknaden anses ensamrätten konsumerad,
och produkten kan exempelvis fritt säljas vidare. När det gäller patent,
mönsterskydd och växtförädlarrätt är emellertid de svenska reglerna
om konsumtion nationellt begränsade, vilket innebär att ensamrätten
konsumeras endast i det land där produkten förts ut på marknaden.
Det är alltså bara inom det egna landet som produkten fritt kan
överlåtas vidare. Den praktiska betydelsen av detta förhållande är att
rättighetshavaren har möjlighet att förhindra att en produkt importeras
till Sverige i fall då produkten redan finns på marknaden här. Åtagan-
det i EES-avtalet medför att Sverige nu far överge principen om

1992/93: EU 1

nationell konsumtion och införa bestämmelser om att ensamrätten
enligt patent-, mönsterskydds- och växtförädlarrättslagstiftningen är
konsumerad då produkten förts ut på marknaden inom EES-området.

Vidare förpliktar sig Sverige att överta reglerna i de EG-direktiv som
gäller skydd för varumärken, datorprogram och kretsmönster i halvle-
darprodukter. En annan konsekvens av avtalet är att Sverige ikläder
sig vissa skyldigheter i fråga om den konvention om gemenskapspatent
som utarbetats av EG:s medlemsländer men som ännu inte trätt i
kraft. Sverige åtar sig också att inom viss tid ansluta sig till närmare
angivna internationella överenskommelser på immaterialrättens områ-
de. Dessa överenskommelser har med ett undantag redan tillträtts av
Sverige. Undantaget gäller 1989 års Madridprotokoll om internationell
registrering av varumärken. Avtalet innefattar slutligen en skyldighet
för EFTA-länderna att anpassa sin lagstiftning till reglerna i Europe-
iska patentkonventionen. Konventionen tillträddes av Sverige år 1978,
och i samband därmed anpassades reglerna i den svenska patentlagen
till konventionsbestämmelserna.

Enligt redogörelsen i propositionen har inom Justitiedepartementet
upprättats en promemoria, Ds 1992:13 Ändringar i de immaterialrätts-
liga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m. I promemorian läggs
fram förslag till de lagändringar som föranleds av Sveriges åtaganden
enligt avtalet. Avsikten är att ändringarna skall träda i kraft den 1
januari 1993. I promemorian tas dock inte upp frågan om Sveriges
anslutning till Madridprotokollet. Av avtalet följer att Sverige inte
behöver ansluta sig till protokollet förrän den 1 januari 1995, och i
promemorian förutskickas att Justitiedepartementet skall återkomma
med förslag i frågan.

På grundval av förslagen i promemorian har regeringen den 10
september beslutat en lagrådsremiss om ändringar i de immaterialrätts-
liga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

Som lagutskottet framhåller i sitt yttrande kan de anpassningsåtgär-
der på immaterialrättens område som följer med Sveriges åtaganden
enligt EES-avtalet allmänt sett inte anses innebära några nackdelar för
svenskt vidkommande. Anpassningen ligger också i linje med den
harmonisering mellan olika länders lagstiftning som över huvud taget
präglat utvecklingen på det immaterialrättsliga området sedan lång tid
tillbaka. EES-utskottet vill dock peka på att en övergång till regional
konsumtion av patenträttigheter m.m. kan medföra nackdelar för vissa
näringsidkare i Sverige. Våra nuvarande bestämmelser ger nämligen
möjlighet för dem som så önskar att separera olika nationella markna-
der från varandra och därmed åstadkomma exempelvis en prisdifferen-
tiering mellan olika länder. En ändring av nuvarande regler får
emellertid också till konsekvens att konkurrensen ökar, och denna
fördel väger enligt utskottets mening väl upp de negativa effekterna för
vissa näringsidkare. Lagutskottet pekar i sitt yttrande på att EES-avtalet
i ett annat avseende kan medföra problem för svenskt vidkommande.
Sveriges åtaganden beträffande konventionen om gemenskapspatent
kan nämligen få vissa negativa konsekvenser för det svenska Patent-
och registreringsverket. Denna särskilda fråga får dock övervägas när-

1992/93:EU 1

mare om och när konventionen träder i kraft. I likhet med lagutskott-
et vill EES-utskottet understryka vikten av att svenska intressen tas till
vara också på detta område.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) tas upp en fråga om
patentskydd för biotekniska uppfinningar.

Enligt den svenska patentlagen får patent inte meddelas på växtsor-
ter eller djurraser samt väsentligen biologiskt förfarande för framställ-
ning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikrobiologiskt
förfarande och alster av sådant förfarande. Bortsett från vissa regler
rörande patentering av uppfinningar inom mikrobiologin innehåller
patentlagen härutöver inte några särskilda bestämmelser som tar sikte
på biotekniska uppfinningar. Uppfinningar inom växtriket kan ges ett
särskilt skydd enligt växtförädlarrättslagen, som grundar sig på en
internationell konvention i ämnet.

Som tidigare berörts är patentreglerna nationellt begränsade. Ett
patent som meddelas av det svenska Patentverket blir därför gällande
endast i Sverige. En uppfinnare som vill få patent också i andra länder
måste således söka patent i varje land. Motsvarande förhållande gäller
enligt den interna patentlagstiftningen i EG:s medlemsländer liksom i
andra stater. Genom den ovan nämnda Europeiska patentkonventio-
nen har emellertid skapats ett system som medger att en patentsökande
samtidigt kan erhålla patent i flera länder, s.k. europeiskt patent.
Förutom Sverige har ett femtontal europeiska länder tillträtt konven-
tionen, däribland samtliga EG-stater. De fördelar som är förknippade
med det europeiska patentsystemet har medfört att det helt övervägan-
de antalet patent som blir gällande i Sverige numera meddelas i form
av europeiska patent. Europeiskt patent söks hos Europeiska patent-
verket i Mtinchen. Konventionen innehåller en fullständig reglering av
förutsättningarna för att ett europeiskt patent skall beviljas. I konven-
tionen finns bl.a. ett förbud mot patent på växtsorter eller djurraser
m.m. som överensstämmer med motsvarande regel i den svenska
patentlagen.

Under de senaste årtiondena har utvecklingen inom bioteknologin
medfört att frågan om patent på levande organismer fått allt större
aktualitet. Den debatt som förts både i Sverige och utomlands har
särskilt gällt spörsmålet om patent kan och bör meddelas på gentek-
niskt förändrade djur, exempelvis möss, samt växter och mikroorganis-
mer. Inte minst de etiska aspekterna på patentering av levande organis-
mer har därvid stått i förgrunden. Inom Europeiska patentverket har
en utveckling skett i praxis därhän att patent i ökad utsträckning
numera meddelas för uppfinningar som avser levande organismer.
Bl.a. har patent beviljats på en gentekniskt förändrad växt liksom på
ett med gentekniska förändringar framställt djur (den s.k. onko-mu-
sen). De sistnämnda patentbesluten har dock ännu inte blivit föremål
för något avgörande i Europeiska patentverkets besvärsinstans, och det
är därför ännu inte slutgiltigt fastlagt hur långt praxis sträcker sig.
Också vid det svenska Patentverket har en utveckling skett som i
huvudsak kan sägas innebära en anpassning till Europeiska patentver-
kets praxis.

1992/93: EU 1

Några direktiv eller förordningar som rör patent på biotekniska 1992/93:E(J1
uppfinningar har hitintills inte beslutats inom EG. EES-avtalet inne-
bär således inte några åtaganden i detta hänseende. Inte heller ställs
några krav på Sverige till följd av förpliktelsen för EFTA-staterna att
anpassa sin lagstiftning till den Europeiska patentkonventionen, efter-
som, som tidigare nämnts, Sverige redan tillträtt konventionen. Ett
förslag till direktiv rörande rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar
har emellertid år 1988 framlagts av EG-kommissionen. Förslaget byg-
ger i betydande utsträckning på bl.a. Europeiska patentverkets nuva-
rande praxis. Syftet med förslaget är att det skall skapas enhetliga och
klara tillämpningsföreskrifter i EG-länderna när det gäller frågan om
vilka biotekniska uppfinningar som kan patenteras. I preambeln till
förslaget nämns att skillnader i patentreglernas tillämpning kan leda
till handelshinder.

Direktivförslaget har mött starka invändningar i Europaparlamentet,
och önskemål om betydelsefulla ändringar av förslaget har förts fram
under behandlingen. Sålunda har bl.a. framförts krav på att en tydlig
etisk dimension införs i direktivet samt att det uppställs uttryckliga
förbud mot patent på människokroppen och delar av denna liksom
mot patent på förfaranden för genetisk förändring av människokrop-
pen. I fråga om patentering av djur har det hävdats att det i direktivet
bör tas in ett förbud mot patent på sådana genetiska förändringar av
djur som medför att dessa utsätts för lidande utan att detta uppvägs av
fördelar för människan, särskilt med avseende på hälsa och miljö.

Enligt vad utskottet inhämtat kan kommissionen förmodligen kom-
ma att gå parlamentet till mötes genom en revidering av förslaget.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) begärs (yrkande 7 delvis)
ett tillkännagivande om att regeringen inom ramen för EES-samarbetet
med kraft bör driva tidigare presenterade svenska ståndpunkter i fråga
om patentskydd av bioteknologiska uppfinningar.

Som lagutskottet framhåller i sitt yttrande är Sverige och de övriga
stater som är medlemmar i den Europeiska patentorganisationen i
betydande utsträckning bundna av utvecklingen inom organisationen.
Också den närmare utformningen av ett EG-direktiv om patentskyddet
för biotekniska uppfinningar kan emellertid få betydelse för Sverige
inte bara på grund av EES-avtalet utan även — och kanske främst —
med hänsyn till att EG-staternas inställning i frågan väger tungt i det
europeiska patentsamarbetet. Genom EES-avtalet ges ökade förutsätt-
ningar för att Sverige och de andra EFTA-länderna skall få gehör för
sina synpunkter i EG och dess medlemsländer. Liksom lagutskottet
anser EES-utskottet att det är angeläget att denna möjlighet tas till vara
och att svenska intressen på området hävdas både inom den Europe-
iska patentorganisationen och inom ramen för EES-samarbetet liksom
på det internationella planet i övrigt.

Utskottet erinrar om att regeringen år 1990 — mot bakgrund av den
allmänna debatt som förts rörande gentekniken — beslöt att tillkalla
en parlamentarisk beredning med uppdrag att bereda frågor med
anknytning till gentekniken. I direktiven till Genteknikberedningen 93

framhölls bl.a. att en belysning av genteknikfrågorna under parlamen-

tarisk medverkan kan tjäna som vägledning för det svenska agerandet
vid de olika internationella diskussioner som förestod. Enligt direkti-
ven skulle översynen omfatta fyra huvudområden, varav ett var över-
gripande immaterialrättsliga frågor.

Genteknikberedningen har nyligen slutfört sitt uppdrag och avläm-
nat betänkandet (SOU 1992:82) Genteknik — en utmaning. Resultatet
av beredningens immaterialrättsliga överväganden är att beredningen
föreslår att det också i framtiden skall finnas en möjlighet att erhålla
immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar på i princip
samma villkor som för andra uppfinningar. De speciella förhållanden
som kan vara förenade med patent på sådana uppfinningar motiverar
enligt beredningen inte för närvarande någon principiell ändring i
gällande lagstiftning. Inte heller motiveras ingrepp i nuvarande lagstift-
ning av andra förhållanden. När det gäller den etiska kontrollen slår
beredningen fest att patent på människor, foster, befruktade ägg, köns-
celler och mänskliga organ inte är tillåtet. Vad angår djur anser
beredningen att patent bör tillåtas om de etiska aspekterna tillgodoses.
Slutligen framhåller beredningen att Sverige i internationella samman-
hang bör verka för att synpunkterna i betänkandet blir beaktade.

Enligt utskottets mening har det genom Genteknikberedningens
arbete skapats ett underlag för Sveriges fortsatta agerande både natio-
nellt och internationellt när det gäller frågan om patent på biotekniska
uppfinningar. Remissbehandlingen av betänkandet och regeringens
ställningstaganden i frågorna bör inte föregripas. Utskottet vill dock i
linje med vad som ovan sagts understryka vikten av att regeringen
inom ramen för det framtida EES-samarbetet liksom i andra interna-
tionella sammanhang noga följer utvecklingen på området och därvid
bevakar att svenska synpunkter blir beaktade. Med hänsyn till att
EG-direktivet kan komma att antas innan avtalet träder i kraft är det
särskilt angeläget att, som påpekas i motion E7, regeringen redan nu
på informella vägar hävdar Sveriges intressen och därmed försöker
påverka utformningen av direktivet. Med hänsyn till vad som anförts
av Genteknikberedningen utgår utskottet från att så också kommer att
ske och att regeringen därvid verkar för restriktioner grundade på
etiska skäl. Något särskilt tillkännagivande i enlighet med motion E7
yrkande 7 i denna del är således inte erforderligt.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att EES-avtalet innebär att
Sverige skall anpassa sin lagstiftning till två EG-direktiv på miljöområ-
det om användning och utsättning av gentekniskt modifierade organis-
mer. Den närmare innebörden av åtagandet redovisas i bilaga 13
(Miljö- och naturresursdepartementet) till propositionen. Såvitt känt
förbereds inom EG inte några nya direktiv eller förordningar när det
gäller biotekniken.

Redovisningen i propositionen för de immaterialrättsliga frågorna
ger inte utskottet anledning till några uttalanden utöver vad som ovan
anförts. Riksdagen får senare ta ställning till de ändringar i de immate-
rialrättsliga lagarna som föranleds av EES-avtalet.

1992/93: EU 1

10 Övergripande bestämmelser om de fyra friheterna

Vid sidan av regler som direkt har betydelse för den fria rörligheten
har man inom EG infört gemensamma bestämmelser på åtskilliga
andra områden. Skälet härtill är att en reglering på dessa områden är
väsentlig för att de fyra friheterna skall kunna fungera. En motsvaran-
de reglering har ansetts nödvändig på EES-området. I EES-avtalet har
sådana bestämmelser samlats i avtalets del V. Reglerna avser fem
samarbetsområden, nämligen sociala frågor, dvs. arbetarskydd, arbets-
miljö, arbetsrätt och jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
miljöskydd, konsumentskydd, statistik och boiagsrätt. De sociala frå-
gorna, miljöskyddet och konsumentskyddet berörs också av andra
delar åv avtalet och utskottet tar upp dessa områden till en samlad
behandling under särskilda avsnitt senare. I de två nu följande avsnit-
ten behandlas därför Sveriges åtaganden på bolags- och statistikområde-
na.

10.1 Boiagsrätt

Den fria rörligheten på EES-området innebär bl.a. att enskilda med-
borgare i ett EFTA- eller EG-land skall ha rätt att etablera sig i ett
annat EES-land för att utöva näringsverksamhet. Med enskilda med-
borgare jämställs helt företag som hör hemma i ett EES-land. Etabler-
ingsrätten ger möjlighet för den enskilde medborgaren eller företaget
att upprätta exempelvis agenturer och dotterföretag i ett annat EES-
land men också att bilda och driva fristående företag i ett annat land
på de villkor som gäller där.

Etableringsrätten på EES-området motsvarar vad som gäller inom
EG. För att underlätta företagens verksamhet och samarbete inom den
gemensamma marknaden har man inom EG infört vissa gemensamma,
grundläggande bolagsrättsliga regler. Dessa bestämmelser skall också
ses mot bakgrund av den fria rörligheten för kapital. Ett syfte med
reglerna är att det skall skapas ett likvärdigt skydd för olika intressen-
ter i företagen såsom delägare, borgenärer och anställda. Tillhopa rör
det sig om elva direktiv och en förordning. Fyra av direktiven avser
redovisningsfrågor.

De flesta av EG:s bolagsrättsliga direktiv är tillämpliga på public
limited liability companies, dvs. bolag som i sak närmast motsvarar
svenska aktiebolag med spritt ägande. Som exempel kan nämnas det
andra direktivet som, i aktieägarnas och borgenärernas intresse, fram-
för allt syftar till att tillhandahålla regler om bildande av public
limited liability companies och om skydd för dessas kapital. Bl.a.
föreskrivs i direktivet att ett aktiekapital på minst 25 000 ecu (dvs.
omkring 185 000 kr) måste tecknas för att bolaget skall få bildas eller
få tillstånd att börja sin verksamhet. Av aktiernas nominella värde
behöver dock endast 25 % vara betalda. Vissa av de direktiv som
gäller för public limited liability companies innehåller regler som
innebär förenklingar för små och medelstora företag, t.ex. i fråga om
upprättande av årsbokslut (fjärde direktivet).

1992/93:EU1

Ett av direktiven på bolagsrättens område tar sikte på en annan
bolagsform än public limited liability companies och innehåller be-
stämmelser om enmansbolag med begränsat ansvar. Direktivet syftar
till att i alla medlemsstater göra det möjligt för enmansföretagare att
driva verksamhet utan personligt ansvar och till att utjämna de skillna-
der som i det avseendet finns mellan de olika staterna. De samord-
ningsåtgärder som direktivet föreskriver skall vidtas i fråga om med-
lemsstaternas lagar eller andra författningar om vissa närmare angivna
bolagsformer, bl.a. Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH) i
Tyskland och anpartsselskaber i Danmark.

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att införa regler i enlighet med
direktiven och förordningen. Avtalsbestämmelserna härom finns i arti-
kel 77 och i bilaga XXII. I avtalet medges EFTA-staterna visst anstånd
med införlivandet av rättsakterna. För Sverige gäller att rättsakterna
skall ha införlivats i sin helhet senast två år efter det att EES-avtalet
har trätt i kraft.

I propositionen, bilaga 2 (Justitiedepartementet), redovisas bl.a. det
lagstiftningsarbete som för närvarande pågår i Sverige på bolagsrättens
område. I bilagan bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförs. Av redogörelsen framgår att Aktiebolagskommittén (lu
1990:08) enligt sina direktiv skall föreslå de lagändringar som erfordras
med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt överväga
frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktie-
bolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Frågan om en
anpassning av den svenska aktiebolagslagstiftningen till EG:s boiagsrätt
skall enligt direktiven behandlas med förtur, och ett delbetänkande
förväntas under hösten 1992.

Aktiebolagskommittén har redan avlämnat ett delbetänkande (SOU
1992:13) Bundna aktier. I betänkandet föreslås att det inte längre skall
vara möjligt att ha bundna aktier. Kommitténs förslag grundar sig
främst på att de s.k. utlänningsförbehållen bedömts stå i strid med
Romfördragets diskrimineringsförbud.

Av propositionen framgår vidare att kommittén (Ju 1991:07) med
uppgift att göra en allmän översyn av redovisningslagstiftningen med
förtur skall lägga fram förslag till de lagändringar på redovisningsom-
rådet som kommer att krävas vid en harmonisering med EG:s normer.

På grundval av Aktiebolagskommitténs betänkande har regeringen
nyligen beslutat en proposition (1992/93:68) om ändringar i aktiebo-
lagslagen. I propositionen föreslås — förutom ett avskaffande av syste-
met med bundna aktier — att det kvarstående kravet på bosättning i
Sverige för vissa befattningshavare i aktiebolag ändras till att gälla krav
på bosättning inom EES-området. Även detta förslag innebär en an-
passning till EG:s regler om den fria etableringsrätten och följer av
Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.

I motion Eli av lan Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs att vissa frågor
särskilt måste uppmärksammas med anledning av Sveriges anslutning
till EES-avtalet. Till dessa hör bl.a. småföretagens konkurrensvillkor
och införandet av en ny bolagsform, motsvarande den tyska bolagsfor-
men GmbH. Motionärerna hänvisar till att den överväldigande majori-

1992/93: EU 1

teten av svenska företag utgörs av företag med mindre än 500 anställda
och att det är de små och medelstora företagen som kommer att
påverkas av den europeiska integrationen. Enligt motionärerna behövs
det därför en ny företagsform i Sverige som är särskilt avpassad för de
mindre företagens villkor. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 5).

Lagutskottet framhåller i sitt yttrande att Aktiebolagskommittén —
enligt vad utskottet erfarit — kommer att föreslå ändringar i aktiebo-
lagslagen som innebär att två olika kategorier av aktiebolag kan bildas,
nämligen publika resp, privata aktiebolag. För de privata aktiebolagen
föreslår kommittén regler som förbjuder bolaget eller aktieägare i detta
att söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller liknande
handlingar genom att offentliggöra eller på annat sätt rikta en inbju-
dan till en vidare krets att teckna eller förvärva sådana värdepapper.
Endast fondpapper som utges av publikt aktiebolag föreslås kunna bli
föremål för börshandel. Kommittén väntas också föreslå förändringar
beträffande aktiebolags kapitalkrav som innebär att privat aktiebolag
skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr och publikt
aktiebolag ett aktiekapital på minst 1 miljon kronor.

Enligt lagutskottet finns det anledning att avvakta den närmare
utformningen av Aktiebolagskommitténs förslag. Lagutskottet påpekar
att förslaget synes i huvudsak komma att tillgodose de önskemål som
framförs i motion Eli.

Sedan lagutskottet avgivit sitt yttrande har Aktiebolagskommittén
avlämnat ett delbetänkande, (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG.
I betänkandet föreslås bl.a. en uppdelning på två bolagsformer i
enlighet med vad som redovisats i lagutskottets yttrande.

Regeringens ställningstagande till förslaget bör inte föregripas. EES-
utskottet gör samma bedömning beträffande motionsyrkandet som
lagutskottet. Yrkande 5 i motion Eli bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Inom EG övervägs sedan länge ett av kommissionen framlagt förslag
till en förordning om Europabolag samt ett förslag till direktiv om
arbetstagarinflytandet i sådana bolag. Ett Europabolag enligt det fram-
lagda förslaget kan betecknas som en övernationeil bolagsform, som
lyder direkt under EG:s gemenskapsrätt, och där delägarna utgörs av
bolag från olika EG-länder.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) framhålls att EG inför
fullbordandet av den inre marknaden kan förväntas genomföra vissa
förslag till direktiv. Förslagen omfattas inte formellt av EES-avtalet
men kommer, om de antas, att bli en del i EES-samarbetet. Enligt
motionärerna är det angeläget att Sverige på informella vägar försöker
fa svenska ståndpunkter tillgodosedda vid utformningen av dessa direk-
tiv. Detta gäller bl.a. EG-kommissionens förslag om Europabolag, vari
ingår en rätt för de fackliga organisationerna till information och
samråd med företagsledningen. Motionärerna begär (yrkande 7 delvis)
ett tillkännagivande om att den svenska regeringen med kraft bör
stödja den del av förslaget om ett Europabolag som är utformat för att
tillvarata de anställdas intressen.

7 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

1992/93 :ELJ1

Enligt vad utskottet har inhämtat har förslagen om Europabolag och
arbetstagarnas inflytande visat sig vara kontroversiella. Vid sitt möte i
november 1991 uppnådde dock ministerrådet ett närmande av positio-
nerna. Läget synes nu vara att det blir fråga om en frivillig bolagsform.
Det kommer alltså att stå företag med gränsöverskridande aktiviteter
fritt att också fortsättningsvis välja nationella associationsrättsliga lös-
ningar. I fråga om medbestämmande för arbetstagare i denna bolags-
form tillkännagav samtliga medlemsländer en öppen hållning till att
gällande nationella ordningar skall respekteras även om de är olika
utformade. En förutsättning skall dock vara att vissa minimikrav är
uppfyllda.

Frågan om Europabolaget har aktualiserats även vid Europeiska
rådets möte i Lissabon den 26—27 juni 1992. 1 rapporten med ordfö-
randeskapets slutsatser uppmanas ministerrådet att snarast slutföra den
nödvändiga lagstiftningen på bolagsrättens område och däribland för-
ordningen om Europabolag.

När det gäller EG:s fortsatta arbete med regler om ett Europabolag
anser utskottet i likhet med motionärerna att regeringen aktivt bör
stödja en lagstiftning som tar till vara de anställdas intresse av medbe-
stämmande. Utskottet förutsätter att regeringen redan före avtalets
ikraftträdande verkar i denna riktning med utnyttjande av de informel-
la vägar som finns. Liknande synpunkter har också kommit till uttryck
i lagutskottets yttrande. Något särskilt tillkännagivande med anledning
av motion E7 i denna del är inte påkallat med hänsyn till det anförda.

Vad som anförs i propositionen rörande bolagsrätten har inte föran-
lett några erinringar från lagutskottets sida. Inte heller EES-utskottet
anser det påkallat med några särskilda uttalanden. Riksdagen kommer
senare att få ta ställning till de lagstiftningsåtgärder på bolagsrättens
område som föranleds av EES-avtalet.

1992/93: EU 1

10.2 Statistik

EES-avtalet innebär att det blir nödvändigt att etablera ett gemensamt
statistiskt informationssystem (ESS). Statistiksystemet skall tillhanda-
hålla uppgifter som är jämförbara inom alla de områden där gemen-
samma bedömningar och beslut blir aktuella. Samarbetet innebär en
uppbyggnad av statistiska metoder och gemensamma definitioner. Par-
terna skall också samarbeta om program och procedurer. Ett utbyte av
statistik skall påbörjas stegvis, och samarbetet skall vara fullt utbyggt
till 1995. I EES-avtalet återfinns bestämmelserna härom i artikel 76
och i bilaga XXI, som innehåller ett stort antal rättsakter. Rättsakterna
avser exempelvis industristatistik, transportstatistik, handelsstatistik och
energistatistik

I bilaga 6 (Finansdepartementet) till propositionen lämnas en kort-
fattad redogörelse för EES-avtalets konsekvenser på statistikområdet.
Där bereds riksdagen även tillfälle att ta del av vad som anförs.

Finansutskottet anför i sitt yttrande att redovisningen av samarbetet
på statistikområdet och de förändringar som det kan förväntas innebä-
ra för Sveriges del inte föranleder något uttalande från utskottets sida.

1992/93: EU 1

Inte heller EES-utskottet har någon erinran mot propositionen i
denna del. Utskottet vill understryka att enligt vad som har framkom-
mit samarbetet inte omfattar spridande av personnummer och andra
frågor som rör den rena statistikproduktionen. Samarbetet gäller
främst metodutveckling.

11 Samarbetet vid sidan av de fyra friheterna

Inom EG:s ram samarbetar medlemsstaterna på en rad samhällsområ-
den som inte direkt berör de fyra friheterna eller den inre marknadens
goda funktionssätt, men som ändå är av gemensamt intresse. Sverige
och andra EFTA-länder deltar redan, i enlighet med särskilda överens-
kommelser, i vissa delar av detta samarbete, bl.a. FoU-verksamheten
och vissa utbytesprogram på utbildningsområdet.

I EES-avtalets del VI ger parterna uttryck för sin vilja att stärka och
bredda sitt samarbete inom ramen för Gemenskapens verksamhet på
vissa områden vid sidan av de fyra friheterna. Sammanlagt tio sådana
samarbetsområden nämns, nämligen:
-forskning och teknisk utveckling

- informationstjänster

- miljö

-utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor

-socialpolitik

- konsumentskydd

-små och medelstora företag

- turism

-den audiovisuella sektorn

- räddningstjänst.

Närmare bestämmelser om vilka aktiviteter inom de uppräknade om-
rådena EFTA-länderna skall delta i finns i protokoll 31 till avtalet.
Varje part kan föreslå upprättande eller ändring av program eller
andra verksamheter. Förändringar kan genomföras genom beslut i
EES-kommittén om tillägg till nyssnämnda protokoll. Vidare finns i
denna del av avtalet en "utvecklingsklausul" som anger att parterna —
när det anses kunna bidra till förverkligandet av EES-avtalets mål eller
anses vara av gemensamt intresse — skall utveckla samarbetet inom
områden utöver de ovan uppräknade.

Gemensamt för samarbetet vid sidan av de fyra friheterna är att det
normalt skall försiggå i någon av de sex former som anges i avtalets
artikel 80. Dessa är EFTA-ländernas deltagande i EG:s program, pro-
jekt eller andra verksamheter, gemensamma EFTA—EG-aktiviteter,
informationsutbyte, gemensamma insatser för att främja viss verksam-
het i hela EES-området, parallell lagstiftning samt samordning i inter-
nationella organisationer eller gentemot tredje land när detta är av
gemensamt intresse.

När samarbetet vid sidan av de fyra friheterna sker i form av att
EFTA-länderna deltar i EG:s ramprogram eller andra verksamheter
skall vissa i avtalet angivna principer tillämpas. EFTA-staterna skall 99

sålunda ha tillgång till alla delar av ett samarbetsprogram. EFTA-

staterna skall ha samma möjligheter som EG:s medlemsstater vad
gäller att använda resultaten av programmen i fråga. På projektnivå
skall deltagare från EFTA-staterna ha samma rättigheter och skyldighe-
ter som EG:s medlemsstater när dessa deltar i samma verksamhet.

Storleken på EFTA-ländernas finansiella bidrag till EG-aktiviteter i
vilka man deltar skall beräknas i proportion till EG:s egna anslag för
aktiviteten i fråga. Som alternativ anges att parterna var för sig kan
svara för sina egna kostnader samt därutöver ge ett skäligt bidrag till
Gemenskapens fasta kostnader.

Flera av samarbetsområdena tangerar de delar av avtalet som rör
den inre marknaden — exempelvis har samarbetet i utbildningsfrågor
anknytning till den fria rörligheten för personer, samarbetet om tu-
rism till tjänstesektorn, osv. De betecknas därför ibland som "angrän-
sande områden". När det gäller socialpolitik, konsumentskydd och
miljö ligger delar av samarbetet vid sidan av den inre marknaden
medan andra delar rör de fyra friheterna. Dessa tre samarbetsområden
tar utskottet upp till en samlad behandling i särskilda avsnitt.

I det följande behandlar utskottet de övriga sju i EES-avtalet särskilt
uppräknade samarbetsområdena.

Utskottet tar emellertid nu upp en särskild fråga som aktualiserats i
motion E10 av Lars Werner m.fl. (v). Däri begärs (yrkande 20) att
regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att redovisa konse-
kvenserna av EES-avtalets artikel 80 för svensk biståndspolitik.

Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet påpeka att artikel
80 rör formerna för samarbete endast på de inledningsvis uppräknade
områdena. På dessa områden kan EES-ländernas samarbete med tredje
land samordnas när det är av gemensamt intresse.

EES-utskottet vill, i likhet med utrikesutskottet, understryka att
EES-avtalet således inte berör biståndspolitiken. Olika former av sam-
ordning och samarbete äger redan nu rum mellan olika biståndsgivare,
bl.a. inom ramen för FN:s biståndsverksamhet, inom OECD samt
mellan de nordiska länderna. Grunden för ett sådant samarbete är att
fördelar kan uppnås för de deltagande parterna. Någon förpliktande
samordning med direkt bäring på biståndspolitiken ingår emellertid
inte i EES-avtalet. Utskottet kan alltså inte finna att en utredning av
EES-avtalets konsekvenser för biståndspolitiken är påkallad. Yrkande
20 i motion E10 avstyrks alltså.

11.1 Forskning och teknisk utveckling

Ar 1984 antog EG sitt första ramprogram för samarbete på området
forskning och teknisk utveckling. Det andra ramprogrammet, som
omfattade åren 1987—1991, innebar stora satsningar på informations-
teknologi, telekommunikation, produktionsteknik, bioteknik och ma-
terialforskning. Målet för EG:s insatser på forskningsområdet beskrevs
i enhetsakten som antogs i december 1985 och trädde i kraft den 1 juli
1987. Det gällde att "stärka den vetenskapliga och teknologiska basen
för europeisk industri och söka göra den mera konkurrenskraftig på
internationell nivå". I det tredje ramprogrammet (1990—1994) har

1992/93: EU 1

programmet vidgats till att också omfatta insatser avseende forskning
kring naturresurser, stöd till forskarutbildning och forskarrörlighet
samt skapande av vetenskapliga och tekniska nätverk i Europa.

Överenskommelsen i Maastricht i december 1991 kan leda till att
ramen för EG:s forskningssamarbete vidgas till att, utöver stärkande av
den europeiska industrins konkurrenskraft, även innefatta forskning
som motiveras av andra områden av fördraget. Stöd skall t.ex. kunna
ges till forskning som syftar till att åstadkomma en förbättrad livskvali-
tet, eller som motiveras av andra allmänna samhälleliga behov. Dessa
nya förutsättningar ligger till grund för det fjärde ramprogrammet som
nu förbereds inom EG.

Av EG-ländernas samlade offentliga satsningar på forskning och
teknisk utveckling går merparten till nationella program eller till
internationellt samarbete vid sidan av EG. EG:s ramprogram utgör
således en begränsad del av den europeiska forskningen. Forsknings-
samarbetet inom EG är dock snabbt växande till både omfattning och
betydelse.

Länder som inte är medlemsländer kan i dag delta i EG:s forsk-
ningsprogram i två former, nämligen på programnivå eller på projekt-
nivå. Sverige deltar i båda slagen av samarbete. Hittills har EG ensamt
avgjort vilken av de två formerna som för ett visst program stått öppen
för Sverige. EG har valt programnivån för sådana program där forsk-
ningsinstitutioner utgör en tung del av projektparterna medan man
velat begränsa inflytandet från icke-EG-länder i de industristrategiska
programmen.

I propositionens bilaga 7 (Utbildningsdepartementet) redovisas kon-
sekvenserna av EES-avtalet beträffande forskningsfrågor. De forsk-
nings- och utvecklingsprogram som har speciell industriell anknytning
berörs även i bilaga 11 (Näringsdepartementet). Riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad som i resp, bilaga anförs i forsknings- och
utvecklingsfrågor. Av redogörelserna framgår bl.a. följande.

EES-avtalet innebär att Sverige ansluts till EG:s tredje ramprogram
för forskning och teknisk utveckling och alla dess delprogram, utom
de två som styrs av Euratomfördraget, dvs. fusionsenergiforskning och
kärnkraftssäkerhet. I de senare deltar dock Sverige redan i dag på
programnivå genom separata avtal. I enlighet med de ovan redovisade
allmänna principerna skall Sverige erlägga en BNP-baserad andel av
EG:s FoU-budget.

Budgeten för det nu pågående tredje ramprogrammet är 5,7 miljar-
der ecu, ca 42 miljarder kronor. EES-avtalet innebär att endast den del
av programmen som startar efter avtalets ikraftträdande betalas enligt
EES-avtalets regler. Projekt som startat före avtalets ikraftträdande
finansieras enligt de tidigare reglerna för projektmedverkan. Vissa av
programmen inom det tredje ramprogrammet har ännu inte slutligt
beslutats av EG:s organ. Av dessa skäl är det, enligt propositionen, inte
möjligt att nu ange kostnaderna för forskningssamarbetet enligt EES-
avtalet med någon större exakthet. För svensk del torde, enligt vad som

1992/93: EU 1

101

anförs i propositionen, den totala kostnaden för den del av rampro-
grammet som omfattas av EES-avtalet motsvara ca 330 miljoner kro-
nor årligen.

Medlen budgeteras under berörda departements huvudtitlar. Huvud-
delen av de medel som avser budgetåret 1992/93 har anvisats under
Utbildningsdepartementets huvudtitel (ca 115 miljoner kronor) och
under Näringsdepartementets huvudtitel (ca 190 miljoner kronor).
Finansieringen av kostnaderna för Sveriges medverkan i forsknings-
samarbetet avseende treårsperioden 1993/94—1995/96 kommer enligt
det föredragande statsrådet att behandlas i 1993 års forskningsproposi-
tion.

I propositionen redogörs vidare för den svenska organisationen av
samarbetet.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande om att utskottet vid flera
tillfallen under de senaste åren haft anledning att framhålla betydelsen
av samarbete och utbyte inom forskning och utbildning såväl med
EG-länderna som med andra länder i och utanför Europa. EES-
utskottet anser, i likhet med utbildningsutskottet, att ett sådant interna-
tionellt samarbete är av avgörande betydelse för verksamhetens kvali-
tet. Sverige tillhör, som avancerat industriland, de mera forskningsbe-
roende länderna i världen. Vår relativa litenhet gör deltagande i
internationellt samarbete på forskningsområdet än mer nödvändigt.

Liksom utbildningsutskottet finner EES-utskottet det positivt att
EG:s forskningsinsatser efter hand har vidgats till att avse även annat
än att stärka den vetenskapliga och teknologiska basen för europeisk
industri, och att EG i sin planering av det kommande fjärde rampro-
grammet utgår från att denna utveckling skall fortsätta.

Utskottet vill erinra om att svenska forskare får samma rättigheter
som forskare inom EG att föreslå projekt mot att Sverige erlägger sin
andel av EG:s FoU-budget. Projekt som blir godkända finansieras ur
EG:s FoU-budget. Det innebär att medel återförs och nettokostnaden
minskar i den utsträckning som Sverige förmår hävda sig i konkurren-
sen om de tillgängliga medlen genom att få forskningsprojekt antagna.
Denna ordning kommer enligt utskottets uppfattning att verka positivt
för svensk forskning, som i ökad omfattning tvingas att konfronteras
med internationell forskning. Utskottet vill också erinra om att svens-
ka forskare genom avtalet och de bidrag som Sverige betalar får samma
rättigheter som deltagare i EG vad gäller spridning, utvärdering och
utnyttjande av forskningsresultat. Vidare får Sverige delta i program-
mens styrkommittéer och andra kommittéer som har effekter på
programmens genomförande, liksom i EG:s rådgivande kommitté för
vetenskaplig och teknisk forskning (Crest). Svenska experter Sr inflyt-
ande i planeringen av nya program.

Sammanfattningsvis viil EES-utskottet för sin del understryka det
stora värde som ligger i att Sverige genom avtalet får möjlighet att fullt
ut delta i de forskningsprogram och -projekt EG bedriver.

Beträffande den svenska organisationen av forskningssamarbetet har
EES-utskottet lika litet som utbildningsutskottet något att erinra mot

1992/93:EU1

102

vad som anförs i propositionen. Inte heller i övrigt föranleder bilagor-
na 7 och 11 såvitt gäller forskning och teknisk utveckling några
särskilda uttalanden.

11.2 Informationstjänster

EG:s ministerråd har beslutat fastställa en handlingsplan för att skapa
en marknad för informationstjänster. I första hand rör det sig här om
att ge användare inom hela Gemenskapen tillgång till kommersiella
eller offentliga databaser etc. som upprättas i de olika medlemsländer-
na. Genom EES-avtalet kommer alltså även EFTA-staterna att delta i
genomförandet av handlingsplanen.

En viktig aspekt av detta samarbete är det s.k. Sprintprogrammet
(Strategic Programme for Innovation and Transfer of Technology).
Programmets syfte är att, bl.a. genom databaser, främja innovationer
och teknikspridning. Det är inriktat i första hand på mindre och
medelstora företag.

Sprintprogrammet berörs något i propositionens bilaga 11 (Närings-
departementet). Bl.a. redovisas att Sverige redan deltar på projektnivå i
programmet, inom ramen för arbetet med att stärka de små och
medelstora företagen. I övrigt berörs samarbetet om informationstjäns-
ter inte närmare i propositionen. Inte heller har det tagits upp i något
av de till EES-utskottet inkomna yttrandena.

Användningen av datorer liksom utbudet av elektroniska informa-
tionstjänster växer snabbt både i Sverige och i andra västeuropeiska
länder. För medborgare och näringsliv i ett relativt litet land som
Sverige bör det vara av särskilt intresse att genom deltagande i ett
internationellt samarbete få tillgång till ett större utbud av informa-
tionstjänster. Ett svenskt deltagande i samarbetet om att skapa en
gemensam marknad för detta slag av tjänster ger också producenter i
Sverige — av utrustning såväl som av informationstjänster — bättre
möjligheter att hävda sig i konkurrensen. Utskottet finner det mot
denna bakgrund positivt att Sverige genom EES-avtalet kommer att
delta i det västeuropeiska samarbetet om informationstjänster.

11.3 Utbildning, yrkespraktik och ungdomsutbyte

Under senare år har EG gett ökad prioritet åt utbildningsfrågor,
särskilt vad gäller yrkesutbildning och högre utbildning. Det huvud-
sakliga syftet var ursprungligen att genom en utbildning med högre
kvalitet och större teknologisk bredd förbättra förutsättningarna för
ekonomisk tillväxt. På senare år har ökad vikt lagts vid att genom
utbildnings- och utbytesprogram ge unga människor kunskap om
andra medlemsländer.

I EES-avtalet regleras EFTA-ländernas deltagande i EG:s samarbete
om utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor främst i protokoll 31.
Avtalets konsekvenser på utbildningsområdet redovisas i proposition-
ens bilaga 7 (Utbildningsdepartementet). I bilaga 12 (Civildepartemen-

1992/93: EU 1

103

tet) finns en redogörelse för det samarbete i ungdomsfrågor som blir
aktuellt genom avtalet. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i
bilagorna anförs i utbildningsfrågor resp, ungdomsfrågor.

Sverige och övriga EFTA-länder deltar redan, i enlighet med särskil-
da överenskommelser, i några av EG:s utbytesprogram inom den högre
utbildningen. Det gäller dels Comett (Community Action Programme
in Education and Training for Technology) sedan 1990, dels Erasmus
(European Community Action Programme for the Mobility of Univer-
sity Students) fr.o.m. hösten 1992. Vidare deltar Sverige fr.o.m. budget-
året 1992/93 i EG:s universitetsutbytesprogram med Central- och Öst-
europa, Tempus (Trans-European Mobility Scheme for University
Studies).

Comett är ett program som har tillkommit för att genom utbildning
och praktik underlätta kunskapsöverföring på det teknologiska områ-
det mellan universitet, högskolor och näringsliv. Erasmus är ett utby-
tesprogram för studenter, lärare och administratörer vid universitet
och högskolor. Erasmus är öppet för alla ämnen och utbildningar.
Studier i utlandet får helt och hållet tillgodoräknas i examina. Tempus
är ett universitetsutbytesprogram inom ramen för EG:s biståndspro-
gram (Phare) till stöd för utvecklingen i Central- och Östeuropa. En
närmare beskrivning av dessa program finns i propositionens bilaga 7
(Utbildningsdepartementet).

Enligt protokoll 31 till EES-avtalet kommer EFTA-länderna att
fr.o.m. den 1 januari 1995 delta i alla Gemenskapens utbildnings- och
ungdomsprogram.

Bland de utbildningsprogram som tillkommer kan särskilt nämnas
Lingua, som har till syfte att bredda och stärka språkkunskaperna hos
medlemsländernas medborgare. Det innefattar bl.a. stipendieprogram
för fortbildning av språklärare och för fortbildningssamarbete mellan
skolor och universitet. För att stödja högskolestuderandes språkutbild-
ning finns ett stipendieprogram liknande Erasmusprogrammets. Tan-
ken är bl.a. att ge studerande möjlighet att bredda en utbildning i t.ex.
samhällsvetenskap, medicin eller teknik med språkstudier. Lingua
innehåller även insatser för elever i yrkesutbildning och till stöd för
företags språkfortbildning av anställda.

Aven i andra avseenden innebär EES-avtalet att möjligheterna för
Sverige att delta i utbildningssamarbetet inom EG förbättras. Vid
avtalets ikraftträdande kommer alla särregler för EFTA-ländernas del-
tagande i Comett, Erasmus och Tempus att försvinna. Sverige och
övriga EFTA-länder kommer att kunna påverka den framtida utform-
ningen av program och andra aktiviteter på utbildningsområdet. Vida-
re kommer EG:s institut för yrkesutbildning, Cedefop, och dess nät-
verk för informationsutbyte på utbildningsområdet, Eurydice, att öpp-
nas för EFTA-deltagande.

Vad gäller ungdomssamarbetet framgår av protokoll 31 till avtalet
att EFTA-länderna från avtalets ikraftträdande kommer att delta i
utbytesprogrammet Ungdom för Europa (Youth for Europé). Från
samma tidpunkt kommer Sverige också att kunna delta i informations-
utbyte, seminarier och andra kontakter som rör ungdomsområdet.

1992/93:EU1

104

Programmet Ungdom för Europa är ett utbytesprogram lor ungdo-
mar mellan 15 och 25 år. Den bakomliggande idén är att ungdomar
skall få en europeisk identitet genom att ungdomsgrupper får stöd till
egna projekt i samarbete med grupper i ett eller flera andra EG-
länder. Företräde ges till ungdomar som av sociala, ekonomiska eller
geografiska skäl har små möjligheter att delta i andra ungdomsutbytes-
program. Projekten kan vara arrangerade av lokala, regionala, natio-
nella eller europeiska organisationer. Huvuddelen av programmets
medel går till direkt stöd till ungdomsutbyte. Programmet ger emeller-
tid också möjlighet till stöd för utbildning av ungdomsledare m.m.

Bland övriga program på ungdomsområdet som för närvarande
bedrivs inom EG kan nämnas Petra (Community Action Programme
for the Vocational Qualification of Young People and their Prepara-
tion for Adult and Working Life), som vänder sig till ungdomar under
yrkesutbildning. Inom ramen för Petra finns även ett utbytesprogram
för unga arbetstagare — Young Workers Exchange Programme — med
stipendier för arbets- eller fortbildningsperioder i andra medlemslän-
der än det egna. Som nämnts ovan innebär avtalet att Sverige även på
ungdomsområdet från den 1 januari 1995 kommer att kunna delta i
alla program som då är i gång eller beslutade.

I propositionen, bilaga 12 (Civildepartementet), redovisas även olika
aktuella initiativ inom EG på ungdomsområdet. Bl.a. arbetar EG-
kommissionen med ett förslag till ett samlat handlingsprogram för
ungdomar.

EES-utskottet vill erinra om att bortsett från utbildningsfrågor som
anknyter till reglerna om arbetskraftens och övriga personers rörlighet
är utbildnings- och ungdomspolitiken en nationell angelägenhet inom
EG och inom ramen för EES-avtalet. Sverige kommer alltså även
fortsättningsvis att på egen hand utforma sin skol- och ungdomspoiitik
och den högre utbildningen.

Samtidigt vill EES-utskottet, i likhet med vad utbildningsutskottet
anför i sitt yttrande, framhålla betydelsen av samarbete och utbyte på
utbildningsområdet såväl med EG-länderna som med andra länder i
och utanför Europa. Det är nödvändigt såväl för utbildningens kvalitet
som för förståelsen mellan olika kulturer att sådant samarbete etable-
ras i största möjliga omfattning.

Som utbildningsutskottet framhåller i sitt yttrande har EG-samarbe-
tet inom ramen för gemensamma program kommit långt på utbild-
ningsområdet. EES-utskottet vill understryka betydelsen av att EG:s
samarbete på utbildningsområdet nu öppnas fullt ut också för EFTA-
länderna. EES-utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att de
nuvarande särreglerna för EFTA-ländernas deltagande i EG:s utbild-
ningsprogram, vilka ger svenska universitet, högskolor och studerande
sämre möjligheter än deras motsvarigheter inom EG, kommer att
försvinna vid EES-avtalets ikraftträdande.

Internationaliseringen av utbildningen behandlas i motion E10 av
Lars Werner m.fl. (v). I yrkande 23 begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om betydelsen
av det obundna utbildningssamarbetet mellan enskilda högskolor och

1992/93:EU1

105

universitet. Motionärerna menar att en internationalisering av utbild-
ningen inte inskränker sig till ett ökat inomeuropeiskt samarbete
utifrån en mer eller mindre fiktiv kulturhistorisk samhörighet. Inter-
nationaliseringstanken bör i stället bygga på visionen av en gränsöver-
skridande kunskapsutveckling mellan länder världen över för att man
tillsammans skall kunna stärka alla människors möjlighet till förverkli-
gande och utveckling. En global satsning på utbildning är en garanti
för demokrati och fred. Mot bakgrund av kostnaderna för det svenska
deltagandet i EG:s utbildningsprogram befarar motionärerna att det
ekonomiska utrymmet för utbildningssamarbete utanför programmen
begränsas. Motionärerna pekar på betydelsen av att möjligheten till
obundet utbildningssamarbete mellan enskilda högskolor och universi-
tet inte försämras genom deltagandet i EG:s utbildningsprogram.

Med anledning av vad i motionen anförs om kostnaderna vill
utskottet erinra om att det för utbildningsprogrammen gäller en ord-
ning motsvarande den på forskningsområdet. De svenska avgifterna
betalas sålunda till EG-kommissionen, som i sin tur betalar ut stipen-
dier till de personer som deltar i utbytesprogrammen, däribland svens-
ka studerande.

Vad gäller frågan om utbildningssamarbete med länder utanför EG
och EFTA erinrar utbildningsutskottet i sitt yttrande om att utskottet
vid flera tillfällen haft anledning att redovisa sin positiva grundsyn på
samarbete med andra länder än EG-länderna, både i och utanför
Europa. Beträffande utbildningssamverkan mellan enskilda universitet
och högskolor påpekar utbildningsutskottet att man under 1991/92 års
riksmöte erinrade om att de olika högskoleenheterna inom sina anslag
disponerar medel för internationellt studerandeutbyte och att dessa
medel naturligtvis kan avse utbyte med utomeuropeiska länder (bet.
1991/92:UbU14).

EES-utskottet vill för egen del framhålla att EES-avtalet inte innebär
någon minskad öppenhet gentemot omvärlden i övrigt. Utskottet anser
att Sverige inom ramen för EES-samarbetet, i linje med vår traditio-
nella politik och i samverkan med likasinnade länder, bör verka för
ett Västeuropa öppet mot den övriga världen. Denna principiella
inställning gäller givetvis även utbildningsområdet. I detta samman-
hang kan erinras om att Sveriges deltagande fr.o.m. innevarande bud-
getår i EG-programmet Tempus innebär ökade möjligheter till utbild-
ningssamarbete med länderna i Central- och Östeuropa.

EES-utskottet vill vidare erinra om att EG:s utbildningsprogram i
regel bygger på samarbetsavtal mellan universitet och högskolor i de
olika berörda länderna. Programmen kännetecknas av en hög grad av
flexibilitet när det gäller samarbetets utformning och innehåll. Högsko-
lorna själva avgör, inom ramen för de resurser som anslagits för
internationellt utbyte, vilket samarbete de önskar delta i. Med hänsyn
till de starka önskemål om möjligheter att delta i EG:s utbytesprogram
som tidigare framförts av olika högskolor i Sverige finner utskottet det
dock troligt att de kommer att välja att ägna en betydande del av dessa
resurser till sådant samarbete.

1992/93: EU 1

106

EES-utskottet ansluter sig till den av utbildningsutskottet framförda
uppfattningen att utbildningssamarbetet självklart inte heller framdeles
far begränsas till vissa europeiska länder. Utskottet vill erinra om
betydelsen av samarbete utanför EES-området såväl med utvecklade
industriländer som med länder där Sverige kan förutsättas vara den
givande parten.

EES-utskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet, från att rege-
ringen i budgetarbetet inför nästa treåriga planeringsperiod beaktar
betydelsen av högskolornas möjligheter till vidgat internationellt sam-
arbete även utanför EG och under våren 1993 framlägger förslag om
medel för sådan verksamhet.

Med vad utskottet anfört får syftet med yrkande 23 i motion E10
anses vara tillgodosett. Yrkandet avstyrks därför.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v), yrkande 24, begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studerandeinflytande inom Verket för högskoleservice
(VHS). Motionärerna anser, mot bakgrund av att VHS föreslås få
huvudansvaret för svensk medverkan i EG:s utbildningsprogram, att
det är av stor vikt att studerande och forskarstuderande garanteras
inflytande också över de internationella utbytesprogrammens utform-
ning och administration.

Den nya myndigheten VHS kommer att ansvara centralt för arbetet
med utbildningsprogrammen Comett och Erasmus. Även uppdraget att
förbereda svenskt deltagande i Tempus har övergått till VHS.

EES-utskottet delar, i likhet med utbildningsutskottet, motionärer-
nas uppfattning att det är angeläget att de studerande bereds inflytande
i arbetet med utbytesprogrammen och utgår från att den praxis i nu
berört hänseende som hittills utvecklats inom Universitets- och hög-
skoleämbetet kommer att bestå även i VHS. EES-utskottet anser det
inte motiverat att riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan och
avstyrker därför yrkande 24 i motion E10.

I fråga om samarbetet på ungdomsområdet erinrar kulturutskottet i
sitt yttrande om vad utskottet anförde vid riksdagsbehandlingen av
regeringens proposition 1990/91:78 om internationellt ungdomsutbyte.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91 :KrU 18 uttalade ut-
skottet bl.a. följande (s. 8).

Ett internationellt utbyte är viktigt för unga människor både i person-
ligt och socialt hänseende. Dessutom har ungdomars kontakter med
andra länder betydelse för samhället i stort. Det är viktigt att männi-
skor tidigt i livet får kunskaper om olika kulturer och traditioner. De
svenska ungdomar som kommer i kontakt med andra länders kulturer
har större möjligheter att också lära sig förstå invandrar- och flykting-
ungdomar här i landet. Utskottet instämmer även i vad som sägs i
propositionen om att ett erfarenhetsutbyte mellan människor från
olika länder kan bidra till fred och avspänning.

Även EES-utskottet finner det angeläget att i detta sammanhang under-
stryka betydelsen av vad som sålunda anförts. EES-utskottet anser mot

1992/93: EU 1

107

denna bakgrund, i likhet med kulturutskottet, att ett svenskt deltagan-
de i programmet Ungdom för Europa och i andra ungdomsutbytespro-
gram inom ramen för EES-samarbetet är värdefullt.

I propositionen redovisas som tidigare nämnts de nya initiativ EG:s
ungdomsministrar tagit när det gäller att främja ungdomsutbyte och
informationsinsatser. EES-utskottet delar den av kulturutskottet fram-
förda uppfattningen att även de nya initiativen stämmer överens med
de riktlinjer som riksdagen antagit i fråga om internationellt ungdoms-
utbyte.

EES-utskottet anser sammanfattningsvis att ett utökat samarbete i
utbildnings- och ungdomsfrågor som EES-avtalet medför kommer att
få stor betydelse för de enskilda personer som kommer att beröras och
för samhället i stort. Okade möjligheter för studerande att läsa vid
universitet och högskolor i andra länder och ökat ungdomsutbyte
bidrar till att stärka den gemenskap som redan finns mellan länderna i
Västeuropa. På sikt kan det också främja arbetskraftens fria rörlighet.

Vad som anförs i propositionens bilagor 7 och 12 i dessa delar bör
inte föranleda några erinringar från riksdagens sida.

11.4 Små och medelstora företag

Vikten av stimulans för de små och medelstora företagen betonas
starkt inom EG. Denna kategori av företag anses ge ett positivt bidrag
till den ekonomiska utvecklingen inom Gemenskapen. År 1986 kon-
kretiserades denna inställning genom beslutet om ett särskilt småföre-
tagsprogram. Inom ramen för detta har en rad olika program med
särskild inriktning på de små och medelstora företagens behov vuxit
fram. Som exempel kan nämnas BC-NET (Business Cooperation Net-
Work), ett databaserat system för etablering av affärskontakter och
samarbetspartner i Europa, och EIC (Euro-Info Centres) för möjliggö-
rande av snabb spridning av aktuell EG-information, t.ex. om finansie-
ringsmöjligheter och lagstiftning.

Med hänsyn till den betydelse de små och medelstora företagen har
för svensk ekonomi är det enligt utskottets mening värdefullt att det
genom EES-avtalet öppnas en möjlighet för Sverige att delta i EG:s
åtgärder på detta område. Från svensk sida kommer man att kunna
medverka i aktiviteter som syftar till att undanröja onödiga hinder för
affärsverksamhet och att informera och hjälpa särskilt små och medel-
stora företag. Vi kan också vara aktiva vid åtgärder för att främja
samarbete och samverkan mellan små och medelstora företag från
olika regioner inom EES. Rätt utnyttjade bör dessa möjligheter kunna
leda till positiva effekter för de svenska små och medelstora företagen.

I motion Eli av lan Wachtmeister m.fl. (nyd) tas upp en fråga om
de små och medelstora företagens möjligheter att delta i Electronic
Data Interchange, EDI.

Genomförande av en affärstransaktion förutsätter en rad handelspro-
cedurer. EDI — eller dator till dator-kommunikation — är beteck-
ningen på ett internationellt system som möjliggör förenkling och
effektivisering av handeln. Genom systemet kan standardiserade doku-

1992/93: EU 1

108

ment — t.ex. en order eller en faktura — utbytas mellan affärsparter-
nas datorer. Snabbheten i systemet gör parterna oberoende av såväl
avstånd som språkskillnader när det gäller själva administrationen i en
affärsuppgörelse. EDI har kommit att i ökad utsträckning användas för
affärstransaktioner mellan stora företag och deras underleverantörer. I
Europa koordineras EDI-arbetet främst genom EG:s program Tedis
(Trade Electronic Data Interchange Systems, elektroniskt utbyte av
handelsinformation). Sverige deltar redan i Tedis och bidrar med
7 miljoner kronor till innevarande treårsprogram via EFTA:s budget. I
Tedis II, som avslutas vid halvårsskiftet 1994, läggs en större tonvikt
vid de små och medelstora företagens speciella behov. Svenska intres-
senter kan genom anbudsförfarande ansöka om delfinansiering till
vissa projekt. Ansvaret för Sveriges deltagande i Tedis ligger hos
Utrikesdepartementets handelsavdelning, medan Kommerskollegium
och Handelsprocedurrådet (Swepro) handhar den praktiska verksam-
heten.

Statskontoret har nyligen avlämnat en rapport (Statskontoret
1992:26) Samverkan om EDI och handelsprocedurer, som har utarbe-
tats på regeringens uppdrag. I rapporten föreslås bl.a. att EDI-intres-
senterna i Sverige skall samverka för att främja praktiskt arbete med
EDI och handelsprocedurer i landet. I detta syfte förespråkas bildandet
av en förening med de uppgifter som anges i rapporten. Verksamheten
skulle finansieras genom bl.a. medlemsavgifter samt uppdrag från
Utrikesdepartementets handelsavdelning och Näringsdepartementet.
Skulle en sådan förening komma till stånd finns det, enligt bedöm-
ningen i rapporten, knappast behov av något sammanhållet program
för användningen av EDI i Sverige. Rapporten, som har remissbehand-
lats, bereds i regeringskansliet.

EG-kommissionen avser att — som ett led i förverkligandet av den
inre marknaden — starta ett nytt omfattande program för samordning
av informationsutbytet mellan olika myndigheter inom EG. Program-
met, som kallas IDA (Interchange of Data Between Administrations),
kommer att omfatta ett 80-tal olika projekt.

I motion Eli framhålls att 99,9 % av Sveriges totalt 391 000 företag
faller under den definition på småföretag som EG anger. I motionen
begärs ett uttalande av riksdagen om att EDI snabbt måste utvecklas
för småföretagen och i större utsträckning komma i praktisk tillämp-
ning (yrkande 4).

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att det delar motionärernas
uppfattning att en ökad användning av EDI kan ha stor betydelse för
småföretagen. Med hänvisning till utredningen och pågående bered-
ningsarbete anser näringsutskottet att det inte finns behov av något
uttalande av riksdagen.

Utskottet instämmer i den bedömning som näringsutskottet gör
beträffande småföretagens användning av EDI. Med hänsyn härtill och
till att Sverige genom EES-avtalet far ökade möjligheter att delta i
EG:s program anser utskottet att någon ytterligare åtgärd från riksda-
gens sida inte är påkallad med anledning av motion Eli, denna del.
Yrkande 4 i motionen avstyrks därför.

1992/93: EU 1

109

11.5 Turism

1992/93: EU 1

Samarbetet på turistområdet berörs närmare i det till EES-avtalet
fogade protokoll 31. Enligt detta skall den förstärkta dialog som skall
föras syfta till att identifiera områden och verksamheter där ett närma-
re samarbete skulle kunna bidra till främjandet av turism och förbätt-
ring av de allmänna villkoren för turistindustrin inom EES-området.

I propositionens bilaga 11 (Näringsdepartementet) redovisas att det
inom EG har utarbetats en aktionsplan för turism med riktlinjer för
en gemenskapspolitik på detta område. I aktionsplanen föreslås ett
antal gränsöverskridande åtgärder för att gynna bl.a. utvecklingen av
landsbygdsturismen och marknadsföring i länder som USA och Japan.
Planen innehåller vidare bl.a. förslag till speciella åtgärder i fråga om
kuiturturism och om en förbättrad yrkesutbildning genom internatio-
nellt samarbete.

Enligt vad kulturutskottet har inhämtat har EG:s turistministrar i
juni i år med vissa tillägg antagit aktionsplanen. Den kommer att löpa
under tre år. Det har uppdragits åt EG-kommissionen att senast år
1995 utvärdera de åtgärder som gjorts inom ramen för planen.

Kulturutskottet konstaterar att propositionen då det gäller turismen
inte innehåller några särskilda överväganden utöver vad EES-avtalet
innehåller. I likhet med kulturutskottet har EES-utskottet inte något
att erinra mot den faktiska redovisning som i detta avseende lämnas i
propositionen.

11.6 Den audiovisuella sektorn

EG-samarbetet inom den audiovisuella sektorn bedrivs för närvarande
inom programmet Media 95. Programmet består av olika åtgärder för
att stimulera spridning och framställning av europeisk film och euro-
peiska TV-program. Strävan är i första hand att öka programutbytet
mellan de deltagande länderna och språkområdena. På längre sikt vill
man också stärka den europeiska audiovisuella produktionens konkur-
renskraft på världsmarknaden. Media 95 har för åren 1991 — 1995 en
budget på 200 miljoner ecu (ca 1 500 miljoner kronor).

Enligt det till EES-avtalet fogade protokoll 31 (prop. 1991/92:170
bil. 14 s. 264) skall så snart som möjligt efter det att avtalet trätt i
kraft beslut fattas som säkerställer EFTA-staternas deltagande. Sverige
väntas alltså delta i programmet fr.o.m. ingången av år 1993.

Kulturutskottet anför i sitt yttrande att EES-avtalet innebär att
möjligheterna för Sverige att delta i en rad EG-program ökar. Kultur-
utskottet framhåller i detta sammanhang särskilt betydelsen av samar-
betsprogrammet Media 95. EES-utskottet vill, i likhet med kulturut-
skottet, understryka värdet av ett svenskt deltagande i detta program.

110

11.7 Räddningstjänst

1992/93: EU 1

Räddningstjänst omfattar förebyggande åtgärder för att förhindra olyck-
or samt åtgärder för att begränsa skadorna på människor och egendom
samt i miljön om en olycka ändå inträffar.

EES-avtalet innehåller ett antal rättsakter — resolutioner, beslut och
direktiv — som berör räddningstjänstens område. I första hand hänvi-
sas i avtalet till en EG-resolution om utökat samarbete inom rädd-
ningstjänsten, bl.a. genom samordning av datasystem, informationsmö-
ten, bistånd i händelse av en naturkatastrof eller teknologisk katastrof.
I anslutning härtill finns också ett beslut om införande av ett gemen-
samt larmnummer. Vidare berörs räddningstjänsten av en resolution
om inrättande av ett aktionsprogram för kontroll och begränsning av
föroreningar av olja till sjöss, direktiv om att den som bedriver vissa
särskilt riskbetonade industriella verksamheter, främst rörande kemi-
kaliehantering, skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga
allvarliga olyckor och begränsa konsekvenserna för människor och
miljön, samt direktiv om särskild utbildning av förare som transporte-
rar farligt gods.

Innebörden av de här aktuella rättsakterna redovisas närmare i
bilaga 3 (Försvarsdepartementet) till propositionen. Enligt propositio-
nen erfordras, såvitt nu kan bedömas, inte någon lagstiftning på
räddningstjänstområdet som följd av EES-avtalet. En översyn av regel-
systemet för den civila beredskapen pågår för att klarlägga vilka
förändringar som kan erfordras. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av
vad i propositionen anförs om den civila beredskapen och fredsrädd-
ningstjänsten.

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att det i flera avseenden
inom fredsräddningstjänsten finns kontakter med EG och att EES-
avtalet ger möjligheter till ett fördjupat och effektivare samarbete på
detta område. I fråga om behovet av lagstiftning inom räddningstjän-
stens område som följd av EES-avtalet gör försvarsutskottet inte någon
annan bedömning än regeringen.

EES-utskottet anser, i likhet med försvarsutskottet, att det förbättra-
de samarbete på räddningstjänstens område som kan förutses på grund
av EES-avtalet är positivt. Vad som i bilaga 3 anförs om den civila
beredskapen och fredsräddningstjänsten bör inte föranleda någon erin-
ran från riksdagens sida.

12 Den sociala dimensionen

I EES-avtalets ingress framhåller parterna vikten av att utveckla den
sociala dimensionen, däri inbegripet likabehandling av kvinnor och
män, inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Man önskar
säkerställa ekonomiskt och socialt framåtskridande och främja förut-
sättningarna för full sysselsättning, en högre levnadsstandard och för-
bättrade arbetsvillkor.

Mer specifikt berörs den sociala dimensionen i avtalets del V och
VI. Ytterligare bestämmelser om samarbetet på detta område finns i
protokoll 31. I bilaga XVIII anges vilka direktiv m.m. som är tillämpli-

ga. Hithörande frågor behandlas i propositionen i bilagorna 9 (Arbets-
marknadsdepartementet) och 10 (Kulturdepartementet). I bilaga 9 fö-
reläggs riksdagen ett förslag om ändring i arbetsmiljölagen. I övrigt
bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs i bilaga 9 om
arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö och arbetsrätt samt i bilaga 10 om
jämställdhetsfrågor.

Redan från början betonades inom EG att den ekonomiska tillväxt
samarbetet skulle resultera i också måste leda till en förbättring av
arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard. Senare, när arbetet på
att fullborda den inre marknaden intensifierats, myntades uttrycket
"den sociala dimensionen" som samlingsbegrepp för ett brett spektrum
av åtgärder i detta syfte.

I december 1989 antog EG "Gemenskapens stadga om grundläggan-
de sociala rättigheter för arbetstagare", vanligen kallad den sociala
stadgan. I samband därmed presenterade EG-kommissionen en hand-
lingsplan för sitt arbete med de frågor som berörs i stadgan. Däri
grupperas de olika åtgärderna under 13 rubriker, nämligen:

- Arbetsmarknad

-Anställning och avlöning

- Förbättring av levnads- och arbetsvillkor

- Fri rörlighet

-Social trygghet

-Förenings- och förhandlingsrätt

-Information, samråd och medbestämmande
-Jämställdhet mellan könen

- Yrkesutbildning

-Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen

-Skydd för barn och ungdomar

-Äldre personer

- Handikappade

Rubrikerna ger sammantagna en bild av vad som anses ingå i begrep-
pet "den sociala dimensionen" och i EG:s arbete med sociala frågor.
Som framgår rör det sig dels om bestämmelser som är hänförliga till
personers rörlighet, dels sådana som anses övergripande för de fyra
friheterna, dels sådana som ligger vid sidan av dessa. Självfallet är
avgränsningen ofta oklar.

I samband med EG-mötet i Maastricht i december 1991, då överens-
kommelse träffades om ändringar i Romfördraget, ingick elva av de
tolv EG-staterna en särskild överenskommelse sig emellan, vari de
förbinder sig att intensifiera sitt samarbete på det sociala området.
Denna särskilda överenskommelse ingår som en bilaga till ett proto-
koll till Maastrichtöverenskommelsen. I protokollet medger Storbritan-
nien att de övriga EG-staterna samarbetar på det sociala området med
utnyttjande och hjälp av Gemenskapens institutioner och procedurer
och utan att Storbritannien tar del i besluten. Den särskilda överens-
kommelsen innefattar också en ny procedur för samråd med arbets-
marknadens parter som innebär att dessa får en förstärkt roll vid
utarbetande och genomförande av åtgärder på det sociala området.

1992/93 :EU1

112

De elva EG-ländernas överenskommelse och det nämnda protokol-
let kallas allmänt det sociala protokollet och utgör en integrerad del av
Maastrichtöverenskommelsen, som ännu inte trätt i kraft. Sammanta-
get innebär detta s.k. sociala protokoll utökade befogenheter för Ge-
menskapen och betydligt ökade möjligheter att besluta med kvalifice-
rad majoritet på det sociala området. De elva medlemsstaterna och
Gemenskapen skall bl.a. främja sysselsättning, förbättrade levnads- och
arbetsvillkor, social trygghet och dialog mellan arbetsmarknadens par-
ter. För att uppnå dessa syften skall minimidirektiv antas. Åtgärderna
skali genomföras under hänsynstagande till olika former av nationell
praxis, i synnerhet på avtalsområdet.

Som framgår av det ovan sagda ligger tyngdpunkten i EG:s arbete
med den sociala dimensionen på sakområden som rör förhållanden
knutna till arbetslivet. Samarbetet omfattar emellertid också äldre
personers förhållanden, de handikappades integration i samhälle och
yrkesliv, m.m. I dessa delar avser samarbetet informations- och erfa-
renhetsutbyte, snarare än utarbetande av gemensamma regler.

I det följande tas arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, jämställdhetsfrå-
gor och arbetsrätt upp under var sin rubrik.

Utskottet vill dock redan nu behandla det yrkande (yrkande 4) i
motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) som rör den sociala dimensio-
nen i dess helhet. I yrkandet begärs ett tillkännagivande till regeringen
om att Sverige skall verka för att den sociala dimensionen utvecklas
inom EES. I motiveringen till yrkandet framhåller motionärerna sär-
skilt vikten av ett så nära samarbete som möjligt i fråga om det sociala
protokollet. Målet bör vara en successiv utveckling och förbättring av
villkoren i arbetslivet, arbetarskydd och arbetsmiljö, jämställdhet mel-
lan män och kvinnor etc. som förutses i de olika regelverken.

Utskottet konstaterar att protokollet är uttryck för en strävan i det
stora flertalet EG-länder att förstärka samarbetet om den sociala di-
mensionen inom EG. I samband med att EES-avtalet undertecknades
avgav EFTA-staternas regeringar en förklaring vari de säger sig dela
uppfattningen att ett utvidgat ekonomiskt samarbete måste åtföljas av
framsteg i integrationens sociala dimension. Utskottet vill understryka
betydelsen av att regeringen aktivt, och med utnyttjande av alla de
möjligheter EES-avtalet erbjuder, bidrar till att utveckla den sociala
dimensionen i EES-samarbetet.

I detta sammanhang konstaterar utskottet den samsyn som redovisas
i propositionen och motion E7 när det gäller möjligheterna för Sverige
att även i framtiden bedriva en aktiv arbetsmarknads-, regional-, social-
och jämställdhetspolitik med i stort sett samma medel som hittills.

Beträffande socialpolitiken, i den betydelse vi i Sverige vanligen
lägger in i detta begrepp, är lagstiftning och finansiering nästan helt en
nationell angelägenhet för EFTA:s och EG:s medlemsländer. Socialut-
skottet anför att avtalet öppnar möjligheter för Sverige att aktivt
medverka i utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala
välSrden, och att en självklar utgångspunkt därvid måste vara att med
kraft hävda de resultat som uppnåtts på det sociala området i vid
bemärkelse.

8 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 1

1992/93 :EU1

113

Vad gäller socialförsäkringarna avgörs dessas utformning och finan-
siering på nationell nivå. EES-samarbetet inskränker sig här till vad
som krävs för att förverkliga den fria rörligheten för personer. Hithö-
rande frågor har behandlats i avsnitt 5 ovan. Socialförsäkringsutskottet
anför i sitt yttrande att man såvitt gäller socialförsäkringsområdet kan
instämma i den uppfattning som framförs i motion E7 om vikten av
ett nära samarbete mellan EG och EFTA-länderna. Socialförsäkrings-
utskottet konstaterar att EES-avtalet ökar möjligheterna härtill.

Mot denna bakgrund förutsätter EES-utskottet, i enlighet med vad
som anförs i yttrandena från arbetsmarknads-, social- och socialförsäk-
ringsutskotten, att regeringen väl tar till vara de möjligheter EES-
avtalet öppnar och aktivt verkar för ett stärkande av den sociala
dimensionen inom EES-samarbetets ram och på grundval av det
sociala protokollet.

Med vad utskottet nu anfört far yrkande 4 i motion E7 anses vara
helt tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd med anledning av det aktuel-
la yrkandet finner utskottet därför ej påkallad.

12.1 Arbetsmarknadsfrågor

Behovet av att minska den höga arbetslösheten i många av EG:s
medlemsländer är ett viktigt motiv för tillskapandet av EG:s inre
marknad. Genom att de nationella marknaderna som fortfarande be-
står i stor utsträckning från år 1993 öppnas främjas sysselsättning och
ekonomisk utveckling.

EES-avtalet innebär att medborgare och företag i Sverige kommer
att delta på den inre marknaden på i stort sett samma villkor som
medborgare och företag i EG:s medlemsländer. Det innefattar en för
EES-området gemensam arbetsmarknad. När riksdagen tidigare be-
handlat frågor rörande Sveriges deltagande i den västeuropeiska inte-
grationen har den bedömningen gjorts, att ett EES-avtal med sådan
innebörd är betydelsefullt för svensk ekonomi och därmed också för
sysselsättningen i vårt land (bet. 1990/91:UU8, s. 38). EES-utskottets
offentliga utfrågning om EES-avtalets konsekvenser för Sverige be-
handlade bl.a. dynamiska effekter av avtalet. Därvid bekräftades att
EES-avtalet kan väntas leda till en betydligt större tillväxt och syssel-
sättning i Sverige än om vårt land skulle stå utanför den inre markna-
den.

Arbetsmarknadspolitiken betraktas i Sverige som en del av den
ekonomiska politiken. Dess huvuduppgift är att — inom de ramar som
sätts av den ekonomiska politiken som helhet — bidra till full syssel-
sättning och stabila priser. I svensk arbetsmarknadspolitik betonas den
s.k. arbetslinjen starkt. Den innebär att aktiva åtgärder för att ge
arbetssökande individer ett arbete, en lämplig utbildning e.d. priorite-
ras framför utbetalande av arbetslöshetsunderstöd. Andra viktiga inslag
i svensk arbetsmarknadspolitik är prioriteringen av utsatta grupper
som ungdomar, arbetshandikappade och långtidsarbetslösa.

Den uppsättning arbetsmarknadspolitiska instrument som används i
Sverige skiljer sig inte på något avgörande sätt från de instrument som

1992/93: EU 1

114

utnyttjas i EG-länderna. Skillnaden ligger snarare i den betydligt större
andelen aktiva åtgärder i svensk arbetsmarknadspolitik jämfört med
den i flertalet EG-länder.

I propositionen behandlas frågor om arbetsmarknaden i första hand
i bilaga 9 (Arbetsmarknadsdepartementet), s. 4—8. Det föredragande
statsrådet tar bl.a. upp frågan huruvida EES-avtalets regler om statsstöd
påverkar våra möjligheter att utnyttja lönesubventioner i det arbets-
marknadspolitiska åtgärdssystemet. Lönesubventioner ges bl.a. som re-
kryteringsstöd för ungdomar, invandrare m.fl. och som lönebidrag för
handikappade arbetstagare. Vidare kan bidrag ges till utbildning av
anställda i företag. Regeringen bedömer att åtgärderna inte medför
sådana konkurrenssnedvridande effekter som statsstödsreglerna vill
motverka. Det påpekas att motsvarande arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der förekommer i flera EG-länder. Enligt propositionen medför ett
undertecknande av avtalet ingen inskränkning av den nationella be-
stämmanderätten över arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet vill för egen del erinra om att EG betraktar arbetsmark-
nadspolitiken som i första hand en nationell angelägenhet. Inriktning-
en och omfattningen av de svenska arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
påverkas således inte i någon större utsträckning av ett EES-avtal.

Detta innebär självfallet inte att den svenska arbetsmarknaden blir
opåverkad av EES-avtalet. Som ovan påpekats kan en ökad sysselsätt-
ning i Sverige väntas bli en följd av EES-samarbetet. Vidare innebär
den fria rörligheten för personer — sett ur svenskt perspektiv — att
den gemensamma arbetsmarknad som Norden hittills har utgjort i allt
väsentligt vidgas till att i stort omfatta även EG-länderna och de tre
icke-nordiska EFTA-staterna. Riksdagen har tidigare (bet. 1990/91:
UU8) betonat fördelarna med att kontakterna över gränserna därmed
underlättas, att svenska medborgare kan arbeta i utlandet och att det
för näringslivet är viktigt att utländsk personal kan arbeta i Sverige.
Utskottet vill dock påpeka att man inte kan vänta sig någon kraftig
migration av arbetskraft till och från Sverige med anledning av EES-
avtalet. Erfarenheterna från EG:s gemensamma arbetsmarknad, vilken
funnits sedan 1968, bestyrker denna slutsats.

Samarbetet mellan EG-ländernas arbetsmarknadsmyndigheter i fråga
om arbetsförmedling kommer till följd av EES-avtalet att vidgas till att
omfatta även EFTA-länderna. Informations- och erfarenhetsutbyte
kring arbetsmarknadsfrågor och arbetsmarknadspolitik kommer att
öka.

Det faktum att EG betraktar arbetsmarknadspolitiken som en natio-
nell angelägenhet innebär inte att man saknar ambitioner inom det
området. Tillkomsten av den sociala stadgan och av det protokoll som
undertecknades i samband med Maastrichtöverenskommelsen visar att
intresset för arbetsmarknadspolitiska frågor på senare år ökat i Gemen-
skapen. Inom EG bedrivs ett antal program med anknytning till det
arbetsmarknadspolitiska området. De syftar bl.a. till att motverka ar-
betslösheten för vissa grupper, såsom ungdomar, arbetshandikappade,
kvinnor och långtidsarbetslösa, till att stödja lokala sysselsättningsini-
tiativ, liksom till informations- och erfarenhetsutbyte.

1992/93: EU 1

115

EES-utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att EES-avtalet möj-
liggör en positiv utveckling på den svenska arbetsmarknaden. Som
redan sagts påverkas inte inriktning och omfattning av de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna i någon större utsträckning av EES-avtalet.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande att detta innebär att
Sverige även i fortsättningen kan driva den arbetslinje som under
decennier varit en målmedveten arbetsmarknadspolitisk ambition i
vårt land. EES-utskottet ansluter sig till denna bedömning. Mot bak-
grund av den samsyn som i detta avseende redovisas i propositionen
och i motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) utgår utskottet från att
svensk arbetsmarknadspolitik även framgent kommer att bygga på
arbetslinjen.

Lars Werner m.fl. (v) begär i motion E10 (yrkande 25) en redovis-
ning från regeringen av EES-avtalets konsekvenser för den svenska
arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet föreslår, med hän-
visning till de besked som lämnas i propositionen och som utskottet
för sin del godtar, att yrkandet avstyrks. Inte heller EES-utskottet
finner det påkallat att av regeringen begära ytterligare redovisning i
fråga om avtalets konsekvenser för den svenska arbetsmarknadspoliti-
ken. Utskottet avstyrker således motion E10, yrkande 25.

Vad som anförs beträffande arbetsmarknadsfrågor i propositionens
bilaga 9 föranleder inte några ytterligare uttalanden från utskottets
sida.

12.2 Arbetsmiljö

I den av EG år 1985 antagna Enhetsakten slås fast att den inre
marknaden med dess fria rörlighet för varor måste kompletteras med
ett samarbete för en bättre arbetsmiljö. 1 den s.k. sociala stadgan uttalar
sig EG-länderna för målet att varje arbetstagare måste kunna räkna
med tillfredsställande förhållanden för hälsa och säkerhet i arbetsmil-
jön. Harmoniseringar skall genomföras och uppnådda förbättringar
bibehållas. Denna inriktning bekräftas i det protokoll som elva av
EG:s medlemsstater undertecknat i anslutning till Maastrichtöverens-
kommelsen.

I EES-avtalets ingress säger sig parterna vara fast beslutna att vid den
vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad gäller
hälsa, säkerhet och miljö. En motsvarande bestämmelse finns i Rom-
fördragets artikel 100 a, vari också anges att en medlemsstat kan
tillämpa strängare nationella bestämmelser med hänvisning till bl.a.
arbetsmiljöskydd. Enligt EES-avtalet åtar sig Sverige att anpassa sina
bestämmelser till ett stort antal EG-direktiv som rör produkters beskaf-
fenhet, provning och kontroll. I några fall kan reglerna vara av
betydelse för arbetsmiljön, t.ex. vad gäller säkerhetsanordningar för
maskiner eller förpackning och märkning av farliga ämnen. I samman-
hanget kan noteras att EES-avtalet innehåller vissa särlösningar av
arbetsmiljöskäl. Exempelvis ges Sverige rätt att tills vidare behålla
förbudet mot användning av produkter som innehåller asbest.

1992/93: EU 1

1 16

Utöver sådana produktrelaterade direktiv av betydelse för arbetsmil-
jön förekommer inom EG minimidirektiv med regler för förhållanden
eller verksamheter på arbetsplatsen. Avsikten är att säkerställa en viss
lägsta skyddsnivå för att värna om arbetstagarna och samtidigt motver-
ka att dålig arbetsmiljö används som konkurrensmedel. Det står en
medlemsstat fritt att införa strängare krav än vad som faststställs i
direktiv av detta slag. Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att uppfylla
de minimikrav beträffande hälsa och säkerhet i arbetet som uppställs i
EG-direktiven. Rättsakter av detta slag finns förtecknade i den till
avtalet fogade bilaga XVIII.

Arbetsmiljöavsnitten i EES-avtalet beskrivs relativt utförligt i propo-
sitionen (bil. 9, s. 9—11). Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförs om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser arbets-
miljön. Därutöver föreslås i propositionen vissa ändringar i arbetsmil-
jölagen. Ändringarna avser bemyndigandena för Arbetarskyddsstyrel-
sen, ASS, att meddela föreskrifter.

Sålunda föreslår regeringen en ändring i 4 kap. 3 § arbetsmiljölagen
som innebär att ASS kan föreskriva skyldighet för arbetsgivare att föra
s.k. expositionsregister och till läkare överlämna uppgifter ur sådana
register. I flera EG-direktiv förutsätts att sådana register förs över
arbetstagare som exponeras för farliga ämnen, buller m.m. De arbetsta-
gare det gäller skall, enligt förslaget, ha rätt att ta del av de registerupp-
gifter som berör honom eller henne.

Vidare föreslås att de bemyndiganden som ASS har enligt 4 kap. 1
och 2 §§ att meddela föreskrifter om produktkontroll och produktsä-
kerhet ändras, så att styrelsens föreskrifter om provning och kontroll
på arbetsmiljöområdet kan anpassas till EES-avtalets krav.

Ändringarna i arbetsmiljölagen på denna punkt utgör en anpassning
till EG:s produktdirektiv. Innebörden av dessa direktiv behandlas
närmare i Näringsdepartementets bilaga till propositionen (bil. 11). En
sammanfattande redogörelse för de nya produktkontrollkraven lämnas
även i Arbetsmarknadsdepartementets bilaga till propositionen (bii. 9).
I princip innebär direktiven förbud mot nationella krav på att produk-
ter skall godkännas i förväg av en myndighet, vilket har varit en i
Sverige använd metod. EG:s kontrollsystem bygger i mycket på tillver-
karens uppgifter om produktsäkerhet, kombinerat med starkare krav
på produktansvar.

Regeringen föreslår också en ändring av reglerna i 3 kap. 8 §
arbetsmiljölagen om tillverkares, importörers och leverantörers skydds-
ansvar för tekniska anordningar. Med EG:s terminologi skall skyddsan-
svaret inträda när anordningen "släpps ut på marknaden". I den
nuvarande lydelsen av arbetsmiljölagen är motsvarande uttryck att
anordningen "avlämnas för att tas i bruk". Vidare införs en regel om
visning på mässor, utställningar m.m. av anordningar som inte fyller
kraven på betryggande säkerhet.

Slutligen bedömer regeringen att en bestämmelse i arbetsmiljölagen
om personlig skyddsutrustning inte skall ändras, trots att begreppet
"personlig skyddsutrustning" i EG:s direktiv möjligen har en något
vidare omfattning än den svenska lagstiftningen.

1992/93: EU 1

117

Som arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande bygger regeringens
lagförslag i det väsentliga på vad som förordats av en departemental
arbetsgrupp som tillsattes av den förutvarande regeringen. Arbetsgrup-
pens rapport — EES-anpassning av arbetsmiljölagen (Ds 1991:72) —
har remissbehandlats. Lagförslaget har utan invändningar granskats av
Lagrådet. I likhet med arbetsmarknadsutskottet har EES-utskottet inte
någon erinran mot det föreliggande förslaget till ändring av arbetsmil-
jölagen utan tillstyrker att detsamma antas av riksdagen.

Lars Werner m.fl. (v) begär i motion E10 (yrkandena 26 och 27) att
riksdagen av regeringen skall begära en redovisning för EES-avtalets
konsekvenser för arbetsmiljölagstiftningen med en överskådlig förteck-
ning över alla förändringar som beror på avtalet samt att riksdagen
skall besluta att avtalet inte får leda till försämringar av arbetsmiljöreg-
lerna i Sverige.

Ovan har behandlats den av regeringen föreslagna förändringen av
arbetsmiljölagen. Lagens övergripande krav på arbetsmiljön preciseras
genom de föreskrifter som Arbetarskyddsstyrelsen, ASS, meddelar.
Detta omfattande författningsmaterial, ca 5 000 sidor text, är således
utfärdat på myndighetsnivå, i samråd med arbetsmarknadens parter
men utan statsmakternas medverkan. Det huvudsakliga arbetet med att
anpassa de svenska reglerna på arbetsmiljöområdet till våra åtaganden
enligt EES-avtalet består i att göra erforderliga förändringar i nyss-
nämnda föreskrifter. Den dåvarande regeringen uppdrog i april 1991
åt ASS att förbereda detta arbete. ASS har uppgett att det rör sig om ca
60 författningar som skall ändras, ca 70 som skall upphävas och att ett
tiotal nya författningar beräknas tillkomma.

Arbetsmarknadsutskottet anser det inte meningsfullt att avkräva
styrelsen en förändringskatalog och att riksdagen inte heller bör fatta
ett principbeslut av det slag som begärs i motionen. Arbetsmarknadsut-
skottet påpekar i sammanhanget att det självfallet har varit angeläget
för Sverige att under förhandlingsarbetets gång skydda vitala intressen
på arbetsmiljöområdet liksom på andra samhällsområden och utverka
de särbestämmelser som bedömts nödvändiga.

EES-utskottet anser för sin del att EES-avtalets konsekvenser för de
svenska arbetsmiljöreglerna i olika sammanhang redovisats på ett över-
siktligt sätt. Utskottet finner det däremot inte meningsfullt att riksda-
gen skall begära en förteckning över varje ändring som behöver göras
på grund av EES-avtalet. Författningsmaterialet är omfattande och
underkastat en fortlöpande översyn. Utskottet ansluter sig således till
den uppfattning som arbetsmarknadsutskottet ger uttryck för och av-
styrker yrkande 26 i motion E10.

Inte heller kan utskottet ställa sig bakom yrkande 27 i motionen.
Vad gäller den fortsatta utvecklingen vill EES-utskottet framhålla att
parterna i EES-avtalets ingress förklarar sig fast beslutna att vid den
vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad gäller
hälsa, säkerhet och miljö. Vidare kan erinras om att de EES-regler
som rör förhållanden på arbetsplatsen är minimiregler, dvs. det står
parterna fritt att införa strängare krav än vad som fastställs i motsva-
rande EG-direktiv. Också detta yrkande avstyrks alltså.

1992/93:EU1

118

Propositionens bilaga 9 i nu aktuell del föranleder inte några
erinringar från utskottets sida.

12.3 Jämställdhetsfrågor

Enligt artikel 119 i Romfördraget skall medlemsländerna säkerställa
och upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika
arbete. I artikeln ges också en närmare definition av begreppet och av
vad lika lön utan könsdiskriminering innebär. Denna bestämmelse,
som fanns redan i fördragets ursprungliga lydelse, kan inom EG göras
gällande av enskilda, såväl kvinnor som män, mot arbetsgivare och
andra, och den kan också åberopas vid domstolar och andra myndig-
heter. En omfattande rättspraxis har också vuxit fram på området.

Romfördragets artikel 119 motsvaras i EES-avtalet av artikel 69.
Genom artikel 70 förbinder sig parterna att iaktta principen om
likabehandling mellan kvinnor och män. Enligt det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsom-
råde (EES) skall de nämnda artiklarna liksom avtalets huvudbestäm-
melser i övrigt gälla som svensk lag. Liksom inom EG kommer alltså
jämställdhetsprinciperna att kunna grunda rättigheter för enskilda
personer.

I avtalets bilaga XVIII hänvisas till fem EG-direktiv på jämställdhets-
området. Ett av dem är det grundläggande s.k. likalönedirektivet. De
övriga direktiven gäller bl.a. lika möjlighet att få arbete, befordran och
utbildning, lika behandling vid kollektiva försäkringar och socialför-
säkring.

I propositionens bilaga 10 (Kulturdepartementet) finns ett avsnitt
om jämställdhetsfrågor. Det föredragande statsrådet anför att den nya
jämställdhetslag (prop. 1990/91:113, AU17, rskr. 288, SFS 1991:433)
som trädde i kraft den 1 januari 1992 är anpassad till de regler som
gäller inom EG. Sålunda ingår i den nya jämställdhetslagen ett ut-
tryckligt förbud mot indirekt diskriminering. Vidare har möjligheterna
till domstolsprövning av ärenden rörande lönediskriminering utvid-
gats.

I propositionen anförs vidare att den oro som en del svenska
kvinnor känner inför ett närmare samarbete med EG måste tas på
allvar. Denna oro bottnar, enligt propositionen, i farhågor för att
förhållanden och villkor som gäller för kvinnor i vissa EG-länder
skulle bli verklighet även för svenska kvinnor och därmed innebära
minskade ambitioner i Sverige när det gäller jämställdhet och social
välfärd.

Motsvarande frågor tas upp även i motion E10 av Lars Werner m.fl.
(v). Motionärerna uttalar att även om EES-avtalet inte medför några
direkta försämringar för jämställdheten finns det en uppenbar risk att
kvinnor — framför allt kvinnor med barn — får det svårare att hävda
sig i konkurrensen med männen på den gemensamma europeiska
arbetsmarknaden. Vidare pekar man på att en väl fungerande offentlig
sektor är av grundläggande betydelse för utvecklingen mot större
jämställdhet. Debatten får inte begränsas till principdiskussioner om

1992/93: EU 1

119

lagregler, utan måste även inriktas på att analysera de negativa konse-
kvenser som EES-avtalet indirekt kan medföra för svenska kvinnor. I
motionen hemställs mot denna bakgrund att riksdagen begär att rege-
ringen redovisar EES-avtalets konsekvenser för svenska kvinnor (yr-
kande 19).

Utskottet vill hänvisa till att vid EES-utskottets offentliga utfrågning
om EES-avtalets konsekvenser togs bl.a. jämställdhetsaspekterna upp.
Därvid framhölls att förvärvsarbetande kvinnor i regel inte är lika
geografiskt rörliga som män. Härav kan enligt utskottets mening den
slutsatsen dras, att den fria rörligheten för personer på den inre
marknaden visserligen ger såväl kvinnor som män ökade möjligheter,
men att dessa möjligheter i praktiken inte kan uttnyttjas i samma grad
av kvinnor som av män.

Av delvis samma skäl — kvinnornas lägre rörlighet på arbetsmark-
naden — kan det befaras att kvinnor i EG löper större risk än män att
beröras negativt av den strukturomvandling som kan krävas för att
anpassa det europeiska näringslivet till den inre marknadens möjlighe-
ter och krav.

Utskottet vill framhålla att dessa skillnader i första hand hänger
samman med att de traditionella könsrollerna — exempelvis att kvin-
norna tar större ansvar för barnen — lever kvar. Därmed är också sagt
att skillnaderna sannolikt blir mer eller mindre tydliga i olika länder,
regioner och samhällsgrupper.

Det val Sverige nu står inför är huruvida EES-avtalet skall godkän-
nas. Den inre marknaden kommer att fullbordas oavsett hur vi ställer
oss. Sverige påverkas av den inre marknadens tillkomst även om vi
skulle välja att stå utanför den. Mycket talar för att strukturomvand-
lingen av det svenska näringslivet i det fallet skulle bli både kraftigare
och snabbare än om Sverige väljer att delta på den inre marknaden.

Vid EES-utskottets utfrågning framkom också, som redovisats under
avsnitt 4, att EES-avtalet innebär att förutsättningarna för ekonomisk
tillväxt i Sverige blir betydligt bättre. Om denna potential kan förverk-
ligas leder det till en vidgad och förstärkt arbetsmarknad, inte minst
för kvinnorna, här i landet. Rörligheten över nationsgränserna kom-
mer sannolikt att öka som en följd av EES-avtalet, men kommer även
fortsättningsvis att vara relativt liten för det stora flertalet yrkesgrup-
per, och för män såväl som för kvinnor i arbetskraften. Med hänsyn
därtill är den förbättrade arbetsmarknaden i Sverige sannolikt en
viktigare fördel för de förvärvsarbetande än den fördel som möjlighe-
ten att söka arbete i utlandet innebär.

I Sverige är kvinnorna mer än männen beroende av den offentliga
sektorn för att kunna förvärvsarbeta. Denna sektor är den största
arbetsgivaren för flera typiska "kvinnoyrken". Social service i form av
tillgång till barnomsorg, åldringsvård, m.m. utanför hemmen är —
igen till följd av kvardröjande könsroller — viktigare för kvinnors än
för mäns möjlighet till förvärvsarbete. Genom EES-avtalet får Sverige,
som ovan anförts, sannolikt en bättre samhällsekonomi än om vi
skulle välja att stå utanför. Självfallet innebär en bättre ekonomi också
bättre förutsättningar för att behålla och utveckla den svenska välfär-

1992/93:EU1

120

den. I vad mån den sociala servicen skall finansieras med offentliga
medel, och om verksamheten skall bedrivas i privat eller offentlig regi,
är inrikespolitiska frågor. Det finns inga EG-föreskrifter på detta
område. EES-avtalet innebär inte någon harmonisering av skatte-,
familje- eller socialpolitiken.

Utskottet vill vidare framhålla att det inom EG:s institutioner be-
drivs ett omfattande samarbete på jämställdhetsområdet, främst inom
ramen för Gemenskapens tredje jämställdhetsprogram, vilket omfattar
åren 1991 — 1995. Sedan tidigare är en viktig punkt att befästa kvinnors
ställning i EG-rätten samt, inte minst, att förbättra tillämpningen av
densamma. En ökad tyngd läggs på att genom bl.a. programverksamhet
utveckla och intensifiera stöd för olika åtgärder som direkt eller
indirekt gäller kvinnors möjligheter till sysselsättning. Vidare söker
man genom olika informationsinsatser öka medvetenheten om jäm-
ställdhetsfrågornas betydelse. Genom EES-avtalet öppnas möjlighet för
Sverige och övriga EFTA-länder att delta i detta samarbete.

I EG:s medlemsländer ökar nu andelen kvinnor som förvärvsarbe-
tar. Tendensen påminner om utvecklingen på den svenska arbetsmark-
naden under de senaste decennierna. Krav på förbättrade möjligheter
till barnomsorg har framförts bl.a. av EG-parlamentet. Vidare kan t.ex.
det nyligen antagna direktivet om skydd för gravida kvinnor och
nyblivna mödrar ses som ett uttryck för ambitionen att underlätta
kvinnornas inträde på arbetsmarknaden.

Inom EG finns ett stort intresse för svenska erfarenheter och lös-
ningar på jämställdhetsområdet. Samtidigt bör EG-samarbetet kunna
ge nya erfarenheter och impulser till nytta för det fortsatta jämställd-
hetsarbetet i Sverige. Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten
av att svenska kvinnor kan delta i nätverk som bildats inom ramen för
EG:s jämställdhetsarbete.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att ett svenskt tillträde
till EES-avtalet inte skulle negativt påverka kvinnornas situation i
Sverige och jämställdhetsarbetet. Den fortsatta utvecklingen blir bero-
ende av våra egna ambitioner på området.

Utskottet vill också erinra om att under de senaste åren har en rad
seminarierapporter och andra skrifter som helt eller delvis behandlar
jämställdhetsfrågor i ett EES-perspektiv publicerats genom regeringens
försorg. Vidare väntas inom kort en analys som utarbetats inom ramen
för 1992 års långtidsutredning bli offentliggjord (SOU 1992:19, bil. 16,
Svenska kvinnor möter Europa).

I bilaga 10 till propositionen anför det föredragande statsrådet att det
finns ett stort behov av saklig och tydlig information om dessa frågor
och att ytterligare informationsinsatser bör övervägas. Utskottet erinrar
i detta sammanhang om att riksdagen beslutat anvisa 50 miljoner
kronor under innevarande budgetår till en bred och allsidig EG-
information (prop. 1991/92:150, bil. 1.2, bet. 1991/92:KU35, rskr.
353). I betänkandet anför konstitutionsutskottet att det finns anledning
att särskilt beakta intresset av att informationsinsatserna också belyser
effekterna av den europeiska integrationen på kvinnornas situation i
Sverige.

1992/93: EU 1

121

Vid riksdagens allmänpolitiska debatt i oktober 1992 (prot.
1992/93:7) framhöll statsrådet Dinkelspiel att regeringen kommer att
satsa på ökad information rörande kvinnorna och EG. Särskilda semi-
narier kommer att anordnas som bl.a. gäller kvinorna i EG. Vidare
skall debatten föras ut regionalt.

Enligt utskottets mening får syftet med motion E10 i denna del
anses tillgodosett med det anförda. Yrkande 19 i motionen avstyrks
därför. Vad som anförs i propositionens bilaga 10 i denna del föranle-
der inte några ytterligare uttalanden från utskottet.

12.4 Arbetsrätt

1 propositionens bilaga 9 (Arbetsmarknadsdepartementet) finns ett
avsnitt som rör arbetsrättsliga frågor. Riksdagen bereds tillfälle att ta
del av vad som i bilagan anförs om EES-avtalets konsekvenser såvitt
avser bl.a. arbetsrätt.

Del V i EES-avtalet innehåller vissa generella bestämmelser med
anknytning till bl.a. arbetsrätten i vid mening. Enligt artikel 66 är
parterna ense om nödvändigheten av att främja en förbättring av
arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard. Av artikel 68 framgår
att parterna inom området arbetsrätt skall införa de åtgärder som krävs
för att säkerställa att avtalet fungerar väl. I bilaga XVIII till avtalet
hänvisas till ett antal rättsakter som skall gälla som EES-regler. Av
artikel 71 framgår att de avtalsslutande parterna skall sträva efter att
främja dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare på europeisk
nivå. I det sammanhanget kan erinras om Rådgivande EES-kommittén
där företrädare för arbetsmarknadens parter förutsätts ingå. Rådgivande
EES-kommittén behandlas närmare i avsnitt 15 nedan.

Även jämställdhetsfrågoma berör, som framgått av föregående av-
snitt, arbetsrätten. De direktiv som finns beträffande likabehandling av
kvinnor och män tar alla sikte på förhållanden i arbetslivet.

Vad gäller det arbetsrättsliga området i snävare bemärkelse åtar sig
EFTA-länderna genom EES-avtalet att genomföra tre EG-direktiv.
Dessa gäller kollektiva uppsägningar (dvs. uppsägningar på grund av
arbetsbrist), arbetstagarnas rättigheter vid företagsöverlåtelser resp,
skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens. Enligt propositio-
nen uppfyller den svenska lagstiftningen direktivens krav utan särskil-
da lagstiftningsåtgärder. De lagar som här är aktuella är medbestäm-
mandelagen, anställningsskyddslagen, den s.k. främjandelagen, semes-
terlagen och lönegarantilagen.

Ett EG-direktiv om arbetsgivarens skyldighet att informera arbetsta-
gare om deras anställningsvillkor har antagits sedan förhandlingarna
om EES-avtalet avslutades. Direktivet behandlas inom ramen för den
pågående översynen av arbetsrättslagstiftningen.

1992/93: EU 1

122

vi i Sverige har en fest tradition att komplettera och ersätta arbetsrätts-
liga lagbestämmelser med kollektivavtal och att låta löner och andra
anställningsvillkor i princip bli reglerade inte i lag utan genom kollek-
tivavtal. Detta system förutsätter bl.a. att vi har väl fungerande organi-
sationer på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

I många länder inom EG råder andra förhållanden, med lägre
facklig organisationsgrad och med kollektivavtal som inte är heltäckan-
de. Där tillgriper man i stället minimilagstiftning om lön och andra
anställningsvillkor som ett sätt att säkra att reglerna blir tillämpliga
över hela arbetsmarknaden.

Det föredragande statsrådet anför avslutningsvis i det nyssnämnda
avsnittet av propositionen att Sverige inom kort kommer att utgöra en
del av en gemensam europeisk arbetsmarknad. Det är då viktigt att
värna om de värdefulla inslagen i svensk arbetsmarknadslagstiftning.
Därför är det väsentligt att skapa möjligheter att kunna nyttja kollek-
tivavtal för att implementera EG-direktiv.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande
om att en eventuell lagstiftning om minimivillkor på arbetsrättens
område inte får utformas så att inte bättre villkor kan uppnås genom
kollektivavtal (yrkande 28). Vidare begär motionärerna (yrkande 29)
ett beslut av riksdagen om att arbete som sker i Sverige skall följa
svenska lagar och avtal från första dagen.

Som utskottet ovan har redovisat syftar det s.k. sociala protokollet
till att EG:s arbete med att förbättra arbetsvillkor och arbetsmiljö skall
stärkas. Enligt överenskommelsen i Maastricht införs betydligt ökade
möjligheter till majoritetsbeslut på dessa områden. Detta ligger i linje
med svenska strävanden att stärka den sociala dimensionen i Europa-
samarbetet. Samtidigt kan det komma att innebära ett ökande antal
EG-direktiv som berör arbetsrätten, och som det genom EES-samarbe-
tet kan bli aktuellt att ta ställning till för svensk del. Det blir här fråga
om minimidirektiv, dvs. varje land kan bibehålla eller införa åtgärder
som är mer förmånliga för arbetstagarna.

Gemenskapen främjar samråd mellan arbetsmarknadens parter på
gemenskapsnivå, den s.k. sociala dialogen. Det sociala protokollet
innebär en förstärkning av parternas roll i utarbetandet och genomfö-
randet av gemenskapsåtgärder på det sociala området. Utskottet vill i
detta sammanhang nämna att det inom EG förekommer ett antal
trepartssammansatta kommittéer på det sociala området, exempelvis
Rådgivande kommmittén för hygien, hälsa och säkerhet på arbetsplat-
serna (ACHS), Institutet för yrkesutbildning (Cedefop) och Dublinin-
stitutet för utveckling av arbets- och levnadsvillkor. Bl.a. med tanke på
att sådana trepartssammansatta organ spelar en viktig roll i samband
med utarbetandet av förslag till nya direktiv är det angeläget att
parterna på den svenska arbetsmarknaden bereds möjlighet att delta på
samma villkor som sina motsvarigheter i EG:s medlemsländer.

Enligt den överenskommelse som är fogad till det sociala protokollet
skall EG-kommissionen samråda med arbetsgivar- och arbetstagarsidan
om tilltänkta åtgärder på det sociala området. Parterna far möjlighet
att inom en tidsram av nio månader träffe avtal om att själva genomfö-

1992/93:EU1

123

ra de nya åtgärder som planeras. I detta sammanhang är det också av
särskilt intresse att överenskommelsen medger att en medlemsstat på
arbetsgivarnas och arbetstagarnas gemensamma begäran kan anförtro åt
dem att avtalsvägen genomföra direktiv som antagits till följd av
överenskommelsen.

Vid EES-utskottets offentliga utfrågning om EES-avtalets konsekven-
ser framhölls att det ligger i svenskt — och nordiskt — intresse att
man också i framtiden kan utnyttja kollektivavtalslösningar i stället för
lagstiftning. Företrädare för SAE och TCO har inför utskottet framfört
samma principiella uppfattning.

EES-utskottet vill understryka att Sveriges strävan måste vara att
vinna gehör för principen att svenska kollektivavtal skall, när så är
lämpligt och i linje med vår arbetsrättsliga tradition, kunna användas
för att uppfylla kraven i EES-regler som berör arbetsmarknaden. I
denna strävan ingå att säkerställa enskildas rättsställning på samma sätt
som skett i den svenska arbetsrätten. Ett sådant förfarande torde även
vara ett gemensamt nordiskt intresse.

Enligt utskottets mening utgör det sociala protokollet som sådant ett
gott stöd för våra önskemål i detta avseende. Med hänsyn till vad som
anförs i propositionen i denna del utgår utskottet, i likhet med
arbetsmarknadsutskottet, från att regeringen med utnyttjande av alla de
formella och informella vägar som EES-avtalet erbjuder kommer att
driva kollektivavtalslinjen. Utskottet anser att regeringen i dessa strä-
vanden bör kunna påräkna ett aktivt stöd från arbetsmarknadens
parter. Som framhålls i arbetsmarknadsutskottets yttrande får det an-
förda anses tillgodose det önskemål som i denna del framförs i motion
E7 yrkande 4 av Mats Hellström m.fl. (s). Motionsyrkandet i dess
helhet har behandlats tidigare i avsnitt 12.

En särskild fråga, som är aktuell även i den arbetsrättsliga diskussio-
nen inom EG, rör arbetsvillkoren för arbetstagare som utför uppdrag i
annat land än det där de är bosatta. Det har hävdats, bl.a. vid utskottets
offentliga utfrågning, att om arbetet utförs på hemlandets villkor när
dessa väsentligen understiger vad som gäller i det land där arbetet
utförs uppstår risk för s.k. social dumping, dvs. att företag systematiskt
utnyttjar skillnaderna i arbetsvillkor för att vinna konkurrensfördelar.

Enligt vad utskottet inhämtat behandlas för närvarande i EG-parla-
mentet ett direktivförslag som anknyter till denna problematik. Enligt
förslaget skall de gästande arbetstagarna garanteras vissa minimirättig-
heter. Förslaget lämnar emellertid samtidigt möjlighet för medlemslän-
derna att tillämpa nationella regler fullt ut, dvs. att utsträcka sin
lagstiftning och de av arbetsmarknadsparterna träffade kollektivavtalen
att gälla för allt arbete som utförs inom landet. Ett huvudsyfte med
förslaget är att s.k. social dumping skall förhindras. Förslagets närmare
innebörd när det gäller rätten till lön och semesterförmåner under de
första månaderna är omtvistat.

Med det förespråkande av kollektivavtalslösningar som utskottet
gjort ovan saknar utskottet anledning att föreslå någon riksdagens
åtgärd på grund av yrkande 28 i motion E10. Inte heller anser sig

1992/93: EU 1

124

utskottet böra tillstyrka yrkande 29 i samma motion om att riksdagen
skall besluta att arbete i Sverige från första dagen skall följa svenska
lagar och kollektivavtal.

Propositionens bilaga 9 i nu aktuell del föranleder inte några
ytterligare uttalanden från utskottets sida.

13 Miljöskydd

13.1 Allmänna frågor

Genom EES-avtalet etableras ett samarbete mellan EG och EFTA-
staterna på miljöområdet. Av ingressen till avtalet framgår att parterna
är fast beslutna att bevara, skydda och förbättra miljön och att säker-
ställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresurserna. Likaså
anges de vara fast beslutna att vid den vidare utvecklingen av regler
bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö. Mera
konkret berörs miljöfrågorna dels av avtalets bestämmelser om fri
rörlighet för varor, dels av de övergripande bestämmelserna om de fyra
friheterna, dels ock av samarbetet vid sidan av de fyra friheterna.

På varuområdet innebär avtalet att EFTA-staterna — förutom de
allmänna åtaganden som följer av huvudbestämmelserna om den fria
rörligheten — skall anpassa sina regler till bl.a. vissa tekniska föreskrif-
ter rörande produkter som har effekter på miljön. Dessa föreskrifter
finns angivna i bilaga II till avtalet och avser utsläpp från motorfor-
don, farliga kemikalier, bränslen och dryckesförpackningar. På vissa av
dessa områden har Sverige strängare regler än EG. Parterna har härvid
enats om övergångslösningar av olika typer.

Beträffande bilavgaser behålls de svenska reglerna till dess att en ny
gemensam lagstiftning har trätt i kraft. Parterna skall gemensamt
utarbeta framtida hårdare regler. Detta är ett område där EG avses
skärpa sina normer i två steg — det första den 1 januari 1993, det
andra är aviserat till år 1996. Fr.o.m. år 1995 skall Sverige godkänna
bilar som uppfyller då gällande EG-krav men kan behålla sin nationel-
la lagstiftning i övrigt. Enligt propositionen kan i allt väsentligt tillver-
karansvaret för avgassystemets hållbarhet och systemet med miljöklas-
ser behållas.

I fråga om kemikalier gäller att Sverige far behålla nationella regler
om begränsning av bl.a. användning och försäljning av kemikalier i de
fall dessa regler är mer långtgående. De ämnen som berörs är t.ex.
asbest, kvicksilver och kadmium. Overgångslösningen gäller vidare för
ozonnedbrytande ämnen och batterier. I samtliga nu nämnda fall skall
en översyn genomföras år 1995. För klassificering och märkning av
kemikalier gäller en öppen övergångslösning med sikte på att man
skall finna gemensamma lösningar fr.o.m. år 1995. Samarbete på detta
område skall ske under tiden med en översyn år 1994. Sverige har inte
bundit sig för att överta EG:s regler år 1995.

Vad slutligen angår bekämpningsmedel behåller Sverige den lagstift-
ning som gäller då avtalet träder i kraft. Nya regler skall utarbetas
gemensamt.

1992/93: EU 1

125

Under avtalets övergripande bestämmelser har tagits in de miljöreg-
ler som inte har direkt betydelse för den fria rörligheten men som
ändock ansetts väsentliga för att denna skall kunna genomföras. Det
närmare samarbetet på denna del av miljöområdet regleras i artiklarna
73-75.

Enligt artikel 73 skali avtalsparternas åtgärder i fråga om mijön ha
till syfte att

- bevara, skydda och förbättra miljön,
-bidra till skyddet av människors hälsa,

-säkerställa ett varaktigt och förnuftigt nyttjande av naturresurserna.

Vidare skall miljöåtgärderna vara grundade på följande tre principer.

- förebyggande åtgärder bör vidtas,

- miljöförstöring bör företrädesvis hejdas vid källan,

-den som har skadat miljön skall betala.

I artikeln föreskrivs också att miljöskyddskraven skall vara en del av
avtalsparternas övriga politik.

I artikel 74 och bilaga XX, den s.k. miljöbilagan, anges vilka
skyddsåtgärder parterna skall vidta. För EFTA-staternas del innebär
åtagandena att de skall genomföra ett antal EG-direktiv. Direktiven är
i huvudsak av minimikaraktär, vilket innebär att strängare regler kan
bibehållas eller införas i nationell lagstiftning. Två av direktiven gäller
miljökonsekvensbedömningar och tillgång till miljöinformation. Ett
flertal direktiv innehåller bestämmelser om begränsningar av utsläpp i
vatten och luft av skadliga ämnen, exempelvis utsläpp av svavel, bly
och kväve i luften och kvicksilver i vatten. I ett direktiv finns före-
skrifter som syftar till att förhindra att PCB släpps ut i naturen. Två
direktiv avser innesluten användning och avsiktlig utsättning av gen-
tekniskt modifierade organismer. Slutligen omfattar åtagandena bl.a.
ett antal direktiv om avfall, däribland ett rörande gränsöverskridande
transporter av farligt avfall.

I artikel 75 anges att parterna är oförhindrade att bibehålla eller
införa strängare skyddsåtgärder under förutsättning att dessa är förenli-
ga med avtalet.

Samarbetet vid sidan av de fyra friheterna ger Sverige och övriga
EFTA-stater rätt att delta i EG:s program och andra aktiviteter på
miljöområdet. Närmare bestämmelser finns i protokoll 31. Sverige och
de övriga EFTA-länderna skall samarbeta med EG t.ex. när det gäller
miljöavgifter, framtagande av aktionsprogram på miljöområdet och
genom samråd inför internationella förhandlingar.

EES-avtalet omfattar inte samtliga EG:s regler på miljöområdet.
Utanför avtalet faller EG:s samarbete på kärnkraftsområdet som grun-
das på Euratomfördraget från 1957. Inte heller EG:s samarbete i frågor
om flora och fauna ingår.

I propositionens bilaga 13 (Miljö- och naturresursdepartementet)
bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om EES-avtalet
och den svenska miljölagstiftningen. Av den i bilagan lämnade redogö-
relsen framgår att svenska regler beträffande vissa farliga produkter,
batterier och ackumulatorer samt tvättmedel måste skärpas på grund

1992/93 :E(J1

126

av att EG:s regler är mer långtgående. I övrigt krävs inte nu några
svenska författningsändringar på grund av avtalets varurelaterade mil-
jöregler med hänsyn till de särskilda övergångsarrangemangen och till
att svenska bestämmelser i övriga avseenden överensstämmer med
EG:s. Någon sänkning av svenska miljökrav är alltså inte aktuell.
Beträffande åtagandena enligt avtalets övergripande bestämmelser med-
delar regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen i de fall som
lagändringar behövs med anledning av EES-avtalet. Härvid hänvisas
till departementspromemorian Ds 1992:43 EES-avtalet och den svens-
ka miljöskyddslagstiftningen.

I det följande tar utskottet upp vissa mera allmänna frågor rörande
miljösamarbetet inom ramen för EES. Under särskilda avsnitt behand-
lar utskottet därefter frågor rörande EG:s regler om avfall samt miljö-
konsekvensbeskrivningar.

En väsentlig fråga vid ett ställningstagande till EES-avtalet är hur
den svenska miljöpolitiken påverkas. Utskottet vill då erinra om att
skyddet för miljön kommit att spela en alltmer framträdande roll
inom EG. Genom enhetsakten 1987 fördes miljöfrågorna in under
Romfördraget och därefter har en fortlöpande och dynamisk utveck-
ling ägt rum. Ett omfattande regelverk har vuxit fram som rör bl.a.
luft- och vattenföroreningar, kemiska produkter och avfallshantering.
Genom överenskommelsen i Maastricht har miljöfrågornas betydelse
ytterligare markerats. Enligt överenskommelsen skall ett av målen för
den inre marknaden vara en tillväxt som tar hänsyn till miljön. Beslut
om miljöregler skall med vissa undantag kunna fattas med kvalificerad
majoritet. För närvarande krävs det enhällighet utom i fråga om
miljöregler som direkt rör den fria rörligheten för varor. Vidare skall
en miljöfond inrättas. Från fonden skall kompensation kunna utgå till
stater som drabbas oproportionellt hårt av en miljöregel. Det skall
härigenom bli lättare för EG-länderna att godta strängare miljöregler.

Ett förslag till handlingsprogram för miljöarbetet under åren
1993—2000 lades fram av EG-kommissionen år 1992. Programmet
innehåller en strategi för en hållbar utveckling. Jämfört med tidigare
skall större vikt läggas vid det förebyggande miljöarbetet och vid en
fördelning av ansvaret mellan olika aktörer. Stor vikt skall också läggas
vid ekonomiska styrmedel, utbildning och information. Målen är inte
legalt bindande men uttrycker ambitionsnivån för det fortsatta arbetet.

Ett svenskt tillträde till EES-avtalet innebär att Sverige får möjlighet
att delta i det miljöarbete som nu pågår inom EG. På EES-området
sker sålunda en samordning av de miljöbestämmelser som är av direkt
betydelse för den fria rörligheten. EES-utskottet gör den allmänna
bedömningen att särlösningarna i avtalet ger oss möjlighet att behålla
de svenska miljökraven i de fall dessa är mer långtgående än EG:s. När
det gäller den anpassning som i övrigt skall komma till stånd leder
avtalet i vissa fall till en skärpning av de svenska bestämmelserna. I
andra fall kan vi behålla våra nuvarande regler och även skärpa dem
eftersom EG:s regler är av minimikaraktär.

Avtalet innebär emellertid inte bara att olika miljöregler skall sam-
ordnas. Vi får också insyn i och möjlighet att aktivt delta vid utform-

1992/93 :ECH

127

ningen av EG:s miljöregler. Detta är av särskild betydelse med hänsyn
till att många miljöproblem är regionala eller globala till sin karaktär
och kräver ett samarbete över gränserna om de skall kunna undanröjas
eller minskas. Också handeln med miljö- och hälsofarliga varor är
gränsöverskridande. Som utskottet närmare kommer att belysa i ett
senare avsnitt (avsnitt 15.2) kommer experter från EFTA-länderna på
samma sätt som experter i EG-länderna att kunna medverka på ett
tidigt stadium när EG-kommissionen utarbetar nya regler på miljöom-
rådet. Därigenom kan Sverige påverka utformningen av exempelvis
sådana EG-bestämmeiser som reglerar utsläpp av föroreningar med
verkningar utanför nationsgränserna. Härtill kommer att avtalet ger
EFTA-länderna en initiativrätt som EG-länderna saknar. Inom ramen
för EES-samarbetet far Sverige således möjlighet att ta initiativ till nya
och skärpta regler på miljöområdet. Sveriges och övriga EFTA-länders
inflytande stärks också av att beslut om nya regler på EES-området
skall fattas i enhällighet.

Samtidigt måste det understrykas att EES-avtalet inte ger samma
möjligheter till påverkan vid miljöfrågornas behandling som ett med-
lemskap i EG. Endast som medlem får Sverige delta då beslut på
miljöområdet fattas i Ministerrådet.

Av betydelse är vidare att Sverige på jämställd fot kan delta i EG:s
ramforskningsprogram där miljöforskningen utgör en del. Samarbetet
vid sidan av de fyra friheterna medför härutöver att Sverige får delta i
projekt som rör exempelvis ekonomiska och fiskala instrument på
miljöområdet och miljöfrågor med gränsöverskridande verkningar. Ett
samarbete skall också etableras beträffande arbetet i internationella
organisationer med viktigare regionala och globala miljöproblem. I
avtalet ges EFTA-länderna även rätt att delta i den blivande europeiska
miljöbyrån (European Environment Agency). Om frågan inte avgjorts
innan avtalet träder i kraft skall så snart som möjligt efter ikraftträdan-
det nödvändiga beslut fattas för att säkerställa EFTA-ländernas delta-
gande i miljöbyrån. Sverige tillsammans med övriga EFTA-stater har
redan begärt förhandlingar om ett omedelbart deltagande på lika
villkor i denna organisation.

Som jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande innebär expertsam-
arbetet och kravet på enhälliga beslut om EES-regler att Sverige får
direkta och ökade möjligheter att påverka de andra länderna och
därmed miljösituationen i Sverige. Flera länder inom EES-området
har för övrigt miljöambitioner motsvarande Sveriges. Tillsammans med
dessa stater kan Sverige inom ramen för EES-samarbetet driva på det
miljöpolitiska arbetet i Europa. I anslutning härtill vill utskottet även
peka på att EG:s ambitioner på miljöområdet såsom de konkretiserats
i en rapport — Task Force Report on the Environment and the
Internal Market — stämmer väl överens med de grundläggande princi-
perna för det svenska miljöarbetet. Skulle Maastrichtöverenskommel-
sen leda till mera långtgående möjligheter för EG att skydda miljön
blir det en viktig uppgift för regeringen att verka för att EES-samarbe-
tet utvidgas i motsvarande mån.

1992/93: EU 1

128

Enligt utskottets mening ger EES-avtalet nya möjligheter för Sverige
att intensifiera miljösamarbetet. Som påpekas i propositionen får vi
också en plattform för att påverka den framtida gemensamma miljöpo-
litiken i Västeuropa. 1 olika sammanhang har emellertid EES-avtalets
konsekvenser för det svenska miljöskyddet kritiserats. Kritiken har
framför allt skjutit in sig på effekterna av en anpassning till EG:s
bestämmelser om den fria rörligheten för varor.

Det har sålunda framförts invändningar mot att Sverige inte har
lyckats uppnå permanenta undantag på de områden som vi prioriterar
i miljöhänseende. Sistnämnda synpunkt tas upp i motion U534 av Lars
Werner m.fl. (v), som väckts under den allmänna motionstiden 1992.
Motionärerna efterlyser konsekvensanalyser av övergångsarrangemang-
en beträffande motorfordon och andra i motionen angivna produkter
och ämnen. I motionen begärs (yrkande 8) ett tillkännagivande om att
sådana analyser skall redovisas för riksdagen.

Utskottet vill betona att avsikten med de olika övergångsarrange-
mangen är att EG och EFTA-länderna skall samarbeta i syfte att nå
fram till gemensamma krav på en hög nivå. Eftersom Sverige och vissa
andra EFTA-länder redan har mer långtgående krav förutsätts EG
anpassa sig uppåt. När det gäller bilavgaser innebär övergångsreglerna
att Sverige fram till den 1 januari 1995 får fortsätta att ställa samma
krav som hittills på alla bilar som säljs i Sverige. Också efter den 1
januari 1995 kan Sverige tillämpa de nationella reglerna om gränsvär-
den för avgasutsläpp men skall tillåta försäljning av fordon som
godkänts inom EG. Som nämnts tidigare pågår inom EG ett arbete
med en skärpning av reglerna, och tanken är att fordon som fyller
dessa skärpta bestämmelser skall godkännas på EES-området när dessa
nya regler trätt i kraft. Med hänsyn till vad som anförs i propositionen
utgår utskottet från att Sveriges krav på hållbarhet för reningsutrust-
ning och miljöklasser behålls. I fråga om våra strängare regler för
farliga kemikalier och för vissa andra miljöskadliga produkter och
ämnen skall en översyn ske år 1995. Skulle EG inte då ha lyckats
skärpa sina krav skall parterna förhandla om vad som skall gälla i
fortsättningen. Ett resultat härav kan bli att parterna kommer överens
om att bibehålla sina särlösningar och att ta upp frågan till nya
förhandlingar vid ett senare tillfälle.

I sammanhanget vill utskottet hänvisa till vad försvarsutskottet anför
i sitt yttrande. Där erinras om att nya EG-regler har tillkommit i fråga
om bekämpningsmedel efter det att EES-avtalet slutits. Försvarsutskot-
tet utgår från att Sverige i de kommande förhandlingarna agerar
kraftfullt för att påverka EG att godta den restriktivare svenska synen,
alternativt fortsätter att tillämpa vår nationella lagstiftning där denna
ställer högre krav. Vidare anser försvarsutskottet — bl.a. med hänvis-
ning till uppgifter som har inhämtats från Kemikalieinspektionen —
att utvecklingen inom EG när det gäller frågan om användning och
begränsning av farliga kemikalier har varit positiv ur svensk synvinkel.
Samtidigt förutsätter försvarsutskottet ett fortsatt aktivt svenskt ageran-

1992/93: ELI!

129

9 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 1

de inom det aktuella området i syfte att internationellt — såväl i
Europa som i övriga delar av världen — bästa möjliga säkerhet för
människor och miljö skall uppnås.

EES-utskottet instämmer i vad försvarsutskottet anför och avstyrker
därmed bifall till motion U534 yrkande 8.

I kritiken mot EES-avtalet görs det även gällande att det under
perioden fram till kontrollstationen inte skulle vara möjligt för Sverige
att skärpa de regler för vilka övergångsarrangemang gäller. För egen
del anser utskottet att våra åtaganden inte utesluter att en skärpning
kan komma till stånd. Sverige liksom övriga avtalsparter har enligt
avtalet rätt att när som helst aktualisera problem i EES-kommittén och
ta initiativ till nya regler. Utskottet vill vidare peka på att artikel 13 i
avtalet ger ett visst utrymme för Sverige att bibehålla eller införa
särskilda bestämmelser som är motiverade av väsentliga miljöpolitiska
intressen.

En annan invändning som förts fram är att EG-länderna genom
Romfördragets regler skulle ha större frihet att införa nationella särbe-
stämmelser på miljöområdet än vad EFTA-staterna får enligt EES-
avtalet. Det har därvid hänvisats till att EES-avtalet saknar motsvarig-
het till artikel 100 a i Romfördraget. Enligt denna artikel, som
infördes genom enhetsakten, skali beslut som rör den inre marknaden
i princip fattas med kvalificerad majoritet. Även efter ett sådant beslut
får dock ett EG-land fortsätta att tillämpa nationella regler under vissa
förutsättningar.

Att EES-avtalet saknar motsvarighet till den nämnda artikeln har
sin förklaring i att några majoritetsbeslut inte kan fattas enligt avtalet. 1
samtliga fall krävs det att parterna är ense. Om en ny regel som
exempelvis berör miljöområdet inte godtas av något av EFTA-länderna
får parterna fortsätta att tillämpa sina tidigare bestämmelser. Varje
avtalspart har också som tidigare sagts rätt att ta initiativ till nya regler.
Kan enighet inte uppnås i frågan ger avtalet möjlighet för den parten
att ensidigt ändra sin interna lagstiftning på de områden som täcks av
avtalet. Någon motsvarande rättighet för medlemsländerna finns inte
inom EG. Enligt utskottets mening innebär alltså EES-avtalet att
EFTA-länderna får större självständighet på miljöområdet än vad EG-
länderna har enligt Romfördraget.

Kritiken mot EES-avtalet inskränker sig inte till de varurelaterade
reglerna utan tar också sikte på systemet med minimikrav. Det har
hävdats att det endast finns skenbara möjligheter för länderna att gå
utöver dessa krav med hänsyn till de konkurrensnackdelar detta kan
medföra för företagen. Enligt utskottets mening ligger det i sakens
natur att det kan finnas en motsättning mellan å ena sidan fri handel
och konkurrenskraft och å andra sidan en hög ambitionsnivå på
miljöskyddsområdet. Det sagda gäller oavsett om Sverige deltar i EES-
samarbetet eller står utanför. Som jordbruksutskottet påpekar är det
emellertid just med syfte att snedvridande effekter inte skall uppkom-
ma som tekniken med minimikrav används. Saknades minimiregler
skulle nämligen företag i länder med låga nationella miljökrav kunna
dra fördelar av det i konkurrenshänseende. EES-utskottet vill vidare

1992/93: EU 1

130

framhålla att höga miljökrav inte generellt sett behöver uppfattas som
en konkurrensnackdel. Enligt vad som redovisas i en departementspro-
memoria, Ds 1992:12 Frihandeln ett hot mot miljöpolitiken — eller
tvärtom?, är miljöregleringar inte en avgörande, negativ faktor vid
industrilokaliseringar. Sådana bestämmelser kan till och med ha en
positiv inverkan genom att de kan ge en konkurrensfördel. Skärpta
krav på utsläpp anges i promemorian i vissa fall ha möjliggjort en
marknadsföring om "miljövänlighet" och därmed föranlett företag i
andra länder att göra motsvarande miljöinvesteringar.

Vid kritiken mot EES-samarbetet har det från mera övergripande
utgångspunkter hävdats att en utvidgning av den inre marknaden för
med sig ökad trafik, ökade svavel- och kväveutsläpp m.m. och att
därmed miljöproblemen förvärras. Det har gjorts gällande att avtalet
saknar instrument för att lösa konflikten mellan frihandelns och
miljöns intressen. Utskottet kan i princip dela uppfattningen att den
inre marknaden får effekter från miljö-, energi- och resurssynpunkt.
Det blir då än viktigare att miljöhoten kan minskas eller undanröjas.
Miljömedvetenheten inom EG har också ökat. För Sveriges vidkom-
mande står valet mellan att samarbeta med EG och då på ett positivt
sätt kunna bidra till ett förstärkt miljöskydd och att stå utanför
samarbetet. Oavsett vilken väg vi väljer är det troligt att miljöeffekter-
na av den inre marknaden drabbar oss. Vid utskottets offentliga
utfrågning framkom att den schweiziska regeringen nyligen har låtit
göra en miljökonsekvensbedömning av tre alternativ, nämligen att
medverka i EES, att vara medlem i EG och att helt stå utanför
samarbetet. Bedömningen gav vid handen att miljön påverkas ungefär
likadant oavsett vilket alternativ som väljs. Samtidigt konstaterades att
behovet av miljöskyddsåtgärder var stort i alla tre situationerna.

I sammanhanget vill utskottet också understryka att allemansrätten
inte berörs av EES-avtalet. Några regler som tar sikte på denna
speciellt svenska rättighet finns inte i avtalet. Inte heller innebär
avtalet några åtaganden i fråga om de skyldigheter och rättigheter som
är knutna till innehavet av fast egendom här i Sverige. Vi har alltså
full frihet att på detta område bibehålla gällande regler. Det innebär
att medborgare från andra EES-länder som förvärvar fastigheter här i
Sverige blir skyldiga att i samma utsträckning som svenska fastighets-
ägare respektera allemansrätten.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att EES-avtalet inte inne-
bär någon urholkning av miljöskyddet i Sverige. Vi behöver inte heller
göra avkall på vår höga ambitionsnivå på miljöskyddsområdet. Visserli-
gen ligger det i samarbetets natur att utrymmet för nationella särlös-
ningar minskas något. Mot detta skall ställas att vi genom avtalet får
större möjligheter att påverka utvecklingen inom EG och därmed öka
effektiviteten i miljöskyddsarbetet. Med utgångspunkt i de intressen
som bär upp miljöpolitiken i Sverige anser utskottet att EES-avtalet
bör godkännas. Utskottet vill samtidigt understryka att våra egna
ambitioner kommer att i hög grad bli avgörande för vilka skärpningar
av miljöskyddskraven som kan åstadkommas.

1992/93 :EU1

131

Frågan om Sveriges fortsatta agerande på miljöskyddsområdet tas
upp i två motioner.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) betonas att Sverige bör ta
till vara den möjlighet att påverka miljöpolitiken som ges enligt
EES-avtalet. Sverige bör agera aktivt för att miljöfrågorna skall ges en
ökad tyngd i EG och EES-avtalets institutioner. För att en offensiv
svensk miljöpolitik skall kunna bedrivas inom EES måste enligt mo-
tionärerna en strategi utarbetas utifrån de nya förutsättningarna. I
motionen begärs ett tillkännagivande (yrkande 6) om att regeringen
snarast möjligt och senast före utgången av år 1992 bör redovisa en
sådan strategi för riksdagen.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) betonas vikten av att Sverige
— när väl EES-avtalet har godkänts — vid kommande förhandlingar
hävdar rätten att behålla sina miljömotiverade särregler. Ett riksdagens
tillkännagivande i ämnet begärs (yrkande 18).

Utskottet erinrar om att den nytillträdande regeringen i sin reger-
ingsförklaring hösten 1991 framhöll att högsta tillämpade ambitionsni-
vå skall gälla på miljöområdet i förhandlingarna om medlemskap i
EG. Avsikten är att ett effektivt miljöskydd skall vidmakthållas och
utvecklas. Av den nu aktuella propositionen framgår att regeringen är
mitt inne i ett arbete på att höja ambitionsnivåerna på miljöarbetet
både i Sverige och utomlands. Som jordbruksutskottet framhåller i sitt
yttrande föreligger det i Sverige en betydande politisk enighet om
miljöproblemens karaktär och omfattning (se bet. 1991/92:JoU18).
Målen för den svenska miljöpolitiken så som de fastställdes senast
våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30) utgör grundvalen för Sveriges
agerande i det internationella miljösamarbetet. 1 detta samarbete har
Sverige genom åren spelat en pådrivande roll.

Genom EES-avtalet skapas nya förutsättningar och möjligheter för
miljöarbetet. Det ställer också krav på ökad samordning inom EFTA
och med EG när nya regler skall beslutas. Enligt utskottets mening
bör Sverige självfallet ta till vara de möjligheter att delta i miljöarbetet
inom EG som avtalet skapar. Någon skillnad i detta avseende mellan
den syn som kommer till uttryck i motion E7 och i propositionen
finns inte.

Enligt EES-utskottets mening innebär samarbetet inom EES att
Sverige (ar en viktig plattform för de offensiva insatser på miljöområ-
det som ter sig alltmer nödvändiga. EES kommer med sina uppemot
380 miljoner invånare att utgöra en viktig faktor inte bara i det
regionala utan även i det globala miljöarbetet. Utskottet utgår från att
regeringen utnyttjar de förutsättningar som EES-avtalet ger och aktivt
verkar för att miljöfrågorna skall få en ökad tyngd inom EG och i
institutionerna på EES-området. Utgångspunkten för regeringens age-
rande bör vara att den gemensamma miljöpolitiken skall präglas av
den höga ambitionsnivå och offensiva inriktning som miljöproblemen
kräver och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Inom avta-
lets ram bör, som jordbruksutskottet framhåller, Sverige aktivt bidra
till att den tillväxt som kommer att bli följden av EFTA-ländernas
anknytning till den inre marknaden också leder till en miljömässigt

1992/93: EU 1

132

1992/93: EU 1

hållbar utveckling. Utskottet ansluter sig således helt till motionärernas
uppfattning om vikten av en offensiv miljöpolitik från svensk sida.
Regeringens syn på i dessa avseenden relevanta delar av miljöpolitiken
redovisas i propositionen. En sådan miljöstrategi som efterlyses i
motion E7 finner utskottet självklar. Utskottet förutsätter att denna
miljöstrategi redovisas för riksdagen snarast möjligt och senast under
våren 1993. Med det anförda är yrkande 7 i motion E7 tillgodosett och
någon riksdagens vidare åtgärd i saken är inte erforderlig.

Med utskottets nu gjorda uttalanden tillgodoses i väsentlig mån
också yrkande 18 i motion E10. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Som tidigare nämnts innebär EES-avtalet att EFTA-länderna skall
anpassa sina regelverk till ett direktiv om innesluten användning och
ett om avsiktlig utsättning av gentekniskt modifierade organismer.
Bestämmelserna i direktiven behöver inte genomföras i Sverige förrän
den 1 januari 1995. Det förstnämnda direktivet är av minimikaraktär
och har till syfte att skydda människors hälsa och miljö vid verksam-
heter där mikroorganismer modifieras genetiskt eller där modifierade
organismer odlas, förvaras, används, transporteras m.m. Det andra
direktivet syftar också till upprätthållande av en hög skyddsnivå av
hänsyn till människors hälsa och säkerhet samt miljön. Behovet av
författningsändringar i Sverige har övervägts av genteknikberedningen
som nyligen avlämnat sitt betänkande (SOU 1992:82) Genteknik — en
utmaning. Beträffande innesluten användning anser utredningen att
några strängare bestämmelser än de som nu gäller i Sverige inte
behöver införas. Den framtida kontrollen bör bygga på nuvarande
bestämmelser som dock måste ändras. Arbetet med författningsänd-
ringar har enligt betänkandet redan påbörjats av Arbetarskyddsstyrel-
sen. När det gäller avsiktlig utsättning föreslår beredningen att tillstånd
skall krävas för försöksutsättning, produktion och saluförande av gen-
tekniskt modifierade organismer. Innan tillstånd ges skall miljöriskbe-
dömning ske.

I avvaktan på remissbehandlingen av betänkandet och regeringens
ställningstagande anser utskottet inte att riksdagen bör göra några
uttalanden i ämnet. Utskottet utgår emellertid från att de nya regler
som föranleds av direktiven kommer att ha sin utgångspunkt i att en
hög skyddsnivå skall upprätthållas.

13.2 Avfallsfrågor

EG:s strategi på avfallsområdet går bl.a. ut på att mängden avfall skall
minskas och att återvinning och återanvändning skall stimuleras. I
enlighet härmed har EG antagit en rad direktiv, som kan indelas i fyra
huvudgrupper, nämligen ramdirektiv, direktiv om hantering av avfall
och miljöfarligt avfall, direktiv om transport av farligt avfall samt
direktiv för särskilda produktområden o.d.

Genom det första ramdirektivet från år 1975 fastställdes att med-
lemsländerna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
avfall omhändertas utan skada för människors hälsa eller miljön. 133

Vidare etablerades principen om att det är förorenaren som skall

betala. Direktivet gäller allt avfall med några undantag, däribland
radioaktivt avfall. Det andra ramdirektivet från år 1991 innebär en
skärpt kontroll av avfallshanteringen. Ett mål är att EG som region
skall bli självförsörjande när det gäller att ta hand om det egna avfallet.
Detta skall under vissa villkor vara ett mål även för enskilda medlems-
länder. Direktivet bygger på principer om "närhet" mellan produktion
och hantering av avfallet och om "ren teknologi".

Ett direktiv om farligt avfall från år 1978 är en vidareutveckling av
ramdirektivet och avser kontroll av "giftigt eller annars farligt avfall".
Inom EG har år 1991 antagits ett nytt direktiv på detta område som
träder i kraft 1993 och då ersätter det från 1978. En viktig nyhet är att
exakta definitioner av olika slags avfall skall möjliggöras genom ett
klassificeringssystem. En enhetlig tillämpning av reglerna skall säker-
ställas. Det nya direktivet omfattar även miljöfarligt avfall och har
därmed en bredare täckning än det första.

Direktivet om transport av miljöfarligt avfall från år 1984 avser
gränsöverskridande transporter av avfall dels inom EG, dels vid export
till tredje land (särskilt ett utvecklingsland). Det innebär en procedur
för notifiering, enligt vilken vissa uppgifter — t.ex. om ursprung och
resväg — skall följa avfallet alltifrån producenten till mottagningsplat-
sen. Som en följd av det nya ramdirektivet från år 1991 och för att EG
skall kunna ratificera den s.k. Baselkonventionen måste de bestämmel-
ser som gäller enligt direktivet ändras. Ministerrådet har den 20
oktober 1992 antagit en ny förordning om transport av allt slags
icke-radioaktivt avfall. Förordningen skall ersätta 1984 års direktiv. I
förordningen betonas EG:s principer om självförsörjning och närhet.
Förordningen innebär bl.a. att medlemsländerna lar rätt att generellt
eller delvis förbjuda import av avfall för deponering. Detta gäller dock
inte avfall som kan återvinnas. I förordningen finns också regler om
export av avfall. Syftet med dessa regler är att all export från EG för
deponering i u-länderna skall förbjudas. Utförsel för återvinning är
enligt förordningen tillåten bara till OECD-länder och till stater som
ratificerat Baselkonventionen.

Slutligen finns inom EG direktiv på särskilda områden såsom spill-
oljor, batterier med viss halt av kvicksilver och kommunala avfallsan-
läggningar.

Inom EG övervägs ett flertal förslag på avfallsområdet. De gäller
bl.a. direktiv om ansvar vid skada på grund av avfallshantering. Produ-
centens ansvar föreslås gälla upp till tre år efter det att skada kan
uppvisas och upp till 30 år efter en händelse som kan ha orsakat
skada. Vidare finns förslag om ett direktiv avseende deponering. För-
slaget syftar till en harmonisering av olika deponeringstekniker samt
främjande av eliminering och återvinning (bl.a. genom ökad avgiftsbe-
läggning och skärpt tillståndsgivning för deponering). Också ett direk-
tivförslag om skärpta krav vid förbränning av avfall diskuteras. Vidare
har ett förslag om förpackningsavfall lagts fram, som innehåller långt-
gående krav på återvinning.

EG-domstolen har nyligen prövat om ett förbud som den belgiska
regionen Vallonien utfardat mot lagring och deponering av avfall från

1992/93:EU1

134

utländska stater och andra belgiska regioner kunde anses förenligt dels
med vissa bestämmelser i Romfördraget om den fria varurörligheten,
dels med 1975 och 1984 års direktiv på avfallsområdet. Domstolen
fann därvid att direktivet om gränsöverskridande transporter av miljö-
farligt avfall hindrade en EG-stat från att införa ett generellt förbud
mot lagring m.m. och därmed import av avfall som omfattas av
direktivet. I domen hänvisades till att införsel av sådant avfall enligt
direktivet kan förhindras i ett enskilt fall av miljö- och hälsoskäl. När
det gällde 1975 års direktiv om avfall slog domstolen fast att direktivet
inte hindrade nationella åtgärder som syftade till en begränsning av
lagringsmöjligheterna för utländskt avfall. Däremot skulle de allmänna
reglerna om varors fria rörlighet tillämpas. Domstolen uttalade i den
delen att det övergripande kravet på miljöskydd i det aktuella fallet
motiverade nationella åtgärder som syftade till att hindra gränsöver-
skridande transporter. Av domen framgår således att ett förbud som
enbart riktar sig mot deponering av utländskt avfall kan vara tillåtet
trots dess diskriminerande effekt. Domen är formellt inte bindande för
Sverige. Den nyligen beslutade förordningen om transport av avfall
har ändrat det rättsläge som uppkommit genom domstolens beslut.

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att anpassa sina regler till ett
antal direktiv på avfallsområdet som beslutats före den 1 august 1991,
däribland 1978 och 1984 års direktiv om giftigt och annat farligt avfall
resp, gränsöverskridande transporter av farligt avfall. Beträffande de
två sistnämnda direktiven gäller dock att de nödvändiga åtgärderna
skall genomföras av Sverige och övriga EFTA-länder först från och
med den 1 januari 1995 såvida inte en översyn gjorts dessförinnan.
1991 års direktiv om giftigt och annat farligt avfall ingår inte i avtalet i
dess nuvarande lydelse.

Några direktiv, förordningar eller andra EG-rättsakter som rör ra-
dioaktivt avfall omfattas inte av EES-avtalet, vilket sammanhänger med
att Euratom inte är avtalspart. Internationella atomenergibyrån (IAEA)
beslutade år 1990 om vissa riktlinjer för internationella transaktioner
med kärnavfall. Dessa anger varje lands suveräna rätt att förbjuda
import av kärnavfall. Inom EG saknas en gemensam politik rörande
förvaring och lagring av kärnavfall och utbränt kärnbränsle. Det pågår
dock ett arbete med gemensamma regler om avfallskategorier och
återanvändning av visst material från kärntekniska anläggningar.
Frankrike har år 1991 infört regler enligt vilka förvaring i Frankrike
av importerat radioaktivt material generellt förbjuds. Både Tyskland
och Storbritannien tillämpar principen att kärnavfall från andra län-
der inte tas emot. I Sverige övervägs för närvarande möjligheten att
hindra slutförvaring i vårt land av utländskt kärnavfall. I en nyligen
beslutad lagrådsremiss om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet föreslås ett uttryckligt förbud mot slutförvaring i Sverige
av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Därmed skulle trans-
porter av kärnavfall till Sverige kunna stoppas med hänvisning till att
avfallet inte kan lagras här. En proposition i ämnet kan förväntas bli
framlagd under hösten 1992.

1992/93:EU I

135

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) framhålls att Sverige på
informella vägar bör försöka få svenska intressen tillgodosedda vid
utformningen av politiskt viktiga direktiv som nu förbereds inom EG
och som i framtiden kan komma att ingå i EES-samarbetet. Enligt
motionärerna bör regeringen i förhandlingar och informella kontakter
med EG med kraft driva tidigare svenska ståndpunkter beträffande
bl.a. förslag om säkra avfallstransporter. 1 motionen (yrkande 7 delvis)
begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottet kan konstatera att det i olika sammanhang framförts
farhågor för att Sverige på grund av EES-avtalet skall tvingas tillåta
import av farligt avfall. Inte minst den ovan redovisade domen från
EG-domstolen har aktualiserat frågan. Med anledning härav vill ut-
skottet understryka att våra nuvarande åtaganden enligt avtalet inte
hindrar att vi förbjuder import av avfall när det finns skäl för det av
hänsyn till människors och djurs hälsa eller till miljön. I samman-
hanget bör erinras om att EFTA-staterna är skyldiga att följa 1984 års
direktiv om gränsöverskridande transporter av farligt avfall först
fr.o.m. 1995 och att denna skyldighet skall bli föremål för en översyn.
Inom EG har då direktivet ersatts av den nya förordningen om
transport av avfall. Som tidigare redovisats ger förordningen rätt för
EG:s medlemsländer att förbjuda import av avfall för deponering.
Förordningen gäller både farligt avfall och annat avfall som inte kan
återvinnas. Uppenbarligen måste den angivna översynen leda till att
förordningen också på EES-området skall träda i stället för direktivet.
Innan reglerna i förordningen kan tillämpas i förhållandet mellan EG
och EFTA-länderna måste dock EES-kommittén besluta om en änd-
ring av EES-avtalet i detta avseende. Med hänsyn till frågans vikt utgår
utskottet från att regeringen verkar för att ett sådant beslut fattas utan
onödigt dröjsmål.

Sammanfattningsvis kan utskottet således konstatera att EES-avtalet
inte medför att Sverige blir skyldigt att ta emot utländskt avfall för
deponering. 1984 års direktiv med dess begränsningar av möjligheterna
till importförbud kommer aldrig att bli tillämpligt på EES-området. I
stället kommer EFTA-länderna att fa samma generella möjligheter som
EG-länderna att hindra avfallstransporter över gränserna.

Det anförda innebär inte att den framtida utvecklingen inom EG
när det gäller avfallsfrågorna kommer att sakna betydelse. Som framgår
av redogörelsen ovan pågår det inom EG ett omfattande arbete på
området. Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige redan nu
aktivt engagerar sig i detta arbete och försöker påverka utformningen
av de förslag som bereds så att svenska intressen blir tillgodosedda. I
likhet med motionärerna anser utskottet att det är särskilt viktigt med
en aktiv svensk insats i frågor som rör avfallstransporter. Regeringen
bör därför snarast möjligt och med utnyttjande av de olika kontaktvä-
gar som står till buds verka för att svenska synpunkter skall vinna
gehör. Utskottet utgår från att det sagda beaktas av regeringen. Motio-
närernas önskemål är därmed tillgodosett, och något särskilt tillkänna-
givande i saken från riksdagens sida är inte nödvändigt.

1992/93:EU1

136

Vad särskilt gäller kärnavfall vill utskottet erinra om att Sveriges
nuvarande frihandelsavtal med EG omfattar vissa kärnindustrivaror
som exempelvis obestrålade och bestrålade bränsleelement, radioaktiva
isotoper och radioaktiva kemiska grundämnen. För de varugrupper på
kärnteknikområdet som omfattas av frihandelsavtalet kommer också
EES-avtalets regler om den fria rörligheten för varor att tillämpas.
Någon utökad frihandel med varor på kärnområdet medför således
inte EES-avtalet. Även om kärnavfall i något fall kan utgöra en vara i
EES-avtalets mening far Sverige också i fortsättningen ställa upp
restriktioner för lagring och därmed import av sådant avfall. Artikel 13
i EES-avtalet, som har sin motsvarighet i både frihandelsavtalet och
Romfördragets artikel 36, ger ett alldeles klart stöd för att import av en
så miljö- och hälsofarlig vara som kärnavfall kan hindras. Att lagrings-
förbud beträffande utländskt kärnavfall godtas inom EG belyses av vad
som gäller i Frankrike, Storbritannien och Tyskland liksom även av
EG-domstolens avgörande i Vallonienfallet.

13.3 Miljökonsekvensbeskrivningar

Frågan om miljökonsekvensbeskrivningar aktualiseras i två motioner.
Lars Werner m.fl. (v) anser i motion E10 att en utredning bör
tillsättas med uppgift att redovisa miljökonsekvenser av EES-avtalet.
Under förutsättning att propositionen avslås yrkar motionärerna (yr-
kande 17) ett tillkännagivande om en sådan utredning. I motion E12
av Lena Klevenås (s) framhålls att riksdagen bör godkänna EES-avtalet
endast om det efter en ordentlig konsekvensanalys kan visas att avtalet
medger ett för miljön tillfredsställande resultat.

Miljökonsekvensbeskrivningar förekommer i skilda sammanhang
och på skilda beslutsnivåer. Sålunda har under Sveriges förhandlingar
om EES-avtalet miljökonsekvensbeskrivningar utarbetats på olika om-
råden och ingått i förhandlingsunderlaget. Miljökonsekvensbeskriv-
ningar har också publicerats i de s.k. grönböckerna som utgivits av
Utrikesdepartementets handelsavdelning.

När det först gäller beslut som fattas av en myndighet kan erinras
om att riksdagen våren 1991 beslöt (prop. 1990/91:90, bet. BoU18) att
krav på miljökonsekvensbeskrivningar skulle införas i lagen (1987:12)
om hushållning med naturresurser (NRL) som ett nytt 5 kap. Tillämp-
ningsföreskrifter till de nya reglerna har utfärdats genom förordningen
(1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar. Förordningen har nyli-
gen ändrats (1992:445) och därvid bl.a. kompletterats i enlighet med
Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöver-
skridande sammanhang. Denna konvention har dock ännu inte trätt i
kraft. Ytterligare bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar finns
i miljöskyddslagen och vissa andra lagar.

EES-avtalet kräver vissa skärpningar av de svenska bestämmelserna
om miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen har den 8 oktober 1992
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till ändringar i
miljöskyddslagen (1969:387) m.m. Förslaget innebär bl.a. att miljökon-

1992/93:EU1

137

sekvensbeskrivning i vissa fall skall ingå i underlaget för detaljplan
enligt plan- och bygglagen (1987:10). En proposition i ämnet är att
vänta under hösten 1992.

Vad härefter gäller propositioner och liknande beslut som fattas av
regeringen kan erinras om den nytillträdande regeringens uttalande i
regeringsförklaringen att miljökonsekvenserna skall redovisas före var-
je beslut som ger större miljöpåverkan (RD 1991/92:6). Regeringen
har härefter återkommit till ämnet bl.a. i budgetpropositionen.

I den nu aktuella propositionen (bilaga 1, Utrikesdepartementet)
förklarar regeringen sin avsikt att under den s.k. implementeringsfasen
löpande bevaka de miljömässiga aspekterna av EES-avtalet. Miljökon-
sekvenserna avses bli belysta i de skilda sammanhang då förslag till
lagstiftning med anledning av EES-avtalet läggs fram. Därvid kommer
bl.a. transporternas miljöproblem att tas upp till granskning med sikte
på att uppfylla högsta tillämpade och tiilämpbara ambitionsnivå. När
effekterna på olika områden klarlagts bör enligt propositionen en
samlad bedömning göras. Vidare sägs i bilaga 13 (Miljö- och naturre-
sursdepartementet) att en miljökonsekvensbedömning av de beräknade
effekterna på svensk miljö även kommer att avse effekterna av ett
eventuellt EG-medlemskap.

Enligt vad utskottet inhämtat har arbetet inom regeringskansliet
(Miljö- och naturresursdepartementet) i dessa avseenden nyligen på-
börjats.

Jordbruksutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som anförs i
propositionen och förutsätter att den motsättning som på kort sikt kan
finnas mellan fri handel och konkurrenskraft å den ena sidan och
miljöambitionerna å den andra särskilt uppmärksammas i samband
med den samlade bedömning av miljökonsekvenserna som skall kom-
ma till stånd. Eftersom situationen ter sig snarlik för de nordiska
länderna finner jordbruksutskottet i likhet med regeringen det angelä-
get att Sverige samarbetar med Norge och Finland i syfte att fa fram ett
brett underlagsmaterial.

EES-utskottet ansluter sig till vad jordbruksutskottet anför. Enligt
EES-utskottets mening far motionärernas önskemål i allt väsentligt
anses tillgodosedda genom de utfästelser om miljökonsekvensbeskriv-
ningar som görs i propositionen. Utskottet avstyrker således bifall till
motion El2. Beträffande utskottets ställningstagande till yrkandet i
motion E10 hänvisas till avsnitt 4.

14 Konsumentskydd

Skyddet för konsumenterna ges en framskjuten plats i EES-avtalet.
Redan i ingressen till avtalet förklarar de avtalsslutande parterna sig
fast beslutna att främja konsumenternas intressen och stärka deras
ställning på marknaden genom att sträva efter en hög grad av konsu-
mentskydd. I ingressen anges även att parterna är fast beslutna att vid
den vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad
gäller hälsa, säkerhet och miljö. Mera konkret berörs konsumentområ-
det dels av de bestämmelser som direkt reglerar den fria rörligheten

1992/93 :EU1

138

för varor och tjänster, dels av de övergripande bestämmelserna om de
fyra friheterna (artikel 72 och bilaga XIX), dels ock av samarbetet vid
sidan av de fyra friheterna (artikel 78 och protokoll 31).

Genom avtalet åtar sig Sverige att anpassa sin lagstiftning på konsu-
mentområdet till sammanlagt 20 olika rättsakter, varav de flesta är
direktiv. Några förordningar omfattas inte av avtalet. När det gäller
direkt varurelaterade bestämmelser ställs det krav på anpassning till
EG:s regler om märkning av hushållsapparater och textilier (se avtalets
bilaga II, Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering).
Några anpassningskrav med direkt anknytning till tjänsteområdet är
inte för närvarande aktuella. Under de övergripande bestämmelserna
faller vissa regler som tar sikte på både varor och tjänster. I viss
utsträckning har vi i Sverige redan anpassat vår lagstiftning till dessa
regler. Det gäller exempelvis EG:s direktiv om produktskador, konsu-
mentkrediter och prismärkning. Avtalets övergripande bestämmelser
medför därför i huvudsak att vi måste införa nya eller ändrade regler
om hemförsäljning och s.k. paketresor, om produktsäkerhetskrav på
leksaker och personlig skyddsutrustning samt om vilseledande reklam.

När det gäller samarbetet vid sidan av de fyra friheterna innebär
avtalet först och främst att EFTA-länderna skall ges möjlighet att delta
i framtida gemenskapsaktiviteter på konsumentområdet. Samarbetsåta-
gandet omfattar också ett anmälningssystem i fråga om farliga konsu-
mentvaror. I artikel 88 anges att samarbetet inte utesluter möjligheten
för en avtalsslutande part att självständigt förbereda, vidta och genom-
föra åtgärder. Innebörden härav är att samarbetsskyldigheten inte hind-
rar något enskilt land att på egen hand ytterligare utveckla sin konsu-
mentskyddslagstiftning. Denna utvecklingsmöjlighet är emellertid be-
gränsad till att omfatta de frågor som inte regleras genom andra
bestämmelser i EES-avtalet.

I propositionen (bilaga 2, Justitiedepartementet) bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad som anförs under bl.a. avsnittet Konsument-
rätt. Vidare bereds riksdagen i bilaga 12 (Civildepartementet) tillfälle
att ta del av vad civilministern anför om EES-avtalets konsekvenser
såvitt avser bl.a. konsumentskydd. I bilagorna lämnas en närmare
redogörelse för de anpassningsåtgärder som behövs med anledning av
avtalet och redovisas pågående lagstiftningsarbete. Av bilaga 12 framgår
vidare att det inom EG framlagts förslag till direktiv som rör bl.a.
allmän produktsäkerhet samt krav på vissa produkter som tillhanda-
hålls konsumenter. Om förslagen antas kan det leda till att motsvaran-
de regier kommer att införas på EES-området.

Utskottet vill framhålla att EES-avtalet innebär en utbyggnad och
förstärkning av det samarbete på konsumentområdet som redan etable-
rats mellan EG och EFTA. Genom EES-samarbetet kommer Sverige
liksom övriga EFTA-länder att få insyn i och möjlighet att aktivt delta
vid utformningen av EG:s regler som är av betydelse från konsument-
skyddssynpunkt. När EG-kommissionen utarbetar nya sådana regler
kommer experter från EFTA-länderna att kunna få delta på ett tidigt

1992/93: EU 1

139

stadium och därigenom bidra till att konsumenternas intressen tas till
vara. EFTA-länderna far också, som tidigare nämnts, en initiativrätt
som de kan utnyttja för att åstadkomma nya och skärpta regler.

Avtalet ger således Sverige direkta och ökade möjligheter att påverka
konsumentpolitiken i EG och de andra EFTA-länderna. Den viljein-
riktning som kommer till uttryck i avtalets ingress ger också en grund
för Sverige att driva en fortsatt och ambitiös konsumentpolitik. Denna
viljeinriktning överensstämmer även med de nuvarande målen och
riktlinjerna för den svenska konsumentpolitiken och också med de
strävanden som funnits i Sverige sedan lång tid tillbaka att tillförsäkra
konsumenterna ett skydd för deras hälsa och säkerhet. Enligt utskottets
mening är det angeläget att de nya möjligheter som skapas genom
avtalet utnyttjas. Som lagutskottet understryker i sitt yttrande är ett
aktivt deltagande av konsumentföreträdare samt svenska experter från
exempelvis Konsumentverket, Livsmedelsverket och näringslivet en
förutsättning för att den framtida europeiska konsumentpolitiken skall
kunna påverkas. Vidare kommer det alltmer omfattande internationel-
la standardiseringsarbetet att ställa krav på svenska insatser.

Den anpassning till EG:s konsumentskyddsregler som avtalet medför
kommer enligt utskottets bedömning inte att leda till några nackdelar
för konsumenterna i Sverige. I vissa avseenden ger avtalet till och med
ett stärkt skydd. Som utskottet redan tidigare berört kommer EES-
avtalet, i varje fall på sikt, generellt sett att innebära även andra vinster
för de svenska konsumenterna. En större rörlighet för varor, personer,
tjänster och kapital leder till en effektivare konkurrens som pressar
kostnader och priser inom både produktion och distribution på ett sätt
som gynnar konsumenterna. EES-avtalet kan också antas medföra ett
ökat utbud av varor och tjänster och därmed öka konsumenternas
valmöjligheter. Samtidigt kommer emellertid förutsättningarna för när-
ingsidkarnas och för konsumenternas handlande på marknaden att
förändras.

I likhet med lagutskottet anser EES-utskottet att Sveriges tillträde till
EES-avtalet kommer att kräva en i viss mån förändrad konsumentpoli-
tik. För att de svenska konsumenterna skall kunna tillgodogöra sig
fördelarna av det fria flödet av varor och tjänster måste de kunna
överblicka och värdera utbudet, vilket medför krav på en god konsu-
mentinformation. De regelverk som skall tillämpas om EES-avtalet
antas kommer att ställa ökade krav på en effektiv myndighetstillsyn
och kontroll av varor och tjänster på marknaden. Även på det mark-
nadsrättsliga området kan det förutses att den internationella handeln
och marknadsföringen över gränserna kommer att kräva en förstärkt
marknadsbevakning.

I anslutning till det senast anförda vill EES-utskottet understryka att
— som också påpekas av lagutskottet — EES-avtalet inte hindrar
Sverige från att behålla eller förstärka konsumentskyddet på områden
som inte är direkt varu- eller tjänsterelaterade. På dessa områden
behåller vi alltså vår frihet att agera så länge som den fria rörligheten
över gränserna inte påverkas negativt. Detta gäller också i de fall EG
ingripit med direktiv utanför varu- och tjänsteområdena, eftersom

1992/93: EU 1

140

direktiven innehåller minimiregler. Det innebär att Sverige har frihet
att gå längre för att upprätthålla en hög konsumentskyddsnivå. Inte
heller är vår handlingsfrihet helt beskuren när det gäller konsument-
skyddsregler som har betydelse för den fria rörligheten för varor och
tjänster. Sverige har dessutom möjlighet att inom ramen för avtalets
beslutsmekanismer ta initiativ till en förstärkning av konsumentskyd-
det i olika avseenden.

Sammanfattningsvis anser EES-utskottet att det finns anledning att
se positivt på EES-avtalet från konsumentskyddssynpunkt. De uppgif-
ter som lämnades vid utskottets offentliga utfrågning bekräftar denna
uppfattning. Vad som anförs i bilagorna 2 och 12 i dessa delar bör,
som lagutskottet uttalar, inte föranleda några erinringar från riksda-
gens sida. Det kan anmärkas att regeringen nyligen framlagt proposi-
tioner om lagstiftning med anledning av EG-direktiven om märkning
av textilier och hushållsapparater (prop. 1992/93:33 och 34). En pro-
position om ändring i hemförsäljningslagen framlades våren 1992
(prop. 1991/92:167).

15 Institutionella frågor

En grundläggande förutsättning för att EES-samarbetet skall fungera
effektivt är att det finns ett system för utveckling, administration,
samråd och beslutsfattande. En annan grundsten för samarbetet är att
det skapas garantier för att de gemensamma bestämmelserna tolkas och
tillämpas på ett så enhetligt sätt som möjligt. Viktigt är också att
efterlevnaden av reglerna kan övervakas och att uppkommande tvister
kan lösas på ett ändamålsenligt sätt. Mot den bakgrunden har parterna
kommit överens om att inrätta ett antal institutioner. Vid uppbyggna-
den av institutionerna har utgångspunkten varit bl.a. att ingen av
parterna skall behöva göra avkall på sin beslutsautonomi.

Det institutionella samarbetet, som det slutligen kommit att gestalta
sig, kan karaktäriseras som ett tvåpelarsystem, där den ena pelaren
utgörs av EG:s institutioner och den ordning för beslutsfattande m.m.
som gäller där. Den andra pelaren bildas av nya institutioner som
skapas på EFTA-sidan och i vilka EFTA-länderna skall samarbeta.
Mellan pelarna skall det finnas gemensamma institutioner för bl.a.
gemensamt beslutsfattande.

Avtalsbestämmelserna på området finns dels i del VII i EES-avtalet,
artiklarna 89—96 och 108—109, dels i EFTA-avtalen, dvs. övervak-
ningsavtalet, kommittéavtalet och parlamentarikeravtalet samt i tillhö-
rande protokoll.

I det följande lämnar utskottet en närmare redovisning för samman-
slutningens struktur och ordningen för beslutsfattande, övervakning
och tvistlösning. Vidare tar utskottet upp frågor rörande Sveriges
medverkan i de nya institutionerna. Ordningen för enhetlig tolkning
och tillämpning tar utskottet upp under avsnittet Lagstiftningsfrågor
nedan.

1992/93: EU 1

Institutionerna på EES-området

1992/93 :EU1

EG-organ

Gemensamma EES-organ

EFTA-organ

Europeiska rådet

EES-rådet

Ministerrådet

EES-kommittén

Ständiga kommittén

EG-parlamentet

Gemensamma parla-
mentarikerkommittén

EFTA:s parlamentariker-
kommitté

Ekonomiska och sociala
kommittén

Rådgivande kommittén

EG-kommissionen

EG-domstolen +
l:a instansen

142

1992/93:EU1

15.1 Sammanslutningens struktur

De för avtalsparterna gemensamma institutionerna på EES-området är
EES-rådet, Gemensamma EES-kommittén, EES gemensamma parla-
mentarikerkommitté samt Rådgivande EES-kommittén.

EES-rådet (artikel 89) motsvarar närmast EG:s högsta politiska or-
gan, det Europeiska rådet. EES-rådet skall ge allmän vägledning för
fortsatt utveckling av samarbetet och svara för den politiska styrningen
beträffande avtalets genomförande. EES-rådet skall bestå av medlem-
mar av EG:s ministerråd och EG-kommissionen samt en regerings-
medlem från vart och ett av EFTA-länderna (artikel 90). Rådet skall
mötas ett par gånger om året eller vid behov.

Gemensamma EES-kommittén (artikel 92) skall ansvara för den lö-
pande administrationen av EES-samarbetet och kan i vissa avseenden
liknas vid EG:s ministerråd. Viktiga skillnader finns dock. Sålunda
bygger beslutsfattandet på att parterna är eniga och besluten far for-
men av folkrättsliga överenskommelser. EES-kommittén skall fatta
beslut om nya EES-regler på olika områden. EES-kommittén skall
vidare lösa tvister mellan EG och EFTA-länderna samt svara för att
enhetlig tolkning och tillämpning upprätthålls. Till kommitténs upp-
gifter hör också att utarbeta en årlig rapport om samarbetets funktion
och utveckling. Rapporten skali granskas av den Gemensamma parla-
mentarikerkommittén. EES-kommittén skall som regel sammanträda
på hög tjänstemannanivå och i kommittén skall ingå representanter för
EFTA:s medlemsländer, EG-kommissionen och EG:s medlemsländer.
Kommittén skall mötas minst en gång per månad. Kommittén skall
också sammanträda på begäran av någon av parterna. Ordförandeska-
pet skall växla var sjätte månad mellan företrädare för EG-kommissio-
nen och företrädare för en av EFTA-staterna.

För både EES-rådet och Gemensamma EES-kommittén gäller att en
avtalsslutande part när som helst far ta upp en fråga som gett upphov
till svårigheter eller som av andra skäl bedöms angelägen, s.k. droit
d’évocation. Var och en av parterna har alltså initiativrätt i rådet och
kommittén och kan exempelvis lägga fram förslag till nya regler.

EES gemensamma parlamentarikerkommitté (artikel 95) är ett organ
för samråd mellan ledamöter i EG-parlamentet och medlemmar i
EFTA-ländernas nationella parlament. Parlamenten väljer själva vilka
som skall ingå i denna kommitté. Den Rådgivande EES-kommittén (arti-
kel 96.2) är ett forum för samarbete mellan samhällslivets parter, och i
den ingår företrädare för EG:s ekonomiska och sociala kommitté och
EFTA:s konsultativa kommitté. Båda kommittéerna är sammansatta av
lika antal representanter för EG- resp. EFTA-sidan. Dessa organ har
ingen formell ställning i beslutsprocessen i EES men kan i alla frågor
avge rapporter och anta uttalanden. Den Gemensamma parlamentari-
kerkommittén skall dessutom genom dialog och debatt bidra till en
bättre förståelse mellan Gemenskapen och EFTA-staterna. En särskild

143

uppgift för parlamentarikerkommittén är också, som tidigare nämnts,
att granska EES-kommitténs årsrapport. Parlamentarikerkommittén
bestämmer själv sin arbetsordning.

För EFTA-ländernas samarbete inom ramen för EES skapas två
institutioner, nämligen dels Ständiga kommittén för EFTA-staterna, dels
en kommitté med ledamöter från EFTA-ländernas parlament, Parla-
mentariker kommittén. Den Ständiga kommittén, vari företrädare för
alla EFTA-stater skall ingå, kan sammanträda på minister- eller hög
ämbetsmannanivå. Eftersom EFTA-länderna skall tala med en röst då
beslut fattas i EES-rådet och EES-kommittén, skall de, när så är
lämpligt, samråda i den Ständiga kommittén inför ställningstagandena.
Kommittén skall vidare ha vissa beslutsfunktioner samt svara för vissa
administrativa uppgifter på EFTA-sidan.

Parlamentarikerkommittén består av de ledamöter från EFTA-länder-
nas parlament som skall delta i den ovan nämnda EES gemensamma
parlamentarikerkommitté, och den skall huvudsakligen fungera som
ett rådgivande organ till EFTA-länderna i frågor som rör EES. Kom-
mittén skall vidare fungera som en informationskanal mellan EES
gemensamma parlamentarikerkommitté och EFTA-staternas parlament
samt mellan de sistnämnda parlamenten.

Även övervaknings- och tvistlösningssystemen på EES-området byg-
ger på en tvåpelarlösning. Inom EG skall uppgifterna handhas av
EG-kommissionen samt av EG-domstolen och dess första instans.
Genom EES-avtalet har EFTA-staterna åtagit sig att inrätta motsvaran-
de organ. Åtagandet har fullgjorts genom övervakningsavtalet som
slutits av EFTA-länderna. Enligt detta avtal tillskapar EFTA-länderna
en övervakningsmyndighet, EFTA Surveillance Authority, ESA, med
uppgifter som motsvarar EG-kommissionens. En viktig skillnad är
dock att ESA inte kommer att delta i beslutsprocessen inom EES på
samma sätt som Kommissionen inom EG. ESA skall ha sju medlem-
mar, utsedda av EFTA-staternas regeringar i samförstånd. Vidare inrät-
tas en särskild domstol, EFTA-domstolen, som skall bestå av sju leda-
möter. Domstolens kompetens klargörs i artiklarna 31 — 41 i övervak-
ningsavtalet. EFTA-domstolen skall vara besvärsinstans för ESA:s be-
slut, slita tvister mellan EFTA-stater samt avgöra ärenden om fördrags-
brott, som ESA väckt mot ett EFTA-land. Domstolen kan också avge
rådgivande yttranden på begäran av nationella domstolar om tolkning-
en av regler i EES-avtalet.

I en gemensam deklaration till EES-avtalet har EFTA-staterna för-
klarat sig beredda att — om det visar sig nödvändigt — upprätta en
domstol i första instans för mål på konkurrensområdet. EG-domstolen
har en motsvarande underinstans sedan år 1989.

15.2 Förfarandet vid beslutsfattandet

Bestämmelser om beslutsfattandet inom EES finns i artiklarna 97—104
i EES-avtalet.

För att kravet på homogenitet inom EES skall kunna upprätthållas
även i framtiden har det ansetts nödvändigt att avtalsparterna kan

1992/93 :EU1

144

åstadkomma en gemensam, parallell utveckling av EG:s och EES
rättsordningar. En utgångspunkt har också som tidigare nämnts varit
att samarbetet inte skall få inkräkta på de enskilda parternas interna
beslutsautonomi. Ytterligare en utgångspunkt har varit att åstadkomma
ett samarbete som medger ett inflytande som står i proportion till de
åtaganden som görs.

I EES-avtalets inledande artikel om beslutsförfarandet (artikel 97)
slås därför fast att avtalet inte inskränker parternas rätt att ändra i sin
interna lagstiftning inom de områden som omfattas av samarbetet. En
ändring får dock inte strida mot icke-diskrimineringsprincipen, och
övriga avtalsslutande parter måste först ha informerats. En förutsätt-
ning är vidare att EES-kommittén finner att ändringen inte negativt
påverkar avtalets goda funktion, eller att beslutsprocessen i EES-
kommittén enligt artikel 98 fullföljts utan att enighet kunnat uppnås.

Av artikel 98 följer att EES-kommittén vid behov kan anta nya
EES-regler genom att besluta om ändringar av bilagorna till avtalet
och vissa närmare angivna protokoll. Besluten skall fattas enhälligt av
EG å ena sidan och EFTA-länderna å andra sidan, varvid EFTA-
staterna skall tala med en röst. Inför beslutsfattandet skall EFTA-
staterna i Ständiga kommittén komma överens om en gemensam
ståndpunkt. Beslut om nya EES-regler har formen av överenskommel-
ser mellan EG och EFTA-staterna.

Beslutsprocessen regleras närmare i artiklarna 99—102. När det
gäller intern lagstiftning inom EG har Kommissionen enligt Romför-
draget en unik initiativrätt, dvs. enskilda EG-länder har inte rätt att
lägga fram förslag till nya regler. Inom EES har däremot såväl Kom-
missionen som EFTA-länderna rätt att ta initiativ till nya regler. För
att ett förslag skall tas upp till beredning och så småningom föreläggas
EES-kommittén måste EG och samtliga EFTA-länder ställa sig bakom
initiativet.

En ny regel på EES-området kan således aktualiseras antingen
genom att Kommissionen utnyttjar sin initiativrätt inom EG eller
också genom att parterna i EES-kommittén ställer sig bakom ett
initiativ som tagits där. Oavsett hur frågan aktualiserats skall den
beredas inom Kommissionen. Arbetet i detta skede leds av Kommissio-
nen och sker på dess ansvar. Varken EG:s medlemsstater eller EFTA-
länderna har någon formell roll i denna del av proceduren. Så snart
som EG-kommissionen påbörjar beredning av förslag till ny lagstift-
ning som rör EES-avtalet skall Kommissionen dock inbjuda experter
från EFTA-länderna att delta i beredningsarbetet på samma sätt som
EG:s egna experter.

Den fortsatta gången i beslutsproceduren är beroende av kompetens-
fördelningen mellan Kommissionen och Ministerrådet. Detta samman-
hänger med att EES-regler till sitt materiella innehåll också utgör
intern EG-rätt. Inom EG är det Ministerrådet som fattar beslut om nya
regler. Kommissionen har emellertid viss rätt att själv beiuta om
föreskrifter. En stor del av EG:s rättsutveckling sker genom ändringar
i existerande rättsakter. För att underlätta arbetet har Ministerrådet
överlämnat visst ansvar till EG-kommissionen, som med hjälp av
10 Riksdagen 1992193. 20saml. Nr 1. Del 1

1992/93: EU 1

145

kommittéer med experter från EG-länderna beslutar om sådana änd-
ringar. Expertkommittéerna tillmäts stor betydelse för beredning och
utveckling av EG:s olika rättsakter.

Genom EES-avtalet ges experter eller representanter för EFTA-
länderna möjlighet att samverka med expertkommittéerna. Formerna
för denna samverkan är beroende av frågans karaktär.

När det gäller förslag som rör den fria rörligheten för personer,
varor, tjänster och kapital far i allmänhet experter från EFTA-länderna
— på samma sätt som experter från EG-länderna — delta i den
informella diskussionsfas som syftar till att skapa underlag för ett
gemensamt ställningstagande till ett förslag. Kommissionen avgör när
detta arbete fortskridit tillräckligt långt och sammankallar då kommit-
tén formellt. Det är först i detta senare skede som beslut om förslaget
kan fattas. Något deltagande av experter från EFTA-länderna i den
formella fasen medger inte avtalet. I en särskild förklaring, som fogats
till avtalet, bekräftar EG-kommissionen att EFTA-staternas experter
skall vara jämställda med experter från EG-medlemsstaterna i bered-
ningsarbetet inför sammankallandet av de EG-kommittéer som berörs
av rättsakterna i fråga. Enligt förklaringen skall EG-kommissionen
fortsätta med överläggningarna så länge det anses nödvändigt innan
den lägger fram sitt förslag vid ett formellt sammanträde. Detta anses
innebära att substansdiskussionen om de olika frågorna kommer att
förläggas till dessa informella möten.

Enligt EES-avtalet finns härutöver två andra slag av expertsamver-
kan. I de expertkommittéer som är knutna till EG:s program och
andra aktiviteter skall EFTA-ländernas deltagande återspegla ländernas
finansiella bidrag (artikel 81). I vissa rådgivande expertkommittéer,
uppräknade i protokoll 37, får EFTA-länderna i princip delta fullt ut
(artikel 101).

När en fråga är av den arten att beslut om nya EG-regler skall fattas
av Ministerrådet gäller en mera utbyggd samrådsprocedur. Då Kom-
missionen utarbetar sitt förslag till Ministerrådet garanteras experter
från EFTA-staterna rätt att delta på samma sätt som experter från EG:s
medlemsländer. Sedan förslaget färdigställts skall Kommissionen samti-
digt som den överlämnar förslaget till Ministerrådet överlämna kopior
av detta till EFTA-staterna. På detta stadium kan parterna från EG-
sidan och EFTA-sidan preliminärt utbyta åsikter i EES-kommittén när
någon av dem begär det. Under den därpå följande fasen, dvs. under
den tid då förslaget behandlas vidare enligt EG:s interna regler, skall
frågan parallellt beredas inom EES genom en fortgående informations-
och samrådsprocess mellan parterna på EES-området. Vid viktiga
tillfällen skall de samråda med varandra på begäran av någon av dem.

Sedan Ministerrådet eller i förekommande fall Kommissionen fattat
beslut om nya regler kommer dessa att ingå i EG:s interna rättsord-
ning och blir gällande från den dag som bestämts för ikraftträdandet.
De nya bestämmelserna kommer dock inte automatiskt att gälla på
EES-området. En sådan utvidgning förutsätter ett enhälligt beslut i
EES-kommittén. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten
skall EES-kommittén ta upp frågan om en ändring av en bilaga till

1992/93: EU 1

146

avtalet så snart som möjligt efter det att EG har antagit sina regler.
Syftet med denna ordning är att en samtidig tillämpning av de nya
EG-reglerna och motsvarande bestämmelser på EES-området skall bli
möjlig. Varje gång EG antar bestämmelser i en fråga som regleras av
EES-avtalet skall Gemenskapen därför snarast underrätta de övriga
parterna i EES-kommittén.

Det ankommer på EES-kommittén att bedöma vilken del av en
avtalsbilaga som berörs av nya EG-regler.

När det gäller beslutsfattandet i EES-kommittén skall parterna på
alla sätt sträva efter att nå en överenskommelse i frågor som är
relevanta för EES-avtalet. Kommittén skall särskilt sträva efter att söka
nå en ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår
på ett område som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörig-
het, dvs. i sådana fall då det för Sveriges vidkommande krävs lagstift-
ningsåtgärder från riksdagens sida.

Om EES-kommittén inte kan enas om ett beslut i en fråga som
redan reglerats inom EG, skall kommittén undersöka alla ytterligare
möjligheter att säkerställa att avtalet även fortsättningsvis fungerar
tillfredsställande och kan då besluta om bl.a. särskilda övergångsperio-
der. Har EES-kommittén inte kunnat enas inom sex månader efter det
att ärendet hänsköts dit eller vid den senare tidpunkt då de aktuella
EG-bestämmelserna träder i kraft skall den berörda delen av en
avtalsbilaga anses suspenderad om inte kommittén bestämmer annat.

En sådan suspension av en del av en avtalsbilaga skall börja gälla sex
månader efter det att den ovan nämnda sexmånadersfristen löpt ut.

I artikel 103 regleras när EES-kommitténs beslut träder i kraft.
Huvudregeln är att beslutet träder i kraft den dag som anges i det. Om
beslutet kan bli bindande för en part först sedan konstitutionella krav
uppfyllts skall beslutet också träda i kraft på den angivna dagen
förutsatt att parten dessförinnan anmält till övriga avtalsparter att
kraven uppfyllts. Kommer en sådan anmälan in senare, träder beslutet
i kraft först viss tid därefter. Har någon anmälan inte gjorts inom sex
månader efter EES-kommitténs beslut skall beslutet tillämpas proviso-
riskt i avvaktan på att de konstitutionella kraven uppfyllts. En förut-
sättning är dock att någon avtalspart inte anmält att sådan provisorisk
tillämpning inte kan äga rum. Följden av att en provisorisk tillämp-
ning inte kan ske liksom av en anmälan om att beslutet inte kan
ratificeras är att avtalet i den delen suspenderas provisoriskt.

15.3 Övervakning

Bestämmelserna om övervakning finns dels i artiklarna 108—110 i
EES-avtalet, dels i övervakningsavtalet med tillhörande protokoll. Be-
stämmelserna om ärendefördelningen mellan de två pelarna dvs. EG-
kommissionen och ESA på konkurrensområdet finns i del IV i EES-
avtalet.

1992/931EU1

147

Med övervakning avses den av parterna överenskomna kontrollen av
att de avtalade reglerna följs. Kontrollen kan rikta sig mot alla som är
skyldiga att följa dessa regler. Det kan vara såväl stater och gemensam-
ma institutioner som enskilda rättssubjekt.

Som tidigare nämnts har EFTA-länderna genom EES-avtalet åtagit
sig att inrätta en oberoende övervakningsmyndighet, ESA. 1 praktiken
innebär övervakningsavtalet att ESA får uppgifter som motsvarar EG-
kommissionens.

ESA:s övervakningsuppgifter kan delas in i fyra olika delområden
beroende på de olika procedurer som tillämpas (artiklarna 22—25 i
övervakningsavtalet). På området för allmän övervakning skall ESA
tillse att EES-avtalets bestämmelser genomförs i EFTA-ländernas natio-
nella lagstiftning och kontrollera hur dessa bestämmelser tillämpas i
praktiken. ESA skall också ägna sig åt speciell övervakning på tre
områden, nämligen på konkurrensområdet, statsstödsområdet och om-
rådet för offentlig upphandling. På konkurrensområdet innebär befo-
genheterna att ESA kommer att fatta beslut som innebär myndighets-
utövning mot enskilda.

ESA kan också föra talan mot en EFTA-stat hos EFTA-domstolen,
om ESA anser att staten brutit mot EES-avtalet eller övervakningsavta-
let (artikel 31). ESA ges också rätt att infordra all nödvändig informa-
tion från EFTA-staternas regeringar och behöriga myndigheter samt
från företag eller företagssammanslutningar (artikel 6).

Som framgår av det sagda skall ESA svara för den allmänna över-
vakningen av att EFTA-staterna följer åtagandena i EES-avtalet. EG-
ländernas efterlevnad av avtalet skall övervakas av EG-kommissionen.
Också vid övervakningen av bestämmelserna om offentligt stöd och
upphandling gäller en sådan kompetensfördelning. Förhållandet mel-
lan de båda övervakningsorganen är mer komplicerat på konkurrens-
området. Fördelningen av enskilda ärenden på detta område sker
genom särskilda regler i EES-avtalet, som också styr till vilket av
organen företagen skall vända sig med anmälningar och ansökningar.
En närmare redogörelse för principerna vid fördelningen har lämnats
i avsnitt 9.

Reglerna om övervakning bygger på ett nära och förtroendefullt
samarbete mellan EG-kommissionen och ESA för att det s.k. tvåpelar-
systemet skall bli rättsligt enhetligt och fungera väl. Formerna för detta
samarbete regleras i artikel 109 i EES-avtalet och protokollen 23—25.

Beslut av ESA och EG-kommissionen, som medför betalningsskyl-
dighet för andra än stater, skall vara verkställbara. Detsamma skall
gälla domar av EG-domstolen och dess första instans och av EFTA-
domstolen (artikel 110). Verkställigheten skall följa de civilprocess-
rättsliga regler som gäller i den stat där verkställigheten sker. Den enda
förutsättningen för verkställighet är en kontroll av beslutets äkthet
genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse för detta
ändamål.

1992/9.3: EU 1

148

15.4 Tvistlösning och skyddsåtgärder

1992/93: EU 1

Bestämmelserna om tvistlösning finns i artikel 111 i EES-avtalet och i
övervakningsavtalet med tillhörande protokoll.

EFTA-länderna föreslog tidigt under förhandlingarna att en oav-
hängig EES-domstol borde inrättas för att fungera i nära samband med
EG-domstolen. Ett förslag till självständig EES-domstol förkastades
emellertid av EG-domstolen som ansåg att en sådan domstol inte var
förenlig med Romfördraget. Resultatet blev i stället att parterna enades
om att en särskild EFTA-domstol skulle upprättas för EES-ändamål
med uppgift att på EFTA-sidan svara för de uppgifter som EG-
domstolen fullgör inom EG.

EFTA-domstolen skall, som tidigare nämnts, bl.a. vara besvärsinstans
för ESA:s beslut, slita tvister mellan EFTA-stater och pröva ärenden
om fördragsbrott av ett EFTA-land som ESA anhängiggör.

För tvister mellan ett eller flera av EFTA-länderna och EG gäller
däremot att de skall hänskjutas till EES-kommittén. Om tvisten inte
lösts inom tre månader har parterna i tvisten möjlighet att begära ett
tolkningsbesked från EG-domstolen, om tvisten rör tolkningen av
EES-regler som i sak är identiska med EG-regler (artikel 111.3).

Om en tvist inte kunnat lösas av EES-kommittén inom viss angiven
tid eller om parterna inte kunnat enas om att inhämta tolkningsbe-
sked, kan parterna utlösa skyddsåtgärder eller aktualisera förfarandet
om partiell suspension. Slutligen finns en bestämmelse om att vissa
tvister kan föras vidare till skiljeförfarande (artikel 111.4).

Bestämmelser om en allmän skyddsklausul finns i artiklarna 112—114
i EES-avtalet.

Om allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga svårighe-
ter uppstår inom en viss sektor eller region, kan en avtalspart vidta
åtgärder för att komma till rätta med dessa svårigheter. Någon motsva-
rande allmän klausul finns inte i Romfördraget. Däremot finns specifi-
ka skyddsklausuler som är direkt kopplade till EG:s rättsregler. I den
mån dessa regler också ligger till grund för EES, omfattas även dessa
specifika skyddsklausuler av samarbetet. I artikel 43 finns en skydds-
klausul på kapitalområdet. Övriga specifika skyddsklausuler på EES-
området finns i de rättsakter som anges i bilagorna till EES-avtalet.

15.5 Sveriges deltagande i det institutionella samarbetet

I ett par motioner tas upp frågor rörande det kommande arbetet i
institutionerna på EES-området.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande
om nödvändigheten av en aktiv svensk medverkan i EES-institutioner-
na (yrkande 2) och av att jämställdhetsaspekterna därvid särskilt beak-
tas (yrkande 3). Enligt motionärerna är det uppenbart att samtliga nya
institutioner på EFTA-sidan, dvs. ESA, EFTA-domstolen, EFTA:s stän-
diga kommitté och parlamentarikerkommitté, kommer att spela nyck-
elroller såväl för det interna EFTA-samarbetet som för samarbetet med
EG inom EES. Det är viktigt att de får den personal och andra

149

resurser som krävs för att de skall kunna fylla sina roller att samtidigt
vara samarbetspartners med EG och EG:s motparter i förhandlingar.
EFTA-institutionerna kommer också att spela en viktig roll för infor-
mationsarbetet i medlemsländerna om EES-reglernas innebörd och
utveckling, påpekar motionärerna. Sverige bör utnyttja de möjligheter
som skapas genom de nya institutionerna och då spela en aktiv roll.
Motionärerna understryker också vikten av att jämställdhetsaspekterna
tillgodoses liksom kraven på bred kompetens, när det gäller rekryte-
ring av personal och urval av representanter i kommittéer etc.

Jämställdhetsaspekter på EES-institutionerna tas upp också i motion
E10 av Lars Werner m.fl. (v), yrkande 5. Motionärerna yrkar att
riksdagen skall uttala att kvotering skall tillämpas beträffande den
svenska representationen i alla EES-organ, både parlamentariska och
tjänstemannabaserade, så att andelen kvinnor utgör minst 40 %.

Som utskottet uttalat under avsnitt 4 har EES-avtalet den nackdelen
att det inte ger Sverige tillräckligt stora möjligheter att påverka besluts-
processen inom EG och därmed också utvecklingen på EES-området.
Vid förhandlingarna har det emellertid inte varit möjligt att åstadkom-
ma en högre grad av inflytande för EFTA-länderna. Mot bakgrund av
att EFTA-länderna även utan ett EES-avtal i realiteten skulle känna ett
starkt tryck att anpassa sina regler till EG:s, är ändå varje möjlighet till
påverkan på regelsystemet en förbättring jämfört med en ensidig
anpassning. Utrikesutskottet anser i sitt yttrande att avtalet får anses
innefatta en rimlig balans mellan rättigheter och skyldigheter. Samti-
digt betonar utrikesutskottet att det endast är som medlem i EG som
vårt land fullt ut kan delta i och få inflytande på den Europeiska
gemenskapens arbete.

Utan att ta ställning till frågan om ett svenskt medlemskap i EG
konstaterar EES-utskottet att det är klart att det system för inflytande
som avtalet innebär på det institutionella området inte ger samma
medbestämmanderätt som ett medlemskap. Formerna för beslutsfattan-
det inom EES ger emellertid enligt utskottets uppfattning möjligheter
för Sverige och övriga EFTA-länder att få gehör både för sina syn-
punkter på föreslagen EG-lagstiftning och för egna förslag. Utskottet
vill särskilt framhålla den betydelse som deltagandet av experter från
EFTA-länderna kommer att S. Utskottet anser också att tvistlösnings-
och övervakningsmekanismerna i avtalen väl tillgodoser de krav som
bör kunna ställas när det gäller att åstadkomma enhetlighet vid tolk-
ning och tillämpning av de gemensamma reglerna och därigenom
rättslikhet mellan enskilda och företag inom hela EES-området. 1
likhet med utrikesutskottet vill EES-utskottet även framhålla betydel-
sen av att det inrättas en gemensam parlamentarikerkommitté inom
EES. Ett aktivt deltagande i parlamentarikerkommitténs arbete kom-
mer att stärka demokratisk kontroll och insyn vad gäller EES-avtalets
funktion och beslutsfattandet i de nya institutionerna liksom samarbe-
tet mellan parlamentariker från olika länder inom EES-området.

Med det anförda ställer sig EES-utskottet bakom de institutionella
lösningarna i EES-avtalet och EFTA-avtalen.

1992/93:EU1

150

Beträffande frågan om Sveriges medverkan i de nya institutionerna
upplyser konstitutionsutskottet i sitt yttrande att utskottet under hösten
1992 ämnar ta initiativ till de ändringar i riksdagsordningen som
aktualiseras genom parlamentarikeravtalet vad gäller utseendet av
svenska ledamöter till EFTA:s parlamentarikerkommitté.

Utrikesutskottet bedömer i sitt yttrande att de institutioner som
skapas i och med EES-avtalet kommer att spela viktiga roller beträf-
fande EES-avtalets implementering och funktion och således i det
fortsatta europeiska samarbetet. Utskottet delar de synpunkter som
framförs i motion E7 om vikten av att utnyttja de möjligheter som
skapas genom de nya institutionerna. Enligt utrikesutskottet gäller
detta självfallet även det svenska deltagandet i de kommittéer som har
att förbereda ärenden innan de når de beslutande instanserna. I
yttrandet framhåller utrikesutskottet vidare att Sverige har allt intresse
av att genom ett aktivt deltagande i de nya institutionernas verksamhet
och kommittéerna hävda våra intressen, söka utöva så stort inflytande
som möjligt och fortsatt främja det europeiska samarbetet. Utrikesut-
skottet delar också motionärernas åsikt om att erforderliga resurser
och kompetens bör tillhandahållas för ett aktivt deltagande i institutio-
nernas arbete. 1 sammanhanget erinrar utrikesutskottet om riksdagens
målsättningar för det europeiska integrationsarbetet när det gäller bl.a.
miljöpolitik, social- och arbetsmarknadspolitik och jämställdhet och
om vad som angetts om vikten av att upprätthålla höga nivåer för
skyddet för hälsa, miljö och säkerhet samt om en ambitiös miljöpoli-
tik. Utrikesutskottet utgår från att Sverige i sitt agerande inom ramen
för EES-institutionerna verkar enligt de målsättningar som riksdagen
angett på alla berörda områden.

Utrikesutskottet framhåller vidare vikten av att jämställdhetsaspek-
terna beaktas i detta sammanhang när det gäller representationen i de
nya institutionerna och i kommittéerna. Enligt utrikesutskottet är det
viktigt att få in kvinnors syn och erfarenheter i arbetet. Utrikesutskot-
tet anser att yrkandena 2 och 3 i motion E7 kan besvaras mot
bakgrund av vad utskottet angivit.

Beträffande jämställdhetsaspekterna hänvisar konstitutionsutskottet i
sitt yttrande till uttalandena i granskningsbetänkandet 1991/92:KU30. I
nämnda betänkande förutsatte utskottet att regeringen prioriterar jäm-
ställdhetsfrågan så att av riksdagen antagna mål för jämställdheten kan
uppnås. Ett sådant mål är att andelen kvinnor i centrala och regionala
statliga styrelser och kommittéer skall ha ökat till minst 30 % år 1992
och till minst 40 % år 1995. Slutmålet, en jämn könsfördelning, skall
vara uppfyllt till år 1998. Konstitutionsutskottet utgår vidare från att
jämställdhetsaspekterna beaktas när riksdagen tar ställning till vilka
ledamöter som skall utses i EFTA:s parlamentarikerkommitté. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida i enlighet med vad som begärs i
motionerna E7 yrkande 3 och E10 yrkande 5 är enligt konstitutions-
utskottets mening inte påkallat.

Också i yttrandet från arbetsmarknadsutskottet understryks de syn-
punkter på jämställdhetsområdet som framförs i motion E7. Enligt
arbetsmarknadsutskottet får det ankomma på EES-utskottet att övervä-

1992/93: EU 1

151

ga i vad mån jämställdhetsaspekterna i motionen bör delges regeringen
genom ett tillkännagivande från riksdagens sida. I det sammanhanget
pekar arbetsmarknadsutskottet på betydelsen av att regeringen i det
fortsatta arbetet med att utveckla EES-avtalet utnyttjar det nätverk av
arbets- och referensgrupper som har byggts upp under förhandlings-
skedet.

EES-utskottet delar helt utrikesutskottets uppfattning om vikten av
ett aktivt svenskt deltagande i de nya EES-institutionerna. Utskottet
vill också understryka det angelägna i att EFTA:s nya institutioner får
den personal med kompetens på olika sakområden och de övriga
resurser som behövs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter i
förhållandet till EG:s organ. Med det anförda är önskemålet i motion
E7 yrkande 2 tillgodosett, och något särskilt uttalande från riksdagens
sida är därför inte nödvändigt.

EES-utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet att rege-
ringen strävar efter att uppnå de av riksdagen uppställda målen för
jämställdheten även när det gäller att utse ledamöter och tjänstemän i
de olika EES- och EFTA-institutionerna. Utskottet utgår också från att
riksdagen beaktar jämställdhetsaspekterna när riksdagen utser ledamö-
terna till EFTA:s parlamentarikerkommitté, vilken i sin tur skall ingå
i EES gemensamma parlamentarikerkommitté. Inte heller i förevaran-
de avseende är något särskilt tillkännagivande erforderligt med anled-
ning av motion E7 yrkande 3. Även önskemålet i motion E10
yrkande 5 får anses tillgodosett genom det anförda, och utskottet
avstyrker därför motionen i denna del.

16 Lagstiftningsfrågor

16.1 Allmän bakgrund

Under detta avsnitt tar utskottet upp vissa mer principiella frågor
rörande den föreslagna lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område, EES-lagen. Vissa bestämmelser i lagförslaget, nämligen de som
avser konkurrensområdet samt statliga och kommunala stödåtgärder,
har utskottet behandlat i tidigare avsnitt av betänkandet (se avsnitten
9.1-3).

Som en allmän bakgrund till de nu aktuella lagstiftningsfrågorna vill
utskottet erinra om att den rättsliga grunden för samarbetet inom EG
utgörs av bestämmelserna i de tre fördrag, varigenom gemenskaperna
upprättats, samt vissa andra grundläggande fördrag, den s.k. primära
EG-rätten. Till EG-rätten hör också bl.a. de bindande rättsakter som
antagits inom EG, främst då direktiv och förordningar på olika områ-
den, den s.k. sekundära EG-rätten. En del av EG-rätten utgörs även av
de associerings- och handelsavtal som EG ingått. EES-avtalet kommer
således när det väl träder i kraft att ingå i den gemenskapsrättsliga
lagstiftningen.

Till EG-rätten hör också den rättspraxis som utvecklats genom
EG-domstolens avgöranden. Vid sin tolkning och tillämpning av EG-
rätten har domstolen uttalat att vissa allmänna principer är tvingande

1992/93 :EU1

152

EG-rätt som skall ha företräde framför den sekundära EG-rätten. Till
sådana allmänna principer hör skyddet för grundläggande mänskliga
rättigheter, och domstolen har i ett antal rättsfall grundat sina avgöran-
den på principerna i Europakonventionen om de mänskliga rättighe-
terna. Härigenom har konventionen i praktiken kommit att spela en
roll i EG-rätten.

Ett utmärkande drag för EG-rätten är att den griper in i medlems-
staternas interna rättsordningar och utgör en del av den inhemska
rätten. I betydande utsträckning skall EG-rätten tillämpas av nationella
myndigheter utan någon mellankommande författningsreglering från
medlemsstaternas sida. Detta förhållande brukar uttryckas så att EG-
rätten är direkt tillämplig.

Reglerna i den primära EG-rätten kan ge rättigheter och skyldighe-
ter inte bara för medlemsländerna utan också för medborgarna och
andra enskilda rättssubjekt. Detsamma gäller t.ex. förordningar. Om
bestämmelserna är tillräckligt tydliga skall de individuella rättigheterna
och skyldigheterna upprätthållas av domstolar och andra myndigheter.
När EG-reglerna på detta sätt inverkar på enskildas rättsförhållanden
talar man om att bestämmelserna har direkt effekt. Som exempel på
föreskrifter som har sådan effekt kan nämnas Romfördragets regler för
den fria rörligheten och dess förbud mot könsdiskriminering. Under
vissa förutsättningar kan även bestämmelser i direktiv ges en direkt
effekt.

Ett ytterligare särdrag i EG-rätten är att de gemenskapsrättsliga
regierna har företräde framför nationella bestämmelser. Det innebär
att om t.ex. en domstol finner att en inhemsk regel strider mot en
EG-bestämmelse så skall den i det aktuella fallet tillämpa EG-regeln
och inte den nationella bestämmelsen.

Den överstatlighet på lagstiftningsområdet som präglar EG:s rätts-
ordning far inte någon motsvarighet på EES-området. Som tidigare
berörts är EES-avtalet till sin natur ett folkrättsligt avtal. Det innebär i
princip att avtalet endast binder de fördragsslutande parterna, dvs. EG
och dess medlemsländer samt EFTA-staterna. Underlåtenhet av parter-
na att uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet utgör ett brott mot
avtalet. För att avtalet skall kunna tillämpas i andra avseenden än det
folkrättsliga krävs att det införlivas med den interna rättsordningen i
enlighet med varje avtalsparts konstitutionella bestämmelser eller prax-
is. Vad nu sagts gäller också EFTA-avtalen.

För EG:s del är förhållandet att, som nyss nämnts, bindande inter-
nationella överenskommelser ingår som en del av den egna rättsord-
ningen utan att det behövs några mellankommande åtgärder. Samma
s.k. monistiska synsätt präglar EFTA-länderna Liechtenstein, Schweiz
och Österrike i olika hög grad. Då dessa länder tillträder en internatio-
nell överenskommelse införlivas den i princip automatiskt med in-
hemsk rätt och kan tillämpas av myndigheterna. Sverige och övriga
nordiska länder har däremot en dualistisk syn på internationella
överenskommelser. Detta innebär att internationella åtaganden kan bli
tillämpliga inom landet först sedan åtagandena omsatts i inhemska
författningar på erforderlig konstitutionell nivå. I Sverige måste således

1992/93: EU 1

153

internationella bestämmelser, som rör myndigheter, organisationer och
enskilda personer, införlivas med svensk rätt genom lag, förordning
eller myndighetsföreskrift i enlighet med regeringsformens regler om
normgivningsmakten.

Bestämmelserna på EES-området kommer att utgöra ett självständigt
rättsligt system. Detta system är i princip skilt från EG:s och reglerar
uteslutande förhållanden mellan å ena sidan EG och dess medlemslän-
der och å andra sidan EFTA:s medlemsländer liksom förhållanden
EFTA-länderna emellan. Inom EG gäller EG:s interna rättsordning.
En annan sak är att homogeniteten inom EES bygger på en så nära
samordning av de båda rättsliga systemen som möjligt. EFTA-ländernas
åtaganden att i väsentlig utsträckning anpassa sina nationella föreskrif-
ter till EG:s regelsystem utgör ett led i denna samordning. Andra
inslag är avtalets regler om bl.a. enhetlig tolkning och tillämpning som
syftar till en parallell rättsutveckling i systemen.

16.2 Införlivande av EES-avtalet m.m. med svensk rätt

EES-avtalets huvudbestämmelser, som återfinns i artiklarna 1—129,
har i betydande utsträckning sin motsvarighet i Romfördraget. I propo-
sitionen föreslås att huvudbestämmelserna liksom vissa av protokollen
till EES-avtalet införlivas med svensk rätt genom en särskild lag,
EES-lagen. Lagen omfattar också huvudbestämmelserna (artiklarna
1 — 53) i övervakningsavtalet och vissa av protokollen till detta avtal
samt protokoll 1 till kommittéavtalet. Den för införlivandet valda
lagstiftningsmetoden innebär att det i lagen föreskrivs att avtalsbestäm-
melserna och protokollen skall gälla som svensk lag, s.k. inkorporer-
ing.

I den föreslagna EES-lagen tas däremot inte upp de avtalsbestäm-
melser som finns i bilagorna till EES-avtalet och inte de bindande
EG-rättsakter som redovisas i bilagorna och som alltså omfattas av
avtalet. Enligt propositionen är avsikten att dessa bestämmelser och
rättsakter skall — i den mån en anpassning av svenska regler är
erforderlig — införlivas med svensk rätt genom särskilda författningar
på resp, sakområde. Från denna princip har dock, som nämnts ovan,
undantag gjorts beträffande vissa konkurrensrättsliga regler.

I flera motioner kritiseras den föreslagna EES-lagen från skilda
utgångspunkter. I motion E6 av Sten Söderberg (-) riktas sålunda
kritik mot att samtliga lagstiftningsåtgärder som föranleds av avtalet
inte genomförs vid ett och samma tillfälle. Hans Göran Franck (s)
förordar i motion E9 att större restriktivitet iakttas vid urvalet av de
bestämmelser i EES-avtalet som skall inkorporeras genom lagen. En-
ligt motionären bör undantag göras för bl.a. avtalsbestämmelser av
betydelse för rättssäkerheten.

Utskottet vill för sin del understryka att en hörnsten i EES-avtalet är
att det skall råda rättslikhet på de områden som omfattas av avtalet. I
det ligger inte bara att samarbetet skali bygga på gemensamma regler
utan också att det skall åstadkommas en ordning som medger att
EES-reglerna tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt. Betydelsen av

1992/93:EU1

154

rättslikhet har på olika sätt markerats i avtalet. Både i ingressen till
avtalet och i huvudbestämmelserna kommer sålunda principen om
enhetlig tillämpning och tolkning till direkta uttryck. Saken kan
uttryckas så att en strävan varit att på EES-området, dvs. i förhållandet
dels EFTA-länderna sinsemellan, dels mellan EFTA-länderna och EG,
skapa ett rättsligt system som i största möjliga utsträckning är en
spegelbild av den ordning som gäller inom EG.

Ett betydande antal av artiklarna i EES-avtalet är av den arten att de
— om vi skall uppfylla våra åtaganden — måste införlivas med svensk
rätt. Detta gäller bl.a. de allmänna bestämmelserna om de fyra friheter-
na och de inledande artiklarna som är av övergripande betydelse för
tillämpningen av de allmänna reglerna. Liksom motsvarigheten i Rom-
fördraget kan detta regelverk grunda rättigheter och skyldigheter för
enskilda och skall även i andra hänseenden iakttas av våra nationella
myndigheter. Andra artiklar i EES-avtalet innehåller däremot före-
skrifter som enbart riktar sig mot de fördragsslutande parterna och
som därför i och för sig inte behöver införlivas med vår interna
rättsordning.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till regeringens
bedömning att huvudbestämmelser i EES-avtalet bör införlivas med
svensk rätt genom s.k. inkorporering, dvs. att det i lag föreskrivs att
närmare angivna bestämmelser i avtalet skall gälla som lag här i
landet. Konstitutionsutskottet påpekar därvid bl.a. att det är av stor
vikt att det inte föreligger någon risk för att den svenska lagtexten
avviker från innehållet. Också EES-utskottet delar regeringens uppfatt-
ning om valet av lagstiftningsmetod.

I konstitutionsutskottets yttrande tas även upp den i motion E9
aktualiserade frågan om vilka avtalsbestämmelser som bör inkorpore-
ras. Enligt konstitutionsutskottet torde det med hänsyn till EES-avta-
lets omfattning och EG-rättens karaktär vara en vansklig uppgift att
ange vilka bestämmelser som inte i framtiden kommer att ha direkt
betydelse för rättstillämpningen. Vidare påpekas i yttrandet att regle-
ringen skulle bli splittrad och svåröverskådlig om endast vissa artiklar
inkorporeras. Konstitutionsutskottet anser det angeläget att regleringen
blir så överskådlig som möjligt och tillstyrker att EES-avtalets huvud-
bestämmelser inkorporeras genom EES-lagen. EES-utskottet har sam-
ma inställning till frågan. Ett ytterligare skäl som talar för förslaget i
propositionen är enligt EES-utskottets mening intresset av rättslikhet
på EES-området. Inom EG liksom i Liechtenstein, Schweiz och Öster-
rike kommer på grund av det monistiska systemet bestämmelserna att
ingå i deras interna rättsordning. Vad gäller de nordiska EFTA-
länderna kan det påpekas att det lagförslag som framlagts i Finland ger
ett motsvarande resultat. Även i Island och Norge har man siktet
inställt på att huvudbestämmelserna i sin helhet skall införlivas med
nationell rätt.

I anslutning till det sagda vill utskottet understryka att innebörden
av EES-lagen är att endast de angivna avtalsartiklarna och protokollen
som sådana skall införlivas med svensk rätt. Den omständigheten att
det i artiklarna hänvisas till andra protokoll samt till avtalets bilagor

1992/93:EU1

155

innebär inte att bestämmelserna i dessa protokoll och bilagor inkorpo-
reras genom EES-lagen. Till undvikande av missförstånd rörande avta-
lets innebörd vill utskottet vidare framhålla att EES-lagen inte medför
att EG-direktiv blir tillämpliga och lår direkt effekt i Sverige.

Beträffande den i motion E6 framförda kritiken vill utskottet hänvi-
sa till att det inte är praktiskt möjligt att i ett sammanhang genomföra
samtliga de lagstiftningsåtgärder som föranleds av EES-avtalet. Det är
inte heller påkallat att riksdagen vid ett och samma tillfälle beslutar
om lagstiftning på alla de sakområden som täcks av avtalet.

Utskottets nu gjorda ställningstaganden innebär att utskottet inte är
berett att tillmötesgå kritiken i motionerna E6 och E9. Beträffande
utskottets formella ställningstagande till yrkandena i motionerna hän-
visas till avsnitt 4.

1 motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) begärs (yrkande 7) att en
utredning tillsätts med uppgift ett klarlägga huruvida den föreslagna
EES-lagen står i överensstämmelse med portalstadgandet i 1 kap. 1 §
regeringsformen om att all makt utgår från folket.

Konstitutionsutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen skall ta
ställning till om EES-avtalet skall godkännas för svenskt vidkomman-
de. Vidare framhålls att den anpassning av svensk rätt till EG-rätten
som blir följden av ett godkännande kommer att ske i enlighet med
regeringsformens bestämmelser. Enligt konstitutionsutskottet kan an-
passningen därför inte anses stå i strid med 1 kap. 1 § regeringsformen.
EES-utskottet gör samma bedömning och avstyrker bifall till motions-
yrkandet.

I motionerna E9 av Hans Göran Franck (s) och E10 av Lars
Werner m.fl. (v) tas upp frågor om införlivandet av artikel 97 i
EES-avtalet.

I artikel 97 stadgas att EES-avtalet inte inskränker någon av avtals-
parternas rätt att ändra sin interna lagstiftning inom de områden som
täcks av avtalet. En ändrad lagstiftning får dock inte påverka icke-
diskrimineringsprincipen och måste föregås av information till de
övriga parterna. Som en ytterligare förutsättning stadgas att EES-
kommittén skall finna att lagstiftningen i dess ändrade lydelse inte
negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion eller att förfaran-
det enligt artikel 98 fullföljts. I sistnämnda artikel föreskrivs att bila-
gorna till avtalet och vissa närmare angivna protokoll vid behov kan
ändras genom beslut av EES-kommittén. Sådana beslut förutsätter
enhällighet mellan EG och EFTA-sidan.

I motion E9 hävdas att artikel 97 innefattar en vetorätt för EES-
kommittén beträffande svensk lagstiftning och att artikeln därför inte
bör inkorporeras. Under förutsättning att propositionen avslås begär
motionärerna i motion E10 (yrkande 8 delvis) ett klarläggande av
huruvida artikel 97 är förenlig med bestämmelsen i 10 kap. 5 §
regeringsformen om att normgivningsmakt får överlåtas åt internatio-
nell organisation i endast begränsad utsträckning.

Liknande synpunkter har framförts vid remissbehandlingen av den
departementspromemoria som ligger till grund för förslaget till EES-
lag. Därvid har även ifrågasatts om inte ett lagfästande av artikel 83 i

1992/93:EU1

156

EES-avtalet kan anses innefatta en överlåtelse till internationellt organ
av rätten att meddela föreskrifter. Den nämnda artikeln gäller samar-
bete vid sidan av de fyra friheterna som sker i form av informationsut-
byte mellan offentliga myndigheter. Det föreskrivs att EFTA-staterna
vid sådant samarbete skall ha samma rättigheter att ta emot och samma
skyldigheter att ge information som EG-medlemsstaterna samt vara
underkastade sekretesskrav som skall fastställas av EES-kommittén.

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande att artiklarna 83 och
97 tillägger EES-kommittén befogenheter att fatta beslut som folkrätts-
ligt binder Sverige på samma sätt som andra folkrättsliga avtal. För att
besluten skall fa någon verkan som svensk rätt fordras emellertid,
fortsätter konstitutionsutskottet, beslut av svenska normgjvningsorgan.
I likhet med regeringen anser konstitutionsutskottet således att artik-
larna inte ger EES-kommittén rätt att meddela föreskrifter som är
direkt tillämpbara i Sverige eller någon vetorätt mot lagstiftningsåt-
gärder här i landet. EES-utskottet har samma uppfattning. Att norm-
givningsmakten enligt regeringsformen inte berörs av EES-avtalet
framgår, som påpekas i propositionen, av bl.a. ingressen till avtalets
protokoll 35, där det sägs att avtalet inte fordrar att någon normgiv-
ningskompetens överlåts på EES-institutioner. Belysande för frågeställ-
ningen är också att Romfördraget inte tillåter att de befogenheter som
tillkommer EG:s egna institutioner flyttas över på något annat mellan-
statligt organ. Redan av detta skäl är det således uteslutet att en
överföring av normgivningskompetensen kan ske.

I enlighet med det sagda kan utskottet konstatera att artikel 97 inte
innefattar något åtagande från vår sida om inskränkningar i riksdagens,
regeringens eller myndigheternas befogenhet att besluta om föreskrif-
ter. Inte heller ger vi, som konstitutionsutskottet uttalar, genom arti-
keln någon vetorätt för EES-kommittén. Däremot innebär bestämmel-
sen en folkrättslig förpliktelse för Sverige att låta EES-kommittén yttra
sig om författningsförslag som berör EES-området. Det kan då inträffa
att kommittén finner att förslaget negativt påverkar avtalets funktion. I
den situationen kan vi välja mellan att gå vidare och genomföra
förslaget och därmed kanske åsidosätta våra skyldigheter enligt avtalet
eller också att avstå från förslagets genomförande. Någon principiell
skillnad mellan denna situation och vad som kan inträffa i förhållande
till andra internationella överenskommelser som vi tillträtt finns emel-
lertid inte. Denna rent folkrättsliga innebörd av artikel 97 påverkas
givetvis inte av att artikeln lagfästs. Med hänsyn till regeringsformen
kan därför något hinder inte anses föreligga mot att bestämmelsen
inkorporeras. Det kan däremot synas onödigt att den införlivas med
svensk rätt eftersom den inte ger några rättsverkningar här i landet.
Som utskottet ovan anfört talar dock intresset av rättslikhet för att
samtliga huvudbestämmelser i avtalet inkorporeras.

Enligt utskottets mening är grundlagsenligheten av artikel 97 klar-
lagd genom det anförda, och någon särskild översyn av frågan, såsom
begärs i motion E10 i denna del, kan inte anses påkallad. Inte heller

1992/93:EU1

157

anser sig utskottet böra tillmötesgå önskemålet i motion E9 i aktuell
del. Beträffande utskottets formella ställningstagande till motionärernas
yrkanden hänvisas till avsnitt 4.

Av samma skäl som konstitutionsutskottet redovisat vid sin bedöm-
ning finner utskottet att artikel 83 inte ger EES-kommittén någon rätt
att meddela föreskrifter som är direkt tillämpbara i Sverige. För att
EES-kommitténs beslut skall få verkan som svensk rätt fordras alltså
föreskrifter av svenska normgivningsorgan.

Såvitt avser inkorporeringen av protokoll till EES-avtalet och av
bestämmelserna i övervakningsavtalet och vissa protokoll till detta
samt protokoll 1 till kommittéavtalet föranleder lagförslaget inte några
uttalanden från utskottets sida. Inte heller konstitutionsutskottet har
funnit anledning till erinringar mot lagförslaget i den delen.

16.3 Beslut om nya EES-regler

En grundläggande princip i EES-avtalet är, som tidigare nämnts, att
det skall skapas gemensamma regler på de områden som omfattas av
avtalet. I principen ligger att parterna även i framtiden skali sträva
efter att upprätthålla och bevara rättslikheten på hela EES-området så
långt det sig göra låter. I avtalet förutsätts en kontinuerlig anpassning
ske genom att EES-bestämmelserna utvecklas parallellt med nya regler
inom EG. Förfarandet vid beslut om nya EES-regler har närmare
redovisats i avsnittet 15.2. Av den där lämnade redogörelsen framgår
att EES-kommittén i enlighet med artikel 98 kan anta nya EES-regler
genom att besluta om ändringar av avtalets bilagor och vissa av
protokollen. Besluten har formen av överenskommelser mellan EG-
sidan och EFTA-staterna som därvid skall tala med en röst.

Beslutsproceduren inom EES skall föregås av bl.a. ett informations-
och samrådsförfarande. Sålunda skall EG-kommissionen när den fram-
lägger ett lagstiftningsförslag för ministerrådet överlämna kopior av
detta till EFTA-staterna. Under den fas som föregår ett beslut inom
ministerrådet skall parterna på EES-området i en fortgående informa-
tions- och samrådsprocess åter samråda med varandra i EES-kommit-
tén då detta begärs av någon part. EES-kommittén skall enligt artikel

102.1 besluta om ändring av en avtalsbilaga så snart som möjligt efter
det att den motsvarande nya lagstiftningen har antagits av EG. Varje
gång EG antar lagstiftning i en fråga som regleras i EES-avtalet skall
övriga avtalsparter i EES-kommittén underrättas därom. I artikel 102.3
uttalas att avtalsparterna på allt sätt skall sträva efter att nå överens-
kommelser i frågor som är relevanta för avtalet. EES-kommittén skall
särskilt sträva efter att nå en ömsesidigt godtagbar lösning när en
allvarlig svårighet uppstår på ett område som i EFTA-staterna omfattas
av lagstiftarens behörighet. Om EES-kommittén trots allt inte lyckas
ena sig om en ändring i den relevanta bilagan anses avtalet i den delen
suspenderat om kommittén inte beslutar motsatsen.

1992/93: EU 1

158

uppfyllts skall beslutet också träda i kraft på den angivna dagen
förutsatt att parten dessförinnan anmält till övriga avtalsparter att
kraven uppfyllts. Kommer en sådan anmälan in senare, träder beslutet
i kraft först viss tid därefter. Har någon anmälan inte gjorts inom sex
månader efter EES-kommitténs beslut skall beslutet tillämpas proviso-
riskt i avvaktan på att de konstitutionella kraven uppfyllts. En förut-
sättning är dock att någon avtalspart inte anmält att sådan provisorisk
tillämpning inte kan äga rum. Följden av att en provisorisk tillämp-
ning inte kan ske liksom av en anmälan om att beslutet inte kan
ratificeras är att avtalet i den delen suspenderas provisoriskt.

En suspension av exempelvis en viss del av en bilaga till avtalet
medför inte att de svenska regler som föranletts av bilagedelen måste
ändras eller upphävas. Inget hindrar nämligen att dessa bestämmelser
fortfarande tillämpas i Sverige även om detsamma inte kan krävas fullt
ut av övriga avtalsparter. Följderna av en suspension skall emellertid
diskuteras i EES-kommittén. Om det därvid skulle visa sig att suspen-
sionen kräver att en svensk författning ändras eller upphävs får den
frågan övervägas då.

Under förutsättning att propositionen avslås begärs i motion E10
(yrkande 8 delvis) av Lars Werner m.fl. (v) ett klarläggande av huruvi-
da artikel 98 är förenlig med bestämmelsen i 10 kap. 5 § regeringsfor-
men om att normgivningsmakt far överlåtas åt internationell organisa-
tion i endast begränsad utsträckning.

Hans Göran Franck (s) hänvisar i motion E9 till den remisskritik
som framförts mot att EES-kommitténs beslut om nya regler skall
kunna tillämpas provisoriskt enligt artikel 103 även om konstitutionel-
la krav inte är uppfyllda. Enligt motionären är artikeln grundlagsstri-
dig och bör inte inkorporeras genom EES-lagen.

Utskottet har i föregående avsnitt slagit fast att EES-avtalet inte
innebär att vi på något EES-organ överlåter befogenheten att besluta
om föreskrifter som skall tillämpas här i landet. Det sagda gäller också
då EES-kommittén enligt artikel 98 fattar beslut om nya EES-regler.
För att de nya EES-reglerna skall bli gällande inom Sverige fordras
det, som konstitutionsutskottet påpekar i sitt yttrande, i varje särskilt
fall ett efterföljande beslut från svensk sida varigenom bestämmelserna
införlivas med svensk rätt. I likhet med konstitutionsutskottet konstate-
rar således EES-utskottet att avtalet inte innehåller någon bestämmelse
som innebär att framtida avtalsändringar får automatisk giltighet i
Sverige. Artikel 98 har därför inte den innebörden att det på EES-
området skall införas någon motsvarighet till den inom EG gällande
ordningen där beslutade regler kan bli direkt tillämpliga och få direkt
effekt för medborgare och myndigheter. I stället anger artikeln former-
na för beslutsfattande om nya EES-regler. Som redovisats ovan skall
beslut i EES-kommittén fattas i enhällighet och genom överenskom-
melse. När Sverige biträder ett sådant beslut blir det rättsligt sett
jämställt med andra internationella avtal som Sverige ingår. Av artikel
103 i EES-avtalet framgår att EES-kommitténs beslut inte blir folk-

1992/93 :EU1

159

rättsligt bindande för en part förrän konstitutionella krav uppfyllts.
För Sveriges del innebär det att bestämmelserna i 10 kap. 1 och 2 §§
regeringsformen blir tillämpliga vid beslut i EES-kommittén.

Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen far regeringen ingå internationella
överenskommelser. I 2 § föreskrivs att regeringen inte får ingå bindan-
de överenskommelser utan att riksdagen har godkänt dem när överens-
kommelserna förutsätter att lagstiftningsåtgärder vidtas i Sverige eller
om de i övrigt rör ämnen i vilka riksdagen skall besluta. Detsamma
gäller i princip när det är fråga om överenskommelser av större vikt. I
de fall EES-kommittén fattar beslut i en fråga som hör till riksdagens
beslutsområde eller som eljest är av större vikt blir beslutet inte
bindande för Sverige förrän riksdagen godkänt det. Rör beslutet ett
ämne som hör till regeringens kompetensområde blir det däremot
bindande för Sverige när det träder i kraft. I båda fållen måste beslutet,
som tidigare sagts, sedan införlivas med svensk rätt för att de nya
reglerna skall kunna tillämpas i Sverige.

Enligt utskottets mening står det alltså klart att 10 kap. 5 § rege-
ringsformen över huvud taget inte är tillämplig på det förfarande som
anges i artikel 98 i EES-avtalet. Någon särskild översyn i enlighet med
önskemålet i motion E10 är därför inte nödvändig. Beträffande utskot-
tets formella ställningstagande till motionärernas yrkande hänvisas till
avsnitt 4.

Också den i motion E9 aktualiserade frågan om provisorisk tillämp-
ning enligt artikel 103 tas upp i konstitutionsutskottets yttrande. Kon-
stitutionsutskottet hänvisar till den ovan redovisade bestämmelsen i
10 kap. 2 § regeringsformen och framhåller att någon möjlighet till
provisorisk tillämpning av EES-regler i avvaktan på riksdagens god-
kännande inte finns. Enligt konstitutionsutskottet ankommer det på
regeringen att i förekommande fåll utnyttja den möjlighet som öppnas
i artikel 103 att anmäla att provisorisk tillämpning inte kan äga rum
för svenskt vidkommande. I likhet med regeringen anser konstitutions-
utskottet således att innehållet i artikel 103 inte är oförenligt med
grundlagen. EES-utskottet delar denna uppfattning och vill tillägga att
stadgandet i artikel 103 om provisorisk tillämpning gäller EES-kom-
mitténs beslut som sådant. Vid underlåtenhet från t.ex. svensk sida att
anmäla hinder mot provisorisk tillämpning uppkommer alltså en
temporär folkrättslig förpliktelse för oss att följa beslutet i avvaktan på
att de konstitutionella kraven uppfylls och att beslutet därmed blir
bindande för Sverige som avtalspart. Någon provisorisk tillämplighet
av själva beslutet inom Sverige blir däremot inte aktuell. För att
beslutet skall få några rättsverkningar för myndigheter och enskilda i
Sverige krävs — liksom fallet är med andra folkrättsliga åtaganden —
att det införlivas med svensk rätt.

På grund av det anförda kan utskottet inte finna något hinder mot
att artikel 103 inkorporeras genom EES-lagen, och utskottet ställer sig
således avvisande till önskemålet i motion E9 i denna del. Motionen i
dess helhet har avstyrkts av utskottet i avsnitt 4.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) aktualiseras frågan om
samråd mellan regeringen och riksdagen när det gäller utformningen

1992/93:EU1

160

av framtida EES-regler. Motionärerna påpekar att i den mån framtida
EES-regler är av sådan karaktär att ett införlivande med svensk rätt
fordrar lagstiftning, kommer reglerna att underställas riksdagen. I
övriga fall kan regeringen eller berörd myndighet fatta beslut om de
erforderliga föreskrifterna. Enligt motionärerna bör regeringen också i
sådana fall — trots att någon formell skyldighet inte föreligger —
informera och samråda med riksdagen på det sätt som hittills varit
vanligt. Motionärerna anför att svensk praxis i kontakterna mellan
regeringen och riksdagen bör upprätthållas. Som ytterligare skäl anges
att allmänheten därmed kan få bättre insyn i diskussionen om de
frågor som i framtiden kan aktualiseras inom ramen för EES-samarbe-
tet. Motionärerna yrkar (yrkande 1) ett tillkännagivande om vikten av
samråd mellan regering och riksdag rörande nya EES-regler.

Lars Werner m.fl. (v) framhåller i motion E10 att svensk normgiv-
ningsprocess i hög grad kommer att bli knuten till normgivningen
inom EG som en följd av EES-avtalet. Innan EES-avtalet godkänns
måste det enligt motionärerna klargöras hur riksdagen i framtiden
skall kunna övervaka den svenska processen. Motionärerna hänvisar
till att Riksdagens revisorer har begärt en utredning i ämnet och anför
att en sådan utredning bör ges direktiv att klargöra EES-avtalets
inverkan på normgivningsprocessen. I motionen yrkas (yrkande 9) att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för det angivna
ändamålet.

Beträffande frågan om samråd mellan regering och riksdag utgår
konstitutionsutskottet i sitt yttrande från att hittillsvarande praxis kom-
mer att upprätthållas. Även om det inte finns någon formell skyldig-
het, bör regeringen inför beslut i EES-kommittén om nya EES-regler
informera och samråda med riksdagen i den utsträckning och omfatt-
ning som hittills har varit vanlig när det gällt förhandlingarna inför
EES-avtalet.

EES-utskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning att hittillsva-
rande praxis bör upprätthållas. Utskottet utgår således från att rege-
ringen under det förfarande som föregår beslutsfattandet i EES-kom-
mittén kommer att informera och samråda med riksdagen i samma
mån som under EES-förhandlingarna. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att riksdagens EFTA-delegation varit ett forum för samråd
och information under förhandlingarna. På grund av det anförda är
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion E7 yrkan-
de 1 inte nödvändig.

Yrkandet i motion E10 avstyrks av konstitutionsutskottet som därvid
hänvisar till att Riksdagens revisorer berört den aktuella frågan i ett
nyligen avlämnat förslag till riksdagen (förs. 1991/92:19). Förslaget har
hänvisats till konstitutionsutskottet. Enligt konstitutionsutskottet bör
något uttalande i saken från riksdagens sida inte göras i förevarande
sammanhang. EES-utskottet, som anmärker att konstitutionsutskottet
numera avgivit sitt betänkande (bet. 1992/93:KU1) med anledning av
revisorernas förslag jämte därtill anknytande motioner, ansluter sig till
denna bedömning och avstyrker således yrkande 9 i motionen.

1992/93 :EU1

161

11 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Dell

I sitt yttrande tar konstitutionsutskottet upp ytterligare en fråga om
information till riksdagen. Konstitutionsutskottet anför därvid följande.
När nya EES-regler införs genom beslut av EES-kommittén kommer
det att ske i form av tillägg till eller ändringar i EES-avtalets protokoll
och bilagor. Protokollen och bilagorna utgör en del av det avtal som
regeringen nu föreslår att riksdagen skall godkänna. EES-kommitténs
beslut blir att betrakta som folkrättsligt bindande åtaganden för avtals-
parterna. Om ämnets art tillåter det, kan införlivandet av reglerna med
svensk rätt ske genom regeringsförordningar eller myndighetsföre-
skrifter. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är i vilken
utsträckning regeringen kan ingå överenskommelser i EES-kommittén
om nya EES-regler av detta slag utan att inhämta riksdagens godkän-
nande. Vad frågan närmast gäller är om riksdagens godkännande av
EES-avtalet i sin helhet innebär att varje framtida tillägg till eller
ändring i avtalet måste underställas riksdagen, även om detta i det
enskilda fallet inte krävs på grund av bestämmelserna i 10 kap. 2 §
regeringsformen.

Det nu aktuella avtalet är mycket omfattande och detaljrikt. Ett
godkännande av avtalet bör enligt utskottets mening inte medföra att
varje enskildhet blir riksdagsbunden. Sådana tillägg och ändringar som
ligger utanför tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § regeringsformen
bör således i princip kunna göras utan att riksdagens godkännande
inhämtas. Utskottet kan i sammanhanget hänvisa till riksdagens beslut
att godkänna konventionen om förenkling av formaliteterna vid han-
deln med varor (prop. 1986/87:136, SkU 42, rskr. 205). Enligt det
beslutet ankommer det på regeringen att ta ställning till de ändringar
av konventionen och bilagor till denna som kan behöva vidtas längre
fram, om ändringarna inte är av sådan beskaffenhet att frågan bör
underställas riksdagen för godkännande (a. prop. s. 7).

Ändringar och tillägg till EES-avtalet kan, även om de faller utanför
tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § regeringsformen, innefatta nya
EES-regler av större principiell betydelse. 1 sådana fall torde det enligt
utskottets mening kunna förutsättas att riksdagen blir informerad om
de nya reglerna innan de införlivas med svensk rätt. Det bör överläm-
nas åt regeringen att bedöma hithörande frågor och att avgöra i vilka
former informationen till riksdagen skall lämnas.

Också EES-utskottet anser att regeringen bör informera riksdagen när
EES-kommittén fattat beslut om nya EES-regler som är av större
principiell betydelse men som inte kräver riksdagens godkännande.
Som exempel på fall då det är lämpligt att riksdagen informeras vill
utskottet nämna ändringar eller tillägg på avtalsområden där särskilda
övergångsarrangemang och andra särlösningar ansetts påkallade liksom
införandet av nya regler beträffande vilka det kan finnas anledning att
överväga liknande lösningar. Härutöver bör det vara en allmän riktlin-
je att information skall lämnas när väsentliga svenska intressen står på
spel. EES-utskottet vill vidare understryka vikten av att informationen
lämnas snarast möjligt efter det att besluten fattats och i vart fall innan
erforderliga svenska föreskrifter utfärdas. I övrigt får det ankomma på
regeringen att bedöma när och i vilka former riksdagen skall underrät-
tas om EES-kommitténs beslut.

Vid sidan av information före och efter beslutsfattandet i EES-
kommittén är det enligt utskottets mening lämpligt att regeringen ger
riksdagen en mera allmän redogörelse för utvecklingen på EES-områ-

1992/93:EU1

162

det och de åtgärder som vidtagits. En sådan redovisning bör kunna
lämnas årligen. Det får ankomma på regeringen att avgöra de närmare
formerna för redovisningen.

16.4 Lagvalsregel

Under remissbehandlingen av den departementspromemoria som lig-
ger till grund för den föreslagna EES-lagen har särskild uppmärksam-
het riktats mot ett förslag till lagvalsregel som ger EES-regler som
införlivats med svensk rätt ett visst företräde framför andra svenska
bestämmelser. Den kritik som därvid framförts återspeglas också i
Lagrådets yttrande och i flera av de motioner som väckts med anled-
ning av propositionen. Som en allmän bakgrund till frågan vill utskot-
tet därför till en början ge en översiktlig redogörelse för regeringsfor-
mens bestämmelser om normgivningsmakten.

I 8 kap. regeringsformen finns en ingående reglering av normgiv-
ningsmakten, dvs. statsmakternas befogenhet att besluta om regler som
är av generell karaktär som är bindande för myndigheter och enskilda.
Bestämmelserna i kapitlet går främst ut på att fördela normgivnings-
makten mellan riksdagen och regeringen. Regler som beslutas av
riksdagen meddelas genom lag, och bestämmelser som regeringen
beslutar meddelas genom förordning. En grundsats i 8 kap. är att de
centrala delarna av normgivningen skall ligga hos riksdagen. Hit hör
främst regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, successionsordning-
en, yttrandefrihetsgrundlagen och riksdagsordningen (15—17 §§). Un-
der riksdagen hör även den civilrättsliga normgivningen, dvs. regler
om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekono-
miska förhållanden inbördes (2 §). Föreskrifter om förhållandet mel-
lan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller
i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhål-
lande tillhör också riksdagens normgivningsområde (3 §). Detsamma
gäller viss normgivning om kommunernas ställning (5 §).

Regeringen har genom 13 § fatt en egen normgivningskompetens.
Enligt paragrafen far regeringen nämligen i förordning besluta dels
föreskrifter om verkställighet av lag, dels föreskrifter som ej enligt
grundlag skall meddelas av riksdagen. Föreskrifterna far dock inte avse
riksdagen eller dess myndigheter.

I kapitlet finns emellertid bestämmelser som medger avvikelser från
den grundläggande fördelningen av normgivningsmakten mellan riks-
dagen och regeringen. Riksdagen kan genom delegering till regeringen
överlåta vissa särskilt angivna delar av sin normgivningskompetens på
det offentligrättsliga området (7 §). Rätten att besluta om skatt kan
dock inte delegeras. Bestämmelserna i kapitlet gör det inte heller
möjligt att delegera rätten att besluta om civilrättsliga regler.

En principiellt betydelsefull avvikelse från fördelningen av normgiv-
ningsmakten är att riksdagen enligt en särskild bestämmelse i 8 kap.
har en övergripande kompetens. Behörighet för regeringen att besluta
föreskrifter i visst ämne utgör nämligen inte hinder för riksdagen att

1992/93:EU1

163

genom lag meddela föreskrifter i samma ämne (14 § första stycket). I
en annan paragraf (17 §) stadgas att lag inte far ändras eller upphävas
annat än genom lag, den formella lagkraftens princip.

Regeringen far delegera sin normgivningskompetens till underord-
nade myndigheter.

Som framgår av det föregående kan riksdagen bemyndiga regeringen
att i vissa särskilt angivna ämnen meddela föreskrifter som annars skall
beslutas av riksdagen. Om riksdagen ger regeringen ett sådant bemyn-
digande, kan riksdagen medge att regeringen överlåter åt förvaltnings-
myndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.

Bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen utgår från att en författ-
ning av högre konstitutionell valör har företräde framför en författning
av lägre konstitutionell valör. Det innebär att grundlag har företräde
framför vanlig lag, att lag har företräde framför regeringsförordning
och att regeringsförordning har företräde framför myndighetsföreskrift-
er. Genom denna hierarkiska princip löses konflikter mellan författ-
ningar på olika konstitutionell nivå.

Vid konflikter mellan författningar på samma konstitutionella nivå
gäller som en allmän regel att en senare meddelad författning tar över
en äldre författning. En annan princip är att en författning som
reglerar ett speciellt förhållande har företräde framför en författning av
allmännare karaktär.

Som tidigare redovisats gäller inom EG att EG-rätten har företräde
framför nationella regler och alltså skall tillämpas oavsett vad som kan
vara föreskrivet i nationella författningar. Detta förhållande har sam-
band med att EG-länderna i betydande omfattning har överlåtit sin
normgivningsmakt till EG. EG:s medlemsstater kan därför inte införa
egna bestämmelser på områden där EG:s institutioner utnyttjat sin
normgivningskompetens. Inte heller kan de ge företräde åt sina interna
regler. Något överförande av normgivningsmakt sker inte på EES-
området. I protokoll 35 till EES-avtalet anges att ett förverkligande av
syftet med avtalet inte kräver att någon avtalsslutande part överlåter
normgivningsmakt till någon institution inom EES. Nationella förfa-
randen måste därför användas för att åstadkomma ett homogent euro-
peiskt samarbetsområde på grundval av gemensamma regler. För fall
när det kan uppkomma konflikter mellan genomförda EES-regler och
andra författningsbestämmelser i protokollet förbinder sig EFTA-stater-
na att, om det är nödvändigt, införa en författningsbestämmelse som
innebär att EES-regler i den nationella rättsordningen skall ha företrä-
de när konflikter uppkommer mellan dessa och andra nationella
fö rfattn i ngsregler.

I propositionen föreslås att det i EES-lagen under rubriken Lagval
införs en bestämmelse (5 §) av innebörd att föreskrifter i EES-lagen
eller annan lag, som har meddelats till uppfyllande av Sveriges förplik-
telser enligt EES-avtalet, skall tillämpas utan hinder av vad som annars
föreskrivs i lag. Motsvarande föreslås gälla också i förhållandet mellan
föreskrifter i annan författning än lag. Enligt propositionen tar försla-
get främst sikte på fall då en EES-regel inte är förenlig med en senare

1992/93: EU 1

164

tillkommen författning som meddelats på samma konstitutionella nivå.
Med stöd av lagvalsregeln skall då EES-regeln tillämpas och inte den
yngre författningen.

I motion E8 av Birgitta Hambraeus (c) yrkas (yrkande 2) avslag på
den föreslagna lagvalsregeln med hänvisning till att Lagrådet kritiserat
bestämmelsen och förordat att den inte tas in EES-lagen.

Samma inställning har Hans Göran Franck (s) i motion E9.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) konstateras att regeringen har
tagit intryck av Lagrådets kritik när det gäller utformningen av lagvals-
regeln. Motionärerna anser dock att det kan diskuteras om inte ut-
formningen av propositionens förslag strider mot regeringsformens
anda. De kräver därför att de konstitutionella aspekterna klarläggs.
Om EES-avtalet återförvisas till regeringen yrkar motionärerna (yrkan-
de 6) att en sådan redovisning lämnas riksdagen.

Vad först gäller frågan om det i EES-lagen bör tas in en särskild
bestämmelse i enlighet med protokoll 35 vill utskottet framhålla att
svenska bestämmelser som grundar sig på internationella avtal inte har
någon automatisk företrädesrätt framför andra regler. De principer
som gäller vid konflikter mellan innehållen i skilda författningar tar i
stället sikte på förträdesordningen mellan författningar på olika konsti-
tutionella nivåer, mellan äldre och yngre författningar samt mellan
författningar med specialregler och sådana med mera allmänna be-
stämmelser. Som en allmän princip gäller dock att författningar skall
tolkas i fördragsvänlig anda.

Av propositionen framgår att Schweiz och Österrike har förklarat
att internationella avtal, som enligt deras monistiska synsätt blir direkt
tillämpliga inom staterna i och med att de träder i kraft på det
folkrättsliga planet, redan intar en överordnad ställning i förhållande
till andra nationella bestämmelser. I dessa länder behövs det alltså inte
någon särskild reglering för att åtagandet i protokoll 35 skall bli
uppfyllt. För EG och dess medlemsländer har något åtagande över
huvud taget inte varit aktuellt eftersom EG-rätten, till vilken hör bl.a.
EG:s internationella avtal, redan har företräde framför nationell regle-
ring. Annorlunda förhåller sig saken i Sverige som tillämpar den
dualistiska principen. Utan någon särskild reglering av frågan kommer
svenska regler som är en följd av våra åtaganden enligt EES-avtalet
inte automatiskt att få någon särställning i förhållande till andra
bestämmelser. Det kan inte heller förväntas en utveckling i rättspraxis
som skulle kunna ge EES-reglerna företräde i enlighet med protokoll
35. Visserligen kan problemet med EES-reglernas företrädesrätt i vissa
fall bemästras med hjälp av en fördragsvänlig tolkning. Det kan också
hävdas att eventue!'a konflikter mellan EES-regler och andra bestäm-
melser bör uppmärksammas under utarbetandet av nya författningar
och att därför några konfliktsituationer inte skall behöva uppstå.
Enligt utskottets mening finns det emellertid inte några garantier mot
att förbiseenden sker. Särskilt stor är risken att någon betydelsefull
regel som lagts fast i EG-domstolens praxis skall förbises. Av avtalet
följer nämligen att EES-reglerna skall tolkas och tillämpas i enlighet

1992/93: EU 1

165

med den praxis som EG-domstolen utbildat på relevanta områden
fram till avtalets undertecknande. Denna praxis kommer därför att i
praktiken utgöra en del av regelverket på EES-området.

I sitt yttrande till EES-utskottet ansluter sig konstitutionsutskottet
till regeringens bedömning att det är nödvändigt att i lag införa en
bestämmelse av det slag som nämns i protokoll 35. Även EES-utskottet
anser att vårt åtagande i protokollet fordrar att en företrädesregel
införs. Enligt vad utskottet inhämtat har man i Finland, Island och
Norge, som delar Sveriges dualistiska synsätt på internationella över-
enskommelser, kommit till samma slutsats och framlagt förslag till
bestämmelser enligt protokoll 35 i samband med införlivandet av
EES-avtalet.

Utskottet vill härutöver framhålla att lagvalsregeln är motiverad
även av hänsyn till enskildas intressen. Som påpekas i propositionen
kan lagvalsregeln nämligen få sin främsta betydelse i fråga om de
grundläggande rättigheter som EES-avtalet är avsett att garantera en-
skilda. Det rör sig alltså om fail då en enskild har fördel av att kunna
åberopa en huvudbestämmelse i avtalet, som har sin motsvarighet
inom EG och som där tillerkänts direkt effekt. Om då denna bestäm-
melse strider mot en svensk regel som inte föranletts av EES-avtalet,
skall enligt lagvalsregeln den fördelaktigare huvudbestämmelsen tilläm-
pas. De rättigheter det här kan bli fråga om är bl.a. rätten till fria
varurörelser och fri rörlighet för arbetskraft, etableringsfrihet, fritt
tjänsteutbyte och fria kapitalrörelser samt rätten för kvinnor och män
till lika lön.

Vad härefter angår den kritik som framförts mot den närmare
utformningen av den föreslagna lagvalsregeln vill utskottet erinra om
att förslaget i propositionen i flera avseenden avviker från det förslag
som ursprungligen framlades i departementspromemorian och den
version som sedermera remitterades till Lagrådet. I promemorieförsla-
get stadgades att om det i en författning fanns föreskrifter som avvek
från EES-lagen eller från föreskrifter som meddelats till uppfyllande av
Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skulle de avvikande föreskrift-
erna tillämpas endast om så särskilt hade angivits. Ett syfte med
förslaget var att en äldre författning skulle kunna tillämpas framför en
senare beslutad. Förslaget gav emellertid också utrymme för en ord-
ning där en författning med EES-regler skulle ges förträde framför en
författning som beslutats på en högre nivå. Det till Lagrådet remittera-
de förslaget överensstämde med promemorieförslaget utom så till vida
att det inte uppställdes något krav på att det i en författning särskilt
skulle anges att den fick tillämpas före en EES-författning.

Lagrådet framhöll för sin del med hänvisning till regeringsformens
bestämmelser att den föreslagna lagvalsregeln skulle få ett betydligt
mindre tillämpningsområde är vad dess ordalydelse gav intryck av.
Enligt Lagrådet syntes den då föreslagna lagvalsregeln kunna tillämpas
endast när lagregel står mot lagregel, regeringsförordning mot reger-
ingsförordning eller när föreskrifter på myndighetsnivå sinsemellan är
oförenliga. I övriga fall framstod lagvalsregeln som obehövlig eller
stridande mot regeringsformens normgivningssystem. Om en lagvalsre-

1992/93: EU 1

166

gel ansågs nödvändig borde den enligt Lagrådet omformuleras så att
dess grundlagsbetingade begränsningar kom till klart uttryck i lagtex-
ten.

Den lagvalsregel som föreslås i propositionen innebär som tidigare
angivits att det endast är vid konflikter mellan föreskrifter på samma
konstitutionella nivå som EES-reglerna far företräde. Med den utform-
ning som regeln sålunda erhållit är enligt utskottets mening Lagrådets
synpunkter tillgodosedda. Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt ytt-
rande att en bestämmelse om företräde för EES-regler självfallet inte
kan ändra de principer som ligger till grund för bestämmelserna om
normgivningsmakten i regeringsformen samt att detta numera kommer
till uttryck i den lagvalsregel som föreslås i propositionen. Konstitu-
tionsutskottet har således inte någon erinran mot förslaget. EES-
utskottet vill för egen del understryka att den föreslagna regeln inte
medför att någon form av lagprövning skall komma till stånd. I stället
skall domstolar och andra myndigheter med ledning av bestämmelsen
avgöra vilken av olika regler som skall tillämpas i det enskilda fallet.

Inte heller innebär den föreslagna lagvalsregeln med sin nuvarande
utformning något angrepp på riksdagens suveränitet som lagstiftare.
Även om riksdagen givetvis inte kommer att åsidosätta Sveriges för-
pliktelser enligt EES-avtalet har riksdagen alltid den formella möjlig-
heten att ingripa med lagstiftning på ett område som redan täcks av en
äldre lag med EES-regler. Har frågan om en konflikt med EES-avtalet
inte berörts i lagstiftningsärendet kan det förutsättas att riksdagen inte
avsett att bryta mot åtagandena enligt EES-avtalet, och lagvalsregeln
bör då kunna utnyttjas. Ett sådant konfliktproblem kan för övrigt i
allmänhet lösas med hjälp av fördragsvänlig tolkning. Har riksdagen
däremot övervägt frågan och funnit att den avsedda lagstiftningen inte
är oförenlig med ett EES-åtagande bör den tolkningen av avtalet inte
kunna förbigås genom att rättstillämpande myndigheter med stöd av
lagvalsregeln underlåter att tillämpa den nya lagen. En annan sak är
att det kan visa sig att riksdagens tolkning inte är riktig. Sverige kan då
ha gjort sig skyldigt till ett foikrättsbrott, och den frågan får ytterst
prövas av EFTA-domstolen eller tas upp i EES-kommittén. Det sagda
gäller naturligtvis också i det fallet att riksdagen — mot förmodan —
medvetet skulle bryta mot en förpliktelse enligt avtalet.

Om riksdagen lagstiftar på ett område, där regeringen med stöd av
ett bemyndigande i lag eller med utnyttjande av sin direkt på rege-
ringsformen grundade normgivningskompetens redan har beslutat om
införande av EES-regler, tar lagen i princip över. Om det i ett sådant
fail skulle uppkomma konflikter mellan en lag och EES-regler i
förordningsform, torde dessa, som påpekas i propositionen, i flertalet
fall kunna lösas genom fördragskonform tolkning.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att våra åtaganden enligt
EES-avtalet kräver att vi inför en lagregel om företräde för EES-
reglerna samt att förslaget i propositionen står i överensstämmelse med
regeringsformen. Utskottet ställer sig därmed avvisande till önskemålen

1992/93: EU 1

1Ö7

i motionerna E8, E9 och E10. Beträffande utskottets formella ställ-
ningstagande till yrkandena i motionerna E9 och E10 hänvisas till
avsnitt 4. Utskottet avstyrker bifall till motion E8 yrkande 2.

I motion E6 framför Sten Söderberg (-) betänkligheter mot att en
bestämmelse som gäller valet mellan olika rättsregler i svensk rätt fått
rubriken Lagval. Denna term är enligt motionären inarbetad och
vedertagen inom den internationella privaträtten och används där för
att beteckna valet mellan olika rättsordningar.

Aven under remissbehandlingen har kritik riktats mot beteckningen
iagval. Utskottet har viss förståelse för denna kritik men anser att det
knappast finns någon annan term som är mer rättvisande. Konstitu-
tionsutskottet har för sin del inte någon erinran mot den föreslagna
beteckningen, och EES-utskottet anser att den bör godtas. Utskottet
ställer sig således avvisande till önskemålet i motion E6 i denna del.
Motionen i dess helhet har avstyrkts av utskottet i avsnitt 4.

I motion E3 av Björn von der Esch (m) yrkas att i EES-lagen införs
en bestämmelse om straffrihet. Under övergångstiden fram till fullt
EG-medlemskap bör enligt motionären så långt möjligt garantier ska-
pas mot sådana straffsanktioner samt utdragna och kostsamma rätte-
gångar som har sin grund i bristande överensstämmelse mellan EES-
regler och våra grundlagar. Motionären menar att sådana garantier
skulle kunna uppnås genom att i EES-lagen tas in en bestämmelse av
innebörd att den som handlat i överensstämmelse med EES-avtalets
bestämmelser och därvid brutit mot svensk lagstiftning inte skall
kunna straffas på denna grund.

Med anledning av motion E3 framhåller konstitutionsutskottet att
lagvalsregeln syftar till att förhindra osäkerhet om vad som skall gälla
då en bestämmelse i svensk rätt som grundar sig på EES-avtalet
kommer i konflikt med en annan bestämmelse i svensk rätt på samma
konstitutionella nivå. Konstitutionsutskottet kan därför inte finna nå-
got behov av en särskild straffrihetsbestämmelse i EES-lagen. EES-
utskottet delar denna uppfattning och vill i förtydligande syfte tillägga
att lagvalsregeln innebär att en svensk straffbestämmelse inte skall
tillämpas om den är oförenlig med en EES-regel som meddelats på
samma konstitutionella nivå. Med det anförda avstyrker utskottet mo-
tion E3.

Avslutningsvis vill utskottet i detta avsnitt ta upp en fråga om
lagvalsregelns tillämplighet som aktualiserats i propositionen. Lagvals-
regeln gäller endast EES-lagen och föreskrifter i andra författningar
som meddelats till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet.
På många av de områden som omfattas av EES-avtalet har under de
senaste åren införts rättsregler som innebär att svensk rätt har anpas-
sats till EG:s regelverk. Våra åtaganden enligt EES-avtalet är då redan
uppfyllda och några ytterligare åtgärder är inte nödvändiga. Dessa
äldre författningar kan emellertid inte anses vara beslutade till uppfyl-
lande av våra förpliktelser enligt EES-avtalet. Vid en konflikt mellan
bestämmelserna i en sådan författning och andra, senare tillkomna
regler som saknar samband med EES-avtalet kan således lagvalsregeln

1992/93:EU1

168

inte tillämpas. I propositionen uttalas att problemet endast kan uppstå
i fråga om direktiv och att det bör vara möjligt att lösa eventuella
konflikter med hjälp av fördragsvänlig tolkning.

Enligt utskottets mening kan man givetvis komma till rätta med de
berörda konfliktsituationerna genom en fördragsvänlig tolkning. Fall
kan dock tänkas då den yngre författningen inte ger utrymme för en
sådan tolkning, exempelvis på grund av att författningstexten eller
eventuella motivuttalanden är otvetydiga. Denna författning skall då
tillämpas, vilket kan vara oförenligt med åtagandena enligt EES-
avtalet. I sådana fall kan det därför bli aktuellt med författningsänd-
ringar för undvikande av framtida konflikter.

Med det anförda tillstyrker utskottet att en lagvalsregel införs i
EES-lagen i enlighet med förslaget i propositionen.

16.5 Enhetlig tolkning och tillämpning

Som redan berörts är det en grundläggande princip i avtalet att
EES-reglerna och deras motsvarighet i EG-rätten skall tolkas och
tillämpas på ett enhetligt sätt. Denna princip skall iakttas både vid de
avtalsslutande parternas tillämpning av avtalet och vid EG-domstolens,
EFTA-domstolens och de nationella myndigheternas tillämpning av
EES-reglerna. Principen kommer till uttryck redan i EES-avtalets
ingress och följs upp i artikel 3. Av särskild betydelse är artikel 6 i
avtalet. Enligt artikeln skall EES-regler, som i sak är identiska med
motsvarande bestämmelser i EG-rätten, vid genomförandet och
tillämpningen tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av EG-
domstolen som meddelats före undertecknandet av avtalet, dvs. före
den 2 maj 1992.

Enligt övervakningsavtalet skall EFTA-domstolen vid sin tillämp-
ning av EES-reglerna ta vederbörlig hänsyn till avgöranden av EG-
domstolen som meddelats efter undertecknandet. För de nationella
domstolarna i EFTA-länderna öppnas en möjlighet att inhämta rådgi-
vande yttranden från EFTA-domstolen. Även denna ordning har till
ändamål att upprätthålla en enhetlig tolkning och tillämpning.

I EES-avtalet finns också flera bestämmelser som tar sikte på att en
enhetlig tolkning och tillämpning skall underlättas, exempelvis regler
om utväxling av och information om domar som meddelats av EFTA-
domstolen, EG-domstolen och de slutliga domstolsinstanserna i EFTA-
länderna. Relevanta avgöranden från dessa domstolar skall sändas in
till EG-domstolens registrator, som skall ombesörja att översättningar
och sammanfattningar av avgörandena skrivs ut och publiceras. Regi-
stratorn skall också svara för att handlingarna överlämnas till de
nationella myndigheter som utsetts för att sprida informationen till
berörda nationella domstolar.

Det åligger vidare EES-kommittén att följa utvecklingen av praxis
vid EFTA-domstolen och EG-domstolen och vidta åtgärder om det
skulle uppstå skillnader. Domstolarnas domar skall för detta ändamål
överlämnas till kommittén. Om kommittén inom två månader efter
det att den fått kännedom om en skiljaktighet i rättstillämpningen inte

1992/93 :E bl

169

lyckats bevara en enhetlig tolkning, skall den särskilda tvistlösningsme-
kanismen i avtalet tillämpas. Vid denna tvistlösning kan parterna i
tvisten bl.a. begära ett yttrande från EG-domstolen i tolkningsfrågan.

Genom EES-lagen införlivas EES-avtalets och övervakningsavtalets
bestämmelser om enhetlig tolkning och tillämpning med svensk rätt. I
propositionen (bil. 1 s. 144) görs den bedömningen att härutöver inte
behövs några särskilda regler i lag. Utskottet delar denna uppfattning.
Bestämmelserna om enhetlig tolkning och tillämpning föranleder
emellertid utskottet att ta upp vissa frågor av betydelse bl.a. för de
svenska myndigheter som skali tillämpa EES-reglerna.

Bestämmelsen i artikel 6 i EES-avtalet innebär som nämnts att
EES-regler som har motsvarighet inom EG skall tillämpas och tolkas
med utgångspunkt i EG-domstolens avgöranden. Sedan länge tillämpas
i Sverige en lagstiftningsteknik varigenom lagstiftaren med motivutta-
landen ger domstolar och andra myndigheter vägledning om hur
lagbestämmelserna skall tillämpas. EG:s lagstiftning saknar förarbeten
av denna typ, och de motivuttaianden som kan finnas utgörs enbart av
allmänt hållna ingresser till direktiv och förordningar. Avsaknaden av
närmare uttalanden till ledning för rättstillämpningen beror bl.a. på att
EG-domstolen enligt EG:s rättsordning är ensamt behörig att göra
auktoritativa uttalanden om innebörden av EG:s rättsregler. I väsentlig
utsträckning ankommer det därför på de rättstillämpande myndighe-
terna i EG att inom ramen för författningstexten och med ledning av
tidigare do msto Ispraxis, främst då EG-domstolens avgöranden, närmare
avgöra hur en viss bestämmelse skall tillämpas.

Med anledning av att rättsutvecklingen inom EG i stor utsträckning
sker genom domstolspraxis har Lagrådet påpekat att det finns anled-
ning anta att svensk lagstiftningsteknik i vissa hänseenden kommer att
förändras med ett EES-avtal samt att det kommer att ställas stora krav
på de dömande instanserna. Lagrådets tankar följs upp i propositionen.
Redan den omständigheten att vi i EES-avtalet har regler om enhetlig
tolkning och tillämpning av EES-regler som materiellt motsvaras av
regler i EG-rätten omöjliggör enligt propositionen att i samband med
implementeringen motivuttaianden görs om hur dessa regler skall
tillämpas. Härtill kommer, framhålls det vidare, att vi enligt avtalet
skall införliva förordningar utan några som helst ändringar eller tillägg
och att vi när det gäller direktiv har valfrihet endast i fråga om
formerna och sättet för införlivande. I det sammanhanget görs en
hänvisning till ett uttalande av lagutskottet i det av riksdagen godkända
betänkandet 1991/92:LU14 om produktansvar, varigenom synsättet på
motivuttaianden vid införlivande av EG-direktiv anses ha fastlagts.

EES-utskottet kan instämma i att utrymmet för motivuttaianden
från lagstiftarens sida blir begränsat på de lagstiftningsområden som
omfattas av EES-avtalet. I och för sig hindrar EES-avtalet inte att
lagstiftaren i framtiden gör uttalanden till ledning för rättstillämpning-
en. I den mån sådana motivuttaianden inte stämmer överens med
EG-domstolens praxis kan de emellertid inte beaktas av domstolar och
andra myndigheter. Genom att EES-avtalets artikel 6 lagfästs blir
nämligen myndigheterna hänvisade till att i första hand följa EG-

1992/93:EU 1

170

domstolens avgöranden. Det finns därför anledning för lagstiftaren att
avhålla sig från uttalanden som kan visa sig vara oförenliga med
relevanta avgöranden av denna domstol. Däremot kan det ofta vara
motiverat att som förarbeten vid införlivandet av en EES-regel lämna
en redovisning för den rättspraxis som utvecklats vid tillämpningen av
motsvarande EG-regel. Vad särskilt gäller införlivande av direktiv kan
det, som påpekas i propositionen, även vara lämpligt att göra uttalan-
den om varför en viss föreslagen regel kan anses överensstämma med
vad direktivet kräver. I fråga om direktiv som är av minimikaraktär
finns det skäl för mera utförliga motivuttaianden i anslutning till
bestämmelser som är mer långtgående än direktivets föreskrifter.

Utskottet vill inte hålla det för otroligt att — sett i ett längre
tidsperspektiv — EES-avtalet lar återverkningar på lagstiftningstekni-
ken även inom andra områden än de som täcks av avtalet. Att ha två
olika typer av lagstiftning där den ena karaktäriseras av att lagtexten
fylls ut med motivuttaianden och den andra ger utrymme för en
betydande utfyllnad genom rättspraxis kan i längden visa sig opraktiskt
och svårhanterligt för domstolarna.

En följd av systemet med enhetlig tillämpning och tolkning av
EES-regler är också att domstolar och andra myndigheter kommer att
spela en annorlunda roll än hittills och att kraven på dem kommer att
öka. Förhållandena ändras också för enskilda medborgare och närings-
idkare som i sin verksamhet berörs av EES-reglerna. För såväl myn-
digheter som enskilda blir det vidare svårare att skaffa sig kännedom
om innebörden av svensk rätt på EES-området. En omfattande utbild-
nings- och informationsverksamhet är därför nödvändig. Till dessa
frågor återkommer utskottet i det följande.

Betydelsen av EG-domstolens domar för de rättstillämpande myn-
digheterna tas upp i motion U701 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove
Johansson (s). Enligt motionärerna bör regeringen snarast ta initiativ
till att en översättning av domarna kommer till stånd. Motionärerna
begär att det anförda ges regeringen till känna.

Med anledning av motionen hänvisar justitieutskottet i sitt yttrande
till ett uttalande i propositionen (bilaga 2 s. 146). Föredragande
statsrådet förklarar därvid att han delar uppfattningen att EG-domsto-
lens praxis i relevanta delar bör göras tillgänglig för domstolar och
myndigheter. Enligt statsrådet övervägs frågan för närvarande i rege-
ringskansliet, och det är möjligt att erfarenheter från Danmarks inträ-
de i EG kan tas till vara i dessa överväganden. Justitieutskottet tillägger
att, enligt vad utskottet erfarit, man i Danmark valde att endast
översätta sådana domar som bedömdes ha betydelse.

Justitieutskottet understryker att frågan om en översättning av rele-
vanta domar av EG-domstolen brådskar. Självklart måste hela det
regelverk som genom EES-avtalet införlivas med svensk rätt också i
praktiken med det snaraste bli tillgängligt för t.ex. domstolarna. Med
hänsyn till att föredragande statsrådet uttryckt en sådan uppfattning
och att frågan redan övervägs i regeringskansliet framstår dock, fortsät-
ter justitieutskottet, ett uttalande i saken från riksdagens sida som
överflödigt.

1992/93: EU 1

171

EES-utskottet gör samma bedömning av frågans vikt som justitieut-
skottet. Något särskilt tillkännagivande i saken är emellertid som
framgått inte erforderligt, och utskottet avstyrker därför bifall till
motion U701.

Som tidigare nämnts innebär artikel 6 i EES-avtalet att EG-domsto-
lens avgöranden fram till den 2 maj 1992 skall vara vägledande för
tolkningen och tillämpningen på EES-området. Någon skyldighet att
följa den praxis som EG-domstolen utvecklar efter nämnda datum
följer inte av avtalet. Däremot skall EFTA-domstolen beakta EG-
domstolens framtida avgöranden. Med anledning härav har Lagrådet
påpekat att artikel 6 inte bör ses som ett förbud för nationella
domstolar m.fl. att beakta avgöranden av EG-domstolen efter den 2
maj 1992. I propositionen biträds denna uppfattning, och EES-utskot-
tet anser för sin del att artikel 6 inte bör hindra ett hänsynstagande till
EG-domstolens framtida praxis. Enligt utskottets mening är det tvärt-
om angeläget att man vid tillämpningen av EES-reglerna i Sverige
följer utvecklingen av EG-domstolens praxis på de för EES-avtalet
relevanta områdena. En sådan följsamhet ligger väl i linje med princi-
pen om rättslig enhet på EES-området. Några ytterligare uttalanden i
den nu aktuella frågan anser sig utskottet inte böra göra i förevarande
sammanhang. När EES-regler skall införlivas med svensk rätt kan det
vara lämpligt att frågan tas upp på nytt, och att det därvid genom
motivuttaianden klargörs att reglerna bör tillämpas med beaktande av
EG-domstolens dittillsvarande och framtida praxis i relevanta avseen-
den.

Utskottet vill också ta upp en annan konsekvens av artikel 6 i
EES-avtalet. Som angivits i avsnitt 16.1 har EG-domstolen i ett antal
rättsfall tillämpat allmänna rättsprinciper som de kommer till uttryck i
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna till grund för sina
avgöranden. Dessa principer i konventionen har härigenom blivit en
del av EG-rätten. Genom artikel 6 förs denna praxis över på EES-
området. Det innebär att konventionen på ett mera markant sätt än
hittills vinner insteg i den svenska rättsordningen. Svenska domstolar
skall således tolka EES-regler med utgångspunkt från de relevanta
avgöranden vari EG-domstolen tillämpat de principer som konventio-
nen ger uttryck för. Något införlivande av själva konventionen med
svensk rätt är det dock inte fråga om. Utanför EES-området får
bestämmelserna i konventionen liksom hittills beaktas genom fördrags-
vänlig tolkning.

17 Offentlighet och sekretess

I den allmänna debatten har under senare tid hävdats att EES-avtalet
skulle medföra långtgående inskränkningar i den grundlagsfästa rätten
för medborgarna att få del av allmänna handlingar. Det har också
gjorts gällande att meddelarfriheten skulle beröras. Liknande synpunk-
ter kommer till uttryck i en av de motioner som väckts med anledning
av propositionen.

1992/93:EU1

172

EES-avtalet och EFTA-avtalen innebär att Sverige åtar sig vissa
skyldigheter på sekretessområdet. I EES-avtalets huvuddel finns sålun-
da två bestämmelser om sekretess. Den ena av dessa, artikel 83, gäller
samarbetet vid sidan av de fyra friheterna. När sådant samarbete sker i
form av informationsutbyte mellan offentliga myndigheter skall EFTA-
staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyldigheter att
ge information som EG-medlemsstater samt vara underkastade de
sekretesskrav som skall fastställas av EES-kommittén. I artikel 122
finns en bestämmelse som innebär att de avtalsslutande parternas
ombud m.m. samt anställda som är verksamma enligt EES-avtalet även
efter det att deras uppdrag har upphört skall vara förpliktade att inte
lämna ut upplysningar som omfattas av sekretess. Detta gäller särskilt
uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsför-
hållanden.

Särskilda bestämmelser om sekretess finns på konkurrensområdet. I
protokollen 23 och 24 till EES-avtalet och protokoll 4 till övervak-
ningsavtalet finns regler om utbyte av uppgifter mellan EG-kommissio-
nen, ESA och nationella tillsynsorgan på konkurrensområdet. Proto-
kollen innehåller också regler om att uppgifter hos kommissionen,
ESA och de nationella myndigheterna skall omfattas av sekretess.
Bestämmelserna innebär att tillsynsorganen, tjänstemän och övriga
anställda inte skall avslöja uppgifter som de har inhämtat med stöd av
reglerna i protokollen och som omfattas av sekretess. Utbyte av infor-
mation mellan de olika organen far dock ske oberoende av tystnads-
plikten. I samband med offentliggörande av beslut skall hänsyn tas till
företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.
Allmän information får i vissa fall offentliggöras om den inte innehål-
ler uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Ytterligare sekretessregler finns i vissa av de rättsakter som Sverige
genom EES-avtalet åtar sig att införliva med svensk rätt. Dessa bestäm-
melser tar sikte på myndigheter som har tillsynsfunktioner beträffande
banker och andra kreditinstitut, värdepappersområdet, livsmedelskon-
trollen samt växtodling och utsäde. Slutligen uppställs vissa sekretess-
regler vid det ömsesidiga bistånd i tullfrågor som skali komma till
stånd inom ramen för EES-avtalet.

Av propositionen framgår att behovet av ändringar i sekretesslagen
med anledning av EES-avtalet m.m. då övervägdes inom Justitiedepar-
tementet.

EES-avtalets konsekvenser på sekretessområdet tas upp från olika
utgångspunkter i två motioner.

Lars Werner m.fl. (v) kritiserar i motion E10 att de sekretessfrågor
som kan föranledas av EES-avtalet inte redovisas i den nu framlagda
propositionen. Innan avtalet godkänns måste enligt motionärerna riks-
dagen ges rimliga möjligheter att bedöma vilken inverkan som EES-
avtalet har på tillämpningen av offentlighetsprincipen. Motionärerna
efterlyser också en analys av vilka krav som kan komma att ställas på
ett genombrott av meddelarskyddet. Under förutsättning att propositio-
nen avslås och ärendet därmed återförvisas till regeringen yrkar motio-

1992/93: EU 1

173

närerna att regeringen ger riksdagen en redovisning för EES-avtalets
verkningar dels på offentlighetsprincipen (yrkande 12), dels på medde-
larskyddet (yrkande 13).

I motion E6 av Sten Söderberg (-) berörs det sekretessbehov som
kan uppkomma vid konkurrensundersökningar. Motionären erinrar
om att företag som måste lämna ut företagshemligheter och andra
känsliga uppgifter till konkurrensmyndigheterna i EG skyddas av EG:s
sekretessregler. Ett motsvarande sekretesskydd för de uppgifter som
svenska företag lämnar efterlyses. Motionären förordar att riksdagen
gör ett uttalande om EES-avtalets juridiska aspekter i detta avseende
(yrkande 1 delvis).

De i motion E10 aktualiserade frågorna behandlas i konstitutionsut-
skottets yttrande. Konstitutionsutskottet erinrar om att frågan om änd-
ringar i sekretesslagen med anledning av EES-avtalet är föremål för
beredning i Justitiedepartementet. Vidare framhålls att frågan om
huruvida meddelarskyddet är berört samtidigt torde komma att analy-
seras. Konstitutionsutskottet anser att detta arbete inte bör föregripas
genom något uttalande nu från riksdagens sida.

Med anledning av vad som anförs i motion E6 hänvisar näringsut-
skottet i sitt yttrande till det beredningsarbete som pågår och avstyrker
motionen.

Sedan konstitutionsutskottet och näringsutskottet avgivit sina yttran-
den har inom Justitiedepartementet utarbetats en promemoria, (Ds
1992:84) Ändringar i sekretesslagen i anledning av EES-avtalet. I
promemorian redovisas i vilken mån EES-avtalet och övervakningsav-
talet innehåller tystnadsplikts- och sekretessbestämmelser. Vidare läm-
nas förslag till de ändringar i sekretesslagen som dessa bestämmelser
föranleder.

På grundval av förslagen i promemorian, som remissbehandlats, har
regeringen nyligen beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag
till lag om ändringar i sekretsslagen med anledning av EES-avtalet.

Några förslag till ändringar i sekretesslagen på grund av artiklarna
83 och 122 läggs inte fram i lagrådsremissen. Beträffande de sekretess-
regler som kan komma att beslutas enligt artikel 83 framhålls att
frågan om ett införlivande med svensk rätt far tas upp när reglerna
fastställts av EES-kommittén. Vidare anförs att sekretesslagen redan
innehåller bestämmelser som motsvarar innehållet i artikel 122.

När det gäller sekretessen på konkurrensområdet konstateras i lag-
rådsremissen att det sekretesskydd som för närvarande gäller inte torde
uppfylla de krav som uppställs i protokollen till EES-avtalet och
övervakningsavtalet. Det föreslås därför en ändring i 8 kap. 6 §
sekretesslagen, som innehåller huvudregeln om sekretess vid bl.a.
statliga myndigheters verksamhet med tillsyn över näringslivet. I para-
grafen finns regler om sekretess för två grupper av uppgifter. Till den
ena gruppen hänförs uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållan-
den, uppfinningar och forskningsresultat. För denna grupp gäller
sekretess om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs. Till den andra gruppen hänförs uppgifter om andra
ekonomiska och personliga förhållanden för den som har trätt i

1992/93:EU1

174

affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål
för myndighetens verksamhet. Sekretessen är här absolut, dvs. det ställs
inte upp något krav på att ett utlämnande skall vara skadligt. För
denna grupp av uppgifter gäller inte heller meddelarffiheten. Däremot
faller den första gruppen uppgifter in under meddelarffiheten.

Förslaget i lagrådsremissen innebär i huvudsak följande. När Kon-
kurrensverket fullgör tillsynsuppgifter enligt avtalen skall sekretess
gälla för uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden och om
ekonomiska och personliga förhållanden. Någon skillnad görs inte
mellan den som är föremål för myndighetens undersökning och den
som trätt i affärsförbindelse med denne. I båda fallen skall sekretessen
vara absolut och alltså inte vara beroende av om ett utlämnande är
skadligt. Sekretessen skall vidare gälla för både uppgifter som inhäm-
tats inom Sverige och uppgifter som myndigheten fatt från utlandet.
För uppgifter som myndigheten inhämtar vid konkurrensövervakning-
en enligt vår nationella lagstiftning skall nuvarande regler i sekretessla-
gen gälla utan ändring.

Beträffande reglerna om meddelarfrihet föreslås att det undantag
som redan finns i dag för uppgifter om de övervakade företagens
kunder skall gälla också för uppgifter som myndigheterna får del av på
grund av EES-avtalet. Liksom för närvarande begränsas alltså undanta-
get från meddelarfriheten till uppgifter om den som gjort affärer eller
haft liknande förbindelse med den som undersökningen avser. Medde-
larfriheten kommer däremot att gälla för alla uppgifter rörande den
undersökte själv.

När det gäller övrig tillsynsverksamhet konstateras att sekretesslagen
redan uppfyller de krav som avtalen ställer och att några ändringar
inte är påkallade.

I fråga om sekretess på tullområdet föreslår regeringen att 9 kap.
3 § sekretesslagen ändras. Ändringen innebär att det sekretesskydd
som nu gäller vid tullsamarbete på grund av avtal med andra länder
utvidgas till att omfatta också tullsamarbete som grundas på avtal med
mellanfolklig organisation.

Slutligen föreslås i lagrådsremissen en teknisk anpassning av sekre-
tesslagen till den nya lag om teknisk kontroll som föreslås i den nu
aktuella propositionen.

En proposition i ämnet avses bli framlagd den 22 oktober 1992.

Enligt utskottets mening bör lagrådets synpunkter och riksdagens
ställningstagande till regeringens förslag inte föregripas genom några
uttalanden i det nu aktuella ärendet. Den lämnade redogörelsen visar
emellertid att EES-avtalet endast påkallar en viss förstärkning av det
sekretsskydd som redan gäller för uppgifter om enskildas personliga
och ekonomiska förhållanden. Någon utvidgning av sekretesskyddet till
nya typer av uppgifter krävs inte. Inte heller behövs några inskränk-
ningar i meddelarfriheten. Utskottet kan således inte finna att det finns
grund för de farhågor som kommer till uttryck i motion E10. En
annan sak är att de särskilda reglerna i sekretesslagen som gäller
uppgifter rörande Sveriges förbindelser med andra länder och mellan-
folkliga organisationer kan komma att tillämpas i ökad utsträckning på

1992/93: EU 1

175

grund av EES-samarbetet. I praktiken kan det medföra att exempelvis
uppgifter med anknytning till nya EES-regler, som skall behandlas i
EES-kommittén, kan komma att skyddas av sekretess. Om motsvaran-
de uppgifter skulle gälla ett internt svenskt lagstiftningsärende skulle
däremot sekretessen inte bli aktuell. Med hänsyn till frågans vikt utgår
utskottet från att regeringen följer utvecklingen och tar de initiativ
som behövs för att inte offentlighetsprincipen skall urholkas på detta
sätt. Det bör i sammanhanget också påpekas att Grundlagsutredningen
inför EG (Ju 1991:03) överväger bl.a. frågor om offentlighetspricipen
som har samband med ett svenskt medlemskap.

Genom den lämnade redovisningen får önskemålet i motion E10
anses tillgodosett. De i lagrådsremissen framlagda förslagen tillgodoser
i huvudsak synpunkterna i motion E6 i denna del. Beträffande utskot-
tets ställningstagande till yrkandena i motionerna hänvisas till avsnitt

18 Utbildning och information

EES-avtalet berör i stort sett alla områden i vårt samhälle och får
återverkningar för de flesta som bor och verkar här. Avtalet ger nya
möjligheter och skyldigheter för enskilda personer. Företag och orga-
nisationer ställs inför nya krav och utmaningar. Också arbetsuppgifter-
na och rutinerna inom ett stort antal myndigheter kommer att påver-
kas. Särskilt märkbara blir förändringarna vid domstolar och andra
rättstillämpande myndigheter. Som utskottet tidigare berört kommer
de att spela en annan roll än tidigare, och kraven på dem kommer att
öka. Såväl för myndigheter som för näringsidkare och enskilda männi-
skor blir det också svårare att skaffa sig kännedom om vad som gäller
på EES-området. Till detta skall läggas att de nya regler som föranleds
av avtalet troligen inte kommer att kunna utfärdas förrän kort tid
innan avtalet träder i kraft och reglerna skall börja tillämpas.

Med hänsyn till EES-avtalets omvälvande natur är det enligt utskot-
tets mening uppenbart att en brett upplagd utbildnings- och informa-
tionsverksamhet måste komma till stånd inför ikraftträdandet av EES-
avtalet. Som framgår av propositionen har vissa åtgärder i detta syfte
redan vidtagits. Denna verksamhet måste nu intensifieras. Information
om EES-avtalets betydelse måste nå ut till allmänheten. Vidare krävs
det stora insatser för utbildning av tjänstemän vid de myndigheter som
har att tillämpa EES-reglerna. Inte minst angeläget är utbildningen
inom rättsväsendet. Viktigt är också att de som är verksamma inom
näringslivet utbildas och informeras om EES-avtalet. Särskilt de små
och medelstora företagens situation måste härvid uppmärksammas.

Frågan om utbildningen av myndigheternas tjänstemän m.m. togs
upp i 1992 års budgetproposition (1991/92:100 bil. 4). Regeringen
pekade på att integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på den
svenska statsförvaltningen. Betydelsefulla insatser kommer att krävas
inte bara från departementen utan också från myndigheterna. Myndig-
heterna måste dock, framhölls det, själva ta ansvaret för sin kompe-
tensutveckling. Detta gäller både vid tillämpningen av de nya reglerna

1992/93:EU1

176

och vid deltagande i beslutsprocessen. Regeringen underströk samtidigt 1992/93:EU1
att kompetensutvecklingen måste ske inom ramen för tillgängliga
resurser. Riksdagen redovisade ingen annan uppfattning (bet. 1991/92:

UU14).

En interdepartemental arbetsgrupp har haft till uppgift att ta fram
underlag för den erforderliga kompetensutvecklingen inom statsförvalt-
ningen. Resultatet av dess arbete har nyligen presenterats i departe-
mentspromemorian (Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakompe-
tens. I promemorian framhålls att myndigheterna vid EES-avtalets
ikraftträdande måste kunna tillämpa internationellt beslutade regler
och överlägga bl.a. med övervakningsorganen. Tre kompetenskrav har
identifierats. En första kategori gäller myndighetsspecifik sakkompe-
tens, dvs. främst kunskap om EES och om EG:s regelverk inom det
egna sakområdet. Vidare krävs en generell förvaltningskompetens. I
denna inryms känndom om EES- och EG-institutionerna men även
kunskaper i språk och internationell förhandlingsteknik. Slutligen
behövs kompetens när det gäller ledning och organisationsanpassning
till det vidgade internationella samarbetet. Bland de konkreta åtgärder
som utredningen föreslår kan nämnas krav på att handlingsplaner
skall upprättas inom myndigheterna, stöd till en tilltänkt svensk hög-
skola i Bryssel för kvalificerad EES- och EG-utbildning av svenska
tjänstemän samt inrättande av ett centralt samordningsorgan till stöd
för myndigheterna. Det förutsätts att kostnaderna för kompetensut-
vecklingen skall rymmas inom ramen för tillgängliga medel i den
normala budgetprocessen.

Mot bakgrund av vad som anförts i budgetpropositionen och prome-
morian utgår utskottet från att utbildningsbehovet vid myndigheterna
kommer att tillgodoses.

För informationsinsatser om europeisk integration har för det inne-
varande budgetåret anvisats 50 miljoner kronor efter förslag av rege-
ringen i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. 1:2. bet.
1991/92:KU35). Medlen skall användas dels till regeringskansliets in-
formation, dels för bidrag till folkbildningsverksamhet i enskilda orga-
nisationers regi, i första hand studieförbunden, de fackliga organisatio-
nerna och andra folkrörelser. I propositionen aviserades att det också
för budgetåret 1993/94 skulle komma att föreslås ett anslag på 50
miljoner kronor för ytterligare informationsinsatser.

I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet framhöll konstitu-
tionsutskottet bl.a. att det är naturligt att en betydande del av de
informationsinsatser som regeringen själv avser genomföra under bud-
getåret 1992/93 gäller EES-avtalets betydelse för Sverige. Konstitutions-
utskottet underströk vidare den folkbildningsinriktade karaktären av
de informationsinsatser som förslaget om 50 miljoner kronor för
budgetåret 1992/93 är avsett att stödja.

Med anledning riksdagens beslut inrättade regeringen den 1 juli
1992 en delegation. Enligt förordningen (1992:887) med instruktion
för delegationen för informationsinsatser om europeisk integration är
dess uppgift att inom de medelsramar som regeringen bestämmer och i 177

enlighet med de riktlinjer som riksdagen har lagt fast besluta om

12 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

S. 189 rad 10 nedifrån Står: 1982 Rättat till: 1992

fördelningen av statliga bidrag till enskilda organisationer. Av de 50
miljoner kronor som riksdagen har anslagit har regeringen genom
regleringsbrevet tilldelat delegationen 15 miljoner kronor från den 1
juli 1992. För de insatser som avser regeringskansliet har Utrikesdepar-
tementet nyligen inrättat ett sekretariat för Europainformation, som
även det ursprungligen fatt 15 miljoner kronor till sin disposition. Av
återstående 20 miljoner kronor har nyligen 10 miljoner ställts till
delegationens förfogande och 10 miljoner kronor tillförts sekretariatet
för Europainformation enligt vad statsrådet Dinkelspiel upplyste i
samband med att han den 8 oktober 1992 informerade riksdagen om
Sveriges relationer med EG.

Det ankommer på konstitutionsutskottet att granska huruvida de av
riksdagen uppdragna riktlinjerna för medelsanvändningen följs av re-
geringen. EES-utskottet kan emellertid konstatera att en betydande del
av regeringens insatser på informationsområdet kommer att avse EES-
avtalet och får folkbildningsinriktad karaktär. När det gäller spridning
av information till allmänheten om EES-avtalet är det emellertid
viktigt att även näringslivets organisationer känner sitt ansvar.

Ansvaret för utbildning och information till företagen måste i hög
grad vila på näringslivet självt, men också myndigheterna har en viktig
uppgift att fylla i informationshänseende. Enligt utskottets mening kan
det bl.a. vara lämpligt att varje myndighet inom sitt ansvarsområde
informerar om de nya regler som EES-samarbetet för med sig. Vad
särskilt gäller de små och medelstora företagens informationsbehov har
insatser genomförts i regi bl.a. av de regionala utvecklingsfonderna.
Enligt vad utskottet erfar har Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) nyligen av EG-kommissionen utsetts att vara nationell kon-
taktpunkt inom ramen för programmet Euro Info Centres. Denna
uppgift kan komma att fylla en viktig funktion när det gäller de små
och medelstora företagens informationsinhämtande även i fråga om det
EES-baserade samarbetet.

19 Övrigt

Utöver vad utskottet anfört ovan föranleder propositionen inte några
uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker de i propositionen
framlagda förslagen till ändringar i lagen om utredning angående brott
mot utländsk tullag, lagen om utländsk tull, annan skatt, avgift eller
pålaga, lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet samt lagen om immunitet och privilegier. Bilagorna
2—13 till propositionen bör — i den mån de inte berörs av vad
utskottet anfört — av riksdagen läggas till handlingarna.

I propositionens bilagor 14, 15 och 16 har intagits EES-avtalet och
EFTA-avtalen i svensk resp, engelsk översättning. I ärendet har utskot-
tet uppmärksammat att det finns ett antal stavfel och andra korrektur-
fel i den svenska versionen av EES-avtalet. Också i den engelska
versionen av EES-avtalet och EFTA-avtalen finns det enstaka felaktig-
heter. Som en särskild bilaga (bilaga 4) fogar utskottet en förteckning
över dessa felaktigheter. Några av de uppmärksammade felen rör

1992/93: EU 1

178

sådana avtalsbestämmelser som skall införlivas med svensk rätt genom
den föreslagna EES-lagen. De i detta hänseende relevanta delarna av
EES-avtalet är fogade till lagen som en bilaga. För att EES-lagen inte
skall behäftas med sådana onöjaktigheter av rent redaktionell karaktär
har rättelser gjorts i det i bilaga 3 till betänkandet intagna lagförslaget.

I sammanhanget vill utskottet vidare påpeka att den svenska över-
sättningen av EFTA-avtalen och av de EG-förordningar som ingår som
bilagor till de i propositionen framlagda lagförslagen inte slutligen
godkänts (autentifierats) då propositionen framlades. Ett sådant god-
kännande har numera skett och de autentifierade versionerna har
intagits som bilagor till lagförslagen i betänkandets bilaga 3. Detta
innebär att lydelsen av lagförslagens bilagor i propositionen och i
betänkandet kan skilja sig åt redaktionellt. De smärre avvikelser det är
fråga om hänför sig till EFTA-avtalen och de förordningar som ingår i
förslaget till lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

20 Ordningen för riksdagens beslut i ärendet

Enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen far rättskipnings-
eller förvaltningsuppgift som inte direkt grundar sig på regeringsfor-
men genom beslut av riksdagen överlåtas till bl.a. mellanfolklig organi-
sation eller till internationell inrättning eller samfällighet. Innefattar
uppgiften myndighetsutövning skall riksdagens förordnande ske genom
beslut varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksda-
gens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag.

De uppgifter som enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet skall
ankomma på EFTA:s övervakningsorgan ESA och på EFTA-domstolen
innefattar sådan myndighetsutövning som avses i 10 kap. 5 § tredje
stycket regeringsformen. Med hänsyn till vikten av att avtalen kan
träda i kraft snarast möjligt bör den för grundlagsärenden gällande
beslutsordningen inte tillämpas. I stället bör enligt utskottets mening
riksdagen utnyttja möjligheten att genom ett beslut med kvalificerad
majoritet godkänna avtalen och anta de erforderliga lagförslagen.

21 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande godkännande av EES-avtalet och EFTA-avtalen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1991/92:E6, 1991/92:E8 yrkande 1, 1991/92:E9,
1991/92:E10 yrkandena 1-4, 6, 8, 12, 13, 15-17, 21, 22, 30 och
32 samt 1991/92:E12 och 1991/92:U534 yrkande 7
dels godkänner avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemen-
skapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och deras med-
lemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssam-
mansiutningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
dels godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om upprättande
av en övervakningsmyndighet och en domstol,

1992/93: EU 1

179

dels godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en ständig
kommitté,

dels godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en kommitté
med ledamöter från EFTA-staternas parlament,

dels antar regeringens förslag till lag om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES) med undantag för 5—8 §§,
men. delvis (v)

2. beträffande konsekvensanalyser m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:E10 yrkandena 7, 9, 10,

18-20, 23 och 25-29 samt 1991/92:U534 yrkande 8,
men. delvis (v)

3. beträffande socialförsäkringsfrågor

att riksdagen avslår motion 1991/92:EU yrkandena 1 — 3,

4. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av
lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder,

res. 1 (s)

5. beträffande livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:E2 yrkande 1 och
1991/92:E7 yrkande 7 i denna del,

res. 2 (s)

6. beträffande veterinära bestämmelser

att riksdagen avslår motion 1991/92:E2 yrkande 2,

7. beträffande alkoholfrågor

att riksdagen avslår motion 1991/92:E5,
res. 3 (nyd) - motiv

8. beträffande narkotikafrågor

att riksdagen avslår motion 1991/92:E4,

9. beträffande frihandel på livsmedelsområdet

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 5,

10. beträffande TV-reklam till barn

att riksdagen avslår motion 1991/92:E10 yrkande 31,

11. beträffande sjöfartsregister

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 7 i denna del,
res. 4 (s)

12. beträffande fritidsfastigheter

att riksdagen avslår motion 1991/92:E10 yrkande 14,

13. beträffande kommunala stöd

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:E1 och
1991/92:E10 yrkande 11 antar 6—8 §§ i regeringens förslag till
lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES),
men. delvis (v)

14. beträffande bioteknologiska uppfinningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 7 i denna del,

15. beträffande boiagsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:E7 yrkande 7 i denna
del och 1991/92-.E11 yrkande 5,

16. beträffande studerandeinflytande

att riksdagen avslår motion 1991/92:E10 yrkande 24,

1992/93:EU1

180

17. beträffande småföretag

att riksdagen avslår motion 1991/92:E11 yrkande 4,
res. 5 (nyd)

18. beträffande den sociala dimensionen

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 4,

19. beträffande offensivt miljöarbete

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 6,

20. beträffande avfallstransporter

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 7 i denna del,

21. beträffande samarbetet inom EES

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkandena 1 och 2,

22. beträffande jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet

att riksdagen avslår motion 1991/92:E7 yrkande 3,
res. 6 (s)

23. beträffande kvotering

att riksdagen avslår motion 1991/92:E10 yrkande 5,
men. delvis (v)

24. beträffande lagvalsregel

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:E8 yrkande 2
och 1991/92:E3 antar 5 § i regeringens förslag till lag om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES),

25. beträffande EG-domar

att riksdagen avslår motion 1991/92:11701,

26. beträffande följdlagstiftning till EES-avtalet

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag,

dels lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk
tull, annan skatt, avgift eller pålaga,

dels lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser
om internationellt samarbete på brottmålsområdet,

dels lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,

dels lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES),

dels lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

dels lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES),

dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

dels lag om teknisk kontroll,

men. delvis (v) - villk. 1

27. beträffande bilaterala avtal

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

dels den bilaterala jordbruksöverenskommelsen mellan Sverige
och den Europeiska gemenskapen,

dels den bilaterala fiskeriöverenskommelsen mellan Sverige och
den Europeiska ekonomiska gemenskapen,

men. delvis (v) - villk. 1

1992/93 :EU1

181

28. beträffande riksprovplatser

att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för avveckling av
riksprovplatssystemet (bil. 11, avsnitt 7.5),

men. delvis (v) - villk. 1

29. beträffande bilagorna 2—13

att riksdagen lägger propositionens bilaga 2 (Justitiedepartemen-
tet), bilaga 3 (Försvarsdepartementet), bilaga 4 (Socialdeparte-
mentet), bilaga 5 (Kommunikationsdepartementet), bilaga 6 (Fi-
nansdepartementet), bilaga 7 (Utbildningsdepartementet), bilaga
8 (Jordbruksdepartementet), bilaga 9 (Arbetsmarknadsdeparte-
mentet), bilaga 10 (Kulturdepartementet), bilaga 11 (Näringsde-
partementet), bilaga 12 (Civildepartementet) och bilaga 13 (Mil-
jö- och naturresursdepartementet) till handlingarna.

Stockholm den 22 oktober 1992

På EES-utskottets vägnar

Hadar Cars

1992/93: EU 1

I beslutet har deltagit: Hadar Cars (fp), Mats Hellström (s), Lars
Tobisson (m), Nic Grönvall (m), Anita Gradin (s), Monica Öhman (s),
Pär Granstedt (c), Hans Gustafsson (s), Karin Falkmer (m), Jan
Fransson (s), Holger Gustafsson (kds), Christer Windén (nyd), Berit
Löfctedt (s), Birger Hagård (m) och Maud Björnemalm (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit vid den
slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 4)

Mats Hellström, Anita Gradin, Monica Öhman, Hans Gustafsson, Jan
Fransson, Berit Löfstedt och Maud Björnemalm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Enligt
EES-utskottets" och slutar med "skall upphävas" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i avsnitt 4 understrukit betydelsen av en aktiv konsu-
mentpolitik på den stora, harmoniserade marknad som bildas genom
EES-avtalet. Frågan om ursprungsmärkning av kläder bör enligt EES-
utskottets mening bedömas mot denna bakgrund. Utskottet konstaterar
att domstolens beskrivning av de brittiska bestämmelserna tyder på
vissa likheter med det svenska systemet på området. En viktig skillnad

182

är emellertid att Storbritanniens lag inte bara omfattade kläder utan
flera andra varugrupper, nämligen textilvaror, skor, elektriska hus-
hållsapparater och bestick.

Mot denna bakgrund är det enligt EES-utskottets mening inte klar-
lagt att de båda lagarna bör bedömas på samma sätt i förhållande till
de aktuella artiklarna. Utskottet kan således inte dela regeringens
bedömning att en svensk anpassning till EES-avtalet gör det ofrånkom-
ligt att lagen om ursprungsmärkning upphävs. För sin del anser
utskottet att en uppgift på kläder om tillverkningsland är ett konsu-
mentintresse. Med ledning av en sådan märkning kan exempelvis en
bedömning av prisets skälighet göras.

Med hänvisning till vad nu har sagts avstyrker utskottet regeringens
förslag om att lagen om ursprungsmärkning av kläder skall upphävas.

dels att utskottets hemställan under moment 4 under bort ha följande
lydelse:

4. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder.

2. Livsmedel (mom. 5)

Mats Hellström, Anita Gradin, Monica Öhman, Hans Gustafsson, Jan
Fransson, Berit Löfetedt och Maud Björnemalm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Vissa
nackdelar" och slutar med "inte påkallad" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening tillhör livsmedelsfrågorna ett av de områ-
den där starka konsumentintressen gör sig gällande. Utskottet har i
avsnitt 4 understrukit vikten av en aktiv konsumentpolitik på den
stora harmoniserade marknad som bildas genom EES-avtalet. Även om
livsmedelskontrollen i sig inte berörs av avtalet krävs det enligt redogö-
relsen i propositionen åtskilliga ändringar av andra regler som är av
betydelse för en god livsmedelskvalitet. Det gäller exempelvis reglerna
om märkning och om livsmedelstillsatser. En anpassning till EG:s
hittillsvarande regler på dessa områden kan i vissa avseenden komma
att innebära en sänkning av Sveriges nuvarande krav. Enligt utskottets
mening kan det emellertid inte med säkerhet sägas att samtliga nuva-
rande bestämmelser måste ändras. Starka konsumentskyddsintressen
och intresset i övrigt av att skydda allmän hälsa bär ofta upp dessa
bestämmelser, och det bör då vara möjligt att i vart fall tills vidare
behålla dem.

Innan beslut fattas om anpassningsåtgärderna finns det därför anled-
ning för regeringen att göra en noggrann genomgång av vilka bestäm-
melser som oundgängligen behöver ändras. Ett exempel på en regel
som bör kunna bibehållas är den ovan nämnda föreskriften om
märkning av mjukt matbröd med bakdag. Matbröd ingår inte bland de
livsmedel som omfattas av den fria rörligheten för varor enligt EES-
avtalet. Inte heller faller denna varugrupp in under det bilaterala
jordbruksavtalet. Några handelshinder uppkommer därför inte om

1992/93:EU1

183

märkningsregeln bibehålls. Utskottet vill i sammanhanget också peka 1992/93:EU1
på att regeringen i lagrådsremissen om ändringar i livsmedelslagen
intagit den ståndpunkten att nuvarande märkningsföreskrifter tills vi-
dare kan bibehållas parallellt med de nya regler som föranleds av
EES-avtalet på det aktuella området.

Utskottet vill vidare understryka att en anpassning till EG:s nuva-
rande regelverk inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner
på livsmedelsområdet. Enligt utskottets mening är det angeläget att vi
med utnyttjande av de resurser och kontaktvägar som står till buds
försöker påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre
skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt
är, som påpekas i motion E7, att Sverige aktivt engagerar sig i de
livsmedelsfrågor som nu bereds inom EG. Detta gäller såväl pågående
arbete rörande bestrålade livsmedel och livsmedelstillsatser som andra
frågor av betydelse för livsmedelskvaliteten i Sverige. Regeringen bör
vidare verka för att bestämmelser införs om kvalitets- och ursprungs-
märkning av jordbruksprodukter. En sådan märkning är motiverad
både med hänsyn till konsumenternas intressen och det svenska jord-
brukets intresse av likvärdiga konkurrensvillkor. Vad utskottet sålunda
anfört bör riksdagen med bifall till motion E7 yrkande 7 i denna del
och med anledning av motion E2 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande livsmedel

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:E7 yrkande 7 i
denna del och med anledning av motion 1991/92:E2 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Alkoholfrågor (mom. 7, motiveringen)

Christer Windén (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s. 57
som börjar med "I likhet" och slutar med "därför avstyrks" bort ha
följande lydelse:

EES-utskottet kan inte dela uppfattningen i propositionen att alko-
holmonopolen inte skulle vara diskriminerande i Romfördragets me-
ning. Utskottet anser det tvärtom uppenbart att diskriminering förelig-
ger eftersom konkurrerande grossister, importörer och detaljister inte
tillåts verka på marknaden.

Alkoholmonopolens existens kan inte heller försvaras under åbero-
pande av det ursprungliga syftet med monopolen, nämligen att värna
befolkningens hälsa, inte att skydda inhemsk produktion från konkur-
rens.

Med det anförda avstyrker utskottet motion E5, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2).

184

4. Sjöfartsregister (mom. 11)

Mats Hellström, Anita Gradin, Monica Öhman, Hans Gustafsson, Jan
Fransson, Berit Löfetedt och Maud Björnemalm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Av
propositionen" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:

Internationella fartygsregister har på senare år införts i flera väst-
europeiska länder, däribland Norge och Danmark. Avsikten med såda-
na register är att stärka det egna landets handelsflottas internationella
konkurrenskraft genom att inom ramen för s.k. lokala avtal göra det
möjligt för redarna att sänka bemanningskostnaderna. Lokala avtal
innebär att utländska besättningar kan anställas på fartyg på grundval
av kollektivavtal som tecknas med de fackliga organisationerna i
sjöfolkets hemländer.

Utskottet motsätter sig bestämt en sådan omläggning av den svenska
sjöfartspolitiken som införandet av ett svenskt internationellt fartygsre-
gister skulle medföra. Lagstiftning härom skulle innebära att svenska
sjömän betalas enligt svenska avtal och t.ex. filippinska medborgare på
samma fartyg enligt sitt lands avtal. På så sätt blir utländska sjömän
"billigare" än svenska genom lägre löner och sämre sociala villkor.
Likhet inför lagen bör gälla — vill utskottet understryka — oberoende
av ras, religion, trosåskådning, nationalitet eller etniskt ursprung.
Olika avtal eller olika sociala förmåner bör inte gälla för anställda på
samma fartyg. Ett införande av ett svenskt internationellt fartygsregister
skulle kunna äventyra upp till 10 000 arbetstillfällen inom den svens-
ka sjöfartsnäringen. Ett politiskt beslut med sådana konsekvenser fram-
står för utskottet som fullständigt oacceptabelt.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet för sin del understryka
vikten av att regeringen inom ramen för EES och i andra internatio-
nella sammanhang följer de angivna riktlinjerna för sjöfartspolitiken.

Vad utskottet nu anfört — och som tillgodoser motion E7
yrkande 7 i nu behandlad del — bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande sjöfartsregister

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:E7 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-
tet anfört.

5. Småföretag (mom. 17)

Christer Windén (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följan-
de lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion EU (nyd), att
EDI (Electronic Data Interchange) snabbt måste utvecklas för småföre-

1992/93: EU 1

tagen och i större omfattning än vad som nu är fallet komma i
praktisk tillämpning. Detta kräver ett direkt engagemang från regering-
ens sida och att konkreta åtgärder omgående vidtas. Utskottet kan för
sin del inte dela Statskontorets bedömning att det inte finns något
behov av ett särskilt sammanhållet program för användningen av EDI
i Sverige om den föreslagna föreningen bildas. Riksdagen bör genom
ett uttalande anmoda regeringen att omgående vidta konkreta åtgärder
för att en ökad EDI-användning skall komma till stånd. Med vad nu
har sagts tillstyrker utskottet motion Eli yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande
lydelse:

17. beträffande småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:E11 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet
(mom. 22)

Mats Hellström, Anita Gradin, Monica Öhman, Hans Gustafsson, Jan
Fransson, Berit Löfetedt och Maud Björnemalm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 152 som börjar med
"EES-utskottet förutsätter" och slutar med "denna del" bort ha följan-
de lydelse:

I linje med vad som anförts i yttrandena från konstitutionsutskottet,
utrikesutskottet och arbetsmarknadsutskottet vill EES-utskottet under-
stryka vikten av att jämställdhetsaspekterna beaktas vid rekryteringen
av personal till de nya EES-institutionerna liksom vid utseendet av
representanter i kommittéerna. När det gäller val till parlamentariker-
kommittéerna utgår utskottet från att jämställdhetsfrågan kommer att
uppmärksammas. Beträffande övriga organ kan utskottet emellertid
inte utgå från att jämställdhetsaspekterna beaktas fullt ut. Det rör sig
här om helt nya institutioner på det internationella planet. Någon fast
praxis som innebär att jämställdheten skall prioriteras vid rekrytering-
en finns därför inte. Inte heller omfattas institutionerna av de av
riksdagen uppställda målen för jämställdheten. Enligt utskottets me-
ning finns det därför särskilda skäl för ett tillkännagivande i saken.
Utskottet förordar således att riksdagen med bifall till motion E7
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
ovan rörande jämställdhetsaspekterna och de nya EES-institutionerna.
Syftet med motion E10 får därmed anses i huvudsak tillgodosett. Något
uttryckligt uttalande om kvotering bör dock inte göras. Yrkande 5 i
motionen avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydel-
se:

22. beträffande jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:E7 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1992/93:E(J1

186

Särskilda yttranden

1. Socialförsäkringsfrågor (mom. 3)

Christer Windén (nyd) anför:

Jag hälsar med tillfredsställelse att det nu finns en majoritet för
förändringar i socialförsäkringslagstiftningen som i princip sammanfal-
ler med motionens innehåll.

2. Boiagsrätt (mom. 15)

Christer Windén (nyd) anför:

Med hänsyn till att det numera upplysts om att det kommer förslag
om nya företagsformer i Sverige som är särskilt anpassade för de
mindre företagens villkor, får motionens syfte anses uppfyllt så här
långt. Det är emellertid av mycket stor vikt för de svenska småföreta-
gen att något också verkligen görs. Vi kommer därför att noga bevaka
utvecklingen på området.

3. Information om europeisk integration

Mats Hellström, nita Gradin, Monica Öhman, Hans Gustafsson, Jan
Fransson, Berit Löfetedt och Maud Björnemalm (alla s) anför:

Enligt vår uppfattning innebar riksdagens beslut våren 1992 att ansla-
get om 50 miljoner kronor till större delen borde avse det slags
informationsinsatser som den nu inrättade delegationen fördelar medel
till. Behovet av folkbildningsinformation om det europeiska integra-
tionsarbetet har — inte minst genom mängden ansökningar till delega-
tionen — visat sig vara mycket omfattande. Vi anser följaktligen att
riksdagsbeslutet förutsatte att endast en mindre del av de anvisade
medlen skulle behållas av regeringen till egen disposition. Detta var
också innebörden i socialdemokratiska motioner som samtidigt be-
handlades. Av det ansvariga statsrådets redogörelse i riksdagen nyligen
framkom att det inrättade sekretariatet bl.a. kommer att tillhandahålla
allmän information, t.ex. via olika publikationer, s.k. grönböcker och
faktablad. Vi kan för vår del inte finna det motiverat att medlen skall
bidra till finansiering av det slags informationsverksamhet som hittills
har bekostats utan ett sådant riktat anslag som det nu är fråga om.

Statsrådet aviserade samtidigt sin avsikt att fördela även de återståen-
de medlen om 20 miljoner kronor enligt principen hälften till sekreta-
riatet och hälften till delegationen. Det är med beklagande som vi
noterar att regeringen inte har tagit fasta på den kritik som i olika
sammanhang har framförts mot att delegationen inte har erhållit
medel i den omfattning som behövs.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringen snarast bör ompröva
sitt ställningstagande och tillföra delegationen återstående medel. Där-
med skulle delegationens totala tilldelning under innevarande budgetår
uppgå till 35 miljoner kronor.

1992/93: EU 1

187

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom
partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Gudrun Schyman (v) anför:

Inledning

Riksdagens beslut i juni 1988 om Sveriges deltagande i den västeuro-
peiska integrationen (utrikesutskottets betänkande 1987/88:UU24) an-
gav riktlinjer för de förhandlingar som lett fram till föreliggande
proposition om EES-avtal och EES-lag. Under den tid som gått har
såväl i vårt land som i andra länder rests frågor om vilka konsekvenser
det djupgående samarbete som EES-avtalet innebär kommer att fa.
Kan avtalet förenas med rimliga krav på hur grundlagen skall tolkas
och tillämpas? Är det möjligt att upprätthålla en demokratisk besluts-
ordning, som effektivt skyddar miljö, hälsa och säkerhet? Kommer
EES verkligen att ge de tillväxteffekter i ekonomin som förutspås?

I den kritik som Vänsterpartiet har framfört och de farhågor vi
uttryckt i motionerna E10 och U534, har utskottet delvis givit oss rätt,
men i huvudsak avstyrks våra yrkanden.

Ytterligare beredning av ärendet (mom. 1 och 2)

I olika sammanhang har riksdagen formulerat krav och lagt fast
ståndpunkter som grund för regeringens förhandlingar. I betänkandet
1988/89:UU19 fastslogs att det finns anledning för Sverige att slå vakt
om sin relativt oförstörda miljö och rätten att föra en ambitiös miljö-
politik. Den höga ambitionsnivån skulle upprätthållas när det gällde
arbetsmarknad, regionalpolitik och socialpolitik.

I betänkandet 1990/91 :UU8 förklarade utskottet att Sveriges och
EFTA:s hållning inför EES-förhandlingarna skulle vara att samarbetet
med EG inte fick leda till att de säkerhetskrav och nivåer som
uppnåtts på olika områden skulle behöva sänkas.

De sociala och hälsomässiga målsättningarna i alkoholpolitiken
skulle inte fa försvagas i integrationsprocessen.

När det gällde konsumentskyddet var utgångspunkten att lägre
skyddsnormer inte skulle accepteras.

Samtidigt fastslogs att den gemensamma trafikpolitiken inte skulle få
innebära avkall på väsentliga intressen i fråga om miljö, hälsa och
säkerhet.

Dessa målsättningar förutsatte givetvis bestående särlösningar för
enskilda länder.

Vid EFTA:s ministerrådsmöte den 11 och 12 december 1989 uttala-
de ministrarna att "upprättandet av en, både till innehåll och form,
verkligt gemensam mekanism för beslutsfattandet är en grundläggande
förutsättning för att ett avtal skall vara politiskt gångbart och rättsligt
effektivt men också motiverat med tanke på avtalets omfattning".

1992/93:EU1

188

Vi kan nu konstatera att viktiga målsättningar för deltagande i
EES-avtalet inte har kunnat uppfyllas. I debatten har det nu förelagda
EES-avtalet karakteriserats som ett lydstatsavtal.

Att avtalet inte kunnat tillgodose krav som beskrivits ovan beror
givetvis på att det är andra och starkare ekonomiska och politiska
drivkrafter bakom avtalets utformning. EG:s vitbok om den inre
marknaden från 1985 och ändringen av Romfördraget 1987 har spelat
en avgörande roll för arbetet med EES-avtalet. Avtalet syftar främst till
att skapa en integrerad och enhetlig marknad med fri rörlighet för
varor, tjänster, kapital och arbetskraft. De europeiska storföretagen har
behövt politisk hjälp för att undanröja särbestämmelser och gränskon-
troller mellan länderna i EG och EES-området för att uppnå bättre
konkurrenskraft gentemot företag baserade i USA och Japan.

Varje avtal om frihandel och gemensam arbetsmarknad innebär
konflikter med nationella regler som skall skydda befolkningens hälsa,
säkerhet och miljö.

Krav på att statliga eller andra samhälleliga organ skali ingripa för
att motverka regional obalans eller främja viss typ av produktion
kolliderar med kraven på att reglerna för den inre marknaden i första
hand måste tillgodoses. Men det särpräglade och för oss oacceptabla i
detta avtal är att det råder en grundläggande obalans i avtalsparternas
makt vid avtalstolkningen.

EG:s och EES-avtalets krav på enhetlighet i normbildningen på en
mängd områden förutsätter en väldig kontrollapparat, som tenderar att
leva sitt eget liv och bli oåtkomlig för demokratisk insyn och kontroll.
EG-domstolen har iklätt sig lagstiftarens roll och står som den yttersta
garanten för såväl EG:s överstatlighet som visst skydd för enskilda
människor.

Regelverket i EG har vuxit och fatt en detaljrikedom så att det
reglerar alltmer av människornas dagliga liv och arbete. Storleken på
jordgubbar, tillgängligheten till vått snus, krökningen på gurkor, åter-
införande av hälsovådliga livsmedelstillsatser, borttagande av värp-
ningsdatum på äggkartonger, innehåll av asbest i vissa produkter m.m.
bestäms utan att folkviljan har särskilt stora möjligheter att påverka
ens de principer som styr normbiidningen. Det är inte självklart att
människorna i framtiden kommer att uppfatta detta system som frihet-
ligt och demokratiskt. Det kan komma att te sig skrämmande och
despotiskt.

Efter de danska och franska folkomröstningarna om Maastrichtför-
draget och valutaoron hösten 1992 har det blossat upp en intensiv
debatt om EG:s "demokratiska underskott". Ett nytt politiskt läge
håller på att uppstå i Europa.

Sverige är givetvis starkt beroende av den planerade EES-marknaden
och av att företag i framtiden vill välja Sverige som land att verka i. I
företagsvärlden knyts nu starka förhoppningar till EES. Men i prakti-
ken har Sverige redan på en lång rad områden harmoniserat sig med
EG:s inre marknad genom gällande frihandelsavtal. EES-avtalet kom-
mer därför ur handelssynpunkt inte att betyda någon dramatisk för-
ändring. Det kan också visa sig att de ekonomiska tillväxteffekterna av

1992/93:EU1

189

att den offentliga upphandlingen delvis tvingas ut på internationella
anbud har överdrivits. Cecchinirapportens beräkningar av effekterna
av den inre marknaden utgår från orealistiska antaganden om hur
handelsfördelar och stordrift skall öka den ekonomiska tillväxten.
Kostnaderna för hög arbetslöshet, regional obalans och ökade kostna-
der för transporter på grund av miljöproblem parat med problem med
valutaoro och spekulation kan visa sig hämma den väntade tillväxten.
En IMF-studie pekar på minskad tillväxt de närmaste åren. Beräkning-
arna av de ekonomiska vinsterna för Sverige med EES-avtalet är
osäkra.

På många problemområden som Vänsterpartiet tagit upp i sin mo-
tion har begärda klargöranden, utredningar och konsekvensbeskriv-
ningar inte gjorts. Särskilt gäller detta om EES-avtalets praktiska
tillämpning är förenlig med grundlagens principer.

Det otillfredsställande remissförfarandet och den korta motionstiden
i riksdagen är illavarslande för framtiden. Ett tillkännagivande till
regeringen om vad Vänsterpartiet anför om remissbehandlingen i
yrkande 1 i motion E10 är nödvändigt. Regeringen bör också ges till
känna vad som sägs i motion E10 yrkande 21 om valet av remissin-
stanser när det gäller de alkoholpolitiska frågeställningarna.

Det är ingen lätt uppgift att väga samman fördelar och nackdelar
med det föreliggande EES-avtalet. De befarade ekonomiska riskerna att
stå utanför avtalet skall vägas mot de konstitutionella krav som är
grundläggande för varje demokratiskt system. De demokratiska risker-
na med att i praktiken underordna sig EG-systemets omfattande regel-
verk och institutioner måste beaktas liksom osäkerheten vad gäller den
framtida möjliga politiska kontrollen över miljö, hälsa, säkerhet och
fördelningspolitik.

Vi har kommit till den slutsatsen att vakthållandet kring demokratin
och konstitutionella krav leder till yrkande om återförvisning av
föreliggande proposition i enlighet med yrkande 2 i motion E10.
Regeringen bör också ges till känna vad som i sägs i motion U534
yrkandena 7 och 8.

Om EES-avtalet faller

Arbetarrörelsen har alltid stött principen om frihandel. Ett framgångs-
rikt genomförande av GATT-förhandlingarna är en viktig grundval för
att stärka frihandeln. Friast möjliga flöde av varor, tjänster och betal-
ningar bidrar till en uthållig tillväxt. Vi är anhängare av ett Europa
som inte reser murar mot omvärlden. En globalt rättvis politik, som
minskar klyftorna mellan rika och fattiga i världen, har också en
långsiktig säkerhetspolitisk aspekt. Sverige måste ägna avsevärd kraft
att utveckla det globala samarbetet inom FN:s ram.

Detta fria utbyte måste emellertid regleras så att okontrollerade
spekulationer i valuta och kapitalflöden inte förlamar finansmarkna-
der och omöjliggör en balanserad ekonomisk utveckling. Sverige kan
aldrig utforma en politik oberoende av vad som sker i omvärlden, men
Sverige måste också slå vakt om sin nationella suveränitet.

1992/93: EU 1

190

En förutsättning för att människornas frihet skall kunna utvidgas är
ett samhälle som ger rätt till arbete, social rättvisa, kultur och demo-
kratiskt inflytande.

Sveriges frihandelsavtal med EG är en viktig grundval för det
fortsatta samarbetet med EG. Därutöver finns en lång rad avtal mellan
Sverige och EG på områden utanför frihandelsavtalet. Sverige deltar i
de europeiska standardiseringsorganen som har den viktiga uppgiften
att undanröja tekniska handelshinder. Sverige deltar också i olika
program för samarbete inom forskning och utbildning. EG och EFTA
samarbetar på miljöpolitikens område. Sverige kan också ingå avtal
med EG om en gemensam passunion som gör det möjligt att resa fritt.
Handeln med vissa jordbruksprodukter regleras av ett särskilt avtal
mellan Sverige och EG. Det är alltså möjligt dels att frihandelsavtalet
utvidgas och att samarbetet inom EFTA och med EG utvecklas genom
avtal på olika områden. Sverige har naturligtvis full frihet — om vi så
önskar — att införa lagstiftning som överensstämmer med motsvarande
delar av EG:s regelverk. Därutöver existerar det nordiska samarbetet
och Östersjösamarbetet som en viktig grund för den politiska och
ekonomiska utvecklingen i vår del av världen.

De nordiska länderna har en gemensam historia och kultur, en
språklig gemenskap och likartade samhällsmodeller och har under
lång tid kunnat leva i fred med varandra utan unionsbildning. Öster-
sjöområdet är ett naturligt samarbetsområde där ökade klyftor mellan
länder och folk måste motverkas och samarbetet stärkas.

Det är möjligt att Europas folk alltmer kommer att betrakta strävan-
dena att bygga ett centralistiskt och byråkratiskt styrt Europa som ett
försök att lösa gårdagens problem med föråldrade metoder. I stället
växer måhända fram ett Europa med samverkande regioner där folken
behåller en hög grad av självbestämmande och suveränitet men som är
öppet och solidariskt gentemot omvärlden.

EES-avtalet en självständig samverkansform med EG (mom. 1)

Ett eventuellt antaget EES-avtal får inte tvinga in Sverige i en process
som gör att Sverige med nödvändighet måste acceptera ett medlemskap
i EG/EU. Den frågan skall avgöras i en folkomröstning. Jag anser att
riksdagen bör ge regeringen till känna att EES-avtalet inte skall ses
som ett steg på vägen till ett svenskt EG-medlemskap, utan att avtalet
skall "stå på egna ben".

En friare världshandel (mom. 1)

I EES handlar det bara om 19 västeuropeiska länder. Länderna i
Central- och Östeuropa räknar emellertid med vår solidaritet, och vi
måste därför finna former för att inbegripa dem i vårt Europabygge.
När det gäller u-länderna, betalar de mer i skuldtjänst till de rika
länderna än de får i bistånd. Orsakerna till skuldkatastrofen måste
undanröjas, och de ligger huvudsakligen i i-ländernas — främst USA
och EG — protektionism, råvaruprisernas fall och de höga räntorna.
Mot den bakgrunden anser jag att det är en viktig uppgift för Sverige

1992/93: EU 1

191

att verka för en friare och rättvisare världshandel. Det måste vara en
del i vårt Europasamarbete. Samtidigt behövs ett globalt samarbete i
FN, GATT, UNCTAD och andra internationella organ.

Ursprungsmärkning av kläder (mom. 4)

Jag delar den uppfattning som framförs i reservation 1 från företrädare
för Socialdemokraterna, nämligen att det är viktigt för konsumenterna
att få information om vilket land som kläderna har tillverkats i. Jag
anser alltså att lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av kläder inte
skall upphävas.

Livsmedel (mom. 5)

EES-avtalet innebär att Sverige måste acceptera vissa av EG:s regler på
livsmedelsområdet, som är tvivelaktiga ur hälsosynpunkt. Det gäller
t.ex. livsmedelstillsatser och märkning av livsmedel. Därför instämmer
jag i de synpunkter som har framförts i reservation 2 av företrädare
för Socialdemokraterna.

Sjöfartsregister (mom. 11)

Jag motsätter mig bestämt en sådan omläggning av den svenska sjö-
fartspolitiken som ett införande av ett svenskt internationellt fartygsre-
gister skulle medföra. Olika avtal eller olika sociala förmåner bör inte
gälla för anställda på samma fartyg. Jag biträder hemställan i reserva-
tion 4 (s).

Miljökonsekvensbeskrivningar för trafikpolitiken (mom. 1)

Den gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EG väntas öka med 30
till 50 % fram till år 2010. Miljökonsekvenserna av detta blir avsevär-
da. Det är också troligt att lastbilstrafiken mellan Sverige och EG
kommer att fortsätta att öka. Järnvägen förlorar både i Sverige och EG
gentemot långtradarna. Inom EG förs en viktig debatt om den framtida
transportpolitiken. Av miljöskäl kräver många en omläggning av tra-
fikpolitiken så att sjöfart och järnväg gynnas. Ingen vet ännu hur
dragkampen om miljöpolitiken inom EG kommer att avgöras.

Utländska långtradares rätt att köra bil till och genom Sverige
regleras för närvarande genom avtal om kvoteringsregler. Nationella
bestämmelser om högsta tillåtna axel- och boggitryck, som varierar
från land till land, tillämpas för att hålla nere kostnaderna för vägnä-
tet. Vid en helt fri trafik kan någon del av vägnätet och miljön bli
utsatt för hårda påfrestningar av tung trafik från andra länder.

Det måste utredas i vilken utsträckning som svenska myndigheter,
som en följd av EES-avtalet, kan få problem med att avstänga vissa
vägsträckor med sänkt högsta tillåtna boggitryck eller med att införa
vägtullar för att få medel till underhåll, därför att åtgärderna skulle
kunna uppfattas som diskriminering på grund av nationalitet. En

1992/93: EU 1

192

annan fråga som måste besvaras är om Sverige kan få svårigheter att av
miljöskäl införa högre drivmedelsskatter, men samtidigt undanta gles-
bygden.

Ytterst kommer möjligheten att införa inhemsk lagstiftning för att
reglera trafiken att bero på om sådan lagstiftning kolliderar med
EES-reglerna om fri rörlighet. Innan beslut om avtal och EES-lag
fattas bör därför en grundlig redogörelse lämnas för hur framtida
svensk trafikpolitik kommer att påverkas.

Fri rörlighet för kapital (mom. 1)

Den kredit- och valutareglering, som fanns i Sverige så sent som i
mitten av 1980-talet, kan enligt min mening inte återinföras. En
anpassning måste ske till den starka internationalisering som ägt rum.
Sveriges riksdag, regering och riksbank måste emellertid ha handlings-
utrymme för att ingripa när spekulativa kapital- och valutarörelser
hotar stabiliteten i landets ekonomi. Jag anser att innebörden av EES-
och EG-reglerna på detta område måste klarläggas innan beslut om
propositionen fattas.

Konsekvenser för regionalpolitiken (mom. 1)

Regionalpolitiken har under EES-förhandlingarna vållat diskussioner
och oro på grund av de annorlunda regler som gäller i EG. Det
svenska regionalpolitiska stödet har i stora stycken anpassats till EES-
avtalets villkor — i den mån de går att utläsa. Som svar på en fråga i
EG-parlamentet den 15 september i år sade EG-kommissionens vice-
president Frans Andriessen att när EES-avtalet träder i kraft skall
statsstödets utformning i EFTA-länderna granskas. Tills vidare kunde
han inte säga vilka stöd som är acceptabla och vilka som inte är det.

Utvecklingen på längre sikt kan dock innebära överraskningar.
Kravet i EES-avtalet att även offentlig tjänsteverksamhet skall bedrivas
konkurrensutsatt eller som om den vore konkurrensutsatt kan leda till
att service i glesbygd påverkas. Den service som ges av t.ex. Televerket,
Postverket, SJ och Luftfartsverket måste då klaras med regionalpolitis-
ka åtgärder i stället för att som nu lönsamma delar av verksamheten
får betala de mindre lönsamma delarna.

I ERU-rapporten från Arbetsmarknadsdepartementet (Ds 1992:80)
visas också på hur de regionala obalanserna i Sverige ökar, om
skattesystemet anpassas till EG:s.

Regionalpolitiken kan därför på sikt komma att utsättas för avsevär-
da påfrestningar. Jag anser att innan EES-avtalet antas bör konsekven-
serna för regionalpolitiken på både kort och lång sikt redovisas.

Kommunala stöd (mom. 12)

Svenska kommuner har en grundlagsskyddad rätt att ta ut kommunal-
skatt som är unik jämfört med övriga Europa. Kommunala stöd är
alltså inte statliga. Jag anser därför, i likhet med Kommun- och
Landstingsförbunden, att uttrycket "statliga medel" i artikel 61 i avta-

1992/93 :EU1

193

13 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Dell

let inte kan ges den tolkningen att även kommunala stödåtgärder
omfattas. Om riksdagen skulle bifalla propositionen bör den därför
samtidigt avslå 7 och 8 §§ i förslaget till EES-lag om kommuns
upplysningsskyldighet och upphävande av kommunala beslut.

Offentlig upphandling (mom. 1 och 2)

Mycket tyder på att s.k. förhandlingsupphandling inte kommer att
tillåtas som följd av EES-avtalet. Jag anser att kommunerna måste ha
möjlighet att organisera förhandlingsupphandling, där hänsyn tas till
miljö och lokala kulturtraditioner.

Det finns också miljöaspekter. Om en viss produkt har en bättre
miljöprofil måste kommunen ha rätt att välja den, även om den inte
har det lägsta priset. Frågan om huruvida EES-avtalet gör detta möjligt
måste klarläggas och få ett positivt svar innan avtalet kan antas.

Biståndspolitiken (mom. 2)

Sveriges biståndspolitik kommer att påverkas av EES-avtalet, även om
den inte formellt omfattas därav. I EES-avtalets artikel 80 om samar-
bete vid sidan om de fyra friheterna talas om bl.a. samordning i
internationella organisationer och av samarbete med tredje land. Det
är oklart vad detta kan leda till i UNESCO, UNCED och andra
organisationer. Jag anser därför att regeringen bör redovisa konsekven-
serna av EES-avtalets artikel 80 för svensk biståndspolitik.

Arbetsmarknadspolitiken (mom. 2)

EES-avtalet kommer att få såväl direkta som indirekta effekter på den
svenska arbetsmarknadspolitiken. De direkta effekterna följer av den
fria rörligheten för arbetskraft på den inre marknaden, inskränkningar
av statsstöd till företag, konkurrensrätten samt genom snävare regler
för offentlig upphandling.

En aktiv arbetsmarknadspolitik har varit en del av den ekonomiska
politiken i Sverige. Den har bl.a. inom OECD beskrivits som ett
föredöme för andra länder. Den svenska inriktningen på hög sysselsätt-
ning och aktiva åtgärder enligt den s.k. arbetslinjen skiljer sig från de
flesta EG-ländernas politik. Med EES-avtalet och anpassningen till EG
finns risk för att den svenska arbetsmarknadspolitiken måste överges.
Jag anser därför att regeringen bör redovisa EES-avtalets konsekvenser
för arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmiljön (mom. 2)

Det är omöjligt att överblicka konsekvenserna av den omfattande
förändring av regelverket på arbetsmiljöområdet som EES-avtalet
tvingar fram. Enligt Arbetarskyddsstyrelsen rör det sig om ändring av
ca 60 författningar, upphävande av ca 70 författningar och tillskapan-
de av ett tiotal helt nya författningar.

EES-avtalet medger inga permanenta undantag från de EG-regler
som berör arbetsmiljön. När det gäller det s.k. maskindirektivet skall

1992/93: EU 1

194

svenska regler anpassas senast den 1 januari 1994. För en rad farliga 1992/93:EU1
ämnen — asbest, pentaklorfenol, kvicksilver, arsenik, kadmium, m.fl.

— skall EFTA-länderna under en övergångstid fa begränsa tillträdet till
sina marknader. Detta betyder att Sverige inte kan skärpa sina bestäm-
melser vad gäller dessa mycket miljö- och hälsofarliga ämnen och att
tiden efter 1995 är oviss.

För att en samlad bedömning skall kunna göras anser jag att
regeringen bör redovisa EES-avtalets konsekvenser för arbetsmiljölag-
stiftningen. Riksdagen bör besluta att EES-avtalet inte far leda till
försämringar av arbetsmiljöreglerna i Sverige.

Jämställdheten (mom. 2)

Även om EES-avtalet inte direkt medför några försämringar för jäm-
ställdheten mellan kvinnor och män, finns en uppenbar risk att
kvinnor — framför allt kvinnor med barn — far svårare att hävda sig i
konkurrensen med männen på den gemensamma västeuropeiska ar-
betsmarknaden.

Rörligheten för personer med barn förutsätter ju bl.a. en förutsägbar
ekonomi, en konkurrenskraftig utbildning och tillgång till offentlig
barnomsorg.

Kvinnorna har ofta sämre utbildning, lägre lön och större ansvar för
barn och familj än männen. Många kvinnor lever som ensamstående
föräldrar.

Dessa faktorer sammantagna innebär att kvinnorna, trots den for-
mella jämlikheten enligt EES-avtalet, i realiteten kommer att diskrimi-
neras i konkurrensen med manliga arbetstagare på den västeuropeiska
arbetsmarknaden. Trots kompetens, vilja och utbildning kommer
många kvinnor att se sina möjligheter att utnyttja rörligheten beskurna
på grund av en dåligt utbyggd offentlig sektor i andra länder. Också på
andra sätt möter de svenska kvinnorna en annan social verklighet, som
kommer att fa effekter för de generella jämställdhetsmåi som riksdagen
enats om.

Jag anser att regeringen bör redovisa EES-avtalets konsekvenser för
svenska kvinnor. Debatten far inte begränsas till principdiskussioner
om lagregler och direktiv, utan måste även inriktas på att analysera de
negativa effekterna av EES-avtalet.

Arbetsrätten (mom. 2)

Den svenska arbetsrätten bygger på att arbetsmarknadens parter genom
kollektivavtal skall kunna ersätta, komplettera eller fylla ut lagstift-
ningen. Den anpassning till EG:s arbetsrätt som EES-avtalet innebär,
betyder att vår lagstiftning kommer att möta annorlunda arbetsrättsliga
traditioner i EG-länderna. Inför detta måste rätten till medbestämman-
de, anställningstrygghet, god arbetsmiljö, fortbildning m.m. värnas.

I regel anger EG-reglerna minimivillkor på arbetsrättens område.
Även om reglerna i sak inte innebär krav på förändringar av arbetsvill-
koren i Sverige, kan de medföra problem just genom skillnaderna i 195

arbetsrättens uppbyggnad. Jag anser därför att riksdagen som sin upp-

fattning bör ge regeringen till känna att en eventuell lagstiftning om
minimivillkor på arbetsrättens område inte får leda till att inte bättre
villkor kan uppnås genom kollektivavtal.

Ett problem av stor betydelse är risken för "social dumping". De
minimikrav på arbetsmarknadsområdet som EG kommit överens om
kan inte hindra företagen från att flytta till de länder där löner och
sociala förmåner är lägst och de fackliga organisationerna är svaga.

Inom EG diskuteras för närvarande ett förslag som tillåter att
medborgare i ett EG-land skall kunna arbeta upp till tre månader i ett
annat land på hemlandets villkor. Om förslaget genomförs kommer
denna regel att gälla även inom EES. Det skulle öka risken för "social
dumping" och betyda ett ingrepp i den fria arbetsmarknaden. Jag
anser att riksdagen bör besluta att arbete som sker i Sverige skall följa
svenska lagar och kollektivavtal från första dagen.

Miljöskydd (mom. 2)

Enligt min uppfattning är EES-avtalets inverkan på miljöpolitiken
komplicerad. Det finns en rad oklara frågor. Varken propositionen
eller EES-utskottets betänkande har lämnat några väsentliga förtydli-
ganden. I stor utsträckning kvarstår sålunda de frågor och de krav på
analys som Vänsterpartiet framförde — t.ex. när det gäller bilavgaser
och bekämpningsmedel — i den under allmänna motionstiden väckta
motionen U534 yrkande 8.

De uttalanden som regeringsföreträdare har gjort om att Sverige
skall ha en hög ambitionsnivå på miljöområdet även i fortsättningen är
föga trovärdiga. Det har visat sig att endast få undantag har uppnåtts i
förhandlingsarbetet och de gäller endast övergångsvis. I vissa fall skall
skillnaden i reglerna ses över år 1995, i andra fall skall EG:s regler
gälla från och med detta år. Detta innebär att det kommer att bli svårt
för Sverige att skärpa sina regler före denna tidpunkt. Vi kommer
alltså att få ett reformstopp på miljöområdet.

Det är enligt min mening inte godtagbart att riksdagen antar avtalet
utan att det har klargjorts vilka framtida regeländringar som måste
genomföras som en följd av Sveriges åtaganden. Det mesta talar emel-
lertid för att EES-avtalet kommer att genomföras i enlighet med
regeringens intentioner. Det är därför angeläget att Sverige i förhand-
lingarna om övergångslösningarna måste hävda en bestämd miljölinje.
Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att vissa länder
i EG de facto har lyckats införa i väsentliga avseenden hårdare
miljökrav än de övriga EG-medlemsstaterna.

Riksdagen bör — om propositionen bifalls — göra ett uttalande av
innebörd att Sverige skall har rätt att behålla sina miljömotiverade
särregler.

1992/93:EU1

196

Miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 1)

1992/93: EU 1

Regeringen säger i propositionen att den avser att under den s.k.
implementeringsfasen löpande bevaka de miljömässiga aspekterna av
EES-avtalet. Miljökonsekvenserna avses bli belysta i de skilda samman-
hang då förslag till lagstiftning med anledning av EES-avtalet läggs
fram.

Jag anser att regeringen redan före riksdagens beslut om EES-avtalet
borde ha redovisat fullständiga miljökonsekvensbeskrivningar på samt-
liga områden som berörs av avtalet. De borde ha presenterats på ett för
allmänheten lättförståeligt sätt för att få en öppen debatt till ledning
för riksdagens ställningstagande. Regeringens bedömning att det räcker
med en redovisning i efterhand — vilken för övrigt kommer att bli
splittrad genom att den avses bli successivt genomförd — är inte
tillfredsställande.

Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift
att redovisa miljökonsekvenserna av EES-avtalet.

Kvotering av representationen i EES-organ, m.m. (mom. 22
och 23)

Jag anser att deltagarna i svenska beslutande organ, referensgrupper,
m.m. bör vara jämnt fördelade mellan kvinnor och män. Jämställd-
hetslagens krav på att andelen underrepresenterat kön (i de flesta fall
kvinnor) skall utgöra minst 40 % bör gälla statliga myndigheter såväl
som beslutande församlingar med ansvar för EES. Om riksdagen
bifaller propositionen kräver jag kvotering av den svenska representa-
tionen i alla EES-organ så att andelen kvinnor utgör minst 40 %.

Jag biträder också hemställan i reservation 22 (s) om jämställdhets-
aspekterna och EES-institutionerna.

All makt utgår från folket (mom. 2)

Ett antaget EES-avtal kan komma att inkräkta på viktiga grund-
lagsprinciper och riksdagens suveräna rätt att stifta lag. Jag anser
därför att en utredning bör tillsättas med uppgift att se om den
praktiska tillämpningen av EES-lagen går att förena med regeringsfor-
mens portalparagraf, 1 kap. 1 §, som säger att all offentlig makt i
Sverige utgår från folket.

Grundlagsaspekter på artiklarna 97 och 98 (mom. 1)

I artikel 97 i EES-avtalet stadgas att EES-avtalet inte inskränker någon
avtalsparts rätt att ändra sin lagstiftning på de områden som täcks av
avtalet. Men möjligheten för ett enskilt land att genomföra egen lag-
stiftning eller att framtvinga ändringar i EES-avtalets regelverk är
enligt min mening mycket liten.

Enligt artikel 98 kan bilagorna till avtalet och de flesta protokoll vid
behov ändras av den gemensamma EES-kommittén. Sådana ändringar
kommer att gälla i Sverige utan något särskilt riksdagsbeslut, såvida det
inte angetts som konstitutionellt krav att riksdagen skall godkänna
14 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 1

197

ändringen. Eftersom rättsutvecklingen i EG i stor utsträckning sker
genom ändringar i existerande rättsakter kommer en avsevärd del av
normbildningen i Sverige att ske genom tillämpning av denna artikel.

Enligt regeringsformens 10 kap. 5 § kan beslutanderätt överlåtas till
mellanfolklig organisation i begränsad omfattning. Konsekvenserna av
avtalet och förslaget till EES-lag gör enligt min mening att det kan
ifrågasättas om ett bifall till propositionen är förenligt med formule-
ringen "i begränsad omfattning". Jag anser därför att regeringen måste
redovisa om tillämpningen av artiklarna 97 och 98 i EES-avtalet går
att förena med regeringsformen.

Utredning om normgivningsprocessen (mom. 2)

Om propositionen bifalls kommer svensk normgivningsprocess att i
hög grad bli knuten till normgivningsprocessen inom EG. Innan
EES-avtalet godkänns, måste det klargöras hur riksdagen i framtiden
skall kunna övervaka den svenska processen. Riksdagens revisorer har
begärt en utredning. Jag anser att en utredning bör tillsättas med
direktiv att klargöra EES-avtalets inverkan på normgivningsprocessen.

Lagvalsregeln (mom. 1)

Jag konstaterar att regeringen har tagit intryck av Lagrådets kritik när
det gäller utformningen av lagvalsregeln i EES-lagen. Jag anser dock
att det kan diskuteras om inte även denna utformning i sin praktiska
tillämpning kommer att strida mot regeringsformens anda. Denna typ
av lagstiftning bör inte vara ett villkor för att Sverige skall anses
förbundet att följa en folkrättslig förpliktelse.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en redovisning
av de konstitutionella aspekterna på lagvalsparagrafen.

Offentlighet och sekretess (mom. 1)

Offentlighetsprincipen regleras i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Den
utgör en omistlig del av vårt demokratiska statsskick. Därför är det
synnerligen olyckligt att de sekretessfrågor som kan föranledas av
EES-avtalet inte tas upp i propositionen och att regeringen tänker
återkomma senare med förslag till nödvändiga lagändringar. Riksdagen
måste innan propositionen antas ges rimliga möjligheter att bedöma
vilken inverkan EES-avtalet har på tillämpningen av offentlighetsprin-
cipen.

Frågan om vad EES-avtalet skulle kunna innebära för meddelar-
skyddet förbigås helt i propositionen. Det hade varit värdefullt med en
analys av vilka krav som kan komma att ställas på genombrott av
reglerna i svensk rätt om meddelarskydd för att göra genomslaget för
sekretessregler i EES-rätten mer effektivt. Innan beslut om propositio-
nen fattas bör en sådan analys genomföras.

1992/93:EU1

198

Utbildning och information

1992/93 :EU1

Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck i Socialdemokrater-
nas särskilda yttrande när det gäller regeringens fördelning av de
medel som riksdagen har anslagit till information om bl.a. EES-avtalet.
Det ställningstagande som statsrådet Dinkelspiel redovisade i riksdagen
nyligen bör enligt min mening omprövas så att delegationen tillförs de
20 miljoner kronor som inte fördelades i den första omgången.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten
1, 2, 13, 23 och 26—28 borde ha hemställt:

1. beträffande godkännande av EES-avtalet och EFTA-avtalen

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motionerna 1991/92:E10 yrkandena 1—4, 6, 8, 12, 13,
15—17, 21, 22, 30 och 32 samt 1991/92:11534 yrkande 7 och
med anledning av motionerna 1991/92:E6, 1991/92:E8

yrkande 1, 1991/92:E9 samt 1991/92:E12

dels inte godkänner avtalet mellan Europeiska ekonomiska ge-
menskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och deras
medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandels-
sammansiutningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområ-
det,

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om upprät-
tande av en övervakningsmyndighet och en domstol,

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en stän-
dig kommitté,

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-länderna om en kom-
mitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament,

dels avslår regeringens förslag till lag om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. beträffande konsekvensanalyser m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:E10 yrkandena

7, 9, 10, 18-20, 23 och 25-29 samt 1991/92:U534 yrkande 8
dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts
om förhandlingsupphandling, miljömotiverade särregler, obun-
det utbildningssamarbete och arbetsrättslig lagstiftning om mini-
villkor,

dels begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
se över huruvida den praktiska tillämpningen av EES-lagen är
förenlig med 1 kap. 1 § regeringsformen,

dels begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
klargöra hur riksdagen skall kunna övervaka normgivningspro-
cessen,

dels begär att regeringen redovisar EES-avtalets konsekvenser
för svenska kvinnor, för den svenska arbetsmarknadspolitiken
och för arbetsmiljölagstiftningen,

dels begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
redovisa konsekvenserna av EES-avtalets artikel 80 för svensk
biståndspolitik,

199

dels som sin mening ger regeringen till känna att EES-avtalet
inte får leda till försämringar av arbetsmiljöreglerna i Sverige
samt att arbete som sker i Sverige skall följa svenska lagar och
kollektivavtal från första dagen,

13. beträffande kommunala stöd

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:E1 och
1991/92:E10 yrkande 11 avslår regeringens förslag till lag om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) såvitt avser
6-8 §§,

23. beträffande kvotering

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:E10 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

26. beträffande följdlagstiftning till EES-avtalet

att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkandena under
mom. 1, avslår regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag,

dels lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk
tull, annan skatt, avgift eller pålaga,

dels lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser
om internationellt samarbete på brottmålsområdet,

dels lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,

dels lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES),

dels lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

dels lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES),

dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

dels lag om teknisk kontroll,

27. beträffande bilaterala avtal

att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkandena under
mom. 1, med avslag på regeringens förslag inte godkänner

dels den bilaterala jordbruksöverenskommelsen mellan Sverige
och den Europeiska gemenskapen,

dels den bilaterala fiskeriöverenskommelsen mellan Sverige och
den Europeiska ekonomiska gemenskapen,

28. beträffande riksprovplatser

att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkandena under
mom. 1, med avslag på regeringens förslag inte godkänner rege-
ringens riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet
(bil. 11, avsnitt 7.5).

1992/93: EU 1

200

Sakregister

1992/93: EU 1

Advokater 39

Aflatoxin 53

Agenturer 38, 95

Aktiebolag 95 ff

Alkoholfrågor 54 ff, 184

Alkoholmonopol 54

Alkoholpolitik 54 ff

Allemansrätt 131

Allmän ordning 33

Anbudskarteller 74

Angränsande områden 100
Anmälningsplikt 34

Anställningsintyg 35

Antibiotika 51, 53
Antidumpningsåtgärder 72

Apotekare 39
Arbetarskyddsstyrelsen 117 f, 133

Arbetskraft, fri rörlighet för 33 ff
Arbetslinjen 114, 116

Arbetslöshet, förmåner vid 34 ff
Arbetsmarknad 32 ff, 114 f
Arbetsmarknadspolitik 114 f, 194
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 37
Arbetsskador, förmåner vid 36
Arbetssökande 32 ff

Arbetstagare 33 ff
Arbetstillstånd 34 ff

Arkitekter 39

Asbest 116, 125

Associationsavtal 23

ATP 37, 38

Audiovisuella tjänster 61
Auktorisation 63

Avfall 133 ff

Bagatellkarteller 72

Bakningsdag 49, 183

Banktjänster 61 ff

Barnbidrag 36

Barnmorskor 39
Baselkonventionen 134

Batterier 125, 134

BC-NET 108

Befolkningstäthet 78

Behörighetskrav 39

Bekämpningsmedel 125

Bestrålning av livsmedel 50

Bilar 25, 129

Bilateral fiskeriöverenskommelse 40, 59

Bilateral jordbruksöverenskommelse 40,
59

Bilavgaser 125, 129

Biotekniska uppfinningar, patentskydd
för 91

Biståndspolitik 100, 194

Bosättning, restriktioner för 34

Bosättningskrav 69

Brottslig verksamhet 33

BSE 53

Bundna aktier 69, 96

Byggmaterielbranschen 28

Byggproduktdirektiv 48

Byggvaror 44, 48

Bäst-före-dag 49

Böter 73

Cabotage 65, 66

CAP 40

Cassis de Dijon 43, 59

Cedefop 104, 123

Centraleuropa 30, 104, 106

Centralstimulantia 57

Centre for Economic Policy Research
(CEPR) 25

Certifiering 44

CFP 40

Civil beredskap 111

Comett 104, 107

Common Fishery Policy 40

Common Agriculture Policy 40

Crest 102

Cross border-handel 63

Datummärkning av mjukt bröd 49

Deponering av avfall 134 f

Diabetiker 49

Diplomatkonferens 31

Direkt effekt 153

201

1992/93: EU 1

Direkt tillämplighet 153
Direktlandningar 45
Diskriminering 33, 56

Djursjukdomar 53

Djurskydd 53, 59

Dotterbolag 38, 95

Droit d’évocation 143

Dryckesförpackning, märkning 125
Dödsfallsersättningar 36

EDI (Electronic Data Interchange) 108 ff

EES-kommittén 143 ff, 158 ff, 169
EES-lagen 152 f, 164, 170

EES-rådet 143

EFTA-delegationen 161

EFTA-domstolen 144, 148 ff, 169

EFTA Surveillance Authority 73, 144,
148 f

Efterlevande, förmåner till 36

EG-domstolen 144, 148 ff, 152, 165, 169

EG-godkända slakterier 49

EG-medlemskap 30

EG-märke 48

EG:s regionaliseringsmodell 53

Egenföretagare 33 ff

EIC 108

Ekonomisk brottslighet 59

EKSG 44

Elektriska produkter 25, 44

Electronic Data Interchange 108 ff

Elektronik 25, 41

Energimarknad 42

Enhetlig tolkning 169 ff

Enhetsakten 12, 22, 127, 130

Enmansbolag 96

Ensamåterförsäljaravtal 72

EOTA 48

Epizootier 53

Erasmus 104, 107

ESA 73, 144, 148 f

Etableringsfrihet 38, 68

Etisk kontroll 94

Euratom 101, 126, 135

Euro Info Center, EIC 108

Europabolag 97 f

Europakonventionen (om de mänskliga
rättigheterna) 153, 172

Europarådets konvention om gränsöver-
skridande television 63

European Environment Agency 128

European Organization for Technical
Approvals 48

Europeiska kol- och stålgemenskapen 44

Europeiska patentkonventionen 91

Europeiska patentverket 91

Europeiska standardiseringsorganen 43
Euros 67

Eurydice 104

Examensbevis 39 ff

Expertkommitté 145 f

Exportabilitetsprincipen 34 f

Exporträtt 34

Exportslakterier 51

Expositionsregister 117

Expressfiler 45

Fackföreningar 34

Familjeförmåner 36

Familjemedlemmar 33

Farliga ämnen 129

Fast egendom, utländska förvärv av 69 ff

Filialer 38

Finansiella tjänster 61, 63

Fiske 30

Fiskeprodukter 40

Fiskeripolitik 40

FjäderS 50

Flygtransporter 65

Foder 52

Folkomröstning 29

Folkpension 37

Frihandel på livsmedelsområdet 59

Frihandelsavtal, utvidgat 29 ff

Frihandelsavtalen 11

Fritidsfastigheter 70 ff

Fria yrkesutövare 32 ff

Fusioner 73

Förbudsprincipen 74

Fördragsvänlig tolkning 165, 167

Företagskoncentrationer 73

202

1992/93 :EU1

Företagsstöd 77 ff

Förhandlingsupphandling 87

Försäkringsbolag 63

Försäkringstjänster 61 ff

Förvärvstillstånd 70 f

Galna ko-sjukan 53

GATT-förhandlingar 31

Gemenskapspatent, konventionen om 90
Genteknik 92, 133

Gesellschaft mit beschränkter Haftung
(GmbH) 96

Glesbygd 79

GmbH 96

Gruppundantag 72 ff

Gränskontroller 30, 32, 40

Gränspassager 24

Gränsvärden 49, 126

Gränsöverskridande television 63

Grönsaker 50

Gödselmedel 44

Handelsbolag 38

Handelsfartyg 67

Handelsprocedurfrågor 45, 108 f

Handikapp 32, 113, 115

Harmonisering, minimikrav för 63
Harmoniseringsmetoden 43
Hemarbetande 36

Hemförsäljning 139

Hemlandstillsyn 63

Hormoner i djurfoder 49, 53

Hushållsmaskiner 44, 139

Hygienkrav 49

Hälsa 33

Hälsovård 34

Högskoleutbildning 39

Immaterialrätt 90

Industrivaror 40

Inflytande 150 f

Införlivande 153 ff, 159 ff

Inkorporering 154 f

Inlåningskonto 69

Inresedokument 35

Inspektioner i konkurrensärenden 73
Invaliditet, förmåner vid 36

Jordbrukspolitik 30, 40
Jämställdhet 119 f, 150 f
Järn- och stålskrot 41, 45

Kadmium 125

Kantorer 39

Kapital, fri rörlighet för 68 ff
Kapitalliberaliseringsdirektivet 68
Kartellförbud 72

Kemikalier 44, 125, 129
Kemoterapeutiska medel 53
Kiropraktorer 39

Kläder, ursprungsmärkning av 46
Kol- och stålprodukter 44
Kollektivavtal 113, 122 ff
Kommissionsledamöter 10, 23
Kommunal självstyrelse 82 ff, 88
Kommunal upphandling 85 ff
Kommunala beslut, upphävande av 82
Kommunala stödåtgärder 81 ff, 193
Kommunallagen 83 ff
Kompetenskrav 39

Kompetensutveckling 176 ff
Konkurrensregler 72
Konkurrensverket 74

Konstitutionella aspekter 29, 154 ff
Konsumentkrediter 139

Konsumentskydd 24, 51, 138 ff
Kooperativa organisationer 38
Korttidsanställda 34

Kosmetika 44
Kreditinstitut 61, 63
Kvalifikationstider 38
Kvantitativa handelsrestriktioner 40
Kvantitativa importrestriktioner 42
Kvicksilver 126, 134

Kärnkraft 101

Kärnkraft, avfall 134 f

Kärnkraft, bränsle 135, 137

Kött 50

203

1992/93: EU 1

Lagstiftningsteknik 170 f

Landstingskommunalt stöd 81 ff
Leksaker 44

Likabehandlingsprincipen 33 ff
Likalön/lönediskriminering 119 ff, 122
Lingua 104

Livsmedel 40, 44, 49

Livsmedel, specialdestinerade 50

Livsmedelsbranscher 28

Livsmedelsfrågor 49, 183, 192

Livsmedelskontroll 40, 49, 51
Livsmedelslagen 49

Livsmedelstillsatser 51

Logo peder 39

LSD 57

Lufttransporter 65

Luxemburgdeklarationen 12, 22

Luxemburgkonferensen 12

Läkare 39

Läkemedel 41, 44

Läkemedelsindustrin 25

Länder utanför EG 30

Lönebidrag 115

Maastrichtöverenskommelsen 30, 101,

112, 127

Madridprotokollet 91

Maka/make 33

Marknadsföringslagen 65

Marknadsordningar 50

Maudling-planen 11

Meddeiarfrihet 29, 173 f

Medelhavsprodukter 59

Media 95 110

Medlemskapsförhandlingar 30

Miljö, konsekvensbeskrivning 126, 137 f
Miljöfrågor 26, 125 ff

Miljöhänsyn vid upphandling 89
Miljökonsekvenser 67, 196 f
Miljöpolitik 26, 125 ff

Minimibestämmelse 27

Missbruksprincip 74

Mjölk 50

Moderskap, förmåner vid 36

Monetärt och ekonomiskt samarbete 30

Monopolbolag 42, 55

Motivuttaianden 169, 170

Motorfordon 44, 125
Myndighetsutövning 38
Märkning 42, 49, 139
Mätinstrument 44

Mönsterskydd 90

Narkotika 57

Narkotikasmuggling 54, 57
Nedsatta socialavgifter 79
New Approach 43

Nordiskt samarbete 24, 26

Normgivningskompetens 153, 157, 159,
163, 167

Nämnden för offentlig upphandling 87
Näringsidkare 32 ff

Näringsverksamhet 38

OECD:s kapitalliberaliseringsstadga 69
Offentlig upphandling 25, 85 ff, 148
Offentliga stödåtgärder 77 ff, 81 ff
Offentliga tjänster 33

Offentlighetsprincipen 29, 172 ff
Omskolning 34

Omställningskommissionen 60

One single licence 63

Organister 39

Ozonnedbrytande ämnen 125

Paketresor 139

Parlamentarikeravtalet 141, 144
Parlamentarikerkommittén 143, 150

Pass 32

Patent 90

Patentkonventionen, europeiska 91
Pendlare 34

Pension 36

Pensionärer 32 ff

Personer, fri rörlighet för 31

Petra 105

Prismärkning 139

Pristransparens 45

Produktskador 139
Produktsäkerhet 117, 139

Proratatemporisprincipen 36

Provisorisk tillämpning 147, 159 f 204

1992/93:EU1

Provning 41

Psykologer 39

Psy ko terapeuter 39

Psykotropkonventionen 57

Public Limited Liability Companies 95

Radio- och TV-sändningar 61

Radiolagen 64

Ratifikation 31

Redovisningslagstiftning 96

Regeringsformen 29, 163 f

Regionalpolitik 77 ff, 113

Regionalpolitiska stödåtgärder, EG:s 30

Reklam 139

Rekryteringsstöd 115

Revisorer 39

Riksförsäkringsverket (RFV) 37

Riksprovplats 47

Romfördraget 57, 112, 127, 130, 154, 157
Rådet för Europafrågor 16

Rådgivande EES-kommittén 143
Råvarukostnadsutjämning 46

Rättspraxis 152 f, 165, 169 ff

Saluförbud 51

Sambor 33

Sammanläggningsprincipen 36

Samordning av systemen för social trygg-
het, lag om 37

Satellitsändningar 64

Secondary Residences 71

Sekretess 157, 172 ff

Sekundära rättsakter 152

Selektiv upphandling 87

Sista förbrukningsdag 49

Sjukdom, förmåner vid 34 ff

Sjuksköterskor 39

Självdöda djur 53

Sjöfartsregister 67

Sjöingenjörer 39

Sjökaptener 39

Sjötransporter 65

Skattefrågor 30

Skattemässiga förmåner 34, 50

Skyddsklausul 149

Skyddsåtgärder 68, 77, 149

Skötselinstruktioner 47

Småföretag 95, 108 ff, 176, 178, 185
Social dumpning 117, 124

Social trygghet 36 ff, 120 f

Sociala dialogen 123

Sociala förmåner 34, 50

Sociala protokollet 112 f, 123 f

Socialförsäkring 114

Socialförsäkringsförmåner 36
Socialpolitik 113

Socialt bistånd 34

Sprint 103

Språkkunskaper 39

Starköl 54

Statlig upphandling 85 ff

Statliga monopol 42, 55

Statliga stödåtgärder 45, 77, 148

Stockholmskonventionen 11

Strukturrationaliseringar 41

Studerande 32 ff

Studerandeutbyte 104 ff

Styrelsen för teknisk ackreditering 48
Ständiga kommittén 144

Stödområden 79

Suspension 147, 149, 159

Svenska kyrkan 39

Sysselsättning 114

Systembolaget AB 54 ff

Särlösning 125 f, 135

Säsongsarbetare 34

Tandläkare 39

Tedis 109

Teknisk kontroll 42, 47

Teknisk sprit 54

Tekniska handelshinder 42

Tekniska standarder 41

Telekommunikationer 25, 41, 63

Telelag 63

Teletjänster 61

Televisionssändningar, direktiv om sam-
ordning av vissa bestämmelser av 63

Tempus 104, 106, 107

Textilier 44, 139

Textilier, lag om märkning av 47

Tillverkningsland 45 205

1992/93 :EU1

Tjänster, fri rörlighet för 61

Tjänster på mediaområdet 63, 110
Tolkningsbesked 149
Totalharmonisering 50

Trafikpolitik 29, 67

Transporter 61, 65 ff

Transportpolitik 65

Transportstöd 79

Transporttjänster 65 ff

Tredje land 40, 134

Tryckkärl 44

Tröskelvärden 73, 86

Tullar 40

Tullområden 40

Tullsamarbete 45, 57, 59, 175

Tullunion 30, 40

TV-reklam 64

TV-sändningar, utländska 63

Tvistlösning 149 ff

Tvåpelarlösning 73, 141 ff

Tvättmedel 126

U-landspolitik 30

Ungdom för Europa 104 f
Uppehållstillstånd 34 ff

Upphandling 85 ff

Upphovsrätt 90

Ursprungsmärkning av jordbruksproduk-
ter 60

Ursprungsmärkning av kläder 42

Ursprungsmärkning av livsmedel 50
Ursprungsregler 45

Utbildningsbevis 39
Utlänningsförbehåll 69
Utlänningsförordningen 34

Utlänningslagen 34

Utrikespolitiskt samarbete 30
Utskottsutfrågning 9
Utsläpp 127 ff

Utvecklingsklausul 60, 99

Valloniendomen 134 ff

Valutarestriktioner 69
Valutatransaktioner 29

Varor, fri rörlighet för 40 ff

Varumärken, skydd för 90

Verkstadsindustrin 25

Veterinära bestämmelser 52

Veterinärer 39

Vetorätt 156

VHS 107

Vin 40, 55

Vin & Sprit AB 54 ff

Vite 73

Värdepappersmarknad 63

Växelkurspolitik 68, 70

Växtförädlarrätt 90

Växtskyddsregler 46

WHO 54

Yrkesutbildningar 39, 103 ff

Ålderdom, förmåner vid 36

Återbetalning av stöd 82

Återvinning 134

Ågg 50

Ömsesidigt erkännande av examensbevis

39 ff

Öppen upphandling 87

Östeuropa 30, 104, 106

Övergångsarrangemang 125 f, 135

Övervakning 147 ff, 169

Övervakningsorganet 73, 148 f

206

1992/93:EU1

Innehållsförteckning

Sammanfattning................................... 1

Propositionen..................................... 3

Motioner ........................................ 5

Motioner väckta med anledning av propositionen ..... 5

Motioner väckta under allmänna motionstiden år 1992 . 9

Ärendets handläggning i riksdagen..................... 9

Utskottet ........................................ 10

1 Betänkandets disposition ....................... 10

2 Inledning................................... 11

2.1 Historik............................... H

2.2 EES-förhandlingarna..................... 12

2.3 Ärendets beredning i regeringskansliet ....... 15

3 Översiktlig redogörelse för EES-avtalet m.m......... 16

3.1 De fyra friheterna och därtill anknytande be-
stämmelser ............................... 17

3.2 Övriga samarbetsområden ................. 19

3.3 Institutionella bestämmelser ............... 19

4 Allmänna överväganden........................ 20

5 Fri rörlighet för personer....................... 31

5.1 Arbetskraftens fria rörlighet................ 33

5.2 Social trygghet för EES-medborgare ......... 36

5.3 Etableringsfrihet ........................ 38

5.4 Ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis .... 39

6 Fri rörlighet för varor ......................... 40

6.1 Fri varucirkulation ...................... 42

6.2 Ursprungsmärkning av kläder.............. 46

6.3 Teknisk kontroll, m.m.................... 47

6.4 Livsmedel ............................. 49

6.5 Veterinära bestämmelser, m.m.............. 52

6.6 Alkoholfrågor .......................... 54

6.7 Narkotikafrågor......................... 57

6.8 Bilaterala avtal på jordbruks- och fiskeområdena 59

7 Fri rörlighet för tjänster........................ 61

7.1 Finansiella tjänster m.m................... 63

7.2 Transporttjänster ........................ 65

8 Fri rörlighet för kapital ........................ 68

9 Konkurrensregler och andra gemensamma bestämmel-

ser .......................................... 72

9.1 Konkurrensregler........................ 72

9.2 Statliga stödåtgärder...................... 77

9.3 Kommunala stödåtgärder.................. 81

9.4 Offentlig upphandling.................... 85

9.5 Immaterialrätt .......................... 90

207

10 Övergripande bestämmelser om de fyra friheterna ... 95

10.1 Boiagsrätt............................. 95

10.2 Statistik .............................. 98

11 Samarbetet vid sidan av de fyra friheterna......... 99

11.1 Forskning och teknisk utveckling .......... 100

11.2 Informationstjänster..................... 103

11.3 Utbildning, yrkespraktik och ungdomsutbyte 103

11.4 Små och medelstora företag............... 108

11.5 Turism............................... 110

11.6 Den audiovisuella sektorn ................ 110

11.7 Räddningstjänst ........................ 111

12 Den sociala dimensionen...................... 111

12.1 Arbetsmarknadsfrågor ................... 114

12.2 Arbetsmiljö ........................... 116

12.3 Jämställdhetsfrågor...................... 119

12.4 Arbetsrätt............................. 122

13 Miljöskydd................................. 125

13.1 Allmänna frågor ....................... 125

13.2 Avfallsfrågor .......................... 133

13.3 Miljökonsekvensbeskrivningar............. 137

14 Konsumentskydd ............................ 138

15 Institutionella frågor ......................... 141

15.1 Sammanslutningens struktur .............. 143

15.2 Förfarandet vid beslutsfattandet ............ 144

15.3 Övervakning .......................... 147

15.4 Tvistlösning och skyddsåtgärder............ 149

15.4 Sveriges deltagande i det institutionella samar-
betet .................................... 149

16. Lagstiftningsfrågor........................... 152

16.1 Allmän bakgrund....................... 152

16.2 Införlivande av EES-avtalet m.m. med svensk

rätt ..................................... 154

16.3 Beslut om nya EES-regler ................ 158

16.4 Lagvalsregel ........................... 163

16.5 Enhetlig tolkning och tillämpning.......... 169

17 Offentlighet och sekretess...................... 172

18 Utbildning och information.................... 176

19 Övrigt..................................... 178

20 Ordningen för riksdagens beslut i ärendet......... 179

21 Utskottets hemställan............................. 179

Reservationer..................................... 182

1. Ursprungsmärkning av kläder................... 182

2. Livsmedel .................................. 183

3. Alkoholfrågor ............................... 184

4. Sjöfartsregister............................... 184

5. Småföretag ................................. 185

6. Jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet .......... 186

Särskilda yttranden................................. 187

1. Socialförsäkringsfrågor ........................ 187

1992/93:EU1

208

2. Boiagsrätt .................................. 187

3. Information om europeisk integration ............ 187

Meningsyttring av suppleant.......................... 188

Sakregister ....................................... 201

Del II Bilagorna 1 och 2 Yttranden från andra utskott samt

offentlig utskottsutfrågning

Bilaga 1...................................... 1

Konstitutionsutskottets yttrande 1992/93:KUly .... 1

Bilaga till konstitutionsutskottets yttrande 1992/93:
KUly, Offentlig utfrågning den 6 augusti 1992 om
regeringens proposition angående Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet ................... 28

Finansutskottets yttrande 1992/93:FiUly......... 55

Skatteutskottets yttrande 1992/93:SkUly ......... 67

Justitieutskottets yttrande 1992/93:JuUly......... 69

Lagutskottets yttrande 1992/93:LUly............ 75

Utrikesutskottets yttrande 1992/93:UUly......... 94

Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöUly ....... 101

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1992/93:SfUly . 105

Socialutskottets yttrande 1992/93:SoUly ......... 113

Kulturutskottets yttrande 1992/93:KrUly......... 123

Utbildningsutskottets yttrande 1992/93:UbUly .... 130

Trafikutskottets yttrande 1992/93:TUly.......... 137

Jordbruksutskottets yttrande 1992/93:JoUly ...... 147

Näringsutskottets yttrande 1992/93:NUly ........ 159

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AUly .. 173

Bilaga 2...................................... 181

Offentlig utskottsutfrågning torsdagen den 20 augus-
ti 1992 om regeringens proposition angående Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet ........... 181

Del III Bilagorna 3 och 4 Propositionens lagförslag samt
förteckning över korrekturfel i propositionens bilagor 14—16

Bilaga 3 I proposition 1991/92:170 framlagda lagförslag . 1

1 Förslag till lag om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES)...................... 1

2 Förslag till lag om upphävande av lagen

(1982:736) om ursprungsmärkning av kläder ..... 247

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:431) om

utredning angående brott mot utländsk tullag..... 248

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om
uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller

pålaga ................................... 249

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med

vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet .......................... 250

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall............ 251

1992/93:EU1

209

7 Förslag till lag om samordning av systemen för

social trygghet när personer flyttar inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ....... 252

8 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) ............................... 704

9 Förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES) ................................... 707

10 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529)................................ 732

11 Förslag till lag om teknisk kontroll .......... 734

Bilaga 4 Förteckning över korrekturfel i bilagorna

14—16 till proposition 1991/92:170 ................. 739

1992/93:EU1

210

gotab 42105, Stockholm 1992

EES-utskottets betänkande

1992/93:EU1

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Bilagorna 1 och 2 Yttranden från andra utskott
samt offentlig utskottsutfrågning

1992/93

EU1

BILAGA 1

Konstitutionsutskottets yttrande

1992/93:KUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

EES-utskottet har den 5 juni 1992 beslutat bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att yttra sig över dels proposition 1991/92:170 om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) jämte de motioner
som kan komma att väckas med anledning av propositionen, dels
motionerna 1991/92:U534 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:11701, allt
såvitt propositionen och motionerna rör respektive utskotts bered-
ningsområde.

Inledning

Den 2 maj 1992 undertecknades avtalet mellan Europeiska ekonomis-
ka gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och deras
medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssamman-
slutningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avta-
let). Målet för EES-avtalet är att med enhetliga regler främja handel
och övrig ekonomisk samverkan mellan parterna i syfte att skapa ett
enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Avtalet inne-
håller bestämmelser om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och
kapital (de fyra friheterna). I denna del motsvarar avtalet den primära
EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. De fyra friheterna
bygger på ett förbud mot särbehandling på grund av nationalitet.

1 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

Den 2 maj 1992 undertecknades också avtalet mellan EFTA-länder-
na om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
(övervakningsavtalet) samt avtalet mellan EFTA-länderna om en stän-
dig kommitté (kommittéavtalet).

I övervakningsavtalet har EFTA-staterna kommit överens om att
upprätta en oberoende övervakningsmyndighet och att skapa förfaran-
den som överensstämmer med dem som finns inom EG för att
säkerställa att förpliktelserna enligt EES-avtalet efterlevs. Övervak-
ningsmyndigheten ges uppgifter som motsvarar EG-kommissionens.
Myndigheten skall dock inte delta i beslutsprocessen inom EES på
samma sätt som kommissionen inom EG. Enligt övervakningsavtalet
skall vidare en EFTA-domstol upprättas med kompetens bl.a. att döma
i fall som gäller EFTA-ländernas efterlevnad av EES-avtalet, att över-
pröva beslut av övervakningsmyndigheten i konkurrensärenden samt
att slita tvister mellan EFTA-staterna.

I kommittéavtalet finns bestämmelser om en ständig kommitté mel-
lan EFTA-länderna. Den skali bl.a. handha beslutsfattande, administra-
tion och konsultationer mellan EFTA-länderna när det gäller EES-
samarbetet.

Den 20 maj 1992 undertecknades avtalet mellan EFTA-länderna om
en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament (parla-
mentarikeravtalet). Kommittén skall vara ett rådgivande organ till
EFTA-länderna.

I propositionen (bil. 1) föreslår regeringen riksdagen att godkänna
avtalen och att anta förslag till lag om ett europeiskt samarbetsområde.
EES-lagen innebär att avtalen förutom parlamentarikeravtalet i vissa
delar införlivas med svensk rätt.

Till grund för lagförslaget ligger en departementspromemoria, som
har remissbehandlats. Förslaget har lagts fram efter lagrådets hörande.

Konstitutionsutskottet har i samråd med EES-utskottet anordnat en
offentlig utfrågning med hovrättspresidenten Bo Broomé, professorn
Olof Ruin och departementsrådet Göran Schäder. En uppteckning av
utfrågningen finns i bilagan till detta yttrande.

Allmänt

EES-avtalet med tillhörande EFTA-avtal är mycket omfattande och rör
i stort sett hela samhällsområdet. De har därför stor betydelse för
många människor. Avtalen kommer också att i betydande utsträckning
påverka arbetet i domstolar och myndigheter. Konstitutionsutskottet
vill därför redan inledningsvis understryka vad som anförs i proposi-
tionen om det stora behovet av information och utbildningsinsatser.
Även lagrådet har pekat på betydelsen härav. Utskottet hänvisar i
sammanhanget till sina uttalanden i samband med behandlingen av
regeringens förslag i årets budgetproposition beträffande medel till
informationsinsatser om europeisk integration (1991/92:KU35).

Konstitutionsutskottet ser inte som sin uppgift att ta ställning till
frågan om avtalens godkännande från allmänpolitiska utgångspunkter.
Den frågan är i första hand en uppgift för EES-utskottet.

1992/93:EU

Bilaga 1

Propositionen reser emellertid flera konstitutionella och författ-
ningstekniska frågor som har att göra med hur de grundläggande
bestämmelserna i EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavta-
let skall införlivas med svensk rätt. I yttrandet behandlar konstitutions-
utskottet frågor om införlivande av avtalen med svensk rätt, huruvida
svensk normgivningskompetens överlåts, beslut om nya EES-regler,
automatisk giltighet av framtida avtalsändringar, lagvalsregeln, vissa
publiceringsfrågor, kommunala stödåtgärder samt offentlighet och sek-
retess m.m.

Yttrandet berör också regler i reklam i TV som riktar sig till barn.

I några av de motioner som har väckts med anledning av propositio-
nen tas frågor upp som berör konstitutionsutskottets beredningsområ-
de. En redogörelse för vad som anförs i motionerna i dessa delar
lämnas i det följande. I fråga om motionsyrkandena hänvisas till de
tryckta texterna.

Införlivande av avtalen med svensk rätt

Bakgrund

Internationella överenskommelser kan ingås inom vilka ämnesområ-
den som helst. En stat som träffar en överenskommelse med andra
stater är folkrättsligt skyldig att uppfylla de förpliktelser som den har
åtagit sig genom överenskommelsen. Många internationella överens-
kommelser berör bara de avtalsslutande staternas inbördes rättigheter
och skyldigheter och har således inte någon direkt verkan på enskildas
rättsförhållanden. Sådana överenskommelser behöver inte återspeglas i
den interna rättsordningen. Ofta innebär emellertid internationella
överenskommelser att de avtalsslutande staterna åtar sig förpliktelser
vilkas fullgörande berör enskilda och myndigheter. Sådana bestämmel-
ser måste alltid på något sätt komma till uttryck i den interna
rättsordningen.

Internationella överenskommelser kan innehålla regler om vilka
åtgärder som de avtalsslutande staterna skall vidta för att uppfylla sina
förpliktelser. Som exempel kan nämnas konventionerna om gemensam
växellag och gemensam checklag. Varje avtalsslutande part åtog sig där
att i sin interna lagstiftning utan ändring införa lagtexter som hade
fogats till överenskommelserna som bilagor. Om en internationell
överenskommelse saknar föreskrifter om sättet för fullgörandet av
bestämmelserna i överenskommelsen, har de avtalsslutande parterna
handlingsfrihet i fråga om det sätt som de vill uppfylla sina åtaganden.

I en del länder blir bestämmelser i en internationell överenskom-
melse en del av den interna rätten på grund av en allmän föreskrift i
grundlag eller enligt erkända rättsgrundsatser. Då fordras inga interna
föreskrifter varigenom överenskommelsens bestämmelser införlivas
med den interna rättsordningen. Överenskommelsen kan nämligen i
dessa fall tillämpas direkt av domstolar och andra myndigheter.

I andra länder, bl.a. Sverige, tillämpas en annan ordning som utgår
från att det fordras särskilda internrättsliga föreskrifter för att bestäm-

1992/93:EU1

Bilaga 1

melserna i en internationell överenskommelse skall kunna tillämpas
av domstolar och andra myndigheter. Om åtagandena i en internatio-
nell överenskommelse inte överensstämmer med den interna rätten,
måste denna därför ändras eller kompletteras. I det sammanhanget
uppkommer frågan om hur denna ändring eller komplettering skall
ske, dvs. hur bestämmelserna i överenskommelsen skall införlivas med
den interna rätten.

I svensk rätt finns inte några föreskrifter som direkt tar sikte på hur
bestämmelserna i en internationell överenskommelse som Sverige till-
träder skall införlivas med den svenska rättsordningen. Bestämmelser-
na i 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen förutsätter dock att en
internationell överenskommelse kan införlivas genom att det i lag
föreskrivs att den skall gälla som svensk rätt. Denna metod kallas
inkorporation. Om ämnet tillåter det, kan sådana inkorporeringsbe-
stämmelser också förekomma i regeringsförordningar och myndighets-
föreskrifter. En inkorporation kan omfatta hela överenskommelsen
men kan även begränsas till de bestämmelser i överenskommelsen som
skapar rättigheter eller skyldigheter för myndigheter och enskilda.

En annan metod som brukar användas är att omarbeta bestämmel-
serna i överenskommelsen till svensk författningstext och att i samband
därmed göra nödvändiga ändringar i gällande föreskrifter på området.
Denna metod brukar kallas transformation. Inget hindrar att båda
metoderna används. Både inkorporation och transformation kan såle-
des användas för att uppfylla åtaganden i en och samma överenskom-
melse.

En fördel med transformationsmetoden är att bestämmelserna i
överenskommelsen överförs till svensk rätt i en form och ett språk
som är välbekant och lätt att tillämpa för myndigheter och enskilda.
Metoden tar dock lång tid och fordrar mycket arbete. Vidare måste
beaktas risken att texten genom omarbetningen far ett innehåll som i
sak avviker från innehållet i den motsvarande texten i överenskommel-
sen.

Inkorporationsmetodens främsta fördel är att lagstiftningsproceduren
blir mindre tids- och arbetskrävande. Rättstillämpningen kommer att
grundas direkt på en text som också används av myndigheter och
enskilda i de andra stater som är bundna av överenskommelsen. Vid
tillämpningen blir det därför naturligt att ta hänsyn till den praxis i
fråga om tolkningen av överenskommelsen som utbildas i de andra
staterna. Härigenom underlättas den rättsenhetlighet som åsyftas med
överenskommelsen.

Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att det från fall till fall
måste avgöras vilken metod som skall användas (KU 1984/85:5 och KU
1984/85:4y).

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Propositionen

I propositionen föreslås att EES-avtalets huvudbestämmelser införlivas
i svensk rätt genom inkorporering. Detta sker i en lag om ett europe-
iskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), i det följande kallad EES-
lagen.

Som skäl anförs i huvudsak följande.

Kärnan i EES-avtalets huvuddel utgörs av dels allmänna bestämmel-
ser om i första hand de fyra friheterna och de angränsande områdena,
dels bestämmelser i avtalets inledning som är av övergripande betydel-
se för tillämpningen av de allmänna reglerna. Dessa grundläggande
regler måste enligt propositionen införlivas med svensk rätt. Vissa
andra bestämmelser, t.ex. slutbestämmelserna, berör däremot endast de
fördragsslutande staternas inbördes rättigheter och skyldigheter. I pro-
positionen anförs att dessa bestämmelser därför inte nödvändigtvis
behöver införlivas.

Ett grundläggande mål för förhandlingen om EES-avtalet har enligt
propositionen varit att åstadkomma en ordning som möjliggör en
enhetlig tolkning och tillämpning av de gemensamma EES-bestämmel-
serna. I propositionen anförs att Sverige knappast torde kunna leva
upp till dessa åtaganden, om avtalets huvuddel transformeras till
svensk rätt på sedvanligt sätt med avseende på lagstiftningsteknik,
systematik och språkbruk. Till nackdelarna med inkorporering hör
enligt propositionen naturligtvis att lagtexten inte alltid blir så klar och
tydlig som den kan bli vid transformation. Det gäller inte minst i fråga
om systematiken. Många formuleringar i avtalet anges emellertid utgö-
ra resultatet av kompromisser mellan olika ståndpunkter, och med en
annorlunda, mer preciserad formulering i den svenska lagen än i
avtalet skulle man enligt propositionen löpa risken att lagtexten avvi-
ker från avtalets framförhandlade innehåll. I propositionen sägs att
redan det nu anförda talar för att avtalets huvuddel inkorporeras med
svensk rätt, dvs. att avtalets huvudbestämmelser förklaras gälla som lag
här. Som ytterligare argument anförs den nordiska rättslikheten. De
övriga tre nordiska EFTA-staterna anges nämligen komma att införliva
EES-avtalets huvudbestämmelser genom inkorporering.

I propositionen diskuteras vidare frågan om samtliga artiklar skall
inkorporeras eller om de delar som inte behöver införlivas med svensk
rätt, exempelvis slutbestämmelserna, som riktar sig till medlemsstater-
na, bör uteslutas. Några remissinstanser har berört denna fråga och
ifrågasatt lämpligheten av att inkorporera vissa enskilda bestämmelser.
I propositionen anförs att det naturligtvis vore mest korrekt att inte
inkorporera sådant som inte har en naturlig plats i svensk rätt. En
selektiv inkorporering anges emellertid kräva en noggrann genomgång
artikel för artikel som inte framstår som särskilt angelägen. Strikt
tillämpad skulle en sådan teknik enligt propositionen kräva att ett
stycke i en artikel inkorporeras medan ett annat stycke inte inkorpore-
ras. Lagstiftningen skulle därigenom bli mycket splittrad och svåröver-
skådlig.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

I propositionen anförs att det visserligen kan synas som om vissa av
huvudavtalets bestämmelser lämpar sig mindre väl för inkorporering
därför att de exempelvis rör institutionella frågor som inte på något
sätt kan sägas kräva författningsform. Vidare anförs att det emellertid
inte finns några avgörande nackdelar med att inkorporera även sådana
bestämmelser. Att lagbegreppet på detta sätt vidgas framstår enligt
propositionen inte heller som något avgörande hinder mot att inkor-
porera bestämmelserna.

Till EES-avtalet hör 49 protokoll. I propositionen föreslås att vissa
av dem införlivas med svensk rätt genom inkorporering i EES-lagen. I
propositionen anges de principer som ligger till grund för förslaget. De
protokoll som innehåller bestämmelser som är materiellt viktiga för
enskilda måste införlivas med svensk rätt. Protokoll som enbart inne-
håller bestämmelser som över huvud taget inte berör Sverige utan
enbart förhållanden mellan andra avtalsslutande parter bör däremot
inte införlivas. En del protokoll anges dock på något sätt ha direkt
betydelse för Sverige. Enligt propositionen är därmed inte givet att de
också måste införlivas, utan frågan får bedömas från fåll till fall.
Därvid bör beaktas att ett protokoll med bestämmelser som i förstone
synes enbart rikta sig till de avtalsslutande parterna som sådana, i
framtiden kan ges direkt betydelse även för enskilda och myndigheter.
De protokoll som enbart innehåller uppmaningar till de avtalsslutande
parterna att agera på ett visst sätt bör emellertid enligt propositionen
inte införlivas. I propositionen anförs vidare att andra frågor i sam-
manhanget är huruvida protokollen bör införlivas genom EES-lagen
eller i annan författning eller om någon annan lagstiftningsåtgärd
fordras till följd av de internationella åtagandena.

Till EES-avtalet hör 22 bilagor i vilka hänvisningar görs till de delar
av EG:s sekundära regelverk som är relevanta för EES. Det gäller ca 1
500 EG-rättsakter (direktiv, förordningar och beslut) som har anpassats
för EES-ändamål och som har beslutats före den 31 juli 1991.

Artikel 7 i EES-avtalet föreskriver hur de regler som motsvarar
EG:s sekundärrätt skall införlivas. De delar som motsvarar EG-förord-
ningar skall som sådana göras till en del av den nationella rättsord-
ningen. När det gäller de delar som motsvarar EG-direktiv lämnas det
däremot öppet åt de avtalsslutande parterna att själva välja form och
metod för införlivandet i den egna rättsordningen. Detsamma gäller
beslut, även om någon föreskrift härom inte ges i avtalet.

Enligt propositionen innebär detta för vår del att motsvarigheter till
EG-direktiv skall transformeras till svenska regler, medan motsvarighe-
ter till EG-förordningar skall införlivas genom inkorporering. I propo-
sitionen anförs att detta i bägge fallen bör ske på den konstitutionella
nivå som de materiella reglernas innehåll kräver. Det anges att åtskil-
liga av dessa regler ligger på myndighetsnivå och att de således bör
införlivas genom myndighetsföreskrifter. Enligt propositionen bör de
avtalsbestämmelser som tas upp i bilagorna till EES-avtalet och de i
bilagorna refererade bindande rättsakterna införlivas med svensk rätt
genom författningar på resp, sakområde och inte genom EES-lagen.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Från denna princip om separat införlivande görs dock en avvikelse
beträffande vissa delar i den konkurrensrättsliga bilagan. I propositio-
nen föreslås att några av rättsakterna i den bilagan och de anpassnings-
bestämmelser som är avsedda för dem införlivas genom EES-lagen.

I propositionen föreslås vidare att huvudbestämmelserna i övervak-
ningsavtalet och fyra av de protokoll som hör till avtalet inkorporeras
genom EES-lagen.

När det gäller kommittéavtalet görs i propositionen den bedömning-
en att bestämmelserna inte bör införlivas med svensk rätt utom såvitt
avser ett av protokollen (protokoll 1). Det protokollet föreslås bli
inkorporerat genom EES-lagen.

Parlamentarikeravtalet reglerar samverkan mellan parlamentariker-
na på EFTA-sidan i EES-samarbetet. Frågan om vai av svenska leda-
möter till denna kommitté kan enligt propositionen behöva regleras i
riksdagsordningen. I propositionen anförs att det ankommer på riksda-
gen att utforma dessa regler.

Utskottets bedömning

Frågor som gäller avtalens införlivande med svensk rätt tas upp i två
motioner. I motion E10 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (v) anförs
sålunda att det entydigt måste visas hur ett antagande av propositionen
och den praktiska tillämpningen av EES-lagen går att förena med
regeringsformens portalparagraf som säger att all offentlig makt utgår
från folket (1 kap. 1 §).

Enligt motion E9 yrkande 1 av Hans Göran Franck (s) bör vid
inkorporeringen av EES-avtalet undantag göras beträffande bestämmel-
ser av betydelse för rättssäkerheten. Som exempel på bestämmelser
som bör undantas anger motionären regler om konkurrens, sekretess,
miljövärn, miljökrav och stödåtgärder till offentlig verksamhet.

När det gäller utseende av svenska ledamöter till en kommitté med
ledamöter från EFTA-staternas parlament pekar två motioner på jäm-
ställdhetsaspekten. Enligt motion E7 yrkande 3 av Mats Hellström
m.fl. (s) bör kravet på jämställdhet tillgodoses bl.a. vid urvalet av
representanter i olika kommittéer. I motion E10 yrkande 5 av Lars
Werner m.fl. (v) förespråkas kvotering så att kvinnornas andel utgör
40 % i bl.a. parlamentariska EES-organ.

Som konstitutionsutskottet redan inledningsvis har anfört tar utskot-
tet i sitt yttrande endast upp frågor inom sitt kompetensområde. Den i
detta avsnitt aktuella frågan om på vilket sätt avtalen skall införlivas
med svensk rätt är av betydelsefull konstitutionell och författningstek-
nisk natur.

EES-avtalet innebär för svensk del en anpassning av svensk rätt till
EG:s rättssystem. Som lagrådet har anfört innebär denna anpassning en
så genomgripande förändring av vår rättsordning att avtalet i belysning
även av övervaknings- och kommittéavtalen, i sakligt hänseende kan
betecknas som unikt. När det gäller frågan om anpassningen går att
förena med bestämmelsen i 1 kap. 1 § regeringsformen vill utskottet
först erinra om att riksdagen skall ta ställning till om EES-avtalet skall

1992/93:EU i

Bilaga 1

godkännas för svenskt vidkommande. Den anpassning av svensk rätt
till EG-rätten som blir följden av ett godkännande kommer att ske i
enlighet med regeringsformens bestämmelser. Anpassningen kan där-
för inte anses stå i strid med 1 kap. 1 § regeringsformen. Motion E10
yrkande 7 avstyrks.

En bärande tanke i EES-avtalet är att åstadkomma en ordning där
de gemensamma EES-bestämmelserna tolkas och tillämpas enhetligt. I
likhet med regeringen anser utskottet att Sverige knappast torde kunna
leva upp till detta åtagande, om avtalets huvuddel transformeras till
svensk rätt på sedvanligt sätt. Enligt utskottets mening är det i detta
fall av stor vikt att det inte föreligger någon risk att den svenska
lagtexten avviker från innehållet i avtalet. Utskottet delar därför rege-
ringens bedömning att inkorporationsmetoden i stället bör väljas.

Som anförs i propositionen finns det bland avtalets huvuddel åtskil-
liga bestämmelser med ett innehåll som inte har en naturlig plats i
svensk lagstiftning. Det gäller främst bestämmelser som inte har bety-
delse för enskilda eller myndigheter utan gäller de avtalsslutande
parternas folkrättsliga förpliktelser. Med hänsyn till EES-avtalets om-
fattning och EG-rättens karaktär torde det dock vara en vansklig
uppgift att ange vilka bestämmelser som på detta sätt inte heller i
framtiden kommer att ha direkt betydelse för rättstillämpningen. Att
endast inkorporera vissa artiklar — i några fall delvis — skulle vidare
medföra en splittrad och svåröverskådlig reglering på det aktuella
området. Utskottet finner det angeläget att regleringen i stället blir så
samlad och överskådlig som möjligt. Utskottet tillstyrker därför att
EES-avtalets huvudbestämmelser inkorporeras genom EES-lagen. Ut-
skottet avstyrker därmed motion E9 yrkande 1 i denna del.

Utskottet har inga erinringar mot regeringens förslag i fråga om
införlivande av protokollen och bilagorna till EES-avtalet. Utskottet
har heller inte något att invända mot vad regeringen har föreslagit och
anfört när det gäller införlivandet av kommitté- och övervakningsavta-
len.

Parlamentarikeravtalet aktualiserar ändringar i riksdagsordningen
vad gäller utseendet av svenska ledamöter i kommittén med ledamöter
från EFTA-staternas parlament. Konstitutionsutskottet ämnar ta initia-
tiv till sådana ändringar under hösten 1992. Beträffande frågan om
jämställdhetsaspekterna hänvisar utskottet till sina uttalanden i gransk-
ningsbetänkandet 1991/92:KU30. Utskottet utgår från att jämställdhets-
aspekterna beaktas när riksdagen tar ställning till vilka ledamöter som
skall utses. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i enlighet med
vad som begärs i motionerna E7 yrkande 3 och E10 yrkande 5 är
enligt utskottets mening inte påkallat. Motionerna avstyrks i dessa
delar.

Förslaget att införliva EES-avtalets huvudbestämmelser i svensk lag
genom inkorporering innebär att det i svensk lag införs bestämmelser
som endast rör Sveriges folkrättsliga förpliktelser. Förslaget fördes
också fram i departementspromemorian och lagrådsremissen, och som
framgår av följande tre avsnitt har detta medfört vissa tolkningspro-
blem.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Frågan huruvida svensk normgivningskompetens
överlåts

1992/93:EU1

Bilaga 1

Bakgrund

Riksdagen kan enligt 10 kap. 5 § regeringsformen i begränsad omfatt-
ning och med vissa angivna undantag till mellanfolklig organisation
överlåta beslutanderätt som avser meddelande av föreskrifter. Ett så-
dant riksdagsbeslut måste fettas antingen på det sätt som gäller för
grundlagsstiftning eller med kvalificerad majoritet.

När samarbete vid sidan om de fyra friheterna sker i form av
informationsutbyte mellan offentliga myndigheter, skall enligt artikel
83 i EES-avtalet EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och
samma skyldigheter att ge information som EG-medlemsstaterna samt
vara underkastade de sekretesskrav som skall festställas av Gemensam-
ma EES-kommittén.

I artikel 97 föreskrivs att varje part äger rätt att ändra i sin interna
lagstiftning inom de områden som omfettas av samarbetet. Detta skall
ske utan förfång för principen om icke-diskriminering och efter det att
övriga parter informerats därom. Som förutsättning gäller vidare att
EES-kommittén finner att ändringen inte negativt påverkar avtalets
funktion eller att beslutsprocessen i EES fullföljts utan att enighet har
kunnat uppnås.

I remissbehandlingen av promemorian har ifrågasatts om ett lagfäs-
tande av artiklarna 83 och 97 kan innefatta en överlåtelse till interna-
tionellt organ av rätten att besluta föreskrifter, med de konsekvenser
som detta kan få i konstitutionellt hänseende. Lagrådet har väckt
samma fråga beträffande artikel 97.

Propositionen

I propositionen framhålls att inte någon artikel i EES-avtalet innebär
att ett EES-organ ersätter någon av de avtalsslutande parternas organ i
fråga om befogenheten att besluta om nationell normgivning på olika
nivåer. Detta framgår enligt propositionen bl.a. av ingressen till proto-
koll 35 till EES-avtalet där det sägs att avtalet inte fordrar att någon
normgivningskompetens överlåts till EES-institutioner. Artiklarna 83
och 97 innebär enligt propositionen inte — även om de lagfästs i
Sverige — att EES-kommittén träder i stället för svenska organ med
normgivningskompetens.

I propositionen anförs att de sekretesskrav som enligt artikel 83 skall
fastställas av EES-kommittén är att anse som folkrättsligt bindande
beslut som såvitt avser svenska myndigheter måste införlivas utifrån
den svenska sekretesslagstiftningen.

Vad beträffar artikel 97 anförs i propositionen att artikeln inte har
den innebörden att svensk lagstiftning på EES-området i och för sig
inte kan ändras eller att ny lagstiftning inte kan beslutas. EES-
kommittén kan däremot uttala sig om huruvida den ändrade eller nya
lagstiftningen påverkar avtalets funktion. Då kan enligt propositionen 9

givetvis den situationen uppstå att en svensk lagstiftning anses innebära

ett åsidosättande av våra folkrättsliga förpliktelser. Enligt propositionen
skiljer sig emellertid detta inte från vad som kan bli fallet i fråga om
svensk lagstiftnings förhållande till andra folkrättsliga avtal som Sveri-
ge har ingått. Slutligen framhålls att artikel 97 inte innefattar vare sig
någon normgivningsfunktion för EES-kommittén eller vetorätt för
kommittén när det gäller nationella lagstiftningsåtgärder.

Utskottets bedömning

Frågan om överlåtelse av svensk normgivningskompetens tas upp i
motion E10 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v). Där anförs att det
klart och entydigt måste visas att den praktiska tillämpningen av
artikel 97 är förenlig med 10 kap. 5 § regeringsformen innan beslut
fattas med anledning av propositionen.

I motion E9 yrkande 1 av Hans Göran Franck (s) vänder sig
motionären mot bestämmelser i EES-avtalet som enligt hans uppfatt-
ning ger EES-kommittén vetorätt mot svensk lagstiftning.

Konstitutionsutskottet konstaterar att artiklarna 83 och 97 tillägger
EES-kommittén befogenheter att fatta beslut som folkrättsligt binder
Sverige på samma sätt som andra folkrättsliga avtal. För att besluten
skall få någon verkan som svensk rätt fordras emellertid beslut av
svenska normgivningsorgan. I likhet med regeringen anser utskottet
således att artiklarna inte ger EES-kommittén någon rätt att meddela
föreskrifter som är direkt tillämpbara i Sverige eller någon vetorätt
mot lagstiftningsåtgärder här i landet. Utskottet avstyrker motionerna
E10 yrkande 8 och E9 yrkande 1 i dessa delar.

Beslut om nya EES-regler

Bakgrund

Huvuddelen av de materiella regler som EES-avtalet omfattar finns i
de rättsakter som bilagorna i avtalet hänvisar till. EES-avtalet syftar till
att — även framdeles — skapa så enhetliga regler som möjligt inom
EES-området. Detta förutsätter att EES-reglerna utvecklas parallellt
med nya EG-regler.

I artikel 103 finns bestämmelser om iakttagande av de avtalsslutande
parternas olika konstitutionella krav och om att avtalet i vissa fall kan
tillämpas provisoriskt i avvaktan på sådan konstitutionell behandling.
Bestämmelserna innebär i korthet följande. Ett beslut av EES-kommit-
tén som är bindande för någon av avtalsparterna först efter det att
konstitutionella förfaranden slutförts, dvs. efter ratifikation, skall gälla
från den dag som anges i beslutet under förutsättning att avtalsparten i
fråga då underrättat övriga avtalsparter om att erforderliga konstitutio-
nella förfaranden genomförts. Om sådan underrättelse saknas vid tiden
för ikraftträdandet enligt beslutet, skall detta träda i kraft den första
dagen i den andra månaden efter det att den sista underrättelsen gjorts.
Om det fortfarande sex månader efter EES-kommitténs beslut saknas
sådan underrättelse, skall beslutet tillämpas provisoriskt i avvaktan på

1992/93:EU1

Bilaga 1

att de konstitutionella kraven uppfylls, om inte någon av de avtalsslu-
tande parterna anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan
äga rum.

Några remissinstanser har ifrågasatt om bestämmelsen om proviso-
risk tillämpning av nya regler utan att konstitutionella krav har
uppfyllts är förenlig med regeringsformen.

Propositionen

I propositionen anförs att beslut om nya regler fattas av avtalsparterna
i EES-kommittén och att besluten har karaktären av internationella
överenskommelser. Vidare anförs att om ett beslut avser ett ämne som
skall godkännas av riksdagen, är beslutet givetvis inte bindande förrän
sådant godkännande skett. För svensk del innebär enligt propositionen
varje sådant beslut av EES-kommittén en ny internationell överens-
kommelse, som kan kräva införlivande med svensk rätt.

Ett beslut av EES-kommittén om att nya EES-regler skall träda i
kraft en viss dag förutsätter att de nationella konstitutionella kraven då
har uppfyllts. Saknas efter sex månader efter EES-kommitténs beslut
ratifikation av någon avtalspart, kan beslutet komma att tillämpas
provisoriskt i avvaktan på att kraven uppfylls, såvida inte en avtalspart
meddelar att en sådan tillämpning inte kan äga rum. Skulle det
inträffa att Sverige inte ratificerat avtalet vid ifrågavarande tidpunkt
ankommer det enligt propositionen således på regeringen att meddela
att någon provisorisk tillämpning inte kan äga rum för svenskt vid-
kommande. I propositionen anförs att en följd av ett sådant förhållan-
de kan bli att de regler som de tilltänkta ändringarna bygger på
suspenderas provisoriskt.

Enligt propositionen kan de svenska bestämmelser som föranletts av
reglerna i en aktuell bilagedel innan dessa upphävdes behållas i sådana
situationer. Inget hindrar att de fortsätter att tillämpas i Sverige även
om detsamma i full utsträckning inte kan krävas av övriga avtalsparter.
Skulle en viss del av en bilaga till avtalet bli suspenderad, skall
följderna av detta närmare diskuteras i EES-kommittén. Om det
därvid skulle visa sig att suspensionen kräver svenska lagstiftningsåt-
gärder, får dessa enligt propositionen övervägas då. Enligt propositio-
nen är artikelns innehåll inte oförenligt med grundlagen.

Utskottets bedömning

Frågor som har anknytning till beslut om nya EES-regler tas upp i tre
motioner.

I motion E9 yrkande 1 av Hans Göran Franck (s) hänvisar motionä-
ren till remisskritiken mot att beslut av EES-kommittén om nya regler
under vissa förutsättningar enligt artikel 103 skall tillämpas proviso-
riskt, även om konstitutionella krav inte är uppfyllda.

I motion E7 yrkande 1 av Mats Hellström m.fl. (s) tar motionärerna
upp frågan om samråd mellan regeringen och riksdagen när det gäller
utformningen av framtida EES-regler. I den mån framtida EES-regler
är av sådan karaktär att ett införlivande med svensk rätt fordrar

1992/93:EU1

Bilaga 1

lagstiftning, kommer reglerna enligt motionärerna givetvis att under-
ställas riksdagen. I andra fall kan regeringen eller berörd myndighet
fatta beslut. Även om ingen formell skyldighet finns, anser motionärer-
na att regeringen bör informera och samråda med riksdagen också
beträffande sådana ärenden på det sätt som hittills varit vanligt. Motio-
närerna anför att svensk praxis i kontakterna mellan regeringen och
riksdagen bör upprätthållas. Som ytterligare skäl härtill anför de att
allmänheten därmed kan fa bättre insyn i diskussionen om de frågor
som i framtiden kan aktualiseras inom ramen för EES-samarbetet.

I motion E10 yrkande 9 av Lars Werner m.fl. (v) anför motionärer-
na att svensk normgivningsprocess i hög grad kommer att bli knuten
till normgivningen inom EG, om propositionen bifalls. Om riksdagen
i framtiden skall kunna övervaka den svenska processen, måste det
enligt motionärerna klargöras hur detta skall ske innan beslut fattas
om propositionen. De pekar på att riksdagens revisorer har begärt en
utredning i ämnet och anför att en sådan utredning bör ges direktiv att
klargöra EES-avtalets inverkan på normgivningsprocessen.

Konstitutionsutskottet får för sin del anföra följande.

Om en internationell överenskommelse förutsätter att lag ändras,
upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i
vilket riksdagen skall besluta, fordras enligt 10 kap. 2 § regeringsfor-
men riksdagens godkännande. Detsamma gäller om överenskommelsen
är av större vikt. Som anförs i propositionen har beslut i EES-
kommittén om nya EES-regler karaktären av internationella överens-
kommelser. Om ett beslut avser ett ämne i vilket riksdagen skall
besluta, är beslutet således inte bindande förrän riksdagens godkännan-
de föreligger. Någon möjlighet till provisorisk tillämpning av EES-
regler i Sverige i avbidan på ett sådant godkännande finns således inte.
Som anförs i propositionen ankommer det på regeringen att i före-
kommande fåll utnyttja den möjlighet som öppnas i artikel 103 att
anmäla att provisorisk tillämpning inte kan äga rum för svenskt
vidkommande. I likhet med regeringen anser utskottet således att
innehållet i artikel 103 inte är oförenligt med grundlagen. Utskottet
avstyrker motion E9 yrkande 1 i denna del.

I frågan om samråd mellan regeringen och riksdagen när det gäller
utformningen av nya EES-regler utgår utskottet från att hittillsvarande
praxis kommer att upprätthållas. Även om det inte finns någon for-
mell skyldighet, bör regeringen inför beslut i EES-kommittén om nya
EES-regler informera och samråda med riksdagen i den utsträckning
och omfattning som hittills har varit vanlig när det gällt förhandlingar-
na inför EES-avtalet. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motion E7 yrkande 1 är därför inte nödvändig.

När nya EES-regler införs genom beslut av EES-kommittén kom-
mer det att ske i form av tillägg till eller ändringar i EES-avtalets
protokoll och bilagor. Protokollen och bilagorna utgör en del av det
avtal som regeringen nu föreslår att riksdagen skall godkänna. EES-
kommitténs beslut blir att betrakta som folkrättsligt bindande åtagan-
den för avtalsparterna. Om ämnets art tillåter det, kan införlivandet av
regierna med svensk rätt ske genom regeringsförordningar eller myn-

1992/93:EU1

Bilaga 1

dighetsföreskrifter. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är i
vilken utsträckning regeringen kan ingå överenskommelser i EES-
kommittén om nya EES-regler av detta slag utan att inhämta riksda-
gens godkännande. Vad frågan närmast gäller är om riksdagens god-
kännande av EES-avtalet i sin helhet innebär att varje framtida tillägg
till eller ändring i avtalet måste underställas riksdagen, även om detta i
det enskilda fallet inte krävs på grund av bestämmelserna i 10 kap. 2 §
regeringsformen.

Det nu aktuella avtalet är mycket omfettande och detaljrikt. Ett
godkännande av avtalet bör enligt utskottets mening inte medföra att
varje enskildhet blir riksdagsbunden. Sådana tillägg och ändringar som
ligger utanför tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § regeringsformen
bör således i princip kunna göras utan att riksdagens godkännande
inhämtas. Utskottet kan i sammanhanget hänvisa till riksdagens beslut
att godkänna konventionen om förenkling av formaliteterna vid han-
deln med varor (prop. 1986/87:136, SkU 42, rskr. 205). Enligt det
beslutet ankommer det på regeringen att ta ställning till de ändringar
av konventionen och bilagor till denna som kan behöva vidtas längre
fram, om ändringarna inte är av sådan beskaffenhet att frågan bör
underställas riksdagen för godkännande (a. prop. s. 7).

Ändringar och tillägg till EES-avtalet kan, även om de faller utanför
tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § regeringsformen, innefatta nya
EES-regler av större principiell betydelse. I sådana fell torde det enligt
utskottets mening kunna förutsättas att riksdagen blir informerad om
de nya reglerna innan de införlivas med svensk rätt. Det bör överläm-
nas åt regeringen att bedöma hithörande frågor och att avgöra i vilka
former informationen till riksdagen skall lämnas.

I motion E10 yrkande 9 tas frågan om riksdagen och normgivnings-
processen i EG-perspektivet upp. Som nämns i motionen har riksda-
gens revisorer berört frågor av detta slag i ett nyligen avlämnat förslag
till riksdagen (förs. 1991/92:19). Förslaget har hänvisats till konstitu-
tionsutskottet. Något uttalande från riksdagens sida i den fråga som
väckts i motionen bör därför inte göras i detta sammanhang. Motionen
avstyrks.

Frågan om automatisk giltighet av framtida
avtalsändringar

Bakgrund

Vid inkorporering av ett internationellt avtal blir de inkorporerade
bestämmelserna gällande som svenska föreskrifter i den lydelse de hade
när avtalet träffades. Om avtalet senare ändras, kan ändringen inte
automatiskt tillämpas i Sverige. En tillämpning här av ändringar i
avtalet kräver att även dessa införlivas av ett behörigt svenskt organ. I
10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen föreskrivs ett undantag från
denna princip. Enligt den paragrafen far riksdagen, om det i lag
föreskrivs att en internationell överenskommelse skall gälla som svensk
rätt, föreskriva att också framtida, för riket bindande ändring i över-

1992/93:EU1

Bilaga 1

enskommelsen skall gälla här i riket. Beslutet får bara avse framtida
ändringar av begränsad omfattning. Vidare måste ett sådant riksdagsbe-
slut fattas antingen på det sätt som gäller för grundlagsstiftning eller
med kvalificerad majoritet. Skälet till denna beslutsordning är enligt
förarbetena att inkorporering av framtida ändringar i en internationell
överenskommelse innebär ett väsentligt avsteg från den konstitutionel-
la principen att riksdagen skall ha full kontroll över innehållet i den
svenska lagstiftningen (prop. 1984/85:61).

Enligt artikel 98 i EES-avtalet kan bilagorna till avtalet och flertalet
protokoll vid behov ändras av EES-kommittén i enlighet med vissa
angivna artiklar. Lagrådet har med anledning härav ställt frågan om en
av EES-kommittén beslutad ändring kan komma att gälla som svensk
lag eller om det dessutom erfordras ett riksdagsbeslut om införlivande
av ändringen. Den osäkerhet som enligt lagrådet synes föreligga på
denna punkt skulle enligt lagrådets uppfattning kunna undanröjas
genom ett avstående från att inkorporera de bestämmelser som tar
sikte på ändringar i avtalet.

Propositionen

I propositionen framhålls åter svårigheten att välja ut vilka artiklar
som måste inkorporeras och beträffande vilka detta inte skulle vara
nödvändigt. Den omständigheten att det i artikel 98 anges att EES-
kommittén kan fatta beslut om ändringar av protokoll och bilagor
innebär enligt propositionen inget annat än att parterna där kommer
samman för att i enighet träffa nya överenskommelser. Vidare anförs
att ett folkrättsligt bindande beslut som förutsätter enhällighet kan
jämställas med en överenskommelse, eftersom de berörda staterna har
frihet att anta eller förkasta förslag till sådana beslut. Att Sverige
biträder ett sådant beslut måste enligt propositionen också statsrättsligt
sett betraktas som ingående av ett avtal.

I propositionen erinras om att det är regeringen som ingår interna-
tionella överenskommelser och att sådan överenskommelser inte får
ingås utan riksdagens godkännande, bl.a. om överenskommelsen förut-
sätter lagändringar. Vidare anförs att EES-kommittén enligt artikel

93.2 i EES-avtalet fattar sina beslut genom överenskommelser och att
beslut, som kan vara bindande för en avtalspart först efter uppfyllandet
av nationella konstitutionella krav, inte träder i kraft förrän parten
anmält att dessa krav uppfyllts. I de fall ett beslut av EES-kommittén
rör ett sådant ämne att det enligt svenska regler kräver riksdagens
godkännande, skall beslutet enligt propositionen också underställas
riksdagen liksom förslag till den lagstiftning som kan erfordras för
svensk del. Propositionen innehåller den slutsatsen att det fordras
beslut i varje särskilt fall av ett behörigt svenskt organ för att framtida
ändringar av EES-reglerna skall bli gällande som svensk rätt.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Utskottets bedömning

Motion E10 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v) berör även frågan om
automatisk giltighet av framtida avtalsändringar. Där anförs att det
klart och entydigt måste visas att den praktiska tillämpningen av
artikel 98 är förenlig med 10 kap. 5 § regeringsformen innan beslut
fattas med anledning av propositionen.

Som anförs i propositionen fordras i varje särskilt fall beslut av ett
behörigt svenskt organ för att framtida ändringar av EES-reglerna skall
bli gällande som svensk rätt. EES-avtalet innehåller sålunda enligt
utskottets mening inte någon bestämmelse som innebär att framtida
avtalsändringar Sr automatisk giltighet i Sverige. Motion E10 yrkande
8 avstyrks följaktligen.

Lagvalsregeln

Bakgrund

Lagvalsregeln i förslaget till EES-lag och den diskussion om regeln
som förekommit i ärendet berör vissa principer om normgivningsmak-
ten. I det följande lämnas därför först en redogörelse för bestämmelser-
na om normgivningsmakten i regeringsformen.

I 8 kap. regeringsformen finns en ingående reglering av normgiv-
ningsmakten, dvs. rätten att besluta lagar och andra föreskrifter. Det
som utmärker rättsregler är att de är föreskrifter av generell karaktär
som är bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen i kapitlet
går främst ut på att fördela normgivningsmakten mellan riksdagen och
regeringen. Riksdagens föreskrifter meddelas genom lag och regering-
ens föreskrifter genom förordning. En grundsats i kapitlet är att de
centrala delarna av normgivningen skall ligga hos riksdagen. Hit hör
främst regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, successionsordning-
en, yttrandefrihetsgrundlagen och riksdagsordningen (15—17 §§). Till
riksdagen hör även den civilrättsliga normgivningen, dvs. föreskrifter
om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekono-
miska förhållanden inbördes (2 §). Föreskrifter om förhållandet mel-
lan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller
i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhål-
lande tillhör också riksdagens normgivningsområde (3 §). Detsamma
gäller viss normgivning om kommunernas ställning (5 §).

Regeringen har genom 13 § fatt en egen normgivningskompetens.
Enligt den paragrafen far regeringen nämligen i förordning besluta
dels föreskrifter om verkställighet av lag, dels föreskrifter som ej enligt
grundlag skall meddelas av riksdagen. Föreskrifterna får dock inte avse
riksdagen eller dess myndigheter.

I kapitlet finns emellertid också bestämmelser som medger avvikel-
ser från denna grundläggande fördelning mellan riksdagens och rege-
ringens normgivningsmakt. Riksdagen kan genom delegering till rege-
ringen överlåta vissa särskilt angivna delar av sin normgivningskompe-

1992/93 :EU1

Bilaga 1

tens på det offentligrättsliga området (7 §). Rätten att besluta om skatt
kan dock inte delegeras. Bestämmelserna i kapitlet gör det inte heller
möjligt att delegera rätten att meddela civilrättsliga föreskrifter.

Riksdagen kan genom lag uppdra åt riksbanken att meddela före-
skrifter inom dess ansvarsområde enligt 9 kap. Efter bemyndigande i
lag kan riksdagens myndigheter meddela föreskrifter som avser förhål-
landen inom riksdagen eller dess myndigheter (14 § andra och tredje
styckena).

En principiellt betydelsefull avvikelse från fördelningen av normgiv-
ningsmakten är en bestämmelse som innebär att riksdagen har en
övergripande kompetens. Behörighet för regeringen att besluta före-
skrifter i visst ämne utgör nämligen inte hinder för riksdagen att
genom lag meddela föreskrifter i samma ämne (14 § första stycket).
Och lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag (17 §) — den
formella lagkraftens princip.

Regeringen Sr delegera sin normgivningskompetens till underord-
nade myndigheter. Sådan delegering får också ske till riksdagens myn-
digheter så länge den ej avser förhållanden inom riksdagen eller dess
myndigheter.

Som framgått av det föregående kan riksdagen bemyndiga regering-
en att i vissa särskilt angivna ämnen meddela föreskrifter som annars
skall beslutas av riksdagen. Om riksdagen ger regeringen ett sådant
bemyndigande, kan riksdagen medge att regeringen överlåter åt förvalt-
ningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.
Riksdagen kan alltså inte överlåta denna föreskriftsrätt direkt till
förvaltningsmyndighet eller kommun. Delegationen måste gå via rege-
ringen. Regeringen är emellertid inte tvungen att utnyttja möjligheten
till delegation (11 §).

Bestämmelserna i kapitlet utgår från att en författning av högre
konstitutionell valör har företräde framför en författning av lägre
konstitutionell valör. Det innebär att grundlag har företräde framför
vanlig lag, att lag har företräde framför regeringsförordning och att
regeringsförordning har företräde framför myndighetsföreskrifter. Ge-
nom denna hierarkiska princip löses konflikter mellan författningar på
olika konstitutionell nivå.

Vid konflikter mellan författningar på samma konstitutionella nivå
gäller som regel att en senare meddelad författning tar över en äldre
författning. En annan princip är att en författning som reglerar ett
speciellt förhållande har företräde framför en författning av allmänna-
re karaktär.

Den omständigheten att en författning grundar sig på ett internatio-
nellt avtal innebär inte att den har företräde framför andra författning-
ar. En allmän tolkningsprincip är dock att våra författningar är
förenliga med våra internationella åtaganden och att de därför skall
tolkas i fördragsvänlig anda, s.k. fördragskonform eller fördragstrogen
tolkning.

Till EES-avtalet har fogats ett protokoll om eventuella konflikter
mellan införlivade EES-regler och andra författningsbestämmelser
(protokoll 35). Protokollet tar sikte på sådana fall, där olika nationella

1992/93 :EU1

Bilaga 1

föreskrifter kan tänkas leda till skilda resultat och någon sådan före-
skrift utgörs av en införlivad EES-bestämmelse. Protokollet inleds med
en ingress med en erinran om att EES-avtalet syftar till att uppnå ett
enhetligt EES grundat på gemensamma regler utan att kräva att
avtalsparterna överlåter normgivningsmakt till någon EES-institution
och att enhetligheten därför måste åstadkommas genom nationella
åtgärder. Enligt protokollstexten åtar sig EFTA-länderna att för fall av
möjliga konflikter mellan införlivade EES-regler och andra författ-
ningsbestämmelser — om nödvändigt — införa en författningsbestäm-
melse av innebörd att EES-regler skall ta över i sådana fall.

Enligt propositionen har Schweiz och Österrike förklarat att inter-
nationella avtal redan intar en överordnad ställning i förhållande till
dessa länders vanliga lagstiftning. Den ordning som gäller i dessa
länder innebär, enligt vad som anmärks i propositionen, att internatio-
nella avtal blir nationellt tillämpliga där i och med att avtalen träder i
kraft.

Propositionen

I propositionen föreslås att det i EES-lagen under rubriken Lagval
införs en bestämmelse av innebörd att föreskrifter i EES-lagen eller
annan lag, som har meddelats till uppfyllande av Sveriges förpliktelser
enligt EES-avtalet, skall tillämpas utan hinder av vad som annars
föreskrivs i lag. Motsvarande föreslås gälla också i förhållandet mellan
föreskrifter i annan författning än lag.

Som skäl för förslaget anförs till en början att den självklara ut-
gångspunkten naturligtvis är att Sverige skall följa sina folkrättsliga
åtaganden. Samtidigt med att EES-avtalet tillträds måste enligt proposi-
tonen därför gällande lag vid behov korrigeras för att stå i överens-
stämmelse med de avtalade reglerna. I propositionen erinras om att
föreskrifter som grundas på internationella avtal inte intar någon
särskild ställning. Eftersom EES — till skillnad från EG — inte bygger
på någon överlåtelse av normgivningsmakt, kan det enligt propositio-
nen inte heller förväntas att en utveckling i rättspraxis skulle komma
att ge EES-reglerna en hierarkisk ställning motsvarande EG-rättens i
EG:s medlemsländer. Enligt propositionen fordras därför att en författ-
ningsbestämmelse om lagval införs för att Sverige skall leva upp till
åtagandet i protokoll 35.

I propositionen anförs att en lagvalsregel inte är någon principiell
nyhet. Som exempel anges 1 § lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Vad som i den lagen föreskrivs i fråga om
immunitet och privilegier skall enligt paragrafen gälla utan hinder av
bestämmelser i andra författningar.

Den nu aktuella lagvalsregeln skapar enligt propositionen inte nå-
gon ny konstitutionell nivå för EES-reglerna utan innebär i stället att
regler som avviker från vad som skall gälla i EES inte tillämpas på
sådana förhållanden som EES-avtalet reglerar. I propositionen under-
stryks att regeln inte innebär någon formell begränsning av riksdagens,
regeringens eller föreskrivande myndigheters normgivningskompetens.

1992/93:EU1

Bilaga 1

2 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 2

I propositionen berörs den remisskritik som riktats mot det förslag
till lagvalsregel som lades fram i departementspromemorian och de
erinringar som lagrådet haft mot bestämmelsen i det förslag som
remitterades till lagrådet. Det skall här anmärkas att bestämmelsen i
propositionens lagförslag har getts en annorlunda utformning i syfte att
tillmötesgå kritiken och erinringarna.

Om en införlivad EES-regel skulle strida mot en grundlagsregel,
kommer grundlagsregeln att ta över. Vissa remissinstanser har efterlyst
ett klarläggande av detta förhållande. I propositionen anförs att det
borde vara så självklart att en regel i vanlig lag inte kan ta över
grundlag att det egentligen inte skulle behöva utsägas.

I detta sammanhang har lagrådet berört frågan om lagva Isregelns
tillämpningsområde och konstaterat att den synes kunna användas
endast när lagregel står mot lagregel, regeringsförordning mot reger-
ingsförordning eller om myndighetsföreskrifter sinsemellan är ofören-
liga. I övriga fail framstår lagvalsregeln (sådan den utformats i lagråds-
remissen) enligt lagrådet som antingen obehövlig eller stridande mot
regeringsformens normgivningssystem. Om en lagvalsregel anses nöd-
vändig, bör den enligt lagrådets uppfattning formuleras om, så att dess
grundlagsbetingade begränsningar kommer till direkt uttryck i lagtex-
ten. I propositionen biträds lagrådets uppfattning att lagvalsregeln inte
har några effekter mellan regler på olika konstitutionella nivåer utan
att valet av tillämplig regel där styrs av normhierarkins principer. En
lagvalsregel är emellertid enligt propositionen nödvändig för att Sveri-
ge skall kunna sägas ha uppfyllt sina förpliktelser enligt protokoll 35
till EES-avtalet. I propositionen anförs att lagrådets synpunkter borde
kunna tillgodoses i betydande utsträckning genom att lagvalsregelns
tillämpningsområde anges till i första hand konflikter mellan regler i
lag. Enligt propositionen bör i regeln vidare anges att konflikter
mellan två regeringsförordningar eller mellan myndighetsföreskrifter
skall lösas enligt samma princip.

En remissinstans har förordat att lagvalsregeln begränsas till att gälla
EES-lagen och att man i varje författning som meddelats till uppfyllan-
de av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet inför en motsvarande
regel för den författningen. I propositionen uttalas förståelse för att
man på det sättet skulle vinna i tydlighet om vilka regler som skall
tillämpas. Enligt propositionen är det dock värdefullt att en gång för
alla slå fast principen om att EES-reglerna skall tillämpas vid norm-
konflikter.

I propositionen återges ett uttalande i promemorian enligt vilket
lagvalsregeln skulle ha verkningar också mellan de olika konstitutio-
nella nivåerna. Genom lagvalsregeln i EES-lagen skulle riksdagen
enligt vad som sades i promemorian ha förklarat att en senare tillkom-
men lag skulle stå tillbaka för EES-regler i en äldre författning, om
inget annat sades i lagen. På motsvarande sätt skulle äldre myndighets-
föreskrifter med EES-regler tillämpas framför yngre regeringsföreskrif-
ter, om det inte i regeringens förordning angavs att så inte skulle vara
fallet. Några remissinstanser har ifrågasatt det konstitutionellt riktiga i
detta resonemang och pekat på att behörighet för regeringen att

1992/93:EU1

Bilaga 1

besluta föreskrifter i ett visst ämne inte hindrar riksdagen från att
genom lag meddela föreskrifter i samma ämne. Den lag som riksdagen
beslutar skulle i ett sådant fall göra en regeringsföreskrift verkningslös
även om regeringens föreskrift grundas på EES-avtalet.

I propositionen biträds uppfattningen att principen om riksdagens
suveränitet som lagstiftare gör att regler i lag som huvudregel sätter
alla andra föreskrifter ur spel. Om riksdagen lagstiftar på ett område,
där regeringen med stöd av ett bemyndigande i lag eller med utnyttjan-
de av sin direkt på regeringsformen grundade normgivningskompetens
redan har meddelat föreskrifter i förordning, tar lagen alltså i princip
över. Om det i ett sådant fall skulle uppkomma konflikter mellan en
lag och EES-regler i förordningsform, torde dessa enligt propositionen
i flertalet fall kunna lösas genom fördragskonform tolkning. Det måste
nämligen, om inget annat framgår av lagstiftningsärendet, kunna förut-
sättas att riksdagen inte avsett att bryta mot Sveriges förpliktelser enligt
EES-avtalet. I detta sammanhang hänvisar propositionen till ett utta-
lande av konstitutionsutskottet i ett granskningsärende under riksmötet
1989/90. Enligt uttalandet är det en grundläggande princip att rege-
ringen och myndigheter skall känna till förekomsten av och innehållet
i såväl de regler de har att tillämpa som de konventioner och andra
internationella åtaganden som har betydelse för handläggningen.

Flera remissinstanser har vänt sig mot termen lagval och har i stället
förordat beteckningen företräde. De har pekat på att termen lagval
används inom den internationella privaträtten som beteckning för
valet mellan olika rättsordningar. I propositionen påpekas att det i
detta fall rör sig om val mellan svenska regler. Eftersom lagvalsregeln
behandlar valet mellan regler, som befinner sig på samma konstitutio-
nella nivå, är begreppet företräde enligt propositionen inte heller helt
rättvisande.

Utskottets bedömning

Lagvalsregeln behandlas i fyra motioner.

I motion E10 yrkande 6 av Lars Werner m.fl. (v) konstaterar
motionärerna att regeringen har tagit intryck av lagrådets kritik när
det gäller utformningen av lagvalsregeln. Motionärerna menar dock att
det kan diskuteras om inte utformningen av propositionens förslag
strider mot regeringsformens anda.

I motion E6 yrkande 1 av Sten Söderberg (-) anförs betänkligheter
mot termen lagval såvitt gäller valet mellan olika rättsregler i svensk
rätt. Denna term är enligt motionären inarbetad och vedertagen inom
den internationella privaträtten och används där för att beteckna valet
mellan olika rättsordningar.

I motion E9 yrkande 1 av Hans Göran Franck (s) förklarar motio-
nären att han i likhet med lagrådet anser att lagvalsregeln bör utgå ur
lagförslaget.

Under övergångstiden fram till fullt EG-medlemskap bör enligt
motion E3 av Björn von der Esch (m) så långt möjligt garantier skapas
mot sådana straffsanktioner samt utdragna och kostsamma rättegångar

1992/93:EU1

Bilaga 1

som har sin grund i bristande överensstämmelse mellan EES-regler
och våra grundlagar. Motionären menar att sådana garantier skulle
kunna uppnås genom att i EES-lagen tas in en bestämmelse av
innebörd att den som handlat i överensstämmelse med EES-avtalets
bestämmelser och därvid brutit mot svensk lagstiftning ej skall kunna
straffas på denna grund.

Konstitutionsutskottet konstaterar att EFTA-länderna enligt proto-
koll 35 till EES-avtalet åtar sig att för fall av möjliga konflikter mellan
införlivade regler och andra författningsbestämmelser — om nödvän-
digt — införa en författningsbestämmelse av innebörd att EES-regler
skall ta över i sådana fall. 1 länder där internationella avtal redan intar
en överordnad ställning i förhållande till den interna lagstiftningen är
en sådan författningsbestämmelse inte nödvändig. I Sverige gäller emel-
lertid en annan ordning. Som anförts i det föregående innebär hos oss
den omständigheten att en författning grundar sig på ett internationellt
avtal inte att den har företräde framför andra författningar. Utskottet
delar därför regeringens bedömning att det är nödvändigt att i lag
införa en bestämmelse av det slag som nämns i protokoll 35. Självfallet
kan en sådan lagbestämmelse inte ändra på de principer som ligger till
grund för bestämmelserna om normgivningsmakten i regeringsformen.
Enligt utskottets mening kommer detta numera till uttryck i den
lagvalsregel som föreslås i propositionen. Utskottet har således inte
någon erinran mot förslaget till lagvalsregel. Med det anförda avstyrker
utskottet de motioner där lagvalsregeln har ifrågasatts.

Lagvalsregeln syftar till att förhindra osäkerhet om vad som skall
gälla då en bestämmelse i svensk rätt som grundar sig på EES-avtalet
kommer i konflikt med en annan bestämmelse i svensk rätt på samma
konstitutionella nivå. Utskottet kan därför inte finna något behov av
någon särskild straffrihetsbestämmelse i EES-lagen. Yrkandet härom i
motion E3 avstyrks.

Utskottet har ingen erinran mot beteckningen lagval och avstyrker
därför vad som yrkas härom i motion E6 yrkande 1.

Vissa publiceringsfrågor

Bakgrund

Föreskrifter som har meddelats till uppfyllande av Sveriges förpliktel-
ser enligt EES-avtalet får genom den föreslagna lagvalsregeln en sär-
ställning i förhållande till andra föreskrifter på samma konstitutionella
nivå. Det är därför viktigt att veta vilka bestämmelser som är grundade
på EES-avtalet och vilka som inte är det. I en författning varigenom en
internationell överenskommelse inkorporerats kommer den bakomlig-
gande EES-rättsakten att finnas med som bilaga. I sådan fall uppkom-
mer normalt inga problem när det gäller att avgöra om författningen
är grundad på EES-avtalet. Annorlunda förhåller det sig med transfor-
meringsförfattningar. Sådana kommer att bli aktuella främst när det
gäller motsvarigheter till EG-direktiv. Lagrådet har för dessa fall ansett
att det helst direkt av författningstexten bör framgå att en författnings-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

bestämmelse har föranletts av EES-avtalet. Lagrådet har förordat att
denna ordning tillämpas i största möjliga utsträckning. Att — såsom
förordades i lagrådsremissen — tillerkänna notapparaten till en författ-
ning den avsedda rollen vid företrädesprövningen framstår enligt lag-
rådet inte som god lagstiftningsteknik. Notapparaten är ju en informa-
tionskälla som normgivaren saknar inflytande över. Lagrådet har dock
inte motsatt sig att tekniken med notsystem används i de fall en annan
lösning ter sig alltför komplicerad.

Propositionen

I propositionen delas lagrådets synpunkter i stort. I fall då det är
möjligt och lämpligt bör man enligt propositionen sträva efter att låta
sambandet med EG-rätten komma till uttryck redan i författningstex-
ten. Detta bör dock inte hindra att man behåller och i viss mån bygger
vidare på det system med noter som utgivaren av svensk författnings-
samling sedan länge tillämpar. Om det är en lag som transformerar ett
direktiv får man enligt propositionen redan med det nu tillämpade
notsystemet en hänvisning till förarbetena och därifrån vidare till
EG-rätten. I fråga om regeringsförordningar anförs att man genom en
not kan hänvisa direkt till exempelvis det ställe i EGT (Official
Journal) där direktivet finns publicerat på EG-språken. I propositio-
nen anförs att myndigheterna i sitt arbete med att införliva EES-regler
på myndighetsnivå också bör kunna använda ett notsystem med hän-
visning till EGT.

Utskottets bedömning

Enligt lagrådets uppfattning bör det i största möjliga utsträckning
direkt av författningstexten framgå att en författningsbestämmelse har
föranletts av EES-avtalet. Lagrådet har emellertid inte motsatt sig att
tekniken med notsystem används i de fall en annan lösning ter sig
allför komplicerad. Konstitutionsutskottet har förståelse för lagrådets
synpunkter. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga
hur författningarna bör utformas i nu berört hänseende. Det nu sagda
hindrar givetvis inte att systemet med noter behålls och utvecklas på
det sätt som anförs i propositionen.

Kommunala stödåtgärder

Bakgrund

Av 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (1991:900) framgår att
individuellt inriktat stöd från kommuner och landsting till enskilda
näringsidkare bara far lämnas, om det finns synnerliga skäl för det.

Enligt artikel 61 i EES-avtalet är — om inte annat föreskrivs i
avtalet — stöd som ges av EG:s medlemsstater och EFTA-stater eller
med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider

1992/93: EU 1

Bilaga 1

eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag
eller viss produktion, oförenligt med avtalet i den utsträckning det
påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

I artikeln räknas särskilt upp fall då stöd är eller kan anses förenligt
med avtalet. Som förenligt med avtalet kan sålunda anses stöd för att
främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden
är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Som
förenligt med avtalet kan vidare anses stöd för att underlätta utveck-
lingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte
påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot
det gemensamma intresset. Det kan anmärkas att de avtalsslutande
parterna i en gemensam deklaration i anslutning till EES-avtalet har
uttalat att låg befolkningstäthet är ett kriterium som skall vägas in när
förutsättningarna för stödgivning enligt avtalet skall prövas.

Artikel 61 motsvarar artikel 92 i Romfördraget. Genom artikel 6 i
EES-avtalet är Sverige förpliktat att tolka sådana bestämmelser i avtalet
som är identiska med motsvarande artiklar i Romfördraget i enlighet
med relevanta avgöranden av EG-domstolen som meddelats före un-
dertecknandet av EES-avtalet.

Propositionen

I propositionen anförs att i flera för detta sammanhang relevanta
avgöranden från EG-domstolen har slagits fast att alla former för
offentligt stöd från såväl statliga som regionala och lokala organ
omfattas av reglerna i artikeln. Mot bakgrund härav måste enligt
propositionen även stödåtgärder från kommuner och landsting anses
omfattade av bestämmelserna i artikel 61.

I propositionen föreslås att det i EES-lagen tas in ytterligare bestäm-
melser som gäller offentliga stödåtgärder.

I 6 § föreskrivs sålunda en viss begränsning av svenska myndigheters
prövningsrätt av offentligt stöd. Begränsningen innebär att svenska
myndigheter endast om särskilda skäl föreligger lar pröva tillåtligheten
av offentliga stödåtgärder, som regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer har anmält till EFTA:s övervakningsmyndighet,
innan ett lagakraftvunnet beslut av övervakningsmyndigheten eller
EFTA-domstolen föreligger i saken.

Enligt 7 § är kommuner och landsting skyldiga att lämna upplys-
ningar till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
om alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål för
prövning av övervakningsmyndigheten.

En särskild bestämmelse om upphävande av kommunala beslut
föreslås införd genom 8 §. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att
upphäva sådana stödåtgärder som har beslutats av kommuner och
landsting och som övervakningsmyndigheten, genom beslut som vun-
nit laga kraft, eller EFTA-domstolen funnit strida mot artikel 61.
Bestämmelsen i 8 § skall inte tillämpas, om en svensk myndighet har
funnit att kommunens eller landstingets beslut är förenligt med artikel
61, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

I propositionen anförs att bestämmelsen i 2 kap. 8 § andra stycket
kommunallagen innebär att kommunernas och landstingens kompe-
tens att utge individuellt inriktat stöd till näringsidkare är mycket
begränsad. Man kan därför enligt propositionen också allmänt utgå
från att kommunala stödåtgärder som strider mot artikel 61 under alla
förhållanden blir sällsynt förekommande. Det anförs att det emellertid
inte kan uteslutas att en sådan situation ändå skulle kunna uppstå.
Mot den bakgrunden bör det enligt propositionen tillskapas en möjlig-
het för regeringen att upphäva beslut om stödåtgärder av kommuner
och landsting som övervakningsmyndigheten funnit strida mot artikel
61.

Propositionen tar upp den remisskritik som riktats mot förslaget och
som går ut på att förslaget innebär ett ingrepp i den kommunala
självstyrelsen. I propositionen framhålls att denna självstyrelse aldrig
kan vara total. Vidare hänvisas till ett uttalande i förarbetena till
regeringsformen. Där underströks att arbets- och befogenhetsfördel-
ningen mellan stat och kommun i ganska vid omfattning måste kunna
ändras i takt med samhällsutvecklingen. Enligt propositionen kan
termen kommunal självstyrelse anses ge uttryck för principen om en
självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt. I propositionen
görs också en hänvisning till förarbetena till kommunallagen. Enligt
dem ger regeringsformen stöd för att riksdagen genom lag bestämmer
grunderna för kommunernas och landstingens organisation och arbets-
former.

I propositionen anförs att det är riksdagen som genom lag bestäm-
mer kommunernas och landstingens åligganden och att graden av
självstyrelse följaktligen ytterst avgörs av formerna för samverkan mel-
lan staten och den kommunala sektorn. I likhet med vad lagrådet i ett
tidigare ärende uttalat i fråga om inskränkningar i den kommunala
beskattningsrätten framförs i propositionen uppfattningen att inskränk-
ningar i den kommunala självstyrelsen bl.a. får bedömas med hänsyn
till arten och omfattningen av inskränkningarna och att gränsdragning-
en inom vissa ramar snarare är en politisk än en rättslig fråga. Mot
bakgrund av det anförda kan enligt propositionen den föreslagna
ordningen för upphävande av beslut om stödåtgärder, som befunnits
stå i strid med våra folkrättsliga åtaganden och med svensk lag, inte
anses utgöra en oacceptabel inskränkning av den kommunala självsty-
relsen.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Utskottets bedömning

Två motioner behandlar propositionens förslag i fråga om kommunala
stödåtgärder. I motion El av Birgitta Hambraeus (c) anförs sålunda att
den föreslagna begränsningen av möjligheten till kommunala stödåt-
gärder är ett mycket allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen.
Motionären menar att svenska kommuner inte är jämförbara med
lokala enheter i EG-länderna. Kommunerna är juridiska personer, och
den grundlagsfästa kommunala beskattningsrätten finns motionären
veterligt ingen annanstans. Enligt motionären är det alltså tydligt att
kommunala stöd inte är statliga. Motionären anser därför att lagregler
om upplysningsskyldighet för kommunerna och rätt för regeringen att
upphäva kommunala beslut inte bör införas. Liknande uppfattningar
förs fram i motion E10 yrkande 11 av Lars Werner m.fl. (v).

Konstitutionsutskottet konstaterar att åtagandena enligt EES-avtalet
innebär att avtalets bestämmelser om offentliga stödåtgärder även om-
fattar sådant stöd som lämnas av kommuner och landsting. Kommuner
och landsting får enligt 2 kap. 8 § första stycket kommunallagen
genomföra åtgärder för att främja näringslivet i kommunen eller
landstinget. Enligt kommunallagsparagrafens andra stycke får individu-
ellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare dock bara lämnas om det
finns synnerliga skäl för det. Kommunernas och landstingens möjlighe-
ter att lämna stöd som avses i artikel 61 i EES-avtalet är således
kraftigt begränsade redan genom kommunallagen. Mot bakgrund härav
bör man kunna utgå från att kommunala stödåtgärder som strider mot
artikel 61 blir sällsynt förekommande. Som anförs i propositionen kan
det emellertid inte uteslutas att en sådan situation ändå kan komma att
uppstå.

Att det i lag föreskrivs begränsningar av kommunernas och landsting-
ens möjligheter att lämna sådant stöd som avses i artikel 61 är enligt
utskottets mening godtagbart från konstitutionella utgångspunkter.
Som nämnts finns redan en sådan föreskrift i kommunallagen. Rätten
att få lagligheten av ett beslut om stödåtgärder prövad är dock enligt
kommunallagen förbehållen medlem i kommunen eller landstinget.
Inom en viss klagotid har medlemmen rätt att överklaga beslutet hos
kammarrätten, som kan upphäva beslutet. Genom förslaget i proposi-
tionen införs vid sidan av laglighetsprövningen enligt kommunallagen
en ny ordning när det gäller ingripande mot kommuners och lands-
tings beslut om stödåtgärder. Under vissa speciella förutsättningar skall
regeringen nämligen kunna upphäva sådana beslut. Förslaget är inte
helt invändningsfritt eftersom det innebär en ny form av statlig uppsikt
över kommuner och landsting. Utskottet gör emellertid bedömningen
att de föreslagna föreskrifterna torde vara erforderliga för att Sverige
skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet.

Regeringens förslag innebär att samma regler gäller i fråga om rättelse
av verkställighet som vid laglighetsprövningen enligt kommunallagen.
För det fall ett beslut upphävs som redan är verkställt innebär lagför-
slaget nämligen att det organ som fattat beslutet skall se till att

1992/93 :EU1

Bilaga 1

verkställigheten rättas i den utsträckning som det är möjligt. Skulle
återbetalning av ett kommunalt stöd aktualiseras far som anförs i
propositionen denna fråga lösas inom ramen för en sedvanlig tillämp-
ning av offentligrättsliga och civilrättsliga regler.

Sammanfattningsvis har utskottet ingen erinran mot propositionen i
denna del. Utskottet avstyrker motionerna El och E10 yrkande 11.

Offentlighet och sekretess m.m.

Propositionen

I propositionen (bil. 2) nämns att ändringar kan behöva göras i
sekretesslagen (1980:100) med anledning av EES-avtalet och att en
undersökning av på vilka områden så är fallet för närvarande pågår
inom regeringskansliet. När denna undersökning är klar har justitiede-
partementet enligt propositionen för avsikt att lägga fram erforderliga
förslag i en departementspromemoria.

Utskottets bedömning

Frågan om offentlighet och sekretess berörs i motion E10 av Lars
Werner m.fl. (v). Motionärerna anför sålunda att det är synnerligen
olyckligt att de sekretessfrågor som kan föranledas av EES-avtalet inte
tas upp i propositionen. De menar att riksdagen innan propsitionen
antas måste ges rimliga möjligheter att bedöma vilken inverkan EES-
avtalet har på tillämpningen av offentlighetsprincipen (yrkande 12).
Motionärerna anför vidare att frågan om vad avtalet skulle kunna
innebära för meddelarskyddet helt förbigås i propositionen. Enligt
motionärerna hade det varit värdefullt med en analys av vilka krav
som skulle kunna komma att ställas på genombrott av reglerna i
svensk rätt om meddelarskydd för att göra genomslaget för sekretessre-
gler i EES-rätten mer effektivt. Motionärerna anser att en sådan analys
bör göras innan beslut om propositionen fattas (yrkande 13).

Konstitutionsutskottet vill erinra om att frågan om ändringar i
sekretesslagen med anledning av EES-avtalet är föremål för beredning
i justitiedepartementet. Huruvida det i Sverige grundlagsfästa medde-
larskyddet kommer att beröras torde komma att analyseras i det
sammanhanget. Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas
genom något uttalande nu från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
motion E10 yrkande 13.

Regler om reklam i TV som riktar sig till barn

Bakgrund

Enligt artikel 11 i EES-avtalet skall kvantitativa importrestriktioner
samt åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna. Artikeln mot-
svarar artikel 30 i Romfördraget. I artikel 13 i EES-avtalet, som
motsvarar artikel 36 i Romfördraget, finns vissa undantag från artikel
11.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Enligt 11 § första stycket radiolagen (1966:755) får reklam som
sänds under annonstid i televisionen inte syfta till att fånga uppmärk-
samheten hos barn under 12 år. Bestämmelsen motiveras av TV-
mediets stora genomslagskraft (prop. 1990/91:149). Av samma skäl
finns en liknande regel i 11 § första stycket lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten (prop. 1991/92:53).

Två europeiska överenskommelser berör Sverige när det gäller mot-
tagning av utländska TV-sändningar i Sverige och sändningar av TV-
program från Sverige till andra länder. Det gäller dels, genom EES-
avtalet, EG-direktivet om samordning av vissa bestämmelser om televi-
sionssändningar som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra
författningar, dels Europarådets konvention om gränsöverskridande
television.

Radiolagsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1992:31) Lagstift-
ning om satellitsändningar av TV-program lagt fram förslag till lagstift-
ning som bygger på EG-direktivet och Europarådskonventionen. I 21
§ första stycket i utredningens förslag till lag om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten finns samma bestämmelse om för-
bud mot reklam i TV, som riktar sig till barn, som i 11 § första stycket
radiolagen.

Marknadsföringsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1992:49)
EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen gjort bedömningen
att förbudet i 11 § första stycket radiolagen sannolikt inte låter sig
försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-
avtalet. Utredningen har därvid pekat på innehållet i artiklarna 11 och
13 i avtalet. Utredningen har därför föreslagit att detta förbud och det
motsvarande förbudet i lagen om kabelsändningar till allmänheten
upphävs.

Propositionen

I propositionen (bil. 10) anförs att radiolagsutredningens betänkande
skall remissbehandlas och att avsikten är att en proposition i ämnet
skall beslutas under hösten 1992. Enligt vad som vidare anförs (bil. 12)
beräknas marknadsföringsutredningens förslag efter remissbehandling
leda till en lagrådsremiss och proposition under hösten 1992.

Utskottets bedömning

I motion E10 yrkande 31 av Lars Werner m.fl. (v) tar motionärerna
upp frågan om regler om reklam i TV som riktar sig till barn.
Motionärerna anför att åldergränsen syftar till att skydda en lättpåver-
kad och sårbar målgrupp mot TV-reklam. Motionärerna erinrar om
marknadsföringsutredningens förslag att radiolagens förbud mot TV-
reklam som riktar sig mot barn under tolv år slopas. Ett argument för
att slopa detta förbud, förutom det rent kommersiella intresset, skulle
vara att EES-avtalet hindrar Sverige från att ha kvar ett reklamförbud
då det skulle kunna tolkas som ett otillåtet handelshinder. Motionärer-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

na motsätter sig en försämring av barns skydd mot en expanderande
TV-reklammarknad. De förutsätter att den svenska lagstiftningen mot
barnreklam inte inskränks eller tas bort.

Konstitutionsutskottet anser att resultatet av regeringskansliets bered-
ning av de båda utredningsförslagen inte bör föregripas genom något
uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion E10 yrkande
31.

Stockholm den 22 augusti 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

1992/93:EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger
Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt
(fp), Sören Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Ingvar Svensson (kds),
Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Lisbeth Staaf-Igelström
(s), Henrik S Järrel (m) och Elvy Söderström (s).

Bilaga till konstitutionsutskottets yttrande
1992/93:KUly

1992/93:EU1

Bilaga 1

Offentlig utfrågning den 6 augusti 1992 om
regeringens proposition angående Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet

Thage G Peterson: För beredning av regeringens proposition om det
europeiska ekonomiska samarbetet och det s.k. EES-avtalet har riksda-
gen tillsatt ett särskilt utskott. EES-utskottet har bett konstitutionsut-
skottet att yttra sig över propositionen och inkomna motioner vad
avser de konstitutionella delarna av EES-avtalet. Konstitutionsutskottet
är nu mitt uppe i arbetet med yttrandet till EES-utskottet över de
konstitutionella frågeställningarna. Denna utfrågning är ett led i KU:s
beredning.

I samråd med EES-utskottet har KU anordnat denna utfrågning, till
vilken jag hälsar er välkomna. Syftet med utfrågningen är att ge
ledamöterna i de båda utskotten tillfälle att fa konstitutionella frågor
ytterligare belysta.

Utrikesutskottets ordförande och ytterligare ledamöter från utrikes-
utskottet är också inbjudna med möjlighet att ställa frågor.

Vi har i syfte att öka informationen och öppenheten i EES-frågans
hantering valt riksdagsordningens form offentlig utfrågning. Jag hälsar
massmedierepresentanterna och andra intresserade välkomna.

Vi har tre svarande, som skall svara på våra frågor:

Professor Olof Ruin, som för närvarande leder den parlamentariska
utredningen om behovet av grundlagsförändringar inför ett svenskt
medlemskap i EG.

Hovrättspresident Bo Broomé i hovrätten över Skåne och Blekinge
har varit engagerad i lagstiftningsarbetet med regeringsformen. Dess-
utom har hovrätten vid behandlingen av den departementspromemoria
som ligger till grund för EES-propositionen anfört kritiska synpunkter
av konstitutionell natur.

Departementsrådet Göran Schäder är chef för enheten för statsrätt
och förvaltningsrätt på justitiedepartementet. Han har varit inblandad i
de konstitutionella aspekterna på avtalen och införlivandet av dem i
vår rättsordning.

Jag hälsar de tre välkomna till utfrågningen.

EES-avtalet med tillhörande EFTA-avtalet innebär för svensk del en
anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det är utan tvekan
fråga om en stor och genomgripande förändring av vår rättsordning.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalen och antar en lag
— EES-lagen — varigenom avtalen i väsentliga delar införlivas med
svensk rätt.

Avtalens materiella innehåll och om de från politiska utgångspunk-
ter skall godkännas av riksdagen eller ej är inte frågor som skall
behandlas här i dag. Det är inte heller en uppgift för konstitutionsut-
skottet, utan för EES-utskottet. Jag är medveten om att det hade varit

spännande med en utfrågning om hela EES-avtalet och EG, men det
är inte heller konstitutionsutskottets uppgift, utan även den frågan Sr
EES-utskottet ta hand om.

Det sätt på vilket avtalen skall införlivas med svensk rätt rör
däremot viktiga konstitutionella frågor. För KU är inte frågan om utan
hur avtalen skall införlivas.

Frågorna till våra tre svarande skall således gälla enbart de delar av
de digra avtalen som KU skall yttra sig över, dvs. de konstitutionella
områdena. Dessa områden har vi angivit till nio, som redovisas i ett
utsänt material.

Vi kommer att släppa ordet fritt för frågor till de tre svarandena på
hela området, dvs. samtliga nio områden, på en gång. Vi vill inte
riskera att fastna på punkt 1 — vi har en viss erfarenhet hur det kan
gå till i det här huset.

Jag vill först be professor Olof Ruin att som inledning kort beskriva
skillnaden mellan Sveriges deltagande i EES och ett svenskt medlem-
skap i EG.

Olof Ruin: Det svaret kan bli ganska kort. Vi är medvetna om att det
materiellt är stora likheter mellan dessa två avtal, även om det, när det
gäller EES-avtalet, är fråga om ett fördjupat frihandelsavtal och när det
gäller ett framtida medlemskap i EG är fråga om att ingå i en
tullunion. Men konstitutionellt är de ganska lika. EES-avtalet är ett
folkrättsligt avtal — det betonas ständigt och med rätta — medan
däremot ett framtida medlemskap i EG för oss innebär att vi på
bestämda områden överlåter beslutanderätt från svenska organ till
gemenskapens organ. Det som är gemenskapsrätt på vissa områden Sr
uttryckligt företräde framom svensk rätt.

Det är väl i korthet ett svar på frågan.

Thage G Peterson: Jag har en fråga som riktar sig till departementsrå-
det Göran Schäder.

I Sverige liksom i en del andra EFTA-länder fordras ett införlivande
i den nationella rättsordningen för att bestämmelserna i en internatio-
nell överenskommelse skall kunna tillämpas på enskilda människor
och på myndigheter. En del andra länder som har slutit EES-avtal har
emellertid en annan ordning. Där betraktas bestämmelserna i en
internationell överenskommelse som en beståndsdel av den interna
rätten.

Jag vill veta om dessa olika förhållningssätt kan ha haft någon
betydelse för utformningen av det svenska EES-avtalet och anslutande
EFTA-avtal.

Göran Schäder: Det har det i allra högsta grad.

Ett av huvudmålen med EES-avtalet har varit att uppnå en rättsen-
lighet i samtliga de länder som omfattas av avtalet. De skilda synsätt
som ordföranden påpekade har betydelse för vilka metoder man måste
välja för att få ett resultat som blir likartat i alla länder. Det finns både
på EFTA-sidan och på EG-sidan länder där ett avtal inte fordrar
inkorporering — de brukar kallas monistiska länder — och det gäller

1992/93 :EU1

Bilaga 1

på EFTA-sidan framför allt Schweiz och Österrike. Även EG har det
synsättet på internationella avtal, medan de nordiska länderna fordrar
införlivande i nationell rätt. Dessa skilda synsätt på internationella
avtal har präglat både diskussionerna i EFTA-kretsen inför mötet med
EG och förhandlingarna med EG.

EG har varit mycket angeläget om att försäkra sig om att EES-
avtalet får ett genomslag i de nordiska länderna som motsvarar det som
det har i EG. Detta tar sig främst uttryck i ett protokoll till EES-
avtalet, protokoll 35, i vilket EFTA-länderna åtar sig att införa regler
av innebörden att i fall av eventuell konflikt mellan nationella regler
och införlivade EES-regler skall EES-regeln ta över. I EG har man ett
system med företräde för EG-rätten, så det utgör där inget problem.
Schweiz och Österrike har förklarat att det monistiska system som de
tillämpar löser den här frågan, men för att försäkra sig om ett
genomslag i de nordiska länderna har EG krävt en förklaring från
EFTA-länderna.

Thage G Peterson: Jag har slutligen en fråga till hovrättspresident Bo
Broomé. Den gäller den s.k. lagvalsregeln, och jag vill använda någon
minut till frågeställningen.

I remissbehandlingen av departementspromemorian som ligger till
grund för propositionen och i lagrådets yttrande över lagrådsremissen
finns det åtskillig kritik mot utformningen av lagvalsregeln. Det har
varit en av de frågor som har diskuterats mest intensivt i remissbe-
handlingen.

Kritiken har främst tagit fasta på att regeln inte tar hänsyn till
principen att grundlag tar över vanlig lag, lag tar över regeringsförord-
ning, och regeringsförordning tar över myndighetsföreskrift.

Denna viktiga princip ligger till grund för regeringsformens bestäm-
melser om normgivningsmakten. Man har nu menat att lagvalsregeln
inte står i överensstämmelse med vår grundlag.

Här har lagrådet uppfattningen att lagvalsregelns grundlagsbetingade
begränsning bör komma till direkt uttryck i regeln.

Efter det att lagrådet hade yttrat sig kom propositionen. Då har
lagvalsregeln omformulerats så att dess tillämpningsområde anges till i
första hand konflikter mellan olika lagar. Motsvarande skall också
gälla förhållandet mellan föreskrifter i annan författning än lag.

Regeringen anser nu att man har tagit hänsyn till allt som man kan
ta hänsyn till, och lagrådets synpunkter skulle därmed ha tillgodosetts i
betydande utsträckning.

På den här punkten har hovrättspresident Broomé varit kritisk i ett
inledande skede. Min fråga till honom är: har regeringen tillgodosett
lagrådets synpunkter i detta avseende, eller kvarstår någon oklarhet
eller bristande överensstämmelse i lagvalsregelns förhållande till rege-
ringsformen?

Bo Broomé: Jag skulle kanske våga svara, att jag själv vore benägen att
säga att den är godtagbar som den står i propositionen. Den kanske
rentav är nödvändig. Jag skulle, även om det blir litet mångordigt, vilja
utveckla några synpunkter på den här paragrafen.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Vad den först säger är att EES-lagen, den lag där paragrafen själv
står, har företräde framför en annan lag med vilken den kan kollidera.
Jag tycker att det inte finns någonting att säga om en sådan regel. Att
det skulle bli aktuellt att låta grundlag vika för en EES-regel tycker jag
är en invändning som kan lämnas därhän — det är alldeles klart att
grundlag tar över. Det är den ena situationen.

Den andra situation som lagvalsregeln tar sikte på är att det finns en
lagregel som grundar sig på EES-avtalet men som inte står i EES-
lagen, och denna lagbestämmelse kommer i konflikt med annan lagbe-
stämmelse. Vi kan kalla den första för lag A — den som grundar sig på
EES-avtalet. En annan lag, som inte stämmer överens med lag A, kan
vi kalla för lag B. Då lar vi svar på frågan om företräde mellan lag A
och lag B i 5 § i EES-lagen.

Man kan då invända att 5 § far en grundlagsliknande roll. Jag tycker
emellertid att man inte kan säga mycket om detta — det får nog anses
acceptabelt. Man skall bara ha klart för sig att regeln lovar mer än den
kan hålla, för om riksdagen vid utfärdandet av lag B ändå av någon
outgrundlig anledning skulle säga att den tar över den EES-grundade
lagen — vilket skulle strida mot vårt EES-avtal — så har riksdagen
sista ordet. Den ena riksdagen kan alltså inte utan grundlagsändring
låsa en kommande riksdag.

Men jag anser ändå att regeln fyller en funktion förutsatt att
riksdagen inte skulle vidta denna högst extraordinära åtgärd.

Det här är inte bara en teoretisk fråga och en fråga om att uppfylla
vårt åtagande enligt EES-avtalet, som Göran Schäder har varit inne på.
Det är också en praktisk fråga för dem som skall tillämpa denna
väldiga materia.

Det praktiska problemet uppkommer när den stackars tjänsteman-
nen — som av konstitutionsutskottet och riksdagen förutsatts kunna
alla lagregler, vilket i någon mån är en fiktion — skall tillämpa lag B,
där det inte finns någonting som antyder att det också finns en
EES-regel som kan tänkas ta över.

Det från tjänstemannens synpunkt mest praktiska är givetvis att det i
lag B, som skall vika för lag A, står en antydan om att här finns en
annan regel, en EES-regel, som skall ta över. Det utesluter inte att
man har kvar den s.k. lagvalsregeln, men jag tror att de som arbetar
praktiskt gärna ser att lagstiftaren anstränger sig i framtiden att peka ut
de fållor som kan finnas.

Den näst bästa lösningen — som välsignas i propositionen — är att
man i de särskilda EES-lagarna — inte den lag som finns i propositio-
nen, utan de speciella lagar som kommer att grunda sig på EES-avtalet
— noterar att de lagarna skall ta över andra lagar. Det önskemålet
uppfylls i icke ringa utsträckning, om man helt enkelt markerar i en
på EES-avtalet grundad lag att det är en sådan lag. Det finns här ett
särskilt avsnitt om publicering.

Det finns slutligen en tredje relation som behandlas i lagvalsregeln,
och det är förhållandet mellan en förordning — alltså en av regeringen
utfärdad författning — och en annan författning, också den utfärdad av
regeringen, och motsvarande konflikt mellan myndighetsföreskrifter.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Om man är formalistisk kan man här sätta ut ett frågetecken och fråga
sig om inte riksdagen tar bort en del av regeringens normgivnings-
makt. Det kan inte riksdagen göra annat än i grundlag. Jag vill bara
resa frågan. Jag skulle ändå vilja besvara den nekande och hänvisa till
8 kap. 14 § regeringsformen, som ger riksdagen möjlighet att alltid
lagstifta på det område som är regeringens. Det här far anses vara en
materiell regel.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag är mindre belåten med termen
lagval. I juridiken syftar den på vad vi kallar internationellt privaträtts-
liga förhållanden, där man har att välja mellan svensk lag och exem-
pelvis tysk lag. Den passar därför inte in i gängse terminologi. Dess-
utom handlar bestämmelsen inte bara om val mellan lagar, utan om
val mellan förordningar och val mellan myndighetsföreskrifter.

Sedan återstår det att hitta på någonting bättre, och det är kanske
där det sviktar, men en möjlig rubrik skulle vara regeiföreträde. I
propositionen har man inte gillat företräde, men bland flera dåliga
alternativ tycker jag att det är mindre dåligt.

Bertil Fiskesjö: Jag har först en fråga till Bo Broomé. Det gäller ett
väldigt komplex av texter, och genom en överenskommelse som har
träffats i utskottet har man valt en lagteknisk lösning som vi inte har
tillämpat tidigare i någon större utsträckning. Nu skulle jag vilja höra
hur du med din erfarenhet och med din ställning som domare ser på
möjligheterna för svenska domstolar att tillämpa detta regelkomplex.

Bo Broomé: Det är ingen lätt fråga att besvara.

I sitt remissvar på den promemoria som låg till grund för proposi-
tionen hade hovrätten kritiska synpunkter på sättet att införliva be-
stämmelserna med svensk lag. Det gällde kanske mest den omfattning i
vilken man föreslår att avtalet skall inkorporeras. Det inkorporeras en
del institutionella regler och liknande, som inte får någon rättslig
relevans i Sverige. Man skulle kunna dra en parallell med att man i
lag förde in FN:s stadga. Man kan säga att det inte skadar, men vilken
betydelse det har kan ifrågasättas. I de flesta fall spelar det säkert ingen
roll, men det kan finnas gränsfall där man med fog kan ställa frågan,
om inte användning av lagformen kan leda till slutsatser som inte har
varit avsedda.

Sedan är det ett annat problem att en del av artiklarna i EES-avtalet,
som motsvarar vissa huvudbestämmelser i Rom-avtalet, är svåra att
tillämpa. Visst är de det. Kanske inte de allmänna domstolarna, men
myndigheterna kommer säkert att ställas inför problem. Men dessa är
kanske inte oöverstigliga. Domstolarna är väl trots allt vana att hantera
även besvärliga situationer.

Något mer kategoriskt svar än så kan jag inte ge på din fråga.

Bertil Fiskesjö: Jag vill ställa ytterligare en fråga, kanske närmast till
Göran Schäder.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Det här är ett stort avtalskomplex. Det är knutet till EG:s lagstift-
ning. Vi vet alla att EG är en dynamisk organisation, och vi kan
förutse förändringar inom de områden som EES-avtalet innefattar.
Man har angivit mekanismen för hur anpassningen skall ske.

Ser Göran Schäder några risker för att det under resans gång kan
uppkomma situationer då den överstatlighet som vi har velat undvika
genom denna typ av avtal kommer att i realiteten träda i kraft?

Göran Schäder: Själva avtalet är så konstruerat att det inte innebär
någon överstatlighet, att något icke svenskt organ skulle kunna fatta
för Sverige bindande beslut. Alla beslut i EES fattas i enighet i
EES-rådet, och enigheten uppstår inte om inte Sverige röstar för ett
sådant beslut. Sett ur strikt konstitutionell synpunkt vill jag säga att
någon sådan risk inte föreligger.

I ett land som är starkt beroende av sin omvärld är naturligtvis den
reella handlingsfriheten på olika sätt begränsad, men det är inte
någonting specifikt för detta avtal, även om avtalet är mycket större än
avtal som vi tidigare har ingått.

Ylva Annerstedt: Jag vill ställa min fråga till professor Ruin. Den
gäller offentlighetsprincipen.

Eftersom det endast är Sverige och Finland som tillämpar offentlig-
hetsprincipen skulle jag vilja att professor Ruin utvecklade på vilka
områden och på vilket sätt som tillämpningen av EES-lagen kan
påverka dels offentlighetsprincipen, dels sekretesslagstiftningen.

Olof Ruin: Mitt perspektiv är ett framtida medlemskap i EG. Om vi är
medlemmar i EG, finns det två problem utifrån offentlighetsprincipen.
Ett är att den politiska beredningsprocessen i EG är sekretessbelagd.
Samtidigt bör man veta det som danskarna ofta säger, att 95 % av allt
de far veta om beredningsprocessen i EG kan de ändå förmedla till
marknadsutskottet i folketinget. Men här föreligger självfallet ett of-
fentlighetsproblem med vårt eventuella medlemskap i EG.

Ett annat problem gäller de materiella sekretessbestämmelser som
finns i EG. Uppgifter om förhandlingar med olika företag inom EG är
t.ex. sekretessbelagda. Där är sekretessen mer absolut än vad den
hittills har varit i Sverige, där det mera är fråga om sekretess när
uppenbar skada kan uppstå för en part.

Sammanfattningsvis får man väl ändå säga att i den mån arbetet i
Bryssel är sekretessbelagt och vi blir medlemmar Sr vi genom vår röst
i kommissionen en möjlighet att påverka reglerna för beslutsfettande.
Vidare kommer tillämpningen av offentlighetsprincipen i Sverige inte
att inskränkas såvitt det gäller områden som inte har samband med
EG.

Ylva Annerstedt: Finns det någon möjlighet att säga någonting om vad
EES-avtalet kan innebära för offentlighetsprincipen?

Olof Ruin: Jag tror det är bättre att ställa denna typ av frågor till den
juridiska expertisen. Jag begränsar mig här till att tala i egenskap av
ordförande i grundlagsutredningen inför EG.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

3 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

Göran Schäder: I propositionen aviserar regeringen att den avser att
återkomma till frågor rörande sekretesslagen. Vi har internt i rege-
ringskansliet i förra veckan delat ett utkast till en departementsprome-
moria om vilka effekter på sekretesslagen som EES-avtalet kan få.
Ambitionen är att remittera den inom några veckor.

Vad jag kan säga om innehållet är att det inte blir några stora
förändringar. Offentlighetsprincipen berörs inte alls. Det måste natur-
ligen ske viss anpassning av sekretesslagen till de nya förhållanden som
uppstår i och med EES-avtalet, men sekretesslagen anpassas ju till
reformer på nästan alla samhällslivets områden, så det är ingenting
unikt i detta. De förändringar som sker är inte på något sätt av
grundläggande natur. De är av den typ av regler som redan finns på
många områden. Det handlar framför allt om övervakning av att
företagen efterlever konkurrensreglerna. Där har vi redan i dag sekre-
tessregler bakom konkurrensverkets verksamhet. Det kan också röra
banktillsyn, utsädeskontroll och andra frågor av den arten.

Birger Hagård: Jag har två generella frågor, som jag väl far ställa till
samtliga tre, kanske litet mindre till Göran Schäder, eftersom jag tror
att han har haft ett finger med i propositionsskrivandet.

Propositionen diskuterar de remissvar som vi har fått in på den
ursprungliga promemorian och de förslag som där lades fram.

Den första frågan är: finns det någon enda punkt i den föreslagna
EES-lagen som skulle strida mot våra konstitutionella bestämmelser i
Sverige?

Min andra fråga är: finns det någon enda punkt i den föreslagna
EES-lagen som kan te sig tvivelaktig från konstitutionell synpunkt?

Bo Broomé: På den första frågan kan jag svara att jag inte kan finna att
det skulle vara någonting i EES-lagen om vilket jag skulle vilja säga att
det inte är förenligt med regeringsformen. Nu är ju detta en jungfrulig
mark, och den som utpekas som expert eller anser sig vara expert bör
nog tala med små bokstäver. Något alldeles bestämt svar kan man inte
ge-

Din andra fråga var om det finns några punkter som är tvivelaktiga.
Jag tycker möjligen att man till undvikande av missförstånd kunde ha
gått lagrådet till mötes i fråga om önskemålet att utesluta ett par
artiklar i lagen. Men jag skulle ändå vilja hävda att om man följer
regeringens linje, kommer det i praktiken inte att leda till några
olyckor, även om man kunde ha varit försiktigare på ett par punkter.

Thage G Peterson: Jag vill fråga Göran Schäder varför regeringen inte
gick lagrådet till mötes genom att ta bort de två artiklar som lagrådet
ville ha bort.

Göran Schäder: Jag kan hänvisa till det jag inledde med, att ett syfte
var rättslikhet i alla länderna. I de monistiska länderna blir hela
avtalet en del av deras rättsordning. Genom inkorporeringen av hela
avtalet får vi nu i Sverige en situation som ganska mycket påminner
om den som råder hos de andra avtalsparterna, dvs. att hela avtalet är
en del av vår rättsordning. Men det innebär inte att det upphör att ha

1992/93 :EU1

Bilaga 1

denna folkrättsliga karaktär i de delar där man av avtalstexten ser att
det rör avtalsparternas agerande i t.ex. EES-kommittén. Därför kan jag
inte se att det skulle vara någon risk att inkorporera de delarna.

Thage G Peterson: Vill Olof Ruin svara på Birger Hagårds frågor?

Olof Ruin: Jag ansluter mig till vad hovrättspresident Broomé sade.
Det här är en komplicerad materia. Man kan resonera på olika sätt,
men när jag nu under semestern har läst nu tillgängligt material har
jag blivit övertygad om att något klart brott mot grundlag icke är
begånget.

Birger Hagård: Min tredje fråga gäller lagvalsregeln. Jag har sett litet
på hur man har tänkt sig lösa detta problem i Finland, Island och
Norge.

I Norge har man ett förslag som är rätt likartat det svenska. Det står
där att i händelse av konflikt skall bestämmelser som innebär ett
uppfyllande av Norges förpliktelser enligt avtalet gå före andra bestäm-
melser som reglerar samma förhållanden.

Finland väljer tydligen en annan väg och tillämpar vad jag skulle
vilja kalla en negativ approach. Där säger man att ett stadgande i lag
eller förordning inte far tillämpas, om det står i strid med tre närmare
angivna slag av bestämmelser.

I Island har man såvitt jag kunnat finna inte något förslag till en
lagvalsparagraf.

Jag vet inte om någon vill kommentera de nordiska förslagen, om ni
har haft tillfälle att studera dem.

Bo Broomé: Jag känner inte till dem. Det finns säkert olika tekniker.
Mitt första hörselintryck säger mig att de förefaller vara ungefär
likvärdiga.

Såvitt jag förstår har både Finland och Norge velat reglera relatio-
nerna i hierarkin av över- och underordnade författningar. Det försök-
te man göra i departementspromemorian, men detta utsattes för kritik,
och man tyckte att det inte behövs i Sverige. Jag går så långt att jag
säger som lagrådet, att man skulle kunna klara sig utan företrädesre-
gleringen, men jag tycker att det är bra att den finns.

Göran Schäder: Den norska regeln är, som Birger Hagård säger, myck-
et lik den som vi har konstruerat i Sverige. När man läser den finska
regeln bör man tänka på att där finns en delvis annan tradition på
detta område än vi har i Sverige och Norge. Finland är ett dualistiskt
land. Av tradition inkorporerar man där alla internationella avtal som
man sluter. Därmed blir hela avtalet en del av finsk rätt, och då blir
det lättare att skriva på det sätt som man har gjort i sitt utkast till
lagvalsregel. Men samtidigt kan vi konstatera att alla har en lagvalsre-
gel. 1 det isländska förslaget ser den annorlunda ut, och vad den
innebär har jag svårt att genomskåda, eftersom mina kunskaper om
isländsk rätt tyvärr är mycket dåliga.

Johan Lönnroth: Jag vill börja med en fråga till Olof Ruin. I regerings-
formen 27:2 står det att för beredning av regeringsärenden skall

1992/93 :EU1

Bilaga 1

behövliga upplysningar inhämtas från berörda myndigheter. I den
omfattning som behövs skall tillfälle lämnas för sammanslutningar och
enskilda att yttra sig.

Antag att du skulle organisera en kurs för normalbegåvade studenter
i statskunskap. Efter den kursen skulle de begripa den konstitutionella,
statsvetenskapliga och juridiska innebörden av EES-avtalet och EES-
propositionen. Hur lång kurs skulle du anse behövas för detta?

Olof Ruin: Vi vet alla att detta är svårt. Men jag tror ändå att det
skulle vara en möjlig uppgift för en statsvetenskapslärare. Det material
som jag själv har haft tillfälle att läsa med remissyttrande och rege-
ringsproposition är ändå i sig klart utformat. Det skulle bli av stor
hjälp för mig i denna kurs. Vidare skulle jag i denna kurs betona att vi
har att göra med en dynamisk process och att vi är inställda på att gå
ett steg längre mot medlemskap i EG och då kommer dessa svåra
frågor att ytterligare få sin belysning. Jag skulle alltså i denna tilltänkta
kurs ständigt vilja ha ett sådant vidare perspektiv.

Johan Lönnroth: Ett antal remissinstanser har klagat på att man har
haft i praktiken bara två veckor på sig att utarbeta sina yttranden. Man
kan också se till vår situation i riksdagen. Det sägs i propositionen att
vi så småningom skall få en utgåva i 15 band s.k. sekundärrätt, som vi
skall sätta oss in i fram till november. Vi i konstitutionsutskottet skall
förmodligen avge något yttrande redan inom den närmaste månaden.

Är inte det här en orimlig arbetssituation för såväl remissinstanserna
som riksdagen?

Olof Ruin: Hela det svenska politiska systemets rytm har under min
livstid förändrats med kortare remisstider och utredningar som arbetar
snabbare. Det präglar också detta ärende.

I den fråga som nu diskuteras föreligger, skulle jag vilja säga, force
majeure. Det är en besvärlig internationell förhandling med många
stater inkopplade. Det hade naturligtvis varit önskvärt att man kunnat
ha en längre remisstid och handläggningstid, men situationen har som
sagt i viss mån karaktären av force majeure. Vidare måste vi komma
ihåg att i förlängningen har vi hela diskussionen om medlemskap i
EG. Där kommer mycket i denna problematik tillbaka som vi nu
diskuterar. Frågan skall också underställas folket i en folkomröstning,
och det finns tillfälle att ge ytterligare information. Men självfallet är
tidspressen i den process som riksdagen nu är del av inte helt lycklig.

Johan Lönnroth: Min nästa fråga handlar om portalparagrafen i grund-
lagen om att all offentlig makt skall utgå från folket.

Lagrådet skriver att det handlar om en delvis omvälvande ny lagstift-
ning som införs i vår rättsordning. Thage G Peterson använde orden
"genomgripande förändring". Det handlar också om att EG-instanser
har initiativrätt, praktiskt taget monopol på initiativ, inom hela det
stora lagstiftningsområdet, och det är EG-domstolen som i sista hand
dömer.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Jag förstår att det är en oerhört svår bedömning, men anser du ändå
inte att vi börjar närma oss frågan, om vi kan med gott samvete säga
att all offentlig makt verkligen utgår från folket, om vi har detta avtal?

Olof Ruin: Jag skulle vilja anlägga två perspektiv på frågan: ett EG-
perspektiv och ett svenskt perspektiv. Jag talar nu om något mer än
EES-avtalet.

Vi måste inse att också EG i sista hand är baserad på en folkvilja.
Rådet, som är det dominerande organet i EG, har ändå sitt mandat
från regeringar som är förankrade i sina respektive länders parlament.
Vidare är en förutsättning för medlemskap i EG att medlemsstaterna
bekänner sig till demokrati och har respekt för mänskliga rättigheter
förutom att de har en europeisk identitet.

Samtidigt pågår en omfattande debatt om det s.k. demokratiska
underskottet i EG. Därmed menar man att parlamentet i EG-systemet
har mindre makt i relation till de andra EG-organen än de nationella
parlamenten har inom sina respektive beslutssystem. I detta ligger
naturligtvis ett problem. Sedan kan man tillägga att för en liten stat
som Sverige är det inte alldeles klart att det är till vår fördel att
parlamentets makt utvidgas i EG, även om det ur en demokratisk
modellsynpunkt är önskvärt. En liten stat kan ha störst möjligheter att
utöva inflytande om rådet spelar en central roll.

När det gäller portalparagrafen i den svenska författningen måste vi
komma ihåg vissa saker. För det första är det inte allt i vårt land som
kommer att regleras i EG, om vi blir medlem i EG. Vidare kommer
många av EG:s beslut att ta sig formen av direktiv som i sin tur
lämnar vår riksdag viss rörelsefrihet i fråga om förverkligande av dessa
beslut. Vi får inte heller glömma att vår regering som förhandlar med
övriga EG är förankrad i detta hus och därmed indirekt hos folket.
Slutligen har vi hela strävan inom EG mot subsidiaritet, dvs. till
decentralisering av beslutsfattarkompetens.

Det är sammanfattningsvis så långt jag för närvarande kan komma i
ett svar på frågan om vår portalparagraf fortfarande ter sig rimlig.

Johan Lönnroth: Jag har en sista fråga till Olof Ruin.

Jag inser att det är en stor skillnad mellan EES-avtalet och EG-
medlemskap, men redan ett EES-avtal innebär att vi knyts mycket
nära till EG:s hela rättsliga system. Jag har med stort intresse tagit del
av din skrift om folkomröstning. När jag läste den ställde jag mig
frågan, om det inte skulle vara rimligt att företa en folkomröstning
redan innan vi antar EES-avtalet.

Olof Ruin: Folkomröstning är såsom alla vet någonting synnerligen
centralt i ett politiskt sammanhang. Skulle man ha en folkomröstning
redan om EES-avtalet, måste man fråga sig vilken verkan Sr det då på
den folkomröstning som alla politiska partier är ense om att vi skall
ha om EG? Är det inte risk att denna folkomröstning, som ändå måste
vara den viktigaste och som vi beräknar skall äga rum inom maximalt
två år, i någon mån skulle minska i intresse genom en folkomröstning
redan om ett EES-avtal? Om det i en sådan folkomröstning skulle bli

1992/93: EU 1

Bilaga 1

en stor majoritet för ett EES-avtal, kanske vissa partier då skulle fråga
sig om vi behöver ha ytterligare en folkomröstning. En motsatt situa-
tion skulle också kunna uppstå om det blir en majoritet mot EES-
avtalet. Slutligen skulle det väl vid en folkomröstning om EES-avtalet
bli aktuellt att diskutera många teknikaliteter som inte blir aktuella
vid den folkomröstning som vi väl alla tycker är den viktiga, nämligen
EG-om röst ningen.

I sista hand är det en lämplighetsfråga när man skall anordna en
folkomröstning. Jag tycker att man bör vara sparsam med detta centra-
la instrument. Vi är alla ense om att detta instrument skall användas i
samband med EG.

Johan. Lönnroth: Jag har också några frågor till Bo Broomé.

Den hovrätt där du är president har lämnat in ett ganska skarpt
remissvar. Artikel 97 i avtalet, som handlar om EES-kommittén,
innebär enligt ert eget uttryckssätt ett slags vetorätt. Artikeln får därför
ett konstitutionellt drag, skriver ni i yttrandet. Regeringen förnekar
naturligtvis att artikel 97 ger denna vetorätt, men den innebär på ett
sätt att EES-kommittén tar över svensk normgivningskompetens.

Har det konstitutionella draget försvunnit i artikel 97?

Bo Broomé: Jag var tidigare inne på att jag i motsats till Göran
Schäder skulle vilja hålla med lagrådet om att det vore lyckligast om
man uteslöt vissa av artiklarna från inkorporering i lag.

Men om de nu står där, uppkommer frågan för en myndighet eller
en domstol: om vi får ett beslut i EES-kommittén, skall det då
tillämpas direkt av en domstol eller en myndighet? Skall vi inte
invänta riksdagens lagstiftning eller en regeringsförordning?

Jag vill påstå att med i Sverige vanligt sätt att tolka lagar mot
bakgrund av förarbetena, vilket ännu så länge görs i Sverige, skulle
man komma till slutsatsen att det aldrig varit meningen och inte skall
uppfattas så att det är fråga om överlåtelse eller direkt inkorporering så
att man hoppar över regering och riksdag.

Sedan kan man hävda att det vore lyckligast om man underlät att
använda lagformen. Skälet är att den gång man verkligen vill överlåta
på ett icke svenskt organ att fåtta beslut med verkan i Sverige har man
då igenting annat att ta till än lagformen. Om man verkligen avser att
överlåta den befogenheten, vore det skäl att använda lagformen men
avstå från att använda den i de fall då man inte avser någon överlåtel-
se. Men det sker säkert ingen praktisk olycka. Man kan inte med
någon rimlig lagtolkning uppfatta texten så att det har skett någonting
annat än detta folkrättsliga åtagande.

Johan Lönnroth: Artikel 83 låter EES-kommittén fastställa vissa sekre-
tesskrav — Ylva Annerstedt var inne på sekretessfrågorna. Ni skriver i
ert yttrande att artikeln kan binda riksdagen vid att fatta beslut som
påverkar yttrandefriheten och därmed grundlagen.

Vi hörde nyss Göran Schäder tala om att det måste ske en anpass-
ning av sekretesslagstiftningen, vilket regeringen hävdar. Men er kritik

1992/93 :EU1

Bilaga 1

kvarstår väl, att detta kan beröra också grundlagen? Er kritik motver-
kas väl inte av att man kommer att göra en överarbetning av sekretess-
lagstiftningen?

Bo Broomé: Jag vet inte vad du syftar på i det vi har skrivit, men det
var väl det problem jag tog upp nu. Vad vi var oroliga för var att man
skulle kunna uppfatta den här bestämmelsen i EES-avtalet, om den
inkorporeras som lag, såsom en fullmakt för EES-kommittén att direkt
besluta om sekretessbestämmelser i Sverige — man skulle alltså inte
invänta ändringar i sekretesslagen.

Min argumentering är den jag nyss redogjorde för, att även om det
inte ser ut som jag skulle önska, skall man inte uppfatta EES-lagen på
det sättet. Det innebär att när EES-kommittén — vilket måste ske med
svensk anslutning — vill införa en sekretessregel, kommer den inte att
få någon verkan i Sverige förrän sekretesslagen eller till den anknutna
författningar ändras.

Johan Lönnroth: Poängen är väl att regeringen så småningom kan inse
att vi är tvungna att ändra grundlagen på grund av beslut som har
fattats i EES-kommittén. Då borde riksdagen rimligen få reda på detta
innan vi fattar beslut om propositionen för att vara säkra på att
EES-avtalet är förenligt med grundlagen.

Jag vill lägga till en annan fråga, som över huvud taget inte har
berörts i propositionen. Såvitt jag förstår är meddelarskyddet någonting
unikt för Sverige — det finns inte i EG. Det är också någonting som
är grundlagsfäst. Även på den punkten är det väl ett rimligt krav att vi
innan beslut fattas får reda på om vi kan behålla meddelarskyddet
även med EES-avtalet.

Bo Broomé: Jag vill gendriva din första slutsats. Sekretessbestämmelser
kan införas utan ändring av grundlagen. Det är klart att man kan
ställas inför ett starkt politiskt tryck att acceptera en av EES-organen
förordad sekretessregel. Men däri skiljer sig inte de svenska lagstiftande
organens ställning från vad de är utsatta för i många andra samman-
hang.

Din andra fråga gällde meddelarfriheten. Den har legat mig varmt
om hjärtat på grund av tidigare lagstiftningsarbete, som misslyckades.
Man är naturligtvis oförhindrad att nu när man överför sekretessregler,
som är förutsatt i EES-avtalet, i svensk lagstiftning ta ställning till
huruvida det skall vara en så stark sekretessregel att den bryter igenom
meddelarfriheten eller om det skall vara en svagare sekretessregel.

Jag förutsätter att detta är frågor som kommer att behandlas i den
departementspromemoria som Göran Schäder har nämnt här. Det
finns i och för sig ingenting som säger att EES-avtalet skulle göra
meddeiarfrihetsinstitutet som sådant kaputt.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Johan Lönnroth: I ert yttrande skriver ni att 12 § i lagförslaget, som
handlar bl.a. om tvångsmedel, inte fyller kraven på tydlighet.

Här skulle jag vilja fråga, om det inte finns en risk för att EG:s 1992/93:EU1

regler — som också kommer in i EES-avtalet — kan komma i konflikt Bilaga 1

med grundlagsskyddade rättigheter i Sverige som t.ex. skyddet mot
husrannsakan.

Bo Broomé: Jag kan inte säga på rak arm om man bättrade på skyddet
mot husrannsakan. Det kanske Göran Schäder kan säga.

Visst kan regler som beslutas i EES-sammanhang innebära rättig-
hetsinskränkningar, men grundlagen tillåter t.ex. att man genom lag
begränsar skyddet mot husrannsakan.

Johan Lönnroth: En sista fråga handlar om reklam riktad till barn som
exempel på hur yttrandefrihetslagstiftningen kan påverkas.

I ett delbetänkande till marknadsföringsutredningen föreslås det att
radiolagens förbud mot TV-reklam riktad till barn under 12 år slopas.
Åldersgränsen, som infördes i radiolagen och kabellagen förra året,
syftade till att skydda en lättpåverkad grupp, nämligen barn.

Ett argument för att slopa förbudet skulle vara att EES-avtalet
hindrar Sverige från att ha kvar ett sådant förbud, eftersom det kunde
tolkas som ett otillåtet handelshinder. Regeringen hänvisar till proposi-
tion i höst.

Här har vi ytterligare en fråga där EES-avtalet kan komma i
konflikt med grundlagen. Det kan alltså tvinga oss att ändra yttrande-
fri hetsgrundlagen. Är det inte riktigt att det föreligger en klar sådan
risk?

Bo Broomé: Jag kan inte svara på den frågan. Det förefaller mig ändå
litet främmande. Det här innebär såvitt jag förstår att en inskränkning
i yttrandefrihetssammanhang skulle tas bort. Jag har inte yttrandefri-
hetsgrundlagen alldeles aktuell, men jag antar att den inte påbjuder att
man skall ha denna inskränkning, utan det är en politisk lämplighets-
fråga.

Johan Lönnroth: Vi har inskrivet att det finns möjlighet för oss att
göra denna inskränkning.

Bo Broomé: Då kan det inte vara någon skyldighet. Grundlagen påbju-
der inte att man skall ha denna inskränkning. Sedan blir det ytterst en
politisk fråga, om man skall ha förbudet eller inte. Det vill jag inte
uttala mig om.

Johan Lönnroth: Jag har också en fråga till Göran Schäder. Jag vill
först passa på att fråga vad du anser om förbudet mot reklam som
riktar sig till barn. Betyder inte det att man planerar att lägga fram
förslag till en lag som i praktiken medför att vi inte kan ha kvar den
möjlighet som yttrandefrihetsgrundlagen nu ger?

Göran Schäder: Jag får säga som Bo Broomé, att jag inte riktigt vet vad
som är på gång på detta område. Det är i kulturdepartementet som
frågor om radiolagstiftningen handläggs. De ligger inte på min enhet i
justitiedepartementet, så jag vet inte vad som är på gång. Men som Bo
Broomé sade är det fråga om huruvida vi skall utnyttja en möjlighet

till yttrandefrihetsinskränkning som yttrandefrihetsgrundlagen medger.
Om det vore så att EES-avtalet hindrade den här typen av lagstiftning,
skulle det inte strida mot grundlagen att komma överens med andra
länder om att inte utnyttja möjligheter som man har enligt sin grund-
lag.

Johan Lönnroth: Jag skall helt kort beröra den kommunala upphand-
lingen — jag ser att här finns andra som kan detta bättre än jag.

Vi har en mycket gammal och fin tradition, som lär vara unik i
Europa — möjligen med undantag för Norge — när det gäller den
kommunala självbestämmanderätten. När ni gentemot kritiken försva-
rar ett bibehållande av förbud mot kommunalt stöd hänvisar ni till ett
domslut i EG-domstolen, som innebär att man måste tolka in att det
gäller också kommunala stödåtgärder.

Men måste man inte rimligen anta att EG-domstolens ledamöter
inte har någon förståelse för detta särdrag vi har i Sverige om kommu-
nal självbestämmanderätt? De har rimligtvis inte förstått att i Sverige
har vi en unik relation mellan stat och kommun som de inte rimligen
kan vara insatta i.

Göran Schäder: Jag vet inte vad som kan ha funnits i deras huvuden.
När den här domen fälldes tänkte de naturligtvis inte på de svenska
kommunerna.

Bakgrunden är naturligtvis att när man i EG talar om vad vi litet
slarvigt har kallat statsstöd, så gäller det stöd med offentliga medel.
Därvidlag är det ingen skillnad mellan stat och kommun, utan i båda
fallen är det offentliga medel. Regeln i EES-avtalet om offentligt stöd
reglerar både statsstöd och kommunalt stöd.

Johan Lönnroth: Jag är på det klara med det. Men kvar står att vi i
Sverige har en gammal fin tradition, som ni uppenbarligen är beredda
att lämna i och med EES-avtalet.

Göran Schäder: Vi har en fin tradition om en betydande kommunal
självstyrelse, men den lämnar man inte i och med EES-avtalet.

Denna självstyrelse har aldrig varit oinskränkt. Kommunernas befo-
genheter skall enligt 8:5 regeringsformen läggas fest i lag, och det görs
av statsmakterna. Riksdagen har möjlighet att i lag — vilket man gör
genom inkorporeringen av EES-avtalet — föreskriva ramar inom vilka
den kommunala självstyrelsen skall utövas. Om dessa regler inkorpore-
ras i lag, blir det en fråga om kommuneras tillämpning av lagen. Ett
sådant här stöd skulle alltså vara olagligt.

Johan Lönnroth: Min absolut sista fråga handlar om en diskussion i
propositionens bil. 1 på s. 51 — 52 om Romfördragets artikel 5. Den
handlar om att man måste samarbeta på alla möjliga områden för att
inte äventyra förverkligandet av fördragets mål. Ni skriver att detta har
nära motsvarigheter i EES-avtalet. Såvitt jag förstår måste det handla
om artikel 3, där det finns motsvarande formulering.

Sedan skriver ni om artikel 5 i Romfördraget att den innebär att alla
stater i EG har en förpliktelse att samarbeta. Det gäller också varje slag

1992/93:EU1

Bilaga 1

av statligt handlande på alla områden, även sådana som faller utanför
fördragets egentliga tillämpningsområde. Fördragsmålen kan nämligen
äventyras t.ex. genom kulturpolitiska och försvarspolitiska åtgärder.

Om ni hävdar att detta har en nära motsvarighet i EES-avtalet, kan
jag inte låta bli att tolka det så att vi binds redan genom EES-avtalet
till ett samarbete om exempelvis försvarspolitiken. Är det en riktig
tolkning?

Göran Schäder: Det är inte en avsedd tolkning. Någon sådan uppbind-
ning finns inte. EES-avtalet reglerar områden som är ganska begränsa-
de jämfört med vad ett EG-medlemskap gör. Samarbetsförpliktelserna
kan man möjligen beskriva som en skyldighet att träda i samtal för att
se om man kan komma överens, men det finns ingen skyldighet att
komma överens. Några bindande förpliktelser kan inte uppstå på det
sättet.

Johan Lönnroth: Det som står här måste ha varit en oavsiktlig konse-
kvens av vad ni har skrivit, att vi kan tvingas till ett samarbete i
försvarspolitiken.

Göran Schäder: Då läser vi det på olika sätt.

Thage G Peterson: Johan Lönnroth ställde en fråga om skyddet mot
rättighetsinskränkningar. Bo Broomé hänvisade då till Göran Schäder.
Har du någon kommentar till det?

Göran Schäder: Kritiken beträffande skyddet mot husrannsakan tror
jag bottnade i att remissen vid det tillfället inte tog upp de delar som
gällde EG-reglerna på konkurrensområdet — enligt dem skulle man
kunna företa husrannsakan för att kontrollera efterlevnaden. Också de
reglerna ingår nu i EES-lagen. I den promemoria som remitterades
saknades de, och då kunde man av paragrafen i lagen inte förstå vad
det egentligen handlade om. Nu skall det inte behöva råda någon
tvekan på den punkten.

Thage G Peterson: Jag vill skjuta in en upplysning med anledning av
de frågor som Johan Lönnroth ställde om regler mot reklam i TV som
vänder sig till barn. Här bereder regeringen två utredningsförslag.
Konstitutionsutskottet Sr därför återkomma till den frågan också efter
yttrandet om EES.

Mats Hellström: Jag har två frågor till departementsrådet Schäder.

Den ena har redan berörts, och där kan jag fetta mig mycket kort.
Den gäller hur man har löst frågan om införlivandet i lag i de
nordiska länderna och vad som sker när EES-regler kommer i konflikt
med lagar och förordningar. I den finska lagstiftningen sägs det att
finska lagar och förordningar inte skall tillämpas bl.a. om de står i
strid med bestämmelser i EES-avtalet som är ovillkorliga och tillräck-
ligt exakta. Är det någonting som man funnit värt att beröra i den
svenska diskussionen?

Man kan föreställa sig att beslut om nya regler fettas efter en
förhandling inom EG och efter en diskussion mellan EG och EFTA i

1992/93:EU1

Bilaga 1

EES-kommittén. I internationella sammanhang är en sådan regel ofta
en kompromiss som är luddig och oklar. Jag vet inte om det är detta
som finnarna har bäring på i sin formulering. De finska bestämmelser-
na kräver alltså en viss precisering av EES-reglerna för att de inhems-
ka regierna skall vika. Ar det någonting som vi skall fundera på?

Göran Schäder: Jag tror att den formuleringen bottnar i att finnarna,
såsom jag sade förut, har en tradition att inkorporera allt när de ingår
internationella avtal. Då inkorporeras alltså också de EG-direktiv som
har utpekats som relevanta för EES-samarbetet.

I Sverige säger vi att vi skall inkorporera EES-avtalets huvuddel och
de tillämpliga EG-förordningar som det hänvisas till i avtalet, däremot
inte direktiven. Direktiven skall på sedvanligt sätt omvandlas till
svensk rätt, och de far läsas som en bakgrundstext till den lagstiftning
som kommer.

Inom EG har det utvecklats ett tänkesätt, att om direktiv innehåller
bestämmelser som är klara, tydliga och ovillkorliga och som gäller
enskildas rättigheter mot det allmänna men de nationella myndigheter-
na skulle ha brustit i uppfyllandet av de åtaganden som ligger i
direktiven, skall de klara och tydliga reglerna ha vad som kallas direkt
effekt, och medborgarna skall kunna åberopa sig på dem. Men något
åtagande att åstadkomma en direkt effekt av direktiven finns inte i
EES-avtalet. Det är någonting som följer av medlemskap och har sin
rot i överlåtelsen av lagstiftningsmakten.

Mats Hellström: Min andra fråga är av mer allmän karaktär.

Vi har i Sverige en tradition i relationerna mellan regering och
riksdag, att regeringen ofta går till riksdagen också i ärenden där man
inte är konstitutionellt tvingad till det. Man kan föra en dialog med
riksdagen eller återföra frågor på områden där man inte är tvingad till
det. Det är en tradition som vi uppskattar mycket i riksdagen.

Vi kan tänka oss att det kommer nya EES-regler som är av sådan art
att det är regeringen som har rätten att transformera dem till svensk
lagstiftning och inte behöver gå till riksdagen med dem. Ser Göran
Schäder något hinder mot att man också i den typen av frågor — som
kan vara ganska många — behåller den svenska traditionen att rege-
ringen, innan den fattar beslut om hur reglerna skall överföras till
svenska bestämmelser, går till riksdagen, alltså intar en generös håll-
ning i en dialog med riksdagen om hur detta skall överföras i svenska
bestämmelser på det sätt som vi har tillämpat tidigare, innan EES-
reglerna har funnits?

Göran Schäder: Nej, jag ser inte att det skulle påfordra något tradi-
tionsbrott på den punkten. Tvärtom kommer ett utökat EES-samarbete
på olika områden att föranleda ett ökat samråd mellan regering och
riksdag. I vilken form detta skall ske är en fråga som ligger i framtiden
— om det skall vara den typ av samråd som har förekommit inom
EFTA-delegationen eller genom något särskilt riksdagsutskott eller om
det skall vara ett samråd i kammaren. Det kan variera från fråga till
fråga, vilka metoder som framstår som lämpligast.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Hadar Cars: Jag skall ställa några korta frågor till Bo Broomé. 1992/93:EU1

Jag har förstått det så, att i Sverige går nyare lag före äldre lag, om Bilaga 1
de är på samma nivå. Nu inför vi en regel som säger att EES-regler
har företräde. Det kan ju, även om det inte uttryckligen sägs i
lagstiftningsarbetet, innebära att senare lag får underordnas en tidigare
lag, om lagar som EES-avtalet innefattar har inkorporerats i svensk
lag. Anser du att detta kan bli ett problem?

Bo Broomé: Inte mer än jag var inne på tidigare. Man kan säga att
lagvalsparagrafen fyller sin funktion just i den relationen, att det
kommer en lag senare än EES-reglerna. Har vi att göra med en äldre
lagstiftning och EES-lagen kommer senare, följer av lex posterior-
regeln att den senare lagen gäller. Men EES-lagens lagvalsparagraf
innebär att EES-lagen slår ut även kommande nya lagar. Däri ligger
dess poäng, och det är inte mycket att säga om det.

Nu tror jag inte att detta är unikt. Jag tror ingalunda att man kan
säga att det finns en undantagslös regel av innebörd att senare lag tar
över tidigare lag. Man kan tänka sig att en tidigare lag gäller ett så
speciellt område att den är giltig även när det kommer en senare, mer
allmänt hållen lag.

Detta är svåra problem, som det säkert har skrivits många sidor om

i den juridiska litteraturen.

Jag ser inget påtagligt problem här mer än det jag nämnde från
början, att för dem som har att tillämpa den senare regeln är det
praktiskt att där görs en hänvisning till att EES-lagstiftningen har
företräde. Då riskerar inte den enskilde tjänstemannen att trampa i
klaveret.

Hadar Cars: Det har ibiand gjorts gällande att detta att man ger
företräde åt en äldre lag skulle innebära att riksdagens möjligheter att
stifta lag skulle gå förlorade eller i varje fall urholkas och att därige-
nom riksdagens suveränitet i förhållande till framtiden skulle gå förlo-
rad eller i varje fall naggas i kanten. Om jag tolkar dig rätt, är det inte
din uppfattning.

Bo Broomé: Det står riksdagen fritt att i den senare lagen, trots vad
som står i EES-lagen, med kraft deklarera att det är detta som skall
gälla. EES-lagens lagvalsregel kan inte förta riksdagen den möjligheten.
Men det har man väl inte anledning att räkna med att riksdagen gör,
för det skulle innebära att man med öppna ögon fattade ett lagbeslut
som man anser strida mot Sveriges konventionsåtaganden.

Det är en begränsning i att lagvalsregeln finns i vanlig lag i stället
för i grundlag, att den aldrig kan hindra en senare riksdag att fatta ett
lagbeslut och säga att det är detta som gäller.

Hadar Cars: Om man tog bort den lagvalsregel som är föreslagen i
propositionen, hur skulle man då kunna åstadkomma att tolkningen
av EES-avtalets företräde i lagkonflikter ändå kom att genomföras? Du
har varit tveksam till att ha denna lagvalsregel, och du tycker inte
heller om ordet. Hur skulle du vilja förhindra kollisioner som är
oförutsedda och inte heller avsedda?

Bo Broomé: I hovrättens remissvar avstyrkte vi inte en lagvalsregel,
men vi föreslog att den skulle ha en mer begränsad innebörd och en
annan utformning. Nu blev det inte heller som vi föreslog, men vi har
inte generellt ställt oss avvisande.

Jag far hänvisa till lagrådets resonemang. Lagrådet menar tydligen
att man skulle kunna klara sig utan den s.k. lagvalsregeln. Då far man
väl göra det med stöd av regler om konventionstrogen tolkning och
liknande. Man far då säga sig att det nog har varit riksdagens mening,
oavsett vad den säger i senare lagstiftning, att EES-reglerna skall gälla
inom sitt tillämpningsområde. Det är sådana tolkningsfrågor som en
domstol kan ställas inför och kan ställas inför även på andra områden
än detta. Men det är klargörande att det finns ett bestämt besked på
den här punkten.

Hadar Cars: Jag har till sist en fråga som jag tror att jag vet svaret på,
men det kan vara bra att få höra din uppfattning.

I debatten använder man litet slarvigt sådana formuleringar som om
EES-rätten är någonting som står utanför svensk rätt — man jämför
svenska lagar och EES-lagar. Men såvitt jag förstår görs EES-lagarna
till svenska lagar genom den process som nu håller på, så att EES-
rätten blir svensk rätt. Det blir alltså inte något motsatsförhållande,
men EES-rätten blir svensk rätt först när den beslutas i detta hus.

Bo Broomé: Det är en riktig beskrivning.

Thage G Peterson: Jag har en följdfråga till Hadar Cars fråga.

Bo Broomé sade att en senare riksdag självfallet har rätt att tolka
lagen och avgöra vilken lag som skall gälla för Sverige och dess
medborgare. Men så lade han till att det inte är helt lätt, om det
innebär att EES-lagen körs över, för då uppstår en konflikt med EG.
Det betyder då att den rätt som Bo Broomé ger Sveriges riksdag bara
är teoretisk, inte praktisk.

Bo Broomé: Det var inte EG det handlade om, utan EES-konventio-
nen och vad den förpliktar till.

Thage G Peterson: I dess förlängning blir det starka krafter i Europa
som vi kommer i konflikt med.

Bo Broomé: Jag vill inte ge mig in på EG-området.

Det finns naturligtvis en konstitutionell möjlighet för riksdagen att
besluta om en lagstiftning som strider mot våra konventionsåtaganden,
men det är någonting man icke bör göra, för då gör vi oss skyldiga till
ett folkrättsbrott. Jag vill bara säga att lagvalsregeln inte har grundlags-
karaktär och inte kan hindra riksdagen från att i ett senare lagbeslut
inta en ståndpunkt som innebär att man kör över EES-regleringen.
Det är ingen praktisk situation, men man kommer inte ifrån att lagen
inte har grundlagskaraktär.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Thage G Peterson: Den konstitutionella rätten för ledamöterna av
Sveriges riksdag vid ett senare tillfälle finns i stort sett bara på
papperet i ett sådant läge, för man måste hela tiden noggrant iaktta att
man inte kör över EES-lagen.

Bo Broomé: Ja, enligt de förpliktelser som följer av EES-konventio-
nen. Detta är inte specifikt för EES-konventionen, utan det är någon-
ting som lagstiftaren har att beakta även i relation till alla andra
konventioner som Sverige ingår.

Björn von der Esch: Jag skulle vilja börja med lagvalsregeln. Man har
varit angelägen om att betona att EES-reglerna inte strider mot våra
grundlagar, eftersom grundlagarna alltid kommer först. De berörs
alltså inte av lagvalsregeln.

Men om man ser på den andra sidan av myntet, måste det innebära
att vi inte uppfyller våra åtaganden enligt EES-avtalet den gången
grundlagen strider mot EES-lagen. Enligt vad jag förstår har vi lika
stor skyldighet att uppfylla EES-avtalet som vi har att följa våra
grundlagar. Det måste uppstå en konflikt den dag då man konstaterar
att grundlagen strider mot EES-lagen, men vi skall följa grundlagen.

Bo Broomé: Vilken är frågan?

Björn von der Esch: Är det en riktig tolkning, att om grundlagen
strider mot EES-lagen, uppfyller vi inte våra åtaganden enligt EES-
avtalet?

Bo Broomé: Om det skulle vara så, är det riktigt. Jag kan inte se att
det finns någon sådan konflikt. Om den konflikten inte finns, behöver
man över huvud taget inte ha med resonemanget om huruvida EES-
konventionen strider mot grundlagen. En sådan konflikt måste vara
teoretisk.

Bjön von der Esch: Teoretiskt kan den uppstå.

Man betonar att EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal. Man åberopar
att vi har skrivit under FN-stadgan och konventionen om de mänskliga
rättigheterna. Men i och med att det är ett folkrättsligt avtal behöver
domstolarna inte iaktta avtalen eller konventionerna med mindre än
att de är införlivade med svensk rätt.

Europakonventionen anser sig våra domstolar icke ha skyldighet att
följa, och de gör det inte heller. Vad gäller EES-avtalet införlivar vi
alla artiklarna, men det finns ett helt avgörande protokoll som vi inte
tar in, nämligen protokoll 35. Detta protokoll 35 är det som motiverar
att artikel 97 skulle finnas med — man har på sina håll varit kritisk
mot att den skulle vara med.

Likväl är inte protokoll 35 med i det som skall införlivas med
svensk rätt. Jag förmodar att protokoll 35 då inte kan åberopas inför
svensk domstol.

I protokoll 35 står det att Sverige förbinder sig att om det är
nödvändigt införa en författningsbestämmelse som innebär att EES-
reglerna skall ha företräde i vissa fall. Det har man uteslutit.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Min fråga är om det är riktigt att protokoll 35 inte kommer att
kunna åberopas inför svensk domstol, och varför är protokoll 35 inte
med?

Bo Broomé: Jag har noterat att protokoll 35 inte är med när jag har
funderat över innebörden i exempelvis artikel 97 och även 83.

Men det förhållandet att den inte är införlivad med svensk rätt
innebär inte att den inte kan användas som ett tolkningsdatum av en
domstol som har att ta ställning till en annan text.

Det gäller även Europakonventionen. Har man möjlighet att tolka
en svensk lagtext i överensstämmelse med en konvention, så böjer man
gärna av åt det hållet. Man har ändå att utgå från att vår lagstiftning
står i överensstämmelse med våra konventionsåtaganden så långt som
en text nu låter sig tolkas.

Det innebär att man vid tolkning t.ex. av artikel 97, som är
inkorporerad som lag, kan hämta ledning ur protokoll 35. Jag tror
inte att det är det enda tolkningsdatum man kan använda för att
komma fram till att artikel 97 inte innebär överlåtelse av normgiv-
ningsmakt, men den är ett av flera hjälpmedel man kan använda.

Björn von der Esch: Skulle vi inte skapa större klarhet för rättstillämp-
ningen om den enskilde visste att EES-avtalet gäller? Eller skall han
själv hålla reda på att vissa protokoll har tagits undan? Jag vet inte
varför detta är borttaget.

Göran Schäder: Protokoll 35 innebär ett åtagande att införa en lagvals-
regel. Genom att EES-lagen innehåller en lagvalsregel finns det ingen
anledning att införliva själva protokollet.

Björn von der Esch: Det verkar inte särskilt övertygande. Vi har
faktiskt införlivat artiklar där det inte står någonting utom en hänvis-
ning till en bilaga. Det har också remissinstanserna påpekat. Det här
protokollet har en oerhörd tyngd och är helt avgörande för hur man
uppfyller EES-avtalet.

Hans Gustafsson: Jag vill ställa en fråga som gäller kommunerna. Jag
skall inte ta upp frågan om inskränkningar i den kommunala självsty-
relsen genom att kommunerna inte Sr ge stöd. Kommunförbundet har
visat att 95 % av kommunerna ger stöd.

Enligt de bestämmelser som skall komma och som kan indirekt
utläsas av avtalet skall regeringen kunna upphäva ett kommunalt
beslut som innebär stöd, under förutsättning att granskningsmyndighe-
ten har konstaterat att det är fråga om ett sådant stöd som inte Sr
lämnas.

Nu är en grundpelare i den kommunala verksamheten att ett beslut
av en kommun vinner laga kraft om det inte anförs besvär under
besvärstiden. Hur blir det i fortsättningen — kan regeringen när som
helst säga till kommunen att ett beslut som kommunen har fettat står i
strid med bestämmelserna i EES-avtalet och att regeringen därför
upphäver beslutet? Det skulle verkligen ställa till oreda i den kommu-
nala verksamheten. Det skulle vara intressant att S den frågan belyst.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Min nästa fråga gäller verkställighetsprövningen. När en myndighet
verkställer ett beslut har den ansvar att pröva att beslutet inte står i
uppenbar strid med grundlagen. Skall den i fortsättningen också pröva
huruvida beslutet strider mot EES-avtalet?

Till sist en synpunkt i anslutning till vad Olof Ruin sade i sitt
senaste anförande om det demokratiska underskottet inom EG — nu
är det emellertid inte fråga om EG. Du sade att man försöker öka
parlamentets betydelse och att det är bra. Är det möjligt att över
huvud taget tänka sig att parlamentet får ökad befogenhet att fatta
beslut? Hur skall man kunna utkräva ansvar av regeringen i ett enskilt
land som verkställer beslut fattade av ett parlament som har valts på
annat sätt? Är det tänkbart att inom EG ha en beslutanderätt förank-
rad i parlamentet?

Thage G Peterson: Vi kan börja med frågan om kommunalt stöd. Hans
Gustafssons fråga var om regeringen kan upphäva kommunala beslut
med hänvisning till EES-lagen.

Göran Schäder: Lagförslaget innehåller en möjlighet för regeringen att
upphäva kommunala beslut som har befunnits strida mot EES-avtalet
och — genom att EES-avtalet är inkorporerat — mot EES-lagen.
Grundförutsättningen är att det kommunala beslutet strider mot
svensk lag. Det finns dock den begränsningen, att beslutet inte skall
kunna upphävas, om det har prövats av ett annat behörigt organ, t.ex.
svensk domstol, som har funnit att det inte strider mot lagen.

Vad konsekvensen av ett upphävande av beslutet blir kan vi se
redan i dag på t.ex. det kommunala besvärsområdet. Om ett stöd har
beslutats och utbetalats, innebär ett upphävande av beslutet egentligen
ingenting. Möjligheten att återkräva felaktigt utbetalda medel får då
styras av regler i t.ex. bidragsförfattningar som ger denna rätt att kräva
tillbaka medel. Det fordrar alltså ytterligare regler i de senare kom-
mande svenska reglerna. Exakt hur det kommer att utformas känner
jag tyvärr inte till.

Hans Gustafsson: Jag förstår att det är en ny princip att regeringen
prövar kommunala beslut och inte domstolar. Men frågan är vid
vilken tidpunkt regeringen kan upphäva ett kommunalt beslut. Skall
det anmälas under besvärstiden? Kommer kommunala beslut även i
fortsättningen att vinna laga kraft när besvärstiden har utgått, eller är
det osäkert när beslut vinner laga kraft? Besvärsrätten är grundad på
medlemskap i kommunen, men ett företag i ett annat land kan säga att
det strider mot reglerna. Vid vilken tidpunkt vinner ett kommunalt
beslut laga kraft i fortsättningen?

Göran Schäder: Jag måste tillstå min okunnighet på den punkten.
Laga kraft vinner naturligtvis beslutet enligt kommunallagens regler i
den mån det inte har överklagats. Men en prövning av EFTA:s
överklagningsorgan är inte beroende av ett överklagande av beslutet
utan kan tillkomma efter anmälan eller på övervakningsorganets eget
initiativ.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Thage G Peterson: Jag vill fylla på Hans Gustafssons fråga.

Regeringen har gjort åtaganden i EES-avtalet om att begränsa kom-
munernas och landstingens kompetens. Därav följer att kommunernas
och landstingens verksamhetsområde snärjs åt, inte minst beträffande
stödbeslut.

Planerar regeringen att föreslå riksdagen ändringar i den kommuna-
la kompetensen enligt 3 § kommunallagen, som det var förr? Kommer
man att följa upp EES-avtalet genom att i kommunallagen införa dessa
begränsningar?

Göran Schäder: Det känner jag inte till.

Hans Gustafsson: Jag har sett någonstans att regeringen avser att åter-
komma med förslag till ändringar i kommunallagen.

Ett fundament i den kommunala verksamheten är att besluten
vinner laga kraft. Vi kan tänka oss att kommunen köper en fastighet.
Sex månader efteråt upphäver regeringen beslutet med motivering att
det strider mot bestämmelserna. Det skulle skapa en oreda som inte
vore av denna världen. Jag hoppas att regeringen ser noga på detta.

Mats Hellström: I underlagsmaterialet sägs det att regeringen har möj-
lighet att upphäva sådana stödåtgärder som nu vidtas av kommuner
och landsting och som övervakningsmyndigheten genom beslut, som
vunnit laga kraft, eller EFTA-domstolen har funnit strida mot 61 §.
Det är väl en ovillkorlig inskränkning av regeringens möjligheter?

Olof Ruin: Hans Gustafssons fråga gällde det utomordentligt intressan-
ta och egendomliga samspelet mellan olika organ som gäller inom
EG-systemet. Till den nuvarande kompetensfördelningen inom detta
system har vi inte några tidigare motsvarigheter, utan det är en
nykonstruktion. Om man ökar parlamentets makt och inte samtidigt
gör kommissionen ansvarig inför parlamentet har man inte, menar
Hans Gustafsson, kommit längre i utfyllnaden av det demokratiska
gapet.

Till det är att säga två saker. Det ena är att det naturligtvis finns
möjlighet att skapa en annan konstruktion i EG än den vi kallar för
ett parlamentariskt system. Det är inte många som har framfört tanken
men man skulle i stället för ett parlamentariskt system i en framtida
federal gemenskap kunna orientera sig mot ett presidentiellt system av
amerikansk typ, dvs. mot att i realiteten ha en direktvald president
som inte är ansvarig inför parlamentet. Ett presidentiellt system behö-
ver inte sägas vara mindre demokratiskt än ett parlamentariskt.

Det andra alternativet är att man, såsom många i EG-parlamentet
vill, går ett steg vidare mot en parlamentarism och får ett samspel med
en kommission som är direkt förankrad i parlamentet. Under en sådan
process är det inte uteslutet att man småningom kan finna lösningar
som vi skulle kunna karaktärisera som demokratiska.

Hans Gustafsson: Jag skulle vilja be dig utveckla det ytterligare.

Det finns en komplikation som jag tycker att du inte berör. Vi kan
tänka oss att EG-parlamentet fattar ett beslut som skall verkställas

1992/93:EU1

Bilaga 1

4 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 2

exempelvis i England. Hur skall väljarna i England kunna utkräva 1992/93:EU1
ansvar av den regering som verkställer ett beslut som har fattats av ett Bilaga 1
parlament som är sammansatt på annat sätt än det som bär upp
regeringen i England?

Olof Ruin: Om man går in i EG, ger man på vissa områden upp
kompetensen att fatta de definitiva besluten. Man måste finna sig i att
det i EG fattas beslut som sedan ett enskilt land måste följa. Vi är f.n. i
EG-sammanhang någonstans halvvägs på vägen mot en federation. I en
amerikansk delstat får väljarna finna sig i att det fattas beslut i
Washington som delstatens parlament kanske inte tycker är riktiga.

Jag förstår kanske inte frågan. Går vi med, så accepterar vi att på
vissa områden andra organ fattar beslut som vi skall rätta oss efter.

Hans Gustafsson: Men om makten ökar för detta organ så att det kan
fatta beslut i samma omfattning som riksdagen, uppkommer frågan
hur man skall kunna utkräva ansvar av den egna regeringen. Kan det
bara gälla sådana beslut som icke fattas i EG?

Olof Ruin: Så måste det väl bli. Den egna möjligheten till inflytande
ligger hos våra representanter i Europaparlamentet, förutom hos våra
representanter i andra organ.

Harriet Colliander: Jag vill återknyta till frågan om regeringens möjlig-
heter att upphäva kommunala beslut om stödåtgärder. De väsentliga
frågorna har redan ställts. Jag vill ställa en kompletterande fråga till
hovrättspresidenten.

I remissyttrandet över promemorian står det: "Regeringen torde inte
med stöd av 8 kap. i lagförslaget kunna upphäva ett kommunalt beslut
om stödåtgärder, om domstol har avslagit besvär mot beslutet. Det
skulle strida mot 11 kap. 1 § första stycket regeringsformen."

Bo Broomé: Om jag har fattat propositionen rätt, är den bristen botad.
Det finns ett förbehåll för det fäll att svensk myndighet har prövat
frågan — då kan inte regeringen vidta den åtgärden.

Gudrun Schyman: Jag har en fråga som handlar om formerna för
rättstillämpningen och som delvis hänger ihop med formerna för
demokrati vid ett EES-avtal och framför allt kanske vid ett eventuellt
medlemskap.

Inom EG-rätten spelar förarbetena till lagtexter inte samma roll som
de gör i Sverige, utan man anger mera utförligt i lagtexten vad som
skall gälla, och det blir i stor utsträckning domstolsutslag som formar
praxis. Det är ett annat sätt än vi har. Det ger större frihet åt
domstolarna men minskar samtidigt i motsvarande grad möjligheterna
för politiken att styra.

Hanteringen av EES-avtalet är väl en illustration till hur juridiken
tar över och den politiska debatten kommer på undantag eller rent av
i efterhand. Jag hörde en statsvetare karaktärisera denna utveckling.
Han ville inte gå så långt som att tala om en urholkning av demokra-
tin, men vi Sr en annan typ av demokrati, menade han. Från att ha 50

haft en folkrörelsebaserad demokrati med mycket diskussioner innan

besluten fattas far man i stället en juridikbaserad demokrati med ett
stort inslag av juridik i stället för politik. Tycker ni att det är en
karaktäristik som stämmer, att det blir en annan typ av demokratisk
process?

Sedan har jag en annan fråga, som jag skulle vilja att Olof Ruin
kommenterade. Den gäller våra möjligheter som riksdagsledamöter att
utöva våra rättigheter i denna process. Jag tänker på att Vänsterpartiet
i EES-utskottet har blivit tilldelat en extra suppleantplats, vilket inne-
bär att vi har en person som sitter i utskottet utan möjlighet att ha
någon ersättare. Är det förenligt med de demokratiska formerna att ett
parti som är invalt i Sveriges riksdag inte skall ha möjlighet att utöva
sina rättigheter på lika villkor? EES-avtalet är en stor politisk fråga.
Det blir svårt för ett politiskt parti att utöva sina rättigheter t.ex. om
jag skulle bli sjuk. Jag skulle vilja få en kommentar till detta.

Olof Ruin: Jag besvarar den andra frågan först.

Är det inte så att små partier alltid har det svårare än stora partier?
De har mindre personal och mindre expertis. Jag förstår inte att detta
skulle vara någonting unikt just i EES- och EG-sammanhang. Det är
nog ett generellt problem för små partier. När utredningen var i
Danmark och talade med marknadsutskottet framgick det också klart
att det för representanter i utskottet som ensamma representerade ett
parti kändes besvärligt att behöva behärska stora politikområden. Jag
förstår problemet, men jag undrar om inte mitt svar måste bli att det
generellt är ett problem för små partier.

I anledning av den första frågan vill jag säga att det är uppenbart att
förarbetena spelar en mindre roll i EG-samarbetet än i vår politiska
process. Det är också uppenbart att domstolarna spelar en helt annan
roll i EG-systemet än i vårt politiska system, och det är därmed klart
att också juristerna får en större roll.

Det är svårt att veta hur demokratin kommer att utvecklas inom
EG, men jag föreställer mig att det folkliga kravet på att få delta
successivt kommer att växa sig starkare. Ett uttryck för detta är ju att
kraven på att anordna folkomröstning ökat.

Sammanfattningsvis befinner vi oss, när det gäller demokratins sätt
att fungera i Sverige, i ett övergångsskede till någonting nytt, om vi
kommer med i EG. Min tro är ändå att många gamla mönster
kommer att bestå även inom ramen för det nya.

Gudrun Schyman: Vi är överens om att folk kommer att kräva att få
mer att säga till om och det kommer att innebära förändringar.

Visst är det besvärligt för små partier, eftersom vi har stora ansvars-
områden. Men vi blir inte behandlade enligt likhetsprincipen inom
den politiska demokratin. När man i övrigt har plats i ett utskott har
man också en suppleant. Det här är en extraordinär konstruktion. Jag
undrar om den är förenlig med politisk demokrati.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Olof Ruin: Jag har inte någon annan kommentar än att jag föreställer
mig att alla kloka människor försöker få möjlighet för alla partier att
delta i ett centralt utrikespolitiskt beslutsfattande. Jag upprepar att det
alltid är ett handikapp att vara ett litet parti.

Berit Löfstedt: Jag vill bara fråga om en detalj, och jag vänder mig till
Göran Schäder. Den handlar om en fråga som har berörts här flera
gånger, nämligen regeringens möjligheter att upphäva ett kommunalt
beslut om att ge stöd åt enskilda. Jag vill bara kontrollera att jag har
förstått det rätt.

Om jag har förstått saken rätt är det meningen att en kommun som
fattar ett beslut om stöd till enskild näringsidkare skall anmäla det till
bevakningsorganet. Det måste rimligen ske inom en viss utsatt tid. Jag
har inte kontrollerat vad det står, men om detta skall ha någon effekt
måste det göras inom viss tid. Det innebär i andra ledet att övervak-
ningsorganet måste få möjlighet att reagera också inom utsatt tid och
innan beslutet vunnit laga kraft.

Göran Schäder: Möjligheten att upphäva ett kommunalt beslut är
beroende av att övervakningsorganet eller EFTA-domstolen har kom-
mit fram till att det är på det sättet.

Hela kedjan börjar med kommunens anmälan. Då är frågan under
prövning hos övervakningsorganet och sedan i domstolen. I denna
prövning är också kommunen med, och den vet hur ärendet rör sig, så
det är ingen risk att det kommer som en blixt från en klar himmel att
regeringen upphäver ett kommunalt beslut som alla trodde var oantast-
ligt.

Daniel Tarschys: Också jag har en fråga till Göran Schäder. EES-
avtalet gäller såvitt jag förstår den EG-lagstiftning som var i kraft när
avtalet slöts. Vad gäller kommande EG-lagstiftning far fortsatta samtal
föras mellan parterna.

Hur tänker sig regeringen den framtida hanteringen av kommande
EG-lagstiftning både för sig själv och i förhållande till riksdagen?
Räknar man med ett uppsamlingsheat så att man vid olika tidpunkter
försöker återkomma till riksdagen med nya avtal som underställs
riksdagens prövning?

Hur ser tidtabellen ut framöver för EES-samarbetet?

Göran Schäder: Från början var ambitionen att man under den tid
som har gått sedan EES-avtalet slöts och fram till ikraftträdandet
fortlöpande skulle kunna ingå avtal på områden som har förändrats
sedan sommaren 1991, då man satte en deadline för vad som skulle
ingå i EES-avtalet. Nu har man kommit fram till att några sådana avtal
inte kommer att kunna slutas, men avsikten är att bland det första som
den kommande EES-kommittén skall göra när den träffas på nyåret
1993 är att fatta beslut om EES-regler på de områden som har varit
relevanta och där EG-rätten har förändrats under den tid som har gått.
Där kommer det naturligtvis att bli ett uppsamlingsheat för alla
rättsfrågor som föreläggs riksdagen i en ny proposition, dock av något
mindre omfattning än den som nu har drabbat riksdagen.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Sedan kommer det fortlöpande att fattas beslut i EES-kommittén
som kommer att föranleda propositioner till riksdagen. Hur de skall
samordnas i sakfrågorna är det svårt att sia om, så det får bli lämplig-
hetsfrågor.

Daniel Tarschys: Det innebär att det blir en ny proposition, där man
samlar upp många saker, och därefter kommer enskilda förslag drop-
pande. Det är inte så att det varje år skall läggas fram en EES-
proposition, där man samlar ihop årets förändringar?

Göran Schäder: En av kärnpunkterna är att det skall gå relativt fort.
Om en proposition dröjer ett helt år efter det att man har fattat
preliminärt beslut inom EES-kommittén om nya regler, blir det en
mycket segdragen process, och det tror jag inte vi kan förutse. Men
också uppsamlingsheatet kommer säkert att innehålla vissa utbrutna
punkter såsom alla stora propositioner av det här slaget gör.

Nic Grönvall: Jag skall använda den teknik som politiker ofta använ-
der, att ställa frågan så, att jag egentligen bara begär en bekräftelse av
att jag har rätt. Jag vänder mig till Bo Broomé och ber att han håller
med mig.

Diskussionen avser juridiken och det som nu betecknas som något
slags genombrott i svensk rättstillämpning, nämligen att förarbeten och
motivuttaianden skall förlora i betydelse och rättspraxis skall bli rätts-
källa i större grad.

Det finns viktiga uttalanden om detta på s. 149 och 150 i propositio-
nen. Jag skulle vilja be Bo Broomé bekräfta det jag nu säger, att vi alls
inte här iakttar något slags genombrott i svenskt rättsliv. Vi har
erfarenheter av konventionskonforma tolkningar av svensk lag — det
har du själv varit inne på — och vi har erfarenheter av tillämpning av
genomsynsprincipen, att man bortser från en rättshandling och ser
bortom dess formella innehåll och söker efter dess materiella värde. Vi
har också erfarenheter av utfyllnadsprincipen, som innebär att domsto-
larna ser sig fria att fylla ut lagregler som inte är fullständiga med
värderingar, där domstolarna hämtar vägledning ur andra företeelser i
samhället: politisk debatt, miljöhänsyn m.m.

Vad jag med detta vill ha sagt är att detta nya eftertryck för
rättspraxis, som innebär en begränsning av förarbeten och motivutta-
ianden, inte är någonting nytt i svenskt rättsliv, utan någonting som vi
är vana vid att hantera.

Bo Broomé: Frågorna är inte så enkla att besvara.

Det är riktigt att den s.k. rättskälleläran, som är omfattande och
svårbegriplig, innefattar att domstolarna kan ta hänsyn till moment av
de slag som du har nämnt här. Jag skulle ändå vilja säga att i svensk
rättstillämpning spelar lagförarbetena — i första hand riksdagsutskot-
tens uttalanden, i andra hand uttalanden av regeringen i propositionen
och uttalanden av lagrådet, eventuellt också utredningsbetänkanden —
en stor roll. Den som läser Högsta domstolens domar finner att man
ofta faller tillbaka på uttalanden i motiven, dock icke så att man följer
dem slaviskt, utan det finns många faktorer som kan inverka.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Den skillnad som inträder nu när det gäller lagstiftning som baseras
på EES-rätt och EG-rätt är att det inte finns några sådana motivutta-
ianden såvitt jag förstår — jag är inte så hemma på området. Här finns
texter som har arbetats fram utan att vara beledsagade av förklaringar
och uttolkningar. När vi i Sverige tar över dem kan inte riksdagen
göra egna uttalanden om hur de skall uppfattas, för då kan vi komma
att avvika från en gemensam rättssyn på författningarna. Där finns en
nyhet, och den innebär att domstolarna är hänvisade mer till de andra
metoderna att tolka lag och tillämpa lag än att följa förarbetena.

Johan Lönnroth: Jag vill fortsätta på Daniel Tarschys frågor om kom-
mande EES-propositioner.

I Vänsterpartiets motion yrkar vi återremiss till regeringen för att få
svar på ett antal frågor. Jag tycker att dagens debatt har visat att det
finns ett antal frågor om grund lagsförenligheten som är oklara och där
regeringen har sagt att man skall återkomma — det gäller sekretesslag-
en, det gäller reklam riktad till barn, och det gäller också kommunalt
stöd. Jag förmodar att man avser att i höst eller i vår lägga fram nya
förslag. De frågorna är av grundläggande betydelse för bedömningen av
om EES-avtalet verkligen är förenligt med vår grundlag.

Folkomröstningen i Danmark ägde rum efter det att propositionen
skrevs under av regeringen. Omröstningen har skapat en allmän
oklarhet om tidtabellen för hela EG-processen. I avtalet öppnas en
möjlighet till en förskjutning fram till juni nästa år.

Jag vet inte om Göran Schäder kan tala för regeringen, men jag vill
fråga om din bedömning. Är det inte en ganska rimlig generositet mot
oss i riksdagen att regeringen nu något förskjuter tidtabellen, så att vi
åtminstone får en sportslig chans att läsa in de tjocka böcker som vi
skall få om EG-domar osv.? Frågan gäller alltså om det inte är rimligt
att förskjuta tidtabellen.

Göran Schäder: Jag kan inte tala på regeringens vägnar. Den ändring
av tidtabellen som har skett genom resultatet av folkomröstningen i
Danmark gäller den Europeiska unionen och möjligen hur man skall
handlägga ansökningar om medlemskap för nya länder, men den har
såvitt jag förstår inte påverkat tidtabellen för EES-avtalet.

Thage G Peterson: Jag tackar er alla för uppmärksamheten. Ett spe-
ciellt tack går självfallet till Olof Ruin, Bo Broomé och Göran Schäder
för att ni velat svara på våra frågor.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Finansutskottets yttrande

1992/93:FiUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Till EES-utskottet

Riksdagens EES-utskott har den 5 maj 1992 berett övriga utskott
tillfälle att avge yttrande över dels proposition 1991/92:170 om Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet (EES) jämte de motioner som kan
komma att väckas med anledning av propositionen, dels motionerna
1991/92:U534 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:U701, såvitt propositio-
nen och motionerna rör resp, utskotts beredningsområde.

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet behandlar i detta yttrande till EES-utskottet vissa all-
männa samhällsekonomiska effekter av avtalet. I detta sammanhang
behandlas motion 1991/92:E10 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 2 i
berörd del om återförvisning av propositionen och yrkande 16 om
åtgärder mot spekulativa kapital- och valutatransaktioner. Vidare be-
handlar utskottet vad som anförs i propositionens del III bilaga 6
Finansdepartementet om statistik, offentlig upphandling och finansiella
tjänster. I anslutning härtill behandlas motion 1991/92:E10 av Lars
Werner m.fl. (v) yrkandena 10 och 15 samt motionerna 1991/92:E8 av
Birgitta Hambraeus (c) och 1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) i de
delar som berör den offentliga upphandlingen.

Allmänt om avtalets samhällsekonomiska effekter

Propositionen

EES-avtalets syfte är att skapa ett enhetligt europeiskt samarbetsområde
med enhetliga regier för att främja handel och övrig ekonomisk
samverkan inom EG- och EFTA-området. En gemensam marknad
skapas med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. De
avtalsslutande parterna förpliktar sig att samarbeta för att förverkliga
målen med EES-avtalet. En bärande princip för skapandet av de fyra
friheterna är förbudet mot särbehandling på grund av nationalitet.

På varuområdet innebär EES-avtalet att ett avsevärt fördjupat och
breddat frihandelsområde med förenklade ursprungsregler och gräns-
formaliteter upprättas. Tillskapandet av EES innebär emellertid inte
att en tullunion motsvarande den inom EG inrättas. EFTA-länderna
bibehåller ett antal regler som utformats i förhandlingar med tredje
land.

På varu- och tjänsteområdet skapas ett system med fri konkurrens
grundad på lika villkor. Avtal och andra förfaranden som innebär

konkurrensbegränsningar förbjuds liksom missbruk av dominerande
marknadsställning. Det innebär att t.ex. vissa företagskoncentrationer
måste prövas. Viktigt i detta sammanhang är att olika former av statligt
stöd eller offentliga monopol inte får vara konkurrenssnedvridande.
Den offentliga upphandlingen måste öppnas för konkurrens mellan
företagen i de berörda länderna.

För enskilda personer skapas genom EES-avtalet förutsättningar för
en gemensam arbetsmarknad. Reglerna i avtalet innebär ömsesidigt
erkännande av examina och förenklad gränskontroll, etableringsrätt
för enskilda näringsidkare m.m. Avtalet innebär rätt att söka anställ-
ning och att inneha anställning enligt de regler som gäller i det landet.
En anställning ger rätt till bosättning, men inte tvärtom. Man har dock
rätt att stanna i ett land där man haft anställning.

Handeln med tjänster liberaliseras genom avtalet och kapitalrörelser-
na skall i princip bli fria.

1 propositionen framhålls att Sveriges starka uppslutning kring euro-
peiskt samarbete i olika former och vårt frihandelsavtal med EG till
stor del har drivits fram av våra ekonomiska intressen. Men det speglar
också en känsla av samhörighet som har flera andra dimensioner än de
rent ekonomiska. Vi har en djupgående värdegemenskap som omfattar
begrepp som demokrati och försvar av mänskliga rättigheter. På denna
grundval har ett vidsträckt samarbete byggts upp på en rad områden.
Sett i detta perspektiv är det naturligt att intresset i Sverige för de
västeuropeiska integrationsfrågorna växer.

Skapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som in-
nebär att olika hinder i handeln med varor och tjänster avvecklas
liksom begränsningar i kapitalets och personers rörlighet, bedöms
enligt propositionen öka den ekonomiska effektiviteten och främja en
ekonomisk utveckling.

De övergripande ekonomiska konsekvenserna beskrivs i propositio-
nen på följande sätt.

Frihandeln mellan avtalsländerna tillåter en större internationell
specialisering grundad på komparativa fördelar, och detta leder via
ökad handel till högre välfärd. Det är av väsentlig betydelse för Sverige
att vår exportindustri har samma förutsättningar på den europeiska
marknaden som konkurrentländerna. För många större svenska företag
blir en hemmamarknad med uppemot 50 gånger fler människor än
den nuvarande av mycket stor betydelse. Risken för en fortsatt före-
tagsutflyttning minskar påtagligt.

Genom de ökade möjligheterna att utnyttja stordriftsfördelar bidrar
den större marknaden till en produktivitetsökning och sänkta enhets-
kostnader. Samtidigt främjas behövliga strukturrationaliseringar. Dessa
är en naturlig del av förnyelsen i varje växande ekonomi och hade
blivit nödvändiga oavsett Sveriges anknytning till EG. Naturligtvis ger
rationaliseringarna upphov till anpassningskostnader. Men ju högre
grad av flexibilitet i ekonomin, desto lägre kostnader.

Besparingar blir möjliga till följd av att onödiga kostnader i form av
bl.a. förseningar och administrativt merarbete vid gränspassager bort-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

faller och att produktanpassningar som påkallats av skillnader i natio-
nella standarder inte längre behövs. En minskning av dessa kostnader
leder i sin tur till växande handel inom marknaden.

En större rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital leder,
enligt vad som sammanfattningsvis anförs i propositionen, till effekti-
vare konkurrens som pressar kostnader och priser inom både produk-
tion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenten. Inflations-
takten kan väntas sjunka. Reglerna för offentlig upphandling av varor
och tjänster liberaliseras. Svenska företag Sr möjlighet att delta i
konkurrensen på denna mycket stora marknad.

De bedömningar av den inre marknadens ekonomiska effekter som
gjorts inom EG visar att områdets bruttonationalprodukt på medellång
sikt blir betydligt större och inflationstakten lägre (den s.k. Cecchini-
rapporten). Tillväxten väntas öka till följd av att resurser fördelas och
används effektivare än tidigare.

Kravet på ökad effektivitet och konkurrens kan naturligtvis, åtmin-
stone på kort sikt, leda till bortfall av arbetstillfällen i vissa sektorer.
Det mest kännbara anpassningstrycket riktar sig mot skyddade sekto-
rer, inom vilka prisförhållanden har snedvridits och effektiviteten
blivit låg på grund av avsaknaden av konkurrens. En fortsatt struktur-
rationalisering kan inte undvikas i längden, och det råder enligt
propositionen inget tvivel om att den samlade effekten på sysselsätt-
ningen av EES-avtalet är positiv för svensk del.

Sammanfattningsvis konstateras att Sverige har ett starkt intresse av
att ansluta sig till avtalet. I propositionen föreläggs riksdagen avtalet
för godkännande.

Motionen

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) delar man i och för sig
propositionens uppfattning att ett fritt flöde av varor, tjänster och
betalningar för detta kan bidra till en uthållig tillväxt. Det fria utbytet
måste dock regleras genom avtal, anser motionärerna, så att sociala
och miljömässiga hänsyn tillvaratas. EES-avtalet innebär att en mark-
nad skapas som kommer att utgöra världens största frihandelsområde.
Att ingå i detta område ger svensk ekonomi fördelar, konstaterar
motionärerna, men avtalet gör också att Sverige inordnas i gemensam-
ma regler för denna marknad — regler som huvudsakligen är utforma-
de inom EG-blocket. Sverige kan aldrig utforma en politik oberoende
av vad som sker i omvärlden, men Sverige måste alltid slå vakt om sin
nationella suveränitet. Motionärerna kan därför inte godta att rätten att
stifta lag på vida områden överlåts till organ som ligger utanför det
svenska folkets kontroll.

Det finns enligt motionärerna ett stort antal frågor som bör utredas
närmare. Den alltför korta motions- och remisstiden har inte medgett
en tillräckligt ingående behandling av dessa frågor. Propositionen bör
därför enligt motionärerna återförvisas till regeringen för ytterligare
överväganden.

1992/93 :ECJ1

Bilaga 1

Utskottet

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Internationa-
liseringsprocessen i världsekonomin går allt snabbare. Det har inte
varit möjligt eller önskvärt för Sverige att avskärma sig från denna
process. Svenska företag har etablerat sig på utländska marknader, och
den svenska ekonomin har i allt större utsträckning utsatts för interna-
tionell påverkan. Liberaliseringen av utrikeshandeln har varit långtgå-
ende, och kapitalrörelserna har under senare år fått en allt större
frihet. Det skulle ha varit ogynnsamt för Sverige som utvecklat indu-
striland att ställa sig vid sidan av denna utveckling.

Världshandeln kommer att fortsätta utvecklas, de internationella
kapitalströmmarna och direktinvesteringarna växer. Företagen och ar-
betskraften kommer att påverkas, deras rörlighet ökar. Internationali-
seringen blir en förutsättning för en god ekonomisk utveckling.

För Sveriges del blir samarbetet med den europeiska integrationen
särskilt betydelsefull. Den svenska exporten till EG har ökat i omfatt-
ning och utgör drygt hälften av hela exporten. Utvecklingen inom EG
får därmed avgörande inverkan på den svenska ekonomin, oavsett
vilken form Sverige väljer för samarbetet med EG.

Varuhandelsområdet

På varuhandelsområdet har Sverige redan genom frihandelsavtalet med
EG som slöts 1972 avskaffat tullar, kvoter och andra traditionella
handelshinder. En mängd handelshinder kvarstår emellertid såsom
t.ex. olika konkurrenssnedvridande statliga stödåtgärder, diskrimine-
rande regler för den offentliga upphandlingen, tekniska och sanitära
normer, föreskrifter om produktansvarighet m.m. Genom EES-avtalet
reduceras även dessa hinder och en större marknad öppnas för svenska
företag samtidigt som kostnader för gränspassager minskas.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i såväl propositionen
som i de berörda motionerna att tillskapandet av det ekonomiska
samarbetsområdet kommer att öka den ekonomiska effektiviteten och
främja en gynnsam ekonomisk utveckling. Resurserna kan väntas
fördelas och utnyttjas på ett effektivare sätt än tidigare. Det är dock
vanskligt att kvantifiera integrationens betydelse för Sverige. Det upp-
kommer effekter som delvis motverkar varandra. Inom EG räknar
man med att effekterna på varuproduktionen blir en blandning av
ökad koncentration och ökad konkurrens. I många branscher kommer
antalet producenter inom EG som helhet att minska, men på varje
nationell marknad kan antalet konkurrerande företag komma att öka.

De beräkningar av den inre marknadens ekonomiska effekter som
gjorts inom EG, i den s.k. Cecchini-rapporten, kan inte direkt överfö-
ras till svenska förhållanden. Sverige har i flera avseenden ett annat
utgångsläge än det nuvarande EG. Sveriges handelspolitik är mindre
protektionistisk än EG:s. Sverige har också i större utsträckning än
länderna i EG genomfört strukturomvandlingar. Eftersom den svenska
marknaden är liten har många svenska företag redan tvingats skaffa sig
en större marknad på internationell bas. I de branscher som varit mest

1992/93:EU1

Bilaga 1

skyddade utifrån, t.ex. tillverkning av livsmedel och byggmaterial,
torde dock omställningseffekterna till följd av EES-avtalet bli betydan-
de.

I studier som gjorts inom EFTA-sekretariatet har framkommit att
Sverige sannolikt har större fördelar att vinna genom sin industristruk-
tur än flertalet andra EFTA-länder som följd av att handelshinder med
och inom EG avskaffas. I de undersökningar som gjorts, både inom
EG och EFTA, har konstaterats att flera högteknologiska och växande
sektorer har hämmats av handelshinder. Det gäller delar av verkstads-
industrin som t.ex. elektriska produkter, elektronik, telekommunika-
tioner och bilindustri. Även läkemedelsindustrin har påverkats. Detta
är sektorer som är av särskild betydelse för Sveriges del, eftersom
svensk exportindustri är verksam inom dessa.

När den offentliga upphandlingen inom EG liberaliseras öppnas
sektorerna energi, transporter och telekommunikationer som är av
särskilt intresse för flera svenska företag.

Tjänsteproduktionen

I motsats till varuproduktionen har den övervägande delen av tjänste-
produktionen varit skyddad. Det är först under de senaste årtiondena
som tjänsternas betydelse ökat när de börjat säljas över gränserna. Det
har varit svårt att kontrollera delar av tjänsteflödet, vilket bidragit till
avregleringen.

Bedömningar som gjorts visar på en väsentlig ökning av produktivi-
teten när tjänsterna avregleras. Man räknar med omfattande struktur-
omvandlingar. Små tjänsteföretag går samman, banker och försäkrings-
bolag samverkar, konsultbolag och revisionsföretag internationaliseras,
olika förädlingsled inom ADB-verksamhet integreras osv.

Utvecklingen är emellertid inte oproblematisk. För konsumenterna
är det svårt att jämföra och värdera de tjänster som erbjuds. Integrer-
ingen av varor och tjänster skapar konkurrensproblem. Bindningar
skapas till vissa system, t.ex. på ADB-området mellan hård- och
mjukvaruproducenter.

Det är mot denna bakgrund angeläget att de konkurrensövervakande
organen ges tillräckliga resurser och förses med god kompetens så att
den förväntade högre effektiviteten av avregleringen kommer konsu-
menterna och samhällsekonomin till godo.

KapitalliberaTtseringen

Som framhålls i propositionen är kapitalliberaliseringen en grundläg-
gande faktor i den ökande integrationen på det finansiella och ekono-
miska området i Europa. Under 1980-talet har utvecklingen mot en
fullständig liberalisering av kapitalrörelserna i Västeuropa intensifie-
rats. Kapitalets ökande rörlighet är dock inte i första hand en följd av
integrationssträvandena inom EG. Inom OECD har ett omfettande
arbete bedrivits för att utvidga medlemsländernas liberaliseringsförplik-
telser gällande kapitalrörelser. Därigenom har även länder utanför
Europa såsom Förenta staterna och Japan kommit att omfattas.

1992/93:EU1

Bilaga 1

De minskade hindren för kapitalet förväntas inte leda till de största
förändringarna sett i EG-perspektivet. Sin största betydelse far de fria
kapitalrörelserna i samspel med de nya möjligheterna på t.ex. tjänster-
nas område och för att underlätta finansiering av näringsverksamhet
över gränserna.

Den ökade rörligheten innebär att kapitalet bör kunna användas
mer effektivt. Placerarna söker sig dit där placeringarna ger bäst
avkastning. Omvänt kommer den ökade rörligheten också att innebära
en uppvärdering av tillgångar som tidigare inte varit tillgängliga för
utländska investerare.

Utskottet vill särskilt framhålla att kapitalrörlighetens mest påtagliga
effekter ligger i dess omvälvning i villkoren för den ekonomiska
politiken. Framför allt har de finansiella flödenas ökade omfattning
inneburit skärpta restriktioner för stabiliseringspolitiken.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) ser man positivt på EES-avtalets
möjligheter att skapa fri rörlighet för varor, tjänster och personer. Det
fria flödet av kapital utöver vad som föranleds av betalningar för varor
och tjänster anser motionärerna däremot vara en mer komplicerad
fråga. Enligt motionärerna måste riksdagen, regeringen och riksbanken
ha ett handlingsutrymme för att ingripa när spekulativa kapital- och
valutatransaktioner hotar stabiliteten i Sveriges ekonomi. Motionärer-
na är emellertid på det klara med att den kredit- och valutareglering
som tidigare fanns i Sverige inte kan återinföras utan att en anpassning
måste ske till den internationalisering som ägt rum. Motionärerna
anser därför att innebörden av EES- och EG-reglerna på detta område
måste klarläggas innan beslut fattas om propositionen.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den ekonomiska
politiken måste alltid utformas så att stabiliteten i den svenska ekono-
min upprätthålls. Regeringen och riksdagen har vid ett flertal tillfallen
de senaste åren uttalat att den fasta växelkursen är en av hörnstenarna
i den ekonomiska politiken. Sverige har genom en rad ställningstagan-
den gjort detta klart för omvärlden. Vaiutaregleringen har avskaffats,
den svenska kronan har knutits till ecun. Sverige har genom sin
medlemsansökan till EG visat att man vill delta i det europeiska
ekonomiska samarbetet, vilket kräver att fullt förtroende bevaras för
den svenska växelkurspolitiken. Penningpolitikens, och därmed riks-
bankens, viktigaste uppgift är att upprätthålla och bidra till att skapa
förtroende för den fasta växelkursen. Inriktningen är därvid att balan-
sera valutaflödena genom anpassningar av den inhemska räntenivån.

Enligt utskottets mening underlättar EES-avtalet möjligheterna att
föra en politik som främjar stabiliteten i den svenska ekonomin.
Avtalet innebär i och för sig inga förpliktelser på det ekonomiska och
monetära området. I avtalet (artikel 46) talas om att parterna skall

1992/93:EU1

Bilaga 1

utbyta åsikter och information om bl.a. utformningen av den ekono-
miska och monetära politiken. Detta åsikts- och informationsutbyte
skall emellertid inte vara förpliktande. Av artikel 43.4 framgår att om
en av medlemsstaterna har svårigheter eller allvarligt hotas av svårighe-
ter beträffande sin betalningsbalans och om sådana svårigheter kan
äventyra avtalets funktion, far de avtalsslutande parterna vidta lämpliga
åtgärder. Samtidigt måste uppmärksammas att om ett land vidtar
åtgärder, t.ex. en växeikursjustering, så medger avtalet (se artikel 43.3)
att de andra avtalsslutande parterna får vidta nödvändiga motåtgärder.
Något ytterligare klarläggande av vad avtalet medger på detta område
är enligt utskottets mening inte behövligt. Motion E10 (v) yrkande 16
avstyrks därför av utskottet.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om EES-avtalets övergripande
ekonomiska konsekvenser tillstyrker finansutskottet från sina utgångs-
punkter att riksdagen godkänner de i propositionen framlagda avtalen.
Motion E10 (v) yrkande 2 om återförvisning av propositionen bör
enligt utskottet avslås av riksdagen.

Upphandling

Propositionen

Den offentliga upphandlingen behandlas i propositionens bilaga 6
Finansdepartementet avsnitt 2. I propositionen uttalas att EES-avtalet
ställer krav på att den offentliga upphandlingen, såväl den statliga som
den kommunala, författningsregleras. Detta gör det nödvändigt att de
nya reglerna erhåller lagform.

I propositionen framhålls att jämfört med den ordning som råder i
dag kommer den största skillnaden säkerligen att bli att en större
marknad öppnar sig för både svenska leverantörer och svenska upp-
handlare. För leverantörerna gäller det att dra nytta av att utländska
upphandlare inom EES måste uppsöka internationell konkurrens och
inte får diskriminera leverantörer från andra EES-länder. Detta bör
innebära fördelar för den svenska marknaden. Svenska upphandlare å
sin sida åläggs att gå ut på denna marknad med sina upphandlingar
och söka upp konkurrensen. Därmed torde möjligheter för besparing-
ar öppnas.

Inom Finansdepartementet har en arbetsgrupp gjort en översyn av
de regeländringar som behövs på grund av EES-avtalet. Arbetsgruppen
har redovisat sitt resultat i två promemorior (Ds 1992:4 Offentlig
upphandling och EES — ett lagförslag och Ds 1992:62 Offentlig
upphandling och EES del II; tjänsteupphandling m.m.). I promemo-
riorna föreslås för svensk del en mycket nära anpassning till EG:s
procedurregler. Den första av dessa två promemorior har remissbe-
handlats. Remissinstanserna godtar arbetsgruppens metod för införli-
vande av procedurreglerna men har invändningar i detaljer beträffande
hur en upphandling skall gå till. Några av remissynpunkterna tar
arbetsgruppen för övrigt upp i den andra promemorian. Den har
nyligen gått ut på remiss. Remisstiden utgår den 23 september 1992.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Regeringens avsikt är att förelägga riksdagen ett förslag till lag om
offentlig upphandling under hösten.

Motionerna

Frågor om offentlig upphandling och EES-avtalet tas upp i tre motio-
ner. Det är emellertid endast i motion E10 av Lars Werner m.fl. (v)
som det återfinns yrkanden som har anknytning till regelverket för
offentlig upphandling. I motion U534 av Lars Werner m.fl. (v) från
allmänna motionstiden och motion E8 av Birgitta Hambraeus (c)
berörs i texterna frågor med anknytning till offentlig upphandling men
några yrkanden om offentlig upphandling finns inte i dessa motioner.
I den sistnämnda yrkas avslag på hela propositionen.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) framhålls att det skulle
innebära ett allvarligt avsteg från den kommunala självstyrelsens prin-
cip om den kommunala upphandlingen måste lagfästas. Motionärerna
anser att man kan ha en skärpt konkurrenslagstiftning som ingriper
mot osunda allianser mellan kommunpolitiker och lokala näringsidka-
re på ett mer effektivt sätt än vad som är möjligt i dag. Men, sägs det i
motionen, man måste ha möjlighet att i kommunerna organisera s.k.
förhandlingsupphandling (yrkande 10), där hänsyn tas till miljö och
lokala kulturtraditioner.

I motion E10 anförs också att om en viss produkt t.ex. från Sverige
har en bättre miljöprofil så måste vi i Sverige ha rätt att välja denna
produkt även med ett EES-avtal. Detta är enligt motionärerna en
frågeställning som är ofullständigt utredd i proposition 1991/92:170.
Frågan måste därför klarläggas och få ett positivt svar innan avtalet
kan antas (yrkande 15).

I motion U534 av Lars Werner m.fl. (v) görs ett allmänt påpekande
om att EG:s regelverk för offentlig upphandling innehåller regler som
är diskriminerande mot tredje land.

I motion E8 av Birgitta Hambraeus (c) framhålls att svenska företag
är framgångsrika på t.ex. USA:s, Japans och Kinas marknader för
offentlig upphandling utan att ta över dessa länders lagar.

Utskottet

Reglerna för offentlig upphandling och EES-avtalet behandlas mycket
kortfattat i propositionen eftersom regeringen senare i höst i en
särskild proposition kommer att lägga fram ett förslag till lagreglering
av den offentliga upphandlingen. Mot den bakgrunden begränsar ut-
skottet sitt yttrande till EES-utskottet till att omfatta områden som
anknyter till de frågor som tas upp i här aktuella motioner.

Allmänt om EES-avtalet och offentlig upphandling

Den offentliga sektorns inköp av varor och tjänster uppgick år 1984
till ca 15 % av EG:s bruttonationalprodukt. De inköp som sker genom
en öppen upphandling är emellertid inte av denna storleksordning.
Uppskattningsvis har den offentliga upphandlingen en omfattning som

1992/93 :EU1

Bilaga 1

motsvarar ca 7 % av EG:s samlade nationalprodukt. Huvuddelen av
upphandlingen gjordes inom det egna landet. Av den redovisning av
omfattningen av den offentliga upphandlingen inom EG som EFTA-
sekretariatet publicerade i slutet av 1980-talet (Occasional Paper N:o
25 "Economic Aspects of the European Economic Space" EFTA 1988)
framgår att endast ca 2 % av aktuella varor och tjänster upphandlades
utanför det egna landet. Dessa uppgifter ger vid handen att öppnandet
av den gemensamma inre marknaden ger möjligheter för företagen att
öka sina marknader och därmed utnyttja stordriftsfördelar samtidigt
som konkurrensen skärps och priserna kan pressas. Mot denna bak-
grund är det enligt utskottets mening uppenbart att påståendet i motion
E8 av Birgitta Hambraeus (c) att ett tillträde till EG:s upphandlings-
marknader genom en gemensam lagstiftning endast är av marginell
betydelse för den svenska ekonomin innebär en kraftig underskattning
av de fördelar som de svenska företagen och de svenska upphandlarna
kan få genom EES-avtalet inom detta område. Utskottet kan således
inte ställa sig bakom motion E8 i denna del.

Som framgått av vad utskottet anfört har EG-länderna varit mycket
nationellt inriktade i sin offentliga upphandling. I motion U534 av
Lars Werner m.fl. (v) framhålls att EG-direktiven inom detta område
har protektionistiska inslag. I likhet med motionärerna ser utskottet
det som negativt att det i ett visst fall i ett upphandlingsdirektiv ges
möjlighet till diskriminering av tredje land. Vid upphandling inom de
s.k. försörjningssektorerna (vatten-, energi-, transport- och telekommu-
nikationsområdena) skall enligt EG-direktiven vid i övrigt likvärdiga
förutsättningar företräde ges åt anbud med mer än 50 % EG-innehåli
om prisskillnaden anbuden emellan inte överstiger 3 % (artikel 29.3).
EFTA-länderna har emellertid ställt sig avvisande till denna tredje-
landsregel. I EES-förhandlingen har sålunda EFTA-länderna uppnått
att en för deras del redan gällande liberalisering i förhållande till
tredje land kan behållas.

Några viktiga skillnader mellan den svenska
upphandlingsförordningen och EG-direktiven

Jämfört med de i Sverige i dag gällande regierna för offentlig upphand-
ling och det regelverk som nu skall utformas inom ramen för EES-
avtalet finns viktiga skillnader. Dessa kan belysas genom bl.a. följande
exempel.

1. All upphandling, såväl den statliga som den kommunala, måste
författningsregleras. Detta innebär att de nya reglerna måste få lagform.

2. All upphandling av viss omfattning måste utannonseras och
resultatet av upphandlingen måste redovisas i Europeiska gemenska-
pernas tidning (EGT).

3. Till skillnad från i dag gällande upphandlingsförordning ger
EES-avtalet möjlighet att i domstol pröva en upphandling. Vad gäller
överprövning föreslås att frågor om upphandling prövas av länsrätt i
första instans och frågor om skadestånd prövas av tingsrätt i första
instans. För försörjningssektorerna föreslås två nya förfaranden,

1992/93:EU1

Bilaga 1

granskning och medling. Det förstnämnda innebär att en oberoende
granskningsman kan ges i uppdrag att fastställa om en upphandlande
enhets upphandlingsrutiner överensstämmer med reglerna i lagen. Det
sistnämnda innebär ett formaliserat medlingsförfarande i de fall en
leverantör anser sig missgynnad i en upphandling.

4. Kretsen av de enheter som måste följa EES-avtalets regler om
upphandling kommer att utökas väsentligt. De svenska reglerna omfat-
tar endast statliga och kommunala myndigheter. EG-direktiven berör
inte endast det som normalt utgör en myndighet, utan även andra
enheter som lyder under offentlig rätt, dvs. i vissa fall även statliga och
kommunala bolag. När det gäller försörjningssektorerna kan i speciella
fall även privata företag utgöra sådana enheter som skall tillämpa
regelverket för offentlig upphandling.

1 motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) kräver motionärerna i yrkande
10 att kommunernas rätt till förhandlingsupphandling skall bevaras.

EG-direktiven anger tre förfaranden vid upphandling:

-Det öppna förfarandet innebär att alla intresserade far lämna in
anbud.

- Det selektiva förfarandet innebär att den som gör upphandlingen far
vända sig till vissa utvalda — selekterade — leverantörer och erbjuda
dem eller uppmana dem att om de så önskar lämna in anbud
avseende viss upphandling.

-Det förhandlade förfarandet innebär att enbart vissa utvalda leveran-
törer tillfrågas och att deras anbud sedan förhandlas så att den
upphandlande myndigheten når ett visst avslut.

Det öppna förfarandet är i princip utgångspunkten för all offentlig
upphandling.

Det selektiva förfarandet får väljas av den upphandlande myndighe-
ten om det finns specifika skäl till det ("in justified cases"). Sådana
skäl kan vara att kostnaderna för ordinarie förfarande är oproportio-
nerligt stora i förhållande till kontraktets värde. Det kan även vara
tillåtet att använda förfarandet om det är lämpligt på grund av att de
varor som skall anskaffas är av en speciell karaktär ("specific nature").

En upphandlande myndighet får använda det förhandlade förfaran-
det om den fått in anbud i ett öppet eller selektivt förfarande, men
dessa anbud antingen avviker för mycket från de annonserade kraven
eller strider mot nationella regler för deltagande i en upphandling. Att
myndigheten övergår till det förhandlade förfarandet måste publiceras,
såvida inte alla anbudsgivare omfattas av det förhandlade förfarandet.

Myndigheterna får använda förhandlat förfarande utan annonsering
om svar inte inkommit i ett öppet eller selektivt förfarande, eller
varorna i fråga avser forskning och utveckling, eller varorna i prakti-
ken bara kan levereras av en leverantör, eller om föreskrivna tidsregler

1992/93:EU1

Bilaga 1

för förfarandena i övrigt inte kan iakttas på grund av oförutsedd
synnerlig brådska. Denna brådska får dock inte bero på den upphand-
lande myndigheten.

Slutligen får den förhandlade proceduren användas utan föregående
publicering såvida fråga är om tilläggsleverans där ett byte av leveran-
tör skulle medföra anskaffningar av annat material än det ursprungliga
eller där bytet skulle orsaka tekniska svårigheter.

I alla andra fåll skall det öppna förfårandet användas.

När myndigheterna använder det selektiva eller förhandlade förfa-
randet bör valet av förfarande antecknas liksom skälen för valet.
Denna rapport skall myndigheten sända till EFTA:s övervakningsmyn-
dighet om den så begär.

I den nämnda promemorian Ds 1992:62 (s. 63—64) tar arbetsgrup-
pen upp den fråga som motionären avser. Många remissinstanser har
också ifrågasatt det lämpliga i att utrymmet för förhandlad upphand-
ling är så noga angivet i arbetsgruppens förslag. Man har ansett att
detta kommer att leda till att rörelsefriheten begränsas i alltför stor
omfattning. Dagens förhandlingsupphandling uppges vara den vanli-
gaste upphandlingsformen och den som också erbjuder möjlighet att
göra de bästa affärsmässiga bedömningarna. En remissinstans har även
efterlyst en motsvarighet till dagens direktupphandling.

Arbetsgruppen anför:

Den förhandlade upphandlingen i det nya systemet är egentligen
uppdelad på två olika förfaranden. Det ena avser den förhandlade
upphandlingen med föregående annonsering och det andra avser för-
handlad upphandling utan föregående annonsering. Sistnämnda förfa-
rande är det förfarande som närmast liknar dagens direktupphandling.

Ett av syftena med de detaljerade reglerna är att åstadkomma att
leverantörerna i god tid skall få reda på att förhandlad upphandling är
den valda upphandlingsformen. Vetskapen om att förhandling kan
komma i fråga kan påverka deras anbud.

Arbetsgruppens slutsats i denna del är att den delar de remissyn-
punkter, som går ut på att utrymmet för förhandlingsupphandling
blivit begränsat. Huruvida utrymmet är alltför begränsat är dock en
fråga för en utvärdering av den internationella tillämpningen av mot-
svarande regler. Vad gäller frågan om direktupphandlingen anser ar-
betsgruppen att den närmaste motsvarigheten enligt de nya reglerna är
den förhandlade upphandlingen utan föregående annonsering. De si-
tuationer där direktupphandling får användas kan bedömas kvalificera
för den närmaste motsvarigheten i de nya reglerna i "direktupphand-
lingssituationer" (i fråga om plötsligt uppkommande behov etc.).

Arbetsgruppens uppfattning är att det val av upphandlingsförfarande
som i dag är det mest förekommande i kommunerna, dvs. förhand-
lingsupphandling, inte kommer att tillåtas i sin nuvarande utformning
inom ramen för EES-avtalet. Enligt utskottets mening kan detta från
svensk synpunkt inte ses som en nackdel. De i EG-direktiven angivna
upphandlingsförfarandena stärker affärsmässigheten i den offentliga
upphandlingen. Yrkande 10 i motion E10 bör således avstyrkas.

1992/93:EU1

Bilaga 1

5 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

I yrkande 15 i motion E10 (v) begär motionärerna att regeringen
redovisar om EES-avtalet gör det möjligt att vid offentlig upphandling
välja den produkt som har den bästa miljöprofilen.

Enligt utskottets uppfattning innebär EG-direktiven ingen begräns-
ning vad gäller möjligheterna att ta miljöhänsyn vid upphandling. Det
måste emellertid understrykas att den upphandlande enheten måste
ange i upphandlingsunderlaget att man tar hänsyn till miljöpåverkan
och om möjligt också rangordnar vilka olika slag av påverkan som
man tillmäter betydelse. Finansutskottet ser således inte skäl att tillstyr-
ka motion E10 yrkande 15.

Statistik

Utskottet

Redovisningen av samarbetet på statistikområdet och de förändringar
som det kan förväntas innebära för Sveriges del föranleder inte något
uttalande från utskottets sida.

Stockholm den 3 september 1992

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

1992/93: EU 1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Bengt
Wittbom (m), Allan Larsson (s), Lars Leijonborg (fp), Roland
Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet
Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg
(s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m) och Kjell Ericsson (c).

Skatteutskottets yttrande
1992/93:SkUly

EES-avtalet

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Till EES-utskottet

Skatteutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över proposition
1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och
motioner såvitt gäller utskottets beredningsområde. Med anledning
härav Sr utskottet anföra följande.

EES-avtalet innebär i fråga om tullverksamheten bl.a. en utvidgning av
det administrativa samarbetet mellan tullmyndigheter inom EG och
EFTA. Avtalet syftar även till ökad smidighet i den internationella
godstrafiken genom enklare gränspassager och utökat samarbete om
enklare handelsprocedurer. De överenskommelser som ingåtts rörande
handeln med vissa jordbruksvaror berör tullbestämmelserna. Förslag
till ändringar i tulltaxelagen har dock inte lagts fram i detta samman-
hang.

Skattefrågor — vid sidan av tullområdet — berörs i mycket liten
utsträckning av EES-avtalet. I propositionen aviseras kommande för-
slag om anpassningar till EES-avtalets regler. Det gäller bl.a. regler av
betydelse för skattekontrollen av kapitalinkomster. Vidare behövs en
mindre anpassning i vägtrafikbeskattningen. Ett i propositionen fram-
lagt förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet innehåller bestäm-
melser om icke-diskriminering, bl.a. i skattehänseende, av medborgare
från annat land inom EES. Avtalet innehåller också regler om skatte-
befrielse för EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen.

Sverige har sedan år 1976 ingått avtal om administrativt tullsamarbete
med flera länder. Genom det nu ifrågavarande tullsamarbetsprotokol-
let utsträcks för svensk del det administrativa tullsamarbetet i ett slag
till samtliga länder inom EG och EFTA. Detta är enligt skatteutskot-
tets mening tillfredsställande. Mellanstatligt bistånd i tullfrågor är ett
viktigt hjälpmedel, inte minst för att komma åt en allt mer internatio-
nellt organiserad ekonomisk brottslighet och narkotikasmuggling. Ut-
skottet vill betona att det är angeläget att hålla en hög skyddsnivå när
det gäller den illegala handeln med narkotika. Dessa frågor i ett
EG-perspektiv utreds för närvarande inom tullverket och i regerings-
kansliet. Det är också positivt att samarbetet för att att förenkla
gränsformaliteter och tullprocedurer utökas.

Beträffande de skattefrågor som aktualiseras av EES-avtalet har
utskottet inte funnit anledning till någon kommentar. Som framhålls i
motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) rör det sig om ändringar av
teknisk karaktär.

De motioner som EES-utskottet skall behandla i ärendet innehåller
inte yrkanden som särskilt tar sikte på skattefrågor. I motionsmotiver-
ingen till yrkande 22 om trafikpolitiken i motion E10 av Lars Werner
m.fl. (v) tas dock upp en fråga om regional differentiering av drivme-
delsskatter. Utskottet vill erinra om att yrkanden från Vänsterpartiet
om regionalt differentierade bensinskatter har avstyrkts av skatteutskot-
tet vid återkommande tillfällen och senast i bet. 1991/92:SkU22. Ut-
skottet har hänvisat till de praktiska och administrativa problem som
detta skulle medföra. När det gäller miljöaspekter, som också tas upp i
motionen, kan i sammanhanget nämnas att regeringen i juni i år har
gett Naturvårdsverket i uppdrag att utforma ett system för miljöklass-
ning av bensin.

I motionsmotiveringen till motion Eli av lan Wachtmeister m.fl.
(nyd) tas upp en fråga som rör företagsbeskattningen. Utskottet vill
nämna att företagsbeskattningens framtida utformning övervägs i fi-
nansdepartementet mot bakgrund av utvecklingen i andra länder och
inom EG.

Med anledning av vad som anförts om alkoholpolitiken i propositio-
nen och i motionerna E5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds), E7 av
Mats Hellström m.fl. (s) och E10 av Lars Werner m.fl. (v) hänvisar
utskottet för sin del till de uttalanden rörande EG-frågor som gjordes i
skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU25 i samband med behandling-
en av den nya alkoholbeskattning som införts den 1 juli i år.

Stockholm den 20 augusti 1992

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

1992/93:EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip
Fridolfcson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Bruno Poro-
maa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry
Staaf (kds), Gunnar Nilsson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s),
Roland Sundgren (s) och Stig Rindborg (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Justitieutskottets yttrande
1992/93:JuUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

Inledning

Proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) har hänvisats till EES-utskottet, som berett samtliga övriga
utskott tillfälle att yttra sig över dels propositionen jämte de motioner
som kan ha väckts med anledning av propositionen, dels motionerna
1991/92:U534 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:U701, allt såvitt propo-
sitionen och motionerna rör resp, utskotts beredningsområde.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1991/92:
El —12.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll, m.m.

Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-länder undertecknat ett
omfattande avtal med EG och dess medlemsländer om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). I anslutning till EES-avtalet har
EFTA-länderna undertecknat tre avtal sinsemellan, nämligen ett om
upprättande av en övervakningsmyndighet (ESA) och en domstol
(övervakningsavtalet), ett om en ständig kommitté (kommittéavtalet)
och ett om parlamentarikersamverkan på EFTA-sidan (parlamentari-
keravtalet).

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de undertecknade
avtalen samt antar förslag till en lag om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES-lagen) med grundläggande bestämmelser om
införlivande av avtalsåtagandena med svensk rätt. Vidare föreslås att
riksdagen antar förslag till viss annan lagstiftning som fordras för
anpassning av svensk rätt till EES-avtalets regelverk. Ändringar föreslås
bl.a. i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt
samarbete på brottmålsområdet och i lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall.

I övrigt redogörs i propositionen för den anpassning av svenska
regler inom olika områden som redan har skett eller som avses ske
senare.

Till grund för propositionen och lagförslagen ligger bl.a. en departe-
mentspromemoria (Ds 1992:14), som har remissbehandlats. Lagrådet
har yttrat sig i ärendet.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Yttrandets omfattning

De frågor som aktualiseras i ärendet och som ligger inom utskottets
beredningsområde gäller i första hand straffrättsliga och processuella
frågor. Utskottet begränsar sitt yttrande till sådana frågor och behand-
lar således motionerna E6 och U701 jämte de delar av lagförslagen
som är av intresse från processrättsliga och straffrättsliga utgångspunk-
ter.

Vissa bestämmelser om EFTA-domstolen

I EES-avtalet (art. 108.2) anges att en EFTA-domstol skall inrättas av
EFTA-staterna och vilka uppgifter som det särskilt skall ankomma på
den domstolen att fullgöra. EFTA-staterna har i övervakningsavtalet
(art. 27) kommit överens om att inrätta en sådan domstol.

EFTA-domstolen skall enligt övervakningsavtalet bl.a. ha till uppgift
att pröva frågor där ESA har ansett att en EFTA-stat inte har fullgjort
sina åligganden (art. 31), att slita tvister mellan två eller flera EFTA-
stater (art. 32) och att på begäran av domstolar i EFTA-staterna avge
rådgivande yttranden om tolkningen av EES-avtalet (art. 34).

I domstolen skall finnas sju domare (art. 28). EFTA-staternas rege-
ringar skall enhälligt utnämna domarna för en tidsperiod om sex år
(art. 30).

Huvudbestämmelserna i övervakningsavtalet (art. 1 — 53), där före-
skrifterna om EFTA-domstolen finns, föreslås i propositionen inkorpo-
rerade till svensk rätt genom 3 § EES-lagen. Därmed blir de grundläg-
gande bestämmelserna om EFTA-domstolen gällande som lag här i
landet.

Förutom i övervakningsavtalet finns bestämmelser om EFTA-dom-
stolen också i två protokoll till detta avtal, ett med stadgar för domsto-
len (prot. 5) och ett med regler om immunitet och privilegier (prot.
7). För att uppfylla avtalet föreslås i propositionen vissa bestämmelser i

16 och 17 §§ EES-lagen. Härutöver aktualiseras även vissa ändringar i
brottsbalken. Till den senare frågan återkommer utskottet i det följan-
de.

I artikel 25 i protokoll 5 till övervakningsavtalet föreskrivs att
EFTA-domstolen skall kunna förordna att förhör med ett vittne eller
en sakkunnig skall äga rum vid en domstol i det land där vittnet eller
den sakkunnige har sitt hemvist. I propositionen föreslås att den
avtalade ordningen åstadkoms genom att i 16 § EES-lagen ta in en
regel av innebörd att lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa
internationella organ görs tillämplig i sådana fall.

I artikel 7 i protokoll 7 till övervakningsavtalet finns en föreskrift
som anger att lagföring för brott av en domare i EFTA-domstolen får
ske endast enligt särskilda regler. Avtalsbestämmelsen innebär att —
om en sådan lagföring äger rum i Sverige — den måste ske inför den
domstol som hos oss är behörig att döma justitieråd och regeringsråd. I

17 § EES-lagen föreslås i enlighet härmed att 3 kap. 3 § och 20 kap.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

10 § rättegångsbalken skall tillämpas vid åtal här i landet mot den som
är domare i EFTA-domstolen. Detta innebär bl.a. att sådant åtal endast
far prövas av Högsta domstolen.

1 motion E6 (yrkande 1) förordas bl.a. att de nu redovisade bestäm-
melserna inte skall placeras i EES-lagen utan i lagen om bevisupptag-
ning åt vissa internationella organ resp, i rättegångsbalken.

Under remissbehandlingen ansåg en remissinstans att bestämmelsen
om åtal mot domare i EFTA-domstolen inte hör hemma i EES-lagen
utan att regleringen i stället borde göras direkt i rättegångsbalken. I
propositionen (del I s. 143) har föredragande statsrådet i viss mån
intagit samma ståndpunkt med motivering att bestämmelsen otvivelak-
tigt framstår som perifer i sammanhanget. Enligt statsrådets uppfatt-
ning kan emellertid detsamma anföras mot en placering i rättegångs-
balken. Att reglera denna fråga i en lag för sig anser han mindre
lämpligt, och vid valet mellan de två alternativ som sålunda står till
buds har han stannat för att placera bestämmelsen i EES-lagen.

Utskottet delar statsrådets uppfattning och anser också att samma
resonemang kan läggas på frågan om var i vår lagstiftning bestämmel-
sen om vittneshör i Sverige för EFTA-domstolens räkning skall place-
ras. Utskottet anser således att EES-utskottet bör föreslå riksdagen att
avstyrka bifall till motion E6 i nu behandlad del.

Enhetlig tolkning

Redan i ingressen till EES-avtalet sägs att avtalsparternas strävan är att
uppnå och vidmakthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av såväl
avtalet som sådana bestämmelser i EG-rätten som materiellt har sin
motsvarighet i avtalet och att enskilda skall behandlas lika såvitt avser
de fyra friheterna och förutsättningarna för en fri konkurrens.

Enligt artikel 6 i EES-avtalet skall sålunda de bestämmelser i avtalet,
som i materiellt hänseende överensstämmer med regler inom EG-
rätten, vid införlivande och tillämpning tolkas i enlighet med sådana
relevanta avgöranden som EG-domstolen har meddelat före avtalets
undertecknande. Bestämmelsen införlivas i svensk rätt genom EES-
lagen.

Innebörden av det nu sagda är alltså att en EES-regel som i och med
avtalet införlivas med den svenska rättsordningen — och som mate-
riellt har sin motsvarighet i EG-rätten — skall ges det innehåll som
denna regel har fått genom EG-domstolens praxis. För tolkning och
tillämpning av sådana EES-regler är det således, som framförs i propo-
sitionen, nödvändigt för svenska domstolar och myndigheter att göra
sig närmare förtrogna med innehållet i avgöranden som EG-domstolen
har meddelat.

I motion U701 begärs att regeringen tar initiativ till en översättning
av EG-domstolens relevanta avgöranden.

Ett par remissinstanser har särskilt framhållit behovet av att EG-
domstolens praxis i relevanta delar görs tillgänglig för domstolar och
myndigheter.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Föredragande statsrådet anför i propositionen (del I s. 146) att han
delar denna uppfattning och redovisar att frågan för närvarande över-
vägs i regeringskansliet. Han anmärker därvid att det är möjligt att
erfarenheter från Danmarks inträde i EG kan tas till vara i dessa
överväganden. Enligt vad utskottet erfarit valde man i Danmark att
endast översätta sådana domar som bedömdes ha betydelse.

Inledningsvis vill utskottet i denna del i likhet med lagrådet uttala
att domstolarna över huvud torde komma att fa en ökad betydelse i
EES-perspektivet. Rättsutvecklingen inom EG sker i stor utsträckning
genom domstolspraxis, ytterst genom EG-domstolens avgöranden. Någ-
ra egentliga förarbeten eller motiv till EG:s rättsakter finns inte, vilket
innebär att det vid sidan av själva författningstexten ges liten vägled-
ning för domstolar och andra berörda hur en bestämmelse är avsedd
att tolkas. Det finns också anledning att anta, vilket för övrigt redan
uttalats i riksdagen (jfr 1991/92:LU14, rskr. 78), att svensk lagstiftnings-
teknik kommer att i vissa hänseenden förändras med ett EES-avtal.
Utskottet vill här rent allmänt peka på att dessa förändringar kommer
att ställa nya stora krav på de dömande instanserna.

För att underlätta en enhetlig tolkning av EES-rätten innehåller
EES-avtalet en bestämmelse om ett system för utväxling av domar
mellan EFTA-domstolen, nationella domstolar i EFTA-staterna och
EG-domstolen. Domarna skall systematiseras, översättas och spridas.
EES-kommittén har också fått i uppgift att fortlöpande hålla praxisut-
vecklingen vid EG-domstolen och EFTA-domstolen under uppsikt.
Vid skillnader i de båda domstolarnas rättstillämpning, som kommit-
tén inte lyckas komma till rätta med, skall en särskild tvistlösningsme-
kanism i EES-avtalet tillämpas. Vidare införs ett system med rådgivan-
de yttranden från EFTA-domstolen till nationella domstolar som givet-
vis också kommer att spela en viktig roll när det gäller att främja en
enhetlig tolkning.

När det gäller det i motion U701 aktualiserade spörsmålet vill
utskottet mot bakgrund av vad som ovan anförts stryka under att
frågan om en översättning av relevanta domar av EG-domstolen bråds-
kar. Självklart måste hela det regelverk som genom EES-avtalet införli-
vas med svensk rätt också i praktiken med det snaraste bli tillgängligt
för t.ex. domstolarna. Med hänsyn till att föredragande statsrådet i
propositionen, som nyss redovisats, uttryckt en sådan uppfattning och
att frågan redan övervägs i regeringskansliet framstår dock ett uttalande
i saken från riksdagens sida som överflödigt. Utskottet föreslår att
EES-utskottet avstyrker bifall till motion U701.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Aviserade lagstiftningsfrågor på straff- och processrättens
område

Till EES-avtalet hör 22 bilagor i vilka hänvisningar görs till de för
EES relevanta delarna av EG:s sekundära regelverk. Det gäller ca
1 500 EG-rättsakter som har anpassats för EES-ändamål och som har

beslutats av EG:s institutioner före den 31 juli 1991. Dessa föreslås i
propositionen införlivade med svensk rätt genom författningar på resp,
sakområde.

I propositionen (del II bil. 2 s. 8) redovisas såvitt gäller process- och
straffrätt följande i dessa frågor.

När det gäller rättegångsbalken är det, anför justitieministern, två
EG-direktiv som måste beaktas, nämligen det s.k. advokatdirektivet
och det s.k. examensdirektivet. Direktiven rör framför allt förutsätt-
ningarna för att uppträda som ombud inför domstol, villkoren för att
bli svensk advokat och möjligheterna för utländska advokater från
EES att vara verksamma i Sverige. En departementspromemoria (Ds
1992:57) med förslag till erforderliga lagändringar har nyligen remiss-
behandlats, och en proposition i ämnet kan förväntas under hösten.

Utskottet föreslår att EES-utskottet lämnar utan erinran vad justitie-
ministern anfört i nu behandlade delar. I sammanhanget vill utskottet
erinra om att kravet på svenskt medborgarskap för den som vill antas
till ledamot av advokatsamfundet, resp, uppträda som rättegångsom-
bud, nyligen ändrats på det sättet att medborgarskap i de nordiska
länderna jämställs med svenskt medborgarskap (jfr prop. 1990/91:116,
JuU37, rskr. 261).

Justitieministern aviserar också vissa ändringar i brottsbalken. Bak-
grunden är att en EFTA-stat enligt artikel 26 i protokoll 5 till
övervakningsavtalet skall behandla tredskande vittnen och sakkunniga
eller vittnen och sakkunniga som begår mened inför EFTA-domstolen
på samma sätt som om förseelsen hade begåtts vid en domstol i
EFTA-staten. I ett sådant fall skall EFTA-staten låta åtala ifrågavarande
vittne eller sakkunnig vid behörig nationell domstol. Inom justitiede-
partementet har en promemoria (92-1836) i ämnet upprättats. Prome-
morian hår remissbehandlats och bereds för närvarande i departemen-
tet. Även i denna del föreslår justitieutskottet att EES-utskottet lämnar
utan erinran vad justitieministern anfört.

Övriga lagstiftningsförslag m.m.

Förslagen till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmel-
ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet och förslaget till
lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I övrigt har justitieutskottet inte något att anföra med anledning av
propositionen eller motionerna.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Stockholm den 27 augusti 1992

På justitieutskottets vägnar

1992/93:EU1

Bilaga 1

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry
Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe
Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson
(m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Sigrid Bolkéus (s),
Kent Carlsson (s), Ulf Eriksson (nyd) och Bengt Harding Olson (fp).

Lagutskottets yttrande

1992/93:LUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Till EES-utskottet

EES-utskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över
proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) jämte motioner i de delar som rör resp, utskotts beredningsom-
råde.

Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet, lar anföra
följande.

Inledning

Lagutskottets beredningsområde berörs av följande delar i propositio-
nen, nämligen del II bilaga 2 (Justitiedepartementet, såvitt gäller
avsnitten om fastighetsrätt, konsumenträtt, kontraktsrätt, ersättnings-
rätt, boiagsrätt och annan associationsrätt samt immaterialrätt), del III
bilaga 8 (Jordbruksdepartementet, såvitt gäller avsnittet om livsmedels-
området) samt del III bilaga 12 (Civildepartementet, såvitt gäller avsnit-
tet om konsumentskydd). De motioner som rör nämnda delar av
propositionen är 1991/92:E2 av Lennart Brunander (c) (yrkande 1),
1991/92:E7 av Mats Hellström m.fl. (s) (yrkande 7), 1991/92:E10 av
Lars Werner m.fl. (v) (yrkande 14) och 1991/92.E11 av lan Wachtmeis-
ter m.fl. (nyd) (yrkande 5).

Propositionen, del II bilaga 2, Justitiedepartementet

I denna del av propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad
statsrådet Laurén anför.

Utskottet behandlar nedan under skilda rubriker de avsnitt i föreva-
rande bilaga som föranlett motionsyrkanden eller eljest tilldragit sig
utskottets intresse. När det gäller avsnittet Konsumenträtt återkommer
dock utskottet härtill först i samband med behandlingen av Civildepar-
tementets bilaga rörande avsnittet Konsumentskydd.

Utländska förvärv av fast egendom

Av propositionen framgår att Sveriges närmande till EG föranleder en
omfattande avreglering av utländska medborgares rätt att förvärva fast
egendom här i landet. Utgångspunkten är det av EG:s ministerråd år
1988 antagna s.k. kapitalliberaliseringsdirektivet (88/361/EEG).

Kapitalliberaliseringsdirektivet innebär en långtgående utvidgning av
rätten för invånare och juridiska personer i en EG-stat att placera
kapital och förvärva egendom i en annan EG-stat. Enligt direktivet

1992/93 :EU1

Bilaga 1

skulle varje medlemsstat senast den 1 juli 1990 ha avskaffat lagregler
som diskriminerar invånare och juridiska personer från andra EG-
stater bl.a. när det gäller förvärv av fast egendom och företag. Några
medlemsstater har dock fått anstånd t.o.m. år 1992. I ett särskilt
avseende, nämligen när det gäller förvärv av fastigheter för fritidsända-
mål, medger direktivet att medlemsstaterna under en inte närmare
fastställd övergångstid får underlåta att liberalisera sin lagstiftning. I
artikel 6.4 föreskrivs sålunda att befintlig nationell lagstiftning om
förvärv av "secondary residences" får behållas till dess ministerrådet
antar ytterligare bestämmelser på området. I artikeln anges vidare att
den bestämmelsen inte inverkar på tillämpligheten av andra bestäm-
melser i EG-rätten. Av EG-medlemsstaterna är det endast Danmark
som i sin nationella lagstiftning har kvar särskilda restriktioner för
andra än landets egna invånare vid förvärv av fastigheter för fritidsän-
damål. Så som direktivet är utformat kan nya sådana restriktioner inte
införas i något annat land som nu är medlem i EG.

Regler om kontroll av utländskt inflytande över mark och naturtill-
gångar har funnits i Sverige sedan lång tid. Nu gällande bestämmelser i
ämnet finns i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
m.m. Enligt reglerna i den lagen får utländska medborgare förvärva
fast egendom här i landet endast efter särskilt tillstånd (förvärvstill-
stånd). Undantag görs dock för bl.a. vissa femiljerättsliga förvärv. I
syfte att avskaffa de hinder för utländska etableringar i Sverige som
tidigare förelåg har en lagändring genomförts som innebär att från den
1 januari 1992 görs undantag även för förvärv av egendom som är
taxerad som hyreshusenhet eller industrienhet.

Den allmänna regeln enligt lagstiftningen är att förvärvstillstånd i
princip skall meddelas, om det inte finns något hinder mot det med
hänsyn till landets försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för
avsett ändamål eller andra allmänna intressen eller med hänsyn till
förvärvarens förhållanden. För fastigheter som är avsedda för fritidsän-
damål finns vidare en särskild bestämmelse. Denna anger att förvärvs-
tillstånd skall vägras om förvärvet sker för fritidsändamål och egen-
domen är belägen inom ett område där efterfrågan på fritidsfastigheter
är så betydande att det på grund därav finns risk för stegring av
fastighetsvärdena. Om förvärvaren tidigare har varit svensk medborga-
re eller på annat sätt har en särskild anknytning till Sverige, gäller
dock inte denna särskilda bestämmelse. Bestämmelsen har i sak varit
gällande sedan år 1975. Den tillkom mot bakgrund av att utländska
medborgare i ökad omfattning hade förvärvat fritidsfastigheter i Sveri-
ge. Detta ansågs kunna medföra risk för prisstegringar i särskilt attrak-
tiva fritidsområden, vilket i sin tur innebar försämrade möjligheter för
dem som var bosatta i Sverige att skaffa sig fritidshus (se prop. 1975:65,
bet. LU27).

Också i Danmark finns sedan lång tid lagstiftning om begränsning i
rätten att förvärva fest egendom. Den danska lagstiftningen utgår
generellt från att personer som inte har hemvist i Danmark och som
inte heller tidigare under sammanlagt fem år har haft hemvist i landet
måste ha justitieministerns tillstånd för att få förvärva fest egendom.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Tillståndspliktiga är också juridiska personer som inte har säte i
Danmark. I en särskild lag som tillkom i samband med Danmarks
tillträde till EG (lov om erhvervelse af fast egendom for så vidt angår
visse EF-statsborgere och EF-selskaber) föreskrivs lättnader för vissa
EG-medborgare och EG-bolag i förhållande till den allmänna förvärvs-
lagstiftningen. Enligt denna särskilda lag behövs det inte något förvärv-
stillstånd för EG-medborgare som har anställning i Danmark eller har
s.k. EG-uppehållsbevis eller som har etablerat sig eller avser att etable-
ra sig i Danmark för att bedriva en självständig verksamhet i landet.
Tillstånd behövs inte heller för bolag som har bildats enligt lagstift-
ningen i någon annan EG-stat men som bedriver eller avser att bedriva
verksamhet i Danmark. Liberaliseringen i förhållande till den generel-
la förvärvslagstiftningen gäller emellertid bara sådan egendom som
antingen skall användas som nödvändig helårsbostad åt förvärvaren
eller vars åtkomst är en förutsättning för att bedriva verksamhet i
landet. För fritidsfastigheter görs alltså inte något undantag från det
allmänna kravet på förvärvstillstånd.

I propositionen hänvisas till departementspromemorian (Ds
1991:76) Utländska förvärv av fast egendom, vari det — som ett led i
den pågående anpassningen av den svenska lagstiftningen till det
regelverk som gäller inom EG — föreslås att det generella kravet på
förvärvstillstånd för utländska förvärv av fastigheter avskaffas. När det
gäller förvärv av fastigheter som är avsedda för fritidsändamål anförs i
promemorian att det kan finnas skäl att även i framtiden ha kvar
någon form av förvärvskontroll för personer som inte är bosatta här i
landet liksom också för utländska juridiska personer. Mot bakgrund av
att sådana restriktioner inte är oförenliga med EG:s rättsregler redovi-
sas i promemorian — utan något ställningstagande i frågan — ett
lagförslag som visar hur nya regler på detta område skulle kunna
utformas.

I motion E10 av Lars Werner m.fl. (v) anförs — såvitt nu är i fråga
— att en lagstiftning om utländska förvärv av fast egendom i överens-
stämmelse med den reglering som finns i Danmark kunde förhindra
att Sverige får byar som är mer eller mindre tömda på liv under
vinterhalvåret. Motionärerna anser att det kan behövas särskilda regler
som ger aktiva producenter och brukare bättre möjligheter att äga
företag och fast egendom än dem som förvärvar egendom endast i
kapitalplaceringssyfte. EES-avtalet och utvecklingen inom EG kan
enligt motionärerna förmodas innebära att en sådan styrning försvåras.
Motionärerna hemställer att riksdagen bör ge regeringen till känna vad
som sålunda anförts i motionen om begränsning av möjligheten för
personer som inte har eller har haft hemvist i Sverige att förvärva fast
egendom här (yrkande 14).

Regeringen har helt nyligen — på grundval av ovannämnda departe-
mentspromemoria — beslutat en lagrådsremiss om utländska förvärv
av fast egendom. I lagrådsremissen föreslås att de nuvarande generella
begränsningarna för utlänningars rätt att här i landet förvärva fast
egendom avskaffas. Vidare föreslås en särskild lag som innebär att viss
förvärvskontroll behålls i fråga om sådana fastigheter som är avsedda

1992/93 :EU1

Bilaga 1

för fritidsändamål. Kriteriet för om ett förvärv fordrar tillstånd föreslås
vara att förvärvaren inte är fast bosatt här i landet och inte heller
tidigare har haft hemvist här under minst fem år. Förvärvstillstånd
skall dock inte krävas om förvärvaren är gift med en person som inte
behöver tillstånd. Inte heller skall förvärvstillstånd krävas om förvärva-
ren är gift med eller avkomling till överlåtaren. När det gäller juridis-
ka personer föreslås att förvärvstillstånd inte erfordras, om de är
bildade enligt svensk lagstiftning eller i övrigt enligt svensk rättsord-
ning. De fastigheter som skall omfattas av den föreslagna lagen är
sådan fast egendom som är taxerad som småhusenhet eller lantbruks-
enhet. Om egendomen förvärvas för annat än fritidsändamål skali
enligt remissen förvärvstillstånd meddelas. När det gäller förvärv av
egendom inom de områden där efterfrågan på fritidshus är ordinär
eller liten föreslås att även i utlandet bosatta personer normalt bör få
förvärvstillstånd också för fritidsändamål. Förutsättningen bör dock
vara att förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. I
lagrådsremissen föreslås att den nya lagstiftningen träder i kraft den 31
december 1992, och en proposition i ärendet kan således förväntas
under hösten 1992.

Utskottet kan för sin del konstatera att ett bibehållande av de
generella restriktionerna beträffande utländska medborgares förvärv av
fast egendom inte är förenligt med Sveriges åtaganden enligt EES-
avtalet och att en avreglering således måste komma till stånd. Avtalet
utesluter emellertid inte att tillstånd också i fortsättningen kan krävas
vid förvärv av fritidsfastigheter. Som ovan redovisats föreligger nu
också en lagrådsremiss med förslag till lagändringar med den inrikt-
ningen. Enligt utskottets mening tillgodoser lagrådsremissen i huvud-
sak motionärernas önskemål, och motionen bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Utskottet föreslår således att motion E10
yrkande 14 avstyrks.

Ersättningsrätt

EES-avtalet omfattar inom detta område EG-direktiv om produktan-
svar och om motorfordonsförsäkring samt EG:s andra skadeförsäk-
ringsdirektiv och det andra livförsäkringsdirektivet.

När det gäller produktansvaret har EG-direktivet införlivats med
svensk rätt genom en ny produktansvarslag, som skall träda i kraft den
1 januari 1993 (prop. 1990/91:197, bet. 1991/92:LU14, rskr. 78).

I produktansvarslagen finns en bestämmelse om att den som impor-
terar en produkt till Sverige är skadeståndsskyldig om produkten
orsakar en skada. Direktivet innehåller dock särskilda bestämmelser
om produktansvar för importörer, som innebär att ansvaret åvilar den
som importerar en produkt till gemenskapen men inte importören vid
handel inom gemenskapen. I EES-avtalet ingår en överenskommelse
om att undantaget från importörsansvaret skall utvidgas till att på vissa
villkor gälla handel mellan länder inom hela EES-området. För att

1992/93:EU1

Bilaga 1

Sverige skall uppfylla avtalet i denna del måste produktansvarslagen
ändras, och i en den 4 juni beslutad lagrådsremiss föreslår regeringen
erforderliga ändringar.

På trafikskadeområdet är tre EG-direktiv om motorfordonsförsäkring
relevanta enligt EES-avtalet. Direktiven syftar till att förbättra skyddet
för trafikoffren oberoende av var inom gemenskapen en olycka inträf-
far.

I den nyligen beslutade propositionen 1992/93:8 föreslås att de regler
som direktiven innehåller skall införlivas med svensk rätt genom
ändringar i trafäkskadelagen (1975:1410). Propositionen kommer att
behandlas av riksdagen under hösten 1992.

På försäkringsavtalsområdet omfattar som ovan nämnts EES-avtalet
två EG-direktiv, nämligen det andra skadeförsäkringsdirektivet och det
andra livförsäkringsdirektivet.

Av propositionen framgår att frågan om en anpassning av svensk
försäkringsavtalsrätt till reglerna i EG-direktiven om livförsäkring och
skadeförsäkring har behandlats i departementspromemorian (Ds
1992:28) EG-anpassning av svensk försäkringsavtalsrätt. I promemorian
föreslås att direktivens regler om lagval skall införlivas i svensk rätt
genom en särskild lag. Vidare föreslås att en EG-regel om rätt för
försäkringstagaren att säga upp avtal om livförsäkring skall införlivas i
svensk rätt genom två nya paragrafer i lagen om försäkringsavtal. —
Promemorian har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom
Justitiedepartementet.

Propositionen i denna del föranleder inte nu några särskilda uttalan-
den från utskottets sida. Utskottet Sr anledning att återkomma i
frågorna vid behandlingen i riksdagen av de nämnda propositionerna.

Boiagsrätt

EES-avtalet omSttar på bolagsrättens område tolv rättsakter, varav en
förordning och elva direktiv. Av dessa direktiv rör fyra redovisnings-
frågor. I avtalet anges bl.a. att EFTA-staterna medges visst anstånd med
införlivandet i de nationella rättsordningarna av dessa rättsakter. För
Sveriges del gäller härvidlag att direktiven skall ha införlivats i sin
helhet senast två år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Av propositionen framgår att den under hösten 1990 tillsatta aktie-
bolagskommittén har till uppgift att — i samråd med motsvarande
kommittéer i Finland och Norge — se över aktiebolagslagen. Kommit-
tén skall enligt sina direktiv föreslå de lagändringar som erfordras med
hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt överväga frå-
gor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebola-
gets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Frågan om en
anpassning av den svenska aktiebolagslagstiftningen till EG:s boiagsrätt
skall enligt direktiven behandlas med förtur, och ett delbetänkande
förväntas under hösten 1992. Aktiebolagskommittén har dock redan
avlämnat ett delbetänkande (SOU 1992:13) Bundna aktier. I betänkan-
det föreslås att det inte längre skall vara möjligt att ha bundna aktier.
Kommitténs förslag grundar sig främst på att de s.k. utlänningsförbe-

1992/93:EU1

Bilaga 1

hållen bedömts stå i strid med Romfördragets diskrimineringsförbud.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet. En proposition i ämnet kan förväntas under
hösten 1992.

I propositionen anförs vidare att aktiebolagskommitténs uppdrag i
den del som gäller redovisningsfrågor har överförts till kommittén med
uppgift att göra en allmän översyn av redovisningslagstiftningen. Sist-
nämnda kommitté har således fått i uppdrag att med förtur lägga fram
förslag till de lagändringar på redovisningsområdet som kommer att
krävas vid en harmonisering med de normer som har utvecklats inom
EG.

Av propositionen framgår också att det i en inom Justitiedeparte-
mentet upprättad promemoria föreslås att det kvarstående kravet på
bosättning i Sverige för vissa befattningshavare i aktiebolag ändras till
att gälla krav på bosättning inom EES-området. Förslagen innebär en
anpassning till EG:s regler om den fria etableringsrätten och följer av
Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Promemorian har remissbe-
handlats och bereds inom Justitiedepartementet i sammanhang med
betänkandet om bundna aktier (se ovan).

Utskottet har inga erinringar mot vad som anförts i propositionen
på bolagsrättens område. Utskottet får också anledning att återkomma
till dessa frågor när förslag på grundval av det utredningsarbete som
redovisats föreläggs riksdagen.

Utskottet övergår härmed till att behandla de motionsyrkanden som
framställts på bolagsrättens områden, nämligen motion EU (yrkande
5) om en ny bolagsform samt E7 (yrkande 7 delvis) om Europabolag
och arbetstagarinflytandet i sådana bolag.

Utskottet kan konstatera att de flesta av EG:s bolagsrättsliga direktiv
är tillämpliga på public limited liability companies, dvs. bolag som i
sak närmast motsvarar svenska aktiebolag med spritt ägande. Som
exempel kan nämnas det andra direktivet som, i aktieägarnas och
borgenärernas intresse, framför allt syftar till att tillhandahålla regler
om bildande av public limited liability companies och om skydd för
dessas kapital. Bl.a. föreskrivs i direktivet att ett aktiekapital på minst
25 000 ecu (dvs. omkring 185 000 kr) måste tecknas för att bolaget
skall få bildas eller få tillstånd att börja sin verksamhet. Vissa av de för
public limited liability companies gällande bolagsrättsliga direktiven
innehåller regler som innebär förenklingar för små och medelstora
företag, t.ex. vad gäller upprättande av årsbokslut (fjärde direktivet).

Det tolfte direktivet på bolagsrättens område tar sikte på en annan
bolagsform än public limited liability companies och innehåller be-
stämmelser om enmansbolag med begränsat ansvar. Direktivet syftar
till att i alla medlemsstater göra det möjligt för enmansföretagare att
driva verksamhet utan personligt ansvar och till att utjämna de skillna-
der som i det avseendet finns mellan de olika staterna. De samord-
ningsåtgärder som direktivet sålunda föreskriver skall vidtas i fråga om
medlemsstaternas lagar eller andra författningar om vissa närmare
angivna bolagsformer, bl.a. Gesellschaft mit beschränkter Haftung

1992/93:EU 1

Bilaga 1

(GmbH) i Tyskland, Anpartsselskaber i Danmark, Société ä responsa-
bilité limitée i Frankrike och Private company limited by shares or by
garantee i Storbritannien.

I motion 1991/92:El 1 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs att
vissa frågor måste särskilt uppmärksammas med anledning av Sveriges
anslutning till EES-avtalet, bl.a. spörsmålen om småföretagens konkur-
rensvillkor och en ny bolagsform i Sverige motsvarande den tyska
bolagsformen GmbH. Motionärerna hänvisar till att den överväldigan-
de majoriteten av svenska företag utgörs av företag med mindre än
femhundra anställda och anför, med åberopande av att det är de små
och medelstora företagen som kommer att påverkas av den europeiska
integrationen, att det behövs en ny företagsform i Sverige efter förebild
av GmbH som är särskilt avpassad för de mindre företagens villkor.
Detta bör enligt motionärerna riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna (yrkande 5).

Enligt vad utskottet erfarit kommer aktiebolagskommittén att föreslå
ändringar i aktiebolagslagen som innebär att två olika kategorier av
aktiebolag kan bildas, nämligen publika resp, privata aktiebolag. För
de privata aktiebolagen föreslår kommittén regler som förbjuder bola-
get eller aktieägare i detta att söka sprida aktier eller teckningsrätter i
bolaget eller liknande handlingar genom att offentliggöra eller på
annat sätt rikta en inbjudan till en vidare krets att teckna eller
förvärva sådana värdepapper. Endast fondpapper som utges av publikt
aktiebolag föreslås kunna bli föremål för börshandel. Kommittén vän-
tas också föreslå förändringar beträffande aktiebolags kapitalkrav som
innebär att privat aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till
minst etthundratusen kronor och publikt aktiebolag ett aktiekapital på
minst en miljon kronor.

Enligt utskottets mening finns det anledning att avvakta den närma-
re utformningen av aktiebolagskommitténs förslag i nu redovisat hän-
seende. Förslaget synes också i huvudsak komma att tillgodose de
önskemål som framförs i motion Eli (yrkande 5) om särskilda regler
för mindre bolag. Motionsyrkandet bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd, och utskottet avstyrker bifall till detsamma.

Ett av de förslag som EG:s kommission lagt fram på bolagsrättens
område gäller ett förslag till förordning om Europabolag samt ett
förslag till direktiv om arbetstagarinflytandet i sådana bolag. Ett Euro-
pabolag enligt det framlagda förslaget kan betecknas som en övernatio-
nell bolagsform, som lyder direkt under EG:s gemenskapsrätt, och där
delägarna utgörs av bolag från olika EG-länder.

I motion 1991I92.E7 av Mats Hellström m.fl. (s) framhålls den
speciella situation som råder beträffande vissa EG-direktiv som väntas
tillkomma inför den inre marknaden, och således berör även EES-
samarbetet, men som inte beslutats då EES-förhandlingarna avslutades.
Enligt motionärerna är det beträffande dessa direktiv av särskild vikt
att söka informella vägar för att tillgodose de svenska ståndpunkterna.
Detta gäller exempelvis EG-kommissionens förslag om Europabolag,
vari ingår en rätt för de fackliga organisationerna till information och
samråd med företagsledningen. Med hänvisning till det anförda begär

1992/93: EU 1

Bilaga 1

6 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

motionärerna i yrkande 7 (delvis) ett tillkännagivande om att den
svenska regeringen med kraft bör stödja förslaget om ett Europabolag,
som är utformat för att tillvarata de anställdas intressen.

När det gäller den fortsatta utvecklingen inom EG av frågan om
Europabolag har utskottet inhämtat att ministerrådet vid sitt möte i
november 1991 uppnådde ett närmande av positionerna. Flera av
medlemsländerna öppnade sina positioner i vad avser denna helt
EG-rättsliga form för bolags samverkan över gränserna. Det blir dock
fråga om en frivillig bolagsform och det står alltså företag med gräns-
överskridande aktiviteter fritt att också fortsättningsvis välja nationella
associationsrättsliga lösningar. I den kontroversiella frågan om medbe-
stämmande för arbetstagare under denna bolagsform tillkännagav samt-
liga medlemsländer en öppen hållning till att respektera gällande
nationella ordningar även om de är olika utformade. Dock förutsattes
därvid att vissa minimikrav är uppfyllda.

Utskottet har vidare inhämtat att enligt en rapport med ordförande-
skapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 26—27
juni 1992 bör ministerrådet snarast framlägga förslag till erforderlig
lagstiftning om Europabolag.

Spörsmålet om Europabolag och arbetstagarinflytande i sådana bolag
är som ovan framgår föremål för överväganden inom EG. Utskottet
vill för sin del understryka att de möjligheter som står till buds att
hävda svenska intressen när det rör frågan om arbetstagarinflytande i
ett Europabolag utnyttjas. Utskottet förutsätter att regeringen verkar i
denna riktning och något tillkännagivande härom är därför inte erfor-
derligt. Utskottet föreslår således att motion E7 (yrkande 7) i nu
behandlad del avstyrks.

Immaterialrätt

EES-avtalet omfattar också åtaganden på det immaterialrättsliga områ-
det, varmed avses det rättsområde som reglerar rättsskyddet för bl.a.
intellektuella prestationer. Immaterialrätten delas traditionellt in i
upphovsrätt och industriellt rättsskydd. Upphovsrätten avser skydd för
alster av skapande litterär och konstnärlig verksamhet, medan det
industriella rättsskyddet omfattar patenträtt, mönsterrätt och känne-
teckensrätt.

Åtagandena på det immaterialrättsliga området enligt EES-avtalet
gäller i princip för alla varor och tjänster. Avtalsbestämmelserna på
området återfinns bland de regler som är gemensamma för de fyra
friheterna (del IV i avtalet).

I propositionen redovisas vad dessa åtaganden innebär för Sveriges
del. Sålunda medför EES-avtalet till en början att Sverige förpliktar sig
att anta de rättsregler på detta område som är en följd av tillämpning-
en av vissa artiklar i Romfördraget. Det gäller främst frågan om
konsumtion av bl.a. patenträttigheter. En immaterialrätt ger vanligtvis
rättighetshavaren en ensamrätt såväl att sälja som att importera sådana
produkter som omfattas av rättigheten i fråga. 1 Sverige — liksom i
andra nationella rättssystem — gäller, som huvudregel, att ensamrätten

1992/93:EU1

Bilaga 1

bara omfattar den första överlåtelsen. Därefter anses ensamrätten kon-
sumerad (uttömd). En följd av immaterialrätternas territoriella be-
gränsning kan vara att ensamrätten bara anses konsumerad för det
land där den konsumtionsgrundande överlåtelsen ägt rum. Detta bru-
kar betecknas som nationell konsumtion. För vissa immaterialrätter
har emellertid i de nationella lagstiftningarna sedan relativt länge
tillämpats en princip som skulle kunna sägas innebära en global
konsumtion. Detta betyder att ensamrätten anses ha helt konsumerats
när produkten har förts ut på marknaden, oavsett i vilket land som det
har skett. Den praktiska betydelsen av konsumtionsprincipen ligger i
att en tillämpning av principen om nationell konsumtion ger rättig-
hetshavaren stora möjligheter att motsätta sig att produkter som med
hans samtycke förts ut på marknaden utanför det territorium där
rättighetshavaren har skydd parallellimporteras eller återimporteras till
nyssnämnda territorium. I Sverige gäller att principen om nationell
konsumtion tillämpas inom patent-, mönster- och växtförädlarrätten.
Principen om global konsumtion tillämpas för övriga immateriella
ensamrätter. Åtagandet i EES-avtalet medför att Sverige Sr överge
principen om nationell konsumtion och införa bestämmelser som
innebär att den genom patent, mönsterskydd eller växtförädlarrätt
förvärvade ensamrätten skall anses vara konsumerad om den skyddade
produkten förts ut på marknaden inom området för EES.

Vidare förpliktar sig Sverige genom EES-avtalet att överta reglerna i
de EG-direktiv som gäller skydd för kretsmönster i halvledare, varu-
märken och datorprogram. En annan konsekvens av EES-avtalet är att
Sverige ikläder sig vissa skyldigheter i fråga om den konvention om
gemenskapspatent som utarbetats av EG:s medlemsländer men som
ännu inte trätt i kraft. Sverige åtar sig också att inom viss tid ansluta
sig till närmare angivna internationella överenskommelser på immate-
rialrättens område. Dessa överenskommelser har med ett undantag
redan tillträtts av Sverige. Undantaget gäller 1989 års Madridprotokoll
om internationell registrering av varumärken. EES-avtalet innefattar
slutligen en skyldighet för EFTA-länderna att anpassa sin lagstiftning
till reglerna i Europeiska patentkonventionen. De svenska patentreg-
lerna anpassades till konventionen i samband med att Sverige tillträdde
densamma år 1978.

Enligt Justitiedepartementets redogörelse i propositionen har inom
departementet upprättats en promemoria, (Ds 1992:13) Ändringar i de
immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m. I pro-
memorian läggs fram förslag om sådana ändringar i de immaterialrätts-
liga lagarna som behövs till följd av de åtaganden som Sverige har gjort
i EES-avtalet. Avsikten är att ändringarna skall träda i kraft den 1
januari 1993. I promemorian tas dock inte upp frågan om Sveriges
anslutning till Madridprotokollet. Av avtalet följer att Sverige inte
behöver ansluta sig till protokollet förrän den 1 januari 1995, och i
promemorian förutskickas att Justitiedepartementet skall återkomma
med förslag i frågan. — Promemorian har remissbehandlats och bereds
för närvarande inom Justitiedepartementet.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Enligt utskottets mening kan de anpassningsåtgärder på förevarande
område med anledning av EES-avtalet som Justitiedepartementet redo-
visat allmänt sett inte anses innebära några nackdelar för svenskt
vidkommande. Anpassningen ligger också i linje med den harmoniser-
ing mellan olika länders lagstiftning som över huvud taget präglat
utvecklingen på det immaterialrättsliga området sedan lång tid tillbaka.
1 ett avseende kan emellertid EES-avtalet innebära problem för svenskt
vidkommande. Konventionen om gemenskapspatent, som enligt vad
ovan nämnts Sverige genom EES-avtalet ikläder sig vissa skyldigheter
med avseende på, kan nämligen fa vissa negativa konsekvenser för det
svenska patentverket. Denna särskilda fråga far dock övervägas närma-
re om och när konventionen träder i kraft. Utskottet vill emellertid
understryka vikten av att svenska intressen tas till vara också på detta
område. I övrigt vill utskottet med anledning av propositionen i denna
del också hänvisa till att utskottet far anledning att återkomma när
regeringen lagt fram förslag till riksdagen på grundval av promemorian
om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-
avtalet.

I motion 1991!92:E7 av Mats Hellström m.fl. (s) berörs bl.a. frågan
om patentskydd på bioteknologiska uppfinningar.

Termen bioteknik används som ett sammanfattande begrepp för en
mängd olika metoder inom t.ex. jord- och skogsbruket, livsmedelspro-
duktionen och läkemedelsindustrin. Begreppet är inte entydigt men en
definition som rekommenderas av European Federation for Biotech-
nology är att biotekniken är en syntes av biokemi, mikrobiologi och
processteknologi i syfte att tekniskt utnyttja egenskaper hos mikroorga-
nismer, cell- och vävnadskulturer eller cellbeståndsdelar. Genteknik är
en bioteknisk metod men det finns också andra områden inom biotek-
nologin, t.ex. utnyttjandet av i naturen förekommande bakterier och
svampar. Ibland används uttrycket genteknik som synonymt med
hybrid-DNA-tekniken, vilken syftar till en förändring av arvsmassan
hos en organism genom överföring av viss genetisk information till en
cell, vars DNA saknar denna. Genteknik används emellertid ofta som
ett mera omfattande begrepp än hybrid-DNA-tekniken och avser då
också metoder som innebär t.ex. ingrepp i gener och artificiell kombi-
nation eller manipulation av celler.

Patenträtten till en uppfinning innebär en ensamrätt att utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt. Patent kan meddelas på såväl en ny pro-
dukt som en ny produktionsmetod. I princip kan alla uppfinningar
patenteras som fyller de i patentlagen (1967:837) uppställda patenter-
barhetskraven, men undantag görs för bl.a. uppfinningar som avser
växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiska förfaranden för
framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikro-
biologiskt förfarande samt alster av sådant förfarande. Vidare finns ett
särskilt undantag från patenterbarhet för uppfinning vars utnyttjande
skulle strida mot goda seder eller allmän ordning.

Uppfinningar inom växtriket kan ges skydd enligt växtförädlarrätts-
lagen (1971:392). Skyddet är ett rent produktskydd. Också växtsorter
som frambragts genom gentekniska och andra bioteknologiska förfa-

1992/93:EU1

Bilaga 1

randen kan skyddas enligt lagen. Växtförädlarrättslagen bygger på 1961
års konvention om skydd av växtförädlingsprodukter, vilken Sverige
tillträtt.

Ett patent som meddelas av en nationell patentmyndighet blir
gällande endast i den staten. Önskas patentskydd i mer än ett land
måste alltså patent sökas i varje land. Genom den ovan nämnda
Europeiska patentkonventionen har skapats en ordning som medger
att en patentansökande samtidigt kan få patent i flera länder, s.k.
europeiskt patent. Sådana patent söks hos Europeiska patentverket i
Miinchen. I likhet med vad som gäller enligt den svenska patentlagen
kan europeiskt patent inte meddelas på uppfinningar som avser växt-
sorter, djurraser eller väsentligen biologiska förfaranden för framställ-
ning av växter eller djur. Mikrobiologiska förfaranden liksom alster
härav får dock patenteras. Genom att Sverige tillträtt konventionen
kan Europeiska patentverket meddela patent som blir gällande i Sveri-
ge på samma sätt som om patentet beviljats av det svenska patentver-
ket. Många andra europeiska stater har också tillträtt konventionen.

Under senare år har olika frågor rörande biotekniken aktualiserats
både inom Sverige och på det internationella planet. Således har
frågan om patent på levande organismer fatt allt större aktualitet. Den
debatt som förts både i Sverige och utomlands har särskilt gällt
spörsmålet om patent kan och bör meddelas på gentekniskt förändrade
djur, exempelvis möss, samt växter och mikroorganismer. Inte minst
de etiska aspekterna på patentering av levande organismer har därvid
stått i förgrunden. Inom Europeiska patentverket har en utveckling
skett i praxis dithän att patent i ökad utsträckning numera meddelas
för uppfinningar som avser levande organismer. Bl.a. har patent med-
delats på en gentekniskt förändrad växt liksom på ett med gentekniska
förändringar framställt djur (den s.k. onkomusen). De sistnämnda
besluten har dock ännu inte blivit föremål för något avgörande i
Europeiska patentverkets besvärsinstans och det är därför ännu inte
slutgiltigt fastlagt hur långt praxis sträcker sig. Också vid det svenska
patentverket har en utveckling skett som i huvudsak kan sägas innebä-
ra en anpassning till Europeiska patentverkets praxis.

Några förordningar eller direktiv som rör patent på biotekniska
uppfinningar har hitintills inte beslutats inom EG. EES-avtalet inne-
bär således inte några åtaganden i detta hänseende. EG-kommissionen
har emellertid år 1988 framlagt ett förslag till direktiv rörande rättsligt
skydd för sådana uppfinningar. Syftet med förslaget är att det skall
skapas enhetliga och klara regler i EG-länderna i fråga om vilka
uppfinningar som skall kunna patenteras. Förslaget har mött starka
invändningar i Europaparlamentet som förordat vissa ändringar av
förslaget. Parlamentets ställningstagande innebär bl.a. att en tydlig etisk
dimension införs i direktivet samt att särskilda undantag för patent på
människokroppen och delar av denna meddelas liksom förbud mot
patent på förfaranden för genetisk förändring av människokroppen.
Vidare förordar parlamentet att en regel införs i direktivet som mot-
svarar bestämmelsen enligt den svenska patentlagen och den europe-
iska patentkonventionen om förbud mot patent på uppfinningar vars

1992/93: EU 1

Bilaga 1

utnyttjande strider mot goda seder och allmän ordning. I fråga om
patentering av djur anser parlamentet att det i direktivet bör tas in ett
förbud mot patent på sådana genetiska förändringar av djur som
medför att dessa utsätts för lidande utan att detta uppvägs av fördelar
för människan, särskilt med avseende på hälsa och miljö. Enligt vad
utskottet inhämtat kan förmodligen, med anledning av parlamentets
synpunkter, ett reviderat förslag från kommissionen förväntas under
hösten 1992.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) begärs (yrkande 7 delvis) ett
tillkännagivande om att regeringen inom ramen för EES-samarbetet
med kraft bör driva tidigare presenterade svenska ståndpunkter i fråga
om patentskydd av bioteknologiska uppfinningar.

Utskottet erinrar om att regeringen i mars 1990 beslutade tillkalla
en parlamentarisk beredning med uppgift att bereda frågor med an-
knytning till användning av genteknik. 1 direktiven (dir. 1990:16)
framhålls att det finns ett behov av att få ett antal sådana frågor belysta
under parlamentarisk medverkan och att en belysning i denna form
också kan tjäna som vägledning för det svenska agerandet vid de
internationella diskussioner som skall äga rum. Enligt direktiven skall
översynen omfatta fyra huvudområden, varav ett huvudområde utgörs
av övergripande immaterialrättsliga frågor. Utredningen beräknas avge
sitt slutbetänkande i september 1992.

Enligt vad utskottet erfarit kommer beredningens förslag — såvitt
gäller de immaterialrättsliga frågorna — att innebära att det också i
framtiden skall finnas en möjlighet att erhålla immaterialrättsligt skydd
för biotekniska uppfinningar på i princip samma villkor som för
andra uppfinningar. De speciella förhållanden som kan vara förenade
med patent på sådana uppfinningar motiverar enligt beredningen inte
för närvarande någon principiell ändring i gällande lagstiftning. Inte
heller motiveras ingrepp i nuvarande lagstiftning av andra förhållan-
den, såsom etiska hänsyn, situationen i vissa u-länder, djurskydds-
aspekter eller ekonomiska följder av den biotekniska utvecklingen.
När det gäller den etiska kontrollen slår beredningen fast att patent på
människor, foster, befruktade ägg, könsceller och mänskliga organ inte
är tillåtet. Beredningen redovisar också sin syn på immaterialrättsligt
skydd för mänskligt material i övrigt. Vad angår djur anser beredning-
en att patent bör tillåtas om de etiska aspekterna tillgodoses. Bered-
ningen framhåller också att Sverige i internationella sammanhang bör
verka för att dess synpunkter blir beaktade.

Som utskottet flera gånger tidigare framhållit bör Sverige inte utan
tungt vägande skäl isolera sig från den internationella utvecklingen på
patentområdet. EES-avtalet innebär också krav på att Sverige håller
jämna steg med EG-länderna på bl.a. detta område. Vidare är Sverige
och de övriga stater som är medlemmar i den europeiska patentorgani-
sationen bundna av utvecklingen inom organisationen. Vad särskilt
gäller frågan om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar kan den
närmare utformningen av ett EG-direktiv på området få betydelse för
Sverige inte bara på grund av EES-avtalet utan även — och kanske
främst — med hänsyn till att EG-staternas inställning i frågan väger

1992/93:EU1

Bilaga 1

tungt i det europeiska patentsamarbetet. Med hänsyn härtill är det av
stor betydelse att Sverige noggrant bevakar den internationella utveck-
lingen och ser till att svenska synpunkter blir tillräckligt beaktade.

Det förtjänar enligt utskottets mening att i detta sammanhang påpe-
ka att det inom det patenträttsliga systemet finns utrymme för att
beakta invändningar av etisk natur som kan riktas mot att gener och
levande organismer är patenterbara, främst genom den möjlighet som
finns i den svenska patentlagen och i bl.a. den europeiska patentkon-
ventionen att vägra patent om utnyttjandet av en uppfinning skulle
strida mot goda seder eller allmän ordning. Som framgått ovan föror-
dar också EG-parlamentet att det direktiv på området som håller på att
utarbetas skall innehålla en sådan möjlighet. Enligt utskottets mening
finns det fog för att anta att utrymmet för en etisk prövning kan
komma att öka i takt med den biotekniska utvecklingen, särskilt vad
gäller uppfinningar med anknytning till mänskligt material och djur.
Inte minst diskussionerna kring nyssnämnda förslag till ett EG-direktiv
på området och de överväganden som beredningen för frågor rörande
användning av genteknik har gjort visar på den ökade vikt som etiska
frågor fått i sammanhanget.

Enligt utskottets mening ger EES-avtalet ökade förutsättningar för
att Sverige och de andra EFTA-länderna skall få gehör för sina
synpunkter i EG och dess medlemsländer. Utskottet anser att det är
angeläget att denna möjlighet tas till vara och att svenska intressen på
området hävdas både inom den europeiska patentorganisationen och
inom ramen för EES-samarbetet liksom på det internationella planet i
övrigt. Utskottet vill också erinra om att den belysning under parla-
mentarisk medverkan, som genteknikberedningen innebär, bör kunna
ge ett underlag för det svenska agerandet vid de olika internationella
diskussioner på området som skall äga rum.

Med hänvisning till det anförda utgår utskottet från att regeringen
verkar för att svenska synpunkter i frågan om patentskydd för biotek-
nologiska uppfinningar blir beaktade i olika internationella samman-
hang där spörsmålet aktualiseras. Något särskilt tillkännagivande här-
om såsom begärts i motion E7 är enligt utskottets mening inte erfor-
derligt. Utskottet föreslår således att motionsyrkandet i nu behandlad
del avstyrks.

Propositionen, del III bilaga 12, Civildepartementet
(Konsumentskydd) och del II bilaga 2,
Justitiedepartementet (Konsumenträtt)

Konsumentskydd och konsumenträtt

I propositionen (del III bilaga 12) bereder regeringen riksdagen tillfälle
att ta del av vad civilministern anfört om EES-avtalets konsekvenser
såvitt avser konsumentskydd. Vidare bereds riksdagen (del II bilaga 2)
tillfälle att ta del av vad statsrådet Laurén anfört om konsumenträtt.
Propositionen har i dessa delar inte föranlett något motionsyrkande.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Enligt utskottets mening kommer EES-avtalet, i vart fall på sikt,
generellt sett att innebära vinster för de svenska konsumenterna. En
större rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital leder till en
effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser inom både
produktion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenterna.
EES-avtalet kan också antas medföra ett ökat utbud av varor och
tjänster och därmed öka konsumenternas valmöjligheter. Eftersom
närmandet till EG innebär att förutsättningarna för näringsidkarnas
och för konsumenternas handlande på marknaden förändras är det
emellertid svårt att i dag närmare bedöma vad EES-avtalet i alla dess
delar kommer att innebära för de svenska konsumenterna.

Den i sammanhanget centrala frågan är vad EES-avtalet innebär för
det svenska konsumentskyddet. Utskottet vill då först peka på utveck-
lingen av konsumentskyddet inom EG. I Romfördraget fanns det
visserligen ursprungligen ingen uttrycklig bestämmelse om att konsu-
menterna skulle skyddas eller deras intressen tas till vara. I avtalet låg
givetvis att konsumenterna skulle gynnas genom den ökade konkur-
rensen mellan företagen som blev möjlig på den gemensamma mark-
naden. Sedan år 1975 har EG också haft konsumentpolitiska program,
där mål angetts för t.ex. konsumentinflytandet, produktsäkerheten, det
ekonomiska och rättsliga skyddet, konsumentutbildning och informa-
tion. Genom ett tillägg år 1985 till Romfördraget, den s.k. enhetsakten,
kom konsumentskyddet också formellt med i EG-samarbetet. I slutet
av år 1991 beslutade rådet vid det s.k. Maastrichtsmötet att konsu-
mentfrågorna skulle stadfästas i Romfördraget. I Maastrichtsavtalet
framhålls också möjligheterna för medlemsländerna att ha strängare
nationell lagstiftning. Konsumentinflytandet inom EG har numera
också institutionaliserats i Rådgivande konsumentkommittén, som är
knuten till EG-kommissionen. I kommittén deltar representanter för
fristående konsumentorganisationer.

Utskottet kan inte finna annat än att EG:s ambitioner på
konsumentområdet i många stycken liknar de svenska. Det finns
därför knappast fog för de farhågor som framställts, att ett närmande
till EG generellt sett skulle innebära påtagliga försämringar för de
svenska konsumenterna. Utskottet anser att utvecklingen inom EG när
det gäller konsumentskyddet innebär att man kan se framtiden an med
tillförsikt.

Konsumentfrågorna berörs av EES-avtalet dels genom avtalets in-
gress med de övergripande målen, dels av de bestämmelser som särskilt
reglerar den fria rörligheten för varor och tjänster (bilaga II), dels av
de övergripande bestämmelserna om de fyra friheterna (artikel 72 och
bilaga XIX), dels ock av samarbetet vid sidan av de fyra friheterna
(artikel 78).

Utskottet konstaterar att de avtalsslutande parterna redan i avtalets
ingress förklarat sig fast beslutna att främja konsumenternas intressen
och stärka deras ställning på marknaden genom att sträva efter en hög
grad av konsumentskydd. Vad som sägs i avtalet i denna del överens-
stämmer med de nuvarande målen och riktlinjerna för den svenska
konsumentpolitiken, som riksdagen beslutade våren 1986 (prop.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

1985/86:121, LU34, rskr. 292). I ingressen anges vidare att parterna är
fast beslutna att vid den vidare utvecklingen av regler bygga på en hög
skyddsnivå vad gäller bl.a. hälsa och säkerhet. Också detta uttalande
står i överensstämmelse med de strävanden som funnits i Sverige sedan
lång tid tillbaka. Utskottet finner således att den deklaration som görs i
avtalets ingress om konsumentskyddet inom EES väl går att förena
med svensk konsumentpolitik.

Av redogörelsen i propositionen framgår att tre direktiv på konsu-
mentskyddsområdet berör Justitiedepartementets verksamhetsområde.
Dessa tre direktiv gäller frågor om konsumentkrediter, hemförsäljning
och s.k. paketresor.

När det gäller konsumentkrediter har EG-direktivet härom redan
införlivats med svensk rätt genom att riksdagen antagit en ny konsu-
mentkreditlag, vilken träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande
direktivet om hemförsäljning har regeringen i proposition 1991/92:167
om den svenska hemförsäljningslagens anpassning till EG:s regelverk
framlagt erforderliga förslag till ändringar. Propositionen kommer att
behandlas av riksdagen under hösten 1992. Vad slutligen gäller paket-
resor har förslag till EG-anpassning framlagts i departementspromemo-
rian (Ds 1992:50) Lag om paketresor. Promemorian bereds inom
departementet och arbetet bedrivs med sikte på att lagstiftningen skall
träda i kraft den 1 januari 1993.

Enligt Civildepartementets redovisning i propositionen omfattar
EES-avtalet — inom departementets ansvarsområde — ett flertal direk-
tiv om produktsäkerhet, marknadsföring och produktinformation i
fråga om konsumentvaror. Av redovisningen framgår vidare att utred-
ningsarbete pågår inom departementet i syfte att framlägga förslag till
erforderlig lagstiftning inom samtliga områden under hösten 1992.

Vad sålunda anförts i propositionen föranleder inte några särskilda
uttalanden från utskottets sida.

I övrigt konstaterar utskottet att det är möjligt att behålla eller
förstärka konsumentskyddet inom de områden som inte är direkt varu-
eller tjänsterelaterade. EG:s regler i dessa delar är nämligen s.k.
minimiregler, vilket innebär att Sverige inom dessa områden kan
behålla en högre konsumentskyddsnivå. Det kan vidare konstateras att
avtalet inte heller utesluter att Sverige under vissa förutsättningar
också kan skärpa sådana konsumentskyddsregler som har betydelse för
den fria rörligheten för varor och tjänster.

Utskottet ser också med tillfredsställelse på att EES-avtalet innebär
att parterna åtar sig att samarbeta på ifrågavarande område. Enligt
artikel 78 skall de avtalsslutande parterna stärka och bredda samarbetet
på bl.a. konsumentskyddsområdet. I artikel 88 föreskrivs att samarbetet
inte utesluter möjligheten för en avtalsslutande part att självständigt
förbereda, vidta och genomföra åtgärder. Innebörden härav är att
samarbetsskyldigheten inte hindrar något enskilt land att på egen hand
ytterligare utveckla sin konsumentskyddslagstiftning. Denna utveck-
lingsmöjlighet är emellertid begränsad till att omfatta de frågor som
inte regleras genom EES-avtalet. I praktiken innebär samarbetsåtagan-
det först och främst att EFTA-länderna skall ges möjlighet att delta i

1992/93:EU1

Bilaga 1

framtida gemenskapsaktiviteter på konsumentområdet. Samarbetsåta-
gandet omfattar också ett anmälningssystem i fråga om farliga konsu-
mentvaror.

Ett svenskt godkännande av EES-avtalet kommer att kräva en i viss
mån förändrad konsumentpolitik. För att de svenska konsumenterna
skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av det fria flödet av varor och
tjänster måste de kunna överblicka och värdera utbudet, vilket medför
krav på en god konsumentinformation. De regelverk som skall tilläm-
pas om EES-avtalet antas kommer att ställa ökade krav på en effektiv
myndighetstillsyn och kontroll av varor och tjänster på marknaden.
Även på det marknadsrättsliga området kan det förutses att den inter-
nationella handeln och marknadsföringen över gränserna kommer att
kräva en förstärkt marknadsbevakning. Den alltmer omfattande och
internationaliserade standardiseringen kommer att ställa krav på svens-
ka insatser. En förutsättning för att påverka den framtida europeiska
konsumentpolitiken är ett aktivt deltagande av konsumentföreträdare
och svenska experter från exempelvis Konsumentverket, Livsmedels-
verket och näringslivet.

Svårigheten att anpassa den svenska konsumentpolitiken till de nya
förutsättningarna som EES-avtalet innebär skall, enligt utskottets me-
ning, inte överdrivas. Som utskottet framhöll våren 1992 (bet.
1991/92:LU24) har Konsumentverket under senare år intensivt och
med framgång deltagit i det internationella samarbetet, och inom
verket finns det en god beredskap för att försätta det arbete som behövs
inför EG-anpassningen. Vidare har regeringen våren 1992 beslutat
tillkalla en särskild kommitté med uppgift att se över den statliga
konsumentverksamheten. Enligt direktiven (dir. 1992:63) ingår i kom-
mitténs huvuduppgifter att belysa de konsekvenser som närmandet till
EG för med sig för svenskt vidkommande. Kommitténs uppgifter är i
första hand inriktade på frågor som gäller annat än lagstiftning och
avser bl.a. kraven på insatser i fråga om marknadsbevakning och
deltagande i internationellt arbete. En annan väsentlig uppgift för
kommittén är att finna metoder och former för hur man skall hantera
konsumentfrågor som sträcker sig över nationsgränserna. Kommittén
bör enligt direktiven uppmärksamma EFTA:s konsumentdeklaration
hösten 1991 vari understrukits betydelsen av att stödja konsumenternas
intressen och behålla en hög nivå på konsumentskyddet vid närmandet
till EG. Kommitténs arbete skall enligt direktiven vara avslutat senast
den 1 september 1993.

Sammanfattningsvis har utskottet inte något att erinra mot vad som
anförts i propositionen om EES-avtalets konsekvenser såvitt gäller
konsu me ntskyddet.

Propositionen, del III bilaga 8,
Jordbruksdepartementet (Livsmedelsområdet)

1992/93:EU1

Bilaga 1

I propositionen (del III bilaga 8) bereder regeringen riksdagen tillfälle
att ta del av vad jordbruksministern anfört om EES-avtalets konse-
kvenser såvitt avser bl.a. livsmedelskontrollen.

Med anledning av propositionen har väckts en motion, 1991/92:E2,
som berör livsmedelskontrollen.

EES-avtalet innebär att en stor del av EG:s regler på livsmedelsom-
rådet måste införlivas i den svenska rättsordningen och motstridiga
regler upphävas. De aktuella bestämmelserna gäller främst livsmedels-
kontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden för främmande
ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade livsmedel, material
som kommer i kontakt med livsmedel och metoder för analys av
livsmedel (se EES-avtalets bilaga II, avsnitt XII).

Enligt vad som redovisas i propositionen innebär ett införlivande av
dessa bestämmelser i huvudsak inga större förändringar i förhållande
till vad som gäller i dag. Beträffande livsmedelskontrollen överensstäm-
mer EG:s bestämmelser i stort med det kontrollsystem som infördes
här i landet den 1 juli 1990, och några särskilda åtgärder för att
införliva EG:s bestämmelser i denna del har inte ansetts erforderliga.
När det gäller märkning kan konstateras att det i många avseenden
råder överensstämmelse mellan EG:s och Sveriges regler. Avtalet kom-
mer dock att medföra krav på vissa förändringar beträffande bl.a.
datummärkningen och beteckningar på vissa ingredienser. När det
gäller s.k. specialdestinerade livsmedel, dvs. livsmedel som är avsedda
att skydda vissa konsumentgrupper — t.ex. barn och sjuka som är i
behov av särskild kost — innebär EES-avtalet däremot ett helt ändrat
regelsystem för svensk del. I Sverige gäller för närvarande att special-
destinerade livsmedel inte Sr saluhålias utan tillsSnd, medan EG har
ett system som innebär att produkter motsvarande Sstställda krav Sr
säljas utan tillstånd. En helt ny ordning kommer därför att behöva
införas varigenom särskilda krav skall Sststäilas för produkter som är
särskilt lämpade för t.ex. diabetiker. EES-avtalet kommer också att
aktualisera en del förändringar när det gäller bestämmelserna om
hygienkrav för kött m.m. Däremot har redan EG och Sverige samma
regler om förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande
syfte.

I propositionen aviserar jordbruksministern en särskild proposition
senare under hösten vari regeringen kommer att föreslå riksdagen att
besluta om erforderliga ändringar i livsmedelslagen (1971:511). I övrigt
torde nödvändiga anpassningar till EG:s bestämmelser på livsmedels-
området ske i förordningsform och genom myndighetsföreskrifter.

1 motion E2 av Lennart Brunander (c) uttalas farhågor för att
EES-avtalet skall leda till ökad import av livsmedel som på olika sätt
inte uppfyller de stränga krav som ställs på inhemska produkter.
Motionären anser att det är viktigt att konsumenter skall kunna lita på
att maten inte innehåller ämnen som är skadliga och inte är prepare-
rad med t.ex. antibiotika och hormoner. Sverige måste därför i för-
verkligandet av EES-avtalet se till att livsmedelskontrollen blir till-
fredsställande och att samma krav ställs på alla slakterier som skall
sälja sina produkter inom EES. Motionären menar också att märk-
ningen av livsmedel kommer att bii viktigare i framtiden. Det måste,
anser motionären, vara tillåtet att såväl i Sverige som i övriga Europa
ge information om maten är producerad utan antibiotika och utan

1992/93.EU1

Bilaga 1

tillsatser av kemikalier. I motionen yrkas tillkännagivande om vad som
sålunda anförts om livsmedelskontroll, märkning och övriga regier
som är viktiga för en bra matkvalitet (yrkande 1).

Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att anta att
EES-avtalet skall leda till en försämring av livsmedelskontrollen här i
landet. Avtalet innebär nämligen att Livsmedelsverket även i framtiden
har möjlighet att kontrollera att den mat som importeras till Sverige
inte innehåller ämnen eller halter av ämnen som är farliga för
konsumenterna. EES-avtalet innebär också, som påpekas i propositio-
nen, vissa möjligheter att hindra import eller föranstalta om märkning
av livsmedel med hänvisning till nationella regler om dessa är nödvän-
diga med hänsyn till bl.a. god handelssedvana, konsumentskydd och
skydd för allmän hälsa. Sådana åtgärder måste dock stå i proportion
till det önskade resultatet och tillämpas utan att göra skillnad mellan
inhemska och importerade varor. Alla svenska livsmedelsstandarder
som saknar motsvarighet inom EG och inte omfattas av EES-avtalet
torde emellertid inte kunna upprätthållas i framtiden. Enligt huvudre-
geln, som följer av EES-avtalet, går det nämligen inte att med hänvis-
ning uteslutande till svenska bestämmelser förbjuda import av livsme-
del från EG- och EFTA-länderna om produkterna uppfyller exportlan-
dets regler (den s.k. Cassis de Dijon-principen).

De svenska slakterier som exporterar till EG, de s.k. EG-godkända
slakterierna, har redan nu en hantering som överensstämmer med
EG:s regler. Sverige har för övrigt ett förhållandevis stort antal EG-
godkända slakterier och exportanläggningar. Införandet av EG:s be-
stämmelser på detta område innebär att alla slakterier och förädlings-
anläggningar efter en övergångstid skall ha anpassat sig till de nya, i
många hänseenden högt ställda kraven. Utskottet förutsätter att de krav
som sålunda ställs på svenska exportslakterier också kommer att gälla
för de slakterier inom EES som skall exportera sina produkter till
Sverige.

När det sedan gäller märkning av livsmedel innebär EES-avtalet
handelspolitiska begränsningar när det gäller möjligheterna att införa
lagstiftning om t.ex. långtgående och detaljerad ursprungsmärkning.
Däremot innebär avtalet inte något hinder mot att livsmedelsindustri
och handel ger information om t.ex. produktionsland, produktionssätt
eller annan information som kan anses värdefull. Det kan heller inte
uteslutas att de svenska konsumenterna med ett ökat varuutbud på
livsmedelsområdet i än högre grad än för närvarande kommer att
efterfråga information om var ett livsmedel är producerat och vilka
produktionsmetoder som har använts. Eftersom märkningen kan vara
ett konkurrensmedel i likhet med annan varuinformation som konsu-
menterna önskar anser sig utskottet också kunna utgå från att handeln
kommer att vidta erforderliga åtgärder på området.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något tillkännagi-
vande i enlighet med vad som anförts i motionen inte är erforderligt.
Utskottet förordar därför att motion E2 i berörda delar avstyrks, och i

1992/93:EU1

Bilaga 1

enlighet med det anförda har utskottet inte något att erinra mot vad 1992/93:EU1

som anförts i propositionen om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Bilaga 1

livsmedelskontrollen.

Stockholm den 31 augusti 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per
Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt
Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil
Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Stig
Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s) och Ewa Hed-
kvist Petersen (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Utrikesutskottets yttrande
1992/93:UUly

EES-avtalet

1992/93:EU1

Bilaga 1

Till EES-utskottet

EES-utskottet har den 5 juni 1992 berett utrikesutskottet tillfälle att
avge yttrande över dels proposition 1991/92:170 jämte de motioner
som väckts med anledning av propositionen, dels motionerna
1991/92:11534 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:11701, allt såvitt propo-
sitionen och motionerna rör respektive utskotts beredningsområde.

I yttrandet berör utrikesutskottet dels propositionen, dels följande
motioner:

1991/92:E7 av Mats Hellström m.fl. (s) var yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av en aktiv svensk medverkan i
EES-institutionerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att därvid särskilt beakta jämställdhetsaspekterna.

1991/92:E8 av Birgitta Hambraeus (c) var yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1991/92:170 om EES, om
det vid riksdagens prövning visar sig att Sveriges nuvarande samarbets-
former med EG är mer fördelaktiga.

1991/92:E10 av Lars Werner m.fl. (v) var yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EES-avtalet inte skall vara ett steg på vägen till svenskt medlemskap i
EG/EU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges uppgift att verka för en friare och
rättvisare världshandel,

20. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att redovisa konsekvenserna av EES-avtalets artikel 80 för
svensk biståndspolitik.

Inledning

enhetligt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Avtalet inne-
håller bestämmelser om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och
kapital (de fyra friheterna).

I kommittéavtalet finns bestämmelser om en ständig kommitté mel-
lan EFTA-länderna. Den skall bl.a. handha beslutsfattande, administra-
tion och konsultationer mellan EFTA-länderna när det gäller EES-
samarbetet.

Bakgrund

Utrikesutskottet har under en följd av år behandlat frågan om Sveriges
och övriga EFTA-länders samarbete med EG. I proposition 1987/88:66
lade regeringen fram förslag till riktlinjer för Sveriges strävan att
åstadkomma ett närmare samarbete med EG och för vårt lands roll i
den västeuropeiska integrationen. Riktlinjerna gick väsentligen ut på
att försöka bredda och fördjupa samarbetet på alla samhällsområden.
Med anledning av propositionen uttalade sig utrikesutskottet för målet
att integrationsarbetet om möjligt skulle leda till samma fördelar och
åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som i EG
(UU 1987/88:24). Syftet måste vara att avskaffa hindren för männi-
skors, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet. Utskottet fann
det naturligt att länder som ligger nära varandra och har ett nära
samarbete reglerar detta samarbete med avtal och överenskommelser
av olika slag.

1 utrikesutskottets betänkande 1988/89:UU19 bekräftades och specifi-
cerades målsättningen ytterligare. Bl.a. angavs att Sveriges deltagande i

1992/93:EU1

Bilaga 1

det pågående västeuropeiska integrationsarbetet syftar till att Sverige
skall hålla jämna steg med den pågående processen i EG. Målet är,
enligt betänkandet, att Sverige så långt det är möjligt skall få del av de
fördelar som den inre marknaden kommer att leda till för EG:s
medlemsländer. Utskottet uttalade vidare att kontakterna och förhand-
lingarna med EG borde vara förutsättningslösa och att inget område
borde vara undantaget från förhandlingarna.

Uttalandena i de båda betänkandena som nämns ovan har för svensk
del kommit att utgöra grunden för de förhandlingar om att upprätta
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde som inleddes 1990.

I betänkande 1990/91:UU8, som i första hand behandlar frågan om
Sveriges medlemskap i EG, ägnades ett avsnitt särskilt åt de då pågåen-
de EES-förhandlingarna. Utskottet underströk därvid den stora bety-
delsen av att förhandlingarna om ett utvidgat och mer strukturerat
samarbete mellan EG och EFTA snarast kan slutföras med gott resul-
tat och att ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
kan träda i kraft den 1 januari 1993. Utskottet angav att en sådan
vidareutveckling av det samarbete som sedan länge pågått i Västeuropa
framstod som naturlig och nödvändig. Utskottet såg det som viktigt att
samarbetet inte enbart begränsas till det strikt ekonomiska området
och välkomnade därför utvecklingen av samarbetet på områden som
bl.a. personers rörlighet, utbildning, miljövård, socialpolitik, forskning
och konsumentfrågor. Utskottet framhöll vidare betydelsen av att avta-
let ger en balans mellan rättigheter och skyldigheter. En rimlig grad av
medinflytande borde enligt utskottet därför vara en del av avtalet, även
om beslutsautonomin bibehålls inom EG resp, vart och ett av EFTA-
länderna. Utskottet bekräftade vidare uttalanden från tidigare betän-
kanden om målsättningen att siå vakt om vår relativt oförstörda miljö
och rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga ambitionsnivån
borde vidare upprätthållas på exempelvis arbetsmarknadens, regional-
politikens och socialpolitikens områden.

I betänkande 1990/91:UU21 uttalade utskottet att Sverige har ett
oförändrat stort intresse av att ett EES-avtal mellan EG och EFTA-
länderna om de fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och personer
samt angränsande områden som socialpolitik, utbildning, miljövård,
konsumentfrågor, forskning m.m. uppnås så snart som möjligt. Härtill
fogade utskottet att intresset av ett EES-avtal inte står i någon motsätt-
ning till riksdagens beslut den 12 december 1990 om att bemyndiga
regeringen att efter samråd i utrikesnämnden lämna in en svensk
ansökan om medlemskap i EG. Utskottet angav att EES-förhandlingar-
na och deras resultat i hög grad är relevant och av stort värde för
medlemskapsförhandlingarna, inte minst mot bakgrund av målsätt-
ningen att inom ramen för EES skapa ett gemensamt dynamiskt och
homogent europeiskt samarbetsområde för EG och EFTA.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Utskottets överväganden med anledning av
proposition 1991/92:17 och motionerna

Som framgår av utrikesutskottets många uttalanden rörande skapandet
av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde har utskottet en positiv
syn på EES-avtalet. Utskottet anser att de ursprungliga förhandlings-
målen i allt väsentligt uppnåtts. Utskottet delar propositionens slutsats
att omfattningen och inriktningen av det samarbete som söks inom
ramen för EES stämmer väl överens med Sveriges ambitioner att
fortlöpande stärka och utveckla relationerna med EG.

Utskottet gör den övergripande bedömningen att en rimlig balans
mellan rättigheter och skyldigheter tillgodoses samt att avtalet ger
möjlighet till medinflytande. Samtidigt vill utskottet betona att det
endast är som medlem i EG som vårt land fullt ut kan delta i och få
inflytande på den Europeiska gemenskapens samarbete.

EES-avtalet bör ses som ett viktigt led i de europeiska samarbetssträ-
vandena. Det mycket omfattande avtalet skapar ett brett och fördjupat
samarbete mellan 19 demokratiska länder i Europa, ett samarbete som
är ägnat att ytterligare förstärka samhörigheten och kontakterna mel-
lan länderna såväl som de europeiska fredssträvandena. Den ökade
ekonomiska tillväxt som avtalet syftar till kan också indirekt komma
länder utanför EES-området till del, exempelvis i form av ökad handel
och ökade biståndsflöden. Sett i ett brett utrikespolitiskt perspektiv
tillgodoser således EES-avtalet viktiga svenska intressen.

I motion E7 (s) yrkande 2 betonas nödvändigheten av en aktiv
svensk medverkan i EES-institutionerna. Enligt yrkande 3 framhålls
det viktiga i att i detta sammanhang beakta jämställdhetsaspekterna.

Utskottet konstaterar att ett antal nya institutioner av en multilateral
karaktär skapas i samband med att EES-avtalet träder i kraft. Det
gäller EES-rådet, EES-kommittén, övervakningsorganet ESA, EFTA-
domstolen, EFTA:s ständiga kommitté och den gemensamma parla-
mentarikerkommittén.

Utskottet bedömer att de institutioner som skapas i och med EES-
avtalet kommer att spela viktiga roller beträffande EES-avtalets imple-
mentering och funktion och således i det fortsatta europeiska samarbe-
tet. Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion E7 om vikten
av att utnyttja de möjligheter som skapas genom de nya institutioner-
na. Detta gäller självfallet även det svenska deltagandet i de kommitté-
er som har att förbereda ärenden innan de når de beslutande instanser-
na.

Utskottet välkomnar inrättandet av EES gemensamma parlamentari-
kerkommitté enligt artikel 95 i EES-avtalet. Ett aktivt deltagande i
parlamentarikerkommitténs arbete kommer att stärka demokratisk
kontroll och insyn vad gäller EES-avtalets funktion och beslutsfattan-
det i de nya institutionerna liksom samarbetet mellan parlamentariker
från olika länder inom EES-området.

Sverige har allt intresse av att genom ett aktivt deltagande i de nya
institutionernas verksamhet och kommittéerna hävda våra intressen,
söka utöva så stort inflytande som möjligt och fortsatt främja det

1992/93: EU 1

Bilaga 1

7 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 2

europeiska samarbetet. Utskottet delar också den åsikt som framförs i 1992/93:EU1
motion E7 (s) om att tillhandahålla erforderliga resurser och kompe- Bilaga 1
tens för ett aktivt deltagande i institutionernas arbete.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om de målsättningar som
riksdagen angett för det europeiska integrationsarbetet inom olika
sakområden som bl.a. miljöpolitik, social- och arbetsmarknadspolitik
och jämställdhet. Som en exemplifiering erinras om vad utskottet vid
tidigare tillfällen angett om vikten av att upprätthålla höga nivåer vad
gäller skydd för hälsa, miljö och säkerhet och en ambitiös miljöpolitik.
Utskottet utgår från att Sverige i sitt agerande inom ramen för EES-
institutionerna agerar enligt de målsättningar som riksdagen angivit på
alla berörda områden.

Utskottet vill, i enlighet med vad som framförs i motion E7,
framhålla vikten av att beakta jämställdhetsaspekterna i detta samman-
hang när det gäller representationen i de nya institutionerna och i
kommittéerna. Det är viktigt att få in kvinnors syn och erfarenheter i
arbetet.

Mot bakgrund av vad som ovan angivits anser utskottet att yrkandena

2 och 3 i motion E7 kan besvaras.

1 motion E8 (c) anförs att riksdagen bör avslå proposition 1991/92:170
om det vid riksdagens prövning visar sig att Sveriges nuvarande samar-
betsformer med EG är mer fördelaktiga.

Det viktigaste elementet i Sveriges nuvarande ekonomiska relationer
med EG är frihandelsavtalet från den 1 januari 1973.

Utskottet konstaterar att målsättningen med de beslut som riksdagen
fattat avseende Sveriges samarbete med EG var att ytterligare bredda
och fördjupa samarbetet utöver vad som innefattas i frihandelsavtalet,
en målsättning som Sverige också delar med övriga EFTA-länder.

Sverige har haft stora fördelar av frihandelsavtalet. I den pågående
integrationsprocessen framstår dock detta avtal som otillräckligt. Fri-
handelsavtalet begränsas till enbart tullfrihet för industrivaror medan
EES-avtalet ger ett betydligt djupare samarbete på flera områden och
fullt deltagande i den inre marknaden inkluderande de fyra friheterna,
dvs. fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.

Förutom de fyra friheterna tillkommer samarbetet inom s.k. angrän-
sande områden. Sammanlagt omfattas tolv delområden, bl.a. sociala
frågor, miljö, forskning och utveckling, utbildning, regional utjämning
och konsumentskydd.

På varuhandelns område innebär EES-avtalet ett fördjupat samar-
bete med förenklade ursprungsregler och gränsformaliteter. Vidare
inkluderas enhetliga regler avseende bl.a. konkurrensområdet och of-
fentlig upphandling.

Yrkande 1 i motion E8 bör därför avslås.

I motion E10 (v) yrkas att EES-avtalet inte skall vara ett steg på vägen
till svenskt medlemskap i EG/EU. Det sägs i motionen att oavsett
riksdagens beslut om EES är medlemskapet en icke avgjord fråga som
skall avgöras i folkomröstning.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat och bekräftat målsättningen
om svenskt medlemskap i EG. Denna målsättning står fast. Utskottet
har vidare uttalat att det är naturligt att en folkomröstning anordnas i
anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG.

I betänkande 1990/9EUU21 anförde utskottet att intresset av ett
EES-avtal inte står i någon motsättning till riksdagens beslut om att
ansöka om svenskt medlemskap i EG. EES-förhandlingarna och deras
resultat är i hög grad relevant och av stort värde även för medlem-
skapsförhandlingarna. Det är viktigt att EES-avtalet kan fungera själv-
ständigt också för de EFTA-länder som väljer att inte söka medlem-
skap.

Dessa bedömningar äger fortsatt giltighet.

Utskottet ser inte anledning göra några ytterligare uttalanden med
anledning av yrkande 3 i motion E10 (v) utan förordar att yrkandet
avstyrks.

I yrkande 4 i motion E10 (v) anförs att Sveriges uppgift bör vara att
verka för en friare och rättvisare världshandel. 1 motionen anförs bl.a.
att EES enbart handlar om 19 västeuropeiska länder och vår egen
välfärd.

Att värna om och utvidga frihandeln utgör ett grundläggande
svenskt intresse. Utökad frihandel är enligt svensk uppfattning av stor
betydelse såväl för u-iändernas möjlighet att åstadkomma ekonomisk
utveckling som för Central- och Östeuropa. Sverige deltar aktivt i
ansträngningarna att föra GATT-förhandlingarna om ett förbättrat och
utvidgat internationellt handelssystem till en lyckosam avslutning.

EES-avtalet står inte i motsättning till dessa strävanden mot en friare
handel. Utskottet utgår från att Sverige även framdeles kommer att
verka för utökad frihandel. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att
den förstärkta frihandeln som genom avtalet nu skapas inom EES-
området inte får leda till ökade restriktioner beträffande handeln med
länder utanför området.

Yrkande 4 i motion E10 föranleder inga ytterligare uttalanden från
utskottets sida utan yrkandet bör avstyrkas.

I yrkande 20 i motion E10 (v) anförs att regeringen bör tillsätta en
utredning med uppgift att redovisa konsekvenserna av EES-avtalets
artikel 80 för svensk biståndspolitik.

I artikel 80 anges bl.a. att samordning, när detta är av gemensamt
intresse, skall ske inom ett antal namngivna områden såsom bl.a.
forskning, miljö, utbildning och socialpolitik, av ansträngningar och
verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisatio-
ner samt av samarbete med tredje land.

EES-avtalet berör inte biståndspolitiken. Någon förpliktande sam-
ordning med direkt bäring på biståndspolitiken ingår inte i avtalet.
Redan nu äger olika former av samordning och samarbete rum mellan
olika biståndsgivare, bl.a. inom ramen för FN:s biståndsverksamhet,
inom OECD samt mellan de nordiska länderna. Grunden för ett

1992/93: EU 1

Bilaga 1

sådant samarbete är att fördelar kan uppnås för de deltagande parterna.
Någon utredning av EES-avtalets påverkan på biståndspolitiken be-
döms inte vara påkallad.

Utskottet ser inte skäl att göra några ytterligare uttalanden med anled-
ning av yrkande 20 i motion E10 (v) utan förordar att yrkandet
avstyrks.

Stockholm den 26 augusti 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

1992/93: EU 1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf
Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Karl-Erik Svartberg (s), Inger
Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furu-
bjelke (s), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Berndt
Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp), Richard Ulfvengren (nyd) och
Ingbritt Irhammar (c).

100

Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

EES-utskottet har den 5 juni 1992 beslutat bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att senast till den 3 september 1992 yttra sig över dels
proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av
propositionen, dels motionerna 1991/92:11534 yrkandena 7 och 8 samt
1991/92:13701, allt såvitt propositionen och motionerna rör resp, ut-
skotts beredningsområde.

Försvarsutskottet

Inledning

De frågor i propositionen som enligt tilläggsbestämmelse 4.6.7 till
riksdagsordningen omfattas av utskottets beredningsansvar är dels för-
svarsministerns anförande (bilaga 3), dels de delar av miljöministerns
anförande (bilaga 13) som behandlar kemikaliekontroll, nämligen av-
snitten 2.2.1 Klassificering, förpackning och märkning av farliga äm-
nen och beredningar (s. 14—18), 2.2.2 Allmänna regler om begräns-
ningar av användning och utsläppande på marknaden av farliga ämnen
och preparat (beredningar) (s. 18—19), 2.2.3 Batterier och ackumula-
torer (s. 19—21), 2.2.4 Bekämpningsmedel (s. 21 — 23) samt 2.2.5
Tvättmedel (s. 24—25).

Regeringen har berett riksdagen tillfälle ta del av angivna delar av
EES-avtalet.

Inget av de motionsyrkanden som avgivits med anledning av EES-
propositionen bedöms falla under utskottets beredningsansvar.

Räddningstjänst och civil beredskap

Av propositionen (prop. 1991/92:170, bil. 3) framgår att EES-avtalet
inom räddningstjänstens område innehåller direktiv, beslut och resolu-
tioner om

—att den som bedriver vissa särskilt riskbetonade industriella verk-
samheter, främst rörande kemikaliehantering, skall vidta alla nödvän-
diga åtgärder för att förebygga allvarliga olyckor och begränsa konse-
kvenserna för människor och miljö,

— inrättande av ett aktionsprogram för kontroll och begränsning av
föroreningar av olja till sjöss, en rådgivande kommitté för kontroll
samt ett informationssystem,

1992/93: EU 1

Bilaga 1

101

— utökat samarbete inom räddningstjänsten, bl.a. genom samordning
av datasystem, informationsmöten, bistånd i händelse av en naturkata-
strof eller teknologisk katastrof samt genom införande av ett gemen-
samt larmnummer,

— förebyggande åtgärder m.m. för skydd av gemenskapens skogar
mot brand samt

— reglering av yrkesutbildningen av förare som transporterar farligt
gods.

Regeringen anmäler att det, såvitt nu kan bedömas, inte erfordras
någon lagstiftning om räddningstjänst som följd av EES-avtalet. Rege-
ringen anmäler vidare att det inom den civila beredskapen pågår en
översyn av regelsystemet för att klarlägga vilka förändringar som kan
erfordras. Överstyrelsen för civil beredskap skall under hösten 1992
lämna en rapport till regeringen som underlag för fortsatt översyn.

Utskottet har erfarit att det i flera avseenden inom fredsräddnings-
tjänsten finns kontakter med EG och att EES-avtalet ger möjligheter
till ett fördjupat och effektivare samarbete. Detta är positivt. Utskottet
gör i fråga om behovet av lagstiftning inom räddningstjänstens område
som följd av EES-avtalet inte någon annan bedömning än regeringen.
Regeringens redovisning föreslås lämnas utan erinran.

När det gäller eventuella ändringar av den civila beredskapen, t.ex.
förändrade lagringsmål och ekonomiska konsekvenser härav, förutsät-
ter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen.

Farliga kemikalier

Propositionen (prop. 1991/92:170, bil. 13) innehåller ett antal tekniska
föreskrifter på miljöområdet. Dessa ingår i bilagan II till EES-avtalet.
Inom FöU:s beredningsområde innehåller avtalet rådsdirektiv som

—avser att undanröja handelshinder samt skydda människor och
miljö genom tillnärmning av lagstiftningen när det gäller klassificering,
förpackning och märkning av farliga ämnen och preparat (beredning-
ar),

—ställer krav på nödvändiga åtgärder för att farliga ämnen och
preparat, enligt precisering i avtalet, endast släpps ut på marknaden på
särskilt angivna villkor,

—syftar till att harmonisera lagregleringen av återvinning och slut-
ligt omhändertagande av använda batterier och ackumulatorer som
innehåller viss koncentration eller viss mängd farliga ämnen,

—ställer krav på åtgärder för att säkerställa att bekämpningsmedel
och växtskyddsprodukter inte kan släppas ut på marknaden för såvitt
de inte överensstämmer med bestämmelserna i det aktuella EG-direkti-
vet, samt

— reglerar användningen av biologiskt ej nedbrytbara s.k. ytaktiva
ämnen i tvätt- och rengöringsmedel samt undanröjer handelshinder.

Regeringen bedömer att svensk lagstiftning inte behöver ändras till
följd av EES-avtalet i fråga om klassificering, förpackning och märk-
ning av farliga ämnen samt i fråga om bekämpningsmedel.

1992/93:EU1

Bilaga 1

102

Regeringen anmäler att EES-avtalet tillåter Sverige att beträffande
begränsning av användning och försäljning av farliga ämnen och
preparat behålla sin nationella reglering där de svenska reglerna är
strängare än EG:s. För övriga produkter bör Kemikalieinspektionen
bemyndigas, om inte inspektionen redan har sådant bemyndigande, att
meddela erforderliga föreskrifter för att anpassa den svenska reglering-
en till avtalets EG-direktiv.

Med stöd av gällande bemyndigande i lagen (1985:426) om kemiska
produkter bör vidare, enligt regeringen, Kemikalieinspektionen utfärda
föreskrifter så att regleringen för tvätt- och rengöringsmedel till fullo
motsvarar EG:s direktiv. Bemyndigandet bör härvid innefatta rätt att
enligt 12 § nämnda lag förbjuda hantering, import eller export av en
kemisk produkt, då så erfordras för att utforma den svenska reglering-
en i enlighet med direktiven i EES-avtalet.

I fråga om hantering av miljöfarliga batterier och ackumulatorer,
där EG har strängare regler, avser regeringen att anpassa det svenska
regelverket genom att ändra bl.a. förordningen (1989:974) om miljöfar-
liga batterier.

Utskottet har noterat att det i debatten framförts farhågor om EES-
avtalets miljökonsekvenser. Exempelvis har hävdats att Sverige, i det
fall vi har strängare regler än EG, kan tvingas sänka kraven i fråga om
begränsning av användning och försäljning av farliga ämnen. En
annan synpunkt har varit att Sverige, i och med att EES-avtalet träder
i kraft, inte längre skulle kunna vara aktivt i det fortsatta arbetet med
att begränsa användningen av farliga kemikalier.

Utskottet har, bl.a. efter en föredragning från Kemikalieinspektion-
en, uppfattningen att utvecklingen inom EG när det gäller frågan om
användning och begränsning av farliga kemikalier varit positiv ur
svensk synvinkel. Sålunda bedöms kvarstående frågor om klassning,
märkning och förpackning kunna lösas i det fortsatta samarbetet. Avta-
let ger möjlighet att även efter den 1 januari 1995 tillämpa de
nationella reglerna om gällande EG-reglering inte anses till fyllest.

Utskottet har erfarit att regelverket för begränsning av användning
och utsläppande på marknaden av farliga ämnen är olika i EG-länderna
och i Sverige. Sverige har dock enligt avtalet rätt att behålla sin
reglering där denna är strängare än EG:s. Omvänt kommer Sverige att
anta EG:s regler där dessa sätter kraven högre. Regeringen avser att
bemyndiga Kemikalieinspektionen att meddela erforderliga föreskrif-
ter.

När det gäller regleringen av bekämpningsmedel har utskottet noterat
att de svenska reglerna är restriktivare än motsvarande EG-regler.
Avtalet möjliggör dock tillämpning av de nationella reglerna. Utskottet
förutsätter att Sverige i de kommande förhandlingarna om de nya
EG-reglerna på området, som tillkommit år 1991 efter det EES-avtalet
slutits, agerar kraftfullt för att påverka EG att godta den restriktivare
svenska synen, alternativt fortsätter att tillämpa vår nationella lagstift-
ning där denna ställer högre krav.

Utskottet har härutöver erfarit att tillämpningen av EG-reglerna i
fråga om batterier och ackumulatorer samt tvättmedel inte synes medfö-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

103

ra några speciella problem. Utskottet vill i sammanhanget understryka
betydelsen av att Kemikalieinspektionen i enlighet med 12 § lagen
(1985:426) om kemiska produkter bemyndigas utfärda för tillämpning-
en av EES-avtalet erforderliga föreskrifter rörande förbud mot hanter-
ing, import eller export av farliga kemikalier i allmänhet, och inte
endast beträffande tvättmedel.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det i allt väsentligt delar
de bedömningar om farliga kemikalier som regeringen redovisar i
propositionen. Utskottet förutsätter ett fortsatt aktivt svenskt agerande
inom det aktuella området i syfte att internationellt, såväl i Europa
som i övriga delar av världen, uppnå bästa möjliga säkerhet för
människor och miljö.

Stockholm den 3 september 1992

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

1992/93: EU 1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Iréne
Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s),
Christer Skoog (s), Jan Erik Agren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven
Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Lander-
holm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m) och Gudrun Nor-
berg (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

104

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Till EES-utskottet

Inledning

EES-utskottet har den 5 juni 1992 beslutat att bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att avge yttrande över dels proposition 1991/92:170 om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) jämte de motioner
som kan komma att väckas med anledning av propositionen, dels
motionerna 1991/92:U534 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:U701, allt
såvitt propositionen och motionerna rör resp, utskotts beredningsom-
råde.

Genom EES-avtalet skapas en enda marknad för de avtalsslutande
parterna med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital
inom samarbetsområdet. Den fria rörligheten för personer faller till
stor del inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde, som om-
fattar bl.a. utlänningslagstiftningen och socialförsäkringslagstiftningen.

Enligt artikel 7 i EES-avtalet är rättsakter som det hänvisas till i
avtalet eller som ingår i bilagorna till avtalet bindande för de avtalsslu-
tande parterna och skall införlivas med parternas interna rättsordning.
EES-avtalets huvudbestämmelser och till dessa hörande protokoll före-
slås i propositionen bli inkorporerade i svensk rätt genom lag om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Bilagorna till avtalet
föreslås bli införlivade i svensk lagstiftning genom särskilda författning-
ar på de olika sakområdena.

Utskottet begränsar sitt yttrande till dels de tre lagförslag som helt
eller delvis ligger inom utskottets beredningsområde och till vad stats-
rådet Friggebo i övrigt anfört om anpassning till EES-avtalet av lagstift-
ning på Kulturdepartementets ansvarsområde i motsvarande delar, dels
motionerna 1991/92:E7 av Mats Hellström m.fl. (s) yrkande 4 i denna
del och motion 1991/92:E11 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkande-
na 1 — 3.

De tre lagförslagen är följande:

1. förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),

2. förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

3. förslag till lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES).

Lagförslag 1 och 2 återfinns i bilaga 10 (Kulturdepartementet) till
propositionen och lagförslag 3 i bilaga 4 (Socialdepartementet).

1992/93:EU1

Bilaga 1

105

Fri rörlighet för personer

Ett av de viktigaste inslagen i EES-avtalet är den fria rörligheten för
personer. Härigenom skapas en gemensam arbetsmarknad till vilken
alla personer som omfattas av avtalet skall äga tillträde. Det gäller både
arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma personer och deras
familjemedlemmar samt juridiska personer. Med vissa förbehåll för
allmän ordning, säkerhet och hälsa medger den fria rörligheten rätt att
förflytta sig fritt inom de avtalsslutande ländernas territorier för att
söka anställningar som erbjuds där. Den ger också möjlighet att
uppehålla sig i ett EG- eller EFTA-land för att inneha en anställning
där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som
gäller för arbetstagare i värdlandet. Undantagna är dock vissa offentliga
tjänster. Någon diskriminering på grund av nationalitet vad gäller
sysselsättning, lön och andra arbetsvillkor får inte förekomma när det
gäller den som söker arbete eller arbetar i ett avtalsslutande land. Den
som har haft anställning inom ett avtalsslutande land har även rätt att
stanna kvar där när anställningen har upphört.

Den fria rörligheten för personer inom EG har hittills gällt yrkes-
verksamma personer men utsträcks från den 30 juni 1992 till att gälla
också studerande, pensionärer och andra icke ekonomiskt aktiva per-
soner. Dessa personer skall ha rätt att under vissa villkor bosätta sig i
andra medlemsländer oavsett om de för tillfället utövar någon ekono-
misk aktivitet eller inte. Även rörligheten för dessa personer omfattas
av EES-avtalet.

Enligt den svenska utlänningslagstiftningen — utlänningslagen
(1989:529) och utlänningsförordningen (1989:547) — krävs uppehålls-
tillstånd och arbetstillstånd i Sverige för utomnordiska medborgare.
Ändringar i utlänningslagstiftningen är därför av grundläggande bety-
delse för att förverkliga den fria rörligheten.

Bestämmelserna om den fria rörligheten för personer finns i EES-
avtalets artiklar 28—35. De motsvarar i huvudsak Romfördragets artik-
lar på området. Avtalets grundbestämmelse om fri rörlighet för arbets-
tagare mellan EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna finns i artikel
28. I artikeln hänvisas också till särskilda bestämmelser i bilaga V om
fri rörlighet för arbetstagare. Bilaga V innehåller en förteckning över
EG-rättsakter och bestämmelser om anpassning av dem inom ramen
för EES-avtalet.

Principen om personers fria rörlighet omfattar också etableringsfri-
het. Enligt EES-avtalets artikel 31 far det inte förekomma några
inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA-
stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium.
Särskilda bestämmelser om etableringsrätten finns i bilagorna VIII—XI
till avtalet. Dessa bilagor innehåller förteckningar över EG-rättsakter
och bestämmelser om anpassning av dem inom ramen för EES-avtalet.

Den grundläggande rättsakten om arbetskraftens fria rörlighet är
rådets förordning (EEG) nr 1612/68. Regler om undanröjande av
restriktioner för rörlighet och bosättning finns i direktiven
68/360/EEG och 73/148/EEG. Innebörden av de nämnda rättsakterna

1992/93:EU1

Bilaga 1

106

är, sedan de anpassats till EES-sammanhang, att rätt till vistelse och
bosättning i inflyttningslandet tillkommer medborgare i EG- och
EFTA-stater som tar anställning eller bedriver egen rörelse eller till-
handahåller eller mottar tjänster i landet samt deras familjemedlem-
mar oavsett nationalitet. Med familjemedlemmar avses maka/make och
barn som är under 21 år eller beroende av föräldrarna för sin
försörjning. Då det gäller rätt till vistelse och bosättning avses även
släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren eller företagaren
eller dennes maka/make, om släktingen är beroende av dem för sin
försörjning. Rättsakterna innehåller bl.a. detaljerade bestämmelser om
minsta tid för uppehållstillstånd, förutsättningar för förlängning av
tillstånd och om skydd mot återkallelse av uppehållstillstånd vid ofri-
villig arbetslöshet, sjukdom eller olyckshändelse. Vidare finns bestäm-
melser om undantag från kravet på uppehållstillstånd då det gäller
korttidsanställda, säsongarbetare och personer som pendlar mellan
länder.

Regler om arbetstagares och företagares samt deras familjemedlem-
mars rätt att stanna kvar inom ett medlemslands territorium efter att
ha varit anställda eller bedrivit rörelse där finns i kommissionens
förordning (EEG) nr 1251/70 och direktiv 75/34/EEG. Denna rätt har
enligt direktiven 90/364—366/EEG utvidgats till att gälla vissa icke
ekonomiskt aktiva personer som studerande och pensionärer och deras
familjer. Samtliga rättsakter anger närmare förutsättningarna för rätten
att stanna kvar. Direktiven 64/221/EEG, 72/194/EEG och 75/35/EEG
rör åtgärder beträffande utlänningars rörlighet och bosättning betinga-
de av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Enligt EES-avtalet skall EG-förordningar som sådana införlivas med
Sveriges interna rättsordning, dvs. inkorporeras, medan de avtalsslutan-
de parterna har rätt att själva välja form och metod för införlivandet
av EG-direktiv. De EG-förordningar som i denna del skall inkorpore-
ras med svensk rätt är rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om
arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen i dess lydelse enligt
rådets förordning (EEG) nr 312/76 och kommissionens förordning
(EEG) nr 1251/70 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en
medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där.

Regeringens förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) innebär att artiklar-
na 1—9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria
rörlighet inom gemenskapen och rådets förordning (EEG) nr 312/76
om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom
arbetstagarorganisationer i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbets-
kraftens fria rörlighet inom gemenskapen med den anpassning som
framgår av bilaga V till EES-avtalet skall gälla som svensk lag. I
lagförslaget finns också en hänvisning till att det av EES-lagen framgår
att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i protokoll 1 till
avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA) och i protokoll 1 till avtalet om
inrättande av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan

1992/93:EU1

Bilaga 1

107

EFTA-länderna skall gälla. — Inkorporeringen i övrigt av de nämnda
EG-förordningarna avses ske genom förordningar med stöd av utlän-
ningslagens bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om
pass- och viseringskrav, uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Som ovan nämnts är ändringar i utlänningslagstiftningen av grund-
läggande betydelse för att förverkliga den fria rörligheten. För de
avtalsslutande ländernas medborgare måste kravet på arbetstillstånd tas
bort. I stället måste ett förenklat förfarande med uppehållstillstånd
införas så att uppehållstillstånd kan sökas direkt i det land där anställ-
ningen erbjuds. För beviljande av uppehållstillstånd skall i princip
endast krävas att sökanden visar upp inresedokument och en bekräftel-
se om anställning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg. Sökan-
den skall inte behöva lämna landet och invänta tillståndet utomlands.
Uppehållstillståndet skall enligt direktiv 68/360/EEG normalt gälla fem
år och kunna förnyas automatiskt.

Regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen innebär
inte att några särskilda bestämmelser om undantag från kravet på
arbetstillstånd eller om rätt till uppehållstillstånd i Sverige för den
personkrets som avses med EES-avtalet införs i utlänningslagen. Där-
emot införs i 1 kap. 1 § en upplysning om att särskilda regler finns i
EES-lagen och i lagen om arbetskraftens fria rörlighet inom EES. Den
reglering som i övrigt behövs avses bli genomförd genom föreskrifter
med stöd av utlänningslagens bemyndiganden för regeringen att med-
dela föreskrifter om pass- och viseringskrav, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd. Utöver de bemyndiganden för regeringen som redan
finns i lagen föreslås att två nya bemyndiganden införs, nämligen att
föreskriva grunder för återkallelse av uppehållstillstånd som meddelats
på grund av åtaganden i EES-avtalet (2 kap. 11 §) samt att föreskriva
ytterligare undantag från huvudregeln att en ansökan om uppehållstill-
stånd inte får bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när
ansökan görs eller prövas, om det följer av en överenskommelse med
främmande stat (2 kap. 5 §). En ny bestämmelse föreslås i 11 kap. 3 §
för att ange att de utlänningar som genom den nya regleringen på
grund av EES-avtalet får vistas här har rätt till motivering av negativa
beslut i fråga om tidsbegränsat uppehållstillstånd och, i förekommande
fall, visering.

Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några
motioner. Utskottet har inte någon erinran mot regeringens förslag till
ändringar i utlänningslagen eller till lagen om arbetskraftens fria
rörlighet inom EES i vad förslaget faller inom utskottets berednings-
område. Inte heller har utskottet någon erinran mot vad statsrådet
Friggebo i övrigt anfört om anpassning till EES-avtalet såvitt avser
utlänningslagstiftningens område.

1992/93:EU1

Bilaga 1

108

Social trygghet för EES-medborgare

Grundbestämmelserna i EES-avtalet om den sociala tryggheten för
arbetstagare, egenföretagare och deras familjemedlemmar finns i arti-
kel 29. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföreta-
gare skall de avtalsslutande parterna inom den sociala trygghetens
område i enlighet med bestämmelserna i bilaga VI till avtalet särskilt
se till, vad avser arbetstagare, egenföretagare samt deras familjemed-
lemmar, dels att alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de
olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av
rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek, dels att
förmånerna betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutande
parternas territorier.

De rättsakter i form av förordningar som artikel 29 hänvisar till i
bilaga VI med rubriken Social trygghet är

1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av syste-
men för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras famil-
jemedlemmar flyttar inom gemenskapen med den uppdatering som
skett genom förordningen (EEG) nr 2001/83 och med de ändringar
som senare skett i ytterligare angivna förordningar. Förordningsbe-
stämmelserna skall inom ramen för avtalet tillämpas med i bilagan
närmare angiven anpassning.

2. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förord-
ningen nr 1408/71 med den uppdatering som skett genom förordning
(EEG) nr 2001/83 och med de ändringar som därefter skett i ytterliga-
re angivna förordningar. Även dessa bestämmelser skall, inom ramen
för avtalet, tillämpas med i bilagan närmare angiven anpassning.

Bilaga VI innehåller vidare förteckningar av rättsakter i form av dels
beslut av den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommis-
sionen för social trygghet för migrerande arbetare som de avtalsslutan-
de parterna skall ta vederbörlig hänsyn till, dels i form av rekommen-
dationer av den Administrativa kommissionen som de avtalsslutande
parterna skall beakta.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det hänvi-
sas till i bilaga VI skall Gemensamma EES-kommittén i del VII i
avtalet utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som i rättsak-
terna föreskrivs för Administrativa kommissionen resp, för den revi-
sionskommitté som är knuten till denna kommission. EFTA-länderna
far rätt att sända var sin representant att närvara som rådgivare
(observatör) vid de möten som hålls i den Administrativa kommissio-
nen och i revisionskommittén.

Regeringens förslag till lag om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) innebär att i bilaga VI till EES-avtalet angivna rättsak-
ter till den del de hänför sig till förordning nr 1408/71 med den
anpassning som framgår av bilagan skall gälla som svensk lag. Vidare
finns i lagförslaget en hänvisning till att det av EES-lagen framgår att
vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i protokoll 1 till avtalet
om en ständig kommitté mellan länderna inom Europeiska frihandels-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

109

sammanslutningen (EFTA) och i protokoll 1 till avtalet om inrättande
av en övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna
skall gälla.

Beträffande rättsakterna i övrigt kan regeringen utfärda förordnings-
föreskrifter och berörda myndigheter, dvs. Riksförsäkringsverket
(RFV) och Arbetsmarknadsverket (AMS), ytterligare föreskrifter.

EG-förordningen nr 1408/71 med senare ändringar innehåller de
närmare reglerna för samordningen mellan EG-länderna av den socia-
la tryggheten för den migrerande arbetskraften. Reglerna vilar på fyra
principer. Likabehandlingsprincipen innebär att personer från ett EG-
land som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som
omfattas av förordningen har samma rättigheter och skyldigheter i
fråga om socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.
Samrnanläggningsprincipen innebär att anställda och egenföretagare
som flyttar till eller får arbete i en annan medlemsstat inte på grund
härav skall gå miste om de rättigheter som de tidigare intjänat.
Exportabiluetsprincipen, som gäller i fråga om kontantförmåner vid
invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande, ersättning med anled-
ning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner som
någon förvärvat, innebär att förmånerna i fråga skall kunna utbetalas
oavsett var inom EG-området som den berättigade är bosatt. Prorata-
lernports-principen, som gäller enbart på pensionsområdet, innebär att
en pensionstagare som förvärvat rätt till pension i mer än ett medlems-
land har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett
av de länder som han intjänat pensionsrätt i.

Sverige har sedan lång tid konventioner med andra europeiska
länder för att upprätthålla det sociala skyddet för våra medborgare vid
vistelse och arbete i andra länder. I propositionen framhålls att Sverige
genom EES-avtalet far ett heltäckande system för den rörliga arbets-
kraften inom EG—EFTA-området, som ger ett skydd som i regel är
mer omfattande än vad svenska medborgare i dag åtnjuter utanför
Norden. Svenska pensionärer får nu för första gången verklig möjlig-
het att bosätta sig i något av de andra länderna efter fritt val. Utskottet
ser detta som en stor fördel för Sverige, och utskottet tillstyrker
lagförslaget.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framhåller i motion EU yrkandena
1 — 3 att de ser positivt på EES-avtalet och senare anslutning till EG,
men att vissa förändringar i det svenska socialförsäkringssystemet re-
dan nu måste uppmärksammas. Bl.a. gäller detta folkpensionsreglerna
eftersom det räcker med att vara bosatt här för att få folkpension.
Motionärerna menar att systemet löper en uppenbar risk för utspäd-
ning under de nya gränslösa förhållandena och att det är nödvändigt
att Europaanpassa socialförsäkringssystemet.

EES-avtalet i sig innebär inga förpliktelser för Sverige att ändra
reglerna i socialförsäkringssystemet. Vissa regler i detta är emellertid
utformade så att de skulle skapa problem om de behålls oförändrade.
Pensionsberedningen, som gjorde en genomgång av den svenska pen-
sionslagstiftningen i förhållande till reglerna i EG-förordningen nr
1408/71, fann att ATP-systemet står väl i överensstämmelse med förord-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

110

ningens principer om bl.a. likabehandling och exportabilitet. Däremot
fann beredningen att folkpensioneringens regler skulle medföra att
utländska medborgare som omfattas av förordningen skulle få rätt till
full folkpension direkt fr.o.m. bosättningen i Sverige och att nuvaran-
de begränsningar i fråga om export av folkpension inte skulle kunna
upprätthållas inom EES vare sig för svenska eller utländska medborga-
re. Vidare skulle alla som är medborgare i något EES-land och bosatta
inom EES vara berättigade till svensk folkpension om de någon gång
tidigare under livet varit bosatta i Sverige. Utredningen om socialför-
säkringen och EG har härefter i betänkandet (SOU 1992:26) utformat
förslag till ny lagstiftning för intjänande av rätt till folkpension. Enligt
förslaget skall folkpension kunna intjänas antingen genom år med
ATP-poäng eller genom år då man varit bosatt i Sverige, varvid 30 år
med ATP-poäng ger oreducerad folkpension liksom 40 års bosättning i
Sverige mellan 16 och 64 års ålder. I den förevarande propositionen
aviseras att förslag i frågan skall föreläggas riksdagen under hösten.
Motionsyrkandena i vad de avser införande av kvalifikationstider för
rätt till folkpension tillgodoses härmed. Utskottet vill till detta erinra
om att i propositionen anges att Utredningen om socialförsäkringen
och EG nu överväger övriga frågor om eventuella ändringar av social-
försäkringslagstiftningen med anknytning till EES-avtalet.

Utskottet anser med det anförda att motion Eli yrkandena 1 — 3 inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att Sverige skall verka
för att utveckla den sociala dimensionen inom EES. Motionärerna
erinrar om att EFTA-länderna har enats om en deklaration i vilken
EFTA-ländernas uppslutning bakom den sociala stadgan som antogs av
elva av EG:s tolv medlemsländer år 1989 bekräftas och att de elva
EG-länderna därefter gått vidare genom att anta det s.k. sociala proto-
kollet i Maastricht. Då det sociala protokollet formellt ligger utanför
det normala EG-regelverket är det enligt motionärerna viktigt att
EFTA-ländernas regeringar verkar för ett så nära samarbete som
möjligt med EG-länderna i fråga om det sociala protokollet.

Motionen berör i stora delar frågor som ligger utanför utskottets
beredningsområde. I det sociala protokollet ingår emellertid också en
överenskommelse mellan de elva EG-länderna om att utveckla det
gemensamma arbetet på socialförsäkringsområdet. Utskottet kan såvitt
gäller detta område instämma i motionärernas uppfattning om vikten
av ett nära samarbete mellan EG och EFTA-länderna. Möjligheterna
härtill ökar genom det samarbete i institutionaliserad form som skall
ske mellan EG och EFTA-länderna enligt del VII i avtalet och genom
att en representant för varje EFTA-land får närvara som rådgivare
(observatör) vid de möten som hålls i EG:s Administrativa kommis-
sion för social trygghet och i den till kommissionen knutna revisions-
kommittén. Utskottet förutsätter att regeringen väl tar till vara dessa
möjligheter att fördjupa samarbetet inom socialförsäkringsområdet och
aktivt verkar för en utveckling av den sociala tryggheten i de samarbe-
tande länderna i Europa.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

111

Stockholm den 28 augusti 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta Dahl (s), Sigge
Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Pontus Wiklund
(kds), Leif Bergdahl (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen
(m), Maud Björnemalm (s), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s),
Arne Jansson (nyd), Monica Widnemark (s) och Liisa Rulander (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

112

Socialutskottets yttrande
1992/93:SoUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Till EES-utskottet

EES-utskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över rege-
ringens proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet (EES) jämte motioner såvitt propositionen och motioner-
na rör socialutskottets beredningsområde.

Utskottet behandlar i detta yttrande del av Socialdepartementets
bilaga till propositionen samt motionerna 1991/92:E4, 1991/92:E5,
1991/92:E7 yrkandena 2 och 4 och 1991/92:E10 yrkandena 1 och 21.

Allmänt om propositionen

Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-länderna undertecknat
ett omfattande avtal med EG och dess medlemsländer om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). I anslutning till EES-avtalet har
EFTA-länderna undertecknat tre avtal sinsemellan, ett om upprättande
av en övervakningsmyndighet och en domstol, ett om en ständig
kommitté och ett om parlamentarikersamverkan på EFTA-sidan.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de undertecknade
avtalen samt antar ett förslag till lag om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES-lagen) med grundläggande bestämmelser om
införlivande av avtalsåtagandena med svensk rätt. Vidare föreslås att
riksdagen antar förslag till annan lagstiftning som fordras för att
anpassa svensk rätt till EES-avtalets regelverk. I propositionen redogörs
också för den anpassning av svenska regler som redan skett eller som
avses ske senare.

I Socialdepartementets bilaga till propositionen föreslås riksdagen anta
ett förslag till lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES). Lagförslaget berör socialförsäkringen och de allmänna barnbi-
dragen. Riksdagen bereds vidare ta del av vad som anförts i propositio-
nen om EES-avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets verk-
samhetsområde. Inom socialutskottets beredningsområde aviseras un-
der hösten 1992 anpassningar genom propositioner med förslag till
ändringar i lagstiftningen och genom föreskrifter på myndighetsnivå.
När det gäller ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för yrkesut-
övning inom hälso- och sjukvården m.m., tobak, medicintekniska
produkter m.m. samt försäljning av starköl till restauranger avser
regeringen att återkomma till riksdagen under hösten.

113

8 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

Den sociala dimensionen

Motion

I motion 1991192:E7 av Mats Hellström m.fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av en aktiv svensk medverkan i EES-institutionerna
(yrkande 2) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
utveckla den sociala dimensionen inom EES (yrkande 4). Motionärer-
na anför att Sverige utan att diskrimineras kan delta i EG-samarbetet
på en rad områden av stort intresse. Det gäller bl.a. den s.k. sociala
dimensionen. Samtidigt noteras att EES-avtalet inte innebär några
hinder för Sverige att också i framtiden bedriva en aktiv socialpolitik.
Motionärerna anför att i avsaknad av rösträtt eller andra formella
rättigheter är en aktiv svensk medverkan i EG:s diskussioner, så långt
EES-avtalet tillåter, än mer nödvändigt för att skapa förståelse för våra
ståndpunkter. Särskilt då förhållandena i Sverige skiljer sig från vad
som är vanligt i EG-länderna som t.ex. alkoholpolitiken är det nöd-
vändigt att skapa utrymme också för de svenska lösningarna.

EES-avtalet förutsätter att avtalet skall utvecklas såväl på det sociala
området som i fråga om de fyra friheterna genom det framtida samar-
betet mellan EFTA och EG. EFTA-länderna har slutit upp bakom den
sociala stadgan som antogs av elva av EG:s tolv medlemsländer år
1989. Då det sociala protokollet från Maastricht formellt ligger utanför
det normala EG-regelverket är det, enligt motionärerna, viktigt att
EFTA-ländernas regeringar verkar för ett så nära samarbete som
möjligt med EG-länderna i fråga om protokollet.

Propositionen

Enligt avtalets del IV artikel 78 skall de avtalsslutande parterna stärka
och bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet
inom bl.a. det socialpolitiska området. Den ömsesidiga dialogen mellan
de avtalsslutande parterna skall förstärkas (artikel 79). Samarbetet kan
bl.a. ske i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram,
särskilda program, projekt eller annan verksamhet liksom genom
formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information
(artikel 80). I avtalet behandlas också principerna för EFTA-staternas
deltagande i EG:s olika program (artikel 81) och finansiella medver-
kan (artikel 82).

Protokoll 31 tar vidare upp frågan om samarbete inom särskilda
områden vid sidan om de fyra friheterna. Artikel 5 i protokollet
behandlar det socialpolitiska området. Här fastslås att den dialog som
avses i artikel 79 i avtalet bl.a. kan bestå i att hålla möten och ordna
kontakter mellan experter, undersöka frågor av gemensamt intresse
inom särskilda områden, utbyta information om de avtalsslutande
parternas verksamheter, inventera samarbetsläget samt gemensamt ge-
nomföra sådana aktiviteter som seminarier och konferenser.

1992/93:EU1

Bilaga 1

114

Till EES-avtalet har EFTA-staternas regeringar vidare fogat en för-
klaring om Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala
rättigheter för arbetstagare. Här fastslås att EFTA-staternas regeringar
delar uppfattningen att ett utvidgat ekonomiskt samarbete måste åtföl-
jas av framsteg i integrationens sociala dimension. EFTA-staterna vill
aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. De välkomnar därför det förstärkta
samarbete på det sociala området med gemenskapen och dess med-
lemsstater som åstadkommits genom EES-avtalet.

Enligt avtalets artikel 76 skall vidare de avtalsslutande parterna
säkerställa framtagning och spridning av sammanhållna och jämförba-
ra statistiska uppgifter för att beskriva och följa alla relevanta ekono-
miska, sociala och miljömässiga aspekter på EES.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade senast frågan om EG:s sociala dimension i ett
yttrande 1990l91:SoUly till utrikesutskottet och anförde då följande (s.
5):

Socialutskottet konstaterar att lagstiftningen inom EG på det sociala
området har mycket begränsad omfattning och att någon ändring för
närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam socialpolitik.

De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad upp-
märksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala stadga
om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare", ett icke bindan-
de dokument som antagits av elva av medlemsländerna. Vidare har EG
antagit ett handlingsprogram för tillämpning av den sociala stadgan
innehållande ett antal förslag till åtgärder, som nu enligt uppgift
genomförs.

Från regeringens sida har vid upprepade tillfallen framförts bl.a. av
statsministern i riksdagen att social nedrustning är ett pris som vi i
förhandlingarna med EG inte är beredda att betala.

Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige liksom de flesta EFTA-
länderna och flertalet EG-länder i större eller mindre omfattning
anslutit sig till Europarådets sociala stadga som är bindande och
garanterar ett flertal grundläggande sociala rättigheter.

Utskottet anser det angeläget att Sverige nära följer utvecklingen
inom EG när det gäller frågor om den sociala välfärden. En självklar
utgångspunkt måste vara att Sverige i kontakterna med EG med kraft
slår vakt om de resultat som uppnåtts på det sociala området i vid
bemärkelse. Det är också viktigt att Sverige i den utsträckning det är
möjligt deltar i projekt och arbetsgrupper m.m. på detta område inom
EG.

Utrikesutskottet anslöt sig till denna uppfattning i betänkandet
1990191 :UU8 och anförde bl.a. (s. 58):

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt betona vikten av den sociala
dimensionen inom ramen för Sveriges samarbete med EG. Den grund-
läggande synen är att den höga ambitionsnivån i svensk socialpolitik
skall bibehållas och att det breddade och fördjupade samarbetet med
EG som Sverige eftersträvar kommer att gagna social trygghet och
välfärd.

Utskottets bedömning

1992/93 :EU1

Bilaga 1

115

Utskottet konstaterar att avtalet innebär att samarbetet stärks och
breddas inom bl.a. det socialpolitiska området. Samarbetet kan ske
genom EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda pro-
gram, projekt eller annan verksamhet liksom genom formellt och
informellt utbyte eller tillhandahållande av information.

I en gemensam förklaring i slutakten av avtalet fastslås att EFTA-
staterna skall ha samma rättigheter och skyldigheter som EG:s med-
lemsstater inom EG-kommittéer där de deltar i full omfattning, med
stöd av artikel 76 och del IV i avtalet och motsvarande protokoll utom
när det gäller eventuella röstningsförfaranden. Vidare sägs att när
EG-kommissionen fattar beslut skall den före omröstning ta vederbör-
lig hänsyn till de åsikter som har uttryckts av EFTA-staterna på samma
sätt som när det gäller de åsikter som har uttryckts av EG:s medlems-
stater. I sådana fall där EG:s medlemsstater har möjlighet att överklaga
EG-kommissionens beslut till EG-rådet får EFTA-staterna väcka frågan
i Gemensamma EES-kommittén.

Utskottet konstaterar vidare att EFTA-staternas regeringar förklarat
sig dela uppfattningen att ett utvidgat ekonomiskt samarbete måste
åtföljas av framsteg i integrationens sociala dimension.

Avtalet öppnar sålunda möjligheter för Sverige och övriga EFTA-
stater att aktivt medverka i utvecklingen inom EG när det gäller frågor
om den sociala välfärden. En självklar utgångspunkt måste därvid vara
att Sverige i kontakterna med EG med kraft hävdar de resultat som
uppnåtts på det sociala området i vid bemärkelse.

Med det anförda bör yrkandena 2 och 4 i motion 1991/92:E7 (s)
anses tillgodosedda och avstyrkas.

Alkoholfrågor

Motioner

1 motion 1991I92:E5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den svenska
alkoholpolitiken skall med kraft försvaras vid ratificeringen av EES-
avtalet (yrkande 1) och att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen vid eventuella
framtida tolkningstvister hävdar bibehållandet av de svenska monopol-
reglerna rörande vinimport (yrkande 2). Motionärerna anför att de
svenska monopolen avseende försäljning och import av alkoholhaltiga
drycker inte äger affärsmässig karaktär utan har tillkommit av rent
alkoholpolitiska skäl. Dessa skäl måste kunna hävdas så att svensk
vinimport kan ske i samma former som nu utan att anses diskrimine-
rande. Sverige måste med kraft värna principerna i den svenska
alkoholpolitiken.

I motion 1991 !92:E10 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
remissbehandlingen av EES-avtalet (yrkande 1) och att riksdagen om
yrkande 1 bifalls som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om val av remissinstanser för att ge ett bättre

1992/93: EU 1

Bilaga 1

116

beslutsunderlag för de alkoholpolitiska frågeställningarna (yrkande
21). Motionärerna konstaterar att EES-avtalet inte innebär några för-
ändringar av den svenska alkoholpolitikens mål. Vissa ändringar i
lagstiftningen kan emellertid behöva göras. Troligen måste Vin & Sprit
AB:s organisation förändras så att monopoldelen försvinner. Systembo-
laget bör däremot kunna bibehållas. Motionärerna anför att starköls-
försäljningen direkt från bryggerierna är ett problem och föreslår en
återgång till reglerna som gällde före 1977, vilket innebär förbud för
bryggarna att idka partihandel med starköl.

Motionärerna förutsätter att vid en förnyad remissbehandling av
EES-avtalet ett bättre urval av remissinstanser görs för just de alkohol-
politiska frågeställningarna. Ungdomsorganisationer, idrottsrörelsen
och andra folkrörelser måste fa yttra sig, vilket också skulle ge den
tillkallade alkoholkommissionen ett bättre underlag för sina beslut.
Motionärerna förutsätter att alkoholkommissionens arbete avslutas in-
nan beslut fattas om godkännande av avtalet.

Propositionen

I propositionen framhålls att EES-avtalet inte innebär några föränd-
ringar av den svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan
emellertid ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som
en anpassning till EG:s regelsystem. En alkoholpolitisk kommission
har fått i uppdrag att se över lagstiftningen från bl.a. denna synpunkt.
Kommissionen har också till uppgift att presentera förslag till insatser
som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås även inom
ramen för EG-integrationen.

Enligt avtalets artikel 16 om statliga handelsmonopol skall de avtals-
slutande parterna säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på
ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings-
och avsättningsvillkor skall föreligga mellan medborgare i EG-med-
lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna. Enligt propositionen
kan de svenska alkoholmonopolen inte karaktäriseras som diskrimine-
rande i Romfördragets mening. Tillsammans med övriga nordiska
EFTA-länder har Sverige i en särskild deklaration i anslutning till
EES-avtalet markerat uppfattningen att de nordiska ländernas alkohol-
politik har hälso- och socialpolitiska motiveringar.

Enligt avtalets artikel 13 skall förbudet mot import- och exportre-
striktioner (artiklarna 11 och 12) inte hindra sådana förbud mot eller
restriktioner för import, export eller transitering som grundas på
hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller
intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv. Sådana förbud
eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskri-
minering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de
avtalsslutande parterna.

Protokoll 8 i EES-avtalet handlar om statliga monopol. Här fastslås
att artikel 16 i avtalet också skall vara tillämplig på vin. I protokoll 47
om avskaffande av tekniska handelshinder för vin fastslås att de avtals-

1992/93:EU1

Bilaga 1

117

slutande parterna skall tillåta import av och handel med vinprodukter
som har sitt ursprung i deras resp, territorier och överensstämmer med
gemenskapsrätten.

I propositionen påpekas vidare att det föreligger formella olikheter i
lagstiftningen när det gäller försäljning av starköl till restauranger.
Svenska bryggerier har rätt att sälja starköl direkt till restauranger som
har rätt att servera starköl, medan restaurangerna måste köpa utländskt
starköl från detaljhandelsmonopolet. Det är, enligt föredraganden,
angeläget att försäljningen av starköl till restauranger sker på ett icke
diskriminerande sätt. Föredraganden har därför för avsikt att återkom-
ma till riksdagen i denna fråga under hösten 1992.

Tidigare behandling

Socialutskottet har vid upprepade tillfällen, senast i betänkandet
1991!92:SoU15 uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpoli-
tik, som bl.a. innebär att en avsevärt större vikt än tidigare skall läggas
vid förebyggande insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv. Regeringens
beslut att tillsätta en parlamentarisk alkoholpolitisk kommission var
enligt utskottets mening ett viktigt led i det alkoholpolitiska arbetet,
som måste bedrivas långsiktigt och med beaktande av förändrade
attityder och umgängesmönster, närmandet till EG och annat som kan
inverka på alkoholkonsumtionen i landet. Utskottet uttalade vidare att
det europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte far bedrivas så
att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om den svenska
alkoholpolitiken vid närmandet till EG.

Utskottet konstaterar att de nordiska länderna i en särskild deklara-
tion till EES-avtalet markerat uppfattningen att de nordiska ländernas
alkoholpolitik har hälso- och socialpolitiska motiveringar. Enligt pro-
positionen kan de svenska alkoholmonopolen inte karaktäriseras som
diskriminerande i Romfördragets mening. Utskottet delar denna upp-
fattning. Utskottet utgår från att regeringen i de fortsatta kontakterna
med EG i dessa frågor kommer att vidhålla dessa uppfattningar.
Motion 1991/92:E5 (c, s, fp, kds) bör därför anses tillgodosedd och
avstyrkas.

Utskottet anser inte att EES-avtalet bör skjutas upp. Någon förnyad
remissbehandling är inte påkallad. Utskottet anser därför för sin del att
motion 1991/92:E10 (v) yrkandena 1 och 21 bör avstyrkas.

1992/93:EU1

Bilaga 1

118

Narkotikafrågor

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Motion

I motion 199I/92.E4 av Karin Israelsson (c) yrkas att regeringen snarast
tar upp bilaterala överläggningar för att förmå samtliga EES-stater att
ratificera FN:s psykotropkonvention.

Enligt motionären öppnas Sveriges gränser genom EES-avtalet på ett
nytt sätt för handel med de flesta västeuropeiska länder. En del av
dessa, bl.a. Nederländerna och Schweiz, har inte ratificerat Förenta
nationernas psykotropkonvention.

Det är enligt motionären oroande att två av de europeiska länder
som för närvarande har den mest permissiva narkotikapolitiken inte
ratificerat psykotropkonventionen. Därmed har dessa länder ett svagt
skydd mot turbulenta opinionsstormar som vill legalisera viss narkoti-
ka. Bland de medel som konventionen reglerar märks LSD, ecstasy
(MDMA), centralstimulantia och vissa psykotropa läkemedel.

Med hänvisning till EG:s Cassis de Dijon-princip att en vara som är
laglig för handel i ett land också skall vara det i andra länder skulle,
enligt motionären, en person kunna hävda att den har rätt att handla
med den i andra länder som accepterar denna princip. I ett sådant fall
skulle besvärande konflikter kunna uppstå mellan två internationella
regelverk: EG:s traktater resp. FN:s narkotikakonventioner. Enklaste
sättet att förhindra en sådan utveckling är att Sverige genom bilaterala
överläggningar försöker påverka samtliga EES-stater att ratificera psy-
kotropkonventionen.

Regleringen internationellt och i Sverige

Ganska tidigt ledde de stora problem som narkotika förde med sig i
vissa delar av världen till internationella överenskommelser på områ-
det. De olika konventionerna samlades år 1961 i en enda konvention,
1961 års allmänna narkotikakonvention (Single Convention on Narco-
tic Drugs). Ett tilläggsprotokoll antogs år 1972. Konventionen med
ändringar har ratificerats av Sverige samt av ytterligare ett hundratal
länder.

Sedan ett mer omfattande missbruk uppkommit i vissa länder av
bl.a. hallucinogener och centralstimulerande medel, tillskapades på
svenskt initiativ en ny konvention, 1971 års konvention om psykotropa
substanser. Sverige har ratificerat även denna konvention tillsammans
med ett hundratal andra länder.

År 1988 ingicks ytterligare en konvention inom FN, 1989 års
narkotikabrottskonvention. Sverige har också ratificerat den konven-
tionen.

Internationellt används sålunda två begrepp, narkotika och psyko-
tropa substanser. Någon helt klar distinktion mellan dessa begrepp går
inte att göra på annat sätt än att hänvisa till de listor över kontrollera-
de substanser som finns i resp, konvention.

Konventionerna bygger på uppfattningen att viss narkotika har en 119

legitim vetenskaplig och medicinsk användning som måste tillgodoses.

Samtidigt har det stått klart, att narkotika ger upphov till såväl
hälsoproblem som sociala och ekonomiska problem. Kraftfulla insatser
behövs därför för att begränsa användningen till de legitima behoven.
Detta kan ske bl.a. genom internationellt samarbete och insatser på
global nivå. De nämnda konventionerna syftar sålunda till att narkoti-
ka (inkl, psykotropa substanser) enbart skall användas för medicinska
och vetenskapliga ändamål, att förebygga missbruk och att i vart fall
begränsa de skadliga effekterna av missbruk.

Under den allmänna narkotikakonventionen kontrolleras främst de
traditionella, från naturen härstammande, narkotiska medlen, t.ex.
opium, morfin, heroin, cannabis (olika delar och former), kokablad,
kokain m.m. De ämnen som nämnts här ingår i vad som brukar kallas
egentliga narkotiska preparat.

Enligt psykotropkonventionen kontrolleras vad som i internationella
sammanhang brukar benämnas psykotropa ämnen. Det är här i större
utsträckning än vad som gäller de tidigare nämnda ämnena fråga om
syntetiska substanser, bl.a. LSD och andra hallucinogener, amfetamin
och andra centralstimulerande substanser, vissa smärtstillande medel
samt vissa sömnmedel och lugnande medel liksom också vissa s.k.
designade droger. Generellt kan sägas att kontrollen av de psykotropa
substanserna är mindre omfattande, vilket är särskilt tydligt i fråga om
sömnmedlen och de lugnande medlen.

Sverige har vid upprepade tillfällen internationellt och med kraft
framfört uppfattningen att de länder som inte redan gjort det måste
ansluta sig till 1971 års psykotropkonvention. Senast skedde detta vid
FN:s narkotikakommissions möte i april i år. Uttalandet skedde i
samband med behandlingen av FN:s narkotikakontrollstyrelses årsrap-
port, i vilken styrelsen uppmanar de länder som inte redan gjort det
(bl.a. Belgien, Irland, Nederländerna, Schweiz och Österrike) att ratifi-
cera psykotropkonventionen utan vidare dröjsmål.

Den legala narkotikahanteringen i Sverige regleras för närvarande
främst i narkotikaförordningen (1962:704) och Läkemedelsverkets
kungörelse (LVFS 1990:45) om tillämpningen av narkotikaförordning-
en (Läkemedelsverkets narkotikakungörelse). Narkotikabegreppet defi-
nieras dock i den särskilda narkotikastrafflagen (1968:64). I den lagen
ges också ansvarsbestämmelser. Bestämmelserna i läkemedelsförord-
ningen (1962:701) tillämpas på narkotiska läkemedel, om dessa inte
strider mot vad som är särskilt föreskrivet om narkotika. Den 1
januari eller den senare tidpunkt som regeringen bestämmer ersätts
narkotikaförordningen av en lag om kontroll av narkotika och iäke-
medelsförordningen av en läkemedelslag (prop. 1991/92:104, SoU21,
rskr. 342).

I Sverige används — till skillnad från vad som gäller internationellt
— ett enhetligt begrepp, narkotika. Någon uppdelning mellan de
egentliga narkotiska substanserna och de psykotropa substanserna görs
med andra ord inte. Läkemedelsverket har i uppgift att upprätta och

1992/93:EU1

Bilaga 1

120

kungöra en förteckning över samtliga de produkter som är narkotika i
Sverige. Den senaste förteckningen finns i Läkemedelsverkets föreskrif-
ter (LVFS 1990:47) om förteckningar över narkotika.

De svenska bestämmelserna har naturligtvis samma syfte som de
internationella, nämligen att begränsa användningen av narkotika till
medicinska ändamål och forskningsändamål.

Utskottets bedömning

Från praktiskt taget hela världen rapporteras en kraftig ökning av
narkotikamissbruket. Tillgången på narkotika är mycket stor. Produk-
tionen av illegal narkotika ökar. I flera länder är läget så svårbemästrat
att man från kontrollmyndigheternas sida i praktiken lågprioriterar
insatser mot viss narkotika. Ett tecken på uppgivenhet är också att allt
fler röster höjs för legalisering av narkotika.

Utvecklingen i Europa när det gäller narkotikapolitiken är inte
entydig. Även om det i flera länder finns en debatt om legalisering av
narkotika finns det ingen regering som direkt förespråkar legalisering
av narkotiska preparat. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning
kring uppfattningar som ligger nära den svenska synen i dessa frågor.

Det vanligaste narkotiska missbruksmedlet i Sverige är cannabis. Det
tunga missbruket domineras annars av centralstimulantia. Några större
förändringar av missbrukets omfattning torde inte ha skett under
senare tid.

Riksdag och regering har upprepade gånger slagit fast att målet för
den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle.
Detta mål har en stark förankring i den svenska medborgaropinionen,
de politiska partierna, ungdomsorganisationerna och övriga folkrörel-
ser. Sverige har därför också med kraft vänt sig mot alla tankar på en
legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk
som en normal företeelse i samhället.

Utskottet delar helt denna inriktning av narkotikapolitiken. På det
internationella planet måste Sverige på allt sätt motverka försök att
legalisera narkotika. Sverige bör också fortsätta att med kraft hävda att
alla länder bör ansluta sig till FN:s narkotikakonventioner. Med det
anförda får motion 1991/92:E4 (c) anses tillgodosedd och bör därför
avstyrkas.

Förslaget till lag om samordning av systemen för
social trygghet när personer flyttar inom EES

1992/93:EU1

Bilaga 1

121

förordningsföreskrifter om vissa delar av regelverket och på Riksför-
säkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen att besluta om ytterligare
föreskrifter.

Rätt till allmänna barnbidrag för EES-medborgare regleras genom
den föreslagna lagen. Förslaget innebär att EES-medborgare vid
tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag likställs med svenska
medborgare. Någon ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbi-
drag föreslås inte.

Utskottets bedömning

Socialutskottet har för sin del ingen erinran mot förslaget till lag om
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

EES-avtalets konsekvenser inom
Socialdepartementets område

I propositionen bereds riksdagen ta del av vad som anförts i proposi-
tionen om EES-avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets verk-
samhetsområde.

Utöver delar av alkoholpolitiken berör EES-avtalet, som tidigare
nämnts, även lagstiftningen på läkemedelsområdet liksom ömsesidigt
godkännande av behörighetsbevis för olika personalgrupper inom häl-
so- och sjukvården, reglerna om tobak, medicintekniska produkter och
kosmetika.

När det gäller ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för yrkes-
utövning inom hälso- och sjukvården m.m., tobak samt medicinteknis-
ka produkter m.m. avser regeringen att återkomma till riksdagen
under hösten. När det gäller läkemedel har riksdagen i våras beslutat
om anpassning av de svenska föreskrifterna (prop. 1991/92:107, SoU21,
rskr. 342). En föijdproposition har aviserats under hösten. Anpassning-
ar kommer också att göras genom ändringar i föreskrifter på myndig-
hetsnivå.

Utskottets bedömning

Socialutskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av EES-
avtalets konsekvenser inom Socialdepartementets verksamhetsområde.

Stockholm den 27 augusti 1992

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Anita
Persson (s), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Jan
Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd), Leif Carlson
(m), Hans Karlsson (s), My Persson (m) och Martin Nilsson (s).

1992/93:EU1

Bilaga 1

122

Kulturutskottets yttrande

1992/93:KrUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1991/92:
El —12. Vissa av yrkandena i dessa är övergripande och kan därför
anses avse även kulturutskottets beredningsområde. I övrigt rör yrkan-
dena i de i ärendet aktuella motionerna inte kulturutskottets bered-
ningsområde.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad
avser avsnitten med följande rubriker, nämligen Kulturområdet (bil.
10 s. 1), Medieområdet (bil. 10 s. 2), Turism (bil. 11 s. 37) och
Ungdomsfrågor (bii. 12 s. 5).

Utskottet

Inledning

EES-avtalet spänner över ett stort antal områden i samhället men
kärnan är deltagandet i EG:s inre marknad. Genom avtalet skapas i
allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital —
de fyra friheterna — jämte en enhetlig konkurrenspolitik. Avtalet
innefattar också samarbete på en rad andra viktiga områden, däribland
flera som tillhör kulturutskottets beredningsområde. Genom avtalet
skapas vidare ett institutionellt system som syftar till att ge EFTA-
länderna ett inflytande inom EES som motsvarar ländernas åtaganden
i fråga om avtalets materiella innehåll.

Då det gäller de fyra friheterna och kultur- och medieområdet bör
nämnas att EES-avtalet i fråga om bl.a. audiovisuella tjänster innehål-
ler särskilda bestämmelser (se artikel 36 i EES-avtalet, prop. bil. 14
s. 17, artikel 9 i protokoll 31, prop. bil. 14 s. 264 och prop. bil. 14:X
s. 556).

I EES-avtalet regleras som ovan angetts även andra former av
samarbete, i första hand EFTA-ländernas deltagande i EG-program.
Parterna har nämligen varit eniga om att i EES-avtalet lägga fram en
effektivare struktur för det framtida samarbetet. I avtalet räknas de

1992/93:EU1

Bilaga 1

123

sakområden upp där parterna skall söka uppnå ett fördjupat samarbete
i enlighet med en samarbetsstruktur som läggs fast i avtalet. Områdena
är forskning och utveckling, informationstjänster, miljö, undervisning,
utbildning och ungdomsfrågor, sociala frågor, konsumentskydd, små
och medelstora företag, turism och audiovisuella tjänster samt rädd-
ningstjänst. Sex former av samarbete förutses. Dessa är EFTA-länder-
nas deltagande i olika EG-aktiviteter, gemensamma
EFTA—EG-aktiviteter, informationsutbyte, gemensamma insatser för
att stödja speciella aktiviteter inom EES-området, parallell lagstiftning
samt samordning i internationella organisationer och gentemot tredje
land (se närmare om samarbetet i prop. bil. 1 s. 87).

1 avtalet anges särskilt vad som skall gälla i fråga om samarbetet
inom ettvart av de ovan angivna områdena (se prop. bil. 14
s. 259—264 samt framställningen nedan i avsnitten Mediefrågor, Tu-
rism och Ungdomsfrågor).

Kulturområdet

I Romfördraget saknas för närvarande bestämmelser som ger EG
kompetens på kulturområdet i allmänhet. 1 konsekvens härmed finns
det inte heller i det nu aktuella huvudavtalet bestämmelser som
uttryckligen reglerar detta område. Däremot har de avtalsslutande
parterna i den slutakt, vid vilken nämnda avtal godkänts, även godkänt
ett stort antal gemensamma förklaringar på vitt skilda områden, däri-
bland två förklaringar på kulturområdet (prop. bil. 14 s. 691). Förkla-
ringarna rubriceras Gemensam förklaring om samarbete på kulturom-
rådet och Gemensam förklaring om samarbete för att motverka olaglig
handel med kulturellt betydelsefulla föremål.

I förstnämnda förklaring konstaterar de avtalsslutande parterna att
upprättandet av fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor
kommer att fa stor betydelse på kulturområdet. De deklarerar sin
avsikt att stärka och bredda samarbetet på kulturområdet för att bidra
till bättre förståelse mellan folken i ett mångkulturellt Europa och
säkerställa och vidareutveckla det nationella och regionala arv som
berikar den europeiska kulturen med sin mångfald. I deklarationen
hänvisas till samarbetet inom Europarådet, något som enligt proposi-
tionen innebär en markering av att Europarådet bör bibehålla sin
ställning som ett huvudforum för det allmänna kulturpolitiska samar-
betet i Europa.

I förklaringen om samarbete för att motverka olaglig handel med
kulturellt betydelsefulla föremål, förklarar sig de avtalsslutande parter-
na beredda att fastställa dels samarbetsformer och förfaranden mot
olaglig handel med kulturellt betydelsefulla föremål, dels en ordning
för reglering av den lagliga handeln med dessa föremål. Utan att
EES-avtalets bestämmelser och andra internationella förpliktelser be-
rörs skall dessa samarbetsformer och förfaranden beakta den lagstift-
ning som gemenskapen håller på att utarbeta på detta område.

I propositionen redovisas att EG-kommissionen lagt fram ett förslag
till reglering av skyddet för nationella kulturskatter på den inre

1992/93:EU1

Bilaga 1

124

marknaden och att det föreslås ett direktiv om återlämnande av
olagligt exporterade kulturföremål. Enligt förslaget skall ambitionerna
att hålla kvar kulturföremål inom en stat begränsas till vad som kallas
en "hård kärna", för vilken man vill upprättahålla en effektiv kontroll.
Förslaget, som förväntas bli antaget av gemenskapen, avviker från de
utförselbestämmelser som finns i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. I enlighet med vad som anges i propositionen förutsätts ingen
omedelbar anpassning till det nya system som utarbetas inom EG.
Detta kommer dock att prövas inom ramen för de fortsatta diskussio-
nerna mellan EG och EFTA.

Riksdagen bereds, såvitt här är i fråga, tillfälle att ta del av vad som
anförts i propositionen om anpassning till EES-avtalet av lagstiftning
på Kulturdepartementets område.

Kulturutskottet erinrar om att ett av de av riksdagen år 1974
fastlagda åtta kulturpolitiska målen innehåller att kulturpolitiken skall
främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över
språk- och nationsgränser. Utskottet gör bedömningen att EES-avtalet
med därtill anslutande deklarationer på kulturområdet är ägnat att
främja detta mål. Samarbetet inom Europa på det kulturella området
har fortlöpande utvecklats under de senaste årtiondena och EES-
samarbetet ger utrymme för en fortsatt och intensifierad utveckling på
området. I linje med vad som uttalas i propositionen får detta samar-
bete inte innebära att det samarbete som ägt rum inom Europarådet
alltsedan rådets tillkomst tillmäts mindre betydelse. Anledning saknas
anta att så blir fallet; i ett dokument upprättat inom EG-kommissio-
nen i april 1992 (New prospects for community cultural action
COM(92) 149 final) understryks Europarådets betydelse för det kultu-
rella samarbetet i Europa.

I enlighet med vad som angetts i det föregående saknar EES-avtalet
bestämmelser som uttryckligen reglerar kulturområdet. Denna omstän-
dighet får dock inte skymma det förhållandet att — som anges i den
ovan redovisade förklaringen — genomförandet av principen i avtalet
om de fyra friheterna får stor betydelse för samarbetet på kulturområ-
det. Utskottet vill särskilt peka på bestämmelserna om fri rörlighet för
personer. Möjligheterna för Sverige att delta i en rad EG-program,
bl.a. inom utbildningsområdet, ökar genom EES-avtalet och därige-
nom främjas också internationaliseringen på kulturområdet, eftersom
programmen i en rad fall har inslag som också har betydelse för detta
område. Utskottet vill särskilt framhålla betydelsen av EG:s särskilda
program för att stärka produktionen av europeiska filmer, TV- och
videoprogram, MEDIA 95. Utskottet berör detta program närmare i
följande avsnitt.

Enligt vad utskottet inhämtat har inom regeringskansliet påbörjats
ett arbete som har till syfte att närmare kartlägga konsekvenserna för
kulturområdet av bl.a. EES-avtalet. Utskottet vill understryka vikten av
detta arbete. Avsikten är att arbetet skall slutföras före årsskiftet.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositio-
nen om anpassning till EES-avtalet av kulturminneslagstiftningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

125

Medieområdet

Genom två europeiska överenskommelser har Sverige gjort vissa åta-
ganden när det gäller mottagning av utländska TV-sändningar i Sverige
och sändningar av TV-program från Sverige till andra tänder. Det är
dels, genom EES-avtalet, EG-direktivet 89/552/EEG om samordning av
vissa bestämmelser om televisionssändningar som fastställts i medlems-
staternas lagar och andra författningar, dels Europarådets konvention
om gränsöverskridande television. Skillnaden mellan överenskom-
melserna är i sakligt hänseende liten. Beträffande det närmare innehål-
let i dem hänvisar utskottet till propositionen (prop. bil. 10 s. 2) och,
framför allt, till betänkandet (SOU 1992:31) Lagstiftning för sändning
av televisionsprogram till satellit.

I propositionen redovisas att Sverige genom EES-avtalet förbundit
sig att anpassa sin nationella lagstiftning till EG-direktivet. Där anges
också att när Europarådskonventionen trätt i kraft — detta beräknas
ske i år — kommer den för Sveriges del endast att gälla i förhållande
till de länder utanför EG — EFTA-kretsen som tillträtt konventionen.

Radiolagsutredningen (U 1985:05) har i nämnda betänkande (SOU
1992:31) lämnat förslag till lagstiftning med anledning av EG-direktivet
och Europarådskonventionen. Avsikten är att, sedan betänkandet re-
missbehandlats, en proposition i ämnet skall beslutas under hösten.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som i
propositionen anförts om lagstiftning med anledning av EG-direktivet
och Europarådskonventionen.

Utskottet vill här också hänvisa till att, som anges i propositionen,
Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av
radio och television till allmänheten (U 1991:10) kommer att behandla
televisionen, bl.a. vad gäller HDTV-möjligheterna, med anledning av
visst beslut av ministerrådet år 1989.

I föregående avsnitt har utskottet framhållit värdet av att Sverige kan
delta i EG:s program MEDIA 95. Programmet som under åren
1991 — 1995 har en budget på 200 miljoner ecu består av olika åtgärder
för att stimulera framställning och spridning av europeisk film och
TV. I första hand är strävan att öka programutbytet mellan de olika
länderna och språkområdena i Europa. På längre sikt vill man också
stärka den europeiska audiovisuella produktionens konkurrenskraft på
världsmarknaden. Nödvändigheten av att EFTA-staternas deltagande i
detta program säkerställs anges uttryckligen i ett protokoll som regle-
rar samarbetet inom särskilda områden vid sidan av de fyra friheterna
(se artikel 9 i protokoll 31, prop. bil. 14 s. 264). Enligt vad utskottet
inhämtat kommer Sverige att delta i programmet fr.o.m. ingången av
år 1993.

Turism

Som inledningsvis angetts utgör turism ett av de områden inom vilka
de avtalssiutande parterna skall stärka och bredda samarbetet.

I propositionen erinras om att EG och EFTA år 1990 gemensamt
genomförde kampanjen Europeiska turiståret 1990. Vidare anförs att

1992/93: EU 1

Bilaga 1

126

EES-avtalet inom turismområdet ger grund för en förbättrad dialog
som skall syfta till att identifiera områden och verksamheter där ett
närmare samarbete skulle kunna bidra till främjandet av turism och
förbättring av de allmänna villkoren för turistindustrin inom de avtals-
slutande parternas territorier. Utskottet hänvisar till att det i en sär-
skild bestämmelse i avtalet uttryckligen anges att dialogen skall ha ett
sådant syfte (se artikel 8 i protokoll 31, prop. bil. 14 s. 264).

Inom EG har utarbetats en aktionsplan för turism med riktlinjer för
en gemenskapspolitik på turistområdet. I denna föreslås ett antal
gränsöverskridande åtgärder om bl.a. gynnandet av utvecklingen av
landsbygdsturismen och marknadsföring i länder som USA och Japan.
Vidare kan nämnas att planen innehåller förslag till speciella åtgärder
i fråga om kulturturism och om en förbättrad yrkesutbildning genom
internationellt samarbete. I aktionsplanen föreslås även upprättandet
av ett statistikorgan med uppgift att fortlöpande kartlägga utvecklingen
av turismen i Europa samt försök till uppskattning av det miljömässiga
slitaget förorsakat av periodvisa större turistkoncentrationer.

Utskottet har inhämtat att EG:s turistministrar i juni i år med vissa
tillägg antagit aktionsplanen. Den kommer att löpa under tre år. Det
har uppdragits åt EG-kommissionen att senast år 1995 utvärdera de
åtgärder som gjorts inom ramen för planen.

Riksdagen bereds i här aktuell del tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om EES-avtalets konsekvenser.

Utskottet konstaterar att propositionen då det gäller turismen inte
innehåller några särskilda överväganden utöver vad EES-avtalet inne-
håller. Utskottet har inte något att erinra mot den faktiska redovisning
som lämnas i propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen under
förra riksmötet efter förslag av kulturutskottet (bet. 1991/92:KrU16,
rskr. 1991/92:196) beslutat om inrättande av en ny statlig turistdelega-
tion — myndigheten har sedermera fått namnet Styrelsen för Sverige-
bilden. Utskottet anförde att i den mån internationella kontakter med
avseende på turism inte naturligen faller under någon annan myndig-
hets eller organisations ansvarsområde kan det vara lämpligt att ålägga
turistdelegationen ansvaret för verksamheten. Sveriges kommande när-
mande till EG — anförde utskottet — nödvändiggör självfallet nya
överväganden i dessa och andra liknande frågor om olika myndighe-
ters och organisationers befattning med turismen.

Ungdomsfrågor

Som redovisats i inledningsavsnittet tillhör ungdomsfrågorna de i EES-
avtalet särskilt angivna områdena där de avtalsslutande parterna skall
stärka och bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksam-
het. Samarbetet på ungdomsområdet preciseras liksom på de övriga
samarbetsområdena.

Avtalet innebär att Sverige redan från tidpunkten för avtalets ikraft-
trädande skall delta i programmet Ungdom för Europa (Youth for
Europé). Från samma tidpunkt kommer Sverige också att kunna delta

1992/93: EU 1

Bilaga 1

127

i informationsutbyte, seminarier och andra kontakter som rör ung-
domsområdet. Vidare skali avtalsparterna främja lämpligt samarbete
mellan berörda myndigheter, institutioner och andra relevanta organ
när detta kan bidra till att stärka och bredda samarbetet. Avtalet
innebär även att Sverige från den 1 januari 1995 kommer att kunna
delta i alla program som då är i gång eller beslutade. Beträffande den
formella regleringen av samarbetet, innehållet i nämnda program m.m.
samt övervägandena i propositionen hänvisar utskottet i första hand
till propositionen (se artikel 4 i protokoll 31, prop. bil 14 s. 260 och
bil. 12 s. 5-8).

Programmet Ungdom för Europa är ett utbytesprogram för ungdo-
mar mellan 15 och 25 år. Den bakomliggande idén till programmet är
att ungdomar skall fa en europeisk identitet genom att ungdomsgrup-
per far stöd till egna projekt i samarbete med ett eller flera EG-länder.

Följande fyra syften med programmet finns.

-Ungdomar skall få förstahandsinformation om den ekonomiska,
sociala och kulturella situationen i ett annat EG-land.

-Ett samarbete skall grundläggas mellan ungdomsgrupper i olika
EG-länder.

-Ungdomar i EG-länderna skall utbyta idéer med varandra och finna
gemensamma intressen.

-Ungdomars känsla av att tillhöra Europa skall stärkas.

Huvuddelen av programmets medel går till direkt stöd till ungdomsut-
byte. I propositionen erinras om att riksdagen godtagit att Stiftelsen för
internationellt ungdomsutbyte skall få i uppdrag att handlägga pro-
grammet i Sverige samt att riksdagen efter förslag från regeringen
under våren 1992 beslutat att anvisa särskilda medel för medlemsavgift
och handläggning av programmet samt för nationella informationsin-
satser (prop. 1991/92:100 bil. 14, bet. 1991/92:KrU14, rskr. 1991/92:
149).

1 propositionen redovisas även olika aktuella initiativ inom EG på
ungdomsområdet (bil. 12 s. 7). Bl.a. arbetar EG-kommissionen med ett
förslag till ett samlat handlingsprogram för ungdomar.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att utskottet med
anledning av regeringens proposition 1990/91:78 om internationellt
ungdomsutbyte våren 1991 i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/9l:KrU 18 uttalade bl.a. följande (s. 8).

Utskottet finner det angeläget att i anslutning till behandlingen av
frågor som rör EES-avtalet understryka betydelsen av det sagda. Den
inställning till internationellt ungdomsutbyte utskottet sålunda redovi-

1992/93:EU1

Bilaga 1

128

sat innebär att utskottet också anser att ett svenskt deltagande i
programmet Ungdom för Europa och i andra ungdomsutbytesprogram
är värdefullt.

Utskottet vill här också hänvisa till att EG:s ungdomsministrar
beslutat att programmet Ungdom för Europa skall fortsätta t.o.m. år
1994 och att en ökad satsning skall ske på utsatta ungdomsgrupper.
Som närmare redovisas i propositionen har också andra initiativ tagits
av ministrarna när det gäller att främja ungdomsutbyte och informa-
tionsinsatser.

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i propositionen att
även de nya initiativen stämmer överens med de riktlinjer som riksda-
gen antagit i fråga om internationellt ungdomsutbyte.

I enlighet med det anförda har utskottet inte något att erinra mot
vad som anförts i propositionen om EES-avtalets konsekvenser såvitt
gäller ungdomsfrågor.

Stockholm den 20 augusti 1992

På kulturutskottets vägnar

Ake Gustavsson

1992/93:EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp),
Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Berit Oscarsson (s),
Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo
Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd
Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp) och Björn Kaaling (s).

129

9 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 2

Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbUly

1992/93: EU 1

Bilaga 1

Forsknings- och utvecklingssamarbete i EG, m.m.
(prop. 1991/92:170 bil. 7)

Till EES-utskottet

EES-utskottet har den 5 juni 1992 beslutat att bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:170 jämte motio-
ner såvitt propositionen och motionerna rör resp, utskotts berednings-
område.

Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande bilaga 7 i propositio-
nen samt motion 1991/92:E10 yrkandena 23 och 24 av Lars Werner
m.fl. (v).

I förevarande bilaga av propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta
del av vad föredragande statsrådet Ask anfört om EES-avtalets konse-
kvenser vad avser utbildnings- och forskningsfrågor.

Det mesta av den europeiska forskningen och det internationella forsk-
ningssamarbetet bedrivs i nationella program eller genom internatio-
nellt samarbete vid sidan av EG. Den forskning som finansieras från
EG:s egen budget utgör endast drygt 3 % av EG-ländernas samlade
offentliga satsningar på forskning. Gemensam forskning har inte ingått
i det europeiska samarbetet före år 1957 då Euratom med kärnteknisk
forskning bildades. År 1984 vidgades EG:s insatser genom att ett första
flerårigt ramprogram antogs. I enhetsakten 1987 beskrevs målet för
EG:s forskningsinsats. Det gällde att "stärka den vetenskapliga och
teknologiska basen för europeisk industri och söka göra den mera
konkurrenskraftig på internationell nivå". Det andra ramprogrammet,
som omfattade åren 1987—1991, innebar stora satsningar på infor-
mationsteknologi, telekommunikation, produktionsteknik, bioteknik
och materialforskning. I det tredje ramprogrammet (1990—1994) har
programmet vidgats till att också omfatta betydelsefulla insatser avseen-
de forskning kring naturresurser, stöd till forskarutbildning och fors-
karrörlighet samt skapande av vetenskapliga och tekniska nätverk i
Europa. EG diskuterar för närvarande en väsentlig utbyggnad av
forskningssamarbetets omfattning och inriktning inför år 2000.

Länder som inte är medlemsländer kan i dag delta i EG:s forsk-
ningsprogram i två former: på programnivå eller på projektnivå.
Sverige deltar i båda slagen av samarbete. Det är EG som har avgjort
vilken av de två formerna som stått öppen för Sverige för ett visst
program. EG har valt programnivån för sådana program där forsk-
ningsinstitutioner utgör en tung del av projektparterna medan man
velat begränsa inflytandet från icke EG-länder i de industristrategiska
programmen.

För FoU-området innebär EES-avtalet att Sverige ansluts till EG:s
tredje ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess
delprogram, utom de två som styrs av Euratomfördraget, dvs. fusions-
energiforskning och kärnkraftsäkerhet. I de senare deltar dock Sverige
redan i dag på programnivå genom separata avtal. Mot att Sverige
erlägger en BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget tar svenska forska-
re, institutioner och företag samma rättigheter som sina motsvarigheter
inom EG att ansöka om medel ur EG:s FoU-budget för projektmed-
verkan. Svenska deltagare får också samma rättigheter som deltagare i
EG vad gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av forskningsre-
sultat. Vidare får Sverige delta i programmens styrkommittéer och
andra kommittéer som har effekter på programmens genomförande,
liksom i EG:s rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk
forskning (Crest). Svenska experter får inflytande i planeringen av nya
program. Särskilt viktig, framhålls det i propositionen, är medverkan i
planeringen inför EG:s fjärde ramprogram som skall avlösa det nuva-
rande programmet.

Enligt föredragande statsrådet är det inte nu möjligt att ange kostna-
derna för forskningssamarbetet i EES-avtalet med någon större exakt-
het. Beräkningen av Sveriges andel av kostnaderna för ramprogrammet
görs enligt en i EES-avtalet överenskommen proportionalitetsprincip
(artikel 82, jfr prop. del IV s. 31 f.). Om kostnaderna för det pågående
tredje ramprogrammet fördelas jämnt över programmets fyra år ger
det, enligt vad som anförs i propositionen, för Sverige en årlig andei
på ca 330 milj.kr. för den del av ramprogrammet som omfåttas av
EES. EES-avtalet innebär att endast den del av programmen som
startar efter avtalets ikraftträdande betalas enligt EES-avtalets regler.
Projekt som startar före avtalets ikraftträdande finansieras enligt de
tidigare reglerna för projektmedverkan genom hela sin livslängd. Vissa
av programmen inom det tredje ramprogrammet har ännu inte slutligt
beslutats av EG:s organ.

Finansieringen av kostnaderna för Sveriges medverkan i forsknings-
samarbetet avseende treårsperioden 1993/94—1995/96 kommer enligt
statsrådet att behandlas i 1993 års forskningsproposition.

I propositionen redogörs för den svenska organisationen av samarbe-
tet. EG:s ramprogram för forskning består av delprogram som till
övervägande del överensstämmer med ansvarsområden för olika myn-
digheter i den svenska forskningsorganisationen. Forskningsråd och
sektorsforskningsmyndigheter som ansvarar för motsvarande nationella
medelsfördelning får därför ett naturligt ansvar även för forsknings-
samarbetet med EG. EES-avtalet och den snabbt ökande omfattningen
av samarbetet medför dock krav på en mera formaliserad organisation.
Regeringen kommer därför att fördela ansvaret för samtliga program
mellan olika myndigheter. Vidare anmäls i propositionen att regering-
en kommer att inrätta ett samarbetsråd för forskningssamarbetet mel-
lan Sverige och EG. Tyngdpunkten i rådets verksamhet kommer att
ligga inom information och kontaktförmedling.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

131

Ett särskilt avsnitt i propositionen ägnas åt utbildningsprogrammen. Till-
sammans med övriga EFTA-länder deltar Sverige i två av EG:s utbytes-
program inom den högre utbildningen, nämligen Comett (Community
Action Programme in Education and Training for Technology) sedan
1990 och Erasmus (the European Community Action Programme for
the Mobility of University Students) fr.o.m. hösten 1992. Vidare har
regeringen gett dåvarande universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i
uppdrag att förbereda ett svenskt deltagande i EG:s universitetsutbytes-
program med Central- och Östeuropa Tempus (Trans-European Mobi-
lity Scheme for University Studies) fr.o.m. budgetåret 1992/93. Comett
är ett program som har tillkommit för att genom utbildning underlätta
kunskapsöverföring mellan universitet, högskolor och näringsliv. Eras-
mus är ett utbytesprogram för studenter, lärare och administratörer vid
universitet och högskolor. Tempus är ett universitetsutbytesprogram
inom ramen för EG:s biståndsprogram (Phare) till stöd för utveckling-
en i Öst- och Centraleuropa. En närmare beskrivning av programmen
återfinns i propositionen (bilaga 7 s. 5 ff.).

Av propositionen framgår att det från den 1 juli 1992 nyinrättade
Verket för högskoleservice (VHS) kommer att vara central instans med
förmedlande och koordinerande uppgifter för Comett och Erasmus.
Såvitt avser Erasmus kommer VHS även att fungera som tillstånds-
myndighet (National Grant Awarding Authority) med uppgift att svara
för fördelningen av bidrag. Uppdraget till UHÄ att förbereda svenskt
deltagande i Tempus övergår till VHS.

EES-avtalet innebär att möjligheterna för Sverige att delta i utbild-
ningssamarbetet inom EG förbättras avsevärt. Sverige och övriga
EFTA-länder kommer att kunna påverka den framtida utformningen
av program och andra aktiviteter på utbildningsområdet. Alla särregler
för EFTA-ländernas deltagande i Comett och Erasmus kommer att
försvinna. Vidare kommer EG:s institut för yrkesutbildning, Cedefop,
och dess nätverk för informationsutbyte på utbildningsområdet, Eury-
dice, att öppnas för EFTA-deltagande.

I den förevarande bilagan av propositionen redovisas slutligen inne-
börden av EES-avtalets artikel 30 om ömsesidigt erkännande av ex-
amensbevis för behörighetsgivande utbildning. Artikeln innebär en för-
pliktelse för de avtaisslutande länderna att vidta de nödvändiga åtgär-
der som anges i bilaga VII till huvudavtalet för att underlätta den fria
rörligheten för personalgrupper på vilka ställs särskilda behörighets-
krav. Nämnda bilaga VII omfattar EG:s direktiv på behörighetsområ-
det med de anpassningar som behövs för att de skall kunna tillämpas
inom EES. Av propositionen framgår att de ändringar i regleringen av
vissa yrken som behöver göras med anledning av EES-avtalet för
närvarande förbereds inom regeringskansliet. Regeringen avser att åter-
komma till riksdagen under hösten 1992 i dessa frågor.

Vid sidan av de utbildnings- och ungdomsfrågor som anknyter till
reglerna om arbetskraftens och övriga personers rörlighet är utbild-
ningspolitiken en nationell angelägenhet inom EG och inom ramen

1992/93: EU 1

Bilaga 1

132

för EES-avtalet. Hur Sverige vill utforma sin skolpolitik och den högre
utbildningen för att klara de egna behoven kommer Sverige alltså även
fortsättningsvis att avgöra på egen hand (prop. del I s. 35).

Internationaliseringen av utbildning och forskning behandlas i mo-
tion 1991/92:E10 (v) yrkande 23. Motionärerna menar att en interna-
tionalisering av utbildningen inte inskränker sig till ett ökat inomeuro-
peiskt samarbete utifrån en mer eller mindre fiktiv kulturhistorisk
samhörighet. Internationaliseringstanken bör i stället bygga på visionen
av en gränsöverskridande kunskapsutveckling mellan länder världen
över för att man tillsammans skall kunna stärka alla människors
möjlighet till förverkligande och utveckling. En global satsning på
utbildning är en garanti för demokrati och fred. Mot bakgrund av
kostnaderna för det svenska deltagandet i EG:s utbildningsprogram befa-
rar motionärerna att det ekonomiska utrymmet för utbildningssamar-
bete utanför programmen begränsas. Motionärerna pekar på betydel-
sen av att möjligheten till obundet utbildningssamarbete mellan enskil-
da högskolor och universitet inte försämras genom deltagandet i EG:s
utbildningsprogram.

Utbildningsutskottet vill med anledning av propositionen och mo-
tionsyrkande! anföra följande.

Utskottet har under de senaste åren haft anledning att vid flera
tillfällen framhålla betydelsen av samarbete och utbyte inom forskning
och utbildning såväl med EG-länderna som med andra länder i och
utanför Europa. Utskottet har därvid sett det som helt nödvändigt för
kvaliteten i verksamheten och för förståelsen mellan olika kulturer att
sådant samarbete etableras i största möjliga omfattning (jfr t.ex. yttran-
de till utrikesutskottet 1990/91:UbUly och bet. 1990/91 :UbU 11). Även
i nu förevarande sammanhang vill utskottet erinra om sin positiva
grundsyn på internationellt samarbete på forskningens och utbildning-
ens område.

Som utvecklat industriland tillhör Sverige de mera forskningsbero-
ende länderna i världen, och internationellt samarbete på de nu
berörda områdena är nödvändigt. Medvetenheten härom har gjort att
Sverige sedan länge deltar i internationellt forskningssamarbete i olika
organisatoriska former.

Inom EG har samarbete inom ramen för gemensamma program
kommit långt i synnerhet på området för forskning och utveckling
(FoU) och utbildning. Utskottet vill understryka betydelsen av att detta
samarbete nu öppnas också för EFTA-länderna. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att EG:s forskningsinsatser under hand har vidgats till
att avse även annat än att främst stärka den vetenskapliga och teknolo-
giska basen för europeisk industri. Det nu pågående tredje rampro-
grammet skall, som framgår av det föregående, även avse forskning
kring naturresurser och stöd till forskarutbildning och forskarrörlig-
het. I planeringen av det fjärde ramprogrammet förutsätts stöd även till
forskning som motiveras av allmänna samhälleliga behov, t.ex. att
åstadkomma en bättre livskvalitet.

Som framgår av det föregående torde den totala kostnaden för
forskningssamarbetet med EG (EES-avtalet jämte nationell finansie-

1992/93: EU l

Bilaga 1

133

ring) avseende det pågående tredje ramprogrammet motsvara ca
330 milj.kr. Medlen budgeteras under berörda departements huvudtit-
lar. För budgetåret 1992/93 har under utbildningsdepartementets hu-
vudtitel anvisats ca 115 milj.kr. för Sveriges deltagande fr.o.m. den 1
januari 1993 (prop. 1991/92:100 bilaga 9, bet. UbU15, rskr. 241). För
deltagande i utbildningsprogrammen Comett, Erasmus och Tempus
har riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisat drygt 45 milj.kr. (prop.
1991/92:100 bilaga 9, bet. UbU14, rskr. 242).

Med anledning av vad i motion 1991/92:E10 anförs om kostnaderna
vill utskottet peka på följande. Som redan framgått far svenska forskare
samma rättigheter som forskare inom EG att föreslå projekt mot att
Sverige erlägger sin andel av EG:s FoU-budget. Projekt som blir
godkända finansieras ur EG:s FoU-budget. Det innebär att medel
"kommer tillbaka" och nettokostnaden minskar i den utsträckning
som Sverige förmår hävda sig i konkurrensen om de tillgängliga
medlen genom att fa forskningsprojekt antagna. Denna ordning kom-
mer enligt utskottets uppfattning att verka positivt för svensk forsk-
ning, som i ökad omfattning tvingas att konfronteras med internatio-
nell forskning. Utskottet vill också än en gång erinra om att svenska
forskare genom avtalet och de bidrag som Sverige betalar Sr samma
rättigheter som deltagare i EG vad gäller spridning, utvärdering och
utnyttjande av forskningsresultat. För utbildningsprogrammen gäller
en motsvarande ordning. De svenska avgifterna betalas till EG-kom-
missionen, som i sin tur betalar ut stipendier till de personer som
deltar i utbytesprogrammen.

Beträffande den svenska organisationen av forskningssamarbetet har
utskottet inget att erinra mot vad som anförs i propositionen. Utskottet
konstaterar att regeringen den 6 juni beslutat att det skall finnas ett
samarbetsråd för forsknings- och utvecklingssamarbete med EG. Enligt
sin instruktion (SFS 1992:816), som beslutades av regeringen samma
dag, skall rådet ha till uppgift att svara för samordning inom landet av
samarbetet mellan Sverige och Europeiska gemenskaperna, EG, avse-
ende EG:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Rege-
ringen avser att senare fatta beslut om en särskild utvärdering av
organisationen.

Utbildningsutskottet vill också närmare beröra frågan om forsk-
nings- och utbildningssamarbete med länder utanför EG och EFTA
och betydelsen av "det obundna utbildningssamarbetet", vilken fråga
behandlas i motion 1991/92:E10.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av vidgat
internationellt samarbete på de nu berörda områdena. Utskottet har,
som framgår av det föregående, vid flera tillfällen haft anledning att
redovisa sin positiva grundsyn på samarbete med andra länder än
EG-länderna, både i och utanför Europa. Mot bakgrund av det nu
aktuella EES-avtalet är det enligt utskottets uppfattning angeläget att
stryka under att utbildnings- och forskningssamarbete självklart inte
heller framdeles får begränsas till vissa europeiska länder. Utskottet
vill erinra om betydelsen av samarbete utanför EG såväl med utveckla-
de industriländer som med länder där Sverige kan förutsättas vara den

1992/93:EU1

Bilaga 1

134

givande parten. Föredragande statsrådet Dinkelspiel anför i propositio-
nen (bilaga 1 s. 2) att upprättandet av "världens största ekonomiska
samarbetsområde" inte innebär någon slutenhet gentemot omvärlden i
övrigt. I vår allmänt frihandelsvänliga politik ligger att vi verkar för ett
Västeuropa öppet mot den övriga världen, heter det. Enligt utskottets
uppfattning bör denna av regeringen redovisade strävan i största möjli-
ga utsträckning även gälla forskning och högre utbildning.

När det gäller utbildningssamverkan mellan enskilda universitet och
högskolor erinrade utbildningsutskottet under sistlidna riksmöte om
att de olika högskoleenheterna inom sina anslag disponerar medel för
internationellt studerandeutbyte och att dessa medel naturligtvis kan
avse utbyte med utomeuropeiska länder (bet. 1991/92:UbU14). Utskot-
tet har erfarit att många högskolor i sina anslagsframställningar inför
budgetåret 1993/94 tar upp ökade kostnader för internationaliseringen
av utbildningen, huvudsakligen som en del av en allmän kvalitetsför-
stärkning. Utskottet vill i sammanhanget erinra om den uppgift att
främja och underlätta studerandeutbyte inom högskola och skola som
åligger informations- och dokumentationscentrum för internationellt
utbyte (NAMIC) vid Svenska institutet. För dess verksamhet har för
budgetåret 1992/93 anvisats drygt 1 milj.kr.

Utskottet utgår från att regeringen i budgetarbetet inför nästa treår-
iga planeringsperiod beaktar betydelsen av högskolornas möjligheter
till vidgat internationellt samarbete även utanför EG och under våren
1993 framlägger förslag om medel för sådan verksamhet.

Med hänvisning till vad utbildningsutskottet nu har anfört om
EES-avtalets konsekvenser vad avser utbildnings- och forskningsfrågor
anser utskottet att EES-utskottet bör föreslå riksdagen att lägga propo-
sition 1991/92:170 i nu berörd del till handlingarna. Då syftet med
yrkande 23 i motion 1991/92:E10 enligt utbildningsutskottets uppfatt-
ning får anses vara tillgodosett med vad utskottet anfört, föreslår
utbildningsutskottet att EES-utskottet avstyrker yrkandet.

I motion 1991/92:E10 (v) yrkande 24 begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studeran-
deinflytande inom Verket för högskoleservice (VHS). Motionärerna
anser, mot bakgrund av att VHS föreslås fa huvudansvaret för svensk
medverkan i EG:s utbildningsprogram, att det är av stor vikt att
studerande och forskarstuderande garanteras inflytande också över de
internationella utbytesprogrammens utformning och administration.

Som framgått av det föregående kommer den nya myndigheten VHS
att ansvara centralt för arbetet med utbildningsprogrammen Comett
och Erasmus. VHS började sitt arbete den 1 juli 1992, då också
uppdraget att förbereda svenskt deltagande i Tempus övergick till VHS
från UHÄ. Det är ännu inte möjligt att ange närmare hur VHS
kommer att hantera uppgiften att vara Erasmus- och Comettkontor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att de
studerande bereds inflytande i arbetet med utbytesprogrammen och
utgår från att den praxis i nu berört hänseende som hittills utvecklats
på UHÄ kommer att bestå. Utskottet har inhämtat att den internatio-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

135

nella policygrupp som inom UHÄ behandlat frågor av policykaraktär
och i vilken de studerande varit representerade kommer att återfinnas
inom VHS. Vidare kommer det att finnas studeranderepresentation i
det råd som skall utses för att bistå generaldirektören i frågor som
spänner över myndighetens hela verksamhetsfält. Med hänvisning till
vad utskottet sålunda har erfarit anser utskottet det inte motiverat att
riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan. EES-utskottet föreslås
därför avstyrka förevarande motionsyrkande och därjämte hemställa att
riksdagen lägger propositionen även i denna del till handlingarna.

Stockholm den 20 augusti 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

1992/93:EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén
(s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp),
Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Berit Löfetedt (s), Bo Arvid-
son (m), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson
(s), Ulf Melin (m), Jan Björkman (s) och Ulrica Messing (s).

136

Trafikutskottets yttrande

1992/93:TUly

1992/93:EU1

Bilaga 1

Trafikutskottets yttrande över EES-propositionen
jämte motioner

Till EES-utskottet

EES-utskottet har den 5 juni 1992 berett samtliga övriga utskott
tillfälle att senast den 3 september 1992 avge yttrande över proposition
1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) jäm-
te dels de motioner som kan komma att väckas med anledning av
propositionen, dels motionerna 1991/92:U534 yrkandena 7 och 8 samt
1991/92:U701, allt såvitt propositionen och motionerna berör resp,
utskotts beredningsområde.

I detta yttrande behandlar trafikutskottet, förutom de delar av proposi-
tionen som berör utskottets beredningsområde, motionerna 1991/92:E7
av Mats Hellström m.fl. (s) yrkande 7 och 1991/92:E10 av Lars Werner
m.fl. (v) yrkandena 2 och 22.

1. Riksdagens beslut år 1988

De avtal som regeringen nu förelägger riksdagen för godkännande
skall ses mot bakgrund av riksdagens beslut våren 1988 med anledning
av proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integra-
tionen (bet. 1987/88:UU24, rskr. 245). I beslutet framhölls att Sverige
bör eftersträva ett så nära och varaktigt samarbete med EG som
möjligt på alla de områden som omfattas av EG:s inre marknad. Som
mål angavs, att integrationsarbetet skulle leda till samma fördelar och
åtaganden för medborgare, företag och institutioner i Sverige som i
EG:s medlemsländer. Ett svenskt medlemskap i EG var dock inte ett
mål för de förhandlingar som då förestod.

Transport- och kommunikationsfrågornas betydelse i integrationsar-
betet behandlades dels i den nämnda propositionen, dels i proposition
1987/88:50 om trafikpolitiken inför 90-talet (bet. 1987/88:TU21,
rskr. 248).

I den förstnämnda propositionen framhölls bl.a. att arbetet inom
EG på en gemensam transportmarknad hade gått långsammare än på
många andra områden och att det som dittills hade uppnåtts fick sägas
vara relativt begränsat. Detta hade sina naturliga förklaringar i omstän-
digheter såsom olikheter i geografisk utbredning och geografiskt läge,
regionala skillnader i fråga om befolkningskoncentration, industri-
struktur och avståndet till marknaderna samt existerande nationell
transportstruktur och transportpolitik.

I den sistnämnda propositionen framhölls det nära sambandet och
inbördes beroendet mellan utrikeshandel och utrikes transporter samt

137

betonades att fri handel förutsätter fria transporter. Mycket talade
emellertid för att det inte skulle vara möjligt för EG att hålla sin
tidsplan att nå en fri inre transportmarknad år 1992.

Det underströks vidare att handeln och transportmöjligheterna mel-
lan Sverige och Västeuropa var av helt avgörande betydelse för den
svenska ekonomin. Därför fordrades att vi såväl inom Sverige som
mellan Sverige och Västeuropa hade tillgång till ett så modernt och
effektivt transportsystem som möjligt.

Vidare framhölls att det svenska transportväsendet också är en del av
ett större europeiskt transportsystem. Det är därför angeläget — beto-
nades det — att det inte råder väsentliga skillnader i villkoren för
utförandet av transporterna mellan svenska och andra länders trans-
portföretag. I annat fall kunde snedvridningar av konkurrensförhållan-
dena bli följden och kostnadsfördyringar uppstå, något som i sin tur
kunde få svåra negativa verkningar på vår industriella konkurrens-
kraft. Sverige måste därför tillsammans med de andra länderna i
Europa söka utveckla en gemensam grundsyn på i vart fall den del av
transportpolitiken som gäller de internationella transporterna, särskilt
de europeiska och nordiska.

Riksdagens beslut innebar att svenska åtgärder för att uppnå en
gemensam europeisk transportmarknad borde vidtas. Detta fick dock
inte innebära — betonades det i beslutet — att avkall görs på väsentliga
svenska intressen i fråga om miljö, säkerhet och hälsa. Vidare borde
Sverige fortsatt verka för en liberalisering av den internationella väg-
trafiken och för att enhetliga kör- och vilotidsregler skall gälla för den
internationella landsvägstrafiken i Europa. Även utvecklingen av den
internationella kombinerade väg- och järnvägstrafiken borde stödjas.

2. Allmänna frågor

I den proposition som nu är i fråga betonas att ett deltagande i det
internationella samarbetet är en avgörande förutsättning för en positiv
utveckling av det svenska välståndet. Denna utveckling är sedan mer
än hundra år exportledd. Den svenska ekonomin måste fortsätta att
vara konkurrenskraftig. Sveriges viktigaste handelspartners finns i
Västeuropa. Mer än hälften av den svenska utrikeshandeln sker med
EG, och sammanlagt svarar EES för nära tre fjärdedelar av svensk
utrikeshandel. Besluten inom EG får därför avgörande betydelse för
den svenska ekonomin, vilken anknytning till EG Sverige än väljer.
EES-avtalet innebär enligt regeringen en rad fördelar utöver dem som
följer av det frihandelsavtal som gäller mellan Sverige och EG sedan
den 1 januari 1973. När ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
skapas, avvecklas gränshindren i handeln med varor och tjänster
mellan de berörda länderna samt de tekniska handelshinder som beror
på skillnader i nationella lagar och bestämmelser. Kapital kan röra sig
fritt över gränserna, och samtidigt avvecklas begränsningarna i fråga
om arbetskraftens rörlighet. Grundtanken med EES-avtalet är — beto-
nas det i propositionen — att skapa ett dynamiskt och enhetligt
europeiskt samarbetsområde grundat på gemensamma regler och lika

1992/93:EU1

Bilaga 1

138

konkurrensvillkor för företag och enskilda. EES-avtalet framstår därför
som en viktig förutsättning för Sveriges förmåga att stärka sin ställning
som industrination.

EES-avtalet innehåller en huvuddel med de materiella bestämmelserna
om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital samt s.k.
angränsande politikområden. Den fria rörligheten för tjänster på trans-
portområdet regleras i ett särskilt kapitel. I nu nämnda delar motsva-
rar EES-avtalet den s.k. primära EG-rätten, i första hand Romfördrag-
ets regler. Dessutom finns bestämmelser om de olika institutioner som
etableras genom avtalet. Genom avtalet övertas vidare de regler på
konkurrensområdet som gäller enligt Romfördraget och som komplet-
terar reglerna om fri rörlighet över gränserna. Samtliga nu nämnda
bestämmelser införlivas i svensk rätt enligt det till propositionen
fogade förslaget till EES-lag.

Romfördraget brukar betecknas som ett ramfördrag, vars målinrikta-
de och allmänt hållna bestämmelser fylls ut och preciseras genom
sekundärrättsliga regler i form av rättsakter av olika slag.

Regeringens förslag innebär att riksdagen, i och med att den godkän-
ner EES-avtalet, också godkänner ca 1 500 rättsakter till vilka det
hänvisas i bilagor till avtalet. På fyra undantag när omfettas emellertid
dessa rättsakter inte av förslaget till EES-lag. Frågan om rättsakternas
införlivande i svensk rätt behandlas i bilagor till propositionen som de
olika feckdepartementen svarar för.

1992/93:EU1

Bilaga 1

3. EG-anpassning på trafikutskottets
beredningsområde

I bilaga 5 till propositionen, som Kommunikationsdepartementet sva-
rar för, framhålls att EES-avtalet i större eller mindre utsträckning
berör hela departementets verksamhetsområde. Vissa EES-bestämmel-
ser återfinns i avtalets huvuddel under 6 kap. Transporter. Om dessa
bestämmelser sägs i propositionens bilaga 1 att en klar målsättning
saknas för EES-avtalets transportavsnitt, eftersom avtalet inte har nå-
gon motsvarighet till artikel 74 i Romfördraget, som föreskriver att en
gemensam transportpolitik skall föras inom EG. Genom att anpassa sig
till EG:s regelsystem kommer Sverige och övriga EFTA-länder ändå att
fektiskt integreras i en gemensam transportpolitik. Rättsakter, som
ännu inte införlivats med svensk rätt, kan i betydande utsträckning
implementeras genom regeringsförfattningar — med stöd av lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, trans-
porter och kommunikationer — eller genom myndighetsföreskrifter. I
vissa fell avser regeringen dock att återkomma till riksdagen med
förslag till lagstiftning.

I bilaga 5 återfinns härefter redogörelser för rättsakter som berör
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde fördelade under
rubriker såsom: Tekniska föreskrifter, typgodkännande m.m., Tele-
kommunikationer, Landtransporter med underrubrikerna Gemensam-
ma regler, Landsvägstransporter och Järnvägstransporter samt Sjöfart
och Luftfert.

139

Vad först gäller Tekniska föreskrifter, typgodkännande m.m. framhålls
i propositionen att ett stort antal rättsakter innehåller föreskrifter om
fordons beskaffenhet och utrustning, typgodkännande m.m. Kraven
uppfylls som regel redan nu. I den mån det finns avvikelser sker
anpassningen genom föreskrifter på myndighetsnivå. Av propositionen
framgår vidare att EG-kommissionen har lagt fram förslag som syftar
till att göra ett EG-typgodkännande, med verkan inom hela EG-
området, obligatoriskt. I fråga om avgasrening och buller gäller att
EFTA-staterna får tillämpa sina strängare bestämmelser fram till den 1
januari 1995, inkl, rätten att vägra godkännande av fordon som inte
uppfyller de nationella kraven. Sådana bestämmelser får behållas även
därefter men får då inte hindra det fria varuutbytet i enlighet med
EG:s lagstiftning.

När det gäller införlivandet av rättsakter på telekommunikationsom-
rådet framhålls i propositionen att den svenska teletjänstmarknaden är
mer liberal än den som föreskrivs i EG:s regelverk. Den separering av
myndighetsfunktioner och operatörsroll som EG stipulerar kommer
att omfattas av ett förslag till en telelag som regeringen avser att
förelägga riksdagen under hösten 1992. I sammanhanget erinras om
regeringens förslag om inrättande av en ny myndighet på telekommu-
nikationsområdet (förs. 1990/91:20, prop. 1991/92:100 bil. 7, prop.
1991/92:163, bet. TU20, rskr. 312, rskr. 313).

Under avsnittet Landtransporter Gemensamma regler behandlas bl.a.
kombitransporter. Föreskrifterna på området, som är av särskilt intres-
se mot bakgrund av riksdagsuttalandet år 1988 om stöd för sådana
transporter, innebär skyldighet för staterna att återbetala eller sätta ned
fordonsskatten när last-, drag- eller släpfordon har transporterats på
järnväg i kombitransport.

Under rubriken Landsvägstransporter behandlas frågor som gäller
teknisk harmonisering och säkerhet, sociala bestämmelser, marknads-
tillträde m.m. vid godstransporter och marknadstillträde m.m. vid
persontransporter.

Vad först gäller teknisk harmonisering och säkerhet erinras om en
rättsakt enligt vilken mått och vikter för lastbilar och bussar i interna-
tionell trafik inom EG har harmoniserats. Staterna är skyldiga att
inom sina territorier tillåta internationell trafik med fordon som
uppfyller kraven i rättsakten oavsett om mått och vikter överskrider de
värden som tillåts nationellt. Maximimått och -vikter för fordonståg
innebär att sådana i internationell trafik får ha en längd av högst 18,35
meter och en vikt av högst 40 ton. För vissa containertransporter
gäller dock 44 ton. De svenska bestämmelserna medger längre och
totalt sett tyngre fordon än vad flera av EG:s medlemsstater medger för
nationell trafik. I Sverige tillåts sålunda fordonståg om 24 meters längd
och med en bruttovikt av 56 ton. Högsta tillåtna axel-, boggi- och
trippelaxeltryck är dock lägre än vad EG:s föreskrifter för internatio-
nell trafik innebär. Drivaxeltrycket, t.ex., är enligt dessa EG-normer
högst 11,5 ton, medan Sverige tillåter högst 10 ton för alla axlar. Detta
innebär att ifrågavarande bestämmelser i 106 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603) måste ändras.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

140

Beträffande sociala bestämmelser erinras om ett förslag i proposition
1991/92:131 om bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter
om kör- och vilotider vid vägtransporter (bet. 1991/92:TU17, rskr.
264). Med stöd av detta bemyndigande kan regeringen EG-anpassa de
svenska reglerna på området. En sådan anpassning innebär en över-
gång från arbetstidsprincipen till körtidsprincipen för såväl nationella
som internationella vägtransporter.

I fråga om marknadstillträde m.m. vid godstransporter med lastbil gäl-
ler, enligt vad utskottet erfarit, att all kvotering av gränsöverskridande
trafik avskaffas inom EG-området från den 1 januari 1993 med stöd av
bl.a. en rättsakt från mars 1992. Sverige och övriga EFTA-stater torde
dock inte komma att omfattas av dessa friheter redan då avtalet träder
i kraft. Härför fordras en ytterligare överenskommelse som väntas
kunna nås kort efter EES-avtalets ikraftträdande.

Frågan huruvida cabotage, dvs. rätt att utföra inrikes transport med
ett utomlands registrerat fordon, skall tillåtas kommer att behandlas
inom EG under år 1992, framgår det av propositionen. Det är för
närvarande osäkert om, som tidigare förutsatts, cabotage kommer att
släppas helt fritt från den 1 januari 1993.

Genom EES-avtalet blir vidare visssa EG-regler om yrkestrafiktill-
stånd tillämpliga även i Sverige. Rättsakten i fråga innehåller åtskilliga
detaljföreskrifter om vandel, ekonomiska förhållanden och yrkeskun-
nande. Bestämmelserna är av samma karaktär som de i 6 § yrkestra-
fiklagen.

Vad gäller marknadstillträde m.m. vid persontransporter framhålls att
man inom EG i mars 1992 antog en rättsakt i vilken införs väsentliga
lättnader i tillståndskraven för internationell trafik och rätt att trans-
portera passagerare till, från och genom alla medlemsstater oberoende
av var transportföretaget är etablerat.

Under rubriken Järnvägstransporter behandlas en rättsakt om bl.a.
bokföringsmässig uppdelning mellan infrastruktur och trafikverksam-
het. Genom uppdelningen av SJ i ett affärsverk med ansvar för
tågtrafiken och ett banverk med ansvar för infrastrukturen, som riks-
dagen beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU19, rskr.
260), går Sverige längre än vad EG:s krav innebär. En återstående
fråga gäller vissa bestämmelser om utländsk transittrafik, vilken be-
handlas inom ramen för den pågående statliga utredningen om ökad
konkurrens inom järnvägssektorn (dir. 1992:40, K 1992:03).

Beträffande sjöfartsområdet framhålls att de rättsakter det är fråga
om från sjöfartspolitisk synpunkt utan svårighet kan införlivas med
svensk rätt. Rättsakter på sjösäkerhetsområdet ligger väl i linje med
svensk sjöfartspolitik på detta område. Ett förslag till rättsakt innebär
att man skapar ett särskilt register för handelsfartyg ("Euros"). Regi-
strering i Euros skall vara frivillig och ske i tillägg till nationell
registrering. På fartyg som är registrerade i Euros skall en viss andel
medborgare i tredje land kunna anställas på lokala avtal. Det är för
närvarande osäkert när rättsakten kan komma att antas.

Enligt vad utskottet erfarit fattade EG:s ministerråd vid ett möte i
juni 1992 beslut om vissa principer för cabotage inom sjöfartssektorn,

1992/93: EU 1

Bilaga 1

141

dvs. kusttrafik med fartyg under annan flagg än kustlandets. Beslutet
skall gälla från den 1 januari 1993 men med flera inskränkningar i en
fri cabotagerätt. Konsekvenserna av beslutet för svenskt vidkommande
analyseras för närvarande av Sjöfartsverket och berörda intressenter.

Vad slutligen gäller luftfarten erinras i propositionen om det luft-
fartsavtal mellan Sverige, Norge och EG som riksdagen godkände i
december 1991 (prop. 1991/92:29, bet. TU4, rskr. 111). Avtalet innebär
att Sverige och Norge jämställs med EG:s medlemsstater såvitt gäller
rättigheter och skyldigheter på den civila luftfartens område.

Det nämnda ministerrådsmötet i juni 1992 omfattade också ett
godkännande av det s.k. tredje luftfartspaketet. Detta innebär att pris-
sättningen släpps i det närmaste helt fri fr.o.m. den 1 januari 1993.
Fr.o.m. denna tidpunkt blir det också fritt marknadstillträde för EG:s
flygföretag till all gränsöverskridande trafik mellan medlemsländerna.
Cabotage, dvs. fritt tillträde också till inrikestrafiken, införs stegvis.
Denna rättighet skall vara införd fullt ut den 1 april 1997. Frågan om
införlivande av bestämmelserna i det tredje luftfartspaketet i det nämn-
da luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EG kommer att behand-
las i föreskriven ordning.

4. Motionerna

I motion E7 (s) uppmärksammas bl.a. (del av yrkande 7) det ovan
nämnda förslaget till rättsakt som innebär att EG skapar ett särskilt
register för handelsfartyg, Euros. Motionärerna betonar vikten av att
den svenska regeringen på olika sätt stödjer de delar av förslaget som
är utformade för att tillvarata de anställdas intressen.

I motion E10 (v) yrkas att riksdagen återförvisar propositionen till
regeringen (yrkande 2) och att riksdagen vid bifall till yrkande 2 begär
att regeringen gör en noggrann redovisning av hur EES-avtalet kom-
mer att påverka den svenska trafikpolitiken (yrkande 22). Till stöd för
det sistnämnda yrkandet anförs bl.a. följande. Den gränsöverskridande
lastbilstrafiken väntas öka med 30 till 50 % fram till år 2010. Miljö-
konsekvenserna härav blir avsevärda. Det är vidare troligt att lastbils-
trafiken mellan Sverige och EG kommer att fortsätta att öka i relation
till andra transportsätt. Järnvägen förlorar både i Sverige och EG
gentemot långtradarna. Inom EG förs en viktig debatt om den framtida
transportpolitiken. Av miljöskäl kräver många en omläggning av tra-
fikpolitiken så att sjöfart och järnväg gynnas. Ingen vet hur dragkam-
pen om miljöpolitiken utvecklas inom EG.

Utländska långtradares rätt att köra bil till och genom Sverige —
fortsätter motionärerna — regleras för närvarande genom avtal om
kvoteringsregler. Nationella bestämmelser om högsta tillåtna axel- och
boggitryck, vilka varierar från land till land, tillämpas för att hålla
nere kostnaderna för vägnätet. Vid en helt fri trafik kan någon del av
vägnätet och miljön bli utsatt för hårda påfrestningar av tung trafik
från andra länder.

I vilken utsträckning, frågar motionärerna, kan svenska myndigheter
som en följd av EES-avtalet få problem med att avstänga vissa väg-

1992/93:EU1

Bilaga 1

142

sträckor med sänkt högsta tillåtna boggitryck eller med att införa
vägtullar för att få medel till underhåll, därför att åtgärderna skulle
kunna uppfattas som brott mot avtalets centrala princip om förbud
mot diskriminering på grund av nationalitet? Kan Sverige få svårighe-
ter att t.ex. av miljöskäl införa högre drivmedelsskatter men undanta
landsbygden för att inte företagen där skall drabbas? Hur länge kom-
mer Sverige att kunna behålla sina långa långtradare för skogstranspor-
ter?

Ytterst beror möjligheten att genomföra inhemsk lagstiftning för att
reglera trafiken — betonar motionärerna — på om en sådan lagstift-
ning kolliderar med EES-reglerna om fri rörlighet eller inte. Innan
beslut om avtal och EES-lag fattas bör därför en grundlig redogörelse
lämnas för hur möjligheterna till en framtida svensk trafikpolitik
kommer att påverkas. Innan sådana beslut fattas bör vidare en miljö-
konsekvensbeskrivning av EES-avtalet på trafikpolitikens område pre-
senteras av regeringen.

5. Trafikutskottets ställningstaganden

I och med EES-avtalet synes det av riksdagen år 1988 uppställda målet
— ett så nära och varaktigt samarbete med EG som möjligt på alla de
områden som omfattas av dess inre marknad, men utanför medlemska-
pets ram — i väsentliga delar ha uppnåtts. Grundtanken med avtalet är
som nämnts att skapa ett dynamiskt och enhetligt europeiskt samar-
betsområde grundat på gemensamma regler och lika konkurrensvillkor
för företag och enskilda.

Utvecklingen inom transport- och kommunikationssystemet har en-
ligt utskottets mening en avgörande betydelse för möjligheterna att
stärka den svenska industrins konkurrenskraft och därmed skapa för-
utsättningar för ekonomisk tillväxt. En fortsatt utveckling av ett effek-
tivt trafiksystem, där ansvar tas för miljö, säkerhet och regional balans,
förutsätter att det svenska transportväsendet betraktas som en del av ett
större europeiskt transportsystem med snabba och flexibla förbindelser
oberoende av nationella gränser. Villkoren för transportföretagen i
Sverige måste vidare vara sådana att en effektiv och livskraftig trans-
portnäring kan utvecklas. Detta kräver att transportföretagen i Sverige
och andra europeiska länder får arbeta under så likvärdiga villkor som
möjligt.

Utskottet kan konstatera att EES-avtalet synes ägnat att i betydande
utsträckning säkerställa det år 1988 fastställda förhandlingsmålet —
likvärdiga villkor för utförande av de internationella transporterna för
svenska och andra länders transportföretag.

Det av EG självt uppställda målet att nå en inre fri transportmark-
nad år 1992 har inte till alla delar uppnåtts. Som framgår av redogö-
relsen ovan införs sålunda t.ex. inte cabotage i full utsträckning för
vare sig luftfarten eller sjöfarten och kanke inte heller för lastbilstrafi-
ken i och med att den inre marknaden träder i kraft den 1
januari 1993.

1992/93:EU1

Bilaga 1

143

Inom EG har, som också framgår av redogörelsen ovan, fram till i
juni i år antagits rättsakter eller fattats beslut om sådana som är av
betydelse för att ytterligare liberalisera transportmarknaden. Rättsakter
som antagits av EG sedan den 31 juli 1991 och som kommer att antas
fram till den tidpunkt då EES-avtalet träder i kraft omfattas inte av
avtalet. Även efter ikraftträdandet kommer EG med all sannolikhet att
anta rättsakter av betydelse för att nå det uppsatta målet — en fri
transportmarknad.

Det torde bli en tidig uppgift för EFTA-staterna att, sedan avtalet
trätt i kraft, för sin del besluta om antagande av sådana rättsakter som
EG antagit efter den 31 juli 1991 och före EES-avtalets ikraftträdande.
Sådana beslut fattas inom ramen för den för avtalsparterna gemensam-
ma kommitté som upprättas enligt avtalet. I denna kommitté kommer
också beslut att fattas om ytterligare EES-regler. Utskottet delar den i
propositionen uttalade uppfattningen att formerna för beslutsfattandet
inom EES ger tillfredsställande möjligheter för Sverige och övriga
EFTA-stater att fa gehör både för sina synpunkter på föreslagen
EG-lagstiftning och för egna förslag. Dessa möjligheter är naturligtvis
av betydelse inte minst på transportområdet.

Av det anförda följer att trafikutskottet, från de synpunkter det har
att företräda, anser att riksdagen bör godkänna EES-avtalet. Vidare har
utskottet ingen erinran mot vad kommunikationsministern anfört i
bilaga 5 till propositionen om konsekvenserna av EES-avtalet inom
Kommunikationsdepartementets område.

Av propositionen framgår, som nämnts, att det för närvarande är
osäkert när ett förslag om den i s-motionen behandlade frågan rörande
ett särskilt register för handelsfartyg, Euros, kan komma att antas inom
EG. Enligt vad utskottet erfarit behandlade EG:s ministerråd frågan
vid det nämnda mötet i juni 1992 och beslöt då att hänskjuta den till
ett beredande organ för fortsatta diskussioner. Utskottet förutsätter att
regeringen på olika sätt söker påverka förslaget så att det far en
utformning som så långt möjligt tillgodoser alla berörda intressen, inte
minst de ombordanställdas. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionsyrkandet, i den del det nu gäller, torde därför inte vara
erforderlig. Utskottet avstyrker därför för sin del ett bifall till motionä-
rernas förslag om ett riksdagsuttalande i frågan.

I v-motionen yrkas dels att propositionen återförvisas till regeringen,
dels, vid bifall till detta yrkande, att regeringen gör en noggrann
redovisning av hur EES-avtalet kommer att påverka den svenska
trafikpolitiken. Motionärerna vill också ha en miljökonsekvensbeskriv-
ning av avtalet i de delar det berör trafikpolitiken. De befarar att
avtalet kommer att innebära en utveckling av transporterna som är
olycklig från miljösynpunkt. De är oroliga för att lastbilstrafiken
kommer att öka och att Sverige kommer att fa svårigheter att genom
inhemsk lagstiftning reglera trafiken.

Utskottet har i det föregående framhållit att transport- och kommuni-
kationssystemet har en avgörande betydelse för möjligheterna att stärka

1992/93:EU1

Bilaga 1

144

den svenska industrins konkurrenskraft samt att detta system alltmer
måste betraktas i ett större europeiskt sammanhang. De trafikpolitiska
målsättningarna att begränsa trafikens miljöpåverkan och höja effekti-
viteten förutsätter vidare ett gemensamt europeiskt agerande över
nationsgränserna. Mot den bakgrunden har utskottet funnit det angelä-
get att Sverige medverkar till att skapa och vidareutveckla det Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet samt förordat att riksdagen god-
känner avtalet härom. Härav följer att utskottet för sin del avstyrker
v-motionens återförvisningsyrkande, liksom det förslag som enligt mo-
tionens yrkande 22 villkoras av ett bifall till återförvisningsyrkandet.

Utskottet vill dock med anledning av v-motionen fästa uppmärksamhe-
ten på vad som sägs i propositionen om EES-avtalets miljökonsekven-
ser. Regeringen konstaterar att frågan berör flera departement och
framhåller att man under implementeringsfasen avser att löpande
bevaka avtalets miljömässiga aspekter. Bl.a. kommer miljökonsekven-
serna att belysas i de skilda sammanhang då förslag om implementer-
ing framläggs. Därvid kommer transporternas miljöproblem att tas upp
till granskning med sikte på att uppfylla högsta tillämpade och tillämp-
bara ambitionsnivå. När effekterna på olika områden klarlagts bör en
samlad bedömning av miljökonsekvenserna göras. Utskottet finner det
för sin del värdefullt att sådana analyser och bedömningar redovisas
för riksdagen. Vidare förutsätter utskottet att regeringen också för
riksdagen redovisar utförliga analyser av trafikpolitiska konsekvenser i
övrigt av EES-avtalet.

Stockholm den 31 augusti 1992

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

1992/93 :EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Sten
Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan Strömberg (s),
Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Margareta Winberg (s),
Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björk-
man (m), Anita Jönsson (s), Lars Biörck (m) och Hugo Bergdahl (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Birger Rosqvist, Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sund-
ström, Margareta Winberg, Bo Nilsson och Anita Jönsson anser att den
del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Av propositionen"
och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:

145

10 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

Trafikutskottet motsätter sig bestämt en sådan omläggning av den
svenska sjöfartspolitiken som införandet av ett svenskt internationellt
fartygsregister skulle medföra. Lagstiftning härom skulle innebära att
svenska sjömän betalas enligt svenska avtal och t.ex. filippinska med-
borgare på samma fartyg enligt sitt lands avtal. På så sätt blir utländska
sjömän "billigare" än svenska genom lägre löner och sämre sociala
villkor. Likhet inför lagen bör gälla — vill utskottet understryka —
oberoende av ras, religion, trosåskådning, nationalitet eller etniskt
ursprung. Olika avtal eller olika sociala förmåner bör inte gälla för
anställda på samma fortyg. Ett införande av ett svenskt internationellt
fartygsregister skulle kunna äventyra upp till 10 000 arbetstillfällen
inom den svenska sjöfartsnäringen. Ett politiskt beslut med sådana
konsekvenser framstår för utskottet som fullständigt oacceptabelt.

Vad trafikutskottet nu anfört — och som torde tillgodose syftet med
s-motionen i nu behandlad del — bör EES-utskottet föreslå riksdagen
att som sin mening ge regeringen till känna.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

146

Jordbruksutskottets yttrande

1992/93:JoUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet — EES

1992/93:EU1

Bilaga 1

Till EES-utskottet

EES-utskottet har genom beslut den 5 juni 1992 berett samtliga övriga
utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:170 jämte motio-
ner såvitt rör respektive utskotts beredningsområde.

Jordbruksutskottet har beslutat avge följande yttrande över de delar
av bilagorna 1 (Utrikesdepartementet), 8 (Jordbruksdepartementet)
och 13 (Miljö- och naturresursdepartementet) som rör utskottets be-
redningsområde samt över motionerna 1991/92:E2 (c) yrkande 2,
1991/92:E7 (s) yrkandena 5, 6 och 7 (delvis), 1991/92:E10 (v) yrkande-
na 17 och 18 samt 1991/92:E12 (s).

Utskottet

Frågor under Jordbruksdepartementet

Propositionen

En sammanfattande redogörelse för vilka jordbruks- och fiskeffågor
som berörs av EES-avtalet återfinns på s. 64 f. i propositionens del I
(bilaga 1). Jordbruksdepartementets avsnitt (bilaga 8) återfinns i propo-
sitionens del III.

Jordbruks- och fiskefrågor berörs i artiklarna 17—20 EES-avtalet
(propositionens del IV s. 11 f.). Utförliga bestämmelser lämnas i
protokoll 9 om handeln med fisk och andra marina produkter (propo-
sitionens del IV s. 197—204) samt i bilaga I till EES-avtalet om
veterinära frågor och växtskyddsfrågor (propositionens del IV s.
296—350). De bilaterala jordbruks- och fiskeöverenskommeiserna mel-
lan Sverige och EG är intagna som underbilagor 8.1 resp. 8.2 (proposi-
tionens del III).

EES-avtalet innebär inte att EFTA-länderna ansluts till EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP). Däremot
omfattar avtalet vissa frågor med anknytning till jordbruket. Det gäller
ett nytt system för råvarukostnadsutjämning, veterinära frågor samt
foder-, utsädes- och växtskyddsfrågor liksom frågor om handelsgödsel.
Dessutom omfattas livsmedelsfrågor samt bestämmelser för vin och
sprit vilka inte ingår i utskottets beredningsområde.

Artikel 17 i huvudavtalet hänvisar till bilaga I till avtalet. Den
innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser veteri-
nära frågor och växtskyddsfrågor.

147

I artikel 18 sägs att de avtalsslutande parterna skall säkerställa att
bestämmelserna i bilaga I och i artikel 23 första stycket a och b
(tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering samt av-
veckling av handelshinder vid handel med vin) inte äventyras genom
andra tekniska handelshinder. Härvid anges att artikel 13 (undantag på
grund av allmän hälsa, säkerhet, moral etc.) är tillämplig.

Enligt artikel 19 skall parterna undersöka varje svårighet som kan
uppstå i handeln med jordbruksprodukter och fortsätta sina ansträng-
ningar att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbrukspro-
dukter. Parterna skall före utgången av år 1993 och därefter med
tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruksproduk-
ter. Därefter skall parterna, i ljuset av dessa översyner och med hänsyn
till resultatet av de pågående förhandlingarna i GATT (Uruguay-
rundan), inom ramen för EES-avtalet besluta om ytterligare nedskär-
ningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn.

I protokoll 42 till avtalet noteras att EFTA-länderna slutit bilaterala
jordbruksavtal med EG. Dessa avtal är inte en del av EES-avtalet, även
om de har förhandlats fram inom ramen för EES-förhandlingarna.

I artikel 20 sägs att bestämmelser och arrangemang som avser fisk
och andra marina produkter finns i protokoll 9 till avtalet.

Regeringens förslag i jordbruksavsnittet är formulerat som en infor-
mation till riksdagen om EES-avtalets konsekvenser. I den mån avtalet
bedöms böra föranleda ändring av svensk lagstiftning aviseras särskilda
regeringsförslag under hösten 1992 eller senare. Lagen (1985:342) om
kontroll av husdjur, lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen
(1976:298), växtskyddslagen (1972:318) och förordningen (1991:914)
om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. bör således ändras. I en
särskild proposition under hösten avser regeringen lägga fram förslag
till anpassning på fiskets område, och eventuellt kommer bemyndigan-
de att inhämtas för införande av föreskrifter om gödselmedel. En
anpassning av de svenska växtskyddsbestämmelserna bör enligt jord-
bruksministern anstå till dess att det klarlagts vilka bestämmelser som
kommer att gälla inom EG.

Jordbruksministern förordar vidare att riksdagen godkänner de bila-
terala jordbruks- och fiskeriöverenskommelser som träffats mellan
Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen. Jordbruksöver-
enskommelsen innebär ömsesidiga åtaganden i form av tull- eller
avgiftsfria kvoter för en rad jordbruksvaror. Fiskeriöverenskommelsen
innebär endast en konsolidering av anpassningsavtalet på fiskets områ-
de från år 1986 mellan Sverige och EG (prop. 1985/86:153).

Enligt jordbruksministern kommer EES-avtalet och den bilaterala
jordbruksöverenskommelsen med EG att ge svenskt jordbruk och
livsmedelsindustri avsevärt ökade möjligheter att konkurrera på den
stora EG-marknaden. Samtidigt kommer naturligtvis konkurrensen att
öka på hemmamarknaden med ett ökat och mer varierat utbud och
relativt sett lägre priser för konsumenterna. EES-avtalet blir därige-
nom en viktig länk i anpassningsprocessen till ett medlemskap i EG.
En utvecklingsklausul i jordbruksöverenskommelsen ger möjlighet att
gradvis ytterligare utöka frihandeln med jordbruksvaror.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

148

För handeln med bearbetade jordbruksprodukter innebär EES-avta-
let dessutom rättvisare utjämningsmetoder och en kraftig minskning av
utjämningsbeloppen. Den fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och
arbetskraft som EES-avtalet innebär berör också jordbrukssektorn in-
direkt. Den ökade konkurrens som blir följden kommer sannolikt att
medföra lägre kostnader för insatsvaror, tjänster och finansiering, anför
jordbruksministern.

EES-avtalet omfattar en del av EG:s rättsregler inom den veterinära
sektorn. EG och Sverige har en likartad syn på bekämpning av smitt-
samma djursjukdomar, åtgärder som behövs för att hindra smittsprid-
ning och på livsmedelshygieniska frågor. Bestämmelser i EG:s rätts-
regler som rör gränskontroll, djurskydd och finansiella dispositioner
omfattas inte av avtalet. Detta innebär att Sverige kan behålla sina
gränskontroller.

För exempelvis BSE (Mad cow disease) har Sverige fatt undantags-
klausuler och kan alltså behålla nuvarande importförbud.

Sverige accepterar EG:s regionaliseringsmodell. Detta innebär bl.a.
att vid utbrott av vissa allvarligare djursjukdomar får djur inte föras
från den region där sjukdomen förekommer.

EG:s inre marknad innebär att varor fritt skall kunna föras över
gränserna. De veterinära kontrollerna skall enligt EG:s regler utföras
på den ort varifrån en vara sänds, och stickprovskontroll kan utföras
på bestämmelseorten. Sverige kommer dock att ha kvar sina kontroller
vid gränsen.

Enligt nu gällande svensk lagstiftning får antibiotika och andra
kemoterapeutiska medel endast tillsättas foder för att förebygga, lindra
eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom. Inom EG får vissa sådana
preparat tillsättas generellt i foder i medicinskt syfte, och en del andra
får tillsättas i syfte att befrämja tillväxt hos djuren. Även i detta
avseende medger avtalet (bilaga I, avsnitt II) att våra nuvarande be-
stämmelser behålls tills vidare. Inom EG finns förbud mot användning
av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.

Som nämnts i det föregående aviseras en särskild proposition om
ändringar i utsädeslagen till hösten 1992. Bl.a. bör lagens terminologi
anpassas till EG:s, bestämmelser om växtförädlingsavgiften utmönstras
och kraven på exportutsäde slopas. Däremot anser jordbruksministern
inte att en anpassning till EG:s regler bör innebära några problem när
det gäller s.k. grannhandel med utsäde, dvs. enstaka överlåtelser odlare
emellan.

EES-avtalet innebär som nyss sagts inte att EFTA-länderna ansluts
till EG:s gemensamma fiskeripolitik (Common Fishery Policy, CFP). I
protokoll 9 behandlas dock många för fisket väsentliga områden. Det
gäller bl.a. tullättnader för fiskprodukter, bestämmelser om statsstöd,
direktlandningar och utländska direktinvesteringar. Som anförts i det
föregående avser regeringen att lägga fram förslag till anpassning av de
svenska reglerna enligt EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

149

Motionerna

I två motioner har yrkanden framställts om att gällande svenska regler
bör bibehållas till skydd mot smittsamma sjukdomar och andra regler
som är viktiga för en god djurhälsa. Enligt motion E2 (c) krävs det
uppmärksamhet och fast vilja att bevara djurens hälsotillstånd, och det
krävs regler som hindrar att djursjukdomarna sprids samt hälsokon-
troll när djur flyttar mellan länder. Enligt motion E7 (s) bör de
svenska kraven på djurskydd samt hälso-, miljö- och säkerhetskraven
inom jordbrukssektorn bibehållas (yrkande 7 delvis). I motion E7
yrkas även att riksdagen gör ett uttalande till förmån för en överens-
kommelse om en så långt möjligt vidgad frihandel på hela livsmedels-
området för att förbereda den svenska livsmedelsnäringen på ett kom-
mande EG-medlemskap (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Som framgår av referatet av propositionen innebär EES-avtalet inte att
Sverige och övriga EFTA-länder ansluts till EG:s gemensamma jord-
brukspolitik och fiskeripolitik. Någon gemensam skogspolitik före-
kommer inte i EG. Däremot kommer EG:s veterinära bestämmelser
att bli gällande i Sverige, liksom bestämmelser om växtskydd, utsäde
och genteknik på växtodlingens område. Inom ramen för EES-för-
handlingarna har de deltagande länderna utformat ett nytt gemensamt
system för utjämning av industrins råvarukostnader. För fiskets del
innebär avtalet liberalisering av handeln på en rad områden. Syftet är
att öka konkurrensen och sänka priserna.

I den mån den svenska anslutningen till avtalet kräver ändring av
vår nationella lagstiftning aviserar regeringen förslag till riksdagen
under hösten 1992 eller senare.

Genom den bilaterala jordbruksöverenskommelsen med EG har ett
steg tagits mot viss liberalisering av handeln med jordbruksvaror. I
avtalet gör parterna ömsesidiga åtaganden i form av tull- eller avgifts-
fria kvoter för en rad varor. Även i detta fall kan ändringar i svenska
bestämmelser, såsom i tulltaxan, bli aktuella. Den bilaterala
fiskeriöverenskommelsen innebär inga nyheter för Sveriges del.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av EES-
avtalets innehåll och de konsekvenser som förutses. I stor utsträckning
föreligger sedan tidigare samstämmighet mellan Sverige och EG-län-
derna. I vissa fall har dessutom den svenska lagstiftningen anpassats
efter EG-reglerna. I andra fall aviseras ändring av svensk lag för
anpassning till de EG-regler som omfattas av EES-avtalet. Utskottet lar
tillfälle att i samband med kommande regeringsförslag närmare över-
väga dessa ändringar.

Som jordbruksministern framhåller har Sverige och EG likartad syn
på bekämpning av smittsamma sjukdomar. Utskottet vill dock betona
den vikt som bör östas vid att de svenska bestämmelserna om skydd av
djurens hälsa och välbefinnande inte urvattnas då avtalet träder i kraft
och då nu uppnådda undantag omförhandlas. Efter hand som gräns-

1992/93:EU1

Bilaga 1

150

övergångarna ökar i antal kan behovet av snabba och kraftfulla ingri-
panden mot hotande epizootier komma att öka. En hög beredskap
måste finnas även i fortsättningen. Utskottet utgår från att regeringen
beaktar dessa aspekter. Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt
syftet med motionerna E2 yrkande 2 och E7 yrkande 7 i denna del.
De påkallar därför ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

I årets budgetproposition aviserade regeringen en planerad ändring
av utsädeskontrollens organisation i syfte att anpassa den till EG:s
regler. Bl.a. anfördes att grannhandel, dvs. när någon utan offentligt
utbud säljer egen skörd att användas till utsäde, inte är tillåten inom
EG, och att utsädesförordningen därför borde ändras
(prop. 1991/92:100, bil. 10). Jordbruksutskottet framhöll vid behand-
lingen att utskottet icke låtit sig övertygas om nödvändigheten av att
grannhandel med utsäde förbjuds (bet. JoU12). Utskottet anser i likhet
med jordbruksministern att en anpassning till EG:s regler inte bör
innebära några problem när det gäller enstaka överlåtelser odlare
emellan.

Utskottet har ingen erinran mot godkännande av de bilaterala
jordbruks- och fiskeriöverenskommelserna med EG. Jordbruksöver-
enskommelsen ökar möjligheterna för svensk livsmedelsindustri att
komma in på EG:s marknad, samtidigt som konkurrensen ökar på den
inhemska marknaden. Utskottet har ingen annan mening än den som
anförs i motion E7 (s) yrkande 5 att denna ökade öppenhet bör följas
upp med ytterligare insatser för en vidgad frihandel på hela livsmedels-
området. Enligt vad utskottet erfarit följer den av regeringen tillsatta
omställningskommissionen utvecklingen för att utröna vilka möjlighe-
ter som efter hand erbjuder sig för en utvidgning av överenskommel-
sen. Det finns anledning understryka betydelsen av att en ökad frihan-
del icke leder till att de svenska kraven på djurskydd, och ej heller
hälso- och miljökraven, eftersätts. De regler som gäller för den svenska
animalieproduktionen syftar bl.a. till att höja kvaliteten på livsmedlen
till konsumenternas fromma, och de etiska aspekterna på en god
livsmiljö för djuren har enligt utskottets mening ett betydande egenvär-
de. Mot den bakgrunden är det angeläget att regeringen och den
svenska förhandlingsdelegationen verkar för att producenterna i våra
konkurrentländer får villkor som är likvärdiga dem som gäller i
Sverige. Regeringen bör även verka för att bestämmelser införs om
märkning av jordbruksprodukters ursprung och kvalitet.

Vad utskottet anfört innebär att motionärernas syfte delvis tillgodo-
setts. Motionsyrkandet bör mot den bakgrunden inte föranleda något
särskilt uttalande från riksdagens sida.

1992/93:EU1

Bilaga 1

151

Frågor under Miljö- och naturresursdepartementet

Propositionen

En sammanfattande redogörelse för de miljöfrågor som berörs av
EES-avtalet återfinns i propositionens del I, bilaga 1 s. 41 f. Miljö- och
naturresursdepartementets avsnitt återfinns i propositionens del III,
bilaga 13.

Miljöfrågorna behandlas i artiklarna 73—75 i huvudavtalet
(prop. del IV s. 28). Ytterligare bestämmelser finns bl.a. i protokoll 31
artikel 3 (prop. del IV s. 260).

I propositionen konstaterar utrikeshandelsministern att det visserligen
ligger i samarbetets natur att våra internationella åtaganden begränsar
vårt manöverutrymme men att karaktäristiskt för de miljöfrågor som
regleras inom EG är att de i allmänhet är gränsöverskridande. Genom
att agera tillsammans med våra västeuropeiska partner ökar vi effekti-
viteten i det miljöpolitiska arbetet. EES-avtalet skapar förutsättningar
för en sådan gemensam miljöpolitik. EG kommer här liksom på andra
områden att vara huvudaktör, men vi kommer tillsammans med övriga
EFTA-länder att få ett icke obetydligt inflytande. Vi kan därigenom
påverka den gemensamma miljöpolitiken i ambitiös riktning. Utrikes-
handelsministern konstaterar vidare att EES för svensk del utgör en
välkommen förstärkning av Sveriges miljöpolitiska arsenal. Regeringen
avser att inom dess ram aktivt bidra till att den tillväxt som kommer
att följa med EFTA-ländernas anknytning till den inre marknaden
också leder till en miljömässigt hållbar utveckling. Sammanfattningsvis
anser utrikeshandelsministern att formerna för beslutsfattandet inom
EES ger tillfredsställande möjligheter för Sverige och övriga EFTA-
länder att få gehör både för sina synpunkter på föreslagen EG-
lagstiftning och för egna förslag. Det är likväl klart att det endast är
inom medlemskapets ram som en balans mellan åtaganden i sak och
motsvarande inflytande över utformningen av regelverket kan uppnås.

Huvudområden för samarbetet med EG blir miljöregler som berör
varor, såsom kemikaliereglering och avgaskrav, samt krav på förore-
ningsutsläpp från industri och avfallshantering. Avsikten är att Sverige
och de övriga EFTA-staterna skall samarbeta med EG också på en rad
andra miljöområden såsom t.ex. beträffande miljöavgifter och vid
framtagande av aktionsprogram på miljöområdet samt genom samråd
inför internationella förhandlingar.

Den svenska regeringen har, tillsammans med de övriga EFTA-
staterna, begärt förhandlingar om omedelbart deltagande på lika vill-
kor i den europeiska miljöbyrån (European Environment Agency).

Enligt miljöministern skapar EES-avtalet nya möjligheter för ett in-
tensifierat miljösamarbete och ger Sverige en plattform för att påverka
den framtida gemensamma miljöpolitiken i Västeuropa. En allmän
bedömning är att det har gått att kombinera avtalet med den inre
marknaden och att Sverige kan behålla de svenska miljökraven i de
fall de är mer långtgående än EG:s motsvarande regler.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

152

En viktig fråga som gäller flera departement är miljökonsekvenserna
av EES-avtalet. Regeringen avser att under implementeringsfasen lö-
pande bevaka de miljömässiga aspekterna av EES-avtalet. Bl.a. kom-
mer miljökonsekvenserna att belysas i de skilda sammanhang då
förslag om implementeringen framläggs. Därvid kommer bl.a. trans-
porternas miljöproblem att tas upp till granskning med sikte på att
uppfylla högsta tillämpade och tillämpbara ambitionsnivå. När effek-
terna på olika områden klarlagts bör en samlad bedömning av miljö-
konsekvenserna göras.

Miljöministern konstaterar att de principer för miljöpolitiken som
föreslås i EG-kommissionens rapport "Task force report on the Envi-
ronment and the Internal market" stämmer väl överens med flera av
de grundläggande principerna för det svenska miljöarbetet.

Inom ramen för EES-samarbetet kommer den svenska regeringen att
verka för att sådana miljöskyddsåtgärder vidtas att den tillväxt som
EES-avtalet leder till blir miljömässigt hållbar. Genom EES-avtalet
åtar sig Sverige att tillämpa EG:s miljöbestämmelser på de områden
som omfattas av avtalet. På de delar av varuområdet där den svenska
miljölagstiftningen innehåller strängare miljö- och hälsokrav än mot-
svarande EG-bestämmelser innehåller avtalet övergångsarrangemang
som medför att Sverige får behålla de strängare kraven även efter
avtalets ikraftträdande. Vissa av EG:s miljö- och hälsobestämmelser på
varuområdet har delvis utarbetats i internationellt samarbete där även
Sverige deltagit, vilket i vissa fåll medför att EG och Sverige redan har
likvärdig reglering. De av EG:s miljöbestämmelser som inte är varure-
laterade innehåller huvudsakligen minimiregler som inte hindrar att
Sverige på dessa områden bibehåller eller inför strängare miljöskydds-
åtgärder än EG.

Motionerna

Socialdemokraterna framhåller i motion E7 yrkande 6 att Sverige bör
ta till vara EFTA-ländernas möjlighet att delta i miljöarbetet inom EG
och påverka miljöpolitiken genom att aktivt agera för att miljöfrågorna
ges ökad tyngd i EG och i EES-avtalets institutioner. För att en
offensiv svensk miljöpolitik skall kunna bedrivas bör regeringen sna-
rast och senast före utgången av år 1992 redovisa förslag om en strategi
som utgår från de nya förutsättningar EES-avtalet innebär. I motion
E10 yrkande 18 från Vänsterpartiet framförs synpunkten att Sverige
vid kommande förhandlingar med bestämdhet bör hävda rätten att
behålla miljömotiverade särregler. Enligt motionens yrkande 17 bör
regeringen tillsätta en utredning med uppgift att redovisa miljökonse-
kvenserna av EES-avtalet. Enligt motion E12 (s) bör riksdagen god-
känna EES-avtalet först sedan en ordentlig konsekvensanalys med ett
för miljön tillfredsställande resultat har gjorts.

1992/93:EU1

Bilaga 1

153

Utskottets överväganden

Utskottet har inte någon erinran mot regeringens redovisning av
EES-avtalets innehåll och de konsekvenser av avtalet som miljöminis-
tern har redogjort för. På de områden där den svenska lagstiftningen
ännu inte har anpassats efter EG:s regelsystem aviseras lagändringar
som utskottet i annat sammanhang kommer att få ta ställning till.

När det gäller inflytandet över EG:s miljöpolitik kan utskottet
inledningsvis konstatera att EFTA-länderna genom EES-avtalets artik-
lar 99 och 100 tillförsäkras rätt till samråd och expertmedverkan på
ett sätt som kan anses tillgodose dessa länders intresse. Förutom genom
samordning av bestämmelser ges också vissa möjligheter för EFTA-
staterna att få insyn i och på ett tidigt stadium genom expertsamarbete
påverka kommissionens förslag till nya gemensamma miljöregler. Där-
igenom får Sverige således möjlighet att påverka utformningen av bl.a.
sådana EG-regler som reglerar föroreningsutsläpp av betydelse för
Sverige i andra europeiska länder. EFTA-sidan har också en initiativ-
rätt som följer av allmänna folkrättsliga regler och som inte enbart
innebär rätt att ta upp en fråga till diskussion utan också rätt att ta
initiativ till nya EES-regler. Enligt EES-avtalet kommer Sverige och
övriga EFTA-stater att delta i EG:s hela ramforskningsprogram, där
miljöforskningen utgör en del. Som anförs i propositionen har den
svenska regeringen, tillsammans med de övriga EFTA-staterna, begärt
förhandlingar om omedelbart deltagande på lika villkor i den europe-
iska miljöbyrån (European Environment Agency).

Utskottet delar regeringens uppfattning att det ovan nämnda expert-
samarbetet och kravet på gemensamma EES-beslut innebär att Sverige
får direkta och ökade möjligheter att påverka övriga medlemsländer
och därmed miljösituationen i Sverige. Flera länder i EES-området
har för övrigt miljöambitioner motsvarande Sveriges. Tillsammans med
dessa stater kan Sverige inom EES-avtalets ram driva på det miljöpoli-
tiska arbetet i Europa. Detta är särskilt viktigt, eftersom flera av de
miljöproblem vi står inför fordrar en internationell samordning för att
kunna lösas effektivt. Utskottet delar regeringens allmänna bedömning
att EES-avtalet har kunnat kombineras med den inre marknaden och
att Sverige har uppnått acceptabla överenskommelser i de fall de
svenska miljökraven är mer långtgående än EG:s motsvarande regler.
Det kan konstateras ett växande intresse inom EG för miljöfrågor.
Bl.a. föreslås genom den s.k. Maastrichtöverenskommelsen (unions-
fördraget) i december 1991 miljöintressena bli förstärkta. I de fall
överenskommelsen kommer att medföra mer långtgående möjligheter
att skydda miljön, blir det därför en viktig uppgift för regeringen att
verka för motsvarande ändringar i EES-avtalet. De principer för miljö-
politiken som föreslås i EG-kommissionens rapport "Task force report
on the Environment and the Internal market" stämmer enligt utskot-
tets mening väl överens med flera av de grundläggande principerna för
det svenska miljöarbetet.

I regeringsförklaringen hösten 1991 framhölls att i förhandlingarna
om medlemskap i EG högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på

1992/93:EU1

Bilaga 1

154

miljöområdet. Avsikten är att vidmakthålla och utveckla ett effektivt
miljöskydd. Av propositionen framgår att regeringen är mitt inne i ett
arbete för att höja ambitionsnivåerna i miljöarbetet både i Sverige och
utomlands. Som utskottet tidigare uttalat föreligger i vårt land en
betydande politisk enighet om miljöproblemens karaktär och omfatt-
ning (1991/92:JoU18). Målen för den svenska miljöpolitiken så som de
fastställdes senast våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338)
utgör grundvalen för Sveriges agerande i det internationella miljösam-
arbetet. I detta samarbete har Sverige traditionellt spelat en pådrivande
roll. Som anförs i motion E7 innebär EES-avtalet nya förutsättningar
och möjligheter för miljöarbetet och ställer krav på ökad samordning
inom EFTA och med EG när nya regler skall antas. Givetvis skall
Sverige ta till vara de möjligheter att delta i miljöarbetet inom EG som
avtalet skapar och genom ett aktivt agerande bidra till att ge miljöfrå-
gorna ökad tyngd inom EG och i EES-avtalets institutioner. Det
föreligger härvidlag en samsyn mellan regeringen och motionärerna i
motion E7.

Det framgår av propositionen att på de delar av varuområdet där
den svenska miljölagstiftningen ställer strängare miljö- och hälsokrav
än motsvarande EG-bestämmelser, innehåller avtalet övergångsarrange-
mang som medför att Sverige får behålla de strängare kraven även
efter avtalets ikraftträdande. Det bör framhållas att vissa av EG:s miljö-
och hälsobestämmelser på varuområdet delvis har utarbetats i interna-
tionellt samarbete där även Sverige deltagit, vilket i vissa fall medför
att EG och Sverige redan har likvärdig reglering. I andra fall måste de
svenska bestämmelserna skärpas för att vi skall uppnå de kravnivåer
som EG:s regler innehåller. De av EG:s miljöbestämmelser som inte är
varurelaterade innehåller huvudsakligen minimiregler som inte hind-
rar att Sverige på dessa områden bibehåller eller inför strängare
miljöskyddsåtgärder än EG. Utskottet är emellertid medvetet om de
motsättningar som kan tänkas uppstå mellan å ena sidan fri handel
och konkurrens och å andra sidan höga miljöskyddskrav. Det är just i
syfte att undvika de snedvridande effekter som låga miljöskyddskrav
kan innebära för en fri konkurrens som EG tillämpar de s.k. mini-
mikrav medlemsländerna måste leva upp till. Motsvarande kommer att
gälla inom EES-avtalet.

Utskottet förutsätter att regeringens fortsatta arbete i utformningen
av en för den inre marknaden gemensam miljöpolitik präglas av den
höga ambitionsnivå och offensiva inriktning som miljöproblemen krä-
ver och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Inom avtalets
ram kan Sverige aktivt bidra till att den tillväxt som kommer att bli
följden av EFTA-ländernas anknytning till den inre marknaden också
leder till en miljömässigt hållbar utveckling. Utskottet delar således
den mening som framförs i motion E7 yrkande 6 att regeringen bör
agera aktivt för att ge miljöfrågorna ökad tyngd i EG och i EES-
avtalets institutioner. Kraven på en offensiv miljöpolitik bör kunna
tillgodoses utan att riksdagen begär den redovisning av regeringens
strategi som efterlyses i motion E7 yrkande 6. Med dessa uttalanden

1992/93 :EU1

Bilaga 1

155

finner utskottet syftet med motionen i denna del i huvudsak tillgodo-
sett. Motionsyrkandet bör således inte påkalla någon riksdagens vidare
åtgärd.

Med vad utskottet i berörda delar anfört ovan finner utskottet även
att syftet med motion E10 yrkande 18 kommer att bli tillgodosett utan
någon särskild riksdagens åtgärd i frågan.

I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att under implementer-
ingsfasen löpande bevaka de miljömässiga aspekterna av EES-avtalet.
Miljökonsekvenserna av avtalet kommer att belysas i de skilda sam-
manhang då förslag om implementeringen framläggs, och bl.a. kom-
mer transporternas miljöproblem att tas upp till granskning med sikte
på att uppfylla högsta tillämpade och tillämpbara ambitionsnivå. När
effekterna på olika områden klarlagts bör en samlad bedömning göras
av konsekvenserna för svensk miljö. Utskottet förutsätter att i detta
sammanhang särskilt uppmärksammas den motsättning som på kort
sikt kan finnas mellan fri handel och konkurrenskraft å den ena sidan
och miljöambitionerna å den andra. Eftersom situationen ter sig
snarlik för de nordiska länderna finner utskottet i likhet med miljömi-
nistern det angeläget att Sverige samarbetar med Norge och Finland i
syfte att fa fram ett brett underlagsmaterial. Härutöver vill utskottet
erinra om att, enligt artikel 130t i Romfördraget (enhetsakten), med-
lemsstat inte är förhindrad att bibehålla eller införa strängare skyddsåt-
gärder på miljöområdet om åtgärderna är förenliga med fördraget.
Med det anförda finner utskottet syftet med motion E10 yrkande 17 i
allt väsentligt är tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar således inte
någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion El2 i den mån
motionen inte kan anses tillgodosedd.

Stockholm den 2 september 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Ivar Virgin

1992/93:EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Lennart
Brunander (c), Åke Selberg (s), Mona Saint Cyr (m), Inge Carlsson (s),
Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka
Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Lennart Fremling (fp), Carl Olov Pers-
son (kds) och Kent Carlsson (s).

156

Avvikande meningar • 1992/93:EU1

Bilaga 1

1. Strategi för ett offensivt miljöarbete inom EES

Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Kleven'
ås och Kent Carlsson (alla s) anför:

Enligt vår mening borde den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "vidare åtgärd" ha följande
lydelse:

EG/EES erbjuder enligt utskottets mening goda möjligheter för en
nödvändig fördjupning av det europeiska miljösamarbetet. Gemenska-
pen har en stor samlad ekonomisk styrka och utgör världens enskilt
största marknad. De miljökrav som ställs inom gemenskapen får
därigenom stor genomslagskraft. Det är kraften i EG:s agerande som i
väsentlig mån avgör huruvida vi kommer att kunna lösa såväl de
globala som de regionala miljöproblemen. RIO-konferensens förslag
måste följas upp genom bl.a. åtgärdsplaner i olika fora av internatio-
nell betydelse. Ett sådant forum utgör EG/EES.

Utskottet förutsätter att regeringen tar sådana initiativ att EES-
avtalet kommer att utgöra grund för en förstärkning av miljöpolitiken
i Västeuropa. För att Sverige skall kunna driva en offensiv internatio-
nell miljöpolitik och ta till vara de nya framtida möjligheter EES-
avtalet innebär i form av dels formella initiativ, dels initiativ inom
ramen för bl.a. olika expertgrupper krävs att regeringen utformar en
strategi för detta arbete. Regeringen bör snarast och senast före utgång-
en av år 1992 för riksdagen redovisa förslag om en sådan strategi.
Utskottet borde således ha tillstyrkt motion E7 yrkande 6.

2. Miljökonsekvensbeskrivningar

Lena Klevenås (s) anför:

Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som börjar
med "Med det" och slutar med "anses tillgodosedd" ha följande
lydelse:

Som en effekt av EES-avtalets regler om fri rörlighet för .varor
kommer landsvägstransporterna att öka. I EG:s miljörapport "Task
force report on the Environment and the Internal market" förutspås
en ökning av lastbilstrafiken med mellan 30 och 50 % och som en
följd härav förväntas kväveoxidutsläppen öka med 12—14 %. Enligt
propositionen kommer det också att finnas motsättningar mellan fri
handel och konkurrens å den ena sidan och miljöambitioner å den
andra. Visserligen kan enligt en undantagsbestämmelse i avtalet ett
land införa strängare krav än EG om detta behövs för att skydda
människors eller djurs hälsa, miljö och säkerhet men det är oklart när
miljö- och hälsoskyddsintressena kommer att väga så tungt att de tillåts
medföra inskränkningar i den fria handeln. Eftersom EES-avtalet inte
innehåller några bestämmelser i övrigt om permanenta undantag kan
avtalet i framtiden innebära ett hinder för Sverige att skärpa miljökra- 157

ven i snabbare takt än EG. Härigenom omöjliggörs Sveriges ambition

att bli ett föregångsland på miljöområdet. I propositionen uttalar
regeringen sin avsikt att under implementeringsfasen löpande bevaka
de miljömässiga aspekterna av avtalet och när effekterna på olika
områden klarlagts göra en samlad bedömning av konsekvenserna för
svensk miljö. Som anförs i motion E12 är det emellertid av största vikt
att EES-utskottet redan nu ägnar stor uppmärksamhet åt miljökonse-
kvenserna för svensk del av EES-avtalet. Avtalet bör godkännas först
sedan en genomgripande konsekvensanalys med ett för miljön tillfreds-
ställande resultat föreligger. Utskottet borde således ha tillstyrkt mo-
tion E12.

1992/93:EU1

Bilaga 1

158

Näringsutskottets yttrande

1992/93:NUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

EES-utskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig
över proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna
rör resp utskotts beredningsområde.

Näringsutskottet behandlar i detta yttrande delar av bilagorna 1
(Utrikesdepartementet), 6 (Finansdepartementet) och 11 (Näringsde-
partementet) i propositionen samt motionerna 1991/92:E6 (-) yrkande
1, 1991/92:E10 (v) yrkande 3 och 1991/92:E11 (nyd) yrkande 4.

1992/93 :EU1

Bilaga 1

Näringsutskottet

Inledning

EES-avtalet utgör ett associationsavtal, som bl.a. syftar till att stärka
handel och ekonomiska förbindelser mellan de fördragsslutande par-
terna. Avtalet innehåller därför i betydande utsträckning bestämmelser
som rör frågor inom näringsutskottets beredningsområde. Detta gäller
t.ex. de centrala artiklarna av handelspolitisk karaktär om fri rörlighet
för varor, tjänster, personer och kapital samt artiklarna om konkur-
rensregler och statligt stöd. Utöver i själva EES-avtalet finns konkur-
rensregler dels i protokoll 21 — 25 samt bilaga XIV till avtalet, dels i
övervakningsavtalet och dess protokoll 4 och bilaga II.

Utrikesdepartementets område

Fri världshandel

I EES-avtalets ingress uttalas att de avtalsslutande parterna är fast
beslutna att på grundval av marknadsekonomi medverka till världsom-
fattande liberalisering av handeln och till samarbete, särskilt genom
GATT (det allmänna tull- och handelsavtalet) och OECD (organisatio-
nen för ekonomiskt samarbete och utveckling). Genom EES-avtalet
upprättas världens största ekonomiska samarbetsområde med ca 380
miljoner människor. I propositionen (bilaga 1 s. 2) betonas att detta
inte innebär någon slutenhet gentemot omvärlden i övrigt. Det anförs
att det ligger i Sveriges allmänt frihandelsvänliga politik att verka för

159

ett Västeuropa som är öppet mot omvärlden och som därvid beaktar
u-ländernas utsatta ställning. Häri ligger också en önskan att utveckla
handeln med de central- och östeuropeiska länderna, heter det (s. 25).

I motion 1991/92:E10 (v) understryks att arbetarrörelsen alltid har
stött principen om frihandel, men att det fria utbytet måste regleras
genom avtal så att sociala och miljömässiga hänsyn kan tillvaratas. Det
anförs vidare att Sverige måste finna former för att inbegripa Central-
och Östeuropa i vårt "Europabygge". Klyftorna mellan rika och fattiga
länder växer, säger motionärerna. U-länderna betalar mer i skuldtjänst
än de Sr i bistånd, och det orsakas enligt motionärerna bl.a. av EG:s
protektionism. Det måste vara en viktig uppgift för Sverige att verka
för en friare och rättvisare världshandel, understryker motionärerna
och föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna.

Frågor rörande utrikeshandel och relationerna till EG har behand-
lats av riksdagen senast under våren 1992. Detta har skett bl.a. mot
bakgrund av Sveriges ansökan om medlemskap i EG och inför de
förestående medlemskapsförhandlingarna. Utrikesutskottet betonade
därvid att det utgår från att Sverige som EG-medlem kommer att
fortsätta att vara pådrivande i frihandelsvänlig riktning, såväl beträf-
fande u-länder som vad gäller Östeuropa (bet. 1991/92:UU24). Denna
inställning ansluter nära till vad näringsutskottet anförde med anled-
ning av motionsyrkanden (s; v) angående frihandel; utskottet förutsatte
att Sverige inom ramen för ett medlemskap i EG kommer att fortsätta
att driva en politik för global frihandel och verka för ett med omvärl-
den vidgat samarbete i övrigt (bet. 1991/92:NU21).

Riksdagen har också under våren 1992 på förslag av näringsutskottet
avslagit motionsyrkanden (v) om införande av social- och miljöklausu-
ler i handelsavtal. Utskottet avstyrkte främst med hänsyn till vikten av
att resultat i dessa frågor åstadkoms genom internationell samordning
och till att arbete i denna riktning pågår inom GATT (bet.
1991/92:NU21).

Med hänvisning till riksdagens tidigare ställningstaganden avstyrker
näringsutskottet det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:E10 (v).

Konkurrensfrågor

För att den fria rörligheten av varor och tjänster mellan länderna
inom EES skall säkerställas måste konkurrensvillkoren vara lika.
Införandet av enhetliga konkurrensregler inom hela EES är därför en
viktig del av avtalet.

Reglerna är i materiellt hänseende identiska med EG:s konkurrens-
regler. De innefattar förbud mot konkurrensbegränsande avtal och
missbruk av dominerande ställning på marknaden samt regler för
kontroll av företagskoncentrationer. Reglerna gäller endast om han-
deln mellan länder berörs. För tillämpning och övervakning av regler-
na skall EG-kommissionen och den nyinrättade övervakningsmyndig-
heten inom EFTA — ESA (EFTA Surveillance Authority) — svara.

1992/93:EU1

Bilaga 1

160

Avgöranden av dessa instanser kan sedan prövas av EG-domstolen
resp. EFTA-domstolen. Ärendena skall fördelas mellan de olika orga-
nen enligt särskilda regler i avtalet.

Konkurrensområdet är det enda i avtalskomplexet där förvaltnings-
och rättskipningsuppgifter överlåts till internationella organ. De nämn-
da organen kan bl.a. besluta om undantag från förbudet mot konkur-
rensbegränsande avtal, förbjuda eller godkänna företagsförvärv, ålägga
företag att upphöra med konkurrensbegränsande förfaranden, besluta
om böter och viten samt utföra inspektioner och inhämta uppgifter
från företag. För att dessa uppgifter, som innefattar myndighetsutöv-
ning, skall kunna överlåtas till internationella organ, fordras enligt
regeringsformen 10 kap. 5 § tredje stycket beslut av riksdagen och att
minst tre fjärdedelar av de röstande är ense om detta beslut. Sådan
överlåtelse kan också beslutas enligt den ordning som gäller för
stiftande av grundlag.

Konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervakningsavtalet inkorpo-
reras i svensk rätt genom EES-lagen. Detsamma gäller merparten av de
regler på konkurrensområdet som finns i protokoll till avtalen samt
förordningar utfärdade av EG-kommissionen. Enligt en generell arti-
kel i avtalet skall bestämmelser, som är identiska med motsvarande
bestämmelser i Romfördraget eller med rättsakter som grundas på
detta, tolkas i enlighet med relevanta avgöranden av EG-domstolen.

Konkurrensfrågorna tas upp i motion 1991/92:E6 (-). Motionären
påpekar att reglerna på detta område är spridda i olika avtal, bilagor
och protokoll. Han menar att detta bidrar till att komplicera ett redan
komplicerat ämne. I motionen ifrågasätts om inte samtliga konkur-
rensrättsiiga bestämmelser borde samlas i en lag skild från EES-lagen.
Vidare, anförs det, måste företagen i många fall lämna ut företagshem-
ligheter till myndigheterna vid deras tillämpning av konkurrensregler-
na. Det är därför av vikt att det finns ett sekretesskydd även för de
uppgifter som svenska företag lämnar. Vad som anförs i motionen om
dessa juridiska aspekter på EES-avtalet borde riksdagen ge regeringen
till känna.

I samband med remissbehandlingen av förslaget till införlivande av
EES-avtalet har vissa instanser anfört att det skulle vara lättare att
överblicka och tillämpa konkurrensbestämmelserna om de samlades i
en lag. I propositionen uttrycks en viss förståelse för dessa synpunkter.
Samtidigt betonas att konkurrensreglerna utgör komplement till och
förutsättningar för ett upprätthållande av de fyra friheterna. Det kan
därför enligt regeringens mening inte komma i fråga att bryta ut dessa
regler, som är en del av avtalets huvudbestämmelser, och lägga dem i
en särskild lag. I propositionen framhålls vidare att de konkurrensvår-
dande myndigheterna inte har haft något att invända mot den föreslag-
na ordningen.

Näringsutskottet vill för sin del betona vikten av att EES-avtalet
behandlas som en helhet i detta lagstiftningssammanhang. Därigenom
klargörs sambanden mellan de olika bestämmelserna i avtalet tydligare
än vad som skulle bli fallet om de delades upp i olika lagar. Konkur-

1992/93 :EU1

Bilaga 1

161

11 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

rensreglernas centrala ställning markeras också genom den av regering-
en valda metoden, som tillstyrks av utskottet. Motion 1991/92:E6 (-)
avstyrks därför i berörd del.

Samtidigt finner näringsutskottet det angeläget att framhålla önsk-
värdheten av att det främst för berörda företag skapas en lättillgänglig
sammanställning över de konkurrensrättsliga bestämmelserna och den
rättspraxis som har utvecklats inom EG. Utskottet noterar här med
tillfredsställelse vad som sägs i propositionen om publicering av bl.a.
EES-avtalet samt nya regler och beslut.

Då det gäller sekretesskydd för uppgifter som företag lämnar ut i
samband med utredningar i konkurrensärenden vill näringsutskottet
erinra om de sekretessbestämmelser som finns bl.a. i protokoll 23 och
24 till EES-avtalet och i protokoll 4 till övervakningsavtalet. Enligt
dessa bestämmelser får inte EG-kommissionen, EFTA:s övervaknings-
myndighet eller myndigheterna i de enskilda länderna avslöja upplys-
ningar som de har inhämtat med stöd av avtalen och protokollen i
konkurrensärenden om upplysningarna är av sådant slag att de omfat-
tas av sekretess. Det föreskrivs vidare att i samband med offentliggöran-
de av beslut skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att
affärshemligheter skyddas. I propositionen aviserar regeringen att den i
annat sammanhang återkommer med förslag rörande de sekretessfrågor
som kan föranledas av EES-avtalet. Med hänvisning till det anförda
anser näringsutskottet att motion 1991/92:E6 (-) bör avslås även i nu
aktuell del.

Ursprungsmärkning

I propositionen (s. 199) föreslås att lagen (1982:736) om ursprungs-
märkning av kläder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Bestämmelser om ursprungsmärkning finns i den angivna lagen och i
en tillhörande förordning (1982:910). Enligt bestämmelserna, som
trädde i kraft den 1 juli 1983, skall kläder vid yrkesmässig försäljning
vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats. Märk-
ningen skall normalt vara fast anbringad på plagget. Ansvaret för att
plaggen är märkta ligger på detaljhandeln.

I propositionen anförs att en svensk anpassning till EES-avtalet
motiverar att kravet på ursprungsmärkning slopas. Som skäl härför
hänvisas till en skrivelse från Kommerskollegium, som bl.a. åberopar
att EG-domstolen i en dom år 1985 slog fast att de krav på ursprungs-
märkning som Storbritannien tillämpade — motsvarande de svenska
kraven — strider mot artikel 30 i Romfördraget. Enligt denna artikel
är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande
verkan förbjudna mellan medlemsstaterna.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

162

sprungslandet. Enligt domstolen var syftet med regierna att möjliggöra
för konsumenterna att göra åtskillnad mellan inhemskt tillverkade och
importerade varor. Reglerna motverkade därigenom strävandena i
Romfördraget om tillskapandet av en inre gemensam marknad.

De krav på ursprungsmärkning som Storbritannien tillämpade har
alltså av EG-domstolen ansetts strida mot artikel 30 i Romfördraget.
En likalydande bestämmelse finns i EES-avtalets artikel 11. Denna
artikel skall enligt avtalets artikel 6 tolkas i enlighet med relevanta
avgöranden av EG-domstolen. Härav följer att de svenska bestämmel-
serna om krav på ursprungsmärkning — motsvarande de krav som har
tillämpats i Storbritannien — inte kan anses vara förenliga med
EES-avtalet.

Näringsutskottet anser, i likhet med EG-domstolen, att uppgifter om
ursprungsland inte fyller något direkt konsumentbehov. Det väsentliga
från konsumentsynpunkt är att kläderna är märkta med t.ex. pris,
skötselinstruktioner och vilka material de är tillverkade av. Det skall
också påpekas att de företag som så vill kan märka kläderna med
uppgift om tillverkningsland, om företagen bedömer att en sådan
upplysning t.ex. anger en viss kvalitetsnivå och därmed kan användas
som ett konkurrensmedel.

Näringsutskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag att lagen om
ursprungsmärkning skali upphävas.

Finansdepartementets område

I Finansdepartementets bilaga till propositionen (bilaga 6) lämnas bl.a.
en redogörelse rörande området finansiella tjänster. Genom EES-
avtalet har EFTA-länderna åtagit sig att följa de relevanta EG-reglerna
inom detta område. Detta innebär bl.a. att svenska banker och försäk-
ringsbolag får samma möjligheter som motsvarande institut från EG-
länderna att konkurrera om kunder över hela EES-området. EG:s
regler för en inre finansiell marknad bygger på tre grundprinciper: en
enda auktorisation, hemlandstillsyn och minimiharmonisering för öm-
sesidigt godkännande av medlemsstaternas regelverk.

I propositionen framhålls att riksdag och regering under senare år
har vidtagit en rad åtgärder för att anpassa den svenska kapitalmarkna-
den till vad som gäller på de internationella marknaderna. Bl.a. har
lagstiftningen rörande banker och andra kreditinstitut samt värdepap-
persmarknaden reformerats.

Regeringen framlägger inte nu några konkreta förslag till ytterligare
anpassning till EG:s regler, men aviserar att den senare under året
kommer med sådana förslag såväl när det gäller kreditinstitut och
försäkringsbolag som värdepappersrnarknaden.

Näringsutskottet har inget att erinra mot vad som anförs i proposi-
tionen på det nu berörda området.

1992/93:EU1

Bilaga 1

163

Näringsdepartementets område

Inledning

I Näringsdepartementets bilaga till EES-propositionen (bilaga 11)
framläggs förslag till lag om teknisk kontroll. Vidare begärs riksdagens
godkännande av redovisade riktlinjer för avveckling av riksprovplats-
systemet. Slutligen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförs om EES-avtalets konsekvenser såvitt avser Näringsdepartemen-
tets verksamhetsområde. Näringsutskottet behandlar frågorna i tur och
ordning. I anslutning härtill tar utskottet upp två motioner (nyd; v)
som har väckts med anledning av propositionen.

Lag om teknisk kontroll

EES-avtalet medför att Sverige måste anpassa sin ordning för obligato-
risk provning och kontroll till den som tillämpas inom EG, anförs det
i propositionen (s. 38).

I Sverige finns sedan år 1975 det s.k. riksprovplatssystemet. Fr.o.m.
den 1 juli 1989 regleras detta genom lagen (1989:164) om kontroll
genom teknisk provning och om mätning. Det ankommer på regering-
en att — efter förslag från Styrelsen för teknisk ackreditering — utse
riksprovplatser. Om inte särskilda skäl föreligger skall endast en riks-
provplats utses för varje kontrollområde, vilket innebär att riksprov-
platserna normalt har en monopolställning. För närvarande finns sju
utsedda riksprovplatser, varav tre är myndigheter och fyra aktiebolag.
Exempel på kontrollområden är motorfordon, tryckkärl och elektrisk
materiel.

I den näringspolitiska propositionen våren 1991 (prop. 1990/91:87)
konstaterade den dåvarande regeringen att det var uppenbart att det
svenska riksprovplatssystemet på väsentliga punkter inte stod i överens-
stämmelse med EG:s system för provning och kontroll och att ett
närmare svenskt samarbete med EG skulle kräva en anpassning av det
svenska systemet. Förslag om vissa riktlinjer för utseende av svenska
anmälda organ lades också fram i propositionen, vilka riksdagen
ställde sig bakom (bet. 1990/91 :NU35).

I EES-propositionen framläggs mot denna bakgrund förslag till en
ny lag om teknisk kontroll (s. 77), vilken skall ersätta den nu gällande
lagen. Den nya lagen innebär att som huvudregel skall gälla att öppna
system med anmälda organ skall tillämpas. Både offentliga och enskil-
da organ som uppfyller de uppställda kraven på kompetens skall
kunna medverka.

De organ som önskar bli anmälda för medverkan i kontrollförfaran-
den som berörs av EG-direktiv skall kunna visa att de uppfyller
kraven i tillämplig standard enligt de harmoniserade europeiska nor-
merna i den s.k. EN 45000-serien, vilken har utarbetats av de europe-
iska standardiseringsorganen på EG-kommissionens initiativ. Därjämte
skall de uppfylla de särskilda krav som följer av aktuellt direktiv.
Generellt krav på ackreditering skall inte tillämpas.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

164

Styrelsen för teknisk ackreditering skall enligt lagförslaget ges i
uppgift att i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma om
organ som önskar bli anmälda uppfyller kraven för sådana organ.
Styrelsen skall utföra denna uppgift i form av uppdragsverksamhet.

Näringsutskottet betonade våren 1991 (bet. 1990/91:NU35) att det är
av stor betydelse att det svenska systemet för obligatorisk provning och
kontroll anpassas till det system som gäller inom EG. Den nu föreslag-
na lagen om teknisk kontroll innebär en sådan anpassning. Utskottet
tillstyrker sålunda lagförslaget.

Avveckling av riksprovplatssystemet

I propositionen begärs riksdagens godkännande av riktlinjer för av-
veckling av riksprovplatssystemet (s. 58).

Den nuvarande svenska obligatoriska provningen och kontrollen
omfattar både sådana områden för vilka EG har utfärdat harmonise-
rande direktiv och som ingår i EES-avtalet och sådana områden som
inte är direkt berörda av Europasamarbetet. Till den senare gruppen
hör främst den kontroll som avser objekt i drift, s.k. återkommande
provning, såsom t.ex. av fordon eller hissar.

Regeringen föreslår för de båda nämnda områdena att det nuvaran-
de riksprovplatssystemet skall avvecklas till förmån för öppna system.
Ett avskaffande av riksprovplatsernas monopolställning och övergång
till system med konkurrens mellan flera aktörer kan enligt regeringen
förutsättas vara effektivitetsbefrämjande. De sektorsansvariga organen
bör i första hand ansvara för avvecklingen. Inriktningen bör vara,
anförs det, att avvecklingen av riksprovplatssystemet skall vara genom-
förd till den 1 januari 1994.

I propositionen erinras om att regeringen har beslutat tillkalla en
särskild utredare, verkställande direktören Lars Ag (K 1992:02), med
uppgift att lägga fram förslag till hur AB Svensk Bilprovnings mono-
pol på fordonsbesiktning skall kunna avskaffas. Utredningsuppdraget
skall vara slutfört senast den 1 november 1992. Vidare har en särskild
utredare, f.d. statssekreteraren Lars Ljung (N 1992:02), tillkallats för att
pröva möjligheterna att begränsa statens engagemang i Statens prov-
ningsanstalt (SP) och Statens maskinprovningar (SMP). Han har i
rapporten Prova privat — provning och mätteknik inom SP och SMP
i Europa-perspektiv (SOU 1992:74) föreslagit att SP skall ombildas till
statligt bolag och att det statliga ägandet på sikt skall minskas. Vidare
föreslås privatisering av delar av SMP:s verksamhet.

Enligt näringsutskottets mening kan en avveckling av riksprovplats-
systemet till förmån för öppna system förväntas medföra en ökad
konkurrens och effektivitet. De riktlinjer som anges i propositionen
tillstyrks därmed. Utskottet anser vidare det vara angeläget att — såsom
förordas i propositionen — det sker en entydig precisering av den
tidpunkt (den 1 januari 1994) vid vilken avvecklingen skall vara
genomförd. De förändringar beträffande AB Svensk Bilprovning, Sta-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

165

tens provningsanstalt och Statens maskinprovningar som regeringen
senare kan komma att föreslå finns det ingen anledning för riksdagen
att nu uttala sig om.

EES-avtalets konsekvenser avseende Näringsdepartementets
verksamhetsområde

Inledning

I bilaga 11 till propositionen bereds riksdagen, som tidigare nämnts,
också tillfälle att ta del av vad regeringen anför om EES-avtalets
konsekvenser såvitt avser Näringsdepartementets verksamhetsområde.
Detta sker i särskilda avsnitt om näringspolitiken, varors fria rörlighet,
fri rörlighet för personer, tjänster och kapital, konkurrensregler m.m.
samt samarbete vid sidan av de fyra friheterna. Näringsutskottet be-
handlar de olika frågorna var för sig, varvid två motioner (nyd; v) med
anknytning till vissa av frågorna tas upp.

Näringspolitiken

EES-avtalet föranleder ingen ändring av den nuvarande näringspoliti-
ken, anförs det i propositionen (s. 2).

Näringspolitiken anger de ramar inom vilka företagen fritt bör få
bedriva sin verksamhet, framhålls det. Fri företagsamhet, sund konkur-
rens och privat ägande ger enligt regeringen de bästa förutsättningarna
för fortsatta ekonomiska framsteg. Bransch- och företagsstöd ryms inte
inom ramen för regeringens näringspolitik och avvecklas därför suc-
cessivt, heter det vidare.

Regeringens näringspolitik koncentreras till följande huvudområ-
den:

- småföretagspolitiken,

-privatisering av statligt ägda företag,

-främjande av utländska investeringar,

- konkurrenspolitiken,

-forskning och utveckling,

-energipolitiken.

I motion 1991/92:E10 (v) berörs näringspolitiken i ett särskilt avsnitt
(9.9) — dock utan något formellt yrkande. Motionen innehåller dock
ett generellt yrkande om återförvisning av propositionen till regering-
en. Beräkningar i samband med EES-avtalet visar att tillväxten kom-
mer att öka med ett avtal, konstateras det i motionen. Tillväxten måste
emellertid enligt motionärerna vara ekologiskt anpassad — ett faktum
som regeringen anses negligera.

Enligt artikel 61 i EES-avtalet kan Sverige bedriva en självständig
näringspolitik och stödja företag, branscher eller regioner när det
erfordras, anförs det vidare i motionen. Om stöd ges till företag i ett
tidigt skede i utvecklingsprocessen eller om det avser små och medel-
stora företag, bör enligt motionärerna någon konflikt med EES-avtalet

1992/93:EU1

Bilaga 1

166

inte uppstå. Med hänsyn härtill finner motionärerna det märkligt att
regeringen har slopat vissa industristöd, såsom stödet till industridesign
och stödet till träindustrin.

Riksdagen beslöt våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20)
att för budgetåret 1992/93 anslå 5,4 miljoner kronor till åtgärder för att
främja industridesign. 1 budgetpropositionen angavs att anslaget bör
upphöra vid utgången av nämnda budgetår. Om bidrag därefter anses
motiverat får detta, sades det, prövas inom ramen för anslaget till
småföretagsutveckling. 1 en meningsyttring (v) krävdes dels ett högre
anslag (6,4 mkr), dels ett uttalande om att stödet inte skall avskaffas. 1
propositionen föreslogs också att det branschprogram för insatser inom
den träbearbetande industrin som Närings- och teknikutvecklingsver-
ket (NUTEK) har ansvarat för skulle upphöra vid utgången av budget-
året 1991/92 i stället för, som tidigare var planerat, vid utgången av
budgetåret 1992/93. Riksdagen hade inget att erinra mot detta. Krav på
insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin framfördes i en
meningsyttring (v).

I EES-avtalets avsnitt om konkurrensregler och andra gemensamma
regler anges i kapitel 2 de regler som skall gälla för statligt stöd. Enligt
artikel 61 punkt 3 kan följande typer av stöd anses förenliga med
avtalet:

-stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där
levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist
på sysselsättning,

-stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt
europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en
EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi,

-stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller
vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en
omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

-stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén
kan komma att ange i enlighet med avtalet.

Näringsutskottet behandlade senast våren 1992 i sitt betänkande om
näringspolitik (bet. 1991/92:NU20) den allmänna inriktningen av när-
ingspolitiken. Företrädarna för regeringspartierna i utskottet ställde sig
därvid bakom regeringens uppläggning av näringspolitiken. Företrä-
darna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet fram-
förde i reservationer och meningsyttring sina resp, synpunkter på
näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Näringsutskottet anser inte att EES-avtalet i sig medför något krav
på ändring av näringspolitiken. De olika synpunkter på det konkreta
innehållet i näringspolitiken som framfördes i utskottets betänkande
1991/92:NU20 av de olika partiföreträdarna kvarstår dock. Något be-
hov av ett uttalande från riksdagen i denna del med anledning av
redovisningen i propositionen eller med anledning av motion
1991/92:E10 (v) anser utskottet inte föreligga.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

167

Varors fria rörlighet

Under tre delrubriker — tekniska föreskrifter m.m., produktansvar
och energi — redovisar regeringen sin bedömning av EES-avtalets
konsekvenser inom området varors fria rörlighet (s. 5).

När det gäller tekniska föreskrifter m.m. har näringsutskottet i det
föregående behandlat förslagen om lag om teknisk kontroll och av-
veckling av riksprovplatssystemet.

Beträffande mätinstrument överensstämmer nuvarande svenska reg-
ler i stort med EES-rätten, sägs det i propositionen. Den nu gällande
svenska lagstiftningen har dock ett betydligt snävare tillämpningsområ-
de än EG:s motsvarande bestämmelser. Detta var bakgrunden till att
Statens provningsanstalt i juni 1991 gavs i uppdrag att utarbeta förslag
till hur EG:s bestämmelser på området bör införas i svensk lagstift-
ning. I propositionen aviseras att ett lagförslag, baserat på provningsan-
staltens rapport och remissutfallet av denna, inom kort kommer att
föreläggas riksdagen.

Inom EG regleras elmaterielsäkerheten i det s.k. lågspänningsdirek-
tivet från år 1973. När det gäller elektrotekniska varor konstateras i
propositionen att Sverige, med några få undantag, följer europeiska
normer för säkerhetskrav. I EES-avtalet har Sverige fått rätt att avvakta
med anpassningen till lågspänningsdirektivet till den 1 januari 1994.
Näringsminister Per Westerberg meddelar i propositionen att förslag
om hur det svenska elsäkerhetsarbetet bör utformas, organiseras och
finansieras kommer att föreläggas riksdagen senare under innevarande
år. Vidare aviseras förslag till ny lag om skydd mot elektromagnetiska
störningar och förslag till lag om bl.a. certifiering, märkning, mark-
nadsföring och användning av byggprodukter.

Regeringen erinrar om att EG-direktivet om produktansvar i huvud-
sak implementeras genom den produktansvarslag (1992:18) som skall
träda i kraft den 1 januari 1993 (prop. 1990/91:197, bet. LU14). När
det gäller produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström uppnås
överensstämmelse med EG:s bestämmelser genom det tillägg till den
s.k. ellagen (1902:71 s. 1), som riksdagen beslutade om våren 1992 och
som också det träder i kraft den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:135,
bet. NU31).

Under rubriken energi sägs i propositionen att de EG-rättsakter
avseende energiområdet som har tagits in i EES-avtalet relativt enkelt
kan införlivas i det svenska regelverket utan lagändringar. De nyligen
antagna EG-direktiven om möjligheter att transitera el och naturgas
över nationsgränser, liksom direktivet om ökad öppenhet beträffande
el- och gaspriser till industrin, ligger helt i linje med strävandena att
öka konkurrensen och effektiviteten inom energisektorn i Sverige,
anförs det vidare. I propositionen erinras om de förslag om en fortsatt
reformering av den svenska elmarknaden i syfte att öka konkurrensen
och effektiviteten som regeringen lade fram våren 1992, vilka riksda-
gen senare ställde sig bakom (prop. 1991/92:133, bet. NU30).

Näringsutskottet har inget att erinra mot den redovisning som
lämnas i propositionen i nu aktuellt avseende.

1992/93:EU1

Bilaga 1

168

Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital

Inom EES kommer det att råda fri etableringsrätt, sägs det i propositio-
nen (s. 21). I princip kommer ingen särbehandling som grundar sig på
nationalitet att tillåtas. Genom de lagändringar som nyligen har beslu-
tats eller initierats för att främja direktivinvesteringar från utlandet
kommer Sverige inte, enligt regeringens bedömning, att ha några
svårigheter med implementeringen av EES-avtalet.

EES-avtalets bestämmelser om etableringsfrihet gäller också själv-
ständiga näringsidkare. I propositionen (s. 23) meddelas att regeringen
senare kommer att besluta om vilken eller vilka myndigheter som
skall ges i uppdrag att ansvara för utfärdandet av de intyg som kan
krävas av svenska medborgare och i Sverige bosatta personer för
verksamhet som självständiga näringsidkare i annat land inom EG.

Denna del av propositionen föranleder inga kommentarer från
utskottets sida.

Konkurrensregler m.m.

Under denna rubrik redovisar regeringen sin bedömning i fyra delav-
snitt: konkurrensreglerna, offentligt stöd till näringslivet, industriellt
rättsskydd och revisorer. EES-avtalets konsekvenser på konkurrensom-
rådet har näringsutskottet behandlat i ett tidigare avsnitt. Områdena
industriellt rättsskydd och revisorer ingår i lagutskottets beredningsom-
råde och kommenteras därför inte av näringsutskottet.

Beträffande det offentliga stödet till näringslivet sägs i propositionen
(s. 26) att det näringspolitiska stödet i Sverige är väl anpassat till
EES-avtalets regler och att det därför inte krävs några förändringar när
det gäller tillämpningen av enskilda stödprogram. Däremot anser rege-
ringen att det bör utfärdas föreskrifter för att den insyn i systemen som
krävs skall kunna säkerställas. Detta kommer att ske genom utfärdande
av en förordning. Vidare bör det enligt regeringen föreskrivas —
lämpligen genom ett tillägg till förordningen (1988:764) om statligt
stöd till näringslivet — att som generellt villkor för statligt stöd skall
gälla att stöd som har lämnats i strid mot EES-avtalet skall kunna
återkrävas.

Näringsutskottet har inget att erinra mot vad som anförs i proposi-
tionen på detta område.

Samarbete vid sidan av de fyra friheterna

EES-avtalet öppnar värdefulla möjligheter för svenska företag, institu-
tioner och myndigheter att delta i ett utökat europeiskt samarbete på
ett antal områden, framhålls det i propositionen. I artikel 78 uppräk-
nas ett antal sakområden där parterna skall stärka och bredda samarbe-
tet. Av de tio områden som omnämns är det framför allt tre som faller
inom Näringsdepartementets område, nämligen forskning och teknisk
utveckling, frågor om små och medelstora företag samt turism. I
propositionen (s. 32) redovisas vad det utökade samarbetet på dessa tre
områden kommer att innebära. Näringsutskottet finner inte anledning
till någon erinran mot den redovisning som lämnas.

1992/93:EU1

Bilaga 1

169

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet ett yrkande i motion
1991/92:E11 (nyd) med krav på ett uttalande av riksdagen om ökade
satsningar på s.k. electronic data interchange (EDI). I motionen sägs
att 99,9 % av Sveriges 391 000 företag är småföretag med EG:s mått
mätt, dvs. har Srre än 500 anställda. Av totala antalet anställda är
72 % sysselsatta i sådana företag. Europaintegrationen påverkar främst
de små och medelstora företagens situation, anser motionärerna. Själv-
fallet är det en riktig princip, heter det vidare, att olönsamma företag
skall slås ut men samtidigt är det angeläget att små företag ges möjlig-
het att växa. I motionen föreslås bl.a. att EDI snabbt måste utvecklas
för småföretagen och komma till praktisk tillämpning i större omfatt-
ning.

EDI innebär att information om affärstransaktioner automatiskt kan
överföras från dator till dator. För att kunna utnyttjas i stor omfattning
krävs att EDI bygger på internationellt accepterade standarder för
informationsöverföring och att själva informationen är så strukturerad
att den kan vidarebearbetas i datorsystem. I FN:s regi utarbetas EDI-
standarder (EDIFACT) i samarbete med internationella organ för
standardisering.

Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda
statens roll i arbetet med att förenkla internationella handelsprocedu-
rer och statens stöd till Handelsprocedurrådet (SWEPRO). I utred-
ningsuppdraget ingick att lämna förslag angående ansvarsfördelningen
för Sveriges medverkan i det internationella samarbetet avseende för-
enklade handelsprocedurer och användningen av EDI i Sverige samt
att överväga behovet av ett särskilt sammanhållet program rörande
användningen av EDI i Sverige.

Statskontoret redovisade i juni 1992 resultatet av sitt arbete i rappor-
ten Samverkan om EDI och handelsprocedurer (Statskontoret
1992:26). Där föreslås bl.a. att EDI-intressenterna i Sverige skall sam-
verka för att främja praktiskt arbete med EDI och handelsprocedurer i
landet och i detta syfte bilda en förening, SWEDIFORUM (arbets-
namn). Enligt förslaget skall föreningens uppgift vara att:

-samordna EDI-utvecklingen i Sverige,

- initiera och stödja nya användargrupper,

- på uppdrag av Utrikesdepartementets handelsavdelning (UDH) med-
verka i internationellt utvecklingsarbete inom FN och EG,

-vara rådgivare och expertorgan åt UDH, övrig statsförvaltning och
företag,

- utföra oberoende utredningar,

- informera om EDI-utvecklingen internationellt och i Sverige,
-genomföra speciella insatser för de små tillväxtföretagen.

Verksamheten anses böra ha en omslutning på ca 8 miljoner kronor
per år och finansieras via uppdrag från UDH och Näringsdepartemen-
tet (1,5 mkr vartdera), medlemsavgifter (4 mkr) samt seminarier, kur-
ser, tidskriftsprenumerationer och försäljning (1 mkr). Något behov av
ett särskilt sammanhållet program för användningen av EDI i Sverige
anses inte föreligga om den föreslagna föreningen bildas.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

170

Rapporten är nu föremål för remissbehandling. Enligt vad närings-
utskottet har erfarit är avsikten att regeringen, efter beredning av
ärendet under hösten 1992, skall lägga fram eventuella förslag för
riksdagen i budgetpropositionen 1993.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att en ökad an-
vändning av EDI kan ha stor betydelse för småföretagen. Med hänvis-
ning till den utredning som har genomförts och det beredningsarbete
som nu pågår anser utskottet inte att det finns behov av något
uttalande av riksdagen i frågan. Motion 1991/92:E11 (nyd) avstyrks
sålunda i berörd del av näringsutskottet.

Stockholm den 3 september 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

1992/93 :EU1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Per-
Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Kjell
Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furu-
strand (s), Göran Hägglund (kds), Leif Marklund (s), Olle Lindström
(m), Mats Lindberg (s), Carl B Hamilton (fp) och Bert Karlsson (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Ursprungsmärkning

Anita Gradin, Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Rey-
noldh Furustrand, Leif Marklund och Mats Lindberg (alla s) anser att
den del av yttrandet — under rubriken Ursprungsmärkning — som
börjar med "De krav" och slutar med "skall upphävas" bort ha
följande lydelse:

I och för sig ger domstolens beskrivning av de brittiska bestämmel-
serna vid handen att de har likheter med de svenska ursprungsregler-
na. Det finns emellertid också skillnader, främst genom att Storbritan-
niens lag omfattade flera varugrupper. Ursprungsreglerna gällde sålun-
da utöver kläder också textilvaror, skor, elektriska hushållsapparater
och bestick. Det talar enligt näringsutskottets uppfattning för att de
båda lagarna mycket väl kan bedömas på olika sätt i förhållande till de
aktuella artiklarna. Utskottet anser därför inte, till skillnad från rege-
ringen, att en svensk anpassning till EES-avtalet motiverar att lagen
om ursprungsmärkning upphävs. Det är enligt utskottets uppfattning
ett starkt konsumentintresse att man på kläderna kan finna uppgift om

171

var de är tillverkade. Därigenom kan konsumenterna t.ex. fa underlag
för att bedöma varornas kvalitet och design. Mot denna bakgrund
avstyrker näringsutskottet regeringens förslag om upphävande av lagen
om ursprungsmärkning av kläder.

2. Användningen av electronic data interchange
(EDI)

Bert Karlsson (nyd) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Samarbete vid sidan av de fyra friheterna — som börjar med "Närings-
utskottet delar" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:E11 (nyd), att electronic data interchange (EDI) snabbt måste
utvecklas för småföretagen och komma i praktisk tillämpning i större
omfattning. Detta kräver ett direkt engagemang från regeringens sida
och att konkreta åtgärder omgående vidtas. Näringsutskottet instämmer
sålunda inte i Statskontorets bedömning att det inte finns något behov
av ett särskilt sammanhållet program för användningen av EDI i
Sverige om den föreslagna föreningen (SWEDIFORUM) bildas. Riks-
dagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att omgående vidta
konkreta åtgärder för att en ökad EDI-användning skall komma till
stånd. Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1991/92:E11
(nyd) i här berörd del.

1992/93:EU1

Bilaga 1

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I allt väsentligt instämmer jag i de synpunkter som framförs i den
avvikande mening beträffande ursprungsmärkning som har fogats till
detta yttrande.

172

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1992/93:AUly

EES-avtalet

Till EES-utskottet

EES-utskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbets-
området jämte motioner såvitt gäller utskottets beredningsområde. Med
anledning härav Sr utskottet anföra följande.

Utskottet behandlar i detta yttrande av propositionen dels bilaga 9
(Arbetsmarknadsdepartementet) i dess helhet, dels bilaga 10 (Kulturde-
partementet) såvitt avser avsnittet Jämställdhetsfrågor och av motioner-
na yrkandena 3 och 4 i motion E7 av Mats Hellström m.fl. (s) samt
yrkandena 5, 25—30 i motion E10 av Lars Werner m.fl. (v).

Inledning

Sveriges deltagande i EES kommer att påverka den svenska arbets-
marknaden på olika sätt. Bl.a. kommer principen om arbetskraftens
fria rörlighet att innebära en gemensam arbetsmat lad för EFTA- och
EG-länderna, vilket öppnar dörrarna för en ökad migration mellan
avtalsländerna.

Utskottet noterar den samsyn som redovisas i propositionen och den
socialdemokratiska motionen när det gäller Sveriges möjligheter att
bedriva en aktiv arbetsmarknads-, regional-, social- och jämställdhets-
politik med i stort sett samma medel som hittills även i framtiden.

Med hänvisning till denna överensstämmelse i bedömningen av
dessa för den fortsatta framställningen grundläggande frågor övergår
utskottet till att närmare redovisa innehåll och förslag i propositionen
och motionerna. Det kan här påpekas att i de nu aktuella delarna av
propositionen är det endast ett konkret förslag som underställs riksda-
gen, nämligen om ändring i arbetsmiljölagen. I övrigt bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad som anförts i bilagorna 9 resp. 10 om
arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, arbetsrätt, regionalpolitik och jäm-
ställdhetsfrågor.

Arbetsmiljö

Arbetsmiljön är ett av de områden där de svenska föreskrifterna
behöver anpassas till de rättsakter inom EG som EES-avtalet hänvisar
till. Huvuddelen av detta arbete består i att anpassa de föreskrifter på
arbetsmiljöområdet som Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) utfärdar med
stöd av arbetsmiljölagen. Den dåvarande regeringen uppdrog i april
1991 åt ASS att förbereda en anpassning av föreskrifterna till åtagande-
na enligt det kommande EES-avtalet. ASS har uppgett att det är ca 60

1992/93 :EU1

Bilaga 1

173

författningar som skall ändras, ca 70 som skall upphävas och att ett
tiotal nya författningar beräknas tillkomma. Det bedöms även behöv-
ligt att ändra i arbetsmiljölagen. Ändringarna avser främst att vidga
ASS möjligheter att meddela föreskrifter.

Sålunda föreslår regeringen att ASS genom ett tillägg till 4 kap. 3 §
arbetsmiijölagen skall kunna föreskriva skyldighet för arbetsgivare att
föra s.k. expositionsregister och till läkare överlämna uppgifter ur
sådana register. I flera EG-direktiv förutsätts att sådana register förs
över arbetstagare som exponeras för farliga ämnen, buller m.m. De
arbetstagare det gäller skall ha rätt att ta del av de registeruppgifter
som berör honom eller henne.

Ändringarna i arbetsmiljölagen på denna punkt utgör en anpassning
till EG:s produktdirektiv. Innebörden av dessa direktiv behandlas
närmare i ett förslag till ny lag om teknisk kontroll, som föreligger i
Näringsdepartementets bilaga till propositionen. I princip innebär di-
rektiven förbud mot nationella krav på att produkter skall godkännas i
förväg av en myndighet, vilket har varit en i Sverige använd metod.
EG:s kontrollsystem bygger i mycket på tillverkarens uppgifter om
produktsäkerhet, kombinerat med starkare krav på produktansvar. En
sammanfattande redovisning för de nya produktkontrollkraven redovi-
sas även i Arbetsmarknadsdepartementets bilaga till propositionen.

Härutöver föreslås en ändring i 3 kap. 8 § om tillverkares, importö-
rers och leverantörers skyddsansvar för tekniska anordningar. Med
EG:s terminologi skall skyddsansvaret inträda när anordningen "släpps
ut på marknaden". I den nuvarande lydelsen av arbetsmiljölagen är
motsvarande uttryck att anordningen "avlämnas för att tas i bruk".
Vidare införs en regel om visning på mässor, utställningar m.m. av
anordningar som inte fyller kraven på betryggande säkerhet.

Slutligen bedömer arbetsmarknadsministern att en bestämmelse i
arbetsmiljölagen om personlig skyddsutrustning inte skall ändras, trots
att begreppet "personlig skyddsutrustning" i EG:s direktiv möjligen
har en något vidare omfattning än den svenska lagstiftningen.

Regeringens lagändringsförslag bygger i det väsentliga på vad som
förordats av en departemental arbetsgrupp som tillsattes av den förut-
varande regeringen. Förslaget har utan invändningar granskats av
lagrådet. Inte heller utskottet har någon erinran mot det föreliggande
förslaget till ändring av arbetsmiljölagen utan tillstyrker att detsamma
antas av riksdagen.

Vänsterpartiet begär i motion E10 (yrkandena 26 och 27) att riksda-
gen av regeringen skall begära en redovisning för EES-avtalets konse-
kvenser för arbetsmiljölagstiftningen, med en överskådlig förteckning
över alla förändringar som beror på avtalet samt att riksdagen skall
besluta att avtalet inte får leda till försämringar av arbetsmiljöreglerna
i Sverige.

1992/93: EU 1

Bilaga 1

174

Arbetsmiljölagens övergripande krav på arbetsmiljön preciseras ge-
nom de föreskrifter som ASS meddelar. Detta omfattande författnings-
material, ca 5 000 sidor text, är således utfärdat på myndighetsnivå, i
samråd med arbetsmarknadens parter men utan statsmakternas med-
verkan. Som inledningsvis nämnts har ASS regeringens uppdrag att
förbereda de anpassningar av detta regelverk som följer av EES-
åtagandena. Utskottet anser att det inte är meningsfullt att avkräva
styrelsen en förändringskatalog och att riksdagen inte heller bör fatta
ett principbeslut av det slag som begärs i motionen. Det har självfallet
varit angeläget för Sverige att under förhandlingsarbetets gång skydda
vitala intressen på arbetsmiljöområdet liksom på andra samhällsområ-
den och utverka de särbestämmelser som bedömts nödvändiga.

När det gäller den fortsatta utvecklingen på området kan hänvisas
till målsättningen i företalet ("preambeln") till EES-avtalet, varav
framgår att parterna är fast beslutna att vid den fortsatta utvecklingen
av regler bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och
miljö. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till de
nämnda yrkandena i motion E10.

Arbetsmarknadsfrågor

Inom EG, anför arbetsmarknadsministern, är arbetsmarknadspolitiken
en del av socialpolitiken, och den ses i första hand som en rent
nationell angelägenhet. De direkta effekterna av EES-avtalet för arbets-
marknadspolitiken är begränsade. Ett undertecknande av avtalet, fram-
håller han vidare, medför således ingen inskränkning av den nationella
bestämmanderätten över arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadsministern berör frågan huruvida EES-avtalets regler
om statsstöd påverkar våra möjligheter att utnyttja lönesubventioner i
det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet. Lönesubventioner ges
bl.a. som rekryteringsstöd för ungdomar, invandrare m.fl. och som
lönebidrag för handikappade arbetstagare. Vidare kan bidrag ges till
utbildning av anställda i företag. Arbetsmarknadsministern bedömer
att åtgärderna inte medför sådana konkurrenssnedvridande effekter
som statsstödsreglerna vill motverka. Han påpekar att motsvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder förekommer i flera EG-länder.

Den uppsättning arbetsmarknadspolitiska instrument som används i
Sverige skiljer sig inte på något avgörande sätt från de instrument som
utnyttjas i EG-länderna. Vad som skiljer Sverige från flertalet EG-
länder, understryker arbetsmarknadsministern, är den sammantagna
omfattningen av aktiva åtgärder för att främja en så väl fungerande
arbetsmarknad som möjligt.

Som redan sagts påverkas inte inriktning och omfattning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i någon större utsträckning av
EES-avtalet. Detta innebär, som utskottet ser det, att Sverige även i
fortsättningen kan driva den arbetslinje som under decennier varit en
målmedveten arbetsmarknadspolitisk ambition i vårt land.

Vad nu refererats innebär självfallet inte att den svenska arbetsmark-
naden blir opåverkad av EES-avtalet. Den fria rörligheten för personer

1992/93:EU1

Bilaga 1

175

innebär sett ur svenskt perspektiv att den gemensamma arbetsmarknad
som Norden hittills har utgjort vidgas att omfatta EG-länderna och de
tre icke-nordiska EFTA-staterna. Vi far en gemensam EES-arbetsmark-
nad.

Arbetsmarknadsministern diskuterar effekterna för den svenska ar-
betsmarknaden av denna rörlighet. Frågan gäller om vi kan räkna med
såväl en ökad invandring till Sverige från EG-länderna som en ökad
utvandring av svenskar till dessa länder. Han anser att det inte finns
några starka skäl att vänta sig en kraftig rörlighet av arbetskraft till och
från Sverige med anledning av EES-avtalet. Han kan därvid stödja sig
på att flyttningsrörelserna inom EG-länderna hittills har varit mycket
begränsade.

En institutionell effekt av EES-avtalet är att samarbetet mellan
EG-ländernas arbetsmarknadsmyndigheter i fråga om arbetsförmedling
kommer att vidgas att omfatta även EFTA-länderna. Informations- och
erfarenhetsutbyte kring arbetsmarknadsfrågor och arbetsmarknadspoli-
tik kommer att öka.

Vänsterpartiet begär i motion E10 (yrkande 25) en redovisning från
regeringen av EES-avtalets konsekvenser för den svenska arbetsmark-
nadspolitiken. Med hänvisning till de besked som arbetsmarknadsmi-
nistern har lämnat härom i propositionen och som utskottet för sin
del godtar avstyrks detta motionsyrkande.

Arbetsrätt

Till följd av EES-avtalet har Sverige att i sin rättsordning införliva tre
EG-direktiv på det arbetsrättsliga området. Dessa direktiv gäller kollek-
tiva uppsägningar (dvs. uppsägningar på grund av arbetsbrist), arbetsta-
garnas rättigheter vid företagsöverlåtelser resp, skydd för arbetstagarna
vid arbetsgivarens insolvens. Enligt propositionen uppfyller den svens-
ka lagstiftningen direktivens krav utan särskilda lagstiftningsåtgärder.
De lagar som tillgodoser direktiven är medbestämmandelagen, anställ-
ningsskyddslagen, den s.k. främjandelagen, semesterlagen och lönega-
rantilagen.

Ett nytt EG-direktiv, om arbetsgivarens skyldighet att informera
arbetstagare om deras anställningsvillkor, behandlas inom den pågåen-
de översynen av arbetsrättslagstiftningen.

En fråga som enligt propositionen visserligen inte är aktuell i detta
sammanhang men av stort principiellt intresse för den framtida anpass-
ningen till EG-direktiv gäller möjligheten att använda kollektivavtal
som metod för att genomföra sådana direktiv. Problemet behandlas
relativt utförligt i propositionen (bilaga 9 s. 25—26). Bakgrunden är att
vi i Sverige har en fast tradition att komplettera och ersätta arbetsrätts-
liga lagbestämmelser med kollektivavtal och att låta löner och andra
anställningsvillkor i princip bli reglerade inte i lag utan genom kollek-
tivavtal. Detta system förutsätter bl.a. att vi har väl fungerande organi-
sationer på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

I många länder inom EG råder andra förhållanden, med lägre
facklig organisationsgrad och med kollektivavtal som inte är heltäckan-

1992/93: EU 1

Bilaga 1

176

de. Där tillgriper man i stället minimilagstiftning om lön och andra
anställningsvillkor som ett sätt att säkra att reglerna blir tillämpliga
över hela arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsministern anför avslutningsvis i det nyssnämnda av-
snittet av propositionen att Sverige inom kort kommer att utgöra en
del av en gemensam europeisk arbetsmarknad. Det är då viktigt att
värna om de värdefulla inslagen i svensk arbetsmarknadslagstiftning.
Därför är det väsentligt att skapa möjligheter att kunna nyttja kollek-
tivavtal för att implementera EG-direktiv.

Socialdemokraterna föreslår i motion E7 (yrkande 4) ett tillkännagi-
vande till regeringen om att Sverige skall verka för att den sociala
dimensionen utvecklas inom EES. I motiveringen till yrkandet fram-
håller motionärerna särskilt betydelsen av ett samarbete enligt det
sociala protokoll som elva av de .tolv EG-staterna (Storbritannien
ställde sig utanför) antog vid Maastnchtmötet förra året.

Av en överenskommelse som är fogad till protokollet framgår att
gemenskapen och dess medlemsstater åtar sig att aktivera sina åtgärder
beträffande arbetsmiljö, information och samråd med arbetstagarna,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt utslagningen från arbets-
marknaden.

Det är av särskilt intresse i detta sammanhang att överenskommelsen
medger att en medlemsstat på arbetsgivarnas och arbetstagarnas gemen-
samma begäran kan anförtro åt dem att avtalsvägen genomföra direktiv
som antagits till följd av överenskommelsen. Och vid det samråd som
EG-kommissionen skall ha med arbetsgivar- och arbetstagarsidan om
tilltänkta åtgärder enligt överenskommelsen får parterna möjlighet att
inom en tidsram av nio månader träffa avtal om att själva genomföra
de nya åtgärder som planeras.

Utskottet har inte underlag för att bedöma i vad mån det sociala
protokollet och tillhörande överenskommelse kommer att ingå i EG:s
regelsystem (acquis communautaire) och på den vägen kommer att
påverka utvecklingen av EES-avtalet. I detta sammanhang kan påpekas
att det ingår i den nu verksamma arbetsrättskommitténs uppdrag att
följa den arbetsrättsliga utvecklingen inom EG och ta ställning till
vilka anpassningar som krävs i den svenska lagstiftningen.

Enligt utskottets mening utgör protokollet som sådant ett gott stöd
för de svenska önskemålen att när så är lämpligt genomföra EG-
direktiv med kollektivavtal. Ett sådant förfarande torde för övrigt inte
vara enbart ett svenskt utan ett gemensamt nordiskt intresse. Med
tanke på vad som anförts i propositionen i denna del utgår utskottet
från att regeringen med utnyttjande av alla de formella och informella
vägar som EES-avtalet erbjuder kommer att driva kollektivavtalslinjen.
Utskottet anser att regeringen i dessa strävanden bör kunna påräkna ett
aktivt stöd från arbetsmarknadens parter.

Det anförda får anses tillgodose den aktuella delen i yrkandet i
motion E7.

Med det förespråkande av kollektivavtalslösningar som utskottet
gjort ovan saknar utskottet anledning att föreslå någon åtgärd i anslut-
ning till yrkande 28 i motion E10 (v) om tillkännagivande till rege-

1992/93:EU1

Bilaga 1

177

12 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

ringen att en eventuell lagstiftning om minimivillkor på arbetsrättsom-
rådet inte far hindra att bättre villkor uppnås genom kollektivavtal.
Inte heller vill utskottet tillstyrka yrkande 29 i samma motion om att
riksdagen skall besluta att arbete i Sverige från första dagen skall följa
svenska lagar med kollektivavtal.

Regionalpolitik

Vid bedömningen av EES-avtalets effekter på den svenska regionalpoli-
tiken kan man inte undgå att beakta avtalets artiklar 61 om statsstöd
och 62 om övervakning av all statlig stödgivning. Vidare måste man ta
hänsyn till EG-direktiven om regionalpolitisk stödgivning.

Huvudregeln om statsstöd i artikel 61 är att allt sådant stöd är
oförenligt med avtalet om det snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrens och därmed handeln mellan de avtalsslutande länderna.
Dock kan stöd godtas bl.a. om det skall främja den ekonomiska
utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller
där det råder allvarlig brist på sysselsättningstillfällen. Vidare kan stöd
tillåtas om det underlättar utvecklingen av viss näringsverksamhet eller
vissa regioner i den mån det inte påverkar handeln i negativ riktning i
en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

I en till EES-avtalet fogad gemensam deklaration från de avtalsslu-
tande parterna betonas att hänsyn också skall tas till andra kriterier,
t.ex. mycket låg befolkningstäthet, ett för de nordiska länderna väsent-
ligt stödkriterium.

Övervakningen av stödgivning och statsstödsregler kommer för Sve-
riges del att ske genom EFTA:s övervakningsmyndighet, ESA. Myndig-
heten far även befogenhet att anmoda en regering att återkalla ett
beviljat statsstöd som anses strida mot EES-avtalets regler. Arbetsmark-
nadsministern anser det vara ytterst osannolikt att sådana krav kom-
mer att ställas på Sverige men tillkännager att en bestämmelse om
återkrav införs som villkor i de berörda stödförordningarna.

Arbetsmarknadsministerns slutsatser är att bestämmelserna i artikel
61 är så allmänt hållna att det är omöjligt att alltid på förhand exakt
bedöma om en viss typ av stöd är förenligt med EES-avtalet eller inte.
Den annorlunda regionala problembilden i Sverige jämfört med EG-
länderna är också en viktig faktor vid avtalets tolkning. Det kan med
hänsyn till dessa förhållanden, fortsätter han, inte uteslutas att det i
vissa avseenden i framtiden kan bli nödvändigt med modifieringar av
det svenska regionalpolitiska företagsstödet.

Arbetsmarknadsministerns samlade bedömning är dock att det nuva-
rande regionalpolitiska stödet till företag överensstämmer med EES-
avtalets grundtanke att stöd inte får snedvrida konkurrensen och
handeln på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. Regio-
nalpolitikens nuvarande inriktning och den gemensamma deklaratio-
nens utformning innebär att Sverige även i fortsättningen bör kunna
bedriva en regionalpolitik med i stort sett samma inriktning och minst

1992/93: EU 1

Bilaga 1

178

samma omfattning som i dag. Det föreligger, säger arbetsmarknadsmi-
nistern avslutningsvis, därför för närvarande inte några behov av
förändringar av gällande regionalpolitik med anledning av EES-avtalet.

Efter propositionens avlämnande har EG-kommissionen avgivit ytt-
rande (avi) över Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Även om
yttrandet tar sikte på en annan situation än den som är för handen i
detta ärende, kan det ha sitt intresse att här referera kommissionens
syn på det svenska regionalpolitiska stödet.

Kommissionen anser att detta stöd trots vidtagna ändringar alltför
mycket överstiger de nivåer som tillämpas i gemenskapen och att det
måste anpassas efter gemenskapens regler. Ett särskilt problem utgör
enligt kommissionen det driftstöd som vissa stödformer medger.

Utskottet anser att Sverige inte har anledning att på eget initiativ
vidta några ändringar i sin regionalpolitik av innebörd att minska
företagsstödet. Skulle EFTA:s övervakningsmyndighet, ESA, ha syn-
punkter på tillämpningen, får detta övervägas vid de förhandlingar
som då kommer att äga rum. Sverige har åren 1985 och 1990 gjort
betydande neddragningar av nivåerna på investeringsstöden. Det sist-
nämnda året minskades också stödområdena, så att de nu omfattar
endast 8 % av landets befolkning, vilket torde vara en ringa andel
jämfört med EG-länderna. För svensk del är det därför angeläget att i
den kommande utvecklingen av det europeiska samarbetet med fasthet
hävda vårt intresse av att föra en kraftfull regionalpolitik med hänsyn
till landets glesa befolkning, perifera läge, långa avstånd och svåra
klimatförhållanden.

Det villkorliga yrkandet 30 i motion E10 (v) om redovisning från
regeringens sida av EES-avtalets konsekvenser för regionalpolitiken
avstyrks med hänvisning till vad ovan anförts och till den redovisning
som lämnas i propositionen.

Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsfrågorna behandlas i EES-avtalets artiklar 69 och 70.
Vidare hänvisas i avtalet till fem EG-direktiv på jämställdhetsområdet,
däribland det s.k. likalönedirektivet.

Kulturminister Friggebo konstaterar i avsnittet om jämställdhetsfrå-
gor i propositionens bilaga 10 (s. 4—6) att den nya jämställdhetslag
som trädde i kraft den 1 januari 1992 är anpassad till EG:s regler.

I avsnittet berör kulturministern också den oro som svenska kvin-
nor känner inför ett närmare samarbete med EG. Hon anser att denna
oro måste tas på allvar och att det finns ett stort behov av saklig och
tydlig information om dessa frågor.

I anslutning till detta avsnitt tar utskottet upp de yrkanden som
framställs i motionerna E7 (s) och E10 (v) om tillkännagivanden som
berör jämställdhetsområdet (yrkandena 3 resp. 5).

Under rubriken De nya institutionerna beskrivs i den socialdemo-
kratiska motionen de organ som tillkommer i enlighet med de tre

1992/93: EU 1

Bilaga 1

179

EFTA-avtalen med framhållande av att Sverige bör utnyttja de möjlig-
heter som skapas genom de nya institutionerna och då spela en aktiv
roll. Avslutningsvis anförs följande i detta avsnitt av motionen:

Det breda fält som EES-samarbetet spänner över ställer krav på
motsvarande bredd i rekryteringen av personal. — — — Inte minst
viktigt är det att jämställdhetsaspekterna tillgodoses också i samband
med rekryteringen av personal, liksom i urvalet av representanter i
kommittéer etc.

Detta är synpunkter som utskottet för sin del vill understryka. Det får
ankomma på EES-utskottet att överväga i vad mån motionens jäm-
ställdhetsaspekter bör delges regeringen genom ett tillkännagivande
från riksdagens sida. I sammanhanget vill utskottet också framhålla
betydelsen av att regeringen i det fortsatta arbetet att utveckla EES-
avtalet utnyttjar det nätverk av arbets- och referensgrupper som har
byggts upp under förhandlingsskedet.

Kvoteringsyrkandet i motion E10 är utskottet inte berett att ställa sig
bakom.

Sammanfattning

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker för sin del att riksdagen antar det i
propositionens bilaga 9 framlagda förslaget till lag om ändring i
arbetsmiljölagen (1977:1160). Utskottet föreslår vidare att riksdagen —
med godkännande av vad regeringen anfört om EES-avtalets konse-
kvenser såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, arbetsrätt och
regionalpolitik — lägger bilagan i övriga delar till handlingarna.

Likaså föreslår utskottet att riksdagen — med godkännande av vad
regeringen anfört om anpassning till EES-avtalet av lagstiftning på
Kulturdepartementets ansvarsområde såvitt avser avsnittet Jämställd-
hetsfrågor — lägger ifrågavarande avsnitt av propositionens bilaga 10
till handlingarna.

De i den föregående framställningen behandlade motionerna E7
(yrkande 4) och E10 (yrkandena 5, 25—30) föreslås inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. Beträffande yrkande 3 i motion E7
hänvisas till framställningen ovan under rubriken Jämställdhetsfrågor.

Stockholm den 1 september 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

1992/93: EU 1

Bilaga 1

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja
Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Marianne
Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten
Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Isa
Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Berit Andnor (s) och Ines Uus-
mann (s).

180

BILAGA 2

Offentlig utskottsutfrågning torsdagen den 20 augusti
1992 om regeringens proposition angående
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Hadar Cars: Jag får hälsa välkomna mina utskottskolleger, andra leda-
möter av riksdagen, föredragande och experter som vi skall få höra i
dag samt representanter för press, radio och TV. Utfrågningen har till
syfte att belysa de för- och nackdelar som Sveriges avtal tillsammans
med EG- och EFTA-stater om bildande av ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde kan ha.

Jag vill till dem som inte är så bevandrade i utskottets arbete säga att
detta naturligtvis inte är det enda tillfälle då utskottet inhämtar syn-
punkter på avtalet, utan det finns många sammankomster där personer
som företräder olika organisationer eller andra som kan ha synpunkter
och kunskaper att förmedla till utskottet får framföra dem till oss
direkt.

Detta är en offentlig utfrågning, och vi är övertygade om att vi
kommer att få höra mycket som är värdefullt i vårt fortsatta arbete,
kunskapsmässigt och på annat sätt.

Dynamiska effekter av EES-avtalet

Inbjuden:

Per Magnus Wijkman, chef för den ekonomiska avdelningen vid
EFTA:s sekretariat

Hadar Cars: Jag hälsar alla än en gång välkomna och lämnar ordet till
Per Magnus Wijkman, som kommer att lämna en redovisning av de
dynamiska effekter som EES-avtalet kan ha och som han har ägnat
särskild uppmärksamhet åt.

Per Magnus Wijkman: EES-avtalet förändrar på ett avgörande sätt
förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i EFTA-länderna. Genom
avtalet kommer industriprodukter, tjänster, kapital och personer att
kunna röra sig fritt och på lika villkor mellan 19 länder. I ett
historiskt perspektiv framstår detta som en enastående händelse. Bety-
dande ekonomiska vinster finns att hämta för dem som förmår att
anpassa sig till den nya situationen. Svenska företag, organisationer och
personer har goda förutsättningar att vara bland de främsta att dra
fördel av de möjligheter som nu öppnar sig.

I detta inlägg vill jag kort presentera några kvantitativa och kvalitati-
va uppskattningar av de ekonomiska effekterna av att skapa denna
kontinentala "stormarknad". Avslutningsvis berör jag Sveriges förut-
sättningar att skörda de potentiella vinster som EES-avtalet skapar. Jag
uppehåller mig främst vid storaggregaten och börjar med vinsterna av
den interna marknaden.

EES-avtalet ger EFTA-länderna möjlighet att delta i huvuddelen av
EG:s program för den interna marknaden. Detta program medför

1992/93: EU 1

Bilaga 2

181

vinster för EG-länderna av övervägande samhällsekonomisk karaktär.
Dessa vinster omfattar dels en uppgång i levnadsstandard, dvs. en
engångshöjning av BNP, dels en permanent höjning av tillväxttakten
under några decennier. De är resultatet av inkomstomfördelningar
mellan konsumenter och producenter, mellan export- och importföre-
tag och mellan regioner. Dessa uppskattningar, liksom alla försök att
kvantifiera nettovinster, är naturligtvis osäkra. De anger dock en
relativt klar tendens.

I Cecchinirapporten uppskattas vinsterna av den interna marknaden
till en engångshöjning av BNP på ca 6 % utslagen över ca fem år. Det
finns ingen anledning att tro att Sverige genom EES-avtalet skulle fa
mindre vinster, snarast tvärtom. Till denna vinst måste läggas att
Sverige skulle slippa den kostnad som det skulle innebära att stå
utanför den interna marknaden. Ty valet står inte mellan status quo
och EES-avtalet utan mellan en försämring av status quo och EES-
avtalet. Låt mig utveckla denna punkt.

EG:s program för den interna marknaden kommer att genomföras
under alla förhållanden. Eftersom det innebär att en mängd kostnads-
krävande handelshinder kommer att avskaffas inom EG, sänks kostna-
derna för EG-företag som säljer på EG-marknaden. Företag i länder
utanför EG blir inte delaktiga i dessa kostnadsbesparingar utan ser sin
konkurrenssituation försämras gentemot företag inom EG.

Den försämring av konkurrenskraften som länder utanför EG drab-
bas av innebär oundvikligen ett inkomstbortfall. Detta sker på något av
följande sätt. För det första förlorar svenska företag marknadsandelar
på EG-marknaden — och säkerligen också på hemmamarknaden —
med ett bortfall av nettoexportintäkter som följd. För att undvika detta
och för att behålla marknadsandelar kan svenska företag sänka sina
priser. Då försämras för det andra Sveriges bytesförhållande i utrikes-
handeln, och landet måste exportera mer för att kunna importera
oförändrad volym. I båda dessa fall uppstår först ett underskott i
bytesbalansen som sedermera kräver en reallönesänkning för att jäm-
vikt i bytesbalansen skall kunna återställas. Slutligen kan svenska
företag genom direktinvesteringar förlägga produktion till EG-området
för att kunna dra fördel av de kostnadsbesparingar som den interna
marknaden ger upphov till. Förlusten för Sverige framkommer också i
detta fall som en sänkning av reallöner för att man skall kunna
bibehålla full sysselsättning i Sverige.

Förlusten av att stå utanför den interna marknaden blir märkbar.
Enligt Cecchinirapporten kommer EG:s import från länder utanför
EG att falla med 10 % till följd av den interna marknaden. Huvudde-
len av denna minskning faller säkerligen på EFTA-länderna, där
EG-företagens närmaste konkurrenter finns. Effekten blir särskilt
stark, eftersom EG är EFTA-ländernas dominerande avsättningsmark-
nad. Exporten till EG utgör ca 20 % av BNP i EFTA-länderna. Bland
EFTA-länderna skulle troligen Sverige drabbas hårdare än andra.
Svensk industri kännetecknas av stordriftsfördelar och har lätt att
"flytta" till EG.

1992/93:EU1

Bilaga 2

182

I fråga om tillväxttakten kan vi se en engångshöjning av tillväxttak-
ten mellan 1992 och 1997. BNP växer till en högre nivå därefter.
Denna höjning kommer naturligtvis att bli successiv under perioden
1992—1997, inte som en engångsflyttning uppåt. I själva verket kom-
mer inte, när den interna marknaden har fullbordats, tillväxttakten i
EFTA-länderna att fortsätta oförändrat utan den kommer att falla
nedåt. Ett inkomstbortfall kommer att inträffa. Sedan kommer man
dessutom att få en ökning av tillväxttakten som en ytterligare effekt.

Låt mig illustrera sänkningen av tillväxttakten. Ett inkomstbortfall
kan förorsakas av utflyttning av företag. Investeringarna minskar i
EFTA-länderna och läggs i stället i EG. Detta hände i EFTA-länderna
då den interna marknadens program publicerades 1985 och påbörjades
1986. Andelen av EFTA-ländernas direktinvesteringar som gjordes i
EG hade till 1990 fördubblats från ungefär 30 % till 63 %. Beloppet
har i nominella termer ökat från 2,5 till 16,7 miljarder dollar, alltså
sjufaldigats, från 1986 till 1990. Inflödet av direktinvesteringarna till
EFTA-länderna från EG har fallit från 47 % till 38 %, dvs. inte ens
fördubblats i nominella termer. Den här utvecklingen beror naturligt-
vis på en mängd faktorer, men för samtliga EFTA-länder, där ju
Schweiz och Sverige är helt dominerande, är det här en indikation på
den negativa effekten av att stå utanför. Jag viil tillägga att efter
meddelande från Sverige om medlemsansökan vände utvecklingen.

Det finns alltså indikationer på att förlusterna av att stå utanför den
interna marknaden blir märkbara.

Cecchinirapporten beräknade endast engångsvinsten av den interna
marknaden. Dessutom kommer man att fa en ökning av BNP:s tillväxt
under en längre tid, 10—20 år. Den interna marknaden innebär att
kostnadskrävande handelshinder avskaffas. Därmed höjs kapitalets av-
kastning. Detta leder till ökade investeringar till dess att avkastningen
faller igen. Detta kan ta 10—20 år. Richard Baldwin, en framstående
ekonom på detta område, har beräknat att höjningen av tillväxttakten
under ett par decennier far till effekt att inkomsterna höjs ytterligare
med cirka hälften av den första inkomsthöjningen, dvs. att till den ca
6-procentiga engångshöjningen kan läggas ytterligare en höjning på
2—3 procentenheter som resultat av höjd tillväxt under ca 15 år. Om
dessa beräkningar är "goda", skulle Sveriges nationalinkomst därmed
bli omkring 10 % högre år 2010 med EES-avtalet än utan det.

Man kan sammanfattningsvis säga att EES-avtalet ger EFTA-länder-
na möjlighet att undvika det inkomstbortfall som oundvikligen drab-
bar dem då EG:s interna marknad fullbordas. Dessutom ger det
EFTA-länderna möjlighet att inhösta ungefår samma integrationsvins-
ter som EG:s medlemsländer. Dessa vinster består dels av en engångs-
höjning av BNP de närmaste fem åren, dels av en höjning av tillväxt-
takten under något decennium. Valet för eller emot EES-avtalet är ett
val mellan stora men osäkra vinster — de är inte garanterade — och
säkra men begränsade förluster. Förlusterna är säkra, men de är
mindre i storleksordning.

Jag skall litet mer i detalj belysa innebörden av EES-avtalet. 1
Cecchinirapporten påpekades att de största effekterna av den interna

1992/93 :EU1

Bilaga 2

183

marknaden uppstod på litet längre sikt genom ökad konkurrens och
genom ett ökat utnyttjande av stordriftsfördelar. Drygt hälften (3,6 %)
av den i Cecchinirapporten beräknade BNP-ökningen på 6 % förkla-
ras härav. Genom att man avskaffar den marknadssegmentering, upp-
delning, som olika typer av handelshinder medför förlorar inhemska
producenter en existerande monopolsituation. Genom att utsättas för
ökad konkurrens tvingas de rationalisera sin produktion och införa ny
teknik i snabbare takt. Genom att de får bättre marknadstillträde i sin
omedelbara närhet kan företag utnyttja stordriftsfördelar bättre. Detta
är särskilt viktigt för små länder.

En något mindre vinst, ca 2 %, uppstår genom avskaffande av olika
slag av etableringshinder och bristande konkurrens i offentlig upp-
handling. Ca 10 % av BNP är föremål för offentlig upphandling i
EG-länderna och ca 6 % i EFTA-länderna. Undersökningar visar att
offentlig upphandling till dominerande del i EG sker hos inhemska
producenter. Enligt EG-kommissionen är prisnivån vid offentlig upp-
handling ca 20 % högre än den skulle vara om uppköparen antog
lägre utländska anbud.

Man kan konstatera att upphandling inom EG för närvarande är
mer protektionistisk än i EFTA-länderna. Den interna marknaden och
EES-avtalet medför förfaranden som leder till ökad konkurrens vid
offentlig upphandling. Det resulterar naturligtvis i vinster för skattebe-
talarna på sikt. Sverige kommer att vinna inte bara som konsument
utan framför allt som producent av varor som går till den offentliga
sektorn. Svenska företag är storproducenter av kapitalvaror som upp-
handlas offentligt, t.ex. telefonväxlar, lastbilar, bussar, tåg, generatorer.
Sverige har alltså ett bra utgångsläge.

Avskaffande av direkta handelshinder svarar endast för mindre
vinster, 0,3 %. Detta är knappast förvånansvärt. Tullar och kvantitati-
va restriktioner har redan tagits bort för industrivaror genom frihan-
delsavtalet 1972. De direkta handelshinder som det rör sig om är
kostnaderna för gränskontroller, standardiserings- och certifieringsför-
faranden avseende tekniska handelshinder osv. Att avskaffa dessa bi-
drar alltså endast med mindre än en halv procents ökning av BNP.
Kostnaden för gränskontroll svarar för en mindre del. Kostnaderna för
EFTA-länderna för att behålla gränskontroller även efter EES-avtalet
kommer alltså att vara av mindre betydelse.

Jag vill ge några konkreta exempel på effekter av avtalet för Sverige.
På industrisektorn är Sverige en storproducent på EES-området i
produktgrupper där enligt Cecchinirapporten stora potentiella vinster
finns att hämta. Sverige är en framträdande producent av elektroniska
produkter, motorfordon, kemiska produkter, verkstadsprodukter. Här
uppstår vinster, framför allt genom ökad konkurrens och ökat utnytt-
jande av stordriftsfördelar. Det är uppenbart att Sverige har goda
förutsättningar att hävda sig väl. Studier som gjorts i EFTA-länderna
visar att Sverige är det land som visar den högsta andelen av tillverk-
ningsindustrin som påverkas positivt eller negativt av EES-avtalet.
Sverige har den största andelen av industrier med god konkurrensför-
måga och därför goda utsikter att påverkas positivt. Sverige har den

1992/93:EU1

Bilaga 2

184

lägsta andelen svaga industrier — textil- och flygindustri. Sverige har
alltså goda förutsättningar att hävda sig väl i den hårdare konkurrens
som EES-avtalet medför.

Studier visar att även livsmedelsindustrin är mycket känslig, och
många företag i denna sektor skyddas för närvarande av sin monopol-
position, av nationella produktkrav och märkningskrav. Dessa har
delvis tagits bort inom EG och kommer att försvinna delvis via EES.
Framtiden får utvisa om detta skydd varit nödvändigt för dessa indu-
striers överlevnad i Sverige.

Så några ord om var de främsta effekterna enligt min uppfattning
kommer att uppstå. Det blir sannolikt på tjänstesektorn och i fråga om
kapitalets rörlighet. Inom tjänstesektorn är det framför allt finansiella
tjänster och transporttjänster som svarar för stora vinster. Där uppstår
vinsterna i huvudsak genom förbättrat marknadstillträde. Detta är föga
överraskande med tanke på den slutenhet och hög grad av reglering
som kännetecknar större delen av tjänstesektorn i många länder.

De finansiella tjänsterna svarar för 6 % av BNP i EFTA-länderna.
EES-avtalet kommer att skapa lika förutsättningar för bank- och för-
säkringsverksamhet och för aktiehandeln var helst i Västeuropa man
befinner sig. EG har inte sökt skapa ett enda regelsystem. Grundprin-
cipen har i stället varit att länderna ömsesidigt erkänner varandras
nationella regelsystem. En harmonisering av vissa minimikrav sker
också.

EES-avtalet möjliggör därför för ett svenskt finansinstitut att verka
överallt i Västeuropa under det svenska regelsystemet och den svenska
tillsynsmyndigheten. Härigenom slipper finansinstituten ett resurskrä-
vande arbete att sätta sig in i och verka under ett dussintal olika
nationella system om de vill ha Västeuropa som arbetsfält. Omvänt
gäller naturligtvis att Sverige blir hemmamarknad för andra länders
finansinstitut med ökad konkurrens på hemmaplan som följd, till
konsumenternas fördel. Detta gäller både bank- och försäkringsverk-
samhet och även investeringsfonder av olika slag.

Att sådana fördelar kan bli betydande visar en rapport utförd åt
EFTA-sekretariatet med användning av samma metodologi som i Cec-
chinirapporten, som visar att EES-avtalet i den finansiella sektorn
skulle leda till konsumentvinster i Sverige på drygt 1 % av BNP, och
det är ganska mycket för en sektor. Vinsten uppstår på sikt genom den
ökade konkurrens som fri etablering och fri handel av finansiella
tjänster medför.

Transportsektorn svarar för ca 4 % av BNP i EFTA-länderna, och
den är starkt reglerad i flertalet länder i Europa. Detta har lett till
betydande ineffektivitet i vissa fall. Vägtransporter av t.ex. gods mellan
länder utförs inte av den effektivaste och billigaste speditören utan
begränsas av nationella kvoter på körningsrättigheter. Det får till följd
att man ofta har tomma bilar på hemfärden. Man kan inte köra
transporter när man går tomt mellan två länder ute i Europa. Detta
leder till högre kostnader för företaget och för transporterna. Det

1992/93:EU1

Bilaga 2

185

innebär även ökat vägslitage, eftersom det medför onödigt många
transporter. Det innebär med andra ord högre kostnader för konsu-
menter och skattebetalare.

I EES-avtalet slås principen om ett ömsesidigt och likvärdigt mark-
nadstillträde för lastbilstrafiken fest. Genom att EG nu har avskaffat
alla kvoteringar på lastbilstrafiken inom EG återstår att införa detta
även i EES-området. Det kommer i form av ett tilläggsprotokoll.
Svensk spedition kommer säkert att kunna hävda sig väl på denna
större marknad.

När det gäller flygtrafiken kan man notera att landningsrättigheter
för passagerartransporter inte bestäms av marknaden utan vid förhand-
lingar mellan regeringar. Oftast delar endast två nationella bolag på
trafiken mellan resp, huvudstäder.

Avsaknad av konkurrens leder till högre priser för konsumenterna.
Priserna på flyg inom Europa är notoriskt högre än t.ex. inom USA
när det gäller motsvarande transporter.

EES-avtalet kommer att införliva bestämmelser från EG:s andra
liberaliseringspaket för luftfarten, vilket ger företag större frihet att
konkurrera med priset och att välja flygrutter mellan EES-länder.
Även i detta sammanhang kommer man alltså att notera att konsu-
menterna kommer att dra fördel av lägre priser och att producenterna
står inför en strukturomvandling. Denna strukturomvandling kommer
sannolikt att innebära ökad privatisering, ökat samarbete och eventuel-
la samgåenden mellan flygbolag.

Jag vill påminna om att principen om fullständig frihet för kapital
att röra sig mellan de 19 länderna slås fast i EES-avtalet. Detta
inkluderar även etableringsfrihet, dvs. rätten att upprätta ett nytt
företag eller att köpa upp ett existerande företag i ett annat land och
där driva det på samma villkor som landets egna medborgare.

En privatperson eller ett företag kan alltså etablera eller överta ett
företag, köpa fastigheter, aktier, obligationer eller andra värdepapper,
uppta lån eller deponera pengar i en utländsk finansiell institution.
För Sverige, som tills nyligen haft relativt reglerade kapitalrörelser och
begränsad etableringsrätt, innebär detta säkerligen en långtgående för-
ändring. Jag tror att effekten blir tvåfeldig — man kommer att få en
effektivare förvaltning av företag och en effektivare förvaltning av
investeringsportföljer.

Aganderättsstrukturen och lokaliseringen av företagen kommer att
bli effektivare med fria kapitalrörelser. Svenskägda företag kan i högre
grad förlägga sin produktion i Västeuropa där transportkostnader och
andra kostnader är lägst. De kan överta existerande företag för att
utnyttja synergieffekter eller sätta in en effektivare företagsledning.
Omvänt gäller att företag i Sverige, som hittills förbehållits svenska
ägare, kan få nya utländska ägare om dessa kan driva företaget bättre.
Den enda inskränkningen blir EG.s konkurrensregler som kan för-
hindra uppköp eller samgående av företag om de riskerar att inskrän-
ka konkurrensen till men för konsumenten.

Låt mig avslutningsvis säga några ord om Sveriges utgångsläge. Går
det verkligen att använda Cecchinis beräkningar och andra beräkning-

1992/93: EU 1

Bilaga 2

186

ar som jag har tagit upp som estimat för Sverige? Jag skulle tro att de
ger en god vägledning. Om något så underskattar de vinsterna för
Sverige av ett EES-avtal. Jag tror att Sverige av flera skäl har ett
ovanligt gott utgångsläge.

Av alla EFTA-länder — och med ett eller två undantag även av
EG-länderna — är Sverige, som jag har visat, det land som uppvisar
den största andelen tillverkningsindustri som påverkas positivt av
EES-avtalet. Den svenska industrin har alltså goda förutsättningar att
kunna hävda sig väl i den hårdare konkurrens som EES-avtalet med-
för.

EES-avtalet öppnar Västeuropa som hemmamarknad för företagare
med europeisk horisont. Svenska företag är sedan länge vana att arbeta
internationellt.

EES-avtalet innebär vidare en avreglering och rationalisering på
europeisk nivå. Svenska företagsledningar och svensk fackföreningsrö-
relse har en tradition att i samförstånd rationalisera produktionen och
ständigt anpassa sig till nya förutsättningar. Denna flexibilitet är en
stor fördel.

Anpassningen till den nya situationen kräver omstrukturering, inte
bara mellan företag och inom företag utan också mellan sektorer och
mellan regioner. Där har svensk ekonomisk politik en lång tradition
när det gäller åtgärder för att främja strukturomvandling under ordna-
de former.

Med dessa förutsättningar för handen i Sverige ser EES-avtalet ut
som gjort för Sverige.

Hadar Cars: Jag tackar Per Magnus Wijkman, som är chef för den
ekonomiska avdelningen vid EFTA:s sekretariat, vilken utfört några
studier som brukar anses vara EFTA:s motsvarighet till Cecchinirap-
porten.

Nic Grönvall: Per Magnus Wijkman tog faktiskt själv upp det som jag
tänkte fråga om, nämligen om Cecchinirapportens beräkningsgrunder
och om slutsatserna är indirekt överförbara till Sverige. Du pekade i
slutet t.o.m. på att den svenska strukturen förmodligen är sådan att vi
drar större nytta av de effekter som uppkommer än Cecchini förutsåg.

Samtidigt vill jag peka på att en av rapportörerna i långtidsutred-
ningens bilaga över effekterna av en europeisk integration kom fram
till att Sverige inte skulle dra så stor nytta som Cecchini hade förutsett.
Jag undrar om du känner till den och i så fall om du har några
kommentarer att ge till långtidsutredningens fynd och underlag? Om
du inte känner till den, vilket jag kan förstå, skulle jag möjligen kunna
säga att vi svenskar inte självklart uppfattar den svenska strukturen
som finansiellt stark utan som du påpekade industriellt stark. Du
visade med din tablå relativt begränsade vinster av undanröjandet av
tekniska handelshinder. Det skulle därför vara värdefullt om du på
nytt ville understryka det som du slutade med att säga, nämligen att
den svenska strukturen drar bättre nytta av integrationen än Cecchini
förutsåg.

1992/93:EU1

Bilaga 2

187

Jag har ytterligare en fråga. När du på din tablå visar att vinsterna
av undanröjande av tekniska handelshinder är relativt begränsade leder
detta tanken till att en utveckling av frihandelsavtalet till följd av
Luxemburgprocessens metod, nämligen att stegvis undanröja tekniska
handelshinder, knappast skulle ge någon effekt alls. Det är viktigt att få
detta belyst, eftersom det är ett argument i den svenska debatten.

Per Magnus Wijkman: Luxemburgprocessen är inte längre något alter-
nativ. Den har dött i och med EES-avtalet, och det är detta som nu
finns på bordet. Luxemburgprocessen var så att säga en steg-för-
steg-lösning med en pragmatisk ansats. EES-avtalet är en helhetslös-
ning, en paketlösning. Det innebär att det finns både fördelar och
nackdelar i det, och fördelarna överväger.

Beträffande den första frågan tror jag att det är viktigt att skilja
mellan strukturella effekter och kortsiktiga makroekonomiska pro-
blem. De finansiella problem som Sverige nu har — jag tänker då på
kostnadsläget allmänt och på krisen i finanssektorn — är rimligen
övergående fenomen som inte bör påverka den långsiktiga möjligheten
och de långsiktiga vinsterna av den strukturomvandling som sker
genom EES-avtalet. EES-avtalet bör snarast vara till hjälp för att lösa
de kortsiktiga makroproblemen.

Mats Hellström: Du beskrev ganska utförligt strukturomvandlingen för
svenska branscher som en följd av EES-avtalet. Det sägs ibland att det
är de stora länderna som även om de har frihandel har en sorts
protektionism i den stora hemmamarknaden som kommer att utsättas
för en större strukturomvandling. För att då belysa konkurrensmöjlig-
heterna inom EES-avtalet och för att begränsa frågeställningen skulle
jag vilja ställa en fråga om det största EG-landet, Tyskland. Kan du
säga något om hur man bedömer vilka branscher i Tyskland som
kommer att få det svårast med den nya konkurrensen till följd av
EES-avtalet?

Jag har ytterligare en fråga. På din tablå fanns meat production med,
vilket måste vara slakt och chark i Sverige, som en bransch som skulle
vinna på detta avtal. I Ekot i morse nämndes livsmedelsindustrin i
Sverige, som borde vara protektionistisk även om den tycks vara ett
specialfall.

Per Magnus Wijkman: Jag måste faktiskt ta reda på varför meat pro-
duction är ett specialfall där. Anledningen till att livsmedelsindustrin
sannolikt far problem beror på olikheter när det gäller produktkrav,
märkning och monopolsituationer. Det är möjligt att detta inte gäller
just för slaktindustrin.

En EG-studie har visat att Tyskland är det land som har en stark
konkurrenssituation och som framstår som Sveriges starkaste konkur-
rent på EES-marknaden.

Mats Hellström: Men inom tjänstesektorn i Tyskland finns det en stark
protektionism.

1992/93 :EU1

Bilaga 2

188

Per Magnus Wijkman: Jag tror att effekterna där är större inom tjänste-
sektorn än inom industrin, där man har en relativt likartad struktur.
T.ex. lastbilstrafiken är starkt skyddad.

Pär Granstedt: Du sade att om vi inte accepterar EES-avtalet innebär
det en ekonomisk nackdel i förhållande till nuläget. Jag undrar om det
inte kan finnas även några fördelar för oss av den inre marknaden
även om vi inte har EES-avtalet. Vad jag då tänker på är att det blir en
mycket stor marknad med bara en barriär att passera i stället för tolv
olika, dvs. att om man har kommit in i ett EG-land kan man sälja i
alla.

Jag skulle vilja höra din bedömning av vilka vinster som vi skulle
kunna göra av detta och vilka möjligheter till stordriftsfördelar i
Sverige som det kan ge även om vi inte accepterar EES-avtalet.

Jag skulle även vilja fråga vilka ekonomiska minuskonton som
EES-avtalet kan innebära. Stora strukturrationaliseringar leder ju ock-
så till sociala kostnader, sysselsättningsproblem i vissa bygder osv. Jag
skulle vilja få reda på vilket utrymme detta har i din kalkyl.

Per Magnus Wijkman: Det är alldeles riktigt att en gemensam marknad
i EG innebär fördelar även om man inte själv deltar i den. Det gäller
på många områden. Det gäller dock inte på områden där ömsesidigt
erkännande erfordras, t.ex. tjänstesektorer. Där krävs det att man har
ett avtal och att man är med i marknaden för att kunna dra fördelar av
den. Men det är klart att det är bättre att ha en enhetlig marknad i EG
än att inte ha det. Det är ännu bättre att själv vara en del av den
marknaden.

När det gäller strukturomvandlingsfrågorna har jag naturligtvis gjort
det lätt för mig genom att säga att det blir sådana kostnader, att
vinsterna överväger och att det är politikernas sak att föra en ekono-
misk politik som innebär att man minimerar dessa omställningskostna-
der. Men jag erkänner att jag gör det lätt för mig. Detta förutsätter en
mycket effektiv ekonomisk politik.

Ines Uusmann: Jag vill fortsätta på den linje som Pär Granstedt var
inne på, nämligen om vi skulle säga nej och det inte blir något
EES-avtal. Du berörde relativt kortfattat med bilderna 1 och 2 att detta
skulle innebära inkomstbortfall när det gäller marknadsandelar för
företagen och att svenska företag då skulle flytta till EG-länderna.

Finns det några beräkningar som visar hur mycket i svenska kronor
och ören som det faktiskt handlar om? Sådana bilder som du visade
kan ju framstå som både positiva och negativa när man bara ser dem i
en struktur.

Per Magnus Wijkman: En mycket grov huvudberäkning tyder på att
det rör sig om storleksordningen 1 %. Om ungefår 20 % av svensk
BNP går till EG-marknaden och om EG:s import faller med kanske
10 % har man en minskning med någon procentenhet. Sedan får man
beräkna effekten på tillväxttakten i Sverige om man under en lång tid

1992/93:EU1

Bilaga 2

189

har ett fenomen som innebär att svenska investeringar äger rum i EG
och inte i Sverige, att realkapitalbildningen sker mycket långsammare
i Sverige än i EG.

Ines Uusmann: Vad innebär det i kronor? Du kan väl ta fram miniräk-
naren.

Per Magnus Wijkman: Jag skall göra det.

Pär Granstedt: 15 miljarder, 1 %.

Hadar Cars: Pär Granstedt kastar ut siffran 15 miljarder. Är det
rimligt?

Per Magnus Wijkman: Nej, jag vill räkna på detta.

Christer Windén: I och med detta avtal får banker och andra kreditin-
stitut fri etableringsrätt på den svenska marknaden. Man kan då anta
att det kommer att finnas många fler aktörer och råda en hårdare
konkurrens. På vilket sätt kommer detta att påverka de enskilda
konsumenternas och villaägarnas möjligheter att placera sina lån, och
går det att kvantifiera en sådan förändring?

Per Magnus Wijkman: Den kvantifiering som gjordes i EFTA-studien
var att storleksordningen på vinsterna för konsumenterna skulle vara
ca 1 % av BNP. Den vinsten består i att man kan belåna hus billigare,
att man får högre avkastning på insatta medel, att man kan skaffa
billigare försäkringar och att det finns, vilket jag tror är väsentligt för
småsparare, ett bredare sortiment av investeringsfonder där man med
liten risk kan få en högre avkastning.

Christer Windén: Skall jag tolka detta som att en svensk villaägare kan
se fram emot ca 1 % lägre ränta på sina lån?

Per Magnus Wijkman: Nej, återigen skulle jag vilja räkna på detta först.

Gudrun Schyman: Jag skulle vilja kommentera Cecchinirapporten nå-
got, vilken du tog som utgångspunkt för dina beräkningar. Den har ju
ett par år på nacken vid det här laget. Det har gjorts många kritiska
granskningar av den. Den har också skjutits i sank av en hel del
ekonomer. Det har gjorts nyare beräkningar på effekterna på kort och
medellång sikt av den inre marknaden, bl.a. av Internationella valuta-
fonden, OECD och EG-kommissionen, vilken ännu inte har publice-
rats men som har läckt ut och bl.a. publicerats utrikes, bl.a. i den
franska tidningen Liberation. I dessa bedömningar sägs det att effekter-
na av EG-ländernas ansträngningar att samtidigt nå de mål som den
ekonomiska och monetära unionen sätter upp i samband med att den
inre marknaden upprättas skulle bli att man reducerar tillväxten med
0,4 % vid en optimistisk bedömning och med 0,8 % vid en pessimis-
tisk bedömning. Detta skulle innebära en förlängning av konjunktur-
nedgången, eller krisen. Jag undrar vad du tror att detta får för effekter
för Sveriges del när det gäller tillväxt, arbetslöshet och räntor?

1992/93:EU1

Bilaga 2

190

Per Magnus Wijkman: Jag tror att det som du pekar på är riktigt. EG
försökte ofta framställa den nackdel, det inkomstbortfall, som skulle
drabba utanförstående länder som en kortsiktig effekt som skulle
motverkas av den inkomstexpansion som skedde i EG. Nettoeffekten
av den interna marknaden för utanförstående länder skulle därför
faktiskt vara klart positiv och inte, som jag har utgått från här, negativ.

Vad du påpekar är just vikten av att man aldrig kan ta något för
givet. Vad som är säkert är inkomstbortfallet av den interna markna-
dens tillkomst för utanförstående länder. Eventuella positiva effekter
av detta beror på den ekonomiska politiken EG för och är därför
högst osäkra.

Det är riktigt att kraven på konvergens kan medföra en åtstramning
i EG-länderna som gör det svårare för utanförstående länder som har
EG som sin huvudavsättningsmarknad. Men det är inte en integra-
tionsfråga i detta fall, utan det är en makroekonomisk fråga. Jag
diskuterar inte här deltagande i den monetära och ekonomiska unio-
nen, eftersom den inte är en del av EES-avtalet.

Holger Gustafsson: I din föredragning har du pekat på många möjlig-
heter för svenskt näringsliv och svenska företagare att få tillgång till
EG:s marknad. Jag vill ha litet mer belyst vad vi har för säkerhet och
garantier för att just våra företag skall dra det långa strået. Du har
nämnt stordriftsfördelar och konkurrens som medel. Men den mark-
nad som finns inom EG står ju inte och väntar på våra företag. Den är
ju så att säga engagerad i dag. Vad är det som gör att våra företag har
en större fördel och som vi kan räkna med är så säker att vi kan lita
på att de kommer in på denna marknad?

Per Magnus Wijkman: Vi har naturligtvis inga garantier. Vi har förut-
sättningar. Om dessa förutsättningar utnyttjas har vi mycket goda
chanser. Förutsättningarna ligger dels i industristrukturen, dels i ett
svenskt näringsliv som relativt sett, jämfört med resten av Europa, är
mycket effektivt och produktivt, dels en samhällsordning som relativt
lätt möjliggör omvandlingar. Slutligen, vilket jag har understrukit,
finns det en internationell horisont i svenskt tänkande. Detta ger inga
garantier men, tror jag, goda förutsättningar.

Ines Uusmann: Jag skulle vilja ta upp transportsektorn. Du sade bl.a.
att den är en mycket ineffektiv del av ekonomin i dag. Man kör med
tomma bilar, och man gör onödiga körningar. Om man kan åstadkom-
ma en bättre effektivitet för miljöns skull, t.ex. i fråga om onödiga
transporter, måste ju det även innebära att man minskar den dynamis-
ka effekten av transporter. Vi i Sverige hävdar ju att det är viktigt för
oss att ha billiga transporter eftersom Sverige är ett avlägset och
geografiskt utbrett land.

Har du någon uppfattning om vad det skulle innebära för vår
ekonomi om vi kunde minska våra transportkostnader?

1992/93: EU 1

Bilaga 2

Per Magnus Wijkman: Nej, det har jag inte. När jag talar om ineffekti-
vitet gäller det internationella transporter, inte inom Sverige.

191

Jag har i och för sig inte tittat på miljöeffekterna som en fråga för
sig. Men det är uppenbart att om man kan minska antalet utförda
transporter genom att öka beläggningen i varje transport blir miljöef-
fekterna positiva och slitaget på vägarna mindre. Därmed kommer ett
effektivare intraeuropeiskt transportsystem också att ha positiva miljö-
effekter. Därmed inte sagt att detta räcker för att uppnå alla miljöeffek-
ter som man vill uppnå, särskilt inte i Schweiz och i Österrike.

Hadar Cars: Om jag har förstått det rätt kommer den inre marknaden
att leda till en ökad strukturrationalisering. Därigenom kan man dra
slutsatsen att den också, åtminstone på kort sikt, ger ökad utslagning
av arbetsplatser och som en följd av detta också stigande arbetslöshet.
A andra sidan har du också nämnt att en effekt av detta blir större
ekonomisk tillväxt än vad man annars skulle få, vilket då skulle
motverka de negativa effekterna och resultera i ett ökat antal arbetstill-
fällen, nya arbetsplatser skulle skapas, osv.

Det är naturligtvis inte ointressant, om du har gjort några sådana
kalkyler, att få en bild av effekten på arbetsmarknadsläget under olika
delar av detta skeende. Vilka effekter kommer man på kort, medellång
och litet längre sikt att kunna påräkna när det gäller graden av
meningsfulla arbeten inom detta stora EES-område om avtalet kom-
mer till stånd?

Per Magnus Wijkman: Jag har inte gjort sådana beräkningar, men jag
tror att man skall se det som att det är strukturomvandlingen som ger
de högre inkomsterna. Den arbetslöshet som därvid uppstår är säkert
mer av typen friktionsarbetslöshet än en mer långvarig arbetslöshet,
dvs. det är så att säga en arbetslöshet mellan jobben.

Hadar Cars: Det har ju funnits tillfällen i EG:s historia då den
ekonomiska utvecklingen har gått ganska snabbt. Därför borde, enligt
dessa tankar, också arbetssituationen ha förbättrats kraftigt. Verklighe-
ten är att den har förbättrats under dessa perioder, men man har ändå
haft en i förhållande till t.ex. Sverige väsentligt högre arbetslöshet,
också i industridelarna. Jag tänker inte jämföra med Grekland, Spa-
nien, osv. där det är naturligt, utan med de industriella och välutveck-
lade delarna av EG, där man i allmänhet inte har lyckats, trots hög
tillväxt, komma fram till de arbetsmarknadssiffror som Sverige har.
Kan du ge någon förklaring till att en hög tillväxt inte resulterar i
motsvarande ökad sysselsättning totalt sett?

Per Magnus Wijkman: Jag tror inte att man just i EG-länderna kan
påräkna en sådan effekt, eftersom arbetslösheten där mer är en följd av
den ekonomiska politik som bedrivs och det sociala system som finns
och inte en följd av ökad integration. Jag tror inte att man skall göra
någon jämförelse med Sverige som traditionellt har haft en mycket
lägre arbetslöshet på grund av ett annat system.

Mats Hellström: Jag skall koppla på den diskussion som har förts. Vi
närmar oss slutet av 1992. De allra flesta direktiv som skall åstadkom-
ma den inre marknaden har antagits av EG. Ser ni som bedömer

1992/93: EU 1

Bilaga 2

192

utvecklingen inom EG framför er att den strukturomvandling som vi
har talat om här — företagsförändringar, uppköp, konkurrens —
kommer att slå igenom redan under 1993 och 1994 ganska häftigt
positivt och negativt, eller ser ni, när vi är så nära den 1 januari 1993,
att detta är en längre utdragen process?

Per Magnus Wijkman: Jag tror att man skall se det som en längre
utdragen process, dvs. att 1992 inte nödvändigtvis inträffar 1992, utan
det är en process som kanske kommer att ta cirka fem år. Det är detta
perspektiv som man skall ha. Detta sker inte över en natt, utan det
sker under kanske fem år.

Hadar Cars: Jag vill å utskottets vägnar framföra ett varmt tack till dig
Per Magnus Wijkman för att du har kommit hit och för de synpunkter
som du har fört fram.

Effekterna av ett nej till EES-avtalet

Inbjudna:

Gunnar Wetterberg, departementsråd vid Finansdepartementet
Turid Ström, verkställande ledamot i KF:s Konsumentpolitiska råd
Per Gahrton, Nej till EG-rörelsen

Hadar Cars: Vi övergår därmed till nästa programpunkt, nämligen
Effekterna av ett nej till EES-avtalet. Under denna programpunkt har
vi bjudit in Gunnar Wetterberg, departementsråd i Finansdepartemen-
tet och Turid Ström, verkställande ledamot i KF:s Konsumentpolitiska
råd. Vi har även bjudit in Anton Flink, som skulle företräda styrelsen
för Nej till EG-rörelsen. Han har emellertid blivit förhindrad. I sista
ögonblicket har vi fatt en ersättare för honom, nämligen vår f.d.
riksdagskollega Per Gahrton. Jag hälsar er alla mycket välkomna.

Gunnar Wetterberg: Jag tackar för att jag har fått komma hit till
utskottet, även om jag som historiker är litet skeptisk mot att spekule-
ra i vad ett nej betyder. När jag läste i Lund fanns det en del som
sysslade med det som kallas för kontrafaktisk historieskrivning, dvs.
vad som skulle ha hänt om järnvägarna i USA aldrig hade byggts eller
om franska revolutionen inte hade blivit av. Vilket process skulle det
ha satt i gång? Det är sådant som jag nu skall försöka ägna mig åt, men
jag hoppas att mina professorer förlåter mig att jag ger mig in på
sådana frivola övningar.

När det gäller perspektivet på EG, på EES-avtalet och på andra
former för EG-anknytningen har vi behandlat det i kapitel tre i
långtidsutredningen. Jag skall inte uppehålla mig vid det. Jag vill bara
säga att det finns en tendens i svensk debatt att man förväxlar dessa
olika institutionella frågor om ett avtal och ett eventuellt medlemskap
med de samlade effekterna av den internationella integrationen och
tillskriver de institutionella förhållandena allt gott eller allt ont man
kan föreställa sig. Det är en missuppfattning. Vi far räkna med en
internationell integration som även fortsättningsvis har mycket starka

1992/93:EU1

Bilaga 2

193

13 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

effekter på svensk ekonomi. De institutionella valen kan lindra dem
något eller ge dem en speciell inriktning. Men det är detta perspektiv
som man måste ha.

Den andra viktiga reservationen är att man inte kan bedöma EES-
avtalet fristående från de övriga leden i Sveriges förhållande till de
europeiska gemenskaperna. Vilka effekter ett EES-avtal far påverkas
naturligtvis av hur man uppfattar att Sverige i övrigt rör sig i förhål-
lande till de europeiska gemenskaperna.

Jag tror att ett EES-avtal som uppfattas som ett steg i ett fortsatt
närmande kan ge ganska stora positiva effekter. Om man däremot
skulle uppfatta att EES-avtalet var slutpunkten för Sveriges närmande
till EG är det möjligt att effekterna blir betydligt mindre.

Jag hör till dem som är mycket skeptiska mot att försöka sätta
siffror på dessa olika effekter — om jag redan från början möjligen
kan så att säga ta loven av någon fråga. När vi har arbetat med
långtidsutredningen har vi inte vågat göra det. Men vi tror att det är
fullt möjligt att säga något om olika tänkbara effekter som är viktiga,
och sedan far man på något sätt försöka resonera sig fram till om de är
starka och vad som överväger det ena eller det andra.

En viktig fråga är naturligtvis: Vad skulle vi få om vi inte far ett
EES-avtal? Jag tror att den realistiska bedömningen är att vi under
överskådlig framtid egentligen bara skulle ha det nu gällande frihan-
delsavtalet. Jag tror inte att EG:s dagordning riktigt medger att man
ger sig in i en ny förhandling, utan jag har utgått från att det som vi
har i dag det har vi, men vi lär inte kunna fä särskilt mycket därutöver
i avtalsväg.

Sedan kan man naturligtvis tillförsäkra sig en del av det som vi i dag
uppfattar som effekter av EES-avtalet — detta snuddade Pär Granstedt
vid — genom en ensidig anpassning från svensk sida genom att t.ex.
anpassa oss till produktnormer som finns i EG. Då blir det mycket
lättare, eftersom det bara finns en norm att anpassa sig till. Det viktiga
tror jag emellertid är att det finns ett antal centrala effekter av
EES-avtalet som vi kan uppnå bara genom det ömsesidiga avtalet och
som vi inte kan tillskansa oss genom ensidiga aktioner på egen hand.

Jag blev litet förvånad när det talades om begränsade förluster för
svensk del av ett EES-avtal. Det kan man säga i ett kort perspektiv. I
ett längre perspektiv omprövar man från företagens sida hela tiden
sina investeringar. På 30 eller 40 års sikt är alla kostnader naturligtvis
rörliga för de svenska företagen. Därför är det mycket svårt att se var
några eventuella gränser skulle gå för vilka förluster man kan göra om
de som investerar bedömer att nackdelarna med investeringar här är
större än i andra länder.

Det som är en nackdel är framför allt de extrakostnader som man
far genom att inte själv befinna sig på den inre marknaden med sin
produktion, t.ex. det skadeståndsansvar som man råkar ut för för sina
produkter och som kommer att belasta importörerna om de importe-
rar från ett land som står utanför den inre marknaden.

Det är också viktigt att försöka se att vi ibland har en tendens att
tala om de befintliga svenska företagen och deras investeringar. Det

1992/93: EU 1

Bilaga 2

194

som är ganska entydigt när man tittar på den internationella ekono-
mins utveckling är att det inte bara handlar om våra nuvarande
företags investeringar här utan att det också handlar om möjligheterna
att dra till sig andra investeringar. Precis som våra företag går ut och
investerar i andra länder nära sina olika marknader måste vi ha en
förmåga att dra till oss andra utländska företags investeringar på
Europamarknaden och fa dem att förläggas hit. Då är ett icke-deltagan-
de i den inre marknaden en avsevärd nackdel.

Det finns också en tendens att vi alldeles för mycket talar om
företagen och producenterna. En minst lika viktig effekt på svensk
ekonomi är vad EES-avtalet och den inre marknaden betyder för
konsumenterna i form av billigare varor och billigare tjänster, vilket
naturligtvis indirekt också påverkar företagens konkurrensmöjligheter
och produktionsförutsättningar, eftersom det sänker arbetskraftskostna-
derna. Detta är en punkt där det är centralt att vi har slutit avtalet. Att
vi har slutit avtalet är nämligen det som gör att vi far konkurrensen
utifrån på den svenska marknaden. Det är viktigt för att vi skall uppnå
de effekter på konsumentpriserna som man hoppas på.

Den sista stora och viktiga punkten som jag skulle vilja ta upp är
den offentliga upphandlingen. Den är en central marknad, vilket Per
Magnus Wijkman påpekade. Den är särskilt viktig för det svenska
näringslivet, därför att det svenska näringslivet har en struktur som är
inriktad på produkter som är starkt beroende av offentlig upphand-
ling. Det gäller Ericssons produkter och det gäller ABB:s produkter.
Det gäller även i ganska stor utsträckning de stora lastbilstillverkarna.
Om vi deltar i den inre marknaden som en följd av EES-avtalet, kan
dessa företag delta i anbudsgivningen. De har rätt att delta i anbudsgiv-
ningen. Om vi står utanför den inre marknaden har de inte samma
självklara rätt. Jag tror tyvärr inte att vi kan räkna med att i alla lägen
genom upphandlarnas godhet ändå få del av den.

Hadar Cars: Innan vi går vidare vill jag å utskottets vägnar särskilt
välkomna talmannen Ingegerd Troedsson.

Turid Ström: Jag var osäker på om jag skulle delta i debatten under
rubriken Effekterna av ett nej till EES-avtalet. Jag tycker att det är
ganska svårt att diskutera ett nej till EES-avtalet. Det är lättare att
försöka redogöra för vilka effekter som man från konsumentpolitisk
utgångspunkt kan se av det. Jag har emellertid gjort ett försök. Skälet
till att jag anser att jag kanske kan bidra med några erfarenheter på
detta område är att jag under snart fem års tid har sysslat med EFTA:s
konsumentpolitiska arbete, vilket möjligen kan vara av intresse för
utskottet.

Det är fyra punkter som jag gärna vill beröra när det gäller temat
Nej till EES-avtalet. Först och främst handlar det naturligtvis om,
vilket har belysts av de två föregående talarna, konsumenternas ekono-
miska intressen av ett avtal. Det tänker jag inte gå närmare in på
inledningsvis.

Den andra punkten är den anpassning av lagstiftning och regler som
sedan ganska länge har skett. Ett nej till EES tror jag skulle innebära

1992/93: EU 1

Bilaga 2

195

att vi fortfarande kommer att anpassa oss i ganska hög utsträckning,
men att vi kommer att göra det utan att höras av EG-kommissionen
och våra samtalspartners på EG-sidan och utan att nämnvärt kunna
påverka de regler som undan för undan kommer fram på EG-markna-
den.

Den tredje punkten är för mig den viktigaste. Jag tror att ett nej till
EES effektivt skulle stänga dörren för det mycket öppna samarbetskli-
mat som EES-avtalet visar. Det finns också mycket psykologi i detta.
Skulle vi säga nej till ett EES-avtal, skulle samtalen med våra konsu-
mentföreträdare på EG-marknaden allvarligt försvåras.

Den fjärde punkten är jag något osäker på, men jag vill ändå nämna
den. Jag undrar vad som kommer att hända med EFTA-samarbetet,
som jag från konsumentsynpunkt tycker har varit värdefullt under de
gångna åren. Kommer inte det att slås sönder om man stjälper ett
EES-avtal, som man tillsammans har förhandlat fram?

Nu går jag tillbaka till den ekonomiska situationen. Jag ansluter mig
till Gunnar Wetterbergs synpunkter att det blir billigare varor och att
det är den ökade konkurrensen som har den stora effekten på konsu-
menternas situation. Den ekonomiska utvecklingen är naturligtvis
avgörande för konsumenterna i Sverige.

Jag uppfattar det som att min roll här är att framföra konsumentpo-
litiska synpunkter. Som jag kan bedöma det kommer vi med ett
EES-avtal att få ett skärpt rättsligt skydd för konsumenterna i Sverige.
Vi far ett effektivare skyddsnät på viktiga områden. Det gäller inte
minst på produktsäkerhetsområdet. Jag kan bara nämna de lagstift-
ningsförslag som är på gång. De gäller farliga livsmedelsimitationer,
märkning av hushållsapparater, flytvästar, personlig skyddsutrustning,
etc. Vi säger allmänt, och det är sant, att Sverige har en hög konsu-
mentskyddsnivå. Men vi har också ett system som inte i första hand
bygger på lagstiftning. Personligen tror jag att det är bra att vi får en
lagstiftning på de områden som gäller just säkerhetsfrågorna.

Eftersom EG:s regelverk ofta är minimiregler, kommer vi vid den
anpassning som är på gång på de ekonomiska och rättsliga områdena
att få behålla vår nuvarande nivå, trots att deras regler i vissa avseen-
den är något sämre än våra. Det gäller områden som hemförsäljning,
konsumentkrediter och liknande. Jag skulle vilja säga att överföringen
av EG:s regler totalt sett inte innebär någon dramatik för svenska
konsumenter, eftersom dessa regler i långa stycken överensstämmer
med våra. Det finns naturligtvis undantag, men vi klarar oss bra under
en del år med de minimiregler som tillåter en högre nivå för Sverige.

Jag vill säga, utifrån erfarenheterna av det femåriga samarbetet med
EG:s konsumentorganisationer, att det har skett en dramatisk förbätt-
ring av konsumentskyddet under dessa år. Jag vill säga att min uppfatt-
ning om kommissionens intresse för konsumentpolitiska frågor är
mycket positiv. Det är definitivt kommissionen som har drivit fram en
mängd radikal konsumentskyddslagstiftning och så att säga lyft regler-
na i de sydliga länderna i Europa till en nivå som ligger närmare vår.

Jag vill också gärna säga någonting om konsumentinflytandet för vår
del. EG har haft ett konsumentråd sedan 1960-talet och konsumentpo-

1992/93:EU1

Bilaga 2

196

litiska program sedan 1970-talet. Sedan 1985 har man arbetat effektivt
med de konsumentpolitiska frågorna. EFTA har haft en rådgivande
underkommitté till den rådgivande kommittén sedan 1988. Vi är alltså
nykomlingar på den europeiska konsumentmarknaden, kan man säga.
I maj i år beslöt EFTA:s ministrar att man skulle skapa en fristående
konsumentkommitté, vilket vi som är engagerade i dessa frågor tackar
för. Det är senkommet, men äntligen finns det en EFTA-konsument-
kommitté som kan etablera ett samarbete med EG på lika villkor. Det
behövs, för konsumentrösten är den svagaste. Den behöver stärkas. Då
behöver både EFTA:s och EG:s konsumentorganisationer kämpa till-
sammans.

Per Gahrton: Vi säger alltså nej till EES-avtalet, inte för att bevara
status quo, utan för att få till stånd omförhandlingar om ett utvidgat
frihandelsavtal. Vi viil givetvis ha ett gott grannsamarbete med EG. Då
uppstår frågan om det är rimligt att kräva nya förhandlingar och om
det är realistiskt. Vi anser att det är rimligt av flera skäl.

För det första har man gjort en unik prioritering av export- och
tillväxtintressen när det gäller EES-avtalet, utan att väga dem mot alla
andra intressen. Det är så mycket mer anmärkningsvärt som de even-
tuella ekonomiska vinsterna, som de framställdes här i dag, på ett för
mig ganska förbluffande sätt, är oerhört marginella och dessutom
osäkra. Denna unika priori- tering är ett skäl till att det är rimligt att
kräva omförhandlingar där man väger in alla de andra intressena, inte
minst miljöintressen, fackliga intressen och annat, från början.

För det andra bygger EES-avtalet på två svikna löften, kan man säga.
Det ena var löftet att Sverige skulle få ett reellt medinflytande. Det har
juristerna i varje fall inför utskottet ifrågasatt. Dagens Nyheter har
betecknat EES-avtalet som ett lydstatsavtal. Dessutom har beslutspro-
cessen lämnat en del övrigt att önska, som riksdagens ledamöter säkert
är mer medvetna om än de flesta. Hemlighetsmakeri, korta remisstider
och mycket annat har förekommit. Det finns alltså ett betydande
demokratiskt underskott, för att använda en EG-term, i hela denna
process. Det är det ena svikna löftet.

Det andra svikna löftet var det som Anita Gradin gav i riksdagen
1989: Vi kommer inte att acceptera någon social nedrustning, försäm-
rad miljö, minskat konsumentskydd, urholkad arbetsrätt, eftergifter på
jämställdhetsområdet eller försämrade arbetsvillkor som pris för EG-
anpassningen. Jag tror ändå att de flesta är överens om, även om man
kan värdera saker olika, att det löftet i sin strikta mening knappast kan
betraktas som uppfyllt. Det finns en mängd exempel på konkreta
försämringar, t.ex. att folkpensionen inte längre blir en medborgerlig
rättighet, utan kräver kvalifikation genom viss bosättning. Ett annat
exempel är den aktuella Valloniendomen, som kan leda till konse-
kvenser för tvånget att importera miljöfarligt avfall.

Jag tycker att detta är anmärkningsvärt eftersom många av dessa
problem beror på att de tekniska handelshindren tas bort. Vi fick här i
dag höra att de ekonomiska vinsterna av detta är ganska marginella.
Det tyckte jag också var en intressant information. Vi menar alltså att

1992/93:EU1

Bilaga 2

197

det har blivit försämringar. Man kan diskutera hur stora och hur
många, men att det har inträffat försämringar är helt klart. Löftet från
1989 består alltså icke.

Vi föreslår i det sammanhanget att man gör en katalog på begriplig
svenska över alla förändringar som har vidtagits i det svenska regelver-
ket. Om de är positiva eller negativa far människor själva värdera.
Men alla förändringar i det svenska regelverket, lagar, förordningar
och myndighetsdirektiv, som har vidtagits på grund av EES-avtalet och
EG-anpassningen bör offentliggöras, liksom alla de utredningar som
har gjorts, vilket vi tidigare hade uppe i EFTA-delegationen, och som
hemlighölls med anledning av att förhandlingar pågick. Nu är för-
handlingarna avslutade. Då bör man kunna offentliggöra hela grund-
materialet, det som tidigare har kallats för internt arbetsmaterial.

Det är rimligt med omförhandlingar. Ar det realistiskt?

EES kan fällas av andra än Sverige. Norska stortinget är en möjlig-
het, en schweizisk folkomröstning en annan. Därför bör man ha
beredskap för att det inte blir något EES-avtal. Dessutom är det i dag
uppenbart att EES-avtalet av många anhängare uppfattas som en
språngbräda till medlemskap i EG eller i EU. Även anhängare kritise-
rar EES-avtalets brister. Men man säger att de inte spelar så stor roll,
för vi skall bli medlemmar snart.

Oberoende av vad man anser om detta medlemskap är det uppen-
bart att det är osäkert, framför allt är det osäkert när det kan komma
till stånd. Det kan bli en lång övergångsperiod. Dessutom kanske det
inte blir något av med medlemskapet. Riksdagen kan rimligen inte,
anser vi, anta ett avtal som man ser en rad brister i med förutsättning-
en att det bara skall vara ett kortvarigt avtal, när det är fullt realistiskt
att relationerna mellan Sverige och EG kan komma att regleras av
detta avtal under en mycket lång tidsperiod. Vi tycker att detta måste
vara riksdagens förutsättning vid beslutsfattandet.

Dessutom anser vi att Sverige har begått två förhandlingspolitiska
självmål, det ena tillsammans med de andra EFTA-länderna, det andra
självt.

Det ena självmålet är att man som utgångspunkt för förhandlingarna
accepterat att endast EG:s acquis, endast EG:s regelverk, skulle vara
utgångspunkt för förhandlingarna. Det var alltså inte fråga om EFTA-
staternas regelverk. Det var inte fråga om förhandlingar mellan två
parter, där man tog och gav och anpassade reglerna till det som kunde
vara det bästa. Det var enbart fråga om formerna för EFTA-staternas
övertagande av EG:s befintliga regelverk. Det är den grundvalen som
gör detta till ett unikt avtal. Det är inte ett internationellt avtal där
man har tagit och givit, utan en part har anslutit sig till den andres
regler. Förhandlingarna har bara gällt former, tidpunkter och detaljer
kring detta. Sverige har inte heller fatt ett enda permanent undantag.
Det längsta man kom gäller de undantag som inte är tidsbegränsade,
men som skall diskuteras 1995. Det har frågats vad som händer om
EG inte har hunnit i fatt Sverige när det gäller asbest och många
andra sådana saker 1995. Det borde klargöras.

1992/93:EU1

Bilaga 2

198

Det var det ena självmålet. Det gjordes kollektivt av EFTA, genom
att man accepterade denna unika underkastelseutgångspunkt i viktiga
internationella förhandlingar.

Det andra självmålet menar vi var det ensidigt svenska, att söka
medlemskap i EG under pågående EES-förhandlingar. Inte minst i
Schweiz har det vållat, enligt vår uppfattning, berättigad ilska. Det
finns många indikationer på att det försvagade förhandlingspositionen.
Från svensk sida blev man, för att uttrycka det milt, mindre benägen
att slåss för undantag, eftersom man såg att man snabbt skulle komma
in i EG. Då blir förutsättningarna för undantag och sådant annorlunda
än genom ett EES-avtal. Vi menar att det försvagade den svenska
förhandlingspositionen. Förhandlingar som förts under andra förutsätt-
ningar skulle ha kunnat bli tuffare.

Realismen i att kunna förhandla fram ett bättre samarbets- och
frihandelsavtal handlar givetvis om den andra partens intresse. Vi är
övertygade om att EG behöver goda och organiserade handels- och
samarbetsrelationer med EFTA-länderna och med Sverige. EG ingår
en mängd olika avtal med andra länder, avtal som inte har EES-
karaktär. Att EG som en sorts hämndaktion, efter ett nej till EES-
avtalet, skulle sparka undan Sverige är ur vår synpunkt en värre
svartmålning av EG än den vi själva kanske någon gång har gjort oss
skyldiga till i vår agitation för att Sverige inte skall bli medlem i EG.
Vi tror inte att EG agerar på det sättet. Vi är övertygade om att EG,
efter ett eventuellt nej, som alltså kan komma från annat håll om det
inte kommer från Sverige, på vanligt internationellt umgängessätt tar
upp förhandlingar om andra samarbetsrelationer. Därför är det realis-
tiskt att kräva omförhandlingar.

Slutligen ifrågasätter vi om inte EES i grund och botten är ett
politiskt projekt, ett led i sammansvetsningen av det som för sina
skapare skall bli en europeisk union. Trots allt blir de ekonomiska
effekterna för folkhushållet mycket marginella, även om de blir stora
för enskilda företag och enskilda regioner. 15 miljarder kronor hit
eller dit eller 10 % BNP mer eller mindre om 18 år tycker i varje fall
vi är ganska marginellt. En union är någonting helt annat än det man
i varje fall från början från officiellt håll i Sverige sade var ambitioner-
na när det gällde EES. Vi säger alltså att ett nej till EES skapar nya
möjligheter.

Men EES-avtalet innehåller både nackdelar och fördelar. Vi tycker
att nackdelarna överväger mycket, mycket starkt. Men det finns förde-
lar. En del av dem skulle man säkert kunna förhandla sig till, inte alla
men en del, under mera normala förhandlingsomständigheter.

Birger Hagård: Jag skulle framför allt vilja rikta min fråga till Gunnar
Wetterberg. Det brukar av den svenska isolationismens anhängare
ibland hävdas att ett alternativ för Sverige, om vi stod fria, skulle
kunna vara att i ökad omfattning satsa på de tidigare diktaturerna i
Öst- och Centraleuropa. Kanske också u-länder i Afrika och Asien
skulle kunna komma in i bilden. Jag skulle vilja be Gunnar Wetter-

1992/93: EU 1

Bilaga 2

199

berg att litet grand belysa detta perspektiv, Sveriges relationer till i
första hand Ost- och Centraleuropa och i vilken utsträckning den roll
som vi spelar kan påverkas av EES-avtalet.

Gunnar Wetterberg: För det första skall man ha klart för sig att ett
EES-avtal inte påverkar den svenska handelspolitiska självständigheten.
Vi har fullt ut samma möjligheter som tidigare att sluta avtal med de
här länderna, i alla fall generellt sett. Det kan finnas enstaka marginel-
la fall som påverkas, men i princip har vi kvar vår självständighet.

Vi har trott att det som ersättning för vad som kan uppnås med ett
EES-avtal skulle krävas en mycket kraftig expansion av de svenska
handelsströmmarna. Det blivande samarbetsområdet, om alla ansluter
sig till det och det försätts i funktion, svarar för ungefar 75 % av vår
utrikeshandel. Öst- och Centraleuropa svarar för ett par procent. 1938,
som var det senaste "normala" året, var man uppe i 7 %. Det är alltså
fortfarande rätt långt ifrån vad EES-området betyder för oss. U-
länderna spelar också en mycket liten roll för svensk handel. Det är
väl inte troligt att de skulle kunna gå in som ersättning för EES-
området.

Får jag också bara säga att det faktum att man är försiktig med att
sätta siffror på olika effekter inte betyder att de är marginella. Det vill
jag understryka. Jag hör till dem som tycker att man skall vara
försiktig med att ange procentsatser, krontal och liknande. Men jag
tror att de effekter vi talar om här är stora för det svenska folkhushål-
let, även om de inte låter sig exakt kvantifieras. Eftersom andra har
kvantifierat och talat om 10 % av BNP, vill jag säga att jag kommer
från ett hus där vi tycker att 10 % av BNP är mycket.

Anita Persson: Jag skulle vilja ställa en fråga till Turid Ström.

Det var myckt positivt att det har bildats en konsumentkommitté
inom EFTA, som skall samarbeta med EG. Jag skulle vilja veta vilka
resurser den här kommittén har fatt, hur många deltagare från Sverige
det finns i denna konsumentkommitté och om deras påverkansmöjlig-
heter blir realistiska.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en kort fråga: Vilken är kooperatio-
nens roll inom EES, och hur kommer kooperationen att kunna
utvecklas?

Turid Ström: Enligt det beslut som har fattats om att upprätta en
fristående konsumentkommitté blir det tre deltagare från Sverige och
tre suppleanter. Det blir alltså sex personer totalt sett som får arbeta
med de frågorna för EFTA.

Det är EFTA som svarar för sekretariatet. Det har man inte lagt
mycket resurser på hittills, men jag räknar med att det måste bli större
resurser för konsumentpolitiska frågor i framtiden. Det är en förutsätt-
ning om man skall kunna samarbeta med EG-områdets konsumentor-
ganisationer.

Påverkan via en sådan här konsumentkommitté hänger helt samman
med att man får ett EES-avtal. Jag har upplevt att det har varit nästan
omöjligt med formella kontakter under de senaste åren. Kontakter har

1992/93:EU1

Bilaga 2

200

bara tagits på individuell basis. Nu finns samarbetsmöjligheter inskri-
vet i avtalet. Det är bara att sätta i gång och utveckla samarbetet. Det
finns många frågor i EG som det skall fattas beslut om framöver, t.ex.
"distance selling", alla försäljningsåtgärder som går över gränser och
liknande. Det är mycket viktigt för oss att komma med och diskutera
det och ge våra synpunkter.

Jag vill också säga att den erfarenhet som vi har av bemötandet,
trots att det formellt sett inte har funnits något samarbete med oss, är
mycket positiv. Sverige och EFTA-länderna har många erfarenheter på
konsumentområdet som vi kan bidra med och som man gärna lyssnar
till. Det gäller givetvis inte bara oss som är representanter för organisa-
tioner eller konsumentopinioner. Det gäller i minst lika hög grad för
våra experter, som också har kontakter etablerade med kommissionen.

När det gäller effekterna av EES-avtalet på kooperationen är det
självklart att kooperationen, liksom all handel, kommer att utsättas för
en tuffare konkurrens. Jag föreställer mig att man får etablera nya
samarbetsformer. Det ges också öppningar för det i den Kooperativa
stadga som EG har antagit. Det blir andra former för ett samarbete
mellan kooperativa organisationer i Europa, gissar jag.

På medlemssidan är jag övertygad om att de konsumentpolitiska
aktiviteterna från konsumentkooperationens sida kommer att växa
kraftigt. Det blir en styrka också för konsumentrörelsen i Europa.

Pär Granstedt: Jag skulle först vilja fråga Per Gahrton hur, enligt hans
och Nej till EG:s uppfattning, ett omförhandlat EES-avtal skall se ut.
Vilka bitar i EES-avtalet är det som ni vill ha med i ett omförhandlat
avtal? Vilka fördelar är det som vi skall försöka behålla från det här
avtalet och vilka medgivanden kan ni tänka er från svensk sida för att
nå de fördelar som ni tycker är angelägna att bibehålla? Det framgår
inte heller av det gula papper som vi har fått, därför kunde det vara
intressant att få höra hur alternativet ser ut.

Jag skulle också vilja ställa en fråga till Gunnar Wetterberg. Ett
exempel på ett måttligt stort land som ligger bredvid en väldigt stor
marknad är Canada, som också har haft en ganska gynnsam ekono-
misk utveckling. Vilka slutsatser kan vi dra av Canadas erfarenheter
när det gäller våra möjligheter att ha en positiv ekonomisk utveckling
utan ett EES-avtal resp, med ett EES-avtal?

Per Gahrton: Vi har inte diskuterat de detaljerna i Nej till EG:s
styrelse. Med den reservationen kan jag peka på att det vi är mest
skeptiska till när det gäller de fyra friheterna är den ohämmade
friheten för kapitalet och den frihet för varorna som man underlättar
genom att ta bort de tekniska handelshindren utan att göra en ordent-
lig prövning mot miljöeffekter och andra effekter.

Friheten för människor och friheten för tjänster kan man se betyd-
ligt mer positivt på. Jag kan mycket väl, men jag betonar att det är
med den reservationen att detta inte är genomdiskuterat i styrelsen,
tänka mig etableringsmöjligheter för företagare och en hel del av det
som ingår i den fria arbetsmarknaden, för att nämna några exempel.
Det finns alltså positiva och negativa delar. För den offentliga upp-

1992/93: EU 1

Bilaga 2

201

handlingen kan man kanske diskutera att skapa likartade förutsättning-
ar som finns inom frihandelsavtalet för industrivaror osv. Det finns
mycket man kan diskutera. Det finns positivt och negativt.

Gunnar Wetterberg: Jag kan inte uttala mig i detalj om USA/Canada.
Men jag tror att man kan säga att den kanadensiska ekonomin hela
tiden har haft USA som en mycket stor marknad och att den har
dragit nytta av att USA-industrier i ganska stor utsträckning har lagt
delar av sin tillverkning i Canada. Flera av de nordamerikanska
fackförbunden är i genuin mening nordamerikanska. De spänner över
både USA och Canada. Det är så att säga ett tecken på den fördel som
Canada har haft av att ligga så tätt intill. Skulle man tänka kontrafak-
tiskt är det svårt att föreställa sig den ganska kraftiga expansion som
Canada har haft under 1900-talet utan närheten till USA, som bl.a. har
gjort att Canada klarade ett rätt kraftigt bytesbalansunderskott under
en lång följd av år. Man investerade upp en kapacitet som man fick
användning för, mycket genom exporten till USA.

Det är också intressant att notera att Canada, i en liknande situation
som vår, så småningom drog slutsatsen att man skulle söka frihandels-
avtal med USA. Detta förhandlade man fram för några år sedan, och
det innebar att man tog bort många av handelshindren mellan de två
staterna. Vad jag har förstått av mina kanadensiska kollegor är en av
de saker som har lagt hämsko på Quebecs separationssträvanden under
de senaste åren just att man från Quebecs sida har ifrågasatt sina egna
möjligheter att förhandla fram ett lika förmånligt frihandelsavtal med
USA som hela Canada klarade av. Det är möjligt att det också rymmer
någon parallell till den svenska situationen, om vi skulle avstå från det
avtal som vi har förhandlat fram tillsammans med andra EFTA-länder.

När man diskuterar realismen i att få upp en omförhandling mer
eller mindre högt på en förhandlingsagenda i EG, behöver man inte ta
till värderingar av hämndaktioner och liknande. Det är faktiskt så att
de flesta förhandlingsorganisationer, inkl, de svenska departementen,
har en begränsad förhandlingskapacitet. Det finns på EG:s dagordning
ett antal olösta förhandlingsfrågor uppe. Det är inte alldeles självklart
att en plötsligt påkommen omförhandling av frihandelsavtalet med
Sverige skulle tränga sig före de som redan står där.

Mats Hellström: Min fråga ställs till Per Gahrton och gäller alternativet
till EES-avtalet. Du gav exempel på olika för oss positiva frågor ur
EES-avtalet som skulle kunna ingå i en omförhandling av frihandels-
avtalet.

Det är väl känt, du var själv med i EFTA-delegationen, att när EG
inbjöd till de mer täta kontakterna med EFTA 1989 sade EG mycket
uttryckligt nej till varje å la carte-förhandling från EFTA-ländernas
sida. En sådan uppläggning skulle också strida mot EG:s eget sätt att
fungera. Skulle det vara ett tätare avtal, fick man ta helheten, av den
typ som EES blev.

Av vilket skäl bedömer du att EG i dag skulle vara mer benäget att
acceptera en å la carte-förhandling med Sverige, där vi kan ta russinen
ur kakan och ingenting mera, än när man sade helt nej till en sådan

1992/93: EU 1

Bilaga 2

202

uppläggning 1989? Vilka motiv inom EG skulle ha lett fram till en så
dramatisk omställning? När du räknar upp vad som inte skulle vara
med i ett omförhandlat frihandelsavtal ligger många av villkoren på
företagen. Av vilket skäl skulle svenska företag, om kostnaderna blir
lägre av att vara inne i den inre marknaden, inte investera där? Av
vilket skäl skulle man vara kvar och skapa sysselsättning i Sverige om
man får högre kostnader här?

Per Gahrton: Vi inbillar oss inte att Sverige kan plocka russinen ur
kakan. I alla internationella avtal får man ta och ge. Men vi menar att
det här var fråga om ett ensidigt, snudd på diktat från EG:s sida. Det
spelade man ut, visst gjorde man det. Det var ett mycket skickligt
förhandlingsdrag från EG:s sida. Det som hände var att EFTA-länder-
na utan vidare accepterade det. Det är det vi starkt ifrågasätter.

Om EG ställs inför ett fait accompli, att EES-avtalet faller — om
inte på grund av ett svenskt beslut, så kanske på grund av ett norskt
eller ett schweiziskt beslut — har en helt ny situation skapats. EG har
intresse av organiserade, vettiga samarbetsrelationer med en för EG-
länderna mycket betydande marknad, nämligen EFTA-länderna. Att
de bara skulle rulla tummarna och skylla på att de har så många andra
att förhandla med kan jag inte ha några säkra kunskaper om, men det
förefaller helt orimligt att man på något sätt skulle bestraffa just
EFTA-länderna, medan man förhandlar med många andra länder både
i Europa och på andra håll. Då skapas en ny situation, ett fait
accompli, där man måste gå in i nya förhandlingar. Men, som sagt, det
är inte fråga om att ta några russin ur kakan. Det är det nog ingen
som inbillar sig.

Sedan var det frågan om varför de svenska företagen skulle investera
i Sverige. Det är hela den problematik som fackekonomerna diskute-
rar. Det slår olika inom olika branscher. Det har förekommit en
debatt i tidskriften Ekonomisk Debatt, där många traditionella ekono-
mer ifrågasätter fördelarna av att slå ihop alla små marknader till en
enda stor marknad. Rudolf Jalakas har påpekat att de små marknader-
na i EFTA-länderna har haft en bättre ekonomisk utveckling än den
stora EG-marknaden under väldigt många år. Jag vill inte ge några
kategoriska svar på den frågan. Det fanns en undersökning som
publicerades i Dagens Nyheter för något år sedan som visade att vid
anslutning till EG i olika former kommer fler företag att förlägga sin
verksamhet i EG-området än om vi inte ansluter oss, eftersom det då
blir lättare, fler barriärer bortfaller. Det finns, som Per Magnus Wijk-
man sade, oerhört många osäkerheter om hur det ena eller det andra
påverkar företagens beteende.

Gudrun Schyman: Jag skulle vilja höra Gunnar Wetterbergs åsikt om
EES-avtalets möjligheter att stå på egna ben. När du presenterade dina
funderingar om vilka effekter avtalet kan få, sade du att om man ser
det som ett steg på vägen kan det få mycket positiva effekter. Men om
det tar slut med steg ett kanske det inte alls blir så stora ekonomiska

1992/93:EU1

Bilaga 2

203

och dynamiska effekter. Är det Finansdepartementets åsikt att de
ekonomiska effekterna bara infinner sig om man ser avtalet som ett
steg på vägen?

Jag skulle också vilja ta upp frågan om offentlig upphandling, som
du nämnde. I propositionen har man angivit att den här marknaden
innebär mycket stora och vidlyftiga belopp. Man har sagt att det rör sig
om 12 miljarder kronor per dag. Samtidigt innebär reglerna omkring
den offentliga upphandlingen, vad jag förstår, att man har tröskelvär-
den som måste uppnås innan man tvingas att ge sig ut i en upphand-
ling. Stämmer de här siffrorna verkligen om man tar hänsyn till det? I
tidningen Kommunaktuellt gjorde man en redovisning av de här
tröskelvärdena, och i kommunerna i Sverige har man grubblat över
detta och sett att det kanske handlar om en eller två upphandlingar
per år, bara för att man inte uppnår dessa stora tröskelvärden.

Sedan har jag ett par mycket konkreta konsumentfrågor till Turid
Ström: Hur blir det med ursprungsmärkningen på livsmedel? Kan
Sverige hindra import av krigsleksaker?

Gunnar Wetterberg: Om Finansdepartementet skulle ha avgett sin syn,
hade nog departementsledningen varit här. Jag har uppfattat att jag är
inbjuden därför att jag som tjänsteman har sysslat med de här frågor-
na. Jag redovisar inte departementets syn på dem.

Det jag ville säga var egentligen att det som händer är att vi får
tillträde till den inre marknaden, och det har en del konkreta effekter
som är ovedersägliga för de svenska företagen. Men det som är den
springande punkten i ett långsiktigt perspektiv är vilka investeringar vi
får.

Vi får en strukturomvandling alldeles oavsett hur vi gör. Den
strukturomvandlingen betyder att arbetsplatser försvinner. Skall vi
klara strukturomvandlingen bra, som vi har gjort hitills i svensk
ekonomi, förutsätts det att det görs nyinvesteringar som betyder att vi
får nya jobb. Då tror i alla fall jag att det är en väsentlig skillnad
mellan att man har uppnått vad den inre marknaden ger genom
EES-avtalet just nu, och vet att det därefter inte kommer någonting,
och att man säger sig att nu får vi de första delarna i allt det som ett
medlemskap kan ge. De andra kommer senare, men de kommer i
varje fall. Då kan benägenheten att utnyttja redan de första fördelarna
bli större. Det är därför jag menar att man inte kan isolera bedöm-
ningen av vad EES-avtalet får för effekter till hur hela närmandet till
EG utvecklas. Effekterna blir positiva i vilket fall som helst. Men jag
tror att det kommer att finnas skillnader mellan det ena och det andra
läget.

När det gäller hur stora delar av den offentliga upphandlingen som
går över tröskelvärdena, har vi i varje fall på min enhet inte haft
möjlighet att undersöka hur det ser ut i EG-länderna. Det viktiga är
att tröskelvärdena ofta hamnar långt under de värden som gäller för
den typ av offentlig upphandling som några av de stora svenska
koncernerna är inriktade på, nämligen telekommunikation, kraftpro-
duktion, leveranser till järnvägar samt leveranser av tunga motorfor-

1992/93:EU1

Bilaga 2

204

don. Den del av den offentliga upphandlingen som går ovanför trös-
kelvärdena är i stor utsträckning den som är intressant med tanke på
just vår struktur.

Turid Ström: Frågan om ursprungsmärkning är en fråga för riksdagen
att ta ställning till. Jordbruksministern har lämnat ut ett förslag om
ursprungslandsmärkning eller angivande av beredningsland när det
gäller jordbruksprodukter. Ursprungsmärkning kommer till stånd,
men hur den kommer att ta sig uttryck i Sverige blir en senare fråga
för Sveriges riksdag.

När det gäller att hindra import av krigsleksaker är det leksaksdirek-
tivet som gäller beträffande säkerhetssynpunkterna. Är det fråga om
produkter som kan skada, kan man dra in dem från marknaden. Men
vi har inga möjligheter att via den lagstiftningen hindra några speciella
produkter från att komma ut på marknaden. Det far man använda helt
andra medel för att förhindra. Det handlar bl.a. om opinionsbildning.

Jan Sandberg: Jag har en fråga till Per Gahrton. Ert alternativ är att
utveckla frihandelsavtalet. Jag kommer in litet på diskussionen och
tankarna om medborgarnas Europa eller EES. Tanken med det här
avtalet, och jag tycker att man har kommit mycket långt, är att
exempelvis svenska ungdomar skall fä samma möjligheter att studera,
arbeta och bosätta sig utomlands som andra europeiska ungdomar. Det
ser jag som ett mycket stort framsteg. Detta är en fråga som kan
besvaras med ja eller nej. I den omförhandling som ni vill ha, är ni
beredda att släppa det kravet i överenskommelsen, att svenska ungdo-
mar skall ha samma rättigheter som andra europeiska ungdomar?

Per Gahrton: Nej. Men såvitt jag förstår ingår varken Comett eller
Erasmus i EES-systemet. Det är exempel på direkta bilaterala praktis-
ka avtal som man kan träffa med EG. Det är precis så vi tycker att
man skall jobba. Vi tycker att det är bra att man har sådana avtal. Vi
tycker att man skali jobba mer för sådana pragmatiska konkreta avtal.
Fri rörlighet för människor i största möjliga utsträckning, ja.

Jan Sandberg: Vi kan nog anta att den här livsnerven i Europasamar-
betet, med fri rörlighet för människor, är någonting man inte är
beredd att ställa upp på med ett utökat frihandelsavtal. Om situationen
blir sådan att du har att välja mellan detta och något annat, är du då
beredd att släppa den här möjligheten för svenska ungdomar?

Per Gahrton: Jag vill inte släppa den möjligheten för svenska ungdo-
mar. Men om jag måste betala det enorma priset som ingår i EES-
avtalet, vilket är en helt hypotetisk fråga, får jag naturligtvis diskutera
saken. Vi måste väga fördelar mot nackdelar. EES-avtalet har så
oerhört många nackdelar, som jag har försökt att visa, så vi vill att det
skall omförhandlas.

Ines Uusmann: Jag vill vända mig till Turid Ström och fråga om
hennes synpunkter på svensk konsumentrörelse i framtiden.

Vi har byggt upp mycket av vår konsumentpolitik på statliga institu-
tioner, på Konsumentverket. Såvitt vi kan förstå accepteras Konsu-

1992/93:EU1

Bilaga 2

205

mentverket varken inom EFTA- eller EG-området som ett organ att
samarbeta med i form av en konsumentrörelse. Man vill ha en
fristående konsumentrörelse. Man betraktar Konsumentverket som ett
regeringsorgan. Hur ser du på svensk konsumentpolitik i framtiden ur
den aspekten?

Turid Ström: Självfallet är det viktigt för Sverige att skapa en fristående
konsumentrörelse. Det konsumentpolitiska råd som jag representerar
har tagit initiativ till att ta upp diskussioner med en rad folkrörelser
och organisationer för att skapa ett konsumentråd närmast av dansk
typ. Dansk forbrugerraad är en paraplyorganisation för många organi-
sationer och representerar Danmark i EG som konsumentorganisa-
tion. De samtalen pågår nu. Vi hoppas att vi skall få en bred anslut-
ning av många svenska organisationer. Det som krävs från EG:s sida är
att man har en representativ röst. Det räcker inte med att små
organisationer med några hundra eller några tusentals medlemmar
säger sig representera den svenska konsumentrösten. Därför tror jag
den modell som Danmark och även Norge har passar ganska väl också
för Sverige. Då gäller det för de här frivilliga organisationerna att
samla sig och skapa detta konsumentråd. Vi är på god väg. Jag hoppas
att det skall kunna ske i höst.

Göran Lennmarker: EES-avtalet bedöms av sex andra regeringar och
sex andra parlament vara till stor fördel för det egna landet. Det gäller
bl.a. Finland, Norge och Island. Det innebär också att det nordiska
samarbetet tar ett betydande steg framåt genom EES-avtalet. Därige-
nom uppnås ju borttagandet av hinder mellan de nordiska länderna.
Det sker gentemot Danmark, men också mellan oss fyra som inte är
med i EG.

Min fråga riktar jag till Gunnar Wetterberg: Har man gjort några
beräkningar av vad det skulle innebära för Sverige att isolerat i
Norden stå utanför EES-avtalet och därmed få hinder gentemot Norge,
Finland och Island?

Gunnar Wetterberg: Svaret är nej. Men det är klart att de marknaderna
är så pass viktiga att ett försvårat tillträde till dem närmar sig det som
vi i långtidsutredningen har pekat på i det vi kallar för eftersläpnings-
scenariot. Vi talar där om en dålig svensk anpassning till en god
internationell konjunktur.

Holger Gustafsson: Jag vänder mig till Gunnar Wetterberg. Alla avtal
åldras. I EES-avtalet har vi en process för att lösa det problemet. Hur
ofta skulle vi behöva omförhandla ett frihandelsavtal och få uppmärk-
samhet från EG?

Gunnar Wetterberg: Det beror helt och hållet på hur snabbt EG
utvecklas. Den här gången har frihandelsavtalet levt i nästan 20 år.
Men det beror mycket på att EG i sin interna utveckling hade ett långt
stillestånd från 1970-talet och en bit in på 1980-talet. Det är möjligt att

1992/93: EU 1

Bilaga 2

206

ett omförhandlat frihandelsavtal skulle åldras snabbare om EG inte på
samma sätt drabbas av stillestånd i verksamheten. Men det är praktiskt
taget omöjligt att förutse.

Pär Granstedt: Först skulle jag vilja fråga Per Gahrton, som alltså vill
uppnå rörelsefrihet för människor och tjänster men inte för varor och
kapital, om det innebär att ni i er modell vill återinföra den kapitalre-
glering som vi avskaffade häromåret.

Jag frågar Gunnar Wetterberg: Anser du att Sverige utan EES-avtal
men med befintligt frihandelsavtal skulle vara väsentligt sämre ställt i
förhållande till EG än Canada är i förhållande till USA?

Per Gahrton: Ja, vi vill återinföra viss form av valutakontroll.

Gunnar Wetterberg: Nej, den jämförelsen vågar jag mig inte på.

Gudrun Schyman: Jag vänder mig till Turid Ström. Du sade att anpass-
ningen av lagstiftning och regler som framför allt gäller konsumenter
inte har stött på några större problem. Vilka är problemområdena?

Turid Ström: Det är på sikt en fråga om minimireglerna och hur länge
man kan behålla dem. Det måste vara under en övergångsperiod i alla
fall.

Jag tror dock, genom att man har ett effektivt konsumentsamarbete
och genom att EG-kommissionen är positiv till en hög konsument-
skyddsnivå, att alla regler på konsumentområdet är på väg uppåt till
en hög skyddsnivå. Det är helt odiskutabelt. Reglerna rör sig uppåt.
Därför tror jag inte att det på sikt kommer att vara några större
problem med minimireglerna, om den här tendensen håller i sig.

Mats Hellström: Jag har en följdfråga med anledning av den tidigare
diskussionen med Per Gahrton om företagens beteende. Jag tyckte inte
att du svarade på min fråga. Du sade att ekonomerna visade att små
marknader har kunnat fungera bättre. Nu har man hur som helst
inom EG bestämt sig för att genomföra en ovanligt stor marknad, med
300 miljoner konsumenter, och den är kostnadssänkande.

Vad skulle i det perspektivet, när denna marknad kommer att
uppstå, leda till att svenska företag inte i ökad utsträckning skulle vilja
placera sin verksamhet i den kostnadssänkande marknaden, utan i
stället vara kvar i den mindre marknaden? Om så är fallet, var i
svenskt näringsliv har sådana synpunkter förekommit, att man hellre
skulle vilja ha kvar den lilla marknaden?

Per Gahrton: Jag kan bara konstatera att Dagens Industri också har
frågat företagsledare om de har planer på att etablera sig i EG. Det var
mycket få som inte redan hade gjort det som hade sådana planer, även
om vi skulle bli medlemmar i EG. Jag utgår från att det finns faktorer
i Sverige som gör att svenska företag vill verka i Sverige, som råvaror,
tekniskt kunnande, personal, att företagaren råkar bo och leva i
Sverige osv. Det finns faktiskt en hel rad andra faktorer än enbart
kostnadsläget.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

207

Hadar Cars: Jag framför utskottets mycket varma tack tili Gunnar
Wetterberg, departementsråd på Finansdepartementet, Turid Ström,
verkställande ledamot i KF:s Konsumentpolitiska råd, och Per
Gahrton, tidigare riksdagsman, här representant för styrelsen för Nej
till EG-rörelsen. Det har varit värdefullt att få höra era synpunkter.

Medborgarnas EES — rörlighet och sociala villkor, jämställdhet

Inbjudna:

Anders Lindström, ordförande i Svenska sjöfolksförbundet
Jörgen Ullenhag, ordförande i Sveriges akademikers centralorganisa-
tion

Kristina Persson, ombudsman vid Tjänstemännens centralorganisation
Agneta Stark, högskolelektor vid Stockholms universitet

Hadar Cars: Jag förklarar härmed överläggningarna vid EES-utskottets
offentliga utfrågning återupptagna.

Närmast på vårt program står punkten Medborgarnas EES (Europe-
iska ekonomiska samarbetsområdet) — rörlighet och sociala villkor,
jämställdhet. Föredragande personer är Anders Lindström, ordförande
i Svenska sjöfolksförbundet, Jörgen Ullenhag, ordförande i Sveriges
akademikers centralorganisation, Kristina Persson, ombudsman vid
Tjänstemännens centralorganisation och Agneta Stark, högskolelektor
vid Stockholms universitet.

Jag önskar er mycket varmt välkomna å utskottets vägnar.

Anders Lindström: Herr ordförande! Jag tänker ta upp två tre aspekter
på sociala villkor som hör samman med arbetskraftens fria rörlighet.

Jag börjar med möjligheten att komma till rätta med det som kallas
social dumping i arbetslivet, dvs. konkurrensfördelar som uppnås
genom försämringar i sociala villkor eller genom utnyttjande av arbets-
kraft utan sociala rättigheter.

Jag kommer också att beröra effekterna på arbetsrätten och på
problemen som kan komma att uppstå i samband därmed.

I någon mån kommer jag också att beröra de problem som finns
med invandringen av illegal arbetskraft och med arbetskraften från
tredje land och denna arbetskrafts ställning inom EES-området.

Enligt min uppfattning saknas det i EG och i EES-avtalet en
väsentlig reglering för att man skall kunna säga att arbetskraften far en
jämställd möjlighet med kapital och med företagsamhet när det gäller
den fria rörligheten, nämligen de grundläggande fackliga fri- och
rättigheterna. Dessa rättigheter finns i större eller mindre utsträckning
på nationell nivå när det gäller rätten att organisera sig, att förhandla,
att vidta fackliga stridsåtgärder och att vidta sympatiåtgärder med
internationell räckvidd. Det behövs någon form av reglering inom
marknaden för att arbetskraften skall kunna uppträda på ett likaberät-
tigat plan med företagsamhet och med kapital, som rör sig fritt över
gränserna.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

208

Såvitt jag förstår är regleringen av arbetsrätten, med mycket få
undantag, än så länge nationellt begränsad, vilket lägger restriktioner
på arbetskraftens möjligheter att hävda sig. Det gäller även möjlighe-
terna till koncernfackligt samarbete.

Till frågan om social dumping. Den form av social dumping som
snabbt kan komma att ge problem är om företag använder sig av
arbetare från ett land för kortare eller längre uppdrag i ett annat land
på hemlandets villkor när dessa väsentligen understiger de villkor som
tillämpas i det land där arbetet utförs. I första hand kan det komma att
handla om branscher som entreprenadverksamhet omfattande
bygg- och anläggningsverksamhet, men sannolikt kan det även komma
att handla om branscher som turismen, transportnäringen och inom
tjänstesektorn.

Den grundläggande förutsättningen för att motverka denna form av
social dumping är att se till att allt arbete som utförs i ett land betalas
minst enligt det landets gällande lönenivåer och lagstiftning. Genom
den ändring i medbestämmandelagen, den s.k. Lex Britannia, som
Sveriges riksdag genomförde i fjol, har svensk fackföreningsrörelse
möjlighet att i Sverige hävda att svenska kollektivavtal skall gälla för
allt arbete som utförs i Sverige. Liknande regleringar, men med annan
lagteknik, finns i Danmark, i Norge och i Finland.

De nordiska länderna har också gemensamt att kollektivavtalets
ställning på arbetsmarknaden är mycket stark. Kollektivavtalet är den
dominerande regleringen av problem på arbetsmarknaden. Vi har
därför ett gemensamt nordiskt intresse av att slå vakt om denna form
av reglering i förhållande till den dominerande traditionen inom EG.

Inom EG gäller en annan arbetsrättstradition. Det som hittills
dominerat kommissionens förslag på arbetsrättens område i vad gäller
möjligheter att motverka social dumping är lagstiftning med detaljreg-
lering som gäller för alla och envar. För oss känns metoden naturligt-
vis som mycket främmande. Vi menar att det ligger i svenskt och i
nordiskt intresse att gemensamt finna vägar att arbeta vidare med
kollektivavtal, i stället för att i stor utsträckning introducera lagstift-
ning på arbetsmarknadens områden.

Det föreligger i dag ett direktivförsiag som har som syfte att det skall
kunna garanteras att den ökande konkurrensen, som nu förutses av
kommissionen, skall kunna ske utan priset av social dumping. Försla-
get kallas ibland för "subcontracting"-förslaget, men i Sverige kallas
det även Lex Britannia-försiaget. Förslaget innebär att det införs en
lagreglering som garanterar de gästande arbetstagarna minimirättighe-
ter i medlemsländerna. Man lämnar emellertid fortfarande fritt för
nationalstaterna att tillämpa nationell reglering fullt ut. Det finns alltså
inte något i direktivförslaget som står i strid med den nuvarande
svenska regleringen eller med de övriga nordiska ländernas reglering.

Beträffande arbetskraftens rörlighet har det länge sagts att vi säkerli-
gen inte har så mycket att oroa oss över. Erfarenheterna av den fria
nordiska marknaden hittills tyder inte på någon omfattande rörlighet,
och det skulle därför inte finnas någon anledning till att förutse några
större problem. Jag är inte så säker på att detta är helt rätt. I

1992/93:EU1

Bilaga 2

209

14 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

kommissionens eget förarbete till bl.a. det här direktivförslaget finns
det väldigt klart uttryckta farhågor för en kraftigt ökad rörlighet, med
risk för social dumping inom tidigare nämnda branscher.

1 EG i dag finns det mellan 13 och 15 miljoner människor som bor
i ett annat land än det som de är medborgare i — jag talar nu enbart
om förhållandena i EG-staterna. Av dessa människor kommer 8 miljo-
ner från tredje land, dvs. från icke-medlemsland. Härtill kommer att
det finns en mycket omfattande illegal invandring. Hur stor denna
invandring är finns det av naturliga skäl inga uppgifter om. I ILO-
publikationer talas det om 3 miljoner illegala invandrare. Uppgifter
från några av de större ländernas ambassader tyder snarare på en
dubbelt så hög siffra.

I Maastrichtöverenskommelsen finns det redan en klart uttalad
målsättning, nämligen att EG skall reglera såväl invandringen av
arbetskraft från tredjeland som situationen för de illegala invandrarna.
Man kan inte i längden acceptera förhållandet att dessa människor inte
kommer i åtnjutande av den fria rörligheten, vilket de ju inte gör
genom EES-avtalet.

Jag tror att det är lika bra att vi från svensk sida gör klart för oss att
de stora nationerna i längden inte accepterar att de små nationerna
utestänger denna typ av arbetskraft och att vi måste förbereda oss på
att det kommer att bli större rörlighet bland de arbetare från tredje
land vilka inte känner samma naturliga bopåle i det land där de i dag
verkar. Problemen med arbetskraftens fria rörlighet ökar då helt
naturligt.

Jörgen Ullenhag: I mitt inlägg tänker jag koncentrera mig på arbets-
kraftens rörlighet med särskild hänsyn till akademikerna. Jag kommer
även att beröra konsekvenserna på utbildningsområdet.

Inom SACO:s förbund finns det en mycket positiv grundinställning
till möjligheterna för ökad rörlighet, som EES-avtalet ger. EES-avtalet
är bra på olika sätt. Det är bra för våra medlemmar som kan röra sig
över gränserna, och det är bra för människor i andra länder vilkas
möjligheter att komma till Sverige ökar. Vi tror att det är sammantaget
bra för hela samhället. Det är vår grundinställning.

Vad innebär då detta för rörligheten? Det är en sak att fä möjlighet
att röra sig, och en annan vad som i praktiken kommer att hända.
Man måste nog i det här sammanhanget skilja på ett kortsiktigt och ett
långsiktigt perspektiv. Vi tror inte att det på kort sikt för akademiker-
nas del kommer att innebära någon stor rörlighet. Klara erfarenheter
från Danmark när det gäller akademikergrupperna — vi har haft
kontakt med vår danska systerorganisation — tyder på att rörligheten
över gränserna, i bägge riktningarna, är mycket liten.

Sveriges läkarförbund påpekar i sitt remissyttrande till SACO att
sedan mitten av 1970-talet har i Danmark enbart 160 legitimationer
till läkare från övriga EG-länder utfärdats — motsvarande siffra i
Storbritannien är 8 000.

På lång sikt tror jag emellertid att vi kommer att få en helt annan
situation. Den uppfattningen bygger jag på de erfarenheter som vi har

1992/93: EU 1

Bilaga 2

210

av studenternas vilja under senare år att röra sig över gränserna. Jag
illustrerar detta genom en bild som visar att före år 1988, när de gamla
studiemedelsreglerna gällde, hade vi en ganska liten rörlighet bland
studenterna. Knappt 2 OOO studenter fanns då vid utländska universitet
och högskolor. Under läsåret 1991/92 ökade emellertid antalet studen-
ter till 10 000, som medelst studiemedel från Sverige studerar s.k. hel
utbildning i andra länder. Kommande läsår, 1992/93, kommer 14 000
studenter att med hjälp av svenska studiemedel studera hel utbildning.
För hel utbildning rör det sig ofta om en tidsperiod av 2—3 år, men
den kan också vara kortare. Därtill kommer det ytterligare ett antal
tusen studerande i samband med Erasmus.

Vi kan alltså räkna med att ha 17 000 studenter utomlands detta
läsår, och rimligen kan vi räkna med en prognos för läsåret 1993/94 på
20 000 studenter. Fördelningen av antalet studenter är något olika.
Grovt uttryckt kan man säga att en tredjedel av antalet studenter går
till Nordamerika, en tredjedel går till Norden och en tredjedel går till
övriga Europa. I vad avser andelen studenter i Västeuropa kan man
under senare tid skönja en viss ökning, men i stort gäller denna
fördelning.

Självfallet kommer i framtiden de studenter som vistats ett två tre
eller fyra år utomlands, och som utöver svenska och engelska kanske
lärt sig tyska eller franska, att vara mycket mer benägna att röra sig
över gränserna när de far ett arbete, än dagens aktiva yrkesgeneration
är. Vi har funderat på riskerna som finns för en viss kompetensflykt.
Det är naturligt för mig, såsom ordförande i SACO, att säga att det är
viktigt att vi inte får en stor kompetensflykt och att det är viktigt att vi
har villkor i vårt eget land som gör landet attraktivt för de studenter
som har skaffat sig en utbildning — i Sverige eller utomlands — att
stanna i Sverige. I den mån de inte stannar kvar vill vi ha motsvarande
antal studenter som flyttar hit. Det föreligger alltså en risk att villkoren
för akademiker bedöms som sämre i vårt land än i övriga Europa — vi
har statistik som visar på det —, och vi ser det som ett ganska stort
problem.

När det gäller utbildningsfrågorna kan man genast konstatera att
viktiga förändringar redan har skett i svenska utbildningar. Dessa
förändringar har skett mot bakgrund av de strävanden till samarbete
som finns i Europa. Vi har fatt en rad av utbildningar förlängda, t.ex.
civilingenjörsutbildningen, civilekonomutbildningen och internationel-
la ekonomutbildningen. Förslag har nu även lagts fram om att förlänga
sjukgymnastutbildningen, arbetsterapeututbildningen, apotekarutbild-
ningen, sjuksköterskeutbildningen och barnmorskeutbildningen. Dessa
förändringar har skett med uttrycklig hänvisning till att vi skall fa
jämförbarhet mellan utbildningarna i Europas länder. Från SACO:s
sida tycker vi att det är bra med en anpassning på det här området.
Kortare utbildningar i vårt land än i länder i övriga Europa är inte
bra.

Vi tycker också att det är utmärkt att vi är med i utbildningspro-
grammet Erasmus, i Comett och i Tempus. Det arbetet kommer att
startas i höst, och det som hittills har skett är rätt lovande.

1992/93:EU1

Bilaga 2

211

EES-avtalet ger Sverige möjighet att delta i alla EG:s utbildningspro-
gram, dock först fr.o.m. år 1995. Det finns anledning att beklaga att
det dröjer så länge. Vi kan t.ex. inte under de närmaste läsåren delta i
programmet Lingua, EG:s mycket viktiga språkutbildningprogram. Vi
kan inte delta i programmet Petra, EG:s stora satsning för att stärka
yrkesutbildningen på gymnasienivå. Vi kan inte heller delta i program-
met Force som syftar till att åstadkomma bättre återkommande yrkes-
utbildning för vuxna. Jag vill understryka att det är viktigt att vi i
Sverige redan nu börjar med förberedelsearbetet till att komma med i
de här programmen i mitten av 1990-talet, så att vi inte om ett par år
yrvaket konstaterar att även vi vill vara med i dessa program. I väntan
på att fa komma med finns det alltså rätt mycket att göra.

En viktig fråga är hur mycket vi i Sverige satsar på utbildning
jämfört med EG-länderna sett ur ett internationellt perspektiv. I den
svenska debatten har det ibland framgått att vi tror att vi ligger långt
framme när det gäller utbildning och att vi satsar mycket. Så är det
inte. Sanningen är den att det har satsats mindre på utbildning i
Sverige än i många andra industriländer relativt sett. Enligt OECD
hade år 1987 11 % av Sveriges arbetskraft högskoleexamen. Motsva-
rande siffra i Storbritannien var 17 %, och i USA var den 23 %.
Jämförbarheten kan diskuteras, men i stort sett kan vi utan vidare slå
fast att vi i vårt land internationellt sett ligger på en väldigt låg nivå.
Den insikten sprider sig nu bland alltfler företagsledare inom indu-
strin. Det är nödvändigt att vi i Sverige under ordnade former satsar
på en ökande andel högskoleutbildade i Sverige, för att vi i framtiden
skall kunna hävda oss i konkurrensen. Diskussionen som nu förs om
Europasamarbetet kommer även att ge bränsle åt diskussionen på detta
tema.

Ur en annan OECD-statistik, gjord år 1988, kan man utläsa utbild-
ningens andel av de totala offentliga utgifterna. Som ni ser av en bild
här är andelen för Sverige inte särskilt stor, nämligen 9,6 % — knappt
10 %. Finlands andel är väldigt stor, nämligen 17 %. Även ett stort
antal andra länder, såsom Schweiz med en andel på 14,7 % och USA
med en andel på 13,7 %, har betydligt högre andelar än Sverige.

Vad bör man göra framöver om EES-avtalet skulle träda i kraft?
EG:s ambitioner i utbildningspolitiken är knutna till två saker, nämli-
gen kvalitetshöjande åtgärder och åtgärder för att kunna garantera ett
erkännande av studieperioden och av examen för arbetsmarknadsbruk.
EG syftar inte till en harmonisering av utbildningssystem, utan man
arbetar med selektiva åtgärder och med programinsatser. Två områden
står i centrum för arbetet, nämligen språk och teknisk-naturvetenskap-
liga ämnen.

Vad leder då detta till för svensk del? Från SACO:s sida har vi, mot
bakgrund av vad som händer inom EG, ställt samman en lista över,
som vi tror, ett antal väldigt viktiga punkter. Vi har lyft fram vikten av
språkutbildning på alla nivåer. Inte minst på högskoleområdet är det
viktigt att man i många fall kombinerar teknik, eller ett samhällsveten-
skapligt ämne, med ett eller två främmande språk. Vi anser att det i
hela utbildningssystemet måste satsas på Europakunskap — jag menar

1992/93:EU1

Bilaga 2

212

då hela Europa. Vi i Sverige måste även slå vakt om vårt eget
kulturarv. Det är viktigt. Bilden av Sverige i det europeiska samarbetet
bör vara dels välfärdsnationen, dels kulturnationen, något som bör
leda till återverkningar inom utbildningssystemet.

Vi har även lyft fram teknik—naturvetenskap. I det sammanhanget
vill jag hänvisa till artiklar skrivna av Torsten Husén. Slutligen beto-
nar vi även lärarnas oerhört viktiga roll. Lärarna måste röra sig ute i
Europa, utanför Sveriges gränser, för att kunna medverka till en bra
utbildning i hela utbildningssystemet.

Kristina Persson: Vad betyder EES-avtalet för de svenska kvinnorna?
Ett EES-avtal för Sverige ger oss tillträde till den inre marknaden på
samma villkor som för EG:s medlemsländer.

Man kan konstatera att om vi i Sverige inte skulle fa ett sådant avtal
skulle priset för samhällsekonomin bli högt, och därmed skulle priset
bli högt även för de svenska kvinnorna. Vi vet alla att kvinnorna på
arbetsmarknaden är mer beroende av den offentliga sektorn än män-
nen. Det är där vi kvinnor arbetar. Vi är också beroende av den
offentliga sektorns tjänster för att kunna arbeta. Finansieringen av den
offentliga sektorns verksamhet skulle naturligtvis bli mycket svårare
om samhällsekonomin försämrades, vilket skulle bli konsekvensen om
avtalet icke sluts. Sverige med sitt stora internationella beroende har
inte något verkligt val när det gäller EES-avtalet. Vi kan vara tacksam-
ma att få ett så pass bra avtal, som EES-avtalet är för Sverige.

Ar den inre marknaden bra för kvinnorna? Man kan stödja sin
uppfattning på utredningar som kommissionen själv har låtit göra. Ur
dessa utredningar kan man utläsa att just kvinnorna utgör en risk-
grupp vid snabb omställning, ökad strukturomvandling och ökad kon-
kurrens, vilket blir följden av den inre marknaden. Det är själva
meningen med den inre marknaden, och därmed ökar även utslag-
ningen. Vi vet att vid ökad strukturomvandling och vid ökad konkur-
rens är det de starka grupperna som blir vinnare och de svagare
grupperna som förlorar. Det är detta förhållande som ger de dynamis-
ka effekterna, men det säger ju ingenting om hur värdet av detta kan
komma att användas.

Av någon anledning verkar det som om kvinnor inte har lika stor
glädje av marknadskrafter som män. Kvinnor kan inte alltid ställa
samma krav, byta jobb, vara lika rörliga som män och inte alltid skaffa
sig utbildning på samma sätt som män. Detta är skillnader som hänger
samman med de traditionella könsrollerna, som att kvinnorna tar
större ansvar för barnen. Skillnaderna är kanske ännu mer tydliga i
andra länder än i Sverige.

Tillväxt kan jag aldrig se som ett mål i sig. Själva meningen med
tillväxt är vad man använder tillväxten till. Och då kommer vi till
politiken, framför allt fördelningspolitiken, dvs. användningen av de
ökade resurserna, avvägningen mellan offentlig och privat sektor,
avvägningen mellan olika löntagargrupper i samhället, som hög- och
lågavlönade. Om detta sägs ingenting i planerna för den inre markna-
den, utan det beror på vilken politik som förs.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

213

Europafecket (EFS) har ända från början sagt att den sociala dimen-
sionen är ett villkor för att den inre marknaden skall kunna genomfö-
ras för att den skall kunna bli bra för löntagarna, de vanliga männi-
skorna. Alldeles nyligen, efter folkomröstningen i Danmark, har EFS
sagt att det värsta som skulle kunna hända är att den inre marknaden
genomförs den 1 januari 1993 och att Europeiska unionen samtidigt
havererar. Man skulle kunna säga att problemet med EES-avtalet och
den inre marknaden inte är vad det är, utan vad det inte är. Som
bekant har den sociala dimensionen genom alla de olika förslag som
finns i det sociala handlingsprogrammet stått och stampat. Endast en
liten del av dessa förslag är genomförda.

Det paradoxala är att det danska nejet tycks ytterligare försvåra och
försena förverkligandet av den sociala dimensionen. I Maastrichtavtalet
inryms olika delar, bl.a. ett socialt protokoll, dvs. en ny beslutsordning
för att underlätta att fatta beslut på det sociala området, och ett ökat
inslag av demokrati i beslutsfattandet.

Svaret på frågan om huruvida en inre marknad är bra eller dålig för
kvinnorna blir: Det beror på. Det beror nämligen på vilken politik
som förs och på hur starka folkliga motkrafter som kan nås, bl.a.
naturligtvis genom det fackliga samarbetet som Anders Lindström
nämnde.

När det gäller de mer direkta konsekvenserna av EES-avtalet är det
svårt att upptäcka några speciella hot eller problem för just kvinnorna,
tvärtom skulle man kunna säga. Vi har redan kunnat se en del positiva
konsekvenser i Sverige när det gäller jämställdheten tack vare den nya
jämställdhetslagen, som innebär ökade möjligheter att i lönehänseende
jämföra olika typer av arbeten med varandra. En sådan jämförelse
förutsatte tidigare arbetsvärdering, något som inte förekom. Jag påstår
emellertid att EG:s lagstiftning fortfarande är bättre än den svenska.

De svenska förarbetena har formuleringar som är litet besvärliga.
Det står t.ex. att utgångspunkten för och tillämpningen av diskriminer-
ingsförbudet bör vara den värdering av olika arbetsuppgifter och
normer i övrigt för lönesättningen som tillämpas på arbetsmarknaden.
Det är ett cirkelresonemang. Lagen skall alltså följa de värderingar som
finns på arbetsmarknaden samtidigt som lagen har kommit till för att
bryta just dessa värderingar. Detta förhållande har TCO uppmärksam-
mat och begärt en ändring av.

EG-domstolen har i flera domstolsutslag tolkat direktiven till kvin-
nornas fördel. Ett känt fall i Danmark, det s.k. Danfoss-målet, ledde
till att man i EG-domstolen slog fast att den danska staten har
skyldighet att vidta åtgärder för att säkra att principen om lika lön
verkligen tillämpas i praktiken. Det innebär ett stöd för det danska
fackförbundet för handel och kontor att höja lönerna. Om det här
genomförs såsom det är tänkt, och såsom EG-domstolen rekommende-
rar, skulle det betyda flera miljoner i retroaktiv ersättning till de
danska lågavlönade kvinnorna i företaget Danfoss. Detta har även iett
till att den danska arbetsgivarföreningen numera anordnar kurser i
jämställdhet och rättvis lönesättning för att underlätta för sina med-

1992/93 :EU1

Bilaga 2

214

lemmar att undvika sådana här misstag. Det här är ett exempel som vi
möjligen kan ha nytta av i Sverige vid tillämpningen av vår nya
lagstiftning.

Det finns också en ny rekommendation från kommissionen som
uppmanar medlemsländerna att införa en könsuppdelad lönestatistik
för att underlätta jämförelser mellan kvinnors och mäns löner. Detta
har vi ännu inte uppnått på den svenska arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis: Hotet mot kvinnorna i Sverige kommer inte
från vare sig EES-avtalet eller medlemskap, utan från inrikespolitiska
förhållanden. Detsamma gäller naturligtvis för kvinnorna i EG-länder-
na, nämligen att det är den framtida politiken i EG-länderna som
avgör om den inre marknaden kommer att bli till fördel eller inte för
kvinnorna på arbetsmarknaden.

Agneta Stark: Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av vårt
samhälles mål. Det sägs i lagar, i riksdagen, i förordningar, i avtal, i
högtidstal, i arbetsgrupper och på arbetsplatser. På det sättet liknar vår
demokrati flertalet demokratier. Flertalet länder uppvisar emellertid
det som jag ser i Sverige, nämligen att när orden om jämställdhet är
uttalade går var och en till sitt och fortsätter ungefär som tidigare.

I Norge har jämställdhetsdelegationen drivit en likalönkampanj med
den mycket träffande rubriken: Alla är överens om likalön, nu vill vi
ha den. Om jag skulle vara en aning överdriven — men bara en liten
aning — finns det två vanliga sätt att strunta i jämställdhetsaspekter.
Man kan tillsätta en särskild grupp som bevakar jämställdhet och
kvinno—mans-frågor, och då hänvisar alla till den särskilda gruppens
arbete, och så småningom struntar man i vad gruppen säger därför att
dess arbete inte integrerats i det egna arbetet. Man kan även låta bli att
tillsätta en särskild grupp och framhålla att den ständigt väsentliga
jämställdheten naturligtvis ingår i alla sammanhang och skall beaktas.
När jämställdhetsaspekten i arbetet sedan saknas kan man fortsätta
precis som tidigare och strunta i att den inte finns. Båda dessa sätt är
mycket effektiva, och de används både i Sverige och i bra många andra
länder, som jag på nära håll har studerat.

När det gäller jämställdhet är lagar viktiga medel, även om de har
mycket små effekter jämfört med andra faktorer i samhället. Jag menar
allvar. Vi måste ha goda lagar. Vid det här laget vet vi hur litet de
betyder. Det exempel på likalön som Kristina Persson redogjorde för
är ganska tydligt. EG har en stark skrivning i Romfördraget, vilken
sedermera är tolkad i EG-domstolen i flera fall. Jag tror alla EG:s
medlemsländer har haft fall med likalön uppe i domstol, likväl kvar-
står löneskillnaderna. Under 1980-talet har löneskillnaderna i flera
EG-länder även ökat.

Sedan mitten av 1980-talet har löneskillnaderna mellan män och
kvinnor också ökat i Sverige. Löneskillnaderna är mindre i Sverige än
i EG:s medlemsländer, trots att vi har haft en något sämre lag.
Löneskillnaderna finns emellertid, och de ökar. Förhållanden på ar-

1992/93: EU 1

Bilaga 2

215

betsmarknaden, den ekonomiska politiken, grundsynen på vad som är
en familj och invanda föreställningar på arbetsplatserna är oändligt
mycket starkare än lagarna.

Man kan vara könsneutral, dvs. medvetet analysera förhållanden för
kvinnor och för män och medvetet utforma regler så att varken
kvinnor eller män missgynnas. Det är emellertid mycket sällsynt. Det
är vanligare att man är könsblind, dvs. utgår från att det inte finns
några jämställdhetsaspekter på det område som man håller på med. I
och med det missgynnar man i praktiken vanligen kvinnor, eftersom
den som fattar viktiga beslut mycket oftare har stor erfarenhet av att
vara man och mer sällan erfarenhet av att vara kvinna.

Jag tänker därför beröra några frågor som inte har rubriken jäm-
ställdhet. Jag är nämligen övertygad om att dessa aspekter kommer att
ha större betydelse för jämställdheten än regleringen av jämställdhets-
frågorna. Jag gör det även därför att det inte är så många andra som
belyser jämställdhetens frågor på t.ex. den inre marknaden.

Vad betyder ett deltagande i den inre marknaden för kvinnor och
män? En sådan analys har efterlysts i flera år av t.ex. grupper av
kvinnliga EG-parlamentariker för deras egna länder, men någon sådan
har inte utförts.

Hur påverkas kvinnor och män av den ökade konkurrensen? Analy-
ser har gjorts inom EG, nästan uteslutande av kvinnoforskare, med
ganska små resurser till förfogande. Man kan utläsa att i vissa bran-
scher, som konfektyrtillverkning, textilindustri och på andra områden,
för vilka man vet att konkurrensen kommer att öka, kommer kvinnor
att drabbas på ett annat sätt än män. Jag känner inte till någon sådan
analys av den inre marknadens effekter när det gäller Sverige.

Vi vet att kvinnor som arbetskraft geografiskt sett är mindre rörliga
än män, att kvinnor och män överallt har olika arbetsuppgifter — vare
sig de är betalda eller obetalda — och vi vet att flertalet kvinnor inom
EG har s.k. atypiska arbeten, dvs. icke-typiska arbeten. De typiska
kvinnojobben kallas för icke-typiska arbeten därför att de är icke-
typiska för mansjobb. Man utgår från mannen vid normsättningen. Det
gäller deltidsjobb utan anställningstrygghet, med låg lön och med få
sociala förmåner. Dessa jobb växer fort i antal, och enligt vissa progno-
ser kommer de att öka än mer i den inre marknaden. Detta påverkar
kvinnor och män olika, ändå saknas analyser.

Rörlighet för varor låter skenbart jämställdhetsfritt — eller hur? Jag
skall ta upp några utomordentligt korta och litet tillspetsade exempel.
Betraktas pornografi som en vara med fri rörlighet eller som en
könskränkning? På Irland kommer genomförandet av den inre mark-
naden att innebära att man tvingas att tillåta pornografi. I praktiken
betyder det inte så mycket därför att pornografin ändå har funnits
illegalt. I EES-avtalet finns det en artikel som handlar om skydd för
allmän moral och om att man skall kunna sätta gränser för viss
handel. Det står emellertid även att man skall vara restriktiv i tolk-
ningen. Jag förmodar att det kommer att bli domstolen som avgör vad

1992/93 :EU1

Bilaga 2

216

som är så att säga normalpornografi, som ryms inom ramen för allmän
moral, och vad som hotar allmän moral och som därför länder kan
förbjuda utan att det stämplas som handelshinder.

Rörlighet för tjänster. Betraktas prostitution som en tjänst eller som
en kränkning? EG-domstolen har i början av år 1991 fattat beslut som
gör att det förefaller som om prostitution betraktas som en tjänst. De
här två korta speciella exemplen illustrerar tillräckligt väl det som jag
vill säga. I regler som inte förefaller handla om jämställdhet uppstår
svåra frågor som i hög grad har med jämställdhet att göra.

En forskargrupp vid universitetet i Bremen under ledning av profes-
sor Susanne Schunter-Kleemann har analyserat den inre marknaden
från kvinnosynpunkt. Forskarna i gruppen har skrivit en rapport med
titeln EG:s inre marknad — europatriarkat — eller uppvaknande för
kvinnorna. De avslutar sin granskning: Det finns anledning att frukta
att löftet om de fyra stora marknadsfriheterna för Europas kvinnor
kan komma att göra att kvinnorna hamnar i fyra nya ofriheter. I
stället för friheten att själva välja arbetsplats och bostad kan den inre
marknaden komma att leda till att de förs tillbaka till hemmen. Den
fria rörligheten för kapital kan för kvinnornas del utveckla sig till
frihet från arbete över huvud taget. Den fria rörligheten för varor kan
slå om till minskning av kvinnors köpkraft och konsumtionsmöjlighe-
ter. Oomstritt är, säger man i den här gruppen, att flertalet kvinnor
över hela Europa kommer att återfinnas i tjänstesektorn och förvisso
kommer det kvinnliga släktet att ha mycket mindre av frihet att ta
tjänsterna i anspråk än av frihet att dygnet runt och utan betalning stå
till tjänst.

Har man i den här gruppen rätt? Kommer deltagandet i den inre
marknaden att bli på det här sättet för grupper av kvinnor i Sverige,
eller i andra länder? Eller kommer den inre marknaden att ge
välstånd, valfrihet och nya möjligheter för både kvinnor och män? Jag
har deltagit i diskussioner om det här med tyska, brittiska, österrikiska,
schweiziska och italienska kvinnoforskare, studenter och samhällsin-
tresserade kvinnor. Alla var djupt oroade över bristen på intresse för
dessa frågor. Man var djupt oroad över bristen på diskussion och
bristen på grundliga analyser av villkoren för majoriteten av befolk-
ningen, därför att kvinnorna utgör majoriteten. Dessa analyser skall
göras och dessa debatter skall föras innan besluten fattas.

Tiden är för knapp för att jag skall kunna ta upp de stora jämställd-
hetsproblemen kring finansieringen av barnomsorg och åldringsvård.
Familjebegreppets skillnader mellan länderna som skall bilda den stora
marknaden är oerhört viktiga för kvinnor och män. Försörjningsbör-
dan för män och rätt till trygghet och frihet för gamla kvinnor och för
gamla män är andra viktiga saker. Jag slutar mitt anförande i den
varma förhoppningen att någon gång i en inte alltför avlägsen framtid
få höra alla analyser av viktiga frågor och som en naturlig del få höra
frågan ställas: Hur påverkar detta kvinnor och män, barn och gamla?
Tillämpat på dagens program skulle detta betyda att förmiddagen
skulle ha behandlat dynamiska effekter av EES-avtalet för kvinnor och

1992/93:EU1

Bilaga 2

217

män och effekten av ett nej till EES-avtalet för kvinnor och män.
Dagen borde ha avslutats med regionalpolitiska och kommunala frågor
i anslutning till EES-avtalet för kvinnor och män.

Birger Hagård: Jag riktar mig, herr ordförande, till Jörgen Ullenhag
med några frågor. Som Jörgen Ullenhag påpekade är akademikerlöner-
na i Sverige förhållandevis låga. Kommer EES-avtalet att på längre sikt
medföra löneförhöjningar för akademikergrupperna i Sverige? Kan det
kortsiktigt medföra att det blir "trångt" för akademiker?

Jörgen Ullenhag sade att akademikertätheten i Sverige är relativt låg.
I det sammanhanget vill jag fråga: Har vi möjlighet att vid våra
universitet och högskolor i kvalitativt hänseende kunna hävda oss
gentemot universitet och högskolor i Europa? Har vi kvalitativa resur-
ser för att kunna erbjuda denna utbildning och valfrihet?

Jörgen Ullenhag: Jag är övertygad om att diskussionen om och genom-
förandet av EES-avtalet kommer att medföra en ökad rörlighet, även
om jag tror att rörligheten blir ganska liten i början. Som en följd av
detta kommer debatten om skillnader i villkor att öka. Det är klart att
det nog kommer att bli en anpassning av svenska akademikerlöner till
akademikeriöner i Europa. Det blir då fråga om en anpassning uppåt.
Det finns statistik som visar att t.ex. civilingenjörer i Sverige har
betydligt lägre lön netto efter skatt än vad man har i ett antal länder
ute i Europa. Det kommer naturligtvis att föras diskussioner om
huruvida man inte skall ändra detta förhållande.

Om inte skattereformen hade genomförts, hade skillnaden blivit
ännu större. Skattereformen var ändå ett steg i rätt riktning för att göra
det möjligt att bibehålla kompetensen i vårt eget land.

När det gäller kvaliteten vill jag påstå att de teoretiska linjerna i den
svenska gymnasieskolan håller en mycket hög internationell klass,
vilket inte alltid framgår av den svenska debatten, men så är det
faktiskt. OECD har gjort undersökningar som visar detta. Många har
kanske erfarenhet av att många svenska ungdomar som har vistats
någon termin utomlands ofta har de högsta betygen, om de studerat i
t.ex. Förenta staterna.

Efter de förlängningar som har skett har svenska högskoleutbild-
ningar nått en hög internationell klass och allmänt sett fått ett gott
rykte utomlands.

I ambitionen att alltför snabbt bygga ut antalet högskoleplatser löper
man risken att det tummas på kvaliteten. Man klarar nog kvaliteten i
fråga om de platser som finns i dag, men utbyggnaden bör inte gå i
alltför snabb takt.

Dagens situation är egentligen rätt tragisk. Andelen akademiker i
vårt land skulle behöva öka under ordnade former — som också
Birger Hagård var inne på — utan att kvaliteten försämras. Samtidigt
står i dag 6 % av akademikerna utanför den reguljära arbetsmarkna-
den, enligt fårska siffror som SACO har tagit fram. Det finns ett stort
antal akademiker i öppen arbetslöshet eller som är föremål för åtgär-
der, en situation som delas med andra grupper inom LO och TCO.
Hälften av dem som i dag går ut tekniska högskolor hamnar i öppen

1992/93: EU 1

Bilaga 2

218

arbetslöshet. Det finns knappast någon med avslutad arkitektutbildning
som far jobb. Sådan är situationen, samtidigt som antalet högskoleut-
bildade egentligen borde öka. Det är en tragisk paradox. Men det
kommer nog att bli möjligt att i framtiden kunna öka andelen akade-
miker i näringslivet.

Monica Öhman: Jag vill vända mig till Anders Lindström. Han sade att
det saknas en mycket viktig reglering i EES-avtalet, nämligen en
reglering av de fackliga rättigheterna. Jag skulle vilja att Anders
Lindström konkret utvecklade detta. Innebär det att det i EES-avtalet,
som i dag ligger på riksdagens bord, finns hinder för att man skall
kunna fortsätta med den svenska modellen med kollektivavtalstecknan-
de och arbetsmarknadslagstiftning? Måste det till stånd förändringar av
dagens förhållande i och med det förslag till EES-avtal som nu
föreligger?

Anders Lindström: Inom EG har man inte på gemensam nivå reglerat
de grundläggande fackliga fri- och rättigheterna. Däremot har man
reglerat friheterna på varu- och kapitalmarknaderna. Jag menar att
detta är en fundamental brist i konstruktionen som leder till att
arbetstagarna hamnar i ett underläge.

Det andra problemet är att vi i Sverige och i Norden har en
tradition på arbetsmarknaden som innebär att parterna kommer över-
ens genom kollektivavtal. EG:s arbetsrätt grundas på en romersk-
katolsk tradition. Om vi tvingas att acceptera att lagstiftning och
direktiv tar över den roll som kollektivavtal i dag har på den svenska
arbetsmarknaden, blir förhållandet mellan parterna på arbetsmarkna-
den på sikt annorlunda. Det blir odiskutabelt mer byråkrati och mer
reglering.

Om nu ledamöterna av detta parlament tror att de kan ta över
regleringen från fackföreningar och arbetsgivare, har de fel. Det blir
kommissionen och ministerrådet som fattar dessa beslut, även om de
först kommer att höra vad man säger i EG-parlamentet.

Vi menar att detta inte är nödvändigt. Det måste gå att få acceptans i
Bryssel för den nordiska modellen. Men det förutsätter att parlamentet
i Sverige tar initiativ och att regeringen börjar driva denna fråga,
samtidigt som man försöker få till stånd en nordisk enighet. Det är
först med en nordisk enighet och en enighet mellan parterna som vi
kan förmå EG och Bryssel att gå med på att vi får behålla den modell
för problemlösning på arbetsmarknaden som trots allt har varit förhål-
landevis framgångsrik.

Pär Granstedt: Agneta Stark räknade upp ett antal farhågor som man
kan hysa från jämställdhetssynpunkt när det gäller den inre markna-
den. En del av dessa problem känner man igen också från svenska
förhållanden. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från både
Agneta Stark och Kristina Persson om under vilka förutsättningar
jämställdhetsarbetet kan drivas på ett europeiskt plan och vilka

1992/93:EU1

Bilaga 2

219

för- resp, nackdelar det finns med att tyngdpunkten läggs på ett
europeiskt jämställdhetsarbete jämfört med att koncentrera arbetet på
den svenska problematiken.

Agneta Stark: EG har bidragit till många viktiga saker när det gäller
jämställdheten, men genomförandet i de olika medlemsländerna är
mycket ojämnt. Jag skall ta upp ett exempel.

År 1979 utSrdades bindande direktiv om att socialförsäkringarna
skulle vara jämställda, dvs. icke-diskriminerande mellan kvinnor och
män. Arbetet skulle vara slutfört 1984. I februari 1992 hade Tyskland
fortfarande inte börjat med detta. Det här är dyrt att genomföra, och
när jämställdheten rent praktiskt kostar pengar, så stannar den på
papperet. När jämställdheten inte kostar statliga pengar, så går det att
driva den längre. Därför måste man utgå ifrån att jämställdhetsarbetet
skall bedrivas lokalt, och det gäller bl.a. lönesättning och decentralise-
rade principer. Det är fortfarande viktigt med jämställdhetslagar, men
utan politisk och demokratisk vilja samt utan vilja på arbetsplatser och
i hemmen händer det väldigt litet. Att överge det lokala jämställdhets-
arbetet i Sverige och tro att man kan hoppas på EG skulle innebära en
uttunning som gör att det nästan försvinner.

Däremot är det viktigt att tunga instanser inom EG verkligen tar itu
med de länder som inte genomför bindande direktiv, särskilt på detta
område. Det har varit lättare när det gäller badvatten än i fråga om
kvinnors rätt till socialförsäkring.

Kristina Persson: Jag har i huvudsak samma uppfattning som Agneta
Stark, att kraften i jämställdhetsarbetet måste finnas lokalt. Annars blir
det ingenting. Hur bra lagar man än stiftar eller hur stiliga program
man än formulerar handlar det hela ändå om vad som sker lokalt,
framför allt på arbetsplatsen och i individernas egna liv.

De direkta konsekvenserna för oss av EG:s jämställdhetsarbete är i
stort sett lika med noll. Det rör sig om minimidirektiv, som vi nästan
alltid ligger en bra bit över, t.ex. när det gäller barnomsorg, socialför-
säkringar och moderskapsledighet. EG har nyligen antagit det tredje
jämställdhetsprogrammet och utfärdat en del direktiv som är till fördel
för kvinnor, men i Sverige ligger vi redan bra till. Värdet för oss ligger
i att nivån för kvinnorna i de länder som har det sämst ställt lyfts.
Därmed minskar gapet mellan dessa länder och vårt land, vilket är till
fördel för oss på lång sikt också från ekonomisk synpunkt. Konkur-
rensnackdelar med en dyr offentlig sektor försvinner t.ex. om EG
lyckas med den sociala dimensionen. Därför ligger det i vårt intresse
att så sker.

Det finns också psykologiska fördelar med att vi kan hänvisa till det
arbete som pågår eller till de domar som fålls av EG-domstolen.
Framför allt på likalöneområdet kan vi ha en direkt nytta av EG:s
lagstiftning. Vi kan hänvisa till det som händer, och det ger oss
svenska kvinnor ett argument gentemot våra motparter i Sverige.

1992/93:EU1

Bilaga 2

220

Maud Björnemalm: Anders Lindström sade tidigare att det kan finnas
anledning att känna en viss oro inför den fria rörligheten. Jag skulle
vilja att Anders Lindström redogjorde litet mera konkret för sina
farhågor när det gäller den illegala invandringen och arbetsmarknaden.
Anders Lindström: Det här rör sig inte om farhågor för någonting som
inträffar omedelbart vid ett eventuellt ikraftträdande av EES-avtalet.
Det finns kanske en miljon illegala invandrare i Tyskland. I Italien
uppgår antalet till minst en miljon, och detsamma gäller för Frankrike
och Spanien. I Italien försöker man legalisera de illegala invandrarna,
eftersom de svarar för en avsevärd svart ekonomi med mycket krimi-
nalitet. Naturligtvis har man samma problem i de övriga länderna.
Detta drabbar vissa sektorer av arbetsmarknaden hårdare än andra i
form av svartjobb och ett fruktansvärt utnyttjande av människor i
beroendeställning. Med minskad gränskontroll kommer vi i Sverige
helt klart att få del av detta.

Även om EES-avtalet i dag inte innebär någon fri rörlighet vare sig
för den legala eller illegala arbetskraftsinvandringen i EG, är det
uppenbart att det kommer att bli lättare att ta sig till Sverige. Det blir
mera svartjobb och därmed sammanhängande ökad kriminalitet och
sämre samhällsmoral i arbetslivet. Jag tycker att vi verkar vara väldigt
oförberedda på detta, såväl när det gäller fackliga organisationer som i
fråga om myndigheter och politiker. Det förefaller som att man har
inställningen att problemet inte existerar. Men problemet existerar,
och det är lika bra att förbereda sig på hur det skall hanteras.

Bengt Harding Olson: Jag har ett par frågor närmast till Jörgen Ullen-
hag. Frågorna gäller akademikernas arbetsmarknad och eventuell dis-
kriminering. Jag ställer frågan mot bakgrund av att en hel del utländs-
ka akademiker i Sverige har diskriminerats. Hur blir det i framtiden?
Kommer svenska akademiker utomlands att uppleva motsvarande dis-
kriminering? Eller kommer EES-avtalet att bidra till att man inte bara
far en teoretisk frihet till arbete utan även att denna frihet realiseras i
verkligheten?

Rent juridiskt utgör redan EES-avtalet ett fullständigt revolutione-
rande systemskifte. Jag är medveten om att det finns en stor arbetslös-
het bland akademiker. Men särskilt på lång sikt finns det också en
enorm efterfrågan på jurister. Hur ser man på detta från akademiker-
nas sida?

Jörgen Ullenhag: Man har sett över ett antal examina och olika utbild-
ningar och gjort jämförelser. Vi arbetar nu med ekvivaleringsfrågorna.
Svenska akademiker som flyttar utomlands kommer i förlängningen
att ha möjlighet att söka arbete där. Deras förutsättningar för att lyckas
blir då beroende av om de kan språket ordentligt. Det är en avgörande
fråga. Min bedömning är att det inte finns särskilt stora risker för att
svenska akademiker skulle diskrimineras utomlands.

Det är alldeles riktigt att det ställs mycket stränga krav på juristut-
bildningen. På de juridiska fakulteterna arbetar man med att se över
juristutbildningen och undersöka möjligheterna att lägga in mera av

1992/93:EU1

Bilaga 2

221

internationell rätt, EG-rätt m.m. Vårt förbund, Jusek, som organiserar
juristerna för resonemang med utrikesdepartementet om möjligheterna
att också låta yrkesaktiva jurister, domare, notarier och andra, få
fortbildning. I det sammanhanget skulle man kunna använda det
arbetsmarknadspolitiska medlet utbildningsvikariat för att få in arbets-
lösa jurister på arbetsplatserna.

Christer Windén: Jag vill anknyta till det som Jörgen Ullenhag sade
om att svenska studenter som vill ha högskoleutbildning i större
utsträckning kommer att söka sig till utbildning utomlands. Beror det
på att man anser att utbildningar utomlands är kvalitativt bättre, på
äventyrslusta eller på att man tror sig fa bättre framtidsutsikter?

Om svenska studenter som får högskoleutbildning eller akademisk
utbildning utomlands är mer attraktiva för den utländska marknaden
på grund av att de blir flerspråkiga, borde de svenska universiteten
analogt kunna erbjuda en attraktiv utbildning med hög kvalitet, som
lockar hit studenter från andra länder inom EG. De Sr i så Sll i
motsvarande grad en mycket god kompetens för den svenska markna-
den, vilket dels skulle göra dem benägna att söka jobb i Sverige, dels
göra dem attraktiva för de aktörer som vill bedriva verksamhet med
Sverige.

Jörgen Ullenhag: En viktig förklaring till att man studerar utomlands i
dag i mycket större utsträckning än för några år sedan är att reglerna
för studiemedel har ändrats. Numera är det möjligt att ta med sig
studiemedlen. Dessutom Sr man tilläggsbelopp för resor hem och
eventuellt ytterligare påslag för fördyrade levnadsomkostnader. Detta
är förklaringen till den ganska dramatiska sifferserie som jag tidigare
visade. Sedan finns ju alltid ambitionen att skaffa sig en bra utbildning.
Många har sökt till en utbildning i Sverige, som de inte har kommit in
på. Andra kompletterar en längre svensk utbildning med en kortare
språkutbildning utomlands. Det finns en rad förklaringar utöver den
huvudförklaring som jag tidigare nämnde.

Den andra frågan gällde hur svenska universitet och högskolor skall
agera när det gäller undervisning av utländska studenter, om jag
uppfattade frågan rätt. Tanken med Erasmus, som börjar nu i höst, är
ju att vi skall ta emot ungefär lika många studenter utifrån som vi
skickar utomlands. Det är klart att det kommer att ställas oerhört stora
krav på lärarna vid universitet och högskolor, när de skall undervisa
på andra språk än svenska, t.ex. engelska samt tyska och franska som
kan bli aktuellt framöver. Självfallet kommer kvaliteten på de svenska
utbildningarna att granskas väldigt noga i relation till kvaliteten på
utbildningar utomlands. Om vi inte kan uppfylla kvalitetskraven,
kommer det inte några studenter hit. I dagens situation kan vi dock ta
emot utländska studenter, trots vårt klimat och de andra bekymmer
som det innebär att komma till Sverige. Det finns ett antal studenter
som i dag inom Erasmusprogrammets ram studerar i Sverige.

Christer Windén: Jag vill ställa en kort följdfråga. Blir nettoeffekten
negativ för Sverige, enligt ditt sätt att se på saken?

1992/93 :EU1

Bilaga 2

222

Jörgen Ullenhag: Nej, det tror jag inte. Inom Erasmusprogrammet
väger antalet jämnt. Men totalt sett kommer säkert flera svenska
studenter att läsa utomlands än det antal studenter från andra länder
som kommer hit.

Gudrun Schyman: Jag vill ställa några frågor till Kristina Persson och
Agneta Stark. Jag undrar om ni delar min uppfattning att det vore
fullt möjligt för oss i den svenska riksdagen, om det fanns majoritet,
att anta de mer avancerade juridiska regler som finns inom EG,
oavsett vilka avtal som träffas, samtidigt som det vore fullt möjligt för
EG:s medlemmar att uppnå de mer avancerade praktiska resultat som
vi har uppnått i fråga om jämställdhetsarbetet i Sverige, om det förelåg
en sådan politisk majoritet.

Jag delar Kristina Perssons uppfattning om att det handlar om
politik. Min fråga blir då: Vilka möjligheter har kvinnor att delta i den
politik som bedrivs inom EG:s system såsom detta är utformat med
många resor, lång bortavaro och liknande? Vad tror ni att det beror på
att det är så få kvinnor representerade såväl i EG:s beslutande organ
som i det mera politiskt tandlösa EG-parlamentet? Vad sätter detta för
ramar för möjligheterna att utveckla jämställdhetspolitiken?

Jag undrar också vad ni tror att det kommer att innebära att de
svenska socialförsäkringssystemen vid den fria rörligheten med nöd-
vändighet måste anpassas till EG:s system? Vad kommer detta att
innebära för jämställdheten och möjligheten till ekonomiskt oberoen-
de för svenska kvinnor?

Kristina Persson: Till att börja med är det fullt möjligt för den svenska
riksdagen att införa vilka lagar man vill och som bättre stämmer
överens med EG:s jämställdhetslagstiftning. Men skillnaderna är ju
inte särskilt stora. Vi har redan gjort de anpassningar som man
bedömde var nödvändiga för att de skulle motsvara EG:s regler. Jag
förutser att om tillämpningen av lagen kommer att fungera sämre i
Sverige än i EG, kommer detta förhållande i så fall att så småningom
rättas till. Det handlar om Arbetsdomstolens tolkning av lagen och
vilken betydelse förarbetena kommer att tillmätas vid tillämpningen.
Det är således mera en fråga om tillämpning än om att behöva ändra
lagarna.

När det gäller möjligheterna för EG:s medlemsländer att komma
ifatt oss i fråga om jämställdhet, handlar det inte bara om en politisk
vilja utan också om ekonomiska möjligheter. Det kanske största hind-
ret i dag för en bra kvinnopolitik i Europa är — brutalt uttryckt —
oviljan att höja skatterna. Man dras med väldigt stora underskott i
budgetarna. Sverige har inte alls särskilt stort underskott i förhållande
till många EG-länder. Möjligheterna att snabbt bygga ut föräldraförsäk-
ring och skapa tillräckligt många platser inom den offentligt finansie-
rade barnomsorgen begränsas därför av brist på ekonomiska resurser.
Det finns naturligtvis ett samspel mellan politisk vilja och ekonomiska
resurser. Ju mer man vill åstadkomma, desto mer resurser måste
tillskapas, och det är en fråga om fördelning. Större ekonomiska
möjligheter underlättar den politiska viljan.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

223

Det handlar också om tid för att hinna att komma i kapp. Många
EG-länder är på väg att införa vår modell: Kvinnornas andel av
arbetskraften ökar stadigt, och därmed ökar trycket på utbyggd barn-
omsorg, på bättre äldrevård och över huvud taget på en anpassning så,
att kvinnor skall kunna delta på arbetsmarknaden på lika villkor som
männen. Detta uttrycks ju klart i EG:s jämställdhetsprogram, liksom
att det är självklart att männen skall dela på ansvaret för barnen, vilket
också är en uttrycklig rekommendation från EG-kommissionen.

När det gäller kvinnornas inflytande, måste man konstatera att det
ser ganska dystert ut, framför allt i EG-länderna. Situationen är något
bättre i EG-parlamentet, där 19 % av representanterna utgörs av
kvinnor, medan kvinnorepresentationen i så stora och viktiga länder
som t.ex. Storbritannien och Frankrike ligger en bra bit under 10 %.
Kvinnornas inflytande är således mycket litet, vilket naturligtvis be-
gränsar möjligheterna att driva en bra politik.

Mina erfarenheter från det fackliga samarbetet och arbetet i EFS
kvinnokommitté är dock att alla kvinnor där, oavsett vilket land de
kommer ifrån, har nytta och glädje av EG:s jämställdhetsarbete. Kvin-
norna kan använda sig av EG:s arbete i resp, länder för att driva
igenom förändringar nationellt.

Såvitt jag förstår behöver inte de svenska socialförsäkringssystemen
anpassas alls. I den mån sådana frågor över huvud taget tas upp till
beslut i EG-sammanhang är det ännu så länge koncensusprincipen —
dvs. total enighet — som gäller, och så kommer det att vara även efter
Maastrichtavtalet, om det nu blir någonting av det. Våra begränsningar
ligger i ekonomin och hur mycket vi har råd med, alltså inrikespolitik
och inte Europapolitik.

Agneta Stark: Det finns lyckligtvis ingen Copyright på goda idéer och
inte heller på jämställdhetsiagstiftningar. Skillnaderna är snarare psy-
kologiska: Vad känner man sig föranledd att ta till sig? 1 det samman-
hanget vill jag peka på en faktor som skiljer Norden från EG:s
medlemsländer utanför Norden, nämligen den skilda grundsynen när
det gäller hur rättigheter och skyldigheter är baserade beträffande
sociala rättigheter och skyldigheter.

Linder de senaste åren har familjebegreppet förändrats i Norden.
Familjebegrepp och famiijepolitik handlar i Norden numera om
vuxna och barn. I många av EG:s medlemsländer omfattar familjebe-
greppet äktenskapet, oavsett om det finns barn eller ej. Det är en
mycket stor skillnad som har både med beskattning och med socialför-
säkringar att göra.

En annan skillnad är om man som individ har rättigheter eller om
det är familjen som har rättigheter. Den stora skillnaden består i mäns
försörjningsbörda, som är lättare i Norden än i EG:s medlemsländer,
och i att kvinnor har större frihet att välja att inte ta hand om t.ex.
sjuka familjemedlemmar, en frihet som är betydligt större i Norden.

Det är här två olika grundläggande synsätt som krockar, och det är
inte så alldeles lätt att reda ut begreppen. Jag är rädd att vi ofta är
hemmablinda och tycker att vårt sätt att se är det absolut självklara.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

224

Risken är att vi då talar förbi dem i andra länder som tycker att deras
familjebegrepp är helt självklara. Man anser t.ex. att det är äktenskapet
som skall skyddas, inte oförsörjda barn. Detta är en subtil förändring
som man inte ser särskilt mycket spår av i EES-avtalet. Däremot ser
man en mycket stor skillnad i den nationella politiska diskussionen,
som gör att jag inte på samma sätt som Kristina Persson tror att alla
kommer att närma sig vårt synsätt. Visserligen har vi ett utmärkt
synsätt som inrymmer stora fördelar, men jag vet också att det andra
synsättet i fråga om vad som är en riktig familj och vad som är en
lämplig social arbetsfördelning är djupt ideologiskt grundat.

Mats Hellström: Jag tänkte ta upp den kontroversiella frågan om hur
mycket som beror på EG:s regler och hur mycket som beror på
nationell lagstiftning när det gäller den bristande jämställdhet som
drabbar kvinnor. Danmark har sedan länge varit EG-medlem. De
danska kvinnorna har tillsammans med de svenska kvinnorna världens
i särklass högsta deltagande i arbetslivet. Då vill jag fråga: Innebär detta
att EG:s regler har en ganska liten betydelse och att det nationella
samhällssystemet också i framtiden kommer att vara det drivande för
jämställdhetsarbetet?

Agneta Stark: Jag tycker att det är viktigt att framhålla att den inre
marknaden kan betraktas som ett stort socialt och ekonomiskt experi-
ment som drar i gång den 1 januari 1993 och som tidigare inte har
funnits. Det har således inte slagit igenom fullt ut i form av denna
konkurrens. Danska kvinnor har säkerligen haft glädje av EG.s jäm-
ställdhetsarbete. Man kan dock konstatera att just när det gäller de
danska kvinnorna i industrin har löneskillnaderna ökat under 8O-talet.
Där har inte EG:s regler varit till hjälp, eftersom arbetslöshet och
andra faktorer har dominerat.

Vad EG gör och vad länderna gör hänger intimt ihop. Flertalet av
EG:s regler skall ju genomföras i de olika länderna. Danmark har i
detta sammanhang många gånger varit betydligt mer entusiastiskt i
fråga om att införa olika slags regler än vad t.ex. Italien har varit.
Dessa två länder är extremfallen. Danmark har genomfört det största
och Italien det minsta antalet EG-regler i resp, lands nationella lagstift-
ning.

Det rör sig alltså om ett invecklat samspel. Det är också viktigt att
påpeka att Danmark ännu inte fullt ut har konfronterats med den
öppna marknadens krav på samverkan. Också de danska kvinnor och
forskare som jag har varit i kontakt med och som sysslar med detta är
bekymrade, eftersom det slår så olika för kvinnor och män. Det blir
hårdare ekonomiska effekter för kvinnorna än vad det blir för män-
nen.

Nic Grönvall: Jag vill återkomma till våra damer, även om det blir
tungt för er med alla dessa frågor. Ni drar inte en enda slutsats som ni
borde dra. Båda talar ni om att EG:s syn på jämlikhetsfrågor och
andra viktiga ideologiska och kulturella frågor är fastställd i primärrät-
ten, i Romtraktaten och i en mängd av EG:s beslut. EG är ett

1992/93:EU1

Bilaga 2

225

15 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

legalistiskt system, där man kan använda sig av domstolen och jurister-
na för att framtvinga det som fastställts i dessa regler. Det är alltså en
ordning som är överställd brist på politisk vilja. Genom att vi nu
ansluts till EG-rätten och även till den sociala stadgan, far vi då i
verkligheten därmed en bättre möjlighet att utveckla jämställdhetsarbe-
tet än om vi hade haft att lita till lokalt arbete och sviktande politisk
vilja?

Agneta Stark: Jag tror att man med det synsättet något underkänner
kvinnorna inom EG. De har levt under detta legalistiska system. Just
på grund av brist på politisk vilja har de inte kommit särskilt långt. Vi
har alltså mindre löneskillnader i Sverige än vad man har i EG-
länderna, trots EG:s domslut. Det legalistiska systemet har stora be-
gränsningar, eftersom det måste genomföras på varenda arbetsplats.
Detta har inte fungerat, trots att kvinnorna har varit mycket aktiva när
det gäller lönefrågor.

Kristina Persson: Det legalistiska systemet skapar i vart fall inte sämre
möjligheter än vad det lokala systemet ensamt innebär, men det
legalistiska systemet ersätter inte behovet av det praktiska, jordnära
jämställdhetsarbetet på arbetsplatser och i hemmen. Det handlar om
tillämpning och genomförande i praktiken.

Ines Uusmann: Kristina Persson var tidigare inne på att kvinnors
välfärd och frihet är beroende av om den offentliga sektorn kan
tillföras medel. I Sverige har vi ett skattesystem som i hög grad bygger
på moms och andra indirekta skatter. Inom EG har man då enats om
att det skall vara miniminivåer också på detta område. Då är frågan:
Hur går det i praktiken att kombinera olika momsuttag med fri
rörlighet för varor och tjänster? Jag ställer frågan till båda ekonomer-
na.

Kristina Persson: Formellt sett finns det inga hinder. Man har ju
kommit överens om miniminivåer beträffande momsen. Det som
skapar problem är återigen de s.k. marknadskrafterna och gränshan-
deln. Det kan bli en alldeles för omfattande förekomst av inköpsresor i
första hand till Tyskland, som har en ganska låg moms jämfört med
Sverige — 15 % jämfört med 25 %.

Genom Sveriges geografiska belägenhet har vi vissa fördelar. Det är i
stort sett bara skåningarna som det kan tänkas löna sig för att åka till
Tyskland och handla, eftersom bilar och postorderhandel är undantag-
na. Man måste handla för rätt så mycket, för 20 000—26 000 kr, för
att det skall vara lönsamt. Men det hindrar ju inte att det kan finnas
anledning för oss att hålla igen eller att sänka momsnivån.

Den här effekten tvingar EG emellertid inte på oss genom beslut,
utan behovet uppstår via konkurrens och marknadskrafter. Det finns
olika meningar om hur mycket nivån bör sänkas. Många EG-länder
står i begrepp att höja sin moms. Sverige är det enda land i Europa
där man för närvarande sysslar med skattesänkningar. Eftersom det
handlar om den offentliga sektorns finansiering går det att kompensera
ett skattebortfall på det ena området genom att ta ut mer skatt på något

1992/93 :EL11

Bilaga 2

226

annat område. Som jag ser det måste tendensen på lång sikt vara höjda
skatter i vår omvärld snarare än sänkta skatter, vilket kommer att
underlätta för oss att bevara vårt skattetryck.

Agneta Stark: Beträffande den offentliga sektorn är det nödvändigt att
tala om offentlig finansiering av barnomsorg. Det har också EG:s
nätverk gjort. Man har konstaterat att utan offentligt finansierad barn-
omsorg blir inte barnomsorgen tillgänglig för alla. Det är alltså repre-
sentanter från alla medlemsländer som har bedömt vad som finns och
borde finnas. Man har starkt uttalat att eftersom kvinnorna efter
oerhört lång tid har anpassat sig till arbetslivet inom EG, krävs det nu
att arbetslivet och politiken anpassas till kvinnorna. Detta är ett
ovanligt skarpt uttalande för att komma från det hållet.

Problemet blir sedan hur man skall lyckas med finansieringen i
konkurrens och samverkan med länder där barnomsorgen och framför
allt vården av sjuka gamla finansieras av familjerna. Vi kan inte bara
koncentrera oss på barnomsorgen, utan vi måste också se på vården av
gamla, innan vi ställer oss frågan: Vad betyder olika typer av lösning-
ar? Jag tror att vi kommer att närma oss varandra — frågan är bara
hur lång tid det kommer att ta. Vad betyder de olika lösningarna i
form av frihet för gamla män och kvinnor, för förvärvsarbetande män
och kvinnor och för förhållandet mellan föräldrar och barn? Även så
abstrakta saker kommer att få en mycket konkret påverkan i form av
det närmare samarbete som gränsernas stegvisa upphörande kommer
att medföra.

Hadar Cars: Anders Lindström har i sina inlägg pekat på de brister
som enligt hans uppfattning finns i EES-avtalet. Det gäller bl.a. de
fackliga organisationernas möjligheter att få ordentligt genomslag för
sina synpunkter. Du har också pekat på problem med kollektivavtals-
rätten, vilka också kan bli en följd av EES-avtalet. Det är värdefullt att
vi har fått dessa frågor belysta på det sätt som du har gjort. Avslut-
ningsvis vill jag fråga om vilken din slutsats är. Bör vi avstå från
EES-avtalet? Vore det från praktisk synpunkt fördelaktigare om EES-
avtalet inte kom till stånd? Eller har du någon annan uppfattning som
du vill ge uttryck för?

Anders Lindström: Min slutsats är att EES-avtalet är otillräckligt för
den svenska arbetarklassens del. Jag är för en europeisk union, men
jag är också för att vi omedelbart skaffar oss möjligheter att påverka de
beslut som nu fattas inom EG. För den sakens skull borde regering
och riksdag ta initiativ till att svensk fackföreningsrörelse får full
tillgång till den sociala dialogen på samma basis som medlemsförbund
i EG:s medlemsstater. Då har vi möjligheter att påverka det regelverk
som enligt er skall gälla här i landet, innan man har beslutat i Bryssel
att det skall gälla.

Hadar Cars: Tolkar jag det som du nyss sade riktigt, att du inte
föreslår att man skall säga nej till EES-avtalet, utan att du vill se

1992/93 :EU1

Bilaga 2

227

avtalet kompletterat och, såvitt jag förstod, på lång sikt resulterande i
en djupare samverkan inom den Europeiska gemenskapen? Du vill
alltså inte backa från det som vi möjligen kan uppnå?

Anders Lindström: Nej, jag är för medlemskap. Jag tror inte att det är
EES-avtalet utan att det är medlemskapet som innebär en lösning av
situationen. Ju mer vi kan påverka besluten, desto bättre.

Hadar Cars: Därmed vill jag framföra utskottets tack till Anders Lind-
ström, ordförande i Sjöfolksförbundet, Jörgen Ullenhag, ordförande i
SACO, Kristina Persson, ombudsman i TCO, samt Agneta Stark från
Stockholms universitet för att ni ville komma hit och för den värde-
fulla information som ni har lämnat till utskottet.

EES och miljöfrågorna

Inbjudna:

Kirsten Mortensen, avdelningsdirektör vid Statens naturvårdsverk

Per Rosander, Greenpeace

Hadar Cars: Det som nu skall behandlas är EES, Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, och miljöfrågorna. Här har utskottet som
föredragande bjudit in Kirsten Mortensen, avdelningsdirektör vid Sta-
tens naturvårdsverk, och bisittare till henne är Bengt Bucht, plane-
ringschef vid Kemikalieinspektionen, och vidare Per Rosander från
Greenpeace.

Kirsten Mortensen: Jag skall först berätta att jag, som ni säkert alla kan
höra, är dansk; jag vill bara förbereda er på att mitt språk kanske inte
är så lättbegripligt som ni kanske hade väntat er, men jag skall göra
mitt bästa.

Jag har arbetat på Naturvårdsverket i fyra år och har jobbat enbart
med EG-frågor.

EES-avtalet är mycket omfattande, inte minst på miljöområdet. Det
får konsekvenser för miljöarbetet i Sverige, eftersom avtalet innebär att
ett stort antal bindande EG-regler också kommer att bli bindande i
Sverige. Att få tillgång till EG:s inre marknad är inte gratis. Det ger
oss både fördelar och nackdelar.

Naturvårdsverket anser generellt att avtalet är bra, därför att det
kommer att medföra ett ökat samarbete mellan EG och EFTA, särskilt
på expertnivå. Sverige påverkas i hög grad av föroreningar från länder
i Europa. Det är viktigt att vara med från början för att kunna påverka
de förslag till nya och skärpta miljöåtgärder som EG-kommissionen
kommer att ta fram.

Verket anser det också vara en fördel att svenska forskare får delta
på samma villkor som EG-forskare i EG:s miljöforskningsprogram.
Därigenom kan vi få inflytande på prioriteringar och nya program.

EES-avtalet tillförsäkrar oss rätten att delta i EG-samarbete om
miljöövervakning och miljöinformation inom en särskild miljömyn-
dighet så snart denna kommer i gång.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

228

I det följande kommer jag att ta upp frågor om miljökrav och fri
varuhandel, en punkt där min kollega Bengt Bucht från Kemikaliein-
spektionen kan komplettera vad jag säger, utsläpp från industri och
miljökvalitetskrav samt slutligen konsekvenser för miljön av EES-
avtalet i stort.

I avtalet har EFTA-länderna fatt särlösningar när det gäller miljö-
krav som har betydelse för den fria cirkulationen av varor på de
områden där vi har mer långtgående krav. Det gäller exempelvis
användningen av farliga ämnen som CFC och kadmium, miljöfarliga
batterier och bilavgaser.

Särlösningarna gäller under en övergångsperiod, åtminstone fram
till den 1 januari 1995. Avsikten är att länderna inom EG och EFTA
skall samarbeta om att nå fram till gemensamma, höga krav. Eller
uttryckt på ett annat sätt: Vi hoppas att EG skall komma ikapp. Om
EG inte har hunnit ikapp blir det en förhandlingsfråga vad som skall
gälla framöver.

Vi har alltså fått behålla våra hårdare miljökrav även om de skapar
handelshinder genom att avvika från EG:s krav. Priset — eller nackde-
len, om man vill se det så — är enligt min uppfattning att det kommer
att bli ännu svårare att skärpa miljökraven ytterligare när EES-avtalet
en gång har trätt i kraft. Här kommer vi nog att få press på oss att
vänta tills EG hinner ikapp.

Men man måste komma ihåg att redan i dag gäller enligt GATT-
överenskommelsen avtal mellan EG och EFTA som syftar till att
undvika tekniska regler som kan försvåra den fria varuhandeln över
gränserna. Det finns starka krav på underlag som visar att en miljöåt-
gärd är nödvändig och att den inte går för långt i förhållande till det
syfte som man vill uppnå. Det kommer i fortsättningen att bli EG-
domstolen som avgör var gränsen för tillåtna handelshinder går.

EG:s krav när det gäller utsläpp av farliga ämnen till luft och vatten
från industri och krav på miljökvalitet är s.k. minimikrav. Dessa regler
hindrar inte att vi har eller inför strängare miljöskyddsåtgärder. Men
det är också angeläget att vara med om att försöka skärpa dessa krav,
eftersom de ligger på en relativt låg nivå. Annars finns en risk att
företag söker sig till de EES-länder som bara har minimikraven.

Reglerna om avfallshantering var från början också minimikrav
inom EG. Det ser dock ut som om avfall blir mer och mer intressant
som en produkt av betydelse för EG:s inre marknad. Det är dock inte
avgjort inom EG vilka reglerna för transport av avfall slutligen kom-
mer att bli och vilka möjligheter det kommer att finnas för ett
EG-land att vägra att ta emot avfall från ett annat EG- eller EFTA-
land. I EES-avtalet har EFTA-länderna tills vidare fått en övergångspe-
riod fram till 1995 för reglerna om farligt avfall och transport av
avfall.

När det gäller användningen av ekonomiska styrmedel lyssnar EG-
kommissionen redan i dag till de svenska erfarenheterna. Här är ett
område där EFTA-länderna har kommit mycket längre än EG. Det
finns dock en viss risk att ökade krav på harmonisering kan medföra
en försämring av våra möjligheter på detta område i fortsättningen.

1992/93 :EU1

Bilaga 2

229

Men det finns också områden där EG har strängare eller mer
heltäckande miljölagstiftning än Sverige. I propositionen aviseras flera
skärpningar av miljölagstiftningen. Det gäller t.ex. vissa batterier och
högsta tillåtna svavelhalt i tunn eldningsolja och dieselbrännolja.

I Miljödepartementets promemoria EES-avtalet och den svenska
miljölagstiftningen föreslås också ändringar av flera lagar. Flera typer
av projekt skall få miljökonsekvensbeskrivningar. Sådana skall t.ex.
finnas som underlag för att få tillstånd att bygga järnväg för fjärrtrafik.

Naturvårdsverket har i dag avgivit sitt remissyttrande till departe-
mentet. Verket tillstyrker huvudparten av de förslag som har framlagts.
I några avseenden förefaller det emellertid som om de föreslagna
anpassningarna inte är fullt tillräckliga. Här har verket föreslagit
justeringar. Vi har anfört synpunkter på ändringsförslagen till miljö-
skyddslagen, hälsoskyddslagen, plan- och bygglagen och naturresursla-
gen.

Jag har tagit med ett antal exemplar av vårt yttrande, om någon här
skulle vara intresserad.

Vad kommer EES-avtalet att betyda för den svenska miljön? Det
beror bl.a. på vilken ökad ekonomisk aktivitet som blir följden av
avtalet, särskilt när det gäller ökade transporter och energiförbrukning,
och vilka miljökrav som kommer att ställas för att hejda den negativa
effekten.

EG-kommissionen har nyligen lagt fram förslag om energisparande
och ekonomiska styrmedel, bl.a. om kombinerad energi- och koldi-
oxidskatt. Man har också ett program för s.k. varaktig rörlighet eller
på engelska sustainable mobility. Ett nytt miljöhandlingsprogram har
presenterats, kallat Towards Sustainability. Man märker att Brundt-
landkommissionens rapport har fatt genomslag. Det är viktigt att varje
samhällssektor tar sitt ansvar. Man far hoppas att förslagen också får
genomslag i praktiken.

Den schweiziska regeringen har nyligen låtit göra en miljökonse-
kvensbedömning av ett godkännande av EES-avtalet, av ett medlem-
skap i EG och av att fortsätta ensam. Det framgår — något överraskan-
de kanske — att oavsett vad Schweiz beslutar kommer miljön att
påverkas ungefär likadant. En annan slutsats — som nog inte är så
överraskande — är att behovet av miljöskyddsåtgärder kvarstår och är
avsevärt i alla tre situationerna.

Att föra vidare och bredda de undersökningar som EG-kommissio-
nen presenterade i slutet av 1989 om effekterna på miljön av den inre
marknaden blir kanske en uppgift att ta upp i det kommande samarbe-
tet mellan EG och EFTA. Det finns väl all anledning att undersöka
vad den fortsatt ökade ekonomiska aktiviteten inom hela EES-områ-
dets 19 länder med 380 miljoner människor får för miljökonsekvenser
och vilka åtgärder det i så fall kommer att kräva.

Per Rosander: Till att börja med skall jag säga att även jag har en
bisittare, som sitter här på andra bänkraden, nämligen Simon Carroll.
Förhoppningsvis kan också han senare hjälpa till med svar på eventu-
ella frågor.

1992/93 :EU1

Bilaga 2

230

Greenpeace tar inte ställning i frågan, om Sverige skall bli medlem i
EG eller om vi skall delta i det samarbete som kallas EES, och det av
den enkla anledningen att vi inser att det ställningstagandet rör så
mycket mer än bara miljöpolitiken — det rör också socialpolitiken
och i längden även många andra områden som Greenpeace inte har
för avsikt att ha några synpunkter på. Vi vill dra strecket där för att
inte i slutänden bli ett politiskt parti; vi ser närmare på de delar som
handlar om just miljön.

Det hindrar inte att vi engagerar oss mycket hårt i den här frågan.
Vi har sedan fyra år tillbaka ett kontor i Bryssel som arbetar med att
ta fram information och kritiskt granska EG och vad man där sysslar
med. Till det kommer att vi i alla länder som inte är med i EG — som
Sverige — naturligtvis försöker informera om vad EG innebär och hur
dess miljöpolitik i dag ser ut.

Vi har också en skriven rapport, som är gjord för denna dag. Jag
hoppas att alla ledamöter har fått den. I den mån ni inte har det kan
ni få den här; vi har fler exemplar av den. Även andra som är
intresserade kan få den här efter utfrågningen.

Hur ser en bra miljöpolitik ut? Det är en bra fråga. Det är inte helt
lätt att svara på den. Från Greenpeaces sida ser vi två helt nödvändiga
principer: För det första krävs det ett internationellt samarbete för att
lösa de internationella miljöproblemen; miljöproblemen är numera
inte nationella utan internationella. För det andra finns det i det
internationella systemet en rättighet för ett enskilt land att verkligen
vidta de åtgärder som krävs för att lösa de problem som landet i fråga
har. Det är därför viktigt att det avtal som träffas internationellt inte
lägger sig som en tvångströja över ett enskilt lands möjligheter att vidta
sådana åtgärder.

Vad innebär EES-avtalet? Det första konstaterande man bör göra är
att Sverige i det här fallet tar över EG:s miljöregler. Det är inte
tvärtom; det är inte så att EG tar över Sveriges miljöregler — jag säger
det för den händelse att någon lever i den villfarelsen. Det är fråga om
ett ensidigt övertagande av regler. Det är därför intressant att titta på
hur EG fungerar och vad man själv har dragit för slutsatser av den
politik man drivit de senaste åren.

Det är då intressant att se att man själv i stora delar dömer ut den
miljöpolitik som har förts. Som Kirsten sade finns det en rapport från
1989 där man gör en analys av den inre marknaden och miljön och
analyserar vad som med den nuvarande politiken sker 20 år framåt i
tiden. Det är en ganska oroväckande läsning, vill jag påstå.

När man tittar på svavel- och kväveutsläppen ser man en ökning
under de här 20 åren på i runda tal 10 % för både svavel och kväve,
och det trots att man har gjort avdrag för de effekter som mer
energisnåla fordon eller mer lågsvavligt bränsle kan ha. Trots de
effekterna tror man ändå på en ökning av svavel- och kväveutsläppen.
Det sker samtidigt som vi vet att de utsläppen måste ned mycket
kraftigt, bl.a. för att lindra effekten av försurningen och övergödning-

1992/93: EU 1

Bilaga 2

en.

231

Det finns också andra analyser som pekar på precis samma sak och
som ger en ganska entydig bild. EG har i år, i samband med att man
arbetar med sitt femte miljöprogram, också publicerat en rapport där
man drar ungefär samma slutsatser, nämligen att den inre marknaden
som sådan också leder till ökade miljöproblem. Det är ett viktigt
konstaterande, tycker vi. Man har alltså jämfört dagens situation med
hur det skulle vara om alla länder fanns kvar och fungerade utan en
inre marknad, och så har man då räknat fram vilken effekten av den
inre marknaden blir. Man pekar på att den ökade tillväxten i sig leder
till ökade miljöproblem.

EG har här underkänt sin egen miljöpolitik, och i Sverige har vi
inte heller någon större anledning att slå oss för bröstet när det gäller
vår nuvarande miljöpolitiks förmåga att tackla de stora miljöhot som
vi står inför: koldioxideffekten, försurningen, osv. Jag ser en stor risk i
det faktum att den debatt som hittills har förts och som kanske även
fortsättningsvis kommer att föras handlar om att harmonisera två olika
regelsystem med varandra, trots att vi i dag vet att inget av dessa
regelsystem egentligen är tillräckligt för att lösa problemen. Om vi inte
ser upp är risken stor att hela den här harmoniseringsdiskussionen
skymmer sikten för det faktum att det krävs en helt ny typ av
miljölagstiftning för att avvärja de hot vi står inför.

Låt oss då titta på EES-avtalet. Vi har redan konstaterat att en inre
marknad liknande den som finns inom EG innebär att vi får "extra"
miljöproblem; det är ökad trafik, det är ökade svavel- och kväveut-
släpp, osv. Man kan då fråga sig: Vad finns det i EES-avtalet som
svarar emot dessa ökade hot; hur tacklar man det problemet? Resulta-
tet av den analysen är ganska nedslående: Det visar sig att det egentli-
gen inte finns några större möjligheter att genom EES-avtalet tackla de
problemen. Vad som saknas är grundläggande möjligheter att införa
restriktioner som inverkar på frihandeln. Det här är ett återkommande
problem — frihandelstanken kommer ofta i konflikt med önskemålet
att införa restriktioner som krävs av miljöskäl.

Jämför man dessutom EES-avtalet med det nuvarande EG-avtalet
ser man att EES-avtalet inte ger samma möjligheter som EG-länderna
i dag har. Man kan jämföra paragraf för paragraf och se att vissa av de
mycket viktiga paragraferna, som § 100 A 4, som ger rätt att införa
restriktioner i den fria rörelsen av varor, inte finns med i EES-avtalet.
Det gör att EFTA-länderna egentligen inte har samma möjligheter som
EG-länderna i dag har.

Det finns en annan mycket viktig skillnad i möjligheterna för
EFTA-länder enligt det här avtalet jämfört med EG-länder, och det är
att man inte ens har rätt att ställa förslag om förändringar. Den
exklusiva rätten att framlägga förslag till förändringar finns kvar hos
kommissionen. Inom EG har man åtminstone formellt möjligheten att
framlägga förslag som sedan kommer att behandlas av kommissionen
och i slutändan av ministerrådet och andra beslutande organ; den
möjligheten finns inte enligt EES-avtalet, och det ser vi som en
allvarlig brist.

1992/93 :EU1

Bilaga 2

232

Ett ganska bra bevis för att EG nu inser att den förda miljöpolitiken
inte är speciellt bra och att det måste till någonting nytt får man om
man tittar på Maastrichtavtalet. I det förslag som diskuterades och som
nu finns i färdiga rapporter — låt vara att man i olika länder ännu
inte fåttat beslut om det — ser man att det har införts ett antal tillägg
till de miljöregler som finns, tillägg som på olika sätt skärper vissa
delar av det nuvarande EG-avtalet. En fråga man kan ställa i samband
med det är: Varför har inte motsvarande förbättringar gjorts också i
EES-avtalet? Dessa båda avtal förhandlades ju trots allt fram samtidigt.

Avslutningsvis skulle jag vilja nämna tre saker som vi inom Green-
peace anser att man bör analysera innan man definitivt tar ställning
till ett så här omfattande internationellt avtal. Det handlar om att göra
en formell analys av effekterna av ett sådant här avtal. Vi anser att det
inte har gjorts i den utsträckning som det borde göras.

Den första av de tre saker som vi vill peka på är att man mycket väl
kan titta närmare på vad de regler som nu skall införas i Sverige har
fått för effekt inom EG, där de ju har tillämpats under flera år.

Det andra gäller något som Kirsten också tog upp, nämligen att
Sverige tillåts att ha mer progressiva — strängare — miljökrav fram till
1995, men efter 1995 skall de skillnaderna egentligen inte få finnas.
Förhoppningsvis har EG då kommit ifatt, men hur stor är risken att
EG inte har kommit ifatt när det gäller viktiga, grundläggande frågor?
I EG:s nya omdöme om Sverige när det gäller ett svenskt medlemskap,
den rapport som kom för bara någon vecka sedan, tar man upp förbud
mot vissa batterier, strängare krav på skogsindustrin, osv. Vi borde
verkligen, tycker jag, analysera vad det får för effekt. Vad kommer att
hända under den här perioden?

Det tredje och sista kravet på analys — det är kanske det allra
viktigaste — är att man tittar närmare på hur den svenska lagstiftnings-
traditionen påverkas. Som ett exempel skulle jag vilja nämna att
miljöskyddskommittén, som har arbetat några år, i sitt första betänkan-
de poängterade vikten av en helt ny typ av lagstiftning, lagen om
kemiska produkter. Det diskuteras nu om den lagen skall S finnas
kvar i svensk lagstiftning, och det är allvarligt.

Jan Sandberg: Vi hörde här att om man jämför svenska krav och
EG-krav när det gäller miljön är EG både sämre och bättre på olika
områden. Men Greenpeace har i det dokument som vi har fått påstått
att EES-avtalet innebär lägre miljökrav än EG redan har fattat beslut
om. Jag undrar då: Gäller det också i ett svenskt perspektiv, framför
allt fram till 1995, då vi har rätt att använda högre miljökrav?

Ser vi på utvecklingen inom EG finner vi att man där har forcerat
miljöarbetet ganska ordentligt. Jag kan nämna de hårdare regler som
parlamentet genomdrev när det gäller bilavgaser och liknande. Tror du
inte, Per Rosander, att det kommer att fortsätta att forceras och
innebära att skillnaderna blir mindre?

En sista och kort fråga: Ekonomisk tillväxt lär ju bli ett resultat av
EES-avtalet. Man räknar i Cecchinirapporten med ungefär 6 %. Inne-

1992/93 :EU1

Bilaga 2

233

bär inte ökad ekonomisk tillväxt att man får ny teknik, renare teknik,
mindre miljöutsläpp och liknande? Har ni tagit hänsyn till den fak-
torn när ni har tittat på det här?

Per Rosander: 1995 är ju något av ett nyckelår. Jag tror säkert att
Sverige har stora möjligheter att behålla mycket av särbestämmelserna
med skärpta krav fram till dess. Men i den senaste rapporten från EG
när det gäller Sverige konstaterar man att det finns ett antal problem-
områden, som man kallar det, som man anser måste få en lösning.
Sammanfattningsvis består de problemområdena i de flesta fall av för
hårda miljökrav. Jag är därför allvarligt orolig för att 1995 blir ett år
när EG visserligen på många punkter har kommit i fatt Sverige men
på andra punkter inte alls har kommit i fatt. Risken är att vi bl.a. får
tillåta import av ett antal ämnen som tidigare har varit förbjudna i
Sverige. Det tycker jag är ett av de stora frågetecknen och den kanske
viktigaste kritiken mot EES-avtalet som det ser ut i dag.

Så till påståendet att EG:s miljöpolitik skulle vara mer progressiv,
att det skulle hända mer i EG. Det kan jag delvis hålla med om. Man
kan ganska snabbt konstatera att utvecklingen av Sveriges miljöpolitik
har saktat av en hel del de senaste åren; i första hand inriktar man sig
på att se på anpassningen. Det kanske är ett av skälen till att EG:s
miljöpolitik relativt sett utvecklas snabbare än vad Sveriges gör.

Samtidigt vill jag säga att många av de här frågeställningarna blir
ganska ointressanta när man ser dem i det perspektiv som jag först
talade om, nämligen att vi på sikt måste ställa en helt ny typ av
miljökrav för att lösa de här problemen.

Den sista frågan gällde om ny teknik kan komma fram som kan lösa
de här problemen eller åtminstone lindra dem. I det fallet tycker jag
att det bästa är att referera till vad EG-kommissionen själv har konsta-
terat när man har tittat på bl.a. svavel- och kväveutsläppen, som man
ser som två mycket viktiga problem att lösa, i ett 20-årsperspektiv. Där
har man räknat med just renare fordon, bättre reningsteknik över
huvud taget, och man har räknat med att få ned svavlet i bränslet.
Men hela den effekten kommer att ätas upp av den stora ökning av ali
trafik som man ser framför sig. Alla dessa landvinningar på teknikens
område ser inte ut att räcka till på långt när, tyvärr.

Axel Andersson: Ett delsvar på den fråga jag tänker ställa gav Per
Rosander på den första frågan.

I propositionen står det att det inte krävs någon sänkning av de
svenska miljökraven med anledning av EES-avtalet. Kirsten Morten-
sen, du sade i början av din inledning att det även på miljöområdet är
fråga om att ge och ta. Min mycket generella och enkla fråga är:
Eftersom man i debatten efter det att propositionen har lagts fram har
ifrågasatt om de orden i propositionen är hållbara — vad är din
bedömning? Behöver vi, som det sägs i propositionen, inte sänka de
miljökrav som vi har i dag? Om du tycker annorlunda: På vilket
område i så fall?

1992/93 :EU1

Bilaga 2

234

Kirsten Mortensen: När jag säger att EES-avtalet ger både fördelar och
nackdelar för miljön tänker jag när det gäller nackdelarna mest på
konsekvenserna av ökade transporter, ökad energiförbrukning.

När det gäller att ta över de konkreta EG-kraven tror jag att det som
står i propositionen är korrekt. Jag tror inte att man har sänkt de
svenska miljökraven genom att ta över EG:s regelverk. Man kan vara
osäker på vad som händer efter 1995, men jag menar att det är en
förhandlingsfråga.

Pär Granstedt: Först skulle jag vilja fråga Kirsten: Hur ser ni inom
Naturvårdsverket på de möjligheter att påverka beslutsprocessen i EG
som finns i EES-avtalet genom att vi kan delta i expertkommittéer och
liknande? Anser ni att det ger oss reella inflytandemöjligheter som vi
inte har haft tidigare, eller är det måttliga skillnader?

Jag skulle också vilja ställa en fråga till Per Rosander. Du framhöll
att såväl EG:s miljöpolitik som den svenska skulle kräva en ganska
ordentlig skärpning för att vi verkligen skulle kunna tackla de miljö-
problem som vi i dag ser framför oss. Jag sympatiserar med den
uppfattningen. Jag skulle vilja fråga om de litet mer radikala grepp
som krävs på miljöområdet — i vilken utsträckning tror du att
nationella svenska åtgärder skulle vara tillräckliga, och i vilken ut-
sträckning är det åtgärder som kräver internationellt samarbete?

Kirsten Mortensen: Du tog upp beslutsprocessen. Det är, tycker jag,
den svåraste frågan i EES-avtalet. Naturvårdsverket ser positivt på
EES-avtalets möjligheter till förbättrat expertsamarbete därför att vi
tror att den fas där man kan påverka EG kanske kommer vid en
mycket tidig tidpunkt, innan EG-kommissionen har lagt fram sina
förslag. Det är då man lyssnar på vad vi har för förslag, det är då man
lyssnar på vad t.ex. små länder som Danmark har för erfarenheter.
Om Danmark har haft en bra lagstiftning när det gäller t.ex. kommu-
nal avloppsrening har det legat till grund för det förslag som kommis-
sionen sedan har lagt fram. Vi tror att om vi är duktiga nog — men då
måste vi vara mycket duktiga — kan vi vara med och påverka genom
att vara aktiva på expertnivån.

Det som sedan kommer att hända efter det att EG-kommissionen
har lagt fram sina förslag är, anser jag, ett mycket svagt led i avtalet.
Det blir inte så lätt att påverka EG:s beslut när man inte sitter med
runt bordet. Det är inte detsamma att försöka att bli informerad och
konsultera EG-kommissionen. Om det hade varit möjligt skulle vi
naturligtvis ha önskat sitta med tillsammans med alla EG-länder när
det skall fattas beslut.

Per Rosander: Om Sverige är bäst ensamt eller tillsammans med andra
är också en klurig fråga. Min erfarenhet av att jobba inom Greenpeace
— jag vill gärna delge er den — är att det finns ett stort värde i att ett
visst land går före med ett miljökrav. Det har haft en enorm effekt på
vissa saker, och Sverige har på det sättet kunnat uträtta mycket
internationellt.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

235

Naturligtvis spelar det inte någon större roll om Sverige inför en
miljölag eller ett krav om inte något annat land bryr sig om att följa
efter. På så vis håller jag med dig om att Sveriges agerande måste vara
internationellt. Sedan är då frågan huruvida det skall ske i form av en
sammanslutning eller ett avtal som EG eller EES, eller om man tror
på dynamiken i att ett land går före och det blir tryck på andra länder
att följa efter. Det är väldigt svårt att svara på den frågan.

Jag tycker bara att vad vi än beslutar oss för måste vi i slutändan
vara väldigt måna om att ett land som Sverige inte far på sig en
tvångströja, som jag vill kalla det, när det gäller att fetta radikala
beslut. Jag anser att EES-avtalet, som det i dag ser ut, innebär en stor
risk att vi far på oss en sådan tvångströja. Jag tänker då speciellt på
frågan om produkter, att man inte längre kommer att ha möjlighet att
fetta enskilda beslut om att förbjuda vissa ämnen, vissa bekämpnings-
medel, osv. Det här är en sak som är större än frågan om Sveriges
eventuella anslutning till EG eller ej. Den här konflikten mellan
frihandel och miljörestriktioner måste diskuteras både inom EG och
inom EES, så jag kan inte ge ett entydigt svar på den frågan.

Nils T Svensson: Jag vill be Kirsten Mortensen om en kommentar till
två frågor som är aktuella i det allmänna samtalet. Den ena handlar
om avfall och Vallonienfellet, som nu är avgjort i domstol. Jag vill
fråga vad det innebär och vilka konsekvenser det kan få för den
framtida hanteringen.

Den andra frågan är till och från också uppe i debatten. Den gäller
allemansrätten. Kommer den svenska allemansrätten att i något avseen-
de påverkas av dels detta EES-avtal, dels ett eventuellt medlemskap i
EG?

Kirsten Mortensen: Vallonienfellet först. Som jag ser domstolsutslaget
— vi har bara haft tillfälle att titta mycket hastigt på det; det var för
övrigt på franska, ett språk som vi så småningom får lära oss att jobba
med — tror jag inte att man kan dra så långtgående slutsatser av
Vallonienfellet. Mycket i det utslaget bygger på att EG:s regler om
transport av farligt avfall inte är utklarade.

Hadar Cars: Får jag avbryta ett ögonblick! Vi har för närvarande också
radiolyssnare, och de vet inte vad Vallonienfellet är, så du bör nog
utveckla det en liten aning, så att det blir meningsfullt för dem som
lyssnar på oss på radio att följa den här diskussionen.

Kirsten Mortensen: Ursäkta — jag visste inte det. Jag är inte heller
säker på att jag kan Vallonienfellet så bra att jag är den rätta att
förklara vad det rörde sig om. Men som jag uppfattar det var det en
del av Belgien, Vallonien, som hade ett generellt förbud mot att införa
avfall. EG-kommissionen drog Belgien inför EG-domstolen och sade
att det generella förbudet inte var lagligt.

EG-domstolen prövade saken ur olika synvinklar, och mycket byg-
ger på en konkret bedömning av vilka EG-regler som finns på det här
området. Jag tror att utslaget kunde ha blivit annorlunda om det
förslag till regler för transporter av avfall som just nu diskuteras

1992/93: EU1

Bilaga 2

236

mycket inom EG:s ministerråd hade varit klart. Tyvärr är det inte det.
EG:s ministerråd diskuterade det så sent som i maj månad, och man
hade hoppats att då kunna komma överens om det; man kan inte
ratificera Baselkonventionen förrän man har kommit överens om hur
reglerna för transport av avfall skall se ut.

Det stora problemet är vilka möjligheter det enskilda EG-landet har
att vägra att ta emot avfall. De gamla reglerna från 1984 har Belgien
överträtt, menar EG-domstolen. Men eftersom det regelverket håller
på att justeras och helt kommer att ändras vet vi inte riktigt vad som
kommer att bli gällande rätt för det området, enligt min uppfattning.

Den andra frågan, om allemansrätten, faller kanske litet grand
utanför EES-avtalet. Det är ju en viktig fråga, men att man far ett
närmare samarbete med EG medför inte, anser jag, att allemansrätten
kommer att hotas. Det beror mycket på vilka förutsättningar man ger
för marknadsföring av Sverige som turistland. Det är det avgörande,
inte om man är medlem av EG eller om man har slutit ett EES-avtal.
EG:s regelverk eller EES-avtalet medför inte något som gör att man
behöver ändra på den svenska allemansrätten.

Per Rosander: Jag kan kommentera Vallonienfellet något. Det här är
också en central sak i sådana här internationella avtal. Det finns en
uttalad vilja från nästan alla regeringar och även från EG att miljöfar-
ligt avfall, och egentligen allt avfall över huvud taget, skall behandlas
så nära producenten som möjligt. Just därigenom tror man — det tror
också vi inom Greenpeace — att man uppnår syftet att producenten
får ett större intresse av att minska sitt avfall än om han bara kan
skicka i väg det. Det gör att vi kan lösa avfellsproblemet på ett bättre
sätt, nämligen genom att inte producera det här avfallet.

Det stora problemet uppstår om det inom EG — och även inom
EES — finns en möjlighet att bli av med avfallet på ett mycket
lättvindigt sätt. I dag finns just den möjligheten, vill jag påstå. Det fall
som gäller Vallonien och som domstolen fattade beslut om senast den
9 juli motsäger egentligen inte att det kommer att bli så även i
fortsättningen.

Här finns också en dold motsättning: Det är ett politiskt mål att se
till att producenten skall ha så mycket ansvar som möjligt, samtidigt
som den här internationella politiken kanske leder i rakt motsatt
riktning. Som Kirsten säger är det här absolut inte löst, utan det här är
ett ständig tvistemål inom EG.

Hadar Cars: Vad vi kan konstatera är att domstolsprövning blir en
fråga av större tyngd om vi får ett avtal av EES-avtalets karaktär än vad
det hittills har varit, också när det gäller att fastställa vilka regler som
skall gälla på t.ex. miljöområdet.

Christer Windén: Jag sympatiserar med tanken att vi skall ha mycket
höga miljökrav. Jag sympatiserar också med påståendet att de svåraste
miljöproblemen måste lösas i större fora än Sverige lokalt.

Om Sverige väljer att ha högre miljökrav för de svenska företagen,
vilket gör att man får en högre kostnad för produktion, går det stick i

1992/93:EU1

Bilaga 2

237

stäv med ambitionen i EES, där man i länderna vill skapa miljöer som
är konkurrenskraftiga, miljöer som gör att företag väljer att slå sig ned
i t.ex. Sverige. Om Sverige genom att ha högre krav missar många
investeringar, och därmed många arbetstillfällen, Sr detta stora sociala
implikationer. Den ekvationen går inte ihop. Jag skulle vilja ha en
kommentar till detta.

Kirsten Mortensen: När det gäller industrins utsläpp är det, som jag
nämnde, fråga om minimikrav, som tillåter de övriga EG-länderna att
ha mer långtgående krav. Effekten av det kan, som du pekar på, bli att
vissa industrier väljer att flytta till andra länder. Hittills har det, såvitt
jag vet, inte varit fallet inom EG. Det är många andra frågor än just
miljökraven som avgör om ett företag kommer att flytta eller inte.

Dessutom har det visat sig — vilket jag tror att många företag också
har sagt — att högre miljökrav på sikt har varit en konkurrensfördel.
Det finns alltså egentligen inget belägg för att högre miljökrav i ett
enskilt EG-land har medfört att företag har flyttat och att det av det
skälet har uppstått större arbetslöshet.

En annan sak är att det kanske blir viktigare att vara med om att
höja dessa minimikrav. Kan man fa till stånd gemensamma, höga krav
på industrin är det naturligtvis att föredra, och det menar jag att vi kan
vara med om i ett samarbete med EG.

Per Rosander: Det som du nu tar upp är intressant. Det finns en
intressant rapport — jag tror den är från industridepartementet eller
möjligtvis finansdepartementet — som heter Frihandel — ett hot mot
miljön, eller tvärtom. I den diskuteras just den fråga du här ställer: Är
det så att industrin flyr på grund av för hårda miljökrav i vissa länder?
Man fann där att det är en mycket, mycket marginell — om ens
påvisbar — effekt att industrin verkligen skulle göra det. Det talar
alltså emot den tankegången.

Det finns också annat som talar emot den tankegången. Jag tycker
att man kan ta upp ett sådant exempel som skogsindustrin och hur
miljömedvetenheten och miljöeffekterna eller miljöinvesteringarna
inom skogsindustrin har fungerat, trots att vi inte har haft en gemen-
sam åtgärdsplan för hela världen. Det var så att man i Sverige fick
hårdare krav, och det ledde till marknadsfördelar som sedan gjorde att
vissa andra länder kände sig tvingade att investera på samma sätt för
att över huvud taget kunna sälja.

Man kan ställa den frågan — visst! — men jag tror att vi ofta
övervärderar den frågeställningen. Jag tror inte att det är ett så stort
problem.

Gudrun Schyman: Vi konstaterar båda två att Sverige har fått en del
undantag på miljösidan fram till 1995. Sedan blir det en förhandlings-
fråga vad som skall hända. Det kan naturligtvis vara svårt att veta. Det
vi vet i dag är att man från EG-kommissionens sida har sagt att
målsättningen är en harmonisering och att några permanenta undantag

1992/93:EU1

Bilaga 2

238

inte kommer att tillåtas. Det finns stora chanser — eller risker,
beroende på hur man ser det — att vi inte kommer att kunna ha kvar
dessa undantag.

Men det kan också vara så att vi fram till 1995 kommer på saker
som gör att vi skulle vilja skärpa reglerna ytterligare. Om jag har
tolkat avtalet rätt kommer det inte att vara möjligt för Sverige om vi
antar detta EES-avtal. Det innebär att vi hamnar i den tvångströja som
ni pratade om. Vad jag förstår infinner sig då helt enkelt ett reform-
stopp på miljöpolitikens område. Jag skulle vilja veta ifall ni delar den
uppfattningen med mig.

Kirsten Mortensen: Jag är i och för sig benägen att göra samma
tolkning av EES-avtalet som Gudrun Schyman, att när EES-avtalet väl
har trätt i kraft kommer vi inte att kunna skärpa de miljökrav som
gäller för t.ex. avveckling av freoner eller andra farliga ämnen. Då
måste vi vänta tills vi har förhandlat med EG om gemensamma krav.

Per Rosander: Jag kan definitivt hålla med om att man kan beskriva
det hela som ett reformstopp. Det finns ingenting som säger att det
skulle förhålla sig på något annat sätt. Vad som kommer att ske efter
1995 är en annan fråga. Under perioden fram till dess är det definitivt
ett slags tvångtröja, åtminstone när det gäller nya åtgärder eller sträng-
are krav.

Jag vill kommentera en annan sak. Ett ord som ofta förekommer är
"miniminivå". Man säger att ett medlemsland har möjlighet att lägga
sig betydligt högre, över den miniminivå som alla länder har kommit
överens om. Detta är något av en chimär. Det finns direktiv om en
miniminivå som alla har kommit överens om. Men fri handel med
varor och harmonisering av skatter osv. ställer naturligtvis mycket
hårda krav på att länderna inte skall sätta upp hur höga krav som
helst. Det nuvarande avtalet innehåller en stor brasklapp. Det sägs att
man av miljöskäl får införa kraftigare restriktioner, men restriktioner-
na får inte vara ett hot mot frihandeln. Sedan finns det i sin tur
restriktioner till den restriktionen, så att det blir ännu mer komplice-
rat.

Om man ser det generellt är det vanskligt att tala om en minimini-
vå. Varje gång man över huvud taget diskuterar gemensamma krav
måste man fundera över miniminivån och hur hög nivå utöver den
som EG eller EES tolererar. Det finns alltid en sådan högre nivå.

Mats Hellström: Min fråga berör det som nyss har varit uppe här,
nämligen beslutsformerna. Det gäller både de formella och de reella
beslutsformerna. Jag har varit litet undrande över det som har sagts
här. Det har talats dels om en tvångströja, dels om reformstopp. Per
Rosander sade tidigare att det bara är EG-kommissionen som har rätt
att föreslå förändringar, och inte EFTA. Jag undrar om man inte
måste göra en distinktion här.

Om det har gått så långt att Kommissionen har ett direktivförslag, då
är det säkerligen mycket svårt att ändra på. Formellt går det, men
reellt är det antagligen svårt. Intill dess har EFTA-länderna möjlighet

1992/93 :EU1

Bilaga 2

239

att i kommittéerna, på ett tidigt stadium, lägga fram sina förslag och
påverka EG. Sedan har, om jag har förstått det rätt, EFTA-länderna
full möjlighet att i EES-organen ta egna initiativ och lägga fram
förslag. Om dessa initiativ vinner intresse på EG-sidan kan det bli så
att man skärper miljökraven inom EES-samarbetets ram. Där har ni
uttalat er olika, så det vore intressant att fa en kommentar.

En kritisk invändning mot EFTA:s roll i EES från medlemmarna i
Europaparlamentet har varit just detta, att ett organ utanför EG, dvs.
EFTA, far större möjlighet än EG-länderna själva att påverka t.ex.
miljöfrågor.

Måste man inte göra en distinktion här? När en process har gått så
långt att Kommissionen har kommit fram till någonting, då är det
säkert svårt att ändra på. A andra sidan har EFTA-länderna möjlighet
att inom EES-samarbetets ram ta egna initiativ. Det gäller då naturligt-
vis att EG anser det vara värdefulla skärpningar. Jag vill gärna ha en
kommentar från både Kirsten Mortensen och Per Rosander när det
gäller denna distinktion.

Kirsten Mortensen: Jag tror att något av det allra svåraste i EES-avtalet
är reglerna om beslutsgången och hur de kommer att fungera i
praktiken. Om man skall läsa EES-avtalet efter bokstaven verkar
möjligheterna för EFTA-sidan att påverka EG mycket små, ytterst
begränsade. I praktiken tror jag att det kanske går att påverka genom
att man deltar på expertnivå och är med om att ta fram ett förslag från
första början. Det är inget som säger att EFTA-sidan inte kan lägga
fram förslag till EG-kommissionen. Vi kan komma med förslag på
samma sätt som EG-ländernas experter.

Efter det att EG-kommissionen har lagt fram sitt förslag kan EFTA-
sidan formellt sett bara kräva konsultationer och information. Mening-
en är att sådana skall ske löpande. EES-avtalet omfattar ett så pass stort
område att det är svårt att tänka sig att "the joint committee", den
gemensamma kommitté som skall fatta beslut, skall hinna ta upp alla
möjliga frågor som omfattas av EES-avtalet. Personligen tror jag att
man skall försöka sätta in så mycket som möjligt vid en tidig tidpunkt.

Nic Grönvall: Om man skulle försöka återföra detta till något som alla
lyssnare och deltagare i debatten kan ha glädje av, kan man återkalla
till minnet innehållet i artikel 73 i EES-avtalet. Det vore intressant att
höra vad Per Rosander finner för fel i det. Där sägs att parternas avsikt
är att bevara, skydda och förbättra miljön, att bidra till skyddet för
människors hälsa och att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnytt-
jande av naturresurserna. De medel man skall använda är förebyggan-
de åtgärder. Miljöförstöring skall hejdas vid källan och den som skadat
miljön skall betala. Denna lag har 19 stater plus EG åtagit sig att följa.
Är det något fel på det?

I artikel 75 sägs att de skyddsåtgärder som nämns i artikel 74, och
det är en lång lista med undantag, inte hindrar någon part att bibehål-
la eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med detta
avtal. Är det något fel på detta avsnitt? Är det inte ett väldigt bra
miljöskyddsavsnitt, denna text i EES-avtalet?

1992/93:EU1

Bilaga 2

240

Per Rosander: Det som Nic Grönvall läste upp är något som förekom-
mer i många internationella avtal. Det har nästan blivit en regel, att
man skall ha med en punkt där det talas om dessa saker. Och visst har
det ett stort värde.

Jag har hittills i dag gjort jämförelser mellan EG-avtalet och det som
nu utgör förslaget till ett EES-avtal. Det finns en skillnad. När det
gäller miljöåtgärder kan man tillämpa dessa regler. Men det finns olika
delar i EES-avtalet. I den del av EG-avtalet som handlar om en
harmonisering och en inre marknad finns en skyddsparagraf, där det
sägs att man har rätt att införa miljörestriktioner. Motsvarande finns
inte i det kapitel som handlar om precis samma sak i EES-avtalet. Det
handlar inte så mycket om själva orden, utan om var i avtalet de står.
Det är den stora skillnaden. Det märks nästan inte. Men det har
märkts i EG:s tillämpning att man har kunnat hänvisa till den para-
grafen, men inte till den paragraf som du refererar till.

Gudrun Schyman: Jag kanske skulle kunna underlätta svaret på den
fråga som Nic Grönvall ställde om de tjusiga portalparagraferna. Man
kan fråga sig om Sverige vid ett accepterande av EES-avtalet skulle
kunna införa en regel som säger att alla bilar skall vara försedda med
airbag. Skulle Sverige ensidigt, utifrån det faktum att vi känner till
olycksstatistik osv., kunna införa en sådan regel och få den godkänd i
EES-avtalet? Eller skulle det klassas som en diskriminering och ett
handelshinder?

Kirsten Mortensen: Sverige skulle inte kunna göra det ensidigt. Som
Per Rosander framhöll motsvarar miljöartiklarna Romfördragets regler
om miljö. Det som man måste lägga till är den andra delen av
EES-avtalet, nämligen reglerna om den fria rörligheten av varor, där
det inte finns samma möjligheter att ha mer långtgående krav.

Hadar Cars: Jag vill vända mig till Per Rosander. Du har markerat att
ni från Greenpeaces sida hyser en viss tveksamhet till tillväxt. Jag
förstår att din utgångspunkt är att tillväxt alltid skapar ytterligare
miljöproblem. Men är det verkligen så? Är det inte så att en ökande
grad av tillväxt består i att man utnyttjar resurserna bättre? Våra bilar
färdas längre och längre på en liter bensin, väsentligt längre än för 20
år sedan. Genom bl.a. reglerutrustning på elsidan får man ut mycket
mera av varje kilowattimme än man fick tidigare inom industri och
samfårdsel. Inom EG satsar man mycket på järnvägen och vill rusta
upp den, som ett viktigt transportmedel. Det är också en del i
tillväxten. Självfallet blir det kanske också ytterligare biltrafik. Men i
huvudsak finns en strävan att föra över trafiken till mera miljövänliga
fordon.

Om detta är en del av tillväxten, ser ni det som ett viktigt led i att
förbättra människors levnadsstandard? Har det någon del i er syn på
samarbetet i Europa?

Min andra fråga har att göra med hur man ser på samarbetet på
längre sikt. Du nämnde att Europeiska unionens avtal, Maastrichtavta-
let, egentligen innehöll mera långtgående bestämmelser än EES-avtalet

1992/93:EU1

Bilaga 2

241

16 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nrl. Del 2

när det gäller krav på god miljö. Skall jag av det dra slutsatsen att man
från Greenpeaces sida helst ser att vi snabbare kommer med i Europe-
iska unionen, där miljöbestämmelserna är mera strikt utformade?

Per Rosander: Det var två intressanta frågor. Jag har hemma en
skämtteckning som är tagen ur Dagens Nyheter, där det står "Genom
en ökad ekonomisk tillväxt får vi möjlighet att lösa miljöproblemen
som uppstår på grund av den ekonomiska tillväxten". Jag vill inte låta
det vara Greenpeaces syn på ekonomisk tillväxt. Men det är ett faktum
att siffrorna över den ekonomiska tillväxtens konsekvenser, som visar
mängd resursförbrukning, mängd avfall, mängd luftutsläpp osv., har en
stark relation till miljöproblemen. Den relationen har varit följsam
under många år, och det gäller i stort sett hela världen. Följdfrågorna
blir då: Ar det den ekonomiska tillväxten i sig som är miljöproblemet?
Om vi får en ekonomisk stagnation, hur löser vi då miljöproblemen?
Naturligtvis gör vi det inte bara genom att stanna upp. Men jag tror att
det är mycket viktigt att börja resonera i banor om vad den ekonomis-
ka tillväxten skall bestå i. Det finns ledande forskare på olika områden
som alltmer börjar tala om att vi måste låta tillväxtbegreppet innehålla
ökad effektivitet vad gäller transporter, konsumtion osv. Vi kommer
då in på det Hadar Cars talar om. Som den ekonomiska tillväxten ser
ut i dag är den långtifrån det vi vill se i en ekonomisk tillväxt. Den
innebär i stort sett bara ökad konsumtion, ökad resursförbrukning och
ökad avfallsproduktion. Detta kan bii utgångspunkten. Det är en stor
diskussion. Jag tror inte att vi löser dessa frågor i dag.

Hadar Cars andra fråga gällde Europeiska unionen. Jag sade redan
inledningsvis att Greenpeace inte tar ställning till dessa frågor. Vi
anser att det är större frågor som innefattar mer än miljöproblemen.
Det gäller demokrati, socialpolitik osv. Bortsett från allt detta, om vi
bara konstaterar vilka miljöregler som Maastrichtavtalet innehåller,
anser vi att de definitivt är att föredra framför EES-avtalet. Därmed
har jag inte sagt någonting annat än just det, att de reglerna är bättre i
just det avseendet. Sedan finns det naturligtvis annat i Europeiska
unionen som påverkar miljön, sådant som är svårt att överblicka i dag
men som sannolikt leder åt ett helt annat håll. Om de extra tillägg som
kommit i Maastricht också kom med i EES-avtalet skulle det vara att
komma en bit på vägen. Det vore en början. I dag finns de inte där.

Lars Svensk: När vi talar om miljöfarligt avfall talar vi ofta om ett
flöde mellan länderna inom EG. Jag skulle vilja fråga Per Rosander
om ni inom Greenpeace anser att EG tar sitt ansvar eller kommer att
ta sitt ansvar, så att inte miljöfarligt avfall exporteras eller dumpas i
länderna utanför EG.

Per Rosander: Här är det Baselkonventionen, som det talades om
tidigare, som kommer att vara avgörande. Det gäller att den verkligen
får kraft och att alla länder kommer att följa den. Det innebär då ett
relativt bra skydd mot den export som i dag sker till Afrika, Sydameri-
ka osv. Det är en global fråga, huruvida den handeln kommer att
sluta. Huruvida EG-länderna själva kommer att fatta sådana beslut är

1992/93:EU1

Bilaga 2

242

litet osäkert. Redan i dag har vissa beslut fattats i riktning mot att
förbjuda export utanför OECD-länder. Man har t.o.m. sagt att man
skall förbjuda export av miljöfarligt avfall till länder utanför EG
förutom till EFTA-länder. Det är en ganska intressant slutsats. Man
tillåter inte export till något land förutom Sverige, Norge, Finland osv.
För de länderna har man gjort undantag. Det är ganska intressant för
oss i Sverige att veta.

Hadar Cars: Jag vill framföra utskottets varma tack till avdelningsdi-
rektör Kirsten Mortensen, Naturvårdsverket, och Per Rosander från
Greenpeace. Tack för att ni kom hit, för de värdefulla synpunkter ni
har gett utskottet och för de svar ni har lämnat på våra frågor.

Regionalpolitiska och kommunala frågor i anslutning till EES

Inbjudna:

Sven Heurgren, landshövding i Jämtlands län

Jan-Ake Björklund, förbundsdirektör i Svenska kommunförbundet
Björn Pettersson, länsarbetsdirektör, Norrbottens län

Hadar Cars: Vi övergår nu till den avslutande programpunkten. Jag
hälsar välkomna Sven Heurgren, landshövding i Jämtland, Jan-Åke
Björklund och Björn Pettersson. Jan-Ake Björklund är förbundsdirek-
tör på Kommunförbundet och Björn Pettersson är chef för Länsarbets-
nämnden i Luleå. Vi skall nu få höra deras syn på vad EES, det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet, innebär för regionalpoliti-
ken och kommunerna.

Sven Heurgren: Det är en heder att få försvara svensk regionalpolitik
inför utskottet i ett EES-/EG-perspektiv. Det känns naturligt för mig
att koncentrera mig på regionalpolitiken. Andra kan tala bättre om
kommunerna, men jag kan givetvis även svara på frågor som har
anknytning till kommunerna.

Inledningsvis kan jag säga att regionalpolitiken har mycket stor
betydelse för kommunerna, eftersom den skapar förutsättningar för en
utveckling av det näringsliv av vilket kommunerna alltid är i hög grad
beroende. När det gäller EES-avtalet kan jag våga mig på påståendet att
det väsentliga är att pröva i vad mån nuvarande svensk regionalpolitik
också har en marknad i ett EES-sammanhang. Finns det i EES-avtalet
hinder för att vi fortsätter den regionalpolitik som vi har haft här i
landet under ganska många år?

Jag vill först konstatera att det är en mängd faktorer som inverkar
för att regional utveckling skall bli lyckosam. Det finns i dag, som jag
uppfattar det, en politisk enighet i Sverige om att framför allt det som
man brukar hänföra till infrastruktur är av stor betydelse när det
gäller att åstadkomma en bra regional utveckling — kommunikatio-
ner, utbildning, forskning och mycket annat. Den del som brukar
hänföras direkt till regionalpolitiken är en mindre del i sammanhang-
et. Jag uppfattar det ändå som att det är vad vi i huvudsak bör
uppehålla oss vid.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

243

Jag har inte i EES-avtalet och inte heller i EG-dokument kunnat
finna någon som helst önskan från de beslutande i detta sammanhang
att blanda sig i de infrastruktursatsningar som görs av olika länder. Det
är fritt fram. EG eller EES lägger inte några hinder i vägen. Invänd-
ningar kan däremot tänkas i anslutning till det som mera direkt är att
beteckna som regionalpolitik. Det handlar om ett par tre miljarder om
året som statsmakterna satsar på regionalpolitik i Sverige. Det finns
beräkningar som visar på att de samlade statsutgifterna, som är av den
karaktären att de har betydelse för den regionala utvecklingen, ligger
på 100 gånger så mycket, mellan 200 och 300 miljarder. Det som
betecknas som egentlig regionalpolitik är ganska marginellt, men för
den skull inte betydelselöst.

Regionalpolitiken betyder mycket i de delar av Sverige som jag
representerar. Jag representerar i första hand Jämtlands län, men jag
tycker att jag kan tala även för det norrländska inlandet i allmänhet.
Om vi inte hade haft regionalpolitiskt stöd till satsningar i näringslivet
— det vi kallar för lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd som man får när
man startar företag för att betala investeringar i byggnader, maskiner,
marknadsföring, produktutveckling osv. — hade mycket av den indu-
stri som i dag finns i det norrländska inlandet inte alls funnits. Det är
min alldeles bestämda uppfattning. Jag uttalar mig på grundval av
kontakter med en rad företagare i Jämtland och i det norrländska
inlandet i övrigt.

1 Jämtland hade vi före 1960-talet en mycket begränsad industrisek-
tor. Industriföretagen började komma i och med att vi fick en regio-
nalpolitik, lokaliseringsstöd och andra stödformer. Det är även för
framtiden oerhört väsentligt att vi får behålla den typen av stöd. Det
har blivit än mer viktigt på senare tid, med tanke på den attityd som
bankerna i dag visar när det gäller företagen, att lämna krediter för i
synnerhet nyföretagande men också för utbyggnader.

Det har alltid varit oerhört svårt att få fram pengar för satsningar i
industrisektorn, men också till andra sektorer av näringslivet i det
norrländska inlandet. Jag har varit i Jämtland sedan 1984. Jag var med
under den period under slutet av 1980-talet då bankerna sprang och
jagade kunder till varje pris. Inte ens då fanns det egentligen några
pengar som erbjöds företagen i Norrlands inland, om man bortser från
Östersund och några andra större orter. Det var oerhört svårt att få
krediter. Man har alltid ställt synnerligen höga krav på säkerheter,
personlig borgen, kommunal borgen osv., för att gå med på krediter.
Riskkapitalnivån i våra företag är mycket låg. De är inte särskilt
konsoliderade. De flesta företagen är ganska unga. Vi har inga storföre-
tag som i högkonjunktur erbjuder riskkapital till denna del av svenskt
näringsliv. Här har de statliga insatserna varit av grundläggande bety-
delse för att pengar skall komma fram. Bankerna har inte ställt upp
utan att länsstyrelsen har ställt upp med statliga pengar. Det har blivit
ännu svårare nu, inte minst för att man har sänkt stödnivån. I och
med den senaste regionalpolitiska utredningen sänktes högsta stödni-
vån från 50 % till 35 % av det belopp som behöver investeras. Det
har gjort att bankerna har blivit än mer återhållsamma när det gäller

1992/93 :ELH

Bilaga 2

244

att gå in med kapital. Jag vet att det är en anpassning till EG. Utskottet
må ta det för vad det är — en synpunkt som kommer från den som
har stor erfarenhet från detta område.

Det finns andra former av regionalpolitiskt stöd som är oerhört
väsentliga. Det gäller transportstödet. Sågverksföretagen i Jämtland är
ganska många, och de har glädjande nog blivit starkare på senare tid.
De har växt betydligt och exporterar nu mycket mer än tidigare.
80—90 % av de jämtländska sågverksföretagens produktion går på
export. För dem är det oerhört väsentligt att få den minskning av
kostnaderna som detta stöd innebär.

Jag har studerat EES-avtalet och utgått från den grundläggande
bestämmelsen att stöd är tillåtet såvida det inte på något sätt snedvrider
eller misstänks snedvrida konkurrensen. Jag har då gjort den bedöm-
ningen att inget av de stöd som vi har i Sverige i dag bör vara omöjligt
i och med EES. Jag kan argumentera vidare på den punkten. Jag ser
det som ytterst väsentligt att Sverige i fortsatta samtal med EG hävdar
den linjen. Det är då naturligtvis ytterst angeläget att vi för fram de
särskilda argument vi har haft för att i Sverige införa regionalpolitiskt
stöd — den obalans som finns till följd av gles befolkning, långa
transportavstånd, långa avstånd till marknaderna, liten närmarknad
osv. Det finns en arsenal av goda argument, som jag ser det. Vi har
erbjudit regeringen att vi skall medverka i förhandlingarna med EG
för att med kraft kunna presentera argumenten. Vi som finns i
området vet verkligen vad det handlar om.

Jag vill avsluta med att säga att det är oerhört angeläget att vi för
fram detta. Jag är optimistisk och tror att det går att klara.

Jan-Ake Björklund: Ämnesvalet är ju regionalpolitiska och kommuna-
la frågor i anslutning till EES. Jag skall tala om regionalpolitiska
frågor och stödfrågor. Först vill jag dock säga att de frågorna inte är
mer intressanta för kommunerna än en lång rad andra frågor. Jag vill
sätta in det i ett sammanhang. Ett exempel som visar det är att man i
Tyskland räknar med att 50 % av EG-lagstiftningen har direkt betydel-
se för de tyska kommunerna. Den andelen bör vara större i Sverige.

Vi har försökt ta reda på vad EES-avtalet, EG-medlemskap osv. kan
betyda för de svenska kommunerna. I våras gav vi ut en bok som heter
Kommunala konsekvenser av medlemskap i EG. Men hela vägen dit
återstår. Jag vill bara nämna några rubriker i boken, för att stödfrågor-
na skall komma i sitt rätta sammanhang.

Vi går i boken igenom vad ett medlemskap kan betyda för den
kommunala självstyrelsen såsom den ser ut i den nordiska modellen,
jämfört med helt andra modeller som vi möter i Europa. Vi tar upp
den europeiska konventionen om självstyrelse.

Vi behandlar den kommunala ekonomin, den anpassning som pågår
och de olika möjligheter som kan komma för de svenska kommuner-
na. Under rubriken Medborgarnas Europa går vi igenom de föränd-
ringar som kanske kan vänta för den kommunala verksamheten —
socialpolitiken och mycket annat. Vi ser på vad det kan betyda för den
kommunala utvecklingspolitiken, och där anknyter vi till stödfrågorna.

1992/93:EU1

Bilaga 2

245

17 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 2

Vi går också igenom betydelsen för kommunernas verksamhet — 1992/93:EU1

socialpolitik, äldreomsorg, handikappade, flyktingar, missbrukarvård, Bilaga 2
konsumentpolitik. Vi hittar beröringar överallt som är av betydelse för
kommunerna. Arbetsmarknadsfrågorna far betydelse för kommunerna,
och personalpolitiken, arbetsrätten, utbildning, skola, kultur- och me-
diafrågor, alltifrån upphovsrätt till arkivvård. T.o.m. när det gäller
fritidsfrågor hittar vi beröringar, i frågor som standard för idrottspla-
ner o.d.

Frågor som stadsbyggande och miljö, fysisk planering och byggande,
bostadspolitik, informationsteknologin med standardisering far också
betydelse. Vi tar upp vilka konsekvenser det får för kommunerna i
fråga om kommunikationer. Det gäller också energifrågorna, med den
marknad som är på väg, och vilken betydelse det kan få för kommu-
nerna när det gäller skatter och avgifter. Vi tar upp räddningstjänsten.

Slutligen tar vi också upp näringspolitiken, som väl är dagens ämne.
Den offentliga upphandlingen är det som direkt får betydelse för
kommunerna. Mycket annat får det indirekt, på sikt. Statistikfrågor får
betydelse. Vi har t.o.m. funnit att kommunal revision får betydelse. Vi
tar också upp vad de kommunala bolagen och deras upphandling får
för betydelse.

Jag vill med detta visa att det här finns mängder av frågor som är
intressanta för kommunerna. Vi försöker informera kommunerna om
detta och ger varje månad ut nyhetsblad där vi under olika rubriker
försöker berätta vad som sker av intresse när det gäller EG, EES och
kommunerna. Det är en stor aktivitet i kommunerna. För just detta
område har vi en liten skrift som heter EES i kommunernas närings-
livsarbete. Det är näringslivssekreterare och politiker som arbetar med
sådana frågor som har haft behov av det.

Detta var något om sammanhangen. Mot den bakgrunden vill jag
betona en sak. De svenska kommunerna har en helt annan roll än vad
kommunerna har i EG-länderna. Hos oss är det kommunerna som
ansvarar för huvuddelen av den offentliga servicen — de har ansvar för
70 %. Vi tycker att det är rimligt att de kommunala konsekvenserna
blir belysta i underlaget till EES-avtalet, så att det blir rätt, så att man
inte glömmer större delen av det svenska samhället när det gäller det
offentliga. Det blir ännu viktigare inför medlemskapsförhandlingarna.
Nu saknas mycket av det kommunala perspektivet i propositionstex-
ten. De kommunala synpunkterna har inte varit representerade. Vi
gnäller inte för det. Det har varit bråttom, så det är inte så konstigt.
Men vi tror att det blir bättre om man tar med dem i fortsättningen,
framför allt inför förhandlingarna om medlemskap. Man måste kunna
bedöma hur vårt decentraliserade svenska samhällssystem berörs av ett
Europa som växer fram ur ett helt annat centralistiskt system, de
kollisioner det kan bli.

Andra frågor som vi tycker är viktiga att belysa ytterligare är
finansieringen av den offentliga verksamheten. Vi vet alla hur ohygg-
ligt svårt vi får i Sverige att klara finansieringen, framför allt i slutet av
90-talet. Nu är det inte så svårt, men det blir betydligt svårare. Vad kan

246

då närmandet till Europa betyda för kommunerna? Det kanske inte
blir något positivt. Här kan det bli ännu större finansieringsproblem.
Detta bör belysas. Det finns mycket mera av sådant.

Sven Heurgren har framför allt talat om de regionalpolitiska frågor-
na. Jag vill bara lämna ett par synpunkter. Regionalpolitiken och
eventuella kommunala stödinsatser kommer att granskas av EG-instan-
ser. Man kommer att se till så att de inte rubbar konkurrensen.
Samtidigt får vi inte del av strukturfonder. Skulle det bli en lång
period med bara ett EES-avtal och inte medlemskap, kommer vi i ett
ganska dåligt konkurrensläge. Det kan uppvägas av att det kommer att
finnas en rad program och intressanta arbeten som sker i Europa när
det gäller regionalpolitiken, där vi får möjlighet att vara med. På så
sätt kan kommunerna se det som en positiv förändring. De kan se hur
intresset för regionalpolitik skall hanteras. Det flyttas alltmer till
regionala och lokala organ. Det stämmer väl med hur man numera
arbetar i kommunerna och hur vi lägger upp insatser av detta slag. Vi
tycker att det ser ganska bra ut.

Sedan är det en del saker som vi inte vet eller förstår när det gäller
regionalpolitiken, hur olika stödformer kommer att hanteras, t.ex.
paket som Uddevallapaketet. Det kan gälla driftsstöd till trafik osv. Vi
vet inte om det blir några problem där.

I vårt remissvar angående EES-avtalet hade vi ett förslag om att det
skulle inrättas en regional kommitté inom EES. Den skulle kunna få
en rådgivande funktion gentemot EES-kommittén. Det förslaget togs
inte med i propositionen. Vi menar att det skulle vara ett sätt att hävda
de svenska decentraliserade synpunkterna. Det skulle kunna vara ett
samrådsorgan i regionalpolitiska frågor.

När det gäller effekterna av avtalet på det direkta stödet från
kommunerna vill jag säga följande. Kommunalt stöd skall beröras av
EG:s konkurrenslagstiftning, enligt EES-avtalet. Stödet skall omfattas
av reglerna för övervakning och eventuella åtgärder. I vårt remissvar
ifrågasatte vi om det verkligen var rätt juridiskt, men det tycks vara så.
Vi är inte övertygade om att det skall behöva vara så. Vi menar att
detta egentligen inte är något praktiskt problem. De kommunala
stödinsatser som förekommer är oerhört begränsade och regleras av
kommunallagen. Vi menar att det är viktigt att det inte blir någon
byråkratisk granskning av vad kommunerna gör, så att man får en
byråkratisering i onödan. Här finns möjligheter till generella dispen-
ser. De möjligheterna bör man ta. Jag kan återkomma till detta med
kommunallagen. Vi menar att kommunallagen löser detta. Här behövs
ingen dubbel bevakning.

Sammanfattningsvis vill jag framföra tre synpunkter från kommu-
nalt håll.

1. Kommunernas näringslivsarbete och stöd skall inte behöva vara
något problem, men det kan behövas en dispens från rapporterings-
skyldigheten.

2. Konsekvenserna för kommunerna måste beaktas bättre. Kommu-
nerna är inget särintresse. De svarar för en stor del av den offentliga
servicen.

1992/93:EU1

Bilaga 2

247

3. Vad vi förstår, av enkäter i Kommun-Aktuellt och av direktkon-
takter, är de kommunala företrädarna, kommunstyrelsernas ordföran-
de och andra, över lag positiva till EES-avtalet och EG-frågorna. Det
enda bekymmer man ser, som jag har hört om många gånger och som
vi har gemensamt med de andra nordiska länderna, är att vi riskerar
att ta flera steg tillbaka i utvecklingen, mot byråkratisering, centralstyr-
ning och centralisering på olika sätt. Vi har sett avskräckande exempel
i Danmark. Det gäller att se till så att vi inte får för mycket av sådant.
Vi tycker att vi har lämnat det för många år sedan i de nordiska
länderna.

Björn Pettersson: Jag kommer att prata om regionalpolitiska frågor i
anslutning till EES.

I artikel 61 stycke 3 och en del andra stycken i denna text ges klara
besked om att vår regionalpolitik inte behöver försämras. Det är
viktigt, för det handlar här om företagandets förutsättningar för ut-
veckling. Däremot tycker vi att det finns en del skrivningar i partier-
nas hantering, departementens hantering, NUTEK:s hantering osv., där
det råder en stor tvekan. Ibland verkar det nästan som en önskan att
man i samband med detta skall passa på och försämra de svenska
regionalpolitiska förutsättningarna en del. Jag vill här anknyta till vad
Sven Heurgren sade. Vi har ju hört att vi kanhända kommer att få lov
att försämra transportstödet. Här måste vi lära oss att vara italienska
och inte inbjuda till problem. Vi måste förutsätta att den svenska
regionalpolitiken såsom vi vill ha den är det förhandlingsbud och
resonemang man skall utgå från i umgänget i denna europeiska
gemenskap.

Regering och riksdag i Sverige kan faktiskt förbättra regionalpoliti-
ken. Det finns ingenting som hindrar er, om den politiska viljan finns,
oavsett EES-avtalet. Det har ni kunnat göra innan förhandlingarna
påbörjades. Jag tycker därför att det är bra att Nordiska ministerrådet
när det gäller de ministrar som är ansvariga för regionalpolitik, nu på
specialistnivå utreder förutsättningarna att ta fram ett hårt och bra
förhandlingsunderlag, när man går in i medlemsförhandlingar med
EG eller EU om regionalpolitiken framöver. Där tycker jag att man
har visat för litet entusiasm, inte varit tillräckligt tuff. Det finns t.o.m.
de som skrivit artiklar och sagt att vi får nog lov att ta bort vissa saker
inom vår regionalpolitik. Det tycker jag inte att vi skall inbjuda till.
Det bara förvånar ute i Europa, om vi anpassar oss innan kraven har
ställts.

Regionalpolitiken behandlas mycket litet i EES-avtalet i form av
progressiva skrivningar, entusiasm, engagemang osv. Man har något
gått ifrån detta jämfört med EG:s skrifter — Romfördraget och doku-
mentet om ekonomisk och social samordning. Där är regionalpoliti-
ken en betydelsefull del av EG:s politik, för att länderna inom sig skall
kunna följa en gemensam utveckling där man minskar motsättningar-
na ekonomiskt, socialt osv. mellan regionerna. Det saknar jag i EES-
avtalet. Men det går ju att ändra attityden.

1992/93:EU1

Bilaga 2

248

När det gäller entrén till den inre marknaden har EG fördubblat
och åter fördubblat resurserna för regionalpolitiska insatser. Någon
sådan resursförstärkning har icke skett i EFTA-ländernas regionalpoli-
tiska satsningar. Jag tycker snarare att resultatet av den senaste regio-
nalpolitiska utredningen 1990 i vissa delar blivit en försämring, som
man har skyllt på EG utan sakliga argument. Det sade också Sven
Heurgren.

Den inre marknaden har gjort att EG har fördubblat sina resurser.
Vad blir Sveriges svar på det? Det avgör folket, det avgör ni i
riksdagen och regeringen.

Personligen tycker jag att nästa steg är medlemskap, och regionalpo-
litiken är ju en röd tråd i EG:s arbete. Man kräver t.ex. regionalpolitis-
ka program av medlemsländerna. Många länder hade inte sådana när
de blev medlemmar i EG. EG kräver regionalpolitisk planering och
rullande program för regionalpolitikens utveckling i medlemsländerna.

Vidare kan man säga att förslaget i Maastricht om det regionala
rådet innebär, om det går igenom, att man ytterligare skall öka
resurserna till regionalpolitiken. Det regionalpolitiska rådet som skall
tillsättas skall bestå av representanter från regionerna, dvs. från kom-
muner och regionala instanser. Jag utgår ifrån att det blir stödområde I
och II som tar alla dessa positioner från svensk sida i ett kommande
medlemskap i detta regionala råd. Det bör inte vara stockholmare,
utan företrädare för de områden där regionalpolitiken skall bedrivas.
Men det blir väl en senare fråga.

Detta har påverkat våra icke-nationella europeiska företag i Norr-
land positivt. De har börjat planera på ett sätt som kanske förvånar.
Norrland har ju ett exportöverskott per invånare, till skillnad mot
andra delar av landet. Detta gör att andra företag slänger sig ut i
Europa.

Den här bilden visar på tankar som tänts mellan länderna uppe i
det norraste delarna. Storkalotten är ett begrepp som ni nog kommer
att få vänja er vid. Rovaniemi, Luleå och Tromsö ligger där. Vi går,
som ni ser, runt storstäderna direkt ner till Bryssel för att kunna
utveckla en samverkan över länsgränserna i samband med att vi går in
i EES och Europasamarbetet. EG sätter också av betydande resurser
till detta. Det har redan startats ett arbete inom Nordkalottens ledarfo-
rum, som kommer att ha konferens om några veckor i Tromsö. Där
skall vi bl.a. diskutera kommunikationsfrågor som en viktig del av
regionalpolitiken.

Herr ordförande och utskott! Sedan tror vi att vi kan få en rättvisare
tilldelning av internationella kontakter, t.ex. studier, forskning, ung-
domsutbyte, teknikerutbyte osv. Det har i alltför hög grad gått till
tätorternas ungdomar och nätverken här nere. Nu kan våra högskolor,
organisationer och andra arbeta mycket mer effektivt och få större
rättvisa när det gäller tillgång till det utbyte som nu ges möjlighet till
inom ramen för EES-avtalet. Det är bara synd att vi får vänta så pass
länge.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

249

Pär Granstedt: Näringslivet i Norrland lever inte bara på stöd, utan det
finns, som Björn Pettersson också berörde, ett livskraftigt och export-
orienterat näringsliv. Hur bedömer Sven Heurgren och Björn Petters-
son den allmänna effekten av EES-avtalet på näringslivet i Norrland? I
vilken mån kan Norrland dra nytta av EES-avtalet? I vilken mån
kommer det att skapa strukturella problem som man måste åtgärda på
olika sätt?

Björn Pettersson: Jag far väl säga som Piteborna, att man inte skall
glädjas i onödan. Som vanligt är det hårt arbete och stor kunskapsin-
hämtning som måste till även när det gäller detta. De strukturomvand-
lingar som vi får i näringslivet uppe i Norrbotten tror jag har mindre
att göra med det. Det finns helt andra orsaker till detta. Det får vi
tackla som vi har gjort tidigare.

Om vi däremot skulle bli utanför skulle konsekvenserna bli betyd-
ligt mycket större. Det är den bedömning som jag gör efter kontakter
med näringslivet där uppe. Det gäller små och medelstora företag, men
också för stora företag, även om de har efterfrågade produkter.

Sven Heurgren: När det gäller Jämtlands län upplever jag att det finns
en klart positiv inställning hos företagen till att vi skall vara med i
både EES och EG. Man tror att det kommer att gagna företagsamheten
i länet. Jag tycker inte att jag hör några negativa attityder från
näringslivshåll. Det finns på andra håll. Det tror jag inte är obekant
för er, men näringslivet är positivt och ser fram emot de möjligheter
som finns i EG.

Om man tittar på Kommunförbundets översikt, kan man kanske
fundera över hur det skall bli för vissa underleverantörer som finns i
vår region om de skall konkurrera med Centraleuropa. Den typen av
funderingar kan jag personligen ha. Men jag vill ändå presentera den
bilden att näringslivet är positivt, medan det på andra håll i det
jämtländska samhället finns en betydande negativ inställning.

Monica Öhman: Eftersom jag själv är norrlänning känner jag varmt
för den argumentation som både Sven Heurgren och Björn Pettersson
har fört när det gäller regionalpolitikens betydelse för Norrland. Efter
vad jag kan se i EES-avtalet finns det inget revolutionerande i detta,
precis som ni har sagt. Det som jag ändå kan se som en positiv vink,
och som vi kanske inte har diskuterat så mycket förut, är befolknings-
tätheten. Där gör man jämförelser mellan hur det ser uppe hos oss och
hur det ser ut på andra ställen. Nu är det riksdagens uppgift att ta
ställning till detta. Ser ni, som i vardagen arbetar med regionalpolitik,
detta som en möjlighet om vi tänker oss en fortsättning? Kan vi se det
som en positiv trend att man ändå har börjat se hur våra län och våra
landskap ser ut? Ar det någonting som ni kan ta till er, någonting som
ni kan använda i det dagliga arbetet med regionalpolitiken? Jag skulle
önska att både Björn Pettersson och Sven Heurgren svarar på frågan.

Sven Heurgren: Jag tycker naturligtvis att det är glädjande att man i
avtalet mellan EFTA och EG har fått in att man skall ha befolknings-
täthet som ett kriterium när man bedömer stödområdenas omfattning.

1992/93: EU 1

Bilaga 2

250

Jag är förhoppningsfull på den punkten. Jag tror att vi skall kunna
övertyga om att det finns speciella förhållanden i det norrländska
inlandet. Det är detta vi måste tala om hela tiden. Jag delar helt den
uppfattning som Björn Pettersson har att det bara är stödområdet som
det handlar om, dvs. Norrlands inland. Beträffande den delen av
landet tror jag verkligen att man skall kunna övertyga EG om att det
finns så speciella förhållanden att här måste särskilda insatser till.

Vi har förmånen att nu i september få upp en delegation från
Bryssel. Det är Nordiska ministerrådet som har begärt detta. Samtliga
direktorat inom EG är representerade. Det är ledande tjänstemän
inom EG-byråkratin som kommer upp. De kommer att besöka ett
enda län, Jämtlands län, för att studera regionalpolitiken. Jag är helt
övertygad om att vi kommer att övertyga dem om att förhållandena är
så speciella här, att det behövs särskilda stödinsatser. I anslutning till
en diskussion om EG-anslutning ser jag fram emot att vi verkligen
hävdar detta mycket bestämt. Om vi gör det tillräckligt bra, är jag
övertygad om att vi också kan få särskilda stödinsatser från struktur-
fonderna, både den som gäller näringslivsutvecklingen och den som
gäller jordbruket, till det norrländska inlandet. Jag kan inte se att det
finns några egentliga skillnader mellan norra Skottland och Norrlands
inland. De far mycket stöd i norra Skottland. Det vet ni säkert. Låt oss
verkligen visa på detta!

Man har talat om att Sverige har 20 invånare per kvadratkilometer
jämfört med EG:s 144. I Jämtlands län har vi 2,7 personer per
kvadratkilometer. I Härjedalen, den södra länsdelen, finns det mindre
än en person per kvadratkilometer. Det är Sveriges i särklass glesaste
område. Detta måste vi kunna visa för dem som kommer upp. Vi har
också en befolkningsstruktur som är klart ogynnsam. I Jämtland är en
fjärdedel av invånarna pensionärer. I Ragunda, den östligaste kommu-
nen, är var tredje människa pensionär.

Vi har betydande problem med. våra kommunikationer. Det kan vi
lätt visa också. Vi skall köra ut dem på våra grusvägar. Då får de
känna på hur det är. Det finns även en hel del annat som vi kan visa
upp. Jag är personligen övertygad om att vi skall kunna övertyga dem
om att här finns sådana förhållanden att vi skall ha del av strukturfon-
derna. Om vi får del av dessa fonder i Jämtland vankas det högtids-
stämning. Vi får så litet vägpengar från staten att vi gärna tar emot
pengar från EG:s strukturfonder.

Björn Pettersson: Låt mig bara tillägga att de fyra nordliga länen
tillsammans har börjat försöka beskriva positiva och reella fakta. De
enskilda länen har också börjat att ta fram faktaunderlag. Jag tror att
det är mycket viktigt att vi gör sådant själva. Att vi sedan har
uppbackning av materialet från riksdag, regering och regeringsadmi-
nistration när det gäller kontakter med EG är också bra. Det är viktigt
att beskriva detta.

Vi är ju inte okända. Esrange är ju känt över hela världen. Det
gäller också LKAB, ASSI, SCA, MoDo osv. Det är ju inte en helt vit
karta, men att få fram positiva fakta och de förutsättningar som vi

1992/93:EU1

Bilaga 2

251

bedriver verksamhet under — det gäller inte minst små och medelstora
företag — tror jag är mycket viktigt. Samtidigt kan vi få möjligheter
för små och medelstora företag att knyta an till de olika centra som
bildas inom EG. Det gäller small-business-center, on-line och detta
giftermålsprojekt där man gifter ihop företag och produkter osv. Detta
har ju tagits emot med någon förundran, men positiva åtgärder har
redan vidtagits uppe i Norrlandslänen för att haka på detta och minska
avstånden för att få närmare kontakt. Där behöver vi stöd och hjälp
inte bara i fråga om pengar, utan också för att föra fram resurserna
och möjligheterna.

Jan Sandberg: En liten uppföljning till det Björn Pettersson talade om.
Det är en fråga till Björn Pettersson eller Sven Heurgren. Ni talade om
att ni har många små och medelstora företag i era regioner och att de
är beroende av att komma in på EG-marknaden. Det anses ju att de
stora jättarna i svensk företagsamhet redan är inne. Då sägs det ofta att
det är småföretagen som vinner mest på t.ex. EES-avtalet. Är det också
er uppfattning, när ni har kontakter med företrädare för dessa företag,
att storföretagen redan har fixat detta, men att små och medelstora
företag har mest att vinna på detta?

Björn Pettersson: Låt mig nämna ett företag i Haparanda, Combi Heat,
som gör världens bästa vedeldningspanna. De har fått kontrakt med
Tyskland och Österrike och är nu på väg in i Schweiz. En av
anledningarna till att de har fått detta, utöver den goda produkten, är
den höga utbildningsnivån. Av 30 anställda är fem civilingenjörer. Det
är unga grabbar allihop. De anställer tio till nu. De lever upp till ISO
9000-nivån. Vi behöver alltså ha ytterligare utbildning där uppe för att
möta de internationella krav som ställs på produkter som kommer
från oss. Det gäller också språkutbildning.

Där tror jag självfallet att det är i de små och medelstora företagen
som det finns mest nyfikenhet, och även litet rädsla. Med hjälp av
utvecklingsfonder, länsstyrelser och oss andra tror jag att man är
beredd att kasta sig in. Man funderar på utveckling av exportförsäljare.
Det går ett tåg mellan Haparanda och S:t Petersburg i nästa vecka med
300 personer som skall försöka bygga upp kontakter. Det pågår alltså
väldigt mycket, och det är många små och medelstora företag med där.
De ligger redan inne på marknaden, kan man säga.

Sören Lekberg: Jag tänkte ta upp en del kommunala frågor. Jan-Åke
Björklund är ju ensam företrädare för den kommunala sektorn, och
jag har därför bara två allmänna frågor.

Den första gäller den offentliga upphandlingen, som ju är en viktig
del av EES-avtalet. Vi fick på förmiddagen höra talas om att det var ett
mycket bra avtal för säljaren. Det innebär att de svenska storföretagen
nu kan få tillgång till en mycket stor offentlig upphandlingsmarknad.
Jag tänkte fråga Jan-Åke Björklund hur han ser det mer från köparens
synpunkt. Vad innebär detta för den kommunala sektorn? Finns det
nu möjligheter att få en ökad konkurrens och därmed billigare priser
för kommuner och landsting? Det är den första frågan.

1992/93:EU1

Bilaga 2

252

Den andra frågan har Jan-Åke Björklund redan varit inne på. Den
gäller de kommunala stödåtgärderna. Där sade han själv att redan i dag
i kommunallagen finns det mycket begränsade möjligheter för kom-
muner och landsting att ge stöd till företag eller till enskilda. Vad jag
förstod menade han att i händelse av att man skulle komma i konflikt
skulle det vara i ett fatal fall. Jag skulle därför vilja få hans syn på
detta bekräftat. Tror Jan-Åke Björklund att detta över huvud taget
kommer att vålla kommuner och landsting något bekymmer? Skall
den här brasklappen som ni framförde om att man skulle få dispens
från rapporteringsskyldigheten mera vara en markering?

Jan-Ake Björklund: När det gäller den första frågan är det framför allt
viktigt för kommuner att ta ner kostnader. Ett av de bästa sätten att ta
ner kostnader är att få ökad konkurrens på olika sätt. Vi tror att
tillgång till en större marknad är bra för kommunen som köpare. Vi
kan inte mäta hur mycket, men om kommunerna upphandlar för ca
120 miljarder kronor, blir någon procent på det naturligtvis mycket
pengar. Det är en möjlighet.

Sedan beror det på var kommunen finns någonstans, vad det finns
för praktiska möjligheter för leverans osv. I generella termer finns det
en god möjlighet att få ner kostnaderna. En del ser då — men det är
mer från leverantörernas sida — ett hot att många små leverantörer i
kommunerna kan bli utkonkurrerade på grund av att en större mark-
nad kommer till. Men för köparen, kommunen, tycker vi att det är av
godo. Det är nog en allmän uppfattning.

När det gäller det kommunala stödet och att det inte skulle bli något
problem, att bekymret är mer byråkratiskt, administrativt och att allt
vad kommunerna gör skulle behöva anmälas, är vi litet rädda för att vi
bygger upp något sådant i onödan. Allt det normala näringslivsarbete
som kommunerna i Sverige utför är samma arbete som kommuner i
andra länder i Europa gör. Man har olika förmedlingsinsatser, drar
fram gator, ledningar osv. Om man skulle gå ifrån det generella och ge
pengar till företag, låna ut eller gå i borgen, bryter man mot den
svenska kommunallagen och den upphävs. Sådant förekommer egentli-
gen inte numera i kommunerna. Det är ytterst sällan. Vi ser inte detta
som något praktiskt problem, om det inte blir en mängd administra-
tion kring det. Dessutom skall det ha internationell betydelse. Det
skall snedvrida konkurrensen internationellt, och det skall gälla större
företag. Omfattningen är inte sådan. Det är inte så att någon kommun
går ut och stöder de stora företagen. Det är inte sådana belopp det är
fråga om. Vi kan egentligen inte hitta det här bekymret.

Gudrun Schyman: Låt mig ta upp detta med regionalpolitiken. Jag
uppskattar er entusiasm, men jag undrar om den går att omsätta i
praktiken med EES-reglerna. Ni talar om att vi i Sverige skall säga att
vi skall göra på detta sätt i förhandlingar. Då talar ni ju om medlems-
förhandlingar. EES-avtalet är ju som det är. Vad jag förstår är reglerna
för statsstöd kopierade från EG:s regler. De säger ganska uttryckligen
att driftsstöd inte accepteras, utan bara stöd till investeringar. Det är

1992/93:EU1

Bilaga 2

253

inte förenligt med vare sig transportstödet eller nedsättning av sociala 1992/93:EU1
avgifter i regioner. Stödåtgärderna måste i så fall förändras, och det Bilaga 2
måste få stora konsekvenser för de landsändar ni representerar.

Björn Pettersson: Såvitt jag vet har vi levt under samma förutsättningar
ända sedan EFTA-länderna tecknade frihandelsavtal med EG. EFTA-
länderna fick inte ge regionalpolitiskt stöd i former som förhindrade
eller försämrade konkurrensförhållandena, så detta är ingenting nytt.
Jag ser ingen förändring i det som finns i EES-avtalet. Det har gällt
ända sedan 1972.

Göran Lennmarker: EES-avtalet innebär ju ett närmare samarbete inte
enbart med Kontinentaleuropa, utan också inom Norden. Det innebär
att Sverige, Norge, Finland och Island kommer att få lättare att ta bort
de hinder som finns i dag mellan länderna. Den bild som Björn
Pettersson gav av Storkalottssamarbetet med Rovaniemi och med
Tromsö i norra Norge var intressant. Vad skulle det innebära för
Norrbotten och detta samarbete om Sverige inte går med i EES i en
situation där Norge och Finland gör det?

Björn Pettersson: Inte vet jag, men konferensen vi skall ha i Tromsö
om några dagar med Nordkalottens ledarforum skall just handla om
hur vi skall ta bort hinder i vårt umgänge, framför allt transportmäs-
sigt över gränserna. Vi har många sådana saker kvar. Vi har haft den
uppfattningen att EES-avtalet och ett kommande medlemskap i EG
mycket snabbt skall medföra, att allt det som Nordiska rådet har hållit
på och inte kommit till skott med under årtionden faktiskt skall bli
praktiskt möjligt.

Pär Granstedt: Precis som Björn Pettersson berörde i sin inledning
förutser man inom EG att etablerandet av den inre marknaden kom-
mer att leda till strukturförändringar som kräver regionalpoiitiska
åtgärder. Det kommer i så fall också att gälla Sverige. Även om
totaleffekten förhoppningsvis blir positiv, blir det strukturförändringar
som man måste möta. Jag skulle vilja höra vad Björn Pettersson, och
senare även Sven Heurgren, anser att vi bör göra ytterligare för att
möta de strukturförändringar som kommer i den inre marknadens
kölvatten och för att se till att Norrland och Norrlands inland får
maximalt utbyte av de nya och förbättrade marknadsmöjligheter som
EES-avtalet kan ge?

Björn Pettersson: Det var ett stort område. Ett av målen med svensk
regionalpolitik har ju varit att göra Sverige rundare och att förbättra
strukturomvandlingen. Det gäller t.ex. en mycket snabbare utbyggnad
av kommunikationerna uppe i Norrlandslänen, inte minst på teleom-
rådet. I många glesbygdskommuner dit vi kan få företag börjar det att
bli alltför långa köer när det gäller telekommunikation. Vidare gäller
det naturligtvis nivåerna på olika former av bidrag som kan sättas in
ett tag under strukturomvandlingsperioder. EG är inte emot insatser
under begränsad tid för att klara av strukturomvandlingar. När vi nu
jobbar med Ovako, tycker vi att vi gör en sådan sak som även är

254

möjlig inom ramen för EG, vi går nämligen in med statliga medel för
att till låg kostnad mycket smidigt försöka klara en övertalighet och en
strukturomvandling inom ett stålföretag. Jag tror att liknande lösning-
ar som inte klart sagt är möjliga inom vår regional- och arbetsmark-
nadspolitik borde kunna tänkas ut ytterligare, men jag har inte så
många fler konkreta förslag här.

Kommunikationer och förbättringar när det gäller att klara av
strukturomvandlingar för de företag vi har där uppe är viktiga. Det
gäller även utbildning, t.ex. högskolan och universiteten. Vi måste få i
gång språkutbildning, framtagning av informationsmaterial, utbyte
forskningsmässigt osv. Men Sven Heurgren kan nog fylla på den här
listan ytterligare.

Hadar Cars: Vi vill tacka Björn Pettersson mycket varmt för att han
kom hit och önska en lycklig hemresa.

Sven Heurgren: Gudrun Schyman tog upp frågan om driftsstöd. Jag
har mycket av samma inställning som Björn Pettersson har redovisat
tidigare. Jag förstår inte svenska debattörer som går in och påstår alla
möjliga negativa saker. De säger att detta inte kan genomföras, detta
kan de inte få igenom och det här stödet kan de inte använda i
fortsättningen. Jag förstår inte att man kan föra fram sådana ting i en
debatt där man egentligen inte vet vad som kommer ut av förhandling-
arna. Där måste vår inställning vara, som jag sagt tidigare, att vi skall
driva på så hårt vi någonsin kan i dessa frågor för att få igenom så
mycket som möjligt både när det gäller att behålla vår nuvarande
regionalpolitik och när det gäller att få del av EG:s strukturfonder i
det norrländska inlandet. Det måste vara inriktningen.

Transportstödet har nämnts, och jag tycker att vi har mycket starka
argument att komma med om någon inom EG-sekretariatet skulle
komma med invändningar när det gäller detta. Det stöd som går ut till
våra företag i Jämtlands län — det gäller kanske främst sågverksföreta-
gen — medför att de flyttar sin tillverkning till norra Svealand i fråga
om transportkostnader. De får ungefär samma transportkostnad ut i
Europa som man har i norra Svealand. Det är omöjligt att komma och
påstå att det är diskriminerande. Smålänningar och andra har redan
tidigare mycket lägre transportkostnader. Det skall vara en konkurrens
i förhållande till företag inom EG. Det finns inga företag på träsektorn
i EG som har sådana transportkostnader som våra företag i det
norrländska inlandet skulle ha utan transportstödet.

Sedan finns det ett område till där vi har driftsstöd, nämligen till de
fattiga glesbygdsbutikerna. De är oerhört viktiga för våra yttersta gles-
bygder. Många av dem slår ju igen. Det är utomordentligt bra att
länsstyrelsen ibland kan gå in med driftsstöd för att klara övergångslös-
ningar och försöka få butikerna att överleva en tid tills man får fram
nya människor som kan jobba med dessa butiker — på mycket dåliga
villkor. Det vore helt horribelt om någon i Bryssel skulle komma och
säga att det är snedvriden konkurrens. Möjligen kan den som bor i

1992/93:EU1

Bilaga 2

255

nästa by och har en butik bli irriterad över detta, men ingen annan
kan störas av ett sådant stöd. Därför tycker jag att vi helt kan bortse
från det.

När jag har ordet vill jag också svara Pär Granstedt. Han efterlyste
ett svar från mig när det gäller vad vi gör för att möta de strukturför-
ändringar som kan komma. Jag har inget originellare svar än vad
Björn Pettersson hade. Det gäller naturligvis, som jag också sade
inledningsvis, att stötta vår infrastruktur och göra den så bra som det
någonsin är möjligt och se till att vi fir kommunikationer i det
norrländska inlandet som verkligen motsvarar vad som finns i landet i
övrigt. Det har vi definitivt inte i dag när det gäller vägsystemet,
järnvägarna och inte heller när det gäller flygtrafiken.

När det gäller Televerket, vill jag ge dem en eloge. De har investerat
mycket kraftigt hos oss i Jämtlands län. Det har gjort att vi har
kommit i en mycket bättre situation och på senare tid kunnat rekryte-
ra Stockholmsföretag inom tjänstesektorn. De har flyttat ut verksamhet
till oss med hjälp av ny teleteknik och ny datateknik. Det vill vi
fortsätta med. Men när det gäller vägar, järnvägar och flygtrafik är vi
definitivt inte i nivå med landet i övrigt. Där måste man sätta in mer
pengar för att möta de risker som finns. Det finns starka skäl att göra
det.

Utbildningen är självfallet också viktig. Vi ser mycket gärna att vi
fir ett universitet gemensamt i Östersund och Sundsvall. Det slåss vi
verkligen för. Universitetet skulle ge oss möjlighet att stärka den del av
Sverige där vi i dag har den lägsta nivån när det gäller högre utbild-
ning, där vi har det lägsta antalet unga människor som går vidare till
högre utbildning och där vi har den lägsta nivån när det gäller
forskning. Det är mellersta Norrland, och det är där vi viil ha det nya
universitetet.

Sedan måste vi självfallet även se till utbildningen på lägre nivåer.
Det går inte an att vi lägger ner en mängd glesbygdsskolor. Det måste
finnas en chans för ungdomar i glesbygden att få en sådan utbildning
att de sedan kan gå vidare till högskolorna. Det är alltså insatser i den
riktning som Pär Granstedt efterlyser som behövs i det norrländska
inlandet.

Maud Björnemalm: Det gäller en fråga som jag tror att både Jan-Åke
Björklund och Sven Heurgren kan svara på. Det hävdas, kanske
framför allt från samhällsplanerare, att kommunerna är för små och
länen är för små för att kunna hävda sig i konkurrensen med EG-
länderna. Det måste till större regioner, typ den Mälardalsregion som
har bildats, för det. När det blir sådana regionbildningar undrar jag
om det finns risk för att detta ytterligare kommer att skärpa olikheter-
na hos regioner och län och medföra att de regionalpolitiska skillna-
derna blir mycket större än vad de är i dag. Olika regioner blir
naturligtvis olika slagkraftiga och olika konkurrenskraftiga.

Sven Heurgren: Nej, jag tycker inte det. Jag tror att det finns många
egendomligheter i debatten i Sverige i dag omkring regional indelning.
Jag skulle kunna föreläsa om detta en hel timme, men jag skall inte

1992/93 :EU1

Bilaga 2

256

göra det. En av egendomligheterna är att man ibland säger i sin
argumentation att vi måste skapa större regioner i Sverige för att vi
skall kunna hävda oss gentemot EG:s stora regioner. Då verkar det
som om detta med administrativ indelning avgör regionernas styrka.
Det är ju löjligt. Det är inte alls detta som är avgörande, utan det är
frågan om vilka människor som finns i de olika regionerna. Det kan
gälla politiker, människor inom näringslivet och alla andra. Det är hur
de arbetar och samverkar med andra som är helt avgörande.

Jag tycker att det är mycket belysande när man i debatten för in den
s.k. Bananen i Europa som en region som är oerhört stark, och att det
är något som vi skall införa i Sverige också. Vad är det för nonsens?
Det är en region som består av en del av södra England, Benelux,
kanske en del av Schweiz, Tyskland och en del av Norditalien. Det
kallar man för en region, och det är "Bananen". Det är väl ingen
region? Hur kan man påstå något så dumt, och säga att vi måste
efterlikna det i Sverige? Det handlar om en del av Europa där
näringslivet är ovanligt starkt och där det samverkar effektivt. Det
handlar inte alls om administrativ indelning. Det är bara ett exempel
som visar hur dum den här argumentationen är. Jag kan komma med
många fler.

Det är kanske av intresse för er att veta att vi i landshövdingekretsen
för inte så länge sedan träffade en spanjor som heter Landaburu. Han
är chef för EG:s direktorat för regionalpolitik. Vi tog upp frågan med
honom om vad EG säger om regional indelning och hur man skall
ändra indelningarna i länderna i anslutning till EG osv. Han sade att
vi fullständigt skulle strunta i det. EG har ingen som helst uppfattning
om detta och ingen som helst vilja att förändra indelningen i medlems-
länderna. Det är definitivt deras egen sak att sköta detta.

Jan-Ake Björklund: Jag vill bara understryka att jag har samma upp-
fattning. Det är helt ointressant att använda Europa och EG som
argument när det gäller den administrativa indelningen av våra regio-
ner. Det är en sak som vi löser internt i Sverige.

Göran Lennmarker: Jag har en fråga till Jan-Åke Björklund. Det gäller
att stärka den decentraliserande tendensen. Han nämnde att de nordis-
ka kommunerna hade en stark ställning jämfört med Kontinentaleuro-
pa. Vi bör väl ändå observera att de sydliga EFTA-länderna, förbunds-
republiken Österrike, Schweiz med sina kantoner och även det lilla
Liechtenstein med två nivåer trots att det bara har 25 000 invånare,
har en mycket stark decentralistisk tradition i länderna. Min fråga
gäller då om den samverkan som det Svenska kommunförbundet
bedriver också gäller länderna i södra delarna av EITA-området.

Sedan har jag slutligen en fråga till Sven Heurgren som anknyter till
det jag frågade Björn Pettersson om när det gäller regional samverkan
på Nordkalotten. Vad skulle det innebära för Jämtlands län om Norge,
Nord- och Sör-Tröndelag, vore med i EES medan Jämtlands län stod
utanför?

1992/93: EU 1

Bilaga 2

257

Jan-Ake Björklund: Det var en direkt fråga om samverkan. Vi har av
naturliga skäl mest samverkan med de nordiska kommunerna, men vi
träffar också företrädare för kommuner från hela Europa inom Inter-
nationella kommunförbundets europeiska sektion. Det finns ett antal
organ och samarbetsfora där. Poängen med det jag sade är att vi nog är
mer decentraliserade i Sverige och låter mer beslutas och skötas på
kommunal nivå. Det tycker vi även gäller gentemot dessa länder, där
det mer är statliga och centrala saker som gäller. Våra kontakter har i
alla fall gett oss den bilden, även när det gäller dessa jämförelser.

Sven Heurgren: Jag har varit ordförande i en kommitté i Mittnorden
som har arbetat med handelshinder. Det är en fråga som man hade
sysslat med ganska mycket i mittnordiska sammanhang innan jag kom
med i det arbetet. Utgångspunkten är givetvis vad vi kan göra åt alla de
handelshinder som finns mellan de nordiska länderna och hur vi kan
få bort dem.

Vi kom fram med en hel serie förslag på det här området på vad
man skulle göra för att förbättra handeln mellan våra länder. Jag har
till min glädje kunnat se att en del av dessa förslag faktiskt har
genomförts, men det återstår en hel del att göra. Det är utomordentligt
positivt om vi genom ökat internationellt samarbete kan åstadkomma
färre handelshinder mellan våra länder.

Det är framför allt Norge som vi har tittat på, men även Finland har
varit med i sammanhanget. Därför tror jag att det skulle vara olyckligt
om ett av länderna skulle hamna utanför EES. Det skulle inte vara
bra. Vi ser tvärtom fram emot att åstadkomma mer av handelsutbyte
och ett friare handelsutbyte på det här området än vad vi har i dag.
När jag samtalade med de nordiska handelsministrarna var alla ense
om att vi måste göra något åt det, men det var otroligt litet som hände.
Byråkratin på det området i form av tullverk och många andra utgör
starka motståndare. Jag hoppas att vi kan fä hjälp av den här typen av
överenskommelser för att fa ett friare handelsutbyte mellan våra län-
der. Det ställer jag definitivt upp på.

Gudrun Schyman: Jag har en kort fråga till Jan-Ake Björklund. Den
gäller detta med kommunala stödåtgärder som han var inne på förut.
Han sade att det kan bli mycket besvärligt och byråkratiskt om man
skall behöva göra anmälningar och liknande. Den här frågan var
föremål för diskussion när KU hade sin utfrågning. Hans Gustafsson
tog upp den då och ställde frågor om när kommunala beslut skall
anses ha fått giltighet. Nu är det inte bara kommuninvånare och andra
direkt berörda som kan komma och begära granskningar, utan nu kan
hela EES med dess institutioner begära granskningar. Det är ju ett
mycket delikat problem som man nu funderar mycket över i KU, dvs.
hur man skall förhålla sig till detta i relation till den kommunala
kompetensen. Jag tror att ni i Kommunförbundet var ganska kritiska
till detta i ert remissvar, om jag inte minns fel.

Jan-Ake Björklund: Det är på det sätt som du beskriver det. Vi har
utvecklat det i remissvaret. Den åsikt jag hade i min inledning var att

1992/93:EU1

Bilaga 2

258

det går att begära dispens från detta under åberopande av att detta
stämmer med EG:s regler. Kommunerna gör ingenting som de inte får
enligt EG. Det reglerar den svenska kommunallagen. Om vi följer
detta tar vi i onödan på oss en byråkratisk omgång som gör att beslut
inte kan verkställas.

Mats Hellström: Min fråga tangerar mycket nära det som Göran Lenn-
marker var inne på, men kanske ur en litet annan vinkel. Det vore
ändå intressant att fa ett svar från Sven Heurgren. Mittnordensamarbe-
tet var ju på många sätt pionjär för det regionala samarbete som inte
har med det administrativa att göra, utan är övergripande för flera
länder. Man gjorde också listor som byråkratierna var mycket sega att
beta av. Dessa listor finns ju. Eftersom EES-avtalet i realiteten handlar
om mycket praktiska frågor vore det intressant att fä veta vilka av
dessa handelshinder det är som nu automatiskt löses ut med EES-
avtalet och som alltså får en direkt hjälp av avtalet.

Sven Heurgren: Jag kan inte svara direkt. Jag behöver faktiskt ha fram
vårt gamla förslag och gå igenom det. Jag skall gärna ge dig ett svar på
den frågan senare.

Hadar Cars: Då är det min kärkomna och senkomna plikt att framföra
ett tack till landshövding Sven Heurgren och till förbundsdirektören i
Kommunförbundet Jan-Ake Björklund, liksom till övriga föredragande
som har varit här. Mitt tack går också till de företrädare för departe-
menten som tåligt suttit och lyssnat på denna utfrågning, beredda att
rycka in och ge oss information om så hade behövts. Tack för att ni
ville komma. Tack till pressen, stenografer, tekniker och övriga, inte
minst den tåliga publik som har suttit på läktaren. Ert intresse är
inspirerande för oss i utskottet.

Härmed förklarar jag EES-utskottets offentliga utfrågning avslutad.

1992/93:EU1

Bilaga 2

259

gotab 42093, Stockholm 1992

EES-utskottets betänkande

1992/93:EU1

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Bilagorna 3 och 4 Propositionens lagförslag
samt förteckning över korrekturfel i
propositionens bilagor 14—16

1992/93

EU1

BILAGA 3

I proposition 1991/92:170 framlagda lagförslag

1 Förslag till

Lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

EES-avtalet, övervakningsavtalet och kommittéavtalet

1 § Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 2 maj 1992 mellan
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EK.SG) och deras medlemsstater samt medlemsstaterna

1 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Denna lag gäller också tillämpningen av avtalen den 2 maj 1992 mellan
medlemsstaterna i EFTA om upprättande av en övervakningsmyndighet
och en domstol (övervakningsavtalet) och om en ständig kommitté (kom-
mittéavtalet).

Bestämmelser i avtalen som skall gälla som svensk lag

2 § Följande bestämmelser i EES-avtalet skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna 1 —129.

2. Protokollen 1 och 2, protokollet 8 punkt 2 samt protokollen 13, 14, 17,
21-25 och 39.

Bestämmelsernas svenska text finns i bilaga 1 till denna lag.

3 § Följande bestämmelser i övervakningsavtalet skall gälla som svensk
lag:

1. Artiklarna 1-53.

2. Protokollen 1 —4.

Bestämmelsernas svenska text finns i bilaga 2 till denna lag.

De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och
tyska texterna skall ha lika giltighet.

4 § Protokoll 1 till kommittéavtalet skall gälla som svensk lag.
Protokollets svenska text finns i bilaga 3 till denna lag.

De engelska, finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och
tyska texterna skall ha lika giltighet.

1 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Lagval

5 § Föreskrifter i denna lag eller annan lag som meddelats till uppfyllande
av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av
vad som annars föreskrivs i lag. Motsvarande skall gälla också i förhållan-
det mellan föreskrifter i annan författning än lag.

Regler om statliga och kommunala stödåtgärder

Begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt

6 § När en stödåtgärd som avses i artikel 61 i EES-avtalet har anmälts till
EFTA: s övervakningsmyndighet av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, får svenska myndigheter endast om särskilda skäl
föreligger pröva tillåtligheten av stödet innan saken slutligt avgjorts av
övervakningsmyndigheten genom beslut som vunnit laga kraft eller av
EFTA-domstolen.

Upplysningsskyldighetför kommuner och landsting

1 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former av
stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning av EFTA:s
övervakningsmyndighet.

Upphävande av kommunala beslut

8§ Har EFTA:s övervakningsmyndighet genom beslut som vunnit laga
kraft eller EFTA-domstolen funnit att en kommun eller ett landsting
lämnat stöd som står i strid med artikel 61 i EES-avtalet, får regeringen
upphäva kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet.

Första stycket gäller dock inte om en svensk myndighet har funnit att
kommunens eller landstingets beslut är förenligt med artikel 61 i EES-
avtalet, eller om denna fråga alltjämt är föremål för sådan prövning.

I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i
10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.

Konkurrensregler

9 § Följande bestämmelser i rättsakter, som det hänvisas till i bilaga XIV
till EES-avtalet, skall med de anpassningar som framgår av bilagan gälla
som svensk lag:

1. Artiklarna 1—5 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21
december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer.

2. Artiklarna 1 —5, 7 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den
19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg,
landsväg och inre vattenvägar.

3. Avsnitt I i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december
1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i
fördraget på sjöfarten.

4. Artiklarna 1 —3 i höga myndighetens beslut nr 24 — 54 av den 6 maj
1954 med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett
företag enligt fördragets artikel 66.1.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

10 § I bilagorna 4—8 till denna lag finns den svenska texten till

1. de rättsakter som anges i 9 §,

2. EES-avtalets bilaga XIV i de delar den innehåller anpassningar av
nämnda rättsakter.

De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha lika giltighet.

Behörig myndighet

11 § Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara behö-
rig vid tillämpning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervak-
ningsavtalet. Denna myndighet skall ge EFTA: s övervakningsmyndighet
och Europeiska gemenskapernas kommission det bistånd som föreskrivs i
dessa regler.

Den behöriga myndighetens befogenheter

12 § När den behöriga myndigheten genomfor en undersökning på begäran
av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt protokoll 4 till övervaknings-
avtalet, har den rätt att hos foretag och företagssammanslutningar

1. granska böcker och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar på platsen, och

4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår över-
vakningsmyndigheten vid undersökningar enligt protokoll 4 till övervak-
ningsavtalet.

13 § När EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat om en undersök-
ning enligt protokoll 4 till övervakningsavtalet har den behöriga myndig-
heten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genom-
fora de åtgärder som avses i 12 § 1,2 och 4.

Verkan av domar och beslut

14 § Avgöranden som avses i artikel 110 första stycket i EES-avtalet skall
verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom,
såvida inte annat följer av beslut som avses i artikelns fjärde stycke.

Regeringen utser den myndighet som avses i artikel 110 andra stycket.

15 § Beslut av Europeiska gemenskapernas kommission samt domar och
beslut av Europeiska gemenskapernas domstol och dess första instans
enligt EES-avtalets konkurrensregler i andra fall än dem som avses i 14 §
gäller här i landet.

Vissa särskilda bestämmelser om EFTA-domstolen

16 § Beträffande förhör med vittnen och sakkunniga här i landet enligt
övervakningsavtalets bestämmelser skall lagen (1946:818) om bevisupp-
tagning åt vissa internationella organ tillämpas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

17 § Vid åtal här i landet mot den som är domare i EFTA-domstolen skall 1992/93:EU1

3 kap. 3 § och 20 kap. 10 § rättegångsbalken tillämpas. Bilaga 3

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1992:138) om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.

AVTAL OM EUROPEISKA EKONOMISKA
SAMARBETSOMRÅDET

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,

EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN,
KONUNGARIKET BELGIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

HELLENSKA REPUBLIKEN,
KONUNGARIKET SPANIEN,
FRANSKA REPUBLIKEN,
IRLAND,

ITALIENSKA REPUBLIKEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

PORTUGISISKA REPUBLIKEN,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIR-
LAND

SAMT

REPUBLIKEN FINLAND,

REPUBLIKEN ISLAND,

FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN,

KONUNGARIKET NORGE,

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

KONUNGARIKET SVERIGE,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

härefter kallade de AVTALSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område kommer att bidra till uppbyggnaden av ett Europa grundat på fred,
demokrati och mänskliga rättigheter,

SOM PÅ NYTT BEKRÄFTAR den höga prioritet som givits åt det privile-
gierade förhållandet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater
och EFTA-staterna och som är grundat på närhet, långvariga gemensamma
värderingar och europeisk identitet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att på grundval av marknadsekonomi med-
verka till världsomfattande liberalisering av handeln och till samarbete, sär-
skilt enligt Allmänna tull- och handelsavtalet och Fördraget om upprättande
av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

SOM BEAKTAR målet att upprätta ett dynamiskt och homogent euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma reg-
ler och lika konkurrensvillkor och som tillhandahåller lämpliga medel för
verkställighet, också på den rättsliga nivån, och som kan uppnås på grundval
av jämlikhet och ömsesidighet samt allmän jämvikt i fråga om fördelar, rät-
tigheter och skyldigheter för de avtalsslutande parterna,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vidta åtgärder för att så långt det är möjligt

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

förverkliga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital inom hela
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, liksom ett ökat och breddat
samarbete i fråga om de angränsande och övergripande politikområdena,

SOM AVSER att främja en harmonisk utveckling av Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och som är övertygade om behovet att genom till-
lämpning av avtalet bidra till en minskning av de ekonomiska och sociala
regionala olikheterna,

SOM ÖNSKAR bidra till att stärka samarbetet mellan ledamöterna av
Europaparlamentet och av EFTA-staternas parlament samt mellan arbets-
marknadens parter inom Europeiska gemenskapen och i EFTA-staterna,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM den betydelsefulla roll som enskilda kom-
mer att spela inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att ut-
öva de rättigheter som de tillerkänns i avtalet och genom att rättsligt försvara
dessa rättigheter,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att bevara, skydda och förbättra miljön samt
att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresurserna, på
grundval av särskilt principen om en varaktig utveckling samt av principen
att försiktighetsåtgärder och förebyggande åtgärder bör vidtas,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vid den vidare utvecklingen av regler
bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö,

SOM ÄR MEDVETNA OM vikten av att utveckla den sociala dimensio-
nen, däri inbegripet lika behandling av kvinnor och män, inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och som önskar säkerställa ekonomiskt och
socialt framåtskridande och främja förutsättningarna för full sysselsättning,
en högre levnadsstandard och förbättrade arbetsvillkor inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja konsumenternas intressen och
stärka deras ställning på marknaden genom att sträva efter en hög grad av
konsumentskydd,

SOM HAR DE GEMENSAMMA MÅLEN att stärka den vetenskapliga
och teknologiska grunden för europeisk industri och att stimulera den, så att
den blir mer konkurrenskraftig på det internationella planet,

SOM ANSER att ingåendet av detta avtal inte på något sätt skall begränsa
möjligheten för någon EFTA-stat att ansluta sig till Europeiska gemenska-
perna,

SOM BEAKTAR ATT de avtalsslutande parternas mål, med full hänsyn till
domstolarnas oberoende ställning, är att nå och upprätthålla en enhetlig
tolkning och tillämpning av detta avtal och de bestämmelser i gemenskaps-
lagstiftningen som i sak återges i detta avtal samt att nå lika behandling av
enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

SOM BEAKTAR ATT detta avtal inte inskränker de avtalsslutande parter-
nas självständiga beslutanderätt eller befogenhet att ingå avtal, om inte an-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

nat följer av bestämmelserna i detta avtal och med de begränsningar som 1992/93:EU1

följer av folkrätten,

HAR BESLUTAT att träffa följande avtal:

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

DEL I MÅL OCH PRINCIPER

Artikel 1

1. Detta associationsavtals syfte är att främja ett fortgående och balanserat
stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslu-
tande parterna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler,
i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
härefter kallat EES.

2. För att nå de mål som anges i punkt 1 skall associeringen i enlighet med
bestämmelserna i detta avtal leda till

a) fri rörlighet för varor,

b) fri rörlighet för personer,

c) fri rörlighet för tjänster,

d) fri rörlighet för kapital,

e) upprättande av ett system som säkerställer att konkurrensen inte
snedvrids och att reglerna därom respekteras lika, samt till

f) ett närmare samarbete på andra områden, såsom forskning och ut-
veckling, miljö, utbildning och socialpolitik.

Artikel 2

I detta avtal avses med

a) avtal', huvudavtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter
som det hänvisas till i dessa,

b) EFTA-staterna: de avtalsslutande parter som är medlemmar av
Europeiska frihandelssammanslutningen,

c) avtalsslutande parter, vad beträffar gemenskapen och EG-medlems-
staterna: gemenskapen och EG-medlemsstaterna, eller gemenska-
pen, eller EG-medlemsstaterna. Den innebörd som detta uttryck
skall ges i varje enskilt fall skall härledas från de relevanta bestäm-
melserna i detta avtal och från gemenskapens och EG-medlemssta-
ternas respektive behörighet som den är bestämd i Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördra-
get om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Artikel 3

De avtalsslutande parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna
och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal
fullgörs.

De skall avstå från vaije åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.
De skall dessutom underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal.

Artikel 4

Inom detta avtals tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämp-
ningen av någon särskild bestämmmelse i avtalet, skall all diskriminering på
grund av nationalitet vara förbjuden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 5

En avtalsslutande part får när som helst ta upp ett problem i Gemensamma
EES-kommittén eller i EES-rådet i enlighet med de bestämmelser som anges
i artiklarna 92.2 och 89.2.

Artikel 6

Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel-
serna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestäm-
melser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska-
pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag,
vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöran-
den av Europeiska gemenskapernas domstol som meddelats före dagen för
undertecknandet av detta avtal.

Artikel 7

Rättsakter som det hänvisas till eller som ingår i bilagorna till detta avtal
eller i beslut av Gemensamma EES-kommittén skall vara bindande för de
avtalsslutande parterna samt utgöra en del av, eller införlivas med deras in-
terna rättsordning enligt följande:

a) En rättsakt som motsvarar en EEG-förordning skall som sådan in-
förlivas med de avtalsslutande parternas interna rättsordning.

b) En rättsakt som motsvarar ett EEG-direktiv skall ge de avtalsslu-
tande parternas myndigheter rätt att välja form och metod för ge-
nomförandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

DEL II FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

KAPITEL 1 GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

Artikel 8

1. Fri rörlighet för varor mellan de avtalsslutande parterna skall åstadkom-
mas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

2. Om inte annat anges, skall artiklarna 10 -15,19, 20 och 25 - 27 tillämpas
endast på varor med ursprung i en stat som är avtalsslutande part.

3. Om inte annat anges, skall bestämmelserna i detta avtal tillämpas endast
på

a) varor som faller under kapitlen 25 - 97 i systemet för harmoniserad
varubeskrivning och kodifiering, med undantag för de varor som
räknas upp i protokoll 2,

b) varor som anges i protokoll 3 i enlighet med de speciella arrange-
mang som anges i protokollet.

Artikel 9

1. Ursprungsreglerna finns i protokoll 4. De skall inte inverka på något inter-
nationellt åtagande som har gjorts eller kan komma att göras av de avtalsslu-
tande parterna i enlighet med Allmänna tull- och handelsavtalet,

2.1 syfte att utveckla de resultat som nåtts i detta avtal kommer de avtalsslu-
tande parterna att fortsätta sina ansträngningar att ytterligare förbättra och
förenkla ursprungsreglerna i alla avseenden och öka samarbetet om tullfrå-
gor.

3. En första översyn kommer att äga rum före utgången av år 1993. Ytterli-
gare översyner kommer att ske med tvåårsintervaller. På grundval av dessa
översyner åtar sig de avtalsslutande parterna att besluta om lämpliga åtgär-
der att regleras i avtalet.

Artikel 10

Tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall
vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Utan att det påverkar till-
lämpningen av arrangemangen i protokoll 5 skall detta också gälla tullar av
fiskal karaktär.

Artikel 11

Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan
skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

Artikel 12

Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan
skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.

Artikel 13

Bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 skall inte hindra sådana förbud mot
eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hän-
syn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att
skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda na-
tionella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att
skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restrik-
tioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller inne-
fatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.

Artikel 14

Ingen avtalsslutande part skall, direkt eller indirekt, på varor från andra av-
talsslutande parter lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är,
som är högre än de avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande in-
hemska varor.

Vidare skall ingen avtalsslutande part på varor från andra avtalsslutande
parter lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de
indirekt skyddar andra varor.

Artikel 15

För varor som exporteras till någon annan avtalsslutande parts territorium
får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som
överstiger de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.

Artikel 16

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol
anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaff-
nings- och marknadsförings-villkor föreligger mellan medborgare i EG-med-
lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vil-
ket de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i prakti-
ken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import
eller export mellan de avtalsslutande parterna. Dessa bestämmelser skall
även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.

KAPITEL 2 JORDBRUKS- OCH
FISKEPRODUKTER

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

Artikel 17

Bilaga I innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser vete-
rinära frågor och växtskyddsfrågor.

Artikel 18

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om
handeln med jordbruksprodukter skall de avtalsslutande parterna säker-
ställa att arrangemangen som avses i artikel 17 samt artikel 23 första stycket
a och b, så som de tillämpas på andra produkter än de som omfattas av arti-
kel 8.3, inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Artikel 13 är
tillämplig.

Artikel 19

1. De avtalsslutande parterna skall undersöka varje svårighet som kan upp-
stå i deras handel med jordbruksprodukter samt sträva efter att finna lämp-
liga lösningar.

2. De avtalsslutande parterna åtar sig att fortsätta sina ansträngningar för
att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

3.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna före utgången av år 1993 och
därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruks-
produkter.

4.1 ljuset av resultaten av dessa översyner, inom ramen för respektive parts
jordbrukspolitik och med hänsyn till resultaten av Uruguay-rundan, skall de
avtalsslutande parterna, inom ramen för detta avtal, besluta om ytterligare
nedskärningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn, bilate-
ralt eller multilateralt, på grundval av preferenser, reciprocitet och ömsesi-
diga fördelar — inklusive sådana nedskärningar som följer av statliga
handelsmonopol på jordbruksområdet.

Artikel 20

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter
finns i protokoll 9.

KAPITEL 3 SAMARBETE I TULLFRÅGOR OCH OM
HANDELSLÄTTNADER

Artikel 21

1. För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutande parterna
förenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. Bestämmelser som syf-
tar till detta finns i protokoll 10.

2. De avtalsslutande parterna skall lämna varandra bistånd i tullfrågor för
att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen. Bestämmelser
som syftar till detta finns i protokoll 11.

3. De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet i avsikt att
förenkla de procedurer som rör handel med varor, särskilt i samband med
de av gemenskapens program, projekt och verksamheter som syftar till att
uppnå handelslättnader, i enlighet med reglerna i del VI.

4. Utan hinder av artikel 8.3 skall artikel 21 tillämpas på alla varor.

1992/93.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 22

En avtalsslutande part, som avser antingen att sänka den faktiskt tillämpade
nivån på de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas gent-
emot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation eller att
inte tillämpa dessa, skall såvitt möjligt anmäla åtgärden till Gemensamma
EES-kommittén senast trettio dagar innan den träder i kraft. Den avtalsslu-
tande parten i fråga skall ta del av varje invändning från andra avtalsslutande
parter om de snedvridningar som kan bli följden av åtgärden.

KAPITEL 4 ANDRA REGLER SOM AVSER FRI
RÖRLIGHET FÖR VAROR

Artikel 23

Särskilda bestämmelser och arrangemang finns i

a) protokoll 12 och bilaga II vad gäller tekniska föreskrifter, standar-
der, provning och certifiering,

b) protokoll 47 vad gäller avveckling av tekniska handelshinder vid
handel med vin,

c) bilaga III vad gäller produktansvar.

De skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges.

Artikel 24

Bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser
energi.

Artikel 25

Om uppfyllandet av bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 leder till

a) återutförsel till ett tredje land gentemot vilket den exporterande av-
talsslutande parten, vad gäller varan i fråga, tillämpar kvantitativa
exportrestriktioner,exporttullar eller åtgärder eller avgifter med
motsvarande verkan, eller

b) en allvarlig brist, eller hot om en sådan, vad avser en vara som är
nödvändig för den exporterande avtalsslutande parten,

och om de situationer som avses ovan ger upphov till eller kan tänkas ge
upphov till avsevärda svårigheter för den exporterande avtalsslutande par-
ten, får denna avtalsslutande part vidta lämpliga åtgärder i enlighet med för-
farandena i artikel 113.

Artikel 26

Anti-dumpningsåtgärder, utjämningstullar och åtgärder för att motverka
otillåtet handelsbruk från tredje lands sida skall inte tillämpas på förbindel-
ser mellan de avtalsslutande parterna, om inte annat anges i detta avtal.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

KAPITEL 5 KOL- OCH STÅLPRODUKTER	1992/93: EU 1
Artikel 27	Bilaga 3
Bestämmelser och arrangemang som avser kol- och stålprodukter finns i pro- tokollen 14 och 25.	Bilaga 1 till EES-lagen

DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER,
TJÄNSTER OCH KAPITAL

KAPITEL 1 ARBETSTAGARE OCH

EGENFÖRETAGARE

Artikel 28

1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas mellan EG-medlemssta-
terna och EFTA-staterna.

2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare
från EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna på grund av nationalitet skall
avskaffas vad gäller anställning, ersättning och övriga arbets- och anställ-
ningsvillkor.

3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till
allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att

a) anta faktiska erbjudanden om anställning,

b) förflytta sig fritt inom EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas
territorium för detta ändamål,

c) uppehålla sig inom en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats territo-
rium i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de
lagar och andra författningar som gäller för anställning av medbor-
gare i den staten,

d) stanna kvar inom en EG-medlemsstats eller EFTA-stats territorium
efter att ha varit anställd där.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offent-
lig tjänst.

5. Bilaga V innehåller särskilda bestämmelser om fri rörlighet för arbetsta-
gare.

Artikel 29

1. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföretagare skall
de avtalsslutande parterna inom den sociala trygghetens område i enlighet
med bestämmelserna i bilaga VI särskilt se till, vad avser arbetstagare och
egenföretagare samt deras familjemedlemmar, att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna
läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmå-
ner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmåner betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutande par-
ternas territorier.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 30

För att underlätta för personer att uppta och utöva förvärvsverksamhet som
arbetstagare eller som egenföretagare skall de avtalsslutande parterna vidta

de nödvändiga åtgärderna enligt bilaga VII, för ett ömsesidigt erkännande
av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis samt samordning av
de avtalsslutande parternas bestämmelser i lagar och andra författningar
som rör arbetstagares och egenföretagares upptagande och utövande av för-
värvsverksamhet.

KAPITEL 2 ETABLERINGSRÄTT

Artikel 31

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte förekomma
några inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA-
stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium.
Detta skall även gälla rätten för medborgare i vaije EG-medlemsstat eller
EFTA-stat som är etablerad i någon av dessa stater att upprätta kontor, filia-
ler eller dotterbolag.

Etableringsfriheten skall innefatta rätt att uppta och utöva verksamhet
som egen företagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som
de definieras i artikel 34 andra stycket, på de villkor som etableringslandets
lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestäm-
melserna i kapitel 4.

2. Bilagorna VIII - XI innehåller särskilda bestämmelser om etableringsrät-
ten.

Artikel 32

Bestämmelserna i detta kapitel skall för den avtalsslutande part som är be-
rörd inte omfatta verksamhet som hos den avtalsslutande parten, om än en-
dast tillfälligt, är förenad med myndighetsutövning.

Artikel 33

Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa
skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar, andra författningar och
myndighetsåtgärder som föreskriver särskild behandling av utländska med-
borgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller
allmän hälsa.

Artikel 34

Bolag som bildats i överensstämmelse med en EG-medlemsstats eller
EFTA-stats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin hu-
vudsakliga verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorium skall
vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska
personer som är medborgare i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.

Med ”bolag” förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet
kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträtts-
liga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 35

Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta
kapitel.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

KAPITEL 3 TJÄNSTER

Artikel 36

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några in-
skränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom de avtalsslutande par-
ternas territorier för medborgare i EG-medlemsstater och EFTA-stater som
har etablerat sig i en annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat än mottagaren
av tjänsten.

2. Bilagorna IX - XI innehåller särskilda bestämmelser om friheten att till-
handahålla tjänster.

Artikel 37

Som ”tjänster” i detta avtals mening skall anses prestationer som normalt
utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna
om fri rörlighet för varor, kapital och personer.

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet

a) av industriell natur,

b) av kommersiell natur,

c) inom hantverk,

d) inom fria yrken.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 2 får den
som tillhandahåller en tjänst i detta syfte tillfälligt utöva sin verksamhet i det
land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för
sina egna medborgare.

Artikel 38

Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i
kapitel 6.

Artikel 39

Bestämmelserna i artiklarna 30 och 32 - 34 skall tillämpas på de frågor som
regleras i detta kapitel.

KAPITEL 4 KAPITAL

Artikel 40

Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några restrik-
tioner mellan de avtalsslutande parterna avseende rörligheten för kapital
som tillhör personer bosatta i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och inte

2 Riksdagen 1992193. 20 sand. Nr 1. Del 3

heller någon diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bo-
stadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. Bilaga XII innehåller
de bestämmelser som behövs för att genomföra och tillämpa denna artikel.

Artikel 41

Löpande betalningar som har samband med rörlighet för varor, personer,
tjänster eller kapital mellan avtalsslutande parter inom ramen för bestäm-
melserna i detta avtal, skall vara befriade från alla restriktioner.

Artikel 42

1. När nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende tillämpas på
kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta av-
tal, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt.

2. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en
EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras
eller placeras i andra EG-medlemsstater eller EFTA-stater utan att de stater
som saken gäller har enats om detta.

Artikel 43

1. Om skillnader i EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas valutabestäm-
melser skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av dessa stater
använder de mer liberala regler inom de avtalsslutande parternas territorium
som avses i artikel 40 för att kringgå någon av staternas regler för kapitalrö-
relser till och från tredje land, får den avtalsslutande parten i fråga vidta
lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter.

2. Om kapitalrörelser medför störningar på kapitalmarknaden i en EG-med-
lemsstat eller en EFTA-stat, får den avtalsslutande part som saken gäller
vidta lämpliga åtgärder på kapitalrörelseområdet.

3. Om en avtalsslutande parts behöriga myndigheter genomför en ändring i
växelkursen som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får de andra av-
talsslutande parterna för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder
för att motverka följderna av en sådan ändring.

4. Om en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat har svårigheter eller allvarligt
hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av
en omfattande obalans i betalningsbalansen eller som följd av sammansätt-
ningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att
äventyra särskilt detta avtals funktion, får de avtalsslutande parterna vidta
lämpliga åtgärder.

Artikel 44

Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA-staterna, å den andra, skall tillämpa
sina interna förfaranden i enlighet med protokoll 18 för att genomföra be-
stämmelserna i artikel 43.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 45

1. Beslut, yttranden och rekommendationer i samband med de åtgärder som
anges i artikel 43 skall anmälas till Gemensamma EES-kommittén.

2. Alla åtgärder skall bli föremål för förhandskonsultationer och informa-
tionsutbyte inom Gemensamma EES-kommittén.

3.1 den situation som avses i artikel 43.2 får den berörda avtalsslutande par-
ten dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär,
vidta åtgärder utan förhandskonsultationer och informationsutbyte, när
detta visar sig vara nödvändigt.

4.1 den situation som avses i artikel 43.4, när en plötslig kris inträffar i fråga
om betalningsbalansen och de förfaranden som anges i punkt 2 inte kan föl-
jas, får den berörda avtalsslutande parten i förebyggande syfte vidta nödvän-
diga säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga stör-
ningar i detta avtals funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvän-
digt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

5. När åtgärder vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4, skall detta anmälas
senast den dag då de träder i kraft, och informationsutbytet och konsultatio-
nerna samt de anmälningar som avses i punkt 1 skall därefter ske så snart
som möjligt.

KAPITEL 5 EKONOMISKT OCH MONETÄRT
SAMARBETE

Artikel 46

De avtalsslutande parterna skall utbyta åsikter och information rörande ge-
nomförandet av detta avtal och integrationens inverkan på ekonomisk verk-
samhet samt utformningen av den ekonomiska och monetära politiken.
Dessutom kan de diskutera det makroekonomiska läget samt politiken och
framtidsutsikterna på detta område. Åsikts- och informationsutbytet skall
inte vara förpliktande.

KAPITEL 6 TRANSPORTER

Artikel 47

1. Artiklarna 48 - 52 skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre
vattenvägar.

2. Bilaga XIII innehåller särskilda bestämmelser om alla transportgrenar.

Artikel 48

1. En EG-medlemsstats eller en EFTA-stats bestämmelser om transporter
på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, och vilka inte täcks av bilaga XIII,
får inte vare sig direkt eller indirekt ge mindre gynnsamma effekter för andra
staters transportföretag än för inhemska transportföretag.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. Varje avtalsslutande part, som avviker från principen i punkt 1, skall an-
mäla detta till Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter,
som inte godkänner avvikelsen, får vidta motsvarande motåtgärder.

Artikel 49

Stöd är förenligt med detta avtal, om det tillgodoser behovet av samordning
av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

Artikel 50

1. Vid transporter inom de avtalsslutande parternas territorium får det inte
förekomma någon diskriminering, som består i att transportföretag tilläm-
par olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods
samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.

2. Den behöriga myndigheten enligt del VII skall på eget initiativ eller på
begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat undersöka de fall av dis-
kriminering som avses i denna artikel och fatta nödvändiga beslut inom ra-
men för sina egna regler.

Artikel 51

1. Det är förbjudet att på transporter inom de avtalsslutande parternas terri-
torium tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd
eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar,
om inte tillstånd har getts av den behöriga myndighet som avses i artikel
50.2.

2. Den behöriga myndigheten skall på eget initiativ eller på begäran av en
EG-medlemsstat eller en EFTA-stat granska de fraktsatser och villkor som
avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig
regional-ekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och pro-
blemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å
andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mel-
lan olika transport-grenar.

Den behöriga myndigheten skall inom ramen för sina egna regler fatta
nödvändiga beslut.

3. Det förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att
bemöta konkurrens.

Artikel 52

Pålagor eller avgifter vid gränspassage som tranportföretag tar ut utöver
fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som
gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. De avtalsslutande parterna skall
sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

DEL IV KONKURRENSREGLER OCH
ANDRA GEMENSAMMA REGLER

KAPITEL 1 REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

Artikel 53

1. Följande skall vara förbjudet såsom oförenligt med avtalets funktion: alla
avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade
förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som
har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen
inom det territorium som omfattas av detta avtal, särskilt sådana som inne-
bär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,

b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be-
gränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller inköpskällor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han-
delspartners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar
sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han-
delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga på

avtal eller kategorier av avtal mellan företag,

beslut eller kategorier av beslut av företagssammanslutningar,
samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon-
sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås
och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga
för att uppnå dessa mål,

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä-
sentlig del av varorna i fråga.

Artikel 54

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det terri-
torium som täcks av detta avtal eller inom en väsentlig del av detta skall, i
den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter, vara förbju-
det såsom oförenligt med detta avtals funktion.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-
ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack-
del för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels-
partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter-
ligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 55

1. Utan att det påverkar de bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 53
och 54 i detta avtal som finns i protokoll 21 och bilaga XIV till avtalet, skall
EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet, som avses i artikel
108.1, säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 53 och
54.

Den behöriga övervakningsmyndighet som avses i artikel 56 skall, på eget
initiativ eller på begäran av en stat inom respektive territorium eller av den
andra övervakningsmyndigheten, undersöka fall av förmodade överträdel-
ser av dessa principer. Den behöriga övervakningsmyndigheten skall genom-
föra dessa undersökningar i samarbete med de behöriga nationella myndig-
heterna inom respektive territorium samt i samarbete med den andra över-
vakningsmyndigheten, vilken skall ge den sitt bistånd i enlighet med sina
egna regler.

Om den finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åt-
gärder för att få denna att upphöra.

2. Om överträdelsen inte upphör, skall den behöriga övervakningsmyndig-
heten genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna
föreligger.

Den behöriga övervakningsmyndigheten får offentliggöra sitt beslut och
bemyndiga staterna inom respektive territorium att, på de villkor och enligt
de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa
situationen. Den kan även anmoda den andra övervakningsmyndigheten att
bemyndiga stater inom respektive territorium att vidta sådana åtgärder.

Artikel 56

1. Enskilda ärenden enligt artikel 53 skall avgöras av övervakningsmyndig-
heterna enligt följande:

a) EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta i enskilda ärenden,
där endast handeln mellan EFTA-staterna berörs,

b) utan att det påverkar tillämpningen av c skall EFTA:s övervaknings-
myndighet besluta, i enlighet med bestämmelserna i artikel 58, pro-
tokoll 21 och de regler som antagits för deras genomförande, proto-
koll 23 och bilaga XIV, i ärenden där omsättningen i de berörda
företagen inom EFTA-staternas territorium uppgår till 33 procent
eller mer av deras omsättning inom det territorium som täcks av
detta avtal,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

c) EG-kommissionen beslutar i övriga ärenden samt i ärenden som av-
ses i b när handeln mellan EG:s medlemsstatater berörs, med beak-
tande av bestämmelserna i artikel 58, protokoll 21, protokoll 23 och
bilaga XIV.

2. Enskilda ärenden enligt artikel 54 skall avgöras av övervakningsmyndig-
heten för det territorium där det konstateras att en dominerande ställning
förekommer. Bestämmelserna i punkt 1 b och c skall tillämpas endast om
dominans förekommer inom båda övervakningsmyndigheternas territorier.

3. Enskilda ärenden enligt punkt 1 c vilkas följder för handeln mellan EG:s
medlemsstater eller för konkurrensen inom gemenskapen inte är märkbara,
skall avgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. Vad som avses med ”företag” och ”omsättning” i denna artikel anges i
protokoll 22.

Artikel 57

1. Företagskoncentrationer som skall kontrolleras enligt punkt 2 och som
skapar eller stärker en dominerande ställning, till följd av vilken effektiv
konkurrens skulle hindras i betydande omfattning inom det territorium som
täcks av detta avtal eller en avsevärd del av detta, skall förklaras vara ofören-
liga med detta avtal.

2. Kontroll av företagskoncentrationer enligt punkt 1 skall verkställas av

a) EG-kommissionen i de ärenden som avses i förordning (EEG)
4064/89 i enlighet med den förordningen och i enlighet med proto-
kollen 21 och 24 samt bilaga XIV i detta avtal. EG-kommissionen
skall med förbehåll för EG-domstolens prövning ensam vara behö-
rig att fatta beslut i dessa ärenden.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet i de ärenden som inte omfattas av
a, när de relevanta tröskelvärden som anges i bilaga XIV uppnås
inom EFTA-staternas territorium i enlighet med protokollen 21 och
24 samt bilaga XIV. Detta begränsar inte EG-medlemsstaternas be-
hörighet.

Artikel 58

För att utveckla och bevara en enhetlig övervakning på konkurrensområdet
inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för att främja att
detta avtals bestämmelser därom genomförs, tillämpas och tolkas på ett ho-
mogent sätt, skall de behöriga myndigheterna samarbeta i enlighet med be-
stämmelserna i protokollen 23 och 24.

Artikel 59

1. Beträffande offentliga företag och företag som EG-medlemsstater och
EFTA-stater beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, skall de avtalsslu-
tande parterna säkerställa att någon åtgärd inte vidtas och inte heller bibe-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

hålls som strider mot reglerna i detta avtal, i synnerhet reglerna i artiklarna
4 och 53 - 63.

2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade
reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen
av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgif-
ter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i
en omfattning som strider mot de avtalsslutande parternas intresse.

3. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan skall inom respektive
behörighetsområde säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas
och, när det är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder vad avser stater inom
respektive behörighetsområde.

Artikel 60

Bilaga XIV innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av de princi-
per som anges i artiklarna 53, 54, 57 och 59.

KAPITEL 2 STATLIGT STÖD

Artikel 61

1. Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemssta-
ter, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är,
som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa
företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning
det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

2. Förenligt med detta avtal är

a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under för-
utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor-
nas ursprung,

b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller
andra exceptionella händelser,

c) stöd som ges till näringslivet i vissa områden av Förbundsrepubliken
Tyskland och som påverkats genom Tysklands delning, i den ut-
sträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska
nackdelar som uppkommit genom denna delning.

3. Som förenligt med detta avtal kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev-
nadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på
sysselsättning,

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt
europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en
EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller
vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén
kan komma att ange i enlighet med del VII.

Artikel 62

1. Alla befintliga former av statligt stöd inom de avtalsslutande parternas
territorium samt alla planer på att ge eller ändra sådant stöd skall vara före-
mål för fortlöpande granskning med avseende på stödets förenlighet med ar-
tikel 61. Denna granskning skall genomföras

a) vad avser EG-medlemsstaterna: av EG-kommissionen i enlighet
med bestämmelserna i artikel 93 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen,

b) vad avser EFTA-staterna: av EFTA:s övervakningsmyndighet i en-
lighet med bestämmelserna i ett avtal mellan EFTA-staterna om
upprättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, som har de befo-
genheter och uppgifter som anges i protokoll 26.

2.1 syfte att säkerställa en enhetlig övervakning av statsstödet inom hela det
territorium som omfattas av detta avtal skall EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsmyndighet samarbeta i enlighet med bestämmelserna i proto-
koll 27.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 63

Bilaga XV innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd.

Artikel 64

1. Om någon av övervakningsmyndigheterna anser att den andra övervak-
ningsmyndighetens tillämpning av artiklarna 61 och 62 i detta avtal samt arti-
kel 5 i protokoll 14 inte är förenlig med upprätthållandet av lika konkurrens-
villkor inom det territorium som täcks av detta avtal, skall utbyte av syn-
punkter ske inom två veckor i enlighet med förfarandet i protokoll 27 punkt
f.

Om en gemensamt överenskommen lösning inte nåtts i slutet av denna
tvåveckorsperiod, får den drabbade avtalsslutande partens behöriga myn-
dighet omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa den
snedvridning av konkurrensen som uppkommit.

Samråd skall då äga rum i Gemensamma EES-kommittén i syfte att finna
en gemensamt godtagbar lösning.

Om Gemensamma EES-kommittén inte inom tre månader har lyckats nå
en lösning och om förfarandet i fråga orsakar eller hotar att orsaka en sned-
vridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de avtalsslutande
parterna, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder som är
helt nödvändiga för att neutralisera följderna av snedvridningen. I första
hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av EES
funktion.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall också tillämpas på statliga handels-
monopol upprättade efter dagen för avtalets undertecknande.

KAPITEL 3 ANDRA GEMENSAMMA REGLER

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 65

1. Bilaga XVI innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om of-
fentlig upphandling som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla där an-
givna varor och tjänster.

2. Protokoll 28 och bilaga XVII innehåller särskilda bestämmelser om imma-
teriell äganderätt inbegripet industriell och kommersiell äganderätt; bestäm-
melser som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla varor och tjänster.

DEL V ÖVERGRIPANDE
BESTÄMMELSER OM DE FYRA
FRIHETERNA

KAPITEL 1 SOCIALPOLITIK

Artikel 66

De avtalsslutande parterna är ense om behovet att främja en förbättring av
arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.

Artikel 67

1. De avtalsslutande parterna skall särskilt sträva efter att, främst i fråga om
arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet. För
att medverka till att detta mål uppnås, skall minimikrav tillämpas, som skall
genomföras stegvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tek-
niska bestämmelser hos var och en av de avtalsslutande parterna. Sådana
minimikrav skall inte hindra någon avtalsslutande part från att bibehålla el-
ler införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvill-
kor som är förenliga med detta avtal.

2. Bilaga XVIII anger närmare vilka bestämmelser de avtalsslutande par-
terna skall genomföra som minimikrav enligt punkt 1.

Artikel 68

Inom området arbetsrätt skall de avtalsslutande parterna genomföra de åt-
gärder som krävs för att säkerställa att detta avtal fungerar väl. Åtgärderna
anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 69

1. Vaije avtalsslutande part skall säkerställa och upprätthålla principen om
lika lön för kvinnor och män för lika arbete.

I denna artikel skall med ”lön” förstås den gängse grund- eller minimilö-
nen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som
arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställ-
ningen.

Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräknings-
grunder,

b) tidlön skall vara lika för lika arbete.

2. Bilaga XVIII innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av
punkt 1.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 70

De avtalsslutande parterna skall främja principen om lika behandling av
kvinnor och män genom att genomföra och tillämpa de bestämmelser som
anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 71

De avtalsslutande parterna skall sträva efter att främja dialogen på euro-
peisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.

KAPITEL 2 KONSUMENTSKYDD

Artikel 72

Bilaga XIX innehåller bestämmelser om konsumentskydd.

KAPITEL 3 MILJÖ

Artikel 73

1. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall ha till syfte

a) att bevara, skydda och förbättra miljön,

b) att bidra till skyddet av människornas hälsa,

c) att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresur-
serna.

2. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på
principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä-
desvis bör hejdas vid källan och att den som skadat miljön skall betala. Mil-
jöskyddskraven skall vara en del av de avtalsslutande parternas politik i öv-
rigt.

Artikel 74

Bilaga XX innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som
skall tillämpas enligt artikel 73.

Artikel 75

De skyddsåtgärder som avses i artikel 74 skall inte hindra någon avtalsslu-
tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är
förenliga med detta avtal.

KAPITEL 4 STATISTIK

Artikel 76

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa framtagning och spridning av
sammanhållna och jämförbara statistiska uppgifter för att beskriva och följa
alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter på EES.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna utveckla och använda harmo-
niserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemensamma pro-
gram och förfaranden och därvid organisera det statistiska arbetet på lämp-
liga administrativa nivåer och med tillräcklig hänsyn till behovet av skydd
mot obehörig insyn i fråga om statistik.

3. Bilaga XXI innehåller särskilda bestämmelser om statistik.

4. Protokoll 30 innehåller särskilda bestämmelser om hur samarbetet på sta-
tistikområdet skall organiseras.

KAPITEL 5 BOLAGSRÄTT

Artikel 77

Bilaga XXII innehåller särskilda bestämmelser om boiagsrätt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE
FYRA FRIHETERNA

Artikel 78

De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet inom ramen
för gemenskapens verksamhet inom följande områden:

- forskning och teknisk utveckling,

- informationstjänster,

- miljö,

- utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor,

- socialpolitik,

- konsumentskydd,

- små och medelstora företag,

- turism,

- den audiovisuella sektorn och

- räddningstjänst,

i den utsträckning som dessa frågor inte regleras genom bestämmelser i
andra delar av detta avtal.

Artikel 79

1. De avtalsslutande parterna skall med alla lämpliga medel förstärka den
ömsesidiga dialogen, särskilt genom de förfaranden som anges i del VII, i
syfte att visa på områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle
kunna bidra till att deras gemensamma syften uppnås inom de områden som
avses i artikel 78.

2. De skall särskilt utbyta information och, på begäran av en avtalsslutande
part, samråda inom Gemensamma EES-kommittén vad gäller planer och
förslag om upprättande eller ändring av ramprogram, särskilda program,
verksamheter och projekt inom de områden som avses i artikel 78.

3. Bestämmelserna i del VII skall med nödvändiga ändringar tillämpas på
del VI, när detta särskilt anges i del VI eller i protokoll 31.

Artikel 80

Det samarbete som avses i artikel 78 skall normalt ske i någon av följande
former:

- EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda program, pro-
jekt eller andra verksamheter.

- Upprättande av gemensam verksamhet inom särskilda områden, som
kan innefatta planering eller samordning av verksamheter, sammanslag-
ning av pågående verksamheter och genomförande av tillfälliga gemen-
samma verksamheter.

- Formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information.

- Gemensamma ansträngningar för att främja viss verksamhet inom de av-
talsslutande parternas hela territorium.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

- Parallell lagstiftning, när så är lämpligt, med identiskt eller likartat inne-
håll.

- Samordning, när detta är av gemensamt intresse, av ansträngningar och
verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisationer
samt av samarbete med tredje land.

Artikel 81

När samarbetet sker i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s rampro-
gram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter, skall följande
principer tillämpas:

a) EFTA-staterna skall ha tillgång till alla delar av ett program.

b) EFTA-staternas ställning i de kommittéer som bistår EG-kommis-
sionen med genomförande och utveckling av en EG-verksamhet
som EFTA-staterna eventuellt bidrar till finansiellt genom sitt delta-
gande, skall i full utsträckning återspegla detta bidrag.

c) Bestämmelserna i artikel 79.3 skall tillämpas på sådana beslut av ge-
menskapen som inte avser den allmänna budgeten, om dessa direkt
eller indirekt berör ramprogram, särskilda program, projekt eller
andra verksamheter som EFTA-staterna deltar i genom ett beslut
enligt detta avtal. Villkor och betingelser för ett fortsatt deltagande
i verksamheten i fråga får granskas av Gemensamma EES-kommit-
tén i enlighet med artikel 86.

d) På projektnivå skall institutioner, företag, organisationer och med-
borgare i EFTA-stater ha samma rättigheter och skyldigheter vad
avser ett EG-program eller annan verksamhet som de som är till-
lämpliga på institutioner, företag, organisationer och medborgare i
EG-medlemsstaterna som deltar i samma verksamhet. Detta skall
med nödvändiga ändringar tillämpas på deltagare i utbyten mellan
EG-medlemsstater och EFTA-stater inom ramen för verksamheten
i fråga.

e) EFTA-staterna, deras institutioner, företag, organisationer och
medborgare, skall ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller
spridning, utvärdering och utnyttjande av resultaten som de som till-
kommer EG:s medlemsstater, deras institutioner, företag, organisa-
tioner och medborgare.

f) De avtalsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med sina respek-
tive regler och förordningar och i den utsträckning det är nödvän-
digt, underlätta rörligheten för deltagare i ett program eller annan
verksamhet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 82

1. När samarbetet enligt denna del innefattar finansiell medverkan från
EFTA-staterna, skall denna medverkan ske i någon av följande former:

a) EFTA-staternas bidrag, som följer av deras deltagande i gemenska-
pens verksamheter, skall fördelas i proportion till

- anslagen för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar
vilka varje år fastställs i gemenskapens allmänna budget för de bud-
getposter som motsvarar verksamheterna i fråga.

Den ”proportionalitetsfaktor” som skall bestämma EFTA-stater-
nas medverkan skall utgöra summan av förhållandet mellan å ena
sidan var och en av EFTA-staternas bruttonationalprodukter, till
marknadspriser, och å andra sidan summan av gemenskapens och
respektive EFTA-stats bruttonationalprodukter, till marknadspri-
ser. Denna faktor skall för varje budgetår beräknas på grundval av
de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna.

EFTA-staternas bidragsbelopp skall, både för anslagen för eko-
nomiska åtaganden och anslagen för betalningar, utgöra tillägg till
de belopp som fastställts för gemenskapen i den allmänna budgeten
för varje budgetpost som motsvarar verksamheterna i fråga.

De bidrag som varje år skall betalas ut av EFTA-staterna skall
fastställas på grundval av anslagen för betalningar.

Åtaganden som gemenskapen gjort innan EFTA-staterna börjat
medverka i dessa verksamheter på grundval av detta avtal - samt de
betalningar som följer härav - skall inte föranleda några bidrag från
EFTA-staternas sida.

b) EFTA-staternas finansiella bidrag till följd av deras medverkan i
vissa projekt eller andra verksamheter skall grundas på principen att
varje avtalsslutande part skall stå för sina egna kostnader och därut-
över betala ett skäligt bidrag, som skall fastställas av Gemensamma
EES-kommittén till gemenskapens fasta kostnader.

c) Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten
om de avtalsslutande parternas bidrag till kostnaderna för verksam-
heten i fråga.

2. De närmare bestämmelserna för tillämpning av denna artikel finns i proto-
koll 32.

Artikel 83

När samarbetet sker i form av informationsutbyte mellan offentliga myndig-
heter, skall EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyl-
digheter att ge information som EG- medlemsstaterna samt vara underkas-
tade de sekretesskrav som skall fastställas av Gemensamma EES-kommit-
tén.

Artikel 84

Bestämmelser om samarbetet inom särskilda områden finns i protokoll 31.

Artikel 85

Om inte annat följer av protokoll 31, skall samarbete som redan upprättats
mellan EG och enskilda EFTA-stater inom de områden som anges i artikel
78 vid tiden för detta avtals ikraftträdande framdeles ske enligt de tillämpliga
bestämmelserna i denna del och i protokoll 31.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 86

1992/93:EU1

Gemensamma EES-kommittén skall, i enlighet med del VII, fatta alla nöd-
vändiga beslut om tillämpning av artiklarna 78 - 85 samt om de åtgärder som
grundar sig på dessa artiklar, vilket bland annat kan inbegripa tillägg till och
ändringar i bestämmelserna i protokoll 31 samt antagande av sådana över-
gångsbestämmelser som behövs för genomförandet av artikel 85.

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 87

De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla,
stärka eller bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet
inom områden som inte finns uppräknade i artikel 78, när sådant samarbete
anses kunna bidra till förverkligandet av detta avtals mål eller av de avtals-
slutande parterna anses vara av gemensamt intresse. Sådana åtgärder kan
innefatta ändring av artikel 78 genom att nya områden läggs till dem som
finns uppräknade där.

Artikel 88

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra delar av
detta avtal skall bestämmelserna i denna del inte utesluta möjligheten för en
avtalsslutande part att självständigt förbereda, vidta och genomföra åtgär-
der.

3 Riksdagen 1992/93. 20saml. Nr 1. Del 3

DEL VII INSTITUTIONELLA
BESTÄMMELSER

KAPITEL I SAMMANSLUTNINGENS STRUKTUR

AVSNITT 1 EES-RÅDET

Artikel 89

1. Ett EES-råd upprättas härmed. Det skall särskilt svara för att ge politiska
impulser vid genomförandet av detta avtal och för att fastställa de allmänna
riktlinjerna för Gemensamma EES-kommittén.

I detta syfte skall EES-rådet bedöma hur avtalet i dess helhet fungerar och
utvecklas. Det skall fatta de politiska beslut som leder till ändringar i avtalet.

2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-
terna inom sina respektive behörighetsområden, får, efter att ha diskuterat
frågan i Gemensamma EES-kommittén eller direkt i synnerligen bråds-
kande fall, i EES-rådet ta upp varje fråga som ger upphov till svårigheter.

3. EES-rådet skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 90

1. EES-rådet skall bestå av medlemmarna av Europeiska gemenskapernas
råd och ledamöter av EG-kommissionen samt av en regeringsmedlem från
var och en av EFTA-staterna.

EES-rådets medlemmar får låta sig representeras i enlighet med de villkor
som skall fastställas i rådets arbetsordning.

2. EES-rådets beslut skall fattas genom överenskommelse mellan å ena sidan
gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna.

Artikel 91

1. Ordförandeskapet i EES-rådet skall innehas omväxlande, under en sex-
månadersperiod, av en medlem av Europeiska gemenskapernas råd och en
medlem av regeringen i en EFTA-stat.

2. EES-rådet skall sammankallas två gånger om året av dess ordförande.
EES-rådet skall också sammanträda i enlighet med sin arbetsordning, när-
helst omständigheterna kräver det.

AVSNITT 2 GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN

Artikel 92

1. En gemensam EES-kommitté upprättas härmed. Den skall säkerställa att
avtalet genomförs på ett effektivt sätt. I detta syfte skall den se till att ett
utbyte sker av åsikter och information samt fatta beslut i de fall som anges i
detta avtal.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-

terna inom sina respektive behörighetsområden, skall i Gemensamma EES-
kommittén samråda på vaije punkt av betydelse för avtalet som ger upphov
till svårigheter och som tagits upp av en av parterna.

3. Gemensamma EES-kommittén skall genom beslut anta sin arbetsordning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 93

1. Gemensamma EES-kommittén skall bestå av företrädare för de avtalsslu-
tande parterna.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fatta beslut genom överenskom-
melse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna,
som talar med en röst.

Artikel 94

1. Ordförandeskapet i Gemensamma EES-kommittén skall innehas omväx-
lande, under en sexmånadersperiod, av företrädaren för gemenskapen, det
vill säga EG-kommissionen, och företrädaren för en av EFTA-staterna.

2. I syfte att fullgöra sina uppgifter skall Gemensamma EES-kommittén i
allmänhet sammanträda minst en gång i månaden. Den skall även samman-
träda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av någon av de avtalsslu-
tande parterna i enlighet med sin arbetsordning.

3. Gemensamma EES-kommittén kan besluta att inrätta underkommittéer
eller arbetsgrupper för att bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter. Ge-
mensamma EES-kommittén skall i sin arbetsordning bestämma sådana un-
derkommittéers och arbetsgruppers sammansättning och verksamhetsfor-
mer. Deras uppdrag skall i varje enskilt fall fastställas av Gemensamma
EES-kommittén.

4. Gemensamma EES-kommittén skall i en årlig rapport redogöra för avta-
lets funktion och utveckling.

AVSNITT 3 PARLAMENTARISKT SAMARBETE

Artikel 95

1. En gemensam parlamentarikerkommitté för EES (EES gemensamma
parlamentarikerkommitté) upprättas härmed. Den skall bestå av ett lika an-
tal ledamöter av, å ena sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA-
staternas parlament. Det sammanlagda antalet ledamöter i kommittén anges
i stadgan i protokoll 36.

2. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall ha möten växelvis
inom gemenskapen och i en EFTA-stat i enlighet med bestämmelserna i pro-
tokoll 36.

3. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall genom dialog och de-
batt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna
inom de områden som täcks av detta avtal.

4. EES gemensamma parlamentarikerkommitté kan framlägga sina syn-
punkter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt.
Den skall särskilt granska Gemensamma EES-kommitténs årsrapport, upp-
rättad i enlighet med artikel 94.4.

5. EES-rådets ordförande får inställa sig inför EES gemensamma parlamen-
tarikerkommitté för att höras av denna.

6. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall anta sin arbetsord-
ning.

AVSNITT 4 SAMARBETE MELLAN SAMHÄLLSLIVETS PARTER

Artikel 96

1. Medlemmar av Ekonomiska och sociala kommittén och andra organ, där
arbetsmarknadens parter inom gemenskapen är representerade och av mot-
svarande organ inom EFTA-staterna, skall sträva efter att stärka kontak-
terna sinsemellan och att samarbeta organiserat och regelbundet för att öka
medvetenheten om de ekonomiska och sociala aspekterna av det ökande
ömsesidiga beroendet mellan de avtalsslutande parternas ekonomier och de-
ras intressen i EES-sammanhang.

2. I detta syfte upprättas härmed en rådgivande EES-kommitté. Den skall
bestå av ett lika antal medlemmar av, å ena sidan, Europeiska gemenskaper-
nas ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi-
vande kommitté. Kommittén kan lägga fram sina åsikter i form av rapporter
eller resolutioner, så som den finner lämpligt.

3. Rådgivande EES-kommittén skall anta sin arbetsordning.

KAPITEL 2 FÖRFARANDET VID
BESLUTSFATTANDE

Artikel 97

Detta avtal inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att utan att det
påverkar icke-diskrimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning inom
de områden som täcks av avtalet under förutsättning att parten först har in-
formerat övriga avtalsslutande parter,

- om Gemensamma EES-kommittén finner att lagstiftningen i dess änd-
rade lydelse inte negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion,
eller

- om förfarandet enligt artikel 98 har fullföljts.

Artikel 98

Bilagorna till detta avtal och protokollen 1-7, 9-11, 19-27, 30-32, 37, 39, 41
och 47, kan vid behov ändras genom beslut av Gemensamma EES-kommit-
tén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 99

1. Så snart ny lagstiftning är under utarbetande av EG-kommissionen på ett
område som omfattas av detta avtal, skall kommissionen underhand råd-
fråga experter i EFTA-staterna på samma sätt som den rådfrågar experter i
EG:s medlemsstater vid utarbetandet av sina förslag.

2. När EG-kommissionen överlämnar sitt förslag till Europeiska gemenska-
pernas råd, skall den överlämna kopior av detta till EFTA-staterna.

På begäran av någon av de avtalsslutande parterna skall ett preliminärt
utbyte av åsikter äga rum inom Gemensamma EES-kommittén.

3. Under den fas som föregår ett beslut inom Europeiska gemenskapernas
råd skall de avtalsslutande parterna i en fortgående informations- och sam-
rådsprocess, vid viktiga tillfällen, åter samråda med varandra i Gemen-
samma EES-kommittén, då detta begärs av någon av parterna.

4. De avtalsslutande parterna skall med gott uppsåt samarbeta under infor-
mations- och samrådsfasen i syfte att underlätta beslutsfattandet i Gemen-
samma EES-kommittén i slutet av denna process.

Artikel 100

EG-kommmissionen skall tillförsäkra experter från EFTA-staterna ett så
omfattande deltagande som möjligt, med hänsyn till de områden som be-
rörs, under beredningen av förslag till åtgärder, vilka därefter skall föreläg-
gas de kommittéer som bistår kommissionen vid utövandet av dess verkstäl-
lande befogenheter. När EG-kommissionen utarbetar förslag till åtgärder,
skall den anlita experter i EFTA-staterna på samma sätt som den anlitar ex-
perter i EG:s medlemsstater.

I de fall då hänvändelse sker till Europeiska gemenskapernas råd i enlighet
med det förfarande som är tillämpligt på det slags kommitté som berörs,
skall kommissionen för rådet redovisa de synpunkter som lagts fram av
EFTA-staternas experter.

Artikel 101

1. Vad gäller kommittéer som varken omfattas av artikel 81 eller artikel 100
skall experter från EFTA-staterna knytas till arbetet, när så behövs för att
detta avtal skall fungera på ett tillfredsställande sätt.

Dessa kommittéer är uppräknade i protokoll 37. Villkoren för en sådan
medverkan anges i de tillämpliga protokollen och bilagorna för respektive
område, där de aktuella frågorna behandlas.

2. Om de avtalsslutande parterna finner att en sådan medverkan skall ut-
sträckas till andra kommittéer av liknande slag, kan Gemensamma EES-
kommittén ändra protokoll 37.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 102

1. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall Ge-
mensamma EES-kommittén fatta beslut om ändring av en bilaga till detta

avtal så snart som möjligt efter det att gemenskapen har antagit den motsva-
rande nya EG-lagstiftningen i syfte att möjliggöra en samtidig tillämpning av
denna samt av ändringarna i bilagorna till avtalet. Gemenskapen skall där-
för, varje gång den antar lagstiftning i en fråga som regleras i detta avtal,
snarast underrätta övriga avtalsslutande parter i Gemensamma EES-kom-
mittén.

2. Gemensamma EES-kommittén bedömer vilken del av en bilaga till detta
avtal som är direkt berörd av den nya lagstiftningen.

3. De avtalsslutande parterna skall på allt sätt sträva efter att nå en överens-
kommelse i frågor som är relevanta för detta avtal.

Gemensamma EES-kommittén skall särskilt sträva efter att söka nå en
ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår på ett område
som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörighet.

4. Om, trots tillämpning av föregående punkt, en överenskommelse om en
ändring av en bilaga till detta avtal inte kan nås, skall Gemensamma EES-
kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter att säkerställa att avtalet
även fortsättningsvis fungerar tillfredsställande samt fatta varje beslut som
kan vara nödvändigt i detta hänseende, däri inbegripet möjligheten att er-
känna att lagstiftningen är likvärdig. Ett sådant beslut skall fattas senast vid
utgången av sex månader från den dag då ärendet hänskjutits till Gemen-
samma EES-kommittén eller, om denna dag infaller senare, den dag då mot-
svarande EG-lag-stiftning träder i kraft.

5. Om Gemensamma EES-kommittén vid utgången av den tidsfrist som an-
ges i punkt 4 inte har fattat beslut om en ändring av en bilaga til) detta avtal,
skall den del som berörs härav, fastställd i enlighet med punkt 2, betraktas
som provisoriskt suspenderad, om inte Gemensamma EES-kommittén be-
slutar om motsatsen. En sådan suspension skall börja gälla sex månader efter
utgången av den tid som avses i punkt 4, men i inget fall tidigare än den dag
då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenskapen. Gemensamma
EES-kommittén skall fullfölja sina strävanden att enas om en ömsesidigt
godtagbar lösning, så att suspensionen kan återkallas så snart som möjligt.

6. De praktiska konsekvenserna av den suspension som avses i punkt 5 skall
diskuteras i Gemensamma EES-kommittén. De rättigheter och skyldigheter
som redan förvärvats av enskilda och företag enligt detta avtal skall kvarstå.
De avtalsslutande parterna skall, när så är lämpligt, besluta om de ändringar
som blir nödvändiga på grund av suspensionen.

Artikel 103

1. Om ett av Gemensamma EES-kommittén fattat beslut kan bli bindande
för en avtalsslutande part först efter det att konstitutionella krav uppfyllts,
skall beslutet, om det anger en viss dag, träda i kraft den dagen under förut-
sättning att den avtalsslutande parten före den dagen har anmält till övriga
avtalsslutande parter att de konstitutionella kraven uppfyllts.

Om en sådan anmälan inte har gjorts före den dagen träder beslutet i kraft
den första dagen i den andra månaden efter den sista anmälan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. Om en sådan anmälan inte har gjorts inom sex månader efter Gemen-
samma EES-kommitténs beslut, skall beslutet tillämpas provisoriskt i avvak-
tan på att de konstitutionella kraven skall uppfyllas, om inte en avtalsslu-
tande part anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum. I
detta fall, eller om en avtalsslutande part anmäler icke-ratifikation av ett
beslut av Gemensamma EES-kommittén, skall det upphävande som anges
i artikel 102.5 träda i kraft en månad efter en sådan anmälan, men inte i
något fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomfors i
gemenskapen.

Artikel 104

Beslut som fattas av Gemensamma EES-kommittén i de fall som anges i
detta avtal skall, om inte annat anges däri, vara bindande för de avtalsslu-
tande parterna sedan de trätt i kraft. De avtalsslutande parterna skall vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa beslutens genomförande och till-
lämpning.

KAPITEL 3 HOMOGENITET,
ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE OCH
TVISTLÖSNING

AVSNITT 1 HOMOGENITET

Artikel 105

1.1 syfte att uppnå de avtalsslutande parternas mål att nå fram till en så en-
hetlig tolkning som möjligt av bestämmelserna i detta avtal och av de be-
stämmelser i EG-lagstiftningen som i sak återges i avtalet skall Gemen-
samma EES-kommittén vidta åtgärder i enlighet med denna artikel.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fortlöpande granska utvecklingen av
rättspraxis inom Europeiska gemenskapernas domstol och den EFTA-dom-
stol som avses i artikel 108.2.1 detta syfte skall dessa domstolars domar över-
lämnas till Gemensamma EES-kommittén, som skall vidta åtgärder för att
upprätthålla den homogena tolkningen av avtalet.

3. Om Gemensamma EES-kommittén inom två månader efter det att frågan
om en skiljaktighet i rättspraxis mellan de båda domstolarna har väckts hos
den inte har lyckats bevara en homogen tolkning av avtalet, får förfarandena
enligt artikel 111 tillämpas.

Artikel 106

I syfte att främja en så enhetlig tolkning av detta avtal som möjligt, varvid
full hänsyn skall tas till domstolars oberoende ställning, skall ett system för
utbyte av information rörande domar av EFTA-domstolen, Europeiska ge-
menskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas första instansrätt
samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista instans upprättas av Gemen-
samma EES-kommittén. Detta system skall omfatta

1992/93: EU 1

Bilaga 3
Bilaga I
till EES-lagen

a) överlämnande till registratorn vid Europeiska gemenskapernas
domstol av dessa domstolars domar när de avser tolkning och till-
lämpning av, å ena sidan, detta avtal och, å andra sidan, Fördraget
om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och För-
draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen
med ändringar och tillägg, samt de rättsakter som antagits i överens-
stämmelse med dessa fördrag, i den mån de rör bestämmelser som i
sak är identiska med bestämmelser i detta avtal,

b) klassificering av dessa domar verkställd av registratorn vid Euro-
peiska gemenskapernas domstol, vilket i den utsträckning det be-
hövs innefattar utarbetande och publicering av översättningar och
sammanfattningar,

c) överlämnande från registratorn vid Europeiska gemenskapernas
domstol av relevanta handlingar till de behöriga nationella myndig-
heter som skall utses av varje avtalsslutande part.

Artikel 107

Bestämmelser om möjligheten för en EFTA-stat att bemyndiga en domstol
eller annan dömande myndighet att begära att Europeiska gemenskapernas
domstol fattar beslut om tolkningen av en EES-regel finns i protokoll 34.

AVSNITT 2 ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE

Artikel 108

1. EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningmyndighet
(EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem
som finns inom gemenskapen, däri inbegripet förfaranden för att säkerställa
att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls och för att kontrollera lagenlig-
heten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet gällande konkurrens.

2. EFTA-staterna skall upprätta en domstol (EFTA-domstolen).

EFTA-domstolen skall, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EFTA-sta-
terna, vad gäller tillämpningen av detta avtal, vara behörig särskilt för

a) mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende
EFTA-staterna,

b) överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som fat-
tats av EFTA:s övervakningsmyndighet,

c) lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.

Artikel 109

1. Fullgörandet av skyldigheterna enligt detta avtal skall övervakas av, å ena
sidan, EFTA:s övervakningsmyndighet och, å andra sidan, EG-kommissio-
nen, som skall handla i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska kol- och stålgemenskapen och detta avtal.

1992/93.-EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. För att säkerställa en enhetlig övervakning inom hela EES skall EFTA:s

övervakningsmyndighet och EG-kommissionen samarbeta, utbyta informa-
tion och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ären-
den.

3. Alla klagomål som rör tillämpningen av detta avtal skall lämnas till EG-
kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet. Dessa skall underrätta
varandra om de klagomål som de tagit emot.

4. Vart och ett av dessa organ skall pröva de klagomål som faller inom dess
behörighet och till det andra organet överlämna de klagomål som faller inom
det organets behörighet.

5. Om dessa två organ är oeniga om vilken åtgärd som bör vidtas med anled-
ning av ett klagomål, eller om de är oeniga vad avser resultatet av pröv-
ningen, har vart och ett av organen rätt att hänskjuta frågan till Gemen-
samma EES-kommittén, som skall handlägga ärendet i enlighet med artikel

111.

Artikel 110

Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom-
missionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara
verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har medde-
lats av Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemenskapernas
första instansrätt och EFTA-domstolen.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den
stat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske
skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets
äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse för
detta ändamål och meddela de övriga avtalsslutande parterna, EFTA:s över-
vakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas dom-
stol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får
denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat inom vars
territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hänskjuta ären-
det till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska ge-
menskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europeiska
gemenskapernas första instansrätt eller Europeiska gemenskapernas dom-
stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s
övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda
staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställighe-
ten inte genomförs på regelrätt sätt.

AVSNITT 3 TVISTLÖSNING

Artikel 111

1. Gemenskapen eller en EFTA-stat får till Gemensamma EES-kommittén
överlämna en tvist som rör tolkningen eller tilllämpningen av detta avtal i
enlighet med följande bestämmelser.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. Gemensamma EES-kommittén får lösa tvisten. Kommittén skall förses
med all den information som kan vara av betydelse för att möjliggöra en in-
gående undersökning av situationen för att finna en godtagbar lösning. I
detta syfte skall kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att av-
talet fortsätter att fungera tillfredsställande.

3. Om en tvist gäller tolkningen av bestämmelser i detta avtal som i sak är
identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av
Europeiska stål- och kolgemenskapen samt rättsakter som antagits med till-
lämpning av dessa två fördrag, och om tvisten inte har lösts inom tre måna-
der efter det att den överlämnats till Gemensamma EES-kommittén, får de
avtalsslutande parterna i tvisten komma överens om att begära att Euro-
peiska gemenskapernas domstol meddelar ett avgörande om tolkningen av
de relevanta bestämmelserna.

Om Gemensamma EES-kommittén i en sådan tvist inte har nått en över-
enskommelse om en lösning inom sex månader från den dag då förfarandet
inleddes, eller om de avtalsslutande parterna i tvisten då inte har beslutat
att begära ett avgörande om tolkningen från Europeiska gemenskapernas
domstol, får en avtalsslutande part, i syfte att avhjälpa eventuell obalans,

- antingen vidta en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 112.2 och i enlighet
med förfarandet i artikel 113,

- eller tillämpa artikel 102 med nödvändiga ändringar.

4. Om en tvist avser omfattningen eller varaktigheten av skyddsåtgärder som
vidtagits i enlighet med artikel 111.3 eller artikel 112 eller frågan om de mot-
åtgärder som i enlighet med artikel 114 vidtagits för att återställa balansen
står i ett rimligt förhållande till skyddsåtgärderna, och om Gemensamma
EES-kommittén efter tre månader från den dag då ärendet överlämnades till
den inte har lyckats lösa tvisten, får en avtalsslutande part hänskjuta tvisten
till skiljedom enligt de förfaranden som anges i protokoll 33. Ingen fråga om
tolkning av de bestämmelser i detta avtal som avses i punkt 3 får behandlas
vid ett sådant förfarande. Skiljedomen skall vara bindande för parterna i
tvisten.

KAPITEL 4 SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 112

1. Om det uppstår allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga
svårigheter på ett visst samhällsområde eller i en viss region och dessa kan
tänkas bli bestående, får en avtalsslutande part ensidigt vidta lämpliga åtgär-
der i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artikel 113.

2. Sådana skyddsåtgärder skall, med avseende på omfattning och varaktig-
het, begränsas till vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa situationen. 1
första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen
av detta avtals funktion.

3. Skyddsåtgärderna skall vara tillämpliga gentemot alla avtalsslutande par-
ter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 113

1. En avtalsslutande part som överväger att vidta skyddsåtgärder enligt arti-
kel 112 skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga avtalsslutande parter ge-
nom Gemensamma EES-kommittén och tillhandahålla all relevant informa-
tion.

2. De avtalsslutande parterna skall omedelbart inleda samråd i Gemen-
samma EES-kommittén i syfte att finna en för alla parter godtagbar lösning.

3. Den berörda avtalsslutande parten får inte vidta skyddsåtgärder förrän en
månad efter dagen för anmälan enligt punkt 1, för så vitt inte samrådsförfa-
randet enligt punkt 2 har avslutats före utgången av den angivna fristen. När
särskilda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder utesluter för-
handsgranskning, får den berörda avtalsslutande parten genast vidta de
skyddande åtgärder som är helt nödvändiga för att avhjälpa situationen.

Vad avser gemenskapen, skall skyddsåtgärderna vidtas av EG-kommissio-
nen.

4. Den berörda avtalsslutande parten skall utan dröjsmål anmäla de vidtagna
åtgärderna till Gemensamma EES-kommittén och ställa all relevant infor-
mation till förfogande.

5. De vidtagna skyddsåtgärderna skall var tredje månad efter den dag då
beslut om dem fattades bli föremål för samråd i Gemensamma EES-kommit-
tén syftande till att avskaffa dem före den dag då de avsetts upphöra eller att
begränsa deras tilllämpningsområde.

Vatje avtalsslutande part får när som helst anmoda Gemensamma EES-
kommittén att granska åtgärderna.

Artikel 114

1. Om en skyddsåtgärd som vidtagits av en avtalsslutande part skapar oba-
lans mellan rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, får vaije annan
avtalsslutande part gentemot den avtalsslutande parten i fråga vidta sådana
proportionella motåtgärder som är helt nödvändiga för att återställa balan-
sen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta stör-
ningen av EES funktion.

2. Förfarandet enligt artikel 113 skall vara tillämpligt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

DEL VIII FINANSIELL MEKANISM

Artikel 115

I syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de
ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna i enlighet med
artikel 1 är de avtalsslutande parterna överens om behovet att minska de
ekonomiska och sociala skillnaderna mellan sina regioner. De uppmärksam-
mar i detta hänseende bestämmelserna på andra ställen i detta avtal och i
protokollen till detta, inbegripet vissa av de arrangemang som avser jord-
bruk och fiske.

Artikel 116

En finansiell mekanism skall upprättas av EFTA-staterna för att inom ramen
för EES och utöver de ansträngningar som EG redan gör i detta hänseende
bidra till de syften som anges i artikel 115.

Artikel 117

Bestämmelser om den finansiella mekanismen finns i protokoll 38.

1992/93.-EU1

Bilaga 3

Biläga 1
till EES-lagen

DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 118

1. När en avtalsslutande part anser att det skulle ligga i alla avtalsslutande
parters intresse att utveckla de förbindelser som knutits genom detta avtal
genom att utvidga dem till områden som inte omfattas av avtalet, skall den
för övriga avtalsslutande parter i EES-rådet lägga fram en motiverad begä-
ran. Rådet kan uppdra åt Gemensamma EES-kommittén att granska begä-
ran i alla avseenden och att avge en rapport.

EES-rådet kan, när detta är lämpligt, fatta politiska beslut i syfte att inleda
förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna.

2. De avtal som blir ett resultat av förhandlingarna enligt punkt 1 skall bli
föremål för ratifikation eller godkännande av de avtalsslutande parterna i
enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 119

Bilagorna och de rättsakter som det hänvisas till där med anpassning för de-
ras tillämpning inom ramen för detta avtal, liksom protokollen, skall utgöra
en integrerad del av detta avtal.

Artikel 120

Om inte annat föreskrivs i detta avtal och särskilt i protokollen 41, 43 och
44, skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna
i nu gällande bilaterala eller multilaterala avtal som binder Europeiska eko-
nomiska gemenskapen, å ena sidan, och en eller flera EFTA-stater, å andra
sidan, i den utsträckning samma fråga regleras i detta avtal.

Artikel 121

Bestämmelserna i detta avtal skall inte hindra samarbete

a) inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett
sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande,

b) inom ramen för den regionala unionen mellan Schweiz och
Liechtenstein, i den utsträckning som denna unions syften inte upp-
nås genom tillämpning av detta avtal och detta avtals tillfredsstäl-
lande funktion inte hindras,

c) inom ramen för samarbete mellan Österrike och Italien rörande Ty-
rolen, Vorarlberg och Trentino - Sydtyrolen/Alto Adige, i den ut-
sträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet funge-
rar tillfredsställande.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 122

De avtalsslutande parternas ombud, delegater och experter, samt tjänste-
män och övriga anställda som är verksamma enligt detta avtal, skall även

efter det att deras uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplys-
ningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärs-
förbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

Artikel 123

Ingenting i detta avtal skall hindra en avtalsslutande part från att vidta åtgär-
der

a) som den anser vara nödvändiga för att hindra att sådan information
avslöjas som strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen,

b) som avser tillverkning av eller handel med vapen, ammunition,
krigsmateriel eller andra varor som oundgängligen behövs för för-
svarsändamål eller till forskning, utveckling eller produktion som är
oumbärlig för försvarsändamål, under förutsättning att sådana åt-
gärder inte försämrar konkurrensvillkoren vad gäller varor som inte
är avsedda speciellt för militärändamål,

c) som den anser väsentliga för sin egen säkerhet i händelse av allvar-
liga interna störningar, som påverkar upprätthållandet av lag och
ordning, i krigstid eller vid en allvarlig internationell spänning som
innebär krigsfara, eller för att fullgöra de skyldigheter den har iklätt
sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

Artikel 124

De avtalsslutande parterna skall, utan att det påverkar tilllämpningen av öv-
riga bestämmelser i detta avtal, ge medborgare i EG-medlemsstaterna och
EFTA-staterna samma behandling som sina egna medborgare med avseende
på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 34.

Artikel 125

Detta avtal skall inte i något hänseende ingripa i de avtalsslutande parternas
egendomsordning.

Artikel 126

1. Detta avtal skall vara tillämpligt på de territorier på vilka Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är tillämpliga och på
de villkor som anges i dessa fördrag, samt på Republiken Finlands, Republi-
ken Islands, Furstendömet Liechtensteins, Konungariket Norges, Konunga-
riket Sveriges, Schweiziska Edsförbundets samt Republiken Österrikes ter-
ritorier.

2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall detta avtal inte tillämpas beträffande
Åland. Finlands regering får dock genom en förklaring, vilken vid ratifika-
tion av detta avtal deponeras hos depositarien som skall överlämna en be-
styrkt kopia av denna till var och en av de avtalsslutande parterna, anmäla
att avtalet skall tillämpas beträffande Åland på samma villkor som gäller för

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

dess tillämpning beträffande andra delar av Finland, med förbehåll för föl-
jande bestämmelser:

a) Bestämmelserna i avtalet skall inte hindra tillämpning av de bestäm-
melser som gäller vid vaije given tidpunkt på Åland om

i) inskränkningar i rätten för fysiska personer som inte har hem-
bygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och
inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga
myndigheter,

ii) inskränkningar i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla
tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland
eller juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndighe-
terna på Åland.

b) De rättigheter som ålänningar har i Finland skall inte beröras av
detta avtal.

c) Myndigheterna på Åland skall behandla de avtalsslutande parternas
alla fysiska och juridiska personer på samma sätt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 127

Varje avtalsslutande part kan säga upp detta avtal under förutsättning att
den minst tolv månader dessförinnan skriftligen anmäler uppsägningen till
de övriga avtalsslutande parterna.

Omedelbart efter anmälan av den avsedda uppsägningen skall de övriga
avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens i syfte att be-
handla de ändringar som behöver göras i avtalet.

Artikel 128

1. Vaije europeisk stat som blir medlem av gemenskapen skall, eller varje
europeisk stat som blir medlem av EFTA kan, ansöka om att ansluta sig till
detta avtal. Den skall ställa sin ansökan till EES-rådet.

2. Betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för
ett avtal mellan de avtalsslutande parterna och den ansökande staten. Detta
avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande parter för ratifikation eller god-
kännande i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 129

1. Detta avtal är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska,
franska, grekiska, isländska, italienska, norska, nederländska, portugisiska,
spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga.

Texterna till de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna är lika giltiga på
danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska,
spanska, och tyska, så som dessa publicerats i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning, och de skall för autentifiering upprättas på finska, is-
ländska, norska och svenska.

2. Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna
i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Det skall deponeras hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekreta-
riat, som skall överlämna bestyrkta kopior till alla övriga avtalsslutande par-
ter.

Ratifikations- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Euro-
peiska gemenskapernas råds generalsekretariat, som skall anmäla detta till
alla övriga avtalsslutande parter.

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla
avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännan-
deinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta avtal i kraft den
första dagen i den andra månaden som följer efter den sista anmälan. Den
slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30 juni 1993. Efter
den dagen skall de avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonfe-
rens för att bedöma läget.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta av-
tal.

Som skedde i Oporto, Portugal den andra maj nittonhundranittiotvå.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 1

OM ÖVERGRIPANDE ANPASSNING

Bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till detta av-
tal skall, om inte annat sägs i respektive bilaga, tillämpas i enlighet med avta-
let och detta protokoll. Den särskilda anpassning som är nödvändig i fråga
om enskilda rättsakter anges i den bilaga där den berörda rättsakten är upp-
tagen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

1. Inledningarna till rättsakterna

Ingresserna till de rättsakter som det hänvisas till har inte anpassats inom
ramen för detta avtal. De är av betydelse i den utsträckning som är nödvän-
dig för den rätta tolkningen och tillämpningen, inom ramen för avtalet, av
bestämmelserna i dessa rättsakter.

2. Bestämmelser om EG-kommittéer

Procedurer, institutionella arrangemang eller andra bestämmelser avseende
EG-kommittéer i de rättsakter som det hänvisas till behandlas i artiklarna
81, 100 och 101 i avtalet samt i protokoll 31.

3. Bestämmelser om förfaranden för anpassning!ändring av
gemenskapsrättsakter

Om en rättsakt som det hänvisas till innehåller bestämmelser om EG-förfa-
randen för dess anpassning, utvidgning eller ändring eller för utvecklingen
av en ny gemenskapspolitik, nya gemenskapsinitiativ eller gemenskapsrätts-
akter, gäller de tillämpliga förfaranden för beslutsfattande som anges i avta-
let.

4. Informationsutbyte och anmälningsförfaranden

a) I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-
kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till
EFTArs övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för
EFTA-staterna. Samma gäller när information skall vidarebefordras
av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s övervak-
ningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG-
medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndighe-
ter.

b) I sådana fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till en
eller flera andra medlemsstater skall den också lämna uppgifterna
till EG-kommissionen, som skall vidarebefordra dem till den stän-
diga kommittén för distribution till EFTA-staterna.

En EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till en eller flera
andra EFTA-stater och till den ständiga kommittén, som skall vidare-
befordra dem till EG-kommissionen för distribution till EG-med-

4 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Dell

lemsstaterna. Detsamma gäller när uppgifterna skall lämnas av be-
höriga myndigheter.

c) På områden där det i brådskande fall krävs en snabb överföring av
information skall områdesvis tillämpas lämpliga lösningar som med-
ger direkt informationsutbyte.

d) EG-kommissionens funktioner i samband med förfaranden för veri-
fikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller lik-
nande skall, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet
med de förfaranden som fastställs mellan dessa. Detta gäller utan att
det påverkar punkterna 2, 3 eller 7. EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsmyndighet eller i förekommande fall den ständiga
kommittén skall utbyta all tillgänglig information om dessa frågor.
Frågor som uppstår i samband med detta kan hänskjutas till Gemen-
samma EES-kommittén.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

5. Förfaranden för översyn och rapportering

Om EG-kommissionen eller något annat EG-organ enligt en rättsakt som
det hänvisas till skall sammanställa en rapport eller utvärdering eller lik-
nande, skall, såvida inte annat bestäms, EFTA:s övervakningsmyndighet el-
ler i förekommande fall den ständiga kommittén samtidigt sammanställa en
motsvarande rapport eller utvärdering eller liknande avseende EFTA-sta-
terna. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i före-
kommande fall den ständiga kommittén skall samråda med varandra och ut-
byta information under sammanställandet av sina respektive rapporter. Ko-
pior av dessa skall skickas till Gemensamma EES-kommittén.

6. Offentliggörande av information

a) Om en EG-medlemsstat enligt en rättsakt som det hänvisas till skall
offentliggöra vissa uppgifter om sakförhållanden, förfaranden eller
liknande, skall också EFTA-staterna inom ramen för avtalet offent-
liggöra denna information på motsvarande sätt.

b) Om det i en rättsakt som det hänvisas till föreskrivs att sakförhållan-
den, förfaranden, rapporter eller liknande skall offentliggöras i
Europeiska gemenskap- ernas officiella tidning, skall motsva-
rande uppgifter avseende EFTA-staterna offentliggöras i en särskild
EES-del1 i tidningen.

7. Rättigheter och skyldigheter

Rättigheter som har tillerkänts och skyldigheter som har ålagts EG-med-
lemsstater eller deras offentliga organ, företag eller enskilda i förhållande till
varandra skall anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna,
med vilka också förstås i förekommande fall deras behöriga myndigheter,
offentliga organ, företag eller enskilda.

1 Innehållsförteckningen för EES-delen skall också innehålla hänvisningar till var mot-
svarande uppgifter avseende EG och dess medlemsstater står att läsa

8. Hänvisningar till territorier

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till ”gemenska-
pens” eller ”den gemensamma marknadens” territorium skall dessa inom ra-
men för avtalet förstås som hänvisningar till de avtalsslutande parternas ter-
ritorier enligt definitionen i artikel 126 i avtalet.

9. Hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till medborgare
i EG:s medlemsstater skall dessa inom ramen för avtalet förstås som hänvis-
ningar även till medborgare i EFTA-stater.

10. Hänvisningar till språk

Om EG-medlemsstatema eller deras offentliga organ, företag eller enskilda
genom en rättsakt som det hänvisas till tillerkänns rättigheter eller åläggs
skyldigheter beträffande användningen av något av Europeiska gemenska-
pernas officiella språk, skall motsvarande rättigheter och skyldigheter be-
träffande användningen av något av samtliga avtalsslutande parters officiella
språk anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, deras behö-
riga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

11. Rättsakternas ikraftträdande och genomförande

Bestämmelser om ikraftträdande och genomförande av de rättsakter som
det hänvisas till i bilagorna till avtalet är inte tillämpliga inom ramen för avta-
let. De tidsfrister och tidpunkter som för EFTA-staternas del gäller för
ikraftträdande och genomförande av rättsakter som det hänvisas till framgår
av artikel 129.3 i avtalet samt av övergångsbestämmelser.

12. Adressaterna för gemenskapens rättsakter

Bestämmelser som anger att en gemenskapsrättsakt riktar sig till gemenska-
pens medlemsstater är inte relevanta inom ramen för avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

PROTOKOLL 2

OM VAROR SOM UNDANTAGITS FRÅN AVTALETS

TILLÄMPNINGSOMRÅDE I ENLIGHET MED
ARTIKEL 8.3 a

Följande varor som faller under kapitel 25 - 97 i HS-systemet är undantagna
från avtalets tillämpningsområde.

Hilltaxenummer Produktbeskrivning

3501 Kasein, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim

3502 Albuminer, albuminater och andra albuminderivat:

10 - Äggalbumin:

ur 10 — Annat än otjänligt eller avsett att göras otjänligt till människoföda

90 - Andra slag:

ur 90 - - Mjölkalbumin (laktalbumin), annat än otjänligt eller avsett att gö-

ras otjänligt till människoföda

3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för-

estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an-
nan modifierad stärkelse:

10 - Dextrin och annan modifierad stärkelse:

ur 10 - - Förestrad eller företräd stärkelse

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 8

OM STATLIGA MONOPOL

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1

1. Artikel 16 i avtalet skall börja gälla senast den 1 januari 1995 i fråga om till EES-lagen
följande statliga handelsmonopol:

- Österrikes saltmonopol,

- Islands monopol på gödningsmedel,

- Schweiz och Liechtensteins monopol på salt och krut.

2. Artikel 16 skall också vara tillämplig på vin (tulltaxenr 22.04).

PROTOKOLL 13

OM ICKE-TILLÄMPLIGHETEN AV
ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER OCH
UTJÄMNINGSTULLAR

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Tillämpningen av artikel 26 i avtalet är begränsad till de områden som omfat-
tas av avtalets bestämmelser och inom vilka gemenskapsrättsakterna full-
ständigt har integrerats med avtalet.

Såvida inte de avtalsslutande parterna enas om andra lösningar, utgör till-
lämpningen av denna artikel inte heller något hinder för åtgärder som vidtas
av de avtalsslutande parterna för att förhindra försök att kringgå följande
åtgärder riktade mot tredje land:

- antidumpningsåtgärder,

- utjämningstullar,

- åtgärder mot otillåtet handelsbruk som kan tillskrivas tredje land.

PROTOKOLL 14

OM HANDEL MED KOL OCH STÅL

Artikel 1

Detta protokoll är tillämpligt på de produkter som omfattas av de bilaterala
frihandelsavtal (härefter kallade ”frihandelsavtalen”) som har träffats mel-
lan Europeiska kol- och stålgemenskapen och dess medlemsstater å ena si-
dan och de individuella EFTA-staterna å den andra, eller i förekommande
fall mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och re-
spektive EFTA-stater.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av detta protokoll, påverkas inte frihandelsavtalen.
Om inte frihandelsavtalen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i detta avtal.
Vid fortsatt tillämpning av de materiella bestämmelserna i frihandelsavtalen
skall också de institutionella bestämmelserna i avtalen vara tillämpliga.

2. Kvantitativa restriktioner i fråga om export eller åtgärder med motsva-
rande verkan, tullavgifter samt avgifter med motsvarande verkan och som är
tillämpliga på handeln inom EES skall avskaffas.

Artikel 3

De avtalsslutande parterna skall inte införa restriktioner eller administrativa
och tekniska föreskrifter som i handeln mellan de avtalsslutande parterna
kan utgöra hinder för fri rörlighet för de produkter som omfattas av detta
protokoll.

Artikel 4

Protokoll 25 innehåller de materiella konkurrensregler som är tillämpliga på
företag och som avser de produkter som omfattas av detta protokoll. Här-
ledd lagstiftning återfinns i protokoll 21 och bilaga XIV.

Artikel 5

De avtalsslutande parterna skall iaktta reglerna för stöd till stålindustrin. De
erkänner särskilt relevansen och tilllämpligheten av de gemenskapsregler
om stöd till stålindustrin som anges i kommissionens beslut 322/89/EKSG,
som upphör att gälla den 31 december 1991. De avtalsslutande parterna ut-
fäster sig att vid ikraftträdandet av EES-avtalet införliva nya gemenskaps-
regler om stöd till stålindustrin med avtalet, förutsatt att dessa i huvudsak är
likartade med reglerna i nyss nämnda rättsakt.

Artikel 6

1. De avtalsslutande parterna skall utbyta information om marknader. Efta-
staterna skall på allt sätt verka för att stålproducenter, konsumenter och
återförsäljare tillhandahåller sådan information.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. EFTA-staterna skall på allt sätt verka för att de stålproducerande företa-
gen inom dessas territorier medverkar vid de årliga investeringsundersök-
ningar som avses i artikel 15 i kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den
18 november 1981. De avtalsslutande parterna skall, med beaktande av skyl-
digheten att skydda affärshemligheter, utbyta information om större investe-
rings- eller desinvesteringsprojekt.

3. Alla frågor som rör informationsutbyte mellan de avtalsslutande parterna
skall omfattas av de allmänna institutionella bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 7

De avtalsslutande parterna konstaterar att de ursprungsregler som anges i
protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och enskilda EFTA-stater ersätts av protokoll 4 i detta avtal.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

PROTOKOLL 17

ANGÅENDE ARTIKEL 34

1. Artikel 34 i avtalet skall inte hindra avtalsparterna från att anta lagstift-
ning eller genomföra åtgärder som avser ett tredje lands tillträde till deras
marknader.

All lagstiftning inom ett område som regleras av avtalet skall behandlas
enligt det förfarande som anges i avtalet och avtalsparterna skall sträva efter
att utarbeta motsvarande EES-regler.

I alla andra fall skall avtalsparterna underrätta Gemensamma EES-kom-
mittén om sina åtgärder och, om det behövs, sträva efter att anta bestämmel-
ser som garanterar att åtgärderna inte kringgås via de andra avtalsparternas
territorium.

Om överenskommelse inte kan träffas om sådana regler eller bestämmel-
ser, får den berörda avtalsparten vidta de åtgärder som behövs för att hindra
ett kringgående.

2. Vid bestämningen av vem som innehar rättigheter som grundas på artikel
34, skall avsnitt I i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av be-
gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 2, 15.1.1962 s. 36/62) tilllämpas
med samma rättsliga verkan som inom gemenskapen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 21

OM GENOMFÖRANDET AV
KONKURRENSREGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet skall vid tidpunkten för undertecknandet
av detta avtal genom överenskommelse mellan EFTA-staterna anförtros be-
fogenheter och funktioner motsvarande EG-kommissionens för tillämpning
av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen för att den skall kunna förverkliga de principer som anges
i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25.

Gemenskapen skall i förekommande fall utfärda bestämmelser avseende
tillämpningen av de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i
avtalet och i protokoll 25 för att säkerställa att EG-kommissionen enligt
detta avtal har befogenheter och funktioner som motsvarar dem som den vid
tidpunkten för undertecknandet av avtalet förfogar över för tillämpning av
konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen.

Artikel 2

Om nya rättsakter om tillämpningen av artikel 1.2 e och artikel 53-60 och av
protokoll 25 eller ändringar i derättsakter som uppräknas i artikel 3 i detta
protokoll utfärdas i enlighet med de förfaranden som anges i del VII i avta-
let, skall motsvarande ändringar införas i avtalet om upprättandet av
EFTAzs övervakningsmyndighet för att säkerställa att EFTA:s övervak-
ningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsva-
rande dem som tillkommer EG-kommissionen.

Artikel 3

1. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG-
kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens-
reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-
pen av följande rättsakter:

Kontroll av koncentrationer

1. 389 R 4064: Artikel 6 - 25 i rådets förordning nr 4064/89/EEG av den
21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395,
30.12.1989, s.l)

2. 390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli
1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning
(EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219,
14.8.1990, s.5)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

Allmänna procedurregler

3. 362 R 0017: Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. Första för-
ordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13,
21.2.1962, s. 204/62) i dess lydelse enligt

362 R 0059: Förordning nr 59/62/EEG av den 3 juli 1962 (EGT nr
58, 10.7.1962, s. 1655/62)

363 R 0118: Förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963
(EGT nr 162, 7.11.1963, s. 2696/63)

371 R 2822: Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971
(EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.03.1972, s. 92)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.93)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s.165)

4. 362 R 0027: Kommissionens förordning (EEG) nr 27 av den 3 maj 1962.
Första tillämpningsförordning till rådets förordning nr 17 av den 6 februari

1962 (Form, innehåll och övriga detaljer beträffande ansökningar och an-
mälningar) (EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62) i dess lydelse enligt

368 R 1133: Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT
nr L 189, 1.8.1968, s. 1)

- 375 R 1699: Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT

nr L 172, 3.7.1975, s. 11)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.93)

385 R 2526: Förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985
(EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 16)

5. 363 R 0099: Kommissionens förordning (EEG) nr 99/63 av den 25 juli

1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning
(EEG) nr 17/62 (EGT nr 127, 20.8.1963, s. 2268/63)

Transport

6. 362 R 0141: Rådets förordning (EEG) nr 141/62 av den 26 november 1962
om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområ-
det, ändrad genom förordningar nr 165/65/EEG och 1002/67/EEG (EGT nr
124, 28.11.1962, s. 2751/62)

7. 368 R 1017: Artikel 6 och artikel 10 - 31 i rådets förordning (EEG) nr
1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transpor-
ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L175,23.7.1968, s. 1)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au-
gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt

artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i
rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209,
21.8.1969, s. 1)

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au-
gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr
1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 11)

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november
1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av på-
följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur-
rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)

11. 386 R 4056: Avsnitt II i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22
december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86
i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

12. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de-
cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och muntliga för-
handlingar som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem-
ber 1986 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall
tillämpas på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1)

13. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december
1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1) i dess lydelse enligt

391R 1284: Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991
(EGT nr L 122, 15.5.1991, s. 2)

14. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de-
cember 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets för-
ordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreg-
lerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10).

2. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG-
kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens-
reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol-och stålgemenska-
pen av följande rättsakter:

1. Artikel (EKSG) 65.2 tredje till femte stycket, 65.3, 65.4 andra stycket
och 65.5.

2. Artikel (EKSG) 66.2, andra till fjärde stycket, och 66.4 - 6.

3. 354 D 7026: Höga myndighetens beslut nr 26/54 av den 6 maj 1954 med
en förordning om uppgiftsskyldighet enligt fördragets artikel 66.4 (ECE,
11.5.1954, s. 350/54)

4. 378 S 0715: Kommissionens beslut nr 715/78/EKSG av den 6 april 1978
om preskriptionstider för förfaranden och verkställande av påföljder enligt
fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EGT
nr L 94, 8.4.1978, s.22).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1

till EES-lagen

5. 384 S 0379: Kommissionens beslut nr 379/84/EKSG av den 15 februari

1984 om fastställande av befogenheter för kommissionens tjänstemän och
befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller
enligt EKSG-fördraget och beslut avseende dess tilllämpning (EGT nr L 46,
16.2.1984, s.23).

Artikel 4

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som har tillkommit efter det att avtalet har trätt i kraft och beträffande
vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall enligt arti-
kel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll
anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten. Så länge en sådan an-
mälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter
och avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena inte berör
import eller export mellan de avtalsslutande parterna,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i) att ena avtalspartens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor
begränsas vid återförsäljning av varor som denne har förvärvat av
den andra parten, eller

ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter in-
dustriellt rättsskydd - särskilt patent, bruksmönster, mönster el-
ler varumärken - eller den som enligt avtal om överlåtelse eller
upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kun-
skaper om användning och tillämpning av industriella processer
åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,

c) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, el-
ler

ii) gemensam forskning eller utveckling,

iii) specialisering av tillverkningen av produkter, inklusive avtal
som är nödvändiga för att uppnå detta

- om de varor som är föremål för specialisering inte inom en vä-
sentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal utgör
mer än 15 procent av affärsvolymen för varor som är identiska
eller som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin använd-
ning av konsumenterna betraktas som likartade, och

- om den sammanlagda årsomsättningen för de berörda företa-
gen inte överstiger 200 miljoner ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till den behö-
riga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de
regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 5

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna

önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall anmälas till den behöriga
övervakningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 56, pro-
tokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll inom sex må-
nader från det att avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som
avses i artikel 53.1 i avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i detta protokoll.
Dessa kan anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet
med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta proto-
koll.

Artikel 6

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i sina beslut enligt artikel 53.3
ange den dag då beslutet skall gälla. Denna dag kan sättas tidigare än dagen
för anmälan när det gäller sådana avtal, beslut av företagssammanslutningar
eller samordnade förfaranden som omfattas av artiklarna 4.2 och 5.2 i detta
protokoll eller som omfattas av artikel 5.1 i detta protokoll och som har an-
mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1.

Artikel 7

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den
tidsfrist som anges i artikel 5.1 i detta protokoll inte uppfyller villkoren i arti-
kel 53.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör
att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller un-
der förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3,
skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som den behöriga
övervakningsmyndigheten fastställer. Beslut av den behöriga övervaknings-
myndigheten i enlighet med föregående mening gäller inte företag och före-
tagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av-
ses i artikel 4.2 i detta protokoll och som föreligger när avtalet träder i kraft,
om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 8

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in-
nan avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om ansök-
ningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet och
artikel 10 i protokoll 23 kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom
är föreskrivet för tillämpningen av avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist
som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha
skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden
och i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 9

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 skall inte åläggas
med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal,
beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 5 och 6 i detta pro-
tokoll och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 10

De avtalsslutande parterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex må-
nader från det att avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervaknings-
myndighet och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för
att kunna genomföra sina undersökningar enligt detta avtal.

Artikel 11

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när av-
talet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel
53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader
från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller vill-
koren för gruppundantag enligt bilaga 14.

Artikel 12

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för-
faranden som föreligger när avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel
53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträ-
dande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sexmånader från det att
avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av
förbudet i artikel 53.1.

Artikel 13

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden
som före avtalets ikraftträdande har medgetts ett individuellt undantag en-
ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna
i avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller
till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infal-
ler tidigare.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 22

OM DEFINITIONEN AV ”FÖRETAG” OCH
”OMSÄTTNING” (ARTIKEL 56)

Artikel 1

När det gäller tilldelning av enskilda ärenden enligt artikel 56 i avtalet avses
med ”företag” varje enhet som bedriver verksamhet av kommersiell eller
ekonomisk art.

Artikel 2

Med ”omsättning” enligt artikel 56 i avtalet avses de berörda företagens in-
täkter inom det territorium som omfattas av detta avtal under föregående
räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företa-
gens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabatter samt mer-
värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen.

Artikel 3

I stället för omsättning används följande:

a) för kreditinstitut och andra finansinstitut, deras totala tillgångar
multiplicerade med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut
och kunder vid transaktioner med invånare inom det territorium
som omfattas av avtalet och den totala summan av denna utlåning,

b) för försäkringsbolag, värdet av de bruttopremier som mottas från
invånare inom det territorium som omfattas av avtalet, som skall
omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäk-
ringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras
räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för
skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de
individuella premiebeloppen eller premiernas totala värde.

Artikel 4

1. Med avvikelse från den definition av omsättning som gäller vid tillämp-
ning av artikel 56 i avtalet och som anges i artikel 2 i detta protokoll, består
omsättningen

a) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord-
nade förfaranden som avser system för distribution och inköp mel-
lan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljning av
de varor eller tjänster som avtalen, besluten eller de samordnade
förfarandena avser och av andra varor eller tjänster som på grund
av sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna
betraktas som likartade,

b) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord-
nade förfaranden som avser överföring av teknik mellan företag som
inte är konkurrenter, av intäkter från försäljningen av de varor eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

tjänster som produceras med den teknik som avtalen, besluten eller
de samordnade förfarandena avser och av intäkterna från försälj-
ningen av de varor eller tjänster som tekniken i fråga är avsedd att
förbättra eller ersätta.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. Om det vid tidpunkten för tillkomsten av sådana system som avses i punkt
1 a och b inte föreligger någon omsättning avseende försäljning av varor eller
tjänster, skall dock den allmänna bestämmelsen i artikel 2 vara tillämplig.

Artikel 5

1. Om ett enskilt ärende berör varor som omfattas av protokoll 25, är det
omsättningen av dessa varor som skall ligga till grund för tilldelningen av
ärendet.

2. Om ett enskilt ärende berör både varor som omfattas av protokoll 25 och
varor eller tjänster som omfattas av artiklarna 53 och 54 i avtalet, skall ifrå-
gavarande omsättning beräknas på grundval av alla varor och tjänster enligt
artikel 2.

5 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

PROTOKOLL 23

OM SAMARBETET MELLAN
ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETERNA (ARTIKEL 58)
ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran av
endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med
varandra beträffande allmänna policyfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall, i överens-
stämmelse med sina interna regler, med beaktande av artikel 56 i avtalet och
protokoll 22 samt av båda sidors beslutsautonomi, samarbeta vid handlägg-
ningen av individuella ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2,
andra meningen och artikel 56.3 på det sätt som föreskrivs i nedanstående
bestämmelser.

Inom ramen för detta protokoll avses med termen ”en övervakningsmyn-
dighets territorium”, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstater-
nas territorium, på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska
kol- och stålgemenskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämp-
ligt och, vad EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas ter-
ritorier, på vilka avtalet är tilllämpligt.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS

Artikel 2

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommis-
sionen så snart som möjligt till varandra översända anmälningar och klago-
mål, om det inte klart framgår att dessa är riktade till båda övervaknings-
myndigheterna. De skall också meddela varandra när de vidtar åtgärder på
eget initiativ.

Den övervakningsmyndighet som har mottagit ett meddelande enligt
första stycket kan framföra sina synpunkter på detta inom 40 arbetsdagar
från mottagandet.

Artikel 3

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i ärenden som omfattas av ar-
tikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, samråda
med den andra övervakningsmyndigheten när den

- offentliggör sin avsikt att utfärda icke-ingripandebesked,

- offentliggör sin avsikt att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 , eller

- riktar en skrivelse med anmärkningar till de berörda företagen eller före-
tagssammanslutningarna.

Den andra övervakningsmyndigheten kan framföra sina synpunkter inom

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

den tidsfrist som anges i offentliggörandet eller skrivelsen med anmärk-
ningar. Synpunkter som mottas från de berörda företagen eller tredje man
skall vidarebefordras till den andra övervakningsmyndigheten.

Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten till den
andra övervakningsmyndigheten översända de administrativa skrivelser ge-
nom vilka en akt avslutas eller ett klagomål avvisas.

Artikel 5

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten inbjuda
den andra övervakningsmyndigheten att låta sig företrädas vid förhör med
de berörda företagen. Inbjudan skall också riktas till de stater som ligger
inom den andra övervakningsmyndighetens behörighet.

RÅDGIVANDE KOMMITTÉER

Artikel 6

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten i rätt tid
meddela den andra övervakningsmyndigheten om tidpunkten för mötet med
Rådgivande kommittén och överlämna de handlingar som är av betydelse.

Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av den andra övervak-
ningsmyndigheten skall läggas fram för Rådgivande kommittén hos den
övervakningsmyndighet som är behörig att fatta beslut i ett ärende enligt ar-
tikel 56 i avtalet tillsammans med det material som har skickats ut av denna
övervakningsmyndighet.

Vardera övervakningsmyndigheten samt de stater som ligger inom dess
behörighet har rätt att närvara vid möten med den andra övervakningsmyn-
dighetens rådgivande kommittéer och att framföra sina synpunkter där. De
har dock inte rösträtt.

BEGÄRAN OM HANDLINGAR OCH RÄTTEN ATT FRAMFÖRA
SYNPUNKTER

Artikel 7

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, får den övervakningsmyndighet som inte är behörig att
avgöra ett ärende enligt artikel 56 i vaije skede av handläggningen begära
kopior av de viktigaste handlingar som överlämnas till den behöriga över-
vakningsmyndigheten för fastställande av överträdelser av artiklarna 53 och
54 eller erhållande av icke-ingripandebesked eller undantag och får dess-
utom innan det slutgiltiga beslutet fattas framföra sådana synpunkter som
den anser påkallade.

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

ADMINISTRATIVT BITRÄDE

Artikel 8

1992/93: EU 1
Bilaga 3
Bilaga 1

1. När den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet EES-lagen
riktar en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslut-

ning inom den andra övervakningsmyndighetens territorium skall den samti-
digt översända en kopia av begäran till den andra övervakningsmyndighe-
ten.

2. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda
uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av den behöriga övervak-
ningsmyndigheten, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall den behöriga
övervakningsmyndigheten genom beslut kräva att dessa uppgifter lämnas.
När det gäller företag eller företagssammanslutningar inom den andra över-
vakningsmyndighetens territorium skall den behöriga övervakningsmyndig-
heten översända en kopia av beslutet till den andra övervakningsmyndighe-
ten.

3. På begäran av den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel

56 i avtalet skall den andra övervakningsmyndigheten inom sitt territorium
företa undersökningar i enlighet med sina interna bestämmelser, om den be-
höriga övervakningsmyndigheten som framställer begäran anser det nöd-
vändigt.

4. Den behöriga övervakningsmyndigheten har rätt att vara representerad
vid, och aktivt delta i, undersökningar som genomförs av den andra övervak-
ningsmyndigheten enligt punkt 3.

5. Alla uppgifter som inhämtas under sådana undersökningar som sker på
begäran skall överlämnas till den övervakningsmyndighet som begärde un-
dersökningarna så snart de har avslutats.

6. Om den behöriga övervakningsmyndigheten i ärenden som omfattas av
artikel 56.1 b och c, artikel 56.2, andra meningen och artikel 56.3, genomför
undersökningar inom sitt territorium, skall den underrätta den andra över-
vakningsmyndigheten om att sådana undersökningar har ägt rumoch på be-
gäran överlämna resultaten av undersökningarna till den övervakningsmyn-
digheten.

Artikel 9

1. Uppgifter som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll
skall endast användas för sådana åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna
53 och 54 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta-
ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän
och övriga anställda skall inte avslöja uppgifter som de har inhämtat med
stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt detta avtal el-
ler de avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för
det informationsutbyte som föreskrivs i detta protokoll.

Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar av avtal till den övervakningsmyndighet
som är behörig enligt artikel 56. Klagomål får sändas till vilken som helst av
övervakningsmyndigheterna.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den övervakningsmyndig-
het som enligt artikel 56 i avtalet inte är behörig att avgöra ett visst ärende
skall överlämnas utan dröjsmål till den behöriga övervakningsmyndigheten.

3. Om det vid förberedelser för eller inledande av förfaranden på eget initia-
tiv visar sig att den andra övervakningsmyndigheten enligt artikel 56 i avtalet
är behörig att pröva ärendet, skall ärendet överlämnas till den behöriga
övervakningsmyndigheten.

4. När ett ärende har överlämnats till den andra övervakningsmyndigheten
enligt punkt 2 eller 3 får ärendet inte återlämnas. Ett ärende får inte över-
lämnas efter det att avsikten att utfärda icke-ingripandebesked eller att fatta
ett beslut enligt artikel 53.3 i avtalet har offentliggjorts eller efter det att en
skrivelse med anmärkningar har skickats till de berörda företagen eller före-
tagssammanslutningarna eller en skrivelse har skickats till sökanden med ett
meddelande om att det inte finns tillräckliga skäl för att fullfölja klagomålet.

Artikel 11

Datum för inlämnande av en ansökan eller anmälan skall anses vara den dag
när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyn-
dighet, oavsett vilken av dessa som är behörig att besluta i ärendet enligt
artikel 56 i avtalet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat
brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändnings-
ortens poststämpel.

SPRÅK

Artikel 12

Företag skall i samband med anmälningar, ansökningar och klagomål ha rätt
att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissio-
nen på ett av EFTA-staternas eller EG:s officiella språk som de väljer. Detta
gäller även i fråga om samtliga stadier av ett förfarande, oavsett om det in-
leds av den behöriga övervakningsmyndigheten med anledning av en anmä-
lan, ansökan eller klagomål eller på eget initiativ.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 24

OM SAMARBETE VID KONTROLL AV
FÖRETAGSKONCENTRATIONER

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

1. EFTAzs övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran
av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda
med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

2. När det gäller ärenden som omfattas av artikel 57.2 a skall EG-kommis-
sionen och EFTAzs övervakningsmyndighet samarbeta vid handläggningen
av företagskoncentrationer i enlighet med nedanstående bestämmelser.

3. I detta protokoll avses med termen en övervakningsmyndighets territo-
rium, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstaternas territorium
på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-
pen alternativt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålge-
menskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämpligt och, vad
EFTAzs övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas territorier på
vilka avtalet är tillämpligt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 2

1. Samarbete skall förekomma enligt bestämmelserna i detta protokoll, om:

a) de berörda företagens omsättning inom EFTA-staternas territorium
uppgår till 25 procent eller mer av deras sammanlagda omsättning
inom det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) minst två av de berörda företagens omsättning överstiger 250 miljo-
ner ecu inom EFTA-staternas territorium, eller

c) koncentrationen kan skapa eller stärka en dominerande ställning
som skulle medföra att en effektiv konkurrens inom EFTA-staternas
territorium eller en väsentlig del av det påtagligt hämmades.

2. Samarbete skall också förekomma om:

a) koncentrationen hotar att skapa eller stärka en dominerande ställ-
ning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt häm-
mades på en marknad i en EFTA-stat som uppvisar alla kännetecken
på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del
av det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) en EFTA-stat önskar vidta åtgärder för att skydda legitima intressen
enligt artikel 7.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS

Artikel 3

1. EG-kommissionen skall till EFTAzs övervakningsmyndighet överlämna
kopior av anmälningar av ärenden enligt artikel 2.1 och 2 a inom tre arbets-

dagar och kopior av de viktigaste handlingar som tas emot eller utfärdas av
EG-kommissionen så snart som möjligt.

2. EG-kommissionen skall i nära och ständig samverkan med EFTA:s över-
vakningsmyndighet vidta de åtgärder som föreskrivs för tillämpning av arti-
kel 57 i avtalet. EFTAzs övervakningsmyndighet och EFTA-staterna får
framföra synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 6 i detta
protokoll skall EG-kommissioncn inhämta uppgifter från den behöriga myn-
digheten i den berörda EFTA-staten och lämna den tillfälle att framföra sina
synpunkter i varje skede i förfarandet fram till dess att ett beslut enligt den
nämnda artikeln fattas. I detta syfte skall den låta myndigheten ta del av ak-
ten.

FÖRHÖR

Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen in-
bjuda EFTAzs övervakningsmyndighet att låta sig företrädas vid förhör med
de berörda företagen. På samma sätt får EFTA-staterna representeras vid
dessa förhör.

EG:s RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR KONCENTRATIONER

Artikel 5

1. I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen i
rätt tid underrätta EFTAzs övervakningsmyndighet om tidpunkten för mö-
ten som hålls av Rådgivande kommittén för koncentrationer och överlämna
de handlingar som är av betydelse.

2. Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av EFTAzs övervak-
ningsmyndighet, inklusive sådana handlingar som härrör från EFTA-stater,
skall läggas fram för Rådgivande kommittén för koncentrationer tillsam-
mans med övriga handlingar av betydelse som har skickats ut av EG-kom-
missionen.

3. EFTAzs övervakningsmyndighet och EFTA-staterna har rätt att närvara
vid möten i Rådgivande kommittén för koncentrationer och att framföra
sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

ENSKILDA STATERS RÄTTIGHETER

Artikel 6

1. EG-kommissionen kan genom ett beslut som utan dröjsmål meddelas de
berörda företagen, EG-medlemsstaternas behöriga myndigheter och
EFTAzs övervakningsmyndighet hänskjuta en anmäld koncentration till en
EFTA-stat, om den hotar att skapa eller stärka en dominerande ställning
som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt hämmades på en
marknad i den staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad mark-
nad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfat-
tas av detta avtal eller ej.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. I sådana fall som avses i punkt 1 kan en EFTA-stat, på samma grunder
och villkor som en EG-medlemsstat enligt artikel 173 i Fördraget om upprät-
tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, överklaga vid EG-domsto-
len och särskilt begära att interimsbestämmelser tillämpas för att dess natio-
nella konkurrensregler skall kunna tillämpas.

Artikel 7

1. Trots att EG-kommissionen enligt förordning (EEG) nr 4064/89 av den
21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395,
30.12.1989, s. 1) ensam är behörig att behandla koncentrationer med en ge-
menskapsdimension, får EFTA-staterna vidta lämpliga åtgärder för att
skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förut-
satt att sådana åtgärder är förenliga med de allmänna principer och övriga
bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i detta avtal.

2. Med legitima intressen enligt punkt 1 avses allmän säkerhet, mediernas
mångfald och regler om tillräckliga reserver.

3. Alla andra allmänna intressen skall meddelas EG-kommissionen och
skall erkännas av EG-kommissionen efter en bedömning av deras förenlig-
het med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller in-
direkt fastställs i detta avtal innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EG-
kommissionen skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet och den be-
rörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

ADMINISTRATIVT BITRÄDE

Artikel 8

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den för tillämpningen
av artikel 57 får EG-kommissionen inhämta alla uppgifter som behövs från
EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

2. När EG-kommissionen riktar en begäran om uppgifter till en person, ett
företag eller en företagssammanslutning inom EFTA-staternas territorium
skall den samtidigt översända en kopia av begäran till EFTA:s övervaknings-
myndighet.

3. Om dessa personer, företag eller företagssammanslutningar inte lämnar
de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av EG-kommis-
sionen, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EG-kommissionen genom
beslut kräva att uppgifterna lämnas och översända en kopia av beslutet till
EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. På begäran av EG-kommissionen skall EFTA:s övervakningsmyndighet
företa undersökningar inom sitt territorium.

5. EG-kommissionen har rätt att vara representerad vid och aktivt delta i
undersökningar som genomförs enligt punkt 4.

6. Alla uppgifter som inhämtas under sådana begärda undersökningar skall
överlämnas till EG-kommissionen så snart undersökningarna har avslutats.

7. Om EG-kommissionen i ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a ge-
nomför undersökningar inom gemenskapens territorium, skall den under-
rätta EFTA:s övervakningsmyndighet om att sådana undersökningar har ägt
rum och på begäran på lämpligt sätt överlämna resultaten av undersökning-
arna.

SEKRETESS

Artikel 9

1. Upplysningar som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll
skall endast användas i samband med sådana åtgärder som vidtas med stöd
av artikel 57 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta-
ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän
och övriga anställda skall inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med
stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekre-
tess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt avtalet eller de
avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det
utbyte och den användning av information som föreskrivs i detta protokoll.

ANMÄLNINGAR

Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar till den övervakningsmyndighet som är
behörig enligt artikel 57.2 i avtalet.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den myndighet som enligt
artikel 57 inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall utan dröjsmål över-
lämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Artikel 11

Datum för inlämnande av en anmälan skall vara den dag när den inkommer
till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Om ärendet har anmälts enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 57, men
omfattas av artikel 53, skall datum för inlämnande av en anmälan vara den
dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervaknings-
myndighet.

SPRÅK

Artikel 12

1. Företag skall i samband med anmälningar ha rätt att kommunicera med
EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett av EFTA-sta-
ternas eller gemenskapens officiella språk som de väljer. Detta gäller även i
fråga om alla stadier i förfarandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

2. Om företag väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på
ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom
den myndighetens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, skall de
samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighe-
tens officiella språk.

3. I den mån företag som inte har deltagit i anmälan berörs, skall de också
ha rätt att ta emot meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet och
EG-kommissionen på ett lämpligt språk som är officiellt språk i en EFTA-
stat eller gemenskapen eller på ett av dessa myndigheters arbetsspråk. Om
de väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som
varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighe-
tens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, gäller punkt 2.

4. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall
användas av den behöriga myndigheten när den kommunicerar med företa-
gen.

TIDSFRISTER OCH ANDRA PROCEDURFRÅGOR

Artikel 13

När det gäller tidsfrister och andra procedurbestämmelser skall, om inte an-
nat följer av detta protokoll, bestämmelserna för tillämpning av artikel 57
vara tillämpliga även på samarbetet mellan EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE

Artikel 14

Artikel 57 gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller med-
delande, eller om kontroll förvärvades före avtalets ikraftträdande. Artikeln
är under inga omständigheter tillämplig på en koncentration beträffande vil-
ken ett förfarande har inletts före den tidpunkten av en nationell myndighet
som är ansvarig för konkurrensfrågor.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 25

OM KONKURRENS BETRÄFFANDE KOL OCH STÅL

Artikel 1

1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam-
ordnade förfaranden avseende särskilda varor enligt den förteckning som av-
ses i protokoll 14 vilka kan påverka handeln mellan de avtalsslutande par-
terna och direkt eller indirekt kan hindra, begränsa eller snedvrida den nor-
mala konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal är för-
bjudna, särskilt de som innebär att

a) priser fastställs eller bestäms,

b) produktion, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller
kontrolleras,

c) marknader, varor, kunder eller inköpskällor delas upp.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet
skall dock tillåta specialiseringsavtal eller avtal om gemensamma inköp eller
gemensam försäljning i fråga om de varor som avses i punkt 1, om den kon-
staterar att

a) sådan specialisering eller sådana gemensamma inköp eller gemen-
sam försäljning medför en väsentlig förbättring av produktionen el-
ler distributionen av dessa varor,

b) avtalet i fråga är nödvändigt för att uppnå dessa resultat och inte är
mer konkurrensbegränsande än vad som behövs för detta ändamål,
och

c) avtalet inte är ägnat att ge de berörda företagen möjlighet att be-
stämma priserna för, eller kontrollera eller begränsa produktionen
eller marknadsföringen av, en väsentlig del av varorna i fråga inom
det territorium som omfattas av detta avtal eller att avskärma företa-
gen från effektiv konkurrens från andra företag inom det territorium
som omfattas av detta avtal.

Om den behöriga övervakningsmyndigheten, med särskilt beaktande av att
denna punkt avser distributionsföretag, finner att vissa avtal till sin karaktär
och sina följder är helt likvärdiga med dem som avses ovan, skall den, när
den har förvissat sig om att de uppfyller samma villkor, tillåta även dessa
avtal.

3. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt punkt 1 är automatiskt ogil-
tiga och kan inte åberopas vid någon domstol i EG-medlemsstaterna eller
EFTA-staterna.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, kräver
varje transaktion ett förhandsgodkännande från den övervakningsmyndig-
het som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal, om den i sig direkt eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

indirekt orsakar inom det territorium som omfattas av detta avtal, till följd
av en åtgärd av en person eller ett företag eller en grupp av personer eller
företag, en koncentration av företag, av vilka minst ett omfattas av artikel
3, som kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, oavsett om
transaktionen berör en enda vara eller ett antal olika varor och om den ge-
nomförs genom fusion, förvärv av aktier eller delar av företaget eller till-
gångar, lån, avtal eller någon annan form av kontroll.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal
skall bevilja det godkännande som avses i punkt 1 om den konstaterar att
den planerade transaktionen inte kommer att ge de berörda personerna eller
företagen möjlighet, med avseende på den vara eller de varor som omfattas
av dess jurisdiktion,

- att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktion eller distribu-
tion eller hindra en effektiv konkurrens på en väsentlig del av marknaden
för dessa varor, eller

- att kringgå de konkurrensregler som fastställs enligt detta avtal, särskilt
genom att med konstgjorda medel skapa en gynnad ställning som innebär
en betydande fördel när det gäller tillgång till inköpskällor eller markna-
der.

3. Vissa grupper av transaktioner kan med hänsyn till storleken av de be-
rörda tillgångarna eller företagen sammantaget med karaktären av den kon-
centration som skall genomföras undantas från kravet på förhandsgodkän-
nande.

4. Om den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta
avtal finner att offentliga eller privata företag som, faktiskt eller rättsligt,
innehar eller förvärvar på marknaden för en av varorna inom dess jurisdik-
tion en dominerande ställning som avskärmar dem från effektiv konkurrens
inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, använ-
der denna ställning för syften som strider mot målen för detta avtal och om
sådant missbruk kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna,
skall den till dem rikta sådana rekommendationer som är ägnade att för-
hindra att ställningen utnyttjas på det sättet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

Artikel 3

När det gäller artiklarna 1 och 2 samt de uppgifter som behövs för deras till-
lämpning och för de förfaranden som grundas på dessa artiklar, avses med
”företag” vaije företag som inom det territorium som omfattas av detta avtal
är verksamt inom produktion inom kol- och stålindustrin och vaije företag
eller agentur som regelmässigt är verksamt inom annan distribution än för-
säljning till hushåll eller hantverksindustri.

Artikel 4

Bilaga XIV i avtalet innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av
de principer som anges i artiklarna 1 och 2.

Artikel 5

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall säkerställa till-
lämpningen av de principer som anges i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll i
överensstämmelse med bestämmelserna för genomförandet av artiklarna 1
och 2 enligt protokoll 21 och bilaga XIV i avtalet.

Artikel 6

Beslut i enskilda ärenden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll skall
fattas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet
med artikel 56 i avtalet.

Artikel 7

Med inriktning på utveckling och upprätthållande av en enhetlig övervak-
ning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbets-
området och för att i detta syfte främja enhetlighet i genomförande, tillämp-
ning och tolkning av bestämmelserna i detta avtal, skall de behöriga myndig-
heterna samarbeta enligt bestämmelserna i protokoll 23.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

PROTOKOLL 39

OM ECUN

Med ”ecu” avses i detta avtal ecun enligt den definition som har fastställts av
gemenskapens behöriga myndigheter. I alla rättsakter som det hänvisas till i
bilagorna till avtalet skall ”europeiska beräkningsenheter” ersättas med
”ecu”.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till EES-lagen

AVTAL MELLAN EFTA-STATERNA OM
UPPRÄTTANDE AV EN
ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET OCH EN
DOMSTOL

REPUBLIKEN FINLAND, REPUBLIKEN ISLAND,
FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, KONUNGARIKET NORGE,
SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, KONUNGARIKET SVERIGE
OCH REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

SOM BEAKTAR EES-avtalet,

SOM BEAKTAR att EFTA-staterna, i enlighet med artikel 108.1 i
EES-avtalet, skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet
(EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande
dem som finns inom gemenskapen, liksom förfaranden för att säker-
ställa att skyldigheterna enligt EES-avtalet uppfylls och för att kontrol-
lera lagenligheten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet på
konkurrensområdet,

SOM VIDARE BEAKTAR att EFTA-staterna i enlighet med artikel

108.2 i EES-avtalet skall upprätta en domstol för EFTA-staterna,

SOM ERINRAR OM målsättningen för de avtalsslutande parterna i
EES-avtalet att, med full hänsyn till domstolarnas oberoende ställning,
nå och upprätthålla en enhetlig tolkning och tillämpning av EES-
avtalet samt de bestämmelser i gemenskapslagstiftningen som i sak
återges i det avtalet samt att nå lika behandling av enskilda och företag
vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

SOM UPPREPAR att EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska
gemenskapernas kommission skall samarbeta, utbyta information och
samråda i frågor om övervakningspolicy och i enskilda ärenden,

SOM BEAKTAR ATT ingresserna till rättsakter som antagits med
tillämpning av fördragen om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen och om Europeiska kol- och stålgemenskapen, i den
mån som dessa rättsakter motsvarar bestämmelserna i protokollen 1-4
och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem som är uppräk-
nade i bilagorna I och II till detta avtal, skall vara relevanta i den
utsträckning som är nödvändig för en riktig tolkning och tillämpning
av bestämmelserna i dessa protokoll och bilagor,

EFTERSOM, vid tillämpning av protokollen 1-4 till detta avtal, veder-
börlig hänsyn skall tas till rättspraxis och administrativ sedvänja inom
Europeiska gemenskapernas kommission från tiden före detta avtals
ikraftträdande,

HAR BESLUTAT att ingå följande avtal.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

DEL I

Artikel l

I detta avtal avses med

a) "EES-avtalet" huvuddelen av EES-avtalet, dess protokoll och
bilagor samt de rättsakter som det hänvisas till i dessa,

b) "EFTA-stat" den avtalsslutande part som är medlem av Europe-
iska frihandelssammanslutningen samt part i EES-avtalet och i föreva-
rande avtal.

Artikel 2

EFTA-staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och
särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal
fullgörs.

De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att avtalets mål
uppnås.

Artikel 3

1. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestäm-
melserna i protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som
motsvarar dem som är uppräknade i bilagorna 1 och II till detta avtal,
i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestämmelser i
Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen
och i Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenska-
pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två
fördrag, vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med
relevanta avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol, vilka
meddelats före dagen för undertecknandet av detta avtal.

2. Vid tolkning och tillämpning av EES-avtalet och förevarande
avtal skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen ta
vederbörlig hänsyn till de principer som fastställts genom relevanta
avgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol, som meddelats
efter dagen för undertecknandet av EES-avtalet och som avser tolk-
ningen av det avtalet eller av sådana bestämmelser i Fördraget om
upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Fördraget
om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen som i sak är
identiska med bestämmelserna i EES-avtalet eller bestämmelserna i
protokollen 1-4 och bestämmelserna i de rättsakter som motsvarar dem
som finns förtecknade bilagorna 1 och II till förevarande avtal.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

DEL II

EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

Artikel 4

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

En oberoende övervakningsmyndighet för efta-staterna, eftais övervak-
ningsmyndighet, upprättas härmed.

Artikel 5

1. EFTAis övervakningsmyndighet skall i enlighet med bestämmelser-
na i detta avtal och i EES-avtalet och i syfte att säkerställa att
EES-avtalet fungerar väl,

a) säkerställa att efta-staterna uppfyller sina skyldigheter enligt EES-
avtalet och förevarande avtal,

b) säkerställa att EES-avtalets konkurrensregler tillämpas,

c) övervaka att EES-avtalet tillämpas av de övriga avtalsslutande
parterna i nämnda avtal.

2. I detta syfte skall EFTAis övervakningsmyndighet

a) fatta beslut och vidta andra åtgärder i de fall som avses i detta
avtal och i EES-avtalet,

b) avfatta rekommendationer, avge yttranden och utfärda meddelan-
den eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det avtalet
eller förevarande avtal uttryckligen föreskriver det eller om EFTAis
övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,

c) genomföra samarbete, informationsutbyte och samråd med Euro-
peiska gemenskapernas kommission i enlighet med bestämmelserna i
detta avtal och i EES-avtalet,

d) fullgöra de uppgifter som, med tillämpning av protokoll 1 till
EES-avtalet, följer av de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till
det avtalet, enligt vad som närmare anges i protokoll 1 till förevarande
avtal.

Artikel 6

I enlighet med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet far
EFTAis övervakningsmyndighet, när den utför de uppgifter som ålagts
den, begära in all nödvändig information från EFTA-staternas rege-
ringar och behöriga myndigheter samt från företag eller företagssam-
manslutningar.

Artikel 7

EFTAis övervakningsmyndighet skall bestå av sju medlemmar, som
skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oberoende
inte kan ifrågasättas.

Endast medborgare i EFTA-staterna far vara medlemmar av EFTAis
övervakningsmyndighet.

6 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr I. Del 3

Artikel 8

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall vara helt obe-
roende när de fullgör sina skyldigheter. Vid fullgörandet av dessa
skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner
från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från
varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Varje EFTA-
stat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka
påverka övervakningsmyndighetens medlemmar när de fullgör sina
uppgifter.

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet far inte under sin
ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under
som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med
ämbetet, särskilt skyldigheten att iaktta redbarhet och omdöme vid
mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om
dessa förpliktelser åsidosätts får EFTA-domstolen, på begäran av
EFTA:s övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna besluta
antingen att den berörda medlemmen skall avsättas från ämbetet eller
berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

Artikel 9

Medlemmarna av EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses av EFTA-
staternas regeringar i samförstånd.

Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.

Artikel 10

Frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, skali ämbetet för
en medlem i EFTA:s övervakningsmyndighet upphöra när medlem-
men begär sitt entledigande eller avsätts. För den avgående medlem-
mens återstående mandattid skall en ersättare utses.

Artikel 11

Om en medlem av EFTA:s övervakningsmyndighet inte längre uppfyl-
ler de krav som ställs för att han skall kunna fullgöra sina uppgifter
eller om han gjort sig skyldig till en allvarlig försummelse, får EFTA-
domstolen på begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet avsätta ho-
nom.

Artikel 12

Ordföranden i EFTA:s övervakningsmyndighet skall utses bland dess
medlemmar för en period av två år i samförstånd mellan EFTA-
staternas regeringar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 13

EFTA:s övervakningsmyndighet skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 14

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utse tjänstemän och andra an-
ställda, så att den kan fungera.

EFTA:s övervakningsmyndighet far konsultera experter eller besluta
att tillsätta sådana kommittéer och andra organ som den anser vara
nödvändiga för att bistå den med att fullgöra sina uppgifter.

När de fullgör sina skyldigheter, får tjänstemän och andra anställda i
EFTA:s övervakningsmyndighet varken begära eller ta emot instruktio-
ner från någon regering eller någon organisation utanför EFTA:s
övervakningsmyndighet.

Medlemmar av EFTA:s övervakningsmyndighet, tjänstemän och öv-
riga anställda samt ledamöter i kommittéer skall, även efter det att
deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar
som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras
affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 15

EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut med majoriteten av
sina medlemmar. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

I arbetsordningen skall fastställas när beslutsförhet föreligger.

Artikel 16

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall ange vilka skäl de
grundas på.

Artikel 17

Om inte annat anges i detta avtal eller i EES-avtalet, skall beslut av
EFTA:s övervakningsmyndighet delges dem som de riktar sig till och
bii gällande efter en sådan delgivning.

Artikel 18

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöras i enlighet
med bestämmelserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Artikel 19

Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet som medför betalningsskyl-
dighet för andra än stater skall vara verkställbara i enlighet med artikel
110 i EES-avtalet.

Artikel 20

Enskilda personer och företag skall ha rätt att kommunicera med
EFTA:s övervakningsmyndighet på något av EFTA-staternas och Euro-
peiska gemenskapernas alla officiella språk vad gäller anmälningar,
ansökningar och klagomål. Detta skall även gälla alla stadier av ett
förfarande, vare sig detta inletts genom anmälan, ansökan eller klago-
mål eller på eget initiativ av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 21

EFTA:s övervakningsmyndighet skall varje år offentliggöra en allmän
rapport om sin verksamhet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

DEL III

EFTA-STATERNAS FULLGÖRANDE AV SINA
SKYLDIGHETER ENLIGT EES-AVTALET OCH
FÖREVARANDE AVTAL

Artikel 22

För att säkerställa en riktig tillämpning av EES-avtalet skall EFTA:s
övervakningsmyndighet övervaka hur EFTA-staterna tillämpar bestäm-
melserna i EES-avtalet och i förevarande avtal.

Artikel 23

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 22 och
37 i detta avtal samt artiklarna 65.1 och 109 i, och bilaga XVI, till,
EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 2 till
förevarande avtal, säkerställa att bestämmelserna om upphandling i
EES-avtalet tillämpas av EFTA-staterna.

Artikel 24

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 49,
61-64 och 109 i, samt protokollen 14, 26, 27, bilagorna XIII, avsnitt
I.iv och XV till, EES-avtalet och med förbehåll för bestämmelserna i
protokoll 3 till förevarande avtal, förverkliga bestämmelserna om
statsstöd i EES-avtalet samt säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas
av EFTA-staterna.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTA:s övervakningsmyndig-
het, sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som
motsvarar dem som är uppräknade i bilaga I.

Artikel 25

EFTAzs övervakningsmyndighet skall, i enlighet med artiklarna 53-60
och 109 i, samt protokollen 21-25 och bilaga XIV till, EES-avtalet och
med förbehåll för bestämmelserna i protokoll 4 till förevarande avtal,
förverkliga bestämmelserna i EES-avtalet om genomförandet av kon-
kurrensregler tillämpliga på företag samt säkerställa att dessa bestäm-
melser tillämpas.

Med tillämpning av artikel 5.2 b skall EFTAzs övervakningsmyndig-
het, sedan detta avtal har trätt i kraft, i synnerhet anta rättsakter som
motsvarar dem som är uppräknade i bilaga II.

Artikel 26

Bestämmelser om samarbete, informationsutbyte och samråd mellan
EFTAzs övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kom-
mission om tillämpningen av EES-avtalet finns i artikel 109 samt i
artiklarna 58 och 62.2 i, och protokollen 1, 23, 24 och 27 till
EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

DEL IV

EFTA-DOMSTOLEN

Artikel 27

En domstol för EFTA-staterna, nedan kallad EFTA-domstolen, upp-
rättas härmed. Den skall fullgöra de uppgifter som följer av bestäm-
melserna i detta avtal och i EES-avtalet.

Artikel 28

Domstolen skall bestå av sju domare.

Artikel 29

EFTA-domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolens beslut skall
vara giltiga endast om ett ojämnt antal av dess ledamöter är närvaran-
de. Domstolens beslut skall vara giltiga om fem ledamöter är närvaran-
de. På domstolens begäran får EFTA-staternas regeringar i samförstånd
bemyndiga domstolen att inrätta avdelningar.

Artikel 30

Domarna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan
ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utnämning till de
högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt
erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av EFTA-staternas
regeringar i samförstånd.

En partiell nytillsättning av domarna skall äga rum vart tredje år.
Den skall gälla omväxlande tre och fyra domare. De tre domare som
skall ersättas efter de första tre åren skall utses genom lottning.

Avgående domare kan utnämnas på nytt.

Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av
tre år. Han kan återväljas.

Artikel 31

Om EFTA:s övervakningsmyndighet anser att en EFTA-stat har under-
låtit att uppfylla en skyldighet enligt EES-avtalet eller förevarande
avtal, skall den, om inte annat föreskrivs i förevarande avtal, avge ett
motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten
möjlighet att inkomma med sina synpunkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid
som angivits av EFTA:s övervakningsmyndighet, får denna föra ären-
det vidare till EFTA-domstolen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 32

EFTA-domstolen skall vara behörig att avgöra tvister mellan två eller
flera EFTA-stater angående tolkningen eller tillämpningen av EES-
avtalet, avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna eller föreva-
rande avtal.

Artikel 33

De berörda EFTA-staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
efterkomma EFTA-do msto lens domar.

Artikel 34

EFTA-domstolen skall vara behörig att avge rådgivande yttranden
angående tolkningen av EES-avtalet.

När en sådan fråga väcks vid en domstol i en EFTA-stat, far den
domstolen, om den anser att det är nödvändigt för att döma i saken,
begära att EFTA-domstolen avger ett sådant yttrande.

I sin interna lagstiftning kan en EFTA-stat begränsa rätten att begära
ett sådant rådgivande yttrande till domstolar mot vilkas avgöranden det
inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning.

Artikel 35

EFTA-domstolen skall ha obegränsad behörighet i fråga om påföljder
som ålagts av EFTA:s övervakningsmyndighet.

Artikel 36

EFTA-domstolen skall vara behörig att pröva en EFTA-stats talan mot
ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet rörande bristande behö-
righet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av
detta avtal, av EES-avtalet eller av någon bestämmelse som gäller
dessas tillämpning eller rörande maktmissbruk.

Varje fysisk eller juridisk person far på samma villkor föra talan vid
EFTA-domstolen mot ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet
som är riktat till honom eller motett beslut riktat till en annan person,
om detta direkt och personligen berör honom.

Talan som avses i denna artikel skall anhängiggöras inom två
månader från dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klagan-
den eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om
åtgärden, allt efter omständigheterna.

Om talan är välgrundad, skall beslutet av EFTA:s övervakningsmyn-
dighet förklaras ogiltigt.

Artikel 37

Om EFTAzs övervakningsmyndighet, i strid med detta avtal eller
bestämmelserna i EES-avtalet, underlåter att vidta åtgärder, far en
EFTA-stat anhängiggöra talan vid EFTA-domstolen för att få överträ-
delsen fastslagen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

En sådan talan skall endast tas upp om EFTA:s övervakningsmyn-
dighet dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om myndigheten
inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan
anhängiggöras inom en ytterligare frist av två månader.

Varje fysisk eller juridisk person far på de villkor som slagits fast i
föregående stycken föra talan vid EFTA-domstolen över att EFTA:s
övervakningsmyndighet har underlåtit att rikta ett beslut till personen
i fråga.

Artikel 38

Om ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet har förklarats ogil-
tigt, elter om det har fastställts att EFTA:s övervakningsmyndighet i
strid med detta avtal eller bestämmelserna i EES-avtalet underlåtit att
vidta åtgärder, skall EFTA:s övervakningsmyndighet vidta de åtgärder
som är nödvändiga för att följa domen.

Denna skyldighet skall inte påverka någon skyldighet som kan följa
av tillämpningen av artikel 46 andra stycket.

Artikel 39

Om inte annat föreskrivs i protokoll 7 till detta avtal, skall EFTA-
domstolen vara behörig i mål mot EFTA:s övervakningsmyndighet
avseende ersättning för skada i enlighet med bestämmelserna i artikel
46 andra stycket.

Artikel 40

Talan som förs vid EFTA-domstolen skall inte hindra verkställighet.
EFTA-domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så
kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade
åtgärden.

Artikel 41

I ärenden som anhängiggjorts vid EFTA-domstolen far denna föreskri-
va nödvändiga interimistiska åtgärder.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

DEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH
SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 42

Protokollen och bilagorna till detta avtal skall utgöra en integrerad del
av avtalet.

Artikel 43

1. EFTA-domstolens stadga finns i protokoll 5 till detta avtal.

2. EFTA-domstolen skall anta sina procedurregler, som skall godkän-
nas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

Artikel 44

1. Den rättskapacitet, de privilegier och den immunitet som skall
erkännas och beviljas av EFTA-staterna vad gäller EFTA:s övervak-
ningsmyndighet och EFTA-domstolen är angivna i protokollen 6 och 7
till detta avtal.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen får med
regeringen i den stat på vars territorium de har sitt säte ingå ett avtal
avseende de privilegier och den immunitet som skall erkännas och
beviljas i samband härmed.

Artikel 45

EFTA:s övervakningsmyndighets och EFTA-domstolens säte skall fast-
ställas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd.

Artikel 46

EFTA:s övervakningsmyndighets kontraktsmässiga ansvar skall regleras
av den lag som är tillämplig på avtalet i fråga.

När det är fråga om icke kontraktsmässigt ansvar, skall EFTArs
övervakningsmyndighet i enlighet med allmänna rättsprinciper ersätta
varje skada som den eller dess anställda har förorsakat under fullgö-
rande av sina uppgifter.

Artikel 47

EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA:s övervaknings-
myndighet och efter samråd med en kommitté bestående av de parla-
mentsledamöter från EFTA-staterna som är ledamöter i EES gemen-
samma parlamentarikerkommitté, årligen före den 1 januari i samför-
stånd upprätta en budget för det nästkommande året samt fördela dessa
utgifter mellan EFTA-staterna.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall höras innan ett beslut fattas
som på något sätt medför ändring i dess budgetförslag.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 48

EFTA-staternas regeringar skall, på förslag av EFTA-domstolen, årligen
före den 1 januari gemensamt upprätta en budget för EFTA-domstolen
för det nästkommande året samt fördela dessa utgifter mellan sig.

Artikel 49

EFTA-staternas regeringar far, om inte annat föreskrivs i detta avtal, på
förslag av eller efter att ha hört EFTA:s övervakningsmyndighet, i
samförstånd ändra huvudavtalet och protokollen 1-4 samt 6 och 7. En
sådan ändring skall underställas EFTA-staterna för godtagande och
träda i kraft under förutsättning att den godkänts av alla EFTA-stater.
Godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering, som
skall anmäla detta till alla andra EFTA-stater.

Artikel 50

1. Varje EFTA-stat som frånträder EES-avtalet skall upphöra att vara
part i detta avtal samma dag som frånträdandet blir gällande.

2. Varje EFTA-stat som ansluter sig till Europeiska gemenskapen skall
upphöra att vara part i detta avtal samma dag som anslutningen blir
gällande.

3. Regeringarna i de återstående EFTA-staterna skall i samförstånd
besluta om de nödvändiga ändringar som skall göras i detta avtal.

Artikel 51

Varje EFTA-stat som ansluter sig till EES-avtalet skall ansluta sig till
förevarande avtal på de villkor och betingelser som får fastställas av
EFTA-staterna i samförstånd. Anslutningsinstrumentet skall deponeras
hos Sveriges regering, som skall anmäla detta till övriga EFTA-stater.

Artikel 52

EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om de
åtgärder som vidtagits för att genomföra detta avtal.

Artikel 53

1. Detta avtal, som upprättats i ett enda original på engelska språket,
skall ratificeras av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras
respektive konstitutionella bestämmelser.

Innan detta avtal träder i kraft skall det också upprättas och autenti-
fieras på finska, franska, isländska, italienska, norska, svenska och
tyska språken.

2. Detta avtal skall deponeras hos Sveriges regering, som skall överläm-
na en bestyrkt kopia till varje EFTA-stat.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Sveriges regering som
skall anmäla detta till alla övriga EFTA-stater.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 om EES-avtalet träder i
kraft den dagen och under förutsättning att ratifikationsinstrumenten
för förevarande avtal har deponerats av alla EFTA-stater.

Om EES-avtalet inte träder i kraft den dagen, träder förevarande
avtal i kraft den dag då EES-avtalet träder i kraft eller när alla
ratifikationsinstrument för förevarande avtal har deponerats av alla
EFTA-stater, beroende på vilken dag som inträffar senast.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta
avtal.

Som skedde i Oporto, Portugal, den andra maj nittonhundranittio-
två.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

PROTOKOLL 1

OM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS
UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER SOM MED
TILLÄMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL
EES-AVTALET FÖLJER AV DE RÄTTSAKTER
SOM DET HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL
DET AVTALET

Som beaktar EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta.

Som beaktar att punkterna 4 d och 5 i protokoll 1 till EES-avtalet
innehåller hänvisningar till EFTA:s övervakningsmyndighet och till
Ständiga kommittén,

Som vidare beaktar att det i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet
hänvisas till förfaranden som fastställts mellan EFTA-staterna,

Eftersom det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det
hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-
staterna fastställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens upp-
gifter, som genom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall
fullgöras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga
kommittén, samt att fastställa vilka förfaranden som skall tillämpas
mellan EFTA-staterna för detta ändamål.

Artikel l

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet
innehåller bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissio-
nen

a) underrättar en medlemsstat om huruvida en förebyggande åtgärd
eller skyddsåtgärdsom vidtagits av en medlemsstat var befogad,

b) skall höras av en medlemsstat innan ett undantag eller en
avvikelse från en bestämmelse i en rättsakt beviljas eller genomförs av
staten i fråga,

c) kan, innan ett undantag eller en avvikelse från en bestämmelse i
en rättsakt beviljaseller genomförs av en medlemsstat, ge sitt samtycke
eller bemyndiga staten att göradetta, samt vid behov närmare ange på
vilka villkor som tillståndet beviljas elierfastställa detaljerade regler
rörande dess tillämpning,

d) skall vid behov samråda med de berörda medlemsstaterna eller
deras behörigamyndigheter i syfte att bilägga meningsskiljaktigheter
och tvister samt, iförekommande fall, föreslå lämpliga lösningar,

e) på det veterinära och fytosanitära området

- kan göra eller föranstalta om utvärderingar, undersökningar och
kontroller på platsen,

-kan ge godkännanden eller liknande, eller avge rekommendationer
avseende planering, program, vaccinationer i nödsituationer, hög-
riskområden, m.m.,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

-skall göra förteckningar, såsom förteckningar över experter, godkän-
da områden, godkända gårdar osv., och i förekommande fall vidare-
befordra dem tillmedlemsstaterna,

f) på det veterinära området

-får vidta lämpliga åtgärder i samband med tvister,

g) på området tekniska föreskrifter, standarder, provning och certi-
fiering

-skall underrätta medlemsstaterna om nationella tekniska föreskrifter,
som antas överensstämma med de väsentliga säkerhetskraven och, i
förekommande fall,inleda förfaranden när den anser att ett sådant
antagande om överensstämmelsemåste återkallas,

h) på livsmedelsområdet

-kan besluta om huruvida vissa villkor är uppfyllda,

i) på energiområdet

-skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i gemenskapsrätten,

j) på området för offentlig upphandling

- kan begära information från medlemsstaterna eller deras behöriga
myndigheteroch/eller skall fastställa arten av den tilläggsstatistik som
behövs,

- kan upprätta förteckningar över de kategorier av verksamheter eller
tjänster somden anser omfattas av ett undantag,

-skall fastställa villkoren för meddelanden från upphandlande enheter
om resultatenav ett anbudsförfarande,

skall dessa och liknande uppgifter för EFTA-staterna utföras av
EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med de förfaranden som
anges i de rättsakter som det hänvisas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter,
skall motsvarande uppgifter också fullgöras av EFTA:s övervaknings-
myndighet.

Artikel 2

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall ta emot information som en
EFTA-stat eller en behörig myndighet i enlighet med EES-reglerna
skall lämna den samt vidarebefordra informationen till EG-kommissio-
nen.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidare ta emot motsvarande
information från EG-kommissionen för spridning till EFTA-staterna
eller deras behöriga myndigheter.

Artikel 3

När EG-kommissionen, enligt en rättsakt som det hänvisas till i
bilagorna till EES-avtalet och som innehåller de förfaranden som
beskrivs i artikel 1, skall lämna ett utkast till ett beslut om åtgärd som
skall vidtas, till, eller på annat sätt samråda med, en EG-kommitté,
skall EFTA:s övervakningsmyndighet, i enlighet med motsvarande

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

förfaranden som skall fastställas av Ständiga kommittén, samråda med
en eventuell motsvarande kommitté, som upprättas eller utses i enlig-
het med avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.

Artikel 4

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, om inte annat överenskoms med
EG-kommissionen, samtidigt med EG-kommissionen på lämpligt sätt
upprätta rapporter, utvärderingar eller liknande med avseende på
EFTA-staterna i de ärenden som med tillämpning av punkt 5 i
protokoll 1 till EES-avtalet följer av de rättsakter som det hänvisas till
i bilagorna till det avtalet och som inte direkt har samband med
Ständiga kommitténs uppgifter enligt protokoll 1 till avtalet om en
ständig kommitté för EFTA-staterna. EFTA:s övervakningsmyndighet
skall samråda och utbyta synpunkter med EG-kommissionen när deras
respektive rapporter upprättas, av vilka kopior skall sändas till Gemen-
samma EES-kommittén.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

PROTOKOLL 2

OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER
SOM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
HAR PÅ UPPHANDLINGSOMRÅDET

Artikel l

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31 i detta avtal kan
EFTA:s övervakningsmyndighet inleda det förfarande som förevarande
artikel föreskriver när den, innan ett avtal har träffats, anser att en klar
och konkret överträdelse av bestämmelserna i EES-avtalet på upp-
handlingsområdet har ägt rum i samband med ett upphandlingsförfa-
rande inom tillämpningsområdet för de rättsakter som det hänvisas till
i punkterna 2 och 3 i bilaga XVI i EES-avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrätta EFTA-staten och
den upphandlande enheten som berörs om skälen till varför man
anser att en klar och konkret överträdelse ägt rum och begära att
rättelse sker.

3. Inom 21 dagar efter mottagande av underrättelsen enligt punkt 2
skall den berörda EFTA-staten till EFTAis övervakningsmyndighet
översända:

a) dess bekräftelse på att överträdelsen rättats, eller

b) en motiverad inlaga om varför ingen rättelse har skett, eller

c) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har ställts in tills
vidare antingen avden upphandlande enheten på eget initiativ eller
med stöd av de befogenheter somanges i artikel 2.1.a i den rättsakt som
det hänvisas till i punkt 5 i bilaga XVI tillEES-avtalet.

4. Den motiverade inlagan enligt punkt 3.b i denna artikel kan bland
annat grundas på det faktum att den påstådda överträdelsen redan är
föremål för rättsligt förfarande eller annan granskning eller översyn
enligt artikel 2.8 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5 i bilaga
XVI i EES-avtalet. I så fall skall EFTA-staten informera EFTA:s
övervakningsmyndighet om resultaten av dessa förfaranden så snart de
blir kända.

5. När meddelande har lämnats att ett upphandlingsförfarande har
ställts in tills vidare enligt punkt 3.c i denna artikel skall EFTA-staten
anmäla till EFTA:s övervakningsmyndighet när upphandlingen åter-
upptagits eller annat upphandlingsförfarande inletts avseende samma
ärende i dess helhet eller del därav. Denna anmälan skall bekräfta att
den påstådda överträdelsen har rättats eller innefatta en motiverad
inlaga om varför rättelse inte skett.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 2

1. Senast den 1 januari 1996 skall EFTA:s övervakningsmyndighet
tillsammans med en rådgivande kommitté, sammansatt av representan-
ter från EFTA-staterna, granska det sätt varpå bestämmelserna i detta
protokoll samt bestämmelserna i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 5 i bilaga XVI i EES-avtalet har genomförts och, om så anses
nödvändigt, komma med förslag till ändringar. Till ordförande i denna
kommitté skall utses en representant från EFTA:s övervakningsmyn-
dighet.

Ordföranden sammankallar kommittén på eget initiativ eller på
begäran av en av dess ledamöter.

2. Senast den 1 mars varje år skall EFTA-staterna till EFTA:s övervak-
ningsmyndighet översända information om granskningsförfaranden
som förekommit på det nationella planet under föregående kalenderår.
Vad denna information skall innehålla fastställs av EFTA:s övervak-
ningsmyndighet i samråd med rådgivande kommittén.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

PROTOKOLL 3

OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER
SOM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
HAR PÅ STATSSTÖDSOMRÅDET

Artikel l

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i samarbete med EFTA-stater-
na fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa
stater. Den skall till EFTA-staterna lämna förslag till lämpliga åtgärder
som krävs med hänsyn till den fortlöpande utvecklingen eller EES-
avtalets funktion.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha gett berörda parter
tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en EFTA-stat eller
med medel från en EFTA-stat inte är förenligt med EES-avtalet enligt
vad som anges i artikel 61 i EES-avtalet, eller att sådant stöd missbru-
kas, skall den besluta om att EFTA-staten i fråga skall upphäva eller
ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som övervakningsmyndig-
heten fastställer.

Om EFTA-staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom
föreskriven tid får EFTA:s övervakningsmyndighet eller andra berörda
EFTA-stater, med avvikelse från artiklarna 31 och 32 i detta avtal,
hänskjuta ärendet direkt till EFTA-domstolen.

På ansökan av en EFTA-stat kan EFTA-staterna i samförstånd beslu-
ta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara
förenligt med EES-avtalet, med avvikelse från bestämmelserna i artikel
61 i EES-avtalet, om ett sådant beslut är motiverat på grund av
exceptionella omständigheter. Om EFTA:s övervakningsmyndighet be-
träffande stödet i fråga redan inlett det förfarande som anges i denna
punkts första stycke, skall den i de fall staten i fråga har lämnat in en
ansökan till EFTA-staterna skjuta upp detta förfarande tills EFTA-
staterna i samförstånd har tillkännagivit sin inställning till ansökan.

Om EFTA-staterna inte har tillkännagivit sin inställning till nämnda
ansökan inom tre månader efter det att den inlämnats, skall EFTA:s
övervakningsmyndighet fatta beslut i ärendet.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid, att
den kan yttra sig, om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder.
Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med EES-avtalet
enligt vad som anges i artikel 61 i EES-avtalet, skall den utan dröjsmål
inleda det förfarande som anges i punkt 2. Staten i fråga far inte
genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

7 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Artikel 2

1. En rådgivande kommitté skall bistå EFTA:s övervakningsmyndighet
vid granskningen av stöd som lämnats för transporter på järnväg,
landsväg och inre vattenvägar. Kommittén skall som ordförande ha en
representant från EFTA:s övervakningsmyndighet och skall bestå av
representanter utnämnda av varje enskild EFTA-stat. Kallelse till kom-
mitténs sammanträden skall skickas ut minst tio dagar i förväg och
innehålla en detaljerad dagordning. Denna tid kan dock i brådskande
fall förkortas.

2. Kommittén får granska och lämna synpunkter på samtliga frågor
som rör tillämpningen av bestämmelserna i EES-avtalet beträffande
stöd inom transportsektorn.

3. Kommittén skall hållas underrättad om arten och omfattningen av
det stöd som lämnats till transportföretag och, i allmänhet, om alla
relevanta detaljer om sådant stöd, så snart detta anmälts till EFTA:s
övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIII,
avsnitt I.iv, i EES-avtalet som reglerar stödåtgärder inom transportsek-
torn.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

PROTOKOLL 4

OM DE UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER
SOM EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
HAR PÅ KONKURRENSOMRÅDET

Innehållsförteckning med hänvisningar till motsvarande EG-rättsakter
eller bestämmelser i EES-avtalet

DEL I ALLMÄNNA REGLER

Kapitel I Inledning

Kapitel II Allmänna procedurregler för tillämpning av artiklarna 53
och 54 i EES-avtalet (jfr förordning nr 17/62)

Kapitel III Form, innehåll och övriga enskildheter beträffande
ansökningar och anmälningar (jfr förordning nr 27/62)

Kapitel IV Förhör enligt artikel 19.1 och 2 i kapitel II (jfr förordning
nr 99/63)

Kapitel V Preskription av möjligheten att ålägga ekonomiska
påföljder enligt transport- och konkurrensreglerna i kapitel
II-IV och VI-XIV och att verkställa sådana påföljder (jfr
förordning nr 2988/74)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

DEL II TRANSPORT

Kapitel VI Tillämpning av konkurrensregler på transporter på
järnväg, landsväg och inre vattenvägar (jfr förordning nr
1017/68, artikel 6 och artikel 10-31)

Kapitel VII Form, innehåll och övriga enskildheter beträffande
klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12
och anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI (jfr
förordning nr 1629/69)

Kapitel VIII Förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI (jfr förordning nr
1630/69)

Kapitel IX Regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i
EES-avtalet på sjöfarten (jfr förordning nr 4056/86, avsnitt

II)

Kapitel X Anmälningsskyldighet, form, innehåll och övriga
enskildheter beträffande klagomål, ansökningar och förhör
enligt kapitel IX (jfr förordning nr 4260/88)

Kapitel XI Proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på
företag inom luftfartssektorn (jfr förordning nr 3975/87)

Kapitel XII Form, innehåll och övriga enskildheter beträffande
klagomål, ansökningar och förhör enligt kapitel XI, som
fastställer proceduren för tillämpning av
konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (jfr
förordning nr 4261/88)

DEL III KONTROLL AV KONCENTRATIONER

Kapitel XIII Regler för kontroll av företagskoncentrationer (jfr
förordning nr 4064/89, artikel 6-25)

Kapitel XIV Närmare bestämmelser om anmälningar, tidsfrister och
förhör beträffande företagskoncentrationer (jfr förordning
nr 2367/90)

DEL IV KOL OCH STÅL

Kapitel XV Bestämmelser tillämpliga på företag på kol- och
stålområdet

Avsnitt I Allmänna bestämmelser om avtal och koncentrationer
(jmf. artikel 65.2, styckena 3-5, punkt 3, punkt 4, stycke 2,
och punkt 5, artikel 66.2, styckena 2-4, och punkt 4-6 samt
artikel 47, 36.1 och 82 i CECA-fördraget)

Avsnitt II Uppgiftsskyldighet (artikel 2.4 i avsnitt I) (jmf. beslut nr
26/54)

Avsnitt 111 Preskription av möjligheten att ålägga ekonomiska
påföljder enligt protokoll 25 till EES-avtalet och detta
kapitel och att verkställa sådana påföljder (jfr beslut nr
715/78)

Avsnitt IV Befogenheter för EFTA:s övervakningsmyndighets
tjänstemän och befullmäktigade företrädare som har till
uppgift att genomföra kontroller enligt bestämmelserna i
protokoll 25 till EES-avtalet och i detta kapitel (jfr beslut
nr 379/84)

DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH ÖVRIGA
BESTÄMMELSER

Kapitel XVI Övergångsbestämmelser

Avsnitt I Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel II-XII och XV
(jfr artikel 5 ff i protokoll 21 till EES-avtalet)

Avsnitt II Bestämmelser som är tillämpliga på kapitel XIII och XIV
(jfr artikel 25.2 i förordning nr 4064/89)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

100

TILLÄGG

Tillägg 1

Tillägg 2

Tillägg 3

Tillägg 4

Tillägg 5

Tillägg 6

Tillägg 7

Tillägg 8

Tillägg 9

Tillägg 10

Formulär som avses i artikel 4.1 och 4 i kapitel III

Förteckning över helgdagar som avses i artikel 11.3 i
kapitel IV, artikel 11.3 i kapitel VIII, artikel 15.3 i kapitel
X och artikel 14.3 i kapitel XII

Formulär som avses i artikel 1.1 i kapitel VII

Formulär som avses i artikel 3.1 i kapitel VII

Formulär som avses i artikel 3.2 i kapitel VII

Formulär som avses i artikel 4.1 i kapitel VII

Förteckning över vissa tekniska avtal inom luftfartssektorn
som avses i artikel 2 i kapitel XI

Formulär som avses i artikel 3.1 i kapitel XII

Formulär som avses i artikel 2.1 i kapitel XIV

Förteckning över helgdagar som avses i artikel 19 i kapitel
XIV

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

101

DEL I ALLMÄNNA REGLER

KAPITEL I INLEDNING

Artikel l

Detta protokoll innehåller bestämmelser för genomförandet av EES-
avtalets konkurrensregler som är tillämpliga på företag, särskilt beträf-
fande genomförandet av protokollen 21-25 till det avtalet.

Artikel 2

1. Om inte annat anges, är kapitel 1I-V, XIII och XIV tillämpliga på
samtliga områden som omfattas av EES-avtalet.

2. Kapitlen II-IV skall inte tillämpas på avtal, beslut eller samordnade
förfaranden på transportområdet som har till syfte eller resultat att
fastställa transportpriser och transportvillkor, begränsa eller kontrolle-
ra transportutbudet eller dela upp transportmarknader. De skall inte
heller tillämpas på missbruk av en dominerande ställning, som avses i
artikel 54 i EES-avtalet, på transportmarknaden. Sådana fall omfattas
av kapitlen VI-XII.

3. Kapitlen II-V, XIII och XIV skall inte tillämpas på sådana fall som
omfattas av kapitel XV enligt de förutsättningar som anges där.

Artikel 3

Kapitel XVI innehåller de övergångsbestämmelser som skall tillämpas
beträffande kapitlen 1I-XV.

Artikel 4

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med artikel 49 i detta
avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till ändringar i detta
protokoll med bilagor.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

102

KAPITEL II ALLMÄNNA PROCEDURREGLER
FÖR TILLÄMPNING AV ARTIKLARNA 53 OCH
54 I EES-AVTALET

Artikel l

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Principbestämmelse

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 6 i detta kapitel och
artikel 3 i kapitel XVI, är sådana avtal, beslut och samordnade förfa-
randen som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet samt sådant missbruk av
en dominerande ställning på marknaden som avses i artikel 54 i
EES-avtalet förbjudna utan att det krävs föregående beslut om detta.

Artikel 2

Icke-ingripandebesked

EFTA:s övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda företag
eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de om-
ständigheter som har kommit till dess kännedom inte finns anledning
för den att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-
avtalet mot ett avtal, beslut eller förfarande.

Artikel 3

Åläggande att upphöra med överträdelser

1. Konstaterar EFTAzs övervakningsmyndighet, efter ansökan eller på
eget initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i artikel 53 eller
artikel 54 i EES-avtalet, kan den ålägga de berörda företagen eller
företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

2. Rätt att framställa ansökan om detta har

a) EFTA-stater,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i
saken.

3. Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta protokoll kan
EFTAzs övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt punkt
1, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssam-
manslutningarna för att fa dem att upphöra med överträdelsen.

Artikel 4

Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1 i EES-avtalet, som har tillkommit efter det att EES-avtalet har
trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmel-
serna i artikel 53.3 i EES-avtalet skall anmälas till EFTAzs övervak-
ningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som
anges i artikel 1-3 i protokoll 21 och i protokoll 23 till EES-avtalet

samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV. Så länge en sådan
anmälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte
fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en och samma EG-medlemsstat eller EFTA-
stat är parter och avtalen, besluten eller förfarandena inte berör
import eller export mellan avtalsslutande parter i EES-avtalet,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i) att ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor
begränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av
den andra parten, eller

ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter
industriellt rättsskydd — särskilt patent, bruksmönster,
mönster eller varumärken — eller den som enligt avtal om
överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda
entillverkningsmetod eller kunskaper om användning och
tillämpning avindustriella processer åläggs begränsningar i
utnyttjandet av dessarättigheter,

c) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av standarder eller
typer, eller

ii) gemensam forskning eller utveckling, eller

iii) specialisering beträffande tillverkningen av produkter,
inklusive de avtal som är nödvändiga för att genomföra denna

- om de produkter som är föremål för specialisering inte inom
en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal
svarar för mer än 15 % av affärsvolymen för identiska
produkter eller produkter som med hänsyn till sina
egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna
uppfattassom likartade, och

- om de berörda företagens sammanlagda årsomsättning inte
överstiger 200 milj. ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till
EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-
avtalet, de regler som anges i artikel 1-3 i protokoll 21 och i protokoll
23 till EES-avtalet samt i kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.

Artikel 5

Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden

(Se artikel 1 i kapitel XVI)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

104

Artikel 6

Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet meddelar beslut enligt artikel

53.3 i EES-avtalet skall den ange den dag då beslutet träder i kraft.
Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och
samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2 i detta kapitel och
artikel 1.2 i kapitel XVI och inte heller sådana som avses i artikel 1.1 i
kapitel XVI och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 7

Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och
förfaranden

(Se artikel 3 i kapitel XVI)

Artikel 8

Giltighetstid för och återkallande av beslut enligt artikel 53.3

1. Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet ges för en bestämd period
och kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i artikel 53.3 i
EES-avtalet fortfarande är uppfyllda.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut
eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet ändras
i något väsentligtavseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med
beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats
på ett bedrägligtsätt, eller

d) om parterna missbrukar undantag från bestämmelsen i artikel

53.1 i EES-avtaletsom har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 9

Behörighet

1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt
artikel 108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande
avtal är EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet
med de villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet förklara med stöd
av artikel 53.3 i EES-avtalet att bestämmelserna i artikel 53.1 inte är
tillämpliga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

105

1. EFTA:s övervakningsmyndighet är behörig att tillämpa artiklarna

53.1 och 54 i EES-avtalet, även om de tidsfrister för anmälan som
anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i kapitel XVI inte har löpt ut.

3. Så länge EFTA:s övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfaran-
de enligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda
EFTA-staterna alltjämt behöriga att tillämpa artiklarna 53.1 och 54,
även om de tidsfrister för anmälan som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 i
kapitel XVI inte har löpt ut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 10

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-
staternas behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och
anmälningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs
EFTA:s övervakningsmyndighet för att överträdelser av artikel 53 eller
54 i EES-avtalet skall kunna konstateras eller för att negativattest eller
beslut om tillämpning av artikel 53.3 skali kunna erhållas.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater-
nas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar, klagomål
och uppgifter om inledande av förfaranden på eget initiativ som den
har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 2 och 10 i
protokoll 23 till EES-avtalet.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater-
nas behöriga myndigheter översända kopior av handlingar som den
har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till
EES-avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt punkt 1,
första stycket, i nära och ständig samverkan med EFTA-staternas
behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på
dessa åtgärder.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och
monopolfrågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt
beslut om att förnya, ändra eller återkalla beslut enligt artikel 53.3 i
EES-avtalet.

Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan ett sådant
förslag som avses i artikel 22 läggs fram.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är
sakkunniga i kartell- och monopoifrågor. Varje EFTA-stat skall utse en
tjänsteman som representant, som vid förhinder kan ersättas av en
annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara
vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sina syn-
punkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som
sammankallas av EFTA:s övervakningsmyndighet och som hålls tidi-

106

gast 14 dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en
redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de
viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Med hänsyn till det deltagande som avses i punkt 4, andra stycket,
skall EG-kommissionen erhålla en inbjudan till sammanträdet samt
den information som avses i artikel 6 i protokoll 23 till EES-avtalet.

6. Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om en del
ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för
resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogö-
relsen skall inte offentliggöras.

Artikel 11

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTA:s övervakningsmyndig-
het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege-
ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-
manslutningar.

2. När EFTAzs övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplys-
ningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti-
digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i
den EFTA-stat inom vars territorium företaget eller företagssamman-
slutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTAzs övervakningsmyndighet ange den rättsli-
ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i
artikel 15.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare
eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag,
eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är
utsedda att företräda dessa enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de
begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av
EFTAzs övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter,
skall EFTAzs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom
beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas
en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges
de påföljder som avses i artiklarna 15.1 b och 16.1 c samt upplysas om
rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm-
melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet
vid EFTA-domstolen.

6. EFTAzs övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av
sitt beslut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars
territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

107

Artikel 12

Utredning av branscher

1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln, prisrörelser, prisstel-
het eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen inom det
territorium som omfattas av EES-avtalet är begränsad eller snedvriden
i branschen i fråga, kan EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet
med bestämmelserna i protokoll 23 till EES-avtalet besluta att företa
en allmän utredning och i samband därmed begära att företagen i
denna bransch lämnar de upplysningar som är nödvändiga för att
förverkliga de principer som är uppställda i artiklarna 53 och 54 i
EES-avtalet och för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts
EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan särskilt begära att alla företag
och företagsgrupper inom den berörda branschen informerar den om
samtliga avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med
artikel 4.2 i detta kapitel och artikel 1.2 i kapitel XVI är undantagna
från anmälningsskyldighet.

3. När EFTAzs övervakningsmyndighet företar utredningar enligt
punkt 2, skall den även begära att företag eller företagsgrupper, vars
storlek tyder på att de har en dominerande ställning på det territorium
som omfattas av EES-avtalet eller på en väsentlig del av det, lämnar de
uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för
att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i artikel
54 i EES-avtalet.

4. Artiklarna 10.3-6, 11, 13 och 14 äger motsvarande tillämpning.

Artikel 13

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas
behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTAzs
övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 14.1 eller som
den har beslutat om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos EFTA-
staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra
undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en
skriftlig fullmakt utSrdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-
stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak-
ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTAzs övervakningsmyndighet eller den behöriga
myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen
skall genomföras kan EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän bi-
träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

108

Artikel 14

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid
undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel får den genomföra alla nödvän-
diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom
en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTA:s
övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och
transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAzs övervakningsmyndighet har fått i
uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och
syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 15.1 c
för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram-
läggs på ett fullständigt sätt. EFTAzs övervakningsmyndighet skall i god
tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den
EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om
undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens
identitet. EFTAzs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant
bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall
delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som EFTAzs övervakningsmyndighet har beslutat
om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning-
en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i
artiklarna 15.1 c och 16.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande
avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTAzs övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3
efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä-
ran av myndigheten eller EFTAzs övervakningsmyndighet, hjälpa
EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

109

7. För detta ändamål skall EFTA-staterna, efter samråd med EFTA:s
övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader
efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 15

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-
manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt
artikel 2 eller i enanmälan enligt artikel 4 i detta kapitel eller artikel 1
i kapitel XVI, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna
11.3, 11.5 ellerl2 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som
har fastställts genom beslutenligt artikel 11.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 13 eller 14
framlägger begärdaböcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän-
digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats
enligt artikel 14.3.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssam-
manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett
högre belopp som dock inte far överstiga 10 % av föregående räken-
skapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen,
om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller artikel 54 i EES-
avtalet, eller

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens
svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 10.3-6 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.

5. Böter enligt punkt 2 a kan inte åläggas för åtgärder

a) som har vidtagits efter anmälan till EFTA:s övervakningsmyndig-
het och före dessbeslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet,
förutsatt att åtgärderna liggerinom ramen för den verksamhet som har
beskrivits i anmälan,

b) som har vidtagits före anmälan inom ramen för sådana avtal,
beslut och samordnade förfaranden som föreligger när EES-avtalet
träder i kraft, förutsatt attdenna anmälan har gjorts inom de tidsfrister
som anges i artikel 1.1 och artikel 3.2i kapitel XVI.

110

6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte tillämpliga när EFTArs övervak-
ningsmyndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preli-
minär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig
och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

Artikel 16

Viten

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga företag
eller företagssammanslutningar viten om lägst 50 och högst 1 000 ecu
om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-
avtalet i överensstämmelse med EFTA:s övervakningsmyndighets beslut
enligt artikel 3 idetta kapitel,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som
EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel
11.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak-
ningsmyndighet harbeslutat om enligt artikel 14.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldighe-
ten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTA:s övervaknings-
myndighet fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det
som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Artikel 10.3-6 är tillämplig.

Artikel 17

EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämp-
liga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt prövningsrätt, på
det sätt som anges i artikel 35 i förevarande avtal, i fråga om överkla-
ganden av beslut genom vilka EFTA:s övervakningsmyndighet har
fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja
ålagda böter eller viten.

Artikel 18

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 15-17 skall med ecu förstås ecun såsom
den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe-
ter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

111

Artikel 19

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna

2, 3, 6, 8, 15 och 16 i detta kapitel och artikel 3 i kapitel XVI skall
den lämna de berörda företagen och företagssammanslutningarna till-
fälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTAzs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga
myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska
eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig
skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTAzs övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripan-
debesked med stöd av artikel 2 eller meddela beslut med stöd av
artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra ansökan eller anmä-
lan i sammandrag och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra
sina synpunkter inom den tidsfrist som EFTAzs övervakningsmyndig-
het fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggö-
randet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras
affärshemligheter skyddas.

Artikel 20

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9.3 i protokoll 23 till EES-avtalet,
får upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 11-14 i detta
kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet
endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda
ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 21, får EFTAzs övervak-
ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas
tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har
inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet
samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas
av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för
EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande
kommittén enligt artikel 10.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel

IV.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för
offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte
innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutning-
ar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

112

Artikel 21

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den
fattar enligt artiklarna 2, 3, 6, och 8 i detta kapitel och artikel 3 i
kapitel XVI.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och
huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legiti-
ma intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 22

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får förelägga EFTA-staterna, för sam-
råd inom Ständiga kommittén enligt artikel 2 i avtalet om EFTA-
staternas Ständiga kommitté, förslag om att med stöd av artikel 53.3 i
EES-avtalet undanta vissa grupper av avtal, beslut och samordnade
förfaranden från förbudet i artikel 53.1 i sistnämnda avtal.

8 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

KAPITEL III FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA
ENSKILDHETER BETRÄFFANDE
ANSÖKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR

Artikel l

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och
anmälningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som
avses i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet får inlämna en ansökan
enligt artikel 2 i kapitel II eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II
och artikel 1 i kapitel XVI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av
några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de
övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 2, 3.1, 3.2 b
och 4 i kapitel II och artikel 1 i kapitel XVI undertecknas av
företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller
juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar bör en gemensam
företrädare utses.

Artikel 2

Inlämnande av ansökningar och anmälningar

1. Varje ansökan och anmälan skall inlämnas till EFTA:s övervak-
ningsmyndighet i nio exemplar.

2. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior.
Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

3. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-
staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga hand-
lingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är
något av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella
språk, skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

Artikel 3

Giltighetsdatum för ansökningar och anmälningar

Datum för ansökan eller anmälan skall, om inte annat följer av artikel
11 i protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till
EFTA:s övervakningsmyndighet. Om ansökan eller anmälan skickas
med rekommenderat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag
som framgår av avsändningsortens poststämpel.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

114

Artikel 4

Innehållet i ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten
av artikel 53.1 i EES-avtalet samt anmälningar enligt artikel 4 i kapitel
II eller artikel 1.2 i kapitel XVI skall inlämnas på de formulär som för
detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd,
enligt vad som framgår av tillägg 1, eller av EG-kommissionen.

2. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som
begärs i formulären.

3. Flera deltagande företag far göra ansökan eller anmälan på ett enda
formulär.

4. Ansökningar enligt artikel 2 i kapitel II som avser tillämpligheten
av artikel 54 i EES-avtalet skall innehålla en fullständig redogörelse
för förhållandena och skall särskilt ange förfarandet i fråga samt
företagets eller företagens ställning inom det territorium som omfattas
av EES-avtalet, eller en väsentlig del av det, beträffande de varor eller
tjänster som omfattas av förfarandet. De formulär som för detta ända-
mål utfärdas av EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad
som framgår av tillägg 1, eller av EG-kommissionen kan användas.

Artikel 5

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

115

KAPITEL IV FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 19.1
OCH 2 I KAPITEL II

Artikel 1

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande
kommittén för kartell- och monopolfrågor skall den hålla ett förhör
enligt artikel 19.1 i kapitel II.

Artikel 2

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och
företagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot
dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemen-
samt ombud som de har utsett.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kun-
görelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
om omständigheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelan-
det skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har
utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse
av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar
endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i
punkt 1.

4. Då EFTAzs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall
den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssamman-
slutningarna kan framföra sina synpunkter till EFTA:s övervaknings-
myndighet.

Artikel 3

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda
tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som
har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är
av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade
omständigheterna. De får även föreslå att EFTAzs övervakningsmyndig-
het hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 4

EFTAzs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana
anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande
vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

116

Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt
intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 19.2 i kapitel II, skall
EFTA:s övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig skrift-
ligt inom den tidsfrist som den fastställer.

Artikel 6

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan
enligt artikel 3.2 i kapitel II, anser att det på grundval av den
information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för
att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och faststäl-
la en tidsfrist inom vilken de far inkomma med ytterligare skriftliga
synpunkter.

Artikel 7

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall lämna personer, som i sina
skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligt,
tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken
eller om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att ålägga dem böter
eller viten.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person
tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 8

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall
höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas
behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.
EFTA:s övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen
att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta
EG-medlemsstaterna.

Artikel 9

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA:s övervakningsmyn-
dighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller
genom sina juridiska ombud eller stadgeenliga ställföreträdare. Företag
och företagssammanslutningar kan dessutom företrädas av ett veder-
börligen befullmäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie
personal.

Personer som hörs av EFTA:s övervakningsmyndighet kan biträdas
av advokater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid
EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

117

3. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt
eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet
skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshem-
ligheter skyddas.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person
som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas
av honom.

Artikel 10

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och
kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i
rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem
mot kvitto.

Artikel 11

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som
anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som
behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan-
de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna
förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen
har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTA:s övervakningsmyndig-
het eller vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång.
Infaller tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den
förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av
den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för
mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i tillägg
2 till detta protokoll och när det gäller avsändningsdagen till de
lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

118

KAPITEL V PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN
ATT ÅLÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER
ENLIGT TRANSPORT- OCH
KONKURRENSREGLERNA I KAPITLEN II-IV
OCH VI-XIV OCH ATT VERKSTÄLLA SÅDANA
PÅFÖLJDER

Artikel l

Preskriptionstider vid förfaranden

1. Följande preskriptionstider gäller EFTA:s övervakningsmyndighets
befogenhet att ålägga böter eller viten för överträdelser av transport-
och konkurrensreglerna i EES-avtalet:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om företags eller före-
tagssammanslutningars ansökningar eller anmälningar, begäran om
upplysningar eller genomförande av undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när överträdelsen begås.
När det gäller fortsatta eller upprepade överträdelser skall dock tiden
räknas från den dag när överträdelsen upphör.

Artikel 2

Avbrott av preskriptionstider vid förfaranden

1. Preskriptionstiden vid förfaranden avbryts av åtgärder som vidtas av
EFTA:s övervakningsmyndighet eller av EG-kommissionen på EFTA:s
övervakningsmyndighets begäran enligt artikel 8 i protokoll 23 till
EES-avtalet eller av en EFTA-stat på EFTA:s övervakningsmyndighets
begäran i syfte att fa till stånd en förberedande undersökning eller ett
förfarande beträffande en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden
gäller från den dag när minst ett företag eller en företagssammanslut-
ning som har deltagit i överträdelsen har underrättats om åtgärden.
Åtgärder som avbryter preskriptionstiden omfattar särskilt

a) skriftliga framställningar om upplysningar, som görs av EFTA:s
övervakningsmyndighet eller av den behöriga myndigheten i en EFTA-
stat påEFTA:s övervakningsmyndighets begäran, eller beslut av EFTA:s
övervakningsmyndighet i vilka de begärda upplysningarna krävs,

b) skriftliga bemyndiganden att genomföra undersökningar som har
lämnats till desstjänstemän av EFTA:s övervakningsmyndighet eller, på
EFTA:s övervakningsmyndighets begäran, av den behöriga myndighe-
ten i en EFTA-stat,eller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet om
att beordra en undersökning,

c) EFTA:s övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) meddelanden om EFTA:s övervakningsmyndighets anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla företag eller företagssam-
manslutningar som har deltagit i överträdelsen.

119

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt. Pre-
skriptionstiden skall dock utlöpa senast när en period som är lika med
dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att EFTA:s övervaknings-
myndighet har ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas
med den tid under vilken preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt
artikel 3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 3

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid förfaranden

Preskriptionstiden beträffande påföljder löper inte så länge EFTA:s
övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid EFTA-
domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm-
melserna i förevarande avtal.

Artikel 4

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTA:s övervakningsmyn-
dighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter,
sanktionsavgifter eller viten för överträdelser av transport- eller kon-
kurrensreglerna i EES-avtalet.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den tidpunkt när beslutet träder
i kraft.

Artikel 5

Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder avbryts

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga
bötes-, sanktionsavgifts- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begä-
ran om en sådan ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTA:s övervakningsmyndighet
eller av en EFTA-stat på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran för
att driva in böter, sanktionsavgifter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden att löpa på nytt.

Artikel 6

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av
påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa så länge
som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller

b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domsto-
len enligt artikell08.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna
i förevarande avtal.

120

DEL II TRANSPORT

KAPITEL VI TILLÄMPNING AV
KONKURRENSREGLER PÅ TRANSPORTER PÅ
JÄRNVÄG, LANDSVÄG OCH INRE
VATTENVÄGAR

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 1017/68
mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta
kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1-5 och 7-9,
med anpassningar, i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i
bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68). EFTA:s
övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmel-
serna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1 a och b och punkt 3.

Artikel 1-5

(Ingen text)

Artikel 6

Avtal avsedda att minska störningar till följd av
transportmarknadens struktur

1. Till dess att lämpliga ågärder vidtas för att säkerställa en stabil
transportmarknad kan förbudet i artikel 2 i den rättsakt som det
hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning
(EEG) nr 1017/68) förklaras icke tillämpligt på avtal, beslut och
samordnade förfaranden som kan minska störningar på marknaden i
fråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att inte
tillämpa förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt Sr inte fattas förrän
Ständiga kommittén på grundval av ett utlåtande från EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela
transportmarknaden eller en del av den.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2, kan förbudet i artikel
2 i nämnda rättsakt förklaras ej tillämpligt endast om

a) avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte ålägger de
berörda företagenbegränsningar som inte är nödvändiga för att minska
störningarna, och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när
det gäller enväsentlig del av den berörda transportmarknaden.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 7-9

(Ingen text)

121

Artikel 10

Förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s
övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTA:s övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål
eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av
bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68)
att upphöra eller för att säkerställa att artikel 4.2 i nämnda rättsakt
iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i
saken.

Artikel 11

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s
övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet att det har skett en
överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68),
kan den genom beslut ålägga de berörda företagen eller företagssam-
manslutningarna att upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel och i
nämnda rättsakt, kan EFTA:s övervakningsmyndighet, innan den fattar
beslut enligt föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda
företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra
med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2 i nämnda
rättsakt.

3. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago-
mål, att det på grundval av den information som den har tillgång till
inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller 8 i
nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom
beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago-
mål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfaran-
de uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt,
skall den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet
skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara
tidigare än tidpunkten för beslutet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

122

Artikel 12

Tillämpningen av artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr
1017/68) — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 5
i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) beträffande sådana avtal,
beslut eller samordnade förfaranden som avses i artikel 2 i nämnda
rättsakt och i vilka de deltar kan framställa ansökningar till EFTA:s
övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTAzs övervakningsmyndighet att den förfogar över allt
tillgängligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga
åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslu-
tet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansö-
kan i sammandrag i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiel-
la tidning och lämna berörda tredje män tillfälle att framföra synpunk-
ter till EFTAzs övervakningsmyndighet inom 30 dagar. Vid offentliggö-
randet skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras
affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTAzs övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tid-
punkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska
gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns
allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 5 i nämnda
rättsakt, skall avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, förut-
satt att det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i
ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har
förflutit och under ytterligare högst tre år från offentliggörandet av
ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTAzs övervakningsmyndighet, efter utgången av nit-
tiodagarsfristen men före utgången av treårsfristen, att villkoren för
tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt inte är uppfyllda, skall den
genom beslut meddela att förbudet i artikel 2 i nämnda rättsakt gäller.
Detta beslut kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har
lämnat oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmel-
serna i artikel 2 i nämnda rättsakt.

4. Om EFTAzs övervakningsmyndighet inom nittiodagarsfristen lämnar
sökandena meddelande i enlighet med punkt 3, första stycket, skall
den undersöka om villkoren i artiklarna 2 och 5 i nämnda rättsakt är
uppfyllda.

Finner EFTAzs övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna 2
och 5 i nämnda rättsakt är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning
av artikel 5. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft.
Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

123

Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av
artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga
XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68)

1. I beslut om tillämpning av artikel 5 i nämnda rättsakt som fattas
med stöd av artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken
tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år.
Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel

5 i nämnda rättsakt fortfarande gäller.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut
eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har
ändrats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med
beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats
på ett bedrägligtsätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i
artikel 2 i nämnda rättsakt som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14

Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel
2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och beträffande vilka par-
terna önskar åberopa artikel 6 skall anmälas till EFTA.s övervaknings-
myndighet.

2. Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet om tillämpning av artikel

6 i nämnda rättsakt skall träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet.
I beslutet skall anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte
överstiga tre år från den tidpunkt när Ständiga kommittén konstaterar
att det föreligger ett krisläge enligt artikel 6.2.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan förnya beslutet, om Ständiga
kommittén i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.2 på
nytt konstaterar att det föreligger ett krisläge och om de övriga
villkoren i artikel 6 fortfarande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. EFTA:s övervakningsmyndighets beslut skall upphöra att gälla se-
nast sex månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har
genomförts.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

124

6. Artikel 13.3 är tillämplig.

Artikel 15

Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är
EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med
villkoren i artikel 56 i EES-avtalet

-ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2 i den rättsakt som det hänvisas
till i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr
1017/68),

-meddela beslut enligt artiklarna 5 i nämnda rättsakt och 6 i detta
kapitel.

Så länge EFTAs övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfaran-
de för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande
enligt artikel 12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behö-
riga att avgöra om bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i nämnda rättsakt
är tillämpliga på fallet.

Artikel 16

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som
föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-
staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn-
punkter på dessa förfaranden.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-
staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och
ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs
EFTAs övervakningsmyndighet eller som den skickar ut i samband
med dessa förfaranden.

EFTAs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater-
nas behöriga myndigheter översända kopior av handlingar som den
har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till
EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och
monopolfrågor inom transportsektorn före beslut som följer på ett
förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra
stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel eller enligt
punkt 2 eller 3 i artikel 14. Samråd skall också ske med Rådgivande
kommittén före överlämnandet av sådana förslag som avses i artikel
29.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

125

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är
sakkunniga i kartell- och monopolfrågor på transportområdet. Varje
EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var och
en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som
sammankallas av EFTA:s övervakningsmyndighet och som hålls tidi-
gast 14 dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en
redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de
viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

Artikel 17

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Ständiga kommitténs behandling av de principfrågor rörande
transportbestämmelserna i EES-avtalet som uppkommer i
särskilda fall

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall inte meddela ett beslut för
vilket samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången av
en frist på 20 dagar från den dag när Rådgivande kommittén har avgett
sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 får varje EFTA-stat
begära att Ständiga kommittén sammankallas för att tillsammans med
EFTA:s övervakningsmyndighet behandla de principfrågor rörande
transportbestämmelserna i EES-avtalet som enligt EFTA-statens upp-
fattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Ständiga kommittén skall inom 30 dagar efter en begäran från den
berörda EFTA-staten sammanträda uteslutande för att behandla sådana
principfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall inte meddela sitt beslut förrän
efter Ständiga kommitténs sammanträde.

3. Ständiga kommittén kan vidare när som helst på begäran av en
EFTA-stat eller EFTA:s övervakningsmyndighet behandla allmänna
frågor som uppkommer i samband med genomförandet av konkur-
renspolitiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att Ständiga kommittén sammanträder
för att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor

126

enligt punkt 3 skall EFTA:s övervakningsmyndighet inom ramen för
detta kapitel ta hänsyn till de riktlinjer som framkommer vid samman-
trädet.

Artikel 18

Utredningar av transportbranscher

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på transport-
området eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen på
transportområdet är begränsad eller snedvriden inom det territorium
som omfattas av EES-avtalet i ett särskilt geografiskt område eller i
samband med en eller flera transportleder, eller i fråga om person-
eller godsbefordran av en eller flera bestämda kategorier, kan EFTA:s
övervakningsmyndighet i enlighet med bestämmelserna i protokoll 23
till EES-avtalet besluta att företa en allmän utredning av den berörda
branschen och i samband därmed begära att transportföretagen i denna
bransch lämnar de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga
för att förverkliga de principer som är uppställda i artiklarna 2-5, 7
och 8 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) och i artikel 6 i detta
kapitel.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet företar utredningar enligt
punkt 1, skall den även begära att företag eller grupper av företag, vars
storlek tyder på att de har en dominerande ställning inom det territori-
um som omfattas av EES-avtalet eller en väsentlig del av det, lämnar
de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga
för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i
artikel 8 i nämnda rättsakt.

3. Artiklarna 16.2-6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Artikel 19

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel far EFTA:s övervakningsmyndig-
het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege-
ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-
manslutningar.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplys-
ningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti-
digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i
den EFTA-stat inom vars territorium företaget har sitt säte.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

127

3. I sin begäran skall EFTA:s övervakningsmyndighet ange den rättsli-
ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i
artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de
begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av
EFTA:s övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter,
skall EFTA:s övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom
beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas
en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges
de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b och 23.1 c samt upplysas om
rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm-
melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet
vid EFTA-domstolen.

6. EFTA:s övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av
sitt beslut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars
territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 20

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas
behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s
övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som
den har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos EFTA-
staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra
undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en
skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-
stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak-
ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet eller den behöriga
myndigheten i den EFTA-stat vars territorium undersökningen skall
genomföras kan EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän biträda
myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 21

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid
undersökningar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

128

diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom
en EFTA-stats territorium. För detta ändamål har de av EFTA:s
övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och
transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAzs övervakningsmyndighet har fått i
uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och
syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 22.1 c
för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram-
läggs på ett fullständigt sätt.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall i god tid före undersökningen
underrätta den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars
territorium undersökningen skall genomföras om undersökningsupp-
draget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTAzs
övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant bemyndigande för
de representanter för EG-kommissionen som skall delta i undersök-
ningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat
om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning-
en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i
artiklarna 22.1 c och 23.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot
beslutet vid EFTA-domstolen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3
efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä-
ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa
EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med
stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av
EFTAzs övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp
som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag.
För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTAzs
övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader
efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

129

9 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Artikel 22

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-
manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt
artikel 12 eller i enanmälan enligt artikel 14, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 18
eller 19, punkt 3eller 5, eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist
som har fastställts genombeslut enligt artikel 19.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller 21
framlägger begärdaböcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän-
digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats
enligt artikel 21.3.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag och företagssam-
manslutningar böter om lägst 1 000 och högst 1 000 000 ecu, eller ett
högre belopp som dock inte får överstiga 10 % av föregående räken-
skapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen,
om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8 i den rättsakt som
det hänvisas till ipunkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning
(EEG) nr 1017/68), eller b)åsidosätter ett åläggande som har beslutats
med stöd av artikel 13.1 eller 14.4.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens
svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 23

Viten

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i den rättsakt
som det hänvisastill i punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord-
ning (EEG) nr 1017/68) enligtett åläggande med stöd av artikel 11 eller
att efterkomma ett åläggande enligtartikel 4.2 i nämnda rättsakt,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel
13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som
EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel
19.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 21.3.

130

3. Artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

Artikel 24

EFTA-domstolens prövning

Artikel 25

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 22-24 skall med ecu förstås ecun såsom
den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe-
ter.

Artikel 26

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna
11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 3, 22 och 23, skall den
lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra
sig över dess anmärkningar.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga
myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska
eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig
skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripan-
debesked med stöd av artikel 5 i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 10 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68)
eller artikel 6 i detta kapitel, skall den offentliggöra ifrågavarande
avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag och lämna
varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den
tidsfrist som EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer och som inte
skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till
företagens legitima intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

131

Artikel 27

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, far
upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 18-21 i detta
kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet
endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda
ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 26 och 28 får EFTA:s övervak-
ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas
tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har
inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet
samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas
av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för
EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande
kommittén enligt artikel 16.4 och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel
VIII.

Artikel 28

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den
fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3 och 14.2 och

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen
av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 29

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10, ansökning-
ar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 samt förslag till
kompletterande anmärkningar till dessa formulär.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

KAPITEL VII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA
ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL
ENLIGT ARTIKEL 10, ANSÖKNINGAR ENLIGT
ARTIKEL 12 OCH ANMÄLNINGAR ENLIGT
ARTIKEL 14.1 I KAPITEL VI

Artikel l

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel VI skall inlämnas skriftligt på ett
av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. De
kan inlämnas på de formulär som för detta ändamål utSrdas av
EFTA-staternas regeringar i samförstånd, enligt vad som framgår av
tillägg 3, eller av EG-kommissionen.

2. Om sådana klagomål undertecknas av ombud för företag, företags-
sammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete
skriftlig fullmakt.

Artikel 2

Personer som är berättigade att inlämna ansökningar och
anmälningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som
avses i artikel 2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 10 i bilaga
XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 1017/68) far inlämna en
ansökan enligt artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14.1 i kapitel
VI. Om ansökan eller anmälan inlämnas av några av de berörda
företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om
detta.

2. Om ansökningar eller anmälningar enligt artiklarna 12 och 14.1 i
kapitel VI undertecknas av ombud för företag, företagssammanslut-
ningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig
fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar eller anmälningar skall ett gemen-
samt ombud utses.

Artikel 3

Inlämning av ansökningar och anmälningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel VI skali inlämnas på de
formulär som för detta ändamål utSrdas av EFTA-staternas regeringar
i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 4, eller av EG-
kommissionen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

133

2. Anmälningar enligt artikel 14.1 i kapitel VI skall inlämnas på de
formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar
i samförstånd, enligt vad som framgår av tillägg 5, eller av EG-
kommissionen.

3. Flera deltagande företag far göra ansökan eller anmälan på ett enda
formulär.

4. Ansökningarna och anmälningarna skall innehålla de uppgifter som
begärs i formulären.

5. Varje ansökan, anmälan och bifogad handling skall inlämnas till
EFTA:s övervakningsmyndighet i nio exemplar.

6. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior.
Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

7. Ansökningar och anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-
staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga hand-
lingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är
något av de officiella språken, skall en översättning till ett av dessa
språk bifogas.

Artikel 4

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

134

KAPITEL VIII FÖRHÖR ENLIGT ARTIKEL 26.1 I
KAPITEL VI

Artikel l

Innan EFTAzs övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande
kommittén för kartell- och monopolfrågor inom transportsektorn skall
den hålla ett förhör enligt artikel 26.1 i kapitel VI.

Artikel 2

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela företag och
företagssammanslutningar de anmärkningar som har framställts mot
dem. Meddelandet skall tillställas vart och ett av dem eller ett gemen-
samt ombud som de har utsett.

2. EFTAzs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kun-
görelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
om omständigheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelan-
det skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har
utsetts. I kungörelsen skall hänsyn tas till företagens legitima intresse
av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar
endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i
punkt 1.

Artikel 3

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda
tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som
har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är
av betydelse för deras försvar.

Artikel 4

EFTAzs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana
anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande
vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

135

Artikel 5

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt
intresse i saken begär att fa yttra sig enligt artikel 26.2 i kapitel VI,
skall EFTA:s övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig
skriftligt inom den tidsfrist som den fastställer.

Artikel 6

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit en ansökan
enligt artikel 10.2 i kapitel VI, anser att det på grundval av den
information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för
att bifalla ansökan, skall den meddela sökandena sina skäl och faststäl-
la en tidsfrist inom vilken de far inkomma med ytterligare skriftliga
synpunkter.

Artikel 7

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person
tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 8

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall
höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

Artikel 9

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA.s övervakningsmyn-
dighet utser för detta ändamål.

Personer som hörs av EFTA:s övervakningsmyndighet kan biträdas
av jurister eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid
EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

136

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person
som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas
av honom.

Artikel 10

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2.2 skall meddelanden och
kallelser från EFTAzs övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i
rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem
mot kvitto.

Artikel ll

1. När EFTAzs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som
anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till den tid som
behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan-
de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna
förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen
har tagits emot eller getts in.

3. Skriftliga yttranden skall inkomma till EFTAzs övervakningsmyndig-
het eller vara avsända i rekommenderat brev före tidsfristens utgång.
Infaller tidsfristens sista dag på en söndag eller helgdag, skall den
förlängas till utgången av påföljande arbetsdag. Vid beräkningen av
den förlängda tidsfristen skall hänsyn tas, när det gäller dagen för
mottagandet av skriftliga yttranden, till de helgdagar som anges i tillägg
2 till detta protokoll och när det gäller avsändningsdagen till de
lagstadgade helgdagarna i avsändningslandet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

137

KAPITEL IX REGLER FÖR TILLÄMPNING AV
ARTIKLARNA 53 OCH 54 I EES-AVTALET PÅ
SJÖFARTEN

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4056/86
mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta
kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till avsnitt I, artikel
1-9, med anpassningar, i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i
bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86). EFrA:s
övervakningsmyndighet skall besluta om sådana fall enligt bestämmel-
serna i artikel 56 i EES-avtalet, särskilt punkt 1 a och b och punkt 3.

AVSNITT I

Artikel 1 -9

(Ingen text)

AVSNITT II

PROCEDURREGLER

Artikel 10

Förfaranden efter klagomål eller på EFTA.s
övervakningsmyndighets eget initiativ

EFTA:s övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål
eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av
bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra eller
för att säkerställa att artikel 7 i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86)
iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i
saken.

Artikel 11

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s
övervakningsmyndighets eget initiativ

1. Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet att det har skett en
överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom
beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att
upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel eller i
den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-
avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) kan EFTA:s övervakningsmyn-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

138

dighet, innan den fattar beslut enligt föregående stycke, rikta rekom-
mendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningar-
na för att ta dem att upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 7 i nämnda
rättsakt.

3. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago-
mål, att det på grundval av den information som den har tillgång till
inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i
EES-avtalet eller artikel 7 i nämnda rättsakt mot ett avtal, beslut eller
förfarande, skall den genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefo-
gat.

4. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago-
mål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfaran-
de uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall
den meddela ett beslut om tillämpning av artikel 53.3. I beslutet skall
anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan vara
tidigare än tidpunkten för beslutet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 12

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel

53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade
förfaranden som avses i artikel 53.1 och i vilka de deltar skall, om inte
annat följer av artikel 11 i protokoll 23 till EES-avtalet, framställa
ansökningar till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att den förfogar över allt
tillgängligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga
åtgärder enligt artikel 10 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslu-
tet eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansö-
kan i sammandrag i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiel-
la tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle
att framföra synpunkter till EFTA:s övervakningsmyndighet inom 30
dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima
intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tid-
punkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska
gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns
allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 53.3, skall avta-
let, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån som det
överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i ansökan,
anses undantaget från förbudet för den tid som redan har förflutit och
under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av ansökan i
EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet, efter utgången av nit-
tiodagarsfristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för

tillämpning av artikel 53.3 inte är uppfyllda, skall den genom beslut
meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut kan ges retroak-
tiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga uppgifter eller
missbrukat undantaget från bestämmelserna i artikel 53.1.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i
enlighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en
EFTA-stat så begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats
till staten enligt artikel 15.2. Denna begäran skall vara motiverad med
hänsyn till konkurrensreglerna i EES-avtalet.

Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna
53.1 och 53.3 är uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel
53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna
tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 13

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av
artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fattas med stöd av
artikel 11.4 eller 12.4, andra stycket, skall anges för vilken tid det skall
gälla. Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan
förenas med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel

53.3 fortforande gäller.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut
eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har
ändrats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med
beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats
på ett bedrägligtsätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i
artikel 53.1 som harbeviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 14

Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är
EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de
villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet

-ålägga skyldigheter enligt artikel 7 i den rättsakt som det hänvisas till
i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr
4056/86),

-meddela beslut med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Så länge EFTA:s övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfaran-
de för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande
enligt artikel 12.3, första stycket, är EFTA-staternas myndigheter behö-
riga att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 är tillämpliga
på fallet.

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 15

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som
föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-
staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn-
punkter på dessa förfaranden.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-
staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och
ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs
EFTA:s övervakningsmyndighet eller som den skickar ut i samband
med dessa förfaranden.

EFTAzs övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater-
nas behöriga myndigheter översända kopior av handlingar som den
har mottagit från EG-kommissionen enligt artikel 7 i protokoll 23 till
EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och
monopolfrågor inom sjöfartssektorn före beslut som följer på ett
förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt artikel 12.3, andra
stycket, eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel. Samråd
skall också ske med Rådgivande kommittén före överlämnandet av
sådana förslag som avses i artikel 26.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är
sakkunniga i sjötransportfrågor samt frågor om karteller och monopol.
Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var
och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

EG-kommissionen och EG-medlemsstaterna skall ha rätt att närvara
vid Rådgivande kommitténs sammanträden och att framföra sir.a syn-
punkter där. Deras representanter skall dock inte ha rösträtt.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som
sammankallas av EFTAzs övervakningsmyndighet och som hålls tidi-
gast 14 dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en
redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de
viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

141

Artikel 16

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel far EFTAzs övervakningsmyndig-
het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege-
ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-
manslutningar.

3. I sin begäran skall EFTAzs övervakningsmyndighet ange den rättsli-
ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i
artikel 19.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de
begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av
EFTAzs övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter,
skall EFTAzs övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom
beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas
en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges
de påföljder som avses i artiklarna 19.1 b och 20.1 c samt upplysas om
rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm-
melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet
vid EFTA-domstolen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

142

Artikel 17

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTAzs övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas
behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s
övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 18.1 eller som
den har beslutat om enligt artikel 18.3. De tjänstemän hos EFTA-
staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra
undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en
skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-
stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak-
ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet eller den behöriga
myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen
skall genomföras kan EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän bi-
träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 18

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid
undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTAzs övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel far den genomföra alla nödvän-
diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar inom
en EFTA-stats territorium.

För detta ändamål har de av EFTAzs övervakningsmyndighet be-
myndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och
transportmedel.

2. De tjänstemän som av EFTAzs övervakningsmyndighet har fått i
uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter företeende av skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och
syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 19.1 c
för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram-
läggs på ett fullständigt sätt. EFTAzs övervakningsmyndighet skall i god
tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den
EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om
undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens
identitet. EFTAzs övervakningsmyndighet skall också utfärda sådant
bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som skall
delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i protokoll 23 till EES-avtalet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

143

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat
om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning-
en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i
artiklarna 19.1 c och 20.1 d samt upplysas om rätten att enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande
avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3
efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä-
ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa
EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med
stöd av denna artikel, skall den berörda EFTA-staten lämna de av
EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen den hjälp
som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag.
För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTA:s
övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader
efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 19

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-
manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt
artikel 5.5 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV
till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86) eller i en ansökan
enligt artikel 12 i detta kapitel, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel

16.3 eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har
fastställts genom beslut enligt artikel 16.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 17 eller 18
framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän-
digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats
enligt artikel 18.3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

144

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet,
eller inte fullgör en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i nämnda
rättsakt,

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 5 i
nämnda rättsakt eller artikel 13.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens
svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

4. Beslut fettade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.

Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har
vidtagits efter anmälan till EFTA:s övervakningsmyndighet och före
dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att
åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i
anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har meddelat de berörda företagen att den efter preli-
minär undersökning anser att artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig
och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 53.3.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 20

Viten

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i
EES-avtalet enligt ett åläggande med stöd av artikel 11 eller att fullgöra
en skyldighet som har ålagts enligt artikel 7 i den rättsakt som det
hänvisas till i punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning
(EEG) nr 4056/86),

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel
13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som
EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel
16.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 18.3.

3. Artikel 15.3 och 4 är tillämplig.

145

10 Riksdagen 1992193. 20 sand. Nr 1. Del 3

Artikel 21

EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämp-
liga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt prövningsrätt, på
det sätt som anges i artikel 35 i förevarande avtal, att avgöra överkla-
gande av beslut genom vilka EFTA:s övervakningsmyndighet har fast-
ställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja
ålagda böter eller viten.

Artikel 22

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 19-21 skall med ecu förstås ecun såsom
den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe-
ter.

Artikel 23

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA.s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artiklarna
11, 12.3, andra stycket, 12.4, 13.3, 19 och 20, skall den lämna berörda
företag och företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess
anmärkningar.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att utfärda icke-ingripan-
debesked med stöd av artikel 53.3 i EES-avtalet, skall den offentliggöra
ifrågavarande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag
och lämna varje berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunk-
ter inom den tidsfrist som EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer
och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall
hänsyn tas till företagens legitima intresse av att deras affärshemlighe-
ter skyddas.

Artikel 24

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får
upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 17 och 18 i
detta kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet
endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda
ändamålet.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

146

2. Om inte annat följer av artiklarna 23 och 25 far EFTA:s övervak-
ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas
tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har
inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet
samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas
av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för
EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande
kommittén enligt artikel 15.4 och i förhör enligt artikel 12.2 i kapitel
X.

Artikel 25

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den
fattar enligt artiklarna 11, 12.3, andra stycket, 12.4 och 13.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen
av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 26

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet fir i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 10 och ansök-
ningar enligt artikel 12 samt förslag till kompletterande anmärkningar
till dessa formulär.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

147

KAPITEL X ANMÄLNINGSSKYLDIGHET,

FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA
ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL,
ANSÖKNINGAR OCH FÖRHÖR ENLIGT

KAPITEL IX

AVSNITT I

ANMÄLNINGAR, KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR

Artikel 1

Anmälningar

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall underrättas om av parterna
godtagna skiljedomar och rekommendationer av förlikningsman när
dessa avser lösning av tvister om de sedvänjor inom konferenser som
avses i artiklarna 4 och 5.2 och 3 i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4056/86).

2. Anmälningsskyldigheten gäller varje part i en tvist som har lösts
genom skiljedom eller rekommendation.

3. Anmälningar skall inlämnas utan dröjsmål i rekommenderat brev
med mottagningsbevis eller överlämnas mot kvitto. De skall vara
avfattade på ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens
officiella språk.

Övriga handlingar skall vara antingen original eller kopior. Kopior-
nas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas. De skall inläm-
nas på originalspråket. Om originalspråket inte är något av EFTA-
staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall en över-
sättning till ett av dessa språk bifogas.

4. Om sådana anmälningar undertecknas av företrädare för företag,
företagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall de
förete skriftlig fullmakt.

Artikel 2

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 10 i kapitel IX skall inlämnas skriftligt på ett
av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.
Klagandena far själva bestämma deras form, innehåll och övriga en-
skildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i
saken.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

148

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, före-
tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa
företrädare förete en skriftlig fullmakt.

Artikel 3

Personer som har rätt att inlämna ansökningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som
avses i artikel 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan enligt artikel
12 i kapitel IX. Om ansökan inlämnas av några av de berörda
företagen, men inte av alla, skall de underrätta de övriga företagen om
detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX undertecknas av
företrädare för företag, företagssammanslutningar eller fysiska eller
juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

Artikel 4

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 12 i kapitel IX skall inlämnas på de
formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar
enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär.

3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTA:s
övervakningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior.
Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

6. Ansökningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller
Europeiska gemenskapens officiella språk. Övriga handlingar skall
lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte är något av
EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk, skall
en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. Datum för ansökan skall, om inte annat följer av artikel 11 i
protokoll 23 till EES-avtalet, vara den dag när den inkommer till
EFTA:s övervakningsmyndighet. Om ansökan skickas med rekommen-
derat brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av
avsändningsortens poststämpel.

8. Om en ansökan enligt artikel 12 i kapitel IX faller utanför det
kapitlets tillämpningsområde, skall EFTAzs övervakningsmyndighet
utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva ansökan enligt
bestämmelserna i den av de övriga i bilaga XIV till EES-avtalet
avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för inlämnande

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

149

av en ansökan skall dock vara den dag som följer av punkt 7. EFTA:s
övervakningsmyndighet skall meddela sökanden sina skäl och bestäm-
ma en tidsfrist inom vilken han skriftligt får framföra sina synpunkter
innan den gör sin bedömning enligt bestämmelserna i den tillämpliga
rättsakten.

AVSNITT II

FÖRHÖR

Artikel 5

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande
kommittén för kartell- och monopolfrågor inom sjöfertssektorn skall
den hålla ett förhör enligt artikel 23.1 i kapitel IX.

Artikel 6

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar
endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i
punkt 1.

4. Då EFTA:s övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall
den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssamman-
slutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

Artikel 7

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda
tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som
har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är
av betydelse för deras försvar.

3. De får bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade
omständigheterna. De får även föreslå att EFTA:s övervakningsmyndig-
het hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

150

Artikel 8

EFTA:s övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana
anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande
vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 9

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt
intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 23.2 i kapitel IX,
skall EFTA:s övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig
skriftligt inom den tidsfrist som den fastställer.

Artikel 10

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål
enligt artikel 10 i kapitel IX, anser att det på grundval av den
information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för
att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och
fastställa en tidsfrist inom vilken de får inkomma med ytterligare
skriftliga synpunkter.

Artikel 11

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person
tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel 12

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall
höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

Artikel 13

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA:s övervakningsmyn-
dighet utser för detta ändamål.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

151

Personer som hörs av EFTAzs övervakningsmyndighet kan biträdas
av jurister eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid
EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person
som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas
av honom.

Artikel 14

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6.2 skall meddelanden och
kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i
rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem
mot kvitto.

Artikel 15

1. När EFTAzs övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som
anges i artiklarna 4.8, 6, 9 och 10 skall den ta hänsyn till den tid som
behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan-
de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna
förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen
har tagits emot eller getts in.

Artikel 16

Särskild bestämmelse

EFTAzs övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

152

KAPITEL XI PROCEDUREN FÖR TILLÄMPNING
AV KONKURRENSREGLERNA PÅ FÖRETAG
INOM LUFTFARTSSEKTORN

Artikel l

Tillämpningsområde

1. I detta kapitel anges detaljerade regler för tillämpning av artiklarna
53 och 54 i EES-avtalet på lufttransporttjänster.

2. Detta kapitel skall tillämpas endast på internationell luftfart mellan
flygplatser inom det territorium som omfattas av EES-avtalet.

Artikel 2

Undantag för vissa tekniska avtal

1. Det förbud som anges i artikel 53.1 i EES-avtalet skall inte gälla de
avtal, beslut och samordnade förfaranden som uppräknas i tillägg 7 till
detta protokoll i den mån de endast har till syfte och resultat att uppnå
tekniska förbättringar eller samarbete. Uppräkningen är inte uttöm-
mande.

2. Vid behov får EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet med artikel
49 i detta avtal till EFTA-staternas regeringar lämna förslag till änd-
ringar i uppräkningen i tillägg 7.

Artikel 3

Förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s
övervakningsmyndighets eget initiativ

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall efter att ha mottagit klagomål
eller på eget initiativ inleda förfaranden för att få överträdelser av
bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet att upphöra.

Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i
saken.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan efter ansökan av berörda före-
tag eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de
omständigheter som har kommit till dess kännedom inte finns anled-
ning för den att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet
mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

153

Artikel 4

Genomförandet av förfaranden efter klagomål eller på EFTA:s
övervakningsmyndighets eget initiativ

1- Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet att det har skett en
överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet, kan den genom
beslut ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att
upphöra med överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i detta kapitel kan
EFTA:s övervakningsmyndighet, innan den fattar beslut enligt föregå-
ende stycke, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller
företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträ-
delsen.

2. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago-
mål, att det på grundval av den information som den har tillgång till
inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 53.1 eller 54 i
EES-avtalet mot ett avtal, beslut eller samordnat förfarande, skall den
genom beslut tillbakavisa klagomålet som obefogat.

3. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit klago-
mål eller på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfaran-
de uppfyller villkoren i både artikel 53.1 och 53.3 i EES-avtalet, skall
den meddela ett beslut om tillämpning av punkt 3 i samma artikel. I
beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt
kan vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 4a

Interimsåtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden

1. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 4.1 kan EFTA:s
övervakningsmyndighet, om den förfogar över klara prima facie-bevis
för att vissa förfaranden strider mot artikel 53 eller 54 i EES-avtalet
och har till syfte eller resultat att direkt hota en flygförbindelses
existens och om begagnandet av det normala förfarandet kan vara
otillräckligt för att skydda flygförbindelsen eller det berörda flygbola-
get, genom beslut vidta interimsåtgärder för att säkerställa att dessa
förfaranden inte vidtas eller att de upphör samt lämna sådana anvis-
ningar som behövs för att hindra förekomsten av dessa förfaranden till
dess att ett beslut fattas enligt artikel 4.1.

2. Ett beslut som fattas i enlighet med punkt 1 skall gälla i högst sex
månader. Artikel 8.5 är inte tillämplig.

EFTArs övervakningsmyndighet kan under en tid av högst tre måna-
der med eller utan ändring ompröva det ursprungliga beslutet. I så fall
skall artikel 8.5 vara tillämplig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

154

Artikel 5

Tillämpningen av artikel 53.3 i EES-avtalet — invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel

53.3 i EES-avtalet beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade
förfaranden som avses i punkt 1 i samma artikel och i vilka de deltar
skall framställa ansökningar till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att den förfogar över allt
tillgängligt bevismaterial och att en ansökan kan medges och har inga
åtgärder enligt artikel 3 vidtagits mot det ifrågavarande avtalet, beslutet
eller samordnade förfarandet, skall den snarast offentliggöra ansökan i
sammandrag i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella
tidning och lämna berörda tredje män och EFTA-staterna tillfälle att
framföra synpunkter till EFTA:s övervakningsmyndighet inom 30 da-
gar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens legitima
intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet inte inom 90 dagar från tid-
punkten för ett sådant offentliggörande i EES-delen av Europeiska
gemenskapernas officiella tidning meddelar sökandena att det finns
allvarliga tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 53.3 i EES-
avtalet, skali avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den
mån som det överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i
ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan har
förflutit och under ytterligare högst sex år från offentliggörandet av
ansökan i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Konstaterar EFTA:s övervakningsmyndighet, efter utgången av nit-
tiodagarsfristen men före utgången av sexårsfristen, att villkoren för
tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet inte är uppfyllda, skall den
genom beslut meddela att förbudet i artikel 53.1 gäller. Detta beslut
kan ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat oriktiga
uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmelserna i artikel
53.1 eller har överträtt artikel 54.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet kan lämna sökandena meddelande i
enlighet med punkt 3, första stycket, och skall göra detta om en
EFTA-stat så begär inom 45 dagar från det att en ansökan har skickats
till staten enligt artikel 8.2. Denna begäran skall vara motiverad med
hänsyn till konkurrensreglerna i EES-avtalet.

Finner EFTA:s övervakningsmyndighet att villkoren i artiklarna
53.1 och 53.3 i EES-avtalet är uppfyllda, skall den besluta om tillämp-
ning av artikel 53.3. I beslutet skall anges tidpunkten då det träder i
kraft. Denna tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

155

Artikel 6

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om tillämpning av
artikel 53.3 i EES-avtalet

1. I ett beslut om tillämpning av artikel 53.3 som fettas med stöd av
artikel 4 eller 5 i detta kapitel skall anges för vilken tid det skall gälla.
Normalt skall denna tid inte understiga sex år. Beslutet kan förenas
med villkor och ålägganden.

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning av artikel

53.3 fortfarande gäller.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla eller ändra sitt beslut
eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder

a) om de faktiska förhållanden som låg till grund för beslutet har
ändrats i något väsentligt avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med
beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats
på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i
artikel 53.1 i EES-avtalet som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 7

Behörighet

Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning av beslutet enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är
EFTA:s övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de
villkor som anges i artikel 56 i EES-avtalet meddela beslut med stöd av
artikel 53.3 i EES-avtalet.

Så länge EFTA:s övervakningsmyndighet varken har inlett ett förfa-
rande för att meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelan-
de enligt artikel 5.3, första stycket, i detta kapitel är EFTA-staternas
myndigheter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 53.1
eller 54 i EES-avtalet är tillämpliga på fallet.

Artikel 8

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall genomföra de förfaranden som
föreskrivs i detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-
staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn-
punkter på dessa förfaranden.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-
staternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

156

ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs
EFTA:s övervakningsmyndighet eller som den skickar ut i samband
med dessa förfaranden.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för kartell- och
monopolfrågor inom luftfartssektorn före beslut som följer på ett
förfarande enligt artikel 3 eller beslut enligt artikel 5.3, andra stycket,
eller enligt punkt 4, andra stycket, i samma artikel eller enligt artikel
6. Samråd skall också ske med Rådgivande kommittén före överläm-
nandet av sådana förslag som avses i artikel 19.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är
sakkunniga i luftfartsfrågor samt frågor om karteller och monopol.
Varje EFTA-stat skall utse två tjänstemän som representanter, som var
och en vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

Artikel 9

Begäran om upplysningar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

157

het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege-
ringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-
manslutningar.

3. I sin begäran skall EFTA.s övervakningsmyndighet ange den rättsli-
ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i
artikel 12.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de
begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av
EFTA:s övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga uppgifter,
skall EFTA:s övervakningsmyndighet begära upplysningarna genom
beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas
en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges
de påföljder som avses i artiklarna 12.1 b och 13.1 c samt upplysas om
rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestäm-
melserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet
vid EFTA-domstolen.

Artikel 10

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas
behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s
övervakningsmyndighet anser påkallade enligt artikel 11.1 eller som
den har beslutat om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos EFTA-
staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra
undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en
skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-
stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak-
ten skali ange föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet eller den behöriga
myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen
skall genomföras kan EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän bi-
träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

158

Artikel ll

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid
undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 23 och bilaga XIV till EES-avtalet eller
genom bestämmelserna i detta kapitel far den genomföra alla nödvän-
diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För
detta ändamål har de av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade
tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och
transportmedel.

2. De av EFTA:s övervakningsmyndighet bemyndigade tjänstemännen
skall utöva sina befogenheter efter företeende av skriftlig fullmakt, som
anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder
som avses i artikel 12.1 c för det fäll att begärda böcker eller andra
affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. EFTA:s övervak-
ningsmyndighet skall i god tid före undersökningen underrätta den
behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium under-
sökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de
bemyndigade tjänstemännens identitet. EFTA:s övervakningsmyndighet
skall också utfärda sådant bemyndigande för de representanter för
EG-kommissionen som skall delta i undersökningen enligt artikel 8.4 i
protokoll 23 till EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat
om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning-
en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i
artiklarna 12.1 c och 13.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot
beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta beslut enligt punkt 3
efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä-
ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa
EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

159

För detta ändamål skall EFTA-staterna efter samråd med EFTA:s
övervakningsmyndighet vidta nödvändiga åtgärder inom sex månader
efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

Artikel 12

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga företag eller företagssam-
manslutningar böter om lägst 100 och högst 5 000 ecu, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt
artikel 3.2 eller artikel 5, eller

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 9.3
eller 5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har
fastställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 10 eller 11
framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän-
digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats
enligt artikel 11.3.

a) överträder bestämmelserna i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet,
eller

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 6.1
i detta kapitel.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens
svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Artikel 8 är tillämplig.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.

5. Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för åtgärder som har
vidtagits efter anmälan till EFTA:s övervakningsmyndighet och före
dess beslut om tillämpning av artikel 53.3 i EES-avtalet, förutsatt att
åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i
anmälan.

Denna bestämmelse är dock inte tillämplig om EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har meddelat de berörda företagen eller företagssam-
manslutningarna att den efter preliminär undersökning anser att arti-
kel 53.1 i EES-avtalet är tillämplig och att det inte finns skäl att
tillämpa artikel 53.3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

160

Artikel 13

Viten

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 53.1 eller 54 i
EES-avtalet enligt ett åläggande med stöd av artikel 4 i detta kapitel,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 6.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som
EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel
9.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 11.3,

e) att vidta varje åtgärd som har beslutats enligt artikel 4a.

3. Artikel 8 är tillämplig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Artikel 14

EFTA-domstolens prövning

EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämp-
liga bestämmelserna i förevarande avtal oinskränkt prövningsrätt, på
det sätt som anges i artikel 35 i förevarande avtal, att avgöra överkla-
ganden av beslut genom vilka EFTA:s övervakningsmyndighet har
fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja
ålagda böter eller viten.

Artikel 15

Ecu

Vid tillämpning av artiklarna 12-14 skall med ecu förstås ecun såsom
den har definierats av Europeiska gemenskapernas behöriga myndighe-
ter.

Artikel 16

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet avslår en ansökan om attest
enligt artikel 3.2 eller fattar beslut enligt artiklarna 4, 4a, 5.3, andra
stycket, 5.4, 6.3, 12 och 13, skall den lämna berörda företag och
företagssammanslutningar tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

161

11 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

2. Om EFTArs övervakningsmyndighet eller EFTA-staternas behöriga
myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska
eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig
skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken.

Artikel 17

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, far
upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 9-11 i detta
kapitel eller artikel 58 i EES-avtalet samt protokoll 23 till avtalet
endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda
ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 16 och 18, får EFTA:s övervak-
ningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas
tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar som de har
inhämtat med stöd av detta protokoll eller artikel 58 i EES-avtalet
samt protokoll 23 till avtalet och som är av sådant slag att de omfattas
av sekretess. Denna skyldighet skall gälla även representanter för
EG-kommissionen och de EG-medlemsstater som deltar i Rådgivande
kommittén enligt artikel 8.4 och i förhör enligt artikel 11.2 i kapitel
XII.

Artikel 18

Offentliggörande av beslut

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut den
fattar enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3, andra stycket, 5.4 och 6.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och huvuddragen
av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens legitima intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

162

Artikel 19

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet far i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär som skall användas för klagomål enligt artikel 3 och ansök-
ningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 samt förslag till kompletterande
anmärkningar till dessa formulär.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

163

KAPITEL XII FORM, INNEHÅLL OCH ÖVRIGA
ENSKILDHETER BETRÄFFANDE KLAGOMÅL,
ANSÖKNINGAR OCH FÖRHÖR ENLIGT
KAPITEL XI, SOM FASTSTÄLLER
PROCEDUREN FÖR TILLÄMPNING AV
KONKURRENSREGLERNA PÅ FÖRETAG INOM
LUFTFARTSSEKTORN

AVSNITT I

KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR

Artikel 1

Klagomål

1. Klagomål enligt artikel 3.1 i kapitel XI skall inlämnas skriftligt på
ett av EFTA-staternas eller Europeiska gemenskapens officiella språk.
Klagandena far själva bestämma deras form, innehåll och övriga en-
skildheter efter eget gottfinnande.

2. Rätt att framställa klagomål har

a) EFTA-staterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett legitimt intresse i
saken.

3. Om sådana klagomål undertecknas av företrädare för företag, före-
tagssammanslutningar eller fysiska eller juridiska personer, skall dessa
företrädare förete en skriftlig fullmakt.

Artikel 2

Personer som har rätt att inlämna ansökningar

1. Varje företag som deltar i sådana avtal, beslut eller förfaranden som
avses i artiklarna 53 och 53.1 i EES-avtalet får inlämna en ansökan
enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI. Om ansökan inlämnas av
några av de berörda företagen, men inte av alla, skall de underrätta de
övriga företagen om detta.

2. Om ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI
undertecknas av företrädare för företag, företagssammanslutningar eller
fysiska eller juridiska personer, skall de förete skriftlig fullmakt.

3. Vid gemensamma ansökningar bör en gemensam företrädare utses.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

164

Artikel 3

Inlämnande av ansökningar

1. Ansökningar enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI skall
inlämnas på de formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-
staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse eller av EG-
kommissionen och som framgår av bilaga 8.

2. Flera deltagande företag får göra ansökan på ett enda formulär.

3. Ansökningar skall innehålla de uppgifter som begärs i formuläret.

4. Varje ansökan och bifogad handling skall inlämnas till EFTA:s
övervakningsmyndighet i nio exemplar.

5. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior.
Kopiornas överensstämmelse med originalen skall bestyrkas.

8. Om en ansökan enligt artikel 3.2 och artikel 5 i kapitel XI faller
utanför det kapitlets tillämpningsområde, skall EFTA:s övervaknings-
myndighet utan dröjsmål meddela sökanden att den avser att pröva
ansökan enligt bestämmelserna i den av de övriga i bilaga XIV till
EES-avtalet avsedda rättsakter som är tillämplig på fallet. Datum för
inlämnande av en ansökan skall dock vara den dag som följer av
punkt 7. EFTA:s övervakningsmyndighet skall meddela sökanden sina
skäl och bestämma en tidsfrist inom vilken han skriftligt Sr framföra
sina synpunkter innan den gör sin bedömning enligt bestämmelserna i
den tillämpliga rättsakten.

AVSNITT II

FÖRHÖR

Artikel 4

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet samråder med Rådgivande
kommittén för kartell- och monopolfrågor inom luftfertssektorn skall
den hålla ett förhör enligt artikel 16.1 i kapitel XI.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

165

Artikel 5

2. EFTAzs övervakningsmyndighet kan meddela parterna genom kun-
görelse i EES-delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
om omständigheterna i ärendet motiverar detta, särskilt om meddelan-
det skall riktas till flera företag och inget gemensamt ombud har
utsetts. 1 kungörelsen skali hänsyn tas till företagens legitima intresse
av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Böter eller viten kan åläggas företag eller företagssammanslutningar
endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i
punkt 1.

4. Då EFTAzs övervakningsmyndighet meddelar anmärkningar skall
den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssamman-
slutningarna kan framföra sina synpunkter till den.

Artikel 6

1. Företag och företagssammanslutningar skall inom den fastställda
tidsfristen skriftligt framföra sina synpunkter på de anmärkningar som
har framställts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra alla omständigheter som är
av betydelse för deras försvar.

3. De far bifoga alla handlingar som behövs för att styrka de åberopade
omständigheterna. De får även föreslå att EFTAzs övervakningsmyndig-
het hör personer som kan bekräfta dessa omständigheter.

Artikel 7

EFTAzs övervakningsmyndighet skall i sina beslut endast ta upp sådana
anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande
vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig.

Artikel 8

Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett tillräckligt
intresse i saken begär att få yttra sig enligt artikel 16.2 i kapitel XI,
skall EFTAzs övervakningsmyndighet lämna dem tillfälle att yttra sig
skriftligt inom den tidsfrist som den fastställer.

1992/93: EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

166

Artikel 9

Om EFTA:s övervakningsmyndighet, efter att ha mottagit ett klagomål
enligt artikel 3.1 i kapitel XI, anser att det på grundval av den
information som den har tillgång till inte finns tillräckligt underlag för
att bifalla klagomålet, skall den meddela klagandena sina skäl och
fastställa en tidsfrist inom vilken de far inkomma med ytterligare
skriftliga synpunkter.

Artikel 10

2. EFTAzs övervakningsmyndighet kan även lämna varje annan person
tillfälle att muntligt framföra sina synpunkter.

Artikel ll

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall
höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

2. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas
behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.
EFTAzs övervakningsmyndighet skall även bjuda in EG-kommissionen
att låta sig representeras vid förhöret. Inbjudan skall även omfatta
EG-medlemsstaterna.

Artikel 12

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTAzs övervakningsmyn-
dighet utser för detta ändamål.

Personer som hörs av EFTAzs övervakningsmyndighet kan biträdas
av advokater eller akademiska lärare som har rätt att föra talan vid
EFTA-domstolen eller av andra kvalificerade personer.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

4. Det väsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person
som hörs skall antecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas
av honom.

167

Artikel 13

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 5.2 skall meddelanden och
kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet skickas till mottagarna i
rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas till dem
mot kvitto.

Artikel 14

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som
anges i artiklarna 3.8, 5, 8 och 9 skall den ta hänsyn till den tid som
behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskan-
de natur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna
förlängas.

2. När tidsfristerna fastställs skall inte den dag inräknas då handlingen
har tagits emot eller getts in.

Artikel 15

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär och kompletterande anmärkningar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

168

DEL III KONTROLL AV

KONCENTRATIONER

KAPITEL XIII REGLER FÖR KONTROLL AV
FÖRETAGSKONCENTRATIONER

På grund av uppdelningen av texten i förordning (EEG) nr 4064/89
mellan bilaga XIV till EES-avtalet (materiella bestämmelser) och detta
kapitel (procedurbestämmelser) återfinns texten till artikel 1-5, med
anpassningar, i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV
till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). EFTA:s övervaknings-
myndighet skall genomföra kontrollen av koncentrationer enligt be-
stämmelserna i artikel 57 i EES-avtalet, särskilt punkt 2 b.

Artikel 1-5

(Ingen text)

Artikel 6

Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall pröva anmälan så snart den
har mottagits.

a) Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att den anmälda kon-
centrationen inte omfattas av den rättsakt som det hänvisas till i punkt
1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89), skall
den fastslå detta genom beslut.

b) Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att den anmälda
koncentrationen, fastän den omfattas av nämnda rättsakt, inte ger
anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-
avtalets funktion, skall den besluta att inte göra invändning mot den
och skall förklara att den är förenlig med EES-avtalets funktion.

c) Om EFTA:s övervakningsmyndighet däremot finner att den an-
mälda koncentrationen omfattas av nämnda rättsakt och ger anledning
till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med EES-avtalets funk-
tion, skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall snarast underrätta de berörda
företagen och EFTA-staternas behöriga myndigheter om sitt beslut.

Artikel 7

Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1
i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) varken genomföras före
anmälan eller inom de första tre veckorna efter anmälan.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

169

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet efter en preliminär prövning
av anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt I bedömer det
nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som
fattas med stöd av artikel 8.3 och 4, kan den på eget initiativ besluta
att en koncentration inte får genomföras, helt eller delvis, till dess att
EFTA:s övervakningsmyndighet fattar ett slutligt beslut eller att vidta
andra interimistiska åtgärder med samma innebörd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett
offentligt bud om övertagande som har anmälts till EFTA:s övervak-
ningsmyndighet enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före den tidpunkt
när det offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttig-
heter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att
upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av
en dispens som har lämnats av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt
punkt 4.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet kan på begäran medge dispens från
de skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att
förhindra att ett eller flera företag som berörs av en koncentration
eller tredje man åsamkas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas
med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en
effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som
helst, även före anmälan eller efter transaktionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1
eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1 b eller 8.2
eller 3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av transaktioner
med värdepapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra
värdepapper, som kan vara föremål för handel på en marknad som
står under offentligt erkända myndigheters kontroll och tillsyn, som
fungerar regelmässigt och som direkt eller indirekt är tillgänglig för
allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha
vetat att transaktionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Artikel 8

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenhet att fatta beslut

1. Om inte annat följer av artikel 9, skall varje förfarande som inleds
med stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2-5.

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att en koncentration
som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2 i den
rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet
(förordning (EEG) nr 4064/89), eventuellt sedan de berörda företagen
har vidtagit ändringar, skall den meddela ett beslut enligt vilket
koncentrationen förklaras förenlig med EES-avtalets funktion.

EFTA:s övervakningsmyndighet kan förena beslutet med villkor och
ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina
åtaganden gentemot EFTArs övervakningsmyndighet när det gäller att

ändra den ursprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att kon-
centrationen är förenlig med EES-avtalets funktion skall även omfatta
sådana begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga
för genomförandet av koncentrationen.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet finner att en koncentration
uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3 i nämnda rättsakt, skall
den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras ofören-
lig med EES-avtalets funktion.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan EFTA:s övervak-
ningsmyndighet genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett
särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna
delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra
åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för
en effektiv konkurrens vidtas.

5. EFTA:s övervakningsmyndighet kan återkalla det beslut som den
har fattat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med EES-avtalets funktion grundar
sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är
ansvarigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat
med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan EFTA:s övervakningsmyndig-
het fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist
som avses i artikel 10.3.

Artikel 9

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

Hänskjutande till EFTA-staternas behöriga myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom ett beslut som snarast
meddelas de berörda företagen och de övriga EFTA-staternas behöriga
myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda
EFTA-statens behöriga myndigheter under följande omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att den har mottagit en kopia av anmälan
kan en EFTA-stat underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet, som
skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar
att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför
att den effektiva konkurrensen märkbart skulle hämmas på en mark-
nad inom EFTA-staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad
marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av EFTA-staternas
territorium.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet med hänsyn till marknaden för
ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referensmarkna-
den enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan
avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en 171

effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller

b) hänskjuta fallet till den berörda EFTA-statens behöriga myndig-
heter för att denna stats nationella konkurrenslagstiftning skall tilläm-
pas.

Om EFTA:s övervakningsmyndighet däremot anser att en sådan
avgränsad marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta
ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda
EFTA-staten.

4. Ett beslut om hänskjutande enligt punkt 3 skall fattas

a) som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1
om EFTA:s övervakningsmyndighet inte har inlett ett förfarande enligt
artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda koncentratio-
nen har anmälts, om EFTA:s övervakningsmyndighet har inlett ett
förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förberedelser i syfte att
vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 eller 4 för
att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på markna-
den i fråga.

5. Om EFTA:s övervakningsmyndighet trots påminnelse från den
berörda EFTA-staten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt
4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort
de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att
hänskjuta fallet till den berörda EFTA-staten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda
EFTA-statens behöriga myndighets undersökning av koncentrationen
skall offentliggöras senast fyra månader efter EFTA:s övervaknings-
myndighets hänskjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom
vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster,
där konkurrensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan
skiljas från angränsande områden framför allt därför att konkurrens-
villkoren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna
bedömning skall hänsyn tas bl. a. till de berörda varornas eller
tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde
på marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i företa-
gens marknadsandelar inom angränsande områden eller betydande
prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel far den berörda EFTA-staten
endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säker-
ställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i EES-avtalet kan varje EFTA-
stat enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelser-
na i förevarande avtal anföra besvär till EFTA-domstolen, och särskilt
begära tillämpning av artikel 41 i förevarande avtal, för att få tillämpa
sin nationella konkurrenslagstiftning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

172

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före
utgången av 1993.

Artikel 10

Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut

1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad.
Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har mottagits
eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullstän-
diga, från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mottagits.
Denna frist skall förlängas till sex veckor om EFTA:s övervaknings-
myndighet mottar en begäran från en EFTA-stat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall fattas så
snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1 c har
avlägsnats, särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de
berörda företagen, och senast före utgången av den frist som anges i
punkt 3.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om
anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader efter den
tidpunkt när förfarandet har inletts.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt
avbrytas om EFTA:s övervakningsmyndighet på grund av omständighe-
ter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt
har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel
11 eller beordra en undersökning genom beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett
beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt detta kapitel, skall de
tidsfrister som anges i detta kapitel börja löpa på nytt från dagen när
domen avkunnades.

6. Om EFTA:s övervakningsmyndighet inte har fattat något beslut
enligt artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 3 inom de tidsfrister
som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall koncentrationen anses
ha förklarats förenlig med EES-avtalets funktion, om inte annat följer
av artikel 9.

Artikel 11

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och
genom bestämmelserna i detta kapitel får EFTA:s övervakningsmyndig-
het inhämta alla nödvändiga upplysningar hos EFTA-staternas rege-
ringar och behöriga myndigheter, från de personer som avses i artikel

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

173

3.1 b i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) samt från företag och
företagssammanslutningar.

2. När EFTA:s övervakningsmyndighet riktar en begäran om upplys-
ningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall
den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga
myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium personen är bosatt
eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall EFTA:s övervakningsmyndighet ange den rättsli-
ga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som avses i
artikel 14.1 c för det fall att oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, när det gäller
företag, företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller
juridiska personer, bolag eller företag, eller sammanslutningar som
inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dessa enligt
lag eller stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte
lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fast-
ställts av EFTA:s övervakningsmyndighet eller lämnar ofullständiga
upplysningar, skall EFTA:s övervakningsmyndighet begära upplysning-
arna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som
begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall
lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 c och 15.1 a
samt upplysas om rätten att enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de
tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 36, föra
talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

6. EFTA:s övervakningsmyndighet skall samtidigt sända en kopia av
sitt beslut till den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars
territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslut-
ningen har sitt säte.

Artikel 12

Undersökningar genomförda av EFTA-staternas myndigheter

1. På begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet skall EFTA-staternas
behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som EFTA:s
övervakningsmyndighet anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som
den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos EFTA-
staternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra
undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en
skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den EFTA-
stat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmak-
ten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

174

Artikel 13

EFTA:s övervakningsmyndighets befogenheter vid
undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som EFTA:s övervakningsmyndig-
het har tilldelats genom artiklarna 57 och 58 i EES-avtalet, genom
bestämmelserna i protokoll 24 och bilaga XIV till EES-avtalet och
genom bestämmelserna i detta kapitel far den genomföra alla nödvän-
diga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar.

För detta ändamål har de av EFTA:s övervakningsmyndighet be-
myndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur böcker och
affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till företagens lokaler, markområden och transport-
medel.

2. De tjänstemän som av EFTA:s övervakningsmyndighet har fått i
uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och
syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 d
för det fall att begärda böcker eller andra affärshandlingar inte fram-
läggs på ett fullständigt sätt. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i god
tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndighe-
ten i den EFTA-stat inom vars territorium undersökningen skall
genomföras om undersökningen samt om de bemyndigade tjänstemän-
nens identitet. EFTA:s övervakningsmyndighet skall också utfärda ett
sådant bemyndigande för de representanter för EG-kommissionen som
skall delta i undersökningen enligt artikel 8.5 i protokoll 24 till
EES-avtalet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som EFTA:s övervakningsmyndighet har beslutat
om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökning-
en, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i
artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att enligt artikel

108.2 i EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande
avtal, särskilt artikel 36, föra talan mot beslutet vid EFTA-domstolen.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall i god tid skriftligt underrätta
den behöriga myndigheten i den EFTA-stat inom vars territorium
undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt
punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndigheten innan den
fattar sitt beslut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

175

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den EFTA-stat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begä-
ran av myndigheten eller EFTA:s övervakningsmyndighet, hjälpa
EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.

Artikel 14

Böter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga sådana
personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89),
företag eller företagssammanslutningar böter om lägst 1 000 och högst
50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4 i nämnda
rättsakt,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt
artikel 4 i nämnda rättsakt,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11
eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts
genom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13
framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullstän-
digt sätt eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats
enligt artikel 13.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut ålägga de berörda
personerna eller företagen böter som inte överstiger 10 % av de
berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5 i nämnda
rättsakt, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4
eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter
ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3
har förklarats oförenlig med EES-avtalets funktion eller underlåter att
vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens
art och svårighetsgrad.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.

176

Artikel 15

Viten

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana
personer som avses i artikel 3.1 b i den rättsakt som det hänvisas till i
punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89)
eller berörda företag eller företagssammanslutningar viten om högst 25
000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som
anges i beslutet, för att förmå dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som
EFTA:s övervakningsmyndighet har begärt genom beslut enligt artikel
11, eller

b) att underkasta sig en sådan undersökning som EFTA:s övervak-
ningsmyndighet har beslutat om enligt artikel 13.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet kan genom beslut förelägga sådana
personer som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller företag viten
om högst 100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från
den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4
eller 8.2, andra stycket, eller

b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b i nämnda rättsakt eller
företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för
vars uppfyllande vitet har förelagts, kan EFTA:s övervakningsmyndig-
het fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som
skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

Artikel 16

EFTA-domstolens prövning

Artikel 17

Sekretess

1. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 24 till EES-avtalet, får
upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 57 och 58 i
EES-avtalet, protokoll 24 till avtalet och artiklarna 11, 12, 13 och 18 i
detta kapitel endast användas för det med begäran, undersökningen
eller förhöret avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 4.3 i den rättsakt som det
hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)
12 Riksdagen 1992/93. 20 sand. Nr 1. Del 3

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

177

nr 4064/89) och artiklarna 18 och 20 i detta kapitel, far EFTA:s
övervakningsmyndighet och EFTA-staternas behöriga myndigheter
samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte avslöja upplysningar
som de har inhämtat med stöd av protokoll 24 till EES-avtalet, den
rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet
(förordning (EEG) nr 4064/89) eller detta kapitel och som är av sådant
slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av
allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter
om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 18

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 7.2
och 4, artikel 8.2, andra stycket, och 3-5, artikel 14 och artikel 15,
skall den lämna de berörda personerna, företagen och företagssamman-
slutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet
med Rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som
framförs mot dem.

2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att
förlänga tidsfristen under vilken en koncentration uppskjuts eller
medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 4 fattas utan att de berörda
personerna, företagen eller företagssammanslutningarna lämnas tillfälle
att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att EFTA:s övervak-
ningsmyndighet lämnar dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt
efter det att den har fattat sitt beslut.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet skall fatta sitt beslut endast på
grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft
möjlighet att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt
att gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda
parterna skall fa ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens
berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

4. I den mån EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staternas
behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden
även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska
personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamö-
ter av de berörda företagens administrativa eller styrande organ eller
erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag, skall efter ansö-
kan ha rätt att yttra sig.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

178

Artikel 19

Samverkan med EFTA-staternas myndigheter

1. EFTA:s övervakningsmyndighet skall inom tre arbetsdagar till
EFTA-staternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälning-
ar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som
tillställs eller utfärdas av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt den
rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet
(förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt nämnda
rättsakt och detta kapitel i nära och ständig samverkan med EFTA-
staternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn-
punkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den
inhämta upplysningar från EFTA-statens behöriga myndighet enligt
punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje
skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med
punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall EFTA:s övervak-
ningsmyndighet låta den ta del av akten.

EFTA:s övervakningsmyndighet skall utan dröjsmål till EFTA-stater-
nas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar och upp-
gifter som den har mottagit från EG-kommissionen enligt artiklarna 3
och 10 i protokoll 24 till EES-avtalet.

3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för koncentrationer
innan beslut fattas enligt artikel 8.2-5, 14 eller 15 eller ett sådant
förslag som avses i artikel 23 överlämnas.

4. Rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för
EFTA-staternas myndigheter. Varje EFTA-stat skall utse en eller två
representanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter.
Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör
karteller och monopol.

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sam-
mankallas av EFTA:s övervakningsmyndighet och med EFTA:s över-
vakningsmyndighet som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redo-
görelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste hand-
lingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet skall
hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse har skett. I undantagsfall
kan EFTA:s övervakningsmyndighet förkorta denna frist där så är
påkallat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av
en koncentration åsamkas allvarlig skada.

6. Rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om EFTA:s övervak-
ningsmyndighets utkast till beslut, efter omröstning om så behövs.
Rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

179

är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och
skall bifogas utkastet till beslut. EFTA:s övervakningsmyndighet skall
ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrät-
ta kommittén om i vilken utsträckning dess yttrande har beaktats.

7. Rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs.
EFTAzs övervakningsmyndighet kan företa ett sådant offentliggörande.
I beslutet att offentliggöra yttrandet skall vederbörlig hänsyn tas till
företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas
och till de berörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande
sker.

Artikel 20

Offentliggörande av beslut

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall offentliggöra de beslut som
den fattar enligt artikel 8.2-5 i EES-delen av Europeiska gemenskaper-
nas officiella tidning.

2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av
beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 21

Behörighet

1. Med förbehåll för EFTA-domstolens prövning enligt artikel 108.2 i
EES-avtalet och tillämpliga bestämmelser i förevarande avtal är
EFTAzs övervakningsmyndighet ensam behörig att i enlighet med de
villkor som anges i artikel 58 i EES-avtalet meddela sådana beslut som
avses i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel.

2. EFTA-staterna skall inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstift-
ning på en koncentration med en EFTA-dimension enligt definitionen
i artikel 1 i nämnda rättsakt.

Bestämmelsen i första stycket skall inte utgöra hinder för en EFTA-
stats befogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämp-
ning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller

9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av
artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan EFTA-staterna vidta nödvän-
diga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som
omfattas av nämnda rättsakt och detta kapitel och som är förenliga
med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller
indirekt fastställs i EES-avtalet.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet,
mediernas mångfald och tillsynsregler.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

180

Alla andra allmänna intressen skall meddelas EFTA:s övervaknings-
myndighet av den berörda EFTA-staten och skall erkännas av EFTA:s
övervakningsmyndighet efter en bedömning av deras förenlighet med
gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan
ovannämnda åtgärder kan vidtas. EFTA:s övervakningsmyndighet skall
underrätta den berörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad
efter meddelandet.

Artikel 22

Tillämpningen av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i
bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och
av detta kapitel

1. Endast den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) och detta kapitel är
tillämpliga på koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i nämnda
rättsakt.

2. Kapitlen II, VI, IX och XI och de rättsakter som det hänvisas till i
punkterna 10 och 11 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)
nr 1017/68 och förordning (EEG) nr 4056/86) är inte tillämpliga på
koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som det
hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG)
nr 4064/89).

3. Om på begäran av en EFTA-stat EFTA:s övervakningsmyndighet
konstaterar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 i nämn-
da rättsakt som inte har någon EFTA-dimension enligt artikel 1 i
nämnda rättsakt skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning
som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda EFTA-
statens territorium märkbart skulle hämmas, kan den, i den mån
koncentrationen påverkar handeln mellan EFTA-staterna, fatta beslut
enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 och 4.

4. Artiklarna 2.1 a och b och 5 i nämnda rättsakt och artiklarna 6, 8
och 10—20 i detta kapitel är tillämpliga. Den frist inom vilken ett
förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när
begäran från EFTA-staten inkommer. En sådan begäran skall framstäl-
las senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till
EFTA-staten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt
när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall EFTA:s övervakningsmyndighet endast vidta de
åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupp-
rätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den EFTA-stat på vars
begäran den ingriper.

6. Punkt 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel

1.2 i nämnda rättsakt har tagits upp till förnyad prövning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

181

Artikel 23

Särskild bestämmelse

EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med bestämmelserna i
artikel 49 i detta avtal förelägga EFTA-staternas regeringar förslag om
formulär som skall användas för anmälningar enligt artikel 4 i den
rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet
(förordning (EEG) nr 4064/89) samt förslag till kompletterande an-
märkningar till dessa formulär.

Artikel 24

Relationer med länder som inte är parter i EES-avtalet

1. EFTA-staterna skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om
allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller koncentra-
tioner enligt definitionen i artikel 3 i den rättsakt som det hänvisas till
i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) i
länder som inte är parter i EES-avtalet.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall, första gången senast ett år
efter det att EES-avtalet har trätt i kraft och därefter med jämna
mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av EFTA-företag ur
de synpunkter som avses i punkt 3-4 när det gäller koncentrationer i
länder som inte är parter i EES-avtalet. EFTA:s övervakningsmyndig-
het skall lägga fram dessa rapporter, tillsammans med eventuella
rekommendationer, för Ständiga kommittén.

3. Om EFTA:s övervakningsmyndighet, antingen på grundval av de
rapporter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att
ett tredje land inte behandlar EFTA-företag på ett sätt som motsvarar
EFTA-staternas behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga
fram förslag för EFTA-staternas regeringar i syfte att uppnå motsvaran-
de behandling för EFTA-företag.

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall vara i överens-
stämmelse med EFTA-staternas förpliktelser enligt internationella
överenskommelser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

Artikel 25

(Se artikel 10 i kapitel XVI)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

182

KAPITEL XIV NÄRMARE BESTÄMMELSER OM
ANMÄLNINGAR,TIDSFRISTER OCH FÖRHÖR
BETRÄFFANDE FÖRETAGS-

KONCENTRATIONER

AVSNITT I

ANMÄLNINGAR

Artikel l

Personer som är berättigade att inlämna anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas av de personer eller företag som avses i
artikel 4.2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV
till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

2. Om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för personer eller
företag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt.

3. Gemensamma anmälningar bör inlämnas av en gemensam ställföre-
trädare som har fullmakt att överlämna och ta emot handlingar för
alla anmälarnas räkning.

Artikel 2

Inlämnande av anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas på det sätt som föreskrivs i det formu-
lär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar enligt
gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen och som
framgår av bilaga 9. Gemensamma anmälningar skall inlämnas på ett
enda formulär.

2. Nio exemplar av varje anmälan och av de bifogade handlingarna
skall inlämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet under den adress
som anges i det formulär som för detta ändamål utSrdas av EFTA-
staternas regeringar enligt gemensam överenskommelse.

3. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. I
det senare fallet skall anmälarna bestyrka att kopiorna överensstämmer
med originalen och att de är fullständiga.

4. Anmälningar skall vara avfattade på ett av EFTA-staternas eller
gemenskapens officiella språk. Om företag väljer att kommunicera
med EFTA:s övervakningsmyndighet på ett språk som varken är
officiellt språk i någon av de stater som ligger inom myndighetens
behörighet eller ett av dess arbetsspråk, skall de samtidigt till samtliga
handlingar bifoga en översättning till ett av myndighetens officiella
språk eller ett av dess arbetsspråk. Det språk som väljs för översätt-
ningen skall avgöra vilket språk som skall användas av EFTA:s över-
vakningsmyndighet när den kommunicerar med företaget. Bifogade

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

183

handlingar skall lämnas in på originalspråket. Om originalspråket inte
är något av de officiella språk som avses ovan, skall en översättning till
språket för förfarandet bifogas.

Artikel 3

Uppgifter som skall lämnas

1. Anmälningar skall innehålla de uppgifter som begärs i det formulär
som för detta ändamål utlärdas av EFTA-staternas regeringar enligt
gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen. Uppgifterna
skall vara korrekta och fullständiga.

2. Väsentliga förändringar i de i anmälan redovisade förhållanden som
anmälarna känner till eller borde känna till skall meddelas EFTA:s
övervakningsmyndighet utan anmodan och så snart som möjligt.

3. Oriktiga eller vilseledande uppgifter skall anses vara ofullständiga
uppgifter.

Artikel 4

Giltighetsdatum för anmälningar

1. Om inte annat följer av punkt 2 eller av artikel 11 i protokoll 24
till EES-avtalet, skall anmälningar gälla från den dag när de inkommer
till EFTA:s övervakningsmyndighet.

2. Om uppgifter i anmälan är ofullständiga i något väsentligt avseende,
skall EFTA:s övervakningsmyndighet, om inte annat följer av punkt 3,
snarast skriftligt underrätta anmälarna eller den gemensamma ställföre-
trädaren om detta och bestämma en lämplig tidsfrist inom vilken
uppgifterna skall kompletteras. I sådana fall skall anmälan gälla från
den dag när de fullständiga uppgifterna har inkommit till EFTA:s
övervakningsmyndighet.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ge dispens från skyldigheten att
lämna vissa uppgifter som begärs i det formulär som för detta ändamål
utSrdas av EFTA-staternas regeringar enligt gemensam överenskom-
melse eller av EG-kommissionen, om den anser att dessa uppgifter inte
behövs för ärendets prövning.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet skall snarast lämna anmälarna eller
den gemensamma ställföreträdaren skriftlig bekräftelse om att den har
mottagit anmälan och svar på ett brev som den har skickat enligt
punkt 2 ovan.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

184

Artikel 5

Omvandling av anmälningar

1. Om EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att den anmälda
transaktionen inte utgör en koncentration enligt artikel 3 i den rättsakt
som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till EES-avtalet (förord-
ning (EEG) nr 4064/89), skall den skriftligt underrätta anmälarna eller
den gemensamma ställföreträdaren om detta. Om anmälarna begär det,
kan EFTA:s övervakningsmyndighet i sådana fall, där så är lämpligt
och om inte annat följer av punkt 2 nedan, behandla anmälan som en
ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan enligt artikel 4 i kapitel II,
som en ansökan enligt artikel 12 i kapitel VI , som en ansökan enligt
artikel 12 i kapitel IX eller som en ansökan enligt artikel 3.2 eller
artikel 5 i i kapitel XI.

2. I sådana fall som avses i punkt 1, andra meningen, kan EFTA:s
övervakningsmyndighet kräva att de uppgifter som lämnas i anmälan
kompletteras inom en lämplig tidsfrist som den bestämmer, i den mån
detta behövs för att bedöma transaktionen på grundval av ovannämnda
kapitel. Ansökan eller anmälan skall anses uppfylla kraven i dessa
kapitel från tidpunkten för den ursprungliga anmälan, förutsatt att
EFTA:s övervakningsmyndighet mottar de kompletterande uppgifterna
inom den bestämda tidsfristen.

AVSNITT II

TIDSFRISTER FÖR INLEDANDE AV FÖRFARANDEN OCH
FÖR BESLUT

Artikel 6

Tidsfristens början

1. De tidsfrister som anges i artikel 10.1 i kapitel XIII skall börja löpa
från och med dagen efter giltighetsdatum för anmälan enligt artikel 4.1
och 2 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89).

2. Den tidsfrist som anges i artikel 10.3 i kapitel XIII skall börja löpa
från och med dagen efter den dag när förfarandet inleddes.

3. Om den första dagen i en frist inte är en arbetsdag enligt artikel 19,
skall fristen löpa från och med följande arbetsdag.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

185

Artikel 7

Tidsfristens utgång

1. Den frist som avses i artikel 10.1, första stycket, i kapitel XIII skall
löpa ut vid utgången av den dag i månaden efter den månad i vilken
fristen började att löpa, som har samma datum som den dag då fristen
börjar löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skall
fristen löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

2. Den frist som avses i artikel 10.1, andra stycket, i kapitel XIII skall
löpa ut vid utgången av den dag i sjätte veckan efter den vecka i vilken
fristen började att löpa, som är samma veckodag som den dag då
fristen började löpa.

3. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall löpa ut vid
utgången av den dag i fjärde månaden efter den månad i vilken fristen
började att löpa, som har samma datum som den dag då fristen började
löpa. Om en sådan dag inte förekommer i den månaden, skali fristen
löpa ut vid utgången av månadens sista dag.

4. Om sista dagen i fristen inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall
fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

5. Punkt 1-4 ovan gäller om inte annat följer av bestämmelserna i
artikel 8.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 8

Förlängning av tidsfrister vid helgdagar

Om helgdagar eller andra fridagar fastställda av EFTA:s övervaknings-
myndighet enligt artikel 19 infaller inom de frister som avses i artikel

10.1 och 3 i kapitel XIII, skall dessa frister förlängas med motsvarande
antal dagar.

Artikel 9

Tillfälligt avbrytande av tidsfristen

1. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt
upphöra att löpa om EFTAzs övervakningsmyndighet måste fatta beslut
enligt artikel 11.5 eller 13.3 i kapitel XIII därför att

a) uppgifter som EFTAzs övervakningsmyndighet med stöd av artikel

11.2 i kapitel XIII har begärt från ett företag som deltar i en koncent-
ration inte lämnas, eller inte lämnas på ett fullständigt sätt, inom den
tidsfrist som har bestämts av EFTA:s övervakningsmyndighet,

b) ett företag som deltar i koncentrationen har vägrat att underkasta
sig en undersökning som EFTA:s övervakningsmyndighet anser nöd-
vändig med stöd av artikel 13.1 i kapitel XIII eller att samarbeta vid
genomförandet av en sådan undersökning enligt ovannämnda bestäm-
melse,

c) anmälarna har underlåtit att underrätta EFTA:s övervaknings-
myndighet om väsentliga förändringar i de förhållanden som redovisas
i anmälan.

2. Den frist som avses i artikel 10.3 i kapitel XIII skall tillfälligt
upphöra att löpa,

a) i sådana fall som avses i punkt 1 a ovan, under tiden mellan
utgången av den tidsfrist som har bestämts i begäran om uppgifter och
mottagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs
genom beslutet,

b) i sådana fall som avses i punkt 1 b ovan, under tiden mellan det
misslyckade försöket att genomföra undersökningen och avslutandet av
den genom beslutet beordrade undersökningen,

c) i sådana fall som avses i punkt 1 c ovan, under tiden mellan det
att den förändring i förhållandena som omtalas där inträffar och
mottagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs
genom beslutet eller avslutandet av den genom beslutet beordrade
undersökningen.

3. Avbrottet i tidsfristen börjar dagen efter den dag när händelsen som
föranledde avbrytandet inträffade. Avbrottet skall upphöra vid utgång-
en av den dag när anledningen därtill bortfaller. Om denna dag inte är
en arbetsdag enligt artikel 19, skall avbrottet i tidsfristen upphöra vid
utgången av följande arbetsdag.

Artikel 10

Iakttagande av tidsfristen

De tidsfrister som avses i artikel 10.1 och 3 i kapitel XIII skall iakttas
om EFTA:s övervakningsmyndighet har fattat beslutet i fråga före
utgången av fristen. De berörda företagen skall meddelas beslutet utan
dröjsmål.

AVSNITT III

FÖRHÖR MED PARTERNA OCH TREDJE MAN

Artikel ll

Beslut om uppskjutande av koncentrationer

1. Om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt
artikel 7.2 i kapitel XIII eller enligt artikel 7.4 i samma kapitel som är
till nackdel för parterna, skall den enligt artikel 18.1 i samma kapitel
skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar och bestäm-
ma en tidsfrist inom vilken de far yttra sig.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

2. Om EFTA:s övervakningsmyndighet enligt artikel 18.2 i kapitel XIII
interimistiskt har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 utan att
ha lämnat de berörda parterna tillfälle att yttra sig, skall den snarast

187

och i varje fall före utgången av den period under vilken koncentratio-
nen uppskjuts skicka dem texten till det interimistiska beslutet samt
bestämma en tidsfrist inom vilken de far yttra sig.

När de berörda parterna har yttrat sig skall EFTAzs övervaknings-
myndighet fatta ett slutligt beslut om att upphäva, ändra eller bekräfta
det interimistiska beslutet. Om de berörda parterna inte har yttrat sig
inom den bestämda tidsfristen blir EFTAzs övervakningsmyndighets
interimistiska beslut slutligt vid utgången av denna frist.

3. De berörda parterna skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den
bestämda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

Artikel 12

Beslut i sak

1. Om EFTAzs övervakningsmyndighet avser att fatta ett beslut enligt
artikel 8.2, andra stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel 14 eller artikel 15
i kapitel XIII, skall den innan den samråder med den rådgivande
kommittén för koncentrationer inhämta yttranden från de berörda
parterna enligt artikel 18 i nämnda kapitel.

2. EFTAzs övervakningsmyndighet skall skriftligt meddela de berörda
parterna sina anmärkningar. Sådant meddelande skall riktas till anmä-
larna eller den gemensamme företrädaren. När EFTAzs övervaknings-
myndighet meddelar sina anmärkningar skall den bestämma en tids-
frist inom vilken de berörda parterna far framföra sina synpunkter till
EFTAzs övervakningsmyndighet.

3. När EFTAzs övervakningsmyndighet har meddelat parterna sina
anmärkningar skall den på begäran låta de berörda parterna ta del av
akten för att kunna förbereda sina yttranden. De skall dock inte ges
tillgång till handlingar som innehåller andra berörda parters eller
tredje mans affärshemligheter eller andra konfidentiella uppgifter, in-
klusive känslig kommersiell information vars avslöjande skulle kunna
vara till betydande skada för den som har lämnat den, eller till
myndigheternas interna handlingar.

4. De berörda parterna skall inom den bestämda tidsfristen skriftligt
yttra sig om EFTAzs övervakningsmyndighets anmärkningar. De får i
sina skriftliga yttranden redogöra för alla förhållanden som är av
betydelse för ärendet och får bifoga alla handlingar som kan styrka
förhållandena. De kan även föreslå att EFTAzs övervakningsmyndighet
hör personer som kan styrka förhållandena.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

188

Artikel 13

Muntliga förhör

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall lämna de berörda parter, som
i sina skriftliga yttranden har begärt det, tillfälle att framföra sina
synpunkter muntligt, om dessa personer visar att de har ett berättigat
intresse därav eller om EFTA:s övervakningsmyndighet avser att ålägga
dem böter eller viten. Den kan även i andra fall ge de berörda
parterna tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall kalla de personer som skall
höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestämmer.

3. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till EFTA-staternas
behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.

Artikel 14

Förhör

1. Förhören skall ledas av de personer som EFTA:s övervakningsmyn-
dighet utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller
genom ombud eller ställföreträdare. Företag och företagssammanslut-
ningar kan företrädas av ett vederbörligen befullmäktigat ombud som
har utsetts bland deras ordinarie personal.

3. Personer som hörs av EFTAzs övervakningsmyndighet kan biträdas
av jurister eller rådgivare som har rätt att föra talan vid EFTA-
domstolen eller av andra kvalificerade personer.

4. Förhören skall inte vara offentliga. Personerna skall höras enskilt
eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet
skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärs-
hemligheter skyddas.

5. De yttranden som avges av varje person som hörs skall protokollfö-
ras.

Artikel 15

Yttranden från tredje man

1. Om fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat
intresse i saken, särskilt medlemmar av de berörda företagens admi-
nistrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter
från dessa företag, skriftligt begär att fa yttra sig enligt artikel 18.4,
andra meningen, i kapitel XIII, skall EFTAzs övervakningsmyndighet
skriftligt underrätta dem om förfarandets karaktär och innehåll och
fastställa en tidsfrist inom vilken de kan framföra sina synpunkter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

189

2. De personer som avses i punkt 1 ovan skall yttra sig skriftligt eller
muntligt inom den fastställda tidsfristen. De kan skriftligt bekräfta sina
muntliga yttranden.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan på samma sätt lämna varje
annan person tillfälle att framföra sina synpunkter.

AVSNITT IV

DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 16

Överlämnande av handlingar

1. Handlingar och kallelser från EFTA:s övervakningsmyndighet kan
tillställas adressaterna på något av följande sätt:

a) med bud mot kvitto,

b) i rekommenderat brev med mottagningsbevis,

c) med telefax med begäran om mottagningserkännande,

d) med telex.

2. Om inte annat följer av artikel 18.1, gäller punkt 1 ovan även när
berörd part eller tredje man tillställer EFTA:s övervakningsmyndighet
handlingar.

3. Om en handling skickas med telex eller telefax skall den anses ha
kommit adressaten tillhanda samma dag som den har avsänts.

Artikel 17

Fastställande av tidsfrister

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fastställer de tidsfrister som
anges i artiklarna 4.2, 5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall den ta
hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om
ärendet är av brådskande natur. Den skall också ta hänsyn till helgda-
gar i mottagarlandet.

2. Tidsfrist börjar löpa dagen efter den dag då adressaten mottar ett
meddelande.

Artikel 18

EFTA:s övervakningsmyndighets mottagande av handlingar

1. Om inte annat följer av artikel 4.1, skall anmälningar överlämnas
till EFTA:s övervakningsmyndighet under den adress som anges i det
formulär som för detta ändamål utfärdas av EFTA-staternas regeringar
enligt gemensam överenskommelse eller av EG-kommissionen eller
skickas i rekommenderat brev före utgången av den frist som anges i
artikel 4.1 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV
till EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89). Ytterligare uppgifter

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

190

som begärs för att göra anmälningar fullständiga enligt artikel 4.2 eller
för att komplettera anmälningar enligt artikel 5.2 i nämnda rättsakt
skall vara EFTAzs övervakningsmyndighet tillhanda under ovannämn-
da adress eller skickas i rekommenderat brev före utgången av den
tidsfrist som har bestämts i varje särskilt fall. Skriftliga yttranden över
EFTAzs övervakningsmyndighets meddelanden enligt artiklarna 11.1
och 2, 12.2 och 15.1 skall överlämnas till EFTAzs övervakningsmyndig-
het under ovannämnda adress före utgången av den tidsfrist som har
bestämts i varje särskilt fall.

2. Om sista dagen i en frist för mottagande av handlingar som avses i
punkt 1 inte är en arbetsdag enligt definitionen i artikel 19, skall
fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

3. Om sista dagen i en frist för avsändande av handlingar som avses i
punkt 1 är en lördag, söndag eller helgdag i avsändningslandet, skall
fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag i det landet.

Artikel 19

Definition av EFTAzs övervakningsmyndighets arbetsdagar

Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra
dagar än lördagar, söndagar, helgdagar enligt bilaga 10 till detta proto-
koll och andra fridagar som fastställs av EFTAzs övervakningsmyndig-
het och offentliggörs i EES-delen av Europeiska gemenskapernas offi-
ciella tidning före början av varje år.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

191

DEL IV KOL OCH STÅL

KAPITEL XV BESTÄMMELSER TILLÄMPLIGA
PÅ FÖRETAG PÅ KOL- OCH STÅLOMRÅDET

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

AVSNITT I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM

AVTAL OCH KONCENTRATIONER

Artikel l

1. Ett godkännande enligt artikel 1.2 i protokoll 25 till EES-avtalet
kan ges på vissa villkor och för en begränsad tid. I sådana fall skall
EFTA:s övervakningsmyndighet förnya godkännandet en eller flera
gånger om den konstaterar att kraven i artikel 1.2 a-c i protokoll 25
till EES-avtalet vid tidpunkten för förnyelsen fortfarande är uppfyllda.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet skall återkalla eller ändra godkän-
nandet om den konstaterar att avtalet till följd av ändrade förhållanden
inte längre uppfyller dessa krav eller att de faktiska följderna av avtalet
eller av dess tillämpning strider mot de krav som har uppställts för
godkännandet.

3. Beslut som innebär att godkännanden ges, förnyas, ändras, vägras
eller återkallas, liksom grunderna för besluten, skall offentliggöras. De
begränsningar som åläggs enligt artikel 3.2 skall inte vara tillämpliga.

4. EFTA:s övervakningsmyndighet får i enlighet med artikel 3 inhämta
alla uppgifter som behövs för tillämpningen av artikel 1 i protokoll 25
till EES-avtalet och av denna artikel, antingen genom en särskild
begäran till de berörda parterna eller genom beslut som anger vilka
slags avtal, beslut eller förfaranden som skall anmälas.

5. EFTA:s övervakningsmyndighet är, med förbehåll för rätten att föra
talan vid EFTA-domstolen enligt artikel 108.2 i EES-avtalet och de
tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, ensam behörig att i
enlighet med de villkor som anges i artikel 55 i EES-avtalet samt
protokollen 22 och 25 till avtalet avgöra om sådana avtal eller beslut
står i överensstämmelse med artikel 1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

6. EFTA:s övervakningsmyndighet får ålägga ett företag böter eller
viten om det har ingått ett avtal som automatiskt är ogiltigt enligt
artikel 1.3 i protokoll 25 till EES-avtalet eller om det genom skilje-
domsförfarande, avtalsvite, bojkott eller på något annat sätt har tilläm-
pat, eller försökt tillämpa, ett avtal eller beslut som automatiskt är
ogiltigt eller ett avtal för vilket godkännande har vägrats eller återkal-
lats eller har utverkat ett godkännande genom medvetet oriktiga eller
vilseledande uppgifter eller har deltagit i förfaranden som är förbjudna
enligt artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet. Det högsta bötes- eller
vitesbeloppet får inte överstiga det dubbla värdet av omsättningen för
de varor som berörs av det i artikel 1.1 i protokoll 25 till EES-avtalet

förbjudna avtalet, beslutet eller förfarandet. Om syftet med avtalet,
beslutet eller förfarandet har varit att begränsa produktion, teknisk
utveckling eller investeringar, kan detta belopp dock höjas, vad gäller
böter, till 10 % av det berörda företagets årsomsättning och, vad gäller
viten, till 20 % av dagsomsättningen.

Artikel 2

1. Vid bedömningen av huruvida kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till
EES-avtalet är uppfyllda skall EFTA:s övervakningsmyndighet, i över-
ensstämmelse med principen om icke-diskriminering, ta hänsyn till
storleken på liknande företag inom det territorium som omfattas av
EES-avtalet i den utsträckning som den anser det motiverat för att
undvika eller utjämna de nackdelar som har uppkommit till följd av
skillnader i konkurrensvillkoren.

2. EFTA:s övervakningsmyndighet far uppställa de villkor för godkän-
nandet som den anser nödvändiga för att uppnå syftet med artikel 2.2 i
protokoll 25 till EES-avtalet.

3. Innan EFTA:s övervakningsmyndighet tar ställning till en transak-
tion som berör företag av vilka minst ett inte omfattas av artikel 3 i
protokoll 25 till EES-avtalet, skall den inhämta de berörda regeringar-
nas synpunkter.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 3 på företag som
lyder under EFTA:s övervakningsmyndighet, far denna från de fysiska
eller juridiska personer som har förvärvat eller sammanslagit, eller
avser att förvärva eller sammanslå, ifrågavarande rättigheter eller till-
gångar inhämta alla de uppgifter som behövs för tillämpningen av
artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet och av förevarande artikel
beträffande transaktioner som kan leda till det resultat som avses i
artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet.

5. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken
EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att den har genomförts i
strid med bestämmelserna i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet
men trots detta uppfyller kraven i artikel 2.2 i protokoll 25 till
EES-avtalet, skall den godkänna koncentrationen endast under förut-
sättning att de personer som har förvärvat eller sammanslagit ifrågava-
rande rättigheter eller tillgångar erlägger böter enligt punkt 12 b. Om
det är uppenbart att ett godkännande borde ha sökts, skall bötesbelop-
pet inte understiga hälften av det högsta belopp som anges i punkt 12
b. Erläggs inte detta belopp, skall EFTA:s övervakningsmyndighet
vidta de åtgärder som anges nedan i fråga om koncentrationer som
befinns vara otillåtna.

6. Om en koncentration har kommit till stånd beträffande vilken
EFTA:s övervakningsmyndighet konstaterar att de allmänna eller sär-
skilda villkor som har uppställts för ett godkännande enligt artikel 2.2
i protokoll 25 till EES-avtalet inte är uppfyllda, skall EFTAzs övervak-
ningsmyndighet genom ett motiverat beslut förklara att koncentratio-
13 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

193

nen är otillåten och, efter ha gett de berörda parterna tillfälle att
framföra sina synpunkter, förordna om uppdelning av de sammanför-
da företagen eller tillgångarna eller om upphörande av den gemensam-
ma kontrollen samt om vidtagande av alla andra åtgärder som den
anser nödvändiga för att de berörda företagen åter skall drivas eller
tillgångarna utnyttjas självständigt och för att återupprätta normala
konkurrensvillkor. Varje direkt berörd person kan i enlighet med
artikel 108.2 b i EES-avtalet och artikel 18 i förevarande avtal föra
talan mot sådana beslut. EFTA-domstolen har enligt artikel 108.2 i
EES-avtalet och de tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal
oinskränkt rätt att pröva huruvida den genomförda transaktionen
utgör en koncentration enligt artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet
och de rättsakter om kol och stål som anges i bilaga XTV till EES-
avtalet. Väckande av sådan talan skall medföra att beslutet skjuts upp.
Talan får endast väckas efter det att ovannämnda åtgärder har påbju-
dits, såvida inte EFTA:s övervakningsmyndighet samtycker till att
särskild talan väcks mot det beslut genom vilket transaktionen har
förklarats otillåten.

7. EFTA:s övervakningsmyndighet kan när som helst, med förbehåll
för tillämpning av artikel 41 i EES-avtalet, vidta eller föranstalta om
sådana förebyggande interimsåtgärder som den anser nödvändiga för
att skydda konkurrerande företags eller tredje mans intressen samt för
att avvärja varje åtgärd som skulle kunna hindra att dess beslut
verkställs. Om inte EFTA-domstolen beslutar annorlunda, skall talan
inte medföra anstånd i fråga om sådana interimsåtgärder.

8. EFTA:s övervakningsmyndighet skall medge de berörda parterna en
skälig frist för att efterkomma dess beslut. Efter utgången av denna
frist får den förelägga dagsviten om högst en tiondel av 1 % av värdet
av ifrågavarande rättigheter eller tillgångar.

9. Om de berörda parterna inte uppfyller sina skyldigheter, skall
EFTA:s övervakningsmyndighet dessutom själv vidta åtgärder för att få
sitt beslut verkställt.

10. EFTA:s övervakningsmyndighet har dessutom befogenhet att rikta
sådana rekommendationer till de berörda EFTA-staterna som kan
behövas för att säkerställa att de åtgärder som avses i föregående
stycken verkställs inom ramen för deras nationella lagstiftning.

11. Vid utövandet av sina befogenheter skall EFTA:s övervaknings-
myndighet beakta de rättigheter som tredje man har förvärvat i god
tro.

12. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga böter till ett belopp
som inte överstiger

a) 3 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman-
slagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller
juridiska personer som har undandragit sig de skyldigheter som anges i
punkt 4,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

194

b) 10 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman-
slagits för fysiska eller juridiska personer som har undandragit sig de
skyldigheter som anges i artikel 2.1 i protokoll 25 till EES-avtalet,
varvid detta maximibelopp efter utgången av tolfte månaden efter det
att transaktionen har genomförts skall höjas med en tjugofjärdedel för
varje ytterligare månad som förflyter till dess att EFTA:s övervaknings-
myndighet fastställer att en överträdelse har skett,

c) 10 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman-
slagits, eller som skall förvärvas eller sammanslås, för fysiska eller
juridiska personer som genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har
erhållit eller försökt erhålla ett godkännande enligt artikel 2.2 i
protokoll 25 till EES-avtalet,

d) 15 % av värdet av de tillgångar som har förvärvats eller samman-
slagits för företag under dess behörighet som har deltagit i eller
medverkat vid transaktioner som strider mot bestämmelserna i artikel
2 i protokoll 25 till EES-avtalet eller i denna artikel.

13. Personer som åläggs böter enligt punkt 12 får väcka talan vid
EFTA-domstolen enligt artikel 36 i detta avtal.

Artikel 3

1. EFTA:s övervakningsmyndighet får inhämta de uppgifter som den
behöver för att fullgöra sina uppgifter. Den får låta utföra nödvändiga
kontrollundersökningar.

2. Om inte annat följer av artikel 9 i protokoll 23 till EES-avtalet, får
inte EFTA:s övervakningsmyndighet utlämna uppgifter som har erhål-
lits till följd av tillämpningen av artiklarna 55 och 58 i EES-avtalet,
protokoll 25 till avtalet och bestämmelserna i detta kapitel och som är
av sådant slag att de omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag,
deras affärsförbindelser eller kostnadsfaktorer. Denna skyldighet skall
också omfatta representanter för EG-kommissionen och EG-medlems-
staterna som deltar i Rådgivande kommittén enligt artikel 10.4 i
kapitel II och i förhör enligt artikel 8.2 i kapitel IV.

Med detta förbehåll skall EFTA:s övervakningsmyndighet offentlig-
göra sådana uppgifter som kan vara till nytta för regeringar eller övriga
berörda parter.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet kan ålägga böter eller viten för
företag som undandrar sig de skyldigheter som följer av beslut fattade
enligt denna artikel eller som medvetet lämnar oriktiga uppgifter.
Bötesbeloppet får uppgå till 1 % av årsomsättningen, och vitesbeloppet
får för varje dags dröjsmål uppgå till högst 5 % av den genomsnittliga
dagsomsättningen.

4. Om ett företag har åsamkats skada genom att EFTA:s övervaknings-
myndighet har kränkt sekretessen, får skadeståndstalan väckas vid
EFTA-domstolen i enlighet med artikel 108.2 i EES-avtalet och de
tillämpliga bestämmelserna i förevarande avtal, särskilt artikel 39.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

195

Artikel 4

Innan EFTA:s övervakningsmyndighet ålägger böter eller viten enligt
detta kapitel skall den ge den berörda parten tillfälle att framföra sina
synpunkter.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

Artikel 5

Den omsättning som skall ligga till grund för beräkning av böter och
viten som åläggs företag enligt detta kapitel skall vara omsättningen på
de varor som avses i protokoll 14 till EES-avtalet.

AVSNITT II UPPGIFTSSKYLDIGHET
(ARTIKEL 2.4 I AVSNITT I)

DEL I

Anmälningsskyldighet

Artikel 1

Alla fysiska och juridiska personer, utom personer som inom det
territorium som omfattas av EES-avtalet är verksamma inom produk-
tion av kol och stål eller annan distribution av dessa produkter än
försäljning till hushåll eller hantverksindustri, skall lämna de uppgifter
som avses i detta avsnitt, om de genomför sådana transaktioner som
avses i nedanstående artiklar.

Artikel 2

De personer som avses i artikel 1 skall till EFTA:s övervakningsmyn-
dighet anmäla varje förvärv av rättigheter i ett företag som avses i
artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet samt varje förvärv av befogen-
het att för egen eller tredje mans räkning utöva rättigheter i ett sådant
företag, varigenom de förvärvar mer än 10 % av rösträttigheterna vid
sammanträden med företagets aktieägare eller andra delägare, om det
sammanlagda värdet av deras rättigheter överstiger 100 000 ecu. Vid
beräkningen skall medräknas alla rättigheter eller befogenheter att för
annans räkning utöva rättigheter som innehas av de berörda personer-
na före transaktionen i fråga.

Artikel 3

Artikel 1 gäller även förvärv av rättigheter i ett företag som utövar
kontroll över ett företag som avses i artikel 3 i protokoll 25 till
EES-avtalet.

Artikel 4

1. Banker och deras ombud är befriade från skyldigheten att anmäla
de transaktioner som anges i artiklarna 2 och 3, om utövandet av
rösträttigheterna hänför sig till

-aktier tillhörande kunder i dessa eller andra banker, eller

-aktier utställda på viss person eller beträffande vilka banken i
egenskap av förvaltare har befogenhet att utöva rättigheterna för sina
kunders räkning.

2. Punkt 1 påverkar inte

-bankernas skyldighet att lämna uppgifter om sådana transaktioner
enligt artikel 7,

- kundernas skyldighet att anmäla sådana transaktioner enligt artiklar-
na 2 och 3 eller lämna uppgifter enligt artikel 7.

Artikel 5

EFTArs övervakningsmyndighet kan genom särskilt tillstånd och på
vissa villkor medge vederbörligen ackrediterade börsmäklare undantag
från skyldigheten att anmäla de transaktioner som anges i artiklarna 2
och 3, om de inte utövar de rösträttigheter som är förenade med de
värdepapper som de innehar.

Artikel 6

Den anmälan som avses i artiklarna 2 och 3 skall göras inom fyra
veckor från den dag när den uppgiftsskyldige får kännedom om
transaktionen i fråga.

DEL II

Särskild begäran om uppgifter

Artikel 7

1. EFTA:s övervakningsmyndighet kan från de personer som avses i
artikel 1 genom särskild begäran inhämta alla uppgifter som behövs
för tillämpning av artikel 2 i avsnitt I beträffande

1) förvärv av äganderätten till eller rätten att använda ett företags
fastigheter, industrianläggningar eller koncessioner, om dessa fastighet-
er, anläggningar eller koncessioner före förvärvet användes i driften av
företaget,

2) förvärv av rättigheter i ett företag som medför rösträtt vid
sammanträden med företagets aktieägare eller andra delägare,

3) förvärv av befogenheten att för egen eller tredje mans räkning
utöva sådana rättigheter som avses i 2) och som innehas av tredje man,

4) förvärv genom avtal av rätten att fatta beslut om redovisning eller
disposition av ett företags vinster,

5) förvärv av rätten att ensam eller tillsammans med andra delta i
ledningen av ett företag, antingen som ägare, förmånshavare, företags-
ledare eller medlem av de styrande organen,

6) utnämning till styrelseledamot i ett företag.

2. Likaså skall uppgjftsskyldiga på EFTA:s övervakningsmyndighets
begäran för denna uppge den faktiska rättsinnehavarens namn och
adress, om de har befogenhet

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

197

-att utöva de rättigheter som avses i punkt 1 i egenskap av förvaltare
för tredje mans räkning,

-att för egen eller tredje mans räkning utöva sådana rättigheter som
avses i punkt 1 och som innehas av tredje man.

AVSNITT III PRESKRIPTION AV MÖJLIGHETEN
ATT ALÄGGA EKONOMISKA PÅFÖLJDER
ENLIGT PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET
OCH DETTA KAPITEL OCH ATT VERKSTÄLLA
SADANA PÅFÖLJDER

Artikel l

Preskription vid förfaranden

1. För EFTA:s övervakningsmyndighets befogenhet att ålägga böter för
överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet
samt protokoll 25 till avtalet eller av bestämmelserna i detta kapitel
gäller följande preskriptionstider:

a) tre år vid överträdelser av bestämmelser om parternas ansökning-
ar eller meddelanden, begäran om upplysningar eller genomförande av
undersökningar,

b) fem år vid övriga överträdelser.

Artikel 2

Avbrott av preskription vid förfaranden

1. Preskriptionstiden skall avbrytas av åtgärder som vidtas av EFTA:s
övervakningsmyndighet i samband med en preliminär utredning eller
ett förfarande avseende en överträdelse. Avbrottet i preskriptionstiden
gäller från den dag när minst en part som har deltagit i överträdelsen
har underrättats om åtgärden.

Preskriptionstiden skall avbrytas till följd av bl. a. följande åtgärder:

a) skriftliga framställningar om upplysningar från EFTA:s övervak-
ningsmyndighet eller beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet i vilka
de begärda upplysningarna krävs,

b) EFTA:s övervakningsmyndighets utfärdande av skriftliga fullmak-
ter för dess tjänstemän att genomföra undersökningar eller beslut av
EFTA:s övervakningsmyndighet om att en undersökning skall genom-
föras,

c) EFTA:s övervakningsmyndighets inledande av ett förfarande,

d) skriftliga meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet om
att den berörda parten enligt artikel 4 i avsnitt I skall ges tillfälle att
framföra sina synpunkter.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

198

2. Avbrottet i preskriptionstiden gäller alla parter som har deltagit i
överträdelsen.

3. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt. Preskrip-
tionstiden skall dock löpa ut senast när en period som är lika med
dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att EFTA:s övervaknings-
myndighet har ålagt böter eller viten. Denna period skall förlängas
med den tid under vilken preskriptionen tillfälligt har upphävts enligt
artikel 3.

Artikel 3

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid förfaranden

Preskriptionstiden vid förfaranden löper inte under den tid som
EFTA:s övervakningsmyndighets beslut är föremål för prövning vid
EFTA-domstolen.

Artikel 4

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. En preskriptionstid på fem år gäller för EFTA:s övervakningsmyn-
dighets befogenhet att genomdriva beslut om åläggande av böter eller
viten för överträdelser av bestämmelser i EES-avtalet eller föreskrifter
som har utfärdats för dess tillämpning.

2. Preskriptionstiden skall räknas från den dag när beslutet träder i
kraft.

Artikel 5

Avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av påföljder

1. Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall avbrytas

a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga
bötes- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begäran om en sådan
ändring,

b) genom åtgärder som vidtas av EFTA:s övervakningsmyndighet
eller av en EFTA-stat på EFTA:s övervakningsmyndighets begäran för
att driva in böter eller viten.

2. Efter varje avbrott börjar preskriptionstiden löpa på nytt.

Artikel 6

Tillfälligt avbrott i preskriptionstiden vid verkställande av
påföljder

Preskriptionstiden vid verkställande av påföljder skall ej löpa under
den tid som

a) en betalningsfrist har medgetts, eller

b) indrivningen har skjutits upp enligt ett beslut av EFTA-domsto-
len.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

199

AVSNITT IV BEFOGENHETER FÖR EFTA:S
ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS TJÄNSTEMÄN
OCH BEFULLMÄKTIGADE FÖRETRÄDARE
SOM HAR TILL UPPGIFT ATT GENOMFÖRA
KONTROLLER ENLIGT BESTÄMMELSERNA I
PROTOKOLL 25 TILL EES-AVTALET OCH I
DETTA KAPITEL

Artikel l

1. EFTA:s övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade
ombud som har till uppgift att genomföra kontroller av företag enligt
protokoll 25 och bilaga XIV till EES-avtalet samt bestämmelserna i
detta kapitel, särskilt artikel 3.1 i avsnitt I, har befogenhet

a) att i den omfattning som behövs med hänsyn till syftet med
kontrollen granska böcker och affärshandlingar, inklusive all doku-
mentation som finns lagrad i automatiserade system, oavsett var bok-
föringen och handlingarna förvaras,

b) att göra kopior eller fotokopior av eller utdrag ur böckerna och
affärshandlingarna, inklusive all dokumentation som finns lagrad i
automatiserade system,

c) att begära muntliga förklaringar på platsen,

d) att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transport-
medel hos företaget eller tredje man hos vilken dess böcker eller
affärshandlingar förvaras, och att därvid få ta del av dessa handlingar
för att kunna välja ut allt material som är av betydelse och som skall
läggas fram för kontroll.

2. Den berörda staten skall underrättas i vederbörlig ordning om
kommande besök av kontrollanter och om dessas ställning. Statens
tjänstemän kan, på begäran av staten eller av EFTA:s övervaknings-
myndighet, bistå EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän vid full-
görandet av deras uppgifter.

3. Företagen skall bistå EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän
och befullmäktigade ombud vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 2

EFTAzs övervakningsmyndighets tjänstemän och befullmäktigade om-
bud som har till uppgift att genomföra kontroller skall utöva sina
befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt som anger syftet
med kontrollen. EFTAzs övervakningsmyndighet skall även förse re-
presentanter för EG-kommissionen som enligt artikel 8.4 i protokoll
23 till EES-avtalet skall delta i undersökningen med en sådan full-
makt.

Artikel 3

Företagen skall fullgöra de skyldigheter som följer av artikel 1 i detta
avsnitt utan att det behövs ett särskilt beslut om detta. 1 annat fall kan
de åläggas böter och viten enligt artikel 3.3 i avsnitt I.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

200

DEL V ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER

KAPITEL XVI ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER

AVSNITT I BESTÄMMELSER SOM ÄR
TILLÄMPLIGA PÅ KAPITEL II-XII OCH XV

Artikel l

Anmälan av befintliga avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1 i EES-avtalet, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträf-
fande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 i
EES-avtalet skall anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet i enlig-
het med bestämmelserna i artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses
i artikel 1-3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom
kapitlen III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV inom sex månader från det
att EES-avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaran-
den som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet och som omfattas av artikel

4.2 i kapitel II. Dessa kan anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet
i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet, de regler som avses i artikel
1-3 i protokoll 21 och protokoll 23 till EES-avtalet, liksom kapitlen
III, VI, VII, IX, X, XI, XII och XV.

Artikel 2

Beslut enligt artikel 53.3 i EES-avtalet

1. När EFTA:s övervakningsmyndighet fattar beslut enligt artikel 53.3 i
EES-avtalet, skall den ange den dag från vilken beslutet skali ha
verkan. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan.

2. Andra meningen i punkt 1 skall inte vara tillämplig på sådana avtal,
beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 4.2 i
kapitel II och artikel 1.2 i detta kapitel eller som omfattas av artikel

1.1 och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1.

Artikel 3

Särskilda bestämmelser beträffande befintliga avtal, beslut och
förfaranden

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i
artikel 53.1 i EES-avtalet, som föreligger när EES-avtalet träder i kraft
och som har anmälts inom den tidsfrist som anges i artikel 1.1 i detta
kapitel inte uppfyller villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet och de

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2

till EES-lagen

201

berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tilläm-
pa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller under
förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3,
skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som EFTA:s
övervakningsmyndighet fastställer. Beslut av EFTA:s övervakningsmyn-
dighet i enlighet med föregående mening gäller inte företag och
företagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till an-
mälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden
som avses i artikel 4.2 i kapitel II och som föreligger när EES-avtalet
träder i kraft, om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 4

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissio-
nen innan EES-avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelser-
na om ansökningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i
EES-avtalet och artikel 10 i protokoll 23 till EES-avtalet kan kräva att
ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom är föreskrivet för tillämpning-
en av EES-avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist som den bestäm-
mer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha skett på rätt
sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden och i
enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet och i kapitlen II, III, V,
VII, X, XII och XV i detta protokoll.

Artikel 5

Böter

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet
skall inte åläggas med avseende på en åtgärd som har vidtagits före
anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses
i artiklarna 1 och 2 i detta kapitel och som har anmälts inom den
tidsfrist som anges där.

Artikel 6

EFTA-staterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex månader
från det att EES-avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervak-
ningsmyndighets och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de
behöver för att kunna genomföra sina undersökningar enligt avtalet.

Artikel 7

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger
när EES-avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 i
EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla om avtalen, besluten
eller förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt
i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller villkoren för gruppundan-
tag enligt bilaga XIV till EES-avtalet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

202

Artikel 8

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade
förfaranden som föreligger när EES-avtalet träder i kraft och som
omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet skall förbudet i artikel 53.1 inte
gälla från dagen för avtalets ikraftträdande om avtalen, besluten eller
förfarandena inom sex månader från det att EES-avtalet har trätt i
kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av förbudet i
artikel 53.1.

Artikel 9

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden
som före EES-avtalets ikraftträdande har medgetts individuellt undan-
tag enligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen skall även i fortsättningen vara undantagna i
förhållande till bestämmelserna i EES-avtalet till utgången av den
period som har angetts i undantagsbeslutet eller till den tidpunkt som
EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infaller tidigare.

AVSNITT II BESTÄMMELSER SOM ÄR
TILLÄMPLIGA PÅ KAPITEL XIII OCH XIV

Artikel 10

Varken den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga XIV till
EES-avtalet (förordning (EEG) nr 4064/89) eller kapitel XIII gäller
koncentrationer som var föremål för ett avtal eller tillkännagivande
eller om kontroll förvärvades enligt artikel 4.1 i nämnda rättsakt före
tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande och de gäller inte under
några omständigheter koncentrationer beträffande vilka en EFTA-stats
myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarande före
den tidpunkten.

TILLÄGG

(...)

Tillägg 7

Förteckning över vissa tekniska avtal inom luftfartssektorn som
avses i artikel 2 i kapitel XI

a) Införande eller enhetlig tillämpning av obligatoriska eller rekom-
menderade tekniska standarder för flygplan, flygplansdelar, utrustning
och tillbehör, om sådana standarder har fastställts av en organisation
som normalt åtnjuter internationellt erkännande eller av en tillverkare
av flygplan eller flygplansutrustning,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

b) införande eller enhetlig tillämpning av tekniska standarder för fasta
installationer för flygplan, om sådana standarder har fastställts av en
organisation som normalt åtnjuter internationellt erkännande,

203

c) utbyte, leasing, gemensam användning eller underhåll av flygplan,
flygplansdelar, flygplansutrustning eller fasta installationer för flygtra-
fik samt gemensamt inköp av flygplansdelar, förutsatt att sådan verk-
samhet drivs på icke-diskriminerande grund,

d) införande, drift och underhåll av tekniska kommunikationsnät,
förutsatt att sådan verksamhet drivs på icke-diskriminerande grund,

e) utbyte, gemensam användning eller utbildning av personal för
tekniska eller driftsmässiga ändamål,

f) organisation och utförande av ersättningstransporter för passagerare,
post och resgods vid flygplanshaverier/ -förseningar, antingen enligt
charteravtal eller avtal om tillhandahållande av ersättningsflygplan,

g) organisation och utförande av successiva eller kompletterande flyg-
transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -villkor
för sådan verksamhet,

h) sammanslagning av enstaka försändelser,

i) uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och villko-
ren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa regler inte direkt
eller indirekt innebär att transportpriser och -villkor fastställs,

j) arrangemang för försäljning, endossement och accept av biljetter
mellan flygbolag (interlining) samt de för dessa ändamål upprättade
återbetalnings-, proratafördelnings- och redovisningssystemen,

k) clearing och avräkning mellan flygbolag genom en clearingcentral,
inklusive sådana tjänster som är nödvändiga för detta eller hänger
samman därmed, clearing och avräkning mellan flygbolag och deras
utsedda ombud genom ett centraliserat och automatiserat avräknings-
system, inklusive sådana tjänster som är nödvändiga för detta eller
hänger samman därmed.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till EES-lagen

204

PROTOKOLL 1

OM STÄNDIGA KOMMITTÉNS UPPGIFTER

OCH BEFOGENHETER SOM MED
TILLÄMPNING AV PROTOKOLL 1 TILL
EES-AVTALET FÖLJER AV DE RÄTTSAKTER
SOM DET HÄNVISAS TILL I BILAGORNA TILL

1992/93: EU 1

Bilaga 3

till EES-lagen

DET AVTALET

SOM BEAKTAR EES-avtalet och särskilt protokoll 1 till detta,

SOM BEAKTAR hänvisningarna i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-
avtalet till EFTA:s övervakningsmyndighet och Ständiga kommittén,

SOM VIDARE BEAKTAR hänvisningen i punkt 4 d i protokoll 1 till
EES-avtalet till förfaranden som upprättats mellan EFTA-staterna,

EFTERSOM det för en riktig tillämpning av de rättsakter som det
hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet är nödvändigt att bland EFTA-
staterna fastställa de uppgifter som motsvarar EG-kommissionens upp-
gifter, vilka genom tillämpning av protokoll 1 till EES-avtalet skall
fullgöras antingen av EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga
kommittén, samt att fastställa vilka förfaranden som skall tillämpas
mellan EFTA-staterna för detta ändamål.

Artikel 1

1. När de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till EES-avtalet
innehåller bestämmelser om förfaranden enligt vilka EG-kommissio-
nen,

a) skall sammanfatta, sammanställa eller på annat sätt bereda erhål-
len information och/eller sprida denna information till medlemsstater-
na,

b) handlägger administrering av förteckningar, såsom förteckningar
över anmälda organ, utbildnings- och examensbevis m.m.,

c) far uppdatera förteckningar över enheter,

d) på det veterinära och fytosanitära området — skall utse minst ett
referenslaboratorium i varje medlemsstat,

e) på området för tekniska föreskrifter, standarder, provning och
certifiering, — tilldelats uppgifter som avser standardisering, som att
utlärda bemyndiganden till europeiska standardiseringsinstitutioner
och att inleda förfaranden avseende harmoniserade standarder som
inte överensstämmer med de väsentligasäkerhetskraven,

- handlägger administrering av bedömningar om överensstämmelse,

f) på energiområdet

-skall samråda en gång i kvartalet med medlemsstaterna,

g) på områdena fri rörlighet för arbetstagare, ömsesidigt erkännande
av utbildnings- och examensbevis samt yrkesutbildning,

-skall eller får ta initiativet till eller samordna verksamheter för,
samarbeta med eller vidta andra gemensamma åtgärder med med-
lemsstaterna,

205

h) på yrkesutbildningens område

-skall utarbeta en struktur för utbildningsnivåer,

-skall bestämma på vilket sätt information skall tas fram och med
vilka intervaller den skall spridas, samt fastställa enhetliga kriterier
för bedömning av läget på arbetsmarknaden i medlemsstaterna,

-skall på begäran ge medlemsstaternas samordningsmyndigheter allt
det bistånd och alla de råd som behövs,

i) på miljöområdet

-skall upprätta och till medlemsstaternas förfogande ställa ett register
med information om olyckor som ägt rum,

-skall upprätta ett system för informationsutbyte,

-handlägger administrering och övervakning av medlemsstaternas an-
passning till vissa specifika syften och krav,

j) på bolagsrättens område

-skall underrätta en medlemsstat om att den måste ändra sin lagstift-
ning så att denna uppfyller bestämmelserna om minimikapital i
fråga om börsnoterade aktiebolag,

skall dessa och liknande uppgifter i EFTA-staterna fullgöras av Ständi-
ga kommittén i enlighet med de förfaranden som anges i de rättsakter
som det hänvisas till.

2. Om EG-kommissionen skulle åläggas andra liknande uppgifter,
skall motsvarande uppgifter också fullgöras av Ständiga kommittén.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 3
till EES-lagen

206

207

31.12.89

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

Nr L 395/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4064/89
av den 21 december 1989
om kontroll av företagskoncentrationer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 87 och 235 i
detta,

med beaktande av kommissionens förslag1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och

med beaktande av följande:

För att förverkliga målen för fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen ges gemenskapen enligt
artikel 3 f uppgiften att upprätta "en ordning som säkerställer
att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte
snedvrids".

Denna ordning är nödvändig för att den inre marknaden skall
genomföras till år 1992 och för dess vidareutveckling.

Avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför och
kommer även i fortsättningen att medföra betydande struktur-
förändringar inom gemenskapens näringsliv, särskilt i form av
koncentrationer.

En sådan utveckling måste hälsas med tillfredsställelse
eftersom den tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens
och kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft,
förbättra förutsättningarna för tillväxt och höja levnadsstandar-
den inom gemenskapen.

Åtgärder måste dock vidtas för att säkerställa att omstrukture-
ringsprocessen inte på längre sikt skadar konkurrensen.

EGT nr C 130, 19.5.1988, s. 4.

EGT nr C 309, 5.12.1988, s. 55.

EGT nr C 208, 8.8.1988, s. 11.

Gemenskapsrätten skall därför innehålla bestämmelser om
sådana koncentrationer som påtagligt kan hämma en effektiv
konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en
väsentlig del av den.

Även om artiklarna 85 och 86 enligt domstolens rättspraxis är
tillämpliga på vissa koncentrationer har de inte tillräcklig
räckvidd för att omfatta alla de transaktioner som kan visa sig
vara oförenliga med den ordning utan snedvridning av
konkurrensen som förutses i fördraget.

En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som
möjliggör en effektiv kontroll av alla koncentrationer med
avseende på deras verkningar på konkurrensstrukturen inom
gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är
tillämplig på sådana koncentrationer.

Denna förordning bör därför inte baseras endast på fördragets
artikel 87 utan framför allt på artikel 235, enligt vilken
gemenskapen kan ge sig själv de ytterligare befogenheter som
behövs för att uppnå sina mål, även när det gäller koncentra-
tioner på marknaderna för de jordbruksvaror som upptas i
bilaga II till fördraget.

De bestämmelser som skall antas i denna förordning bör gälla
betydande strukturförändringar vars verkningar på marknaden
sträcker sig utöver en enskild medlemsstats gränser.

Tillämpningsområdet för denna förordning bör därför definie-
ras utifrån de berörda företagens geografiska verksamhetsom-
råden och avgränsas av kvantitativa tröskelvärden för att
omfatta de koncentrationer som har en gemenskapsdimension.
Efter en inledande tillämpningsfas bör de tröskelvärden som
anges i förordningen tas upp till förnyad prövning mot
bakgrund av de vunna erfarenheterna.

En koncentration med en gemenskapsdimension föreligger om
de berörda företagens sammanlagda omsättning globalt och
inom hela gemenskapen överstiger vissa angivna nivåer och
minst två av dessa företag har sin enda eller huvudsakliga

208

Nr L 395/2

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

30.12.89

verksamhet i olika medlemsstater eller, även om företagen i
fråga huvudsakligen verkar i en enda medlemsstat, åtminstone
ett av dem har en betydande verksamhet inom minst en annan
medlemsstat. Detta gäller även om koncentrationerna genom-
förs av företag vars huvudsakliga verksamhet inte är förlagd
till gemenskapen, men som har en betydande verksamhet där.

För att säkerställa en effektiv kontroll bör företagen åläggas
att förhandsanmäla koncentrationer med en gemenskaps-
dimension samt att uppskjuta genomförandet av koncentratio-
ner under en begränsad period, samtidigt som det bör finnas
möjlighet att vid behov förlänga denna period eller avstå från
uppskjutandet. Av hänsyn till rättssäkerheten skall dock
transaktionernas giltighet skyddas i den omfattning som
behövs.

Den ordning som skall införas för kontroll av koncentrationer
bör, om mte annat följer av fördragets artikel 90.2, iaktta
principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och
den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn skall därför
beräkningen av omsättningen i ett företag som deltar i en
koncentration utgå från sådana företag som utgör en ekono-
misk enhet med självständig beslutanderätt oavsett på vilket
sätt deras kapital ägs eller vilka administrativa tillsynsregler
som gäller för dem.

Det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att upprätthålla
och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma
marknaden att fastställa om koncentrationer med en gemen-
skapsdimension är förenliga med den gemensamma markna-
den. Därvid skall kommissionen vid sin bedömning ta fasta på
förverkligandet av dc grundläggande mål som anges i för-
dragets artikel 2, däri inbegripet stärkandet av gemenskapens
ekonomiska och sociala samhörighet enligt artikel 130a.

I förordningen bör fastslås principen att om en koncentration
med en gemenskapsdimension skapar eller förstärker en
ställning som medför att en effektiv konkurrens inom den
gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den på-
tagligt skulle hämmas, skall den förklaras oförenlig med den
gemensamma marknaden.

Koncentrationer som på grund av de berörda företagens be-
gränsade marknadsandel inte riskerar att hämma en effektiv
konkurrens kan antas vara förenliga med den gemensamma
marknaden. Om inte annat följer av fördragets artiklar 85 och
86, torde detta vara fallet bl. a. när de berörda företagens
marknadsandel varken inom den gemensamma marknaden
eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent.

Kommissionen bör ges uppgiften att fatta alla nödvändiga
beslut för att fastställa om koncentrationer med en gemen-
skapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden
samt beslut som kan bidra till att återupprätta en effektiv
konkurrens.

Det bör fastställas en tidsfrist inom vilken kommissionen skall
inleda ett förfarande avseende en koncentration som har
anmälts och en tidsfrist inom vilken den skall meddela ett
slutligt beslut om huruvida en koncentration som har anmälts
är förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden.
De berörda företagen skall ges rätt att yttra sig inför kommis-
sionen så snart ett förfarande har inletts. Medlemmar av
ledningen eller styrelsen för de berörda företagen och före-
tagens erkända arbetstagarrepresentantersamt tredje man som
kan påvisa ett berättigat intresse i saken skall också ges
tillfälle att yttra sig.

Kommissionen bör handla i nära och ständig samverkan med
medlemsstaternas behöriga myndigheter från vilka den
inhämtar synpunkter och upplysningar.

För tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och
i överensstämmelse med domstolens rättspraxis skall kommis-
sionen få hjälp från medlemsstaterna och även ha befogenhet
att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar
som behövs för alt bedöma koncentrationer.

För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning
iakttas skall böter och viten kunna åläggas. Domstolen bör i
detta hänseende ges oinskränkt prövningsrätt i enlighet med
fördragets artikel 172.

Begreppet koncentration bör definieras på så sätt att det endast
omfattar transaktioner som medför en varaktig förändring i de
berörda företagens struktur. Det är följaktligen nödvändigt att
från förordningens tillämpningsområde utesluta sådana trans-
aktioner som har till syfte eller resultat att samordna själv-
ständiga företags konkurrensbetcende, eftersom sådana
transaktioner skall bedömas på grundval av de tillämpliga
bestämmelserna i förordningar om tillämpning av fördragets
artikel 85 eller 86. Denna distinktion bör uttryckligen göras i
fråga om bildandet av gemensamma företag.

Det är inte fråga om en sådan samordning av konkurrensbete-
ende som avses i denna förordning om två eller flera företag
kommer överens om att gemensamt förvärva kontrollen över

209

31.12.89

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

Nr L 395/3

ett eller flera andra foretag, om syftet och resultatet är att
sinsemellan fördela dessa företag eller deras tillgångar.

Det är inte uteslutet att denna förordning kan tillämpas om de
berörda företagen godtar begränsningar som har direkt
samband med och är nödvändiga för genomförandet av
koncentrationen.

Med förbehåll för domstolens prövningsrätt bör kommissionen
ensam ges behörighet att tillämpa denna förordning.

Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslag-
stiftning på koncentrationer med en gemenskapsdimension,
såvida inte detta är tillåtet enligt denna förordning. De
nationella myndigheternas befogenheter bör begränsas till
sådana fall där, i brist på kommissionens ingripande, den
effektiva konkurrensen kan komma att hämmas betydligt inom
en medlemsstats territorium och där denna medlemsstats
konkurrensintressen inte annars kan skyddas i tillräcklig
utsträckning genom denna förordning. I sådana fall skall de
berörda medlemsstaterna handla snabbt. På grund av skillna-
derna i nationella lagar är det inte möjligt att genom denna
förordning bestämma en enhetlig tidsfrist inom vilken nöd-
vändiga åtgärder bör vidtas.

Det förhållandet att denna förordning är den enda som skall
vara tillämplig på koncentrationer med en gemenskapsdimen-
sion påverkar inte tillämpning av fördragets artikel 223 och
hindrar inte medlemsstaterna från att vidta lämpliga åtgärder
för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av
förordningen, förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med
gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmel-
ser.

De koncentrationer som inte omfattas av denna förordning
faller i princip inom medlemsstaternas behörighet. Kommissio-
nen bör dock ha möjlighet att på begäran av en berörd med-
lemsstat ingripa om den effektiva konkurrensen påtagligt
skulle hämmas inom denna medlemsstats territorium.

De villkor som gäller för genomförandet av koncentrationer
som berör gemenskapsföretagi länder som inte är medlemmar
bör uppmärksammas och åtgärder skall vidtas för att rådet
skall kunna ge kommissionen ett lämpligt förhandlingsmandat
i syfte att uppnå icke-diskriminerande behandling för gemen-
skapsföretag.

Denna förordning påverkar på inget sätt arbetstagarnas
kollektiva rättigheter som är erkända av de berörda företagen.
14 Riksdagen 1992/93. 20 sand. Nr 1. Del 3

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Om inte annat följer av artikel 22, gäller denna för-
ordning alla koncentrationer med en gemenskapsdimension
enligt definitionen i punkt 2.

2. Enligt denna förordning har en koncentration en gemen-
skapsdimension om

a) den sammanlagda omsättningen i hela världen för samt-
liga de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu,
och

b) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess
helhet för minst två av de berörda företagen överstiger
250 miljoner ecu.

Detta gäller dock inte om vart och ett av de berörda företagen
uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning
inom gemenskapen som helhet inom en och samma med-
lemsstat.

3. De tröskelvärden som anges i punkt 2 skall före utgången
av det fjärde året efter det att denna förordning har antagits
tas upp till förnyad prövning av rådet, som fattar beslut med
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Artikel 2

Bedömning av koncentrationer

1. Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall
bedömas på grundval av följande bestämmelser för att
fastställa om de är förenliga med den gemensamma markna-
den.

När kommissionen gör sin bedömning skall den ta hänsyn till

a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens
inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a.
strukturen på alla de berörda marknaderna och den
faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är
belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,

b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekono-
miska och finansiella styrka, leverantörernas och konsu-
menternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser
eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på
marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de
aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i
mellanliggande och slutliga distributionsled samt ut-
vecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande,
förutsatt att delta är till gagn för konsumenterna och inte
utgör ett hinder för konkurrensen.

2. En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan
dominerande ställning som medför att den effektiva konkur-
rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig
del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig
med den gemensamma marknaden.

210

Nr L 395/4

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4

till EES-lagen

30.12.89

3. En koncentration som skapar eller förstärker en sådan
dominerande ställning som medför att den effektiva konkur-
rensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig
del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig
med den gemensamma marknaden.

Artikel 3

Definition av en koncentration

1. En koncentration skall anses föreligga om

a) två eller flera tidigare självständiga företag slås samman,
eller

b) en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett
företag, eller

— ett eller flera företag

antingen genom förvärv av värdepapper eller tillgångar,
genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får
kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag.

2. En transaktion, inklusive bildandet av ett gemensamt
företag, som har till syfte eller resultat att samordna konkur-
rensbeteendet hos företag som förblir självständiga utgör inte
en koncentration enligt punkt 1 b.

Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis
fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och
som inte medför en samordning av konkurrensbeteendet
mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemen-
samma företaget utgör en koncentration enligt punkt 1 b.

3. Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättig-
heter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller
tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga
förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande
på ett företag, särskilt genom

a) ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga
tillgångar eller en del av dessa,

b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på
sammansättningen av företagets organ och dessas vote-
ringar eller beslut.

4. Kontroll förvärvas av personer eller företag som

a) är innehavare av rättigheterna eller berättigade till
rättigheter enligt de berörda avtalen, eller

b) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättigade
till rättigheter enligt sådana avtal har befogenhet att utöva
de rättigheter som grundar sig på dessa.

5. En koncentration skall inte anses föreligga om

a) kreditinstitut eller andra finansinstitut eller försäkrings-
bolag, vilkas normala verksamhet omfattar transaktioner
och handel med värdepapper för egen eller andras
räkning, tillfälligt innehar värdepapper som de har
förvärvat i ett företag i avsikt att vidareförsälja dem,
förutsatt att de inte utövar rösträttigheter som följer med
dessa värdepapper i syfte att bestämma företagets konkur-
rensbeteende eller att de utövar dessa rösträttigheter
endast i syfte att förbereda försäljningen av företaget, helt
eller delvis, eller av dess tillgångar eller försäljningen av
värdepapperen och att en sådan försäljning äger rum inom
ett år efter tidpunkten för förvärvet; denna tidsfrist kan på
begäran förlängas av kommissionen om sådana institut
eller bolag styrker att det inte fanns någon rimlig möjlig-
het att genomföra försäljningen inom tidsfristen,

b) kontroll förvärvas av en tjänsteman som är utsedd enligt
en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd,
betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden,

c) de transaktioner som avses i punkt 1 b genomförs av
sådana finansiella holdingbolag som avses i artikel 5.3 i
rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om
årsredovisningar för olika slags bolag1, senast ändrat
genom direktiv 84/569/EEG2, förutsatt dock att de röst-
rättigheter som följer med de innehavda värdepapperen
utövas, särskilt beträffande utnämningen av ledamöter i
ledningen och styrelsen för de företag som innehavet
gäller, endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa
investeringar och inte för att direkt eller indirekt be-
stämma företagens konkurrensbeteende.

Artikel 4

Förhandsanmälan av koncentrationer

1. Sådana koncentrationer med en gemenskapsdimension
som avses i denna förordning skall anmälas till kommissionen
senast en vecka efter avtalets ingående eller offentliggörandet
av budet om övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande
inflytande. Fristen skall löpa från den tidpunkt när den första
av dessa händelser inträffar.

2. En koncentration som består av en företagssammanslag-
ning enligt artikel 3.1a eller förvärvet av gemensam kontroll
enligt artikel 3.1 b skall anmälas gemensamt av parterna i
företagssammanslagningen respektive av dem som förvärvar

1 EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11.

2 EGT nr L 314, 4.12.1984, s. 28.

211

31.12.89

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

Nr L 395/5

den gemensamma kontrollen. I övriga fall skall anmälan göras
av den person eller det foretag som helt eller delvis förvärvar
kontroll över ett eller flera foretag.

3. Om kommissionen konstaterar att en koncentration som
har anmälts omfattas av denna förordning, skall den offent-
liggöra att anmälan har skett, varvid den skall ange parternas
namn, koncentrationens karaktär och de branscher som berörs.
Kommissionen skall ta hänsyn till företagens berättigade
intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 5

Beräkning av omsättning

1. Den sammanlagda omsättningen enligt artikel 1.2 skall
omfatta de berörda företagens intäkter under föregående
räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom
ramen för företagens ordinarie verksamhet efter avdrag för
försäljningsrabattersamt mervärdesskatt och andra skatter som
direkt hänför sig till omsättningen. I ett berört företags
sammanlagda omsättning skall inte inräknas försäljning av
varor eller tjänster mellan de företag som avses i punkt 4.

Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat
skall omfatta intäkter från försäljning av varor och tjänster till
företag eller konsumenter inom gemenskapen respektive
medlemsstaten.

2. Med avvikelse från punkt 1 gäller att om koncentrationen
består av förvärv av delar, oavsett om dessa utgör rättsliga
enheter, av ett eller flera företag skall i fråga om säljaren eller
säljarna endast den omsättning som härrör från de delar som
är föremål för transaktionen tas med i beräkningen.

Två eller flera transaktioner enligt första stycket som äger rum
inom en tvåårsperiod mellan samma personer eller företag
skall dock betraktas som endast en koncentration, som upp-
kommer vid tidpunkten för den sista transaktionen.

3. I stället för omsättning används följande:

a) För kreditinstitut och andra finansinstitut, med avseende
på artikel 1.2 a: en tiondel av deras totala tillgångar.

Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2
skall den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen
i dess helhet ersättas med en tiondel av de totala till-
gångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlåning
till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med
gemenskapsinvånare och den totala summan av denna
utlåning.

Vad beträffar sista stycket i artikel 1.2 skall den samman-
lagda omsättningen inom en medlemsstat ersättas med en
tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med

förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder
vid transaktioner med invånare i denna medlemsstat och
den totala summan av denna utlåning.

b) För försäkringsbolag: värdet av de tecknade bruttopremi-
erna, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående
belopp enligt försäkringsavtal som har tecknats av
försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive
utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter
och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av
de individuella premiebeloppen eller den totala premievo-
lymen. Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i
artikel 1.2, skall hänsyn tas till de bruttopremier som
betalas av gemenskapsinvånare respektive en medlems-
stats invånare.

4. Om inte annat följer av punkt 2, skall omsättningen för
ett berört företag enligt artikel 1.2 beräknas genom att man
summerar omsättningen

a) för det berörda företaget,

b) för de företag i vilka det berörda företaget direkt eller
indirekt

— äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgång-
ama, eller

— kan utöva mer än hälften av rösträttighetema, eller

— kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen,
direktionen eller organ som rättsligt företräder
företagen, eller

— har rätt att leda företagens verksamhet,

c) för de företag som i ett berört företag har de rättigheter
eller befogenheter som anges i b,

d) för de företag i vilka ett företag som avses i c har de
rättigheter eller befogenheter som anges i b,

e) för de företag i vilka två eller flera företag som avses i a-
d gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som
anges i b.

5. Om de företag som berörs av koncentrationen gemensamt
har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 4 b,
skall vid beräkningen av de berörda företagens omsättning
enligt artikel 1.2

a) ingen hänsyn tas till den omsättning som härrör från
försäljning av varor eller tjänster mellan det gemensamma
företaget och vart och ett av de berörda företagen eller
något annat företag som har anknytning till något av dem
enligt punkt 4 b-e,

b) hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning
av varor och tjänster mellan det gemensamma företaget

212

Nr L 395/6

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

30.12.89

och något tredje foretag. Denna omsättning skall fördelas
lika mellan de berörda företagen.

Artikel 6

Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. Kommissionen skall pröva anmälan så snart den har
mottagits.

a) Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen
inte omfattas av denna förordning skall den fastslå detta
genom beslut.

b) Om kommissionen finner att den anmälda koncentratio-
nen, fastän den omfattas av denna förordning, inte ger an-
ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet
med den gemensamma marknaden, skall den besluta att
inte göra invändning mot den och skall förklara att den är
förenlig med den gemensamma marknaden.

c) Om kommissionen däremot finner att den anmälda
koncentrationen omfattas av denna förordning och ger an-
ledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet
med den gemensamma marknaden, skall den besluta att
inleda ett förfarande.

2. Kommissionen skall snarast underrätta de berörda
företagen och medlemsstaternas behöriga myndigheter om sitt
beslut.

Artikel 7

Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt
artikel 1 varken genomföras före anmälan eller inom de första
tre veckorna efter anmälan.

2. Om kommissionen efter en preliminär prövning av
anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det
nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare
beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 8.4, kan den på
eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras,
helt eller delvis, till dess att kommissionen fattar ett slutligt
beslut eller beslutar att vidta andra interimistiska åtgärder med
samma innebörd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genom-
förandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts
till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när det
offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttig-
heter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det
endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investering-
ar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommis-
sionen enligt punkt 4.

4. Kommissionen kan på begäran medge dispens från de
skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att

förhindra att ett eller flera företag som berörs av en kon-
centration eller tredje man orsakas allvarlig skada. En sådan
dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att
säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En
dispens kan begäras och medges när som helst, även före
anmälan eller efter transaktionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot
punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel
6.1 b eller 8.2 eller 8.3 eller det antagande som avses i artikel
10.6.

Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av trans-
aktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan kon-
verteras till andra värdepapper som kan vara föremål för
handel på en marknad under offentligt erkända myndigheters
kontroll och tillsyn, vilken fungerar regelmässigt och direkt
eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte
köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transak-
tionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Artikel 8

Kommissionens befogenhet att fatta beslut

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, skall
vaije förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 c avslutas
genom beslut enligt punkt 2-5.

2. Om kommissionen finner att en koncentration som har
anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2,
eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar,
skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen
förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

Kommissionen kan förena beslutet med villkor och ålägganden
i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina
åtaganden gentemot kommissionen när det gäller att ändra den
ursprungliga koncentrationsplanen. Beslutet om att kon-
centrationen är förenlig med den gemensamma marknaden
skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt
samband med och är nödvändiga för genomförandet av
koncentrationen.

3. Om kommissionen finner att en koncentration uppfyller
det kriterium som anges i artikel 2.3, skall den meddela ett
beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med
den gemensamma marknaden.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan kommis-
sionen genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt
beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna
delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller

213

31.12.89

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

Nr L 395/7

att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta
förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. Kommissionen kan återkalla det beslut som den har fattat
enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med den gemensamma
marknaden grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett
av de berörda företagen är ansvarigt eller om den har
utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var
förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan kommissionen fatta
ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist
som avses i artikel 10.3.

Artikel 9

Hänskjutande till medlemsstaternas behöriga
myndigheter

1. Kommissionen kan genom ett beslut som snarast meddelas
de berörda företagen och de övriga medlemsstaternas behöriga
myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den
berörda medlemsstatens behöriga myndigheter under följande
omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att en medlemsstat har mottagit
en kopia av anmälan kan den underrätta kommissionen, som
skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration
hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning
som medför att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle
hämmas på en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla
kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig
om en väsentlig del av den gemensamma marknaden.

3. Om kommissionen med hänsyn till marknaden for
ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referens-
marknaden enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger
en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den
antingen

a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta
en effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller

b) hänskjuta fallet till den berörda medlemsstatens behöriga
myndigheter för att denna stats nationella konkurrenslag-
stiftning skall tillämpas.

Om kommissionen däremot anser att en sådan avgränsad
marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett
beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda
medlemsstaten.

4. Ett beslut om hänskjutande eller inte enligt punkt 3 skall
fattas

a) som huvudregel inom den sexveckors frist som anges i
artikel 10.1, andra stycket, om kommissionen inte har
inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda kon-
centrationen har anmälts, om kommissionen har inlett ett
förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förbe-
redelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel
8.2, andra stycket, 8.3 eller 8.4 för att upprätthålla eller
återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

5. Om kommissionen trots påminnelse från den berörda
medlemsstaten inte inom den tremånaders frist som avses i
punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt
3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den
anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den berörda med-
lemsstaten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den
berörda medlemsstatens behöriga myndighets undersökning av
koncentrationen skall offentliggöras senast fyra månader efter
kommissionens hänskjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område
inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor
eller tjänster, där konkurrensförhållandena är tillräckligt
likartade och som kan skiljas från angränsande områden
framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt
annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall
hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller tjänsternas
beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde på
marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i
företagens marknadsandelar inom angränsande områden eller
betydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda
medlemsstaten endast vidta sådana åtgärder som är absolut
nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv
konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i fördraget kan vaije
medlemsstat begära prövning hos domstolen, och särskilt
begära tillämpning av artikel 186, för att få tillämpa sin
nationella konkurrenslagstiftning.

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning
före utgången av fjärde året efter det att denna förordning har
antagits.

214

Nr L 395/8

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

30.12.89

Artikel 10

Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut

Denna frist skall förlängas till sex veckor om kommissionen
mottar en begäran från en medlemsstat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda koncentrationer skall
fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses
i artikel 6.1 c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar
som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före
utgången av den frist som anges i punkt 3.

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt
artikel 8.3 om anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra
månader från dagen när förfarandet inleddes.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall
tillfälligt avbrytas om kommissionen på grund av omständig-
heter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen
är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom
beslut enligt artikel 11 eller beordra en undersökning genom
beslut enligt artikel 13.

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis
upphäver ett beslut av kommissionen enligt denna förordning,
skall de tidsfrister som anges i förordningen böija löpa på nytt
från dagen när domen avkunnades.

6. Om kommissionen inte har fattat något beslut enligt
artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 8.3 inom de tids-
frister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall kon-
centrationen anses ha förklarats förenlig med den gemensam-
ma marknaden, om inte annat följer av artikel 9.

Artikel 11

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har
tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta
alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar
och behöriga myndigheter, från de personer som avses i
artikel 3.1 b samt från företag och företagssammanslutningar.

2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till
en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall
den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den

behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium
personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslut-
ningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga
grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som
föreskrivs i artikel 14.1 b för det fall att oriktiga uppgifter
lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, i fråga
om företag, företagens ägare eller deras företrädare och, i
fråga om juridiska personer, bolag, företag eller sammanslut-
ningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att
företräda dem enligt lag eller stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslut-
ning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist
som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga
upplysningar, skall kommissionen begära upplysningarna
genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som
begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplys-
ningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i
artiklarna 14.1 b och 15.1 a samt upplysas om rätten att få
beslutet prövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt
beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom
vars territorium personen är bosatt eller företaget eller
företagssammanslutningen har sitt säte.

Artikel 12

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas
myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas
behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som
kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som
den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos
medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att
genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt utfärdad av den
behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium
undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange
föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig-
heten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen
skall genomföras kan kommissionens tjänstemän ge myndig-
hetens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra
uppgifterna.

Artikel 13

Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har
tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla
nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam-
manslutningar.

215

31.12.89

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4

till EES-lagen

Nr L 395/9

För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade
tjänstemännen befogenhet

a) att granska räkenskaper och andra affärshandlingar,

b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur räkenskaper
och affärshandlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att gå in i vilka lokaler på vilken mark och i vilka fordon
som helst som används av företagen.

2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att
genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt, som anger före-
målet för och syftet med undersökningen samt de påföljder
som avses i artikel 14.1 c om begärda böcker eller andra
affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.
Kommissionen skall i god tid före undersökningen skriftligt
underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom
vars territorium undersökningen skall genomföras om under-
sökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att
underkasta sig de undersökningar som kommissionen har
beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet
med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges
de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt
upplysas om rätten att överklaga beslutet vid domstolen.

4. Kommissionen skall i god tid skriftligt underrätta den
behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium
undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut
enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndig-
heten innan den fattar sitt beslut.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den
medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall
genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio-
nen, biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av
deras uppgifter.

6. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter
sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna
artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommis-
sionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för
att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta
ändamål skall medlemsstaterna efter samråd med kommissio-
nen vidta nödvändiga åtgärder inom ett år efter det att denna
förordning har trätt i kraft.

Ar i ikel 14

Böter

1. Kommissionen kan genom beslut ålägga sådana personer
som avses i artikel 3.1 b, företag eller företagssammanslut-

ningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncentration enligt artikel 4,

b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan
enligt artikel 4,

c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt
artikel 11 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist
som har fastställts genom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller
13 lägger fram begärda räkenskaper eller andra affärs-
handlingar i ofullständigt skick eller inte underkastar sig
en undersökning som har beslutats enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan ålägga de berörda personerna eller
företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda
företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av
artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller
åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt
artikel 8.3 har förklarats oförenlig med den gemensamma
marknaden eller underlåter att vidta de åtgärder som har
beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till
överträdelsens art och till hur allvarlig den är.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte
straffrättslig karaktär.

Artikel 15

Viten

1. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses
i artikel 3.1 b eller berörda företag eller företagssammanslut-
ningar viten om högst 25 000 ecu för vaije dag som dröjs-
målet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att
tvinga dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplys-
ningar som kommissionen har begärt enligt artikel 11,
eller

b) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio-
nen har beslutat om enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses
i artikel 3.1 b eller företag viten om högst 100 000 ecu för

216

389R4064/S

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

Nr L 395/10

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

30.12.89

varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som
anges i beslutet, för att tvinga dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av
artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, eller

b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b eller företag
eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för
vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen
fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det
som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

Artikel 16

Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att
pröva beslut genom vilka kommissionen fastställer böter eller
viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda
böter eller viten.

manslutningama tillfälle att i vaije skede av förfarandet fram
till samrådet med den rådgivande kommittén yttra sig över de
anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut
om att förlänga tidsfristen under vilken en koncentration upp-
skjuts eller medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 7.4
fattas utan att de berörda personerna, företagen eller före-
tagssammanslutningama lämnas tillfälle att på förhand
framföra sina synpunkter, förutsatt att kommissionen lämnar
dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att
den har fattat sitt beslut.

3. Kommissionen skall fatta sitt beslut endast på grundval av
de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet
att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att
gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt
berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall
tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshem-
ligheter skyddas.

4. I den mån kommissionen och medlemsstaternas behöriga
myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden
även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller
juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i
saken, särskilt ledamöter av de berörda företagens admini-
strativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresen-
tanter från dessa foretag, skall efter ansökan ha rätt att yttra
sig.

Artikel 17

Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna
11, 12, 13 och 18 får endast användas för det med begäran,
undersökningen eller förhöret avsedda ändamålet.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.3, 18
och 20 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn-
digheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja
upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förord-
ning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offent-
liggörande av allmän information eller undersökningar som
inte innehåller uppgifter om enskilda foretag eller företagssam-
manslutningar.

Artikel 18

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7.2 och

7.4, 8.2, andra stycket, och 8.3-8.5, 14 och 15, skall den
lämna de berörda personerna, företagen och företagssam-

Artikel 19

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall inom tre arbetsdagar till medlemssta-
ternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar
samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar
som tillställs eller utfärdas av kommissionen enligt denna
förordning.

2. Kommissionen skall vidta åtgärder enligt denna för-
ordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas
behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina syn-
punkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall
den inhämta upplysningar från medlemsstatens behöriga
myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den
tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det
att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För
detta ändamål skall kommissionen låta den ta del av akten.

3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för
koncentrationer innan beslut fattas enligt artiklarna 8.2-8.5, 14
eller 15 eller bestämmelser antas enligt artikel 23.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av
representanter för medlemsstaternas myndigheter. Varje

217

389R4064/S

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

31.12.89

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 395/11

medlemsstat skall utse en eller två representanter, som vid
forhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av
dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör
konkurrensbegränsningar och dominerande ställningar.

5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde
som sammankallas av kommissionen och med kommissionen
som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för
vaije ärende som skall behandlas, med de viktigaste hand-
lingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet
skall hållas tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har
skett. I undantagsfall kan kommissionen förkorta denna frist
där så är motiverat för att förhindra att ett eller flera av de
företag som berörs av en koncentration åsamkas allvarlig
skada.

6. Den rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om
kommissionens utkast till beslut, efter omröstning om så
behövs. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även
om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade.
Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till
beslut. Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till
kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i
vilken utsträckning dess yttrande har beaktats.

7. Den rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande
offentliggörs. Kommissionen kan företa ett sådant offent-
liggörande. I beslutet att offentliggöra yttrandet skall veder-
börlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att
deras affärshemligheter skyddas och till de berörda företagens
intresse av att ett sådant offentliggörande sker.

Artikel 20

Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar
enligt artikel 8.2-8.5 i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.

2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och
huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före-
tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter
skyddas.

Artikel 21

Behörighet

1. Med förbehåll för domstolens prövningsrätt är kommissio-
nen ensam behörig att fatta beslut enligt denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall inte tillämpa sin nationella konkur-
renslagstiftning på koncentrationer med gemenskapsdimension.

Bestämmelsen i första stycket skall inte inskränka på en med-
lemsstats befogenhet att företa de undersökningar som behövs
för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt
artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är
nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan medlemsstaterna
vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima
intressen än de som omfattas av denna förordning och som är
förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och
övriga bestämmelser.

Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän
säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler.

Alla andra allmänna intressen skall meddelas kommissionen av
den berörda medlemsstaten och skall erkännas av kommissio-
nen efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskaps-
rättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan
ovannämnda åtgärder kan vidtas. Kommissionen skall under-
rätta den berörda medlemsstaten om sitt beslut inom en månad
efter meddelandet.

Artikel 22

Tillämpningen av förordningen

1. Endast denna förordning är tillämplig på koncentrationer
enligt definitionen i artikel 3.

2. Förordningarna nr 17’, (EEG) nr 1017/682, (EEG) nr
4056/863 och (EEG) nr 3975/874 gäller inte koncentrationer
enligt definitionen i artikel 3.

3. Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konsta-
terar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 som
inte har någon gemenskapsdimension enligt artikel 1 skapar
eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att
den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens
territorium påtagligt skulle hämmas, kan den, i den mån
koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstater, fatta
beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 och 8.4.

4. Artiklarna 2.1 a och b, 5, 6, 8 och 10-20 är tillämpliga.
Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan
inledas skall löpa från dagen när begäran från medlemsstaten
inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en
månad efter det att koncentrationen har anmälts till med-
lemsstaten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den
tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall kommissionen endast vidta de
åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller
återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den
medlemsstat på vars begäran den ingriper.

1 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

2 EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1.

J EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4.

4 EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1.

218

Nr L 395/12

389R4064/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till EES-lagen

30.12.89

6. Punkterna 3-5 skall gälla till dess att de tröskelvärden
som anges i artikel 1.2 har tagits upp till förnyad prövning.

Artikel 23

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om
form, innehåll och övriga detaljer i anmälningar enligt artikel
4, tidsfrister enligt artikel 10 samt förhör enligt artikel 18.

Artikel 24

Relationer med länder som inte är medlemmar

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om
allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller
koncentrationer enligt definitionen i artikel 3 i länder som inte
är medlemmar.

2. Kommissionen skall, första gången senast ett år efter det
att denna förordning har trätt i kraft och därefter med jämna
mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av gemen-
skaps företag ur de synpunkter som avses i punkt 3 och 4 när
det gäller koncentrationer i länder som inte är medlemmar.
Kommissionen skall lägga fram dessa rapporter för rådet,
tillsammans med eventuella rekommendationer.

3. Om kommissionen, antingen på grundval av de rapporter
som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att
ett tredje land inte behandlar gemenskaps företag på ett sätt
som motsvarar gemenskapens behandling av företag från
landet i fråga, kan den lägga fram förslag för rådet om ett
lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå motsvarande
behandling för gemenskaps företag.

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall, utan
att det påverkar tillämpningen av fördragets artikel 234, vara
i överensstämmelse med gemenskapens eller medlemsstaternas
förpliktelser enligt internationella överenskommelser, vare sig
dessa är bilaterala eller multilaterala.

Artikel 25

Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den 21 september 1990.

2. Förordningen gäller inte koncentrationer som var föremål
för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll för-
värvades enligt artikel 4.1 före tidpunkten för denna för-
ordnings ikraftträdande och den gäller inte under några
omständigheter koncentrationer beträffande vilka en med-
lemsstats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett
förfarande före den tidpunkten.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 december 1989.

På rådets vägnar

E. CRESSON

Ordförande

Anmärkning: Yttrandena i rådets protokoll om denna förordning offentliggörs senare i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

219

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5

till EES-lagen

302

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

368R1017/S

23.7.68

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING

Nr L 175/1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1017/68
av den 19 juli 1968

om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre
vattenvägar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 75 och 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande1,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande2, och

med beaktande av följande.

Enligt rådets förordning nr 1413 om undantag från tillämpning
av rådets förordning nr 17 för transportområdet skall för-
ordning nr 174 inte vara tillämplig på avtal, beslut och
samordnade förfaranden på transportområdet som medför att
transportpriser och -villkor fastställs, transportutbudet be-
gränsas eller kontrolleras eller transportmarknader delas upp.
Förordning nr 17 skall inte heller tillämpas på sådana domine-
rande ställningar, som avses i fördragets artikel 86, på
transportmarknaden.

Enligt förordning nr 1002/67/EEG5 skall i fråga om trans-
porter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar detta
undantag inte gälla längre än till och med den 30 juni 1968.

Att fastställa konkurrensregler för transporter på järnväg,
landsväg och inre vattenvägar är ett led i den gemensamma
transportpolitiken och i den allmänna ekonomiska politiken.

När konkurrensregler för dessa områden fastställs skall hänsyn
tas till transportområdets särskilda karaktär.

Eftersom konkurrensreglerna för transportområdet avviker
från de allmänna konkurrensreglerna skall företagen ges
möjlighet att få kännedom om vilka regler som gäller i varje
särskilt fall.

1 EGT nr 205, 11.12.1964, s. 3505/64.

2 EGT nr 103, 12.6.1965, s. 1792/65.

3 EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.

4 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

5 EGT nr 306, 16.12.1967, s. 1.

Vid införandet av ett system med konkurrensregler på
transportområdet bör dessa regler gälla såväl gemensam
finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för
transportverksamhet som drivs gemensamt av grupper av
företag som viss verksamhet med anknytning till transporter
på järnväg, landsväg och inre vattenvägar som drivs av
företag som tillhandahåller transportrelaterade tjänster.

För att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna inte
påverkas och att konkurrensen inom den gemensamma
marknaden inte snedvrids är det nödvändigt att för de tre
ovannämnda transportgrenama i princip förbjuda alla avtal
mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och
samordnade förfaranden mellan företag samt vaije missbruk
av en dominerande ställning inom den gemensamma markna-
den som skulle kunna ha sådana verkningar.

Vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden på
transportområdet, som endast har till syfte eller resultat att
utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete,
kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal
eftersom de bidrar till att öka produktiviteten. Mot bakgrund
av de erfarenheter som kommer att vinnas genom tillämp-
ningen av denna förordning kan rådet på kommissionens
förslag ändra listan över sådana typer av avtal.

För alt främja en förbättring av den ibland alltför splittrade
branschstrukturen inom trafiken på landsväg och inre vatten-
vägar bör även sådana avtal, beslut och samordnade för-
faranden som har till syfte att skapa och driva grupper av
företag inom dessa två transportgrenar för att idka trans-
portverksamhet, inklusive gemensam finansiering eller
gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet
som drivs gemensamt, undantas från förbudet mot konkurrens-
begränsande avtal. Ett sådant generellt undantag kan medges
endast under förutsättning att den totala transportkapaciteten
för en grupp av företag inte överstiger en bestämd maximi-
gräns och att den individuella kapaciteten hos de företag som
tillhör gruppen inte överstiger vissa gränser som är satta på så

220

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 303

sätt att inget av dessa foretag kan uppnå en dominerande
ställning inom gruppen. Kommissionen skall dock ha befogen-
het att ingripa om i enstaka fall sådana avtal har verkningar
som är oförenliga med de villkor enligt vilka ett konkurrens-
begränsande avtal kan erkännas som lagligt och som utgör ett
missbruk av undantaget. Det förhållandet att en grupp av
företag har en total transportkapacitet som överstiger den
fastställda maximigränsen eller inte är berättigad till det
generella undantaget på grund av den individuella kapaciteten
hos de företag som tillhör gruppen utesluter dock inte att det
kan röra sig om ett lagligt avtal, beslut eller samordnat
förfarande, om det i övrigt uppfyller villkoren enligt denna
förordning.

Om ett avtal, beslut eller samordnat förfarande bidrar till att
förbättra kvaliteten på transporttjänster eller till att öka
kontinuiteten och stabiliteten när det gäller att tillgodose
transportbehoven på de marknader där tillgång och efterfrågan
kan vara underkastade avsevärda tidsmässiga svängningar eller
till att öka företagens produktitivet eller främja tekniskt eller
ekonomiskt framåtskridande, skall förbudet kunna förklaras
inte tillämpligt. Det är dock en förutsättning i sådana fall att
avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet tar rimlig
hänsyn till transportkonsumentemas intressen och varken
ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är
nödvändiga för att ovannämnda mål skall kunna nås eller gör
det möjligt för företagen att sätta konkurrensen ur spel när det
gäller en väsentlig del av den berörda transportmarknaden,
med hänsyn tagen även till konkurrensen från andra transport-
medel.

Till dess att rådet vidtar lämpliga åtgärder inom ramen för den
gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil
transportmarknad och under förutsättning att rådet har
konstaterat att det föreligger ett kris läge, bör för marknaden
i fråga sådana avtal godkännas som behövs för att minska
störningar till följd av transportmarknadens struktur.

Beträffande transporter på järnväg, landsväg och inre vatten-
vägar är det angeläget att medlemsstaterna i fråga om offent-
liga företag eller företag som har medgetts särskilda eller
exklusiva rättigheter varken beslutar om eller vidmakthåller
åtgärder som strider mot denna förordning. Bestämmelserna
i denna förordning bör även gälla företag som har fått i
uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse,
förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte rättsligt
eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda uppgifter
som de har tilldelats. Dock får inte utvecklingen av handeln
därigenom påverkas i en sådan omfattning att det strider mot
gemenskapens intressen. Kommissionen skall ha möjlighet att

se till att dessa principer tillämpas och att meddela med-
lemsstaterna de direktiv eller beslut som kan behövas för detta
ändamål.

De närmare bestämmelserna om tillämpningen av de grund-
läggande principerna i denna förordning skall utformas på så
sätt att de dels säkerställer en effektiv tillsyn och förenklar den
administrativa kontrollen så mycket som möjligt, dels till-
godoser företagens behov av rättssäkerhet.

I första hand åligger det företagen själva att bedöma om deras
avtal, beslut eller samordnade förfaranden huvudsakligen
medför konkurrensbegränsningar eller sådana ekonomiska
vinster som kan rättfärdiga dessa begränsningar och att i
enlighet med denna bedömning på eget ansvar bestämma om
dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden är lagliga
eller olagliga.

Företagen bör därför tillåtas att träffa eller tillämpa avtal utan
att behöva offentliggöra dem. Det föreligger således en risk att
sådana avtal kan förklaras ogiltiga med retroaktiv verkan om
de skulle undersökas till följd av en anmälan eller på kommis-
sionens eget initiativ, men detta utesluter inte att de med
retroaktiv verkan kan förklaras lagliga i händelse av en sådan
senare undersökning.

Företagen kan emellertid i vissa fall önska att de behöriga
myndigheterna hjälper dem med att fastställa om deras avtal,
beslut eller samordnade förfaranden är i överensstämmelse
med gällande regler. Det bör därför införas ett förfarande som
innebär att företagen till kommissionen får inlämna ansök-
ningar och att dessa offentliggörs i sammandrag i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning så att berörd tredje man kan
framföra synpunkter på avtalet i fråga. Om inget klagomål
framställs av någon medlemsstat eller berörd tredje man, och
om kommissionen inte inom en fastställd tidsfrist meddelar de
sökande att det finns allvarliga tvivel beträffande lagligheten
av avtalet i fråga, bör avtalet anses undantaget från förbudet
för den tid som redan har förflutit och under ytterligare tre år.

Med hänsyn till att de avtal som behövs för att minska
störningar till följd av transportmarknadens struktur är av
undantagskaraktär bör, när rådet har konstaterat att det
föreligger ett krisläge, företag som önskar erhålla godkännan-
de för ett sådant avtal åläggas att anmäla det till kommissio-
nen. Kommissionens godkännande skall träda i kraft först vid
tidpunkten för beslutet. Giltighetstiden för ett sådant god-
kännande bör inte överstiga tre år efter det att rådet har
konstaterat att det föreligger ett krisläge, och beslutet bör
endast förnyas om rådet på nytt konstaterar att det föreligger
ett krisläge. Godkännandet bör under alla omständigheter

221

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

304

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

upphöra att gälla senast sex månader efter det att rådet har
genomfort lämpliga åtgärder for att säkerställa stabiliteten på
den transportmarknad som avtalet avser.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning inom den gemen-
samma marknaden av konkurrensreglerna för transportområdet
är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för
kommissionen att, i nära och ständig samverkan med med-
lemsstaternas behöriga myndigheter, vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att tillämpa dessa konkurrensregler.

För detta ändamål skall kommissionen erhålla medverkan från
medlemsstaternas behöriga myndigheter och ha befogenhet
inom hela den gemensamma marknaden att begära de upp-
lysningar och genomföra de undersökningar som behövs för
att få kännedom om sådana avtal, beslut och samordnade
förfaranden samt sådant missbruk av en dominerande ställning
som är förbjudna enligt denna förordning.

Om en medlemsstat vid tillämpningen av förordningen i ett
särskilt fall anser att det uppkommer principfrågor som rör
den gemensamma transportpolitiken, bör sådana frågor kunna
undersökas av rådet. Alla allmänna frågor som uppstår i
samband med genomförandet av konkurrenspolitiken på
transportområdet bör kunna hänvisas till rådet. Ett förfarande
skall införas för att säkerställa att beslut om att tillämpa
förordningen i ett visst fall fattas av kommissionen först sedan
rådet har undersökt principfrågorna och med beaktande av de
riktlinjer som framkommer vid undersökningen.

För att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka tillämpningen
av bestämmelserna i denna förordning skall kommissionen ha
befogenhet att rikta rekommendationer och beslut till företag
eller företagssammanslutningar för att få dem att upphöra med
överträdelser av förordningens bestämmelser om förbud mot
vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden.

För att säkerställa att förordningens förbud iakttas och att de
skyldigheter som genom denna förordning har ålagts företag
och företagssammanslutningar uppfylls, skall böter och viten
kunna åläggas.

De berörda företagen skall medges rätt att yttra sig inför
kommissionen, tredje man vars intressen kan beröras av ett

beslut skall ges tillfälle att i förväg framföra sina synpunkter
och det skall ses till att fattade beslut ges vidsträckt publicitet.

Domstolen bör i enlighet med fördragets artikel 172 ges
oinskränkt rätt att pröva kommissionens beslut att ålägga böter
eller viten.

Ikraftträdandet av förordningens förbud beträffande avtal,
beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna
förordning offentliggörs i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning bör senareläggas sex månader för att under-
lätta företagens anpassning till bestämmelserna i förordningen.

Inom en lämplig tidsfrist från det att de förhandlingar som
skall föras med de tredje länder som har undertecknat den
reviderade konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats bör
de ändringar vidtas i denna förordning i sin helhet som kan
visa sig nödvändiga med hänsyn till de skyldigheter som följer
av den reviderade konventionen.

Förordningen bör ändras om så behövs mot bakgrund av de
erfarenheter som har vunnits inom en treårsperiod. Det bör
särskilt övervägas om med hänsyn till utvecklingen av den
gemensamma transportpolitiken under denna period för-
ordningens räckvidd borde utsträckas till att omfatta avtal,
beslut och samordnade förfaranden samt missbruk av en
dominerande ställning som inte påverkar handeln mellan
medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Grundläggande bestämmelse

I fråga om transporter på jämväg, landsväg och inre vatten-
vägar gäller bestämmelserna i denna förordning alla avtal,
beslut och samordnade förfaranden som har till syfte eller
resultat att fastställa transportpriser och -villkor, begränsa eller
kontrollera transportutbudet, dela upp transportmarknader,
utnyttja tekniska förbättringar eller åstadkomma tekniskt
samarbete eller gemensam finansiering eller gemensamt köp
av transportutrustning eller tillbehör, där sådan verksamhet
har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster
och behövs för transportverksamhet som drivs gemensamt av
en sådan grupp av företag inom trafiken på landsväg och inre
vattenvägar som avses i artikel 4, samt missbruk av en
dominerande ställning på transportmarknaden. Dessa be-
stämmelser gäller även den verksamhet som drivs av dem som
tillhandahåller transportrelaterade tjänster och som har
ovannämnda syfte eller resultat.

222

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 305

Artikel 2

Förbud mot konkurrensbegränsande åtgärder

Om inte annat följer av artikel 3-6 förbjuds följande såsom
oförenliga med den gemensamma marknaden utan att det kravs
ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av
företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som
kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till
syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida
konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt de
som innebär att

a) transportpriser och -villkor eller andra affärsvillkor direkt
eller indirekt fastställs,

b) transportutbudet, marknader, teknisk utveckling eller
investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) transportmarknader delas upp,

d) olika villkor tillämpas på likvärdiga transaktioner med
handelspartners, som därmed får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för ingående av avtal att avtalsparter-
na åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin
natur eller enligt handelsbruk har något samband med
tillhandahållandet av transporttjänster.

Artikel 3

Undantag för tekniska avtal

1. Förbudet enligt artikel 2 gäller inte avtal, beslut och
samordnade förfaranden som har till syfte och resultat att
utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete
genom

a) standardisering av utrustning, transporttillbehör, fordon
eller fasta installationer,

b) utbyte eller gemensam användning av personal, utrustning,
fordon eller fasta installationer för utförandet av trans-
porttjänster,

c) organisation och utförande av successiva, kompletterings-,
ersättnings- eller kombinerade transporter och fastställande
och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan
verksamhet, inklusive särskilda priserbjudanden,

d) användning för resor med ett enda transportmedel av de
sträckor som är mest rationella från driftssynpunkt,

e) samordning av tidtabeller för anslutande förbindelser,

f) sammanslagning av enstaka försändelser,

g) uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och
villkoren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa
regler inte omfattar transportpriser och -villkor.

2. Kommissionen skall vid behov lägga fram förslag för rådet
om att utvidga eller förkorta uppräkningen i punkt 1.

Artikel 4

Undantag för grupper av små och medelstora företag

1. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i
artikel 2 är undantagna från förbudet i samma artikel, om
syftet är

— upprättande och drift av grupper av företag inom trafiken
på landsväg och inre vattenvägar för att bedriva trans-
portverksamhet,

— gemensam finansiering eller gemensamt köp av trans-
portutrustning eller -tillbehör, om denna verksamhet har
direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster
och behövs för den gemensamma verksamhet som bedrivs
av ovannämnda grupper av företag,

förutsatt att gruppens totala transportkapacitet inte överstiger

— 10 000 ton vid transport på landsväg,

— 500 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

Den individuella transportkapaciteten hos vaije företag som
tillhör en sådan grupp får inte överstiga 1 000 ton vid trans-
port på landsväg eller 50 000 ton vid transport på inre
vattenvägar.

2. Om tillämpningen av ett sådant avtal, beslut eller samord-
nat förfarande som avses i punkt 1 i ett visst fall har verk-
ningar som är oförenliga med de villkor som anges i artikel 5
och utgör ett missbruk av undantaget från bestämmelserna i
artikel 2, kan företagen eller företagssammanslutningarna
åläggas att få dessa verkningar att upphöra.

Artikel 5

Undantag från tillämpning av förbudet

Förbudet i artikel 2 kan förklaras inte tillämpligt med retroak-
tiv verkan beträffande

— varje avtal eller grupp av avtal mellan företag,

— varje beslut eller grupp av beslut som fattas av en före-
tagssammanslutning, eller

223

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

306

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

— vaije samordnat förfarande eller grupp av samordnade
förfaranden

som bidrar till

— att förbättra kvaliteten på transporttjänster, eller

— att främja större kontinuitet och stabilitet när det gäller att
tillgodose transportbehoven på marknader där tillgång och
efterfrågan är underkastade avsevärda tidsmässiga sväng-
ningar, eller

— att öka företagens produktivitet, eller

— att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

och samtidigt tar rimlig hänsyn till transportkonsumentemas
intressen och varken

a) ålägger de berörda transportföretagen begränsningar som
inte är nödvändiga för att nå ovannämnda mål eller

b) gör det möjligt för dessa företag att sätta konkurrensen ur
spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans-
portmarknaden.

Artikel 6

Avtal avsedda att minska störningar till följd av trans-
portmarknadens struktur

1. Till dess att rådet vidtar lämpliga ågärder inom ramen för
den gemensamma transportpolitiken för att säkerställa en stabil
transportmarknad kan förbudet i artikel 2 förklaras inte
tillämpligt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som
kan minska störningar på marknaden i fråga.

2. Beslut enligt det förfarande som anges i artikel 14 om att
inte tillämpa förbudet i artikel 2 får inte fattas förrän rådet,
antingen med kvalificerad majoritet eller, om en medlemsstat
anser att villkoren i fördragets artikel 75.3 är uppfyllda,
enhälligt, på grundval av ett utlåtande från kommissionen har
konstaterat att det föreligger ett krisläge på hela transport-
marknaden eller en del av den.

3. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2, kan
förbudet i artikel 2 förklaras inte tillämpligt endast om

a) avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga
inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte
är nödvändiga för att minska störningarna, och

b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur
spel när det gäller en väsentlig del av den berörda trans-
portmarknaden.

Artikel 7

Avtals och besluts ogiltighet

Vaije avtal eller beslut som är förbjudet enligt föregående
bestämmelser är ogiltigt.

Artikel 8

Förbud mot missbruk av en dominerande ställning

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning
inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av
den är, i den mån handeln mellan medlemsstater påverkas
därigenom, förbjudet såsom oförenligt med den gemensamma
marknaden.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt bestämma oskäliga transportpriser
eller -villkor,

b) begränsa transportutbudet, marknader eller teknisk ut-
veckling till skada för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor på likvärdiga transaktioner med
handelspartners, som därmed får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för ingående av avtal att avtalsparterna
åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur
eller enligt handelsbruk har något samband med till-
handahållandet av transporttjänster.

Artikel 9

Offentliga företag

1. När det gäller offentliga företag och företag som av
medlemsstaterna har medgetts särskilda eller exklusiva
rättigheter skall medlemsstaterna varken besluta om eller
vidmakthålla åtgärder som strider mot bestämmelserna i
föregående artiklar.

2. Bestämmelserna i föregående artiklar gäller företag som
har fått i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse, förutsatt att tillämpningen av bestämmelserna inte
rättsligt eller faktiskt hindrar dem från att utföra de särskilda
uppgifter som de har tilldelats. Utvecklingen av handeln får
inte påverkas i en sådan omfattning att det skulle strida mot
gemenskapens intressen.

3. Kommissionen skall övervaka tillämpningen av bestämmel-
serna i denna artikel och skall meddela medlemsstaterna de
direktiv eller beslut som kan behövas för detta ändamål.

224

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5

till EES-lagen

307

Artikel 10

Förfaranden vid klagomål eller på kommissionens
eget initiativ

Kommissionen kan efter att ha mottagit klagomål eller på eget
initiativ inleda förfaranden för att fa överträdelser av be-
stämmelserna i artikel 2 eller 8 att upphöra eller för att
säkerställa att artikel 4.2 iakttas.

Rätt att framställa klagomål har

a) medlemsstaterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat
intresse i saken.

Artikel 11

Genomförandet av förfaranden vid klagomål eller på
kommissionens eget initiativ

1. Konstaterar kommissionen att det har skett en överträdelse
av artikel 2 eller 8, kan den genom beslut ålägga de berörda
företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med
överträdelsen.

Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna för-
ordning kan kommissionen, innan den fattar beslut enligt
föregående stycke, rikta rekommendationer till de berörda
företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att
upphöra med överträdelsen.

2. Punkt 1 gäller även sådana fall som avses i artikel 4.2.

3. Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål, att
det på grundval av den information som den har tillgång till
inte finns skäl för att ingripa med stöd av artikel 2, 4.2 eller
8 mot ett avtal, beslut eller förfarande, skall den genom beslut
tillbakavisa klagomålet som obefogat.

4. Finner kommissionen, efter att ha mottagit klagomål eller
på eget initiativ, att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande
uppfyller villkoren i både artiklarna 2 och 5, skall den
meddela ett beslut om tillämpning av artikel 5. I beslutet skall
anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna tidpunkt kan
vara tidigare än tidpunkten för beslutet.

Artikel 12

Tillämpningen av artikel 5 - invändningar

1. Företag och företagssammanslutningar som önskar åberopa
artikel 5 beträffande sådana avtal, beslut eller samordnade

förfaranden som avses i artikel 2 och i vilka de deltar kan
framställa ansökningar till kommissionen.

2. Om kommissionen förfogar över allt tillgängligt be-
vismaterial och finner att en ansökan kan medges och inga
åtgärder enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet
eller det samordnade förfarandet i fråga, skall den snarast
offentliggöra ansökan i sammandrag i Europeiska gemenska-
pernas officiella tidning och lämna berörd tredje man tillfälle
att framföra synpunkter till kommissionen inom trettio dagar.
Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens be-
rättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

3. Om kommissionen inte meddelar sökandena inom nittio
dagar från tidpunkten för ett sådant offentliggörande i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning att det finns allvarliga
tvivel beträffande tillämpligheten av artikel 5, skall avtalet,
beslutet eller det samordnade förfarandet, förutsatt att det
överensstämmer med den beskrivning som har lämnats i
ansökan, anses undantaget från förbudet för den tid som redan
har förflutit och under ytterligare högst tre år från offent-
liggörandet av ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.

Konstaterar kommissionen, efter utgången av nittiodagars-
fristen men före utgången av treårs fristen, att villkoren för
tillämpning av artikel 5 inte är uppfyllda, skall den genom
beslut meddela att förbudet i artikel 2 gäller. Detta beslut kan
ges retroaktiv verkan, om de berörda parterna har lämnat
oriktiga uppgifter eller missbrukat undantaget från bestämmel-
serna i artikel 2.

4. Om kommissionen inom nittiodagars fristen meddelar
sökandena i enlighet med punkt 3 första stycket, skall den
undersöka om villkoren i artiklarna 2 och 5 är uppfyllda.

Finner kommissionen att villkoren i artiklarna 2 och 5 är
uppfyllda, skall den besluta om tillämpning av artikel 5. I
beslutet skall anges tidpunkten då det träder i kraft. Denna
tidpunkt kan vara tidigare än tidpunkten för ansökan.

Artikel 13

Giltighetstiden för och återkallande av beslut om
tillämpning av artikel 5

1. I beslut om tillämpning av artikel 5 som fattas med stöd av
artikel 11.4 eller artikel 12.4 andra stycket, skall anges för
vilken tid det skall gälla. Normalt skall denna tid inte under-
stiga sex år. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

225

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

308

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

2. Beslutet kan förnyas, om förutsättningarna för tillämpning
av artikel 5 fortfarande gäller.

3. Kommissionen kan återkalla eller ändra sitt beslut eller
förbjuda partema att vidta vissa åtgärder

a) om de förhållanden som låg till grund för beslutet har
ändrats i något avseende,

b) om partema åsidosätter ett åläggande som har förenats
med beslutet,

c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har
utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om partema missbrukar det undantag från bestämmelserna
i artikel 2 som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv
verkan.

Artikel 14

Beslut om tillämpning av artikel 6

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som
avses i artikel 2 beträffande vilka partema önskar åberopa
artikel 6 skall anmälas till kommissionen.

2. Beslut av kommissionen om tillämpning av artikel 6 skall
träda i kraft först vid tidpunkten för beslutet. I beslutet skall
anges för vilken tid det skall gälla. Denna tid skall inte
överstiga tre år från den tidpunkt när rådet konstaterar att det
föreligger ett krisläge enligt artikel 6.2.

3. Kommissionen kan förnya beslutet, om rådet i enlighet
med det förfarande som anges i artikel 6.2 på nytt konstaterar
att det föreligger ett krisläge och om de övriga villkoren i
artikel 6 fortfarande är uppfyllda.

4. Beslutet kan förenas med villkor och ålägganden.

5. Kommissionens beslut skall upphöra att gälla senast sex
månader efter det att de åtgärder som anges i artikel 6.1 har
genomförts.

6. Bestämmelserna i artikel 13.3 är tillämpliga.

Artikel 15

Behörighet

Med förbehåll för domstolens prövning av beslutet är kommis-
sionen ensam behörig

— att ålägga skyldigheter enligt artikel 4.2,

15 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

— att meddela beslut enligt artiklarna 5 och 6.

Så länge kommissionen varken har inlett ett förfarande för att
meddela beslut i ett visst fall eller översänt ett meddelande
enligt artikel 12.3 första stycket, är medlemsstaternas myndig-
heter behöriga att avgöra om bestämmelserna i artikel 2 eller
8 är tillämpliga på fallet.

Artikel 16

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som
föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan
med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att
framföra sina synpunkter på dessa förfaranden.

2. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaternas
behöriga myndigheter översända kopior av klagomål och
ansökningar samt även av de viktigaste handlingarna som
tillställs kommissionen eller som den översänder i samband
med dessa förfaranden.

3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för kartell-
och monopolfrågor inom transportsektorn före beslut som
följer på ett förfarande enligt artikel 10 eller beslut enligt
artikel 12.3 andra stycket, eller enligt punkt 4 andra stycket,
i samma artikel eller enligt punkt 2 eller 3 i artikel 14.
Samråd skall också ske med den rådgivande kommittén före
beslut om att meddela tillämpningsföreskrifter enligt artikel
29.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av
tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och monopolfrågor på
transportområdet. Vaije medlemsstat skall utse två tjänstemän
som representanter, som var och en vid förhinder kan ersättas
av en annan tjänsteman.

5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde
som sammankallas av kommissionen och som hålls tidigast
fjorton dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall
fogas en redogörelse för vaije ärende som skall behandlas,
med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt
utkast till beslut.

6. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om
några ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En
redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas
utkastet till beslut. Redogörelsen skall inte offentliggöras.

226

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

309

Artikel 17

Rådets behandling av principfrågor rörande den
gemensamma transport po litiken som uppkommer i
särskilda fall

1. Kommissionen skall inte meddela ett beslut för vilket
samråd enligt artikel 16 är obligatoriskt förrän efter utgången
av en frist på tjugo dagar från den dag när den rådgivande
kommittén har avgett sitt yttrande.

2. Före utgången av den frist som anges i punkt 1 lår vaije
medlemsstat begära att rådet sammankallas för att tillsammans
med kommissionen behandla de principfrågor rörande den
gemensamma transportpolitiken som enligt medlemsstatens
uppfattning har samband med det ärende som skall avgöras.

Rådet skall inom trettio dagar efter en begäran från den
berörda medlemsstaten sammanträda uteslutande för att
behandla sådana principfrågor.

Kommissionen skall inte meddela sitt beslut förrän efter rådets
sammanträde.

3. Rådet kan vidare när som helst på begäran av en med-
lemsstat eller kommissionen behandla allmänna frågor som
uppkommer i samband med genomförandet av konkurrenspoli-
tiken inom transportsektorn.

4. I samtliga fall där det begärs att rådet sammanträder för
att behandla principfrågor enligt punkt 2 eller allmänna frågor
enligt punkt 3 skall kommissionen inom ramen för denna
förordning ta hänsyn till de riktlinjer som framkommer vid
sammanträdet.

Artikel 18

Utredningar av transportbranscher

1. Om transportutvecklingen, prisrörelser eller prisstelhet på
transportområdet eller andra omständigheter tyder på att
konkurrensen på transportområdet är begränsad eller snedvri-
den inom den gemensamma marknaden inom ett visst geogra-
fiskt område eller i samband med en eller flera trafikleder,
eller i fråga om person- eller godsbefordran av en eller flera
bestämda kategorier, kan kommissionen besluta att företa en
allmän utredning av den berörda branschen och i samband
därmed begära att transportföretagen i denna bransch lämnar
de upplysningar och de handlingar som är nödvändiga för att
förverkliga de principer som är uppställda i artikel 2-8.

2. När kommissionen företar utredningar enligt punkt 1, skall
den även begära att företag eller grupper av företag, vars

storlek tyder på att de har en dominerande ställning inom den
gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, lämnar
de uppgifter om företagens struktur och beteende som är
nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av
bestämmelserna i artikel 8.

3. Artiklarna 16.2-6, 17, 19, 20 och 21 är tillämpliga.

Artikel 19

Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har
tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta
alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas regeringar
och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssam-
manslutningar.

2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till
ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samti-
digt sända en kopia av denna begäran till den behöriga
myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium före-
tagen har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga
grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som
avses i artikel 22.1 b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är före-
tagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller
juridiska personer och bolag, eller sammanslutningar som inte
är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem
enligt lag eller stadgar.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte
lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har
fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upp-
lysningar, skall kommissionen begära upplysningarna genom
beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs,
fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall
lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 22.1 b
och 23.1 c samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av
domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut
till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars
territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt
säte.

227

310

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

Artikel 20

Undersökningar genomförda av
medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas
behöriga myndigheter genomfora de undersökningar som
kommissionen anser påkallade enligt artikel 21.1 eller som den
har beslutat om enligt artikel 21.3. De tjänstemän hos med-
lemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att
genomfora undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den
behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium
undersökningen skall genomforas. Fullmakten skall ange
föremålet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig-
heten i medlemsstaten inom vars territorium undersökningen
skall genomföras kan kommissionens tjänstemän biträda
myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

ydr/ifcef 21

Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har
tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla
nödvändiga undersökningar hos företag och företagssam-
manslutningar. För detta ändamål har de av kommissionen
bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra affärshandlingar,

b) att göra kopior eller utdrag av böcker och affärshand-
lingar,

c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markom-
råden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att
genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter
efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet
för och syftet med undersökningen samt de påföljder som
avses i artikel 22.1 c för det fall att begärda böcker eller
andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt.

Kommissionen skall i god tid före undersökningen underrätta
den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars
territorium undersökningen skall genomföras om under-
söknings uppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens
identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att
underkasta sig de undersökningar som kommissionen har

beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet
med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges
de påföljder som avses i artiklarna 22.1 c och 23.1 d samt
upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha
samrått med den behöriga myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium undersökningen skall genomföras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den
medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall
genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissio-
nen, hjälpa kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av
deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har
beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda med-
lemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänste-
männen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt
undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall medlemsstater-
na efter samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder
före den 1 januari 1970.

Artikel 22

Böter

1. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut-
ningar böter om lägst etthundra och högst femtusen beräk-
ningsenheter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan
enligt artikel 12 eller i en anmälan enligt artikel 14,

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt
artikel 18 eller artikel 19.3 eller 19.5 eller inte lämnar en
uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut
enligt artikel 19.5, eller

c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 20 eller
21 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar
på ett ofullständigt sätt eller inte underkastar sig en
undersökning som har beslutats enligt artikel 21.3.

2. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslut-
ningar böter om lägst ettusen och högst en miljon beräknings-
enheter, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio
procent av föregående räkenskapsårs omsättning för vaije
företag som deltagit i överträdelsen, om de uppsåtligen eller
av oaktsamhet

a) överträder bestämmelserna i artikel 2 eller 8, eller

228

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

311

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av
artikel 13.1 eller 14.4.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till över-
trädelsens svårighetsgrad och till dess varaktighet.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte
straffrätts lig karaktär.

Artikel 23

Viten

1. Kommissionen kan förelägga foretag och företagssam-
manslutningar viten om lägst femtio och högst ettusen be-
räkningsenheter om dagen, räknat från den dag som anges i
beslutet, för att formå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 2 eller 8 i
denna förordning enligt ett åläggande med stöd av artikel
11 eller att efterkomma ett åläggande enligt artikel 4.2,

b) att upphöra med vaije åtgärd som har förbjudits enligt
artikel 13.3,

c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar
som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel
19.5,

d) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissio-
nen har beslutat om enligt artikel 21.3.

2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort
skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan
kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är
lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16.3-6 och 17 är tillämpliga.

Artikel 24

Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt prövningsrätt enligt fördragets
artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen har
fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned
eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 25

Beräkningsenhet

Vid tillämpning av artikel 23-24 skall beräkningsenheten vara
den som har fastställts för upprättandet av gemenskapens
budget enligt fördragets artiklar 207 och 209.

Artikel 26

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11, 12.3
andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och 14.3, 22 och 23, skall den
lämna berörda företag och företagssammanslutningar tillfälle
att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga
myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra
fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer
att fä yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt
intresse i saken.

3. Om kommissionen avser att utfärda icke-ingripande besked
med stöd av artikel 5 eller 6, skall den offentliggöra ifrågava-
rande avtal, beslut eller samordnade förfarande i sammandrag
och lämna vaije berörd tredje man tillfälle att framföra sina
synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer
och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet
skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras
affärshemligheter skyddas.

Artikel 27

Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 18-21
får endast användas för det med begäran eller undersökningen
avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 26 och
28 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig-
heter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja
information som de har inhämtat med stöd av denna för-
ordning och som är av sådant slag att den omfattas av sekre-
tess.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra
hinder för offentliggörande av allmän information eller
undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda
företag eller företagssammanslutningar.

229

312

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till EES-lagen

Artikel 28

Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar
enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4, 13.3, 14.2 och

14.3.

2. I offentliggörandet skall anges de berörda parterna och
huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till före-
tagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter
skyddas.

Artikel 29

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om
form, innehåll och övriga detaljer i klagomål enligt artikel 10,
ansökningar enligt artikel 12, anmälningar enligt artikel 14.1
samt förhör enligt artikel 26.1 och 26.2.

Artikel 30

Ikraftträdande, befintliga avtal

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

2. Trots bestämmelsen i punkt 1 träder artikel 8 i kraft dagen
efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

3. Förbudet i artikel 2 gäller från och med den 1 januari
1969 alla avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses
i artikel 2 och som förelåg vid denna förordnings ikraftträdan-
de eller som tillkom mellan den tidpunkten och tidpunkten för
offentliggörandet av denna förordning i Europeiska gemenska-
pernas officiella tidning.

4. Punkt 3 får inte åberopas mot företag eller företagssam-
manslutningar som före dagen efter offentliggörandet av
förordningen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
har upphört att tillämpa avtal, beslut eller samordnade
förfaranden i vilka de har varit parter.

Artikel 31

översyn av förordningen

1. Inom sex månader från det att de förhandlingar som skall
föras med de tredje länder som har undertecknat den revidera-
de konventionen om sjöfart på Rhen har avslutats skall rådet
på kommissionens förslag vidta de ändringar i denna för-
ordning som kan visa sig nödvändiga med hänsyn till de
skyldigheter som följer av den reviderade konventionen.

2. Kommissionen skall före den 1 januari 1971 till rådet
överlämna en sammanfattande rapport om tillämpningen av
denna förordning och före den 1 juli 1971 lägga fram ett
förslag till förordning om nödvändiga ändringar i denna
förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 1968.

På rådets vägnar

O. L. SCALFARO

Ordförande

230

Nr L 378/4

386R4O56/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 6

till EES-lagen

31.12.86

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4056/86

av den 22 december 1986
om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 84.2 och 87 i
detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande1,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande2,

och med beaktande av följande:

Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna
bestämmelser, vilka också gäller för sjöfarten. Detaljerade
regler för hur bestämmelserna skall tillämpas finns i fördragets
kapitel om konkurrensregler eller skall fastställas enligt de
förfaranden som anges där.

Enligt rådets förordning nr 141’ gäller rådets förordning nr
174 inte transporter. Rådets förordning (EEG) nr 1017/685
gäller enbart inlandstransporter. Kommissionen har för
närvarande alltså inga möjligheter att direkt undersöka fall där
man misstänker brott mot artiklarna 85 och 86 inom sjöfarten.
Kommissionen har för övrigt inte de egna befogenheter att
fatta beslut eller ålägga påföljder som krävs för att få de
överträdelser den konstaterar att upphöra.

Situationen kräver att en förordning antas om tillämpning av
konkurrensreglerna på sjötransporter. Rådets förordning
(EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas
ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas kon-
vention om en uppförandekod för linjekonferensei* kommer
att medföra att koden tillämpas på ett betydande antal kon-
ferenser som trafikerar gemenskapen. Förordningen om
tillämpning av konkurrensreglerna på sjötransporter, som
förutses i det sista stycket i ingressen till förordning (EEG) nr
954/79, bör

1 EGT nr C 172, 2.7.1984 , s. 178 och

EGT nr C 255, 13.10,1986, s. 169.

2 EGT nr C 77, 21.3.1983, s. 13 och

EGT nr C 344, 31.12.1985, s. 31.

3 EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.

4 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

5 EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1.

6 EGT nr L 121, 17.5.1979, s. 1.

beakta att koden antagits. Då det gäller konferenser för vilka
uppförandekoden gäller bör förordningen fylla ut koden eller
göra den mer exakt.

Det synes vara att föredra att låta rederier i trampfart stå
utanför förordningens tillämpningsområde, eftersom fraktsat-
serna för denna trafik förhandlas fritt från fall till fall be-
roende på tillgång och efterfrågan.

Förordningen bör beakta att det är nödvändigt att å ena sidan
söija för tillämpningsregler som gör att kommissionen kan
säkerställa att konkurrensen på den gemensamma marknaden
inte snedvrids på ett otillbörligt sätt och att å andra sidan
undvika att sektorn blir alltför reglerad.

Förordningen bör ange tillämpningsområdet för föreskrifterna
i artiklarna 85 och 86 i fördraget och därvid beakta sjöfartens
särdrag. Handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas av
konkurrensbegränsande förfaranden eller missbruk inom den
internationella sjöfarten, inklusive transport inom gemenska-
pen, till eller från gemenskapens hamnar. Sådana restriktiva
förfaranden eller missbruk kan påverka konkurrensen, både
mellan hamnar i de olika medlemsstaterna genom att förändra
deras upptagningsområden och mellan verksamheter i de olika
upptagningsområdena och störa handelsmönster inom gemen-
skapen.

Vissa typer av tekniska avtal, beslut och samordnade för-
faranden kan undantas från förbudet mot konkurrensbegrän-
sande förfaranden eftersom de allmänt sett inte begränsar
konkurrensen.

Gruppundantag bör göras för linjekonferenser. Linjekon-
ferenser har en stabiliserande verkan som tillförsäkrar
avlastama pålitlig trafik. De bidrar allmänt till att tillhandahål-
la ändamålsenliga, effektiva och tidtabellsbundna sjötrans-
porter och tar rimlig hänsyn till transportbrukamas intressen.
Sådana resultat kan bara uppnås genom det samarbete som
rederierna utvecklar i linjekonferenser om fraktsatser och, vid
behov, om tillgänglig kapacitet eller tilldelning av last för
skeppning, samt om inkomst. Konferenserna är i de flesta fall
fortfarande föremål för effektiv konkurrens både från icke-
konferensanslutcn tidtabellsbunden trafik och i vissa fall från
trampfart och andra transports lag. Flottornas rörlighet är
betecknande för sjöfartens utbudsstruktur och gör att kon-
ferenserna är utsatta för ständig konkurrens som de i allmän-
het inte kan avlägsna såvitt gäller en betydande andel av de
berörda sjötransporterna.

231

31.12.86

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

Nr L 378/5

För att förhindra att konferenser handlar på ett sätt som strider
mot artikel 85.3 i fördraget bör vissa villkor och förpliktelser
kopplas Jill undantaget.

Syftet med villkoren bör vara att förhindra att konferenserna
inför konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga för att
uppnå de mål som ligger till grund för undantaget. Kon-
ferenser bör därför inte på samma rutt tillämpa olika fraktsat-
ser och fraktvillkor, enbart beroende på ursprungsland eller på
det transporterade godsets destination, och därigenom för-
orsaka en nedgång för handeln inom gemenskapen som är till
skada för vissa hamnar, avlastare, rederier eller dem som
tillhandahåller transportanknutna tjänster. Vidare bör lojali-
tetsarrangemang bara tillåtas om de överensstämmer med
regler som inte unilateralt begränsar transportbrukamas frihet
och därigenom konkurrensen inom sjöfartsnäringen, dock utan
att detta innebär någon inskränkning av rätten för en konferens
att bestraffa transportbrukare som med oegentliga medel
försöker undvika den lojalitets förpliktelse som krävs i utbyte
mot rabatter, sänkta fraktsatser eller kommission som till-
erkänts dem av konferensen. Det måste stå transportbrukama
fritt att besluta om vilka företag de vill vända sig till då det
gäller inlandstransporter eller hamntjänster som inte omfattas
av fraktkostnaden eller andra kostnader som ingår i avtalet
med rederiet.

Vissa förpliktelser bör också knytas till undantaget. Transport-
brukama bör alltid ha möjlighet att ta del av de fraktsatser och
fraktvillkor som konferensmedlemmama tillämpar, eftersom
transport inom landet som organiseras av avlastare fortfarande
regleras av förordning (EEG) nr 1017/68. Det bör föreskrivas
att skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekommenda-
tioner som har godtagits av parterna genast skall anmälas till
kommissionen för att den skall kunna kontrollera att kon-
ferenserna inte därigenom undantas från de villkor som
föreskrivs i förordningen och alltså inte bryter mot före-
skrifterna i artiklarna 85 och 86.

Samråd mellan transportbrukare eller brukarorganisationeroch
konferenser kan leda till effektivare sjötransporter som tar
större hänsyn till transportbrukamasbehov. Undantag bör alltå
göras för vissa konkurrensbegränsande förfaranden som kan
följa av sådant samråd.

Undantag får inte göras om inte villkoren i artikel 85.3 är
uppfyllda. Kommissionen måste därför ha befogenhet att vidta
lämpliga åtgärder om ett avtal eller ett samordnat förfarande
på grund av särskilda omständigheter visar sig få vissa följder
som är oförenliga med artikel 85.3. På grund av den särskilda
roll som konferenserna spelar på linjesjöfartens område bör
kommissionens reaktioner vara rimliga och ske gradvis.
Kommissionen bör alltså ha befogenhet att först utfärda
rekommendationer och sedan fatta beslut.

Den automatiska ogiltighet som artikel 85.2 stadgar för avtal
eller beslut som inte har beviljats undantag med stöd av artikel

85.3, på grund av sin diskriminerande karaktär eller andra
egenskaper, gäller endast sådana delar av avtalet som omfattas
av förbudet i artikel 85.1 och gäller avtalet i dess helhet
endast om dessa delar inte verkar kunna avskiljas från avtalet.
Kommissionen bör därför, om den finner att brott mot grupp-
undantaget föreligger, antingen precisera vilka delar av avtalet
som omfattas av förbudet och följaktligen är automatiskt
ogiltiga eller ange varför dessa delar inte kan avskiljas från
resten av avtalet och varför detta då är ogiltigt i sin helhet.

På grund av de internationella sjötransporternas särdrag bör
hänsyn tas till att tillämpningen av denna förordning på vissa
konkurrensbegränsandeförfaranden eller missbruk kan leda till
konflikter med lagar och andra bestämmelser i vissa tredje
länder och vara till skada för handels- och sjö fartsintressen
som är betydelsefulla för gemenskapen. Kommissionen bör
genomföra samråd och om så är lämpligt, med rådets tillstånd,
förhandlingar med dessa länder i enlighet med gemenskapens
politik på sjöfartsområdet.

Denna förordning bör ange vilka förfaranden, beslutsbefogen-
heter och påföljder som behövs för att säkerställa efterlevna-
den av förbuden i artikel 85.1 och 86 samt villkoren för till-
lämpning av artikel 85.3.

Hänsyn bör tas till föreskrifterna om förfarande i förordning
(EEG) nr 1017/68 som gäller för inlandstransporter och som
beaktar vissa särdrag som är gemensamma för transportverk-
samheten som helhet.

Med särskilt beaktande av sjöfartens särdrag är det i första
hand företagens uppgift att se till att deras avtal, beslut och
samordnade förfaranden överensstämmer med konkurrens-
reglerna och deras anmälan till kommissionen behöver därför
inte vara obligatorisk.

Under vissa förhållanden kan företagen emellertid vilja vända
sig till kommissionen för att få bekräftelse på att deras avtal,
beslut och samordnade förfaranden överensstämmer med
gällande föreskrifter och för sådana fall bör ett förenklat
förfarande inrättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

Artikel 1

Förordningens ämnesområde och räckvidd

1. Denna förordning fastställer utförliga regler för hur
artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfartsom-
rådet.

232

Nr L 378/6

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

31.12.86

2. Den är endast tillämplig på internationell sjöfart till eller
från en eller flera hamnar i gemenskapen, med undantag för
trampsjöfart.

3. I denna förordning avses med

a) trampsjöfart: transport av bulkgods eller styckegods i ett
fartyg som helt eller delvis har resebefraktats eller
tidsbefraktats av en eller flera avlastare eller som
befraktats genom någon annan form av avtal för avgån-
gar som inte är tidtabellsbundna eller utannonserade och
där fraktsatserna förhandlas fritt från fall till fall enligt
villkoren för tillgång och efterfrågan,

b) linjekonferenser: en grupp på två eller flera rederier
som tillhandahåller internationell linjetrafik för transport
av last på en eller flera rutter inom angivna geografiska
gränser och som har någon typ av avtal eller arrange-
mang som innebär att de tillämpar enhetliga eller
gemensamma fraktsatser och andra villkor som de
kommit överens om för sin linjetrafik,

c) transportbrukare: ett företag (t. ex. avlastare, varumot-
tagare, speditörer osv.) under förutsättning att det slutit
eller har för avsikt att sluta avtal eller annat arran-
gemang med en linjekonferens eller ett rederi för
skeppningav gods, eller en sammanslutning av avlast-
are.

Artikel 2

f) upprättande eller tillämpning av enhetliga regler för den
struktur och de villkor som styr tillämpningen av
frakttariffer.

2. Kommissionen skall, om det är nödvändigt, föreslå rådet
ändringar i förteckningen i punkt 1.

Artikel 3

Undantag för avtal mellan rederier om tidtabellsbundna
sjötransporter

Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan alla eller en
del av medlemmarna i en eller flera linjekonferenser undantas
härmed från förbudet i artikel 85.1 i fördraget, om de
uppfyller villkoret i artikel 4 i denna förordning och avser att
fastställa fraktsatser och fraktvillkor och, beroende på om-
ständigheterna, ett eller flera av följande mål:

a) Samordning av tidtabeller, datum för avgångar eller
anlöp.

b) Fastställande av frekvens för avgångar eller anlöp.

c) Samordning eller fördelning av avgångar eller anlöp
mellan konferensens medlemmar.

d) Reglering av den lastkapacitet som vaije medlem erbju-
der.

e) Fördelning av last eller intäkt mellan medlemmarna.

Tekniska avtal

1. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte gälla avtal,
beslut och samordnade förfaranden som enbart syftar till och
resulterar i tekniska förbättringar eller samarbete genom

a) införande av enhetlig tillämpning av standarder eller
typer för fartyg och andra transportmedel, utrustning,
förråd eller fasta installationer,

b) utbyte eller pool-samarbete för att utföra transporter,
när det gäller fartyg, last- eller containerutrymme,
andra transportmedel, personal, utrustning eller fasta
installationer,

c) organisering och utförande av successiva eller komplet-
terande sjötransporter och fastställande eller tillämpning
av priser och villkor som gäller för sådana transporter
i deras helhet,

Artikel 4

Villkor knutna till undantag

Undantag enligt artiklarna 3 och 6 skall beviljas på villkor att
avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet inte skadar
vissa hamnar, transportbrukare eller rederier inom gemenska-
pen genom att olika fraktsatser och fraktvillkor, beroende på
urprungsland, destinationsland, lastnings- eller lossningshamn,
tillämpas för samma gods och inom det område som omfattas
av avtalet, beslutet eller det samordnande förfarandet, om inte
sådana fraktsatser eller fraktvillkor är ekonomiskt berättigade.

Alla avtal, beslut eller, om uppdelning är möjlig, alla delar av
sådana avtal eller sådana beslut som inte överensstämmer med
föregående stycke är automatiskt ogiltiga i enlighet med artikel
85.2 i fördraget.

Artikel 5

d) samordning av tidtabeller för anslutande rutter, Förpliktelser knutna till undantag

e) samlastning av enskilda sändningar,

Följande förpliktelser skall vara knutna till det undantag som

233

31.12.86

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

Nr L 378/7

föreskrivits i artikel 3:

portbrukare som har ett direkt intresse av
att trafiken på den hamnen fungerar.

1. Samråd

För att nå lösningar i allmänna principfrågor skall
transportbrukare å ena sidan och konferenser å den
andra sidan samråda om fraktsatser, villkor och kvalitet
i tidtabellsbunden trafik.

Sådant samråd skall ske när någon av de ovannämnda
parterna begär det.

2. Lojalitetsarrangemang

De linjerederier som är medlemmar av en konferens
skall ha rätt att införa och vidmakthålla lojalitetsar-rang-
emang med transportbrukare, varvid form och villkor
för dessa skall bli föremål för samråd mellan konferen-
sen och transportbrukarorganisationer .Lojalitetsarrange-
mangen skall innehålla bestämmelser som klart anger
transportbrukamas och konferensmedlemmarnas rättig-
heter. Dessa arrangemang skall grundas på kontraktssys-
temet eller annat lagligt system.

Lojalitetsarrangemangen skall uppfylla följande villkor:

a) Vaije konferens skall erbjuda transportbrukare ett
system med direkta rabatter eller möjlighet att välja
mellan ett sådant system och ett återbäringssystem:

— Systemet med direkta rabatter innebär att varje
part skall ha rätt att frånträda lojalitetsarrange-
manget när som helst utan påföljd efter en
uppsägningstid på högst sex månader. Upp-
sägningstiden skall minskas till tre månader
om det är konferensens fraktsatser som är
föremål för tvist.

— Systemet med återbäring innebär att varken
den lojalitetsperiod som ligger till grund för
beräkning av återbäringen eller den därpå
följande lojalitetsperioden, som krävs för att
rabatten skall utbetalas, får överstiga sex
månader. Perioden skall minskas till tre måna-
der om det är konferensens fraktsatser som är
föremål för tvist.

b) Efter samråd med berörda transportbrukare skall
konferensen lägga fram

i) en förteckning över last och lastandelar som
enligt avtal med transportbrukama särskilt
undantagits från lojalitetsarrangemangets räck-
vidd; lojalitetsarrangemang som omfattar all
last får erbjudas men får inte införas ensidigt,

ii) en förteckning över sådana omständigheter
som medför att transportbrukama befrias från
sin lojalitets förpliktelse och som skall innefatta

— omständigheter då varupartier sänds från
eller till en hamn i det område som täcks
av konferensen utan att detta tillkänna-
givits och där begäran om undantag kan
vara berättigad,

— omständigheter då väntetiden i en hamn
överstiger en viss period som, för vaije
hamn och för vaije vara eller typ av vara,
skall fastställas efter samråd med de trans-

Transportbrukaren skall emellertid i förväg in-
formera konferensen, inom fastställd tid, om sin
avsikt att sända varupartiet från en hamn som inte
har tillkännagivits av konferensen eller att använda
sig av ett icke-konferensanslutet fartyg i en hamn
som trafikeras av konferensen efter det att han haft
möjlighet att av den publicerade tidtabellen sluta
sig till att den maximala väntetiden kommer att
överskridas.

Tjänster som inte omfattas av fraktpriset

Transportbrukama skall ha rätt att vända sig till valfritt
företag då det gäller inlandstransporter och hamntjänster
som inte omfattas av fraktpriset eller sådan annan
ersättning som transportbrukaren kommit överens om
med rederiet.

4. Tillhandahållande av tariffer

Tariffer med tillhörande villkor, föreskrifter och alla
slag av ändringar skall på begäran tillhandahållas
transportbrukare till en rimlig kostnad eller finnas
tillgängliga för läsning på rederiernas kontor och hos
deras agenter. De skall ange alla villkor för lastning och
lossning, den exakta omfattningen av sådana tjänster
som täcks av fraktpriset fördelat på sjö- och landtrans-
porter, eller av vaije annan ersättning som tas ut av
rederiet, samt redovisa det som är brukligt i motsvaran-
de fall.

5. Anmälan till kommissionen om skiljedomar och rekom-
mendationer

Skiljedomar och av förlikningsmän utfärdade rekom-
mendationer, som har godtagits av parterna, skall genast
anmälas till kommissionen, om de löser tvister som rör
hur konferenser handlat i sådana fall som anges i artikel
4 och i punkterna 2 och 3 ovan.

Artikel 6

Undantag för avtal mellan transportbrukare och kon-
ferenser om användningen av tidtabellsbundna sjötrans-
porter

Avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan transport-
brukare och konferenser, samt sådana avtal mellan transport-
brukare som därvid kan behövas om linjetrafikens fraktsatser,
villkor och kvalitet undantas härmed från det förbud som
stadgas i artikel 85.1 i fördraget, i den mån de omfattas av
artikel 5.1 och 5.2.

Artikel 7

Övervakning av undantagna avtal

234

Nr L 378/8

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

31.12.86

1. Brott mot en förpliktelse

När berörda personer bryter mot en förpliktelse som
enligt artikel 5 är knuten till undantaget i artikel 3, får
kommissionen, för att få en sådan överträdelse att
upphöra, ingripa och enligt de villkor som stadgas i
avsnitt II

— utfärda rekommendationer till de berörda personer-
na,

— om dessa personer inte följer rekommendationerna
och beroende på hur allvarlig överträdelsen är, anta
ett beslut som antingen förbjuder dem att vidta eller
kräver att de vidtar vissa angivna åtgärder eller,
samtidigt som gruppundantaget som de tidigare
åtnjutit återkallas, beviljar dem individuellt undan-
tag enligt artikel 11.4 eller återkallar det gruppun-
dantag de tidigare åtnjutit.

2. Verkningar som är oförenliga med artikel 85.3

a) Om, på grund av särskilda omständigheter som
nedan anges, avtal, beslut och samordnade för-
faranden som kan beviljas undantag enligt artikel 3
och 6, ändå får verkningar som är oförenliga med
villkoren i artikel 85.3 i fördraget skall kommissio-
nen, om klagomål inkommer eller på eget initiativ,
på de villkor som stadgas i avsnitt II vidta de
åtgärder som beskrivs i c nedan. Åtgärderna skall
anpassas till hur allvarlig situationen är.

b) Särskilda omständigheter uppkommer bl.a. genom

i) åtgärder som vidtas av konferenser eller för-
ändrade marknadsvillkor på en viss trad och
som leder till att verklig eller möjlig konkur-
rens saknas eller avlägsnas, t.ex. konkur-
rensbegränsande förfaranden som gör att
traden inte blir åtkomlig för konkurrens, eller

ii) åtgärder som vidtas av konferenser och som
kan förhindra tekniska eller ekonomiska fram-
steg eller att de gynnsamma effekterna kom-
mer transportbrukama till del,

iii) åtgärder som vidtas av tredje land och som

— förhindrar icke-konferensanslutna rederi-
ers verksamhet på en trad,

— påför konferensmedlemmar oskäliga tarif-
fer,

— framtvingar arrangemang som på annat
sätt hindrar tekniska eller ekonomiska
framsteg (lastdelning, begränsningar be-
träffande fartygstyper).

c) i) Om faktisk eller möjlig konkurrens saknas

eller kan avlägsnas genom agerande av tredje

land skall kommissionen rådgöra med de
behöriga myndigheterna i det berörda tredje
landet och därefter, om det är nödvändigt,
förhandla enligt rådets direktiv för att avhjälpa
situationen.

Om de särskilda omständigheterna leder till att
faktisk eller möjlig konkurrens saknas eller av-
lägsnas i strid med artikel 85.3 i fördraget
skall kommissionen återkalla gruppundantaget.
Samtidigt skall kommissionen avgöra om och
i så fall med vilka ytterligare villkor och
förpliktelser ett individuellt undantag kan
beviljas det berörda konferensavtalet, bl.a. för
att ge icke-konferensanslutna linjerederier
tillträde till marknaden.

ii) Om andra verkningar än sådana som avses i i)
uppkommer på grund av sådana särskilda
omständigheter som anges i b, skall kommis-
sionen vidta en eller flera av de åtgärder som
beskrivs i punkt 1.

Artikel 8

Verkningar som är oförenliga med artikel 86 i fördraget

1. Missbruk av dominerande ställning enligt innebörden i
artikel 86 i fördraget är förbjudet utan att något föregående
beslut behövs om detta.

2. Om kommissionen, antingen på eget initiativ eller på
begäran av en medlemsstat eller av en fysisk eller juridisk
person som hävdar ett rättmätigt intresse, finner att sådana
konferenser som åtnjuter det undantag som stadgas i artikel 3
i något enskilt fall uppträder på ett sådant sätt att verkningar
ändå uppkommer som är oförenliga med artikel 86 i fördraget,
får kommissionen återkalla gruppundantaget och enligt artikel
10 vidta alla tillämpliga åtgärder för att få överträdelser av
artikel 86 i fördraget att upphöra.

3. Innan beslut fattas enligt punkt 2 får kommissionen
tillställa den berörda konferensen rekommendationer för att få
överträdelsen att upphöra.

Artikel 9

Internationella rättstvister

1. Om tillämpningen av denna förordning på vissa konkur-
rensbegränsande förfaranden eller avtal kan leda till konflikt
med de föreskrifter som stadgas i lagar eller andra författ-
ningar i vissa tredje länder, och därmed kan äventyra viktiga
handels- och sjö fartsintressen inom gemenskapen, skall
kommissionen snarast möjligt samråda med de behöriga
myndigheterna i berörda tredje länder för att så långt möjligt
förlika ovan nämnda intressen med hänsynstagande till

235

31.12.86

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

Nr L 378/9

gemenskapsrätten. Kommissionen skall informera den råd-
givande kommitté som avses i artikel 15 om resultatet av
sådana samråd.

2. Behövs förhandlingar om avtal med tredje länder skall
kommissionen avge rekommendationer till rådet, som skall
bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar.

Kommissionen skall föra dessa förhandlingar i samråd med en
rådgivande kommitté i enlighet med artikel 15 och inom
ramen för de anvisningar som rådet kan komma att utfärda.

3. Vid utövandet av sina befogenheter med stöd av denna
artikel skall rådet följa det besluts förfarande som fastställs i
artikel 84.2 i fördraget.

AVSNITT II

FÖRFARANDEREGLER

Artikel 10

Förfarande efter klagomål eller på kommissionens eget
initiativ

Kommissionen skall då klagomål inkommit eller på eget
initiativ inleda förfaranden för att få vaije överträdelse av
föreskrifterna i artiklarna 85.1 eller 86 i fördraget att upphöra,
eller för att tillämpa artikel 7 i denna förordning.

Klagomål kan inges av

a) medlemsstater,

b) fysiska eller juridiska personer som hävdar ett rättmätigt
intresse.

Artikel 11

Resultat av förfaranden efter klagomål eller på kommis-
sionens eget initiativ

1. Om kommissionen finner att överträdelse av artiklarna
85.1 eller 86 i fördraget har skett får den genom beslut kräva
att berörda företag eller sammanslutningar av företag upphör
med överträdelsen.

Utan att tillämpningen av de övriga föreskrifterna i denna
förordning påverkas får kommissionen, innan den fattar beslut
enligt föregående stycke, tillställa berörda företag eller
sammanslutningar av företag rekommendationer att upphöra
med överträdelsen.

2. Punkt 1 skall också gälla för sådana fall som avses i

artikel 7 i denna förordning.

3. Om kommissionen, då den vidtar åtgärder med an-
ledning av ett klagomål, bedömer att tillgänglig utredning inte
ger grund för ingripande enligt artiklarna 85.1 eller 86 i
fördraget eller enligt artikel 7 i denna förordning med
avseende på något avtal, något beslut eller något förfarande,
skall kommissionen besluta att ogilla klagomålet som ogrun-
dat.

4. Om kommissionen, vare sig den vidtar åtgärder på
grund av ett klagomål eller på eget initiativ, bedömer att ett
avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande uppfyller
föreskrifterna i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget, skall
kommissionen meddela ett beslut som innebär tillämpning av
artikel 85.3. I beslutet skall anges det datum från vilket det
skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än beslutets datum.

Artikel 12

Tillämpning av artikel 85.3 — invändningar

1. Företag och sammanslutningar av företag som begär att
artikel 85.3 i fördraget skall tillämpas på sådana avtal, beslut
och samordnade förfaranden som avses i artikel 85.1 och som
de deltar i skall inge ansökan till kommissionen.

2. Om kommissionen finner att den kan ta upp en ansökan
till behandling och innehar all tillgänglig utredning och ingen
åtgärd enligt artikel 10 har vidtagits mot avtalet, beslutet eller
det samordnade förfarandet i fråga, skall kommissionen
snarast möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning och uppmana
alla berörda tredje män samt medlemsstaterna att inkomma
med sina synpunkter till kommissionen inom 30 dagar. Vid
sådant offentliggörande skall hänsyn tas till företagens
berättigade intresse av att skydda företagshemligheter.

3. Om kommissionen inte inom 90 dagar från offent-
liggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
meddelar sökandena att det råder betydande ovisshet om
tillämpligheten tillämpligheten av artikel 85.3 skall avtalet,
beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån det
överensstämmer med beskrivningen i ansökan, anses un-
dantaget från förbudet för den tid som redan gått och för en
tid av högst sex år från dagen för offentliggörandet i Europeis-
ka gemenskapernas officiella tidning.

Om kommissionen, efter utgången av tidsfristen på 90 dagar
men före utgången av sexårsperioden, finner att villkoren för
tillämpning av artikel 85.3 inte är uppfyllda, skall kommissio-
nen utfärda ett beslut som förklarar att förbudet i artikel 85.1
är tillämpligt. Beslutet får verka retroaktivt om de berörda
parterna har lämnat oriktiga upplysningar eller om de
missbrukar undantaget från föreskrifterna i artikel 85.1.

236

Nr L 378/10

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

31.12.86

4. Kommissionen får underrätta sökandena på det sätt som
anges i punkt 3 första stycket och skall göra det på begäran av
en medlemsstat inom 45 dagar från det att ansökan
vidarebefordrats till medlemsstaten enligt artikel 15.2. Denna
begäran skall vara grundad på överväganden som hänför sig
till fördragets konkurrensregler.

Om kommissionen fmner att villkoren i artikel 85.1 och 85.3
är uppfyllda, skall den meddela ett beslut om tillämpning av
artikel 85.3. I beslutet skall anges det datum från vilket det
skall gälla. Detta datum får sättas tidigare än datum för
ansökan.

Artikel 13

Giltighetstid för och återkallelse av beslut som innebär
tillämpning av artikel 85.3

1. Varje beslut som innebär tillämpning av artikel 85.3 och
som har fattats enligt artikel 11.4 eller 12.4 andra stycket skall
ange vilken tid beslutet skall gälla, normalt minst sex år.
Villkor och förpliktelser får knytas till beslutet.

2. Beslutet får förnyas om villkoren för tillämpning av
artikel 85.3 fortfarande är uppfyllda.

3. Kommissionen får återkalla eller ändra sitt beslut eller
meddela dem som beslutet gäller förbud mot vissa förfaranden

a) om det har inträffat någon förändring i något av de för-
hållanden som haft grundläggande betydelse för be-
slutet,

b) om de som beslutet gäller bryter mot någon förpliktelse
som knutits till beslutet,

c) om beslutet grundas på oriktiga uppgifter eller har
utverkats på ett bedrägligt sätt eller

d) om de som beslutet gäller missbrukar det undantag från
föreskrifterna i artikel 85.1 som har beviljats dem
genom beslutet.

I de fall som avses i b, c eller d får beslutet återkallas med
retroaktiv verkan.

Artikel 14

Befogenheter

Med förbehåll för att beslutet kan prövas av domstolen har
kommissionen ensam befogenhet att

— ålägga förpliktelser enligt artikel 7,

— meddela beslut enligt artikel 85.3.

Medlemsstaternas myndigheter skall behålla befogenheten att
avgöra om villkoren i artiklarna 85.1 eller 86 är uppfyllda till
dess att kommissionen har inlett ett förfarande i syfte att

formulera ett beslut i ärendet eller sänt en underrättelse i
enlighet med artikel 12.3 första stycket.

Artikel 15

Kontakt med myndigheterna i medlemsstaterna

1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som
föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan
med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, som skall
ha rätt att lämna synpunkter på tillvägagångssättet.

2. Kommissionen skall omgående till behöriga myndigheter
i medlemsstaterna vidarebefordra kopior av klagomålen och
ansökningarna, samt av de viktigaste av de dokument den
mottagit eller skickat ut under förfarandets gång.

3. En rådgivande kommitté för avtal och dominerande
ställning på sjötransportområdet skall rådfrågas före varje
beslut som fattas efter ett förfarande enligt artikel 10 eller före
vaije beslut som meddelas enligt artikel 12.3 andra stycket
eller artikel 12.4 andra stycket. Den rådgivande kommittén
skall också rådfrågas innan de tillämpningsföreskrifter som
avses i artikel 26 antas.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av
tjänstemän som är kunniga i frågor som rör sjötransporter,
avtal och dominerande ställning. Vaije medlemsstat skall utse
två tjänstemän som sina representanter, som var och en vid
förfall får ersättas av annan tjänsteman.

5. Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som samman-
kallas av kommissionen och som får äga rum tidigast fjorton
dagar efter det att kallelsen skickats ut. Kallelsen skall
innehålla en kortfattad redogörelse för vaije ärende som skall
behandlas, samt uppgift om de viktigaste handlingarna och ett
första utkast till beslut.

6. Den rådgivande kommittén får yttra sig även om några
av ledamöterna eller deras ersättare inte är närvarande. En
rapport om utfallet av samrådsförfarandet skall biläggas
utkastet till beslut. Rapporten skall inte offentliggöras.

Artikel 16

Begäran om information

1. När kommissionen utför de uppgifter som åvilar den
enligt denna förordning får den samla in all nödvändig
information från regeringarna och de behöriga myndigheterna
i medlemsstaterna, samt från företag och sammanslutningar av
företag.

2. När en begäran om information tillställs ett företag eller
en sammanslutning av företag skall kommissionen samtidigt

237

31.12.86

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

Nr L 378/11

sända en kopia av begäran till den behöriga myndigheten i den
medlemsstat på vars territorium företaget eller sammanslutnin-
gen av företag har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga
grunden för och ändamålet med begäran, samt de påföljder
som föreskrivs i artikel 19.1 b för oriktig information.

4. Företagens ägare eller deras representanter och, om det
gäller juridiska personer eller bolag eller andra samman-
slutningar som inte är juridiska personer, någon som är
bemyndigad att företräda dem enligt lag eller enligt stadgarna,
är skyldiga att lämna den information som begärs.

5. Om ett företag eller en sammanslutning av företag inte
lämnar den begärda informationen inom den tidsgräns som
fastställts av kommissionen, eller lämnar ofullständig in-
formation, skall kommissionen genom ett beslut kräva att
informationen tillhandahålls. Beslutet skall ange den informa-
tion som begärs, fastställa en lämplig tidsgräns inom vilken
den skall tillhandahållas samt ange de påföljder som föreskrivs
i artiklarna 19.1 b och 20.1 c och rätten att få beslutet prövat
av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt tillställa den behöriga
myndigheten i den medlemsstat på vars territorium företaget
eller sammanslutningen av företag har sitt säte en kopia av sitt
beslut.

Artikel 17

Undersökningar som utförs av medlemsstaternas myndig-
heter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas
behöriga myndigheter utföra de undersökningar som kommis-
sionen anser nödvändiga enligt artikel 18.1 eller som den
beordrat genom beslut med stöd av artikel 18.3. De tjänste-
män vid medlemsstaternas behöriga myndigheter som har
ansvaret att leda dessa undersökningar skall utöva sina
befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som
utfärdats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat på
vars territorium undersökningen skall utföras. Ett sådant
tillstånd skall ange föremålet för och syftet med undersök-
ningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndig-
heten i den medlemsstat på vars territorium undersökningen
skall utföras får tjänstemän från kommissionen bistå myndig-
hetens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 18

Kommissionens befogenheter att utföra undersökningar

1. När kommissionen fullgör de uppgifter som åligger den
enligt denna förordning får den företa alla nödvändiga under-
sökningar av företag eller sammanslutningar av förelag.

De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen har därför
befogenhet att

a) granska böcker och andra affärshandlingar,

b) ta kopior av eller göra utdrag ur böckerna och affärs-
handlingarna,

c) begära muntliga förklaringar direkt på platsen,

d) få tillträde till företagens lokaler, mark och transport-
medel.

2. De tjänstemän vid kommissionen som har bemyndigats
att utföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter
uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger undersök-
ningens föremål och syfte samt de påföljder som stadgas i
artikel 19.1 c för de fall där begärda böcker eller andra
affärshandlingar lagts fram på ett ofullständigt sätt. Kommis-
sionen skall i god tid före undersökningen underrätta den
behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium
undersökningen skall utföras om att den skall äga rum och om
vilka tjänstemän som fått i uppdrag att utföra den.

3. Företag och sammanslutningar av företag skall under-
kasta sig sådana undersökningar som beordrats genom beslut
av kommissionen. Beslutet skall ange föremålet för och syftet
med undersökningen, fastställa datum för när den skall böija,
samt ange de påföljder som föreskrivs i artiklarna 19.1 c och
20.1 d och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Kommissionen skall fatta sådana beslut som avses i
punkt 3 efter samråd med den behöriga myndigheten i den
medlemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras.

5. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den med-
lemsstat på vars territorium undersökningen skall utföras får
på myndighetens eller kommissionens begäran bistå kommis-
sionens tjänstemän i fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som
beordrats i enlighet med denna artikel skall den berörda
medlemsstaten lämna nödvändigt bistånd till de tjänstemän
som kommissionen har bemyndigat så att de kan genomföra
sin undersökning. Medlemsstaterna skall i detta syfte, efter
samråd med kommissionen, besluta om de åtgärder som
behövs före den 1 januari 1989.

Artikel 19

Böter

1. Kommissionen får genom beslut påföra företag eller
sammanslutningar av foretag böter från 100 till 5 000 ecu om
de uppsåtligen eller genom oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter, antingen i
ett meddelande enligt artikel 5.5 eller i en ansökan

238

Nr L 378/12

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 6

till EES-lagen

31.12.86

enligt artikel 12 eller

b) lämnar oriktiga uppgifter som svar på en begäran enligt
artikel 16.3 eller 16.5 eller inte lämnar uppgifter inom
den tidsgräns som fastställts i ett beslut som fattats
enligt artikel 16.5 eller

c) lägger fram begärda böcker eller andra affärshandlingar
i ofullständig form vid undersökningar enligt artikel 17
eller artikel 18, eller vägrar att underkasta sig en under-
sökning som beordrats enligt beslut som meddelats
enligt artikel 18.3.

2. Kommissionen för genom beslut påföra foretag eller
sammanslutningar av foretag böter från 1 000 till 1 miljon
ecu, eller ett högre belopp som dock inte för överstiga 10% av
omsättningen för föregående räkenskapsår for vart och ett av
de foretag som har medverkat i överträdelsen, om de uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet

a) bryter mot artikel 85.1 eller artikel 86 i fordraget eller
inte uppfyller sina förpliktelser enligt artikel 7 i denna
förordning,

b) bryter mot någon av sina förpliktelser enligt artikel 5
eller artikel 13.1.

När bötesbeloppets storlek fastställs skall hänsyn tas till både
hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

3. Artikel 15.3 och 15.4 skall tillämpas.

4. Beslut som har fattats i enlighet med punkt 1 och 2 är
inte av straffrättslig art.

De bötesbelopp som anges i punkt 2 a för inte påföras för
handlingar som har ägt rum efter anmälan till kommissionen
och före dess beslut enligt artikel 85.3 i fördraget, förutsatt att
handlingarna ligger inom ramen för den verksamhet som
beskrivs i anmälan.

Denna föreskrift skall emellertid inte gälla om kommissionen
har meddelat de berörda företagen att den efter en första
undersökning anser att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig
men att det inte finns grund för tillämpning av artikel 85.3.

Artikel 20

Viten

1. Kommissionen för genom beslut ålägga företag eller
sammanslutningar av företag vitesbelopp på 50 till 1 000 ecu
per dag, räknat från den dag som anges i beslutet, för att
förmå dem

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller

artikel 86 i fördraget, som kommissionen enligt artikel

11 har beordrat skall upphöra, eller att uppfylla en för-
pliktelse enligt artikel 7,

b) att avstå från vaije handling som är förbjuden enligt
artikel 13.3,

c) att lämna sådana fullständiga och riktiga upplysningar
som begärts av kommissionen genom beslut enligt
artikel 16.5,

d) att underkasta sig en undersökning som kommissionen
beordrat genom beslut enligt artikel 18.3.

2. Om företagen eller sammanslutningarna av företag har
fullgjort den förpliktelse som vites föreläggandet skulle
framtvinga för kommissionen fastställa det totala vitesbeloppet
till ett lägre belopp än det som skulle följa av det ursprungliga
beslutet.

3. Artikel 15.3 och 15.4 är tillämpliga.

Artikel 21

Domstolens prövning

I enlighet med artikel 172 i fördraget har domstolen oin-
skränkt behörighet då det gäller prövning av beslut genom
vilka kommissionen fastställt böter eller viten. Domstolen kan
häva, nedsätta eller höja ålagda böter eller viten.

Artikel 22

Beräkningsenhet

Vid tillämpningen av artikel 19-21 skall samma ecu användas
som den som används vid upprättande av gemenskapens
budget i enlighet med artiklarna 207 och 209 i fördraget.

Artikel 23

Hörande av parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 11,
12.3 andra stycket och 12.4, 13.3, 19 och 20 skall den ge
berörda företag eller sammanslutningar av företag tillfälle att
yttra sig över de punkter där kommissionen framfört in-
vändningar.

2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga
myndigheter anser det nödvändigt för de också höra andra
fysiska eller juridiska personer. Om sådana personer begär att
få yttra sig och visar att de har tillräckligt intresse i saken
skall detta beviljas dem.

3. Om kommissionen har för avsikt att tillämpa artikel

239

31.12.86

386R4056/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till EES-lagen

Nr L 378/13

85.3 i fördraget skall den offentliggöra en sammanfattning av
avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet och uppmana
alla berörda tredje män att inkomma med sina synpunkter
inom en tidsgräns som kommissionen skall bestämma till minst
en månad. Offentliggörandet skall ta hänsyn till företagens
berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Artikel 24

Sekretess

1. Information som erhållits med stöd av artiklarna 17 och
18 får endast användas för det ändamål som avses med den
begäran eller den undersökning som det är fråga om.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 23 och
25 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myn-
digheter, deras tjänstemän och annan personal, inte lämna ut
sådan information som de erhållit genom tillämpning av denna
förordning och som är av sådan art att den omfattas av
sekretess.

3. Föreskrifterna i punkterna 1 och 2 hindrar inte offent-
ligörande av allmän information eller översikter som inte
innehåller uppgifter om särskilda företag eller sammanslut-
ningar av företag.

2. Offentliggörandet skall ange parternas namn och huvud-
dragen i beslutet. Hänsyn skall tas till företagens berättigade
intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Artikel 26

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen skall ha befogenhet att anta tillämpningsföre-
skrifter angående omfattningen av anmälningsplikten enligt
artikel 5.5, om form, innehåll och annat vad gäller klagomål
enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och sådana
muntliga förhandlingar som avses i artikel 23.1 och 23.2.

Artikel 27

Ikraftträdande

penna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

Artikel 25

Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar
enligt artiklarna 11, 12.3 andra stycket, 12.4 och 13.3.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1986.

Pä rådets vägnar

G. SHAW

Ordförande

240

354D7024/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7

till EES-lagen

11.5.54

EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN

345

BESLUT NR 24-54
av den 6 maj 1954
med en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt
fördragets artikel 66.1

HÖGA MYNDIGHETEN HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördragets artikel 66, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 66.1 skall höga myndigheten genom förordning
ange vilka förhållanden som utgör kontroll över ett företag.

Kontrollen kan ligga antingen hos innehavarna av vissa
rättigheter eller hos dem som utan inskränkning får utöva
dessa rättigheter.

Beslutet har fattats efter samråd med ministerrådet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De rättigheter eller avtal som anges nedan utgör de för-
hållanden som innebär kontroll över ett företag, om de

antingen var för sig eller tillsammans, och med hänsyn till de
faktiska eller rättsliga omständigheterna, ger möjlighet att
bestämma över företagets drift i fråga om produktion, priser,
investeringar, inköp, försäljning och vinstdisposition:

1) Ägande- eller nyttjanderätt till samtliga eller en del av
ett företags tillgångar.

2) Rättigheter eller avtal som ger inflytande över före-
tagsorganens sammansättning, omröstningar eller beslut.

3) Rättigheter eller avtal som gör det möjligt för en
person, ensam eller tillsammans med andra, att leda ett
företags affarer.

4) Avtal om redovisning eller disposition av ett företags
vinst.

5) Avtal om hela eller en betydande del av ett företags
inköp eller avsättning, om avtalen i fråga om giltighets-

241

354D7024/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7
till EES-lagen

tid eller de kvantiteter som avses går utöver det som är
brukligt i affärsavtal på området.

Artikel 2

Kontroll över ett foretag enligt artikel 1 föreligger inte om
banker eller finansinstitut i samband med grundandet av ett
foretag eller ökningen av dess kapital förvärvar aktier i
företaget i avsikt att sälja dem på marknaden men inte utövar
de rösträttigheter som är förenade med aktierna.

Artikel 3

1. De förhållanden som anges i artikel 1 utgör kontroll
över ett företag genom personer eller företag eller grupper av
personer eller företag som

1) är innehavare av rättigheterna eller berättigade enligt
avtalen,

2) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättiga-
de enligt avtalen, har befogenhet att utöva de rättigheter
som följer av dessa,

3) i egenskap av förvaltare äger tillgångar eller aktier i ett
företag och har befogenhet att utöva de rättigheter som
är förenade därmed.

2. Om emellertid befogenheten att utöva en annan persons
rättigheter grundar sig på en rättshandling, gäller inte be-
stämmelserna i punkt 1.2 och 1.3, om den som har denna
befogenhet visar

1) att hans befogenhet när som helst kan återkallas,

2) att han är bunden av särskilda instruktioner från sin
huvudman, och

3) att han är bemyndigad att på höga myndighetens be-
gäran till denna meddela sin huvudmans namn och
adress.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft inom gemenskapen den 1 juni 1954.

Detta beslut övervägdes och antogs av höga myndigheten vid
dess sammanträde den 6 maj 1954.

På höga myndighetens vägnar

Jean MONNET

Ordförande

16 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

BILAGA XIV

KONKURRENS

Förteckning enligt artikel 60

1992/93: EU 1
Bilaga 3
Bilaga 8
till EES-lagen

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvi-
sar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning,
som t. ex.

— ingresser,

— adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-
medlemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i
dessa stater,

— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

ÄNDRINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Om inte annat sägs, skall bestämmelserna i denna bilaga inom ramen för
avtalet tillämpas med följande anpassning:

I. Med ”kommission” skall förstås ”behörig övervakningsmyndig-
het”.

II. Med ”den gemensamma marknaden” skall förstås ”det territorium
som omfattas av EES-avtalet”.

III. Med ”handel mellan medlemsstater” skall förstås ”handel mellan
avtalsslutande parter”.

IV. Med ”kommissionen och medlemsstaternas myndigheter” skall
förstås ”EG-kommissionen, EFTA: s övervakningsmyndighet, EG-
medlemsstaternas och EFTA-staternas myndigheter”.

V. Hänvisningar till artiklar i Fördraget om upprättandet av Europe-
iska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Fördraget om upprät-
tandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) skall
förstås som hänvisningar till EES-avtalet (EES) enligt följande:
artikel 85 (EEG) — artikel 53 (EES)

artikel 86 (EEG) - artikel 54 (EES)
artikel 90 (EEG) - artikel 59 (EES)
artikel 66 (EKSG) — artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet
artikel 80 (EKSG) — artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet

VI. Med ”denna förordning” skall förstås ”denna rättsakt”.

VII. Med ”fördragets konkurrensregler” skall förstås ”konkurrensre-
glerna i EES-avtalet”.

VIII. Med ”Höga myndigheten” skall förstås ”den behöriga övervak-
ningsmyndigheten”. 242

Om inte annat följer av reglerna för kontroll av koncentrationer, skall
med ”den behöriga övervakningsmyndigheten” i nedanstående bestäm-
melser förstås ”den övervakningsmyndighet som är behörig att besluta om
ett ärende enligt artikel 56 i EES-avtalet”.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

A. KONTROLL AV FÖRETAGSFÖRVÄRV

1. 389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december
1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989,
s. 1) rättad genom EGT nr L 257, 21.9.1990, s. 13.

Bestämmelserna i artikel 1 — 5 i förordningen skall, inom ramen for detta
avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.1 skall orden ”, eller i överensstämmelse med den procedur
som anges i protokoll 21 till EES-avtalet,” införas efter orden ”Om
inte annat följer av artikel 22”. Dessutom skall ”gemenskapsdimen-
sion” ersättas med ”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.

b) I artikel 1.2 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med
”gemenskaps- respektive EFTA-dimension”.

Dessutom skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet”
ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen respektive EFTA i
dess helhet”.

I sista ledet skall ”medlemsstat” ersättas med ”stat”.

c) Artikel 1.3 är inte tillämplig.

d) 1 artikel 2.1, första stycket, skall ”den gemensamma marknaden”
ersättas med ”EES-avtalets funktion”.

e) I slutet av artikel 2.2 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas
med ”EES-avtalets funktion”.

f) I slutet av artikel 2.3 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas
med ”EES-avtalets funktion”.

g) I artikel 3.5 b skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat
eller EFTA-stat”.

h) I artikel 4.1 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med
”gemenskaps- eller EFTA-dimension”.

Dessutom skall i första meningen orden ”enligt artikel 57 i EES-
avtalet”, införas efter orden ”... skall anmälas till kommissionen”.

i) I artikel 5.1 skall sista stycket ersättas med följande:

”Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall
innefatta försäljning av varor och tjänster till företag eller konsu-
menter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. Samma gäller
beträffande omsättning inom EFTA-staternas territorium i sin helhet
eller i en EFTA-stat."

j) I artikel 5.3 a, andra stycket, skall ”omsättningen inom gemenskapen
i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen i dess
helhet eller inom EFTA i dess helhet”. Dessutom skall ”gemenskap-
sinvånare” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-invånare”.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8
till EES-lagen

243

k) I artikel 5.3 a, tredje stycket, skall ”medlemsstat” ersättas med
”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.

l) I artikel 5.3 b skall de sista orden ”..., skall hänsyn tas till de
bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en
medlemsstats invånare.” ersättas med följande: ”..., skall hänsyn tas
till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive
en EG-medlemsstats invånare. Samma gäller beträffande bruttopre-
mier som betalas av invånare inom EFTA-staternas territorium i sin
helhet respektive av invånare i en EFTA-stat.”

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8
till EES-lagen

G. TRANSPORT

10. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968
om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg
och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)

Bestämmelserna i artikel 1—5 och artikel 7 —9 i förordningen skall,
inom ramen för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall första stycket lyda:

”Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3 — 6 och mot-
svarande bestämmelse i artikel 6 i protokoll 21 till EES-avtalet,
förbjuds följande såsom oförenliga med EES-avtalets funktion utan
att det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av
företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan
påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte
eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom
det territorium som omfattas av EES-avtalet, särskilt de som innebär
att”.

b) Artikel 3.2 är inte tillämplig.

c) Artikel 6 är inte tillämplig.

d) I artikel 8 första stycket skall orden ”oförenligt med den gemen-
samma marknaden” ersättas med ”oförenligt med EES-avtalets
funktion”.

e) Artikel 9.1 skall lyda:

”När det gäller offentliga företag och företag som av EG-
medlemsstater eller EFTA-stater har medgetts särskilda eller exklu-
siva rättigheter skall de avtalsslutande parterna säkerställa att be-
stämmelser som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar
varken antas eller vidmakthålls.”

f) 1 artikel 9.2 skall ”gemenskapen” ersättas med ”de avtalsslutande
parterna”.

g) Artikel 9.3 skall lyda:

”EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall
övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel och skall
meddela de stater som ligger inom deras respektive behörighetsom-
råden de föreskrifter som kan behövas för detta ändamål.”

244

11. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem-
ber 1986 om fastställande av detaljerade regler for tillämpning av ar-
tiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

Bestämmelserna i avsnitt I i forordningen skall, inom ramen for detta
avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall termen ”hamnar i gemenskapen” ersättas med
”hamnar inom det territorium som omfattas av EES-avtalet”.

b) Artikel 2.2 är inte tillämplig.

c) I artikel 7.1, första stycket, skall ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller
motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

Dessutom skall i andra strecksatsen termen ”artikel 11.4” lyda ”arti-
kel 11.4 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-
avtalet”.

d) I artikel 7.2 a skall termen ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller motsva-
rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet,”

e) Följande stycken skall läggas till i artikel 7.2 c i

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med
ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen-
samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder för-
farandet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i
fråga om dessa förfaranden.

Om en eller flera av de andra avtalsslutande parterna har invänd-
ningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas
inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna
inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till eventu-
ella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

f) I artikel 8.2 skall orden ”på begäran av en medlemsstat” ersättas med
”på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsområde”.

Dessutom skall ”artikel 10” ersättas med ”artikel 10 eller motsva-
rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

g) I artikel 9.1 skall orden ”handels- och sjöfartsintressen inom gemen-
skapen” lyda ”de avtalsslutande parternas handels-och sjöfartsintres-
sen”.

h) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med
ett tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen-
samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder för-
farandet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i
fråga om dessa förfaranden. Om en eller flera av de andra avtals-
slutande parterna har invändningar mot den planerade åtgärden skall
en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén.
Om de avtalsslutande parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder
vidtas för att rätta till de eventuella snedvridningar av konkurrensen
som uppstår.”

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8

till EES-lagen

245

I. KOL OCH STÅL

14. 354 D 7024: Höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954
med en forordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag
enligt fördragets artikel 66.1 (EKSG: s officiella tidning nr 9, 1 1.5.1954, s.
345/54)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 4 är inte tillämplig.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8

till EES-lagen

246

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982: 736) om
ursprungsmärkning av kläder

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:736) om ursprungsmärkning av
kläder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

1992/93:EU1

Bilaga 3

247

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag;

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag skall införas en ny paragraf, 6 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Bestämmelserna i 1—5 §§ gäller
också vid överenskommelse med
mellanfolklig organisation.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

248

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk
tull, annan skatt, avgift eller pålaga;

Härigenom föreskrivs att lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,
annan skatt, avgift eller pålaga1 skall ha följande lydelse.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

I den mån utländsk tull, annan
skatt, avgift eller pålaga som av tull-
myndighet uppbärs vid eller i sam-
band med export eller import av
varor enligt överenskommelse mel-
lan Sverige och främmande stat får
tas ut här i riket skall bestämmel-
serna i 1, 3 - 5 §§, 6 § första stycket,
7, 10—12 samt 16 §§ lagen

(1990:314) om ömsesidig hand-
räckning i skatteärenden äga mot-
svarande tillämpning. Härvid skall
vad som i dessa bestämmelser sägs
om riksskatteverket i stället avse ge-
neraltullstyrelsen.

Föreslagen lydelse

I den mån utländsk tull, andra
skatter, avgifter eller pålagor som en
tullmyndighet tar emot vid eller i
samband med export eller import
av varor enligt överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat
eller mellan Sverige och mellanfolk-
lig organisation får tas ut här i lan-
det skall bestämmelserna i 1, 3 — 5
§§, 6 § första stycket, 7,10—12 samt
16 §§ lagen (1990:314) om ömsesi-
dig handräckning i skatteärenden
gälla. Härvid skall vad som i dessa
bestämmelser sägs om riksskatte-
verket i stället avse generaltullsty-
relsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1990:315.

249

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser
om internationellt samarbete på brottmålsområdet;

Härigenom föreskrivs att loch 8 §§ lagen (1991:435) om vissa bestämmel-
ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en
främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt
förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överens-
kommelse med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten
att utnyttja materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett
vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Bestämmelserna i första stycket

I den utsträckning det har avta-
lats i en överenskommelse som Sve-
rige har ingått med främmande stat,
får den som efter kallelse i enlighet
med överenskommelsen har rest in
i Sverige från den främmande sta-
ten för att höras eller på annat sätt
medverka vid utredning av brott
eller i ett rättsligt förfarande med
anledning av brott inte lagföras el-
ler, i vidare mån än som följer av
6 §, berövas sin frihet eller på annat
sätt underkastas inskränkning i
denna på grund av handling, under-
låtenhet eller dom som härrör från
tiden före inresan i Sverige och
som, när det gäller en tilltalad, inte
är avsedd med kallelsen.

gäller också i fråga om överens-
kommelse med en mellanfolklig or-
ganisation.

I den utsträckning det har avta-
lats i en överenskommelse som Sve-
rige har ingått med främmande stat,
eller med en mellanfolklig organisa-
tion, får den som efter kallelse i
enlighet med överenskommelsen
har rest in i Sverige för att höras
eller på annat sätt medverka vid
utredning av brott eller i ett rättsligt
förfarande med anledning av brott
inte lagföras eller, i vidare mån än
som följer av 6 §, berövas sin frihet
eller på annat sätt underkastas in-
skränkning i denna på grund av
handling, underlåtenhet eller dom
som härrör från tiden före inresan i
Sverige och som, när det gäller en
tilltalad, inte är avsedd med kallel-
sen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att
han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av
femton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att
hans närvaro inte länghre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet,
återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha
mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1992:107.

250

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.

Bilaga2

Immunitet och/eller privilegier gäller för föl- Tillämplig internatio-
jande nell överenskommelse

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Internationella organ Fysiska personer

40 EFTA: s övervak-
ningsmyndighet

41 EFTA-domsto-
len

Medlemmar och
personer med tjänst
hos övervakningsmyn-
digheten jämte nämn-
da personers familje-
medlemmar samt per-
soner med uppdrag av
övervakningsmyndig-
heten och företrädare
för Europeiska gemen-
skapernas kommis-
sion och EG:s med-
lemsstater

Domare, registrator
och personer med
tjänst vid domstolen
jämte nämnda perso-
ners familjemedlem-
mar

Protokoll 6 till av-
talet den 2 maj 1992
mellan EFTA-staterna
om upprättande av en
övervakningsmyndig-
het och en domstol

Protokoll 7 till av-
talet den 2 maj 1992
mellan EFTA-staterna
om upprättande av en
övervakningsmyndig-
het och en domstol

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1987:341.

2 Senaste lydelse 1991:440.

251

7 Förslag till

Lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG),
som det hänvisas till i bilaga VI till avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-
lemmar flyttar inom gemenskapen, i den lydelse rättsakten har enligt
bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om
ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-
tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels
förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)
nr 1408/71.

2. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)
nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

3. Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985
om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för
migrerande arbetare avseende Grönland, såvitt artikeln avser fortsatt
giltighet och tillämpning av artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG)
nr 1408/71.

4. Avsnitt 1 under avdelning VIII. Socialpolitik i Anslutningsakten för
Spanien och Portugal.

5. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11
december 1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egen-
företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels
förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr
1408/71.

6. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1305/89 av den 11 maj 1989
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)
nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

7. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)
nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

8. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober
1989 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förord-
ning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

252

9. Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991
om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG)
nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga VI
till EES-avtalet.

3 § Av lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna
i följande protokoll skall gälla.

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna
inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet
och en domstol mellan EFTA-länderna.

4 § Som bilaga 1-10 till denna lag finns den svenska texten till

1. de rättsakter som anges i 1 §,

2. bilaga VI till EES-avtalet.

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italien-
ska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska
texterna skall ha samma giltighet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

253

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2001/83

av den 2 juni 1983

om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen for social trygghet när anställda, egen-
företagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels
förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)
nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 2, 7, 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2, och

med beaktande av följande:

Förordning (EEG) nr 139O/813 har utvidgat förordning (EEG) nr
1408/714 om tillämpningen av systemen för social trygghet på anställda
och deras familjer som flyttar inom gemenskapen till att omfatta även
egenföretagare och deras familjemedlemmar.

Förordning (EEG) nr 3795/813 har utvidgat förordning (EEG) nr
574/726 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 till att omfatta
även egenföretagare och deras familjemedlemmar.

Dessa ändringar har trätt i kraft den 1 juli 1982. Mellan införandet av
förordning (EEG) nr 1390/81 och den 1 juli 1982 har även förordning
(EEG) nr 2793/817 ändrat förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr
574/72.

Dessa ändringar har införlivats med texten till förordning (EEG) nr
1408/71 i dess ursprungliga lydelse varvid hänsyn inte tagits till de
ändringar som skett genom förordning (EEG) nr 1390/81.

Förordning (EEG) nr 1408/71 har, särskilt som en följd av att förord-
ning (EEG) nr 1390/81 har trätt i kraft, fått en ny bilaga 1, de övriga
bilagorna har därför numrerats om, vilket bör beaktas med hänsyn till
de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr 2793/81. Det
skall dessutom anges om dessa ändringar omfattar även egenföretagare
vilket är fallet för de bestämmelser som avses i andra strecksatsen i
artikel 1.2 6 b och andra strecksatsen i artikel 1.2 6 g i förordning
(EEG) nr 2793/81.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1 EGT nr C 27, 2.2.1983, s. 3.

2 EGT nr C 161, 20.6.1983, s. 17.

3 EGT nr L 143, 29.5.1981, s. 1.

4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

3 EGT nr L 378, 31.12.1981, s. 1.

6 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

7 EGT nr L 275, 29.9.1981, s. 1.

254

I den italienska versionen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG)
nr 574/72 är det lämpligare att använda uttrycket lavoratori subordinati
i stället för lavoratori salariati, och lavoratori autonomi i stället för
lavoratori non salariati.

Förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 behöver alltså
ändras.

Det är nödvändigt att ändra punkt 1 i avsnitt C i bilaga 2 och punkter-
na 2 och 3 i avsnitt C i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72.
6-86

Det är för tydlighetens skull nödvändigt att i sin helhet uppdatera
förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, senast ändrad
genom förordning (EEG) nr 2000/83'. De avsnitt som har ändrats med
verkan den 1 juli 1982, de avsnitt som tidigare har ändrats och de
oförändrade avsnitten bör återges i en enda text.

Bilagorna 1, 4, 5, 6, 7 och 8 till förordning (EEG) nr 574/72 har
uppdaterats genom förordning (EEG) nr 2474/S22 och (EEG) nr
799/833 och av praktiska skäl bör dessa uppdaterade bilagor tillsam-
mans med alla bestämmelser i förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG)
nr 574/72 samlas i en enda text som träder i kraft den 1 juli 1982.
Slutligen är det av praktiska skäl nödvändigt att ändra de detaljregler
som gäller utvidgningen av överenskommelser enligt artikel 3 i förord-
ning (EEG) nr 1390/814 till att omfatta även egenföretagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 och förordningens rubrik skall ha den
lydelse som anges i bilaga I.

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 och förordningens rubrik skall ha den
lydelse som anges i bilaga II.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 1.

2 EGT nr L 266, 15.9.1982, s. 1.

3 EGT nr L 89, 7.4.1983, s. 15.

4 EGT nr L 143, 29.5.1981, s. 1.

255

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.	1992/93:EU1
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla	Bilaga 3
medlemsstater.	Bilaga 1 till lagen om
Utfärdad i Luxembourg den 2 juni 1983.	samordning av systemen för
På rådets vägnar	social trygghet när personer flyttar inom
N BLUM	Europeiska
Ordförande	ekonomiska samarbetsområdet (EES)

256

BILAGA I

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen

AVDELNING I: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel

1-12)

AVDELNING II: BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFT-
NING (artikel 13-17)

AVDELNING III: SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA
SLAG AV FÖRMÅNER

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Kapitel 1: Sjukdom och moderskap

Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser
(artikel 18)

Avsnitt 2: Anställda, egenföretagare
och deras familjemedlemmar
(artikel 19-24)

Avsnitt 3: Arbetslösa personer och der
as familjemedlemmar (artikel

25)

Avsnitt 4: Pensionssökande och deras
familjemedlemmar (artikel

26)

Avsnitt 5: Pensionärer och deras famil-
jemedlemmar (artikel 27-34)

Avsnitt 6: Diverse bestämmelser (arti-
kel 35)

Avsnitt 7: Återbetalning mellan institu-
tioner (artikel 36)

Kapitel 2: Invaliditet

Avsnitt 1: Anställda och egenföretagare
som omfattats av endast
sådan lagstiftning enligt
vilken invaliditetsförmåner-
nas storlek är oberoende av
försäkringsperiodemas längd
(artikel 37-39)

257

17 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

Avsnitt 2: Anställda och egenföretagare
som omfattats antingen av
lagstiftning enligt vilken
invaliditetsförmånernas
storlek är beroende av för-
säkrings- eller bosättnings-
periodemas längd eller av
lagstiftning av denna typ och
av den typ som avses i
avsnitt 1 (artikel 40)

Avsnitt 3: Förvärrad invaliditet (artikel
41)

Avsnitt 4: Utgivande av förmåner som
tidigare har innehållits eller
dragits in - Omvandling av
invaliditetsförmåner till
förmåner vid ålderdom
(artikel 42 och 43)

Kapitel 3: Ålderdom och dödsfall (pensioner)
(artikel 44-51)

Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Avsnitt 1: Rätt till förmåner (artikel
52-59)

Avsnitt 2: Förvärrande av en arbets-
sjukdom för vilken förmåner
har beviljats (artikel 60)

Avsnitt 3: Diverse bestämmelser (ar-
tikel 61 och 62)

Avsnitt 4: Återbetalning mellan institu-
tioner (artikel 63)

Kapitel 5: Dödsfallsersättningar (artikel 64-66)

Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner

Avsnitt 1: Allmänna bestämmelser
(artikel 67 och 68)

Avsnitt 2: Arbetslösa personer som
beger sig till en annan med-
lemsstat än den behöriga
staten (artikel 69 och 70)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

258

	Artikel 3: Arbetslösa personer som 1992/93:EU1 under sin senaste anställning Bilaga 3 var bosatta i en annan med- Bilaga 1 lemsstat än den behöriga till lagen om staten (artikel 71) samordning av Kapitel?:- systemen för social trygghet Kapitel 8: Förmåner lör pensionärers minderåriga när personer barn och för barn som mist en av för- flyttar inom äldrama eller båda föräldrarna (ar- Europeiska tikel77-79) ekonomiska
AVDELNING IV:	ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL samarbetsområdet TRYGGHET FÖR MIGRERANDE ARBETARE <EES> (artikel 80 och 81)
AVDELNING V:	RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR MIGRERAN- DE ARBETARES SOCIALA TRYGGHET (artikel 82 och 83)
AVDELNING VI:	DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 84-93)

AVDELNING VII: ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

(artikel 94-100)

BILAGOR

Bilaga 1:	—
Bilaga 2:	...
Bilaga 3:	...
Bilaga 4:	...
Bilaga 5:	Överensstämmelse mellan medlemsstaternas lag- stiftning om villkor om graden av invaliditet
Bilaga 6:	Särskilda regler för tillämpningen av vissa med- lemsstaters lagstiftning
Bilaga 7:	Fall då en person samtidigt skall omfattas av lag- stiftningen i två medlemsstater

259

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

1 denna förordning används följande beteckningar med de betydelser
som här anges:

a) Anställda respektive egenföretagare'.

i) den som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig
fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som
täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda
eller egenföretagare,

ii) den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de
risker som täcks av de grenar av social trygghet som be-
handlas i denna förordning, enligt ett system för social trygg-
het för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande
befolkningen, förutsatt att personen

— kan identifieras som anställda eller egenföretagare genom
det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras,
eller,

— om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon
annan risk som anges i bilaga 1 enligt ett system för
anställda eller egenföretagare, eller enligt ett system som
avses i punkt iii, antingen obligatoriskt eller genom frivil-
lig fortsättningsförsäkring, eller, där inget sådant system
finns i den berörda medlemsstaten, följer den definition
som anges i bilaga 1,

iii) den som är obligatoriskt försäkrad mot flera av de risker som
täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt ett
standardsystem för social trygghet för hela lantbruksbefolk-
ningen enligt de kriterier som anges i bilaga 1,

iv) den som är frivilligt försäkrad mot en eller flera av de risker
som täcks av de grenar som denna förordning behandlar,
enligt en medlemsstats system för social trygghet för anställda
eller egenföretagare eller för samtliga invånare eller för vissa
kategorier av invånare

— om en sådan person är verksam som anställd eller egen-
företagare, eller

— om en sådan person tidigare varit obligatoriskt försäkrad mot
samma risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare
i samma medlemsstat.

b) Gränsarbetare: en anställd eller egenföretagare som är verksam
inom en medlemsstats territorium och som är bosatt inom en
annan medlemsstats territorium, dit han som regel återvänder
dagligen eller åtminstone en gång i veckan. En gränsarbetare som

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

260

förflyttas till en annan ort inom samma eller någon annan med-
lemsstats territorium av det företag till vilket han normalt är knu-
ten, eller som tillhandahåller tjänster på annan ort inom samma
eller en annan medlemsstats territorium, behåller sin ställning som
gränsarbetare under en tid av högst fyra månader även om han
under denna tid är förhindrad att dagligen, eller åtminstone en
gång i veckan, återvända till den ort där han är bosatt.

c) Säsongsarbetare-, en anställd som reser till en annan medlemsstats
territorium än det inom vilket han är bosatt, för att där utföra ett
säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den
staten under en tid som inte under några omständigheter kan över-
stiga åtta månader och som uppehåller sig inom den nämnda
statens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av sä-
songskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas väx-
lingar automatiskt återkommer vaije år.

d) Flykting skall ha samma innebörd som i artikel 1 i konventionen
om flyktingars rättsliga ställning undertecknad i Genéve den 28
juli 1951.

e) Uttrycket statslös skall ha samma innebörd som i artikel 1 i kon-
ventionen om statslösa personers rättsliga ställning undertecknad i
New York den 28 september 1954.

f) Familjemedlem: den som definieras eller erkänns som familjemed-
lem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstift-
ning enligt vilken förmåner utges, eller, i fall som avses i artikel

22.1 a och artikel 31, i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars
territorium personen är bosatt. Om denna lagstiftning betraktar
som familjemedlem eller medlem av hushållet endast den som är
samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall detta
villkor anses vara uppfyllt om personen för sin försöijning huvud-
sakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egen-
företagaren. Om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner
vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemed-
lemmar och andra personer som lagstiftningen gäller, skall ut-
trycket familjemedlem ha den betydelse som anges i bilaga 1.

g) Efterlevande: en person som definieras eller erkänns som sådan av
den lagstiftning enligt vilken förmånerna utges. Om denna lagstift-
ning betraktar som efterlevande endast den, som var samboende
med den avlidne, skall detta villkor anses vara uppfyllt om per-
sonen för sin försöijning huvudsakligen var ekonomiskt beroende
av den avlidne.

h) Bosättning: stadigvarande bosättning.

i) Vistelse: tillfällig vistelse.

j) Lagstiftning-, i förhållande till varje medlemsstat, nuvarande eller
kommande lagar och andra författningar om de grenar av och
system för social trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt
alla andra beslut om åtgärder för att genomföra sådana grenar och
system.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

261

Uttrycket omfattar inte bestämmelser i nuvarande eller kom-
mande kollektivavtal även om de genom myndighetsbeslut har
gjorts tvingande eller fått sitt tillämpningsområde utvidgat. Om
emellertid sådana bestämmelser

i) tjänar till att uppfylla ett krav på obligatorisk försäkring, som
tillkommit genom de lagar och andra författningar som avses
i föregående stycke, eller

ii) skapar ett system som administreras av samma organ som
administrerar de system som tillkommit genom författningar
som avses i föregående stycke,

kan begränsningen i uttrycket när som helst hävas genom att den
berörda medlemsstaten avger en förklaring som specificerar de
system som denna förordning skall gälla. En sådan förklaring skall
anmälas och offentliggöras enligt bestämmelserna i artikel 97.

Bestämmelserna i föregående stycke skall inte leda till att system
för vilka förordning nr 3 har gällt undantas från denna förordnings
tillämpningsområde.

Uttrycket lagstiftning omfattar inte heller bestämmelser om
sådana särskilda system för egenföretagare vilkas tillkomst är
överlämnad till de berördas initiativ, eller vilka gäller endast en
del av den berörda medlemsstatens territorium, och detta oavsett
om myndigheterna har beslutat att göra dem obligatoriska eller att
utvidga deras tillämpningsområde. Dessa särskilda system anges i
bilaga 2.

k) Konvention om social trygghet: vaije bilateralt eller multilateralt
socialförsäkringsinstrument som är bindande eller som kommer att
bli bindande för två eller flera medlemsstater inbördes samt vaije
annat sådant multilateralt instrument som är bindande eller som
kommer att bli bindande för minst två medlemsstater och en eller
flera andra stater vad gäller samtliga eller vissa av de grenar och
system som anges i artikel 4.1 och 4.2, samt alla slags överens-
kommelser som har träffats i enlighet med sådana instrument.

l) Behörig myndighet: vaije medlemsstats minister, ministrar eller
motsvarande myndighet med ansvar för system för social trygghet
inom hela eller en del av statens territorium.

m) Administrativa kommissionen: den kommission som anges i artikel

80.

n) Institution: i förhållande till vaije medlemsstat det organ eller den
myndighet som har ansvaret för att administrera hela eller vissa
delar av lagstiftningen.

o) Behörig institution:

i) den institution hos vilken en person är försäkrad vid den
tidpunkt då en ansökan om förmån görs,

ii) den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller
skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familje-
medlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där
institutionen finns,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

262

iii) den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens
behöriga myndighet, eller

iv) när det gäller ett system där en arbetsgivare har ansvar for
förmåner som avses i artikel 4.1, antingen arbetsgivaren eller
den anlitade försäkringsgivaren eller, om sådan saknas, ett
organ eller en myndighet som har utsetts av den behöriga
myndigheten i den berörda medlemsstaten.

p) Institution på bosättningsorten respektive institution pä vistelse-
orten: den institution som är behörig att utge förmåner på den ort,
där personen är bosatt, enligt den lagstiftning som institutionen
tillämpar, respektive den institution som är behörig att utge för-
måner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den
lagstiftning som institutionen tillämpar eller, då ingen sådan in-
stitution finns, den institution som utsetts av den ifrågavarande
medlemsstatens behöriga myndighet.

q) Behörig stat: den medlemsstat, inom vars territorium den behöriga
institutionen finns.

r) Försäkringsperioder: avgiftsperioder, anställningsperioder eller
perioder av verksamhet som egenföretagare definierade eller er-
kända som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de
har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder
som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betrak-
tas som likvärdiga med försäkringsperioder.

s) Anställningsperioder och perioder av verksamhet som egen-
företagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den
lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt alla perioder som
behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas
som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder av verk-
samhet som egenföretagare.

s) a) Bosättningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som
sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses
vara fullgjorda.

t) Förmåner och pensioner: alla förmåner och pensioner, inbegripet
alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, alla
indexhöjningar och tilläggsbetalningar, om något annat inte före-
skrivs i avdelning III, liksom förmåner i form av engångsbelopp
som kan utbetalas istället för pensioner samt utbetalningar som
görs i form av återbetalning av avgifter.

u) i) Familjeförmåner: alla vård- eller kontantförmåner, som är

avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som
anges i artikel 4.1 h, utom de särskilda bidrag vid barns
födelse som nämns i bilaga 2.

ii) Familjebidrag: periodiska kontantförmåner som utges endast
på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekom-
mande fall, deras ålder.

v) Dödsfallsersättningar: alla engångsbetalningar vid dödsfall, utom
de engångsbelopp som avses i punkt t.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

263

Artikel 2

Personkrets

1. Denna förordning gäller anställda och egenföretagare, som omfat-
tas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater
och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyk-
tingar bosatta inom en medlemsstats territorium, samt deras familje-
medlemmar och efterlevande.

2. Denna förordning gäller dessutom efterlevande till anställda och
egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera med-
lemsstater, oavsett dessa anställda eller egenföretagares medborgarskap,
om deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa
eller flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

3. Denna förordning gäller statligt anställda och personer som enligt
den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana, om de omfattas
eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken denna
förordning tillämpas.

Artikel 3

Likabehandling

1. Om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i denna
förordning har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territo-
rium och för vilka denna förordning gäller, samma skyldigheter och
rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats
egna medborgare.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla rätten att välja ledamöter av
organen inom det sociala trygghetssystemets institutioner eller att delta
i nomineringen av sådana ledamöter men skall inte påverka medlems-
staternas författningsbestämmelser om valbarhet eller metoder för nomi-
neringen.

3. De bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i
kraft enligt artikel 7.2 c och bestämmelser i konventioner som ingåtts
enligt artikel 8.1, skall gälla alla personer som omfattas av denna för-
ordning, om något annat inte föreskrivs i bilaga 3.

Artikel 4

Sakområden

1. Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av
social trygghet:

a) förmåner vid sjukdom och moderskap,

b) förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara
eller förbättra förvärvsförmågan,

c) förmåner vid ålderdom,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

264

d) förmåner till efterlevande,

e) förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,

f) dödsfallsersättningar,

g) förmåner vid arbetslöshet,

h) familjeförmåner.

2. Denna förordning gäller alla allmänna och särskilda system för
social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte, och
system där en arbetsgivare eller en redare har ansvar för förmåner som
nämns i punkt 1.

3. Bestämmelserna i avdelning III skall dock inte påverka medlems-
staternas författningsbestämmelser om en redares ansvar.

4. Denna förordning gäller inte social eller medicinsk hjälp, förmåner
till offer för krig eller dess följder eller särskilda system för statligt
anställda och personer som behandlas som sådana.

Artikel 5

Medlemsstaters förklaringar om denna förordnings tillämpningsområde

I förklaringar som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 97
skall medlemsstaterna närmare ange den lagstiftning och de system som
avses i artikel 4.1 och 4.2, de minimiförmåner som aves i artikel 50
samt de förmåner som avses i artikel 77 och 78.

Artikel 6

Konventioner om social trygghet som ersätts av denna förordning

Om något annat inte följer av bestämmelserna i artikel 7, 8 och 46.4,
skall denna förordning, både vad gäller de personer och de sakområden
som den behandlar, ersätta bestämmelserna i alla konventioner om
social trygghet mellan

a) två eller flera medlemsstater inbördes, eller

b) minst två medlemsstater och en eller flera andra stater i den mån
behandlingen av frågor enligt konventionen inte skall ske under
medverkan av en institution i någon av de sistnämnda staterna.

Artikel 7

Internationella bestämmelser som inte påverkas av denna förordning

1. Denna förordning skall inte påverka skyldigheter som följer av

a) konventioner som har antagits av Internationella arbetskonferensen
och som har trätt i kraft efter ratificering av en eller flera med-
lemsstater,

b) de europeiska interimsöverenskommelser om social trygghet som
har slutits mellan Europarådets medlemsstater den 11 december
1953.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

265

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 skall följande fortfaran-
de gälla:

a) Bestämmelserna i överenskommelsen den 27 juli 1950 om Rhen-
skeppamas sociala trygghet, som har reviderats den 13 februari
1961.

b) Bestämmelserna i den europeiska konventionen den 9 juli 1956 om
social trygghet för anställda inom internationell transport.

c) Bestämmelserna i de konventioner om social trygghet som anges i
bilaga 3.

Artikel 8

Slutande av konventioner mellan medlemsstater

1. Två eller flera medlemsstater kan vid behov sluta konventioner
med varandra som bygger på denna förordnings principer och anda.

2. Vaije medlemsstat skall anmäla enligt bestämmelserna i artikel

97.1 vaije konvention som har slutits med en annan medlemsstat enligt
bestämmelserna i punkt 1.

Artikel 9

Tillträde till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. De bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, som gör bosätt-
ning inom denna stats territorium till villkor för anslutning till frivillig
försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall inte gälla personer
som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium, om de någon
gång i sin tidigare förvärvsverksamhet har omfattats av lagstiftningen i
den förstnämnda staten som anställd eller egenföretagare.

2. Om det enligt en medlemsstats lagstiftning för anslutning till frivil-
lig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring krävs att försäk-
ringsperioder har fullgjorts, skall försäkrings- eller bosättningsperioder
som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning tillgodoräk-
nas, i den utsträckning som behövs, som om de hade fullgjorts enligt
den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 10

Bortseende från krav på bosättning — Obligatorisk försäkrings inverkan
på återbetalning av avgifter

1. Om något annat inte föreskrivs i denna förordning får kontantför-
måner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid
olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall
vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte
minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av
att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den där institu-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

266

tionen med ansvar för betalningen finns.

Föregående stycke skall även gälla förmåner som utges som engångs-
belopp när en efterlevande make, som hade rätt till efterlevandepension,
gifter om sig.

2. Om återbetalning av avgifter enligt en medlemsstats lagstiftning
förutsätter att en person inte längre omfattas av obligatorisk försäkring,
skall detta villkor inte anses uppfyllt så länge denne omfattas av obliga-
torisk försäkring som en anställd eller egenföretagare enligt en annan
medlemsstats lagstiftning.

Artikel 11

Indexering av förmåner

De föreskrifter om indexering av förmåner som finns i en medlemsstats
lagstiftning skall gälla förmåner som utges enligt den lagstiftningen och
tillämpas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 12

Förhindrande av sammanträffande av förmåner

1. Denna förordning kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt
till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk
försäkring. Detta gäller dock inte förmåner som utges på grund av
invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbetssjukdom och som
beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmel-
serna i artikel 41, 43.2, 43.3, 46, 50, 51 eller 60.1 b.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning,
innehållande eller indragning av förmåner för den som samtidigt har
andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst får åberopas även
om rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt en annan medlems-
stats lagstiftning eller om inkomsten härör från en annan medlemsstats
territorium. Detta gäller dock inte då en person får förmåner av samma
slag på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbets-
sjukdom som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner
enligt bestämmelserna i artikel 46, 50, 51 eller 60. 1 b.

3. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning,
innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet eller förtida
förmåner vid ålderdom för den som är förvärvsverksam kan åberopas
mot honom även om han är verksam inom en annan medlemsstats terri-
torium.

4. En invalidpension enligt nederländsk lagstiftning skall, i fall där
den nederländska institutionen enligt bestämmelserna i artikel 57.3 c
eller 60.2 b är skyldig att bidra även till kostnaderna för förmåner vid
arbetssjukdom som utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning,
minskas med det belopp som skall betalas till den institution i den andra
medlemsstaten som har ansvar för att utge förmånerna vid arbetssjuk-
dom.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

267

AVDELNING 11

BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 13

Allmänna regler

1. Om något annat inte följer av artikel 14c skall personer för vilka
denna förordning gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlems-
stat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna
avdelning.

2. Om något annat inte följer av artikel 14-17 gäller följande:

a) Den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium
skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är
bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det före-
tag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är
bosatt inom en annan medlemsstats territorium,

b) Den som är egenföretagare inom en medlemsstats territorium skall
omfattas av denna stats lagstiftning även om han är bosatt inom en
annan medlemsstats territorium,

c) Den som är anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats
flagga skall omfattas av denna stats lagstiftning,

d) Statligt anställda och personer som behandlas som sådana skall
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat som gäller för den
förvaltning som sysselsätter dem,

e) Den som är inkallad eller har återinkallats till militärtjänstgöring
eller civil tjänstgöring i en medlemsstat skall omfattas av denna
stats lagstiftning. Om det för rätt till förmåner enligt denna lag-
stiftning krävs att försäkringsperioder har fullgjorts före påböljad
eller efter avslutad sådan militärtjänstgöring eller civil tjänstgö-
ring, skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan
medlemsstats lagstiftning tillgodoräknas, i den utsträckning det
behövs, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda statens
lagstiftning. En anställd eller egenföretagare som är inkallad eller
har återinkallats till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring skall
behålla sin ställning som anställd eller egenföretagare.

Artikel 14

Särskilda regler för andra anställda än sjömän

Artikel 13.2 a skall tillämpas med beaktande av följande undantag och
omständigheter:

1. a) Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett
företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta
företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att
utföra arbete där för detta företags räkning skall fortsätta att

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

268

omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning,
under förutsättning att detta arbete inte väntas vara längre än
tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta någon
som har fullgjort sin utsändningsperiod.

b) Om arbetet i den andra medlemsstaten på grund av oförut-
sebara omständigheter varar längre än som ursprungligen
förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv måna-
der, skall den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning fortsät-
ta att gälla tills det arbetet har avslutats, under förutsättning
att den behöriga myndigheten i den medlemsstat dit personen
har sänts ut, eller det organ som har utsetts av denna myndig-
het, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före
den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock
inte lämnas för en förlängning som överstiger tolv månader.

2. För den som normalt arbetar inom två eller flera medlemsstaters
territorier skall fråga om tillämplig lagstiftning avgöras på följande
sätt:

a) En person som hör till den resande eller flygande personalen
hos ett företag som för andras eller egen räkning bedriver
internationell befordran av passagerare eller gods med järn-
väg, landsvägstransporter, flyg eller inrikes sjöfart och som
har sitt säte inom en medlemsstats territorium skall omfattas
av denna stats lagstiftning med följande begränsningar:

i) Om företaget har en filial eller fast representation inom en
annan medlemsstats territorium, skall den som arbetar vid
denna filial eller fasta representation omfattas av lagstift-
ningen i den medlemsstaten.

ii) Den som huvudsakligen arbetar inom den medlemsstats
territorium där han är bosatt skall omfattas av denna stats
lagstiftning, även om det företag hos vilket han är anställd
inte har sitt säte eller någon filial eller permanent repre-
sentation inom det territoriet.

b) Andra anställda än de som anges i a skall omfattas av

i) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium den
anställde är bosatt, om han till viss del utför arbetet inom
detta territorium eller om han är knuten till flera företag
eller arbetsgivare inom olika medlemsstaters territorier,

ii) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium det
företag eller den person, som anställt honom har sitt säte
eller är bosatt, om han inte är bosatt inom någon av de
medlemsstaters territorier där han utför arbetet.

3. Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag,
som har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium och vars
verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns, skall
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium
företaget har sitt säte.

1992/93:EU1
Bilaga 3
Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

269

Artikel 14a

Särskilda regler för andra egenföretagare än sjömän

Artikel 13.2 b skall tillämpas med beaktande av följande undantag och
omständigheter:

1. a) Den som normalt är egenföretagare inom en medlemsstats

territorium och som utför arbete inom en annan medlemsstats
territorium skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda
medlemsstatens lagstiftning, förutsatt att detta arbete inte
väntas vara längre än tolv månader.

b) Om arbetet på grund av oförutsebara omständigheter varar
längre än som ursprungligen förväntades och om varaktigheten
därför överstiger tolv månader, skall den förstnämnda med-
lemsstatens lagstiftning fortsätta att gälla tills arbetet har
avslutats, under förutsättning att den behöriga myndigheten i
den medlemsstat dit företagaren har rest för att utföra arbetet,
eller det organ som har utsetts av denna myndighet, lämnar
sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första
tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte läm-
nas för en förlängning som överstiger tolv månader.

2. Den som normalt är egenföretagare inom två eller flera medlems-
staters territorier skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat
inom vars territorium han är bosatt, om han utför någon del av sitt
arbete inom den medlemsstatens territorium. Om han inte utför
något arbete inom den medlemsstats territorium där han är bosatt
skall han omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars
territorium han utför sitt huvudsakliga arbete. Kriterier för vad
som skall anses vara huvudsakligt arbete fastställs in den förord-
ning som anges i artikel 98.

3. Den vars företag har sitt säte inom en medlemsstats territorium
och sträcker sin verksamhet över två medlemsstaters gemensamma
gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom
vars territorium företaget har sitt säte.

4. Om den lagstiftning som en person skulle omfattas av enligt punkt
2 eller 3 inte medger att personen ens på frivillig basis kan an-
slutas till ett pensionssystem, skall han omfattas av den medlems-
stats lagstiftning som skulle ha gällt, om dessa bestämmelser inte
hade funnits, eller om två eller flera medlemsstaters lagstiftning
skulle gälla med tillämpning av denna regel, av den lagstiftning
som de berörda medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter
kommer överens om.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

270

Artikel 14b

Särskilda regler för sjömän

Artikel 13.2 c skall tillämpas med beaktande av följande undantag och
omständigheter:

1. Den som är anställd hos ett företag till vilket han normalt är knu-
ten, antingen inom en medlemsstats territorium eller ombord på ett
fartyg som för en medlemsstats flagga, och som sänds ut av detta
företag för att utföra arbete för detta företags räkning ombord på
ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att
omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten enligt
de villkor som anges i artikel 14.1.

2. Den som normalt är egenföretagare, antingen inom en medlems-
stats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlems-
stats flagga, och som utför arbete för egen räkning ombord på ett
fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att
omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning enligt de
villkor som anges i artikel 14a. 1.

3. Den som normalt inte har anställning till sjöss men som utför
arbete inom en medlemsstats territorialvatten eller hamn ombord
på ett fartyg, vilket för en annan medlemsstats flagga inom detta
territorialvatten eller denna hamn och vars besättning han inte
tillhör, skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlems-
statens lagstiftning.

4. Den som är anställd på ett fartyg, vilket för en medlemsstats
flagga, och som får sin lön från ett företag eller en person som
har sitt säte eller är bosatt inom en arman medlemsstats territorium
skall omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning, om han är
bosatt inom denna stats territorium. Företaget eller personen som
betalar lönen skall betraktas som arbetsgivare vid tillämpningen av
den lagstiftningen.

Artikel 14c

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3811/86.)

Artikel 14d

Diverse bestämmelser

1. En person som avses i artikel 14.2, 14.3, 14a.2, 14a.3, 14.a.4
och 14c. 1 a, skall vid tillämpningen av den lagstiftning som har fast-
ställts i överensstämmelse med dessa bestämmelser, behandlas som om
han utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medlemsstatens territo-
rium.

2. Bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, enligt vilka en pen-
sionär som är förvärvsverksam inte skall omfattas av den obligatoriska

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

271

försäkringen for denna verksamhet, skali gälla också pensionärer som
har förvärvat rätt till pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning,
om inte personen i fråga hos den institution som har utsetts av den
behöriga myndigheten i den förstnämnda medlemsstaten och som nämns
i bilaga 10 till den förordning som anges i artikel 98, uttryckligen begär
att få omfattas av försäkringen.

Artikel 15

Regler om frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. Artiklarna 13—14d skall inte gälla frivillig försäkring eller frivillig
fortsättningsförsäkring såvida det i en medlemsstat, för någon av de
grenar som anges i artikel 4, inte finns annat än ett frivilligt försäk-
ringssystem.

2. Om tillämpningen av två eller flera medlemsstaters lagstiftning
medför dubbel försäkring gäller följande:

— Vid ett obligatoriskt försäkringssystem och ett eller flera system
för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall
personen omfattas endast av det obligatoriska försäkringsssys-
temet.

— Vid två eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig
fortsättningsförsäkring, kan personen omfattas endast av det sys-
tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring
som han har valt.

3. Vad gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) kan dock
personen ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring
eller frivillig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan
medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelför-
säkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda
medlemsstaten.

Artikel 16

Särskilda regler för personer anställda på beskickningar och konsulat
samt för Europeiska gemenskapernas hjälppersonal

1. Bestämmelserna i artikel 13.2 a skall tillämpas på personer som är
anställda vid beskickningar och konsulat och på privattjänare hos tjäns-
temän vid beskickningar eller konsulat.

2. Anställda som omfattas av punkt 1 och som är medborgare i den
medlemsstat som är den mottagande eller sändande staten har dock rätt
att välja att omfattas av lagstiftningen i den staten. Denna rättighet att
välja kan utövas vid vaije kalenderårs utgång och skall inte ha retroak-
tiv verkan.

3. Europeiska gemenskapernas hjälppersonal kan välja att omfattas av
lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är anställda,
av lagstiftningen i den medlemsstat som de senast har omfattats av eller

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

272

av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare, vad
gäller andra bestämmelser än de som handlar om familjebidrag vilka är
reglerade i anställningsvillkoren for denna personal. Denna rätt att
välja, som endast kan utövas en gång, gäller från och med den dag
anställningen påböijas.

Artikel 17

Undantag från artikel 13-16

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller
de organ som utses av dessa myndigheter kan komma överens om
undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån för vissa
grupper av anställda eller egenföretagare eller för vissa sådana per-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

soner.

AVDELNING III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV
FÖRMÅNER

KAPITEL I

SJUKDOM OCH MODERSKAP

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 18

Sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
kräver att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har full-
gjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå en rätt till förmåner,
skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings-, anställnings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlems-
stats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstift-
ning som institutionen tillämpar.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla säsongsarbetare, även vad
avser perioder före ett försäkringsavbrott som överstiger den period
som den behöriga statens lagstiftning medger, under förutsättning att
avbrottet i personens försäkring inte har överstigit fyra månader.

273

18 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

Avsnitt 2

Anställda eller egenföretagare och deras familjemedlemmar

Artikel 19

Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten — Allmänna
regler

1. En anställd eller en egenföretagare som är bosatt inom en annan
medlemsstats territorium än den behöriga statens och som uppfyller
villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner skall, i
förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, få
följande förmåner i den stat där han är bosatt:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges
av institutionen på bosättningsorten enligt bestämmelserna i den
lagstiftning som institutionen tillämpar som om han vore försäkrad
där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt
den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse
mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosätt-
ningsorten kan sådana förmåner dock utges av den sistnämnda
institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt
lagstiftningen i den behöriga staten.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller också familjemedlemmar som bor
inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, i den
mån de inte har rätt till sådana förmåner enligt lagstiftningen i den
medlemsstat inom vars territorium de är bosatta.

Om familjemedlemmarna är bosatta inom en medlemsstats territorium
enligt vars lagstiftning rätten att erhålla vårdförmåner inte är beroende
av villkor om försäkring eller anställning, skall de vårdförmåner som de
får anses utgivna av den institution hos vilken den anställde eller egen-
företagaren är försäkrad, om inte maken eller den person som har hand
om barnen är förvärvsverksam inom den nämnda medlemsstatens terri-
torium.

Artikel 20

Gränsarbetare och deras familjemedlemmar — Särskilda regler

Också gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens terri-
torium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt
denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt i den staten. Hans
familjemedlemmar kan få förmåner på samma villkor. För detta krävs
dock, utom i brådskande fall, en överenskommelse mellan de berörda
staterna, mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater eller, om en

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

274

sådan överenskommelse saknas, ett i förväg lämnat medgivande av den
behöriga institutionen.

Artikel 21

Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten

1. En anställd eller egenföretagare som avses i artikel 19.1 och som
vistas inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt
bestämmelserna i den statens lagstiftning som om han vore bosatt där,
även om han före vistelsen redan har fått förmåner för samma fall av
sjukdom eller moderskap.

2. Punkt 1 gäller också familjemedlemmar som avses i artikel 19.2.
Om familjemedlemmarna är bosatta inom en annan medlemsstats terri-
torium än den medlemsstats territorium inom vilket den anställda eller
egenföretagaren är bosatt, skall dock vårdförmåner utges av institu-
tionen på vistelseorten för institutionen på den ort där dessa personer är
bosatta.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

3. Punkt 1 och 2 gälla inte gränsarbetare och deras familjemedlem-

mar.

4. En anställd eller egenföretagare och hans familjemedlemmar som
avses i artikel 19 som bosätter sig inom den behöriga statens territorium
har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning
även om de före flyttningen redan har fått förmåner för samma fall av
sjukdom eller moderskap.

Artikel 22

Vistelse utanför den behöriga staten — Återkomst eller flyttning till en
annan medlemsstat under sjukdom eller moderskap — Behov av att resa
till en annan medlemsstat för att fa lämplig vård

1. En anställd eller egenföretagare som uppfyller villkoren i den
behöriga statens lagstiftning för att få förmåner, i förekommande fall
med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, och

a) vars hälsotillstånd kräver omedelbara förmåner under en vistelse
inom en annan medlemsstats territorium, eller

b) som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institu-
tionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända
till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta
till en annan medlemsstats territorium, eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en
annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans
hälsotillstånd kräver,

har rätt till följande förmåner:

i) Vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räk-
ning av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institu-

tionen tillämpar som om han vore försäkrad där. Längden av
den period under vilken förmåner utges skall dock bestämmas
enligt den behöriga statens lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen
enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna institution
tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institu-
tionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, kan
dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen
för den förstnämndas räkning enligt bestämmelserna i den
behöriga statens lagstiftning.

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras bara om det är klarlagt att en
flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra
läkarvården.

Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras, om vården är en förmån
som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium
personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den
tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens
sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också en anställds eller
egenföretagares familjemedlemmar.

Vid tillämpningen av punkt 1 a och 1 c i på de familjemedlemmar
som avses i artikel 19.2 som är bosatta inom en annan medlemsstats
territorium än den inom vars territorium den anställde eller egen-
företagaren är bosatt gäller följande:

a) Vårdförmåner utges för institutionen i den medlemsstat inom vars
territorium familjemedlemmarna är bosatta av institutionen på
vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna
tillämpar som om den anställde eller egenföretagaren vore för-
säkrad där. Den period under vilken förmåner utges bestäms dock
av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familje-
medlemmarna är bosatta.

b) Frågan om tillstånd enligt punkt 1 c prövas av institutionen i den
medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosat-
ta.

4. Den omständigheten att bestämmelserna i punkt 1 gäller en an-
ställd eller en egenföretagare skall inte påverka hans familjemedlem-
mars rätt till förmåner.

Artikel 23

Beräkning av kontantförmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt från
en genomsnittlig inkomst, skall fastställa en sådan genomsnittlig inkomst
enbart på grundval av den inkomst som man kan konstatera att personen

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

276

ifråga haft under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstift-
ning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall utgå ifrån en stan-
dardinkomst, skall ta hänsyn enbart till standardinkomsten eller, i före-
kommande fall, till den genomsnittliga standardinkomsten för de perio-
der som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning
storleken av kontantförmåner varierar med antalet familjemedlemmar,
skall också ta hänsyn till personens familjemedlemmar bosatta inom en
annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den be-
höriga statens territorium.

Artikel 24

Vård förmåner av stor vikt

1. Har en institution i en medlemsstat funnit att en anställd eller en
egenföretagare för sig själv eller för en familjemedlem har rätt till en
protes, ett hjälpmedel eller andra vårdförmåner av stor vikt och har
personen därefter blivit försäkrad hos en annan medlemsstats institution,
skall han få förmånerna på den förstnämnda institutionens bekostnad,
även om de tillhandahålls efter det att han har blivit försäkrad hos den
sistnämnda institutionen.

2. Administrativa kommissionen skall utarbeta en förteckning över
förmåner på vilka bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas.

Avsnitt 3

Arbetslösa personer och deras familjemedlemmar

Artikel 25

1. En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare,
och som omfattas av bestämmelserna i artikel 69.1 eller andra meningen
i artikel 71.1 b ii och som uppfyller villkoren för rätt till vård- och
kontantförmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, i förekom-
mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, skall under
den period som anges i artikel 69.1 c få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges
av institutionen i den medlemsstat i vilken han söker arbete, enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen
tillämpar som om han vore försäkrad hos denna.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter
överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu-
tionen i den medlemsstat där den arbetslösa personen söker arbete,
kan dock förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

277

förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den
behöriga statens lagstiftning. Arbetslöshetsförmåner enligt artikel

69.1 får inte utges under en period under vilken kontantförmåner
erhålls.

2. En helt arbetslös person som tidigare var anställd och som omfat-
tas av bestämmelserna i artikel 71.1 a ii eller första meningen i artikel

71.1 b ii skall få vård- och kontantförmåner enligt bestämmelserna i
lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt
som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste an-
ställning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i
artikel 18. Kostnaden för sådana förmåner skall betalas av institutionen
i bosättningslandet.

3. Om en arbetslös person uppfyller villkoren för rätt till förmåner
vid sjukdom eller moderskap enligt lagstiftningen i den medlemsstat
som svarar för kostnaderna för förmåner vid arbetslöshet, i förekom-
mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, har hans
familjemedlemmar rätt till dessa förmåner, oavsett inom vilken med-
lemsstats territorium de är bosatta eller vistas. Sådana förmåner skall
utges

i) vad gäller vårdförmåner, av institutionen på bosättnings- eller
vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna
tillämpar för den behöriga institutionens räkning i den medlemsstat
som ansvarar för kostnaden för arbetslöshetsförmånema,

ii) vad gäller kontantförmåner, av den behöriga institutionen i den
medlemsstat som ansvarar för kostnaden för förmåner vid arbets-
löshet enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm-
par.

4. Vid force majeure kan den behöriga institutionen förlänga den
period som föreskrivs i punkt 1. Denna bestämmelse påverkar inte
tillämpningen av bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning enligt
vilka sjukförmåner kan utges under ännu längre tid.

Avsnitt 4

Pensionssökande och deras familjemedlemmar

Artikel 26

Rätt till vårdförmåner i fall där rätten till förmåner från den institution
som senast var behörig har upphört

1. En anställd eller egenföretagare, hans familjemedlemmar eller
hans efterlevande som under behandlingen av en ansökan om pension
upphör att ha rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i den senast be-
höriga medlemsstaten skall ändå få sådana förmåner på följande villkor.
Vårdförmåner skall utges enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den
medlemsstat inom vars territorium personen eller personerna är bosatta,
under förutsättning att de har rätt till sådana förmåner enligt denna

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

278

lagstiftning eller skulle ha rätt till dem enligt lagstiftningen i en annan
medlemsstat om de vore bosatta inom den statens territorium, i före-
kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18.

2. En pensionssökande, som har rätt till vårdförmåner enligt en
medlemsstats lagstiftning vilken kräver att personen själv betalar sjuk-
försäkringsavgifter medan hans ansökan om pension behandlas, skall vid
utgången av andra månaden för vilken han inte har betalat avgifterna
förlora rätten till vårdförmåner.

3. Vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i punkt 1 skall
betalas av den institution som har mottagit avgifter enligt bestämmelser-
na i punkt 2. Om inga avgifter skall betalas enligt bestämmelserna i
punkt 2, skall den institution som svarar för kostnaderna för vårdför-
måner sedan pensionen har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 28
till institutionen på bosättningsorten betala tillbaka det belopp varmed
förmåner har utgetts.

Avsnitt 5

Pensionärer och deras familjemedlemmar

Artikel 27

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i flera stater om det finns rätt till
förmåner i bosättningslandet

En pensionär som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller
flera medlemsstater, av vilka en är lagstiftningen i den medlemsstat
inom vars territorium han är bosatt, och som har rätt till förmåner
enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, i förekommande fall
med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, skall, till-
sammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institu-
tionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om
personen vore en pensionär med rätt till pension endast enligt den sist-
nämnda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 28

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater i fall då rätt
till förmåner saknas i bosättningslandet

1. En pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats
lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters
lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den
medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, skall ändå få sådana
förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han, i före-
kommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga
6, skulle ha rätt till det enligt medlemsstatens lagstiftning eller åtmins-
tone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att

1992/93: EU I

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

279

utge pensioner om han vore bosatt inom en sådan stats territorium.
Förmånerna skall utges under följande förutsättningar:

a) Vårdförmåner skall utges för den institutions räkning som avses i
punkt 2 av institutionen på bosättningsorten som om personen vore
en pensionär enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium
han är bosatt och hade rätt till sådana förmåner.

b) Kontantförmåner skall, i förekommande fall, utges av den institu-
tion som är behörig enligt reglerna i punkt 2 enligt den lagstiftning
som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga
institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock sådana
förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämn-
da institutionens räkning enligt den behöriga statens lagstiftning.

2. I fall som omfattas av punkt 1 skall kostnaden för vårdförmåner
betalas av den institution som bestäms enligt följande regler:

a) Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt endast en med-
lemsstats lagstiftning skall kostnaden betalas av denna stats be-
höriga institution.

b) Om en pensionär har rätt till förmånerna enligt två eller flera
medlemsstaters lagstiftning skall kostnaden betalas av den behöriga
institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning pensionären har
omfattats av under längst tid. Om tillämpningen av denna regel
leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga, skall kost-
naden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning som
pensionären senast har omfattats av.

Artikel 28a

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlems-
stater än bosättningslandet i fall där det finns rätt till förmåner i det
sistnämnda landet

Om en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lag-
stiftning eller till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera med-
lemsstater, är bosatt inom en medlemsstats territorium enligt vars lag-
stiftning det för rätt till vårdförmåner inte uppställs några försäkrings-
eller anställningsvillkor och från vilket land inte heller någon pension
utges, skall den enligt reglerna i artikel 28.2 bestämda institutionen i en
av de medlemsstater, som är behörig i fråga om pensioner, betala kost-
naden för vårdförmåner till honom och hans familjemedlemmar i den
utsträckning som de skulle ha haft rätt till sådana förmåner enligt den
lagstiftning som tillämpas av denna institution om de hade varit bosatta
inom den medlemsstats territorium där institutionen finns.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

280

Artikel 29

Familjemedlemmars bosättning i en annan stat än den i vilken pensio-
nären är bosatt — Flyttning till den stat där pensionären är bosatt

1. Familjemedlemmar till en pensionär, som har rätt till pension
enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller
flera medlemsstaters lagstiftning, bosatta inom en annan medlemsstats
territorium än det inom vilket pensionären är bosatt skall, om denne har
rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, få förmåner som
om pensionären vore bosatt inom samma territorium som de. Förmåner
utges enligt följande villkor:

a) Vårdförmåner utges av institutionen på den ort där familjemedlem-
marna är bosatta enligt bestämmelserna i den lagstiftning som
institutionen tillämpar på bekostnad av institutionen på pen-
sionärens bosättningsort.

b) Kontantförmåner utges i förekommande fall av den behöriga insti-
tutionen, bestämd enligt artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelser-
na i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse
mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där
familjemedlemmarna är bosatta kan dock sådana förmåner utges
av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens
räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Familjemedlemmar som avses i punkt 1 och som bosätter sig i den
medlemsstat där pensionären är bosatt skall få följande förmåner:

a) Vårdförmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning,
även om de redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom
eller moderskap innan de flyttade.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga
institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller

28.2, enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överens-
kommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på
den ort där pensionären är bosatt kan dock sådana förmåner utges
av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens
räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 30

Vårdförmåner av stor vikt

Bestämmelserna i artikel 24 gäller också pensionärer.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

281

Artikel 31

En pensionärs och/eller hans familjemedlemmars vistelse i en annan stat
än den där de är bosatta

En pensionär som har rätt till pension eller pensioner enligt en med-
lemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlems-
staters lagstiftning och som har rätt till förmåner enligt en av dessa
staters lagstiftning skall, tillsammans med sina familjemedlemmar som
vistas inom en annan medlemsstat än den där de är bosatta, få följande
förmåner:

a) Vårdförmåner som utges av institutionen på vistelseorten enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar på bekost-
nad av institutionen på den ort där pensionären är bosatt.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga
institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller

28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tilläm-
par. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och
institutionen på vistelseorten kan dock dessa förmåner utges av
den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens
räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 32

Särskilda regler om ansvar för förmåner som utges till före detta gräns-
arbetare, deras familjemedlemmar eller deras efterlevande

Kostnaden för förmåner som utges enligt bestämmelserna i artikel 27
eller 31 till en pensionär som avses i artikel 27 och som är en före detta
gränsarbetare eller efterlevande eller familjemedlem till en gränsar-
betare, skall, om gränsarbetaren arbetade som sådan under tre månader
omedelbart före den dag då pensionen böljade utbetalas eller döds-
dagen, delas lika mellan institutionen på pensionärens bosättningsort och
den hos vilken han senast var försäkrad.

Artikel 33

Avgifter som betalas av pensionärer

Den institution i en medlemsstat som svarar för betalningen av en pen-
sion och som tillämpar en lagstiftning med regler om avdrag på pen-
sioner för avgifter för sjukdom och moderskap skall vara behörig att
göra sådana avdrag, beräknade enligt lagstiftningen i fråga, på den
pension som institutionen utger i den mån kostnaden för förmånerna
enligt artikel 27, 28, 28a, 29, 31 och 32 skall betalas av en institution i
denna medlemsstat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

282

Artikel 34

Allmänna bestämmelser

1. Vid tillämpningen av artikel 28, 28a, 29 och 31 skall en pensionär
som får två eller flera pensioner enligt endast en medlemsstats lagstift-
ning betraktas som pensionär med rätt till pension enligt en enda med-
lemsstats lagstiftning på det sätt som avses i dessa bestämmelser.

2. Artikel 27-33 gäller inte i fall då en pensionär eller hans familje-
medlemmar har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning på
grund av förvärvsverksamhet. I ett sådant fall skall personen, vid
tillämpningen av detta kapitel, anses vara anställd eller egenföretagare
eller en familjemedlem till en anställd eller en egenföretagare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Avsnitt 6

Diverse bestämmelser

Artikel 35

System som skall gälla när det finns flera system i bosättnings- eller
vistelselandet — Tidigare sjukdom — Den längsta period under vilken
förmåner utges

1. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet innehåller flera
försäkringssystem för sjukdom eller moderskap skall, om något annat
inte följer av punkt 2, bestämmelserna i systemet för arbetare inom
stålindustrin gälla i fall som avses i artikel 19, 21.1, 22, 25, 26, 28.1,

29.1 eller 31. Om denna lagstiftning omfattar ett särskilt system för
arbetare i gruvor och liknande företag skall dock bestämmelserna i ett
sådant system gälla för denna kategori av arbetare och deras familje-
medlemmar, under förutsättning att institutionen på vistelse- eller bo-
sättningsorten, till vilken ansökan lämnas in, är behörig att tillämpa ett
sådant system.

2. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet omfattar ett
eller flera särskilda system som täcker alla eller de flesta kategorier av
egenföretagare och som ger mindre förmånliga vårdförmåner än de som
gäller för anställda, skall vid tillämpningen av artiklarna 19.1 a, 19.2,

22.1 (under i) och 22.3, 28.1 a och 31 a, bestämmelserna i det eller de
system som har fastställts i den förordning som avses i artikel 98 gälla
för personen och hans familjemedlemmar, om någon av följande två
förutsättningar är uppfyllda:

a) Personen är försäkrad enligt ett särskilt system för egenföretagare
i den behöriga staten som också ger mindre förmånliga vårdför-
måner än de som utges till anställda.

b) Personen får en eller flera pensioner, enligt pensionslagstiftningen
i den behöriga medlemsstaten eller de behöriga medlemsstaterna,
och har endast rätt till vårdförmåner enligt ett särskilt system för
egenföretagare som också ger mindre förmånliga förmåner än de

som utges till anställda.

3. Om utgivandet av förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat
är beroende av ett villkor om sjukdomens ursprung, skall detta villkor
inte gälla anställda eller egenföretagare eller deras familjemedlemmar
för vilka denna förordning gäller, oavsett inom vilken medlemsstat de är
bosatta.

4. Om lagstiftningen i en medlemsstat fastställer en längsta period
under vilken förmåner kan utges, får den institution som tillämpar
denna lagstiftning i förekommande fall beakta den period under vilken
förmåner redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för
samma fall av sjukdom eller moderskap.

Avsnitt 7

Återbetalning mellan institutioner

Artikel 36

1. Utom i fall som avses i artikel 32 skall vårdförmåner som utges
enligt bestämmelserna i detta kapitel av en medlemsstats institution för
en annan medlemsstats institutions räkning återbetalas i sin helhet.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall fastställas och
genomföras på det sätt som anges i den förordning som avses i artikel
98, antingen efter styrkande av verkliga kostnader eller på grundval av
schablonbelopp.

I det senare fallet skall schablonbeloppen vara så nära den verkliga
kostnaden som möjligt.

3. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-
heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå
ifrån återbetalning mellan institutioner under dem.

KAPITEL 2

INVALIDITET

Avsnitt 1

Anställda eller egenföretagare som omfattats av endast sådan lagstift-
ning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av
försäkringsperiodemas längd

Artikel 37

Allmänna bestämmelser

1. En anställd eller egenföretagare, som i en följd eller växelvis har
omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som har
fullgjort försäkringsperioder uteslutande enligt lagstiftning där invalidi-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

284

tetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd,
skall få förmåner i enlighet med bestämmelserna i artikel 39. Denna
artikel skall inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg för bara
som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 8.

2. Lagstiftning som avses i punkt 1 och som gäller inom vaije berörd
medlemsstats territorium anges i bilaga 4.

Artikel 38

Sammanläggning av försäkringsperioder

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner
kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som
omfattas av ett särskilt system för anställda eller, i förekommande fall,
i en särskild anställning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra
medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner
endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett
sådant saknas, i samma yrke eller, i förekommande fall, i samma an-
ställning. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte upp-
fyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas
vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett
sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för
arbetare eller tjänstemän.

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner
kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som
omfattas av ett särskilt system för egenföretagare, skall perioder som
har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid bevil-
jande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot-
svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller
villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid
beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant
saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare
eller tjänstemän, i den mån de har fullgjorts enligt ett annat system än
det motsvarande system som har nämnts ovan, och under förutsättning
att personen också har varit försäkrad enligt det allmänna systemet
eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall
gäller för arbetare eller tjänstemän.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

285

Artikel 39

Utgivande av förmåner

1. Institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning var tillämplig då
den arbetsoförmåga uppkom som har följts av invaliditet, skall enligt
denna lagstiftning avgöra om personen uppfyller villkoren för rätt till
förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i
artikel 38.

2. En person som uppfyller de villkor som avses i punkt 1 skall få
förmåner enbart från den nämnda institutionen enligt bestämmelserna i
den lagstiftning som denna tillämpar.

3. En person som inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 skall få de
förmåner som han fortfarande har rätt till enligt en annan medlemsstats
lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i
artikel 38.

4. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller 3 föreskriver
att förmånernas storlek skall bestämmas med beaktande av andra
familjemedlemmar än barn, skall den behöriga institutionen beakta
också sådana familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om
de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är
bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

5. En helt arbetslös person som omfattas av bestämmelserna i artikel

71.1 a ii samt av första meningen i artikel 71.1 b ii skall få de invalidi-
tetsförmåner som utges av den behöriga institutionen i den medlemsstat
inom vars territorium han är bosatt och enligt den lagstiftning som
denna tillämpar som om han hade omfattats av den lagstiftningen under
sin senaste anställning, i förekommande fall med beaktande av bestäm-
melserna i artikel 38 och/eller artikel 25.2. Institutionen i bosätt-
ningslandet skall svara för kostnaden för dessa förmåner.

Avsnitt 2

Anställda eller egen fö retag are som omfattats antingen av lagstiftning
enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är beroende av för-
säkrings- eller bosättningsperiodemas längd eller av lagstiftning av
denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1

Artikel 40

Allmänna bestämmelser

1. En anställd eller egenföretagare som i en följd eller växelvis har
omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, av vilka åt-
minstone en inte är av den typ som avses i artikel 37.1, skall få för-
måner enligt bestämmelserna i kapitel 3 och med beaktande av bestäm-
melserna i punkt 4.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

286

2. En anställd eller egenföretagare som drabbas av arbetsoförmåga
följd av invaliditet medan han omfattas av en lagstiftning som anges i
bilaga 4 skall dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 37.1 på
två villkor:

— att han uppfyller villkoren i denna lagstiftning eller i en lagstift-
ning av samma typ, i förekommande fall med beaktande av be-
stämmelserna i artikel 38, men utan att behöva åberopa försäk-
ringsperioder som har fullgjorts enligt en lagstiftning som inte
anges i bilaga 4, och

— att han inte uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt någon
annan lagstiftning än den i bilaga 4.

3. a) Vid fastställandet av rätten till förmåner enligt en medlems-

stats lagstiftning, som anges i bilaga 4 och som för rätt till
invaliditetsförmåner kräver att en person under en viss tid har
fått kontantförmåner vid sjukdom eller har varit arbetso-
förmögen, skall, när en anställd eller egenföretagare som har
omfattats av denna lagstiftning drabbas av arbetsoförmåga
följd av invaliditet medan han omfattas av en annan medlems-
stats lagstiftning, hänsyn tas till följande utan att det påverkar
tillämpningen av artikel 37.1:

i) Vaije period under vilken han på grund av denna arbetso-
förmåga enligt den andra medlemsstatens lagstiftning har
fått kontantförmåner vid sjukdom eller i stället har fortsatt
att få lön, och

ii) vaije period under vilken han, på grund av den invaliditet
som har följt på denna arbetsoförmåga, har fått invalidi-
detsförmåner enligt den andra medlemsstatens lagstiftning

skall beaktas som om det rörde sig om perioder under vilka
kontantförmåner vid sjukdom hade utgetts till honom enligt
den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning eller under vilka
han var arbetsoförmögen enligt denna lagstiftning.

b) Rätten till invaliditetsförmåner enligt den förstnämnda med-
lemsstatens lagstiftning skall förvärvas antingen vid utgången
av den preliminära perioden med ersättning för sjukdom enligt
denna lagstiftning eller vid utgången av den preliminära perio-
den av arbetsoförmåga enligt samma lagstiftning och tidigast

i) den dag då rätt till invaliditetsförmåner förvärvas enligt
den andra medlemsstatens lagstiftning, eller

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

287

ii) dagen efter den sista dagen med rätt till kontantförmåner
vid sjukdom enligt den andra medlemsstatens lagstiftning.

4. Ett beslut som har fattats av en medlemsstats institution om en
sökandes invaliditetsgrad skall vara bindande för andra medlemsstaters
institutioner, under förutsättning att överensstämmelse mellan dessa
staters lagstiftningar om villkor angående graden av invaliditet bekräftas
i bilaga 5.

Avsnitt 3

Förvärrad invaliditet

Artikel 41

1. I fall då den invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen-
företagare får förmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning gäller
följande:

a) Om personen inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstift-
ning sedan han böljade få förmåner, skall den förstnämnda med-
lemsstatens behöriga institution med beaktande av försämringen
utge förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som
denna tillämpar.

b) Om personen har omfattats av lagstiftningen i en eller flera andra
medlemsstater sedan han böljade få förmåner, skall med beak-
tande av försämringen förmånerna utges till honom enligt bestäm-
melserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

c) Om förmånens eller förmånernas totala belopp enligt bestämmel-
serna i b är lägre än det förmånsbelopp som personen fick på
bekostnad av den institution som tidigare svarade för utbetal-
ningen, skall denna institution ge honom ett tillägg som motsvarar
skillnaden mellan de två beloppen.

d) Om, i det fall som avses i b, den institution som svarar för den
första arbetsoförmågan är en nederländsk institution, och om

i) den sjukdom som har förorsakat försämringen är densamma
som den som föranledde förmåner enligt nederländsk lagstift-
ning,

ii) denna sjukdom är en arbetssjukdom enligt lagstiftningen i den
medlemsstat som personen senast omfattades av och som ger
honom rätt till det tillägg som avses i artikel 60.1 b, och

iii) den lagstiftning eller de lagstiftningar som personen har om-
fattats av sedan han böljade få förmåner är sådan som anges i
bilaga 4,

skall den nederländska institutionen fortsätta att utge den första
förmånen efter försämringen, och den förmån, som utges enligt
lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast har omfattats
av, skall minskas med den nederländska förmånens belopp.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

288

e) Om, i det fall som avses i b, personen inte har rätt till förmåner
på bekostnad av en annan medlemsstats institution, skall den be-
höriga institutionen i den första staten, med beaktande av försäm-
ringen och, i förekommande fall, bestämmelserna i artikel 38,
utge förmånerna enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning.

2. När en invaliditet förvärras för vilken en anställd eller egen-
företagare får förmåner enligt lagstiftningen i två eller flera medlems-
stater, skall förmånerna med beaktande av försämringen utges till
honom enligt bestämmelserna i artikel 40.1.

Avsnitt 4

Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits eller dragits in —
Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 42

Fastställande av ansvarig institution då utgivande av invaliditetsförmåner
återupptas

1. Om förmåner skall utges på nytt efter att ha innehållits skall, om
inte annat följer av bestämmelserna i artikel 43, den institution eller de
institutioner som svarade för utgivandet av förmåner vid tidpunkten för
innehållandet svara för utgivandet.

2. Om efter indragning av förmåner personens hälsotillstånd moti-
verar att ytterligare förmåner beviljas, skall dessa i förekommande fall
utges enligt bestämmelserna i artikel 37.1, 40.1 eller 40.2.

Artikel 43

Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom

1. Invaliditetsförmåner skall i förekommande fall omvandlas till
förmåner vid ålderdom enligt villkoren i den eller de lagstiftningar
enligt vilka de har beviljats och enligt bestämmelserna i kapitel 3.

2. Vaije institution i en medlemsstat som svarar för utgivande av
invaliditetsförmåner skall, om en person som får invaliditetsförmåner
med stöd av bestämmelserna i artikel 49 kan göra anspråk på förmåner
vid ålderdom enligt lagstiftningen i andra medlemsstater, fortsätta att till
honom utge de invaliditetsförmåner som han har rätt till enligt den
lagstiftning som den tillämpar tills bestämmelserna i punkt 1 blir till-
ämpliga på institutionen.

3. Om i fall som avses i punkt 2 invaliditetsförmånema har beviljats
enligt bestämmelserna i artikel 39, får dock den institution som fort-
farande svarar för utgivandet av dessa förmåner tillämpa bestämmelser-
na i artikel 49.1 a som om mottagaren av förmånerna uppfyllde vill-
koren i den berörda medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner
vid ålderdom genom att ersätta det teoretiska belopp som avses i artikel

289

19 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

46.2 a med det belopp som invaliditetsförmånema skall utges med från
denna institution.

KAPITEL 3

ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)

Artikel 44

Allmänna bestämmelser om beviljande av förmåner till anställda eller
egenföretagare som har omfattats av lagstiftningen i två eller flera med-
lemsstater

1. Rätten till förmåner för anställda eller egenföretagare som har
omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, eller för hans
efterlevande, skall fastställas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2. När en ansökan om förmåner lämnas in, måste, om inte annat
följer av bestämmelserna i artikel 49, beslutet fattas med beaktande av
all lagstiftning som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av.
Undantag från denna regel skall göras om personen uttryckligen begär
att beviljandet av de förmåner vid ålderdom som han har rätt till enligt
lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp.

3. Detta kapitel gäller inte bamtillägg till pensioner eller barnpen-
sioner som utges enligt bestämmelserna i kapitel 8.

Artikel 45

Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts
enligt de lagstiftningar som en anställd eller egenföretagare har omfat-
tats av, för att fa, bibehålla eller återfå rätt till förmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att
någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den ut-
sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som
har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder
som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner
kräver att försäkringsperiodema uteslutande har fullgjorts i ett yrke som
omfattas av ett särskilt system för anställda eller i en särskild anställ-
ning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters
lagstiftningar beaktas vid beviljande av dessa förmåner om de har full-
gjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i sam-
ma yrke eller i samma anställning. Om personen, med beaktande av
sådana perioder i förekommande fall inte uppfyller villkoren för rätt till
dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljandet av för-
måner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt
det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

290

3. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner
kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som
omfattas av ett särskilt system för egenföretagare, skall perioder som
har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid be-
viljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett mot-
svarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller
villkoren för rätt till dessa förmåner, skall perioderna beaktas vid be-
viljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant
saknas, enligt det system som gäller för arbetare eller tjänstemän, i den
mån de har fullgjorts enligt ett annat system än det motsvarande system
som har nämnts ovan och under förutsättning att personen också har
varit försäkrad enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas,
enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller
tjänstemän.

4. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av förmåner
kräver att en anställd omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då
försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande försäk-
ringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av för-
måner, skall vaije anställd som inte längre omfattas av denna lagstift-
ning vid tillämpningen av detta kapitel fortfarande anses omfattad vid
tidpunkten då försäkringsfallet inträffar om han vid den tidpunkten
omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är
fallet, kan ansöka om förmåner enligt en annan medlemstats lagstift-
ning. Detta senare villkor skall dock anses vara uppfyllt i det fall som
avses i artikel 48.1.

5. Punkt 4 gäller också egenföretagare vid fastställandet av om vill-
koren för rätt till efterlevandeförmåner är uppfyllda.

6. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av invalidi-
tetsförmåner kräver att personen omfattas av denna lagstiftning vid den
tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, inte ställer några krav beträffande
försäkringsperiodemas längd vare sig för rätten till eller beräkningen av
förmåner, skall vaije egenföretagare som inte längre omfattas av den
lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses
vara omfattad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid
den tidpunkten omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 46

Beviljande av förmåner

1. Om en anställd eller egenföretagare har omfattats av en med-
lemsstats lagstiftning och om villkoren för rätt till förmåner är uppfyllda
utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 behöver
tillämpas, skall den behöriga institutionen i denna medlemsstat, enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, fastställa belop-
pet för den förmån som svarar mot försäkringsperiodemas eller bosätt-
ningsperiodemas totala längd enligt denna lagstiftning.

Denna institution skall också beräkna beloppet för den förmån som
skulle erhållas med tillämpning av reglerna i punkt 2 a och b. Endast
det högre av dessa två belopp skall beaktas.

2. Om en anställd eller egenföretagare har omfattats av lagstiftningen
i en medlemsstat och om villkoren för rätt till förmåner inte är upp-
fyllda utan att bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 beak-
tas, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten tillämpa följan-
de regler:

a) Institutionen skall beräkna det teoretiska beloppet for den förmån
som personen skulle kunna begära om alla försäkrings- eller bo-
sättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de med-
lemsstater som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av
hade fullgjorts i den medlemsstaten och enligt den lagstiftning som
institutionen tillämpar den dag då förmånen beviljas. Om för-
månens belopp enligt den lagstiftningen inte är beroende av de
fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra det
teoretiska belopp som avses i detta stycke.

b) Institutionen skall sedan fastställa förmånens faktiska belopp på
grundval av det teoretiska belopp som avses i föregående stycke
och proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar
enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den
totala längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar
innan försäkringsfallet inträffade.

c) Om den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder
som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt alla de
berörda medlemsstaternas lagstiftningar är längre än den maximi-
period som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater
för rätt till oreducerad förmån, skall den behöriga institutionen i
denna stat, när den tillämpar bestämmelserna i denna punkt, beak-
ta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala
längd. Denna beräkningsmetod får inte leda till att institutionen
måste utge en förmån med högre belopp än det som har fastställts
för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar.

d) Vid tillämpningen av de beräkningsregler som avses i denna punkt
skall förfarandet för att beakta perioder som sammanträffar fast-
ställas i den tillämpningsförordning som avses i artikel 98.

3. Personen skall, inom gränsen för det högsta teoretiska förmånsbe-
loppet beräknat enligt punkt 2 a, ha rätt till den totala summan av de
förmåner som har beräknats enligt bestämmelserna i punkt 1 och 2 .

Om det totala belopp av förmåner som har fastställts enligt bestämmel-
serna i punkt 1 är högre än det tekniska beloppet, skall vaije institution
som tillämpar punkt 1 sänka förmånen med ett belopp som svarar mot
proportionen mellan de båda beloppen.

4. Om det i fråga om invalid-, ålders- eller efterlevandepensioner
skulle inträffa att summan av de förmåner som utges av två eller fler
medlemsstater enligt bestämmelserna i en sådan multilateral konvention

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

”’92

om social trygghet som avses i artikel 6 b är lägre än den summa som
skulle utges av dessa medlemsstater enligt punkt 1 och 3, skall bestäm-
melserna i detta kapitel tillämpas pä personen.

Artikel 47

Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmåner

1. Vid beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 46.2
a skall följande regler gälla:

a) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på
grundval av genomsnittliga inkomster, en genomsnittlig avgift, en
genomsnittlig ökning eller förhållandet mellan den sökandes
bruttoinkomster och de genomsnittliga bruttoinkomsterna för alla
försäkrade personer utom lärlingar under försäkringsperiodema,
skall sådana genomsnittliga eller proportionella tal fastställas av
denna stats behöriga institution på grundval av endast försäk-
ringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning eller
bruttoinkomster som personen har haft under enbart dessa perio-
der.

b) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på
grundval av storleken av inkomster, avgifter eller ökningar, skall
denna stats behöriga institution fastställa de inkomster, avgifter
och ökningar som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller
bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters
lagstiftning på grundval av de genomsnittliga inkomster, avgifter
eller ökningar som har godtagits med avseende på de försäk-
ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu-
tionen tillämpar.

c) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på
grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna
stats behöriga institution godta de standardinkomster eller det fasta
belopp, som skall beaktas av den med avseende på försäkrings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlems-
staters lagstiftning, som lika med de standardinkomster eller det
fasta belopp eller i förekommande fall med de genomsnittliga
standardinkomster eller det fasta belopp som svarar mot de försäk-
ringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institu-
tionen tillämpar.

d) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för vissa perioder
beräknas på grundval av inkomsternas storlek och för andra perio-
der på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall
denna stats behöriga institution, med avseende på försäkrings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra med-
lemsstaters lagstiftning, beakta de inkomster eller fasta belopp som
har fastställts enligt bestämmelserna i b eller c ovan eller i före-
kommande fall genomsnittet av dessa inkomster eller fasta belopp.
Om förmåner beräknas på grundval av standardinkomster eller ett

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

293

fast belopp för alla perioder som har fullgjorts enligt den lagstift-
ning som den behöriga institutionen tillämpar, skall institutionen
godta de inkomster, som skall beaktas med avseende på för-
säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra
medlemsstaters lagstiftningar, som lika med de Aktiva inkomster
som svarar mot standardinkomstema eller det fasta beloppet.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om indexering av
de faktorer som skall beaktas vid beräkningen av förmåner skall i före-
kommande fall tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna
medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna i punkt 1 med
avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts
enligt andra medlemsstaters lagstiftning.

3. Om förmåners storlek enligt en medlemsstats lagstiftning fastställs
med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall denna stats
behöriga institution ta hänsyn även till dessa familjemedlemmar till
personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga
statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats
territorium .

Artikel 48

Försäkrings- eller bosättningsperioder kortare än ett år

1. Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder
som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning inte uppgår till ett
år och ingen rätt till förmån finns enligt denna lagstiftning med anled-
ning av endast dessa perioder, skall utan hinder av bestämmelserna i
artikel 46.2 institutionen i denna stat inte vara skyldig att bevilja för-
måner med anledning av sådana perioder.

2. Den behöriga institutionen i var och en av de andra medlems-
staterna skall beakta de perioder som avses i punkt 1 vid tillämpningen
av bestämmelserna i artikel 46.2 utom de under b.

3. Om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skulle leda till att
alla institutioner i de berörda medlemsstaterna befrias från sina skyldig-
heter, skall förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den sista
av de stater vars villkor är uppfyllda som om alla försäkrings- och
bosättningsperioder som har fullgjorts och beaktats enligt bestämmelser-
na i artikel 45.1 och 45.2 hade fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.

Artikel 49

Beräkning av förmåner för en person som inte samtidigt uppfyller vill-
koren i alla lagstiftningar enligt vilka försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder har fullgjorts

1. Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som
har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lag-
stiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

294

av bestämmelserna i artikel 45, men uppfyller villkoren i endast en eller
flera av dem, skall följande gälla:

a) Vaije behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor
är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges
enligt bestämmelserna i artikel 46.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstift-
ningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder
som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är
uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen
av bestämmelserna i artikel 46.2.

ii) Om personen uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan
att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda,
skall det förmånsbelopp som skall utges beräknas enligt be-
stämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är upp-
fyllda, med beaktande av endast de perioder som har fullgjorts
enligt den lagstiftningen.

2. Den eller de förmåner som har beviljats enligt en eller flera lag-
stiftningar i det fall som avses i punkt 1 skall automatiskt räknas om
enligt bestämmelserna i artikel 46 när villkoren enligt en eller flera av
de lagstiftningar som personen har omfattats av är uppfyllda, i förekom-
mande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45.

3. En omräkning skall automatiskt göras enligt bestämmelserna i
punkt 1, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel

40.2, när villkoren i en eller flera lagstiftningar inte längre är upp-
fyllda.

Artikel 50

Beviljande av ett tillägg när det totala förmånsbeloppet enligt de olika
medlemsstaternas lagstiftningar inte uppgår till det fastställda minimibel-
oppet i den stat inom vars territorium mottagaren är bosatt

En förmånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt får inte, i den
stat inom vars territorium han är bosatt och enligt vars lagstiftning en
förmån utges till honom, beviljas en förmån som är mindre än den
minimiförmån som har fastställts enligt denna lagstiftning för en för-
säkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla försäk-
ringsperioder som har beaktats vid betalning enligt bestämmelserna i de
föregående artiklarna. Den behöriga institutionen i denna stat skall
under den tid han är bosatt inom dess territorium om det behövs betala
ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden mellan det totala
förmånsbelopp som skall betalas ut enligt detta kapitel och minimi för-
månsbeloppet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 51

295

Indexering och ny beräkning av förmåner

1. Om förmånerna från de berörda staterna ändras med en fast
procentsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader,
förändringar i lönenivån eller av andra ändringsorsaker, skall denna
procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på de förmåner som har
fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46, utan att någon ny beräk-
ning behöver göras enligt bestämmelserna i den artikeln.

2. Om metoden för att fastställa eller reglerna för att beräkna för-
måner skulle ändras, skall dock en ny beräkning göras enligt bestäm-
melserna i artikel 46.

KAPITEL 4

OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUK-
DOMAR

Avsnitt 1

Rätt till förmåner

Artikel 52

Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten — Allmänna
regler

En anställd eller egenföretagare som råkar ut for ett olycksfall i arbetet
eller drabbas av en arbetssjukdom och som är bosatt inom en annan
medlemsstats territorium än den behöriga statens skall i den stat i vilken
han är bosatt få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad
av institutionen på hans bosättningsort enligt bestämmelserna i den
lagstiftning som denna tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter
överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institu-
tionen på bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den
sistnämnda institutionen på den förstnämndas bekostnad enligt
bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 53

Gränsarbetare — Särskild regel

Också en gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens
territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen
enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om personen vore
bosatt där.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

296

Artikel 54

Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten

1. En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och
som vistas inom den behöriga statens territorium skall få förmåner
enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har
fått förmåner före sin vistelse. Denna bestämmelse gäller dock inte
gränsarbetare.

2. En anställd eller egenföretagare som omfattas av artikel 52 och
som bosätter sig inom den behöriga statens territorium skall få förmåner
enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har
fått förmåner före flyttningen.

Artikel 55

Vistelse utanför den behöriga staten — Återkomst eller flyttning till en
annan medlemsstat efter ett olycksfall dier en arbetssjukdom — Behov
av att bege sig till en annan medlemsstat för att få lämplig vård

1. En anställd eller egenföretagare som råkar ut för ett olycksfall i
arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och

a) som vistas inom en annan medlemsstats territorium än den be-
höriga statens, eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en
annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans
hälsotillstånd kräver,

har rätt till följande förmåner:

i) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad
av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestäm-
melserna i den lagstiftning som sistnämnda institution tillämpar
som om han vore försäkrad där. Den period under vilken för-
måner får utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens
lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt
den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse
mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse-
eller bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sist-
nämnda institutionen på den förstnämnda institutionens bekostnad
enligt den behöriga statens lagstiftning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

297

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras endast om det är klarlagt att
en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller för-
svåra läkarvården.

Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras om personen inte kan få
sådan vård inom den medlemsstats territorium där han är bosatt.

Artikel 56

Olycksfall under resa

Ett olycksfall som inträffar under en resa inom en annan medlemsstats
territorium än den behöriga statens skall anses ha inträffat inom den
behöriga statens territorium.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 57

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.)

Artikel 58

Beräkning av kontantförmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på genom-
snittliga inkomster, skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster
uteslutande på grundval av inkomster som faktiskt har utbetalts under de
perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på stan-
dardinkomster, skall uteslutande beakta standardinkomstema eller, i
förekommande fall, de genomsnittliga standardinkomstema för perioder
som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att kontantförmånernas storlek skall variera med antalet
familjemedlemmar, skall även beakta familjemedlemmar till personen
som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore
bosatta inom den behöriga statens territorium.

Artikel 59

Kostnader för transport av en person som har råkat ut för ett olycksfall
i arbetet eller som har drabbats av en arbetssjukdom

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning inne-
håller bestämmelser om ansvar för kosnadema för transport av en per-
son, som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller som har drabbats
av en arbetssjukdom, antingen till hans bosättningsort eller till ett sjuk-
hus, skall ansvara för kostnader för transport av personen till mot-

298

svarande ort inom en annan medlemsstats territorium där han är bosatt,
under förutsättning att institutionen i förväg lämnar sitt tillstånd till en
sådan transport och därvid beaktar skälen för transporten. Sådant till-
stånd skall inte krävas för gränsarbetare.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning inne-
håller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport till begrav-
ningsplatsen av en person som har avlidit till följd av ett olycksfall i
arbetet skall enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar
ansvara för kostnaderna för transport till motsvarande plats inom en
annan medlemsstats territorium där personen var bosatt vid tiden för
olycksfallet.

Avsnitt 2

Förvärrande av en arbetssjukdom för vilken förmåner har beviljats

Artikel 60

1. Vid försämring av en arbetssjukdom för vilket en anställd eller
egenföretagare har fått eller får förmåner enligt en medlemsstats lag-
stiftning gäller följande:

a) Om personen inte under den tid som han har fått förmåner har
utfört arbete som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning
och som sannolikt kan förorsaka eller förvärra sjukdomen, skall
den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten med
beaktande av försämringen ansvara för kostnaden för förmånerna
enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tilläm-
par.

b) Om personen under den tid som han fått förmåner har utfört
sådant arbete enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall den
behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten ansvara
för kostnaden för förmånerna enligt den lagstiftning som den
tillämpar utan att beakta försämringen. Den behöriga institutionen
i den andra medlemsstaten skall till personen i fråga utge ett
tillägg, vars storlek skall uppgå till skillnaden mellan det för-
månsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp
som skulle ha utgetts före försämringen enligt den lagstiftning som
denna institution tillämpar om sjukdomen hade uppkommit enligt
den medlemsstatens lagstiftning.

c) Om, i det fall som avses i b, en anställd eller egenföretagare som
lider av sklerogen pneumokonios eller av en sjukdom som anges i
artikel 57.4, inte har rätt till förmåner enligt den andra medlems-
statens lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den först-
nämnda medlemsstaten, med beaktande av försämringen, utge
förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar. Den behöriga
institutionen i den andra medlemsstaten skall dock svara för kost-
naden för skillnaden mellan beloppet av kontantförmåner, inklu-
sive pensioner, som med beaktande av försämringen skall utges av

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

299

den förstnämnda medlemsstatens behöriga institution, och beloppet
av motsvarande förmåner som betalades ut före försämringen.

2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranleder tillämpning av
bestämmelserna i artikel 57.3 c gäller följande:

a) Den behöriga institution som har utgett förmånerna enligt bestäm-
melserna i artikel 57.1 skall med beaktande av försämringen utge
förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar.

b) Kostnaden för kontantförmåner, inklusive pensioner, skall fortsätta
att fördelas mellan de institutioner som enligt bestämmelserna i
artikel 57.3 c delade på kostnaderna för tidigare förmåner. Om
personen åter har böljat arbeta i en verksamhet som sannolikt kan
förorsaka eller försämra arbetssjukdomen, antingen enligt lagstift-
ningen i en av medlemsstaterna inom vilken han tidigare har
arbetat i en verksamhet av samma slag eller enligt lagstiftningen i
en annan medlemsstat, skall dock den behöriga institutionen i
denna stat svara för kostnaden för skillnaden mellan det förmåns-
belopp som skall utges med hänsyn till försämringen och det för-
månsbelopp som betalades ut före försämringen.

Avsnitt 3

Diverse bestämmelser

Artikel 61

Regler för beaktande av särskilda bestämmelser i vissa lagstiftningar

1. Om det inte finns någon försäkring mot olycksfall i arbetet eller
mot arbetssjukdomar inom den medlemsstats territorium inom vilket
personen befinner sig eller om det finns en sådan försäkring men inte
någon institution som svarar för utgivande av vårdförmåner, skall dessa
förmåner utges av den institution på vistelse- eller bosättningsorten som
svarar för utgivande av vårdförmåner vid sjukdom.

2. Om det enligt den behöriga statens lagstiftning för rätt till helt
kostnadsfria vårdförmåner krävs att sådan läkarvård som organiseras av
arbetsgivaren utnyttjas, skall vårdförmåner, som utges i fall som avses
i artiklarna 52 och 55.1, anses ha utgetts inom ramen för sådan läkar-
vård.

3. Om det i den behöriga statens lagstiftning finns ett system för
arbetsgivares ansvar, skall vårdförmåner som utges i fall som avses i
artikel 52 och 55.1 anses ha utgetts på den behöriga institutionens be-
gäran.

4. Om den behöriga statens system för ersättning för olycksfall i
arbetet inte har karaktären av obligatorisk försäkring, skall vårdför-
måner utges direkt av arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har
trätt i hans ställe.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

300

5. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått
föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in-
träffat eller godkänts tidigare skall beaktas för att fastställa graden av
arbetsoförmåga, for att fastställa rätten till en förmån eller för att be-
stämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institution
även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat
eller godkänts tidigare enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om
de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institu-
tion tillämpar.

6. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått
föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har in-
träffat eller som godkänts senare skall beaktas för att fastställa graden
av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller for att
bestämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institu-
tion även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har
inträffat eller som godkänts senare enligt en annan medlemsstats lagstift-
ning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som
denna institution tillämpar, dock endast om

1) ingen ersättning utges för det olycksfall i arbetet eller den arbets-
sjukdom som hade inträffat eller godkänts tidigare enligt den
lagstiftning som institutionen tillämpar, och

2) ingen ersättning utges enligt den andra medlemsstatens lagstiftning
enligt vilken olycksfallet i arbetet eller arbetssjukdomen har inträf-
fat eller godkänts senare, med beaktande av bestämmelserna i
punkt 5, vad gäller detta olycksfall i arbetet eller denna arbetssjuk-
dom.

Artikel 62

Tillämpligt system om det finns flera system i vistelse- eller bosätt-
ningslandet — Maximitid för förmåner

1. Om vistelse- eller bosättningslandets lagstiftning har flera försäk-
ringssystem, skall bestämmelserna i systemet för arbetare inom stål-
industrin gälla för anställda eller egenföretagare som omfattas av artikel
52 eller 55.1. Om denna lagstiftning innehåller ett särskilt system för
arbetare i gruvor eller liknande företag skall dock bestämmelserna i
detta system gälla för denna kategori arbetare om den institution på
vistelse- eller bosättningsorten, till vilken de lämnar in sin ansökan, är
behörig att tillämpa detta system.

2. Om en medlemsstats lagstiftning föreskriver en maximiperiod
under vilken förmåner kan beviljas, kan institutionen som tillämpar
denna lagstiftning beakta vaije period under vilken förmåner redan har
utgetts av en annan medlemsstats institution.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

301

Avsnitt 4

Återbetalning mellan institutioner

Artikel 63

1. Den behöriga institutionen är skyldig att återbetala beloppet för
sådana vårdförmåner som utges för dess räkning enligt bestämmelserna
i artikel 52 och 55.1.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de
verkliga kostnaderna, fastställas och genomföras enligt de regler som
har fastställts i den förordning som avses i artikel 98.

3. Två eller fler medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-
heter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå
från återbetalning mellan institutioner under dem.

KAPITEL 5

DÖDSFALLSERSÄTTNINGAR

Artikel 64

Sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder

Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att
försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall
få, bibehålla eller återfå rätt till dödsfallsersättningar, skall i den ut-
sträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som
har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade
fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Artikel 65

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Rätt till ersättning när dödsfallet inträffar i eller den förmånsberättigade
är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. När en anställd, en egenföretagare, en pensionär eller en pensions-
sökande, eller en familjemedlem till en sådan person, avlider inom en
annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall dödsfallet
anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

2. Den behöriga institutionen är skyldig att utge dödsfallsersättning
enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, även om den för-
månsberättigade är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än
den behöriga statens.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller även om dödsfallet har
inträffat på grund av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

302

Artikel 66

Utgivande av förmåner för en pensionär som avlider under bosättning i
en annan medlemsstat än den där den institution finns, som svarade för
utgivande av vårdförmåner

Om en pensionär, som hade rätt till pension enligt lagstiftningen i en
eller flera medlemsstater, avlider under bosättning inom en annan med-
lemsstats territorium än det, vars institution svarade för att utge vård-
förmåner till honom enligt bestämmelserna i artikel 28, skall de döds-
fallsersättningar som utges enligt den lagstiftning som denna institution
tillämpar, utges av institutionen på dess egen bekostnad som om pensio-
nären vid dödsfallet hade varit bosatt inom det territorium där denna
institution finns.

Bestämmelserna i föregående punkt gäller också en pensionärs familje-
medlemmar.

KAPITEL 6

ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER

Avsnitt 1

Al lmänna bestämmelser

Artikel 67

Sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
kräver att försäkringsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibe-
hålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs
beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som
anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de vore för-
säkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna
institution tillämpar, dock under förutsättning att anställningsperiodema
skulle ha ansetts som försäkringsperioder om de hade fullgjorts enligt
denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
kräver att anställningsperioder har fullgjorts för att någon skall få,
bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som
behövs beakta försäkrings- eller anställningsperioder som han har full-
gjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de
vore anställningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som
denna institution tillämpar.

3. Utom i fall som avses i artikel 71.1 a ii och b ii, skall bestämmel-
serna i punkt 1 och 2 gälla under villkor att personen senast har full-
gjort

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

303

— i fall som avses i punkt 1, försäkringsperioder

— i fall som avses i punkt 2, anställningsperioder

enligt bestämmelserna i den lagstiftning enligt vilken ansökan om för-
måner görs.

4. Om längden av den period under vilken förmåner kan utges är
beroende av försäkrings- eller anställningsperiodemas längd, gäller i
förekommande fall bestämmelserna i punkt 1 och 2.

Artikel 68

Beräkning av förmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas på den tidigare
lönens storlek, skall uteslutande beakta den lön som personen hade vid
sin senaste anställning inom denna stats territorium. Om den anställ-
ningen varade kortare tid än fyra veckor, skall dock förmånerna grun-
das på normallönen på den arbetslösa personens bosättnings- eller vistel-
seort vid en anställning som motsvarar eller liknar hans senaste anställ-
ning inom en annan medlemsstats territorium.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning före-
skriver att förmånernas storlek varierar med antalet familjemedlemmar,
skall också beakta personens familjemedlemmar bosatta inom en annan
medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga
statens territorium. Denna bestämmelse gäller dock inte om en annan
person har rätt till arbetslöshetsförmåner i familjemedlemmarnas bosätt-
ningsland och om familjemedlemmarna beaktas vid beräkningen av
dessa förmåner.

Avsnitt 2

Arbetslösa personer som beger sig till en annan medlemsstat än den
behöriga staten

Artikel 69

Villkor och begränsningar i rätten att behålla förmåner

1. En anställd eller egenföretagare, som är helt arbetslös och upp-
fyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning
och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka
arbete där, skall behålla rätten till sådana förmåner enligt följande vill-
kor och med följande begränsningar:

a) Före avfärden skall han ha varit registrerad som arbetssökande
och ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling i
åtminstone fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De be-
höriga förmedlingarna eller institutionerna kan dock ge tillstånd
till att han reser innan denna tid har gått ut.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

304

b) Han skall registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen
i vaije medlemsstat som han reser till och underkasta sig den
kontroll som finns där. Detta villkor skall anses uppfyllt för perio-
den före registreringen, om personen har registrerat sig inom sju
dagar från den dag då han inte längre var tillgänglig för arbetsför-
medlingen i den stat som han har lämnat. I undantagsfall kan
denna period förlängas av de behöriga förmedlingarna eller institu-
tionerna.

c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre
månader från och med den dag då personen upphörde att vara
tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat som han har lämnat,
under förutsättning att den totala förmånsperioden inte överstiger
den förmånsperiod som han hade rätt till enligt denna stats lagstift-
ning. För säsongsarbetare skall denna tid dessutom begränsas till
den tid som återstår till slutet av den säsong för vilken han har
anställts.

2. Om personen återvänder till den behöriga staten före utgången av
den period under vilken han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna
i punkt 1 c, skall han fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats
lagstiftning. Han skall förlora all rätt till förmåner enligt den behöriga
statens lagstiftning, om han inte återvänder dit före utgången av denna
tid. I undantagsfall kan denna tidsgräns utsträckas av de behöriga för-
medlingarna eller institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 kan åberopas endast en gång mellan två
anställningsperioder.

4. Om den behöriga staten är Belgien skall en arbetslös person, som
återvänder dit efter utgången av den tremånadersperiod som anges i
punkt 1 c, inte där få rätt till förmåner på nytt förrän han har varit
anställd där i minst tre månader.

1992/93: EU 1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 70

Utgivande av förmåner och återbetalning

1. I de fall som avses i artikel 69.1 skall förmåner utges av institu-
tionen i vaije stat till vilken en arbetslös person beger sig för att söka
arbete.

Den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning den
anställde eller egenföretagaren omfattades av under den senaste arbets-
perioden, skall vara skyldig att återbetala beloppet för sådana förmåner.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de
verkliga kostnaderna eller i form av schablonbelopp, fastställas och
genomföras enligt de regler som har fastställts i den tillämpningsförord-
ning som avses i artikel 98.

3. Två eller fler medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-
heter kan komma överens om andra betalnings- eller återbetalnings-
metoder eller avstå från återbetalning mellan underställda institutioner.

20 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

Avsnitt 3

Arbetslösa personer som under sin senaste anställning var bosatta i en
annan medlemsstat än den behöriga staten

Artikel 71

1. En arbetslös person som tidigare var anställd och som under sin
senaste anställning var bosatt inom en annan medlemsstats territorium
än den behöriga statens skall få förmåner enligt följande bestämmelser:

a) i) En gränsarbetare som är delvis eller periodvis arbetslös i det

företag som sysselsätter honom skall få förmåner enligt be-
stämmelserna i den behöriga statens lagstiftning som om han
vore bosatt inom denna stats territorium. Dessa förmåner skall
utges av den behöriga institutionen.

ii) En gränsarbetare som är helt arbetslös skall få förmåner enligt
lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är
bosatt som om han hade omfattats av denna lagstiftning då han
senast var anställd. Dessa förmåner skall utges av institutionen
på bosättningsorten på dess bekostnad.

b) i) En anställd som inte är gränsarbetare och som blir delvis,

periodvis eller helt arbetslös och som förblir tillgänglig för sin
arbetsgivare eller arbetsförmedlingen inom den behöriga
statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i
denna stats lagstiftning som om han vore bosatt inom dess
territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga insti-
tutionen.

ii) En anställd som inte är gränsarbetare och som blir helt arbets-
lös och som anmäler sig som arbetssökande hos arbetsförmed-
lingen inom den medlemsstats territorium inom vilket han är
bosatt eller som återvänder till detta territorium skall få för-
måner enligt denna stats lagstiftning som om han senast hade
varit anställd där. Institutionen på bosättningsorten skall på
egen bekostnad utge dessa förmåner. Om personen har fått
rätt till förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i
den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfattats av,
skall han dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 69.
Förmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt
skall innehållas under vaije period under vilken den arbetslöse
enligt bestämmelserna i artikel 69 kan ansöka om förmåner
enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

2. En arbetslös person har inte rätt till förmåner enligt lagstiftningen
i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt under den tid som
han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 1 a i eller 1 b i.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

KAPITEL 7

(Detta kapitel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

306

KAPITEL 8

FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH
FÖR BARN SOM MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA
FÖRÄLDRARNA

Artikel 77

Pensionärers minderåriga bam

1. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för personer
som får pension till följd av ålderdom, invaliditet, olycksfall i arbetet
eller arbetssjukdom dels sådana ökningar av eller tillägg till pensioner
som utges för bam till pensionären, med undantag för de tillägg som
utges enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjuk-
domar.

2. Oavsett inom vilken medlemsstats territorium som pensionären
eller barnen är bosatta gäller följande:

a) Till den som får pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning
skall förmånerna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som
svarar för pensionen.

b) Till den som får pensioner enligt flera medlemsstaters lagstiftning
skall förmånerna utges:

i) enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt,
under förutsättning att han, i förekommande fall med beak-
tande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, har fått rätt till en
av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna stats lagstift-
ning eller,

ii) om denna förutsättning inte är uppfylld, enligt den medlems-
stats lagstiftning som han längst har omfattats av, under förut-
sättning att han, i förekommande fall med beaktande av be-
stämmelserna i artikel 79.1 a, har rätt till en av de förmåner
som avses i punkt 1 enligt denna lagstiftning. Om han inte har
sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få
förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstiftning
utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäkrings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa med-
lemsstaters lagstiftning.

Artikel 78

Bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna

1. I denna artikel avses med förmåner dels familjebidrag för och, i
förekommande fall, tillägg eller särskilda bidrag för bam som mist en
av föräldrarna eller båda föräldrarna, dels pensioner till sådana bam,
med undantag för de pensioner som har beviljats enligt försäkringssys-
tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

307

2. Förmåner till bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar-
na skall beviljas enligt följande regler, oavsett inom vilken medlemsstats
territorium som barnet eller den fysiska eller juridiska person som
faktiskt försöijer barnet är bosatt:

a) Bam till sådana avlidna anställda eller egenföretagare som omfat-
tades av endast en medlemsstats lagstiftning: enligt denna stats
lagstiftning.

b) Bam till sådana avlidna anställda eller egenföretagare som omfat-
tades av flera medlemsstaters lagstiftningar: enligt ettdera av
följande alternativ.

i) Enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium
barnet är bosatt, under förutsättning att det, i förekommande
fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, enligt
denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som
avses i punkt 1.

ii) I andra fall enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars lag-
stiftning den avlidne längst hade omfattats av, under förutsätt-
ning att barnet, i förekommande fall med beaktande av be-
stämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning
har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1. Om det
inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för
att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstift-
ning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäk-
rings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa
medlemsstaters lagstiftning.

Den medlemsstats lagstiftning som gäller vid beviljande av de förmåner
som avses i artikel 77 till en pensionärs bam skall dock fortsätta att
gälla efter pensionärens död vid utgivande av förmåner till hans bam.

Artikel 79

Gemensamma bestämmelser om förmåner för minderåriga bam till
pensionärer och för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräld-
rarna

1. Förmåner som avses i artikel 77 och 78 skall utges enligt den
lagstiftning som har fastställts med tillämpning av bestämmelserna i
dessa artiklar av den institution som svarar för tillämpningen av denna
lagstiftning och på dess bekostnad som om pensionären eller den avlidne
endast hade omfattats av den behöriga statens lagstiftning.

Dock gäller följande:

a) Om denna lagstiftning föreskriver att rätten att få, bibehålla eller
återfå förmåner är beroende av längden av försäkrings-, anställ-
nings- eller bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare, skall längden i förekommande fall fastställas med
beaktande av bestämmelserna i artikel 45 eller artikel 72.

b) Om denna lagstiftning föreskriver att förmånsbeloppet skall beräk-
näs med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

308

efter försäkringsperiodemas längd, skall dessa förmånsbelopp
beräknas med utgångspunkt från det teoretiska belopp som har
fastställts enligt bestämmelserna i artikel 46.2.

2. Om tillämpningen av regeln i artikel 77.2 b ii och 78.2 b ii skulle
leda till att flera medlemsstater blir behöriga eftersom perioderna är lika
långa, skall förmåner som avses i artikel 77 eller 78 beviljas enligt
lagstiftningen i de medlemsstater som pensionären eller den avlidne
senast har omfattats av.

3. Rätten till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 2 och enligt
artikel 77 och 78 skall innehållas om barnen ges rätt till familjeförmåner
eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av för-
värvsverksamhet. I så fall skall personerna anses som familjemedlem-
mar till en anställd eller egenföretagare.

AVDELNING IV

ADMINISTRATIV KOMMISSION FÖR SOCIAL TRYGGHET FÖR

MIGRERANDE ARBETARE

Artikel 80

Sammansättning och arbetsmetoder

1. Till Europeiska gemenskapernas kommission skall det knytas en
administrativ kommission för social trygghet för migrerande arbetare
(nedan benämnd "Administrativa kommissionen") som består av en
regeringsföreträdare för var och en av medlemsstaterna, om det behövs
biträdd av sakkunniga. En företrädare för kommissionen vid Europeiska
gemenskaperna skall delta i Administrativa kommissionens arbete som
rådgivare.

2. Administrativa kommissionen skall biträdas i tekniska frågor av
Internationella arbetsorganisationen enligt de överenskommelser som har
slutits för detta ändamål mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen
och den Internationella arbetsorganisationen.

3. Stadgar för administrativa kommissionen skall fastställas genom
överenskommelse mellan ledamöterna.

Beslut i frågor om tolkning som avses i artikel 81 a skall vara enhäl-
liga. De skall ges nödvändig publicitet.

4. Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Administrativa
kommissionen med sekretariatstjänster.

Artikel 81

Administrativa kommissionens uppgifter

Administrativa kommissionen skall ha till uppgift:

a) att handha samtliga administrativa frågor samt frågor om tolkning
av bestämmelserna i denna förordning och senare förordningar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

309

eller av bestämmelser i andra överenskommelser eller arrange-
mang inom ramen för dessa förordningar, utan att det påverkar
den rätt som myndigheter, institutioner och berörda personer har
att utnyttja de förfaranden och domstolar som föreskrivs i med-
lemsstaternas lagstiftning, denna förordning eller fördraget.

b) att på begäran av myndigheter, institutioner och domstolar i med-
lemsstaterna översätta handlingar som gäller tillämpningen av
denna förordning, särskilt översättningar av ansökningar som görs
av personer som kan ha rätt till förmåner enligt bestämmelserna i
denna förordning,

c) att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i frågor
om social trygghet, framförallt vad gäller hälso- och sociala åtgär-
der av gemensamt intresse,

d) att främja och utveckla samarbete mellan medlemsstaterna i syfte
att med beaktande av administrativ förvaltningsteknik påskynda
utbetalningen av de förmåner, framför allt vid invaliditet, ålder-
dom och dödsfall (pensioner) som utges enligt bestämmelserna i
denna förordning,

e) att ställa samman de uppgifter som skall beaktas vid upprättande
av redovisningar av de kostnader som skall betalas av med-
lemsstaternas institutioner enligt bestämmelserna i denna förord-
ning och fastställa de årliga avräkningama mellan dessa institu-
tioner,

f) att utföra andra uppgifter inom dess kompetensområde enligt
bestämmelserna i denna och senare förordningar eller andra öve-
renskommelser eller arrangemang inom ramen för dessa förord-
ningar,

g) att lämna förslag till Europeiska gemenskapernas kommission om
utarbetande av ytterligare förordningar och om ändring av denna
och senare förordningar.

AVDELNING V

RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR MIGRERANDE ARBETARES
SOCIALA TRYGGHET

Artikel 82

Inrättande, sammansättning och arbetsmetoder

1. En rådgivande kommitté för migrerande arbetares sociala trygghet
(nedan benämnd Rådgivande kommittén) inrättas härmed. Den skall ha
60 företrädare och bestå av följande företrädare från vaije medlemsstat:

a) Två regeringsföreträdare, av vilken åtminstone en skall vara leda-
mot av Administrativa kommissionen.

b) Två »företrädare för arbetstagarorganisationerna.

c) Två företrädare för arbetsgivarorganisationerna.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

310

För var och en av de ovan nämnda kategorierna skall en ersättare
utses för vaije medlemsstat.

2. Ledamöterna i Rådgivande kommittén och deras ersättare skall
utses av rådet, som vid valet av företrädare för arbetstagar-
organisationer och arbetsgivarorganisationer skall sträva efter att åstad-
komma en rättvis representation för de olika intresseområdena.

En förteckning över ledamöter och ersättare skall offentliggöras av
rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Mandattiden för ledamöter och ersättare skall vara två år. Man-
daten kan förnyas. Vid utgången av mandattiden skall ledamöter och
ersättare stå kvar i sina uppdrag tills de ersätts eller tills deras mandat
har förlängts.

4. Rådgivande kommitténs ordförande skall vara en ledamot av kom-
missionen eller hans ställföreträdare. Ordföranden har inte rösträtt.

5. Rådgivande kommittén skall sammanträda minst en gång om året.
Ordföranden sammankallar kommittén, antingen på eget initiativ eller
på grund av en till honom inlämnad skriftlig ansökan från minst en
tredjedel av ledamöterna. En sådan ansökan måste innehålla konkreta
förslag om dagordningen.

6. Rådgivande kommittén kan på ordförandens förslag i undantagsfall
besluta att samråda med personer eller företrädare för organisationer
som har stor erfarenhet av frågor om social trygghet. Dessutom skall
kommittén få teknisk hjälp från Internationella arbetsorganisationen på
samma villkor som Administrativa kommissionen enligt den överens-
kommelse som har slutits mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen
och Internationella arbetsorganisationen.

7. Rådgivande kommitténs utlåtanden och förslag skall vara motive-
rade. De skall beslutas med kvalificerad majoritet av de giltigt angivna
rösterna.

Kommittén skall genom majoritetsbeslut anta en arbetsordning, som
skall godkännas av rådet sedan yttrande har inhämtats från kommis-
sionen.

8. Europeiska gemenskapernas kommission skall förse Rådgivande
kommittén med sekretariatstjänster.

Artikel 83

Rådgivande kommitténs uppgifter

Rådgivande kommittén skall på begäran av Europeiska gemenskapernas
kommission, Administrativa kommissionen eller på eget initiativ

a) utreda allmänna eller principiella frågor eller problem som upp-
kommer vid tillämpningen av de förordningar som har antagits
inom ramen för bestämmelserna i artikel 51 i fördraget,

b) avge yttranden till Administrativa kommissionen och förslag till
ändringar i förordningarna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

311

AVDELNING VI

DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 84

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall till varandra
översända all information om

a) åtgärder som har vidtagits för att tillämpa denna förordning,

b) ändringar i nationell lagstiftning som kan påverka tillämpningen av
denna förordning.

2. Vid tillämpningen av denna förordning skall myndigheterna och
institutionerna i medlemsstaterna bistå varandra och handla som om de
tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som dessa
myndigheter och institutioner tillhandahåller skall som regel vara kost-
nadsfri. Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan dock komma
överens om att vissa kostnader skall ersättas.

3. Medlemsstaternas myndigheter och institutioner kan vid tillämp-
ningen av denna förordning ta direkt kontakt med varandra och med de
personer som berörs eller deras företrädare.

4. En medlemsstats myndigheter, institutioner och domstolar får inte
avvisa en ansökan eller andra handlingar som lämnas in till dem på
grund av att de har skrivits på en annan medlemsstats officiella språk.
De kan i förekommande fall åberopa bestämmelserna i artikel 81b.

Artikel 85

Befrielse från eller minskning av skatter — Undantag från bestyrkande

1. Befrielse från eller minskning av skatter, stämpelavgifter, nota-
riats- eller registreringsavgifter som föreskrivs i en medlemsstats lag-
stiftning för intyg eller handlingar som krävs enligt denna stats lagstift-
ning skall utsträckas till liknande handlingar som krävs enligt en annan
medlemsstats lagstiftning eller enligt denna förordning.

2. Alla utlåtanden, handlingar och intyg som kan krävas för tillämp-
ningen av denna förordning skall undantas från krav på bestyrkande av
diplomatiska eller konsulära myndigheter.

Artikel 86

Ansökningar, förklaringar eller överklaganden som lämnas in till en
myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat än den
behöriga staten

En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt en medlems-
stats lagstiftning skulle ha kommit till en myndighet, institution eller
domstol i denna stat inom en viss tid skall anses ha kommit i rätt tid om

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

312

den inom samma tidsperiod kommer till en motsvarande myndighet,
institution eller domstol i en annan medlemsstat. I ett sådant fall skall
myndigheten, institutionen eller domstolen som tar emot ansökan, för-
klaringen eller överklagandet utan dröjsmål vidarebefordra handlingen
till den rätta myndigheten, institutionen eller domstolen i den förra
medlemsstaten, antingen direkt eller genom de rätta myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna. Den dag då ansökan, förklaringen eller över-
klagandet kom till myndigheten, institutionen eller domstolen i den
andra medlemsstaten skall anses som ankomstdag hos den rätta myndig-
heten, institutionen eller domstolen.

Artikel 87

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1. De läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstift-
ning kan på den behöriga institutionens begäran utföras inom en annan
medlemsstats territorium genom institutionen på den ort där den person
som har rätt till förmåner vistas eller är bosatt enligt villkoren i den till-
ämpningsförordning som avses i artikel 98 eller, om sådana saknas,
enligt de villkor som de behöriga myndigheterna i de berörda medlems-
staterna kommer överens om.

2. Läkarundersökningar som utförs enligt villkoren i punkt 1 skall
anses utförda inom den behöriga statens territorium.

Artikel 88

Överföring från en medlemsstat till en annan av betalningar enligt denna
förordning

Om inte annat följer av artikel 106 i fördraget, skall penningöver-
föringar enligt denna förordning ske enligt de överenskommelser som
gäller mellan medlemsstaterna vid tidpunkten för överföringen. Om inte
några sådana överenskommelser finns mellan två medlemsstater, skall
de behöriga myndigheterna i dessa stater eller de myndigheter som
svarar för internationella betalningar gemensamt besluta om de åtgärder
som behövs för att utföra sådana överföringar.

Artikel 89

Särskilda regler för tillämpningen av vissa lagstiftningar

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning
finns i bilaga 6.

313

Artikel 90

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89).

Artikel 91

Avgifter som skall betalas av arbetsgivare eller företag utanför den
behöriga staten

En arbetsgivare skall inte vara skyldig att betala högre avgifter på grund
av att han bedriver sin verksamhet eller att hans företag har sitt säte
inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.

Artikel 92

Uppbörd av avgifter

1. Uppbörd av avgifter som skall betalas till en institution i en med-
lemsstat kan göras inom en annan medlemsstats territorium enligt det
administrativa förfarande och med de garantier och privilegier som
gäller för uppbörd av avgift som skall betalas till en motsvarande insti-
tution i den sistnämnda medlemsstaten.

2. Regler om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall, i den
utsträckning som behövs, finnas i den tillämpningsfÖrordning som avses
i artikel 98 eller i överenskommelser mellan två eller flera medlems-
stater. Dessa regler kan även gälla indrivning av avgifter.

Artikel 93

Betalningsskyldiga institutioners rätt gentemot en skadeståndsansvarig
tredje part

1. Om en person får förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat
för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan
stats territorium, gäller följande regler om rättsförhållandet mellan den
institution som svarar för förmånerna och en tredje part som är skyldig
att ersätta skadan:

a) Om institutionen i kraft av den lagstiftning som den tillämpar
inträder i den rätt att kräva ersättning som förmånstagaren har
gentemot en tredje part, skall detta inträde erkännas av vaije med-
lemsstat.

b) Om institutionen har en självständig rätt till krav gentetemot en
tredje part, skall denna rätt erkännas av vaije medlemsstat.

2. Om en person får förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för
en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan med-
lemsstats territorium, skall bestämmelserna i denna lagstiftning, om i
vilka situationer arbetsgivare eller deras anställda skall undantas från
civilrättsligt ansvar, gälla denna person eller den behöriga institutionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

314

Bestämmelserna i punkt 1 skall även gälla krav som en betalningsskyl-
dig institution har gentemot en arbetsgivare eller hans anställda i fall då
dessa inte är undantagna från ansvar.

3. Om enligt bestämmelserna i artikel 36.3 och/eller artikel 63.3 två
eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter har
kommit överens om att avstå från återbetalning mellan institutioner
under dem, gäller följande regler om krav gentemot en tredje part:

a) Om institutionen i den medlemsstat där någon vistas eller är bosatt
beviljar förmåner till honom för en skada som har inträffat inom
dess territorium, kan denna institution, enligt den lagstiftning som
den tillämpar, inträda i den skadades rätt eller göra gällande en
självständig rätt gentemot den tredje part som är skyldig att ersätta
skadan.

b) Vid tillämpningen av skall

i) personen som får förmåner anses vara försäkrad hos institu-
tionen på vistelse- eller bosättningsorten, och

ii) denna institution anses vara den som svarar för förmånerna.

c) Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall fortsätta att gälla för för-
måner som inte omfattas av den överenskommelse om avstående
från återbetalning som avses i denna punkt.

AVDELNING Vll

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 94

Övergångsbestämmelser för anställda

1. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period
före den 1 oktober 1972 eller för den dag då förordningen började gälla
inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställnings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats
lagstiftning före den 1 oktober 1972 eller före den dag då förordningen
började gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid
fastställande av rätt till förmåner enligt denna förordning.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rätt
till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför
sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 oktober 1972 eller
före den dag då förordningen böljade gälla inom den berörda med-
lemsstatens territorium.

4. Vaije förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på
grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter
ansökan av honom beviljas eller utges från och med den 1 oktober 1972
eller den dag då denna förordning böljade gälla inom den berörda med-
lemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har
fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

315

5. Rättigheter för personer, som har beviljats pension före den 1
oktober 1972 eller den dag då denna förordning böijade gälla inom den
berörda medlemsstatens territorium, kan på begäran av den berörda
personen omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förord-
ning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i
artikel 78.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år
från den 1 oktober 1972 eller från den dag då förordningen böijade
gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter
som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna dag, och
bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstiftning om förverkande av
eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot den berör-
da personen.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter ut-
gången av tvåårsperioden efter den 1 oktober 1972 eller efter den dag
då förordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territo-
rium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort
genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan lämnades in, såvida
inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstift-
ning.

8. I fall av slderogen pneumokonios skall bestämmelserna i artikel

57.3 c gälla kontantförmåner för en arbetssjukdom vars kostnad inte har
kunnat fördelas mellan de berörda institutionerna före den 1 oktober
1972 på grund av att en överenskommelse mellan de berörda institutio-
nerna saknades.

9. (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 3427/89).

Artikel 95

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 96

(Denna artikel gäller inte inom EES.)

Artikel 97

Anmälan enligt vissa bestämmelser

1. De anmälningar som avses i artikel 1 j, 5 och 8.2 skall sändas till
ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd. De skall ange den dag
då de berörda lagarna och systemen träder i kraft eller, beträffande de
anmälningar som avses i artikel 1 j, den dag från och med vilket denna
förordning skall tillämpas på de system som avses i medlemsstaternas
förklaringar.

2. Anmälningar enligt bestämmelserna i punkt 1 skall offentliggöras
i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

316

Artikel 98	1992/93:EU1 Bilaga 3
Tillämpningsförordning	Bilaga 1
En ytterligare förordning skall ange hur denna förordning skall genom- föras.	till lagen om samordning av systemen för social trygghet
Artikel 99	när personer
(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)	flyttar inom Europeiska ekonomiska
Artikel 100	samarbetsområdet (EES)

Upphävande av tidigare förordningar

Genom denna förordning och tillämpningsförordningen upphävs följande
förordningar:

— Rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande ar-
betare1,

— Rådets förordning nr 4 om genomförande av och tillägg till för-
ordning nr 31, och

— Rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om social
trygghet för gränsarbetare2.

1 EGT nr 30, 16.12.1958, s. 561 och 597/58.

2 EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

317

BILAGA 1 1992/93:EU1

Bilaga 3
(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien Bilaga 1
och Portugal.) till lagen om

_________________ samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

318

BILAGA 2 1992/93:EU1

Bilaga 3
(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien Bilaga 1
och Portugal.) till lagen om

__________________ samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

319

BILAGA 3

1992/93:EU1
Bilaga 3

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien Bilaga 1
och Portugal.) till lagen om

samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

320

BILAGA 4

1992/93:EU1

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien
och Portugal.)

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om

samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

321

21 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

BILAGA 5

(Artikel 40.4 i förordningen)

övcraustämmebe mellan medlenustatenuu lagstiftningen om villkor om graden av invaliditet

BELGIEN

Med icmastater	System som tillämpas av medlcmstaters institutioner •om har fattal beslut om invaliditetsgraden	System aom tillämpas av belgiska institutioner för vilka beslutet är bindande då överensstämmelse föreligger
		Allmänt system	System för gruvarbetare		System för sjö- män
		Allmänt system	Allmän invaliditet	Arbets invaliditet	System för sjö- män
	1. Allmänt system
	— Grupp 3 (stadigva- rande tillsyn) — Grupp 2 — Grupp 1	\| överensst.	\| överensst.	\| överensst.	\| överensst.
	2. System for jordbrukare
FRANK- RIKE	— Total allmän in- validitet — 2/3 allmän invalidi- tet — Stadigvarande tillsyn 3. System for gruvarbe- tare	överensst	\| överensst.	\| överensst.	\| överensst.
	— Partiell allmän in- validitet — Stadigvarande tillsyn — Arbctsinvaliditet	\| överm sst Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.	\| överensst Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.
	4. System för sjömän
	— Allmän invaliditet — Stadigvarande tillsyn — Arbctsinvaliditet	\| överensst. Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.
	1. Allmänt system
ITALIEN	— invaliditet - arbe- tare — invaliditet - tjäns- temän	\| Ej överensst.	\| överensst.	\| överensst.	\| överensst.
	2. System for sjömän
	— Arbetsoförmåga för arbete till sjöss	Ej överensst.	Ej överensst	Ej överensst.	Ej överensst.
LUXEM- BURG	Invaliditet - arbetare Invaliditet - tjänstemän	\| överensst	\| överensst	\| överensst.	\| överensst.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

322

FRANKRIKE

s 1 2	t e	ii	1 1 ET i W Er i		J.	1 uri i	j 1 uri w uri a		1 1 uri uri «
		Ml	J,	J-	J-	J,		X	1 uri «	url«
			1 UT i «	J ur i w	1 sr 6 «	url.	1 uri w	url.	url«	url«
i		it*	1	1	1 1	1	i			1
	1	S-s’	url«	uri «	uri w uri a	uri v	uri w	url v	url«	url«
		H	i	i	1 1	i	i	i	1	1
•i	é		Url w	url A	url v ur! v	url w	ET 1 i	url w	url w	url«
	1 >■
£ s	1 >■	dis	1.	1.	1 1 url ■ -ö «	1.	l	url«	1.	url«
			A	A				A		i
é S	1 i é	il	Jw	X	url« url«	srL		J.	J,	J.
i .V V .s	1 i é	il 3S	,1	JL		\| ur i w	JL	url w	url w	1 uri v
	I > <Zl
£ > • 3 1	I > <Zl	*1s .s	I	J.	1 1 ur i w <5 v	1	1.	url«	1	url u
£ > • 3 1			A						A
E 2			J.	UT 1 «	url« url«	url«	url«	url«	uri «	uri «
K
	t i	t	url «	url«	J 1 uri « uri «	1 uri v	url«	1 uri «	url«	1
		f	1	1.	1 1 ur i w c v	1	1.	url w	1.	url«
		i O g S		s				3
	i 3	i O g S			J 1 , 1	j	1	1
	1 i 1	m ii t 111	8 6* 1 5	Ii d i	J 1 , 1	i ii i1 ? 1	i s 1	Ji iii	i	1 i s
		1		ri		-		ri	i	1
		h					1			i
		s					t

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

323

ITALIEN

1992/93:EU1

Med lemsstalcr	System »om tillämpas av mediemstaten institutioner •om har fattat beslut om in- validitcts graden	System som tillämpas av italienska institutioner för vilka beslutet är bindande dä överensstämmelse föreligger
		Allmänt system		System för sjömän Arbctsoförmigs för arbete till sjöss
		Arbetare	Tjänstemän	System för sjömän Arbctsoförmigs för arbete till sjöss
	1. Allmänt systern	Ej överensst.	Ej överensst.	Ej överensst.
	2. System för gruvarbetare
BELGIEN	— Partiell allmän invaliditet — Arbctsinvaliditet	överensst. Ej överensst.	överensst. Ej överensst.	Ej överensst. Ej överensst.
	3. System för sjömän	Ej överensst.	Ej överensst.	Ej överensst.
	1. Allmänt system
	— Grupp 3 (stadigva- rande tillsyn) — Grupp 2 — Grupp 1	\| överensst.	\| överensst.	\| Ej överensst.
	2. System for jordbrukare
FRANKRI- KE	— Total allmän invalidi- tet — Partiell allmän in- validitet — Stadigvarande tillsyn	\| överensst.	\| överensst	\| Ej överensst.
FRANKRI- KE	3. System för gruvarbetare
	— Partiell allmän invali- ditet	\| överensst.	\| överensst.	\| Ej överensst.
	— Stadigvarande tillsyn — Arbctsinvaliditet	Ej överensst.	Ej överensst.	Ej överensst.
	4. System för sjömän
	— Partiell allmän invaliditet — Stadigvarande tillsyn — Arbctsinvaliditet	\| Ej överensst.	\| Ej överensst.	\| Ej överensst.

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

324

LUXEMBURG

Med- lemsstater	System aom tillämpas av medlemstaters institutioner »om har fattat beslut om in- valid itets graden	System som tillämpas av Luxemburgaka institutioner for vilka beslutet är bindande då överenstämmelse föreligger
Med- lemsstater		Invaliditet - arbetare	Invaliditet - tjänstemän
	1. Allmänt system	överensst	överensst.
	2. System för gruvarbetare
BELGIEN	— Partiell allmän invaliditet — Arbctsinvaliditet	Ej överensst Ej överensst	Ej överensst. Ej överensst.
	3. System för sjömän	överensst 1	Ej överensst.'
	1. Allmänt system
	— Grupp 3 (stadigvarande tillsyn) — Grupp 2 — Grupp 1	\| överensst.	\| överensst.
	2. System för jordbrukare
FRANK.R1	— Total allmän invaliditet — 2/3 allmän invaliditet — Stadigvarande tillsyn	\| överensst	\| överensst.
KE	3. System för gruvarbetare
	— 2/3 allmän invaliditet — Stadigvarande tillsyn — Arbctsinvaliditet	\| överensst. Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.
	4. System for sjömän
	— Partiell allmän invaliditet — Stadigvarande tillsyn — Arbctsinvaliditet	\| överensst. Ej överensst.	\| överensst. Ej överensst.

I den mån den invaUdilet »om den belguka institutionen erkänner är allmän invaliditet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

325

BILAGA 6

(Artikel 89 i förordningen)

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning

A. BELGIEN

1. Personer som har rätt till vårdförmåner enligt det obligato-
riska belgiska systemet för sjuk- och invaliditetsförsäkring för
egenföretagare skall ha rätt till förmåner enligt bestämmelser-
na i avdelning III kapitel 1, däribland artikel 35.1, i denna
förordning på följande villkor:

a) Personer som vistas inom en annan medlemsstats terri-
torium än Belgien skall ha rätt till

i) vårdförmåner vid sjukhusvård enligt lagstiftningen i
den medlemsstat i vilken de vistas,

ii) ersättning för andra vårdförmåner enligt det belgiska
systemet från den behöriga belgiska institutionen
enligt den taxa som gäller enligt lagstiftningen i den
stat i vilken de vistas.

b) Personer som är bosatta inom en annan medlemsstats
territorium än Belgien skall ha rätt till de vårdförmåner
som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken
de är bosatta, under förutsättning att de till den behöriga
belgiska institutionen betalar den tilläggsavgift för detta
som gäller enligt belgiska bestämmelser.

2. Vid den behöriga belgiska institutionens tillämpning av be-
stämmelserna i avdelning III kapitel 7 och 8 i denna förord-
ning skall ett bam anses växa upp i den medlemsstat inom
vars territorium barnet är bosatt.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perioder
som har fullgjorts inom försäkringen för ålderspension enligt
belgisk lagstiftning före den 1 januari 1945 även godtas som
försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den belgiska
lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet och syste-
met för sjömän.

4. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana
perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföre-
tagaren har varit arbetsoförmögen enligt belgisk lagstiftning.

5. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall perio-
der, som har fullgjorts av egenföretagare inom försäkringen
för ålderspension enligt belgisk lagstiftning innan lagstift-
ningen om arbetsoförmåga för egenföretagare trädde i kraft,
godtas som perioder som har fullgjorts enligt den senare
lagstiftningen.

6. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
2332/89.)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

326

7. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 72 och 79.1 a
skall anställningsperioder och/eller försäkringsperioder som
har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning beak-
tas, om det för rätt till förmån enligt belgisk lagstiftning krävs
att villkoren för rätt till familjeförmåner enligt systemet för
anställda har uppfyllts under en bestämd föregående period.

B. DANMARK

1. Försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av verk-
samhet som egenföretagare som har fullgjorts i en annan
medlemsstat än Danmark skall beaktas vid inträde som med-
lem i en erkänd arbetslöshetskassa på samma sätt som om det
gällde anställningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare som fullgjorts i Danmark.

2. Anställda eller egenföretagare, pensionssökande och pensio-
närer samt deras familjemedlemmar som avses i förordningens
artiklar 19, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och 31 och
som är bosatta eller vistas i Danmark skall ha rätt till vårdför-
måner på samma villkor som enligt den danska lagstiftningen
gäller för sådana personer som enligt lagen om offentlig sjuk-
försäkring (lov om offentlig sygesikring) är försäkrade i grupp

3. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
1660/85.)

4. (Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr
1660/85.)

5. Förordningens bestämmelser berör inte övergångsbestämmel-
serna i de danska lagama av den 7 juni 1972 om rätt till
pension för danska medborgare som har varit bosatta i Dan-
mark under en bestämd tidsperiod omedelbart före tidpunkten
för pensionsansökan. Andra medlemsstaters medborgare som
har varit bosatta i Danmark under ett år omedelbart före
tidpunkten för ansökan har dock rätt till pension enligt samma
villkor som gäller för danska medborgare.

6. a) Perioder under vilka en gränsarbetare, som är bosatt inom

en annan medlemsstats territorium än Danmark, har varit
förvärvsverksam i Danmark skall anses som bosätt-
ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall
gälla för perioder under vilka en gränsarbetare är utsänd
till eller tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat än
Danmark.

b) Perioder under vilka en säsongsarbetare, som är bosatt
inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har
utfört arbete i Danmark skall anses som bosätt-
ningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall
gälla för perioder under vilka en säsongsarbetare är ut-
sänd till en annan medlemsstat än Danmark.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

327

7. För att avgöra om de villkor för rätt till moderskapsförmAner
som föreskrivs i kapitel 12 i lagen om dagpenning vid sjuk-
dom eller moderskap är uppfyllda i fall där personen inte har
omfattats av den danska lagstiftningen under hela den refe-
rensperiod som avses i artikel 34.1 eller 34.2 i den ovan-
nämnda lagen skall

a) försäkringsperioder, som i förekommande fall har full-
gjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än
Danmark under den ovannämnda referensperioden, under
vilken personen inte har omfattats av dansk lagstiftning,
medräknas som om dessa perioder hade fullgjorts enligt
den sistnämnda lagstiftningen, och

b) personen, under de perioder som har medräknats, anses
ha fått en genomsnittlig lön som är lika med den genom-
snittliga lön som faktiskt har betalats ut under de perioder
som har fullgjorts enligt den danska lagstiftningen under
den ovannämnda referensperioden.

8. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på dansk
lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses
som förmåner av samma slag.

9. Vid tillämpningen av förordningens artikel 67 skall arbetslös-
hetsförmåner för egenföretagare som är försäkrade i Danmark
beräknas enligt dansk lagstiftning.

10. Om den danska pensionen enligt den danska lagstiftningen
beräknas med utgångspunkt från bosättningsperioder, som har
fullgjorts av en annan person än den som har fullgjort de
bosättningsperioder som beaktas av en eller flera andra med-
lemsstater enligt bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 av
denna förordning, skall de bosättnings- och försäk-
ringsperioder som den sistnämnda personen har fullgjort ligga
till grund vid beräkningen enligt förordningens artikel 46.2 av
det danska teoretiska beloppet och proportionella beloppet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

C. TYSKLAND

1. a) Om tysk lagstiftning om olycksfallsförsäkring inte redan
medger detta, skall de tyska institutionerna även utge
ersättning enligt denna lagstiftning för olycksfall i arbetet
(och arbetssjukdomar) som har inträffat i Alsace-Lorraine
före den 1 januari 1919, och för vars kostnader franska
institutioner inte har övertagit ansvaret enligt beslutet av
Nationernas förbunds råd den 21 juni 1921 (Reichsgesetz-
blatt, s. 1289), så länge personen eller hans efterlevande
är bosatta i en medlemsstat.

b) Bestämmelserna i förordningens artikel 10 påverkar inte
de bestämmelser, enligt vilka olycksfall (och arbetssjuk-
domar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysk-
lands territorium och perioder som har fullgjorts utanför

328

detta territorium inte föranleder utbetalning av förmåner
eller endast föranleder utbetalning av förmåner under
vissa villkor när de berättigade personerna är bosatta
utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

2. a) För att avgöra om perioder som enligt tysk lagstiftning är

avbrottsperioder (Ausfallzeiten) eller tillgodoräknings-
perioder (Zurechnungszeiten) skall beaktas som sådana,
skall obligatoriska avgifter som har betalats enligt en
annan medlemsstats lagstiftning och försäkring enligt en
annan medlemsstats försäkringssystem behandlas som
obligatoriska avgifter som har betalats enligt tysk lagstift-
ning och som försäkring enligt det tyska systemet för
pensionsförsäkring. Denna bestämmelse skall inte gälla
den tyska åldersförsäkringen för jordbrukare eller motsva-
rande särskilda system i de andra medlemsstaterna.

Vid beräkningen av antalet kalendermånader, som har
förflutit mellan tidpunkten för inträdet i försäkringssys-
temet och försäkringsfallet, skall perioder mellan dessa
två tidpunkter som har beaktats enligt en annan medlems-
stats lagstiftning inte beaktas, liksom inte heller perioder
under vilka personen fått pension.

b) Bestämmelserna i a skall inte gälla den standardberäknade
avbrottsperioden (pauschale Ausfallzeit). Denna skall
beräknas uteslutande på grundval av tyska försäk-
ringsperioder.

c) Vid beaktande av en tillgodoräkningsperiod (Zurech-
nungszeit) enligt den tyska lagstiftningen om pensionsför-
säkring för gruvarbetare skall dessutom krävas att den
sista avgift som har betalats enligt tysk lagstiftning har
betalats till pensionsförsäkringen för gruvarbetare.

d) För beräkningen av tyska ersättningsperioder (Ersatzzei-
ten) skall uteslutande tysk nationell lagstiftning gälla.

e) Oavsett bestämmelsen i d skall följande bestämmelser
gälla försäkrade enligt det tyska systemet för pensionsför-
säkring som var bosatta inom tyska territorier under
nederländsk administration under perioden den 1 januari
1948-31 juli 1963. Vid beräkning av tyska ersättnings-
perioder (Ersatzzeiten) enligt artikel 1251.2 i den tyska
lagen om social trygghet (RVO) eller motsvarande be-
stämmelser, skall betalning av avgifter till den neder-
ländska försäkringen under denna period anses som lik-
värdig med en försäkringspliktig anställning eller verk-
samhet som egenföretagare.

3. Vad gäller betalning till tyska sjukkassor skall betalningen av
de avgifter som avses i förordningens artikel 26.2 inte ske
förrän ett beslut om pension har fattats.

4. Vid avgörandet av om det är fråga om ett bam med rätt till
pension för bam som mist en av föräldrarna eller båda föräld-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

329

rama, skall förmåner enligt förordningens artikel 78 eller en
annan familjeförmån som utges enligt fransk lagstiftning för
ett minderårigt bam som är bosatt i Frankrike betraktas som
barnpension enligt tysk lagstiftning.

5. Om tillämpningen av denna förordning eller senare förord-
ningar om social trygghet medför exceptionella kostnader för
vissa sjukförsäkringsinstitutioner kan dessa kostnader helt eller
delvis kompenseras. I sin egenskap av förbindelsesorgan
(sjukförsäkring) skall de lokala sjukkassornas förbund och
andra sjukkassors centrala organisationer gemensamt komma
överens om sådan kompensation. Medel för denna kompen-
sation skall tas ut av alla sjukförsäkringsinstitutioner i propor-
tion till det genomsnittliga antalet medlemmar, pensionärer
frånräknade, under det närmast föregående året.

6. Vid tillämpningen av förordningen skall det schablonbelopp
för läkarbehandling i samband med förlossning, som utges till
kvinnliga försäkrade och familjemedlemmar till försäkrade
personer enligt tysk lagstiftning, anses som en vårdförmån.

7. Artikel 1233 i lagen om social trygghet (RVO) och artikel 10
i lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG) i den lydel-
se som bestämmelserna fått genom pensionsreformlagen av
den 16 oktober 1972, vilken reglerar frivillig försäkring enligt
den tyska pensionsförsäkringen, skall tillämpas på andra med-
lemsstaters medborgare samt statslösa personer och flyktingar
som är bosatta inom andra medlemsstaters territorier enligt
följande regler:

Om de allmänna villkoren är uppfyllda kan frivilliga avgifter
till den tyska pensionsförsäkringen betalas

a) om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom
Förbundsrepubliken Tysklands territorium,

b) om personen har sitt hemvist eller är bosatt inom en
annan medlemsstats territorium och någon gång tidigare
har varit obligatoriskt eller frivilligt ansluten till ett tyskt
pensionsförsäkringssystem,

c) om personen är medborgare i en annan medlemsstat och
har sitt hemvist eller är bosatt inom en tredje stats terri-
torium och har betalat avgifter för tysk pensionsförsäkring
i minst 60 månader eller hade rätt till frivillig försäkring
enligt de övergångsbestämmelser som tidigare gällde och
inte är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad enligt en
annan medlemsstats lagstiftning.

8. Förordningen skall inte påverka artikel 5la.2 i lagen om
reformering av pensionsförsäkringen för arbetare (ArVNG)
eller artikel 49a. 2 i lagen om reformering av pensionsförsäk-
ringen för tjänstemän (AnVNG), i den lydelse som bestäm-
melserna fått genom pensionsreformlagen av den 16 oktober

1972. Personer som enligt punkt 7 b och c i denna bilaga kan
ansluta sig till frivillig försäkring får endast betala avgifter för

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

330

perioder för vilka de inte har betalat avgifter enligt en annan
medlemsstats lagstiftning.

9. Om kostnaderna för vårdförmåner, som utges av bosättnings-
ortens tyska institutioner till pensionärer eller deras familje-
medlemmar som är försäkrade hos andra medlemsstaters
behöriga institutioner, skall återbetalas som månatliga scha-
blonbelopp, skall dessa kostnader, för att åstadkomma ekono-
misk utjämning av sjukförsäkringen för pensionärer mellan
tyska institutioner, betraktas som kostnader för den tyska
sjukförsäkringen för pensionärer. De schablonbelopp som
återbetalas till bosättningsortens tyska institutioner av andra
medlemsstaters behöriga institutioner skall betraktas som en
inkomst som skall beaktas vid den ovannämnda ekonomiska
utjämningen.

10. För beviljande av arbetslöshetsunderstöd (Arbeitslosenhilfe)
till egenföretagare krävs att personen, innan han har anmält
sig som arbetslös, skall ha arbetat minst ett år huvudsakligen
som egenföretagare inom Förbundsrepubliken Tysklands
territorium och att han inte bara tillfälligt har lämnat sitt
arbete.

11. Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan med-
lemsstats lagstiftning enligt ett särskilt åldersförsäkringssystem
för jordbrukare eller, om ett sådant system saknas, som jord-
brukare enligt det allmänna systemet skall beaktas för att
uppfylla villkoren om minsta försäkringstid som krävs för
avgiftsplikt enligt artikel 27 i lagen om åldersförsäkring för
jordbrukare (Gesetz uber die Altershilfe der Landwirte -
GAL), under förutsättning att

a) den deklaration på vilken skyldigheten att betala avgifter
grundas lämnas in inom den föreskrivna tidsperioden, och

b) personen, innan han lämnade in deklarationen, senast har
varit avgiftspliktig enligt åldersförsäkringen för jord-
brukare inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

12. Perioder av obligatorisk försäkring, som har fullgjorts enligt
en annan medlemsstats lagstiftning, antingen enligt ett särskilt
system för hantverkare eller, om ett sådant system saknas,
enligt ett särskilt system för egenföretagare eller enligt det
allmänna systemet, skall beaktas för att uppfylla det krav på
obligatorisk försäkring under 216 månader som gäller för
rätten till frivilligt utträde ur pensionsförsäkringen för hant-
verkare.

13. Vid tillämpningen av tysk lagstiftning om obligatorisk sjukför-
säkring för pensionärer enligt artikel 165.1.3 a i den tyska
lagen om social trygghet (RVO) skall försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats
lagstiftning och under vilka personen hade rätt till vårdför-
måner vid sjukdom, i den utsträckning som behövs, beaktas
som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tysk lagstift-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

331

ning, om de inte sammanfaller med försäkringsperioder som
har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

14. Vid beviljandet av kontantförmåner enligt artikel 182.4, 200.2
och 561.1 i den tyska lagen om social trygghet (RVO) till
personer som är bosatta i en annan medlemsstat skall de tyska
försäkringsinstitutionerna beräkna den nettoinkomst på vilken
förmånerna skall baseras som om personerna vore bosatta
inom Förbundsrepubliken Tyskland.

15. Om enligt tysk lagstiftning personens hittillsvarande yrke skall
beaktas vid bestämmande av hans rätt till pension vid arbetsin-
validitet eller arbetsoförmåga, av en gruvarbetares pension vid
nedsatt förmåga att arbeta som gruvarbetare eller av en gruv-
arbetares pension vid arbetsinvaliditet eller arbetsoförmåga,
skall detta fastställas uteslutande på grundval av försäk-
ringspliktig verksamhet enligt tysk lagstiftning.

D. FRANKRIKE

1. a) Bidrag till äldre anställda, bidrag till äldre egenföretagare

och åldersbidrag till jordbrukare skall utges enligt de
villkor som gäller för franska arbetare enligt fransk lag-
stiftning till alla anställda eller egenföretagare som är
medborgare i andra medlemsstater och vilka vid tid-
punkten för sin ansökan är bosatta inom franskt territo-
rium.

b) Detsamma skall gälla flyktingar och statslösa personer.

c) Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka de
bestämmelser i fransk lagstiftning enligt vilka uteslutande
perioder av arbete som anställd eller perioder som jäm-
ställs med sådana eller, i förekommande fall, perioder av
arbete som egenföretagare inom den franska republikens
europeiska departement och utomeuropeiska departement
(Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion) skall ge
rätt till bidrag till äldre anställda.

2. Det särskilda bidraget och den kumulativa ersättningen enligt
den särskilda lagstiftningen om social trygghet i gruvor skall
endast utges till anställda i franska gruvor.

3. Lag nr 65-555 av den 10 juli 1965, som ger franska med-
borgare som är eller har varit förvärvsverksamma i utlandet
rätt att ansluta sig till det frivilliga åldersförsäkringssystemet,
skall gälla medborgare i andra medlemsstater på följande
villkor:

— Den förvärvsverksamhet som ger rätt till frivillig försäk-
ring enligt det franska systemet får inte bedrivas eller ha
bedrivits inom franskt territorium eller inom en annan
medlemsstats territorium, i vilken stat den anställde eller
egenföretagaren är medborgare.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

332

— Den anställde eller egenföretagaren skall, när han ansöker
om försäkring enligt lagen, styrka att han antingen har
varit bosatt i Frankrike i minst tio år, i en följd eller
sammanlagt under flera perioder, eller att han oavbrutet
har varit omfattad av fransk lagstiftning, obligatoriskt
eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, under lika
lång tid.

4. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
3427/89.)

5. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet enligt i artikel 46.2
a i denna förordning inom system i vilka ålderspensioner
beräknas på grundval av pensionspoäng skall den behöriga
institutionen, för alla försäkringsår som har fullgjorts enligt en
annan medlemsstats lagstiftning, beakta det antal pensions-
poäng som fås genom att dividera antalet pensionspoäng som
har förvärvats enligt den lagstiftning som denna tillämpar med
antalet år som motsvarar dessa poäng.

6. a) Gränsarbetare som är förvärvsverksamma som anställda

inom en annan medlemsstats territorium än Frankrike och
som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin,
Bas-Rhin och Moselle skall inom dessa departement vid
tillämpningen av artikel 19 i denna förordning ha rätt till
vårdförmåner som föreskrivs i det lokala Alsace-Lorraine-
systemet enligt dekret nr 46-1428 av den 12 juni 1946 och
nr 67-814 av den 25 september 1967.

b) Dessa bestämmelser gäller också personer som har rätt till
förmåner enligt artikel 25.2, 25.3, 28 och 29 i denna
förordning.

E. GREKLAND

1. Utan hinder av bestämmelserna i bilaga 1. del I. punkt E.l
gäller artikel 22.1 a i denna förordning en OGA-försäkrad
person vars hälsotillstånd kräver omedelbar vård innan han
påböijar den anställning för vilken han har rest till en annan
medlemsstat än Grekland.

2. Förordningens artikel 10.1 påverkar inte bestämmelsen i
artikel 2.4 i dekretlagen nr 4577/66 enligt vilken pensionsbe-
talningar från IKA till sådana personer med grekiskt med-
borgarskap eller av grekiskt ursprung, som kommer från
Egypten eller Turkiet, hålls inne om pensionären utan giltigt
skäl vistas i utlandet i mer än sex månader.

F. IRLAND

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1. De anställda, egenföretagare, arbetslösa personer, pensions-
sökande och pensionärer samt deras familjemedlemmar som
avses i artikel 19.1, 22.1, 22.3, 25.1, 25.3, 26.1, 28a, 29 och

333

31 i förordningen och som är bosatta eller vistas i Irland, skall
kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk
lagstiftning när kostnaden för denna vård skall betalas av en
institution i en annan medlemsstat än Irland.

2. Familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som
omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än Irlands och
som uppfyller denna lagstiftnings villkor för rätt till förmåner,
i förekommande fall med beaktande av förordningens artikel
18, skall, om de är bosatta i Irland, kostnadsfritt ha rätt till all
läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning.

Kostnaden för dessa förmåner skall betalas av den institution
hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad.
Om hustrun till den anställde eller egenföretagaren, eller den
person som sköter barnen, är förvärvsverksam i Irland skall
dock förmåner till familjemedlemmarna fortsatt betalas av den
irländska institutionen i den utsträckning som rätten till sådana
förmåner har förvärvats uteslutande enligt bestämmelser i
irländsk lagstiftning.

3. Om en anställd som omfattas av irländsk lagstiftning har
lämnat en medlemsstats territorium för att under sin anställ-
ning bege sig till en annan medlemsstats territorium och råkar
ut för ett olycksfall innan han kommer dit, skall hans rätt till
förmåner med anledning av olycksfallet fastställas

a) som om detta olycksfall hade inträffat inom Irlands terri-
torium, och

b) utan att man beaktar att han inte befann sig inom Irlands
territorium, när man avgör om han till följd av sin anställ-
ning var försäkrad enligt denna lagstiftning.

4. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på irländsk
lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änkepensioner anses
som förmåner av samma slag.

5. Vid beräkningen av inkomster som underlag för inkomstrela-
terade förmåner som enligt irländsk lagstiftning utges tillsam-
mans med sjuk-, moderskaps- och arbetslöshetsförmåner skall,
utan hinder av bestämmelserna i förordningens artikel 23.1
och 68.1, ett belopp som är lika med den genomsnittliga
veckolönen för året i fråga för manliga respektive kvinnliga
anställda tillgodoräknas den anställde för vaije vecka som han
fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning
under det aktuella inkomstskatteåret.

6. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast sådana
perioder beaktas under vilka den anställde eller egenföretaga-
ren var arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning.

7. Vid tillämpningen av artikel 44.2 i fall då det för rätt till
ålderspension krävs att man avstår från förvärvsarbete skall en
anställd anses uttryckligen ha begärt uppskov med beviljande
av ålderspension till vilken han skulle ha rätt enligt Irlands
lagstiftning om han fortsätter att förvärvsarbeta.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

334

8. Intill den 31 december 1983 skall vid tillämpning av irländsk
lagstiftning om andra förmåner än familjeförmåner och vård-
förmåner vid sjukdom och moderskap, inga andra perioder
tillgodoräknas om sådana som personen fullgjort som anställd.

G. ITALIEN

Inga.

H. LUXEMBURG

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 94.2 i denna förord-
ning skall försäkringsperioder, eller perioder som betraktas
som sådana, som har fullgjorts före den 1 januari 1946 enligt
luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invalidi-
tet, ålderdom eller dödsfall beaktas vid tillämpningen av denna
lagstiftning endast i sådan omfattning att rättigheter under
förvärvande var bevarade till den 1 januari 1959, eller senare
kunde återfås enligt endast denna lagstiftning eller enligt
gällande eller kommande bilaterala konventioner. I fall där
flera bilaterala konventioner gäller skall de äldsta försäkrings-
periodema eller perioderna som betraktas som sådana beaktas.

2. Vid beviljandet av den fasta delen av luxemburgska pensioner
skall försäkringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning, som
har fullgjorts av anställda eller egenföretagare som inte är
bosatta inom luxemburgskt territorium, från den 1 oktober
1972 anses som bosättningsperioder.

3. Artikel 22.2 andra stycket i denna förordning påverkar inte
bestämmelserna i luxemburgsk lagstiftning enligt vilken sjuk-
kassans godkännade av behandling utomlands inte kan vägras
då den nödvändiga behandlingen inte kan ges i storhertig-
dömet Luxemburg.

I. NEDERLÄNDERNA

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
2332/89.)

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
2332/89.)

3. Tillämpning av nederländsk lagstiftning om allmän försäkring
för änkor och barn som mist en av föräldrarna eller båda
föräldrarna

a) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens
artikel 46.2 skall perioder före den 1 oktober 1959, under
vilka den anställde eller egenföretagaren var bosatt inom
Nederländernas territorium efter fyllda 15 år eller under
vilka han, medan han var bosatt inom en annan medlems-
stats territorium, var förvärvsverksam som anställd i

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

335

Nederländerna för en arbetsgivare där, också betraktas
som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt neder-
ländsk lagstiftning om allmän försäkring för änkor och för
bam som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna.

b) De perioder som skall beaktas vid tillämpningen av be-
stämmelserna i punkt a skall inte beaktas om de samman-
faller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en
annan stats lagstiftning om efterlevandepension.

4. Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om försäkring
mot arbetsoförmåga

Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall neder-
ländska institutioner rätta sig efter följande bestämmelser:

a) Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande
invaliditeten inträffade, var en anställd enligt förordningens
artikel 1 a skall den behöriga institutionen fastställa kontant-
förmånernas belopp enligt bestämmelserna i lagen om försäk-
ring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari 1966,
med beaktande av

— försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan-
nämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO),

— försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder
enligt lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11
december 1975, under förutsättning att de inte samman-
faller med försäkringsperioder som har fullgjorts av per-
sonen enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari
1966 (WAO), och

— perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som
har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.

b) Om personen, när arbetsoförmågan eller den därpå följande
invaliditeten inträffade, inte var anställd i den mening som
avses i förordningens artikel 1 a, skall den behöriga institu-
tionen fastställa kontantförmånernas belopp enligt bestämmel-
serna i lagen om arbetsoförmåga (AAW) av den 11 december
1975, med beaktande av

— försäkringsperioder som personen har fullgjort efter 15
års ålder enligt den ovannämnda lagen av den 11 decem-
ber 1975 (AAW),

— försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagen om
försäkring mot arbetsoförmåga (WAO) av den 18 februari
1966, under förutsättning att de inte sammanfaller med
försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovan-
nämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW), och

— perioder av avlönat arbete och motsvarande perioder som
har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967.

5. Tillämpning av nederländsk lagstiftning om familjebidrag

a) En anställd eller egenföretagare som blir omfattad av
nederländsk lagstiftning om familjeförmåner under ett

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

336

kvartal och som första dagen i detta kvartal omfattas av
en annan medlemsstats motsvarande lagstiftning skall
anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning från och
med denna första dag.

b) Storleken på de familjeförmåner, till vilka en anställd
eller en egenföretagare som enligt a anses försäkrad enligt
nederländsk lagstiftning om familjeförmåner har rätt, skall
fastställas enligt närmare regler i den tillämpningsförord-
ning som avses i förordningens artikel 98.

6. Tillämpning av vissa övergångsbestämmelser

Artikel 45.1 skall inte gälla fastställande av rätt till förmåner
enligt övergångsbestämmelserna i lagstiftningarna om allmän
åldersförsäkring (artikel 46), om allmän försäkring för änkor
och för bam, som mist en av föräldrarna eller båda föräldrar-
na, och om allmän försäkring mot arbetsoförmåga.

J. STORBRITANNIEN

1. När en person som normalt är bosatt i Gibraltar, eller som
sedan han senast anlände till Gibraltar har varit skyldig att
betala avgifter enligt Gibraltars lagstiftning, såsom anställd
ansöker om befrielse från betalningen av avgifter under en
viss tid till följd av arbetsoförmåga, moderskap eller arbets-
löshet och begär att avgifter för denna period skall gottskrivas
honom, skall vid prövningen av hans ansökan vaije period
under vilken han har arbetat inom en annan medlemsstats
territorium än Storbritanniens, Nordirlands eller Gibraltars
(Förenade konungariket) betraktas som en period under vilken
han har varit anställd i Gibraltar och för vilken han har betalat
avgifter som anställd enligt Gibraltars lagstiftning.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
1660/85.)

3. a) Om en arbetslöshetsförmån enligt Förenade konungarikets

lagstiftning utges till en person enligt förordningens artikel

71.1 a ii eller b ii, skall försäkrings- eller anställnings-
perioder eller perioder som egenföretagare, som har
fullgjorts av denna person enligt en annan medlemsstats
lagstiftning, betraktas som perioder av vistelse i Storbri-
tannien eller, i förekommande fall i Nordirland, for att
uppfylla kraven på en viss vistelseperiod i Storbritannien
eller, i förekommande fall Nordirland, för rätt till bam-
förmåner enligt Förenade konungarikets lagstiftning.

b) Om Förenade konungarikets lagstiftning enligt förord-
ningens avdelning II skall tillämpas på en anställd eller
egenföretagare som inte uppfyller ett villkor om bamför-
måner i den lagstiftningen, gäller följande:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

337

22 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

i) Om villkoret avser vistelse i Storbritannien eller, i
förekommande fall Nordirland, skall han, vid pröv-
ningen av om villkoret är uppfyllt, behandlas som om
han vistades där.

ii) Om villkoret avser en vistelseperiod i Storbritannien
eller, i förekommande fall, Nordirland, skall sådana
försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder
av verksamhet som egenföretagare, som personen har
fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning,
anses som vistelseperioder i Storbritannien eller, i
förekommande fall, Nordirland vid prövningen av om
villkoret är uppfyllt.

c) För rätt till familjebidrag enligt Gibraltars lagstiftning
skall bestämmelserna i a och b ovan gälla på motsvarande
sätt.

4. 1) Vid fastställande av rätt till moderskapsförmåner skall

försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder av
verksamhet som egenföretagare, som har fullgjorts enligt
en annan medlemsstats lagstiftning, anses som perioder av
vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord-
irland, varvid bestämmelserna i förordningens artikel 18.1
skall tillämpas som om med begreppet bosättningsperioder
i nämnda artikel avsågs vistelseperioder.

Om en kvinna som omfattas av Förenade konungarikets
lagstiftning enligt bestämmelserna i förordningens avdel-
ning II inte uppfyller villkoret i denna lagstiftning om
vistelse i Storbritannien eller, i förekommande fall Nord-
irland, vid tidpunkten för ansökan eller tidpunkten för
förlossningen, skall hon anses uppfylla detta villkor om
hon vid den ifrågavarande tidpunkten befann sig i en
annan medlemsstat.

2) Om en kvinna, vars make omfattas eller senast har omfat-
tats av Förenade konungarikets lagstiftning som anställd
eller egenföretagare enligt bestämmelserna i förordningens
avdelning II, inte uppfyller nedanstående villkor som
föreskrivs i Förenade konungarikets lagstiftning för
moderskapsbidrag, gäller följande:

a) Villkoret om vistelse Storbritannien eller, i förekom-
mande fall, Nordirland vid tidpunkten för ansökan
eller förlossningen, skall anses uppfyllt om hon till-
sammans med sin make befann sig i en annan med-
lemsstat vid den ifrågavarande tidpunkten eller, om
hennes make avlider inom sex månader före denna
tidpunkt, om hon var bosatt tillsammans med honom
i en annan medlemsstat vid tidpunkten för hans död.

b) I fråga om villkoret om en vistelseperiod i Storbritan-
nien eller, i förekommande fall, Nordirland som
överstiger 182 dagar under de 52 veckor som omedel-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

338

bart har föregått den förväntade förlossningsveckan
eller, i förekommande fall, tidpunkten för förloss-
ningen, skall de försäkrings- eller anställningsperioder
eller perioder av verksamhet som egenföretagare, som
hennes make har fullgjort enligt en annan medlems-
stats lagstiftning, anses som vistelseperioder i Storbri-
tannien eller, i förekommande fall, Nordirland, om
hon var bosatt tillsammans med honom under dessa
perioder.

5. En anställd eller egenföretagare som omfattas av Förenade
konungarikets lagstiftning enligt förordningens avdelning II
skall vid fastställande av rätt till ti 11 synsbidrag behandlas som
om han hade varit normalt bosatt i Förenade konungariket och
hade befunnit sig där under de försäkrings- eller anställnings-
perioder som han har fullgjort inom en annan medlemsstats
territorium eller enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

6. Om en anställd, som omfattas av Förenade konungarikets
lagstiftning råkar ut för en olycka efter att ha lämnat en med-
lemsstats territorium för att i sin anställning resa till en annan
medlemsstats territorium men innan han kommer dit, skall
hans rätt till förmåner till följd av detta olycksfall bestämmas

a) som om olycksfallet hade inträffat inom Förenade
konungarikets territorium, och

b) fastställandet av om han var anställd (employed eamer)
enligt Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning eller
en anställd (employed person) enligt Gibraltars lagstiftning
skall ske utan hänsyn till hans bortovaro från Storbritan-
niens, Nordirlands eller Gibraltars territorier.

7. Förordningen gäller inte bestämmelser i Förenade konunga-
rikets lagstiftning om ikraftträdande av avtal om social trygg-
het som har slutits mellan Förenade konungariket och en
tredje stat.

8. Vid tillämpningen av förordningens avdelning III kapitel 3
skall progressiva (graduated) avgifter som betalas av den
försäkrade personen enligt Förenade konungarikets lagstiftning
eller progressiva pensionsförmåner som utbetalas enligt denna
lagstiftning inte beaktas. Beloppet av de progressiva förmåner-
na skall läggas till beloppet av de förmåner som betalas ut
enligt Förenade konungarikets lagstiftning och som fastställs
enligt det nämnda kapitlet. Summan av dessa två belopp skall
utgöra den förmån som faktiskt skall utges till personen.

9. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2 på Förenade
konungarikets lagstiftning skall invaliditets-, ålders- och änke-
pensioner anses som förmåner av samma slag.

10. Vid tillämpningen av författningen om avgiftsfri socialförsäk-
ringsförmån och arbetslöshetsförsäkring (Gibraltar), skall
vaije person som omfattas av denna förordning anses vara
normalt bosatt i Gibraltar, om han är bosatt i en medlemsstat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

339

11. Vid tillämpningen av forordningens artikel 10, 27, 28, 28a,
29, 30 och 31 skall tillsynsbidrag som utges till en anställd
eller egenföretagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning
anses som en invaliditetsförmän.

12. Vid tillämpningen av förordningens artikel 10.1 skall vaije
förmänstagare enligt Förenade konungarikets lagstiftning som
vistas inom en annan medlemsstats territorium behandlas som
om han under denna vistelse vore bosatt inom denna andra
medlemsstats territorium.

13. 1) Vid beräkningen av en inkomstfaktor i syfte att fastställa

rätt till förmåner enligt Förenade konungarikets lagstift-
ning skall, om något annat inte följer av punkt 15, vaije
vecka under vilken en anställd eller egenföretagare har
varit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning och
som påböijades under det aktuella beskattningsåret enligt
Förenade konungarikets lagstiftning beaktas på följande
sätt:

a) i) För vaije försäkrings-, anställnings- eller bosätt-

ningsvecka som anställd skall personen anses ha
betalat avgifter som en anställd på grundval av
inkomster som motsvarar två tredjedelar av detta
års övre inkomstgräns.

ii) För vaije försäkrings- eller bosättningsvecka eller
vecka som egenföretagare skall personen anses ha
betalat klass-2-avgifter som egenföretagare.

b) För vaije hel vecka under vilken personen har full-
gjort en period som godtas som försäkrings-, anställ-
nings- eller bosättningsperiod eller som period som
egenföretagare skall han anses ha tillgodoräknats en
avgift, dock endast i den utsträckning som behövs för
att hans inkomstfaktor detta år skall uppnå den nivå
som krävs för att detta år skall kunna tillgodoräknas
enligt Förenade konungarikets lagstiftning om till-
godoräknande av avgifter.

2) För att omvandla en inkomstfaktor till försäkringsperioder
skall inkomstfaktom för det aktuella beskattningsåret
enligt Förenade konungarikets lagstiftning divideras med
detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet skall anges som
ett helt tal utan hänsyn till återstående decimaler. Det tal
som har beräknats på detta sätt skall anses motsvara an-
talet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade
konungarikets lagstiftning under detta år, under förutsätt-
ning att talet inte överstiger det antal veckor under vilka
personen under året var omfattad av denna lagstiftning.

14. Vid tillämpningen av artikel 40.3 a ii skall endast perioder
beaktas under vilka den anställde eller egenföretagaren var
arbetsoförmögen enligt Förenade konungarikets lagstiftning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

340

15. 1) Vid beräkningen enligt artikel 46.2 a av det teoretiska
beloppet för den del av pensionen som består av en
tilläggsdel enligt Förenade konungarikets lagstiftning

a) skall uttrycket "inkomster, avgifter eller ökningar" i
förordningens artikel 47.1 b förstås som ett överskott
i inkomstfaktorer som detta definieras i lagen om
socialförsäkringspensioner, Social Security Pensions
Act 1975, eller, i förekommande fall, författningen
om socialförsäkringspensioner (Nordirland), Social
Security Pensions Order 1975,

b) skall det genomsnittliga överskottet i inkomstfaktorer
beräknas enligt förordningens artikel 47.1 b, tolkad
på det sätt som anges i a ovan, genom att de samman-
lagda överskotten som har registrerats enligt lagstift-
ning divideras med det antal beskattningsår enligt
Förenade konungarikets lagstiftning (inklusive beskatt-
ningsår med delinkomst) som har fullgjorts enligt
denna lagstiftning sedan den 2 april 1978 och som
ligger inom den aktuella försäkringsperioden.

2) Uttrycket "försäkrings- eller bosättningsperioder" i förord-
ningens artikel 46.2 skall vid beräkningen av storleken av
den del av pensionen, som består av en tilläggsdel enligt
Förenade konungarikets lagstiftning, förstås som för-
säkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts
sedan den 6 april 1978.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

341

BILAGA 7

(Förordningens artikel 14c. 1 b)

Tillfällen vid vilka en person samtidigt skall omfattas av lagstiftningen
i två medlemsstater

1. När en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan
medlemsstat än Belgien eller Luxemburg. För Luxemburg skall
skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 mellan Belgien och
Luxemburg gälla.

2. När en person som är bosatt i Danmark är egenföretagare i
Danmark och anställd i en annan medlemsstat.

3. Vad avser olycksfallsförsäkringen inom jordbruket och ålderspen-
sionsförsäkringen för jordbrukare: när en person är egen företagare
inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.

4. När en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en
annan medlemsstat än Luxemburg.

5. När en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och
anställd i Luxemburg.

6. När en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en
annan medlemsstat.

7. När en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan
medlemsstat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

342

BILAGA II

Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen

AVDELNING I: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 1—4)

AVDELNING II: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER (artikel 5—10)

AVDELNING III: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BE-
STÄMMELSER OM BESTÄMMANDE AV
TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING (artiklarna
11-14)

AVDELNING IV: TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄR-
SKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG
AV FÖRMÅNER

Kapitel 1: Allmänna regler om sammanläggning av
perioder (artikel 15)

Kapitel 2: Sjukdom och moderskap (artikel
16—34)

Kapitel 3: Invaliditet, ålderdom och dödsfall (pen-
sioner) (artikel 35—59)

Kapitel 4: Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar
(artikel 60—77)

Kapitel 5: Dödsfallsersättningar (artikel 78 och 79)

Kapitel 6: Arbetslöshetsförmåner (artikel 80—84)

Kapitel 7: Familjeförmåner och familjebidrag
(artikel 85—89)

Kapitel 8: Förmåner för pensionärers minderåriga
bam och för bam som mist en av för-
äldrarna eller båda föräldrarna (artikel
90—92)

AVDELNING V: FINANSIELLA BESTÄMMELSER (artikel
93—107)

AVDELNING VI: DIVERSE BESTÄMMELSER (artikel 108—117)

AVDELNING VII: ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

(artikel 118—122)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

343

BILAGOR

Bilaga 1:

Bilaga 2:

Bilaga 3:

Bilaga 4:

Bilaga 5:

Bilaga 6:

Bilaga 7:

Bilaga 8:

Bilaga 9:

Bilaga 10:

Bilaga 11:

Behöriga myndigheter

Behöriga institutioner

Institutioner på bosättningsorten och institutioner på
vistelseorten

F örbindelseorgan

Tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner som
fortfarande gäller

Förfarande vid betalning av förmåner

Banker

Utgivande av familjeförmåner

Beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vård-
förmåner

Institutioner och organ som har utsetts av de behöriga
myndigheterna

System som avses i förordningens artikel 35.2

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

344

AVDELNING 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning

a) avses med förordning förordning (EEG) nr 1408/71,

b) avses med tillämpningsförordning denna förordning,

c) gäller de definitioner som har slagits fast i artikel 1 i förordning
(EEG) nr 1408/71.

Artikel 2

Standardblanketter — Information om lagstiftning — Handböcker

1. Blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansök-
ningar och andra handlingar som behövs för tillämpningen av förord-
ningen och tillämpningsförordningen skall utarbetas av Administrativa
kommissionen.

Två medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan efter samråd
med Administrativa kommissionen komma överens om att sinsemellan
använda förenklade blanketter.

2. Administrativa kommissionen kan för de behöriga myndigheternas
räkning i vaije medlemsstat samla in information om bestämmelserna i
de nationella lagstiftningar som omfattas av förordningen.

3. Administrativa kommissionen skall utarbeta handböcker för att
informera berörda personer om deras rättigheter och om de administra-
tiva formaliteter som skall följas vid utnyttjande av dessa rättigheter.

Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan sådana handböcker
utarbetas.

Artikel 3

Förbindelseorgan — Kontakter mellan institutioner och mellan
förmånstagare och institutioner

1. De behöriga myndigheterna kan utse förbindelseorgan som får ta
direkt kontakt med varandra.

2. Vaije institution i en medlemsstat och vaije person som är bosatt
eller vistas inom en medlemsstats territorium kan, antingen direkt eller
genom förbindelseorganen, lämna in en ansökan hos en annan medlems-
stats institution.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

345

Artikel 4

Bilagor

1. Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i vaije
medlemsstat förtecknas i bilaga 1.

2. De behöriga institutionerna i vaije medlemsstat förtecknas i bilaga

3. Bosättningsortens och vistelseortens institutioner i vaije medlems-
stat förtecknas i bilaga 3.

4. De förbindelseorgan som har utsetts enligt tillämpningsförord-
ningens artikel 3.1 förtecknas i bilaga 4.

5. De bestämmelser som avses i tillämpningsförordningens artiklar 5,

53.3, 104, 105.2, 116 och 121 förtecknas i bilaga 5.

6. Det förfarande för utbetalning av förmåner som har valts av de
institutioner, som svarar för utbetalningen av förmåner i vaije medlems-
stat enligt tillämpningsförordningens artikel 53.1, förtecknas i bilaga 6.

7. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i tillämp-
ningsförordningens artikel 55.1 förtecknas i bilaga 7.

8. De medlemsstater för vilka bestämmelserna i tillämpningsförord-
ningens artikel 10a. 1 d gäller i deras inbördes kontakter förtecknas i
bilaga 8.

9. De system som skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt-
liga årskostnaden för vårdförmåner enligt tilllämpningsförordningens
artiklar 94.3 a och 95.3 a förtecknas i bilaga 9.

10. I bilaga 10 förtecknas de institutioner eller organ som har utsetts
av de behöriga myndigheterna enligt framför allt följande bestämmelser:

a) förordningen: artikel 14d.2 och 17,

b) tillämpningsförordningen: artikel 6.1, 11.1, 11a. 1, 12a, 13.2 och

13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2, 86.2, 89.1, 91.2,

102.2, 109, 110 och 113.2.

11. I bilaga 11 förtecknas det eller de system som avses i förord-
ningens artikel 35.2

AVDELNING II

TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS ALLMÄNNA
BESTÄMMELSER

Tillämpning av förordningens artikel 6 och 7

Artikel 5

Tillämpning av tillämpningsförordningen i stället för avtal om tillämp-
ning av konventioner

Tillämpningsförordningens bestämmelser skall ersätta de bestämmelser
i överenskommelserna för tillämpning av de konventioner som avses i

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

346

förordningens artikel 6. De skall även ersätta bestämmelser om tillämp-
ningen av de konventionsbestämmelser som avses i förordningens ar-
tikel 7.2 c, i den mån de inte är förtecknade i bilaga 5.

Tillämpning av förordningens artikel 9

Artikel 6

Tillträde till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. Om en person, med beaktande av förordningens artikel 9 och

15.3, uppfyller villkoren för tillträde till en frivillig försäkring eller en
frivillig fortsättningsförsäkring för invaliditet, ålderdom och dödsfall
(pensioner) i flera system i en medlemsstats lagstiftning och om han inte
har omfattats av obligatorisk försäkring enligt ett av dessa system på
grund av sin senaste anställning eller period av verksamhet som egen-
företagare kan han enligt de nämnda artiklarna ansluta sig till det sys-
tem för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som
föreskrivs i denna medlemsstats lagstiftning eller, om ett sådant saknas,
enligt det system som han själv väljer.

2. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel

9.2 gällande, skall en person till institutionen i den berörda med-
lemsstaten lämna in ett intyg om de försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder som han har fullgjort enligt en annan medlemsstats lag-
stiftning. Ett sådant intyg skall på begäran av personen i fråga utfärdas
av den institution eller de institutioner som tillämpar de lagstiftningar
enligt vilka han har fullgjort dessa perioder.

Tillämpning av förordningens artikel 12

Artikel 7

Allmänna regler för tillämpningen av bestämmelser om förhindrande av
sammanträffande av förmåner — Tilllämpning av dessa bestämmelser
på förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)

1. Om en person som har rätt till en förmån enligt en medlemsstats
lagstiftning också har rätt till förmåner enligt en eller flera andra med-
lemsstaters lagstiftning skall följande regler gälla:

a) Om tillämpningen av förordningens artikel 12.2 eller 12.3 medför
en minskning eller ett samtidigt innehållande av dessa förmåner
får ingen av dem minskas eller innehållas med ett belopp som är
större än det belopp som erhålls genom att dela det belopp, som
skall minskas eller innehållas enligt den lagstiftning enligt vilken
förmånen skall utges, med antalet förmåner som skall minskas
eller innehållas och som personen har rätt till.

b) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen-
sioner) som utges enligt förordningens artikel 46.2 av en med-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

347

lemsstats institution skall denna beakta alla förmåner av annat slag
och vaije inkomst eller ersättning som kan medföra en minskning
eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna
institution, dock inte för beräkningen av det teoretiska belopp som
avses i förordningens artikel 46.2 a utan uteslutande för minsk-
ningen eller innehållandet av det belopp som avses i förordningens
artikel 46.2 b. Endast en del av det totala beloppet av en sådan
förmån eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall
beräknas i proportion till längden av de försäkringsperioder som
har fullgjorts enligt förordningens artikel 46.2 b.

c) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pen-
sioner) som utges av en medlemsstats institution enligt första
stycket i förordningens artikel 46.1 skall denna institution i fall då
förordningens artikel 46.3 gäller beakta alla förmåner av ett annat
slag och vaije inkomst eller ersättning som kan medföra en minsk-
ning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna
institution, dock inte för beräkningen av det belopp som avses i
förordningens artikel 46.1 utan uteslutande för minskningen eller
innehållandet av det belopp som följer av tillämpningen av förord-
ningens artikel 46.3. Endast en del av det totala beloppet av dessa
förmåner eller denna inkomst eller ersättning skall dock beaktas
och denna del skall beräknas genom att man på detta belopp
tillämpar en koefficient som motsvarar proportionen mellan det
förmånsbelopp som följer av tillämpningen av förordningens ar-
tikel 46.3 och det belopp som följer av tillämpningen av första
stycket i förordningens artikel 46.1.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2—4 skall de be-
höriga institutionerna på begäran lämna varandra alla upplysningar som
behövs.

Artikel 8

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom eller
moderskap enligt flera medlemsstaters lagstiftning

1. Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans
familj har rätt till moderskapsförmåner enligt två eller flera medlems-
staters lagstiftning skall dessa förmåner uteslutande utges enligt lagstift-
ningen i den medlemsstat inom vars territorium förlossningen har ägt
rum eller, om förlossningen inte har ägt rum inom någon av dessa
medlemsstaters territorier, uteslutande enligt den medlemsstats lagstift-
ning som den anställde eller egenföretagaren senast har varit omfattad
av.

2. Om en anställd eller egenföretagare för samma period av arbets-
förmåga har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i Irland och
lagstiftningen i Storbritannien, Nordirland eller Gibraltar (Förenade
konungariket), skall dessa förmåner beviljas uteslutande enligt den
medlemsstats lagstiftning som personen senast har varit omfattad av.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

348

Artikel 8a

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom, förmåner
vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning
och en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning

Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans familj
under samma period har rätt till förmåner vid sjukdom, olycksfall i
arbetet eller arbetssjukdom enligt grekisk lagstiftning och enligt en eller
flera andra medlemsstaters lagstiftning, skall dessa förmåner uteslutande
beviljas enligt den lagstiftning som personen senast har varit omfattad
av.

Artikel 9

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till dödsfallsersättning enligt flera
medlemsstaters lagstiftning

1. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium skall
endast den rätt till dödsfallsersättning behållas som har förvärvats enligt
denna medlemsstats lagstiftning, medan den rätt som har förvärvats
enligt andra medlemsstaters lagstiftning skall falla bort.

2. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium och
rätten till dödsfallsersättning har förvärvats enligt två eller flera andra
medlemsstaters lagstiftning eller om ett dödsfall inträffar utanför med-
lemsstaternas territorier och rätten har förvärvats enligt två eller flera
medlemsstaters lagstiftning, skall endast den rätt behållas som har för-
värvats enligt den medlemsstats lagstiftning som den avlidne senast var
omfattad av, medan den rätt som har förvärvats enligt andra med-
lemsstaters lagstiftning skall falla bort.

Artikel 9a

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till arbetslöshetsförmåner

Om en anställd eller egenföretagare, som har rätt till arbetslöshetsför-
måner enligt en medlemsstats lagstiftning som han enligt förordningens
artikel 69 var omfattad av under sin senaste anställning eller verksamhet
som egenföretagare, reser till Grekland där han också har rätt till ar-
betslöshetsförmåner på grund av en period av försäkring, anställning
eller verksamhet som egenföretagare, som tidigare har fullgjorts enligt
grekisk lagstiftning, skall rätten till förmåner enligt grekisk lagstiftning
innehållas under den tid som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 c.

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

349

Artikel 10

1992/93:EU1

Bilaga 3

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner eller familje-
bidrag för anställda eller egenföretagare

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
1660/85.)

2. Om en anställd som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat
har rätt till familjebidrag på grund av försäkrings- eller anställnings-
perioder som tidigare har fullgjorts enligt grekisk lagstiftning skall
bidragen innehållas så länge familjeförmåner eller familjebidrag med
tillämpning av förordningens artikel 73 och 74 skall utges för samma tid
och samma familjemedlem enligt lagstiftningen i den första medlemssta-
ten.

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 10a

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)

350

AVDELNING III

TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BESTÄMMELSER OM
BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Tillämpning av förordningens artikel 13—17

Artikel 11

Formaliteter när en anställd sänts ut enligt förordningens artikel 14.1
och 14b. 1 och när överenskommelser slutits enligt förordningens artikel
17

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat, vars lagstiftning skall fortsätta att gälla, skall i följande
fall utfärda ett intyg som anger att en anställd skall fortsätta att omfattas
av denna lagstiftning fram till ett visst datum:

a) På begäran av den anställde eller dennes arbetsgivare i fall som
avses i förordningens artikel 14.1 och 14b. 1.

b) I fall där förordningens artikel 17 gäller.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens
artikel 14.1 b och 14b skall begäras av arbetsgivaren.

Artikel 11a

Formaliteter enligt förordningens artikel 14a. 1 och 14b.2 och i fall av
överenskommelser enligt förordningens artikel 17 då arbete utförs inom
en annan medlemsstats territorium än det inom vilket personen normalt
är egenföretagare

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat vars lagstiftning skall fortsätta att gälla skall utfärda ett
intyg som anger att egenföretagaren skall i följande fall fortsätta att
omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum:

a) På begäran av egenföretagaren i fall som avses i förordningens
artiklar 14a. 1 och 14b.2.

b) I fall där förordningens artikel 17 gäller.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens
artiklar 14a. 1 b och 14b.2 skall begäras av egenföretagaren.

Artikel 12

Särskilda bestämmelser om anställdas försäkring enligt det tyska sys-
temet för social trygghet

Om tysk lagstiftning, enligt förordningens artiklar 13.2 a, 14.1, 14.2
eller 14b. 1 eller enligt en överenskommelse som har slutits enligt för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

351

ordningens artikel 17, gäller för en person som är anställd av ett företag
eller en arbetsgivare som inte har sitt säte inom tyskt territorium och
om personen inte har någon fast arbetsplats inom tyskt territorium, skall
denna lagstiftning gälla som om personen var anställd på sin bosätt-
ningsort inom tyskt territorium.

Om den anställde inte är bosatt inom tyskt territorium skall tysk lag-
stiftning gälla som om han vore anställd på en ort för vilken Allgemeine
Ortskrankenkasse Bonn (Lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn)
är behörig.

Artikel 12a

Regler som gäller de personer som avses i förordningens artikel 14.2 b,

14.3, 14a.2-4 och 14c. 1 a och som normalt är anställda och/eller egen-
företagare inom två eller flera medlemsstaters territorium

Vid tillämpningen av förordningens artikel 14.2 b, 14.3, 14a.2—4 och
14c. 1 a skall följande regler gälla:

1. a) En person som normalt utför arbete inom två eller flera med-

lemsstaters territorier eller hos ett företag som har sitt säte
inom en medlemsstats territorium och vars verksamhet sträck-
er sig över två medlemsstaters gemensamma gräns eller som
samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium och
egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium skall
anmäla detta till den institution som har utsetts av den be-
höriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium
han är bosatt.

b) Om lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium
personen är bosatt inte gäller honom skall den institution som
har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet i sin tur
anmäla förhållandet till den institution som har utsetts av den
behöriga institutionen i den medlemsstats vars lagstiftning
skall gälla.

2. a) Om en person, som normalt är anställd eller egenföretagare

inom två eller flera medlemsstaters territorier och som utför
en del av sitt arbete inom den medlemsstat inom vars territo-
rium han är bosatt, normalt omfattas av denna medlemsstats
lagstiftning enligt förordningens artikel 14.2 b i eller artikel
14a.2 första meningen, skall den institution som har utsetts av
denna medlemsstats behöriga myndighet utfärda ett intyg som
anger att han omfattas av dess lagstiftning och sända en kopia
av det till den institution som har utsetts av den behöriga
myndigheten i vaije annan medlemsstat.

i) inom vars territorium personen utför en del av sitt arbete
och/eller,

ii) om han är anställd, inom vars territorium det företag eller
den arbetsgivare, hos vilken han är anställd, har sitt säte
eller är bosatt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

352

b) Den sistnämnda institutionen skall, när det behövs, till den
institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat vars lagstiftning skall tillämpas, sända den infor-
mation som är nödvändig för att fastställa de avgifter som
arbetsgivaren eller arbetsgivarna och/eller personen är skyl-
diga att betala enligt denna lagstiftning.

3. a) Om en person, som är anställd inom en medlemsstats territo-

rium hos ett företag som har sitt säte inom en annan medlems-
stats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa
staters gemensamma gräns eller som är egenföretagare i ett
sådant företag, enligt förordningens artikel 14.3 eller 14a.3
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territo-
rium företaget har sitt säte, skall den institution som har
utsetts av den behöriga myndigheten i den sistnämnda med-
lemsstaten utfärda ett intyg som anger att personen omfattas
av dess lagstiftning och sända en kopia av det till den institu-
tion som har utsetts av den behöriga myndigheten i vaije
annan medlemsstat.

i) inom vars territorium personen är anställd eller egen-
företagare,

ii) inom vars territorium personen är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

4. a) Om en anställd, som inte är bosatt inom något av de med-

lemsstaters territorier inom vilka han utför arbete, enligt
förordningens artikel 14.2 b ii, omfattas av lagstiftningen i
den medlemsstat inom vars territorium företaget eller den
person som sysselsätter honom har sitt säte eller är bosatt,
skall den institution som har utsetts av den behöriga myndig-
heten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den anställde ett
intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning och
sända en kopia av det till den institution som har utsetts av
den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat

i) inom vars territorium den anställde utför en del av sitt
arbete,

ii) inom vars territorium den anställde är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

5. a) Om en person, som normalt är egenföretagare inom två eller

flera medlemsstaters territorium men som inte utför någon del
av sitt arbete inom den medlemsstats territorier inom vilket
han är bosatt, enligt förordningens artikel 14a.2, andra
meningen, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom
vars territorium han utför sitt huvudsakliga arbete, skall den
institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat inom vars territorium han är bosatt utan dröjsmål

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

353

23 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

underrätta den institution som har utsetts av de behöriga myn-
digheterna i de andra berörda medlemsstaterna.

b) Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller de institutioner
som har utsetts av dessa behöriga myndigheter skall efter
överenskommelse och med beaktande av bestämmelserna i d
och i förekommande fall bestämmelserna i förordningens
artikel 14a.4, bestämma vilken lagstiftning som skall gälla för
personen i fråga, inom en period av högst sex månader från
den dag då en av de berörda institutionerna underrättas om
personens situation.

c) Den institution som tillämpar den lagstiftning som har be-
stämts som tillämplig för personen i fråga skall lämna honom
ett intyg som anger att han omfattas av denna lagstiftning och
sända en kopia av det till de övriga berörda institutionerna.

d) Vid bestämmande av personens huvudsakliga arbete enligt
förordningens artikel 14a.2 tredje meningen skall först och
främst den ort beaktas på vilken de fasta och permanenta
lokalerna finns i vilka personen utför sitt arbete. Om sådana
saknas skall sådana kriterier beaktas som arbetets normala
beskaffenhet eller varaktighet, antalet tjänster som tillhanda-
hålls och den inkomst som arbetet ger.

e) De berörda institutionerna skall lämna varandra de upplys-
ningar som behövs för att bestämma både personens huvud-
sakliga arbete och de avgifter som skall betalas enligt den
lagstiftning som har bestämts som tillämplig på honom.

6. a) Om den institution som har utsetts av den behöriga myndig-

heten i den medlemsstat vars lagstiftning skulle gälla enligt
förordningens artikel 14a.2 eller 14a.3, beslutar att bestäm-
melserna i nämnda artikels punkt 4 skall gälla för personen i
fråga, skall den, utan att det påverkar tillämpningen av be-
stämmelserna i 5 ovan och i synnerhet 5 b, underrätta de
behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna
eller de institutioner som har utsetts av dessa myndigheter om
detta. Den lagstiftning som skall gälla personen skall, när det
behövs, bestämmas genom en överenskommelse.

b) Den information som avses i 2 b ovan skall av de andra be-
rörda institutionerna sändas till de institutioner som har utsetts
av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstift-
ning har fastställts vara tillämplig.

7. a) Om en person, som är anställd inom en medlemsstats terri-

torium samtidigt som han är egenföretagare inom en annan
medlemsstats territorium, enligt förordningens artikel 14c. 1 a
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an-
ställd skall den institution som har utsetts av den behöriga

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

354

myndigheten i den sistnämnda medlemsstaten lämna den an-
ställde ett intyg som anger att han omfattas av dess lagstiftning
och sända en kopia av det till den institution som har utsetts
av den behöriga myndigheten i vaije annan medlemsstat

i) inom vars territorium personen är egenföretagare,

ii) inom vars territorium personen är bosatt.

b) Punkt 2 b ovan skall gälla även dessa fall.

Artikel 13

Utövande av rätten att välja för personer anställda vid beskickningar och
konsulat

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.2 måste
första gången utövas inom tre månader från den dag då personen an-
ställdes på beskickningen eller konsulatet eller då han blev privattjänare
hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller sådant konsulat. Valet
skall ha verkan från och med den dag då anställningen böljar.

Om personen i fråga på nytt utövar sin rätt att välja vid ett kalenderårs
utgång skall valet ha verkan från och med det följande kalenderårets
första dag.

2. Den person som utövar sin rätt att välja skall anmäla detta till den
institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med-
lemsstat vars lagstiftning han har valt att omfattas av och samtidigt
underrätta sin arbetsgivare om detta. Denna institution skall, om det
behövs, vidarebefordra denna information till alla andra institutioner i
samma medlemsstat enligt de föreskrifter som har utfärdats av denna
medlemsstats behöriga myndighet.

3. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga har valt att omfattas av
skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna med-
lemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd på beskick-
ningen eller konsulatet eller som privattjänare hos tjänstemän vid en
sådan beskickning eller ett sådant konsulat.

4. Om personen i fråga har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall
bestämmelserna i denna lagstiftning gälla som om han vore anställd på
den plats där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndig-
heten skall utse den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

Artikel 14

Utövande av rätten att välja för Europeiska gemenskapernas hjälpper-
sonal

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.3 måste
utövas när anställningsavtalet träffas. Den myndighet som har rätt att
sluta sådana avtal skall informera den institution som har utsetts av den
behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

355

har valt att omfattas av. Denna institution skall, om det behövs, vid-
arebefordra sådan information till alla andra institutioner i samma med-
lemsstat.

2. Den institution, som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat vars lagstiftning medlemmen av hjälppersonalen har valt att
omfattas av, skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av
denna medlemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd av
Europeiska gemenskaperna som medlem av hjälppersonalen.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall, när det be-
hövs, utse behöriga institutioner för Europeiska gemenskapernas hjälp-
personal.

4. Om en medlem av hjälppersonalen, som är anställd inom en annan
medlemsstats territorium än Tyskland, har valt att omfattas av tysk
lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning tillämpas som om
medlemmen av hjälppersonalen vore anställd på den ort där den tyska
regeringen har sitt säte. Den behöriga myndigheten skall utse den be-
höriga sjukförsäkringsinstitutionen.

AVDELNING IV

TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄRSKILDA BESTÄM-
MELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÄNER

KAPITEL 1

ALLMÄNNA REGLER OM SAMMANLÄGGNING AV PERIODER

Artikel 15

1. I de fall som avses i förordningens artikel 18.1, 38, 45.1—3, 64,

67.1 och 67.2 skall perioder läggas samman enligt följande regler:

a) Till försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts
enligt en medlemsstats lagstiftning, skall läggas försäkrings- eller
bosättningsperioder som har fullgjorts enligt vaije annan medlems-
stats lagstiftning i den utsträckning som det behövs som komple-
ment till de försäkrings- eller bosättningsperioder som har full-
gjorts enligt den första medlemsstatens lagstiftning för att få,
bibehålla eller återfå rätt till förmåner, under förutsättning att
dessa försäkrings- eller bosättningsperioder inte sammanfaller. Om
förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) skall
utges av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestäm-
melserna i förordningens artikel 46.2, skall var och en av de
berörda institutionerna, göra en separat sammanläggning genom
att beakta alla försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts av den anställde eller egenföretagaren enligt alla med-
lemsstaters lagstiftningar som han har omfattats av, om något

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

356

annat inte följer av bestämmelserna i förordningens artikel 45.2,

45.3 och 46.2 c.

b) Om en försäkrings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts
enligt ett system för obligatorisk försäkring enligt en medlemsstats
lagstiftning sammanfaller med en försäkringsperiod enligt ett
system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring
enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den period
som har fullgjorts enligt systemet för obligatorisk försäkring beak-
tas.

c) Om en annan försäkrings- eller bosättningsperiod än en period
som likställs med en sådan, har fullgjorts enligt en medlemsstats
lagstiftning och sammanfaller med en period som likställs med en
försäkrings- eller bosättningsperiod enligt en annan medlemsstats
lagstiftning, skall endast den förstnämnda perioden beaktas.

d) Vaije period som betraktas som likställd enligt två eller flera
medlemsstaters lagstiftning skall endast beaktas av institutionen i
den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen
senast var obligatoriskt försäkrad före den nämnda perioden. Om
den försäkrade personen inte har varit obligatoriskt försäkrad
enligt en medlemsstats lagstiftning före den nämnda perioden skall
perioden beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars
lagstiftning han första gången efter den nämnda perioden var
obligatoriskt försäkrad.

e) Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom
vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts
enligt en medlemsstats lagstiftning skall dessa perioder inte anses
sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har
fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall
således, om det är fördelaktigt, beaktas.

f) Om vissa försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en medlems-
stats lagstiftning endast beaktas om de har fullgjorts inom en viss
tidsfrist, skall institutionen som tillämpar denna lagstiftning

i) beakta endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder
enligt en annan medlemsstats lagstiftning som har fullgjorts
inom denna tidsfrist, eller

ii) förlänga denna tidsfrist med försäkrings- eller bosättnings-
perioder som helt eller delvis har fullgjorts inom den nämnda
fristen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om de berör-
da försäkrings- eller bosättningsperiodema enligt den andra
medlemsstatens lagstiftning endast leder till förskjutning av
den frist inom vilken försäkrings- eller bosättningsperiodema
måste vara fullgjorda.

2. Försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en
medlemsstats lagstiftning för vilken förordningen inte gäller men som
beaktas enligt en annan lagstiftning i denna medlemsstat för vilken för-
ordningen gäller, skall godtas som försäkrings- eller bosättningsperioder
och beaktas i sammanläggningssyfte.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

357

3. Om försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats
lagstiftning uttrycks i andra enheter än dem som används i en annan
medlemsstats lagstiftning, skall den omvandling som behövs för sam-
manläggning genomföras enligt följande regler:

a) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys-
tem med sexdagarsvecka eller om han är egenföretagare

i) skall en dag motsvara åtta timmar och omvänt,

ii) skall sex dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 26 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader, 13 veckor eller 78 dagar motsvara ett
kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt,
veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det
totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett
kalenderår sammanlagt överstiger 312 dagar, 52 veckor, 12
månader eller fyra kvartal.

b) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett sys-
tem med femdagarvecka

i) skall en dag motsvara nio timmar och omvänt,

ii) skall fem dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 22 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader, 13 veckor eller 66 dagar motsvara ett
kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt,
veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det
totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett
kalenderår sammanlagt överstiger 264 dagar, 52 veckor, 12
månader eller fyra kvartal.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

KAPITEL 2 SJUKDOM OCH MODERSKAP

Tillämpning av förordningens artikel 18

Artikel 16

Styrkande av försäkringsperioder

1. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel
18 gällande skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga insti-
tutionen lämna in ett intyg som anger de försäkringsperioder som har
fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast var omfattad av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den anställdes eller egenföretagarens
begäran av'den eller de institutioner i den medlemsstat vars lagstiftning
han senast var omfattad av. Om han inte lämnar in detta intyg skall den

358

behöriga institutionen vända sig till den eller de berörda institutionerna
för att få intyget.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också, om försäk-
ringsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats
lagstiftning behöver beaktas för att villkoren i den behöriga statens
lagstiftning skall uppfyllas.

Tillämpning av förordningens artikel 19

Artikel 17

Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga
staten

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 19 skall en
anställd eller egenföretagare registrera sig och sina familjemedlemmar
hos institutionen på sin bosättningsort genom att lämna in ett intyg som
visar att han och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner.
Detta intyg utfärdas av den behöriga institutionen, i förekommande fall
på grundval av information från arbetsgivaren. Om den anställde eller
egenföretagaren eller hans familjemedlemmar inte lämnar in detta intyg
skall institutionen på bosättningsorten vända sig till de behöriga institu-
tionerna för att få intyget.

2. Detta intyg skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får
meddelande om att det inte längre är giltigt. Om detta intyg har utfär-
dats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den
dag då det utfärdades och skall förnyas vaije år.

3. Om personen i fråga är säsongsarbetare skall det intyg som avses
i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet såvida
den behöriga institutionen inte under tiden meddelar institutionen på
bosättningsorten om att det inte längre är giltigt.

4. Institutionen på bosättningsorten skall undersöka den behöriga
institutionen om vaije anmälan som har gjorts enligt bestämmelserna i
punkt 1.

5. Vid vaije ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna
in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna beviljas
enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är
bosatt.

6. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre
dagar efter det att den har fått reda på detta underrätta den behöriga
institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhusvistelsens
sannolika längd och tidpunkten för utskrivning. Någon underrättelse
behövs dock inte när kostnaden för vårdförmånema återbetalas med ett
schablonbelopp till institutionen på bosättningsorten.

7. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den
behöriga institutionen om vaije beslut om beviljande av vårdförmåner
när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp,
som fastställs och omprövas med jämna mellanrum av Administrativa

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

359

kommissionen. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från och
med den dag dä denna information har översänts göra eventuella in-
vändningar och ange de skäl på vilka invändningarna grundas. Om
ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall insti-
tutionen på bosättningsorten bevilja vårdförmånema. Om dessa för-
måner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på
bosättningsorten omedelbart underrätta den behöriga institutionen om
det. Meddelande om invändning med angivande av de skäl på vilka
invändningen grundas behövs dock inte om kostnaderna för vårdför-
månema återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosätt-
ningsorten.

8. Den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar
skall underrätta institutionen på bosättningsorten om vaije förändring i
deras situation som kan påverka rätten till vårdförmåner, i synnerhet
vaije upphörande eller byte av anställning eller byte av verksamhet som
egenföretagare för personen i fråga eller vaije byte av bosättnings- eller
vistelseort av honom eller hans familjemedlemmar. På samma sätt skall
den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten
om den anställde eller egenföretagaren upphör att vara försäkrad eller
upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten
kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar all infor-
mation om den anställdes eller egenföretagarens försäkring eller om
hans rätt till vårdförmåner.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga
myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom-
missionen, komma överens om andra tilllämpningsbestämmelser.

Artikel 18

Kontantförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga
staten

1. För att få kontantförmåner enligt förordningens artikel 19.1 b skall
en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter det att arbetsoför-
mågan inträffade anmäla sig hos institutionen på bosättningsorten genom
att lämna in ett meddelande om att han har slutat arbeta eller, om det
föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen
eller institutionen på bosättningsorten, ett intyg om arbetsoförmåga som
har utfärdats av den behandlande läkaren.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg
om arbetsoförmåga skall personen anmäla sig direkt till institutionen på
bosättningsorten inom den tidsfrist som anges i den lagstiftning som
denna tillämpar.

Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medicinskt
bekräftas och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget skall
ange oförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål över-
sändas till den behöriga institutionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

360

3. I fall där punkt 2 inte gäller skall institutionen på bosättningsorten
snarast möjligt, och i vaije fall inom tre dagar från den dag då personen
gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore
försäkrad hos denna institution. Den undersökande läkarens intyg skall
särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översän-
das till den behöriga institutionen av institutionen på bosättningsorten
inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga
administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om
han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar
att personen är i stånd att återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål
underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den
dag då arbetsoförmågan har upphört. Utan att det påverkar tilllämp-
ningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut
som har fattats av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter
rätten att låta personen undersökas av den läkare som institutionen själv
har valt.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför-
måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som
fastställts i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att
personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen om sitt
beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till institutionen
på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den behö-
riga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den
lagstiftning som institutionen tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på
lämpligt sätt, exempelvis med internationella postanvisningar, och skall
underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om
kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den
behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen in-
formera personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på
bosättningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för ut-
betalning och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den be-
höriga statens lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 20

Artikel 19

Särskilda bestämmelser för gränsarbetare och deras familjemedlemmar

För gränsarbetare eller deras familjemedlemmar kan läkemedel, ban-
dage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

361

tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de
har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning,
utom i fall då den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar
eller en överenskommelse som har träffats mellan de berörda medlems-
staterna eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter innehåller
förmånligare regler.

Tillämpning av förordningens artikel 22

Artikel 20

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga
staten — Särskilda regler för personer som är anställda inom inter-
nationell transport och deras familjemedlemmar

1. För att få vårdförmåner för sig själv eller för medföljande familje-
medlemmar skall en person, som är anställd inom internationell trans-
port och omfattas av förordningens artikel 14.2 a och som under sin
anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den
behöriga statens, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna
in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller dennes
företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två
kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt
ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos ar-
betsgivaren och namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om
arbetsgivaren enligt den behöriga statens lagstiftning inte behöver känna
till den behöriga institutionen skall dock den anställde lämna skriftliga
uppgifter om denna institutions namn och adress då han lämnar in sin
ansökan till institutionen på vistelseorten. En person som har lämnat in
ett sådant intyg skall antas ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdför-
måner. Om en person inte kan ta kontakt med institutionen på vistel-
seorten innan han får läkarvård skall han ändå få denna vård som om
han vore försäkrad hos denna institution, om han visar upp det nämnda
intyget.

2. Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos
den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för
rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdför-
måner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre
än för 30 dagar.

3. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på
vistelseorten inom tio dagar efter det att den har mottagit begäran från
den sistnämnda institutionen. Om detta svar är jakande skall den be-
höriga institutionen, vid behov, ange den längsta period under vilken
vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som den tillämpar och
institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

4. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som
avses i den punkten lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten
vilket anger att villkoren för rätt till vårdförmåner har uppfyllts. Detta

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

362

intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det
behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får
utges enligt den behöriga statens lagstiftning. I ett sådant fall gäller inte
bestämmelserna i punkt 1—3 ovan.

5. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

6. Vårdförmåner som beviljas på grund av ett sådant antagande som
har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel

36.1.

Artikel 21

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga
staten — Andra anställda än de som omfattas av tillämpningsförord-
ningens artikel 20 eller egenföretagare

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a i skall,
utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 20, en anställd
eller egenföretagare till institutionen på vistelseorten lämna in ett intyg
som anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall
utfärdas av den behöriga institutionen på den berörda personens begäran
om möjligt innan han lämnat den medlemsstats territorium inom vilket
han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period
under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstift-
ning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen
på vistelseorten skaffa det från den behöriga institutionen.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 22

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller som
återvänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare
som har fått tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 b i skall
en anställd eller egenföretagare till institutionen på bosättningsorten
lämna in ett intyg som styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa
förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen
skall, när det behövs, särskilt innehålla uppgift om den längsta period
under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna
i den behöriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av per-
sonen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte
kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord-
ningens artikel 22.1 c i.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

363

Artikel 23

Vårdförmåner för familjemedlemmar

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 21 eller 22 skall, i
förekommande fall, gälla även vid beviljande av vårdförmåner till
familjemedlemmar enligt förordningens artikel 22.3.

Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7,
17.9, 21 och 22 i sådana fall som avses i förordningens artikel 22.3
andra stycket skall dock vad som där sägs om institutionen på bosätt-
ningsorten och lagstiftningen i familjemedlemmarnas bosättningsland i
stället avse den behöriga institutionen och den behöriga statens lagstift-
ning.

Artikel 24

Kontantförmåner för anställda och egenföretagare vid vistelse i en annan
medlemsstat än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18 skall gälla också
kontantförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a ii. Utan att det
påverkar skyldigheten att lämna intyg om arbetsoförmåga skall dock en
anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats terri-
torium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in
sådant meddelande om att han har slutat arbeta som avses i tillämp-
ningsförordningens artikel 18.1.

Tillämpning av förordningens artikel 23.3

Artikel 25

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kon-
tantförmåner

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 23.3 skall en
anställd eller egenföretagare till den behöriga institutionen lämna in ett
intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med-
lemsstats territorium än det inom vilket denna institution finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av institutionen på den ort där familje-
medlemmarna är bosatta.

Det skall gälla i 12 månader från den dag då det utfärdades. Det kan
förnyas och i ett sådant fall skall det gälla från den dag då det för-
nyades.

Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen
om vaije händelse som föranleder en ändring av intyget. En sådan
ändring skall gälla från det datum då händelsen inträffade.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

364

3. I stället för det intyg som föreskrivs i punkt 1 kan den behöriga
institutionen kräva att personen visar upp aktuella folkbok-
föringshandlingar om familjemedlemmar som är bosatta inom en annan
medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

Tillämpning av förordningens artikel 25.1

Artikel 26

Förmaner för arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat
än den behöriga staten för att söka arbete där

1. För att få vård- och kontantförmåner enligt förordningens artikel

25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös
person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som han har rest till
lämna in ett intyg, som han före avresan skall begära från den behöriga
sjukförsäkringsinstitutionen. Om han inte lämnar in detta intyg skall
institutionen på den ort som han har rest till skaffa det från den be-
höriga institutionen.

Av detta intyg skall framgå att han har rätt till förmåner enligt vill-
koren i förordningens artikel 69.1 a, hur länge denna rätt gäller med
beaktande av förordningens artikel 69.1 c, samt beloppet av de kontanta
sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges under
den ovannämnda perioden vid fall av arbetsoförmåga eller sjukhusvis-
telse.

2. Arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den
arbetslösa personen har rest skall på en kopia av det intyg, som avses i
tillämpningsförordningens artikel 83 och som skall sändas till sjukför-
säkringsinstitutionen på samma ort, intyga att de villkor som föreskrivs
i förordningens artikel 69.1 b är uppfyllda, ange den dag från vilken de
är uppfyllda samt den dag från vilken den arbetslösa personen får för-
måner från arbetslöshetsförsäkringen på den behöriga institutionens
bekostnad.

Detta intyg skall gälla under den period som föreskrivs i förord-
ningens artikel 69.1 c så länge villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte
längre är uppfyllda, skall arbetslöshetsförsäkringsinstitutionenpå den ort
till vilken den arbetslösa personen har rest, inom tre dagar underrätta
sjukförsäkringsinstitutionen om detta.

3. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall.

4. För att få de kontantförmåner som den behöriga statens lagstift-
ning berättigar till skall den arbetslösa personen inom tre dagar till
sjukförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken han har rest sända ett
intyg om arbetsoförmåga utfärdat av den behandlande läkaren. Han
skall också ange den dag till vilken han har fått arbetslöshetsförmåner
och sin adress i det land där han vistas.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

365

5. Sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa per-
sonen har rest till skall inom tre dagar underrätta den behöriga sjukför-
säkringsinstitutionen och den behöriga arbetslöshetsförsäkringsinstitu-
tionen samt den institution hos vilken den arbetslösa personen är anmäld
som arbetssökande om den dag då arbetsoförmågan böijade respektive
slutade.

6. I de fall som avses i förordningens artikel 25.4 skall sjukförsäk-
ringsinstitutionen på den ort som den arbetslösa personen har rest till
underrätta den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen och den behöriga
arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen om att den anser att villkoren för
förlängning av den period under vilken kontant- och vårdförmåner får
utges är uppfyllda och ange de skäl på vilka den grundar sin uppfattning
samt till den underrättelse som den sänder till den behöriga sjukförsäk-
ringsinstitutionen foga en detaljerad rapport om patientens tillstånd från
den undersökande läkaren med uppgift om den sannolika period under
vilken förutsättningar att tillämpa av förordningens artikel 25.4 kommer
att finnas. Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen skall sedan fatta sitt
beslut i frågan om förlängning av den period under vilken förmåner får
utges till den sjuka arbetslösa personen.

7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18.2—6, 8.8
och 18.9 skall gälla även dessa fall.

Tillämpning av förordningens artikel 25.3

Artikel 27

Vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är
bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17 skall gälla också
vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är
bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.
När familjemedlemmar till en arbetslös person registreras som mot-
tagare av förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 69.1,
skall det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 26.1 visas
upp. Detta intyg skall gälla under den tid under vilken förmåner får
utges enligt förordningens artikel 69.1.

Tillämpning av förordningens artikel 26

Artikel 28

Vårdförmåner för pensionssökande och deras familjemedlemmar

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 26.1 inom den
medlemsstats territorium inom vilket den sökande är bosatt skall han
och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosätt-
ningsorten genom att lämna in ett intyg som visar att han själv och hans

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

366

familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt en annan med-
lemsstats lagstiftning. Detta intyg skall utfärdas av institutionen i den
andra medlemsstat som svarar för vårdförmånema.

2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den institution
som har utfärdat intyget om vaije anmälan som har gjorts enligt punkt 1
ovan.

Tillämpning av förordningens artikel 28 och 28a

Artikel 29

Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar som inte är
bosatta i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de fir pension och har
rätt till förmåner

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 28.1 och 28a
inom den medlemsstats territorium inom vilket pensionären är bosatt
skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på
bosättningsorten genom att lämna in ett intyg som anger att han själv
och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt den
lagstiftning eller en av de lagstiftningar enligt vilka en pension betalas
ut.

2. Detta intyg skall på pensionärens begäran utfärdas av den institu-
tion eller en av de institutioner som svarar för pensionen eller, i före-
kommande fall, av den institution som har bemyndigats att besluta om
rätten till vårdförmåner så snart som pensionären uppfyller villkoren för
rätt till dessa förmåner. Om pensionären inte lämnar in intyget skall
institutionen på bosättningsorten skaffa det från den institution eller de
institutioner som svarar för pensionen eller, i förekommande fall, från
den institution som har bemyndigats att utfärda sådant intyg. Medan
institutionen väntar på detta intyg kan den registrera pensionären och
hans familjemedlemmar provisoriskt på grundval av de handlingar som
den har godkänt. Denna registrering skall vara bindande för institutio-
nen med ansvar för bekostandet av vårdförmåner endast om den institu-
tionen utfärdar det intyg som föreskrivs i punkt 1.

3. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta institutionen som
har utfärdat det intyg som föreskrivs i punkt 1 om vaije registrering
som har gjorts enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

4. När en ansökan om vårdförmåner görs skall det för institutionen
på bosättningsorten styrkas, med ett kvitto eller en postanvisningstalong
från den senaste utbetalningen, att rätten till pension fortfarande före-
ligger.

5. Pensionären eller hans familjemedlemmar skall underrätta institu-
tionen på bosättningsorten om vaije ändring i deras situation som kan
påverka deras rätt till vårdförmåner, i synnerhet innehållande eller
indragning av pensionen och vaije byte av bosättning. De institutioner
som har ansvar för pensionen skall också underrätta institutionen på
pensionärens bosättningsort om vaije sådan förändring.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

367

6. Administrativa kommissionen skall, i den utsträckning som be-
hövs, fastställa närmare regler för att bestämma vilken institution som
skall betala kostnaden för de vårdförmåner som avses i förordningens
artikel 28.2 b.

Tillämpning av förordningens artikel 29

Artikel 30

Vårdförmåner för familjemedlemmar som är bosatta i en annan med-
lemsstat än den stat i vilken pensionären är bosatt

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 29.1 inom den
medlemsstats territorium inom vilket de är bosatta skall familjemedlem-
marna registrera sig hos institutionen på den ort där de är bosatta
genom att lämna in de handlingar som föreskrivs i den lagstiftning som
denna institution tillämpar för utgivande av sådana förmåner till en
pensionärs familjemedlemmar samt ett intyg om att pensionären har rätt
till vårdförmåner för sig själv och sina familjemedlemmar. Detta intyg,
som skall utfärdas av institutionen på pensionärens bosättningsort, skall
gälla så länge institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bo-
satta inte har fått någon underrättelse om att det inte längre är giltigt.
När intyget har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla
endast under en period av tolv månader från den dag då det utfärdades
och förnyas vaije år.

2. När familjemedlemmarna ansöker om vårdförmåner skall de till
institutionen på den ort där de är bosatta lämna in det intyg som avses i
punkt 1 ovan, om den lagstiftning som denna institution tillämpar före-
skriver att en sådan ansökan måste åtföljas av bevis på rätt till pension.

3. Om pensionen hålls inne eller dras in eller om pensionären byter
bosättning, skall institutionen på pensionärens bosättningsort underrätta
institutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort om detta. Institu-
tionen på familjemedlemmarnas bosättningsort får när som helst begära
att institutionen på pensionärens bosättningsort lämnar upplysningar om
rätten till vårdförmåner.

4. Familjemedlemmarna skall underrätta institutionen på sin bosätt-
ningsort om vaije ändring i deras situation som kan påverka deras rätt
till vårdförmåner, särskilt vaije byte av bosättning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

368

Tillämpning av förordningens artikel 31

Artikel 31

Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar som vistas
i en annan medlemsstat än den i vilken de är bosatta

1. För att fä vårdförmåner enligt förordningens artikel 31 skall en
pensionär lämna in ett intyg till institutionen pä vistelseorten vilket
anger att han har rätt till dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfär-
das av institutionen på pensionärens bosättningsort om möjligt innan han
lämnar den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, i
förekommande fall, särskilt ange den längsta period under vilken vård-
förmåner får utges enligt denna medlemsstats lagstiftning. Om pen-
sionären inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten
skaffa det från institutionen på bosättningsorten.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och

17.9 skall gälla även dessa fall. I ett sådant fall skall institutionen på
pensionärens bosättningsort anses vara den behöriga institutionen.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner till
familjemedlemmar som omfattas av förordningens artikel 31.

Tillämpning av förordningens artikel 35.1

Artikel 32

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag och deras
familjemedlemmar kan vända sig under vistelse eller bosättning i en
annan medlemsstat än den behöriga staten

1. I de fall som avses i förordningens artikel 35.1 och då de för-
måner, som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt det försäk-
ringssystem för sjukdom eller moderskap som gäller för arbetare inom
stålindustrin, är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda
systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den
sistnämnda kategorin och deras familjemedlemmar vända sig till den
närmaste institutionen inom den medlemsstats territorium inom vilket de
vistas eller är bosatta och som är förtecknad i tillämpningsförordningens
bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av det system
som gäller för arbetare inom stålindustrin. Denna institution skall då
utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för arbe-
tare i gruvor och liknande företag är förmånligare, kan sådana arbetare
eller deras familjemedlemmar vända sig antingen till den institution som
svarar för tillämpningen av detta system eller till den närmaste institu-
tion som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin inom den
medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta. I det
senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om att han,
genom att ansöka hos den institution som ansvarar för tillämpningen av

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

369

24 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

det ovannämnda särskilda systemet, får förmånligare förmåner samt
även informera honom om denna institutions namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 35.2

Artikel 32a

Särskilda system för vissa egenföretagare

Bilaga 11 förtecknar det system eller de system som avses i förord-
ningens artikel 35.2.

Tillämpning av förordningens artikel 35.4

Artikel 33

Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av
institutioner i en annan medlemsstat

Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 35.4 kan
den institution i en medlemsstat, som skall utge förmåner, begära upp-
lysningar från institutioner i en annan medlemsstat om den period under
vilken den senare institutionen redan har utgett förmåner för samma fall
av sjukdom eller moderskap.

Återbetalning från den behöriga institutionen i en medlemsstat av
utgifter under en persons vistelse i en annan medlemsstat

Artikel 34

1. Om det under en anställds eller en egenföretagares vistelse i en
annan medlemsstat än den behöriga staten inte är möjligt att fullgöra de
formaliteter som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 20.1,

20.4, 21, 23 och 31, skall hans utgifter på begäran återbetalas av den
behöriga institutionen enligt den återbetalningstaxa som tillämpas av
institutionen på vistelseorten.

2. Institutionen på vistelseorten skall på den behöriga institutionens
begäran lämna alla upplysningar som behövs om denna taxa.

Om institutionen på vistelseorten och den behöriga institutionen är
bundna av en överenskommelse enligt vilken antingen ingen återbetal-
ning skall ske eller ett schablonbelopp skall utges enligt förordningens
artiklar 22.1 a i och 31, skall institutionen på vistelseorten dessutom till
den behöriga institutionen översända det belopp som skall återbetalas till
personen i fråga enligt bestämmelserna i punkt 1 ovan.

3. Om det gäller större utgifter kan den behöriga institutionen betala
ett lämpligt förskott till personen i fråga så snart han lämnar in en
begäran om återbetalning till denna institution.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

370

KAPITEL 3

INVALIDITET, ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)

Inlämnande och beredning av ansökan om förmäner

Artikel 35

Aaasökan om invaliditetsförmåner då den anställde eller egenföretagaren
uteslutande har varit omfattad av sådan lagstiftning som anges i förord-
ningens bilaga 4 och i fall som avses i förordningens artikel 40.2

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 37, 38 och 39
samt i de fall som avses i förordningens artikel 40.2, 41.1 och 42.2
skall en anställd eller egenföretagare lämna in en ansökan antingen till
institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han var omfattad av
vid tidpunkten för uppkomsten av den arbetsoförmåga som följts av in-
validitet eller förvärrad invaliditet, eller till institutionen på bosättnings-
orten som då skall översända ansökan till den förstnämnda institutionen
och ange vilken dag som den lämnades in. Denna dag skall gälla som
dag för inlämnande av ansökan till den förstnämnda institutionen. Om
kontanta sjukförsäkringsförmåner har utgetts skall dock den dag då
dessa kontantförmåner slutade att utges i förekommande fall anses som
den dag då ansökan om pension har lämnats in.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 41.1 b skall den institu-
tion hos vilken den anställde eller egenföretagaren senast var försäkrad
underrätta den institution, som först svarade för utbetalning av för-
månerna, om beloppet och den dag från vilken förmånerna har betalats
ut enligt den lagstiftning som den förstnämnda institutionen tillämpar.
Från den dagen skall de förmåner som utgavs innan invaliditeten för-
värrades dras in eller minskas till ett belopp som inte överstiger det
tillägg som avses i förordningens artikel 41.1 c.

3. Bestämmelserna i punkt 2 skall inte gälla i det fall som avses i
förordningens artikel 41.1 d. I detta fall skall den institution hos vilken
sökanden senast var försäkrad vända sig till den nederländska institu-
tionen för att få reda på det belopp som skall utges av denna institution.

Artikel 36

Ansökan om förmåner vid ålderdom och efterlevandeförmåner (utom
förmåner till bam som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrar-
na) samt invaliditetsförmåner i fall som inte avses i tillämpningsförord
ningens artikel 35

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 40—51, utom i fall
som avses i tillämpningsförordningens artikel 35, skall sökanden lämna
in en ansökan till institutionen på bosättningsorten enligt det förfarande
som bestäms i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Om den
anställde eller egenföretagaren inte har omfattats av denna lagstiftning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

371

skall institutionen pä bosättningsorten vidarebefordra ansökan till institu-
tionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad
av, och ange den dag då ansökan lämnades in. Den dagen skall anses
som dag för inlämnande av ansökan till den sistnämnda institutionen.

2. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en medlems-
stats territorium vars lagstiftning han inte har omfattats av, kan han
lämna in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat, vars lagstift-
ning han senast har omfattats av.

3. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en icke-med-
lemsstats territorium skall han lämna in sin ansökan till den behöriga
institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfat-
tats av. Om sökanden lämnar in sin ansökan till institutionen i den
medlemsstat i vilken han är medborgare skall denna institution vidare-
befordra ansökan till den behöriga institutionen.

4. En ansökan om förmåner, som har sänts till institutionen i en
medlemsstat, skall automatiskt medföra att förmåner beviljas samtidigt
enligt lagstiftningen i alla de medlemsstater, vars villkor sökanden
uppfyller, utom i sådana fall då sökanden enligt förordningens artikel

44.2 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som
han skulle ha rätt till enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning.

Artikel 37

Handlingar och upplysningar som skall bifogas ansökan om förmåner
som avses i tillämpningsförordningens artikel 36

Vid ansökan enligt tillämpningsförordningens artikel 36 skall följande
regler gälla:

a) Ansökan skall åtföljas av de nödvändiga handlingar och göras på
den blankett som föreskrivs i lagstiftningen

i) i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt i
fall som avses i artikel 36.1,

ii) i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egen-
företagaren senast var omfattad av i fall som avses i artikel

36.2 och 36.3.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall
styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökningsblanket-
ten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom
vars territorium sökanden är bosatt.

c) Sökanden skall så långt det är möjligt antingen ange den institution
eller de institutioner i vaije medlemsstat, som handhar försäk-
ringen för invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) och som
den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad hos, eller,
när det gäller en anställd, den eller de arbetsgivare för vilka han
har arbetat inom en medlemsstats territorium, genom att visa upp
de arbetsintyg som han har.

d) Om sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljan-
det av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

372

till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, skall han
ange den lagstiftning enligt vilken han ansöker om förmåner.

Artikel 38

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av för-
månsbeloppet

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel

39.4 eller 47.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemed-
lemmar, dock inte om sina bam, som är bosatta inom en annan med-
lemsstats territorium än det i vilket institutionen som svarar för för-
månerna finns.

Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familje-
medlemmarnas bosättningsort eller av en annan institution som har
utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars terri-
torium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens ar-
tikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla också dessa fall.

I stället för det intyg som anses i första stycket ovan kan institutionen
som svarar för förmånerna kräva att sökanden lämnar in aktuella folk-
bokföringshandlingar om familjemedlemmar, dock inte för bam, som är
bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen
finns.

2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas
av institutionen i fråga kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans
med pensionären, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte
uppfyller detta villkor likväl är huvudsakligen beroende av sökanden för
sin försöijning genom handlingar som visar att en del av sökandens
inkomster regelbundet förs över till dessa familjemedlemmar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 39

Beredning av ansökningar om invaliditetsförmåner i fall då den anställde
eller egenföretagaren uteslutande har omfattats av den lagstiftning som
avses i förordningens bilaga 4

1. Om en anställd eller egenföretagare har lämnat in en ansökan om
invaliditetsförmåner och om institutionen konstaterar att bestämmelserna
i förordningens artikel 37.1 gäller, skall denna institution, om det be-
hövs, från den institution hos vilken den berörda personen senast var
försäkrad skaffa ett intyg om de försäkringsperioder som han har full-
gjort enligt den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar.

2. Punkt 1 ovan gäller också när försäkringsperioder, som har full-
gjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, måste beaktas för att
villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

373

3. I fall som avses i förordningens artikel 39.3 skall den institution
som har utrett sökandens fall vidarebefordra hans handlingar till den
institution hos vilken han senast var försäkrad.

4. Tillämpningsförordningens artikel 41—50 gäller inte beredning av
de ansökningar som avses i punkt 1—3.

Artikel 40

Fastställande av invaliditetsgraden

Vid fastställande av invaliditetsgraden skall institutionen i en med-
lemsstat beakta de handlingar, läkarintyg och upplysningar av administ-
rativ karaktär som har skaffats från institutionen i en annan medlems-
stat. Vaije institution behåller dock rätten att låta sökanden undersökas
av den läkare som institutionen själv väljer, utom i sådana fall då be-
stämmelserna i förordningens artikel 40.4 gäller.

Beredning av ansökningar om förmåner vid invaliditet, ålderdom och
dödsfall i fäll som avses i tillämpningsförordningens artikel 36

Artikel 41

Fastställande av den utredande institutionen

1. Ansökningar om förmåner skall utredas av den institution till
vilken de har sänts eller vidarebefordrats enligt bestämmelserna i
tillämpningsförordningens artikel 36. Denna institution benämns här den
utredande institutionen.

2. Den utredande institutionen skall utan dröjsmål och på en särskild
blankett underrätta alla berörda institutioner om ansökningar om för-
måner så att ansökningarna samtidigt och utan dröjsmål kan utredas av
alla dessa institutioner.

Artikel 42

Blanketter som skall användas vid beredning av ansökningar om för-
måner

1. Vid beredningen av ansökningar om förmåner skall den utredande
institutionen använda en blankett som särskilt skall innehålla ett ut-
låtande och en förteckning över de försäkrings- eller bosättningsperioder
som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt lagstiftningen
i alla de berörda medlemsstaterna.

2. När dessa blanketter sedan vidarebefordras till institutionen i en
annan medlemsstat skall de utgöra bevishandlingar.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

374

Artikel 43

De berörda institutionernas förfarande vid beredning av en ansökan

1. Den utredande institutionen skall på den blankett som föreskrivs i
tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange de försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna
tillämpar och skall sända en kopia av denna blankett till den institution
för försäkring vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) i varje
medlemsstat hos vilken den anställde eller egenföretagaren har varit
försäkrad samt i förekommande fall bifoga de arbetsintyg som sökanden
har visat upp.

2. Om det gäller endast en annan institution skall denna institution
fylla i den nämnda blanketten och ange

a) de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt
den lagstiftning som denna tillämpar,

b) det förmånsbelopp som sökanden kunde göra anspråk på för en-
dast dessa försäkrings- eller bosättningsperioder,

c) det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som har beräknats
enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2.

Den ifyllda blanketten skall återsändas till den utredande institutionen.

Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast
sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt
den lagstiftning som tillämpas av den andra medlemsstatens behöriga
institution och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder
kan bestämmas utan dröjsmål och det beräkningsförfarande som avses i
c kräver en avsevärt längre tid, skall blanketten återsändas till den
utredande institutionen med den information som avses i a och b. Den
information som avses i c skall snarast möjligt sändas till den utredande
institutionen.

3. Om det gäller två eller flera institutioner skall var och en av dessa
institutioner fylla i den nämnda blanketten och ange de försäkrings-
eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som
institutionen tillämpar och återsända den till den utredande institutionen.

Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast
sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt
den lagstiftning som tillämpas av en eller flera av dessa institutioner och
om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas
utan dröjsmål, skall den utredande institutionen samtidigt underrättas om
detta belopp och om försäkrings- eller bosättningsperiodema. Om be-
stämmandet av det nämnda beloppet kräver en viss tid, skall den utre-
dande institutionen underrättas om beloppet så snart som detta har
bestämts.

När den utredande institutionen har fått alla blanketter med infor-
mation om försäkrings- eller bosättningsperioder och, i förekommande
fall, det eller de belopp som skall betalas ut enligt lagstiftningen i en
eller flera av de berörda medlemsstaterna, skall denna sända en kopia
av de ifyllda blanketterna till vaije berörd institution, som på handlingen

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

375

skall anteckna det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som beräk-
nats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 samt återsända
handlingen till den utredande institutionen.

4. Så snart som den utredande institutionen, efter att ha fått den
information som avses i punkt 2 och 3, har fastställt att bestämmelserna
i förordningens artikel 40.2, 48.2 eller 48.3 skall tillämpas, skall den
underrätta de andra berörda institutionerna om detta.

5. I de fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 37 d skall
institutionerna i de medlemsstater, vars lagstiftning sökanden har varit
omfattad av men hos vilka han har begärt beviljandet av förmåner skjuts
upp, på den blankett som avses i tillämpningsförordningens artikel 42.1
ange endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som sökanden har
fullgjort enligt den lagstiftning som de tillämpar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 44

Institutioner med bemyndigande att fatta beslut om invaliditetsgraden

1. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 2 och 3,
skall endast den utredande institutionen ha rätt att fatta det beslut som
avses i förordningens artikel 40.4 om sökandens invaliditetsgrad. Denna
institution skall fatta detta beslut så snart som den kan avgöra, i före-
kommande fall med beaktande av bestämmelserna i förordningens ar-
tikel 45, om de villkor för rätt till förmåner som har fastställts i den
lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den skall utan dröjsmål
underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

2. Om de villkor för rätt till förmåner — bortsett från villkor om de
som rör invaliditetsgraden — som har fastställts i den lagstiftning som
den utredande institutionen tillämpar inte har uppfyllts med beaktande
av bestämmelserna i förordningens artikel 45, skall denna institution
omedelbart underrätta den institution som är behörig vad avser invalidi-
tet i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretaga-
ren senast var omfattad av. Om de villkor för rätt till förmåner enligt
den lagstiftning som denna institution tillämpar är uppfyllda, skall denna
institution ha rätt att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad. Institu-
tionen skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna
om detta beslut.

3. Vid behov kan det bli nödvändigt att återföra ärendet på samma
villkor till den behöriga institutionen för invaliditet i den medlemsstat
vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren först var omfattad
av.

376

Artikel 45

Provisorisk utbetalning av förmåner och förskott på förmåner

1. Om den utredande institutionen konstaterar att sökanden har rätt
till förmåner enligt den lagstiftning som denna tillämpar utan att sådana
försäkrings- eller bosättningsperioder behöver beaktas som har fullgjorts
enligt andra medlemstaters lagstiftning, skall den omedelbart betala ut
dessa förmåner provisoriskt.

2. Om sökanden inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 men om det
framgår av de upplysningar som den utredande institutionen har fått
enligt tillämpningsförordningens artikel 43.2 eller 43.3 att en rätt till
förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning med
beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som
har fullgjorts enligt den lagstiftningen, skall den institution som tilläm-
par den nämnda lagstiftningen betala ut dessa förmåner provisoriskt så
snart som den utredande institutionen har underrättat den om skyldig-
heten att göra det.

3. Om i det fall som avses i punkt 2, rätt till förmåner har förvärvats
enligt lagstiftningen i fler än en medlemsstat, med beaktande av endast
de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt var
och en av dessa lagstiftningar, skall den institution, som först har
underrättat den utredande institutionen om att en sådan rätt föreligger,
svara för den provisoriska utbetalningen av förmånerna. Den utredande
institutionen skall informera de övriga berörda institutionerna om detta.

4. Den institution som är skyldig att betala ut förmåner enligt punkt
1, 2 eller 3 skall utan dröjsmål informera sökanden om detta och då
särskilt betona att åtgärden är provisorisk och inte kan överklagas.

5. Om ingen förmån tills vidare kan betalas till sökanden enligt punkt
1, 2 eller 3 men om det framgår av utredningen att rätt till förmåner
har förvärvats enligt förordningens artikel 46.2, skall den utredande in-
stitutionen betala ut ett lämpligt förskott till honom vilket kan återkrävas
och vars belopp skall ligga så nära som möjligt det belopp som san-
nolikt kommer att betalas ut till honom enligt förordningens artikel

46.2.

6. Två medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndig-
heter kan komma överens om att tillämpa andra metoder för utbetalning
tills vidare av förmåner i fall då endast institutioner i dessa stater be-
rörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om vaije sådan
överenskommelse.

Artikel 46

Beräkning av förmåner vid sammanträffande av perioder

1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbe-
loppet enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 a och b skall
reglerna i tillämpningsförordningens artikel 15.1 b—d gälla.

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

377

Det faktiska belopp som har fastställts på detta sätt skall ökas med det
belopp som svarar mot perioderna av frivillig försäkring eller frivillig
fortsättningsförsäkring och skall bestämmas enligt den lagstiftning enligt
vilken dessa försäkringsperioder har fullgjorts.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.3 skall det för-
månsbelopp som svarar mot perioder av frivillig eller frivillig fortsätt-
ningsförsäkring inte beaktas.

Artikel 47

Slutlig beräkning av det förmånsbelopp som skall utges av institutioner
som tillämpar förordningens artikel 46.3

I fall som avses i förordningens artikel 46.3 andra stycket skall den
utredande institutionen beräkna det slutliga beloppet av de förmåner som
vaije institution skall utge samt underrätta var och en av de berörda
institutionerna om detta.

Artikel 48

Underrättelse till sökanden om institutionernas beslut

1. Det slutliga beslut som var och en av de berörda institutionerna
har fattat, i förekommande fall med beaktande av den underrättelse som
avses i tillämpningsförordningens artikel 47, skall sändas till den utre-
dande institutionen. Vaije beslut skall innehålla uppgift om möjligheten
att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstift-
ningen. När den utredande institutionen har fått alla sådana beslut skall
den underrätta sökanden om detta på dennes eget språk i ett sammanfat-
tande meddelande till vilket de nämnda besluten skall bifogas. Tiden för
överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick det samman-
fattande meddelandet.

2. När det sammanfattande meddelande som avses i punkt 1 sänds till
sökanden skall den utredande institutionen samtidigt sända en kopia till
var och en av de berörda institutionerna tillsammans med en kopia av
de andra institutionernas beslut.

Artikel 49

Omräkning av förmåner

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 49.2,

49.3 och 51.2 gäller bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel
45 och 47.

2. Vid omräkning, indragning eller innehållande av en förmån skall
den institution som har fattat ett sådant beslut omedelbart underrätta den
berörda personen och vaije institution hos vilken personen har rätt till
förmåner om detta, vid behov genom den utredande institutionens med-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

378

verkan. Beslutet skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga
och tiden för överklagande enligt den berörda lagstiftningen. Tiden för
överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick beslutet.

Artikel 50

Åtgärder för att påskynda beviljandet av förmåner

1. a) i) När en anställd eller egenföretagare som är medborgare i

en medlemsstat blir omfattad av en annan medlemsstats
lagstiftning skall den behöriga institutionen för pensioner
i den senare medlemsstaten med alla de medel som står
till dess förfogande vid registreringstillfället sända all
information om den berörda personens identitet, namnet
på den nämnda behöriga institutionen samt det försäk-
ringsnummer som han har tilldelats till det organ som har
utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat.

ii) Vidare skall den behöriga institution som avses under i, så
långt möjligt, sända all annan information som kan under-
lätta och påskynda utbetalningen av pensioner till det
organ som har utsetts enligt bestämmelserna under i.

iii) Denna information skall sändas på det sätt som har be-
stämts av Administrativa kommissionen till det organ som
har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myn-
dighet.

iv) Vid tillämpningen av bestämmelserna under i—iii skall
statslösa personer och flyktingar anses vara medborgare i
den medlemsstat vars lagstiftning de först var omfattade
av.

b) De berörda institutionerna skall på begäran av den personen i
fråga eller den institution hos vilken han vid den aktuella
tidpunkten är försäkrad böija ställa samman hans försäk-
ringsförhållanden senast ett år före den dag då han uppnår
pensionsåldern.

2. Föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 be-
slutas av Administrativa kommissionen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 51

1. Följande gäller när någon far förmåner, i synnerhet

a) förmåner vid invaliditet,

b) förmåner vid ålderdom som utges vid arbetsoförmåga,

c) förmåner vid ålderdom som utges till äldre arbetslösa personer,

d) förmåner vid ålderdom som utges när en förvärvsverksamhet
upphör,

379

e) förmåner till efterlevande som utges vid invaliditet eller arbets-
oförmåga,

f) förmåner som utges under förutsättning att mottagarens tillgångar
inte överstiger en viss nivå:

Om den som får förmåner vistas eller är bosatt inom en annan med-
lemsstats territorium än den stat i vilken den institution som svarar för
förmånerna finns, skall administrativa kontroller och läkarundersök-
ningar utföras på denna institutions begäran av institutionen på mot-
tagarens vistelse- eller bosättningsort enligt det förfarande som före-
skrivs i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den
institution som svarar för förmånerna skall dock ha rätt att låta mottaga-
ren undersökas av en läkare som den väljer.

2. Om det konstateras att den förmånstagare som avses i punkt 1
ovan är anställd eller verksam som egenföretagare eller har tillgångar
som överstiger den fastställda nivån samtidigt som han får förmåner,
skall institutionen på vistelse- eller bosättningsorten sända en rapport till
den institution som svarar för förmånerna och som har begärt kontrollen
eller undersökningen. Denna rapport skall särskilt ange arten av den
anställning eller verksamhet som personen i fråga bedriver, beloppet av
den inkomst eller de tillgångar som han har haft under det senaste hela
kvartalet, normalinkomsten inom samma område för en anställd eller
egenföretagare på samma nivå och inom samma yrke som personen i
fråga hade innan han blev invalid, under en referensperiod som skall
fastställas av den institution som svarar för förmånerna, och, i förekom-
mande fall, ett utlåtande från en medicinskt sakkunnig om den berörda
personens hälsotillstånd.

Artikel 52

Om personen i fråga återfår rätten till förmåner, som har innehållits,
medan han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den
behöriga statens skall de berörda institutionerna utbyta all information
som behövs för att dessa förmåner skall kunna betalas ut på nytt.

Utbetalning av förmåner

Artikel 53

Metod för utbetalning av förmåner

1. Om den institution i en medlemsstat som svarar för förmåner till
personer bosatta inom en annan medlemsstats territorium inte betalar ut
förmånerna direkt till dem, skall dessa förmåner på begäran av denna
institution betalas ut av den sistnämnda medlemsstatens förbindelses-
organ eller av institutionen på den ort där de personer som har rätt till
förmåner är bosatta enligt det förfarande som avses i tilllämpningsför-
ordningens artikel 54—58. Om den institution som svarar för förmåner-
na betalar ut dessa direkt till de personer som har rätt till dem, skall

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

380

den underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. Det utbetal-
ningsförfarande som tillämpas av medlemsstaternas institutioner anges i
bilaga 6.

2. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-
heter kan komma överens om andra metoder för utbetalningen av för-
måner i fall där endast dessa medlemsstaters behöriga institutioner
berörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om vaije sådan
överenskommelse.

3. Sådana bestämmelser i överenskommelser om utbetalningen av
förmåner som gällde dagen innan förordningen trädde i kraft skall
fortsätta att gälla, om de finns förtecknade i bilaga 5.

Artikel 54

Underrättelse till det utbetalande organet om kommande utbetalningar

Den institution som svarar för förmånerna skall till förbindelseorganet i
den medlemsstat inom vars territorium personen med rätt till förmåner
är bosatt eller till institutionen på bosättningsorten (nedan kallad det
utbetalande organet) sända ett detaljerat utbetalningsschema i två exemp-
lar vilket skall komma det betalande organet tillhanda senast 20 dagar
före den dag då dessa förmåner skall betalas ut.

Artikel 55

Överföring av belopp till det utbetalande organets konto

1. Tio dagar före den dag då förmåner skall betalas ut skall institu-
tionen med ansvar för förmånerna i denna medlemsstats valuta överföra
det belopp som behövs för de utbetalningar som anges i det schema som
avses i tillämpningsförordningens artikel 54. Överföringen skall göras
genom nationalbanken eller genom en annan bank i den medlemsstat
inom vars territorium institutionen som svarar för förmånerna finns, till
ett konto som har öppnats för det utbetalande organet i nationalbankens
namn eller i någon annan banks namn i den medlemsstat inom vars
territorium det utbetalande organet finns. En sådan överföring skall ha
befriande verkan. Institutionen som svarar för förmånerna skall sam-
tidigt sända en underrättelse om överföringen till det utbetalande or-
ganet.

2. Den bank till vars konto överföringen har gjorts skall kreditera det
utbetalande organet med det överförda beloppets motvärde i den med-
lemsstats valuta inom vars territorium organet finns.

3. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i punkt 1
förtecknas i bilaga 7.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

381

Artikel 56

Det utbetalande organets betalning av belopp till förmånstagare

1. De utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpnings-
förordningens artikel 54 skall göras till förmånstagaren av det utbetalan-
de organet för den institutions räkning som ansvarar för förmånerna.
Dessa utbetalningar skall göras på det sätt som bestäms i den lagstift-
ning som det utbetalande organet tillämpar.

2. Så snart det utbetalande organet eller något annat organ som har
utsetts av detta får kännedom om någon omständighet som motiverar
innehållande eller indragning av förmånerna skall det upphöra med alla
utbetalningar. Detsamma gäller då den person som har rätt till förmåner
flyttar till en annan stats territorium.

3. Det utbetalande organet skall upplysa institutionen som svarar för
förmånerna om skälet för vaije utebliven utbetalning. Om den person
som har rätt till förmåner eller dennes make avlider eller om en änka
eller änkling gifter om sig, skall det utbetalande organet underrätta den
nämnda institutionen om dagen för detta.

Artikel 57

Slutlig avräkning avseende de utbetalningar som avses i tillämpningsför-
ordningens artikel 56

1. De utbetalningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 56
skall slutligt avräknas i slutet av vaije utbetalningsperiod så att de be-
lopp som faktiskt har betalats till förmånstagama eller till deras före-
trädare kan fastställas liksom de belopp som inte har betalats ut.

2. Det totala beloppet skall, uttryckt i siffror och ord i den medlems-
stats valuta inom vars territorium institutionen som svarar för förmåner-
na finns, intygas vara överensstämmande med de utbetalningar som det
utbetalande organet har gjort och denna bekräftelse skall undertecknas
av en representant för detta organ.

3. Det utbetalande organet skall garantera riktigheten av de utbetal-
ningar som gjorts.

4. Skillnaden mellan de belopp som har överförts av institutionen
som svarar för förmånerna, uttryckt i den medlemsstats valuta inom
vars territorium denna institution finns, och värdet uttryckt i samma
valuta av de utbetalningar som har intygats av det utbetalande organet
skall räknas av från de belopp som senare skall överföras för samma
ändamål av institutionen som svarar för förmånerna.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

382

Artikel 58

Gottgörelse för kostnader vid utbetalning av förmåner

Det utbetalande organet kan göra avdrag för kostnader vid utbetalningen
av förmåner, i synnerhet för post- och bankavgifter, enligt de villkor
som föreskrivs i den lagstiftning som detta organ tillämpar.

Artikel 59

Underrättelse om flyttning

När en person som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller
flera medlemsstater flyttar från en stats territorium till en annans, skall
han underrätta den eller de institutioner som svarar for förmånerna och
det utbetalande organet om detta.

KAPITEL 4

OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUKDOMAR

Tillämpning av förordningens artikel 52 och 53

Artikel 60

Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga
staten

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 52 a, skall en
anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bo-
sättningsorten vilket anger att han har rätt till dessa vårdförmåner. Detta
intyg skall utfärdas av den behöriga institutionen och grundas på upplys-
ningar från arbetsgivaren i förekommande fall. Om den behöriga statens
lagstiftning föreskriver det, skall den anställde eller egenföretagaren till
institutionen på bosättningsorten dessutom lämna in ett bevis från den
behöriga institutionen om mottagen anmälan om ett olycksfall i arbetet
eller en yrkessjukdom. Om personen i fråga inte lämnar in dessa hand-
lingar, skall institutionen på bosättningsorten skaffa dem från den be-
höriga institutionen och i väntan på dem bevilja honom vårdförmåner
enligt sjukförsäkringen, under förutsättning att han uppfyller villkoren
för rätt till dessa.

2. Intyget skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får en
underrättelse om att det inte längre gäller. Om detta intyg har utfärdats
av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag
då det utfärdades och skall förnyas vaije år.

3. För säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla
under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet, om den behöriga

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

383

institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten
att det inte längre gäller.

4. Vid vaije ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna
in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna utges
enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är
bosatt.

5. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre
dagar efter det att den har fått kännedom om detta underrätta den be-
höriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhus-
vistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivningen från sjuk-
hus.

6. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den
behöriga institutionen om vaije beslut om utgivande av vårdförmåner
när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp,
som fastställs och med jämna mellanrum omprövas av Administrativa
kommissionen.

Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från den dag då denna
information har översänts göra eventuella invändningar och ange de skäl
på vilka dessa invändningar grundas. Om ingen sådan invändning har
gjorts vid slutet av denna period skall institutionen på bosättningsorten
utge vårdförmånema. Om dessa vårdförmåner måste beviljas i ett
mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedel-
bart underrätta den behöriga institutionen om det.

7. Personen i fråga skall underrätta institutionen på bosättningsorten
om vaije förändring i sin situation som kan påverka hans rätt till vård-
förmåner, i synnerhet upphörande eller byte av anställning eller verk-
samhet som egenföretagare eller byte av bosättnings- eller vistelseort.
På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen
på bosättningsorten, om personen i fråga upphör att vara försäkrad eller
upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten
kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar alla
upplysningar om personens försäkring eller om hans rätt till vårdför-
måner.

8. För gränsarbetare får läkemedel, bandage, glasögon och mindre
hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom
den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt be-
stämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga
myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa
kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Artikel 61

Andra kontantförmåner än pensioner vid bosättning i en annan med-
lemsstat än den behöriga staten

1. För att få andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens
artikel 52 b skall en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

384

det att arbetsoförmågan inträffade göra ansökan hos institutionen på
bosättningsorten genom att lämna in en anmälan om att han har upphört
att arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga
institutionen eller institutionen på bosättningsorten tillämpar, ett intyg
om arbetsoförmåga som har utfärdats av hans behandlande läkare.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg
om arbetsoförmåga skall personen ansöka direkt hos institutionen på
bosättningsorten inom den tid som har fastställts i den lagstiftning som
denna institution tillämpar.

Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medi-
cinskt konstateras av läkare och att det intyg som avses i punkt 1 utfär-
das. Intyget skall ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och
skall utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.

3. I de fall då punkt 2 inte är tillämplig skall institutionen på bosätt-
ningsorten snarast möjligt, och i vaije fall inom tre dagar från den dag
då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som
om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läka-
rens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet
och skall översändas till den behöriga institutionen på bosättningsorten
inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga
administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om
han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar
att personen kan återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta
honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag arbets-
oförmågan upphörde. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6
skall underrättelsen till personen anses som ett beslut av den behöriga
institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter
rätten att låta personen undersökas av en läkare som institutionen själv
väljer.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantför-
måner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som
föreskrivs i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att
personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen i fråga
om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till insti-
tutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den be-
höriga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt
den lagstiftning som denna institution tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på
lämpligt sätt, exempelvis med internationell postanvisning, och skall
underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om
kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den
behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen under-
rätta personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosätt-
ningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för utbetalning

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

385

25 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr I. Del 3

och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens
lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 55

Artikel 62

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga
staten

1. För att få vårdförmåner skall en person, som är anställd inom
internationell transport, omfattas av förordningens artikel 14.2 a och
under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än
den behöriga staten, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten
lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller den-
nes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de
två kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall
särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd
hos denna arbetsgivare samt namnet och adressen på den behöriga
institutionen. Om personen har lämnat in ett sådant intyg skall han anses
ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdförmåner. Om personen inte kan ta
kontakt med institutionen på vistelseorten innan han får läkarvård skall
han ändå mot uppvisande av det nämnda intyget få denna vård som om
han vore försäkrad hos denna institution.

3. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på
vistelseorten inom tio dagar från det att den fick begäran från denna
institution. Om detta svar är jakande skall den behöriga institutionen vid
behov ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges
enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och institutionen
på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

4. Vårdförmåner som utges på grund av det antagande som har gjorts
enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.

5. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som
avses i nämnda punkt lämna in det intyg som föreskrivs i punkt 6 till
institutionen på vistelseorten.

6. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i, utom
i fall då ett antagande har gjorts enligt punkt 1, skall den anställde eller
egenföretagaren lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten
vilket anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

386

utfärdas av den behöriga institutionen om möjligt innan personen har
lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall,
när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken värdför-
måner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. Om personen i
fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa
det från den skaffa institutionen.

7. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och

60.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 63

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller åter-
vänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare som
har fatt tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 b i skall
en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på
bosättningsorten vilket styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa
förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen,
skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken
dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den be-
höriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av personen
utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan
utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och

60.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förord-
ningens artikel 55.1 c i.

Artikel 64

Andra kontantförmåner än pensioner vid vistelse i en annan medlemsstat
än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 61 skall gälla också
andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 55.1 a

ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna in ett intyg om arbets-
oförmåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom
en medlemsstats territorium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara
skyldig att lämna in det meddelande om att han har upphört att arbeta
som avses i tillämpningsförordningens artikel 61.1.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

387

Tillämpning av förordningens artikel 52—56

Artikel 65

Meddelanden, utredningar och informationsutbyte mellan institutioner
om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomsfall som inträffat i en annan
medlemsstat än den behöriga staten

1. När en person råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller när en
arbetssjukdom först fastställs inom en annan medlemsstats territorium
än den behöriga statens skall ett meddelande om olycksfallet eller sjuk-
domen lämnas enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning,
utan att det påverkar tillämpningen av några bestämmelser som gäller i
den medlemsstat där olycksfallet i arbetet ägde rum eller där arbetssjuk-
domen först fastställdes och som skall fortsätta att tillämpas i ett sådant
fall. Detta meddelande skall sändas till den behöriga institutionen och en
kopia skall sändas till institutionen på bosättningsorten eller på vistelse-
orten.

2. Institutionen i den medlemsstat inom vars territorium olycksfallet
i arbetet ägde rum eller arbetssjukdomen först faställdes skall till den
behöriga institutionen översända det läkarintyg, som har utfärdats där, i
två exemplar samt all relevant information som den behöriga institu-
tionen kan behöva.

3. Om ett olycksfall i arbetet inträffar under en resa inom en annan
medlemsstats territorium än den behöriga statens och om det finns
anledning att göra en utredning inom den förstnämnda medlemsstatens
territorium, kan en utredare utses för detta ändamål av den behöriga
institutionen som då skall meddela denna medlemsstats myndigheter
detta. Dessa myndigheter skall hjälpa utredaren i synnerhet genom att
utse en person som skall bistå honom vid genomgången av officiella
rapporter och andra handlingar som rör olyckan.

4. Efter behandlingens slut skall en detaljerad rapport översändas till
den behöriga institutionen tillsammans med läkarintyg om olycksfallets
eller sjukdomens bestående följder och i synnerhet om personens aktu-
ella tillstånd och tillfrisknande eller bestående men av skadorna. Av-
gifterna för behandlingen skall betalas av institutionen på bosätt-
ningsorten eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, enligt den
taxa som institutionen tillämpar och skall debiteras den behöriga institu-
tionen.

5. Den behöriga institutionen skall på begäran underrätta institutionen
på bosättnings- eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, om det
beslut som fastställer dagen då skadorna läkts eller blivit bestående och,
i förekommande fall, om beslut om beviljande av pension.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

388

Artikel 66

Tvister om ett olycksfalls eller en sjukdoms anknytning till arbete

1. Om den behöriga institutionen i fall som avses i förordningens
artikel 52 eller 55.1 anser att olycksfallet eller sjukdomen inte omfattas
av lagstiftningen om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, skall den
omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten,
som har beviljat vårdförmånerna, om detta. Dessa förmåner skall då
anses omfattade av sjukförsäkringen och de skall fortsätta att utges
enligt denna när de läkarintyg eller andra intyg som avses i tillämp-
ningsförordningens artikel 20 och 21 visas upp.

2. När ett slutligt beslut har fattats i denna fråga skall den behöriga
institutionen omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller
vistelseorten, som har utgett vårdförmånema, om detta. Då fallet inte är
ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom skall denna institution
fortsätta att utge dessa vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, om den
anställde eller egenföretagaren har rätt till sådana förmåner. I motsatt
fall skall de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen
anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Tillämpning av förordningens artikel 57

Artikel 67

Förfarandet vid exponering för risk för en arbetssjukdom i flera med-
lemsstater

1. I fall som avses i förordningens artikel 57.1 skall anmälan om
arbetssjukdom översändas antingen till den behöriga institutionen för
arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade
personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat
sjukdomen i fråga eller till institutionen på bosättningsorten som skall
vidarebefordra meddelandet till den behöriga institutionen.

2. Om den behöriga institution som avses i punkt 1 konstaterar att
personen senast enligt en annan medlemsstats lagstiftning var sysselsatt
i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga skall
den översända anmälan och andra handlingar till denna medlemsstats
motsvarande institution.

3. När institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den
drabbade personen senast var sysselsatt i en förvärvsverksamhet som
kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga konstaterar att denna person
eller hans efterlevande inte uppfyller villkoren i denna lagstiftning, i
förekommande fall med beaktande bestämmelserna i förordningens
artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution

a) utan dröjsmål översända anmälan och alla andra handlingar i
ärendet däribland resultat av och rapporter från de läkarunder-
sökningar som den förstnämnda institutionen har ordnat med,
samt en kopia av det beslut som avses under b till institutionen

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

389

i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade per-
sonen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kunde för-
orsaka sjukdomen i fråga,

b) samtidigt underrätta personen i fråga om sitt beslut och i
synnerhet ange skälen för vägran att utge förmåner, möjlig-
heterna till och tiden för överklagande och den dag då hand-
lingarna översändes till den institution som avses under a.

4. Vid behov skall fallet enligt samma förfarande återsändas till
motsvarande institution i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den
drabbade personen först var sysselsatt i en verksamhet som kan ha
förorsakat arbetssjukdomen i fråga.

Artikel 68

Utbyte av information mellan institutioner vid överklagande av ett beslut
att avslå en ansökan - Utbetalning av förskott vid ett sådant över-
klagande

1. När ett beslut att avslå en ansökan fattats av institutionen i en av
de medlemsstater, enligt vars lagstiftning den drabbade personen var
sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen, och
detta beslut överklagas, skall denna institution lämna en underrättelse
om överklagandet till den institution till vilken anmälan har översänts
enligt det förfarande som anges i tillämpningsförordningens artikel 67.3,
och sedan underrätta denna också om det slutliga avgörandet.

2. Om rätten till förmåner har förvärvats enligt den lagstiftning som
den sistnämnda institutionen tillämpar, med beaktande av bestämmelser-
na i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution
betala ut förskott med ett belopp som, när det behövs, skall bestämmas
efter samråd med den institution vars beslut har överklagats. Den sist-
nämnda institutionen skall återbetala förskottsbeloppet, om den till följd
av avgörandet i högre instans är skyldig att utge förmånerna. Detta
belopp skall sedan dras av från det totala belopp av förmåner som
personen har rätt till.

Artikel 69

Fördelning av kostnaden för kontantförmåner i fall av sklerogen pneu-
mokonios

Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel

57.3 c:

a) Den behöriga institutionen i den medlemsstat, enligt vars lagstift-
ning kontantförmåner utges enligt förordningens artikel 57.1
(nedan kallad institutionen som svarar för kontantförmåner), skall
använda en blankett som i synnerhet skall innehålla en beskrivning
och sammanfattning av alla försäkrings- (ålderspensionsförsäk-
rings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den drabba-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

390

de personen enligt lagstiftningen i var och en av de berörda med-
lemsstaterna.

b) Institutionen som svarar for kontantförmåner skall översända
denna blankett till alla ålderspensionsförsäkringsinstitutioner i de
medlemsstater där den drabbade personen var försäkrad, vilka var
och en på blanketten skall ange de försäkrings- (ålderspensionsför-
säkrings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den
lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända blanketten till
den institution som svarar för kontantförmåner.

c) Den institution som svarar för kontantförmåner skall sedan fördela
kostnaderna mellan sig själv och de övriga berörda behöriga insti-
tutionerna och, för att få deras godkännande, underrätta dessa om
fördelningen med tillhörande underlag, i synnerhet beträffande det
totala beloppet av beviljade kontantförmåner och beräkningen av
procentsatserna för fördelningen.

d) I slutet av vaije kalenderår skall den institution som svarar för
kontantförmåner, till var och en av de berörda behöriga institu-
tionerna översända en redovisning av de kontantförmåner som har
betalats ut under året i fråga, utvisande det belopp som var och en
av dem är skyldig att betala enligt den fördelning som avses i c.
Var och en av dessa institutioner skall snarast möjligt och senast
inom tre månader fullgöra sin återbetalningsskyldighet till institu-
tionen som svarar för kontantförmåner.

Tillämpning av förordningens artikel 58.3

Artikel 70

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kon-
tantförmåner, däribland pensioner

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel

58.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som
är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det i vilket insti-
tutionen som svarar för kontantförmånerna finns.

I stället för det intyg som föreskrivs i första stycket kan institutionen
som svarar för kontantförmåner kräva att sökanden lämnar in aktuella
folkbokföringshandlingar om hans familjemedlemmar som är bosatta
inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns.

2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas
av institutionen kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med
sökanden, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller
detta villkor huvudsakligen är beroende av sökanden för sin försöijning

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

391

genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regel-
bundet förs över till dessa familjemedlemmar.

Tillämpning av förordningens artikel 60

Artikel 71

Förvärrande av en arbetssjukdom

1. I de fall som avses i förordningens artikel 60.1 skall sökanden
lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den
berörda arbetssjukdomen till institutionen i den medlemsstat från vilken
han ansöker om förmåner. Denna institution kan vända sig till vaije
annan institution som tidigare har varit behörig för att få de upplys-
ningar som den anser nödvändiga.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 60.1 c skall den be-
höriga institution, som skall betala ut kontantförmånerna, till den andra
institutionen för dess godkännande översända uppgift om de kostnader,
som den institutionen till följd av försämringen skall svara för, samt
bifoga tillhörande handlingar. I slutet av vaije kalenderår skall den
förstnämnda institutionen sända en redovisning till den sistnämnda in-
stitutionen av kontantförmåner som har betalats ut under året, utvisande
det belopp som den sistnämnda institutionen är skyldig att återbetala till
den förstnämnda, en återbetalning som skall göras snarast möjligt och
senast inom tre månader.

3. I det fall som avses i förordningens artikel 60.2 b första meningen
skall den institution som svarar för kontantförmåner, för godkännande
översända uppgift till de berörda institutionerna om de ändringar som
har gjorts i den tidigare fördelningen av kostnaderna, tillsammans med
tillhörande handlingar.

4. Bestämmelserna i punkt 2 gäller också det fall som avses i förord-
ningens artikel 60.2 b andra meningen.

Tillämpning av förordningens artikel 61.5 och 61.6

Artikel 72

Bedömning av graden av arbetsoförmåga vid ett olycksfall i arbete som
har inträffat tidigare eller senare eller vid en arbetssjukdom som har
konstaterats tidigare eller senare

1. För att bedöma graden av arbetsoförmåga, fastställa rätten till
förmåner eller beräkna beloppet av förmåner i de fall som avses i för-
ordningens artikel 61.5 och 61.6 skall sökanden till den behöriga insti-
tutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han var omfattad av vid
tidpunktéh då olycksfallet i arbetet inträffade eller arbetssjukdomen först
konstaterades lämna alla upplysningar om tidigare eller senare olycksfall
i arbetet som han har råkat ut för eller arbetssjukdomar han har fått när

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

392

han har varit omfattad av lagstiftningen i någon annan medlemsstat,
oavsett vilken grad av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare
fall kan ha förorsakat.

2. Den behöriga institutionen skall enligt den lagstiftning som den
tillämpar för förvärvandet av rätten till förmåner och för bestämmande
av förmånsbelopp beakta graden av arbetsoförmåga som dessa tidigare
eller senare fall har förorsakat.

3. Den behöriga institutionen kan hos vaije institution, som tidigare
eller senare har varit behörig, begära de upplysningar som den anser
behövs.

Om en tidigare eller senare arbetsoförmåga har förorsakats av ett
olycksfall som inträffade då personen i fråga var omfattad av lagstift-
ningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung
saknar betydelse, skall den institution som är behörig för den tidigare
eller senare arbetsoförmågan eller det organ, som har utsetts av den
berörda medlemsstatens behöriga myndighet, på begäran av en annan
medlemsstats behöriga institution lämna upplysningar om graden av den
tidigare eller senare arbetsoförmågan och i största möjliga utsträckning
alla upplysningar som kan göra det möjligt att bestämma om arbetsoför-
mågan var en följd av ett olycksfall i arbetet i den lagstiftnings mening
som institutionen i den sistnämnda medlemsstaten tillämpar. Om detta är
fallet skall bestämmelserna i punkt 2 tillämpas.

Tillämpning av förordningens artikel 62.1

Artikel 73

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag kan vända
sig under vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den be-
höriga staten

1. Om i ett fall som avses i förordningens artikel 62.1 de förmåner
som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt försäkringssystemet
för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar för arbetare inom stål-
industrin är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet
för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda
kategorin vända sig till den närmaste av de institutioner, inom den med-
lemsstats territorium där de vistas eller är bosatta, som är förtecknade i
tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för
tillämpning av systemet för arbetare inom stålindustrin. Den institu-
tionen skall i så fall utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för ar-
betare i gruvor och liknande företag är mer förmånliga, kan sådana
arbetare vända sig antingen till den institution som svarar för tillämp-
ningen av detta system eller till den närmaste institution, inom den stats
territorium där de vistas eller är bosatta, som tillämpar systemet för
arbetare inom stålindustrin. I det senare fallet skall institutionen i fråga
upplysa personen om det förhållandet att han får mer förmånliga för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

393

måner, genom att ansöka hos den institution som svarar för tillämp-
ningen av det ovannämnda särskilda systemet, och om den institutionens
namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 62.2

Artikel 74

Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av en
annan medlemsstats institution

Vid tillämpningen av förordningens artikel 62.2 kan en medlemsstats
institution, som skall utge förmåner, begära upplysningar från en annan
medlemsstats institution om den period under vilken den sistnämnda
institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av olycksfall i
arbetet eller arbetssjukdom.

Inlämnande och beredning av pensionsansökningar, utom sådana som
gäller pension för arbetssjukdomar enligt förordningens artikel 57

Artikel 75

1. För att få en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i
en medlemsstat skall en anställd eller egenföretagare eller hans efter-
levande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium ansöka
antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosätt-
ningsorten, som skall vidarebefordra ansökan till den behöriga institu-
tionen. Vid inlämnande av ansökningar gäller följande:

a) Ansökan skall åtföljas av nödvändiga handlingar och göras på den
blankett som föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institu-
tionen tillämpar.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall
styrkas med officiella handlingar som bifogas ansöknings-
blanketten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlems-
stat inom vars territorium sökanden är bosatt.

2. Den behöriga institutionen skall direkt eller genom den behöriga
statens förbindelsesorgan underrätta sökanden om sitt beslut och sända
en kopia av detta beslut till förbindelseorganet i den medlemsstat inom
vars territorium sökanden är bosatt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

394

Administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 76

1. De administrativa kontroller och läkarundersökningar, däribland
de läkarundersökningar som föreskrivs vid omprövning av rätten till
pension, skall på den behöriga institutionens begäran utföras av institu-
tionen i den medlemsstat, inom vars territorium personen med rätt till
förmåner befinner sig, enligt det förfarande som föreskrivs i den lag-
stiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den behöriga in-
stitutionen behåller dock rätten att låta personen med rätt till förmåner
undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

2. Vaije person som uppbär pension för sig själv eller för ett bam
som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall underrätta
den institution som svarar för utbetalningen om vaije ändring i hans
eller barnets situation som kan påverka rätten till pension.

Utbetalning av pensioner

Artikel 77

Utbetalning av pensioner från en medlemsstats institution till pensio-
närer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium skall
göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53—58.

KAPITEL 5

DÖDSFALLSERSÄTTNINGAR

Tillämpning av förordningens artikel 64—66

Artikel 78

Inlämnande av ansökan om förmån

För att få dödsfallsersättning enligt lagstiftningen i en annan medlems-
stat än den stat inom vars territorium sökanden är bosatt skall denne
lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till
institutionen på bosättningsorten.

Till ansökan skall fogas de handlingar som krävs enligt den lagstift-
ning som den behöriga institutionen tillämpar.

Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas
med officiella handlingar som bifogas ansökan eller av bekräftas av de
behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är
bosatt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

395

Artikel 79

Intyg om perioder

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-
ningens artikel 64 skall sökanden lämna in ett intyg till den behöriga
institutionen vilket anger de försäkrings- eller bosättningsperioder som
den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt den lagstiftning
som han senast har varit omfattad av.

2. Detta intyg skall på sökandens begäran utfärdas av den sjukför-
säkrings- eller ålderspensionsförsäkringsinstitution hos vilken den an-
ställde eller egenföretagaren senast var försäkrad. Om sökanden inte
lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från
någon av de nämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också sådana fall då
det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nöd-
vändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller bosättningsperioder som
tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

KAPITEL 6

ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER

Tillämpning av förordningens artikel 67

Artikel 80

Intyg om försäkrings- eller anställningsperioder

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-
ningens artikel 67.1, 67.2 eller 67.4 skall sökanden lämna ett intyg till
den behöriga institutionen, vilket anger de försäkrings- eller anställ-
ningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt den lagstiftning
som han senast har omfattats av, tillsammans med de ytterligare upplys-
ningar som krävs i den lagstiftning som denna institution tillämpar.

2. Intyget skall på begäran av personen i fråga utfärdas antingen av
en institution för frågor om arbetslöshet i den medlemsstat vars lagstift-
ning han senast var omfattad av eller av en annan institution som har
utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Om han inte
lämnar in det nämnda intyget skall den behöriga institutionen skaffa det
från någon av de ovannämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också fall då det för att
uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att ta
hänsyn till försäkrings- eller anställningsperioder som han tidigare har
fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

396

Tillämpning av förordningens artikel 68

Artikel 81

Intyg för beräkning av förmåner

Om ansvaret för beräkningen av förmåner åvilar en institution som
avses i förordningens artikel 68.1 och om en person inte har innehaft
sin senaste anställning under minst fyra veckor inom den medlemsstats
territorium där institutionen finns, skall han lämna in ett intyg till denna
institution vilket anger arten av den senaste anställning som han har haft
under minst fyra veckor inom en annan medlemsstats territorium och
den bransch i vilken anställningen innehades. Om personen inte lämnar
in detta intyg skall den berörda institutionen skaffa det antingen från
den institution för frågor om arbetslöshet i den sistnämnda med-
lemsstaten hos vilken han senast var försäkrad eller från en annan insti-
tution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna med-
lemsstat.

Artikel 82

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av för-
måner

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-
ningens artikel 68.2, skall personen i fråga lämna in ett intyg till den
behöriga institutionen om sina familjemedlemmar som är bosatta inom
en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av den institution som har utsetts av den
behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium familje-
medlemmarna är bosatta. Intyget skall ange att familjemedlemmarna
inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner till någon annan
person enligt den medlemsstatens lagstiftning.

Intyget skall gälla i tolv månader från den dag då det utfärdades. Det
kan förnyas och skall då gälla från dagen för förnyelsen. Personen i
fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om vaije
händelse som kan föranleda en ändring av intyget. En sådan ändring
gäller med verkan från dagen för händelsen.

3. Om den institution som utfärdar det intyg som avses i punkt 1 inte
kan intyga att familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av
arbetslöshetsförmåner som utges till en annan person enligt lagstift-
ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, skall
personen i fråga komplettera intyget med en förklaring om detta när han
lämnar in intyget till den behöriga institutionen.

Bestämmelserna i punkt 2 andra stycket gäller också denna förklaring.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

397

Tillämpning av förordningens artikel 69

Artikel 83

Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner då en
arbetslös person beger sig till en annan medlemsstat

1. För att behålla sin rätt till förmåner skall en arbetslös person som
avses i förordningens artikel 69.1 till institutionen på den ort dit han har
rest lämna in ett intyg i vilket den behöriga institutionen skall intyga att
han fortfarande har rätt till förmåner enligt villkoren i punkt 1 b i den
artikeln. I detta intyg skall den behöriga institutionen särskilt ange

a) det förmånsbelopp som skall utges till den arbetslösa personen
enligt den behöriga statens lagstiftning,

b) den dag då den arbetslösa personen upphörde att vara tillgänglig
för den behöriga statens arbetsförmedling,

c) tidsgränsen enligt förordningens artikel 69.1 b för registrering som
arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa per-
sonen har rest,

d) den längsta period enligt förordningens artikel 69.1 c under vilken
rätten till förmåner kan bibehållas,

e) förhållanden som kan förändra rätten till förmåner.

2. En arbetslös person som har för avsikt att bege sig till en annan
medlemsstat för att söka arbete där skall före avfärden begära det intyg
som avses i punkt 1. Om den arbetslösa personen inte lämnar in detta
intyg skall institutionen på den ort dit han har rest skaffa det från den
behöriga institutionen. Arbetsförmedlingen i den behöriga staten skall se
till att den arbetslösa personen har upplysts om sina skyldigheter enligt
förordningens artikel 69 och enligt denna artikel.

3. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall
underrätta den behöriga institutionen om den dag då den arbetslösa
personen har registrerat sig och den dag då förmånerna böijade betalas
ut och skall utbetala den behöriga statens förmåner på det sätt som
bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest.

Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall
företa eller låta företa en kontroll som om institutionen hade att göra
med en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning
som institutionen tillämpar. Institutionen skall underrätta den behöriga
institutionen om vaije förhållande enligt punkt 1 e ovan så snart som
institutionen får kännedom om det och, i fall där förmånerna skall in-
nehållas eller dras in, skall den omedelbart upphöra med utbetalningen
av förmånerna. Den behöriga institutionen skall omgående underrätta
den andra institutionen om i vilken omfattning och från vilken dag den
arbetslösa personens rätt till förmåner förändras av detta förhållande.
Utbetalningen av förmåner får endast återupptas, i förekommande fall,
sedan en sådan underrättelse har mottagits. När förmånen skall minskas
skall institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest fort-
sätta att betala honom ett minskat förmånsbelopp som kan justeras sedan

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

398

institutionen har fått svar från den behöriga institutionen.

4. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga
myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kom-
missionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 71

Artikel 84

Arbetslösa som under sin senaste anställning var bosatta i en annan
medlemsstat än den behöriga staten

1. I de fall som avses i förordningens artikel 71.1 a ii och första
meningen i artikel 71.1 b ii skall institutionen på bosättningsorten anses
vara den behöriga institutionen vid tillämpningen av tillämpningsförord-
ningens artikel 80.

2. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-
ningens artikel 71.1 b ii skall en arbetslös som tidigare var anställd till
institutionen på sin bosättningsort, förutom det intyg som avses i
tillämpningsförordningens artikel 80, lämna ett intyg från institutionen i
den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, som
anger att han inte har rätt till förmåner enligt förordningens artikel 69.

3. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 71.2
skall institutionen på bosättningsorten från den behöriga institutionen
begära all information om de rättigheter som den arbetslöse, tidigare
anställda personen har hos den sistnämnda institutionen.

KAPITEL 7

FAMILJEFÖRMÅNER OCH FAMILJEBIDRAG

Tillämpning av förordningens artikel 72

Artikel 85

Intyg om perioder av anställning eller av verksamhet som egen-
företagare

1. För att göra sin rätt gällande enligt förordningens artikel 72 skall
en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de
perioder av anställning eller av verksamhet som egenföretagare vilka
har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den berörda personens begäran an-
tingen av medlemsstatens behöriga institution för familjeförmåner hos
vilken han senast var försäkrad eller av en annan institution som har
utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet. Om han inte lämnar
in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från en annan
av de ovannämnda institutionerna såvida sjukförsäkringsinstitutionen inte

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

399

kan sända honom en kopia av det intyg som avses i tillämpningsförord-
ningens artikel 16.1.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också i fall då det för att
uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att
beakta sådana perioder av anställning eller av verksamhet som egenföre-
tagare vilka tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstift-
ning.

Tillämpning av förordningens artikel 73.1 och 75.1 a och b

Artikel 86

Anställda som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än
Frankrikes

1. För att få familjeförmåner enligt förordningens artikel 73.1 skall
en anställd lämna in en ansökan till den behöriga institutionen, vid
behov genom arbetsgivaren.

2. Som underlag för sin ansökan skall den anställde lämna in ett
intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan med-
lemsstats territorium än det i vilket den behöriga institutionen finns.
Detta intyg skall utfärdas antingen av folkbokföringsmyndighetema i det
land där dessa familjemedlemmar är bosatta eller av institutionen för
sjukförsäkringsfrågor på dessa familjemedlemmars bosättningsort eller
av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i
den medlemsstat inom vars territorium dessa familjemedlemmar är
bosatta. Detta intyg skall förnyas vaije år.

3. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver att familjeför-
månema kan eller skall betalas ut till en annan person än den anställde
skall denne som underlag för sin ansökan även lämna information som
identifierar den person till vilken familjeförmånema skall betalas i
bosättningslandet (efternamn, förnamn, fullständig adress).

4. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
3427/89.)

5. En anställd skall, vid behov genom sin arbetsgivare, underrätta
den behöriga institutionen om

— vaije förändring i familjemedlemmarnas situation som kan påverka
rätten till familjeförmåner,

— vaije förändring i antalet familjemedlemmar för vilka familjeför-
måner skall utges,

— vaije ändring i dessa familjemedlemmarnas bosättning eller vistel-
se,

— vaije förvärvsverksamhet till följd av vilken familjeförmåner skall
utbetalas också enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars
territorium familjemedlemmarna är bosatta.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

400

Tillämpning av förordningens artikel 73.2	1992/93: EU 1 Bilaga 3
Artikel 87	Bilaga 1
(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)	till lagen om samordning av systemen för
Tillämpning av förordningens artikel 74.1	social trygghet
Artikel 88	när personer flyttar inom
(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 3427/89.)	Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Tillämpning av förordningens artikel 74.2	(EES)

Artikel 89

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

401

26 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

KAPITEL 8

FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH
FÖR BARN SOM HAR MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER
BÅDA FÖRÄLDRARNA

Tillämpning av förordningens artiklar 77, 78 och 79

Artikel 90

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall
en sökande till institutionen på bosättningsorten lämna en ansökan enligt
det förfarande som har fastställts i den lagstiftning som institutionen
tillämpar.

2. Om sökanden inte är bosatt inom den medlemsstats territorium
inom vilket den behöriga institutionen finns, kan han dock lämna in sin
ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på
bosättningsorten som sedan skall översända ansökan till den behöriga
institutionen med uppgift om vilken dag ansökan lämnades in. Denna
dag skall anses som dagen för inlämnande av ansökan till den behöriga
institutionen.

3. Om den behöriga institution som avses under punkt 2 finner att det
inte föreligger någon rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den
tillämpar, skall institutionen omgående översända ansökan med alla
nödvändiga handlingar och upplysningar till institutionen i den med-
lemsstat av vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren längst
har omfattats.

Vid behov kan ärendet återföras enligt samma förutsättningar till
institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen i fråga
har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.

4. Administrativa kommissionen skall besluta de ytterligare före-
skrifter som behövs om förfarandet vid ansökan om förmåner.

Artikel 91

1. Utbetalningen av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78
skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel
53-58.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vid behov utse
behörig institution för utbetalande av förmåner enligt förordningens
artikel 77 eller 78.

Artikel 92

En person till vilken förmåner utges enligt förordningens artikel 77 eller
78 för en pensionärs bam eller för bam som mist en av föräldrarna
eller båda'föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för
förmånerna om:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

402

— vaije förändring i barnens situation som kan påverka rätten till
förmåner,

— vaije ändring i antalet bam för vilka förmåner skall utges,

— vaije ändring av barnens bosättning,

— vaije förvärvsverksamhet som ger rätt till familjeförmåner eller
familjebidrag för barnen.

AVDELNING V

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 93

Återbetalning av andra förmåner vid sjukdom eller moderskap än som
avses i tillämpningsförordningens artikel 94 och 95

1. Det faktiska beloppet av vårdförmåner enligt förordningens artikel

19.1 och 19.2, som utges till anställda, egenföretagare och medlemmar
av deras familjer bosatta inom en och samma medlemsstats territorium,
och vårdförmåner enligt förordningens artikel 21.2, 22, 25.1, 25.3 och

25.4, 26, 29.1 eller 31 skall återbetalas av den behöriga institutionen till
den institution som utgav dessa förmåner enligt den sistnämnda institu-
tionens räkenskaper.

2. I de fall som avses i förordningens artikel 21.2 andra stycket, 22.3
andra stycket, 29.1 och 31 samt vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall
institutionen på familjemedlemmarnas eller pensionärens bosättningsort
allt efter omständigheterna anses som den behöriga institutionen.

3. Om det faktiska förmånsbelopp som avses under punkt 1 inte
framgår av räkenskaperna hos den institution som har utgett dem och
ingen överenskommelse har slutits enligt punkt 6, skall återbetalning ske
med ett schablonbelopp som beräknas på grundval av alla relevanta
uppgifter i det tillgängliga materialet. Administrativa kommissionen
avgör vilket underlag som skall användas för att beräkna schablonbelopp
och fastställer deras storlek.

4. Återbetalningen skall inte grundas på högre taxor än de som gäller
vårdförmåner till sådana anställda eller egenföretagare vilka omfattas av
den lagstiftning som tillämpas av institutioner, som har utgett de för-
måner som avses under punkt 1.

5. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också återbetalning av
kontantförmåner som har betalats ut enligt bestämmelserna i tillämp-
ningsförordningens artikel 18.8 andra meningen.

6. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-
heter, kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommis-
sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp
som skall återbetalas, i synnerhet när det gäller återbetalning på grund-
val av schablonbelopp.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

403

Artikel 94

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt sjuk- och moder-
skaps försäkring för sädana familjemedlemmar till en anställd eller egen-
företagare som inte är bosatta inom samma medlemsstat som A-mw».

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens
artikel 19.2 till en anställd eller en egenföretagares familjemedlemmar
som inte är bosatta inom samma medlemsstats territorium som personen
i fråga skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner
som har utgett förmånerna på grundval av ett schablonbelopp för vaije
kalenderår som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska
utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga
årskostnaden per familj multipliceras med det årliga genomsnittliga antal
familjer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräkning
minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall
bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per familj skall för vaije med-
lemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner, som
utges av denna medlemsstats institutioner till anställdas eller egen-
företagares familjemedlemmar omfattade av medlemsstatens lag-
stiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas,
divideras med det årliga genomsnittliga antalet sådana anställda
eller egenföretagare med familjemedlemmar. De system för social
trygghet som skall beaktas, för detta ändamål anges i tillämpnings-
förordningens bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det
årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas vara lika
med det årliga genomsnittliga antal anställda eller egenföretagare
som omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater och
vilkas familjemedlemmar har rätt till vårdförmåner som skall utges
av en institution i den andra medlemsstaten.

4. Det antal familjer som skall beaktas enligt bestämmelserna under
punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosätt-
ningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de
berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga
institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över-
sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens
artikel 101.3.

5. Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler
som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i
punkt 3 och 4.

6. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndig-
heter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommis-
sionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp
som skall återbetalas.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

404

Artikel 95

Återbetalning av vårdförmåner aom utges enligt sjuk- och moderskaps-
försäkring till pensionärer och medlemmar av deras familjer aom inte är
bosatta inom den medlemsstat enligt vars lagstiftning de fir pension och
har rätt till förmåner

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens
artikel 28.1 och 28a skall återbetalas av de behöriga institutionerna till
de institutioner som har utgett dessa förmåner på grundval av ett
schablonbelopp som så nära som möjligt överensstämmer med den
faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga
årskostnaden per pensionär multipliceras med det genomsnittliga årliga
antal pensionärer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräk-
ning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall
bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per pensionär skall för vaije
medlemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner
som utges av denna medlemsstats institutioner till alla pensionärer,
vars pensioner utges enligt denna medlemsstats lagstiftning enligt
de system för social trygghet som skall beaktas, och till medlem-
mar av deras familjer divideras med det genomsnittliga årliga
antalet sådana pensionärer. De system för social trygghet som
skall beaktas för detta ändamål anges i bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det
årliga genomsnittliga antal pensionärer som skall beaktas vara lika
med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som avses i för-
ordningens artikel 28.2 vilka, medan de är bosatta inom en med-
lemsstats territorium, har rätt till vårdförmåner som skall betalas
av en annan medlemsstats institution.

4. Det antal pensionärer som skall beaktas enligt bestämmelserna
under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på
bosättningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om
de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga
institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter över-
sändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens
artikel 101.3.

5. Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler
som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i
punkt 3 och 4.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

405

Tillämpning av förordningens artikel 63.2

Artikel 96

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt ett försäkringssys-
tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar av en medlemsstats
institution för en annan medlemsstats institutions räkning

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 93 skall gälla också
vid tillämpning av bestämmelserna i förordningens artikel 63.2.

Tillämpning av förordningens artikel 70.2

Artikel 97

Återbetalning av arbetslöshetsförmåner som har utgetts till arbetslösa
personer som beger sig till en annan stat för att söka arbete där

1. Beloppet av de förmåner som har utgetts enligt förordningens
artikel 69 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den insti-
tution som har utbetalat dessa förmåner enligt den sistnämnda institut-
ionens räkenskaper.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-
heter, får

— sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen,
komma överens om andra metoder för att beräkna de belopp som
skall återbetalas, i synnerhet schablonbelopp, eller om andra åter-
betalningsmetoder, eller

— avstå ifrån alla återbetalningar mellan institutionerna.

Återbetalning av familjebidrag som har utgetts enligt förordningens
artikel 73.2 och 74.2

Artikel 98

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Gemensamma bestämmelser om återbetalning

Artikel 99

Administrativa kostnader

Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter,
får enligt bestämmelserna i förordningens artikel 84.2 tredje meningen
komma överens om att öka de förmånsbelopp som avses i tillämp-
ningsförordningens artikel 93—98 med en viss procentsats för att beakta
administrativa kostnader. Denna procentsats kan variera efter de berör-
da förmånerna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

406

Artikel 100

Sena krav

1. Vid avräkningar mellan medlemsstaternas institutioner har den
behöriga statens betalningsansvariga institution rätt att avvisa ett åter-
krav, om det gäller förmåner som har utgetts under ett kalenderår som
ligger tre år eller mer än tre år före den dag då kravet framställdes, och
detta oavsett om kravet framställdes hos den institutionen eller hos ett
förbindelseorgan.

2. För återkrav baserade på schablonbelopp skall treårsperioden löpa
från den dag då den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner
beräknad enligt tillämpningsförordningens artikel 94 och 95, offent-
liggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 101

■Sammanställning av krav

1. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
3427/89.)

2. Administrativa kommissionen får låta utföra vaije kontroll som är
lämplig för att ta fram den statistik och de redovisningsuppgifter som
behövs vid utarbetandet av den sammanställning av krav som avses
under punkt 1, i synnerhet för att se till att de regler följs som fastlagts
i denna avdelning.

3. Administrativa kommissionen skall fatta beslut enligt denna artikel
på grundval av en rapport från en revisionskommitté som skall avge ett
motiverat yttrande till kommissionen. Administrativa kommissionen
skall besluta om revisionskommitténs arbetsordning och sammansätt-
ning.

Artikel 102

Revisionskommitténs uppgifter — återbetalningsförfarande

1. Revisionskommittén skall

a) samla in nödvändiga uppgifter och låta göra de beräkningar som
behövs för tillämpningen av denna avdelning,

b) ge Administrativa kommissionen periodiska rapporter om resul-
taten av förordningarnas tillämpning, i synnerhet de finansiella
aspekterna,

c) lägga fram lämpliga förslag för Administrativa kommissionen om
det som föreskrivs i a och b,

d) lämna förslag till Administrativa kommissionen i anslutning till de
synpunkter som översänds enligt tillämpningsförordningens artikel

94.4 och 95.4,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

407

e) lägga fram förslag om tillämpningen av tillämpningsförordningens
artikel 101 för Administrativa kommissionen,

f) fullgöra alla uppgifter, utredningar eller uppdrag i frågor som
hänskjuts till den av Administrativa kommissionen.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
3427/89.)

3. När återbetalningarna bestäms på grundval av de faktiska för-
månsbelopp som har betalats ut enligt institutionernas räkenskaper, skall
de göras för vaije kalenderhalvår under det följande kalenderhalvåret.

4. När återbetalningarna beräknas på grundval av ett schablonbelopp,
skall de göras för vaije kalenderår. I dessa fall skall de behöriga institu-
tionerna till de institutioner som är berättigade till återbetalning betala
förskott första dagen i vaije kalenderhalvår enligt de regler som Admi-
nistrativa kommissionen fastställer.

5. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan
komina överens om andra tider för återbetalningar eller andra förfaran-
den för betalningen av förskott.

Artikel 103

Sammanställning av statistik och uppgifter ur räkenskaper

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vidta alla nödvän-
diga åtgärder för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning, i
synnerhet sådana som kräver sammanställning av statistik eller av upp-
gifter ur räkenskaper.

Artikel 104

Införande i bilaga 5 av överenskommelser om återbetalning mellan
medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter

1. Bestämmelser som motsvarar dem i förordningens artikel 36.3,

63.3 och 70.3 samt tillämpningsförordningens artikel 93.6, 94.6 och
95.6 och som är i kraft dagen innan förordningen träder i kraft skall
fortsätta att gälla om de finns förtecknade i tillämpningsförordningens
bilaga 5.

2. (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr
3427/89.)

Kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 105

1. Kostnader för administrativa kontroller, läkarundersökningar,
observationer, läkarbesök och alla slag av kontroller som behövs för
beviljande, utgivande och omprövning av förmåner skall återbetalas av
den institution för vars räkning de gjordes till den institution som har

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

408

svarat for dem enligt de taxor sol? den sistnämnda institutionen tilläm-
par.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndig-
heter, kan dock komma överens om andra återbetalningsmetoder, i
synnerhet på grundval av schablonbelopp, eller avstå från alla återbetal-
ningar mellan institutioner.

Sådana överenskommelser skall förtecknas i tillämpningsförordningens
bilaga 5. Överenskommelser som var i kraft dagen innan förordningen
trädde i kraft skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i denna
bilaga.

Gemensamma bestämmelser om utgivandet av kontantförmåner

Artikel 106

Inom de tidsfrister och enligt de regler som Administrativa kommis-
sionen fastställer skall de behöriga myndigheterna i vaije medlemsstat
underrätta denna kommission om beloppet av de kontantförmåner som
har betalats ut av institutioner under dem till förmånstagare som är
bosatta eller som vistas inom vaije annan medlemsstats territorium.

Artikel 107

Omräkning av valutor

1. Vid tillämpning av

a) förordningens artikel 12.2—4, 19.1 b sista meningen, 22.1 ii sista
meningen, 25.1 b näst sista meningen, 41.1 c och d, 46.3 , 46.4,
50, 52 b sista meningen, 55.1 ii sista meningen, 70.1 första styc-
ket och 71.1 b ii näst sista meningen,

b) tillämpningsförordningens artikel 34.1 och 120.2,

skall kursen för omräkning till en nationell valuta av belopp som redo-
visas i en annan nationell valuta vara den kurs som beräknas av kom-
missionen och grundas på det månatliga genomsnittet för växelkursen
för dessa valutor under den referensperiod som definieras under punkt 2
och som anmäls till kommissionen för tillämpning av det europeiska
valutasamarbetet.

2. Referensperioden skall vara:

— januari för växelkurser gällande från följande 1 april,

— april för växelkurser gällande från följande 1 juli,

— juli för växelkurser gällande från följande 1 oktober,

— oktober för växelkurser gällande från följande 1 januari.

3. De växelkurser som skall användas vid tillämpningen av punkt 1
skall vara de kurser som samtidigt anmäls till kommissionen av central-
bankerna för beräkning av ecu inom ramen för det europeiska valuta-
samarbetet.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

409

4. Den dag som skall beaktas vid fastställande av de växelkurser som
skall gälla i fall som avses under punkt 1 skall fastställas av Administ-
rativa kommissionen efter förslag av revisionskommittén.

5. De växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1
offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning under den
näst sista månaden före den månad från vars första dag de skall gälla.

6. I andra fall än de som avses under punkt 1 skall omräkningen ske
enligt den officiella växelkursen på utbetalningsdagen, såväl vad gäller
betalning som återbetalning av förmåner.

AVDELNING VI

DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 108

Styrkande av att en person är säsongsarbetare

För att styrka att han är en säsongsarbetare skall en anställd som avses
i förordningens artikel 1 c visa sitt anställningskontrakt, försett med
påteckning av arbetsförmedlingen inom den medlemsstats territorium dit
han har rest för arbete eller där han har arbetat. Om något kontrakt för
säsongsarbete inte har upprättats i denna medlemsstat, skall institutionen
i anställningslandet, i förekommande fall, vid ansökan om förmåner
utfärda ett intyg som anger att på grundval av information som personen
i fråga har tillhandahållit det arbete han utför eller har utfört är av
säsongsnatur.

Artikel 109

Överenskommelser om betalning av avgifter

En arbetsgivare som inte har något fast driftställe i den medlemsstat
inom vars territorium den anställde arbetar kan komma överens med
den sistnämnde att denne skall överta arbetsgivarens skyldighet att
betala avgifter.

Arbetsgivaren skall underrätta den behöriga institutionen eller, vid
behov, den institution som har utsetts av medlemsstatens behöriga myn-
dighet, om vaije sådan överenskommelse

Artikel 110

Ömsesidig administrativ hjälp för att återfå förmåner som en person inte
hade rätt till

Om institutionen i en medlemsstat som har utgett förmåner avser att
vidta åtgärder mot en person som har fått förmåner som han inte hade
rätt till, skall institutionen på denna persons bosättningsort, eller den

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

410

institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den med-
lemsstat inom vars territorium denna person är bosatt, bistå den först-
nämnda institutionen.

Artikel 111

Social försäkringsinstitutioners rätt att få tillbaka belopp som mottagaren
inte hade rätt till och socialtjänstorgans regresskrav

1. Om vid beviljande eller omprövning av förmåner vid invaliditet,
ålderdom eller dödsfall (pensioner) enligt förordningens avdelning III
kapitel 3 institutionen i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett
ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan denna insti-
tution begära att institutionen i vaije annan medlemsstat som svarar för
utgivandet av motsvarande förmåner till förmånstagaren drar av över-
skottsbeloppet från de fordringar förmånstagaren har på institutionen.
Den sistnämnda institutionen skall överföra det avdragna beloppet till
institutionen som är berättigad till återbetalningen. Om det överskju-
tande beloppet inte kan dras av från fordringarna skall bestämmelserna
under punkt 2 tillämpas.

2. Om en institution i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett
ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan institutionen,
inom ramen för de villkor och begränsningar som gäller enligt den
lagstiftning som den tillämpar, begära att institutionen i vaije annan
medlemsstat som svarar för utgivande av förmåner till samma för-
månstagare drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den
utger till förmånstagaren. Den sistnämnda institutionen skall göra avd-
raget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan av-
räkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar som om den
själv hade betalat ut för mycket och skall överföra det avdragna be-
loppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen.

3. Om en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag
inom en medlemsstats territorium under en period då han hade rätt till
förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, kan det organ som
har utgett socialbidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom
betalning ur förmånerna till denna person, begära att institutionen i
vaije annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar
av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda
institutionen utger till personen i fråga.

När en familjemedlem till en person för vilken förordningen gäller har
fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då
personen i fråga hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats
lagstiftning för familjemedlemmen, kan det organ som har utgett social-
bidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur för-
månerna till denna person för familjemedlemmen, begära att institu-
tionen i vaije annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna
person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den
sistnämnda institutionen utger till personen för familjemedlemmen i
fråga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

411

Den institution som svarar för förmåner skall göra avdraget enligt de
villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den
lagstiftning som institutionen tillämpar och skall överföra det avdragna
beloppet till organet som är berättigat till återbetalningen.

Artikel 112

När en institution direkt eller genom en annan institution har gjort
utbetalningar som en förmånstagare inte hade rätt till och när det har
visat sig vara omöjligt att återfå dessa, skall beloppen i fråga slutgiltigt
belasta den förstnämnda institutionen utom i fall då den felaktiga ut-
betalningen var följden av ett bedrägligt handlande.

Artikel 113

Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till personer
som är anställda inom internationell transport

1. Om den behöriga institutionen finner att rätt till vårdförmåner inte
föreligger, skall de vårdförmåner, som har utgetts till en person som är
anställd inom internationell transport av institutionen på vistelseorten på
grund av ett sådant antagande som avses i tillämpningsförordningens
artikel 20.1 eller 62.1, återbetalas av den behöriga institutionen.

2. Utgifter som institutionen på vistelseorten har haft för en person
anställd inom internationell transport, som inte förut har gjort ansökan
hos institutionen på vistelseorten och inte har rätt till vårdförmåner men
ändå har fått sådana mot uppvisande av det intyg som avses i tillämp-
ningsförordningens artikel 20.1 eller 62.1, skall återbetalas av den
institution som anges som behörig i detta intyg eller av en annan institu-
tion som har utsetts för detta ändamål av den behöriga myndigheten i
medlemsstaten i fråga.

3. Den behöriga institutionen eller, i det fall som avses under punkt
2, den institution som anges som behörig eller den institution som har
utsetts för detta ändamål, skall debitera förmånstagaren för beloppet av
de vårdförmåner som har utgetts till honom utan att han hade rätt till
dem. Institutionen i fråga skall underrätta den revisionskommitté, som
avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3, om sådana debiteringar
och kommittén skall upprätta en redovisning av dessa.

Artikel 114

Provisoriskt utgivande av förmåner vid tvister om vilken lagstiftning
som är tillämplig eller om vilken institution som skall utge förmåner

Vid tvister mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller be-
höriga myndigheter om vilken lagstiftning som skall tillämpas enligt
förordningens avdelning II eller om vilken institution som skall utge
förmånerna skall den person, som hade kunnat göra anspråk på för-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

412

måner om det inte hade förelegat en tvist, provisoriskt få de förmåner
som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten
tillämpar eller, om personen i fråga inte är bosatt inom någon av dessa
medlemsstaters territorier, de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning
som tillämpas av den institution till vilken hans ansökan först lämnades
in.

Artikel 115

Hur det skall gå till vid läkarundersökningar som görs i en annan med-
lemsstat än den behöriga staten

Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten som enligt förordningens
artikel 87 är skyldig att låta företa en läkarundersökning skall förfara på
det sätt som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

Om sådana regler inte finns, skall institutionen från den behöriga
institutionen begära upplysningar om hur den skall förfara.

Artikel 116

Överenskommelser om uppbörd av avgifter

1. Överenskommelser som har slutits enligt förordningens artikel

92.2 skall förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. Överenskommelser som har slutits för tillämpning av artikel 51 i
förordning nr 3 skall fortsätta att gälla, om de är förtecknade i tillämp-
ningsförordningens bilaga 5.

Artikel 117

Automatisk databehandling

1. En eller flera medlemsstater eller dessas behöriga myndigheter
kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, för
automatisk databehandling anpassa blanketterna för intyg, uttalanden,
ansökningar och andra handlingar liksom de processer och metoder för
överföring av de data som har fastställts för tillämpningen av förord-
ningen och tillämpningsförordningen.

2. Administrativa kommissionen skall då utvecklingen av automatisk
databehandling i medlemsstaterna medger detta, göra de utredningar
som behövs för att standardisera och införa i allmänt bruk de metoder
för anpassning som utvecklats enligt punkt 1.

1992/93: EU 1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

413

AVDELNING VII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 118

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 119

(Denna artikel har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 1305/89.)

Artikel 120

(Denna artikel har upphävts genom förordning EEG nr 3427/89.)

Artikel 121

Tillkommande tillämpningsöverenskommelser

1. Två eller flera medlemsstater eller de behöriga myndigheterna i
dessa medlemsstater kan, vid behov, sluta överenskommelser i syfte att
komplettera de administrativa reglerna om genomförande av förord-
ningen. Sådana överenskommelser förtecknas i tillämpningsförord-
ningens bilaga 5.

2. Sådana överenskommelser som motsvarar de överenskommelser
som avses i punkt 1 och som är i kraft dagen före den 1 oktober 1972
skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i bilaga 5.

Artikel 122

Särskilda bestämmelser om ändring av vissa bilagor

På begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller deras behöriga
myndigheter kan tillämpningsförordningens bilagor 1, 4, 5, 6, 7 och 8
ändras genom en kommissions förordning, sedan Administrativa kom-
missionens yttrande har inhämtats.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

414

BILAGA 1

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien
och Portugal.)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

415

BILAGA 2

BEHÖRIGA INSTITUTIONER

(Förordningens artikel 1 o och tillämpningsförordningens artikel 4.2)

A. BELGIEN

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av
tillämpningsförordning-
ens artikel 16—29:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

b) Vid tillämpningen av
tillämpningsförordning-
ens avdelning V:

Det försäkringsorgan hos vilket
den anställde eller egen-
företagaren är försäkrad

Caisse de secours et de pré-
voyance en faveur des marins
naviguant sous pavillon beige -
Hulp- en voorzorgskas voor
zeevarenden onder Belgische vlag
(Hjälp- och välfärdskassan för
sjömän som seglar under belgisk
flagg), Antwerpen.

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invalidi-
teitsverzekering, Brussel (Central-
institutet för sjuk- och invaliditets-
försäkring, Bryssel), för försäk-
ringsorganen eller Hjälp- och
välfärdskassan för sjömän som
seglar under belgisk flagg

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet (ar-
betare, tjänstemän och
gruvarbetare) och egen-
företagares invaliditet:

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invali-
deitsverzekering, Brussel
(Centralinstitutet för sjuk- och
invaliditetsförsäkring, Bryssel),
tillsammans med det försäk-
ringsorgan hos vilken den an-
ställde eller egenföretagaren är
eller har varit försäkrad

416

b) Särskilt invaliditetssys-
tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för
sjömän:

3. Ålderdom, dödsfall (pen-
sioner):

Fonds national de retraite des
ouvriers-mineurs, Bruxelles
Nationaal pensioenfonds voor
mijnwerkers, Brussel (Centrala
pensionskassan för gruvarbetare,
Bryssel)

Caisse de secours et de prévoy-
ance en faveur des marins navi-
guant sous pavillon beige - Hulp-
en voorzorgskas voor zeevarenden
onder Belgische vlag (Hjälp- och
välfärdskassan för sjömän som
seglar under belgisk flagg), Ant-
werpen

Office national des pensions pour
travailleurs salariés, Bruxelles -
Rijksdienst voor werknemerspen-
sioenen, Brussel (Centralpensions-
kontoret för anställda, Bryssel)

Institut national d’assurances
sociales pour travailleurs indépen-
dants, Bruxelles - Rijksinstituut
voor de sociale verzekeringen der
zelfstandigen, Brussel (Centralin-
stitutet för socialförsäkring för
egenföretagare, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

4. Olycksfall i arbetet:

a) Intill utgången av den
översynsperiod, som
föreskrivs i lagen av den
10 april 1971 (artikel
72):

i) Vårdförmåner:

— förnyelse och
underhåll av
proteser:

Fonds des accidents du travail,
Bruxelles - Fonds voor arbeids-
ongevallen, Brussel (Kassan för
olycksfall i arbetet, Bryssel)

— andra förmåner
än de som avses
ovan:

Den försäkringsgivare hos vilken
arbetsgivaren är försäkrad

417

27 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

ii) Kontantförmåner:

— bidrag:

— tilläggsbidrag
enligt den kung-
liga kungörelsen
av den 21 de-
cember 1971:

Den försäkringsgivare hos vilken
arbetsgivaren är försäkrad

b) Efter utgången av de
översynsperioder som
föreskrivs i lagen av den
10 april 1971 (artikel
72):

i) Vårdförmåner:

Fonds des accidents du travail,
Bruxelles - Fonds voor arbeidson-
gevallen, Brussel (Kassan för
olycksfall i arbetet, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

ii) Kontantförmåner:

— pensioner:

— tilläggsbidrag:

c) System för sjömän och
fiskare:

d) I fall utan försäkring:

5. Arbetssjukdomar:

6. Dödsfallsersättning:

a) Sjuk- och invaliditetsför-
säkring:

i) Som allmän regel:

Fonds des accidents du travail,
Bruxelles - Fonds voor arbeid-
songevallen, Brussel (Kassan för
olycksfall i arbetet, Bryssel)

Det organ som har utsetts som
ansvarigt för pensioner

Fonds des accidents du travail,
Bruxelles - Fonds voor arbeidson-
gevallen, Brussel (Kassan för
olycksfall i arbetet, Bryssel)

Fonds des accidents du travail,
Bruxelles - Fonds voor arbeids-
ongevallen, Brussel (Kassan för
olycksfall i arbetet, Bryssel)
Fonds des accidents du travail,
Bruxelles - Fonds voor arbeids-
ongevallen, Brussel (Kassan för
olycksfall i arbetet, Bryssel)
Fonds des maladies profession-
nelles, Bruxelles - Fonds voor
beroepszietken, Brussel (Kassan
för arbetssjukdomar, Bryssel)

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invalidi-
teitsverzekering, Brussel (Central-
institutet för sjuk- och invaliditets-

418

försäkring, Bryssel) tillsammans		1992/93:EU1
	med det försäkringsorgan hos	Bilaga 3
	vilket den anställde var föräkrad	Bilaga 1
ii) För sjömän:	Caisse de secours et de pré-	till lagen om
	voyance en faveur des marins	samordning av
	naviguant sous pavillon beige -	systemen för
	Hulp- en voorzorgskas voor zee-	social trygghet
	varenden onder Belgische vlag	när personer
	(Hjälp- och välfärdskassan för	flyttar inom
	sjömän som seglar under belgisk	Europeiska
	flagg), Antwerpen	ekonomiska
b) Olycksfall i arbetet:		samarbetsområdet
i) Som allmän regel:	Försäkringsgivaren	(EES)
ii) För sjömän:	Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeid- songevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)
c) Arbetssjukdomar:	Fonds des maladies profession- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)
7. Arbetslöshet:
i) Som allmän regel:	Office national de 1’emploi, Bruxelles - Rijksdienst vor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel)
ii) För sjömän:	Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen,
8. Familjeförmåner:
a) Anställda:	Caisse de compensation pour allocations familiales pour tra- vailleurs salariés - Compensatie- kas der gezinsvergoedingen voor werknemers (Kassan för familje- förmåner för anställda) hos vilken arbetsgivaren är försäkrad
b) Egenföretagare:	Institut national d’assurances sociales pour travailleurs indépen- dants, Bruxelles - Rijksinstituut voor de sociale verzerkeringen der zelfstandigen, Brussel (Cent- ralinstitutet för socialförsäkring för egenföretagare, Bryssel)

419

B. DANMARK

1. DANMARK UTOM GRÖNLAND

a) Sjukdom och moderskap:

i) Sjukdom

— vårdförmåner:

— kontantförmån-

er:

ii) Moderskap:

— vårdförmåner:

— kontantförmån-

er:

Den behöriga amtskommune
(landstinget). I Köpenhamns kom-
mun: Magistraten (kommun-

förvaltningen). I Frederiksberg:
kommun förvaltningen

Socialnämnden i den kommun i
vilken förmånstagaren är bosatt. I
Köpenhamns, Odenses, Aalborgs
och Århus kommuner: Magist-
raten (kommunförvaltningen)

Den behöriga amtskommune
(landstinget). I Köpenhamns kom-
mun: Magistraten (kommun-

förvaltningen). I Frederiksberg:
kommun förvaltningen

Socialnämnden i den kommun i
vilken förmånstagaren är bosatt. I
Köpenhamns, Odenses, Aalborgs
och Århus kommuner: Magist-
raten (kommunalförvaltningen)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

b) Invaliditet:

i) Förmåner som utges
enligt lagen om
invalidpensioner:

ii) Rehabiliteringsför-
måner:

Sikringsstyrelsen (Försäkrings-
styrelsen), Kabenhavn

Socialnämnden i den kommun i
vilken förmånstagaren är bosatt. I
Köpenhamns, Odenses, Aalborgs
och Århus kommuner: Magist-
raten (kommunalförvaltningen)

c) Ålderdom och dödsfall

(pensioner):

i) Pensioner som utges
enligt lagen om
ålders- och änke-
pensioner:

ii) Pensioner som utges
enligt lagen om till-

Sikringsstyrelsen (Försäkrings-
styrelsen), Kobenhavn

420

	läggspensioner för
	anställda (loven om Arbejdsmarkedets	Arbejdsmarkedets Tillaegspension
	Tillaegspension):	(Kontoret för tilläggspensioner till
d)	Olycksfall i arbetet och	anställda), Hillerod
	arbetssjukdomar: i) Vårdförmåner och pensioner:	Sikringsstyrelsen (Försäkrings-
	ii) Dagpenning:	styrelsen), Kobenhavn Socialnämnden i den kommun i
e)	Dödsfallsersättning:	vilken förmånstagaren är bosatt. 1 Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen) Socialnämnden i den kommun i
0	Arbetslöshet:	vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen) Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-
g)	Familjeförmåner (fa-	nadsdirektoratet), Kobenhavn
	miljebidrag):	Socialnämnden i den kommun i
GRÖNLAND		vilken förmånstagaren är bosatt. I Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist- raten (kommunalförvaltningen)

(Denna punkt har uppj hävts
genom förordning EEG nr
1661/85.)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

C. TYSKLAND

De tyska institutionernas behörighet bestäms av bestämmelser i tysk-
lagstiftning om inte annat anges nedan

1. Sjukförsäkring:

Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 13.2 e:

a) Då personen ifråga är
bosatt i Förbundsrepub-
liken Tyskland:

Den behöriga Allgemeine Orts-
krankenkasse (den lokala allmänna
sjukförsäkringskassan) på den ort
där personen är bosatt

421

b) Då personen ifråga är	1992/93: EU 1
bosatt inom en annan		Bilaga 3
medlemsstats terri-		Bilaga 1
torium:	Allgemeine Ortskrankenkasse	till lagen om samordning av
	Bonn (den lokala allmänna sjuk-	systemen för
	försäkringskassan, Bonn)	social trygghet
c) Om familjemedlemmar		när personer
till en person, innan han		flyttar inom
blev inkallad eller åter-		Europeiska
inkallad för tjänstgöring		ekonomiska
inom de väpnade styr-		samarbetsområdet
korna eller för civil- tjänstgöring, var försäk- rade hos en tysk institu- tion enligt tillämpnings- förordningens artikel 17.1:	Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken dessa familjemedlemmar är försäkrade	(EES)
Vid tillämpning av förordningens artikel 25.1:	Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken den arbetslöse var försäk- rad då han lämnade Förbunds- republiken Tysklands territorium
För sjukförsäkring för pen- sionssökande och pensionärer samt medlemmar av deras familjer enligt bestämmelserna i förordningens avdelning III kapi- tel 1 avsnitt 4 och 5:
i) Då personen ifråga är
försäkrad hos en All- gemeine Ortskranken- kasse (lokal allmän sjukförsäkringskassa) eller då han inte är försäkrad hos någon sjukförsäkringsinstitu- tion:	Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjuk- försäkringskassan, Bonn)
ii) I alla andra fall:	Den sjukförsäkringsinstitution hos vilken sökanden eller pensionären är försäkrad

422

2. Pensionsförsäkring för ar-
betare, tjänstemän och gruv-
arbetare:

För tillträde till frivillig
försäkring, prövning av an-
sökan om förmåner och
beviljande av förmåner
enligt förordningens bestäm-
melser:

a) För personer som har
varit försäkrade eller
som betraktas som
försäkrade antingen
uteslutande enligt tysk
lagstiftning eller enligt
tysk lagstiftning och
lagstiftningen i en eller
flera medlemsstater,
samt for deras efter-
levande, om personen i
fråga:

— är bosatt inom en
annan medlemsstats
territorium, eller

— är medborgare i en
annan medlemsstat
men är bosatt inom
en icke-medlems-
stats territorium:

i) Om den senaste
avgiften har er-
lagts till pen-
sionsförsäkrings-
systemet för
arbetare:

— om personen i
fråga är bosatt i
Nederländerna
eller är neder-
ländsk med-
borgare bosatt
inom en icke-
medlemsstats
territorium:

Landesversicherungsanstalt West-
falen (Westfalens försäkrings-
anstalt), Munster

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

423

om personen i
fråga är bosatt i
Belgien eller är
belgisk med-
borgare bosatt
inom en icke-
medlemsstats
territorium:

om personen i
fråga är bosatt i
Italien eller är
italiensk med-
borgare bosatt
inom en icke-
medlemsstats
territorium:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Landesversicherungsanstalt
Schwaben (Schwabens försäk-
ringsanstalt), Augsburg

om personen i
fråga är bosatt i
Frankrike eller
Luxemburg
eller är fransk
eller luxem-
burgsk med-
borgare bosatt
inom en icke-
medlemsstats
territorium:

om personen i
fråga är bosatt i
Danmark eller
är dansk med-
borgare bosatt
inom en icke-
medlemsstats
territorium:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-
säkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt
Schleswig-Holstein (Schleswig-
Holsteins försäkringsanstalt),
Lubeck

424

om personen i
fråga är bosatt i
Irland eller För-
enade konunga-
riket eller är
irländsk med-
borgare eller
medborgare i
Förenade ko-
nungariket
bosatt inom en
icke-medlems-
stats terriorium:

Landesversicherungsanstalt Freie
und Hansestadt Hamburg (Den
fria hansastaden Hamburgs för-
säkringsanstalt), Hamburg

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

om personen i
fråga är bosatt i
Grekland eller
är grekisk
medborgare
bosatt inom en
icke-medlems-
stats territo-
rium:

Landesversicherungsanstalt
Wurttemberg (Wurttembergs för-
säkringsanstalt), Stuttgart

Om den senaste
avgiften har er-
lagts till:

- Landesversiche-
rungsanstalt fur
das Saarland
(Saarlands för-
säkringsanstalt),
Saarbrucken,
eller till Bun-
desbahnver-
sicherungsan-
stalt (Statens
järnvägars för-
säkringsanstalt),
Frankfurt am
Main:

Den institution till vilken den
senaste avgiften har erlagts

425

— Seekasse (Sjö-
männens försäk-
ringskassa),
Hamburg, eller
om avgifter har
betalats i minst
60 månader till
Seekasse (Ren-
tenversicherung
der Arbeiter
oder der Ange-
stellten (Sjö-
männens försäk-
ringskassa (pen-
sionsförsäkring-
en för arbetare
eller tjänste-
män)), Ham-
burg:

ii) Om den senaste
avgiften har erlagts
till pensionsförsäk-
ringen för tjänste-
män:

— om ingen avgift
har erlagts till
Seekasse (Sjö-
männens försäk-
rings kassa),
Hamburg:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Seekasse (Sjömännens försäk-
ringskassa), Hamburg

— om en avgift
har erlagts till
Seekasse (Ren-
tenversicherung
der Arbeiter
oder der Ange-
stellten, (Sjö-
männens försäk-

Bundesversicherungsanstalt för
Angestellte (Förbundsförsäkrings-
anstalten för tjänstemän), Berlin

ringskassa (pen-
sionsförsäkring-
en för arbetare
eller tjänste-
män)), Ham-
burg:

Seekasse (Sjömännens försäk-
ringskassa), Hamburg

426

iii) Om den senaste
avgiften har erlagts
till pensionsförsäk-
ringen för gruv-
arbetare eller om
den kvalifikationstid
som krävs för rätt
till en gruvarbetar-
pension som utges
på grund av nedsatt
förmåga att utöva
gruvarbetaryrket
(Bergmannsrente)
(gruvarbetarpension)
är eller anses som
fullgjord:

b) För personer som har
varit försäkrade enligt
tysk lagstiftning och
lagstiftningen i en eller
flera medlemsstater samt
för deras efterlevande,
om personen i fråga:

— är bosatt inom tyskt
territorium, utom
Saarland, eller

— är tysk medborgare
och bosatt inom en
icke-medlemsstats
territorium:

i) Om den senaste
avgiften enligt
tysk lagstiftning
har erlagts till
pensionsförsäk-
ringen för ar-
betare:

— om den senaste
avgiften enligt
en annan med-
lemsstats lag-
stiftning har
erlagts till en
nederländsk
pensionsförsäk-
ringsinstitution:

Bundesknappschaft (Förbundsför-
säkringskassan för gruvarbetare),
Bochum

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Landesversicherungsanstalt Westfa-

len (West falens försäkring sanstal t),

Munster 427

om den senaste
avgiften enligt
en annan med-
lemsstats lag-
stiftning har
erlagts till en
belgisk pen-
sionsförsäk-
ringsinstitution:

om den senaste
avgiften enligt
en annan med-
lemsstats lag-
stiftning har
erlagts till en
italiensk pen-
sionsförsäk-
ringsinstitution:

om den senaste
avgiften enligt
en annan med-
lemsstats lag-
stiftning har
erlagts till en
fransk eller en

Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens forsäk-
ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Schwa-
ben (Schwabens försäkringsanstalt),
Augsburg

luxemburgsk

pensionsförsäk-
ringsinstitution:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-
säkringsanstalt), Speyer

om den senaste

avgiften enligt
en annan med-
lemsstats lag-
stiftning har
erlagts till en
dansk pensions-
försäkrings-
institution:

Landesversicherungsanstalt Schles-
wig-Holstein (Schleswig-Holsteins
försäkringsanstalt), Lubeck

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

428

om den senaste	1992/93:EU1
avgiften enligt	Bilaga 3
en annan med-	Bilaga 1
lemsstats lag-	till lagen om
stiftning har	samordning av
erlagts till en	systemen för
irländsk eller en	social trygghet
brittisk pen-	när personer
sionsförsäk-	flyttar inom
ringsinstitution:	Landesversicherungsanstalt Freie Europeiska
	und Hansestadt Hamburg (Den ekonomiska
	fria hansestaden Hamburgs för- samarbetsområdet
	säkringsanstalt), Hamburg (EES)

om den senaste

avgiften enligt
en annan med-
lemsstats lag-
stiftning harer-
lagts till en
grekisk pen-
sionsförsäk-
ringsinstitution:

Landesversicherungsanstalt
Wurttemberg (Wurttembergs
pensions försäkringsanstalt),
Stuttgart

Om personen är
bosatt inom

Tysklands terri-
torium i Saarland

eller om han är
tysk medborgare
och bosatt inom en
icke-medlemsstats
territorium och
den senaste avgif-
ten enligt tysk
lagsti ftninghar
erlagts till en
pensionsförsäk-
ringsinstitution i
Saarland:

Om den senaste

Landesversicherungsanstalt fur
das Saarland (Saarlands försäk-
ringsanstalt), Saarbrucken

avgiften enligt tysk
lagstiftning har
erlagts till:

429

— Seekasse (Sjö-
männens för-
säkringskassa),
Hamburg, eller
om avgifter på
grund av an-
ställning i den
tyska handels-
flottan eller i en

annan stats-
handelsflotta
har erlagts
under åtmin-
stone 60 måna-
der:

— Bundesbahnver-
sicherungs-
anstalt (Statens
järnvägars för-
säkringsanstalt),
Frankfurt am
Main:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Seekasse (Sjömännens försäk-
ringskassa), Hamburg

Bundesbahnversicherungsanstalt
(Statens järnvägars försäkrings-
anstalt), Frankfurt am Main

ii) Om den senaste
avgiften enligt tysk
lagstiftning har
erlagts till pen-
sionsförsäkringen
för tjänstemän:

— om ingen avgift
har erlagts till -
Seekasse (Sjö-
männens försäk-
ringskassa),
Hamburg:

— om en avgift
har erlagts till
Seekasse (Ren-
tenversicherung
der Arbeiter
oderder Ange-
stellten) (Sjö-
männens försäk-
ringskassa (pen-

Bundesversicherungsanstalt fur
Angestellte (Förbundsförsäkrings-
anstalten för tjänstemän), Berlin

430

sionsförsäkring-		1992/93:EU1
en för arbetare		Bilaga 3
eller tjänste-		Bilaga 1
män)), Ham-		till lagen om
burg:	Seekasse (Sjömännens försäk-	samordning av
	ringskassa), Hamburg	systemen för
iii) Om den senaste		social trygghet
avgiften enligt tysk lagstiftning har erlagts till pen- sionsförsäkringen för gruvarbetare eller om den kvali-		när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
fikationstid som krävs för rätt till en gruvarbetarpension som utges på grund av nedsatt förmåga att utöva gruvar- betaryrket (Berg- mannsrente) (gruv- arbetarpension) är eller anses som full- gjord:	Bundesknappschaft (Förbundsför- säkringskassan for gruvarbetare), Bochum


c) Om byte av bosätt-

ningsland sker sedan
förmåner har utgetts i
de fall som avses under
a i och b i, skall den
behöriga institutionen
ändras i enlighet därmed

5.

Ålderspensionsförsäkring för

jordbrukare:

Kompletterande försäkring
för järn- och stålarbetare:

Olycksfallsförsäkring
(olycksfall i arbetet och
arbetssjukdomar):

Landwirtschaftliche Alterskasse
Rheinhessen-Pfalz (Rheinhessen-
Pfalz’ ålderspensionsförsäk-
ringskassa för jordbrukare),
Speyer

Landesversicherungsanstalt fur
das Saarland (Saarlands försäk-
ringsanstalt), Saarbrucken

Den institution som ansvarar for
olycksfallsförsäkring i fallet
ifråga.

431

Arbetslöshets- och familje-

förmånec Bundesanstalt fur Arbeit (För-

bundsanstalten för arbete),

Numberg

D. FRANKRIKE

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens
artikel 93.1, 94 och 95:

A. System för anställda:

Allmänt system:

System för lant-
arbetare:

Caisse nationale de 1’assurance
maladie (Centrala sjukförsäkrings-
kassan), Paris

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

System för gruv-
arbetare:

d)

System för sjömän:

B. System för eg en fö re
tagare*

a) System för egen-
företagare som inte
är verksamma inom
jordbruket:

b) System för
brukare:

jord-

Caisse centrale de secours mutu-
els agricoles (Centralkassan för
ömsesesidig hjälp inom jord-
bruket), Paris

Caisse autonome nationale de
sécurité sociale dans les mines
(Den självstyrande centralkassan
för social trygghet för gruv-
arbetare), Paris

Établissement national des in-
valides de la marine (Centralin-
stitutionen för invalidiserade
sjömän), Paris

Caisse nationale d’assurance
maladie et matemité des travail-
leurs non salariés des professions
non agricoles (Centrala försäk-
ringskassan för sjukdom och
moderskap för egenföretagare
som inte är verksamma inom
jordbruket), Saint-Denis

Caisse centrale de secours mutu-
els agricoles (Centralkassan för
ömsesidig hjälp inom jordbruket),
Paris

Caisse centrale des mutuelles
agricoles (Centralkassan för ömse-

432

sidig försäkring för jordbrukare),		1992/93: EU 1
	Paris	Bilaga 3
	Fédération ffan^aise des sociétés	Bilaga 1
	d’assurances (Ramex et Gamex)	till lagen om
	(Franska försäkringssällskaps-	samordning av
	föreningen)	systemen för
	Fédération nationale de la mutu-	social trygghet
	alité fran^aise (Franska försäk-	när personer
	ringskasseförbundet)	flyttar inom
2. Vid tillämpning av tillämp-		Europeiska
ningsförordningens artikel		ekonomiska
96:		samarbetsområdet
a) Allmänt system:	Caisse nationale de 1’assurance maladie (Centrala sjukförsäkrings- kassan), Paris	(EES)
b) System för jordbrukare:	Caisse de mutualité sociale agri- cole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)
c) System för gruvarbe-
tare:	Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvar- betare), Paris
d) System för sjömän:	Établissement national des in- valides de la marine (Central- institutionen för invalidiserade sjömän), Paris
3. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 98:
a) Allmänt system:	Caisse nationale d’allocations familiales (Centralkassan för familjebidrag), Paris
b) System för jordbrukare:	Caisse centrale d’allocations familiales mutuelles agricoles (Centralkassan för familjebidrag inom jordbruket), Paris
c) System för gruvarbetare:	Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris
d) System för sjömän:	Caisse nationale d’allocations familiales des marins du com- merce (Centralkassan för familje- bidrag till sjömän i handelsflottan)
	eller i förekommande fall Caisse	433

28 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Övriga behöriga institutioner
är de som anges i fransk
lagstiftning, nämligen:

I. MODERLANDET

A. System för an-
ställda:

a) Allmänt system:

i) Sjukdom, mo-
derskap, döds-
fallsersättning:

ii) Invaliditet:

aa) Som allmän
regel utom
för Paris
och Paris-
regionen:

Paris och
Parisregionen:

bb) Specialsys-
tem som
avses i lagen
om social
trygghet, ar-
tiklarna L
365-L 382:

iii) Ålderdom:

aa) Som allmän
regel utom
för Paris
och Paris-
regionen:

nationale d’allocations familiales
de la péche maritime (Central-
kassan för familjebidrag till fis-
kare)

Caisse primaire d’assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d’assurance
maladie (Regionala sjukförsäk-
ringskassan), Paris

Caisse régionale d’assurance
maladie (Regionala sjukförsäk-
ringskassan), Strasbourg

Caisse régionale d’assurance
maladie (branche vieillesse)
(Regionala sjukförsäkringskassan
(ålderspensionsavdelningen))

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

434

Paris och
Parisregionen:

1992/93: EU 1

Caisse nationale d’assurance Bilaga 3

vieillesse des travailleurs salariés Bilaga 1

(Centralkassan för ålderspen- till lagen om

sionsförsäkring för anställda,) samordning av

Paris systemen för

bb) Specialsys-
tem som av-
ses i lagen
om social
trygghet, ar-
t i k e 1 L
365—L 382:

social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Caisse régionale d’assurance vieil-
lesse (Regionala ålderspensions-
försäkringskassan), Strasbourg
eller

Caisse régionale d’assurance
maladie (Regionala sjukförsäk-
ringskassan), Strasbourg

iv) Olycksfall i
arbetet:

aa) Tillfällig ar-
betsoför-
måga:

Caisse primaire d’assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

bb) Permanent
arbetsoför-
måga:

— pensioner:

— olycksfall
som har in-
träffat efter
den 31 de-

cember 1946:

Caisse primaire d’assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

— olycksfall
som har in-
träffat före
den 1 janu-

ari 1947:

Arbetsgivaren eller den försäk-
ringsgivare som har trätt i hans
ställe

— pensionshöj-
ningar:

— olycksfall
som har in-
träffat efter

435

den 31 de-			1992/93: EU 1
	cember	Caisse primaire d’assurance mala-	Bilaga 3
	1946:	die (Lokala sjukförsäkringskassan)	Bilaga 1
	- olycksfall		till lagen om
	som har		samordning av
	inträffat före		systemen för
	den 1 janu-		social trygghet
	ari 1947:	Caisse des dépöts et consignations	när personer
	4=	(Depositionskassan)	flyttar inom
v)	Familjeför-		Europeiska
	måner:	Caisse d’allocations familiales	ekonomiska
		(Kassan för familjebidrag)	samarbetsområdet
vi)	Arbetslöshet:		(EES)
—	för registre-

ring som
arbetssökan-
de: Den lokala arbetsförmedlingen på

den ort där personen är bosatt

— för utfärdande

av blanketter-

na E 301,

E 302, E 303:

Groupement des Assedic de la
région parisienne (GARP), 90,
rue Baudin, F-92537 Levallois-
Perret

b) System för lant-
arbetare:

i) Sjukdom, mo-
derskap, döds-
fallsersättning,
familjeförmåner:

ii) Invaliditets-
och ålders-
pensionsför-
säkring och
förmåner till

Caisse de mutualité sociale agri-
cole (Socialförsäkringskassan för
jordbruket)

efterlevande
make:

iii) Olycksfall i
arbetet:

Caisse centrale de secours mutu-
el§ agricoles (Centralkassan för
ömsesesidig hjälp inom jordbru-
ket), Paris

— Arbetsgivaren eller den försäk-
ringsgivare som har trätt i hans
ställe vad avser olycksfall som
har inträffat före den 1 juli
1973

436

aa) Som allmän
regel:

— Caisse de mutualité sociale 1992/93: EU 1
agricole (Socialförsäkringskas- Bilaga 3

san för jordbruket) för olycks- Bilaga 1

fall som har inträffat efter den till [agen om

bb) Förpensions-
höjningar:

30 juni 1973 samordning av

systemen för

— Caisse des dépöts et consigna- social trygghet
tions (Depositionskassan), när personer

Arceuil (94) för olycksfall som flyttar inom

har inträffat före den 1 juli Europeiska
1Q73 r

ekonomiska
-Caisse de mutualité sociale samarbetsområdet

agricole (Socialförsäkringskas- (EES)

san för jordbruket) för olycks-

fall som har inträffat efter den

30 juni 1973

i v) Arbetslöshet:

— för registre-
ring som ar-
betssökande:

Den lokala arbetsförmedlingen på
den ort där personen är bosatt

för utfärdande
av blanketter-

na E 301,
E 302, E 303:

c) System för gruv-
arbetare:

i) Sjukdom, mo-
derskap, döds-
fallsersättning:

ii) Invaliditet,
ålderdom,
dödsfallser-
sättning:

Groupement des Assedic de la
région parisienne (GARP), 90,
rue Baudin, F-92537 Levallois-
Perret

Société de secours miniére (Före-
ningen för hjälp till gruvarbetare)

Caisse autonome nationale de
sécurité sociale dans les mines
(Självstyrande centralkassan för
social trygghet för gruvarbetare),
Paris

iii) Olycksfall i
arbetet:

aa) Tillfällig

arbetsoför-
måga:

Société de secours miniére (Före-
ningen för hjälp till gruvarbetare)

437

bb) Permanent		1992/93: EU 1
arbetsoför-		Bilaga 3
måga:		Bilaga 1
— pensioner:		till lagen om
— olycksfall		samordning av
som har in-		systemen för
träffat efter		social trygghet
den 31 de-		när personer
cember		flyttar inom
1946:	Union régionale des sociétés de	Europeiska
	secours miniéres (Regionala för-	ekonomiska
	bundet av föreningar för hjälp till	samarbetsområdet
— olycksfall som har inträffat före den 1 janu-	gruvarbetare)	(EES)
ari 1947:	Arbetsgivaren eller försäk- ringsgivaren som har trätt i hans ställe

— pensionshöj-
ningar:

— olycksfall
som har in-
träffat efter
den 31 de-
cember

1946:

Union régionale des sociétés de
secours miniéres (Regionala för-
bundet av föreningar för hjälp till
gruvarbetare)

olycksfall
som har in-
träffat före

den 1 janu- ari 1947:	Caisse des dépots et consignations (Depositionskassan)
iv) Familjeför- måner:	Union régionale des sociétés de secours miniéres (Regionala för- bundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare)

v) Arbetslöshet:

— for registre-
r i n g som
arbetssökan-
de:

Den lokala arbetsförmedlingen på
den ort där personen är bosatt

438

— för utfärdande av blanketter- na E 301, E 302, E 303:	Agence nationale pour 1’emploi	1992/93:EU1 Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om
	(service spécialisé pour la sécurité	samordning av
	sociale des travailleurs migrants)	systemen för
	(Centralkontoret för arbetsmark-	social trygghet
	nadsfrågor (särskilda avdelningen	när personer
	för social trygghet för migrerande	flyttar inom
	arbetare)), 9 rue Sextius Michel,	Europeiska
	F-75015 Paris	ekonomiska
d) System för sjö-		samarbetsområdet
män: i) Sjukdom, mo- derskap, invali- ditet, olycksfall i arbetet, döds- fallsersättning och pensioner till efterlevande till invalidpen- sionärer eller personer som har råkat ut för ett olycksfall i		(EES)
arbetet: ii) Ålderdom, dödsfall (pen-	Section Caisse générale de prévo- yance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna väl- färdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)
sioner): iii) Familjeför-	Section Caisse de retraite des ma- rins du quartier des affaires mari- times (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfarts- frågor)
måner:	Caisse nationale d’allocations familiales des marins du commer- ce (Centralkassan för familjebi- drag till sjömän i handelsflottan) eller i förekommande fall Caisse nationale d’allocations familiales de la péche maritime (Centralkas- san för familjebidrag till fiskare)

439

B.

iv) Arbetslöshet:

— för registre-
ring som ar-
betssökande:

— för utfärdande
av blanketter

E 301, E 302,

E 303:

Den lokala arbetsförmedlingen pä
den ort där personen är bosatt
eller på hans vanliga påmönstring-
hamn eller Bureau central de la
main d’oeuvre maritime (Centrala
kontoret för sjömän)

Groupement des Assedic de la
région parisienne (GARP), 90,
rue Baudin, F-92537 Levallois-
Perret

System för
företagare:

a) System för
företagare

inte är verksam-

egen-

egen-
som

ma inom jord-
bruket:

i) Sjukdom, mo-
derskap:

ii) Ålderdom:

aa) System för
hantverkare:

bb) System för
industri och
handel:

Caisse mutuelle régionale (Regio-
nala ömsesidiga kassan)

Caisse nationale de 1’organisation
autonome d’assurance vieillesse
des travailleurs non salariés des
professions artisanales (Cancava)
(Oberoende centrala ålderspen-
sionskassan för hantverkare verk-
samma som egenföretagare), Paris
Caisses de base professionnelles
ou interprofessionnelles (Grund-
kassorna för ett eller flera yrken)

Caisse nationale de l’organisation
autonome d’assurance vieillesse
des travailleurs non salariés des
professions industrielles et com-
merciales (Organic) (Oberoende
centrala ålderspensionskassan för
egenföretagare inom industri- och
handelsyrken)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

440

cc) System för
fria yrken:

dd) System för
advokater:

b) System for jord-
brukare:

i) Sjukdom, mo-
derskap, in-
validitet:

ii) Ålders pen-
sionsförsäk-

Caisses de base professionnelles
ou interprofessionnelles (Grund-
kassorna för ett eller flera yrken)

Caisse nationale d’assurance
vieillesse des professions libérales
(CNAVPL), sections professio-
nelles (Centrala ålderspension-
skassan för fria yrken, yrkesav-
delningama)

Caisse nationale des barreaux
fran?ais (CNBF) (Centralkassan
för franska advokater)

Det auktoriserade försäkringsor-
gan hos vilket egenföretagare
inom jordbruket är försäkrade

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

ring och för-
måner till den

efterlevande

maken:

Caisse de mutualité sociale ag-
ricole (Socialförsäkringskassan för
jordbruket)

iii) Olycksfall ut-
anför arbetet,
olycksfall i
arbetet och
arbetssjukdo-
mar:

— Det erkända organ hos vilket
egenföretagare inom jordbruket
är försäkrade

— För departementen Moselle,
Bas-Rhin och Haut-Rhin:
Caisse d’assurance accidents
agricoles (Försäkringskassan
för olycksfall inom jordbruket)

II. UTOMEUROPEISKA
DEPARTEMENT

a) System för an-
ställda: (samtliga

system utom sys-
temet för sjömän,
och samtliga risker,
utom familjeför-
måner):

441

i) Som allmän
regel:

ii) För pensions-
höjningar röran-
de olycksfall i
arbetet som har
inträffat i utom-
europeiska de-
partement före
den 1 januari
1952:

b) System för egen-
företagare:

i) Sjukdom, moder-
skap:

ii) Ålderdom:

— System för
hantverkare:

Caisse générale de sécurité sociale
(Allmänna kassan för social trygg-
het)

Direction départementale de l’en-
registrement (Registreringsdirek-
toratet för departement)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

— system för
industri och
handel:

— system för
fria yrken:

Caisse mutuelle régionale (Regio-
nala ömsesidiga kassan)

Caisse interprofessionnelle d’assu-
rance vieillesse des industriels et
commer$ants d’Algérie et d’outre-
mer (Cavicorg) (Ålderspensions-
kassan för självständiga yrken
inom industri och handel i
Algeriet och utanför Europa)

Caisse nationale d’assurance
vieillesse des professions libérales
(CNAVPL), sections professio-
nelles (Centrala ålderspen-
sionskassan för fria yrken, yrkes-
avdelningama)

442

— system för
advokater:

c) Familjeförmåner:

d) System för sjömän:

i) Samtliga risker
utom ålders- och
familj eförmåner:

Caisse nationale des barreaux
fran$ais (CNBF) (Centralkassan
för franska advokater)

Caisse d’allocations familiales
(Kassan för familjebidrag)

ii) Ålderdom:

iii) Familjeförmån-

er:

Section Caisse générales de pré-
voyance des marins du quartier
des affaires maritimes (Allmänna
välfärdskassan för sjömän, sektion
inom kontoret för sjöfartsfrågor)
Section Caisse de retraite des
marins du quartier des affaires
maritimes (Pensionskassan för
sjömän, sektion inom kontoret för
sjöfartsfrågor)

Caisse d’allocations familiales
(Kassan för familjeförmåner)

1992/93: EU1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

E. GREKLAND

1. Sjukdom och moderskap:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

iii) System för jordbrukare:

2. Invaliditet, ålderdom, döds-
fall:

i) Som allmän regel:

ii) System för sjömän:

'IÖpvga Koipojpikwp Ao<j>aXiaewv
(IKA), Ad-q va (Socialförsäkrings-
institutet, Aten) eller det försäk-
ringsorgan hos vilket arbetaren är
eller var försäkrad

OIkoc; Navrov, rkipaiag (Sjö-
manshemmet, Pireus)
Opyavtffpög rribpyiKWP
Aa<paXiaea>v (OrA), A&rjva
(Socialförsäkringsinstitutet för
jordbruket, Aten)

'löpvpa KotrZ>piK<jjr Aa<paXiaewv
(IKA), AOfpa (Socialförsäkrings-
institutet, Aten) eller det försäk-
ringsorgan hos vilket arbetaren är
eller var försäkrad.

NavriKÖ Airopaxuco

Tapeio (NAT), Ileipaiä^

(Sjömännens pensionskassa,
Pireus)

443

3.

iii) System för jordbrukare:

Olycksfall i arbetet,
betssjukdomar:
i) Som allmän regel:

QpyavtapöQ FeupyiKtbv
Aa<pa\tae<in> (OrA), Aöijpa
(Socialförsäkringsinstitutet för
jordbruket, Aten)

ar-

'löpvpa KoiPWPiKwr
Aa<paXiaca>v (IKA), A0r/va
(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)
eller det försäkringsorgan hos
vilket arbetaren var eller är för-

ii) System för sjömän:

iii) System för jordbrukare:

Dödfallsersättning (begrav-
ningskostnader):

i) Som allmän regel:

säkrad

NavriKo Airopaxuto

Ta/xcio (NAT), Ileipaidt;

(Sjömännens pensionskassa,
Pireus)

Opyaviapög Fcwpyucwv

AaipaXiaEwv, AO-qva
(Socialförsäkringsinstitutet för
jordbruket, Aten)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

'låpvpa Koipwpiko)!'

Aa<pa\iaecov (IKA), Aöijpa
(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)
eller det försäkringsorgan hos
vilket arbetaren var eller är för-

ii) System för sjömän:

iii) System för jordbrukare:

5. Familjebidrag:

i) System för anställda,
inkl, företagssystem:

säkrad

Olicog Naurou, IlEipaioa;
(Sjömänshemmet, Pireus)
Opyaftapog Fc,pruta} v
Aa<pa\iaea)i> (OrA), AÖr)va
(Socialförsäkringsinstitutet för
jordbruket, Aten)

OpyavtapÖQ ATtatJxdXfaca}^

Epyarutov Avvaputov (OAEA),
A0fp>a

(Arbetskontoret, Aten)

Allmänt system:

Opyavtapöq FcVs pynta»
AaipaXtaea» (OrA), A0f)va
(Socialförsäkringsinstitutet för
jordbruket, Aten)

444

6. Arbetslöshet:

i) Som allmän regel:

Opyaviapög A-raaxoXriaeug 1992/93: EU1

EpyariKÖv Avvapucov (OAEA), Bilaga 3

Aöijpa Bilaga 1

(Arbetskontoret, Aten) till lagen om

ii) System för sjömän:

OiKog Navrou, Heipaica; samordning av

(Sjömänshemmet, Pireus) systemen för

iii) System för anställda
inom tidningsindustrin
som tillämpas av:

social trygghet
när personer

1. Tapcio AaipaXtacug flyttar inom

Epyarwv Tvirov, AOrpa Europeiska

(Försäkringskassan för arbetare ekonomiska

inom tidningsindustrin, Aten) samarbetsområdet

2. Tapeio (EES)

UpoawTttKov E<pripepiba>v

A6r)wv - OeaaaXovtKiqc;,

A6r)va
(Pensionskassan för arbetare
inom tidningsindustrin i Aten
och Tessaloniki, Aten)

F. IRLAND

1. Vårdförmåner

— Eastem Health Board (Hälso-
nämnden för östra regionen),
Dublin 8

— Midland Health Board (Hälso-
nämnden för mellersta regio-
nen), Tullamore, Offaly Coun-
ty

— Mid-Westem Health Board
(Hälsonämnden för mellan-
västra regionen), Limerick

— North-Eastem Health Board
(Hälsonämnden för nordöstra
regionen), Ceannus Mor,
Meath County

— North-Westem Health Board
(Hälsonämnden för nordvästra
regionen), Manorhamilton,
Leitrim County

— South-Eastem Health Board
(Hälsonämnden för sydöstra
regionen), Kilkenny

— Southern Health Board (Hälso-
nämnden för södra regionen),
Cork

445

— Western Health Board (Hälso-
nämnden för västra regionen),
Galway

Kontantförmåner

a) Arbetslöshetsförmåner: Department of Social Welfare

(Socialministeriet), Dublin, inklu-
sive de regionala kontor som
ansvarar för arbetslöshetsför-
måner.

b) Andra kontantförmåner: Department of Social Welfare

(Socialministeriet), Dublin

G. ITALIEN

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Sjukdom (inklusive tuberku-
los) och moderskap:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän
regel:

ii) För vissa kate-
gorier av stats-
anställda och av
personer som är
anställda inom
privatsektorn
och personer
som behandlas
som sådana
samt för pen-
sionärer och
medlemmar av
deras familjer:

iii) För sjömän och
besättningsmän
på civilflygplan:

Unitä sanitaria locale (den lokala
hälsovårdsenheten) hos vilken
personen är registrerad

b) Kontantförmåner:

i) Som allmän
regel:

Ministero della san i tå (Hälso-
vårdsministeriet), Roma

Ministero della sanitä (Hälso-
vårdsministeriet), det lokala kon-
toret för handelsflottan eller civil-
flyget

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren

446

ii) För sjömän och		1992/93: EU 1
	besättningsmän		Bilaga 3
	på civilflygplan:	Cassa marittima (den försäk-	Bilaga 1
		ringskassa för sjömän) hos vilken	till lagen om
		personen är registrerad	samordning av
	c) Intyg om försäk-		systemen för
	ringsperioder:		social trygghet
	i) Som allmän		när personer
	regel:	Istituto nazionale della previdenza	flyttar inom
		sociale (Centralinstitutet för social	Europeiska
		trygghet), de regionala kontoren	ekonomiska
	ii) För sjömän och		samarbetsområdet
	besättningsmän på civilflygplan:	Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad	(EES)
B.	Egenföretagare: Vårdförmåner:	Unitå sanitaria locale (den lokala häsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad
2. Olycksfall i arbetet och ar-
betssjukdomar:
A.	Anställda: a) Vårdförmåner:
	i) Som allmän
	regel:	Unitå sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad
	ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:	Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), det lokala kon- toret för handelsflottan eller civil- flyget
	b) Proteser och större
	hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg: i) Som allmän
	regel:	Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

447

	ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:	Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad	1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om samordning av
c)	Kontantförmåner:		systemen för
	i) Som allmän		social trygghet
	regel:	Istituto nazionale per 1’assicura-	när personer
		zione contro gli infortuni sul	flyttar inom
		lavoro (Centralinstitutet för för-	Europeiska
		säkring mot olycksfall i arbetet),	ekonomiska
		de regionala kontoren	samarbetsområdet
	ii) För sjömän och besättningsmän på civilflygplan:	Cassa marittima (den försäk- ringskassa för sjömän) hos vilken personen är registrerad	(EES)
	iii) För arbetare
	inom jord- och skogsbruk, i förekommande fall också:	Ente nazionale di previdenza e assistenza per gli impiegati agri- coli (Centralorganet för social trygghet för lantarbetare)
B. Egenföretagare (endast
for röntgenläkare):
a)	Vårdförmåner:	Unitå sanitaria locale (den lokala hälsovårdsenhet) hos vilken per- sonen är registrerad
b)	Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska för- måner och tillhöran- de undersökningar och intyg:	Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren
c)	Kontantförmåner:	Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för för- säkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

448

3. Invaliditet, ålderdom och

efterlevande (pensioner):

A. Anställda

a) Som allmän regel:

b) För scenarbetare:

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren
Ente nationale di previdenza e
assitenza per i lavoratori dello
spettacolo, (Centralorganet för
social trygghet för scenarbetare),
Roma

c) För ledande per-
sonal i industri-
företag:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

d) För journalister:

B. Egenföretagare:

a) För läkare:

b) För apotekare:

c) För veterinärer:

d) För barnmorskor:

e) För ingenjörer och
arkitekter:

f) För lantmätare:

Istituto nazionale di previdenza
per i dirigenti di aziende indust-
riali (Centralinstitutet för social
trygghet för ledande personal
inom industrin), Roma

Istituto nazionale di previdenza
per i giomalisti italiani 'G. Amen-
dola’ (Centralinstitutet G Amen-
dola för social trygghet för ita-
lienska journalister), Roma

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza medici (Centralorganet
för social trygghet för läkare)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza farmacisti (Centralorga-
net för social trygghet för apo-
tekare)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza veterinari (Centralorga-
net för social trygghet för veteri-
närer)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza per le ostetriche (Cent-
ralorganet för social trygghet för
barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per
gli ingegneri ed architetti (Cent-
ralkassan för social trygghet för
ingenjörer och arkitekter)

Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore dei geometri

449

29 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

g) För advokater och
andra jurister:

h) För ekonomer:

i) För revisorer:

j) För arbetskonsulen-
ter:

k) För notarier:

l) För tullspeditörer:

4. Dödsfallsersättning:

5. Arbetslöshet (lör anställda):

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

(Centralorganet för social trygghet
för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore degli advocati
ei dei procuratori (Centralorganet
för social trygghet för advokater
och andra jurister)

Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore dei dottori
commercialisti (Centralkassan för
social trygghet för ekonomer)
Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore dei ragionieri
e periti commerciali (Central-
kassan för social trygghet för
revisorer)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza per i consulenti del
lavoro (Centralorganet för social
trygghet för arbetskonsulenter)
Cassa nazionale notariato (Cent-
ralkassan för notarier)

Fondo di previdenza a favore
degli spedizionieri doganali (Värl-
färdskassan för tullspeditörer)
Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralorganet för social
trygghet), de regionala kontoren
Istituto nazionale per 1’assicura-
zione contro gli infortuni sul
lavoro (Centralinstitutet för för-
säkring mot olycksfall i arbetet),
de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk-
ringskassa för sjömän) hos vilken
personen är registrerad

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren
Istituto nazionale di previdenza
per i giomalisti italiani G. Amen-
dola, (Centralinstitutet G. Amen-
dola för social trygghet för ita-
lienska journalister), Roma

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

450

Familjebidrag (för anställ-		1992/93:EU1
da):		Bilaga 3
a) Som allmän regel:	Istituto nazionale della previdenza	Bilaga 1
	sociale (Centralinstitutet för social	till lagen om
	trygghet), de regionala kontoren	samordning av
b) För journalister:	Istituto nazionale di previdenza	systemen för
	per i giomalisti italiani G. Amen-	social trygghet
	dola (Centralinstitutet G. Amen-	när personer
	dola för social trygghet för ita-	flyttar inom
	lienska journalister), Roma	Europeiska ekonomiska
H. LUXEMBURG		samarbetsområdet (EES)
Sjukdom och moderskap: a) Vid tillämpning av förordningens artikel
28.2:	Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukförsäkringskassan för ar- betare), Luxembourg
b) Andra fall:	Den sjukkassa, hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad på grund av sin för- värvsverksamhet eller hos vilken han senast var försäkrad.
Invaliditet, ålderdom, döds- fall (pensioner):
a) För arbetare:	Établissement d’assurance contre la vieillesse et 1’invalidité (Institu- tionen för ålders- och invalidpen- sioner), Luxembourg
b) För tjänstemän och fria
yrkesutövare:	Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg

c) För egenföretagare inom

hantverks-, handels-
eller tillverkningsin-
dustri: Caisse de pension des artisans,

des commenjants et des industriels
(Pensionskassan för egen-
företagare inom hantverk, handel
och industri), Luxembourg

d) För egenföretagare inom

jordbruket: Caisse de pension agricole (Pen-

sionskassan för jordbruket),
Luxembourg 451

Olycksfall i arbetet och ar-	1992/93:EU1
betssjukdomar:	Bilaga 3
a) För anställda och egen-	Bilaga 1
företagare inom jord-	till lagen om
eller skogsbruket:	Association d’assurance contre les samordning av
	accidents, section agricole et systemen för
	forestiére (Föreningen för olycks- social trygghet
	fallsförsäkring, sektionen för jord- när personer
	och skogsbruket), Luxembourg flyttar inom
b) För alla andra försäk-	Europeiska
ringsfall på obligatorisk	ekonomiska
eller frivillig basis:	Association d’assurance contre les samarbetsområdet
	accidents, section industrielle (EES) (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg
Arbetslöshet: Familjeförmåner: (Denna punkt har fått ny lydelse genom förordning EEG nr 2332/89.) Dödsfallsersättningar: Vid tillämpning av förord-	Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg
ningens artikel 66:	Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg

I. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vårdförmåner:

b) Kontantförmåner:

2. Invaliditet:

a) När rätten till förmåner
föreligger enligt Ned-
erländernas lagstiftning
även utan tillämpning av
förordningen:

— för anställda:

— för egenföretagare:

Den Ziekenfonds (sjukkassa), hos
vilken personen är försäkrad.

Den Bedrijfsvereniging (yrkes-
förening), hos vilken personen är
försäkrad

Den Bedrijfsvereniging (yrkes-
förening), hos vilken personen
skulle vara försäkrad om han hade
anställd personal

452

3.

b) I andra fall:

— för anställda och

egenföretagare: Nieuwe Algemene Bedrijfsvere-

niging (Nya allmänna yrkesföre-
ningen), Amsterdam

Ålderdom och dödsfall (pen-

sioner):

a) Som allmän regel: Sociale Verzekeringsbank (Social-

försäkringsbanken), Amsterdam

b) För gruvarbetare: Algemeen Mijnwerkersfonds

(Allmänna kassan för gruvar-
betare), Heerlen

Arbetslöshet:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

(Denna punkt har fått ny
lydelse genom förordning
EEG nr 2332/89.)

5. Familjeförmåner:

a) Då personen med rätt
till förmåner är bosatt i
Nederländerna:

b) Då personen med rätt
till förmåner är bosatt
utanför Nederländerna
men hans arbetsgivare
är bosatt eller etablerad
i Nederländerna:

Det Raad van Arbeid (arbetsmark-
nadsråd) inom vars distrikt han är
bosatt

c) I andra fall:

6. Arbetssjukdomar på vilka
bestämmelserna i förord-
ningens artikel 57.3 är
tillämpliga:

Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 57.3 c:

— då förmånen utges från
ett datum före den 1 juli
1967:

— då förmånen utges från
ett datum efter den 30
juni 1967:

Det Raad van Arbeid (arbetsmark-
nadsråd) inom vars distrikt arbets-
givaren är bosatt eller är etablerad
Sociale Verzekeringsbank (Social-
försäkringsbanken), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social-
försäkringsbanken), Amsterdam

Bedrijfsvereniging voor de Mijn-
industrie (Yrkesföreningen för
gruvindustrin), Heerlen

453

J. STORBRITANNIEN

1. Vårdförmåner:

Storbritannien och Nord-

irland:

Gibraltar:

2. Kontantförmåner:

Storbritannien utom Nord-
irland:

Nordirland:

Gibraltar:

Myndigheter som utger förmåner
från National Health Service
(Nationella häl so vårdstjänsten)
Medical and Public Health De-
partment (Hälso- och sjukvårds-
departementet), Gibraltar

Department of Health and Social
Security (Hälso- och socialminis-
teriet), London

Department of Health and Social
Services for Northern Ireland
(Ministeriet för hälsovård och
sociala tjänster), Belfast

Department of Labour and Social
Security (Departementet för ar-
betsmarknadsfrågor och social
trygghet), Gibraltar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

454

BILAGA 3

INSTITUTIONER PÄ BOSÄTTNINGSORTEN OCH
INSTITUTIONER PÄ VISTELSEORTEN

(Förordningens artikel 1 p och tillämpningsförordningens artikel 4.3)

A. BELGIEN

I. INSTITUTIONER PÅ BOSÄTTNINGSORTEN

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av
tillämpningsförord-
ningens artikel 17,
18, 22, 25, 28, 29,
30 och 32:

b) Vid tillämpning av
tillämpningsförord-
ningens artikel 31:

i) Som allmän
regel:

ii) För sjömän:

F örsäkringsorganen

Caisse de secours et de pré-
voyance en faveur des marins
naviguant sous pavillon beige -
Hulp- en voorzorgskas voor zee-
varenden onder Belgische vlag
(Hjälp- och välfärdskassan för
sjömän som seglar under belgisk
flagg), Antwerpen

eller

F örsäkringsorganen

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet (arbe-
tare, tjänstemän, gruv-
arbetare) och egen-
företagares invaliditet:

Vid tillämpning av
tillämpningsförordning-
ens artikel 105:

Institut national d’assurance
maladie-invalidité, Bruxelles -
Rijksinstituut voor ziekte- en
invaliditeitsverzekering, Brussel
(Centralinstitutet för sjuk- och
invalidi tetsförsäkring, Bryssel)
tillsammans med försäkrings-
organen

Institut national d’assurance m?la-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invalidi-
teitsverzekering, Brussel (Central-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

455

b) Särskilt invaliditetssys-
tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för
sjömän:

3. Ålderdom (pensioner):

4. Olycksfall i arbetet (vårdför-
måner):

5. Arbetssjukdomar:

6. Dödsfallsersättning:

institutet för sjuk- och invalidi-
tetsförsäkring, Bryssel)

Fonds national de retraite des
ouvriers-mineurs, Bruxelles
Nationaal Pensioenfonds voor
mijnwerkers, Brussel (Centrala
pensionskassan för gruvarbetare,
Bryssel)

Caisse de secours et de prévo-
yance en faveur des marins navi-
guant sous pavillon beige - Hulp-
en voorzorgskas voor zeevarenden
onder Belgische vlag, Antwerpen
(Hjälp- och välfärdskassan för
sjömän som seglar under belgisk
flagg), Antwerpen

Office national des pensions pour
travailleurs salariés, Bruxelles -
Rijksdienst voor werknemerspen-
sioenen, Brussel (Centralpensions-
kontoret för anställda, Bryssel)

Institut national d’assurance
sociales pour travailleurs indépen-
dants, Bruxelles - Rijksinstituut
voor de sociale verzekeringen der
zelfstandigen, Brussel (Centralins-
titutet för socialförsäkring för
egenföretagare, Bryssel)
Försäkringsorganen

Fonds des maladies profession-
nelles, Bruxelles - Fonds voor
beroepsziekten, Brussel (Kassan
för arbetssjukdomar, Bryssel)
Försäkringsorganen tillsammans
med Institut national d’assurance
maladie-invalidité, Bruxelles -
Rijksinstituut voor ziekte- en
invalidi tei tsverzekering, Brussel
(Centralinstitutet för sjuk- och
invaliditetsförsäkring, Bryssel)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

456

7. Arbetslöshet:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

8. Familjeförmåner:

Office national de 1’emploi,
Bruxelles - Rijksdienst voor ar-
beidsvoorziening, Brussel (Cent-
ralkontoret för arbetsmarknads-
frågor, Bryssel)

Pool des marins de la marine
marchande - Pool van de zee-
lieden ter koopvaardij, Antwerpen
(Handelsflottans pool, Antwerpen)
Office national des allocations
familiales pour travailleurs sala-
riés, Bruxelles - Rijksdienst voor
kinderbijslag voor werknemers,
Brussel (Centralkontoret för an-
ställdas familjeförmåner, Bryssel)
Institut national d'assurance
sociales pour travailleurs indépen-
dants, Bruxelles - Rijksinstituut
voor de sociale verzekeringen der
zelfstandigen, Brussel (Centralins-
titutet för socialförsäkring för
egenföretagare, Bryssel)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

II. INSTITUTIONER PÅ

VISTELSESORTEN

1. Sjukdom och moder-
skap:

2. Olycksfall i arbetet:

3. Arbetssjukdomar:

Institut national d’assurance ma-
ladie-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invalidi-
teitsverzekering, Brussel (Central-
institutet för sjuk- och invaliditets-
försäkring, Bryssel) genom för-
säkringsorganen

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
intituut voor ziekte- en invalidi-
teitsverzekering, Brussel (Central-
institutet för sjuk- och invaliditets-
försäkring, Bryssel) genom för-
säkringsorganen

Fonds des maladies profession-
nelles, Bruxelles - Fonds voor
beroepsziekten, Brussel (Kassan
för arbetssjukdomar, Bryssel)

457

B. DANMARK

I. DANMARK UTOM GRÖNLAND

Institutioner pä bosättningsorten

a) Sjukdom och moderskap:

i) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 17, 22,
28, 29 och 30:

ii) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 18 och

Den behöriga amtskommune
(landstinget). I Köpenhamns kom-
mun: Magistraten (kommun-

förvaltningen). I Frederiksbergs
kommun: kommunförvaltningen

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

25:

b) Invaliditet (pen-
sioner):

c) Ålderdom och döds-
fall (pensioner):

i) Pensioner som
utges enligt
lagstiftning om
ålders- och

Socialnämnden i den kommun i
vilken förmånstagaren är bosatt. I
Köpenhamns, Odenses, Aalborgs
och Århus kommuner: Magistra-
ten (kommunförvaltningen)
Sikringsstyrelsen (Försäkrings-
styrelsen), Kobenhavn

änkepensioner:

ii) Pensioner som
utges enligt
lagen om
tilläggspensio-
ner för anställ-
da (loven om
Arbejdsmarke-
dets tilltegspen-
sion):

Sikringsstyrelsen (Försäkrings-
styrelsen), Kabenhavn

Arbejdsmarkedets tillaegspension
(Kontoret för tilläggspensioner till

anställda), Hillerod

458

d)	Olycksfall i arbetet		1992/93:EU1
	och arbetssjuk-		Bilaga 3
	domar:		Bilaga 1
	i) Vid tillämpning		till lagen om
	av tillämpnings-		samordning av
	förordningens		systemen för
	avdelning IV,		social trygghet
	kapitel 4, utom		när personer
	artikel 61:	Sikringsstyrelsen (Försäkrings-	flyttar inom Europeiska
		styrelsen), Kobenhavn	ekonomiska
	ii) Vid tillämpning av tillämpnings- förordningens artikel 61:	Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I	samarbetsområdet (EES)
		Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Arhus kommuner: Magist-
		raten (kommunförvaltningen)
e)	Dödsfallsersättning: Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 78:	Sikringsstyrelsen (Försäkrings- styrelsen), Kabenhavn
2. Institutioner på vistelseorten
a) Sjukdom och moder-
skap:
i)	Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 20, 21 och 31:	Den behöriga amtskommune (landstinget). I Köpenhamns kom- mun: Magistraten (kommunför- valtningen). I Frederiksbergs kommun: kommunförvaltningen
ii)	Vid tillämpning av tillämpningsförord- ningens artikel 24:	Socialnämnden i den kommun i vilken förmånstagaren är bosatt. I
		Köpenhamns, Odenses, Aalborgs och Århus kommuner: Magist-
		raten (kommunförvaltningen)

459

b) Olycksfall i arbetet och

arbetssjukdomar:

i) Vid tillämpning av
tillämpningsför-
ordningens avdel-
ning IV kapitel 4,

utom artikel 64: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

ii) Vid tillämpning av

tillämpningsförord-
ningens artikel 64: Socialnämnden i den kommun i

vilken förmånstagaren är bosatt. I
Köpenhamns, Odenses, Aalborgs
och Århus kommuner: Magist-
raten (kommunförvaltningen)

c) Arbetslöshet:

i) Vid tillämpning av
tillämpningsförord-
ningens avdelning IV
kapitel 6, utom

artikel 83: Den behöriga arbetslöshetskassan

ii) Vid tillämpning av

tillämpningsförord-
ningens artikel 83: Den lokala arbetsförmedlingen

II. GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts genom förordning EEG nr 1661/85.)

C. TYSKLAND

1. Sjukförsäkring:

a) I samtliga fall utom vid

tillämpning av förord-
ningens artikel 19.2 och
tillämpningsförord-

ningens artikel 17: Den behöriga Allgemeine Orts-

krankenkasse (den lokala allmänna
sjukförsäkringskassan) på per-
sonens bosättnings- eller vistelse-
ort

För personer som är

försäkrade enligt syste-

met för gruvarbetare
och deras familjemed-
lemmar: Bundesknappschaft (Förbundsför-

säkringskassan för gruvarbetare),
Bochum

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

460

b) Vid tillämpning av
förordningens artikel
19.2 och tillämpnings-
förordningens artikel
17:

c) För tuberkulosbehandling
på ett vårdcenter:

Den institution hos vilken per-
sonen ifråga senast var försäkrad.
Om en sådan institution saknas
eller när personen ifråga senast
var försäkrad hos en Allgemeine
Ortskrankenkasse (lokal allmän
sjukförsäkringskassa), hos en
lantwirtschaftliche Krankenkasse
(sjukförsäkringskassa för jord-
bruket) eller hos Bundesknapps-
chaft: Den behöriga institution på
personens bosättnings- eller vistel-
seort som avses i a.

Den behöriga pensionsförsäk-
ringsinstitutionen för arbetare på
personens bosättnings- eller vistel-
seort

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

2. Olycksfallsförsäkring:

a) Vårdförmåner (utom
terapeutisk vård som
utförs enligt olycks-
fallsförsäkring samt
proteser och hjälpmedel)
och kontantförmåner
(utom pensioner, höj-
ningar för stadigvarande
tillsyn (Pflegegeld) och
dödsfallsersättning:

Den behöriga Allgemeine Orts-
krankenkasse (den lokala allmänna
sjukförsäkringskassan) på per-
sonens bosättnings- eller vistelse-
ort

För personer som är
försäkrade enligt sys-
temet för gruvarbetare
och deras familjemed-
lemmar:

Bundesknappschaft (Förbunds-
försäkringskassan för gruvarbe-
tare), Bochum

461

3.

b) Vård- och kontantför-
måner, som är uteslutna
under a, och vid tillämp-
ning av tillämpningsför-
ordningens artikel 76:

Pensionsförsäkring:

a) Pensionsförsäkring för
arbetare:

i) i förhållande till
Belgien:

Hauptverband der gewerblichen
Berufsgenossenschaften (Central-
förbundet för yrkesföreningar
inom industrin), Bonn

ii) i förhållande till
Frankrike:

iii)	i förhållande Italien:	till
iv)	i förhållande Luxemburg:	till
v)	i förhållande Nederländerna:	till
vi)	i förhållande Danmark:	till

vii) i förhållande till
Irland och
Storbritannien:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Rhein-
land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-
säkringsanstalt), Speyer, eller som
behörig institution enligt bilaga 2
Landesversicherungsanstalt Saar-
land (Saarlands försäkrings-
anstalt), Saarbrucken

Landesversicherungsanstalt
Schwaben (Schwabens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt Rhein-
land-Pfalz (Rhenland-Pfalz’ för-
säkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt West-
falen (Westfalens försäkringsan-
stalt), Munster

Landesversicherungsanstalt
Schleswig-Holstein (Schleswig-
Holsteins försäkringsanstalt),
Lubeck

Landesversicherungsanstalt Freie
und Hansestadt Hamburg (Den
fria hansestaden Hamburgs för-
säkringsanstalt), Hamburg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

462

viii) i förhållande till	1992/93:EU1
Grekland:	Landesversicherungsanstalt	Bilaga 3
	Wurttemberg (Wurttembergs för-	Bilaga 1
	säkringsanstalt), Stuttgart	till lagen om
b) Pensionsförsäkring för		samordning av
tjänstemän:	Bundesversicherungsanstalt fur	systemen för
	Angestellte (Förbundsförsäkrings-	social trygghet
	anstalten för tjänstemän), Berlin	när personer
c) Pensionsförsäkring för		flyttar inom
gruvarbetare:	Bundesknappschaft (Förbunds-	Europeiska
	försäkringskassan för gruvarbe-	ekonomiska
	tare), Bochum	samarbetsområdet
Ålderspensionsförsäkring för jordbrukare:	Landwirtschaftliche Alterskasse Rheinhessen-Pfalz (Rheinhessen- Pfalz’ ålderspensionskassa för jordbrukare), Speyer	(EES)
Arbetslöshets- och familje- förmåner:	Den behöriga arbetsförmedlingen på personens bosättnings- eller vistelseort
D. FRANKRIKE
MODERLANDET:
A. System för anställda:
1. Andra risker än
arbetslöshet och familjeförmåner: a) Som allmän
regel:	Caisse primaire d’assurance ma- ladie (Lokala sjukförsäkrings- kassan) på bosättnings- eller vistelseorten

b) Vid samtidig
tillämpning av
förordningens
artikel 19.1
och 19.2 och

35.1 i fall av
vårdförmåner
enligt systemet
för sjuk-, mo-
derskaps-, in-
validitets- och

dödsfallsförsäk-

463

ring för gruv-
arbetare:

c) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 35:

i) Allmänt
system:

aa) Som all-
män regel
utom för
Paris och
Parisre-
gionen:

För Paris
och

Parisre-
gionen:

bb) Det spe-
cialsys-
tem som
avses i
lagen om
social
trygghet,
artiklarna
L 365—
L 382:

Société de secours miniére (Före-
ningen för hjälp till gruvarbetare)
på personens bosättningsort

Caisse primaire d'assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d’assurance
maladie (Regionala sjukförsäk-
ringskassan), Paris

ii) System för-

1 a n t a r -
betare:

Caisse régionale d’assurance
maladie (Regionala sjukförsäk-
ringskassan), Strasbourg

iii) System
för gruv-
arbetare:

Caisse de mutualité sociale agri-
cole (Kassan för ömsesidig för-
säkring för jordbruket)

Caisse autonome nationale de
sécurité sociale dans les mines
(Självstyrande centralkassan för
social trygghet för gruvarbetare),
Paris

d) Vid tillämpning
av tillämp-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

464

ningsförord-
ningens artikel
36 vad avser
invalidpensio-

ner:

i) Som allmän
regel utom
för Paris
och Paris-
regionen:

För Paris
och Paris-
regionen:

ii) Det special-
system som
avses i lagen
om social

Caisse primaire d’assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse régionale d’assurance
maladie (Regionala sjukforsäk-
ringskassan), Paris

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

trygghet,

artikel

L 365—

L 382: Caisse régionale d’assurance

maladie (Regionala sjukförsäk-
ringskassan), Strasbourg

e) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 36 vad
avser ålders-
pensioner:

i) Allmänt sys-
tem:

aa) Som all-
män regel
utom för
Paris och
Parisre-
gionen:

Caisse régionale d’assurance
maladie, branche vieillesse
(Regionala sjukforsäkringskassan,
avdelningen för ålderspensionsför-
säkring)

465

30 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

För Paris 1992/93:EU1

och
Parisre-
gionen:

Bilaga 3

, , Bilaga 1

Caisse nationale d assurance ,

vieillesse des travailleurs salariés 1 aSe^ om

(Centralkassan för alderspen- °

sionsförsäkring för anställda), systemen för

Paris social trysshel

bb) Det spe-
cialsys-
tem som
avses i
lagen om
social
trygghet,

när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

artikel L

365 —L

382:

Caisse régionale d’assurance
vieillesse (Regionala ålderspen-
sionskassan), Strasbourg

ii) System för
lantarbeta-

re:

Caisse centrale de secours mutu-
els agricoles (Centralkassan för
ömsesidig hjälp inom jordbruket),
Paris

iii) System
för gruv-

arbetare:

Caisse autonome nationale de
sécurité sociale dans les mines
(Oberoende centralkassan för
gruvarbetares sociala trygghet),
Paris

f) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens

artikel 75:

Caisse primaire d’assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

2. Arbetslöshet:

a) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 80, 81

och 82.2:

Direction départementale du
travail et de la main-d’oeuvre
(Departementala arbetsmarknads-
och arbetskraftsdirektoratet) på
det arbetsställe där intyget begärs

466

b) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 83.1,
83.2 och 97:

c) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 84:

i) Total ar-
betslöshet:

ii) Partiell ar-
betslöshet:

d) Vid tillämpning
av tillämpnings-
förordningens
artikel 89:

B. System för egen-
företagare:

1. Sjukdom och moder-
skap:

Som allmän regel:

2. Vid tillämpning av
tillämpningsförord-
ningens artikel 35

Lokalkontoret av Agence natio-
nale pour 1’emploi (Centralorganet
för arbetsmarknadsfrågor)

Stadshuset på familjemedlem-
marnas bosättningsort

Association pour 1’emploi dans
1’industrie et le commerce
(Assedic) (Föreningen för syssel-
sättning inom industri och handel)
på personens bosättningsort

Direction départementale du
travail et de la main-d’oeuvre
(Departementala arbetsmarknads-
och arbetskraftsdirektoratet) på
den ort där personen är anställd

Direction départementale du
travail et de la main-d’oeuvre
(Departementala arbetsmarknads-
och arbetskraftsdirektoratet)

Organismes conventionnés par les
Caisses mutuelles régionales
(Organ som agerar för de regio-
nala ömsesidiga försäkringskas-
sornas räkning)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

467

vad avser systemet för jordbrukare:	Caisse de mutualité sociale agri- cole (Kassan för ömsesidig för-	1992/93: EU 1 Bilaga 3
	säkring för jordbruket) och alla	Bilaga 1
	andra erkända försäkringsorgan	till lagen om
3. Vid tillämpning av		samordning av
tillämpningsförord-		systemen för
ningens artikel 36		social trygghet
vad avser ålderspen-		när personer
sioner:		flyttar inom
a) System för	Caisse nationale de 1’organisation	Europeiska
hantverkare:	Caisse nationale de 1’organisation	ekonomiska
	autonome d’assurance vieillesse	samarbetsområdet
	des travailleurs non salariés des professions artisanales (Cancava) (Oberoende centrala ålderspen- sionskassan för hantverkare verk- samma som egenföretagare), Paris Caisses de base professionelles (Grundkassoma för berörda yr- ken)	(EES)
b) System för industri och
handel:	Caisse nationale de l’organisation autonome d’assurance vieillesse des travailleurs non salariés des professions industrielles et com- merciales (Organic) ( Oberoende centrala ålderspensionskassan för egenföretagare inom industri- eller handelsyrken) Caisses de base professionnelles ou interprofessionnelles (Grund- kassoma för ett eller flera yrken)
c) System för fria
yrken:	Caisse nationale d’assurance vieillesse des professions libérales (CNAVPL), sections profession- nelles (Centrala ålderspen- sionskassan för fria yrken, yrkes- avdelningama)
d) System för
advokater:	Caisse nationale des barreaux fran<?ais (CNBF) (Centralkassan för franska advokater)

468

e) System för jord-
brukare:

C. System för sjömän:

a) Vid tillämpning av
förordningens ar-
tikel 27 vad avser
systemet för sjö-
män:

Caisse nationale d’assurance vieil-
lesse mutuelle agricole (Central-
kassan för ömsesidig ålderspen-
sionsförsäkring för jordbruket)

b) Vid tillämpning av
ti 1 lämpningsförord-
ningens artikel 35:

Section Caisse générale de pré-
voyance des marins du quartier
des affaires maritimes (Allmänna
välfärdskassan för sjömän, sektion
inom kontoret för sjöfartsfrågor)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

D. Familjeförmåner:

Section Caisse générale de prévo-
yance des marins du quartier des
affaires maritimes (Allmänna
välfärdskassan för sjömän, sektion
inom kontoret för sjöfartsfrågor)
Caisse d’allocations familiales
(Kassan för familjebidrag) på
personens bosättningsort

II. UTOMEUROPEISKA

DEPARTEMENT

A. System för anställda:

Andra risker än familje-
förmåner:

Som allmän regel:

B. System för egen-
företagare:

a) Sjukdom och moder-
skap:

Caisse générale de sécurité sociale
(Allmänna kassan för social trygg-
het)

b) Ålderspensioner:

— system för hant-
verkare:

Organismes conventionnés par les
Caisses mutuelles régionales
(Organ som agerar för de regio-
nala ömsesidiga försäkringskas-
sornas räkning)

Caisse nationale de 1’organisation
autonome d’assurance- vieillesse
des travailleurs non salariés des
professions artisanales (Cancava)

469

(Oberoende centrala ålderspen-
sionskassan för hanterkare verk-
samma som egenföretagare)

— system för in-
dustri och
handel: Caisse interprofessionnelle d’assu-

rance-viellesse des industriels et
commerijants d’Algérie et d’outre-
mer (Cavicorg) (Ålderspension-
skassan för egenföretagare inom
industri och handel i Algeriet och
utanför Europa)

— system för fria
yrken:

— system för
advokater:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

C. Sjömän:

i) Invalidpensioner:

ii) Ålderspensionser:

D. Familjeförmåner:

Sections professionnelles (yrkes-
avdelningama)

Caisse nationale des barreaux
fran^ais (CNBF) (Centralkassan
för franska advokater)

Section Caisse générale de prévo-
yance des marins du quartier des
affaires maritimes (Allmänna
välfärdskassan för sjömän, sektion
inom kontoret för sjöfartsfrågor)
Section Caisse de retraite des
marins du quartier des affaires
maritimes (Alderspensionskassan
för sjömän, sektion inom kontoret
för sjöfartsfrågor)

Caisse d’allocations familiales
(Kassan för familjeförmåner) på
personens bosättningsort

E. GREKLAND

1. Arbetslöshet, familjebidrag: Opyaviapög AiraaxoXriaeug

Epyarucov SvvapiKov (OAEA)
AOrjva

(Arbetskontoret, Aten)

2. Andra förmånen Iöpupa Koipwwkwp Aa<paXiaeuv

(IKA), AOrjva
(Socialförsäkringsinstitutet för
jordbruket, Aten)

470

3. Förmåner för sjömän: Novtikö AxogaxiKÖ Tagfiio

(NAT) f] Obcog Navrou, Kcrrd
TCpiirruffr), Hcipouäg
(Sjömännens ålderspensionskassa
eller, i förekommande fall, Sjö-
manshemmet, Pireus)

F. IRLAND

1. V ård förmåner:

2. Kontantförmåner:

a) Arbetslöshetsförmåner:

b) Andra kontantförmåner:

— Eastem Health Board (Hälso-
nämnden för östra regionen),
Dublin 8

— Midland Health Board (Hälso-
nämnden för mellersta regio-
nen), Tullamore, Offaly
County

— Mid-Westem Health Board
(Hälsonämnden för mellan-
västra regionen), Limerick

— North-Eastem Health Board
(Hälsonämnden för nordöstra
regionen), Ceanannus Mor,
Meath County

— North-Westem Health Board
(Hälsonämnden för nordvästra
regionen), Manorhamilton, Le-
itrim County

— South-Eastem Health Board
(Hälsonämnden för sydöstra
regionen), Kilkenny

— Southern Health Board (Hälso-
nämnden för södra regionen),
Cork

— Western Health Board (Hälso-
nämnden för västra regionen),
Galway

Department of Social Welfare
(Socialministeriet), Dublin, inklu-
sive de regionala kontor som
ansvarar för arbetslöshetsförmåner
Department of Social Welfare
(Socialministeriet), Dublin

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

471

G. ITALIEN

1. Sjukdom (inklusive tuberkulos) och moderskap:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän
regel:

ii) För sjömän och
besättningsmän
på civilflyg-
plan:

Unitå sanitaria locale (den lokala
häl sovårdsenheten)

b) Kontantförmåner:

i) Som allmän
regel:

ii) För sjömän och
besättningsmän
på civilflyg-
plan:

B. Egenföretagare:
Vårdförmåner:

2. Olycksfall i arbetet, arbets-
sjukdomar:

A. Anställda:

a) Vårdförmåner:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän och
besättningsmän
på civilflyg-
plan:

Ministero della sanitå (Hälso-
vårdsministeriet) - det lokala
kontoret för handelsflottan eller
civilflyget

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk-
ringskassa för sjömän) som an-
svarar för området

Unitå sanitaria locale (den lokala
hälsovårdsenheten)

Unita sanitaria locale (den lokala
häl sovårdsenheten)

Ministero della sanitå (Hälso-
vårdsministeriet) - det behöriga
lokala kontoret för handelsflottan
eller civilflyget

b) Proteser och större
hjälpmedel, medi-
cinsk-juridiska för-
måner och tillhöran-
de undersökningar

och intyg samt kon-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

472

3.

tantförmåner:

B. Egenföretagare (endast
för röntgenläkare):

a) Vårdförmåner:

b) Proteser och större
hjälpmedel, medi-
cinsk-juridiska för-
måner och tillhöran-
de undersökningar
och intyg:

c) Kontantförmåner:

Invaliditet, ålderdom, efter-
levande (pensioner):

A. Anställda:

a) Som allmän regel:

b) För scenarbetare:

c) För ledande per-
sonal i industri-
företag:

d) För journalister:

Istituto nazionale per 1’assicura-
zione contro gli infortuni sul
lavoro (Centralinstitutet för för-
säkring mot olycksfall i arbetet),
de regionala kontoren

Unitå sanitaria locale (den lokala
hälsovårdsenheten)

Istituto nazionale per 1’assicura-
zione contro gli infortuni sul
lavoro (Centralinstitutet för för-
säkring mot olycksfall i arbetet),
de regionala kontoren

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren
Ente nazionale di previdenza e
assistenza per i lavoratori dello
spettacolo (Centralorganet för
social trygghet för scenarbetare),
Roma

Istituto nazionale di previdenza
per i dirigenti di aziende indust-
riale (Centralinstitutet för social
trygghet för ledande personal
inom industrin), Roma

Istituto nazionale di previdenza
per i giomalisti italiani G. Amen-
dola (Centralinstitutet G Amen-
dola för social trygghet för ita-
lienska journalister), Roma

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

473

B. Egenföretagare:

a) För läkare:

b) För apotekare:

c) För veterinärer:

d) För barnmorskor:

e) För ingenjörer och
arkitekter:

f) För lantmätare:

g) För advokater och
andra jurister:

h) För ekonomer:

i) För revisorer:

j) För arbetskonsulen-
ter:

k) För notarier:

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza medici (Centralorganet
för social trygghet för läkare)
Ente nazionale di previdenza ed
assistenza farmacisti (Centralorga-
net för social trygghet för apo-
tekare)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza veterinari (Centralorga-
net för social trygghet för veteri-
närer)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza per le ostetriche (Cent-
ralorganet för social trygghet för
barnmorskor)

Cassa nazionale di previdenza per
gli ingegneri ed architetti (Cent-
ralkassan för social trygghet för
ingenjörer och arkitekter)

Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore dei geometri
(Centralkassan för social trygghet
för lantmätare)

Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore degli awocati
e dei procuratori (Centralkassan
för social trygghet för advokater
och andra jurister)

Cassa nazionale di previdenza ed
assistenza a favore dei dottori
commercialisti (Centralkontoret
för social trygghet för ekonomer)
Cassa nationale di previdenza ed
assistenza a favore dei ragionieri
e periti commerciali (Central-
kassan för social trygghet för
revisorer)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza per i consulenti del
lavoro (Centralorganet för social
trygghet för arbetskonsulenter)

Cassa nazionale notariato (Cent-
ralkassan för notarier)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

474

1) För tullspeditörer:

4. Dödsfallsersättningar:

Fondo di previdenza a favore
degli spedizionieri doganali (Väl-
färdskassan för tullspeditörer)
Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren

Istituto nazionale per 1’assicura-
zione contro gli infortuni sul
lavoro (Centralinstitutet för för-
säkring mot olycksfall i arbetet),
de regionala kontoren

Cassa marittima (den försäk-
ringskassa för sjömän) som an-
svarar för området

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

5. Arbetslöshet för anställda:

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

6. Familjebidrag för anställda:

a) Som allmän regel:

b) För journalister:

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren
Istituto nazionale di previdenza
per i giomalisti italiani G. Amen-
dola (Centralinstitutet G. Amen-
dola för social trygghet för ita-
lienska journalister), Roma

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren
Istituto nazionale di previdenza
per i giomalisti italiani G. Amen-
dola (Centralinstitutet G Amen-
dola för social trygghet för ita-
lienska journalister), Roma

II. LUXEMBURG

1. Sjukdom, moderskap:

a) Vid tillämpning av
förordningens artikel

19, 22, 28.1, 29.1 och

31 och av tillämpnings-
förordningens artikel

17, 18, 20, 21, 22, 24,

29, 30 och 31:

Caisse nationale d’assurance
maladie des ouvriers, (Central-
sjukkassan för arbetare),
Luxembourg

475

b) Vid tillämpning av	1992/93: EU 1
förordningens artikel	Bilaga 3
27:	Den sjukkassa som enligt luxem- Bilaga l
	burgsk lagstiftning är behörig för till lagen om
	luxemburgsk delpension samordning av
Invaliditet, ålderdom, döds-	systemen för
fall (pensioner):	social trygghet
a) För arbetare:	Établissement d’assurance contre när personer
	la vieillesse et 1’invalidité, (Insti- flyttar inom
	tutionen for ålders- och invalid- Europeiska
	pensioner), Luxembourg ekonomiska
b) För tjänstemän och	samarbetsområdet
akademiker:	Caisse de pension des employés (EES) privés (Pensionskassan for tjänste- män inom den privata sektorn), Luxembourg
c) För egenföretagare inom hantverks-, handels eller
tillverkningsindustri:	Caisse de pensions des artisans, des commer?ants et industriels (Pensionskassan för egen- företagare inom hantverk, handel och industri), Luxembourg
d) För egenföretagare inom
jordbruket:	Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg
Olycksfall i arbetet och ar- betssjukdomar: a) För anställda och egen- företagare inom jord- eller skogsbruket:
	Association d’assurance contre les accidents, section agricole et forestiére (Föreningen för olycks- fallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg
b) För alla andra försäk- ringsfall på obligatorisk
eller frivillig basis:	Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg
Arbetslöshet:	Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg

476

5. Familjeförmåner:	1992/93:EU1
(Denna punkt har fått ny lydelse	Bilaga 3
genom förordning EEG nr	Bilaga 1
2332/89.)	till lagen om samordning av
I. NEDERLÄNDERNA	systemen för social trygghet
1. Sjukdom, moderskap, olycks-	när personer
fall i arbetet, arbetssjuk-	flyttar inom
domar:	Europeiska
a) Vårdförmåner:	ekonomiska
i) Institutioner på bo-	samarbetsområdet
sättningsorten: En av de behöriga försäkrings-	(EES)

kassorna för bosättningsorten efiter
personens val

ii) Institutioner
vistelseorten:

på

3.

b) Kontantförmåner:

Invaliditet:

a) När rätten till förmåner
föreligger enligt Neder-
ländernas lagstiftning
även utan tillämpning av
förordningen:

b) I alla andra fall:

Ålderdom och dödsfall (pen-
sioner):

Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
36:

Som allmän regel:

I förhållande

Belgien:

I förhållande till Tysk-
land:

Algemeen Nederlands Onderling
Ziekenfonds (Nederländernas all-
männa sjukkassa), Utrecht
Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-
ging, (Nya allmänna yrkesföre-
ningen), Amsterdam

Den behöriga Bedrijfsvereniging
(Y rkesförening)

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-
ging (Nya allmänna yrkesföre-
ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social-
försäkringsbanken), Amsterdam

Bureau voor Belgische Zaken de
sociale verzekering betreffende
(Byrå för belgiska socialtrygg-
hetsfrågor), Breda

Bureau voor Duitse Zaken van de

Vereniging van Raden van Arbeid
(Arbetsrådens förbunds avdelning
för tyska frågor), Nijmegen

477

4. Arbetslöshet:

(Denna punkt har fått ny

lydelse genom förordning

EEG nr 2332/89.)

5. Familjebidrag:

Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 73.2 och

74.2: Det Raad van Arbeid (arbetsmark-

nadsråd) inom vars distrikt famil-
jemedlemmarna är bosatta

STORBRITANNIEN

J.

1. V ård förmåner:
Storbritannien och
Nordirland:

Gibraltar:

2. Kontantförmåner (utom
familjebidrag):

Storbritannien utom
Nordirland:

Nordirland:

Gibraltar:

3. Familjebidrag:

Vid tillämpning av förord-
ningens artiklar 73 och 74:
Storbritannien utom
Nordirland:

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Myndigheter som utger förmåner
från National Health Service
(Nationella hälsovårdstjänsten)
Medical and Public Health De-
partment, (Hälso- och sjukvårds-
departementet), Gibraltar

Department of Health and Social
Security (Overseas Branch),
(Departementet för hälsovård och
social trygghet (sektionen för
utomeuropeiska ärenden)), UK-
Newcastle upon Tyne NE98 1YX
Department of Health and Social
Services (Overseas Branch),
(Departementet för hälsovård och
sociala tjänster (sektionen för
utomeuropeiska ärenden)), UK-
Belfast BT4 3HH

Departement of Labour and Social
Security (Arbets- och socialför-
säkringsdepartementet), Gibraltar

Department of Health and Social
Security, Child Benefit Centre
(Washington), (Departementet för
hälsovård och social trygghet,
enheten för förmåner till bam

478

(Washington)), UK-Newcastle 1992/93:EU1
upon Tyne NE88 1AA Bilaga 3

Nordirland:

Department of Health and Social Bilaga 1

Services, (Departementet för till lagen om

hälsovård och sociala tjänster), samordning av
UK-Belfast BT4 3HH systemen för

Gibraltar:

Department of Labour and Social social trygghet
Security (Arbets- och socialför- när personer

säkringsdepartementet), Gibraltar flyttar inom

Europeiska

ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

479

BILAGA 4

FÖRBINDELSEORGAN

(Tillämpningsförordningens artikel 3.1, 4.4 och 122)

A. BELGIEN

1. Sjukdom och moderskap:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet:

b) Särskilt invaliditetssys-
tem för gruvarbetare:

c) Invaliditetssystem för
sjömän:

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijksin-
stituut voor ziekte- en in-
validiteitsverzekering, Brussel
(Centralinstitutet för sjuk- och
invaliditetsfÖrsäkring), Bryssel
Caisse de secours et de prévoy-
ance en faveur des marins navigu-
ant sous pavillon beige - Hulp- en
voorzorgskas voor zeevarenden
onder Belgische vlag (Hjälp- och
välfärdskassan för sjömän som
seglar under belgisk flagg), Ant-
werpen

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invalidi-
tetsverzekering, Brussel (Central-
institutet för sjuk- och invaliditets-
fÖrsäkring), Bryssel

Fonds national de retraite des
ouvriers-mineurs, Bruxelles
Nationaal pensioenfonds voor
mijnwerkers, Brussel (Centrala
pensionskassan för gruvarbetare),
Bryssel

Caisse de secours et de prévoyan-
ce en faveur des marins naviguant
sous pavillon beige - Hulp- en
voorzorgskas voor zeevarenden
onder Belgische vlag (Hjälp- och
välfärdskassan för sjömän som
seglar under belgisk flagg), Ant-
werpen

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

480

3. Ålderdom, dödsfall (pensio-
ner):

a) Vid tillämpning av till-
lämpningsförordningens
artikel 41—43 och
45—50:

b) Vid tillämpning av
tillämpningsförordningens
artikel 45 (utbetalande
institution), 53.1, 110,

111.1 och 111.2:

Office national des pensions pour
travailleurs salariés, Bruxelles -
Rijksdienst voor werknemerspen-
sioenen, Brussel (Centralpensions-
kontoret för anställda, Bryssel)

Institut national d’assurances
sociales pour travailleurs indépen-
dants, Bruxelles - Rijksinstituut
voor de sociale verzekeringen der
zelfstandigen, Brussel (Centralins-
titutet för socialförsäkring för
egenföretagare, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

4. Olycksfall i arbetet och ar-
betssjukdomar:

5. Dödsfallsersättning:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Caisse nationale des pensions de
retraite et de survie, Bruxelles -
Rijkskas voor rust - en over-
levingspensioenen, Brussel (Cent-
ralkassan för ålders- och efter-
levandepensioner, Bryssel)

Ministére de la prévoyance
sociale, Bruxelles - Ministerie van
sociale voorzorg, Brussel (Minis-
teriet för social välfärd, Bryssel)

Institut national d’assurance mala-
die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
instituut voor ziekte- en invalidi-
teitsverzekering, Brussel (Centra-
linstitutet för sjuk- och invalidi-
tetsförsäkring, Bryssel)

Caisse de secours et de prévoy-
ance en faveur des marins navigu-
ant sous pavillon beige - Hulp- en
voorzorgskas voor zeevarenden
onder Belgische vlag (Hjälp- och
välfärdskassan för sjömän som
seglar under belgisk flagg), Ant-
werpen

481

31 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

6. Arbetslöshet:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

Office national de 1’emploi,
Bruxelles - Rijksdienst voor ar-
beidsvoorziening, Brussel (Cent-
ralkontoret för arbetsmarknads-
frågor, Bryssel)

Pool des marins de la marine
marchande - Pool van de zee-
lieden ter koopvaardij (Handels-
flottans pool), Antwerpen
Office national d’allocations
familiales pour travailleurs sala-
riés, Bruxelles - Rijksdienst voor
kinderbijslag voor werknemers,
Brussel (Centralkontoret för
familjebidrag till anställda,
Bryssel)

Institut national d’assurances
sociales pour travailleurs indépen-
dants, Bruxelles - Rijksinstituut
voor de sociale verzekeringen der
zelfstandigen, Brussel (Central-
institutet för socialförsäkring för
egenföretagare, Bryssel)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

B. DANMARK

DANMARK UTOM GRÖNLAND

1. Förmåner vid sjukdom,
havandeskap och barns
födelse:

2. Pensioner enligt lagstift-
ning om ålders- och
änkepensioner samt
förmåner enligt lagen
invalidpensioner:

3. Rehabiliteringsförmåner:

Förmåner vid olycksfall
i arbetet och arbets-

sjukdomar:

5. Familjeförmåner (familje-
bidrag):

6. Dödsfallsersättningar:

7. Pensioner enligt loven
om arbejdsmarkedets
tiUeegspension (lagen om
tilläggspension för
anställda):

Sikringsstyrelsen
ringsstyrelsen),
Kobenhavn

(Försäk-

482

8. Arbetslöshetsförmåner: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

nadsdirektoratet), Kobenhavn

II. GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts

genom förordning EEG nr

1661/85.)

C. TYSKLAND

1. Sjukförsäkring:

2. Olycksfallsförsäkring:

Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för
lokala sjukkassor), Bonn-Bad
Godesberg

Hauptverband der gewerblichen
Berufsgenossenschaften (Central-
förbundet för yrkesföreningar
inom industrin), Bonn

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

3. Pensionsförsäkring för ar-
betare:

a) Vid tillämpning av till-
lämpningsförordningens
artikel 3.2:

Verband Deutscher Rentenver-
sicherungsträger (Förenade tyska
pensionsförsäkringsinstitutioner-
na), Franfurt am Main

b) Vid tillämpning av
tillämpningsförordning-
ens artikel 51 och 53.1
samt som utbetalande
organ enligt tillämp-
ningsförordningens
artikel 55:

i) I förhållande till
Belgien:

ii) I förhållande till
Danmark:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf

Landesversicherungsanstalt
Schleswig-Holstein (Schleswig-
Holsteins försäkringsanstalt),
Lubeck

483

iii) I förhållande till
Frankrike:

iv)	I förhållande Grekland:	till
v)	I förhållande Italien:	till
vi)	I förhållande Luxemburg:	till
vii)	I förhållande Nederländerna:	till

viii) I förhållande till
Irland och
Storbritannien:

4. Pensionsförsäkring för
tjänstemän:

5. Pensionsförsäkring för gruv-
arbetare:

6. Ålderspensionsförsäkring för
jordbrukare:

Landesversicherungsanstalt
Rheiland-Pfalz (Rhenland-Pfalz’
försäkringsanstalt), Speyer eller,
som behörig institution enligt
bilaga 2, Landesversicherungs-
anstalt Saarland (Saarlands för-
säkringsanstalt), Saarbrucken

Landesversicherungsanstalt
Wurttemberg (Wurttembergs för-
säkringsanstalt), Stuttgart

Landesversicherungsanstalt
Schwaben (Schwabens försäk-
ringsanstalt), Augsburg

Landesversicherungsanstalt
Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz’
försäkringsanstalt), Speyer

Landesversicherungsanstalt
Westfalen (Westfalens försäk-
ringsanstalt), Munster

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Landesversicherungsanstalt Freie
und Hansestadt Hamburg (Den
fria och Hansastaden Hamburgs
försäkringsanstalt), Hamburg

Bundesversicherungsanstalt fur
Angestellte (Förbunds- försäk-
ringsanstalten för tjänstemän),
Berlin

Bundesknappschaft (Förbunds-
försäkringskassan för gruvar-
betare), Bochum

Landwirtschaftliche Alterskasse
Rheinhessen-Pfalz (Rhen-Hessen-
Pfalz’ ålderspensionskassa för
jordbrukare), Speyer

484

7. Tilläggsförsäkring för ar-

betare inom järn- och stål-

industrin: Landesversicherungsanstalt Saar-

land, Abteilung Huttenknapps-
chaftliche Pensionsversicherung
(Saarlands försäkringsanstalt,
avdelningen för pensionsförsäk-
ring för arbetare inom järn- och
stålindustrin), Saarbrucken

8. Arbetslöshets- och familje-

förmåner: Hauptstelle der Bundesanstalt för

Arbeit (Huvudkontoret för det
federala arbetsmarknadsinstitutet),
Numberg

D. FRANKRIKE

1. Som allmän regel: Centre de sécurité sociale des

travailleurs migrants (Centrum för
migrerande arbetares sociala
trygghet), Paris

2. För gruvarbetarnas system

(invaliditet, ålderdom och

dödsfall (pensioner): Caisse autonome nationale de

sécurité sociale dans les mines
(Oberoende centralkassan för
gruvarbetares sociala trygghet),
Paris

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

E. GREKLAND

1. Som allmän regel:

2. Arbetslöshet, familjebidrag:

3. För sjömän:

Iöpu/xa KoirwwKcér Aa<paÅi'acwp
(IKA), Aöijra

(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)
Opyapia/xoi; ArraaxoM^^C
Epyarixou Avpapocou (OAEA),
AQ-qva (Arbetskontoret, Aten)
NavriKO A-ironaxiKÖ Tafieio
(NAT), rkipaiac; (Sjömännens
pensionskassa, Pireus)

1. Vårdförmåner:

2. Kontantförmånen

F. IRLAND

Department of Health (Hälso-
vårdsministeriet), Dublin

Department of Social Welfare

(Socialministeriet), Dublin

485

G. ITALIEN		1992/93: EU 1
1. Sjukdom (inkl, tuberkulos),		Bilaga 3
moderskap:		Bilaga 1
A. Anställda:		till lagen om
a) Vårdförmåner:	Ministero della sanitå (Hälso-	samordning av
	vårdsministeriet), Roma	systemen för
b) Kontantförmåner:	Istituto nazionale della previdenza	social trygghet
	sociale, direzione generale (Gene-	när personer
	raldirektoratet för centralinstitutet	flyttar inom
	för social trygghet), Roma	Europeiska
B. Egenföretagare:		ekonomiska
Vårdförmåner:	Ministero della sanitå (Hälso-	samarbetsområdet
	vårdsministeriet), Roma	(EES)
2. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar: A. Anställda:
a) Vårdförmåner:	Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma
b) Proteser och större	Istituto nazionale per 1’assicu-
hjälpmedel, medi-	razione contro gli infortuni sul
cinsk-juridiska för-	lavoro, direzione generale (Gene-
måner, undersök-	raldirektoratet för centralinstitutet
ningar och intyg om	för försäkring mot olycksfall i
sådana samt kon-	arbetet), Roma
tantförmåner: B. Egenföretagare (endast för röntgenläkare):
a) Vårdförmåner:	Ministero della sanitå (Hälso- vårdsministeriet), Roma
b) Proteser och större hjälpmedel, medi- cinsk-juridiska förmåner, under- sökningar och intyg
om sådana:	Istituto nazionale per 1’assicura- zione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma
c) Kontantförmåner:	Istituto nazionale per 1’assicu- razione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Gene- raldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

486

3. Invaliditet, älderdom, efter-
levande, arbetslöshet,
familjebidrag:

Istituto nazionale della previdenza
sociale, direzione generale, Roma
(Generaldirektoratet för central-
institutet för social välfärd), Roma

H. LUXEMBURG

I. VID UTGIVANDE AV FÖRMÅNER:

Sjukdom, moderskap:

2. Invaliditet, älderdom, döds-
fall (pensioner):

a) För arbetare:

b) För tjänstemän och
akademiker:

Caisse nationale d’assurance
maladie des ouvriers (Centralsjuk-
kassan för arbetare), Luxembourg.
De medel som behövs utöver dess
andel skall tillhandahållas av
övriga sjukkassor från ett arbets-
kapital som skall bestå av erfor-
derliga förskott som bestäms av
Generalinspektoratet för social
trygghet

Établissement d’assurance contre
la vieillesse et 1’invalidité (Institu-
tionen för ålders- och invalidi-
tetspensioner), Luxembourg

Caisse de pension des employés
privés (Pensionskassan för tjänste-
män inom den privata sektorn),
Luxembourg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

c) För egenföretagare inom
hantverks-, handels-
eller tillverkningsin-
dustri:

d) För egenföretagare inom
jordbruket:

Caisse de pension des artisans,
des commenjants et industriels
(Pensionskassan för självständiga
företagare), Luxembourg

Caisse de pension agricole (Pen-
sionskassan för jordbruket),
Luxembourg

Olycksfall i arbetet och
arbetssjukdomar:

a) För anställda och egen-

företagare inom jord-
eller skogsbruket:

Association d’assurance contre les
accidents, section agricole et

487

b) För alla andra försäk-
ringsfall på obligatorisk
eller frivillig basis:

4. Arbetslöshet:

forestiére (Föreningen för olycks-
fallsförsäkring, sektionen för jord-
och skogsbruket), Luxembourg

Association d’assurance contre les
accidents, section industrielle
(Föreningen för olycksfallsförsäk-
ring, sektionen för industrin),
Luxembourg

Administration de 1’emploi (Ar-
betskontoret), Luxembourg

5. Familjeförmåner:

(Denna punkt har fått ny
lydelse genom förordning
EEG nr 2332/89.)

6. Dödsfallsersättningar:

a) Vid tillämpning av för-
ordningens artikel 66:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

b) I andra fall:

II. AVDRA FALL:

Caisse nationale d’assurance
maladie des ouvriers (Central-
sjukkassan för arbetare),
Luxembourg

De institutioner som avses i punk-
terna 1, 2 eller 3, beroende på
vilken försäkringsgren som an-
svarar för förmånens utgivande.
Inspection générale de la sécurité
sociale (Generalinspektoratet för
social trygghet), Luxembourg

I. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukdom, moderskap, in-
validitet, olycksfall i arbetet,
arbetssjukdomar och ar-
betslöshet:

a) Vårdförmåner:

b) Kontantförmåner:

2. Ålderdom, dödsfall (pen-
sioner), familjeförmåner:

a) Som allmän regel:

b) I förhållande till

Belgien:

Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk-
kassor), Amstelveen

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-
ging (Nya allmänna yrkesföre-
ningen), Amsterdam

Sociale Verzekeringsbank (Social-
försäkringsbanken), Amsterdam

Bureau voor Belgische Zaken de
sociale verzekering betreffende

488

(Byrå för belgiska sociala trygg-	1992/93:EU1
hetsfrågor), Breda	Bilaga 3
c) I förhållande till Tysk-	Bilaga 1
land: Bureau voor Duitse Zaken van de	till lagen om
Vereniging van Raden van Arbeid	samordning av
(Arbetsrådens förbundsavdelning	systemen för
för tyska frågor), Nijmegen	social trygghet när personer
J. STORBRITANNIEN	flyttar inom Europeiska
Storbritannien utom Nordirland: Department of Health and Social	ekonomiska
Security (Overseas Branch) (De-	samarbetsområdet
partementet för hälsovård och social trygghet (utanför Brittiska öama)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 1YX	(EES)
Nordirland: Department of Health and Social Services for Northern Ireland (Overseas Branch) (Departementet för hälsovård och social trygghet för Nordirland (utanför Brittiska öama)), UK-Belfast BT4 3HH
Gibraltar: Department of Health and Social Security (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och social trygghet (utanför Brittiska öama)), UK-Newcastle upon Tyne NE98 1YX

489

BILAGA 5

TII.LÄMPNINGSBESTÄMMELSER I BILATERALA KONVEN-
TIONER SOM FORTFARANDE GÄLLER

(Tillämpningsförordningens artikel 4.5, 5, 53.3, 104, 105.2, 116, 121
och 122)

Allmänt

1. När bestämmelserna i denna bilaga avser konventionsbestämmelser
eller bestämmelser i förordning nr 3, 4 eller 36/63 (EEG) skall
dessa hänvisningar ersättas av hänvisningar till motsvarande be-
stämmelser i förordningen eller tillämpningsförordningen, såvida
bestämmelserna i dessa konventioner inte förblir gällande genom
att förtecknas i förordningens bilaga 2.

2. Uppsägningsklausulen i en konvention av vilken vissa bestämmel-
ser förtecknas i denna bilaga skall förbli giltig för dessa bestäm-
melser.

1. BELGIEN — DANMARK

Överenskommelsen den 23 november 1978 om ömsesidigt avstående
från återbetalning enligt förordningens artikel 36.3 (vårdförmåner vid
sjukdom och moderskap) och tillämpningsförordningens artikel 105.2
(kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

2. BELGIEN - TYSKLAND

a) Administrativa överenskommelsen nr 2 den 20 juli 1965 om
tillämpningen av tilläggsavtal nr 3 till den allmänna konventionen
den 7 december 1957 (betalning av pensioner för perioder innan
konventionen trädde i kraft).

b) Artikel 9.1 i avtalet den 20 juli 1965 om tillämpningen av Euro-
peiska ekonomiska gemenskapens råds förordningar nr 3 och 4 om
social trygghet för migrerande arbetare.

c) Avtalet den 6 oktober 1964 om återbetalning av vårdförmåner som
har utgetts till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, med
tillämpning av artikel 14.3 i förordning nr 36/63/EEG och artikel

73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 4.

d) Avtalet den 29 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

e) Avtalet den 4 december 1975 om avstående från återbetalning av
de förmåner som har utgetts till arbetslösa personer.

3. BELGIEN - FRANKRIKE

a) Överenskommelsen den 22 december 1951 om tillämpningen av
artikel 23 i tilläggsavtalet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor
och liknande företag).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

490

b) Den administrativa överenskommelsen den 21 december 1959 som
kompletterar den administrativa överenskommelsen den
22 december 1951 som har träffats enligt artikel 23 i tilläggsav-
talet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).

c) Överenskommelsen den 8 juli 1964 om återbetalningen av vårdför-
måner som har utgetts till personer som tidigare var gränsarbetare,
med tillämpning av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och
artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förord-
ning nr 4.

d) Del I, II och III i avtalet den 5 juli 1967 om läkarundersökningar
och administrativa kontroller av gränsarbetare som är bosatta i
Belgien och arbetar i Frankrike.

e) Avtalet den 14 maj 1976 om avstående från återbetalning av kost-
naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar,
som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

f) Avtalet den 3 oktober 1977 om tillämpningen av artikel 92 i för-
ordning EEG nr 1408/71 (återbetalning av socialavgifter).

g) Avtalet den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från den ersätt-
ning som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för
arbetslöshetsförmåner).

h) Den administrativa överenskommelsen den 6 mars 1979 om för-
farandet vid tillämpningen av tilläggskonventionen den 12 oktober
1978 om social trygghet mellan Belgien and Frankrike såvitt gäller
dess bestämmelser om egenföretagare.

4. BELGIEN — GREKLAND

Ingen konvention.

5. BELGIEN - IRLAND

Skriftväxlingen den 19 maj och den 28 juli 1981 om förordningens
artikel 36.3 och 70.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kost-
naderna för vårdförmåner och arbetslöshetsförmåner enligt bestämmel-
serna i förordningens avdelning III kapitel 1 och 6) och tillämpnings-
förordningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av
kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

6. BELGIEN - ITALIEN

a) Artikel 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, artikel 24 andra
och tredje styckena samt artikel 28.4 i den administrativa överens-
kommelsen den 20 oktober 1950, enligt ändringen i korrigering 1
den 10 april 1952, korrigering 2 den 9 december 1957 och korri-
gering 3 den 21 februari 1963.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

491

b) Artikel 6, 7, 8 och 9 i avtalet den 21 februari 1963 i den utsträck-
ning de gäller tillämpningen av Europeiska ekonomiska gemen-
skapens råds forordningar 3 och 4 om social trygghet för migre-
rande arbetare.

c) Avtalet den 12 januari 1974 om tillämpningen av tillämpningsför-
ordningens artikel 105.2.

d) Avtalet den 31 oktober 1979 om tillämpningsförordningens artikel
18.9.

7. BELGIEN - LUXEMBURG

a) Den administrativa överenskommelsen den 16 november 1959 om
tillämpningen av konventionen den 16 november 1959 enligt änd-
ringarna den 12 februari 1964 och den 10 februari 1966 utom
artikel 5—9.

b) Avtalet den 24 juli 1964 om återbetalning av vårdförmåner som
utges till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, vid tillämp-
ningen av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel

73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens förordning nr 4.

c) Avtalet den 28 januari 1961 om återbetalning av socialavgifter.

d) Avtalet den 1 augusti 1975 om avstående från den återbetalning
som avses i artikel 36.3 i rådets förordning EEG nr 1408/71 den
14 juni 1971 av utgifter för sjuk- och moderskapsförsäkrings
vårdförmåner till en arbetares familjemedlemmar som inte är
bosatta i samma land som arbetaren.

e) Avtalet den 16 april 1976 om avstående från återbetalning av
kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar
enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

f) Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 om förfaranden för att
bestämma den lagstiftning som gäller egenföretagare.

8. BELGIEN - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 6, 9—15 och 17.4 i avtalet den 7 februari 1964 om
familjebidrag och bidrag vid barns födelse.

b) Avtalet den 21 mars 1968 om uppbörd och återbetalning av social-
avgifter och den administrativa överenskommelsen den
25 november 1970 som träffats enligt det nämnda avtalet.

c) Avtalet den 24 december 1980 om sjukförsäkring (hälsovård).

d) Avtalet den 12 augusti 1982 om sjuk-, moderskaps- och invalidi-
tetsförsäkring.

9. BELGIEN - STORBRITANNIEN

a) Skriftväxlingen den 4 maj och 14 juni 1976 om tillämpningsföror-
dningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnader-
na för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

492

b) Skriftväxlingen den 18 januari och 14 mars 1977 om förord-
ningens artikel 36.3 (uppgörelse om återbetalning av eller avstå-
ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som
utges enligt villkoren i förordningens avdelning III kapitel 1, i
dess lydelse efter skriftväxlingen den 4 maj och 23 juli 1982
(överenskommelse om återbetalning av utgifter enligt förord-
ningens artikel 22.1 a.)

10. DANMARK — TYSKLAND

a) Artiklarna 8—14 i överenskommelsen den 4 juni 1954 om tillämp-
ningen av konventionen den 14 augusti 1953.

b) Avtalet den 27 april 1979 om

i) delvis ömsesidigt avstående från kostnaderna för den återbetal-
ning som avses i förordningens artikel 36.3 och 63.3 och
ömsesidigt avstående från den återbetalning som avses i för-
ordningens artikel 70.3 och i tillämpningsförordningens artikel

105.2 (delvis avstående från kostnader för återbetalning av
vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet
och arbetssjukdomar och avstående från kostnaderna för åter-
betalning av arbetslöshetsförmån samt administrativa kont-
roller och läkarundersökningar),

ii) tillämpningsförordningens artikel 93.6 (metod för bestämning
av det belopp som skall återbetalas för vårdförmåner för
sjukdom och moderskap).

11. DANMARK — FRANKRIKE

Överenskommelsen den 29 juni 1979 och tilläggsöverenskommelsen den
10 juli 1980 om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt artikel

36.3 och 63.3 (vårdförmåner för sjukdom, moderskap, olycksfall i
arbetet och arbetssjukdomar) och överenskommelsen den 29 juni 1979
om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artikel

70.3 (arbetslöshetsförmåner) och tillämpningsförordningens artikel

105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

12. DANMARK - GREKLAND

Ingen konvention.

13. DANMARK - IRLAND

Skriftväxlingen den 22 december 1980 och den 11 februari 1981 om
ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför-
måner som har utgetts enligt försäkring för sjukdom, moderskap och
olycksfall i arbetet samt arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för
administrativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel

36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

493

14. DANMARK — ITALIEN

Skriftväxlingen den 12 november 1982 och 12 januari 1983 om förord-
ningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna-
derna för vårdförmåner för sjukdom och moderskap som utges enligt
förordningens avdelning III kapitel 1 utom förordningens artikel 22.1 c.

15. DANMARK — LUXEMBURG

Avtalet den 19 juni 1978 om ömsesidigt avstående från sådan återbetal-
ning som avses i förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämp-
ningsförordningens artikel 105.2 (kostnaderna för vårdförmåner vid
sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, kostna-
derna för arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administrativa
kontroller och läkarundersökningar).

16. DANMARK - NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 30 mars och 25 april 1979 om förordningens artikel

36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalning av kostna-
derna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet
och arbetssjukdomar).

17. DANMARK — STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 30 mars och 19 april 1977 om förordningens artik-
lar 36.3, 63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2 om
avstående från återbetalningen av kostnaderna för

a) vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdelning
III kapitel 1 eller 4,

b) förmåner som utges enligt förordningens artikel 69, och

c) administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i
tillämpningsförordningens artikel 105.

18. TYSKLAND - FRANKRIKE

a) Artikel 2—4 och 22—28 i den administrativa överenskommelsen
nr 2 den 31 januari 1952 om tillämpningen av den allmänna kon-
ventionen den 10 juli 1950.

b) Artikel 1 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel

74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som har
utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).

c) Avtalet den 14 oktober 1977 om avstående från den återbetalning
som avses i förordningens artikel 70.3 (kostnaderna för ar-
betslöshetsförmåner).

d) Avtalet den 26 maj 1981 om förordningens artikel 36.3 (ömse-
sidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför-
måner vid sjukdom som utges enligt förordningens artikel 32 till
pensionärer som tidigare var gränsarbetare, till deras familjemed-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

494

lemmar eller till deras efterlevande).

e) Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av förordningens ar-
tikel 92 (uppbörd och återfäende av socialavgifter).

f) Avtalet den 26 maj 1981 om tillämpningen av tillämpningsförord-
ningens artikel 105.2 (ömsesidigt avstående från återbetalning av
kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersök-
ningar).

19. TYSKLAND — GREKLAND

a) Artikel 1 och 3—6 i den administrativa överenskommelsen den 19
oktober 1962 och den andra administrativa överenskommelsen den
23 oktober 1972 om konventionen om arbetslöshetsförsäkring den
31 maj 1961.

b) Avtalet den 11 maj 1981 om återbetalningen av familjebidrag.

c) Avtalet den 11 mars 1982 om återbetalningen av kostnaderna för
vårdförmåner vid sjukdom.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

20. TYSKLAND - IRLAND

Avtalet den 20 mars 1981 om förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3
(ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för förmåner
vid sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och
av arbetslöshetsförmåner) samt tillämpningsförordningens artikel 105.2
(ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administra-
tiva kontroller och läkarundersökningar).

21. TYSKLAND — ITALIEN

a) Artikel 14, 17.1, 18, 35, 38.1, 39, 42, 45.1 och 46 i den adminis-
trativa överenskommelsen den 6 december 1953 om tillämpningen
av konventionen den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner).

b) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av
artiklarna 73.4 och 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vård-
förmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade per-
soner).

c) Avtalet den 5 november 1968 om de behöriga tyska institutioner-
nas återbetalning av utgifter vid utgivandet av vårdförmåner i
Italien genom italienska sjukförsäkringsinstitutioner till familje-
medlemmar till italienska arbetare som är försäkrade i För-
bundsrepubliken Tyskland.

22. TYSKLAND — LUXEMBURG

a) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av
artiklarna 73.4 och 74.5 i förordningen nr 4 (återbetalning av

495

vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade
personer).

b) Avtalet den 9 december 1969 om avstående från sådan återbetal-
ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av
utgifter som har uppkommit vid utgivande av vårdförmåner vid
sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gräns-
arbetare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlem-
mar av hans familj.

c) Avtalet den 14 oktober 1975 om avstående från återbetalning av
kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar
som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

d) Avtalet den 14 oktober 1975 om uppbörd och återfående av social-
avgifter.

e) Avtalet den 20 juli 1978 om ömsesidigt avstående från den åter-
betalning som avses i förordningens artikel 63.3 (ömsesidigt avstå-
ende från kostnaderna för vårdförmåner för olycksfall i arbetet
och arbetssjukdomar).

23. TYSKLAND - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9, 10.2—5, 17, 18, 19 och 21 i den administrativa öve-
renskommelsen nr 1 den 18 juni 1954 om konventionen den 29
mars 1951 (sjukförsäkring och utgivande av pensioner).

b) Avtalet den 27 maj 1964 om avstående från återbetalningen av
utgifter som har uppkommit för läkarundersökningar och administ-
rativa kontroller vid försäkring för invaliditet, ålderdom och efter-
levande (pensionsförsäkring).

c) Artikel 1—4 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel

73.4, 74.5 och 75.3 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdför-
måner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer).

d) Avtalet den 21 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

e) Avtalet den 3 september 1969 om avstående från den återbetal-
ning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av
utgifter som har uppkommit vid utgivandet av vårdförmåner vid
sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gränsar-
betare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlemmar
av hans familj.

f) Avtalet den 22 juli 1976 om avstående från återbetalning av ar-
betslöshetsförmåner.

g) Avtalet den 11 oktober 1979 om tillämpningen av förordningens
artikel 92 (det minsta belopp som har fastställts för återbetalning
av socialavgifter).

h) Avtalet den 15 februari 1982 om tillämpningen av förordningens
artikel 20 för familjemedlemmar till gränsarbetare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

496

24. TYSKLAND — STORBRITANNIEN

a) Artikel 8, 9, 25—27 och 29—32 i överenskommelsen den 10
december 1964 om tillämpningen av avtalet den 20 april 1960.

b) Avtalet den 29 april 1977 om avstående från återbetalningen av
kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall
i arbetet och arbetssjukdomar, kostnader för arbetslöshetsförmåner
och kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök-
ningar.

25. FRANKRIKE — GREKLAND

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

26. FRANKRIKE — IRLAND

Skriftväxlingen den 30 juli och 26 september 1980 om ömsesidigt avstå-
ende från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som har utgetts
enligt försäkring för sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och ar-
betssjukdomar och arbetslöshetsförmåner och kostnaderna för administ-
rativa kontroller och läkarundersökningar (förordningens artikel 36.3,

63.3 och 70.3 och tillämpningsförordningens artikel 105.2).

27. FRANKRIKE - ITALIEN

Artikel 2—4 i den administrativa överenskommelsen den 12 april 1950
om tillämpningen av den allmänna konventionen den 31 mars 1948
(höjning av franska pensioner för olycksfall i arbetet).

28. FRANKRIKE — LUXEMBURG

a) Avtalet den 24 februari 1969 som har träffats enligt artikel 51 i
förordning nr 3 och den administrativa överenskommelsen av
samma datum som har träffats enligt nämnda avtal.

b) Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som
avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den
14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller
moderskapsförsäkring som utges till en arbetares familjemedlem-
mar som inte är bosatta inom samma land som arbetaren.

c) Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från den återbetalning, som
avses i artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den
14 juni 1971, av kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller
moderskapsförsäkring som utges till tidigare gränsarbetare, med-
lemmar av deras familjer eller deras efterlevande.

d) Avtalet den 2 juli 1976 om avstående från återbetalning av kostna-
derna för administrativa kontroller och läkarundersökningar som
avses i artikel 105.2 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den
21 mars 1972.

497

32 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

29. FRANKRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Skriftväxlingen den 5 maj och 21 juni 1960 om artikel 23.5 i
förordning nr 3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som
utges till familjemedlemmar till försäkrade personer och till pen-
sionärer och deras familjemedlemmar).

b) Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av
utgifter för den läkarvård som ges till pensionssökande och deras
familjemedlemmar och till familjemedlemmar till pensionärer
inom förordningens ram.

c) Avtalet den 28 april 1977 om avstående från återbetalning av
kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar
som avses i tillämpningsförordningens artikel 105.

30. FRANKRIKE - STORBRITANNIEN

a) Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om förordningens
artikel 36.3 och 63.3 (överenskommelse om återbetalning eller
avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som
utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4).

b) Skriftväxlingen den 25 september 1980 och den 27 januari 1981
om förordningens artikel 36.3 (ömsesidigt avstående under en inte
specificerad period från återbetalning av vårdförmåner som utges
enligt förordningens artikel 28, 28 a och 29.1 a).

c) Skriftväxlingen den 25 mars och 28 april 1977 om tillämpnings-
förordningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kost-
naderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

31. GREKLAND - IRLAND

Ingen konvention.

32. GREKLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

33. GREKLAND — LUXEMBURG

Ingen konvention.

34. GREKLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

35. GREKLAND - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

498

36. IRLAND — ITALIEN

Ingen konvention.

37. IRLAND — LUXEMBURG

Skriftväxlingen den 26 september 1975 och den 5 augusti 1976 om
förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförordningens
artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdför-
måner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel 1 eller 4,
och de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar
som avses i tillämpningsförordningens artikel 105).

38. IRLAND - NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 28 juli och den 10 oktober 1978 om förordningens
artikel 36.3 och 63.3 (delvis ömsesidigt avstående från återbetalningen
av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, olycksfall i
arbetet och arbetssjukdomar).

39. IRLAND - STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen den 9 juli 1975 om förordningens artikel 36.3 och 63.3
(överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av
kostnaderna för vårdförmåner som utges enligt i förordningens avdel-
ning III kapitel 1 eller 4) och tillämpningsförordningens artikel 105.2
(avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kont-
roller och läkarundersökningar).

40. ITALIEN - LUXEMBURG

Artikel 4.5 och 6 i den administrativa överenskommelsen den 19 januari
1955 om tillämpningsbestämmelserna i den allmänna konventionen om
social trygghet (sjukförsäkring för jordbruksarbetare).

41. ITALIEN - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9 tredje stycket och artikel 11 tredje stycket i den admi-
nistrativa överenskommelsen den 11 februari 1955 om tillämp-
ningen av den allmänna konventionen den 28 oktober 1952 (sjuk-
försäkring).

b) Avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 75.3 i för-
ordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till pen-
sionärer och deras familjemedlemmar).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

42. ITALIEN — STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

499

43. LUXEMBURG — NEDERLÄNDERNA

a) Avtalet den 1 november 1976 om avstående från återbetalning av
kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar
som har träffats enligt tillämpningsförordningens artikel 105.2.

b) Avtalet den 3 februari 1977 om avstående från återbetalning av
kostnaderna för vårdförmåner vid sjuk- eller moderskapsförsäkring
som utges enligt artikel 19.2, 26, 28 och 29.1 i rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971.

44. LUXEMBURG — STORBRITANNIEN

a) Skriftväxlingen den 28 november och 18 december 1975 om för-
ordningens artikel 70.3 (avstående från återbetalning av förmåner
som utges enligt förordningens artikel 69).

b) Skriftväxlingen den 18 december 1975 och den 20 januari 1976
om förordningens artiklar 36.3 och 63.3 och tillämpningsförord-
ningens artikel 105.2 (avstående från återbetalning av kostnaderna
för vårdförmåner som utges enligt villkoren i förordningens avdel-
ning III kapitel 1 eller 4, och även av kostnaderna för de administ-
rativa kontroller och läkarundersökningar som avses i tillämp-
ningsförordningens artikel 105).

45. NEDERLÄNDERNA — STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 andra meningen i den administrativa överenskommelsen
den 12 juni 1956 om tillämpningen av konventionen den
11 augusti 1954.

b) Skriftväxlingen den 8 och 28 januari 1976 om förordningens
artikel 70.3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som
utges enligt förordningen av artikel 69).

c) Skriftväxlingen den 24 februari och den 5 mars 1976 om förord-
ningens artiklar 36.3 och 63.3 (avstående från återbetalning av
vårdförmåner som utges enligt förordningens avdelning III kapitel
1 eller 4).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

500

BILAGA 6

FÖRFARANDE VID BETALNING AV FÖRMÅNER

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten for Spanien
och Portugal.)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

501

BILAGA 7	1992/93: EU 1
BANKER	Bilaga 3
(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.)	Bilaga 1 till lagen om samordning av

systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

502

BILAGA 8

UTGIVANDE AV FAMIJEFÖRMÅNER

(Denna bilaga har fått ny lydelse genom Anslutningsakten för Spanien
och Portugal.)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

503

BILAGA 9

BERÄKNING AV DEN GENOMSNITTLIGA ÅRSKOSTNADEN
FÖR VÅRDFÖRMÅNER

(Tillämpningsförordningens artikel 4.9, 94.3 a och 95.3 a)

A. BELGIEN

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom-
snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

B. DANMARK

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de system som regleras i lagen om offentlig hälso-
vård, sjukhuslagen och, vad gäller rehabiliteringskostnader, lagen om
socialtjänst.

C. TYSKLAND

Följande institutioner skall beaktas vid beräkningen av den genomsnitt-

liga årskostnaden av vårdförmåner:

1. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
94.3 a:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

a) Ortskrankenkassen (de lokala
sj ukförsäkringskassoma)

b) Betriebskrankenkassen (före-
tagens sjuk försäkringskassor)

c) Innungskrankenkassen (Y r-
kesföreningarnas
sj uk försäkringskassor)

d) Bundesknappschaft (För-
bundfÖrsäkringsskassan för
gruvarbetare)

e) Seekasse (Sjömännens för-
säkringskassa)

f) Ersatzkassen för Arbeiter
(Ersättningskassoma för
arbetare)

g) Ersatzkassen fur Angestellte
(Ersättningskassoma för
tjänstemän)

h) Landwirtschaftliche Kran-
kenkassen (Sjukförsäk-rings-
kassoma för jordbrukare)

beroende på vilken kassa som har
utgett förmånerna.

504

2. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
95.3 a:

a) Ortskrankenkassen (de
lokala sjukförsäkrings-
kassoma)

b) Bundesknappschaft (För-
bundsförsäkringskassan för
gruvarbetare)

beroende på vilken kassa som har
utgett förmånerna.

D. FRANKRIKE

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom-
snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

E. GREKLAND

Det allmänna system för social trygghet som tillämpas av 'löpvpa
Koivvvidw AaipaXiaEuv (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet) skall beaktas
vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.

F. IRLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de vårdförmåner (hälsovårdstjänster) som utges av
de hälsonämnder som avses i bilaga 2 enligt bestämmelserna i hälso-
vårdslagarna från 1947—1970.

G. ITALIEN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de förmåner som utges av Italiens nationella hälso-
vårdstjänst.

H. LUXEMBURG

Sjukförsäkringskassor som är underställda socialförsäkringslagen skall
beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdför-
måner.

I. NEDERLÄNDERNA

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genom-
snittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

En minskning skall dock göras för 1. Invalidförsäkring (arbeid-
att beakta verkan av: songeschiktheidsverzekering,

WAO)

505

2. Försäkring mot särskilda
sjukdomskostnader (verze-
kering tegen bijzondere
ziektekosten, AWBZ)

J. STORBRITANNIEN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de förmåner som utges av Storbritanniens natio-
nella hälsovårdstjänst.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska

samarbetsområdet

(EES)

506

BILAGA 10

INSTITUTIONER OCH ORGAN SOM HAR UTSETTS AV DE
BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

(Tillämpningsförordningens artikel 4.10)

A. BELGIEN

1. Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 14 och till-

lämpnings förordningens

artikel 11.1 a, 11.2, 12a, 13

och 14:

Office national de sécurité sociale,
Bruxelles - Rijksdienst voor maat-
schappelijke zekerheid, Brussel
(Centralkontoret för social trygg-
het, Bryssel)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

2. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14b. 1 och
tillämpningsförordningens
artikel 11:

3. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14a och
tillämpningsförordningens
artikel 11a. 1 a och 12a:

Institut national d’assurances
sociales pour travailleurs indépen-
dants, Bruxelles - Rijksinstituut
voor de sociale verzekeringen der
zelfstandigen, Brussel (Centralins-
titutet för social-försäkring för
egenföretagare, Bryssel)

4. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 17 och

— tillämpningsförordningens
artikel 11.1 b:

Ministére de la prévoyance
sociale, secretariat general, ser-
vice des relations intemationales,
Bruxelles - Ministerie van Sociale
Voorzorg, Secretariaat-Generaal,
Dienst Internationale Betrekking-
en, Brussel (Ministeriet för social
trygghet, Generalsekretariatet,

507

avdelningen för internationella		1992/93:EU1
	förbindelser, Bryssel)	Bilaga 3
— tillämpningsförordningens		Bilaga 1
artikel lla.l b:	Ministére des classes moyennes -	till lagen om
	Administration des affaires	samordning av
	sociales, Bruxelles - Ministerie	systemen för
	van Middenstand, Administratie	social trygghet
	Sociale Zaken, Brussel (Ministe-	när personer
	riet för småföretag och handel -	flyttar inom
5. Vid tillämpning av tillämp-	sociala ärenden, Bryssel)	Europeiska
5. Vid tillämpning av tillämp-		ekonomiska
ningsförordningens artikel		samarbetsområdet
80.2, 81, 82.2, 85.2 och 88:		(EES)
a) Som allmän regel:	Office national de 1’emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Cent- ralkontoret för arbetsmarknads- frågor, Bryssel)	(EES)
b) För sjömän:	Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zeelie- den ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen
6. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2: a) Sjukdom, moderskap och
olycksfall i arbetet:	Institut national d’assurance mala- die-invalidité, Bruxelles - Rijks- dienst voor ziekteen invaliditeits- verzekering, Brussel (Centralinsti- tutet för sjuk- och invalidförsäk- ring, Bryssel)
b) Arbetssjukdomar:	Fonds des maladies professio- nelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)
c) Arbetslöshet:
i)Som allmän regel:	Office national de 1’emploi, Bruxelles Rijksdienst voor ar- beidsvoorziening, Brussel (Centralkontoret för arbetsmark- nadsfrågor, Bryssel)
ii) För sjömän:	Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zee- lieden ter koopvaardij (Handels- flottans pool), Antwerpen

508

d) (Denna punkt har upp-
hävts genom förordning
EEG nr 3427/89.)

7. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

113.2: Institut national d’assurance mala-

die-invalidité, Bruxelles - Rijks-
dienst voor ziekte- en invaliditeits-
verzekering, Brussel (Centralinsti-
tutet för sjuk- och invalidförsäk-
ring, Bryssel)

B. DANMARK

1. DANMARK UTOM GRÖNLAND

1. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

11.1, 11a. 1, 12a, 13.2—3,

14.1—3 och 113.2: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

2. Vid tillämpning av för-
ordningens artikel 14.1 b,
14a. 1 b och 14b. 1 och

14b.2: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

3. Vid tillämpning av för-

ordningens artikel 17: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

4. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

38.1, 70.1 och 82.2: Socialnämnden i den kommun i

vilken förmånstagaren är bosatt. I
Köpenhamns, Odenses, Aalborgs
och Arhus’ kommuner: Magistra-
ten (kommunförvaltningen)

5. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

80.2, 81 och 85.2: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-

nadsdirektoratet), Kobenhavn

6. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
102.2:

a) Återbetalningar enligt
förordningens artikel

36, 63 och 75.2: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-

styrelsen), Kobenhavn

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

509

b) Återbetalningar enligt	1992/93:EU1
förordningens artikel	Bilaga 3
70.2: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-	Bilaga 1
nadsdirektoratet), Kobenhavn	till lagen om
Vid tillämpning av tillämp-	samordning av
ningsförordningens artikel	systemen för
110:	social trygghet
a) Förmåner enligt för-	när personer
ordningens avdelning	flyttar inom
III kapitel 1—5, 7 och	Europeiska
8: Sikringsstyrelsen (Försäkrings-	ekonomiska
styrelsen), Kobenhavn	samarbetsområdet
b) Förmåner enligt för-	(EES)
ordningens avdelning
III kapitel 6: Arbejdsdirektoratet (Arbetsmark-
nadsdirektoratet), Kobenhavn

II. GRÖNLAND

(Denna punkt har upphävts
genom förordning EEG nr
1661/85.)

C. TYSKLAND

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

a) Beroende på det slag av
verksamhet som senast
har utövats:

b) Då det är omöjligt att
fastställa den senaste
verksamhetens slag:

De i förhållande till de olika
medlemsstaterna i bilaga 2 för-
tecknade pensionsförsäkrings-
institutionema för arbetare och
tjänstemän

De i förhållande till de olika
medlemsstaterna i bilaga 2 för-
tecknade pensionsförsäkringsinsti-
tutionema för arbetare

c) Personer som enligt
nederländsk lagstiftning
har varit försäkrade i
systemet för allmän
ålderspensionsförsäkring
(Algemene Ouderdoms-
wet) medan de bedrev en
verksamhet som inte har
omfattats av obligatorisk

510

försäkring enligt tysk
lagstiftning:

2. Vid tillämpning av:

— Förordningens artikel
14.1 a och 14b. 1 och vid
överenskommelser enligt
förordningens artikel 17 i
samband med tillämp-
ningsförordningens artikel
11:

— Förordningens artikel

14.1 a och 14b.2 och vid
överenskommelser enligt
förordningens artikel 17 i
samband med tillämp-
ningsförordningens artikel
11a:

— Förordningens artikel

14.2 b, 14.3, 14a.2—4
och 14c. 1 a och vid
överenskommelser enligt
förordningens artikel 17 i
samband med tillämp-
ningsförordningens artikel
12a:

a) En person som är
försäkrad med sjuk-
försäkring:

b) En person som inte är
försäkrad med sjuk-
försäkring:

3. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14.1 b, 14a. 1
b och 14b. 1 (i samband med
artikel 14.1 b) samt 14b.2 (i
samband med artikel 14a. 1 b
och artikel 17):

Bundesversicherungsanstalt fur
Angestellte (Förbundsförsäkrings-
anstalten för tjänstemän), Berlin

Den institution, hos vilken han är
försäkrad

Bundesversicherungsanstalt fur
Angestellte (Förbundsförsäkrings-
anstalten för tjänstemän), Berlin

Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för
lokala sjukkassor), Bonn 2

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

511

4. Vid tillämpningen av:

a) tillämpningsförordningens
artikel 13.2—3 och
14.1—3:

b) tillämpningsförordningens
artikel 13.4 och 14.4:

5. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
80.2, 81 och 82.2:

6. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
85.2:

Allgemeine Ortskrankenkasse
Bonn (den lokala allmänna sjuk-
försäkringskassan Bonn), Bonn

Allgemeine Ortskrankenkasse
Bonn (den lokala allmänna sjuk-
försäkringskassan Bonn), Bonn,
utom då han är försäkrad hos en
ersättningskassa (Ersatzkasse)

Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads-
kontor) inom den tyska region i
vilken arbetaren senast var bosatt
eller vistades eller, om arbetaren
varken var bosatt eller vistades i
Tyskland under anställningen där,
det Arbeitsamt i den tyska region
inom vilken arbetaren senast var
anställd

Det Arbeitsamt (Arbetsmarknads-
kontor) inom den tyska region i
vilken arbetaren senast var an-
ställd

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

7. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
91.2:

a) Familjebidrag som har
utgetts till en person för
ett bam som mist en eller
båda föräldrarna:

b) Pensionstillägg för bam
som har utgetts enligt ett
obligatoriskt pensions-
försäkringssystem:

Arbeitsamt (Arbetsmarknads-
kontoret), Numberg

De pensionsförsäkringsinstitu-
tioner för arbetare, tjänstemän
och gruvarbetare som förtecknas
som behöriga institutioner i bilaga
2 punkt C.2

512

8. Vid tillämpning av:

a) Tillämpningsförord-
ningens artikel 36 och 63
och tillämpningsförord-
ningens artikel 102.2:

b) Förordningens artikel 75
och tillämpningsförord-
ningens artikel 102.2:

9. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
113.2:

a) Återbetalning av vårdför-
måner som felaktigt har
utgetts till arbetare mot
uppvisande av de intyg
som föreskrivs i tillämp-
ningsförordningens artikel
20.2:

Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för
lokala sjukkassor), Bonn 2

I de fall som avses i tillämp-
ningsförordningens bilaga 3 punkt
C.2 b. Hauptverband der gewer-
blichen Berufsgenossenschaften
(Centralförbundet för yrkesföre-
ningar inom inudstrin), Bonn

Bundesanstalt fur Arbeit (För-
bundsanstalten för arbete), Num-
berg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för
lokala sjukkassor), Bonn 2

Genom den kompensationsfond
som avses i förordningens bilaga
4 punkt C.5

b) Återbetalning av vårdför-
måner som felaktigt har
utgetts mot uppvisande av
de intyg som föreskrivs i
tillämpningsförordningens
artikel 62.2:

i) I de fall då den be-
höriga institutionen
skulle ha varit en
sj ukförsäk ringsinstitut
ion om personen
ifråga hade haft rätt
till förmåner:

Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för
lokala sjukkassor), Bonn 2

513

33 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Genom den kompensationsfond
som avses i förordningens bilaga
4 punkt C.5

ii) I andra fall: Hauptverband der gewerblichen

Berufsgenossenschaften (Förenade
yrkes- och handelsföreningarna),
Bonn

10. Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 14d.2: Den institution till vilken pen-

sionsavgifter betalas eller, om
ansökan görs tillsammans med
eller efter pensionsansökan, den
institution som bereder ansökan

D. FRANKRIKE

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
6.1:

2. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

11.1 a och 12a:

a) Moderlandet:

i) Som allmän regel:

ii) System för lantarbeta-

re:

iii) System för gruv-
arbetare:

iv) System för sjömän:

b) Utomeuropeiska departe-
ment:

i) Som allmän regel:

ii) För sjömän:

Direction régionale de la sécurité
sociale (Regionala direktoratet för
social trygghet)

Caisse primaire d’assurance mala-
die (Lokala sjukförsäkringskassan)

Caisse de mutualité sociale agri-
cole (Socialförsäkringskassan för
jordbruket)

Société de secours miniére (Före-
ningen för hjälp till gruvarbetare)
Section Caisse de retraite des
marins du quartier des affaires
maritimes (Pensionskassan för
sjömän, sektion inom kontoret för
sjöfartsfrågor)

Caisse générale de sécurité sociale
(Allmänna kassan för social trygg-
het)

Section Caisse de retraite des
marins du quartier des affaires
maritimes (Pensionskassan för
sjömän, sektion inom kontoret för
sjöfartsfrågor)

514

3.	Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel lla.l och 12a:	Caisses mutuelles régionales (Regionala ömsesidiga kassorna)	1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 1 till lagen om
4.	Vid tillämpning av tillämp-		samordning av
	ningsförordningens artikel		systemen för
	13.2 och 3 och 14.3:	Caisse primaire d’assurance mala-	social trygghet
		die de la région parisienne	när personer
		(Lokala sjukförsäkringskassan för	flyttar inom
		Paris-regionen)	Europeiska
5.	Vid tillämpning av förord-		ekonomiska
	ningens artikel 17 i samband		samarbetsområdet
	med artikel 14.1 och 14a. 1: i) Andra system än system		(EES)
	för jordbrukare:	Direction régionale des affaires sanitaires et sociales (Regionala direktoratet för hälsovård och social trygghet)
	ii) System för jordbrukare:	Ministére de 1’agriculture (Jord- bruksministeriet), Paris
6.	Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 80, 81, 82.2 och 85.2:	Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där den anställning för vilken intyget har begärts innehas. Lokala kontoret av Agence nationale pour 1’emploi (Central- kontoret för arbetsmarknads- frågor) Stadshuset på familjemedlem- marnas bosättningsort
7.	Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 84: a) Total arbetslöshet:	Association pour 1’emploi dans 1’industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för syssel- sättning inom industri och handel) på personens bosättningsort
	b) Partiell arbetslöshet:	Direction départementale du travail et de la main-d’oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

515

8. (Denna punkt har andrats
genom förordning EEG nr
3427/89.)

9. Vid tillämpning av förord-

ningens artikel 36, 63 och 75
och tillämpningsförord-
ningens artikel 102.2: Centre de sécurité sociale des

travailleurs migrants (Centrum för
social trygghet för migrerande
arbetare), Paris

Association pour 1’emploi dans
1’industrie et le commerce
(Assedic) (Föreningen för syssel-
sättning inom industri och handel)

10. Vid tillämpning av tillämp- Centre de sécurité sociale des

ningsförordningens artikel travailleurs migrants (Centrum för
113.2: social trygghet för migrerande

arbetare), Paris

E. GREKLAND

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14.1 och
14b. 1 samtidigt med tillämp-
ningsförordningens artikel
11.1 a:

a) Som allmän regel:

b) För sjömän:

2. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14.2 b i och
tillämpningsförordningens
artikel 12a. 1:

3. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14a. 1 och
14b. 2 i samband med
tillämpningsförordningens
artikel 11a. 1 a:

a) Som allmän regel:

'Iöpvga Koipwpikwp Aa^aX/acwp
(IKA), AÖijpa (Socialförsäkrings-
institutet, Aten)

NauTiKO A7ro/iayi<c6 Ta/xcfo
(NAT), ncipaidi; (Sjömännens
pensionskassa, Pireus)

'Iöpuga Koipwpikwp Aa^aXurewp
(IKA), Aöijpa (Socialförsäkrings-
institutet, Aten)

'Iöpvjta Koipwpikwp Acr^aXiacwp
(IKA), Aörjpa (Socialförsäkrings-
institutet, Aten)

516

b) För sjömän:	NauriKÖ Axo/xaxtKö Tapcio (NAT), Ilcipaidg (Sjömännens pensionskassa, Pireus)	1992/93-.EU1 Bilaga 3 Bilaga 1
Vid tillämpning av förord-		till lagen om
ningens artikel 14d.2:		samordning av
a) Som allmän regel:	'Iöpupa Koipwvikwv Aa<paXiocuv	systemen för
	(IKA), A6r)i>a (Socialförsäkrings-	social trygghet
	institutet, Aten)	när personer
b) För sjömän:	NavnKÖ AiropaxiKÖ Tagcio	flyttar inom
	(NAT), Ikipata? (Sjömännens	Europeiska
	pensionskassa, Pireus)	ekonomiska
Vid tillämpning av tillämp-		samarbetsområdet
ningsförordningens artikel		(EES)
13.2—3 och 14.1—2:	'Iöpvpa KoiPWPtKajp Ao<pa\iaea>v (IKA), AOrpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)	(EES)
Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel
80.2 och 85.2:	Opyafiapog A-KaaxoX^oEUQ EpyariKov Avvapucov (OAEA), ABrjva (Arbetsförmedlingen, Aten)
Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel
81:	'löpvpa Koivoivikuv AaipaXiaewv (IKA), ABfpa (Socialförsäkrings- institutet, Aten)
Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2 och 110: a) Familjebidrag, arbets-
löshet:	OpyaviapÖQ A-waaxoXriffewg Epyanov Avvapucov (OAEA), AO-qva (Arbetsförmedlingen, Aten)
b) Förmåner för sjömän:	NauTtKO A-KopaxiKÖ Tapcio (NAT), Ilcipaiäc (Sjömännens pensionskassa, Pireus)
c) Andra förmåner:	'Iöpupa Koivwvikuv Aa<pa\iacuv (IKA), ABrjva (Socialförsäkrings- institutet, Aten)
Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel
82.2:	OpyaviapoQ A-KaaxoXrjacuQ Epyctriicov AvvaptKov (OAEA), ABrjva (Arbetsförmedlingen, Aten)

517

10. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
113.2:

a) För sjömän:

b) Andra förmåner:

NauriKÖ Tapcio

(NAT), Ucipaiåg (Sjömännens
pensionskassa, Pireus)

'löpvpa Kouwikuv Aa<pa\iacuv
(IKA), Adrjva (Socialförsäkrings-
institutet, Aten)

F. IRLAND

Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
6.1, 11.1, 11a.1, 12a, 13.2,
13.3, 14.1—3, 38.1, 70.1,
85.2, 86.2 och 91.2:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
80.2, 81 och 82.2:

Department of Social Welfare
(Socialministeriet), Dublin

Department of Social Welfare
(Socialministeriet), Dublin, inklu-
sive regionala kontor som an-
svarar för arbetslöshetsförmåner.

a) Vid tillämpning av för-
ordningens artikel 36 och
63 och tillämp-
ningsförordningens artikel
102.2:

b) Vid tillämpning av för-
ordningens artikel 70 och
75.2 och tillämp-
ningsförordningens artikel
102.2:

a) Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
110 (för kontantförmåner):

b) Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
110 (för vårdförmåner) och
113.2:

Department of Health (Hälso-
vårdsministeriet), Dublin

Department of Social Welfare
(Socialministeriet), Dublin

Eastem Health Board

(Hälsonämnden för östra
regionen), Dublin 8
Midland Health Board
(Hälsonämnden för mellers-

518

ta regionen), Tullamore,
County Offaly

Mid-Western Health Board
(Hälsonämnden för mellan-
västra regionen), Limerick
North-Eastem Health Board
(Hälsonämnden för nord-
östra regionen), Ceanannus
Mor, County Meath
North-Western Health
Board (Hälsonämnden för
nordvästra regionen),
Manorhamilton, County
Leitrim

South-Eastem Health Board
(Hälsonämnden för syd-
östra regionen), Kilkenny
Southern Health Board
(Hälsonämnden för södra
regionen), Cork

Western Health Board
(Hälsonämnden för västra
regionen), Galway

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

G. ITALIEN

1. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
6.1:

Ministero del lavoro e della previ-
denza sociale (Ministeriet för
arbetsmarknadsfrågor och social
trygghet), Roma

2. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
11.1, 13.2, 13.3 och

14.1—3:

3. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
11a och 12a:

— För läkare:

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren

— För apotekare:

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza medici (Centralkontoret
för social trygghet för läkare)

Ente nazionale di previdenza ed
assistenza farmacisti (Centralorga-
net för social trygghet för apo-
tekare)

519

— För veterinärer:	Ente nazionale di previdenza ed	1992/93:EU1
	assistenza veterinari (Centralorga-	Bilaga 3
	net för social trygghet för veteri-	Bilaga 1
	närer)	till lagen om
— För barnmorskor:	Ente nazionale di previdenza ed	samordning av
	assistenza per le ostetriche (Cent-	systemen för
	ralorganet för social trygghet för	social trygghet
	barnmorskor)	när personer
— För ingenjörer och arki-		flyttar inom
tekter:	Cassa nazionale di previdenza per	Europeiska
	gli ingegneri ed architetti (Cent-	ekonomiska
	ralkassan för social trygghet för	samarbetsområdet
	ingenjörer och arkitekter)	(EES)
— För lantmätare: — För advokater och andra	Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei geometri (Centralkassan för social trygghet för lantmätare)
jurister:	Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore degli awocati e dei procuratori (Centralkassan för social trygghet för advokater och andra jurister)
— För ekonomer:	Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei dottori commercialisti (Centralkassan för social trygghet för ekonomer)
— För revisorer:	Cassa nazionale di previdenza ed assistenza a favore dei ragionieri e periti commerciali (Central- kassan för social trygghet för revisorer)
— För arbetskonsulenter:	Ente nationale di previdenza ed assistenza per i consulenti del lavoro (Centralorganet för social trygghet för arbetskonsulenter)
— För notarier:	Cassa nazionale notariato (Cent- ralkassan för notarier)
— För tullspeditörer:	Fondo di previdenza a favore degli spedizionieri doganali (Väl-
4. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel	färdskassan för tullspeditörer)
38.1:	Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

520

5. (Denna punkt har upphävts
genom förordning EEG nr
3427/89.)

6. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

80.2, 81, 82.2, 85.2, 88 och
91.2:

7. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
102.2:

a) Återbetalningar enligt
förordningens artikel 36:

b) Återbetalningar enligt
förordningens artikel 63:

i) Vårdförmåner:

ii) Proteser och större
hjälpmedel:

c) Återbetalningar enligt
förordningens artiklar 70
och 75:

8. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
113.2:

a) Sjukdom (inkl, tuber-
kulos):

b) Olycksfall i arbetet och
arbetssj ukdomar:

i) Vårdförmåner:

ii) Proteser och större
hjälpmedel:

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstitutet för social
trygghet), de regionala kontoren

Ministero della sanitå (Hälso-
vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per 1’assicura-
zione contro gli unfortuni sul
lavoro (Centralinstitutet för för-
säkring mot olycksfall i arbetet),
Roma

Istituto nazionale della previdenza
sociale (Centralinstutet för social
trygghet), Roma

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Ministero della sanitå (Hälso-
vårdsministeriet), Roma

Istituto nazionale per 1’assicura-
zione contro gli unfortuni sul
lavoro (Centralinstitutet för för-
säkring mot olycksfall i arbetet),
Roma

521

H. LUXEMBURG

1. Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14d.2:

2. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
6.1:

Den behöriga myndigheten för det
yrke som utövas

3. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
11.1, 11a, 13.2, 13.3 och
14.1—3:

Det behöriga systemet för den typ
av anställning eller egen verksam-
het som senast innehades eller
utövades i Storhertigdömet

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

4. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
12a:

5. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel

80.2, 81 och 82.2:

6. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
85.2:

Inspection générale de la sécurité
sociale (Allmänna inspektoratet
för social trygghet), Luxembourg

Centre d’informatique, d’affilia-
tion et de perception des cotisa-
tions, commun aux institutions de
sécurité sociale (Gemensam cent-
ral för databehandling, försäk-
ringsregistrering och uppbörd av
avgifter för institutionerna för
social trygghet), Luxembourg

Administration de 1’emploi (Ar-
betskontoret), Luxembourg

Den sjukförsäkringskassa hos
vilken personen senast var försäk-
rad

7. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
91.2:

a) Invaliditet, ålderdom,
dödsfall (pensioner):
i) För arbetare:

Établissement d’assurance contre
la vieillesse et 1'invalidité (Institu-
tionen för ålders- och invalidpen-
sioner), Luxembourg

522

ii) För tjänstemän och	1992/93: EU 1
akademiker:	Caisse de pension des employés	Bilaga 3
	privés (Pensionskassan för tjänste-	Bilaga 1
	män inom den privata sektorn),	till lagen om
	Luxembourg	samordning av
iii) För egenföretagare		systemen för
inom hantverks-,		social trygghet
handels- eller till-		när personer
verkningsindustri :	Caisse de pension des artisans,	flyttar inom
	des commercjants et industriels	Europeiska
	(Pensionskassan för egen-	ekonomiska
	företagare inom hantverk, handel	samarbetsområdet
iv) För egenföretagare	och industri), Luxembourg	(EES)
inom jordbruket: b) (Denna punkt har ändrats genom förordning EEG nr 2332/89.) 8. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 102.2:	Caisse de pension agricole (Pen- sionskassan för jordbruket), Luxembourg
a) Sjukdom och moderskap:	Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers (Centralsjuk- kassan för arbetare), Luxembourg
b) Olycksfall i arbetet:	Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin), Luxembourg
c) Arbetslöshet: d) (Denna punkt har upp- hävts genom förordning EEG nr 3427/89.) 9. Vid tillämpning av tillämp- ningsförordningens artikel 113.2:	Administration de 1’emploi (Ar- betskontoret), Luxembourg
a) Sjukdom och moderskap:	Caisse nationale d’assurance maladie des ouvriers, (Central- sjukkassan för arbetare), Luxembourg
b) Olycksfall i arbetet:	Association d’assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäk- ring, sektionen för industrin),
	Luxembourg	523

I. NEDERLÄNDERNA

1. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
6.1, 11.1, 11a.1, 12a, 13.2,
13.3, 14.1 och 14.2:

2. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
14.3 såvitt avser Europeiska
gemenskapernas hjälpper-
sonal som inte är bosatt i
Nederländerna (för vårdför-
måner):

3. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
82.2:

4. Vid tillämpningen av tillämp-
ningsförordningens artikel
102.2:

a) Återbetalningar som
avses i förordningens
artikel 36 och 63:

b) Återbetalningar som
avses i förordningens
artikel 70:

Sociale Verzekeringsraad (Social-
försäkringsrådet), Zoetermeer

Algemeen Nederlands Onderling
Ziekenfonds (Nederländernas
allmänna sjukkassa), Utrecht

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereni-
ging (Nya allmänna yrkesföre-
ningen), Amsterdam

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

c) (Denna punkt har upp-
hävts genom förordning
EEG nr 3427/89.)

Ziekenfondsraad (Rådet för sjuk-
kassor), Amstelveen

Algemeen Werkloosheidsfond
(Allmänna arbetslöshets- kassan),
Zoetemeer

J. STORBRITANNIEN

1. Vid tillämpning av tillämp-
ningsförordningens artikel
11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3,
14.1-3, 38.1, 70.1, 80.2,
81, 82.2, 91.2, 102.2 och
110:

Storbritannien utom Nord-
irland:

Department of Health and Social
Security (Overseas Branch)
(Hälso- och socialministeriet)

524

		(sektionen för utomeuropeiska	1992/93:EU1
		ärenden)), UK-Newcastle upon	Bilaga 3
		Tyne NE98 1YX	Bilaga 1
Nordirland:		Department of Health and Social	till lagen om
		Services (Overseas Branch) (De-	samordning av
		partementet för hälsovård och	systemen för
		sociala tjänster (sektionen för	social trygghet
		utomeuropeiska ärenden)), UK-	när personer
		Belfast BT4 3HH	flyttar inom
Vid tillämpning av	tillämp-		Europeiska
ningsförordningens	artikel		ekonomiska
85.2 och 86.2:			samarbetsområdet
Storbritannien utom	Nord-		(EES)
irland:		Department of Health and Social Security, Child Benefit Centre (Washington) (Hälso- och social- ministeriet, centralen för förmåner till bam (Washington)), UK-New- castle upon Tyne NE88 1AA	(EES)
Nordirland:		Department of Health and Social Services (Overseas Branch) (De- partementet för hälsovård och sociala tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)), UK- Belfast BY4 3HH

525

BILAGA 11

SYSTEM SOM AVSES I FÖRORDNINGENS ARTIKEL 35.2

(Tillämpningsförordningens artikel 4.11)

A. BELGIEN

System som utvidgar sjukförsäkringen (vårdförmåner) till egenföre-

tagare

B. DANMARK

Inget

C. TYSKLAND

Inget

D. FRANKRIKE

System för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket

Enligt förordningens artikel 35.2

— det sjuk- och moderskapssystem för icke-jordbruksyrken som har
inrättats enligt lagen av den 12 juli 1966 i dess ändrade lydelse.

E. GREKLAND

1. Försäkringskassan för hantverkare och småföretagare (TEBE).

2. Försäkringskassan för köpmän.

3. Sjukförsäkringskassan för advokater:

a) Hjälpkassan i Aten.

b) Hjälpkassan i Pireus

c) Hjälpkassan i Thessaloniki,

d) Sjukkassan för landsortsadvokater (TYDE)

4. Försäkrings- och pensionskassan för sjukvårdens personal.

F. IRLAND

Inget

G. ITALIEN

Inget

H. LUXEMBURG

Inget

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

526

I. NEDERLÄNDERNA

Inget

J. STORBRITANNIEN

Inget

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

527

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1660/85

av den 13 juni 1985

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd
med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande
arbetare1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och

med beaktande av följande:

Vissa ändringar bör göras i förordning (EEG) nr 1408/714 och i
förordning (EEG) nr 574/725, båda senast ändrade genom förordning
(EEG) nr 2OO1/836. Vissa av dessa ändringar beror på ändringar i
medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet, andra är av teknisk
natur och tar sikte på att ändra förordningarna mot bakgrund av
erfarenheter från tillämpningen av dessa.

Ändringar i den danska lagstiftningen om social pension gör det
nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71.

I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse om
bortseende från kravet på bosättning i Danmark för förvärv av rätten till
pension för anställda eller egenföretagare eller deras efterlevande, som
är bosatta i en annan medlemsstat än Danmark och för att säkerställa att
anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare
som har fullgjorts i Danmark av en anställd eller egenföretagare under
vissa förutsättningar, beaktas vid beräkningen av pension till efterlevande
make.

I nämnda bilaga 6 är det nödvändigt att införa en bestämmelse som gör
det möjligt för tyska institutioner att återbetala avgifter för pensionsför-
säkring som har betalats av grekiska lärare som samtidigt har varit
försäkrade i Tyskland och i Grekland.

EGT nr C 47, 19.2.1985, s. 8.

EGT nr C 141, 10.6.1985.

Yttrande av den 27 maj 1985 (ännu ej offentliggjort
i EGT).

EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

528

Ny lagstiftning i Grekland om frivilliga försäkringssystem gör det
nödvändigt att i nämnda bilaga 6 införa en bestämmelse som införlivar
det speciella förfarande som krävs för tilllämpning av denna lagstiftning
och dess villkor för förvärv av rättigheter för medborgare i en annan
medlemsstat än Grekland.

Bestämmelserna i nämnda bilaga 6 om lagstiftning i Storbritannien som
tillåter hustrur och tidigare hustrur att medräkna försäkringsperioder som
har fullgjorts av deras äkta män eller tidigare äkta män i två eller flera
medlemsstater i stället för deras egna försäkringsperioder om det är till
fördel för dem, bör ändras för att tidigare äkta män i vissa fall skall få
möjlighet att medräkna sina tidigare hustrurs försäkringsperioder och för
att rätta till vissa felaktigheter i den nuvarande texten.

Växelspelet mellan lagstiftningen i Storbritannien om beräkningen av
ålderspension och bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om
sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder
som har fullgjorts i andra medlemsstater, om dessa perioder efter den 6
april 1975 har fullgjorts i en annan medlemsstat än Storbritannien, leder
sammantaget med det speciella förfarande som anges i nämnda bilaga 6
till onormala och orättvisa resultat.

Det är därför nödvändigt att komplettera de särskilda reglerna i bilaga
6 om tillämpningen av den nämnda lagstiftningen med en ny bestämmelse
som korrigerar de angivna verkningarna.

De tillfällen då en person som ett undantag från den allmänna regeln
samtidigt omfattas av lagstiftningen i två medlemsstater bör så långt som
möjligt begränsas i antal och omfattning.

Punkt 6 i bilaga 7, som anger de tillfällen då dessa undantag bör
tillåtas, är beträffande verksamhet som egenföretagare i Grekland onödigt
vitt avfattad och bör vara mer precis för att avspegla det faktum att det
enda system som egenföretagare obligatoriskt kan anslutas till i Grekland,
när de samtidigt är omfattade av ett system för anställda i en annan med-
lemsstat, är pensionsförsäkringssystemet.

Punkt 6 i bilaga 7 bör i överensstämmelse härmed ändras.

Erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och
(EEG) nr 574/72 har visat på behovet av att förbättra bestämmelserna om
sammanträffande av familjeförmåner eller familjebidrag i förordning
(EEG) nr 574/72.

Regeln i artikel 10 i förordning (EEG) nr 574/72 som föreskriver att
rätten till familjeförmåner förvärvas enligt lagstiftningen i den med-
lemsstat inom vars territorium barnen är bosatta, tillämpas endast om den
person, som utövar en förvärvsverksamhet i bosättningslandet, som ger
anledning till överförande av förtursrätten, är make till en anställd eller
till en tidigare anställd person, oavsett om maken själv har rätt till
förmånen.

Dessa bestämmelser har visat sig leda till olikheter i fall då den person
som är berättigad till förmånen och som är förvärvsverksam inte var eller
inte längre är make till den anställde eller tidigare anställde. Dessa
bestämmelser bör därför ändras för att korrigera denna olikhet.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

529

34 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Det är nödvändigt att göra några redaktionella ändringar i bilagorna 2,
3 och 4 till förordning (EEG) nr 574/72 till följd av de nämnda
ändringarna i den danska lagstiftningen.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 9 till förordning (EEG) nr 574/72
för att ta hänsyn till utvidgningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och
(EEG) nr 574/72 till att omfatta även egenföretagare vid beräkningen av
den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.

Det är nödvändigt att korrigera bilaga 10 till förordning (EEG) nr
574/72 till följd av ändringar av behörigheten vid utbetalning av
pensionstillägg för bam som försörjs av pensionärer i Tyskland.

Det är nödvändigt att i nämnda bilaga 10 införa en bestämmelse om det
relevanta frivilliga fortsättningsförsäkringssystemet i Grekland, om
villkoren för anslutning till mer än ett sådant system är uppfyllda.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Bilaga 6:

a) I avsnitt B. DANMARK:

i) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3 a) Bestämmelserna i den danska lagstiftningen om
social pension som föreskriver att rätten till pension
är beroende av att sökanden är bosatt i Danmark
gäller inte för anställda, egenföretagare eller deras
efterlevande som är bosatta inom en annan med-
lemsstats territorium än Danmark.

b) Vid beräkningen av pension skall sådana anställ-
ningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare, som har fullgjorts i Danmark av en
gränsarbetare eller säsongsarbetare, anses som
bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av
efterlevande make, om den efterlevande maken
under dessa perioder var gift med gränsarbetaren
eller säsongsarbetaren och de inte var separerade
eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och
den efterlevande maken under dessa perioder var
bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

c) Vid beräkningen av pension skall sådana anställ-
ningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare, som har fullgjorts i Danmark före
den 1 januari 1984 av en anställd eller egen-
företagare som inte är gränsarbetare eller säsongs-
arbetare, anses som bosättningsperioder som har
fullgjorts i Danmark av den efterlevande maken om
den efterlevande maken, under dessa perioder var
gift med den anställde eller egenföretagaren och de

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

530

inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på
grund av osämja och den efterlevande maken under
dessa perioder var bosatt i en annan medlemsstat.

d) Perioder som medräknas enligt b och c skall dock
inte beaktas om de sammanfaller med perioder som
medräknas vid beräkningen av pension som tillkom-
mer personen i fråga enligt lagstiftningen om
obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller
med de perioder för vilka personen uppbar pension
enligt sådan lagstiftning.

Dessa perioder skall dock beaktas om det årliga
pensionsbeloppet är mindre än hälften av den
sociala pensionens grundbelopp."

ii) Punkt 4 skall utgå.

iii) I punkt 8 skall uttrycket "invalid-, ålders- och änkepensioner"
ersättas med "invalid-, förtids-, ålders- och änkepensioner".

iv) Punkterna 5-10 omnumreras i överensstämmelse härmed.

b) I avsnitt C. TYSKLAND skall följande punkt läggas till:

"16 Grekiska lärare med ställning av statligt anställda som på
grund av sin anställning vid tyska skolor har betalat obliga-
toriska avgifter till den tyska lagstadgade pensionsförsäk-
ringen utöver avgifter till det grekiska särskilda systemet för
statligt anställda och som efter den 31 december 1978 har
upphört att omfattas av det obligatoriska tyska systemet kan
efter ansökan återfå dessa obligatoriska avgifter enligt artikel
1303 i lagen om social trygghet (RVO) eller artikel 82 i
lagen om socialförsäkring för tjänstemän (AVG). Ansökan
om återbetalning av avgifter skall göras inom ett år efter det
denna bestämmelse har trätt i kraft. Den berörda personen
kan också utöva sin rätt inom två år efter det han har
upphört att vara omfattad av den obligatoriska försäkringen.

Artikel 1303.7 i lagen om social trygghet (RVO) och
artikel 82.7 i lagen om socialförsäkring för tjänstemän
(AVG) gäller endast perioder för vilka obligatoriska avgifter
har betalats till den tyska pensionsförsäkringen utöver de
avgifter till det särskilda grekiska systemet för statligt
anställda och på motsvarande försäkringsperioder som följer
omedelbart efter sådana perioder för vilka obligatoriska
avgifter har betalats."

c) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 3 läggas till:

"3. Lagen nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäk-
ringssystemet för grekiska medborgare och för utländska
medborgare med grekisk härkomst gäller enligt nedanstående
bestämmelser för medborgare i andra medlemsstater, statslösa
och flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

531

Under förutsättning att övriga villkor i nämnda lag är uppfyllda
får avgifter betalas

a) om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom en
medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit
obligatoriskt ansluten till det grekiska pensionssystemet, eller

b) om personen, oavsett vistelse- eller bostadsort, antingen
tidigare har varit bosatt i Grekland under 10 år oavsett om
det har varit i följd eller inte, eller tidigare har varit om-
fattad av den grekiska lagstiftningen, obligatoriskt eller
frivilligt, under en period om 1 500 dagar."

d) I avsnitt J. STORBRITANNIEN:

i) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. En person har rätt till ålderspension enligt Förenade
konungarikets lagstiftning, om

a) tidigare makes avgifter beaktas som om de vore per-
sonens egna avgifter, eller

b) de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make
eller tidigare make.

Dessutom gäller, i båda fallen att om maken eller tidigare
maken är eller har varit omfattad av lagstiftningen i två eller
flera medlemsstater som anställd eller egenföretagare,
bestämmelserna i förordningens avdelning III kapitel 3 skall
tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt
Förenade konungarikets lagstiftning. I sådant fall skall vaije
hänvisning i nämnda kapitel 3 till försäkringsperioder anses
som en hänvisning till försäkringsperioder som har fullgjorts
av

i) make eller tidigare make, om ansökan görs av en gift
kvinna, av en änkling eller av en person vars äktenskap
har upphört av annan orsak än genom makens död, eller

ii) tidigare make, om ansökan görs av en änka, som inte
uppbar efterlevandepension omedelbart före uppnåendet
av pensionsåldern eller som endast uppbar en ålders-
bestämd änkepension beräknad enligt förordningens
artikel 46.2."

ii) I punkt 13 skall följande punkt införas efter punkt 1:

"2. Vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 b gäller
följande:

a) Om en anställd, under något inkomstskatteår som böljar
den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort försäkrings-,
anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en
annan medlemsstat än Förenade konungariket och
tillämpningen av punkt 1 a i medför att detta år räknas
som kvalifikationsår enligt Förenade konungarikets
lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2
a, skall han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under
det året i den andra medlemsstaten.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

532

b) Då vaije inkomstskatteår som böijar den 6 april 1975
eller senare inte skall räknas som kvalifikationsår enligt
Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av
förordningens artikel 46.2 a skall vaije försäkrings-, an-
ställnings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts
under sådant år inte beaktas."

Punkt 2 blir punkt 3.

2. Bilaga 7:

Punkt 6 skall ersättas med följande:

"6. Beträffande pensionsförsäkringen för egenföretagare:
när han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan
medlemsstat."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 10 punkt 1 skall ersättas med följande:

"1 a) Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges
enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av
rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på
villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som
egenföretagare, skall innehållas om för samma period och
för samma familjemedlem förmåner utges enligt förord-
ningens artikel 73, 74, 77 och 78.

b) Om emellertid förvärvsverksamhet utövas inom den nämnda
medlemsstatens territorium,

i) då det gäller rätten till förmåner som utges enligt
förordningens artikel 73 eller 74, av den person som har
rätt till familjeförmåner eller familjebidrag eller av den
person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock
rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges
enligt nämnda artiklar innehållas och endast familjeför-
måner eller familjebidrag skall utbetalas av den med-
lemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är
bosatt och på denna medlemsstats bekostnad.

ii) Om, då det gäller rätten till förmåner som utges enligt
förordningens artikel 77 eller 78, förvärvsverksamhet
utövas inom den nämnda statens territorium av den
person som har rätt till sådana förmåner eller av den
person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall dock
rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges
enligt dessa artiklar innehållas. I sådant fall har per-
sonen i fråga rätt till familjeförmåner eller familjebidrag
i den medlemsstat inom vars territorium barnen är
bosatta på denna medlemsstats bekostnad och i förekom-
mande fall rätt till andra familjeförmåner som anges i
förordningens artikel 77 eller 78 på den stats bekostnad
som är behörig i enlighet med dessa artiklar."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

533

2. Bilaga 2 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:

a) Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 b i skall ersättas med
följande:

"i) Förmåner enligt lagstiftningen om social pension."

b) Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med
följande:

"i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension."

3. Bilaga 3 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:
Texten i vänstra kolumnen under punkt 1 c i skall ersättas med
följande:

"i) Pensioner enligt lagstiftningen om social pension."

4. Bilaga 4 avsnitt B. DANMARK ändras härmed enligt följande:

I del I skall texten till punkt 2 i vänstra kolumnen ersättas med
följande:

"2. Pensioner och förmåner enligt lagstiftningen om social pension."

5. Bilaga 9 ändras härmed enligt följande:

a) I avsnitt A. BELGIEN skall följande text läggas till:

"Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95
i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall det
obligatoriska sjukförsäkringssystemet för egenföretagare dock
beaktas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för
vårdförmåner."

b) I avsnitt D. FRANKRIKE skall följande text läggas till:

"Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94 och 95
i de fall då förordningens artikel 35.2 är tillämplig skall sjuk-
och moderskapsförsäkringssystemet för egenföretagare som inte
är sysselsatta inom jordbruket dock beaktas vid beräkningen av
den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner."

6. Bilaga 10 ändras härmed enligt följande:

a) I avsnitt C. TYSKLAND skall texten till punkt 7 a i vänstra
kolumnen ersättas med följande:

"a) Familjebidrag som utbetalas enligt förordningens artikel 77
och 78."

b) I avsnitt E. GREKLAND skall följande punkt 1 införas:

"1. Vid tillämpningen av till- 'Iöpvga koipwpikwp AatpaXiaeuv
lämpningsförordningens (IKA), A&qva (Social försäkrings-
artikelö.l: institutet, Aten)"

Punkterna 1-10 omnumreras i enlighet härmed.

Artikel 3

1. Denna förordning träder i kraft den dag den offentliggörs i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Artikel 1, med undantag för punkt 1 c och d, och artikel 2.2—4 skall
tillämpas från och med den 1 januari 1984.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

534

3. Artikel 1.1c skall tillämpas från och med den 1 januari 1985.

4. Artikel 2.5 skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.

På rådets vägnar

G. DE MICHELIS

Ordförande

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

535

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1661/85

av den 13 juni 1985

teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för
migrerande arbetare avseende Grönland

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd
med Administrativa kommissionen för social trygghet for migrerande
arbetare, och

med beaktande av följande:

Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen avseende Grönland1 trädde i kraft den
1 februari 1985.

Bilagorna till förordning (EEG) nr 574/721, senast ändrade genom
förordning (EEG) nr 166O/853, bör ändras för att ta hänsyn till det nya
tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/714, senast ändrad
genom förordning (EEG) nr 1660/85, som motsvarar fördragens
tillämpningsområde.

Det är viktigt att skydda de rättigheter som har förvärvats eller var
under intjänande av medborgare i medlemsstaterna som arbetade på
Grönland under den period som Grönland tillhörde Europeiska gemen-
skaperna, samt de rättigheter som har förvärvats under denna period av
sådana medborgare som har arbetat inom en medlemsstats territorium och
som är bosatta på Grönland.

Det är önskvärt att behålla rätten till förmåner vid sjukdom eller
moderskap under bosättning utanför den behöriga staten för anställda och
egenföretagare och deras familjemedlemmar, vars tillstånd kräver
omedelbart utgivande av sådana förmåner.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande avsnitt i bilagorna till förordning (EEG) nr 574/72 upphävs
härigenom:

— I bilaga 1 avsnitt B:

punkt 4.

1 EGT nr L 29, 1.2.1985, s. 1.

2 EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

5 EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1.

4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 3
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

536

— I bilaga 2 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt 2.

— I bilaga 3 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II.

— I bilaga 4 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II.

— I bilaga 10 avsnitt B:

rubriken "1. Danmark utom Grönland" och punkt II.

Artikel 2

Denna förordning skall inte inverka på

— rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den
period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de
medborgare i en annan medlemsstat än Danmark som arbetade på
Grönland under denna period,

— rättigheter som har intjänats eller var under intjänande under den
period som Grönland tillhörde Europeiska gemenskaperna av de
medborgare i en medlemsstat som har arbetat inom en annan
medlemsstats territorium än Danmark och som är bosatta på
Grönland.

Artikel 3

Bestämmelserna i artikel 22.1 a och 22.3 i förordning (EEG) nr 1408/71
och i artikel 21 och 23 i förordning (EEG) nr 574/72 skall fortsätta att
gälla för medborgare i en medlemsstat som vistas på Grönland och som
uppfyller villkoren enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Dan-
mark.

Fördraget om ändring i fördragen om upprättandet av Europeiska
gemenskaperna hindrar inte, såvitt avser Grönland, tillämpning av de
bestämmelser som anges i första stycket på danska medborgare, bosatta
på Grönland, under deras vistelse inom en annan medlemsstats territo-
rium än Danmark.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 februari 1985.

Artikel 3 skall dock tillämpas först från och med den dag då denna
förordning träder i kraft.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 3
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

537

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla	1992/93: EU 1
medlemsstater.	Bilaga 3 Bilaga 3
Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1985.	till lagen om samordning av
På rådets vägnar	systemen för
G. DE MICHELIS	social trygghet
Ordförande	när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

538

VIII. SOCIALPOLITIK

1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, ändrad
och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den
2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6)

Artikel 23.1 skall ersättas med följande:

" 1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning
föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt i
genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter, skall fast-
ställa sådana genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter
enbart på grundval av inkomster eller avgifter som hänför sig till
de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning."

Följande skall läggas till i artikel 45:

"7. Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av för-
måner kräver att en anställd eller en egenföretagare omfattas av
dess lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträder,
ställer krav beträffande försäkringsperiodens längd för rätten till
förmåner, skall vaije anställd eller egenföretagare som inte längre
omfattas av den lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel
dock fortfarande anses vara omfattad av den vid den tidpunkt då
försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten omfattas av
en annan medlemsstats lagstiftning eller, om detta inte är fallet,
han kan framställa krav på förmåner enligt en annan medlemsstats
lagstiftning. Denna sista förutsättning skall anses uppfylld i det fall
som avses i artikel 48.1."

Följande skall läggas till i artikel 47.1:

"e) om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på
grundval av genomsnittliga avgifter, skall detta genomsnitt
fastställas av denna stats behöriga institution uteslutande på
grundval av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt
denna stats lagstiftning."

I artikel 82.1 skall "60" ersättas med "72".

Bilaga I skall ersättas med följande:

"BILAGA I

PERSONER SOM OMFATTAS AV FÖRORDNINGEN

I. Anställda och/eller egenföretagare

(Förordningens artiklar 1 a ii och 1 a iii)

A. BELGIEN

Ej tillämpligt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

539

G. IRLAND

1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas
var och en som är försäkrad enligt ett frivilligt eller
obligatoriskt system enligt bestämmelserna i avsnitt 5 och
37 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag
[Social Welfare (Consolidation) Act 1981].

2. Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii
betraktas var och en som utövar förvärvsverksamhet utan
att vara underkastad någon form av anställningskontrakt
eller som är pensionerad efter en sådan verksamhet. Vad
gäller sjukvårdsförmåner skall personen i fråga dessutom
ha rätt till sådana förmåner enligt avsnitt 45 eller 46 i
1970 års sjukvårdslag (Health Act 1970).

H. ITALIEN

Ej tillämpligt.

I. LUXEMBURG

Ej tillämpligt.

J. NEDERLÄNDERNA

Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betrak-
tas var och en som utövar en verksamhet eller ett yrke utan
anställningskontrakt.

K. PORTUGAL

Ej tillämpligt.

L. STORBRITANNIEN

Som anställd eller egenföretagare enligt förordningens artikel

1 a ii betraktas var och en som anses som anställd (employed
eamer) eller egenföretagare (self-employed eamer) enligt
lagstiftningen i Storbritannien samt var och en för vilken
avgifter skulle betalas i dennes egenskap av anställd (em-
ployed eamer) eller egenföretagare (self-employed eamer)
enligt lagstiftningen i Gibraltar.

II. Familjemedlemmar

(Förordningens artikel 1 f andra meningen)

A. BELGIEN

Ej tillämpligt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

540

B. DANMARK

1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas
var och en som under verksamhet i en arbetsgivares tjänst

a) före den 1 september 1977 omfattades av lagstift-
ningen om olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar,

b) den 1 september 1977 eller därefter omfattades av
lagstiftningen om allmän tilläggspension (arbejds-
markedets tillaegspension ATP).

2. Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii
betraktas var och en som enligt lagstiftningen om sjukpen-
ning eller moderskapspenning har rätt till dessa förmåner
på grundval av annan inkomst än lön.

C. TYSKLAND

Såvida en tysk institution är behörig att bevilja familjeförmå-
ner enligt avdelning III kapitel 7 i förordningen avses enligt
förordningens artikel 1 a ii med

a) anställd: var och en som är obligatoriskt försäkrad mot
arbetslöshet eller som till följd av denna försäkring får
kontantförmåner från sjukförsäkring eller motsvarande
förmåner,

b) egenföretagare: var och en som utövar självständig för-
värvsverksamhet och som är skyldig att

— försäkra sig eller betala avgifter till en ålderspen-
sionsförsäkring inom ett system för egenföretagare,
eller

— försäkra sig under den obligatoriska, allmänna pen-
sionsförsäkringen .

D. SPANIEN

Ej tillämpligt.

E. FRANKRIKE

Ej tillämpligt.

F. GREKLAND

1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a iii betraktas
var och en som är försäkrad under OGA-systemet, och
som uteslutande utför arbete som anställd eller som om-
fattas eller har omfattats av en annan medlemsstats lag-
stiftning, och som därför är eller har varit anställd enligt
förordningens artikel 1 a.

2. Vid beviljande av nationella barnbidrag betraktas som
anställda enligt förordningens artikel 1 a ii de personer
som nämns i förordningens artiklar 1 a i och 1 a iii.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

541

B. DANMARK

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens
artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem var och
en som betraktas som familjemedlem enligt lagen om offentlig
sjukförsäkring.

C. TYSKLAND

Ej tillämpligt.

D. SPANIEN

Ej tillämpligt.

E. FRANKRIKE

Ej tillämpligt.

F. GREKLAND

Ej tillämpligt.

G. IRLAND

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens
artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem var och
en för vilken den anställde eller egenföretagaren anses ha för-
söijningsplikt enligt sjukvårdslagarna av 1947-1970 (Health
Acts 1947-1970).

H. ITALIEN

Ej tillämpligt.

I. LUXEMBURG

Ej tillämpligt.

J. NEDERLÄNDERNA

Ej tillämpligt.

K. PORTUGAL

Ej tillämpligt.

L. STORBRITANNIEN

Vid beslut om rätt till sjukvårdsförmåner enligt förordningens
artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem

a) enligt lagstiftningen i Storbritannien var och en gentemot
vilken det föreligger försöijningsplikt enligt 1975 års lag
om social trygghet (Social Security Act 1975) eller, i
förekommande fall, enligt 1975 års lag om social trygghet
(Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act
1975],

b) enligt lagstiftningen i Gibraltar, var och en gentemot
vilken det föreligger försöijningsplikt enligt 1973 års

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

542

förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group
Practice Medical Scheme Ordinance)."

Bilaga II skall ersättas med följande:

"BILAGA II

(Förordningens artiklar 1 j och 1 u)

1. Specialsystem för egenföretagare som enligt artikel 1 j fjärde
stycket inte omfattas av förordningen:

A. BELGIEN

Ej tillämpligt.

B. DANMARK

Ej tillämpligt.

C. TYSKLAND

Försäkrings- och pensionsinstitutionema (Versicherungs- und
Versorgungswerke) för läkare, tandläkare, veterinärer, apo-
tekare, advokater, patentregistrerare (Patentanwälte), notarier,
revisorer (Wirtschaftsprufer), skattekonsulter och -rådgivare
(Steuerbevollmächtige), lotsar (Seelotsen) och arkitekter, som
har upprättats enligt delstatlig lagstiftning samt andra för-
säkrings- och pensionsinstitutioner, särskilt socialhjälpsfonder
(Fursorgeeinrichtungen) och systemet för breddad honorarför-
delning (erweiterte Honorarverteilung).

D. SPANIEN

1. Frivilliga sociala system som kompletterar eller är knutna
till de sociala trygghetssystemen och som administreras av
institutioner under den allmänna lagen om social trygghet
av den 6 december 1941 och förordningen av den 26 maj
1943

a) antingen vad gäller förmåner som kompletterar eller
förhöjer förmåner från den sociala tryggheten,

b) eller vad gäller ömsesidiga försäkringsbolag, vilka
inte enligt punkt 7 i den sjätte övergångsbestämmelsen
till den allmänna lagen om social trygghet av den 30
maj 1974 är integrerade i det sociala trygghetssyste-
met och som därför inte ersätter institutionerna under
det obligatoriska systemet för social trygghet.

2. Sociala system och/eller system av karaktären socialhjälp
eller välgörenhet, som administreras av institutioner som
inte omfattas av den allmänna lagen om social trygghet
eller lagen av den 6 december 1941.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

543

E.	FRANKRIKE	1992/93: EU 1
	1. Egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket:	Bilaga 3
	a) De kompletterande pensionsförsäkringssystemen och	Bilaga 4
	systemen för försäkring vid invaliditet och dödsfall	till lagen om
	för egenföretagare, som behandlas i artikel L 658, L	samordning av
	659, L663-11, L 663-12, L 682 och L 683-1 i lagen	systemen för
	om social trygghet (Code de la Sécurité Sociale).	social trygghet
	b) De tilläggsförmåner, som behandlas i artikel 9 i lagen	när personer
	nr 66.509 av den 12 juli 1966.	flyttar inom
	2. Egenföretagare som är verksamma inom jordbruket:	Europeiska
	De försäkringar som avses i artikel 1049 och 1234.19 i	ekonomiska
	landsbygdslagen (Code rural), vad gäller sjukdom, moder-	samarbetsområdet
	skap och ålderdom samt vid olycksfall i arbete och ar- betssjukdomar för egenföretagare som är verksamma inom jordbruket.	(EES)
F.	GREKLAND Ej tillämpligt.
G.	IRLAND Ej tillämpligt.
H.	ITALIEN Ej tillämpligt.
I.	LUXEMBURG Ej tillämpligt.
J.	NEDERLÄNDERNA Ej tillämpligt.
K.	PORTUGAL Ej tillämpligt.
L.	STORBRITANNIEN Ej tillämpligt.

n. Särskilda förmåner vid barns födelse som enligt artikel 1 u inte
omfattas av förordningen

A. BELGIEN

Födelsebidrag.

B. DANMARK

Inga.

544

C.	TYSKLAND	1992/93: EU 1
	Inga.	Bilaga 3 Bilaga 4
D.	SPANIEN	till lagen om
	Inga.	samordning av systemen för
E.	FRANKRIKE	social trygghet
	a) Havandeskapsbidrag.	när personer
	b) Bidrag efter födelsen.	flyttar inom Europeiska
F.	GREKLAND	ekonomiska
	Inga.	samarbetsområdet (EES)
G.	IRLAND Inga.

H. ITALIEN

Inga.

I. LUXEMBURG

Födelsebidrag.

J. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K. PORTUGAL

Inga.

L. STORBRITANNIEN

Inga."

Bilaga III skall ersättas med följande:

"BILAGA III

(Förordningens artiklar 7.2 c och 3.3)

Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft
utan hinder av förordningens artikel 6 — Bestämmelser i konventioner
om social trygghet som inte gäller alla personer som omfattas av
förordningen

ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR

1. I den utsträckning bestämmelserna i denna bilaga innehåller hän-
visningar till andra konventionsbestämmelser, ersätts dessa hänvis-
ningar med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förord-
ningen, såvida inte bestämmelserna i konventionerna i fråga för- 545

tecknas i denna bilaga.

35 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

2. Uppsägningsbestämmelsen i den konvention om social trygghet, ur
vilken vissa bestämmelser förtecknas i denna bilaga, gäller även i
fortsättningen vad angår de förtecknade bestämmelserna.

A Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft
oaktat förordningens artikel 6

(Förordningens artikel 7.2 c)

1. BELGIEN—DANMARK

Ingen konvention.

2. BELGIEN—TYSKLAND

a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957
till den allmänna konventionen av samma dag i den utform-
ning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november
1960.

b) Tilläggsprotokoll 3 av den 7 december 1957 till den allmänna
konventionen av samma dag i den utformning den har enligt
tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av
pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konven-
tionens ikraftträdande).

3. BELGIEN—SPANIEN

Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE

a) Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggskonventionen av den 17
januari 1948 till den allmänna konventionen av samma dag
(arbetare i gruv- och liknande företag).

b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel

4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).

c) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre ar-
betstagare.

5. BELGIEN—GREKLAND

Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den allmänna konventionen av den
1 april 1958.

6. BELGIEN—IRLAND

Ingen konvention.

7. BELGIEN—ITALIEN

Artikel 29 i konventionen av den 30 april 1948.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

546

8. BELGIEN—LUXEMBURG

a) Artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7 i konventionen av den 16 novem-
ber 1959 i den utformning de har enligt konventionen av den
12 februari 1964 (gränsarbetare).

b) Skriftväxlingen av den 10 och 12 juli 1968 om egenföretagare.

9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA

Ingen.

10. BELGIEN—PORTUGAL

Ingen.

11. BELGIEN—STORBRITANNIEN

Ingen.

12. DANMARK—TYSKLAND

a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet
av den 14 augusti 1953.

b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda kon-
vention.

13. DANMARK—SPANIEN

Ingen konvention.

14. DANMARK—FRANKRIKE

Ingen.

15. DANMARK—GREKLAND

Ingen konvention.

16. DANMARK—IRLAND

Ingen konvention.

17. D ANM ARK—IT ALIEN

Ingen konvention.

18. DANMARK—LUXEMBURG

Ingen konvention.

19. DANMARK—NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

20. DANMARK—PORTUGAL

Ingen konvention.

21. DANMARK—STORBRITANNIEN

Ingen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

547

22. TYSKLAND—SPANIEN

Ingen.

23. TYSKLAND—FRANKRIKE

a) Artiklarna 11.1, 16 andra stycket och 19 i den allmänna kon-
ventionen av den 10 juli 1950.

b) Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 av den 10 juli 1950 till den all-
männa konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och
liknande foretag).

c) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna kon-
ventionen av samma dag, i den utformning den har enligt
tilläggsavtalet nr 2 av den 18 juni 1955.

d) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni
1955.

e) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli
1950, till den allmänna konventionen av samma dag.

f) Avdelningar II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963
(social trygghet i Saar).

24. TYSKLAND-GREKLAND

a) Artikel 5.2 i den allmänna konventionen av den 25 april 1961.

b) Artiklarna 8.1, 8.2 b, 8.3, 9-11 och kapitel I och IV, i den
utsträckning de berör dessa artiklar, i konventionen om arbets-
löshetsförsäkring av den 31 maj 1961 liksom anteckningen i
protokollet av den 14 juni 1980.

25. TYSKLAND—IRLAND

Ingen konvention.

26. TYSKLAND-IT ALIEN

a) Artiklarna 3.2, 23.2, 26 och 36.3 i konventionen av den
5 maj 1953 (social trygghet).

b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den
5 maj 1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konven-
tionens ikraftträdande).

27. TYSKLAND—LUXEMBURG

Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (Ausg-
leichsvertrag) (lösning av tvisten mellan Tyskland och
Luxemburg).

28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtalet nr 4 av den 21 december
1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av
frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen
förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj
1940 — 1 september 1945).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

548

29. TYSKLAND—PORTUGAL

Artikel 5.2. i konventionen av den 6 november 1964.

30. TYSKLAND—STORBRITANNIEN

a) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2—7.6 i konventionen om social
trygghet av den 20 april 1960.

b) Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social
trygghet av den 20 april 1960.

c) Artiklarna 2.5 och 5.2—5.6 i konventionen om arbetslöshets-
försäkring av den 20 april 1960.

31. SPANIEN—FRANKRIKE

Ingen.

32. SPANIEN—GREKLAND

Ingen konvention.

33. SPANIEN—IRLAND

Ingen konvention.

34. SPANIEN—ITALIEN

Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet av
den 30 oktober 1979.

35. SPANIEN—LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969.

b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den
27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare av konven-
tionen av den 8 maj 1969.

36. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA

Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari
1974.

37. SPANIEN—PORTUGAL

Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den
11 juni 1969.

38. SPANIEN—STORBRITANNIEN

Ingen.

39. FRANKRIKE—GREKLAND

Artiklarna 16 fjärde stycket och 30 i den allmänna konventionen
av den 19 april 1958.

40. FRANKRIKE—IRLAND

Ingen konvention.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

549

41. FRANKRIKE—ITALIEN

a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den
31 mars 1948.

b) Skriftväxlingen av den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner
till säsongarbetare inom jordbruket).

42. FRANKRIKE—LUXEMBURG

Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet av den 12 november 1949 till
den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och
liknande företag).

43. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA

Artikel 11 i tilläggsavtalet av den 1 juni 1954 till den allmänna
konventionen av den 7 januari 1950 (arbetare i gruv- och liknande
företag).

44. FRANKRIKE—PORTUGAL

Ingen.

45. FRANKRIKE—STORBRITANNIEN

Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för
lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt
kulturkonventionen av den 2 mars 1948.

46. GREKLAND-IRLAND

Ingen konvention.

47. GREKLAND-IT ALIEN

Ingen konvention.

48. GREKLAND—LUXEMBURG

Ingen konvention.

49. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA

Artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 13 september
1966.

50. GREKLAND—PORTUGAL

Ingen konvention.

51. GREKLAND—STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

52. IRLAND—ITALIEN

Ingen konvention.

53. IRLAND-LUXEMBURG

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

550

54.	IRLAND—NEDERLÄNDERNA	1992/93:EU1
	Ingen konvention.	Bilaga 3 Bilaga 4
55.	IRLAND—PORTUGAL	till lagen om
	Ingen konvention.	samordning av systemen för
56.	IRLAND—STORBRITANNIEN	social trygghet
	Artikel 8 i avtalet om social trygghet av den 14 september 1971.	när personer flyttar inom
57.	ITALIEN—LUXEMBURG	Europeiska
	Artiklarna 18.2 och 24 i den allmänna konventionen av den	ekonomiska
	29 maj 1951.	samarbetsområdet
	ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Artikel 21.2 i den allmänna konventionen av den 28 oktober 1952.	(EES)
58.
59.	ITALIEN—PORTUGAL Ingen konvention.
60.	ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.
61.	LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.
62.	LUXEMBURG—PORTUGAL Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965.
63.	LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.
64.	NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL Artiklarna 5.2 och 31 i konventionen av den 19 juli 1979.
65.	NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN Ingen.
66.	PORTUGAL—STORBRITANNIEN Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978.

551

Kon ventionsbcslämmdser som inte är tillämplig» på »11» <je personer
som omfattas av förordningen

(Förordningens artikel 3.3)

1. BELGIEN—DANMARK

Ingen konvention.

2. BELGIEN—TYSKLAND

a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957
till den allmänna konventionen av samma dag i den utform-
ning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november
1960.

b) Tilläggsprotokoll nr 3 av den 7 december 1957 till den all-
männa konventionen av samma dag i den utformning den har
enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetal-
ning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna
konventionens ikraftträdande).

3. BELGIEN—SPANIEN

Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE

a) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre ar-
betstagare.

b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel

4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).

5. BELGIEN—GREKLAND

Ingen.

6. BELGIEN—IRLAND

Ingen.

7. BELGIEN—ITALIEN

Ingen.

8. BELGIEN-LUXEMBURG

Ingen.

9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA

Ingen.

10. BELGIEN—PORTUGAL

Ingen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

552

11.	BELGIEN—STORBRITANNIEN	1992/93: EU1
	Ingen.	Bilaga 3 Bilaga 4
12.	DANMARK—TYSKLAND	till lagen om
	a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet	samordning av
	av den 14 augusti 1953.	systemen för
	b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda kon-	social trygghet
	vention.	när personer flyttar inom
13.	DANMARK—SPANIEN	Europeiska
	Ingen konvention.	ekonomiska samarbetsområdet
14.	DANMARK-FRANKRIKE Ingen.	(EES)
15.	DANMARK-GREKLAND Ingen konvention.
16.	DANMARK-IRLAND Ingen konvention.
17.	DANMARK-IT ALIEN Ingen konvention.
18.	DANMARK—LUXEMBURG Ingen konvention.
19.	DANMARK—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.
20.	DANMARK—PORTUGAL Ingen konvention.
21.	DANMARK—STORBRITANNIEN Ingen.
22.	TYSKLAND—SPANIEN Ingen.
23.	TYSKLAND—FRANKRIKE a) Artiklarna 16 andra stycket och 19 i den allmänna konven- tionen av den 10 juli 1950. b) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna kon- ventionen av samma dag i den utformning det har enligt tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955. c) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.

553

d) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli
1950 till den allmänna konventionen av samma dag.

e) Avdelningar II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963
(social trygghet i Saar).

24. TYSKLAND—GREKLAND

Ingen.

25. TYSKLAND—IRLAND

Ingen konvention.

26. TYSKLAND—ITALIEN

a) Artiklarna 3.2 och 26 i konventionen av den 5 maj 1953
(social trygghet).

b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den
5 maj 1953 (utbetalning av pensioner for tiden före konven-
tionens ikraftträdande).

27. TYSKLAND—LUXEMBURG

Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (lösning
av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).

28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december
1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av
frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen
förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj
1940 — 1 september 1945).

29. TYSKLAND—PORTUGAL

Artikel 5.2. i konventionen av den 6 november 1964.

30. TYSKLAND—STORBRITANNIEN

a) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2 - 7.6 i konventionen om social
trygghet av den 20 april 1960.

b) Artiklarna 2 - 7 i slutprotokollet till konventionen om social
trygghet av den 20 april 1960.

c) Artiklarna 2.5 och 5.2 - 5.6 i konventionen om arbetslös-
hetsförsäkring av den 20 april 1960.

31. SPANIEN—FRANKRIKE

Ingen.

32. SPANIEN—GREKLAND

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

554

33.	SPANIEN—IRLAND	1992/93: EU 1
	Ingen konvention.	Bilaga 3 Bilaga 4
34.	SPANIEN—ITALIEN	till lagen om
	Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet av	samordning av
	den 30 oktober 1979.	systemen för social trygghet
35.	SPANIEN—LUXEMBURG	när personer
	a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969.	flyttar inom
	b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den	Europeiska
	27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare i konven-	ekonomiska
	tionen av den 8 maj 1969.	samarbetsområdet
	SPANIEN—NEDERLÄNDERNA Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari 1974.	(EES)
36.
37.	SPANIEN—PORTUGAL Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969.
38.	SPANIEN—STORBRITANNIEN Ingen.
39.	FRANKRIKE—GREKLAND Ingen.
40.	FRANKRIKE—IRLAND Ingen konvention.
41.	FRANKRIKE—IT ALIEN Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.
42.	FRANKRIKE—LUXEMBURG Ingen.
43.	FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA Ingen.
44.	FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen.
45.	FRANKRIKE—STORBRITANNIEN Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948.

555

46.	GREKLAND—IRLAND Ingen konvention.	1992/93:EU1 Bilaga 3 Bilaga 4
47.	GREKLAND—IT ALIEN	till lagen om
	Ingen konvention.	samordning av systemen för
48.	GREKLAND—LUXEMBURG	social trygghet
	Ingen konvention.	när personer flyttar inom
49.	GREKLAND—NEDERLÄNDERNA	Europeiska
	Ingen.	ekonomiska samarbetsområdet
50.	GREKLAND—PORTUGAL Ingen konvention.	(EES)
51.	GREKLAND—STORBRITANNIEN Ingen konvention.
52.	IRLAND—IT ALIEN Ingen konvention.
53.	IRLAND—LUXEMBURG Ingen konvention.
54.	IRLAND—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.
55.	IRLAND—PORTUGAL Ingen konvention.
56.	IRLAND—STORBRITANNIEN Ingen.
57.	ITALIEN—LUXEMBURG Ingen.
58.	ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.
59.	ITALIEN—PORTUGAL Ingen konvention.
60.	ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.

61. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA
Ingen.

556

62. LUXEMBURG—PORTUGAL

Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965.

63. LUXEMBURG—STORBRITANNIEN
Ingen.

64. NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL

Artikel 5.2 i konventionen av den 19 juli 1979.

65. NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN
Ingen.

66. PORTUGAL—STORBRITANNIEN

Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978."

Bilaga IV skall ersättas med följande:

"BILAGA IV

(Förordningens artikel 37.2)

Lagstiftning som behandlas i förordningens artikel 37.1, där invalidi-
tetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodemas längd

A. BELGIEN

Lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda
invaliditetssystemet för gruvarbetare, det särskilda systemet för
sjömän i handelsflottan och lagstiftningen om försäkring av egen-
företagare mot arbetsoförmåga.

B. DANMARK

Ingen.

C. TYSKLAND

Ingen.

D. SPANIEN

Lagstiftning om invaliditetsförsäkring enligt det allmänna systemet
och under särskilda system.

E. FRANKRIKE

1. Anställda

All lagstiftning om invaliditetsförsäkring med undantag för
lagstiftningen om invaliditetsförsäkring enligt systemet för
social trygghet för gruvarbetare.

2. Egenföretagare

Lagstiftningen om invaliditetsförsäkring för egenföretagare
inom jordbruket.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

557

F. GREKLAND

Lagstiftning om försäkringssystemet för jordbruket.

G. IRLAND

Del II kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och socialbi-
drag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981].

H. ITALIEN

Ingen.

I. LUXEMBURG

Ingen.

J. NEDERLÄNDERNA

a) Lagen av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoför-
måga.

b) Lagen av den 11 december 1975 om allmän försäkring mot
arbetsoförmåga.

K. PORTUGAL

Ingen.

L. STORBRITANNIEN

a) Storbritannien utom Nordirland

Avsnitt 15 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security
Act 1975).

Avsnitt 14-16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner
(Social Security Pensions Act 1975).

b) Nordirland

Avsnitt 15 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland)
[Social Security (Northern Ireland) Act 1975].

Artiklarna 16-18 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner
(Nordirland) [Social Security Pensions (Northern Ireland)
Order 1975]."

Bilaga VI ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN

...(ingen ändring)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

D. SPANIEN

1. Det villkor, att en person antingen utövar avlönad verksamhet
eller verksamhet som egenföretagare eller tidigare har varit

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

558

obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för
anställda eller egenföretagare i samma medlemsstat, som före-
skrivs i förordningens artikel 1 a iv kan inte göras gällande
mot personer som enligt bestämmelserna i det kungliga de-
kretet 2805/1979 av den 7 december 1979 är frivilligt försäk-
rade under det allmänna systemet för social trygghet i egen-
skap av tjänstemän eller pä annat sätt anställda i en inter-
nationell mellanstatlig organisation.

2. Bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/1979 av den
7 december 1979 är tillämpliga på medlemsstaternas med-
borgare samt på flyktingar och statslösa

a) om de är bosatta inom spanskt territorium, eller

b) om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium
och vid någon tidigare tidpunkt har varit obligatoriskt
försäkrade under det allmänna spanska systemet för social
trygghet eller

c) om de är bosatta inom en tredje stats territorium och har
betalat avgifter under minst 1 800 dagar till det spanska
systemet för social trygghet samt inte är försäkrade under
ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen
i en annan medlemsstat.

E. FRANKRIKE

...(ingen ändring)

F. GREKLAND

... (ingen ändring)

G. IRLAND

...(ingen ändring)

H. ITALIEN

...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG

...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

1. De icke avgiftsfinansierade förmåner som har införts genom
lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980 och lag-dekret nr
464/80 av den 13 oktober 1980 tillerkänns, enligt de villkor
som anges i artikel 2 i förordningen (EEG) nr 1408/71, med-
borgare från de övriga medlemsstaterna, som är bosatta i
Portugal, på de villkor som är fastlagda för portugisiska med-
borgare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

559

2. Detsamma gäller för flyktingar och statslösa.	1992/93:EU1
L. STORBRITANNIEN	Bilaga 3 Bilaga 4
...(ingen ändring)."	till lagen om
Bilaga VII skall ersättas med följande text:	samordning av
"BILAGA VII	systemen för social trygghet när personer
(Tillämpning av förordningens artikel 14c. 1 b)	flyttar inom Europeiska
Tillfällen dä en person samtidigt skall omfattas av två medlemsstaters	ekonomiska samarbetsområdet
lagstiftning	(EES)

1. Om en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan
medlemsstat med undantag för Luxemburg. För Luxemburg gäller
skriftväxlingen mellan Belgien och Luxemburg av den 10 och 12
juli 1968.

2. Om en person bosatt i Danmark är egenföretagare i Danmark och
anställd i en annan medlemsstat.

3. För olycksfalls- och ålderspensionsförsäkringar inom jordbruket:
Om en person är egenföretagare inom jordbruket i Tyskland och
anställd i en annan medlemsstat.

4. Om en person bosatt i Spanien är egenföretagare i Spanien och
anställd i en annan medlemsstat.

5. Om en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en
annan medlemsstat med undantag för Luxemburg.

6. Om en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och
anställd i Luxemburg.

7. Om en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en
annan medlemsstat.

8. Om en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan
medlemsstat.

9. Om en person är egenföretagare i Portugal och anställd i en annan
medlemsstat."

2. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972, ändrad
och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den
2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6).

Följande skall läggas till i artikel 15.3:

"c) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett
system som tillämpar sjudagarsvecka

i) skall en dag motsvara sex timmar och omvänt,

ii) skall sju dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 30 dagar motsvara en månad och omvänt,

560

iv) skall tre månader eller tretton veckor eller 90 dagar mot-
svara ett kvartal och omvänt,

v) skall vid omräkning av veckor till månader och omvänt,
veckorna och månaderna omräknas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att
det totala antalet försäkringsperioder under ett kalenderår
sammanlagt överstiger 360 dagar, 52 veckor, tolv måna-
der eller fyra kvartal.

Om en medlemsstats lagstiftning uttrycker försäkringspe-
rioder i månader anses de dagar, som enligt omräkningsreg-
lema i detta stycke motsvarar en bråkdel av en månad, som
en hel månad.

Artikel 85.1 skall ersättas av följande:

"1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förord-
ningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna
ett intyg som anger de försäkringsperioder, anställningsperioder eller
perioder som egenföretagare, som har fullgjorts enligt den lagstiftning
som han senast har omfattats av."

Artikel 85.3 skall ersättas av följande:

"3. Bestämmelserna under punkterna 1 och 2 skall gälla på motsvaran-
de sätt om det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstift-
ning är nödvändigt att beakta perioder av anställning eller självständig
förvärvsverksamhet som tidigare har fullgjorts enligt en annan med-
lemsstats lagstiftning."

Artikel 120.1 skall ersättas av följande:

"1. Dei förordningens artikel 94.9 behandlade rättigheterna är de som
anställda hade för familjemedlemmar, som grundade rätt till familjeför-
måner efter de taxor och inom de gränser som gällde dagen före den 1
oktober 1972 eller dagen före det att förordningen togs i bruk på den
berörda statens territorium, antingen enligt artikel 41 eller bilaga D till
förordning nr 3 eller enligt artikel 20 eller bilaga 1 till rådets förordning
nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om socialförsäkring för gräns-
arbetare1 eller enligt konventioner som är i kraft mellan de aktuella
medlemsstaterna."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

' EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

561

36 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

"BILAGA 1

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

(Förordningens artiklar 1.1 och 4.1 samt tillämpningsförordningens artikel
122)

A. BELGIEN

Ministre de la prévoyance sociale, Bruxelles

— Minister van Sociale Voorzorg, Brussel
(socialministern)

Ministre des classes moyennes, Bruxelles

— Minister van Middenstand, Brussel
(ministern för egenföretagare)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

B. DANMARK

1. Socialministeren (socialministern),
Kobenhavn

2. Arbejdsministeren (arbetsministern),
Kobenhavn

3. Inderigsministeren (inrikesministern),
Kobenhavn

4. Ministeren for Grönland (ministern för
Grönland), Kobenhavn

C. TYSKLAND

D. SPANIEN

E. FRANKRIKE

F. GREKLAND

Bundesminister fur Arbeit und Sozialordnung
(arbets- och socialministern), Bonn

Ministro de Trabajo y Seguridad Social
(arbets- och socialministern), Madrid

1. Ministre des affaires sociales et de la
solidarité nationale (ministern för sociala
frågor och nationell solidaritet), Paris

2. Ministre de 1’agriculture (jordbruksminis-
tern), Paris

1. Ytovp7<5? Komwwxdjv Yxjjpeauåv, Afijiia
(socialministern), Aten

2. Yrovpyot; Epyaaiaq, Alyijva (arbetsmini-
stern), Aten

3. Yrovpyöi; EfiropiKrjQ NavTiXiai;,
neipatd? (ministern för handelsflottan),
Pireus

562

G.	IRLAND	1. Minister for Social Welfare (ministern för	1992/93: EU 1
		social omsorg), Dublin 2. Minister for Health (hälsovårdsministern), Dublin	Bilaga 3 Bilaga 4 till lagen om samordning av
H.	ITALIEN	— Pensioner 1. i allmänhet: Ministro del lavoro e della previdenza sociale (arbets- och social- ministern), Roma 2. för notarier: Ministro di grazia e giustizia (justitieministern), Roma 3. för tulltjänstemän: Ministro delle finanze (finansministern), Roma — Sjukvårdsförmåner Ministro della sanitå (hälsovårdsminis- tern), Roma	systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
I.	LUXEMBURG	1. Ministre du travail et de la sécurité sociale (arbets- och socialministern), Luxemburg 2. Ministre de la famille (familjeministern), Luxemburg
J.	NEDERLÄNDERNA	1. Minister van Sociale Zaken en Werkgele- genheid (arbets- och socialministern), Den Haag 2. Minister van Welzijn, Volksgezondheid en Cultuur (ministern för välfärd, folk- hälsa och kultur), Rijswijk
K.	PORTUGAL	1. Ministro do Travalho e Seguran^a Social (arbets- och socialministern), Lisboa 2. Ministro da Saude (hälsovårdsministern), Lisboa 3. Secretario Regional dos Assuntos Sociais da Regiäo Autonoma da Madeira (regio- nalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Madeira), Funchal 4. Secretario Regional dos Assuntos Sociais da Regiäo Autonoma dos A?ores (regio- nalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Azorerna), Angra do Herofsmo

L. STORBRITANNIEN 1. Secretary of State for Social Services
(ministern för socialtjänst), London

563

2. Secretary of State for Scotland (ministern
för Skottland), Edinburgh

3. Secretary of State for Wales (ministern
för Wales), Cardiff

4. Department of Health and Social Services
for Northern Ireland (ministeriet för
hälsovård och socialtjänst för Nordirland),
Belfast

5. Director of the Department of Labour and
Social Security (chefen för ministeriet för
arbete och social trygghet), Gibraltar

6. Director of the Medical and Public Health
Department (chefen för hälsoministeriet),
Gibraltar".

Bilaga 2 skall kompletteras med följande:

a) Under "C. TYSKLAND", punkt 2 a i,

— skall den andra strecksatsen ersättas med

"—om personen i fråga

är bosatt i Belgien
eller Spanien eller är
belgisk eller spansk
medborgare bosatt
inom en icke-med-
lemsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf"

— skall följande läggas till:

"— om personen i fråga

är bosatt i Portugal
eller är portugisisk
medborgare bosatt
inom en icke-med-
lemsstats territorium: T . , , TT

Landesversicherungsanstalt Unter-
firanken (Nedre Frankens försäk-
ringsanstalt), Wiirzburg".

b) Under "C. TYSKLAND", punkt 2 b i,

— skall den andra strecksatsen ersättas med

"— om den senaste

avgiften enligt en
annan medlemsstats
lagstiftning har er-
lagts till en belgisk
eller spansk pen-
sionsförsäkringsinsti-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

564

tu tion:

Landesversicherungsanstalt Rhein- 1992/93: EU1

provinz (Rhenprovinsens försäk- Bilaga 3

ringsanstalt), Dusseldorf" Bilaga 4

skall följande läggas till:

till lagen om

"— om den senaste
avgiften enligt en
annan medlemsstats
lagstiftning har er-
lagts till en portugi-
sisk pensionsförsäk-
ringsinstitution:

samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
Landesversicherungsanstalt Unter- samarbetsområdet

franken (Nedre Frankens försäk- (EES)

ringsanstalt), Wiirzburg".

c) Följande avsnitt skall inforas efter "C. TYSKLAND":

"D. SPANIEN

1. Samtliga system med
undantag för systemet för
sjömän:

a) För samtliga riskfall med
undantag för arbetslöshet:

b) Vid arbetslöshet:

2. Systemet för sjömän:

Direcciones Provinciales del Institu-
to Nacional de la Seguridad Social
(provinsdirektoraten under det
centrala institutet för social trygg-
het)

Direcciones Provinciales del Institu-
to Nacional de Empleo (provins-
direktoraten under det centrala
arbetsmarknadsinstitutet)

Instituto Social de la Marina (sjö-
fartens institut för sociala ange-
lägenheter), Madrid".

d) Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G.
ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall
betecknas respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G.
IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J.
NEDERLÄNDERNA".

e) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDER-
NA":

565

"K. PORTUGAL

I. Fastlandet

1. Sjukdom, moderskap och
familjeförmåner:

2. Invaliditet, ålderdom och
dödsfall:

3. Arbetsskador och arbets-
sjukdomar:

Centro Regional de Seguran;a
Social (regionalcentret för social
trygghet), till vilket personen är
ansluten

Centro Nacional de Pensöes (det
centrala pensionsorganet), Lisboa,
och Centro Regional de Seguranga
Social (regionalcentret för social
trygghet) till vilket personen är an-
sluten

Caixa Nacional de Seguros de
Doen^as Profissionais (den centrala
försäkringskassan för arbetssjuk-
domar), Lisboa

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

4. Arbetslöshetsförmåner:

a) Mottagande av ansökan
och bevis angående den
sökandes anställnings-
situation (t.ex. kontroll
av anställningsperioderna,
bekräftelse av arbets-
lösheten, uppföljning av
situationen):

b) Tillerkännande och ut-
betalning av arbetslös-
hetsersättning (t.ex.
undersökning av om den
sökande är berättigad till
ersättning, fastställande
av beloppet och den tid
under vilken det skall be-
talas ut, uppföljning av
situationen för att fort-
sätta, innehålla eller
upphöra med betalningar-
na):

Centro de Emprego (arbetsmark-
nadscentret) på den plats där per-
sonen är bosatt

Centro Regional de Seguran;a
Social (regionalcentret för social
trygghet) till vilket personen är
ansluten

566

II.

5) Förmåner enligt det
icke-avgiftsfinansierade sys-
temet för social trygghet:

Centro Regional de Seguran^a
Social (regionalcentret för social
trygghet) på den plats personen är
bosatt

Den autonoma regionen
Madeira

1. Sjukdom, moderskap och
familjeförmåner:

2. a) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom
och dödsfall enligt
det särskilda syste-
met för social trygg-
het för arbetstagare
inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets-

Direc$äo Regional de Seguran?a
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

Direc^äo Regional de Seguramja
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

Direc$äo Regional de Seguran^a
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

sjukdomar:

Caixa Nacional de Seguros de Do-
en?as Profissionais (den centrala
försäkringskassan för arbetssjuk-
domar), Lisboa

4. Förmåner vid arbets-

löshet:

a) Mottagande av ansökan
och bevis angående an-
ställningssituationen (t.ex.
kontroll av anställnings-
perioderna, bekräftelse av
arbetslösheten, uppfölj-
ning av situationen):

b) Tillerkännande och utbe-
talning av arbetslöshetser-
sättning (t.ex. undersök-
ning av om den sökande
är berättigad till ersätt-
ning, fastställande av
beloppet och den tid

Direc^äo Regional de Emprego (det
regionala arbetsmarknadsdirek-
toratet), Funchal

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

under vilken det skall be-
talas ut, uppföljning av
situationen för att fort-
sätta, innehålla eller
upphöra med betalningar-
na):

5) Förmåner enligt det
icke-avgiftsfinansierade sys-
temet för social trygghet:

Direcfäo Regional de Seguranga
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

Direc?äo Regional de Seguran^a
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

III. Den autonoma regionen
Azorerna

1. Sjukdom, moderskap och
familjeförmåner:

2. a) Invaliditet, ålderdom
och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom
och dödsfall enligt
det särskilda sys-
temet för social
trygghet för ar-
betstagare inom jord-
bruket:

Direccjäo Regional de Seguran;a
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Angra do
Heroismo

Direc?äo Regional de Seguramja
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Angra do
Heroismo

3. Arbetsskador och arbets-
sjukdomar:

Direc?äo Regional de Seguran?a
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Angra do
Heroismo

Caixa Nacional de Seguros de
Doen<;as Profissionais (den natio-
nella försäkringskassan för arbets-
sjukdomar), Lisboa

4. Förmåner vid arbets-
löshet:

568

a) Mottagande av ansökan
och bevis angående an-
ställningssituationen (t.ex.
kontroll av anställnings-
perioderna, bekräftelse av
arbetslösheten, uppfölj-
ning av situationen):

Centro de Emprego (arbetsmark
nadscentret) på den plats där per-
sonen är bosatt

b) Godkännande och utbetal-
ning av arbetslöshetser-
sättning (t.ex. undersök-
ning av om den sökande
är berättigad till ersätt-
ning, fastställande av
beloppet och den tid
under vilken det skall be-
talas ut, uppföljning av
situationen för att fortsät-
ta, innehålla eller upp-
höra med betalningarna):

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

5. Ersättning enligt det
icke-avgiftsfinansierade sys-
temet för social trygghet:

Centro de Prestacjöes Pecuniärias da
Seguran$a Social (centret för kon-
tantförmåner från systemet för
social trygghet) till vilket personen
är ansluten

Direc$äo Regional de Seguran?a
Social (det regionala direktoratet för
socialförsäkring), Angra do
Heroismo".

f) "J. STORBRITANNIEN" skall betecknas "L. STORBRITANNIEN".

Bilaga 3 skall kompletteras med följande:

a) I avsnittet "C. TYSKLAND", punkt 3 a,

— skall (i) ersättas med

(i) förhållande till Bel-
gien och Spanien:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf"

följande skall läggas till:

569

"(ix) förhållande till Landesversicherungsanstalt Unter-

Portugal: franken (Nedre Frankens försäk-

ringsanstalt), Wiirzburg".

b) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "C. TYSKLAND":

"D. SPANIEN

1. Sjukvårdsförmåner:

a) Samtliga system med
undantag för systemet för
sjömän:

b) Systemet för sjömän:

2. Kontantförmåner:

a) Samtliga system med
undantag för systemet för
sjömän och samtliga
riskfall med undantag för
arbetslöshet:

Direcciones Provinciales del Institu-
to Nacional de la Salud (provins-
direktoraten under det centrala
hälsovårdsinstitutet)

Instituto Social de la Marina (sjö-
fartens institut för sociala ange-
lägenheter), Madrid".

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

b) Systemet för sjömän för
samtliga riskfall:

c) Arbetslöshet, med undan-
tag för sjömän:

Direcciones Provinciales del Institu-
to Nacional de la Seguridad Social
(provinsdirektoraten under det
centrala institutet för social trygg-
het)

Instituto Social de la Marina (sjö-
fartens institut för sociala ange-
lägenheter), Madrid

Direcciones Provinciales del Ins-
tituto Nacional de Empleo (provins-
direktoraten under det centrala
arbetsmarknadsinstitutet)".

c) Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G.
ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall
betecknas respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G.
IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NED-
ERLÄNDERNA".

d) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDER-
NA":

570

"K.PORTUGAL

I. Fastlandet

1. Sjukdom, moderskap och
familjeförmåner (vad gäller
vårdförmåner vid sjukdom
och moderskap, se också
bilaga 10):

2. Invaliditet, ålderdom och
dödsfall:

3. Arbetsskador och arbets-
sjukdomar:

Centro Regional de Seguran^a
Social (regionalcentret för social
trygghet), till vilket personen är
ansluten

Centro Nacional de Pensöes (cent-
rala pensionsorganet), Lisboa, och
Centro Regional de Segurancja
Social (regionalcentret för social
trygghet), till vilket personen är
ansluten

Caixa Nacional de Seguros de
Doen^as Profissionais (den natio-
nella försäkringskassan för arbets-
sjukdomar), Lisboa

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

4. Förmåner vid arbets-
löshet:

a) Mottagande av ansökan
och bevis angående an-
ställningssituationen (t.ex.
kontroll av anställnings-
perioderna, bekräftelse av
arbetslösheten, uppfölj-
ning av situationen):

b) Tillerkännande och utbe-
talning av arbetslöshetser-
sättning (t.ex. undersök-
ning av om den sökande
är berättigad till ersätt-
ning, fastställande av
beloppet och den tid
under vilken det skall be-
talas ut, uppföljning av
situationen för att fort-
sätta, innehålla eller
upphöra med betalningar-
na):

Centro de Emprego (arbetsmark-
nadscentret) på den plats där per-
sonen är bosatt

Centro Regional de Seguran<;a
Social (regionalcentret för social
trygghet), till vilket personen är
ansluten

571

n.

5) Förmåner enligt det
icke-avgiftsfinansierade sys-
temet för social trygghet:

Centro Regional de Seguran^a
Social (regionalcentret för social
trygghet), till vilket personen är
ansluten

Den autonoma regionen
Madeira

1. Sjukdom, moderskap och
familjeförmåner (vad gäller
vårdförmåner vid sjukdom
och moderskap, se också
bilaga 10):

2. a) Invaliditet, ålderdom

och dödsfall:

b) Invaliditet, ålderdom
och dödsfall enligt
det särskilda syste-
met för social trygg-
het för arbetstagare
inom jordbruket:

3. Arbetsskador och arbets-
sjukdomar:

Direc;äo Regional de Seguran<ja
Social (regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

Direc<?äo Regional de Seguran^a
Social (regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Direc?äo Regional de Seguran$a
Social (regionala direktoratet för
social trygghet), Funchal

Caixa Nacional de Seguros de Do-
en§as Profissionais (centrala försäk-
ringskassan för arbetssjukdomar),
Lisboa

4. Förmåner vid arbets-
löshet:

a) Mottagande av ansökan
och bevis angående an-
ställningssituationen (t.ex.
kontroll av anställnings-
perioderna, bekräftelse av
arbetslösheten, uppfölj-
ning av situationen):

Direc$äo Regional de Emprego
(regionala arbetsmarknadsdirek-
toratet), Funchal

b) Tillerkännande och utbe-
talning av arbetslöshets-
ersättning (t.ex. under-

572

sökning av om den		1992/93:EU1
sökande är berättigad till		Bilaga 3
ersättning, fastställande		Bilaga 4
av beloppet och den tid		till lagen om
under vilken det skall be-		samordning av
talas ut, uppföljning av		systemen för
situationen for att fort-		social trygghet
sätta, innehålla eller		när personer
upphöra med betalningar-		flyttar inom
na):	Directjäo Regional de Seguran^a	Europeiska
	Social (regionala direktoratet för	ekonomiska
	social trygghet), Funchal	samarbetsområdet
5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade sys- temet för social trygghet:	Direccjäo Regional de Seguran§a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal	(EES)
III. Den autonoma regionen
Azorerna 1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):	Direc^äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
2. a) Invaliditet, ålderdom
och dödsfall:	Direc^äo Regional de Seguran$a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
b) Invaliditet, ålderdom
och dödsfall under det särskilda syste- met för social trygg het för arbetstagare inom jordbruket:	Direc^äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
3. Arbetsskador och arbets-
sjukdomar:	Caixa Nacional de Seguros de Doentjas Profissionais (centrala försäkringskassan för arbetssjuk- domar), Lisboa

573

4. Förmåner vid arbets-
löshet:

a) Mottagande av ansökan
och bevis angående an-
ställningssituationen (t.ex.
kontroll av anställnings-
perioderna, bekräftelse av
arbetslösheten, uppfölj-
ning av situationen):

Centro de Emprego (arbetsmark-
nadscentret) på den plats där per-
sonen är bosatt

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

5) Förmåner enligt det
icke-avgiftsfinansierade sys-
temet för social trygghet:

Centro de Presta^öes Pecuniärias da
Seguran^a Social (centret för kon-
tantförmåner från systemet för
social trygghet) på den plats där
personen är bosatt

Direcgäo Regional de Seguranga
Social (regionala direktoratet for
social trygghet), Angra do
Heroismo".

e) Avsnittet "J. STORBRITANNIEN" skall betecknas "L. STOR-
BRITANNIEN".

Bilaga 4 skall kompletteras med följande:
a) I avsnittet "C. TYSKLAND", punkt 3 b,

— skall (i) ersättas med

"(i) förhållande till Bel-

gien och Spanien:

Landesversicherungsanstalt Rhein-
provinz (Rhenprovinsens försäk-
ringsanstalt), Dusseldorf"

574

— skall följande läggas till: Landesversicherungsanstalt Unter-

"(ix) förhållande till franken (Nedre Frankens försäk-

Portugal: ringsanstalt), Wurzburg".

b) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "C. TYSKLAND":

"D. SPANIEN

Instituto Nacional de la Seguridad Social (centrala socialförsäkrings-
institutet), Madrid".

d) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDER-
NA":

"K. PORTUGAL

I förhållande till all lagstift-
ning, de system och grenar av
social trygghet som avses i
förordningens artikel 4: Departemento de Rela^öes Inter-

nacionais e Convenjöes de
Seguran$a Social (avdelningen för
internationella förbindelser och kon-
ventioner om social trygghet),
Lisboa".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

e) Avsnittet "J. STORBRITANNIEN" skall betecknas "L. STOR-
BRITANNIEN".

575

Bilaga 5 skall ändras och komp-
letteras på följande sätt:

1. BELGIEN—DANMARK
...(ingen ändring)

2. BELGIEN—TYSKLAND
...(ingen ändring)

3. BELGIEN—SPANIEN
Ingen.

4. BELGIEN—FRANKRIKE
...(ingen ändring)

5. BELGIEN—GREKLAND
...(ingen ändring)

6. BELGIEN—IRLAND

...(ingen ändring)

7. BELGIEN—ITALIEN

...(ingen ändring)

8. BELGIEN—LUXEMBURG
...(ingen ändring)

9. BELGIEN—

NEDERLÄNDERNA
...(ingen ändring)

10. BELGIEN—PORTUGAL
Ingen.

11. BELGIEN—
STORBRITANNIEN
...(ingen ändring)

12. DANMARK—TYSKLAND
...(ingen ändring)

13. DANMARK—SPANIEN
...(Ingen konvention.)

14. DANMARK-FRANKRIKE
...(ingen ändring)

15. DANMARK—GREKLAND

...(ingen ändring)

16. DANMARK—IRLAND

...(ingen ändring)

17. DANMARK—ITALIEN

...(ingen ändring)

18. DANMARK—LUXEMBURG
...(ingen ändring)

19. DANMARK—

NEDERLÄNDERNA
...(ingen ändring)

20. DANMARK—PORTUGAL

Ej tillämplig

21. DANMARK—
STORBRITANNIEN
...(ingen ändring)

22. TYSKLAND—SPANIEN
Ingen.

23. TYSKLAND—FRANKRIKE
...(ingen ändring)

24. TYSKLAND—GREKLAND
...(ingen ändring)

25. TYSKLAND—IRLAND
...(ingen ändring)

26. TYSKLAND—ITALIEN

...(ingen ändring)

27. TYSKLAND—LUXEMBURG
...(ingen ändring)

28. TYSKLAND—
NEDERLÄNDERNA
...(ingen ändring)

29. TYSKLAND—PORTUGAL
Ingen.

30. TYSKLAND—
STORBRITANNIEN
...(ingen ändring)

31. SPANIEN—FRANKRIKE
Ingen.

32. SPANIEN-GREKLAND

Ej tillämplig

33. SPANIEN—IRLAND

Ej tillämplig

34. SPANIEN—ITALIEN
Ingen.

35. SPANIEN—LUXEMBURG
Ingen.

36. SPANIEN-NEDERLÄNDER-
NA

Ingen.

37. SPANIEN—PORTUGAL
Artiklarna 42, 43 och 44 i den
administrativa överenskommel-
sen av den 22 maj 1970.

38. SPANIEN—STORBRITAN-
NIEN

Ej tillämplig

39. FRANKRIKE-GREKLAND
...(ingen ändring)

40. FRANKRIKE—IRLAND
...(ingen ändring)

41. FRANKRIKE-ITALIEN
...(ingen ändring)

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

576

42. FRANKRIKE—LUXEMBURG
...(ingen ändring)

43. FRANKRIKE—NEDERLÄN-
DERNA

...(ingen ändring)

44. FRANKRIKE—PORTUGAL
Ingen.

45. FRANKRIKE—STORBRI-
TANNIEN

...(ingen ändring)

46. GREKLAND—IRLAND
...(ingen ändring)

47. GREKLAND—ITALIEN

...(ingen ändring)

48. GREKLAND—LUXEMBURG
...(ingen ändring)

49. GREKLAND—NEDERLÄN-
DERNA

...(ingen ändring)

50. GREKLAND—PORTUGAL
Ej tillämplig

51. GREKLAND—
STORBRITANNIEN
...(ingen ändring)

52. IRLAND—ITALIEN

...(ingen ändring)

53. IRLAND—LUXEMBURG
...(ingen ändring)

54. IRLAND—

NEDERLÄNDERNA
...(ingen ändring)

55. IRLAND-PORTUGAL

Ej tillämplig

56. IRLAND—

STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)

57. ITALIEN—LUXEMBURG

...(ingen ändring)

58. ITALIEN—NEDERLÄNDER-
NA

...(ingen ändring)

59. ITALIEN—PORTUGAL

Ej tillämplig

60. ITALIEN—STORBRITANNI-
EN

...(ingen ändring)

61. LUXEMBURG—
NEDERLÄNDERNA
...(ingen ändring)

62. LUXEMBURG-PORTUGAL
Ingen.

63. LUXEMBURG—

STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)

64. NEDERLÄNDERNA—

PORTUGAL

Artiklarna 33 och 34 i av den
administrativa överenskom-
melsen den 9 maj 1980.

65. NEDERLÄNDERNA—
STORBRITANNIEN
...(ingen ändring)

66. PORTUGAL—

STORBRITANNIEN

Artiklarna 3 och 4 i bilagan till
den administrativa överenskom-
melsen av den 31 december
1981 om tillämpning av proto-
kollet om sjukvård av den 15
november 1978."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

577

37 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

Bilaga 6 skall ersättas med följande:

"BILAGA 6

FÖRFARANDE VID UTBETALNING AV FÖRMÅNER

(Tillämpningsförordningensartiklar 4.6, 53.1 och 122)

Allmänna anmärkningar

Efterskottsbetalningar och andra engångsbetalningar skall i princip ske
genom kontaktorganen. Löpande utbetalningar och andra utbetalningar skall
ske enligt det förfarande som anges i denna bilaga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

A. BELGIEN

Direkt utbetalning.

B. DANMARK

Direkt utbetalning.

C. TYSKLAND

1. Pensionsförsäkring för arbetare
(invaliditet, ålderdom, dödsfall)

a) i förhållande till Belgien,
Danmark, Spanien, Frank-
rike, Grekland, Irland,
Luxemburg, Portugal och
Storbritannien:

b) i förhållande till Italien:

c) i förhållande till Neder-
länderna:

Direkt utbetalning.

Utbetalning genom kontaktorganen
(enligt tillämpningsförordningens
artiklar 53-58 tillämpade tillsam-
mans med de bestämmelser som
anges i bilaga 5), om inte den bi-
dragsberättigade ansöker om direkt
utbetalning av förmånerna.

Utbetalning genom kontaktorganen
(enligt tillämpningsförordningens
artiklar 53-58 tillämpade tillsam-
mans med de bestämmelser som
anges i bilaga 5).

2. Pensionsförsäkring för tjänste-
män och gruvarbetare (inva-
liditet, ålderdom, dödsfall)

a) i förhållande till Belgien,
Danmark, Spanien, Frank-

578

rike, Grekland, Irland,		1992/93: EU 1
Italien, Luxemburg, Portu-		Bilaga 3
gal och Storbritannien:	Direkt utbetalning.	Bilaga 4
b) i förhållande till Neder-		till lagen om
länderna:	Utbetalning genom kontaktorganen	samordning av
	(enligt tillämpningsförordningens	systemen för
	artiklar 53-58 tillämpade tillsam-	social trygghet
	mans med de bestämmelser som	när personer
	anges i bilaga 5).	flyttar inom
3. Åldersförsäkring för jord-		Europeiska ekonomiska
brukare:	Direkt utbetalning.	samarbetsområdet (EES)
4. Olycksfallsförsäkring
i förhållande till alla medlems-
stater:	Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsam- mans med de bestämmelser som anges i bilaga 5).

D. SPANIEN

Direkt utbetalning.

E. FRANKRIKE

1. Samtliga system med undantag
för systemet för sjömän:

2. Systemet för sjömän:

Direkt utbetalning.

Utbetalning genom de härtill ut-
pekade organen i den medlemsstat
där mottagaren är bosatt.

F. GREKLAND

Pensionsförsäkring för arbetstagare
(invaliditet, ålderdom, dödsfall)

a) i förhållande till Frankrike:

b) i förhållande till Belgien,
Danmark, Tyskland, Spanien,
Irland, Italien, Luxemburg,
Nederländerna, Portugal och
Storbritannien:

Utbetalning genom kontaktorganen.

Direkt utbetalning.

579

G. IRLAND

Direkt utbetalning.

H. ITALIEN

a) ANSTÄLLDA

1. Invalid-, ålders- och
efterlevandepensioner:

a) i förhållande till Belgien,
Danmark, Spanien, Frank-
rike (med undantag för de
franska försäkringskas-
sorna för gruvarbetare),
Grekland, Irland, Luxem-
burg,

Nederländerna, Portugal
och Storbritannien:

b) i förhållande till Tyskland
och de franska försäk-
ringskassorna för gruv-
arbetare:

2. Pensioner i anledning av
arbetsskador och arbets-
sjukdomar:

b) EGENFÖRETAGARE

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

I. LUXEMBURG

Direkt utbetalning.

J. NEDERLÄNDERNA

1. I förhållande till Belgien,
Danmark, Spanien, Frankrike,
Grekland, Irland, Italien,
Luxemburg, Portugal och
Storbritannien:

2. I förhållande till Tyskland:

Direkt utbetalning.

Betalning genom kontaktorganen.

Direkt utbetalning.

Betalning genom kontaktorganen
(enligt bestämmelserna i bilaga 5).

K. PORTUGAL

Direkt utbetalning.

580

L. STORBRITANNIEN		1992/93: EU 1
Direkt utbetalning."			Bilaga 3 Bilaga 4
Bilaga 7 skall ersättas med följande: "BILAGA 7 BANKER			till lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom
	(Tillämpningsförordningens artiklar 4.7, 55.3 och 122)		Europeiska
A.	BELGIEN	Ingen	ekonomiska samarbetsområdet
B.	DANMARK	Danmarks Nationalbank (Danmarks national- bank), Kobenhavn	(EES)
C.	TYSKLAND	Deutsche Bundesbank (Tyska förbundsban- ken), Frankfurt am Main
D.	SPANIEN	Banco Exteriör de Espana (Spaniens utrikes- bank), Madrid
E.	FRANKRIKE	Banque de France (Frankrikes bank), Paris
F.	GREKLAND	Tpaxefa 7T)j EÅÅaSaf, AOr/va (Greklands bank), Aten
G.	IRLAND	Central Bank of Ireland (Irlands central- bank), Dublin
H.	ITALIEN	Banca Nazionale del Lavoro (Naionella arbetsbänken), Roma
I.	LUXEMBURG	Caisse d’épargne (Sparkassan), Luxemburg
J.	NEDERLÄNDERNA	Ingen
K.	PORTUGAL	Banco de Portugal (Portugals bank), Lisboa
L.	STORBRITANNIEN	Storbritannien utom Nordirland: Bank of England (Englands bank), London Nordirland: Northern Bank Limited (Nordbanken Ltd.), Belfast Gibraltar: Barclays Bank, Gibraltar".

581

Bilaga 8 skall ersättas med följande:

"BILAGA 8

TILLERKÄNNANDE AV FAMILJEFÖRMÅNER

(Tillämpningsförordningensartiklar 4.8, lOa.l d och 122).

Tillämpningsförordningens artikel 10a. 1 d tillämpas på

1. Anställda och egenföretagare

a) med en referensperiod på

en kalendermånad i för-
hållandet — mellan Tyskland och Spanien

— mellan Tyskland och Frankrike

— mellan Tyskland och Grekland

— mellan Tyskland och Irland

— mellan Tyskland och Luxemburg

— mellan Tyskland och Portugal

— mellan Tyskland och Storbri-
tannien

— mellan Frankrike och Luxemburg

— mellan Portugal och Belgien

— mellan Portugal och Frankrike

— mellan Portugal och Irland

— mellan Portugal och Luxemburg

— mellan Portugal och Storbritan-
nien

b) med en referensperiod på
tre kalendermånader i

förhållandet — mellan Danmark och Tyskland

— mellan Nederländerna och
Danmark, Frankrike, Tyskland
Luxemburg och Portugal

2. Egenföretagare

med en referensperiod på tre kalen-
dermånader i förhållandet — mellan Belgien och Nederländer-

na".

Bilaga 9 skall ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN

...(ingen ändring)

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

582

C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

D. SPANIEN

Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför-
måner, beaktas det allmänna systemet för social trygghet.

E. FRANKRIKE

...(ingen ändring)

F. GREKLAND

...(ingen ändring)

G. IRLAND

...(ingen ändring)

H. ITALIEN

...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG

...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdför-
måner beaktas de förmåner som utges av den allmänna hälso- och sjuk-
vårdstjänsten.

L. STORBRITANNIEN

...(ingen ändring)".

Bilaga 10 skall ändras och kompletteras med följande:

"A. BELGIEN

...(ingen ändring)

B. DANMARK

...(ingen ändring)

C. TYSKLAND

...(ingen ändring)

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

583

D. SPANIEN

1. Vid tillämpningen av tillämp-
ningsförordningens artiklar 6.1,

13.2 och 13.3, 14.1, 14,2 och

14.3, 102.2, 110 och 113.2: Instituto Nacional de la Seguridad

Social (centrala institutet för social
trygghet), Madrid

2. Vid tillämpningen av tillämp-
ningsförordningens artiklar

11.1, 11a och 12a, 38.1, 70.1,

80.2, 81, 82.2, 85.2 och 86.2:

a) Alla system med undan-
tag för systemet för
sjömän:

Direcciones Provinciales del Ins-
tituto Nacional de la Seguridad
(provinsdirektoraten under det
centrala institutet för social trygg-
het)

b) Systemet för sjömän:

Instituto Social de la Marina (sjö-
fartens institut för sociala ange-
lägenheter), Madrid

E. FRANKRIKE

...(ingen ändring)

F. GREKLAND

...(ingen ändring)

G. IRLAND

...(ingen ändring)

H. ITALIEN

...(ingen ändring)

I. LUXEMBURG

...(ingen ändring)

J. NEDERLÄNDERNA

...(ingen ändring)

K. PORTUGAL

I. Fastlandet

1. Vid tillämpning av för-

ordningens artikel 17: Departemento de Rela?öes Inter-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

584

nacionais e Conven;öes de Segu-	1992/93:EU1
ran;a Social (avdelningen för inter-	Bilaga 3
nationella förbindelser och kon-	Bilaga 4
ventioner om social trygghet),	till lagen om
2. Vid tillämpningen av Lisboa	samordning av
tillämpningsförordningens	systemen för
artiklar 11.1 och 11a:	social trygghet
Centro Regional de Seguran^a	när personer
Social (regionalcentret för social	flyttar inom
trygghet) till vilket den utsände	Europeiska
3. Vid tillämpningen av arbetstagaren är ansluten	ekonomiska
tillämpningsförordningens	samarbetsområdet
artikel 12a: Centro Regional de Seguran;a	(EES)

Social (regionalcentret för social
trygghet) på den plats där arbets-
tagaren är bosatt eller till vilket han
är ansluten, allt efter omständig-
heterna

4. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artikel 13.2:

5. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artiklar 14.1 och 14.2:

6. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artikel 14.3:

7. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artiklar 28.1, 29.2 och

29.5, 30.1 och 30.3 samt

31.1 andra meningen:

Departemento de Relaföes Inter-
nacionais e Conven$öes de
Seguran?a Social (avdelningen för
internationella förbindelser och kon-
ventioner om social trygghet),
Lisboa

Departemento de Rela^öes Inter-
nacionais e Conven?öes de
Seguran?a Social (avdelningen för
internationella förbindelser och kon-
ventioner om social trygghet),
Lisboa

Centro Regional de Seguran$a
Social (regionalcentret för social
trygghet), Lisboa

Centro Nacional de Pensöes (det
nationella pensionscentret), Lisboa

8. Vid tillämpningen av

tillämpningsförordningens

585

	artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:	Den administrativa myndigheten på den plats där familjen är bosatt	1992/93:EU1 Bilaga 3 Bilaga 4
9.	Vid tillämpningen av		till lagen om
	tillämpningsförordningens		samordning av
	artiklar 17.6 och 17.7,		systemen för
	18.3, 18.4 och 18.6, 20,		social trygghet
	21.1, 22, 31.1 första		när personer
	meningen och 34.1 och		flyttar inom
	34.2, första stycket, (av-		Europeiska
	seende institutionen på		ekonomiska
	bosättningsorten eller		samarbetsområdet
	vistelseorten, beroende på omständigheterna):	Administra^äo Regional de Saude (den regionala administrationen för hälsoväsendet) på den plats där personen ifråga är bosatt eller vistas.	(EES)
10.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2, 81 och 85.2:	Centro Regional de Seguran$a Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa
11.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 102.2:	Departemento de Rela^öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran^a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa
II. Den	autonoma regionen
Madeira
1.	Vid tillämpningen av förordningens artikel 17:	Secretario Regional dos Assuntos Sociais (regionalsekreteraren för sociala angelägenheter), Funchal
2.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 11.1 och 11a:	Direc;äo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
3.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:	Direc^äo Regional de Seguranga Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal	586

4.	Vid tillämpningen av		1992/93: EU 1
	tillämpningsförordningens	Departemento de Rela^öes Interna-	Bilaga 3
	artiklar 13.2 och 13.3:	cionais e Conven;öes de Seguramja	Bilaga 4
		Social (avdelningen för inter-	till lagen om
		nationella förbindelser och kon-	samordning av
		ventioner om social trygghet),	systemen för
		Lisboa	social trygghet när personer
5.	Vid tillämpning av		flyttar inom
	tillämpningsförordningens		Europeiska
	artiklar 14.1 och 14.2:	Departemento de Rela^öes Inter-	ekonomiska
		nacionais e Convenföes de	samarbetsområdet
		Seguran;a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa	(EES)
6.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 14.3:	Direcgäo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
7.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2, och 29.5, 30.1 och 30.3 och 31.1 andra meningen:	Direcgäo Regional de Seguran^a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
8.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:	Den administrativa myndigheten där familjen är bosatt
9.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och 34.2, första stycket, (avseende institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):	Direc^äo Regional de Saude Publica (regionala direktoratet för hälso- väsendet), Funchal
10.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens		587

	artiklar 80.2, 81 och 85.2:	Direcfäo Regional de Seguran?a Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal	1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 4 till lagen om
11.	Vid tillämpningen av		samordning av
	tillämpningsförordningens	Departemento de Relaföes Interna-	systemen för
	artikel 102.2:	cionais e Convengöes de Seguran;a	social trygghet
		Social (avdelningen för inter-	när personer
		nationella förbindelser och kon-	flyttar inom
		ventioner om social trygghet),	Europeiska
		Lisboa	ekonomiska
			samarbetsområdet
			(EES)
III. Den	autonoma regionen
Azorerna		Direc<;äo Regional de Seguranga
1.	Vid tillämpningen av	Social (det regionala direktoratet för
	förordningens artikel 17:	social trygghet), Angra do
		Herofsmo
2.	Vid tillämpningen av	Direc$äo Regional de Seguran^a
	tillämpningsförordningens	Social (det regionala direktoratet för
	artiklar 11.1 och 11a:	social trygghet), Angra do
		Herofsmo

3.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:	Direc$äo Regional de Seguran$a Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Herofsmo
4.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 13.2 och 13.3:	Departemento de Rela§öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran?a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa
5.	Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:	Departemento de Rela^öes Inter- nacionais e Conven^öes de Seguran$a Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa

588

6.	Vid tillämpningen av	Direc?äo Regional de Seguran;a		1992/93: EU 1
	tillämpningsförordningens	Social (regionala direktoratet	för	Bilaga 3
	artikel 14.3:	social trygghet), Angra	do	Bilaga 4
		Herofsmo		till lagen om samordning av systemen för
7.	Vid tillämpningen av			social trygghet
	tillämpningsförordningens			när personer
	artiklar 28.1, 29.2 och	Direc?äo Regional de Seguran^a		flyttar inom
	29.5, 30.1 och 30.3 samt	Social (regionala direktoratet	för	Europeiska
	31.1 andra meningen:	social trygghet), Angra	do	ekonomiska
		Herofsmo		samarbetsområdet (EES)
8.	Vid tillämpningen av
	tillämpningsförordningens	Den administrativa myndigheten för
	artiklar 25.2, 38.1, 70.1,	den ort där familjen är bosatt

82.2 och 86.2:

9. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artiklar 17.6 och 17.7,

18.3, 18.4 och 18.6, 20,

21.1, 22, 31.1 första
meningen samt 34.1 och

34.2, första stycket, (om
institutionen på bosätt-
ningsorten eller vistel-
seorten, beroende på
omständigheterna):

Direc^äo Regional de Saude (regio-
nala direktoratet för hälsoväsendet),
Angra do Herofsmo

10. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artiklar 80.2, 81 och

85.2:

Direc<;äo Regional de Seguranija
Social (det regionala direktoratet för
social trygghet), Angra do Herofs-
mo

11. Vid tillämpningen av
tillämpningsförordningens
artikel 102.2:

Departemento de Rela?öes Inter-
nacionais e Conven^öes de
Seguran$a Social (avdelningen för
internationella förbindelser och kon-
ventioner om social trygghet),
Lisboa

L. STORBRITANNIEN

... (ingen ändring)."

589

Bilaga 11 skall ersättas med följande:

"BILAGA 11

SYSTEM SOM AVSES I FÖRORDNINGENS ARTIKEL 35.2

(Tillämpningsförordningens artikel 4.11)

A. BELGIEN

System för utvidgning av sjukförsäkringen (vårdförmåner) till att omfatta
egenföretagare.

B. DANMARK

Inget.

C. TYSKLAND

Inget.

D. SPANIEN

Inget.

E. FRANKRIKE

Systemet för sjuk- och moderskapsförsäkring för egenföretagare som inte är
verksamma inom jordbruket, upprättat genom lag av den 12 juli 1966, i sin
ändrade lydelse.

F. GREKLAND

1. Försäkringskassan för hantverkare och handlande i mindre skala
(TEBE)

2. Försäkringskassan för handlande

3. Sjukförsäkringskassan för advokater:

a) Omsorgskassan, Aten

b) Omsorgskassan, Pireus

c) Omsorgskassan, Tessaloniki

d) Sjukkassan för advokater på landsbygden (TYDE)

4. Läkarnas försäkrings- och pensionskassa.

G. IRLAND

Inget.

H. ITALIEN

Inget.

I. LUXEMBURG

Inget.

J. NEDERLÄNDERNA

Inget.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

590

K. PORTUGAL
Inget.

L. STORBRITANNIEN
Inget."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 4
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

591

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3811/86

av den 11 december 1986

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (F-F-G) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag efter samråd med Administ-
rativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och

med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr
1408/714 och förordning (EEG) nr 574/725, senast ändrade genom
Anslutningsakten för Spanien och Portugal och kommissionens förord-
ning (EEG) nr 513/866.

I artikel 14c. 1 a i förordning (EEG) nr 1408/71 är det föreskrivet att
en person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats territorium
och verksam som egenföretagare inom en annan medlemsstats territo-
rium skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är an-
ställd. I artikel 14c. 1 b är det dock föreskrivet att i de fall som avses i
bilaga 7, en person skall omfattas av lagstiftningen i var och en av de
berörda medlemsstaterna såvitt avser verksamhet som utövas inom
respektive territorium.

I artikel 14c regleras inte de fallen som har inträffat i praktiken, att
fler än två verksamheter i kombination med anställning och verksamhet
som egenföretagare utövas inom två eller flera medlemsstaters territo-
rier; åtgärder bör därför vidtas för att reglera denna situation genom ett
tillägg i artikel 14c.

Det är nödvändigt att bestämma hur nuvarande artikel 14c. 1 b skall
tillämpas i överensstämmelse med punkt 2 i nämnda artikel och hur
tillämpning skall ske för att reglera utövandet av fler än två verksam-
heter i fall som avser både anställning och egenföretagare inom olika
medlemsstaters territorier.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1 EGT nr C 103, 30.4.1986, s. 5.

2 EGT nr 0'227, 8.9.1986, s. 152.

3 EGT nr C 207, 18.8.1986, s. 27.

4 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 8.

5 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 86.

6 EGT nr L 51,28.2.1986, s. 44.

592

Det är nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 574/72 för att be-
stämma hur den reviderade artikel 14c skall tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 14c skall ersättas med följande:

"Artikel 14c

Särskilda regler för personer som samtidigt är anställda inom en
medlemsstats territorium och egenföretagare inom en annan med-
lemsstats territorium

En person som samtidigt är anställd inom en medlemsstats terri-
torium och egenföretagare inom en annan medlemsstats territorium
skall omfattas av följande:

a) Om något annat inte följer av b, av lagstiftningen i den med-
lemsstat inom vars territorium han är anställd eller, om han
utövar sådan verksamhet inom två eller flera medlemsstaters
territorier, av den lagstiftning som bestäms enligt artikel 14.2
eller 14.3.

b) I de fall som anges i bilaga 7

— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium
han är anställd, sådan den har bestämts enligt bestämmel-
serna i artikel 14.2 och 14.3, om han utövar sådan verk-
samhet inom två eller flera medlemsstaters territorier, och

— av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium
han är egenföretagare, sådan den har bestämts enligt
artikel 14a.2—4, om han utövar sådan verksamhet inom
två eller flera medlemsstaters territorier."

2. Artikel 14d skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall hänvisningen till artikel 14c. 1 a ändras till att
gälla artikel 14c a.

b) Följande punkt skall införas:

"2. Den person som avses i artikel 14c b skall vid bestäm-
mande av den avgiftssats som påförs egenföretagare enligt
lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är
egenföretagare, behandlas som om han vore anställd inom den
statens territorium."

c) Nuvarande punkt 2 blir punkt 3.

3. I rubriken till bilaga 7 skall hänvisningen till artikel 14c. 1 b änd-
ras till att gälla artikel 14c b.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

593

38 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Följande punkt 3 skall läggas till i artikel 8:

"3. I fall som avses i förordningens artikel 14c b skall följande
regler tillämpas då personen i fråga eller en medlem av hans
familj har rätt till vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap
enligt de två berörda lagstiftningarna:

a) Om minst en av dessa lagstiftningar föreskriver att förmånerna
skall utges i form av återbetalning till den person som har rätt
till förmånen, skall ansvaret för utgivande av förmåner ute-
slutande ligga på institutionen i den medlemsstat inom vars
territorium sådana förmåner har utgetts.

b) Om förmåner har utgetts inom en annan medlemsstats terri-
torium än de två berörda medlemsstaternas, skall ansvaret för
utgivande av förmåner uteslutande ligga på institutionen i den
medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga omfattas av till
följd av hans anställning."

2. I artikel 9 skall följande punkt 3 läggas till:

"3. Oavsett bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall den rätt till
dödsfallsersättning som har förvärvats enligt de båda berörda
medlemsstaternas lagstiftningar som avses i bilaga 7, behållas i de
fall som avses i förordningens artikel 14c b."

3. Artikel 12a skall ändras på följande sätt:

a) I rubriken och den inledande meningen skall hänvisningen till
artikel 14c. 1 a ändras till att gälla artikel 14c.

b) I punkt 7 a skall hänvisningen till artikel 14c. 1 ändras till att
gälla artikel 14c.

c) Följande punkt skall läggas till:

"8. Om en person, som samtidigt är anställd inom en med-
lemsstats territorium och egenföretagare inom en annan
medlemsstats territorium, enligt bestämmelserna i förord-
ningens artikel 14c omfattas av två medlemsstaters lag-
stiftning, gäller bestämmelserna i punkt 1—4 för anställ-
ningen och bestämmelserna i punkt 1—3, 5 och 6 för
verksamheten som egenföretagare.

De institutioner som har utsetts av de behöriga myndig-
heterna i de två medlemsstater, vars lagstiftning skall
gälla, underrättar varandra ömsesidigt om detta."

4. I slutet av artikel 15.1 a skall följande mening läggas till:

"I fall som avses i förordningens artikel 4c b, skall ovannämnda
institutioner, vid utgivande av förmåner, dock beakta försäkrings-
och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt ett obligatoriskt
försäkringssystem enligt de två berörda medlemsstaternas lagstift-
ningar och som sammanfaller."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 5
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

594

5. I artikel 46.1 första stycket skall hänvisningen till artikel 15.1
b—d ändras till att gälla artikel 15.1 a sista meningen och 15.1
b-d".

6. Efter artikel 119 skall följande artikel införas:

"Artikel 119a

Övergångsbestämmelser för pensioner vid tillämpningen av sista
delen av tillämpningsförordningens artikel 15.1 a

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 januari 1987 och om
ansökan om pension ännu inte har resulterat i beviljande av för-
måner före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dubbelt, om
förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid före denna
dag,

a) för tid före den 1 januari 1987, enligt förordningens bestäm-
melser eller enligt gällande konventioner mellan berörda med-
lemsstater, eller

b) för tid från och med den 1 januari 1987, enligt förordningens
bestämmelser.

Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är
högre än det som har beräknats enligt bestämmelserna i b, skall
den berörda personen dock ha fortsatt rätt till det belopp som har
beräknats enligt bestämmelserna i a.

2. Om något annat inte följer av artikel 3, skall en ansökan om inva-
liditets-, ålders- eller efterlevandeförmåner som lämnas in till en
institution i en medlemsstat den 1 januari 1987 eller senare auto-
matiskt medföra omprövning enligt förordningens bestämmelser av
de förmåner som har utgetts för samma försäkringsfall före den
dagen av institutioner eller institutionerna i en eller flera av de
andra medlemsstaterna.

3. De rättigheter som tillkommer personer som har beviljats pension
före den 1 januari 1987 i den berörda medlemsstaten kan om-
prövas på deras begäran med hänsyn till bestämmelserna i rådets
förordning (EEG) nr 3811/861.

4. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in inom ett år efter
den 1 januari 1987, skall rätt till förmåner enligt förordning
(EEG) nr 3811/86 förvärvas från och med den 1 januari 1987
eller från och med den dag då rätt till pension föreligger, om rätt
till sådan förmån har förvärvats senare än den 1 januari 1987; i
sådant fall kan inte bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning
om indragning av eller begränsning i rätten till förmåner åberopas
mot de berörda personerna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 5
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

EGT nr L 355, 16.12 1986 s. 5.

595

5. Om den begäran som avses i punkt 3 lämnas in efter utgången av en
period om ett år efter den 1 januari 1987, skall rättigheter enligt
förordning (EEG) nr 3811/86, som inte har indragits eller preskribe-
rats, förvärvas från och med den dag då begäran lämnas in såvida inte
gynnsammare bestämmelser gäller enligt lagstiftningen i en medlems-
stat."

Artikel 3

Denna förordning berör inte rättigheter som före ikraftträdandet förvärvats
enligt förordning (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1987.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 december 1986.

På rådets vägnar

K. CLARKE

Ordförande

1992/93: EU 1

Bilaga 3
Bilaga 5
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

596

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1305/89

av den 11 maj 1989

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av den Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,
och

med beaktande av följande:

I förordning (EEG) nr 1408/714 och förordning (EEG) nr 574/72*,
uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2OO1/836 och senast ändrade
genom förordning (EEG) nr 3811/867, har de tekniska anpassningar
gjorts som anges i kapitel VIII.l och VIII.2 i bilaga 1 till Anslutnings-
akten för Spanien och Portugal.

Till följd av Spaniens och Portugals anslutning bör andra ändringar
göras i nämnda förordningar, särskilt för att ta hänsyn till riktlinjerna i
bilaga 2 till anslutningsakten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 95 skall ersättas med följande:

"Artikel 95

Övergångsbestämmelser för egenföretagare

1. Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en
period före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen

1992/93-.EU1

Bilaga 3
Bilaga 6
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

EGT	nr	c	71, 26.3.1986, s. 8.
EGT	nr	c	148, 16.6.1986, s. 124.
EGT	nr	c	263, 20.10.1986, s. 37.
EGT	nr	L	149, 5.7.1971, s. 2.
EGT	nr	L	74, 27.3.1972, s. 1.
EGT	nr	L	230, 22.8.1983, s. 6.
EGT	nr	L	355, 16.12.1986, s. 5.

597

böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställ-
ningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller
bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats
lagstiftning före den 1 juli 1982 eller före den dag då förordningen
böijade gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas
vid fastställande av förmåner enligt denna förordning.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1, skall
rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten
hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 juli
1982 eller den dag då förordningen böijade gälla inom den be-
rörda medlemsstatens territorium.

4. Vaije förmån som inte har beviljats eller som har innehållits
på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall
efter ansökan av honom beviljas eller utges på nytt från och med
den 1 juli 1982 eller den dag då denna förordning böijade gälla
inom den berörda medlemsstatens territorium, under förutsättning
att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning
av ett engångsbelopp.

5. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den 1
juli 1982 eller den dag då denna förordning böijade gälla inom
den berörda medlemsstatens territorium kan på begäran av per-
sonen i fråga omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna
förordning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner
som avses i artikel 78.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom
två år från den 1 juli 1982 eller från den dag då förordningen
böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall
rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från
denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstift-
ning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner
kan inte åberopas mot personen i fråga.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter
utgången av tvåårsperioden efter den 1 juli 1982 eller efter den
dag då förordningen böijade gälla inom den berörda medlems-
statens territorium, skall rättigheter som inte har förverkats eller
inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då an-
sökan lämnades in såvida inte förmånligare bestämmelser gäller
enligt en medlemsstats lagstiftning."

2. I bilaga 3 avsnitt A och B under 22. TYSKLAND — SPANIEN
skall ordet "Inget" ersättas med följande:

"Artikel 4.1 och 45.2 i konventionen den 4 december 1973 om
social trygghet."

3. I bilaga 7 skall punkt 7 ersättas med följande:

"7. Beträffande pensionsförsäkringssystemet för egenföretagare;
om han är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan
medlemsstat."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

598

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 118 skall ersättas med följande:

"Artikel 118

Övergångsbestämmelser om pensioner för anställda

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 oktober 1972 eller
före den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den
berörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension
inte har beviljats före den dagen skall en sådan ansökan prövas
dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för
tid före denna dag:

a) för tid före den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpnings-
förordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens
territorium, enligt förordning nr 3 eller enligt gällande kon-
ventioner mellan berörda medlemsstater, eller

b) för tid från och med den 1 oktober 1972 eller den dag då
tillämpningsförordningen böijade gälla inom den berörda
medlemsstatens territorium, enligt förordningen.

Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är
större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b
skall personen i fråga dock ha fortsatt rätt till det belopp som har
beräknats enligt bestämmelserna i a.

2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför-
måner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och
med den 1 oktober 1972 eller den dag då tillämpningsförordningen
böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall
automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen
eller institutionerna i en eller flera av medlemsstaterna redan har
beviljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlig-
het med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon
minskning av en beviljad förmån."

2. Artikel 119 skall ersättas med följande:

"Artikel 119

Övergångsbestämmelser om pensioner för egenföretagare

1. Om försäkringsfallet inträffar före den 1 juli 1982 eller före
den dag då tillämpningsförordningen böijade gälla inom den be-
rörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte
har beviljats före den dagen, skall en sådan ansökan prövas dub-
belt, om förmåner till följd av försäkringsfallet skall utgå för tid
före denna dag,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 6
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

599

a) för tid före den 1 juli 1982 eller den dag dä tilllämpningsför-
ordningen böijade gälla inom den berörda medlemsstatens
territorium, enligt förordningen eller enligt konventioner som
gäller mellan berörda medlemsstater före denna dag, eller

b) för tid från och med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämp-
ningsförordningen böijade gälla inom den berörda medlems-
statens territorium, enligt förordningen.

Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i a är
större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i b
skall personen ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats
enligt bestämmelserna i a.

2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeför-
måner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och
med den 1 juli 1982 eller den dag då tillämpningsförordningen
böijade gälla inom den berörda medlemsstatens territorium skall
automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen
eller institutionerna i en eller flera medlemsstater redan har be-
viljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlighet
med förordningen; omräkningen får dock inte medföra någon
minskning av en beviljad förmån."

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft tredje dagen efter det att den har offent-
liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1986.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 maj 1989.

På rådets vägnar

C. ARANZADI

Ordförande

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 6
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

600

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2332/89

av den 18 juli 1989

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd
med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande
arbetare1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och

med beaktande av följande:

Det finns skäl att göra vissa ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71
och (EEG) nr 574/72, uppdaterade genom förordning (EEG) nr
2001/834 och senast ändrade genom förordning (EEG) nr 1305/895; en
del av dessa ändringar har samband med ändringar som medlemsstat-
erna gjort i sina lagstiftningar om social trygghet medan andra änd-
ringar är av teknisk natur och avsedda att komplettera nämnda förord-
ningar på grundval av erfarenheter vid tillämpningen av dessa.

Undertecknandet av överenskommelsen den 30 november 1979 om
Rhenskeppamas sociala trygghet föranleder en ändring i artikel 7.2 a i
förordning (EEG) nr 1408/71.

En bestämmelse bör införas som tillåter en medlemsstat vars lagstift-
ning föreskriver förlängning, om vissa fakta eller förhållanden före-
ligger, av en referensperiod före försäkringsfallets inträffande under
vilken en minimiförsäkringsperiod måste ha fullgjorts för erkännande av
rätten till en förmån, att vid nämnda förlängning beakta liknande fakta
och förhållanden som inträffar i en annan medlemsstat.

En bestämmelse bör införas i artikel 33 i förordning (EEG) nr
1408/71 i syfte att klargöra hur artikeln skall tillämpas i de fall som
nämns i artikel 28a i förordningen.

Erfarenheter från tillämpningen av artikel 57 i förordning (EEG) nr
1408/71 har visat på en brist i fall då inte villkoren i någon av de natio-
nella lagstiftningar har uppfyllts under vilka en verksamhet har utövats

1 EGT nr C 292, 16.11.1988, s. 7.

2 EGT nr C 12, 16.1.1989, s. 365.

3 EGT nr C 23 , 30.1.1989, s. 49.

4 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6.

5 EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

601

som varit ägnad att orsaka en annan arbetssjukdom än sklerogen pneu-
mokonios; denna brist bör botas genom utvidgning av tillämpningsom-
rådet för artikel 57.3 a och b till alla arbetssjukdomar; det är därför
nödvändigt att ändra artikel 60.1 c och 60.2 och 94.8 i nämnda förord-
ning.

Det förefaller nödvändigt att med anledning av domstolens dom i fallet
377/85 (Burchell) göra vissa ändringar i artikel 76 och 79 i förordning
(EEG) nr 1408/71 för att kunna tillämpa gemenskapens regler om för-
hindrande av sammanträffande av förmåner även i sådana fall då en
förmån som avses i kapitel 7 och 8 i nämnda förordning utgår på grund
av tillämpning endast av nationell lagstiftning.

Nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter får inte hindra
tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr
574/72; en bestämmelse bör därför införas i förordning (EEG) nr
1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som skall gälla vid över-
förande av sådan information till myndigheter och institutioner i andra
medlemsstater.

En bestämmelse om en konvention som har slutits mellan Portugal och
Storbritannien bör införas i bilaga 3.

Det har framkommit att texten i punkt 6 under avsnittet "Belgien" i
bilaga 6 är ofullständig såvitt avser eftersträvade mål; det är därför
nödvändigt att göra redaktionella ändringar.

Det som har föreskrivits i punkt 1 under avsnittet "Grekland" i bilaga
6 bör utgå då denna bestämmelse inte längre tjänar något syfte efter
utvidgningen av förordningen till att omfatta även egenföretagare.

Ändringarna i den nederländska lagstiftningen om sjukvårdskostnads-
försäkring, invaliditets- och åldersförsäkring kräver ändringar i bilaga

Irlands och Storbritanniens extensiva tillämpning av bestämmelserna i
artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71 kräver införande av en be-
stämmelse i bilaga 6 till denna förordning.

Det är nödvändigt att införa en bestämmelse i artikel 3 i förordning
(EEG) nr 574/72 som tillåter att underrättelser om beslut och andra
dokument från en institution i en medlemsstat lämnas direkt till personer
som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

Samma skäl som motiverar ändringar i artikel 76 och 79 i förordning
(EEG) nr 1408/71 kräver också en ändring i artikel 10 i förordning
(EEG) nr 574/72.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr
574/72 för att beakta de ändringar som genom den här förordningen
görs i artikel 57 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 2 till förordning
(EEG) nr 574/72 på grund av ändringar beträffande behörig institution
för ålders- och efterlevandeförmåner i Belgien, för arbetslöshetsförsäk-
ring i Danmark och för familjeförmåner i Grekland och Luxemburg och
också beträffande behörig institution för arbetslöshetsförsäkring och
arbetssjukdomar i Nederländerna.

1992/93: EDI

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

602

Det är nödvändigt att göra vissa ändringar i bilaga 3 och 4 till förord-
ning (EEG) nr 574/72 för att beakta ändringar beträffande behörig
institution för bosättningsorten i Belgien, för bosättnings- och vistelse-
orten i Grekland, Luxemburg och Nederländerna och beträffande för-
bindelseorgan i Belgien, Danmark, Tyskland och Luxemburg.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i bilaga 5 till förord-
ning (EEG) nr 574/72 för att beakta konventioner som har slutits mellan
medlemsstater enligt artikel 36.3 i förordning (EEG) nr 1408/71.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 6 till förordning (EEG) nr 574/72
till följd av ändrat förfarande i Tyskland beträffande utbetalning av
förmåner.

Det är nödvändigt att ändra bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72
för att beakta ändringar beträffande institutioner och organ som har
utsetts av de behöriga myndigheterna i Danmark, Tyskland, Frankrike,
Luxemburg och Nederländerna.

Det är nödvändigt att upphäva avsnittet "Frankrike" i bilaga 11 till
förordning (EEG) nr 574/72 till följd av ändringar i denna medlemsstats
lagstiftning beträffande systemet för egenföretagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 7.2 a skall ersättas med följande:

"a. bestämmelserna i överenskommelserna den 27 juli 1950 och
30 november 1979 om Rhenskeppamas sociala trygghet."

2. Följande artikel skall inforas:

"Artikel 9a

Förlängning av referensperioden

Om rätten till förmåner är beroende av att en minsta försäk-
ringsperiod har fullgjorts under en viss period före det försäk-
ringsfall för vilket försäkring gäller (referensperiod) enligt lagstift-
ningen i en medlemsstat och om denna lagstiftning föreskriver att
perioder under vilka förmåner har beviljats enligt lagstiftningen i
den medlemsstaten eller perioder som har ägnats åt barnuppfostran
inom denna medlemsstats territorium ger anledning till förlängning
av referensperioden, skall perioder under vilka invalid- eller ålder-
spensioner, sjukförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförmåner eller
förmåner vid olycksfall i arbetet (utom pensioner) har beviljats
enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat och perioder som har
ägnats åt barnuppfostran inom en annan medlemsstats territorium
även ge anledning till förlängning av den nämnda referensperio-
den. "

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

603

3. I artikel 33 skall den text som nu finns där bli en punkt 1 och
följande punkt läggas till:

"2. Om i fall som avses i artikel 28a, förvärv av förmåner vid
sjukdom och moderskap grundas på betalning av avgifter eller
liknande enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri-
torium pensionären i fråga är bosatt, skall sådana avgifter inte
beaktas på grundval av denna bosättning."

4. Artikel 57 skall ersättas med följande:

"Artikel 57

Förmåna- vid arbetssjukdom då en person har varit utsatt för
samma risk i flera medlemsstater

1. Om en person, som har drabbats av arbetssjukdom, enligt
lagstiftningen i en eller flera medlemsstater har utövat verksamhet
av en art som kan förorsaka denna sjukdom, skall de förmåner
som han eller hans efterlevande kan göra anspråk på beviljas
uteslutande enligt lagstiftningen i den stat där villkoren senast har
uppfyllts, om så behövs med beaktande av punkt 2—5.

2. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift-
ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk-
domen i fråga först har diagnosticerats inom dess territorium,
skall dessa villkor anses vara uppfyllt, om sjukdomen först har
diagnosticerats inom en annan medlemsstats territorium.

3. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift-
ningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjuk-
domen i fråga har diagnosticerats inom en viss tid efter det att den
senaste verksamhet har upphört som har kunnat förorsaka en så-
dan sjukdom, skall den behöriga institutionen i den staten, vid
undersökningen av när denna senaste verksamhet utövades, beak-
ta, i nödvändig utsträckning, liknande verksamhet som har utövats
enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, som om verksam-
heten hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.

4. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstift-
ningen i en medlemsstat är beroende av villkor om att en verk-
samhet som har kunnat förorsaka sjukdomen i fråga har varat
under en viss tid, skall den behöriga institutionen i den staten
beakta, i nödvändig utsträckning, perioder under vilka sådan
verksamhet har utövats enligt lagstiftningen i en annan med-
lemsstat, som om den hade utövats enligt lagstiftningen i den
förstnämnda staten.

5. I fall som rör sklerogen pneumokonios skall kostnaderna för
kontantförmåner, inklusive pensioner, fördelas mellan de behöriga
institutionerna i de medlemsstater inom vars territorier personen i
fråga har utövat en verksamhet som har kunnat förorsaka sjuk-
domen. Denna fördelning skall ske på basis av hur längden av de

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

604

perioder av försäkring eller bosättning för ålderspension, som
avses i artikel 45.1 och som har fullgjorts enligt lagstiftningen i
var och en av staterna, förhåller sig till den totala längden av
sådana perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i alla stater
vid de tidpunkter då förmånerna böijade utgå.

6. På förslag från kommissionen skall rådet enhälligt bestämma
vilka andra arbetssjukdomar som bestämmelserna i punkt 5 skall
utvidgas till att omfatta."

5. I artikel 60

i) skall hänvisningen i punkt 1 c till artikel 57.4 ändras till att
gälla artikel 57.6,

ii) skall hänvisningen i böijan av punkt 2 och i punkt 2 b till
artikel 57.3 c ändras till att gälla artikel 57.5.

6. (Denna punkt gäller ändring i en artikel — artikel 76 — som
senare har ändrats på nytt, se förordning EEG nr 3427/89.)

7. I artikel 79.3 skall orden "endast enligt nationell lagstiftning eller"
sättas in efter "Rätten till förmåner" i första raden i texten.

8. Följande punkt skall läggas till i artikel 84:

"5. a) Då en medlemsstats myndigheter eller institutioner enligt
denna förordning eller enligt den tillämpningsförordning
som avses i artikel 98 överför personuppgifter till myn-
digheter eller institutioner i en annan medlemsstat, skall
sådant överförande omfattas av de lagbestämmelser om
skydd av personuppgifter som gäller i den medlemsstat
som lämnar uppgifterna.

Allt senare överförande av uppgifter såväl som lagring,
ändring och förstörande av uppgifter skall omfattas av
bestämmelserna i den mottagande medlemsstatens lagstift-
ning om skydd för personuppgifter.

b) Användandet av personuppgifter för andra ändamål än
social trygghet kan ske endast med den berörda personens
samtycke eller i enlighet med de andra garantier som
föreskrivs i nationell lagstiftning."

9. I artikel 94.8 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att
gälla artikel 57.5.

10. I del A i bilaga 3 skall texten under avsnittet "Portugal/Storbritan-
nien" ändras enligt följande:

i) Nuvarande text blir punkt a.

ii) Följande läggs till:

"b) Då det gäller portugisiska anställda och för perioden från
den 22 oktober 1987 till utgången av den övergångsperiod
som föreskrivs i artikel 220.1 i Anslutningsakten för

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

605

Spanien och Portugal: artikel 26 i konventionen om social
trygghet den 15 november 1978, med ändringar enligt
skriftväxling den 28 september 1987."

11. Bilaga 6 skall ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien" skall punkt 6 ersättas med följande:
"6. För att fastställa om villkoren enligt belgisk lagstiftning

för rätt till arbetslöshetsförmåner är uppfyllda, skall en-
dast dagar med betald anställning beaktas; dock skall
dagar som godkänns som likvärdiga enligt nämnda lag-
stiftning beaktas i den mån dessa dagar har föregåtts av
dagar med betald anställning."

b) Under avsnittet "Grekland":

i) skall punkt 1 utgå,

ii) skall punkt 2 och 3 bli punkt 1 och 2.

c) Under avsnittet "Irland" skall följande punkt läggas till:

"9. En arbetslös person som återvänder till Irland efter ut-
gången av den tremånadersperiod under vilken han har
fortsatt att uppbära förmåner enligt lagstiftningen i Irland
vid tillämpning av förordningens artikel 69.1 skall ha rätt
till arbetslöshetsförmåner oavsett artikel 69.2, om han
uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda lagstiftning."

d) Under avsnittet "Nederländerna":

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

" 1. Sjukvårdskonstnadsförsäkring

a) Då det gäller rätt till vårdförmåner enligt
nederländsk lagstiftning avses med personer som
har rätt till vårdförmåner personer som är försäkra-
de eller medförsäkrade enligt det försäkringssystem
som omfattas av den nederländska lagen om sjuk-
försäkring för tilllämpning av kapitel 1 i avdelning
III (Ziekenfondswet).

b) En person som uppbär ålderspension enligt neder-
ländsk lagstiftning och en ålderspension enligt lag-
stiftningen i en annan medlemsstat anses vid
tillämpningen av förordningens artikel 27 ha rätt till
vårdförmåner om han vid den tidpunkt då nämnda
artikel är tillämplig på honom uppfyller de villkor
som krävs för inträde i den standardförsäkring som
avses i artikel 2.1 i lagen om anslutning till sjuk-
vårdskostnadsförsäkring (Wet op de toegang tot
Ziektekostenverzekeringen).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

606

c) Vid tillämpningen av förordningens artikel 27-34
behandlas följande pensioner som pensioner som
utbetalas enligt de lagbestämmelser som nämns i b
(invaliditet) och c (ålderdom) i Nederländernas för-
klaring enligt artikel 5 i förordningen:

— Pensioner enligt lagen den 6 juni 1966
(Staatsblad 6) om nya regler för tjänstemän och
deras efterlevande (Algemene Burgerlijke Pen-
sioenwet).

— Pensioner enligt lagen den 6 oktober 1966
(Staatsblad 445) om nya regler om pensioner
för militär personal och deras efterlevande
(Algemene militaire Pensioenwet).

— Pensioner enligt lagen den 15 februari 1967
(Staatsblad 138) om nya regler om pension för
anställda vid de nederländska järnvägarna och
deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).

— Pensioner enligt förordningen om anställnings-
villkoren vid de nederländska järnvägarna (Reg-
lement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoor-
wegen) (RDV 1964 NS).

— Förmåner till personer vid 65 års ålder enligt ett
pensionssystem som syftar till att utge vård och
hjälp till anställda och tidigare anställda på
ålderdomen."

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Tillämpning av Nederländsk lagstiftning om allmän
åldersförsäkring (AOW)

a) Den minskning som avses i artikel 13.1 i lagen om
åldersförsäkring (AOW) skall inte tillämpas på ka-
lenderår eller delar därav före den 1 januari 1957,
under vilka en pensionsberättigad som inte uppfyller
villkoren för att få sådana år betraktade som försäk-
ringsperioder var bosatt inom Nederländernas terri-
torium i åldern 15-65 år, eller under vilka han vid
bosättning inom en annan medlemsstats territorium
utövade verksamhet som anställd i Nederländerna
för en arbetsgivare i det landet.

Personer som var bosatta eller arbetade enligt
ovannämnda villkor endast före den 1 januari 1957
skall oavsett artikel 7 i AOW anses vara pensions-
berättigade.

b) Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW
skall inte heller tillämpas på kalenderår eller delar
därav före den 2 augusti 1989 under vilka en gift
eller tidigare gift kvinna vid bosättning i en annan

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsom rådet
(EES)

607

medlemsstat än Nederländerna mellan 15-65 års
ålder inte var försäkrad enligt nämnda lag, såvitt
avser kalenderår eller delar därav som samman fal -
ler med försäkringsperioder som har fullgjorts av
hennes make enligt denna lagstiftning eller med
kalenderår eller delar därav som avses i a.

Oavsett bestämmelserna i artikel 7 i AOW skall
den nämnda kvinnan anses vara pensionsberättigad.

c) Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW
skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav
före den 1 januari 1957 under vilka den pensions-
berättigades make, som inte uppfyller de villkor
som ger honom rätt att fä dessa år behandlade som
försäkringsperioder, var bosatt i Nederländerna
mellan 15-65 års ålder eller under vilka hon var
bosatt inom en annan medlemsstats territorium och
utövade verksamhet som anställd i Nederländerna
för en arbetsgivare där.

d) Inte heller skall den minskning som avses i artikel

13.2 i AOW tillämpas på kalenderår eller delar
därav före den 2 augusti 1989 under vilka den
pensionsberättigades make var bosatt i en annan
medlemsstat än Nederländerna mellan 15 och 65 års
ålder och inte var försäkrad enligt nämnda lagstift-
ning, såvitt avser kalenderår eller delar därav som
sammanfaller med försäkringsperioder som har full-
gjorts av hennes make enligt denna lagstiftning eller
med kalenderår eller delar därav som avses i a.

e) De bestämmelser som avses i a, b, c och d skall
endast tillämpas om personen i fråga har varit
bosatt i sex år inom en eller flera medlemsstaters
territorier efter uppnåendet av 59 års ålder och så
länge som denna person är bosatt inom en av dessa
medlemsstaters territorier.

f) Oavsett bestämmelserna i artikel 45.1 i AOW och
artikel 47.1 i AWW (lagen om allmän försäkring
för änkor och föräldralösa bam), skall make till en
anställd eller egenföretagare som omfattas av ett
obligatoriskt försäkringssystem, under bosättning i
en annan medlemsstat än Nederländerna, ha rätt att
vara frivilligt försäkrad enligt denna lagstiftning
men endast för perioder efter den 2 augusti 1989
under vilka den anställde eller egenföretagaren är
eller var obligatoriskt försäkrad enligt nämnda

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

608

lagstiftning. Denna rätt upphör att gälla den dag då
den anställdes eller egenföretagarens obligatoriska
försäkring upphör.

Nämnda rätt upphör dock inte om den anställdes
eller egenföretagarens obligatoriska försäkring
upphör till följd av hans död och om hans änka
endast uppbär pension enligt den allmänna försäk-
ringen för änkor och föräldralösa barn (AWW).

Under alla omständigheter upphör rätten till fri-
villig försäkring den dag då den frivilligt försäkrade
uppnår 65 års ålder.

Den avgift som måste betalas för nämnda frivil-
liga försäkring en anställds eller en egenföretagares
make som är obligatoriskt försäkrad enligt den
nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäk-
ring (AOW) och allmän försäkring för änkor och
föräldralösa bam (AWW) skall fastställas enligt be-
stämmelserna om fastställande av avgift till den
obligatoriska försäkringen, under förutsättning att
makens inkomst i detta fall skall anses vara för-
värvad i Nederländerna.

För make till en anställd eller egenföretagare som
var obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller
därefter skall avgiften fastställas enligt bestämmel-
serna om fastställande av avgifter till frivillig för-
säkring enligt den nederländska lagstiftningen om
allmän åldersförsäkring och om allmän försäkring
för änkor och föräldralösa bam.

g) Den rätt som avses i f gäller endast om maken till
en anställd eller egen företagare, inom ett år efter
det den obligatoriska försäkringen böijat gälla, har
informerat Socialförsäkringsbanken (Sociale Verze-
keringsbank) om avsikten att ansluta sig till den
frivilliga försäkringen.

För make till en anställd eller egenföretagare som
blev obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller
omedelbart dessförinnan böljar ettårsfristen att löpa
den 2 augusti 1989.

h) Bestämmelserna i a, b, c och d skall inte tillämpas
på perioder som sammanfaller med perioder som
får beaktas vid beräkningen av pension enligt lag-
stiftningen om ålderspension i en annan medlems-
stat än Nederländerna eller på perioder under vilka
personen i fråga uppbar en ålderspension enligt
sådan lagstiftning."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

609

39 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

iii) Följande skall läggas till i punkt 4:

"c) Vid beräkningen av nederländsk invalidförmån
enligt förordningens artikel 40.1 skall de neder-
ländska institutionerna inte beakta de tillägg som
kan utges enligt bestämmelserna i lagen om tilläggs-
förmåner (Toeslagenwet, TW). Rätten till tillägg
och storleken därav beräknas uteslutande på grund-
val av bestämmelserna i lagen om tilläggsförmå-
ner."

e) Under avsnittet Storbritannien skall följande punkt införas:
"16. En arbetslös person som återvänder till Förenade
konungariket, efter utgången av den tremånadersperiod
under vilken han har fortsatt att uppbära förmåner
enligt lagstiftningen i Förenade konungariket enligt för-
ordningens artikel 69.1 skall ha fortsatt rätt till arbets-
löshetsförmåner oavsett bestämmelserna i artikel 69.2,
om han uppfyller de villkor som föreskrivs i nämnda
lagstiftning."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Följande punkt skall läggas till i artikel 3:

"3. Beslut och andra dokument från en institution i en med-
lemsstat och som avser personer som är bosatta eller som vistas
inom en annan medlemsstats territorium kan sändas direkt till de
berörda i rekommenderat brev med kvitto eller med mottagnings-
bevis. "

2. Artikel 10.1 ändras på följande sätt:

i) I punkt a efter orden "förmåner utges" skall orden "endast
enligt nationell lagstiftning eller" läggas till,

ii) På två ställen i punkt b i och på två ställen i punkt b ii efter
orden "som utges" skall orden "endast enligt nationell lag-
stiftning eller" läggas till.

3. I artikel 67.3 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b
ändras till att gälla artikel 57.2—4.

4. I artikel 68.2 skall hänvisningen till artikel 57.2 och 57.3 a och b
ändras till att gälla artikel 57.2—4.

5. Första meningen i artikel 69 skall ersättas med följande:
"Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens
artikel 57.5:"

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

610

6. Bilaga 2 ändras på följande sätt:

a) Under avsnittet "Belgien" högra kolumnen punkt 3 skall orden
"Office national des pensions pour travailleurs salariés,
Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspensioenen, Brussel
(Centralpensionskontoret för anställda, Bryssel)" ersättas med
"Office national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor
pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)*.

b) Under avsnittet "Danmark" skall den nuvarande adressen i
högra kolumnen f ersättas med följande: "Direktoratet for
Arbejdsloshedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför-
säkringen), Kobenhavn".

c) Under avsnittet "Grekland" skall följande text läggas till i
punkt 5:

"iii) för sjömän Earia NatrriKwt' (Sjömanshem-

met, Pireus)".

d) Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med
följande:

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations
familiales (Centralkassan för fa-
miljeförmåner), Luxembourg."

e) Under avsnittet "Nederländerna”:

i) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. Arbetslöshet Bedrijfsvereniging (yrkesförening)

till vilken den försäkrades arbets-
givare är ansluten."

ii) I punkt 6

— skall hänvisningarna till artikel 57.3 och 57.3 c i
båda fallen ändras till att gälla artikel 57.5,

— skall den nuvarande texten i högra kolumnen er-
sättas med "Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging
(Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam".

7. Bilaga 3 ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien" skall texten i de tre första raderna i
högra kolumnen i punkt 1.3 ersättas med följande: "Office
national des pensions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensionen,
Brussel (Centrala pensionsanstalten, Bryssel)".

b) Under avsnittet "Tyskland"

i) skall punkt 1 c utgå,

ii) skall "Bonn" i högra kolumnen i punkt 2 b ersättas med
"St Augustin".

c) Under avsnittet "Grekland" skall punkt 3 utgå.

d) Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med
följande:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

611

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations

familiales (Centralkassan för fa-
miljeförmåner), Luxembourg."

e) Under avsnittet "Nederländerna" skall punkt 4 ersättas med
följande:

"4. Arbetslöshet Nieuwe Algemene Bedrijfsvere-

niging (Nya allmänna yrkesföre-
ningen), Amsterdam."

8. Bilaga 4 ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Belgien":

i) Texten i de tre första radema i högra kolumnen till punkt
3 a skall ersättas med följande: "Office national des pen-
sions, Bruxelles - Rijksdienst voor pensioenen, Brussel
(Centrala pensionsanstalten, Bryssel)",

ii) Texten i högra kolumnen till punkt 3 b skall ersättas med
följande: "Office national des pensions, Bruxelles - Rijks-
dienst voor pensioenen, Brussel (Centrala pensionsanstal-
ten, Bryssel)".

b) Under avsnittet "Danmark" skall texten i högra kolumnen till
punkt 8 ersättas med följande: "Direktoratet for Arbejdslbs-
hetsforsikringen (Direktoratet för Arbetslöshetsförsäkringen),
Köbenhavn".

c) Under avsnittet "Tyskland" skall "Bonn" i högra kolumnen till
punkt 2 ersättas med "St Augustin".

d) Under avsnittet "Luxemburg" skall punkt 5 ersättas med
följande:

"5. Familjeförmåner Caisse nationale des prestations
familiales (Centralkassan för fa-
miljeförmåner), Luxembourg."

9. Bilaga 5 ändras enligt följande:

a) Följande punkt skall läggas till under avsnittet "Belgien-
Italien":

"e) Skriftväxlingen den 13 november 1985 och 29 januari
1986 om förskottsbetalningar vid ömsesidiga krav enligt
artikel 93 i tillämpningsförordningen."

b) Under avsnittet "Belgien-Nederländema", skall punkt c er-
sättas med följande:

"c) Överenskommelsen den 24 december 1980 om sjukförsäk-
ring (sjukvård), med ändringar."

c) Under avsnittet "Tyskland-Italien" skall punkt a ersättas med
följande:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

612

"a) Artikel 14, artikel 17.1, artikel 18 och 42, artikel 45.1
och artikel 46 i den administrativa överenskommelsen den
6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5
maj 1953 (betalning av pensioner)."

d) Avsnittet "Frankrike-Italien" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a.

ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Skriftväxlingen den 27 december 1988 och den 14
mars 1989 om villkoren för fastställande av ömsesi-
diga krav enligt artikel 93 i tillämpningsförord-
ningen. "

e) Avsnittet "Irland-Nederländema" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a.

ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Skriftväxlingen den 22 april och 27 juli 1987 om
förordningens artikel 70.3 (avstående från kostnader
för återbetalning beträffande förmåner som utgetts
enligt förordningens artikel 69) och tillämpningsför-
ordningens artikel 105.2 (avstående från återbetal-
ning av kostnader för administrativa kontroller och
läkarundersökningar som avses i tillämpningsförord-
ningens artikel 105)."

f) Avsnittet "Nederländema-Portugal" ändras enligt följande:

i) Den nuvarande texten blir punkt a.

ii) Följande punkt skall läggas till:

"b) Överenskommelsen den 11 december 1987 om
återbetalning av vårdförmåner vid sjukdom och
moderskap".

g) Under avsnittet "Nederländema-Storbritannien

i) skall punkt c utgå,

ii) skall punkt d bli punkt c,

iii) skall följande punkt läggas till:

"d) Skriftväxlingen den 25 april och 26 maj 1986 om
förordningens artikel 36.3 (återbetalning eller avstå-
ende från återbetalning av vårdkostnader)."

10. Bilaga 6 ändras enligt följande under avsnittet "Tyskland" punkt 1:

i) Punkt a skall ersättas med följande:

”a) I förhållande till Belgien,

Danmark, Grekland, Spanien,

Frankrike, Irland, Italien,
Luxemburg, Portugal och
Storbritannien: Direkt betalning".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

613

ii) Punkt b utgår.

iii) Punkt c blir punkt b.

11. Bilaga 10 ändras enligt följande:

a) Under avsnittet "Danmark" skall texten i högra kolumnen till
punkt 5, 6 b och 7 b ersättas med följande: "Direktoratet for
Arbejdsloshedsforsikringen (Direktoratet för arbetslöshetsför-
säkringen), Kobenhavn".

b) Under avsnittet "Tyskland" skall "Bonn" i slutet av texten till
punkt 8 a och 9 b ii ersättas med "St Augustin".

c) Under avsnittet "Frankrike" skall i punkt 5 ii "Ministére de
1‘Agriculture (Jordbruksministeriet), Paris" ersättas med
följande: "Direction Régionale de 1‘Agriculture et de la Forét
- Service régional de 1‘Inspection du Travail, de 1‘Emploi et
de la Politique Sociale Agricole (Regionala direktoratet för
lantbruk och skogsbruk - Regionala inspektoratet för arbete,
sysselsättning och socialpolitik för lantbruket), Paris".

d) Under avsnittet "Luxemburg":

i) Punkt 7 b skall ersättas med följande:

"Familjeförmåner Caisse nationale des prestations
familiales (Centralkassan för fa-
miljeförmåner), Luxembourg".

ii) Punkt 8 d högra kolumnen skall ersättas med följande:
"Caisse nationale des prestations familiales (Centralkassan
för familjeförmåner), Luxembourg".

e) Under avsnittet "Nederländerna” punkt 1 skall hänvisningarna
till artikel 11.1 och 11a. 1 ändras till att gälla artikel 11.1,

11.2, 1 la. 1 och 11a.2".

12. 1 bilaga 11 skall texten under avsnittet "Frankrike" ersättas med
ordet "Inget".

Artikel 3

1. Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Artikel 1.1 skall tillämpas från och med den 1 december 1987.

3. Artikel 1.2 skall tillämpas från och med den 1 januari 1984.

4. Artikel 1.10 skall tillämpas från och med den 22 oktober 1987.

5. Artikel 1.11 b skall tillämpas från och med den 1 juli 1982.

6. Artikel 1.11 d i skall tillämpas från och med den 1 april 1986.

7. Artikel 1.11 d ii skall tillämpas från och med den 1 april 1985.

8. Artikel 2.6 a, 2.7 a och 2.8 a skall tillämpas från och med den 1

april 1987.

9. Artikel 2.6 d, 2.7 d, 2.8 d och 2.11 d skall tillämpas från och
med den 1 januari 1986.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

614

10. Artikel 2.6 e i, 2.6 e ii, andra strecksatsen och 2.7 e skall tillämp-
as från och med den 1 januari 1987.

11. Artikel 2.9 a, b, d, e, f och g skall tillämpas från och med dagen
för ikraftträdandet av de där angivna överenskommelserna.

12. Artikel 2.9 c och 2.10 skall tillämpas från och med den 1 septem-
ber 1988.

13. Artikel 2.11 e skall tillämpas från och med den 1 januari 1988.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla

medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 juli 1989.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 7
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Pä rådets vägnar

R. DUMAS

Ordförande

615

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3427/89
av den 30 oktober 1989

om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dds förordning (EKG) nr
574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd
med Administrativa kommissionen för social trygghet for migrerande
arbetare1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:

I enlighet med artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/714, senast änd-
rad genom förordning (EEG) nr 2332/89*, måste hela frågan om ut-
betalning av familjeförmåner till familjemedlemmar som inte är bosatta
i den behöriga staten omprövas för att nå en för alla medlemsstater
enhetlig lösning.

Genom dom den 15 januari 1986 i fallet 41/84 (Pinna) har domstolen
förklarat artikel 73.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 vara ogiltig, då det
bosättningsvillkor för familjemedlemmar till en migrerande arbetare
som används för att fastställa enligt vilken lagstiftning familjeförmåner
skall utbetalas till arbetaren, inte är av sådan natur att det säkerställer
den likabehandling som föreskrivs i artikel 48 i fördraget och att det
därför inte får användas vid den samordning av nationell lagstiftning
som föreskrivs i artikel 51 i fördraget i avsikt att främja fri rörlighet för
arbetare inom gemenskapen enligt artikel 48.

Följaktligen bör man inte använda bosättningsvillkoret vid utgivande
av familjeförmåner för familjemedlemmar till en arbetare.

Däremot tillförsäkrar det sysselsättningsvillkor som gäller enligt ar-
tikel 73.1 och 74.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 likabehandling
mellan alla arbetare som omfattas av samma lagstiftning; detta val av
anknytningsfaktor är nödvändigt då det medför förenkling, rättvisa och

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1 EGT nr C 292, 16.11.1988, s. 7.

2 EGT nr C 12, 16.1.1989, s. 365.

3 EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 49.

4 EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

5 EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1.

616

sammanhang i den ordning som regleras av förordning (EEG) nr
1408/71, som generellt ger företräde för principen att den lagstiftning
som gäller på arbetsplatsen (lex loci laboris) gäller vid bestämmande av
tillämplig lagstiftning.

Denna lösning bör därför även gälla för arbetare som omfattas av
fransk lagstiftning; i enlighet härmed bör därför förordning (EEG) nr
1408/71 och (EEG) nr 574/721, senast ändrade genom förordning
(EEG) nr 2332/89, ändras; frånvaron av en enhetlig lösning enligt
artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 vid tidpunkten för utvidg-
ningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till att
omfatta egenföretagare och deras familjemedlemmar, hindrade att ut-
vidgningen fick gälla också artikel 73-76 i förordning (EEG) nr 1408-
/71; det är nu lämpligt att utvidga bestämmelserna till att omfatta även
egenföretagare och att i enlighet härmed anpassa bestämmelserna i
förordning (EEG) nr 574/72.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed enligt följande:

1. Avdelning III kapitel 7 skall ersättas av följande:

"KAPITEL 7

FAMILJEFÖRMÅNER

Artikel 72

.Sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller
perioder av verksamhet som egenföretagare

Om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer
krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder eller
perioder av verksamhet som egenföretagare, skall den behöriga
institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäk-
rings- och anställningsperioder samt perioder av verksamhet som
egenföretagare som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om
dessa perioder hade fullgjorts enligt den egna lagstiftningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1.

617

Artikel 73

Anställda eller egenföretagare vars familjemedlemmar är bosatta i
en annan medlemsstat än den behöriga staten

En anställd eller egenföretagare, som omfattas av lagstiftningen i
en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i
en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges
enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i
den staten, om något annat inte följer av bilaga 6.

Artikel 74

Arbetslösa vars familjemedlemmar är bosatta i en annan med-
lemsstat än den behöriga staten

En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare
och som uppbär arbetslöshetsförmåner enligt lagstiftningen i en
medlemsstat skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en
annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt
lagstiftningen i den förra staten, som om de vore bosatta i den
staten, om något annat inte följer av bilaga 6.

Artikel 75

Utgivande av förmåner

1. Familjeförmåner skall i fall som avses i artikel 73 utges av
den behöriga institutionen i den stat vars lagstiftning gäller för den
anställde eller egenföretagaren och i fall som avses i artikel 74 av
den behöriga institutionen i den stat enligt vars lagstiftning en
arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare
uppbär arbetslöshetsförmåner. Förmånerna skall utges i enlighet
med de bestämmelser som gäller för sådana institutioner oavsett
om den fysiska eller juridiska person till vilken sådana förmåner
skall utbetalas är bosatt eller vistas inom den behöriga statens
territorium eller inom en annan medlemsstats territorium.

2. Om den person till vilken familjeförmånema skall utbetalas
inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas för-
söijning, skall den behöriga institutionen dock på begäran av och
genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort eller den
institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga
myndigheten i det land där familjemedlemmarna är bosatta ut-
betala dessa förmåner med befriande verkan till den fysiska eller
juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

3. Två eller flera medlemsstater kan i enlighet med bestämmel-
serna i artikel 8 komma överens om att den behöriga institutionen,
antingen direkt eller genom institutionen på familjemedlemmarnas
bostadsort, skall utbetala familjeförmånema till vilka rätt före-

1992/93: EU 1

Bilaga 3
Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

618

ligger enligt lagstiftningen i dessa stater eller i en av dessa stater,
till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer
fami lj emedlemmama.

Artikel 76

Prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger
enligt lagstiftningen i den behöriga staten och enligt lagstiftningen
i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta

1. Om familjeförmåner för samma tid och för samma familje-
medlem på grund av förvärvsverksamhet utges enligt lagstiftningen
i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är
bosatta skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstift-
ningen i annan medlemsstat, i förekommande fall med tillämpning
av artikel 73 eller 74, innehållas till det belopp som utbetalas
enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.

2. Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom
vars territorium familjemedlemmarna är bosatta kan den behöriga
institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelserna i
punkt 1 som om förmånerna hade beviljats i den förstnämnda
staten."

2. Artikel 90 skall utgå.

3. Artikel 94.9 skall ersättas med följande:

9. De familjebidrag som utbetalas till anställda i Frankrike för
deras familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat
den 15 november 1989 skall fortsättningsvis utbetalas med de
belopp, inom de gränser och enligt de regler som gäller den dagen
så länge beloppen överstiger de förmånsbelopp som skulle ha
utbetalats från och med den 16 november 1989 och så länge som
berörda personer omfattas av fransk lagstiftning. Därvid skall det
bortses från avbrott som varar kortare tid än en månad och från
perioder för vilka arbetslöshets- eller sjukförsäkringsförmåner
utbetalas.

Regler för tillämpning av denna punkt och särskilt beträffande
fördelningen av kostnaden för dessa förmåner skall fastställas
genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna efter
yttrande från den administrativa kommissionen."

4. Artikel 99 skall utgå.

5. Bilaga 1 ändras enligt följande:

a) I del I skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

619

E. FRANKRIKE

Om en fransk institution är behörig institution vid ut-
givande av familjeförmåner enligt förordningens avdelning
III kapitel 7 gäller följande:

1. Med anställd i den mening som avses i förord-
ningens artikel 1 a ii, menas vaije person som är
obligatoriskt försäkrad enligt socialförsäkringssyste-
met i enlighet med artikel L 311-2 i Code de la
Sécurité Sociale (lagen om social trygghet) och som
uppfyller de minimivillkor avseende arbete och lön
som föreskrivs i artikel L 313-1 i Code de la Sécu-
rité Sociale (lagen om social trygghet) för att få kon-
tantförmåner från sjukförsäkringen, moderskaps- och
invaliditetsförsäkringen eller den person som uppbär
nämnda kontantförmåner.

2. Med egenföretagare i den mening som avses i för-
ordningens artikel 1 a ii menas vaije person som är
verksam som egenföretagare och som måste teckna
försäkring och betala avgift till ålderspensioneringen
till ett system för egenföretagare."

b) I del II skall punkt E. FRANKRIKE ersättas med följande:
"E. FRANKRIKE

Uttrycket familjemedlem avser vaije person som nämns i
artikel L 512-3 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om
social trygghet)".

6. Bilaga 2 del II ändras enligt följande:

a) Punkt E. FRANKRIKE skall ersättas med följande:

"E. FRANKRIKE

Förmåner för små bam som utbetalas till tre månaders
ålder."

b) Punkt I. LUXEMBURG skall ersättas med följande:

"I. LUXEMBURG

a) havandeskapsförmåner,

b) moderskapsförmåner."

7. Bilaga 6 punkt E. FRANKRIKE ändras enligt följande:

a) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. En person som omfattas av fransk lagstiftning enligt
förordningens artikel 14.1 eller artikel 14a. 1 har för de
familjemedlemmar som följer med honom till den med-
lemsstat inom vars territorium han är förvärvsverksam
rätt till följande familjeförmåner:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

620

a) förmåner för små bam som utbetalas till tre månaders
ålder,

b) familjeförmåner som utbetalas enligt artikel 73 i
förordningen."

b) Följande punkt skall läggas till:

"7. Oavsett förordningens artikel 73 och 74 skall bostadsför-
måner (allocation de logement), förmåner för vård av
bam i hemmet (allocation de garde d’enfant å domicile)
och förmåner till föräldrar som själva undervisar bam
(allocation parentale d’education) utges endast till sådana
berörda personer och deras familjemedlemmar som är
bosatta inom franskt territorium."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed enligt följande:

1. Artikel 10a skall ersättas med följande:

"Artikel 10a

Tillämpliga regler för anställda eller egenföretagare som i en följd
omfattas av lagstiftningen i flera medlemsstater under samma
period eller del av period

Om en anställd eller egenföretagare i en följd omfattas av två
medlemsstaters lagstiftningar under en period mellan två tid-
punkter för utbetalning av familjeförmåner enligt den ena eller
båda de berörda medlemsstaternas lagstiftningar, skall följande
regler gälla:

a) De familjeförmåner som personen kan göra anspråk på till
följd av att han omfattas av lagstiftningen i var och en av
dessa stater skall motsvara antalet dagliga förmåner som
utbetalas enligt den berörda lagstiftningen. Om lagstiftningen
inte innehåller någon bestämmelse om utgivande av dagliga
förmåner, skall familjeförmånema utges i förhållande till den
tid enligt vilken personen har varit omfattad av lagstiftningen
i var och en av medlemsstaterna och i förhållande till den
tidsperiod som bestämts i den berörda lagstiftningen.

b) Om familjeförmåner har utbetalats av en institution under en
period då förmånerna skulle ha utbetalats av en annan institu-
tion skall avräkning ske mellan dessa institutioner.

c) Om anställningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en
medlemsstat uttrycks i andra enheter än de som används vid
beräkning av familjeförmåner enligt lagstiftningen i en annan
medlemsstat som personen också har omfattats av under sam-
ma period, skall omräkning, vid tilllämpning av a och b ske
enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel

15.3.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

621

d) Oavsett bestämmelserna i a skall i förhållande mellan de
medlemsstater som anges i bilaga 8 till tillämpningsförord-
ningen, den institution som svarar för kostnaderna för familje-
förmånema på grundval av den första anställningen eller
första perioden av verksamhet som egenföretagare under den
berörda perioden bära dessa kostnader under hela utbetal-
ningsperioden."

2. Rubriken till kapitel 7 i avdelning IV skall ersättas med följande:

■FAMILJEFÖRMÅNER*

3. I fråga om artikel 86

a) skall rubriken före artikeln ändras till

"Tillämpning av förordningens artikel 73, 75.1 och 75.2*,

b) skall rubriken till artikeln utgå,

c) skall punkt 4 ersättas med följande:

"4. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater
kan komma överens om särskilda regler för utbetalning av
familjeförmåner särskilt i syfte att underlätta tillämpningen av
förordningens artikel 75.1 och 75.2. Administrativa kommis-
sionen skall underrättas om sådana överenskommelser."

4. Artikel 87 och rubriken före den artikeln skall utgå.

5. Artikel 88 och rubriken före den artikeln skall ersättas med följan-
de:

"Tillämpning av i förordningens artikel 74

Artikel 88

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 86 skall gälla
också arbetslösa personer som tidigare har varit anställda eller
egenföretagare och som omfattas av förordningens artikel 74."

6. Artikel 89 och rubriken före den artikeln skall utgå.

7. Artikel 98 och rubriken före den artikeln skall utgå.

8. Artikel 101.1 skall ersättas med följande:

"1. Administrativa kommissionen skall för vaije kalenderår ut-
arbeta en rapport över framställningar om återbetalning enligt
förordningens artikel 36, 63 och 70."

9. Artikel 102.2 skall ersättas med följande:

"2. De återbetalningar som föreskrivs i förordningens artikel 36,
63 och 70 skall, såvitt avser alla behöriga institutioner i en med-
lemsstat, ske till återbetalningsberättigade institutioner i en annan
medlemsstat genom de organ som har utsetts av de behöriga myn-
digheterna i medlemsstaterna. De organ som har verkställt återbe-
talningarna skall underrätta Administrativa kommissionen om
återbetalade belopp inom den tid och enligt de regler som har
fastställts av nämnda kommission.”

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

622

10. Artikel 104.2 skall utgå.

"2. Bestämmelser liknande dem som avses i punkt 1 och som
tillämpas efter förordningens ikraftträdande i förhållande mellan
två eller flera medlemsstater skall förtecknas i bilaga 5 till tillämp-
ningsförordningen. Detsamma gäller bestämmelser som har öve-
renskommits enligt tillämpningsförordningens artikel 97.2."

11. Artikel 120 skall utgå.

12. I bilaga 2 E. FRANKRIKE skall:

a) punkt 3 utgå,

b) punkt 4 bli punkt 3.

13. Bilaga 10 ändras enligt följande:

a) I punkt A. BELGIEN skall punkt 6 d utgå.

b) I punkt B. DANMARK skall punkt 6 a ersättas med följande:
"a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36 och 63:

(ingen ändring)."

c) I punkt C. TYSKLAND skall punkt 8 ersättas med följande:
"8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 och

tillämpningsförordningensartikel 102.2 (ingen ändring)."

d) I punkt E. FRANKRIKE skall

i) punkt 8 utgå,

ii) punkt 9 och 10 bli punkt 8 och 9,

iii) punkt 8 (ny) ersättas med följande:

"8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36 och 63 i
förbindelse med tillämpningsförordningens artikel
102.2: (ingen ändring)."

e) I punkt G. IRLAND skall punkt 3 b ersättas med följande:
"b) Vid tillämpning av förordningens artikel 70 och tillämp-
ningsförordningens artikel 102.2: (ingen ändring)."

f) I punkt H. ITALIEN skall:

i) punkt 5 utgå,

ii) punkt 6, 7 och 8 bli punkt 5, 6 och 7,

iii) punkt 6 c (ny) ersättas med följande:

"c) Återbetalningar enligt förordningens artikel 70: (ing-
en ändring)."

g) I punkt I. LUXEMBURG skall punkt 8 d utgå.

h) I punkt J. NEDERLÄNDERNA skall punkt 4 c utgå.

1992/93-.EU1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

623

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag dä den offentliggörs i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 15 januari 1986.

Artikel 76 i förordning (EEG) nr 1408/71, ändrad genom artikel 1.1 i
denna förordning, skall dock tillämpas först från och med den 1 maj

1990.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 oktober 1989.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 8
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

På rådets vägnar

J.-P. SOISSON

Ordförande

624

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2195/91

av den 25 juni 1991

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd
med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande
arbetare1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att ändra förordningarna (EEG) nr 1408/714 och nr
574/725, uppdaterade genom förordning (EEG) nr 2OO1/836 och senast
ändrade genom förordning (EEG) nr 3427/897; vissa av dessa änd-
ringar är knutna till ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social
trygghet medan andra är av teknisk natur och avsedda att förbättra dessa
förordningar i ljuset av erfarenheter från tillämpningen av dem,

De ändringar som gjorts i artikel 57 i förordning nr 1408/71 genom
förordning (EEG) nr 2332/898 gör det nödvändigt att ändra artikel 12.4
i förordning (EEG) nr 1408/71.

Till följd av domstolens dom i målet 302/84 (Ten Holder) den 12 juni
1986 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt f i artikel 13.2
i förordning (EEG) nr 1408/71 för att bestämma vilken lagstiftning som
skall tillämpas på personer för vilka en medlemsstats lagstiftning upphör
att gälla utan att en annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på
dem enligt någon av reglerna i de föregående punkterna i samma artikel

13.2 eller enligt något av de undantag som anges i artikel 14—17 i
förordning (EEG) nr 1408/71; denna ändring gör det också nödvändigt
att ändra artikel 17 i samma förordning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

EGT	nr	c	221, 5.9.1990, s. 3.
EGT	nr	c	19, 28.1.1991, s. 579
EGT	nr	c	41, 18.2.1991, s. 34.
EGT	nr	L	149, 5.7.1991, s. 2.
EGT	nr	L	74, 27.3.1972, s. 1.
EGT	nr	L	230, 22.8.1983, s. 6.
EGT	nr	L	331, 16.11.1989,s. 1.
EGT	nr	L	224, 2.8.1989, s. 1.

40 Riksdagen 1992/93. 20 saml. Nr 1. Del 3

625

En ny bestämmelse måste införas i förordning (EEG) nr 1408/71 för
att undanta pensionärer från lagstiftningen i bosättningslandet när de
redan har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap samt familjeför-
måner enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Det har visat sig nödvändigt att göra ett tillägg i artikel 39 i förord-
ning (EEG) 1408/71 för att specificera de löner som skall beaktas för
gränsarbetare vid tillämpning av lagstiftningen i de medlemsstater i
vilka beräkningen av invaliditetsförmåner baseras på lön.

Till följd av domstolens dom i målet 58/87 (Rebmann) den 29 juni
1988 har det visat sig nödvändigt att införa en ny punkt i artikel 45 till
förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att den medlemsstat där
en person är bosatt för pensionsändamål skall beakta perioder med hel
arbetslöshet som har fullgjorts av denna person och för vilka förmåner
har betalats ut av den staten enligt artikel 71.1 a ii och b ii i förordning
(EEG) nr 1408/71.

Det har också visat sig nödvändigt med hänsyn till medlemsstater vars
lagstiftning föreskriver att beräkningen av åldersförmåner skall baseras
på löner, att göra ett tillägg i artikel 47 i förordning (EEG) nr 1408/71
genom att närmare ange den lön som skall beaktas då en gränsarbetare
inte har fullgjort någon sysselsättningsperiod i bosättningslandet.

En lucka har påträffats i förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande
sådana i artikel 71.1 a ii och b ii nämnda arbetslösa personer som
tidigare har varit anställda och som är bosatta inom samma med-
lemsstats territorium som sina familjemedlemmar; denna lucka bör
täppas till genom införande av en bestämmelse som innebär att den
medlemsstat där bosättning föreligger och som utger sjukförsäkrings-
och moderskapsförmåner enligt artikel 25.2 och 39.5 i förordning
(EEG) nr 1408/71 skall betala också familjeförmåner till personen i
fråga.

Det förefaller nödvändigt till följd av tillägget genom denna förord-
ning av en punkt 8 till artikel 45 i förordning (EEG) nr 1408/71 att ge
personen i fråga rätt att få förmåner enligt det förra systemet ompröva-
de till sin fördel.

Bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras till följd av
överförande av ansvaret för sjukvårdstjänster i Gibraltar.

Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 1408/71 måste ändras på grund av
införandet i Storbritannien av en förmån vid svår invaliditet, vars stor-
lek inte beror på försäkringsperiodemas längd.

Avsnitt A. Belgien i förordning (EEG) nr 1408/71 bör ändras för att
lösa problemet med omräkning till belgiska francs av inkomster som
egenföretagare haft i främmande valuta.

Vissa punkter i avsnitt C. Tyskland i bilaga 6 till förordning (EEG) nr
1408/71 måste ändras för att ta hänsyn till flera ändringar i form och
innehåll som har gjorts i den tyska sjukförsäkrings- och pensionsförsäk-
ringslagstiftningen; hänsyn bör särskilt tas till en särskild företeelse i

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

626

den tyska lagstiftningen varigenom erkännande av en pensionsförsäk-
ringsperiod grundas endast på att personen i fråga är bosatt i Tyskland;
för att skydda migrerande arbetare bör de tillfällen specificeras då detta
villkor anses vara fullgjort av den som uppfostrar sina små bam i en
annan medlemsstat.

Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2
f i förordning (EEG) nr 1408/71 bör avsnitt G. Irland och avsnitt L.
Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71 ändras för att
klargöra tillämpningen av denna nya bestämmelse i förhållande till dessa
två stater.

Avsnitt I. Luxemburg i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71
måste ändras på grund av ändringar som skett i den luxemburgska
lagstiftningen om ålders-, invaliditets- och efterlevandepensionsförsäk-
ring.

Avsnitt J. Nederländerna i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71
måste ändras på grund av ändringar i förfarandet för uppbörd av av-
gifter och upphävandet av åldersgränsen i fråga om skyldigheten att
betala avgifter till socialförsäkringen; punkt 1 b i samma avsnitt bör
också ändras i klarhetens intresse.

Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 6 till förordning (EEG) nr 1408/71
bör ändras till följd av upphävandet av den brittiska moderskapsför-
månen, införandet av en engångsförmån för änkor, ändringen i sättet att
beräkna inkomster som föranleder inbetalning av grupp 1-avgifter till
den nationella försäkringen och införandet av en förmån vid svår invali-
ditet.

Artikel 4.10 a och b i förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att
ta hänsyn till det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förord-
ning (EEG) nr 1408/71 har blivit punkt 3 enligt artikel 1 i förordning
(EEG) nr 3811/86* och för att inkludera en hänvisning till artikel 8 och
till den nya artikeln 10b i förordning (EEG) nr 574/72 som införs
genom denna förordning.

Till följd av införandet genom denna förordning av en ny artikel 13.2
f i förordning (EEG) nr 1408/71 som föreskriver att personer för vilka
lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att en annan med-
lemsstats lagstiftning blir tillämplig på dem skall omfattas av lagstift-
ningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, behövs
det en bestämmelse som föreskriver när och på vilka villkor denna
lagstiftning upphör att gälla.

En hänvisning till artikel 14d.l i förordning (EEG) nr 1408/71 måste
införas i artikel 107.1 a i förordning (EEG) nr 574/72 i syfte att före-
skriva den omräkningskurs som skall gälla vid uppbörd av avgifter
enligt denna bestämmelse då det är nödvändigt att till nationell valuta
omräkna inkomster som en anställd eller egenföretagare haft i en annan
medlemsstats valuta.

1 EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

627

Avsnitt L. Storbritannien i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 574/72
bör ändras till följd av uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i
Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 2 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn
till organisatoriska ändringar i Danmark som innefattar en uppdelning
av den danska Försäkringsstyrelsen, till överförandet av ansvaret för
Gibraltars sjukvårdstjänster samt till uppdelningen av Hälso- och so-
cialministeriet i Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 3 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ta hänsyn
till uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, till det faktum att
de tyska olycksfallsförsäkringsorganen från och med den 1 januari 1991
svarar uteslutande för förmåner vid olycksfall i arbetet och för arbets-
sjukdomar i Tyskland, till överförandet av ansvaret för Gibraltars sjuk-
vårdstjänster och till uppdelningen av Hälso- och socialministeriet i
Storbritannien i två skilda ministerier.

Bilaga 4 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras för att ta hän-
syn till den nya funktion som har getts den belgiska kassan för olycks-
fall i arbetet, som skall fungera som förbindelseorgan vid olycksfall i
arbetet, uppdelningen av den danska Försäkringsstyrelsen, namnänd-
ringen för det tyska förbindelseorganet för sjukförsäkring och uppdel-
ningen av Hälso- och socialministeriet i Storbritannien i två skilda
ministerier.

Bilaga 5 till förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras på grund av
ändringen i överenskommelsen den 7 februari 1964 mellan Nederländer-
na och Belgien om familjeförmåner och förmåner vid födsel och för att
ta hänsyn till att överenskommelsen den 20 juli 1978 mellan Tyskland
och Luxemburg har ändrats så att den inte längre omfattar vårdförmåner
vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar.

Avsnitten om Belgien, Frankrike, Grekland, Irland och Storbritannien
i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 bör ändras för att ange de
institutioner som har utsetts av de behöriga myndigheterna för genom-
förande av artikel 14c i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 12a.7
och 12a. 8 i förordning (EEG) nr 574/72 i dessa stater.

Avsnitten B. Danmark och C. Tyskland i bilaga 10 till förordning
(EEG) nr 574/72 bör ändras för att beakta uppdelningen av Försäk-
ringsstyrelsen i Danmark och på grund av nödvändigheten att i punkt 2
c i avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 ta
bort hänvisningen till artikel 14c. 1 i förordning (EEG) nr 1408/71 till
följd av de ändringar som har skett genom förordning (EEG) nr
3811/86.

Avsnitt C. Tyskland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste
ändras för att beakta dels det faktum att från och med den 1 januari
1991 svarar de tyska olycksfallsförsäkringsorganen uteslutande för
förmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar i Tyskland
dels det faktum att den förra punkten 2 i artikel 14d i förordning (EEG)
nr 1408/71 har blivit punkt 3 samt dels namnändringen för det tyska
förbindelseorganet för sjukförsäkring.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

628

Då den tidigare punkten 2 i artikel 14d till förordning (EEG) nr
1408/71 har blivit en ny punkt 3 bör hänvisningarna till denna bestäm-
melse korrigeras i avsnitten F. Grekland och I. Luxemburg i bilaga 10
till förordning (EEG) nr 574/72.

Avsnitt F. Grekland i bilaga 10 till förordning (EEG) nr 574/72 måste
ändras för att beakta den flyttning av beslutanderätt som skett mellan de
grekiska institutionerna för social trygghet för sjömän.

Avsnitt J. Nederländerna och avsnitt L. Storbritannien i bilaga 10 till
förordning (EEG) nr 574/72 måste ändras till följd av ändringarna i
ansvarsområde för det nederländska socialförsäkringsrådet och uppdel-
ningen av Hälso- och social ministeriet i Storbritannien i två skilda
ministerier.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras härmed på följande sätt:

1. I artikel 12.4 skall hänvisningen till artikel 57.3 c ändras till att
gälla artikel 57.5, med verkan från och med den 2 augusti 1989.

2. I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till:

"Den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla
utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på
honom enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt
något undantag eller någon särskild bestämmelse i artikel 14—17
skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars terri-
torium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i denna
lagstiftning."

3. Artikel 17 skall ersättas med följande:

"Artikel 17

Undantag från artikel 13—16

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter
eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma öve-
rens om undantag från bestämmelserna i artikel 13—16 till förmån
för vissa grupper av personer eller för vissa personer."

4. Följande artikel skall läggas till i avdelning II:

"Artikel 17a

Särskilda regler för personer som uppbär pension enligt lagstift-
ningen i en eller flera medlemsstater

Den som uppbär pension som utbetalas enligt lagstiftningen i en
medlemsstat eller pensioner som utbetalas enligt lagstiftningen i
flera medlemsstater och som är bosatt inom en annan medlems-
stats territorium kan på begäran undantas från lagstiftningen i
sistnämnda stat under förutsättning att han inte omfattas av denna
lagstiftning på grund av att han är förvärvsverksam.

5. Följande stycke skall läggas till i artikel 39.5:

"Om det i den lagstiftning som denna institution tilllämpar före-
skrivs att beräkningen av förmåner skall grundas på lön skall
institutionen beakta den lön som personen haft i det senaste syssel-
sättningslandet och i bosättningslandet enligt den lagstiftning som
den tilllämpar. Om han inte haft någon lön i bosättningslandet
skall den behöriga institutionen, i den utsträckning som behövs
och enligt de regler som föreskrivs i dess lagstiftning, grunda be-
räkningen på den lön som han haft i det senaste sysselsättnings-
landet. "

6. Följande punkt skall läggas till i artikel 45:

"8. En period med hel arbetslöshet skall för den som får förmåner
enligt artikel 71.1 a ii eller b ii första meningen beaktas av den
behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium han
är bosatt enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar
som om denna lagstiftning skulle ha gällt för honom under den
senaste anställningen.

Om perioden med hel arbetslöshet i det land där personen i fråga
är bosatt kan beaktas endast om avgiftsperioder har fullgjorts i det
landet, skall detta villkor anses vara uppfyllt om avgiftsperiodema
har fullgjorts i en annan medlemsstat."

7. Följande punkt skall läggas till i artikel 47:

"4. Om det i den lagstiftning som gäller för den behöriga institu-
tionen i en medlemsstat krävs att en lön skall beaktas vid beräk-
ningen av förmåner då artikel 45.8 första och andra styckena har
tillämpats och om i denna medlemsstat endast perioder med hel
arbetslöshet med förmåner enligt artikel 71.1 a ii eller 71.1 b ii
första meningen skall beaktas vid betalning av pensionen, skall
den behöriga institutionen i den medlemsstaten betala ut pensionen
på grundval av den lön som den har använt som grundval vid
utgivande av dessa arbetslöshetsförmåner och enligt den lagstift-
ning som denna institution tillämpar."

8. Följande artikel skall läggas till i kapitel 7 avsnitt 1:

"Artikel 72a

Anställda som har blivit helt arbetslösa

En anställd som har blivit helt arbetslös och för vilken artikel 71.1
a ii eller b ii första meningen gäller skall för sina familjemedlem-
mar som är bosatta inom samma medlemsstats territorium som
han själv få familjeförmåner enligt lagstiftningen i den staten som
om han hade varit omfattad av denna lagstiftning under sin senaste
anställning, med beaktande, om så behövs, av bestämmelserna i
artikel 72. Dessa förmåner skall utges på bekostnad av institu-
tionen på bosättningsorten."

9. Följande punkt skall läggas till i artikel 94:

"10. Rättigheter för personer som har beviljats pension före den

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

630

dag då artikel 45.8 böijade gälla kan omprövas på deras begäran
enligt bestämmelserna i artikel 45.8."

10. I bilaga 1 del II avsnitt L. Storbritannien, skall under b orden
"1973 års förordning om sjukvårdssystem med gruppraktik (Group
Practice Medical Scheme Ordinance 1973)" ersättas med orden
"1987 års sjukvårdsförordning (Gibraltars hälsovårdsmyndighet)
[Medical (Gibraltar Health Authority) Ordinance 1987]" från och
med den 1 april 1988.

11. Från och med den 29 november 1984 skall bilaga 4 avsnitt L.
Storbritannien ändras på följande sätt:

i) Punkt a skall ersättas med följande:

"a) Storbritannien utom Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet
(Social Security Act 1975).

Avsnitten 14, 15 och 16 i 1975 års lag om sociala trygg-
hetspensioner (Social Security Pensions Act 1975)."

ii) Punkt b skall ersättas med följande:

"b) Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet
(Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975].

Artikel 16—18 i 1975 års förordning om sociala trygghets-
pensioner (Nordirland) [Social Security Pensions (Northern
Ireland) Order 1975]."

12. Bilaga 6 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt A. Belgien skall följande läggas till:

"8. Vid tillämpningen av artikel 14a.2—4, 14c a och 14d i
förordning (EEG) nr 1408/71, skall förvärvsintäkten
under det referensår som tjänar som underlag för fast-
ställande av avgifter som skall betalas enligt den sociala
ordningen för egenföretagare beräknas genom användande
av den genomsnittliga avgiftssatsen för det år under vilket
denna inkomst har uppburits.

Omräkningskursen är det årliga genomsnittet av de
omräkningskurser som offentliggörs i Europeiska gemen-
skapernas officiella tidning enligt artikel 107.5 i förord-
ning (EEG) nr 574/72."

b) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:

i) Punkt 6 skall utgå med verkan från och med den 1 januari
1989.

ii) Punkt 13 skall ersättas med följande med verkan från och
med den 1 januari 1989.

"13. Vid tillämpningen av den tyska lagstiftningen om
obligatorisk sjukförsäkring för pensionärer enligt
artikel 5.1 ii i bok V i socialförsäkringsbalken
(Funftes Buch Sozialgesetzbuch - SGB V) och
artikel 56 i sjukförsäkringsreformlagen (Gesund-

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

631

heitsreformgesetz), skall försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder som har fullgjorts enligt en annan
medlemsstats lagstiftning under vilka perioder
personen i fråga var berättigad till sjukvårdsför-
måner beaktas, i den mån det är nödvändigt, som
försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tysk
lagstiftning under förutsättning att de inte samman-
träffar med försäkringsperioder som har fullgjorts
enligt denna lagstiftning."

iii) Punkt 14 skall ersättas med följande med verkan från och
med den 1 januari 1989:

"14. För beviljande av kontantförmåner enligt artikel

47.1 i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken
(SGB V) och enligt artiklarna 200.2 och 561.1 i
den tyska lagen om social trygghet (Reichs-
versicherungsordnung - RVO), skall de tyska insti-
tutionerna fastställa den nettoinkomst som skall
beaktas vid beräkningen av förmånerna som om de
försäkrade personerna vore bosatta i Förbunds-
republiken Tyskland."

iv) Följande punkter skall läggas till med verkan från och
med den 1 januari 1989:

"17. För beviljande av förmåner till personer som kräver
ständig vård enligt artikel 53 och följande artiklar i
bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB
V), skall institutionen på bosättningsorten, vid
utgivande av bistånd i form av vårdförmåner,
beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättnings-
perioder som har fullgjorts enligt en annan med-
lemsstats lagstiftning som om de var perioder som
hade fullgjorts enligt den för denna institution
tillämpliga lagstiftningen.

18. En person som uppbär pension enligt tysk lagstift-
ning och pension enligt en annan medlemsstats
lagstiftning skall vid tillämpning av förordningens
artikel 27 anses ha rätt till sjukvårds- och moder-
skapsförmåner om han enligt artikel 8.1 punkt 4 i
bok V av den tyska socialförsäkringsbalken (SGB
V) är undantagen från den obligatoriska sjukför-
säkringen (Krankenversicherung)."

(v) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1
januari 1986:

"19. Som en försäkringsperiod för barnuppfostran enligt
tysk lagstiftning gäller även en period under vilken
den anställde i fråga har uppfostrat bam i en annan
medlemsstat, om han inte kunde utöva för-
värvsverksamhet enligt artikel 6.1 i lagen om skydd
för mödrar (Mutterschutzgesetz) eller åtnjöt föräld-

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

632

raledighet enligt artikel 15 i den federala lagen om
förmåner vid barnuppfostran (Bundeserzie-
hungsgeld-gesetz) och inte utövade någon mindre
(geringfugig) anställning i den mening som avses i
artikel 8 i SGB IV."

c) I avsnitt G. Irland skall följande läggas till:

"10. En period som skall omfattas av irländsk lagstiftning
enligt förordningens artikel 13.2 f får inte

i) beaktas enligt den bestämmelsen som en period
omfattad av irländsk lagstiftning vid tillämpningen
av förordningens avdelning III,

eller

ii) göra Irland till behörig stat för utgivande av för-
måner som avses i förordningens artikel 18, 38
eller 39.1."

(d) I avsnitt I. Luxemburg skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och
med den 1 januari 1988:

"1. Oavsett förordningens artikel 94.2 skall försäk-
ringsperioder eller perioder som behandlas som
sådana och som har fullgjorts av anställda eller
egenföretagare enligt luxemburgsk lagstiftning om
pensionsförsäkring vid invaliditet, ålderdom och vid
dödsfall, antingen före den 1 januari 1946 eller före
den tidigare dag som föreskrivs i en bilateral kon-
vention, beaktas vid tillämpning av denna lagstift-
ning endast om personen i fråga kan bevisa att han
har fullgjort sex försäkringsmånader enligt det
luxemburgska systemet efter i frågavarande dag.
Om flera bilaterala konventioner är tillämpliga skall
försäkringsperioder eller perioder som behandlas
som sådana beaktas från och med den dag som
ligger längst tillbaka i tiden."

ii) Följande skall läggas till med verkan från och med den 1
januari 1988:

"4. För att beakta den försäkringsperiod som föreskrivs
i artikel 171.7 i socialförsäkringsbalken (Code des
Assurances Sociales) skall den luxemburgska insti-
tutionen erkänna försäkringsperioder som har full-
gjorts av personen i fråga enligt lagstiftningen i
vaije annan medlemsstat som om de var perioder
som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som den
tillämpar. Denna bestämmelse skall tillämpas endast
om personen i fråga senast har fullgjort försäk-
ringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

633

e) I avsnitt J. Nederländerna skall följande ändringar göras:

(i) I punkt 1 b skall orden "vid den tidpunkt då tidigare
nämnda artikel är tillämplig på honom" utgå med verkan
från och med den 1 november 1989.

(ii) I punkt 2 skall följande läggas till med verkan från och
med den 1 januari 1990:

"i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2
skall endast försäkringsperioder som har fullgjorts
efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstift-
ningen om allmän försäkring (AOW) beaktas som
försäkringsperioder."

iii) I punkt 3 skall a ersättas med följande med verkan från
och med den 1 januari 1990:

"a) i) Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2
skall endast försäkringsperioder efter 15 års
ålder enligt den nederländska lagstiftningen om
allmän försäkring för änkor och föräldralösa
bam (AWW) beaktas som försäkringsperioder.

ii) Vid tillämpningen av bestämmelserna i förord-
ningens artikel 46.2 skall perioder före den 1
oktober 1959 under vilka den anställde eller
egenföretagaren var bosatt inom Nederländernas
territorium efter 15 års ålder eller under vilka
han vid bosättning inom en annan medlemsstats
territorium var förvärvsverksam som anställd i
Nederländerna för en arbetsgivare i detta land
anses som försäkringsperioder som har fullgjorts
enligt den nederländska lagstiftningen om allmän
försäkring för änkor och för bam som mist en
av föräldrarna eller båda föräldrarna."

f) i avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) I punkt 3 b skall efter orden "Om Förenade konungarikets
lagstiftning enligt förordningens avdelning II" följande ord
läggas till: "med undantag för artikel 13.2 f".

ii) Punkt 4 skall ersättas med följande med verkan från och
med den 1 april 1988:

"4. De änkeförmåner som utges enligt Förenade
konungarikets lagstiftning skall vid tillämpningen av
förordningens kapitel 3 betraktas som en efter-
levandepension. "

iii) I punkt 5 skall efter orden "enligt förordningens avdelning
II" följande ord läggas till: "med undantag för artikel 13.2
r.

iv) Punkt 13.1 skall ersättas med följande:

"13.1 Vid beräkning av en inkomstfaktor för fast-
ställande av rätten till förmåner enligt Förenade
konungarikets lagstiftning skall, om inte annat
följer av punkt 15, vaije vecka under vilken en

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

634

anställd eller egenföretagare har varit omfattad
av en annan medlemsstats lagstiftning och som
böijade under det ifrågavarande inkomstskatte-
året beaktas i förhållande till Förenade konunga-
rikets lagstiftning på följande sätt:

a) Perioder mellan 6 april 1975 och 5 april 1987:

i) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller
bosättningsvecka som anställd skall per-
sonen i fråga anses ha betalat avgifter som
anställd på grundval av inkomster som
motsvarar två tredjedelar av den övre in-
komstgränsen för detta år,

ii) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller
bosättningsvecka som egenföretagare skall
personen anses ha betalat klass 2-avgifter
som egenföretagare.

b) Perioder från och med den 6 april 1987:

i) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller
bosättningsvecka som anställd skall per-
sonen i fråga anses ha uppburit en veckoin-
komst och betalat avgifter som anställd
motsvarande två tredjedelar av den övre
inkomstgränsen för denna vecka,

ii) för vaije försäkrings-, verksamhets- eller
bosättningsvecka som egenföretagare skall
personen i fråga anses ha betalat klass
2-avgifter som egenföretagare.

c) För vaije full vecka under vilken han har full-
gjort en period som har ansetts som försäk-
ringsperiod, anställningsperiod, period av verk-
samhet som egenföretagare eller bosättningspe-
riod, skall personen i fråga anses ha haft till-
godoräknade avgifter eller inkomster, allt efter
omständigheterna, i den utsträckning som krävs
för att hans totala inkomstfaktor för detta skatte-
år skall nå den nivå som behövs för att detta
skatteår skall tillgodoräknas enligt Förenade ko-
nungarikets lagstiftning om tillgodoräknande av
avgifter eller inkomster."

v) Punkt 13.2 a skall ersättas med följande:

"a) om en anställd under något inkomstskatteår som
böljar den 6 april 1975 eller senare har fullgjort
försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder
uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade
konungariket och tillämpningen av punkt 1 a i eller
1 b i medför att detta år räknas som kvalifikationsår
enligt Förenade konungarikets lagstiftning vid
tillämpning av förordningens artikel 46.2 a, skall

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

635

han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta
år i den andra medlemsstaten.'

vi) Följande skall läggas till:

"17. För rätt till förmåner vid svår invaliditet skall en
anställd eller egenföretagare som är eller har varit
omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning i
enlighet med förordningens avdelning II, med
undantag för Artikel 13.2 f

a) anses ha vistats eller ha varit bosatt i Förenade
konungariket under hela den period då han var
anställd eller verksam som egenföretagare och
var omfattad av Förenade konungarikets lagstift-
ning även när han vistades eller var bosatt i en
annan medlemsstat,

b) ha rätt att få försäkringsperioder som anställd
eller egenföretagare, som har fullgjorts inom en
annan medlemsstats territorium och enligt denna
medlemsstats lagstiftning, tillgodoräknade som
vistelse- eller bosättningsperioder i Förenade
konungariket.

18. En period som omfattas av Förenade konungarikets
lagstiftning i enlighet med förordningens artikel

13.2 f får inte

i) beaktas enligt denna bestämmelse som en period
omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning
vid tillämpningen av förordningens avdelning
III,

eller

ii) medföra att Förenade konungariket blir behörig
stat för utgivande av de förmåner som avses i
förordningens artikel 18, 38 eller 39.1.

19. Om inte annat följer av de konventioner som slutits
med individuella medlemsstater skall Förenade
konungarikets lagstiftning, vid tillämpning av för-
ordningens artikel 13.2 f och tillämpningsförord-
ningens artikel 10b, upphöra att gälla för vaije
person som tidigare har varit omfattad av Förenade
konungarikets lagstiftning som anställd eller egen-
företagare, den sista av följande tre dagar:

a) Den dag då personen i fråga bosätter sig i den
andra medlemsstat som anges i artikel 13.2 f.

b) Den dag då anställningen eller verksamheten
som egenföretagare, under vilken personen
ifråga var omfattad av Förenade konungarikets
lagstiftning, upphör, antingen varaktigt eller
tillfälligt.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

636

c) Den sista dagen i vaije period då personen i
fråga uppbär brittiska förmåner vid sjukdom
eller moderskap (inklusive vårdförmåner för
vilka Förenade konungariket är behörig stat)
eller arbetslöshetsförmåner, om perioden

i) böijade före den dag då personen i fråga
bosatte sig i en annan medlemsstat, eller,
om perioden böijade senare,

ii) följde omedelbart efter den period då per-
sonen i fråga var anställd eller verksam som
egenföretagare i en annan medlemsstat och
då var omfattad av Förenade konungarikets
lagstiftning.

20. Den omständigheten att en person har blivit om-
fattad av en annan medlemsstats lagstiftning i en-
lighet med förordningens artikel 13.2 f, tillämp-
ningsförordningens artikel 10b och punkt 19 ovan,
skall inte hindra att

a) Förenade konungariket som behörig stat på
denna person tillämpar de bestämmelser som
avser anställda eller egenföretagare i förord-
ningens avdelning III kapitel 1, kapitel 2 avsnitt
1 eller artikel 40.2, om han kvarstår som an-
ställd eller egenföretagare i förhållande till dessa
bestämmelser och i denna egenskap senast var
försäkrad enligt Förenade konungarikets lagstift-
ning,

b) denna person behandlas som anställd eller egen-
företagare vid tilllämpningen av förordningens
avdelning III kapitel 7 och 8 eller tillämpnings-
förordningens artikel 10 eller 10a, förutsatt att
den brittiska förmånen enligt avdelning III kapi-
tel 1 kan betalas till honom i enlighet med a."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras härmed på följande sätt:

1. I artikel 4.10 skall följande ändringar göras:

i) Under a skall med verkan från och med den 1 januari 1987
hänvisningen till artikel 142.2 ändras till att gälla artikel 14d.3
samt följande ord införas efter ordet "förordningen": "artikel
14c".

ii) Under b skall efter orden "artikel 6.1" följande hänvisning
införas "8, 10b".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

637

2. Följande artikel skall införas i avdelning III:

"Artikel 10b

Förfarande enligt förordningens artikel 13.2 f

Den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör
att gälla för en person som avses i förordningens artikel 13.2 f
skall fastställas enligt denna lagstiftning. Den institution som har
utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lag-
stiftning blir tillämplig på denna person, skall vända sig till den
institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den
förra medlemsstaten, med en begäran om att specificera denna
dag."

3. I artikel 107.1 a skall efter orden "artikel 12.2—4" tilläggas
"14d.l".

4. I bilaga 1, avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande med verkan från och med
den 25 juli 1988:

"1. Secretary of State for Social Security (Socialministern),
London"

ii) Följande punkt skall införas med verkan från och med den 25
juli 1988:

" la. Secretary of State for Health (Hälsovårdsministern),
London"

iii) Punkt 6 skall ersättas med följande med verkan från och med
den 1 april 1988:

"6. Director of Gibraltar Health Authority (Direktören för
Gibraltars hälsovårdsmyndighet)"

5. Bilaga 2 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1
juli 1989

i) i punkt 2 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-
sen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Social-
ministeriet)",

ii) i punkt 3 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-
sen)" ersättas med orden "Socialministeriet (Social-
ministeriet)",

iii) i punkt 4 a orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-
sen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbets-
skadestyrelsen)".

b) I avsnitt L. Storbritannien:

i) skall i punkt 1 texten om Gibraltar ersättas med "Gibraltar
Health Authority (Gibraltars hälsovårdsmyndighet)" med
verkan från och med den 1 april 1988,

ii) skall i punkt 2 texten om Storbritannien utom Nordirland
orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå med verkan
från och med den 25 juli 1988.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

638

6. Bilaga 3 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1
juli 1989

i del 1 - Institutioner på bosättningsorten

i) i punkterna b och c orden "Sikringsstyrelsen (Försäk-
ringsstyrelsen)" ersättas med orden "Socialministeriet
(Socialministeriet)",

ii) i punkt d i orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrel-
sen)" ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbets-
skadestyrelsen)",

iii) i punkt e orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)"
ersättas med orden "Socialministeriet (Socialministeriet)",

i del 2 - Institutioner på vistelseorten, punkt b i orden "Sik-
ringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)" ersättas med orden
" Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen)".

b) I avsnitt C. Tyskland skall punkt 2 ersättas med följande med
verkan från och med den 1 januari 1991:

"2. Olycksfallsförsäkring:

I samtliga fall, Hauptverband der gewerblichen Berufsge-
nossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar
inom industrin), St Augustin"

c) I avsnitt L. Storbritannien

i) skall i punkt 1 texten avseende Gibraltar ersättas med
följande: "Gibraltar: Gibraltar Health Authority (Gibral-
tars hälsovårdsmyndighet)" med verkan från och med den
1 april 1988,

ii) skall i punkt 2 texten avseende Storbritannien orden
"Health and ... (Hälso- och ...)" utgå från och med den
25 juli 1988,

iii) skall i punkt 3 texten avseende Storbritannien utom Nord-
irland orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå med
verkan från och med den 25 juli 1988.

7. Bilaga 4 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt A. Belgien skall punkt 4 ersättas med följande med
verkan från och med den 1 januari 1988:

"4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

a) Olycksfall i arbetet:

Fonds des accidents du travail (Kassan för olycks-
fall i arbetet), Bruxelles

b) Arbetssjukdomar:

Ministére de la prévoyance sociale (Social-
ministeriet), Bruxelles"

b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1
juli 1989

i) i punkterna 1, 2, 3, 5, 6 och 7 orden "Sikringsstyrelsen
(Försäkringsstyrelsen) ersättas med orden "Social-
ministeriet (Socialministeriet)".

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

639

ii) i punkt 4 orden "Sikringsstyrelsen (Försäkringsstyrelsen)"
ersättas med orden "Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskade-
styrelsen)".

c) I avsnitt C. Tyskland punkt 1 skall orden "Bundesverband der
Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkas-
sor)" ersättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-för-
bundsorganisation)” med verkan från och med den 1 januari

1991.

d) I avsnitt L. Storbritannien punkten om Storbritannien utom
Nordirland skall orden "Health and ... (Hälso- och ...)" utgå
med verkan från och med den 25 juli 1988.

8. Bilaga 5 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt 9. Belgien - Nederländerna skall i första raden under
a, hänvisningen till artikel 6 utgå med verkan från och med
den 1 april 1985.

b) I avsnitt 27. Tyskland - Luxemburg skall e utgå med verkan
från och med den 1 januari 1989.

9. I bilaga 6 skall avsnitt F. Grekland ersättas med följande:

"F. Grekland

Pensionsförsäkring för anställda och egenföretagare (sjukdom,
ålderdom och dödsfall):

Direkt betalning"

10. Bilaga 10 skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt A. Belgien skall följande införas:

"3a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och
tillämpningsförordningens artikel 12a:

Anställda:

Office national de sécurité sociale (Centralkontoret för
social trygghet), Bruxelles

Egenföretagare

Institut national d’assurances sociales pour travailleurs in-
dépendants (Centralinstitutet för socialförsäkring för
egenföretagare), Bruxelles"

b) I avsnitt B. Danmark skall med verkan från och med den 1
juli 1989

i) i punkterna 1, 2, 3, 6 och 7 orden "Sikringsstyrelsen
(Försäkringsstyrelsen" ersättas med orden "Social-
ministeriet (Socialministeriet)",

ii) punkt 7 ersättas med följande:

"7. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel
110:

a) förmåner enligt förordningens avdelning III
kapitlen 1—3, 5, 7 och 8:

Socialministeriet (Socialministeriet), Kobenhavn

b) förmåner enligt förordningens avdelning III
kapitel 4:

1992/93:EU1

Bilaga 3
Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

640

Arbejdsskadestyrelsen (Arbetsskadestyrelsen),
Kobenhavn

c) förmåner enligt förordningens avdelning III
kapitel 6:

Direktoratet for Arbejdslashedsforsikringen
(Direktoratet för arbetslöshetsförsäkringen),
Kobenhavn"

c) I avsnitt C. Tyskland skall följande ändringar göras:

i) I punkt 2 c första meningen skall hänvisningen till artikel
14c. 1 ändras till att gälla artikel 14c med verkan från och
med den 1 januari 1987.

ii) Punkt 2 c ii skall ersättas med följande med verkan från
och med den 1 januari 1989:

"ii) En person som inte är sjukförsäkrad:

tjänstemän: Bundesversicherungsanstalt fur Angestellte
(Förbundsförsäkrings-anstalten for tjänstemän), Berlin
för arbetare: Den behöriga institutionen för pensionsför-
säkring för arbetare"

iii) I punkt 3 skall orden "Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)" er-
sättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-förbunds-
organisation)" med verkan från och med den 1 januari
1991.

iv) Punkt 8 skall ersättas med följande med verkan från och
med den 1 januari 1991:

"8. Vid tillämpning av:

a) förordningens artikel 36 och tillämpningsförord-
ningens artikel 102.2:

AOK-Bundesverband (AOK-förbundsorganisa-
tion), Bonn

b) förordningens artikel 63 och tillämpningsförord-
ningens artikel 102.2:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen-
schaften (Centralförbundet för yrkesföreningar
inom industrin), St Augustin

c) förordningens artikel 75 och tillämpningsförord-
ningens artikel 102.2:

Bundesanstalt fur Arbeit (Förbundsanstalten för
arbete), Numberg"

v) I punkt 9 a skall orden "Bundesverband der Ortskranken-
kassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor)" er-
sättas med orden "AOK-Bundesverband (AOK-förbunds-
organisation)" med verkan från och med den 1 januari
1991.

vi) I punkt 9 b skall ersättas med följande med verkan från
och med den 1 januari 1991:

"b) Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har
utgetts till arbetare mot uppvisande av det intyg

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

641

41 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel
62.2:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossen-
schaften (Centraiför- bundet för yrkesföreningar
inom industrin), St Augustin"

vii) I punkt 10 skall orden "Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14d.2" ersättas med orden "Vid
tillämpning av förordningens artikel 14d.3* med
verkan från och med den 1 januari 1987.

d) I avsnitt E. Frankrike skall följande införas:

"4a. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c och
tillämpningsförordningens artikel 12a.7 och 12a.8:

a) Tillämpningsförordningens artikel 12a.7:

i) anställning i Frankrike och verksamhet som
egenföretagare utom jordbruket i en annan
medlemsstat:

Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga
kassan)

ii) anställning i Frankrike och egenföretagare i
jordbruket i en annan medlemsstat:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför-
säkringskassan för jordbruket)

b) Tillämpningsförordningens artikel 12a. 8:

i) egenföretagare utom jordbruket i Frankrike:
Caisse mutuelle régionale (Regionala ömsesidiga
kassan)

ii) egenföretagare i jordbruket i Frankrike:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialför-
säkringskassan för jordbruket)

c) I fall med verksamhet som egenföretagare utom
jordbruket i Frankrike och anställning i Luxemburg,
skall blankett E 101 utfärdas för personen i fråga
som skall lämna den till den regionala ömsesidiga
kassan"

e) I avsnitt F. Grekland skall följande ändringar göras:

i) Följande punkt skall införas:

"4a. Vid tillämpning av artikel 14c i förordning (EEG)
nr 1408/71 och artikel 12a i förordning (EEG) nr
574/72:

a) Som allmän regel:

Iöpu/xa Koipowikow AatpaXiaewv (IKA), Mrjva
(Socialförsäkringsinstitutet, Aten)

b) För sjömän:

NavnKÖ ÄTTOfia^iKÖ Tage io (NAT), IleipaiQ
(Sjömännens pensionskassa, Pireus)"

ii) I punkt 5 skall hänvisningen till tillämpningsförordningens
artikel 14d.2 ändras till att gälla tillämpningsförordningens
artikel 14d.3 med verkan från och med den 1 januari

1987.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

642

iii) Punkt 9 skall ändras på följande sätt:

— Första ledet skall ersättas med:

"Vid tillämpning av tillämpningsförordningens
artikel 102.2"

— Stycket b skall ersättas med:

"b) Förmåner för sjömän:

OIko0 Naurou, IleipaiQ
(Sjömanshemmet, Pireus)"

iv) Följande punkter skall läggas till:

"9a Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel
110:

a) Familjebidrag, arbetslöshet:

Opyartö? A7raffxoXij<r€<J9 EpXarixov
AvvapiKov (OAEA) AÖijpa
(Arbetsförmedlingen, Aten)

b) Förmåner för sjömän:

Narrocö Airopax1**^ Tapeio (NAT), Iléipaig
(Sjömännens pensionskassa, Pireus)

c) Andra förmåner:

Iöpupa Koipwuikwv AoipaXiaeatv (IKA), Aöijua
(Socialförsäkringsinstitutet, Athen)"

f) I avsnitt G. Irland skall orden "Vid tillämpning av förord-
ningens artikel 14 c" införas i böljan av punkt 1.

g) I avsnitt I. Luxemburg skall i punkt 1 orden "Vid tillämpning
av artikel 14d.2" ersättas med orden "Vid tillämpning av
artikel 14d.3" med verkan från och med den 1 januari 1987.

h) I avsnitt J. Nederländerna i punkt 1 skall med verkan från och
med den 1 april 1990 efter orden "Vid tillämpning av" orden
"förordningens artikel 17 och" läggas till.

i) I avsnitt L. Storbritannien skall följande ändringar göras:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Vid tillämpning av förordningens artikel 14c,
14d.3, 17, 36 och 63 och tillämpningsförordningens
artikel 6.1, 8, 11.1, 11a. 1, 12a, 13.2, 13.3,
14.1-3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 91.2, 102.2,
109, 110 och 113.2:

Storbritannien utom Nordirland:

Department of Social Security (Overseas Branch),
(Socialministeriet (sektionen för utomeuropeiska
ärenden)) Newcastle-upon-Tyne NE98 1YX
Nordirland (utom förordningens artikel 36 och 63
och tillämpningsförordningens artikel 102.2 och

113.2, angående dessa se Storbritannien):
Department of Health and Social Services (Overseas
Branch) (Departementet för hälsovård och sociala
tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)),
Belfast BT1 5DP"

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

643

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel

85.2, 86.2 och 89.1:

Storbritannien utom Nordirland:

Department of Social Security, Child Benefit Centre
(Socialministeriet, centralen för förmåner till bam),
Newcastle-upon-Tyne NE88 1AA

Nordirland:

Department of Health and Social Services (Overseas
Branch) (Departementet för hälsovård och sociala
tjänster (sektionen för utomeuropeiska ärenden)),
Belfast BT1 5DP"

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dag då den offentliggörs i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 9
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 1991.

På rådets vägnar

J.-C. JUNCKER

Ordförande

644

BILAGA VI

SOCIAL TRYGGHET

Förteckning enligt artikel 29

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller
hänvisar till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rätts-
ordning, som t.ex.

— ingresser,

— adressaterna för gemenskapens rättsakter,

— hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

— hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-
medlemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda
personer i dessa stater,

— hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

1992/93: EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Anpassning för detta område

I Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)" i
de rättsakter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd
den har i de relevanta EG-bilaga, även avse Finland, Island,
Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike,

II Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det
hänvisas till i denna bilaga skall Gemensamma EES-kommittén
enligt bestämmelserna i del VII i detta avtal utöva de rättigheter
och fullgöra de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den
till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för
social trygghet för migrerande arbetare och de rättigheter och de
skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den revisionskom-
mitté som är knuten till denna administrativa kommission.

Rättsakter som det hänvisas till

1. Rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familje-
medlemmar flyttar inom gemenskapen,
uppdaterad genom

— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni
1983 (EGT nr L 230, 22.8 1983, s. 6)

och senare ändrad genom

645

— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni
1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 1)

— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni
1985 (EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 7)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11 1985, s. 170)

— 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den
11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12 1986, s. 5)

— 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj
1989 (EGT nr L 131, 13.5 1989, s. 1)

— 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli
1989 (EGT nr L 224, 2.8 1989, s. 1)

— 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den
30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11 1989, s. 1)

— 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni
1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta av-
tal,tillämpas med följande anpassning:

a) Tredje stycket i artikel 1 j skall inte gälla.

b) Förordningens artikel 10.1 stycke 1 skall inte tillämpas på den
schweiziska federala lagen om tilläggsförmåner till ålders-,
efterlevande- och invaliditetsförsäkring före den 1 januari
1996.

c) I artikel 88 skall orden "artikel 106 i fördraget" ersättas med
orden "artikel 41 i EES-avtalet".

d) Artikel 94.9 skall inte gälla.

e) Artikel 96 skall inte gälla.

f) Artikel 100 skall inte gälla.

g) Följande tillägg skall göras i bilaga 1 avsnitt I:

"M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den me-
ning som avses i lagstiftningen om arbetspension skall anses
vara anställd respektive egenföretagare i den mening som
avses i förordningens artikel 1 a ii.

O. ISLAND

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den
mening som avses i bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring
i lagen om social trygghet skall anses vara anställd respektive
egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel
1 a ii.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

646

P. LIECHTENSTEIN

Ej tillämpligt.

Q. NORGE

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den
mening som avses i lagen om social trygghet skall anses vara
anställd eller egenföretagare i den mening som avses i för-
ordningens artikel 1 a ii.

R. SVERIGE

Vaije person som är anställd eller egenföretagare i den
mening som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring skall
anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som
avses i förordningens artikel 1 a ii.

S. SCHWEIZ

Ej tillämpligt."

h) Följande skall läggas till i bilaga 1 avsnitt II:

"M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
"familjemedlem" make eller bam enligt definitionen i sjukför-
säkringslagen.

O. ISLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
"familjemedlem" make eller bam under 25 års ålder.

P. LIECHTENSTEIN

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
"familjemedlem" make eller beroende bam under 25 års
ålder.

Q. NORGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
"familjemedlem" make eller bam under 25 års ålder.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

647

R. SVERIGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
"familjemedlem" make eller bam under 18 års ålder.

S. SCHWEIZ

Med "familjemedlem" avses en familjemedlem enligt definitio-
nen i den behöriga statens lagstiftning. Vid fastställande av
rätten till vårdförmåner enligt artikel 22.1 a och 31 i förord-
ningen avses dock med "familjemedlem" make eller beroende
bara under 25 års ålder."

i) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt I:

"M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Ej tillämpligt.

O. ISLAND

Ej tillämpligt.

P. LIECHTENSTEIN

Ej tillämpligt.

Q. NORGE

Ej tillämpligt.

R. SVERIGE

Ej tillämpligt.

S. SCHWEIZ

Ej tillämpligt."

j) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt II:

"M. ÖSTERRIKE

Den allmänna delen av moderskapsförmånen.

N. FINLAND

Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om
moderskapsstöd.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

648

Q. NORGE

Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om
social trygghet.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Förmåner vid barns födelse enligt gällande kantonal lagstift-
ning om familjeförmåner (Fribourg, Genéve, Jura, Luzem,
Neuchåtel, Schaffhausen, Schwyz, Solothum, Uri, Valais,
Vaud)."

k) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt A:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april
1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt III i slutprotokollet till den konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni
1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso-
ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den
22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskon-
vention nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2
den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29
augusti 1980.

b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet
till den konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning,
enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som
inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysklands terri-
torium och perioder som har fullgjorts utanför detta
territorium, inte ger anledning till betalning av förmå-
ner eller endast ger anledning till betalning av för-
måner på vissa villkor när de förmånsberättigade är
bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territo-
rium, i de fall då

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

649

i) formånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid
detta avtals ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i
Österrike före detta avtals ikraftträdande och bevilj-
ande av pensioner från pensions- och olycks-
fallsförsäkring skedde inom ett år efter detta avtals
ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid
tillämpningen av nummer 3 c i denna bestämmelse
skall det belopp som har beaktats av den behöriga
institutionen inte överstiga det belopp som skall betalas
med hänsyn till motsvarande perioder som skall er-
sättas av denna institution.

g) Artikel 2 i tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969
till konventionen.

h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshets-
försäkring den 19 juli 1978.

i) Punkt 10 i slutprotokollet till den konventionen.

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6
november 1981 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14
december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonven-
tionen den 21 maj 1986 avseende personer som är
bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september
1983 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygg-
het den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

650

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21
december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention
nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den
9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är
bosatta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars
1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5
november 1980 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Inga.

78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli
1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9
december 1985 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till konventionen
med undantag för artikel 2.3 avseende personer som
inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning
III kapitel 1 i förordningen.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11
december 1985 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till den konventionen avse-
ende personer som är bosatta i en tredje stat.

80. ÖSTERRIKE - ISLAND

Ingen konvention.

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 26 septem-
ber 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16
maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

651

82. ÖSTERRIKE - NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27
augusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygg-
het den 11 november 1975 i dess lydelse enligt
tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november
1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj
1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och
tilläggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal-
ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

87. FINLAND - TYSKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23
april 1979.

b) Punkt 9 a i slutprotokollet till konventionen.

88. FINLAND - SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem-
ber 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet den
11 mars 1988.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

652

91. FINLAND - IRLAND

Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem-
ber 1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

95. FINLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

97. FINLAND - ISLAND

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

100. FINLAND - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

101. FINLAND - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni
1985.

102. ISLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

104. ISLAND - TYSKLAND

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

653

105. ISLAND - SPANIEN

Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

107. ISLAND - GREKLAND

Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND
Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN
Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN
Ingen konvention.

115. ISLAND - NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

116. ISLAND - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

117. ISLAND - SCHWEIZ

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN

Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

654

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977
i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti
1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer som
är bosatta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN

Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE

Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND

Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND

Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner
till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG

Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL

Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN - NORGE

Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE

Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsom rådet
(EES)

133. NORGE - BELGIEN

Ingen konvention.

655

134. NORGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

135. NORGE - TYSKLAND

Ingen konvention.

136. NORGE - SPANIEN

Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE

Inga.

138. NORGE - GREKLAND

Artikel 16.5 i konventionen om social trygghet den 12 juni
1980.

139. NORGE - IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE - ITALIEN

Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG

Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april
1989.

143. NORGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 5 juni 1980.

144. NORGE - STORBRITANNIEN

Inga.

145. NORGE - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

146. NORGE - SCHWEIZ

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari

1979.

147. SVERIGE - BELGIEN

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

656

148. SVERIGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

149. SVERIGE - TYSKLAND

a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den
27 februari 1976.

b) Punkt 8 a i slutprotokollet till konventionen.

150. SVERIGE - SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den
29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Inga.

152. SVERIGE - GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet den 5
maj 1978 i deras lydelse enligt tilläggskonventionen den 14
september 1984.

153. SVERIGE - IRLAND

Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem-
ber 1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG

a) Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social
trygghet den 21 februari 1985 avseende personer
som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 30 i konventionen.

156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2
juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober

1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni
1987.

657

42 Riksdagen 1992/93. 20 samt. Nr 1. Del 3

159. SVERIGE - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober

1978.

160. SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den
24 september 1975 avseende betalning av kontant-
förmåner till personer som är bosatta i en tredje
stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till konventionen avseende
betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK

Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari
1964 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 9
september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

163. SCHWEIZ - SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober
1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni
1982 avseende betalning av kontantförmåner till personer som
är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE

Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND

Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN 1

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social
trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt
tilläggskonventionen den 18 december 1963,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

658

tilläggsöverenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tillägg-
sprotokollet den 25 februari 1974 och tilläggsöveren-
skommelse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning
av kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Artikel 9.1 i nämnda konvention.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i
dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den
27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den
11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till
personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den
21 februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per-
soner som är bosatta i en tredje stat."

1) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt B:

"67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4
april 1977 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni
1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso-
ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den
22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention
nr 1 den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29
mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti

1980.

b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

659

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning,
enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som in-
träffar utanför Tysklands territorium och perioder som
har fullgjorts utanför detta territorium, inte ger anledning
till betalning av förmåner eller endast ger anledning till
betalning av förmåner på vissa villkor, när de för- måns-
berättigade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysk-
lands territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid
denna överenskommelses ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster-
rike före denna överenskommelses ikraftträdande och
pension från pensions- och olycksfallsförsäkring be-
viljades inom ett år efter denna överenskommelses
ikraftträdande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid
tillämpning av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det
belopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte
överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till
motsvarande perioder som skall ersättas av denna institu-
tion.

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den
6 november 1981 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14
december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen
den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september
1988 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

660

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet
den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso-
ner som är bosatta i en tredje stat.

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21
december 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr
1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9
oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är
bosatta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

76. ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars
1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5
november 1980 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

77. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Inga.

78. ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli
1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9
december 1985 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till nämnda konvention
med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte
kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapi-
tel 1 i förordningen.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11
december 1985 avseende personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

80. ÖSTERRIKE - ISLAND
Ingen konvention.

661

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 26 september
1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj
1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 avseende
betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

82. ÖSTERRIKE - NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27
augusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet
den 11 november 1975 i dess lydelse enligt
tilläggskonventionen den 21 oktober 1982 avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november
1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj
1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och tillägg-
skonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i en tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK

Inga.

87. FINLAND - TYSKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979.

88. FINLAND - SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 december
1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 11 mars 1988.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

662

91. FINLAND - IRLAND
Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 september

1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

95. FINLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

97. FINLAND - ISLAND

Inga.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE

Inga.

100. FINLAND - SVERIGE

Inga.

101. FINLAND - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni 1985.

102. ISLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK

Inga.

104. ISLAND - TYSKLAND

Ingen konvention.

105. ISLAND - SPANIEN

Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

663

107. ISLAND - GREKLAND

Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND

Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

115. ISLAND-NORGE

Inga.

116. ISLAND - SVERIGE

Inga.

117. ISLAND - SCHWEIZ

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN

Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK

Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977 i
dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-
satta i en tredje stat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN
Ingen konvention.

664

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE

Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND

Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND

Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet den
11 november 1976 avseende betalning av kontantförmåner till
personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG

Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL

Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN - NORGE

Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE

Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-
satta i en tredje stat.

133. NORGE - BELGIEN

Ingen konvention.

134. NORGE - DANMARK

Inga.

135. NORGE - TYSKLAND

Ingen konvention.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

136. NORGE - SPANIEN

Ingen konvention.

665

137. NORGE - FRANKRIKE
Inga.

138. NORGE - GREKLAND
Inga.

139. NORGE - IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE - ITALIEN

Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG

Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april 1989.

143. NORGE - PORTUGAL

Inga.

144. NORGE - STORBRITANNIEN

Inget.

145. NORGE - SVERIGE

Inga.

146. NORGE - SCHWEIZ

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari

1979.

147. SVERIGE - BELGIEN

Ingen konvention.

148. SVERIGE - DANMARK

Inga.

149. SVERIGE - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari
1976.

150. SVERIGE - SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den 29
juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE

Inga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

666

152. SVERIGE - GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978 i
dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september 1984.

153. SVERIGE - IRLAND

Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 september

1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG

Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den 21
februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den 2
juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober 1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni 1987.

159. SVERIGE - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober
1978.

160. SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24
september 1975 avseende betalning av kontantför-
måner till personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till nämnda konvention av-
seende betalning av kontantförmåner till personer som
är bosatta i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK

Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari
1964 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen nr 1 den 9
september 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-
satta i en tredje stat.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

667

163. SCHWEIZ - SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober 1969
i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni 1982 avse-
ende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i
en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE

Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973 av-
seende betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta
i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND

Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social
trygghet den 14 december 1962 i dess lydelse enligt
tilläggskonventionen den 18 december 1963, tilläggs-
överenskommelse nr 1 den 4 juli 1969, tilläggsproto-
kollet den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskom-
melse nr 2 den 2 april 1980 avseende betalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

b) Artikel 9.1 i konventionen.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967 i
dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet den
27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet den
11 september 1975 avseende betalning av kontantförmåner till
personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21
februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till personer
som är bosatta i en tredje stat."

1992/93: EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

m) Följande skall läggas till i bilaga 4:

668

"M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Ingen.

P. LIECHTENSTEIN

Ingen.

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen.

S. SCHWEIZ

Ingen."

n) Följande skall läggas till i bilaga 6:

"M. ÖSTERRIKE

1. Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning m
skall en person som uppbär offentlig tjänstepension anses
vara pensionär.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall bortses
från tillägg till avgifterna för tillläggsförsäkring och tilläggs-
förmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I
dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt förord-
ningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgifterna för
tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvarbetare.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för
österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension
(Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.

4. Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte
innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt öster-
rikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas social-
försäkringssituation har påverkats av politiska eller religiösa
skäl eller på grund av deras härkomst.

N. FINLAND

1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets in-
träffande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas
vid beräkning av den finska arbetspensionen skall för-
säkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan stats

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

669

lagstiftning, for vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt
avser villkoret om bosättning i Finland.

Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Fin-
land har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställ-

ning eller verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för
vilken denna förordning gäller, och om pensionen enligt den
finska lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre
omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern
(antagandetid) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen

i en annan stat för vilken denna förordning gäller beaktas vad

avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkrings-
perioder i Finland.

Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en
institution i Finland på grund av försening i handläggningen
av en ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

till en institution i en annan stat, för vilken denna förordning
gäller, vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska
lagstiftningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den
dag då ansökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når
den behöriga institutionen i Finland.

O. ISLAND

Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Island har
upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning eller
verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vilken denna
förordning gäller, och om invalidpension enligt både socialför-
säkrings- och tilläggspensionssystemen (pensionskassor) i Island
inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pen-
sionsåldern (antagandeperioder) skall försäkringsperioder enligt
lagstiftningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,
beaktas vad avser villkoren för kravet på antagandeperioder som
om de vore försäkringsperioder i Island.

P. LIECHTENSTEIN

Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av
den liechtensteinska lagstiftningen om invaliditetsförsäkring skall
vid tillämpningen av avdelning III kapitel 3 i förordningen anses
vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av normal
invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestämmel-
serna i den liechtensteinska lagstiftningen om invalidförsäk-
ring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt invali-
ditetsförsäkringen i Liechtenstein,

ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterlevande-
eller invaliditetsförsäkring i en annan stat, för vilken
denna förordning gäller,

670

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller
åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna
förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen-
sion,

iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en
annan stat för vilken denna förordning gäller och kan
göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller
olycksfallsförsäkring i den staten eller om han uppbär
en sådan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av
arbetslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan
stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han
uppbär en sådan förmån,

b) eller om han arbetade i Liechtenstein som gränsarbetare och
inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande
enligt den liechtensteinska lagstiftningen, betalat avgifter
enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, eller

c) om han måste sluta sin anställning eller verksamhet som
egenföretagare i Liechtenstein på grund av olycksfall eller då
han så länge han stannar i Liechtenstein skall vara skyldig att
betala avgifter på samma grunder som en person utan för-
värvsarbete.

Q. NORGE

1. Övergångsbestämmelserna i den norska lagstiftningen som
medför en reduktion av den försäkringsperiod som krävs för
full tilläggspension för personer födda före 1937 skall tilläm-
pas på personer som är omfattade av förordningen under
förutsättning att de har varit bosatta i Norge eller har varit
sysselsatta i förvärvsarbete som anställda eller egen-
företagare i Norge, för sådant antal år som krävs efter fyllda
16 år och före den 1 januari 1967. Detta krav skall vara ett
år för varje år personens födelseår infaller före 1937.

2. En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet
och som vårdar försäkrade vårdbehövande äldre, arbetsoför-
mögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna villkor
tillgodoräknas pensionspoäng för sådana perioder. På samma
sätt skall en person som vårdar små barn tillgodoräknas
pensionspoäng under vistelse i en annan stat än Norge, för
vilken förordningen gäller, under förutsättning att personen
ifråga är föräldraledig enligt norsk arbetslagstiftning.

R. SVERIGE

1. Vid tillämpningen av artikel 18.1 skall för fastställande av en
persons rätt till föräldrapenning försäkringsperioder som har
fullgjorts i en annan stat än Sverige, för vilken denna förord-
ning gäller, anses baserade på samma genomsnittsinkomster

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

671

som de svenska försäkringsperioder med vilka de samman-
räknas.

2. Förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäk-
ringsperioder skall inte tillämpas på övergångsbestämmelser-
na i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare
beräkning av folkpension för personer som är bosatta i
Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.

3. Vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevandepen-
sion som delvis baseras på framtida antagna försäkringsperio-
der skall en person anses uppfylla försäkrings- och inkomst-
villkoren i den svenska lagstiftningen om han som anställd
eller egenföretagare omfattas av ett försäkringssystem eller
ett system som grundas på bosättning i en annan stat, för
vilken denna förordniug gäller.

4. År med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i
den svenska lagstiftningen anses som försäkringsperioder för
tilläggspension även om barnet och personen ifråga är bosatta
i en annan stat, för vilken denna förordning gäller, under
förutsättning att den person som vårdar barnet är föräldra-
ledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet för vård av
barn.

5. SCHWEIZ

1. Om enligt bestämmelserna i förordningen en person har rätt
att ansöka om medlemskap i en schweizisk erkänd sjukkassa
har hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan
stats territorium, för vilken denna förordning gäller, också
rätt att ansöka om medlemskap i samma sjukkassa.

2. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 9.2 och 18.1
skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstift-
ningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,
beaktas som om personen ifråga vore en "Ziiger - passant
- passante" (överflyttande) enligt den schweiziska lagstift-
ningen. Försäkring eller rätt i egenskap av familjemedlem
likställs med personlig försäkring.

3. Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas
av schweizisk lagstiftning om invaliditetsförsäkring skall vid
tillämpning av kapitel 3 i förordningens avdelning III anses
vara försäkrad enligt denna försäkring vid beviljande av
normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm-
melserna i den schweiziska lagstiftningen om invalidför-
säkring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt in-
validitetsförsäkringen i Schweiz,

ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efter-
levande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat för
vilken denna förordning gäller,

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

672

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller
åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna
förordning gäller eller om han uppbär en sådan pen-
sion,

iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en
annan stat, för vilken denna förordning gäller, och
kan göra anspråk på förmåner från sjukförsäkrings-
eller olycksfallsförsäkring i den staten eller om han
uppbär en sådan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar-
betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan
stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han
uppbär en sådan förmån,

b) eller om han har arbetade i Schweiz som gränsarbetare och
inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträffande
enligt den schweiziska lagstiftningen, betalat avgifter enligt
denna lagstiftning för minst 12 månader, eller

c) om han måste sluta sin anställning eller självständiga för-
värvsmässiga verksamhet i Schweiz på grund av olycksfall
eller sjukdom då han skall, så länge han stannar i Schweiz,
vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en
person utan förvärvsarbete."

o) Följande skall läggas till i bilaga 7:

"10. Om en person är egenföretagare i Österrike och anställd som
arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller.

11. Om en person som är bosatt i Finland är egenföretagare i
Finland och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken
denna förordning gäller.

12. Om en person som är bosatt i Island är egenföretagare i Island
och smställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna
förordning gäller.

13. Om en person är egenföretagare i Liechtenstein och anställd
som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning
gäller.

14. Om en person som är bosatt i Norge är egenföretagare i Norge
och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna
förordning gäller.

15. Om en person som är bosatt i Sverige är egenföretagare i
Sverige och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken
denna förordning gäller.

16. Om en person är egenföretagare i Schweiz och anställd som
arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäller."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
[ill lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

673

43 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

2. Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning
av förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-
lemmar flyttar inom gemenskapen
uppdaterad genom

— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni
1983 (EGT Nr L 230, 22.8.1983, s. 6)

och senare ändrad genom

— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni
1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1)

— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni
1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7)

— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11.1985, s. 188)

— 386 R 513: Kommissionens förordning (EEG) 513/86 av den 26
februari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44)

— 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11
december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5)

— 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj
1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1)

— 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli
1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1)

— 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober
1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1)

— 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni
1991 (EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal,
tillämpas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilaga 1:

"M. ÖSTERRIKE

1. Bundesminister för Arbeit und Soziales (Förbundsministern
för arbete och sociala frågor), Wien.

2. Bundesminister för Umwelt, Jugend und Familie (Förbunds-
ministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor), Wien.

N. FINLAND

Sosiaali- ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministeriet),
Helsingfors.

O. ISLAND

1. Heilbrigdis- og tryggingamålarädherra (Hälso- och socialför-
säkringsministern), Reykjavik.

2. Félagsmälarädherra (Socialministern), Reykjavik.

3. Fjärmälarädherra (Finansministern), Reykjavik.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

674

P. LIECHTENSTEIN	1992/93:EU1
Die Regierung des Furstentums Liechtenstein (regeringen i furs-	Bilaga 3
tendömet Liechtenstein), Vaduz.	Bilaga 10 till lagen om
Q. NORGE	samordning av
1. Sosialdepartementet (Socialdepartementet), Oslo.	systemen för
2. Arbeids- og administrasjonsdepartementet (Arbets- och ad-	social trygghet
ministrationsdepartementet), Oslo.	när personer
3. Barne- og familiedepartementet (Barn- och familjedeparte-	flyttar inom
mentet), Oslo.	Europeiska ekonomiska
R. SVERIGE	samarbetsområdet
Regeringen (Socialdepartementet), Stockholm.	(EES)

S. SCHWEIZ

1. Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des
assurances sociales, Berne - Ufficio federale delle assicura-
zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring,
Bern).

2. Bundesamt fur Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office
fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail,
Berne - Ufficio federale delTindustria, delle arti e mestieri e
del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,
Bern)."

b) Följande skall läggas till i bilaga 2:

"M. ÖSTERRIKE

De österrikiska institutionernas behörighet bestäms av regler i
österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan:

1. Sjukförsäkring

a) Om personen ifråga är bosatt inom en annan stats territo-
rium, för vilken denna förordning gäller, och en Gebiets-
krankenkasse (distriktssjukkassa) är behörig för en försäkring
och enligt österrikisk lagstiftning den lokala behörigheten inte
kan avgöras skall den lokala behörigheten fastställas enligt
följande:

— Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är
behörig för den senaste anställningen i Österrike, eller

— den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är
behörig för den senaste bosättningen i Österrike, eller

— om det aldrig har förelegat en anställning för vilken en
distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i
Österrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (dist-
riktssjukkassan i Wien).

b) När avsnitten 4 och 5 i del III kapitel 1 i förordningen
tillämpas i förening med artikel 95 i tillämpningsförord-
ningen med avseende på återbetalning av kostnader för för-
måner till personer som har rätt till pension enligt ASVG

	(lagen om allmän socialförsäkring):	1992/93: EU 1
	Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs-	Bilaga 3
	träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga-	Bilaga 10
	nisation), Wien, varvid återbetalning av kostnaderna skall	till lagen om
	göras från de avgifter för pensionärernas sjukförsäkring som	samordning av
	uppburits av huvudorganisationen.	systemen för
2.	Pensionsförsäkring	social trygghet
	Vid bestämmande av den institution som är ansvarig för be-	när personer
	talning av en förmån skall endast försäkringsperioder enligt	flyttar inom
	österrikisk lagstiftning beaktas.	Europeiska
3.	Arbetslöshetsförsäkring	ekonomiska
a)	För anmälan av arbetslöshet:	samarbetsområdet
	Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens bosättnings- eller vistelseort.	(EES)
b)	För utfärdande av blanketterna E 301, E 302 och E 303: Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens arbetsort.
4.	Familjeförmåner
a)	Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär- skild moderskapsförmån): Finanzamt (Finanskontoret).
b)	Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berör- da personens bosättnings- eller vistelseort.
N.	FINLAND
1.	Sjukdom och moderskap
a)	Kontantförmåner: — Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer, eller — Sjukkassorna.
b)	Vårdförmåner: i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: — Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokalbyråer, eller — Sjukkassorna. ii) Allmän hälso- och sjukhusvård: De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet.
2.	Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)
a)	Folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten.
b)	Arbetspension: Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar pen- sionen.

676

3.	Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar: TapaturmavakuutuslaitostenLiitto - Olycksfallsförsäkringsan- stalternas förbund vid läkarvård och i andra fall den institu- tion som utger och utbetalar förmånerna.	1992/93:EU1 Bilaga 3 Bilaga 10 till lagen om
4.	Dödsfallsersättningar	samordning av
	— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, eller	systemen för
	— den institution som utger och utbetalar förmåner vid	social trygghet
	olycksfallsförsäkring.	när personer
5.	Arbetslöshet	flyttar inom
a)	Grundsystem:	Europeiska
	Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-	ekonomiska
	byråer.	samarbetsområdet
b)	Tilläggssystem: Behörig arbetslöshetskassa.	(EES)
6.	Familjeförmåner
a)	Barnbidrag: Socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är bosatt.
b)	Vårdbidrag för barn: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal- byråer.
O.	ISLAND
1.	Alla fall utom arbetslöshets- och familjeförmåner Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.
2.	Arbetslöshetsförmåner Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjödur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan) Reykjavik.
3.	Familjeförmåner
a)	Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.
b)	Barnbidrag och tillägg till barnbidrag: Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.
P.	LIECHTENSTEIN
1.	Sjukdom och moderskap — Den erkända sjukförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller — Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).
2.	Invaliditet
a)	Invaliditetsförsäkring: Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins invaliditetsförsäkring).

677

b)	Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an- sluten.	1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 10
3.	Ålderdom och dödsfall (pensioner)	till lagen om
a)	Ålders- och efterlevandeförsäkring:	samordning av
	Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung	systemen för
	(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).	social trygghet
b)	Försäkringssystem för förvärvsarbetande:	när personer
	Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an-	flyttar inom
	sluten.	Europeiska
4.	Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar	ekonomiska
	— Den olycksfallsförsäkringskassa hos vilken personen är försäkrad eller — Amt fiir Volkswirtschafi (Nationella ekonomi verket).	samarbetsområdet (EES)
5.	Arbetslöshet Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomikontoret).
6.	Familjeförmåner Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins familjeutjämningskassa).
Q.	NORGE
1.	Arbetslöshetsförmåner Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og de lokale arbeidskontor på bostedet eller oppholdsstedet (Arbets- direktoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de lokala arbets- kontoren på bosättnings- eller vistelseorten).
2.	Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social trygg- het Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäk- ringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelseorten).
3.	Familjebidrag Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på bo- stedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller vistelse- orten.
4.	Pensionsförsäkring för sjömän Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för sjö- män), Oslo.
R.	SVERIGE
1.	Alla fall utom arbetslöshet
a)	Som allmän regel: Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.
b)	För sjömän som inte är bosatta i Sverige: Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret.

678

c)	För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 35 till 59 på personer som inte är bosatta i Sverige: Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel- ningen.	1992/93:EU1 Bilaga 3 Bilaga 10 till lagen om
d)	För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 60	samordning av
	till 77 på personer, med undantag för sjömän, som inte är	systemen för
	bosatta i Sverige:	social trygghet
	— Försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete	när personer
	inträffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller	flyttar inom
	— Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsavdel-	Europeiska
	ningen.	ekonomiska
2.	Arbetslöshetsförmåner	samarbetsområdet
	Arbetsmarknadsstyrelsen.	(EES)
S.	SCHWEIZ
1.	Sjukdom och moderskap Anerkannte Krankenkasse - Caisse-maladie reconnue - Cassa malati riconosciuta - (Den erkända sjukkassa hos vilken personen är försäkrad).
2.	Invaliditet
a)	Invaliditetsförsäkring: i) Personer bosatta i Schweiz: Invalidenversicherungskommission - Commission de 1’assurance invalidité - Commissione dell’assicurazione in- validitå - (Invalidförsäkringskommission) i den kanton där personen är bosatt. ii) Personer bosatta utanför Schweiz: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan), Genéve.
b)	Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är an- sluten.
3.	Ålderdom och dödsfall
a)	Ålders- och efterlevandeförsäkring: i) Personer bosatta i Schweiz: Den Ausgleichskasse - Caisse de compensation - Cassa di compensazione - (Utjämningskassa) till vilken avgifter sist har erlagts. ii) Personer bosatta utanför Schweiz: Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).
b)	Försäkringssystem för förvärvsarbetande: Den pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är ansluten.

679

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

a) Anställda:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken arbetsgivaren är
försäkrad.

b) Egenföretagare:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken personen är
frivilligt försäkrad.

5. Arbetslöshet

a) Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.

b) Vid partiell arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.

6. Familjeförmåner

a) Federalt system:

i) Anställda:

Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de
compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto-
nala utjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten.

ii) Egenföretagare:

Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de
compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto-
nala utjämningskassan) i den kanton där personen är bo-
satt.

b) Kantonala system:

i) Anställda:

Den Familienausgleichskasse - Caisse de compensation
familiale - Cassa di compensazione familiale - (familjeu-
tjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är ansluten eller
arbetsgivaren själv.

ii) Egenföretagare:

Den Kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale de
compensation - Cassa cantonale di compensazione (kanto-
nala utjämningskassa) till vilken personen är ansluten."

c) Följande skall läggas till i slutet av bilaga 3:

"M. ÖSTERRIKE

1. Sjukförsäkring

a) I alla fall, utom för tillämpningen av förordningens artiklar
27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i
förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort
som nämns i förordningens artikel 27:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig
på personens bosättnings- eller vistelseort.

b) För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och
tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till
den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i
förordningens artikel 27:

Den behöriga institutionen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

680

2. Pensionsförsäkring

a) Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning
med undantag för tillämpningen av tillämpningsförordningens
artikel 53:

Den behöriga institutionen.

b) I alla andra fall med undantag för tillämpningen av tillämp-
ningsförordningens artikel 53:

Pensionsversicherungsanstaltder Angestellten (Pensionsför-
säkringsanstalten för anställda), Wien.

c) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53:
Hauptverband der österreichischenSozialver-sicherungsträger
(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorga-
nisation), Wien.

3. Olycksfallsförsäkring

a) Vårdförmåner:

- Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är
behörig på personens bosättnings- eller vistelseort,

— eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna
olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge för-
måner.

b) Kontantförmåner:

i) I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämpnings-
förordningens artikel 53 i förening med artikel 77:
Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycks-
fallsförsäkringsanstalten), Wien.

ii) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 53
i förening med artikel 77:

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungs-
träger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvud-
organisation), Wien.

4. Arbetslöshetsförsäkring

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens
bosättnings- eller vistelseort.

5. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär-
skild moderskapsförmån):

Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på för-
månstagarens bosättnings- eller vistelseort.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens
bosättnings- eller vistelseort.

N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsom rådet
(EES)

681

a) Kontantförmåner:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-
byråer eller

— Sjukkassorna.

b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess
lokalbyråer eller

— Sjukkassorna.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som lämnar vård enligt systemet.

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-
byråer.

3. Dödsfallsersättningar

Allmän dödsfallsersättning:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-
byråer.

4. Arbetslöshet

Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-
byråer.

5. Familjeförmåner

a) Barnbidrag:

Den lokala socialnämnden i den kommun där förmånstagaren
är bosatt.

b) Vårdbidrag för barn:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lokal-
byråer.

O. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks-
fall i arbetet och arbetssjukdomar

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket),
Reykjavik.

2. Arbetslöshet

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjödur
(Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan),
Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag av barnbidrag och tillägg till
barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket),
Reykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

682

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar,
arbetslöshet

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung
(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins
invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

4. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins
familjeutj ämningskassa).

Q. NORGE

De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller opp-
holdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäkringskontoren på
bosättnings- eller vistelseorten).

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

Försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

2. Arbetslöshet

Arbetslöshetskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

S. SCHWEIZ

1. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de
compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,
Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

2. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de
compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,
Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse
nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -
Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,
Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu-
zern).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

683

4. Arbetslöshet

a) Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.

b) Vid partiell arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt."

d) Följande skall läggas till i bilaga 4:

"M. ÖSTERRIKE

1. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger
(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-
tion), Wien.

2. Arbetslöshetsförsäkring

a) Ärenden med Liechtenstein och Schweiz:

Landesarbeitsamt Vorarlberg (provinsarbetskontoret Vorarl-
berg), Bregenz.

b) Ärenden med Tyskland:

Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbetskontoret Salzburg),
Salzburg.

c) I alla andra fall:

Landesarbeitsamt Wien (provinsarbetskontoret, Wien),
Wien.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld (sär-
skild moderskapsförmån):

Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie (För-
bundsministeriet för miljö-, ungdoms- och familjefrågor),
Wien.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):
Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret Wien), Wien.

N. FINLAND

1. Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner
Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.

2. Arbetspensioner

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäkrings-
anstalternas Förbund, Helsingfors.

4. Andra fall

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe-
riet, Helsingfors.

O. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall, olycks-
fall i arbetet och arbetssjukdomar

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

684

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket),
Reykjavik.

2. Arbetslöshet

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjööur
(Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan),
Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg till
barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket),
Reykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdom-
ar, arbetslöshet

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

2. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung
(Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechtensteins
invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

4. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechtensteins
utjämningskassa).

Q. NORGE

1. Arbetslöshetsförmåner

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo.

2. I alla andra fall

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

Riksförsäkringsverket.

2. Arbetslöshet

Arbetsmarknadsstyrelsen

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

685

S. SCHWEIZ

1. Sjukdom och moderskap

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des
assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-
zioni sociali, Berna - (Förbundsverket for socialförsäkring,
Bern).

2. Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de
compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,
Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

3. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de
compensation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione,
Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse
nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -
Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,
Lucerna -(Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu-
zern).

5. Arbetslöshet

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office
fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne
- Ufficio federale delTindustria, delle arti e mestieri e del
lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,
Bern).

6. Familjeförmåner

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des
assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-
zioni sociali, Berna - (Förbundsverket för socialförsäkring,
Bern)."

e) Följande skall läggas till i bilaga 6:

"M. ÖSTERRIKE

Direkt betalning.

N. FINLAND

Direkt betalning.

O. ISLAND

Direkt betalning.

P. LIECHTENSTEIN

Direkt betalning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

686

Q. NORGE	1992/93:EU1
Direkt betalning.	Bilaga 3 Bilaga 10
R. SVERIGE	till lagen om
Direkt betalning.	samordning av systemen för
S. SCHWEIZ	social trygghet
Direkt betalning."	när personer flyttar inom
Följande skall läggas till i bilaga 7:	Europeiska
"M. ÖSTERRIKE	ekonomiska
Österreichische Nationalbank (Österrikes Nationalbank), Wien.	samarbetsområdet (EES)

N. FINLAND

Postipankki Ltd, Helsinki - Postbanken Ab, Helsingfors.

O. ISLAND

Seölabanki fslands (Islands centralbank), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Landesbank (Liechtensteins Nationalbank),
Vaduz.

Q. NORGE

Sparebanken Nor (Sparbanken), Oslo.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Schweizerische Nationalbank, Zurich - Banque nationale suisse,
Zurich - Banca nazionale svizzera, Zurigo - (Schweiziska Natio-
nalbanken, Zurich)."

g) Följande skall läggas till i bilaga 9:

"M. ÖSTERRIKE

Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den
genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner:

a) Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassorna).

b) Betriebskrankenkassen (Företagssjukkassorna).

N. FINLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de allmänna hälso- och sjukhusvårdssyste-
men och återbetalningarna enligt sjukförsäkringen.

687

O. ISLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt de sociala
trygghetssystemen i Island.

P. LIECHTENSTEIN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de förmåner som utgetts av de erkända sjuk-
kassorna enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen om
sjukförsäkring.

Q. NORGE

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt kapitel 2 i
lagen om social trygghet (lag den 17 juni 1966), enligt lagen den
19 november 1987 om kommunal sjukvård, enligt lagen den 19
juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den 28 april 1961 om
mental sjukvård.

R. SVERIGE

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas
genom beaktande av förmåner som utgetts enligt lagen om allmän
försäkring.

S. SCHWEIZ

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas
genom beaktande av de förmåner som beviljats av de erkända
sjukkassorna enligt bestämmelserna i den federala lagstiftningen
om sjukförsäkring."

h) Följande skall läggas till i bilaga 10:

M. ÖSTERRIKE

1. För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsförordningen
vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den allmänna
socialförsäkringslagen) för personer som är bosatta utanför
Österrikes territorium:

Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjukkassa),
Wien.

2. För tillämpningen av artikel 14.1 b och 17 i tillämp-
ningsförordningen:

Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Federala ministern
för arbete och sociala frågor), Wien, i samförstånd med
Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federala
ministern för miljö-, ungdoms- och fam i lje frågor), Wien.

3. För tillämpningen av artikel 11, 11a, 12a, 13 och 14 i
tillämpningsförordningen:

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

688

a)	Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är	1992/93:EU1
	omfattad av sjukförsäkring:	Bilaga 3
	Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.	Bilaga 10
b)	Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och inte är	till lagen om
	omfattad av sjukförsäkring:	samordning av
	Den behöriga olycksfallsförsäkringsinstitutionen.	systemen för
c)	I alla andra fall:	social trygghet
	Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger	när personer
	(De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa-	flyttar inom
	tion), Wien.	Europeiska
4.	För tillämpningen av artikel 38.1 och 70.1 i tillämpnings-	ekonomiska
	förordningen:	samarbetsområdet
	Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på familjemedlemmarnas bosättningsort.	(EES)
5.	För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämp- ningsförordningen : Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga- rens senaste bosättningsort eller senaste anställningsort.
6.	För tillämpningen av artiklarna 85.2 och 86.2 i tillämp- ningsförordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på arbetstaga- rens senaste bosättnings- eller vistelseort eller på den senaste anställningsorten.
7.	För tillämpningen av tillämpningsförordningens
a)	artikel 102.2 i förhållande till förordningens artiklar 36 och 63: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien.
b)	artikel 102.2 i förhållande till förordningens artikel 70: Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret, Wien), Wien.
8.	För tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen: — Den behöriga institutionen, eller — om det inte finns någon österrikisk behörig institution, institutionen på bosättningsorten.
9.	För tillämpning av artikel 113.2 i tillämpningsförordningen: Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisa- tion), Wien, underförstått att återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner skall göras från de sjukförsäkringsavgifter som denna institution erhållit från pensionärerna.
N.	FINLAND
1.	För tillämpningen av artikel 11.1, 1 la. 1, 12a, 13 och 14 i tillämpningsförordningen: Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.	689

44 Riksdagen 1992/93. 20 sand. Nr 1. Del 3

2.	För tillämpningen av	1992/93:EU1
a)	artikel 36.1, 36.3 och 90.1 i tillämpningsförordningen:	Bilaga 3
	— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors	Bilaga 10
	med dess lokalbyråer, och	till lagen om
	— Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Eläke-	samordning av
	turvakeskus - Pensionsskyddscentralen.	systemen för
b)	artikel 36.1 andra meningen, 36.2 och 90.2 i tillämp-	social trygghet
	ningsförordningen:	när personer
	— Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.	flyttar inom
	— Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors	Europeiska
	som institution för bosättningsorten.	ekonomiska
3.	För tillämpningen av artikel 37b, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2	samarbetsområdet
	i tillämpningsförordningen: — Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors med dess lokalbyråer.	(EES)
4.	För tillämpningen av artikel 41 och 59 i tillämpningsförord- ningen:
a)	Folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.
b)	Arbetspension: — Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
5.	För tillämpningen av artikel 60-67 och 71-75 i tillämp- ningsförordningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, som institution på bosätt- ningsorten.
6.	För tillämpningen av artikel 68 och 69 i tillämpningsförord- ningen: Den institution som är ansvarig för olycksfallsförsäkring i det berörda fallet.
7.	För tillämpningen av artikel 76 och 78 i tillämpningsförord- ningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls- försäkring.
8.	För tillämpningen av artikel 80, 81 och 85.2 i tillämp- ningsförordningen : Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
9.	För tillämpningen av artikel 96 och 113 i tilllämpningsför- ordningen: Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings- anstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycksfalls- försäkring.
10.	För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsförordningen:
a)	Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpension: Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors.
b)	Arbetspension:
	Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.	690

c) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäkrings-
anstalternas Förbund, Helsingfors.

d) Övriga fall:

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårdsministe-
riet, Helsingfors.

O. ISLAND

För alla fall utom förordningens artikel 17 och
tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 4.1 och artikel 14b. 1:

— Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invaliden-
versicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och in-
validitetsförsäkring) .

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel lla.l

a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel
14b.2:

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenver-
sicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invalidi-
tetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 samt artikel 14.1
och 14.2 i tillämpningsförordningen:

Amt fur Volkswirtschaft und Liechtensteinische Alters-,
Hinterlassenen- und Invalidenversicherung (Nationella ekono-
miverket och Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invali-
ditetsförsäkring) .

4. För tillämpningen av artiklarna 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:
Gemeindeverwaltung (Kommunförvaltningen) på bosättnings-
orten.

5. För tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

6. För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel 102.2

i förhållande till artiklarna 36, 63 och 70:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

7. För tillämpningen av artikel 113.2 i tillämp-
ningsförordningen:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomi verket).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

691

Q. 1.	NORGE För tillämpningen av förordningens artikel 14.1 a och b, till- ämpningsförordningens artikel 11.1 a och 11.2 när arbetet utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a. 1 b: Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan för utlandsärenden), Oslo.	1992/93: EU 1 Bilaga 3 Bilaga 10 till lagen om samordning av systemen för
2.	För tillämpningen av artikel 14a. 1 a om arbetet utförs i Nor-	social trygghet
	ge:	när personer
	Trygdekontoreti den kommun där personen ifråga är bosatt.	flyttar inom
3.	För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om perso-	Europeiska
	nen ifråga är utsänd till Norge:	ekonomiska
	Trygdekontoret i den kommun där arbetsgivarens företrädare	samarbetsområdet
	är registrerad i Norge och om arbetsgivaren inte har någon företrädare i Norge, trygdekontoret i den kommun där arbe- tet utförs.	(EES)
4.	För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3: Trygdekontoreti den kommun där personen ifråga är bosatt.
5.	För tillämpningen av artikel 14a.2: Trygdekontoret i den kommun där arbetet utförs.
6.	För tillämpningen av artikel 14b. 1 och 14b.2: Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskassan för utlandsärenden), Oslo.
7.	För tillämpningen av kapitlen 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i del III av förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen: Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de regionala och lokala försäkringskontoren).
8.	För tillämpningen av del III kapitel 6 i förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen: Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo och dess ut- sedda organ.
9.	För pensionsförsäkringssystemet för sjömän: a) Det lokala trygdekontoret på bosättningsorten när per- sonen ifråga är bosatt i Norge. b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkringskas- san för utlandsärenden), Oslo vid betalning av förmåner enligt systemet till personer som är bosatta utomlands.
10.	För familjebidrag: Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och dess utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).
R.	SVERIGE
1.	För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a. 1 och 2 och tillämpningsförordningens artiklar 11.1a och 1 la. 1: Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

692

2. För tillämpningen av artiklarna 14.1 b och 14a. 1 b i fall då
en person är utsänd till Sverige:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

3. För tillämpningen av artiklarna 14b. 1 och 14b.2 i fall när en
person är utsänd till Sverige för en period som är längre än
12 månader:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, sjöfartskontoret.

4. För tillämpningen av artikel 14.2 och 14.3, 14a.2 och 14a.3

i förordningen:

Försäkringskassan på bosättningsorten.

5. För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och tillämp-
ningsförordningens artiklar 11.1 b, lla.l b och 12a.5, 12a.6
och 12a.7 a:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

6. För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:

a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller skall
utföras, och

b) Riksförsäkringsverket angående vissa grupper av anställda
eller egenföretagare.

7. För tillämpningen av artikel 102.2:

a) Riksförsäkringsverket.

b) Arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetsförmåner.

S. SCHWEIZ

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 14.1 och 14b. 1:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinderlassenen- und
Invalidenversicherung - Caisse de compensation de l’assu-
rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen-
sazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå

- (utjämningskassa för ålders-, efterlevande och invaliditets-
försäkring) och den behöriga försäkringsgivaren.

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt för Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des
assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-
zioni sociali, Berna - Förbundsverket för socialförsäkring,
Bern).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel lla.l
a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel

14b.2:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlassenen- und
Invalidenversicherung - Caisse de compensation de 1’assu-
rance vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compen-
sazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå

- (Utjämningskassa för ålders-, efterlevande- och invalidi-
tetsförsäkring).

1992/93 :EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

693

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des
assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli assicura-
zioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäkring,
Bern).

3. För tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförordningen
på

a) personer som är bosatta i Schweiz:

Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen-
sation - Cassa cantonale di compensazione (kantonal utjäm-
ningskassa) i den kanton där personen är bosatt.

b) personer bosatta utanför Schweiz:

Den Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compen-
sation - Cassa cantonale di compensazione (Kantonala utjäm-
ningskassa) som är behörig på den ort där arbetsgivaren har
sin verksamhet.

4. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1
och 14.2 i tillämpningsförordningen:

Eidgenössische Ausgleichkasse, Bern - Caisse fédérale de
compensation, Berne - Cassa federale di compensazione,
Berna (Federala utjämningskassan, Bern) och Schweizerische
Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur Bern, Bern - Caisse
nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, agence
d’arrondissement de Berne, Berne - Istituto nazionale sviz-
zero di assicurazione contro gli infortuni, agenzia circon-
dariale di Berna, Berna - (Schweiziska olycksfallsförsäkrings-
anstalten, Regionkontor Bern, Bern).

5. För tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2
och artikel 86.2 i tillämpningsförordningen:

Gemeindeverwaltung - Administration communale - Ammi-
nistrazione communale - (Kommunförvaltningen) på bosätt-
ningsorten.

6. För tillämpningen av artikel 80.2 och 81 i tilllämpningsför-
ordningen:

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office
fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne

- Ufficio federale delfindustria, delle arti e mestieri e del
lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete,
Bern).

7. För tillämpningen av artikel 102.2 i tillämp-
ningsförordningen:

a) i förhållande till förordningens artikel 63:

b) i förhållande till förordningens artikel 70:

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern - Office
fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du travail, Berne

- Ufficio federale delFindustria, delle arti e mestieri e del
lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri och arbete),
Bern).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

694

8. För tillämpningen av tillämpningsförordningensartikel 113.2
i förhållande till tillämpningsförordningens artikel 62.1:
Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern - Caisse
nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lucerne -
Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,
Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Lu-
zern).

k) Följande skall läggas till i bilaga 11:

"M. ÖSTERRIKE

Inget.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Inget."

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall ta vederbörlig hänsyn till

3. 373 Y 0919 (02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om rätt till
vårdförmåner vid tillfällig vistelse enligt artikel 22.1a i i rådets för-
ordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 21 i rådets förordning (EEG)
nr 574/72 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 4).

4. 373 Y 0919 (03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behand-
ling av ansökningar om omprövning enligt artikel 94.5 i rådets för-
ordning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer med in-
validpension (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 5).

5 . 373 Y 0919 (06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen

av artikel 7.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet
vid tillämpning av bestämmelserna om minskning eller innehållande
av förmåner (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 8).

6. 373 Y 0919 (07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen

av artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samman-
läggning av försäkringsperioder och perioder som behandlas som

695

sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall (EGT nr C 75, 19.9

1973, s. 9).

7. 373 Y 0919 (09): Beslut nr 81 av den 22 februari 1973 om samman-
läggning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett visst yrke
med tillämpning av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71
(EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 11).

8. 373 Y 0919 (11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen
av artikel 68.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i
rådets förordning (EEG) nr 574/72 om ökning av förmåner vid ar-
betslöshet för beroende familjemedlemmar (EGT nr C 75, 19.9 1973,
s. 14).

9 . 373 Y 0919 (13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen

av artikel 57.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel

67.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande av tilläm-
plig lagstiftning och behörig institution för beviljande av förmåner vid
arbetssjukdomar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 17).

10. 373 Y 1113 (02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbets-
sätt för och sammansättning av revisionskommittén inom Europeiska
gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för
migrerande arbetare (EGT nr C 96, 13.11 1973) i dess lydelse enligt
— 376 Y 0813 (02): Beslut nr 106 av den 8 juli 1976 (EGT nr C

190, 13.8 1976, s. 2).

11. 374 Y 0720 (06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av
artikel 16.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer
som är anställda på ambassader och konsulat (EGT nr C 86, 20.7

1974, s. 7)

12. 374 Y 0720 (07): Beslut nr 91 av den 12 juli 1973 om tolkningen av
artikel 46.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av
förmåner som skall utges enligt punkt 1 i denna artikel (EGT nr C
86, 20.7 1974, s. 8)

13. 374 Y 0823 (04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen
av artikel 46.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell
beräkning av pensioner (EGT nr C 99, 23.8 1974, s. 5)

14. 374 Y 1017 (03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omprövning
av rätt till förmåner enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr
1408/71 (EGT nr C 126, 17.10 1974, s. 23).

15. 375 Y 0705 (02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av
artikel 107.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om skyldigheten att
räkna om löpande förmåner (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 2).

16. 375 Y 0705 (03): Beslut nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetal-
ning av kontantförmåner som har utgetts av institutionen på vistelse-
eller bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning och om
hur denna återbetalning skall ske (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 3).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

696

17. 376 Y 0526 (03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om genom-
förandet av artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr
C 117, 26.5 1976, s. 3).

18. 378 Y 0530 (02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 med änd-
ring av beslut nr 92 av den 22 november 1973 om begreppet vårdför-
måner vid sjukdom och moderskap som avses i artiklarna 19.1, 19.2,
22, 25.1, 25.3, 25.4, 26, 28,1 och 28a, 29 och 31 i rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 och bestämmande av de belopp som skall återbe-
talas enligt artiklarna 93, 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr
574/72 och av de förskott som skall betalas enligt artikel 102.4, i
samma förordning (EGT nr C 125, 30.5 1978, s. 2).

19 . 383 Y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande

av proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt enligt
artikel 24.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 193,

20.7 1983, s. 7).

20. 383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 om villkoren för

tillämpning av artikel 50.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72
(EGT nr C 238, 7.9 1983, s. 3).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

"FINLAND

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche-
rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande-och invaliditetsförsäk-
ring), Vaduz.

NORGE

Rikstrygdeverket (Rikförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ.

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen-
sation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra -
(Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

SVERIGE

Riksförsäkringsverket, Stockholm.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

697

ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De
österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation),
Wien."

21. 383 Y 1112 (02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om villkoren för
tillämpning av artikel 50.1 b i rådets förordning (EEG) nr 574/72
(EGT nr C 306, 12.11 1983, s. 2).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.4:

"FINLAND

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche-
rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsför-
säkring), Vaduz.

NORGE

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compen-
sation, Genéve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra -
(Schweiziska utjämningskassan, Genéve).

SVERIGE

Riksförsäkringsverket, Stockholm.

ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De
österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation),
Wien."

22. 383 Y 1102 (03): Beslut nr 119 av den 24 februari 1983 om tolk-
ningen av artikel 76 och artikel 79.3 i rådets förordning (EEG) nr
1408/71 och artikel 10.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om
sammanträffande av familjeförmåner och familjebidrag (EGT nr C
295, 2.11 1983, s. 3).

23. 383 Y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av
artikel 17.7 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om beviljande av

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

698

proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT nr C
193 , 20.7 1983, s. 10).

24. 384 Y 0802 (32): Beslut nr 123 av den 24 februari 1984 om tolk-
ningen av artikel 22.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 be-
träffande personer som behandlas med njurdialys (EGT nr C 203, 2.8
1984, s. 13).

25. 386 Y 0125: Beslut nr 125 av den 17 oktober 1985 om användningen
av intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) då ut-
sändningsperioden inte överstiger tre månader (EGT nr C 141, 7.6
1986, s. 3).

26 . 386 Y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen

av artiklarna 14.1 a, 14a. 1 a, 14b. 1 och 14b.2 i rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3).

27. 386 Y 0128: Beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen
av artikel 14.1 a och 14b. 1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare (EGT nr C 141, 7.6
1986, s. 6).

28. 386 Y 0129: Beslut nr 129 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen
av artiklarna 77, 78 och 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71
och artikel 10.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C
141, 7.6 1986, s. 7).

29 . 386 Y 0130: Beslut nr 130 av den 17 oktober 1985 om de blanketter

som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr
1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 101-027, E 201-215, E
301-303, E 401-411) (86/303/EEG) (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 1),
i dess lydelse enligt

— 391 X 0140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 (E401-E410F)
(EGT nr L 71, 18.3 1991, s. 1).

30. 386 Y 0131: Beslut nr 131 av den 3 december 1985 om räckvidden
av artikel 71.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om rätt till
förmåner vid arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare som
under sin senaste anställning var bosatta inom en annan medlemsstats
territorium än den behöriga statens (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 10).

31. C 271/87, g. 3: Beslut nr 132 av den 23 april 1987 om tolkningen av
artikel 40.3 a ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni
1971 (EGT nr C 271, 9.10 1987, s. 3).

32. C 284/87, s. 3: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av
artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT
nr C 284, 22.10 1987, s. 3 och EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 13).

33. C 64/88, 8. 4: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av
artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanlägg-
ning av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett yrke som
omfattas av ett särskilt system i en eller flera medlemsstater (EGT nr
C 64, 9.3 1988, s. 4).

34. C 281/88, g. 7: Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 om beviljande av
vårdförmåner enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning
(EEG) nr 574/72 och begreppen brådskande fall enligt artikel 20 i
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och mycket brådskande fall

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

699

enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72
(EGT nr C 281, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

"m) ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike,
m) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland.

o) ISK 35 000 för institutionen på bosättningsorten i Island.

p) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Liechtens-
tein.

q) NOK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Norge.

r) SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Sverige,

s) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Schweiz."

35. C 64/88, s. 7: Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av
artikel 45.1-3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av
försäkringsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters
lagstiftning för att erhålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner
(EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilagan:

"M. ÖSTERRIKE

Inget.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Inget."

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

700

36. C 140/89, s. 3: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämp-
ningen av artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr
C 140, 6.6 1989, s. 3).

37. C 287/89, 8. 3: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen
av artikel 22.1 c i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organ-
transplantationer eller andra kirurgiska ingrepp, som kräver test av
biologiska prover, medan den berörda personen inte befinner sig i
den medlemsstat där testerna utförs (EGT nr C 287, 15.11 1989,
s. 3).

38. C 94/90, s. 3: Beslut nr 139 av den 30 juni 1989 om vilket datum
som skall beaktas vid fastställande av kursen för sådan omräkning
som avses i artikel 107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och som
skall tillämpas vid beräkning av vissa förmåner och avgifter (EGT nr
C 94, 12.4 1990, s. 3).

39. C 94/90, s. 4: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om vilken kurs
för omräkning som skall tillämpas av institutionen på en heltidsar-
betslös gränsarbetares bosättningsort för den senaste löneinkomst som
har erhållits i den behöriga staten (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 4).

40. C 94/90, s. 5: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av
beslut nr 127 av den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de
listor som föreskrivs i artiklarna 94.4 och 95.4 i rådets förordning
(EEG) nr 574/72 (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 5).

41. C 80/90, s. 7: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämp-
ningen av artiklarna 73, 74 och 75 i rådets förordning (EEG) nr
1408/71 (EGT nr C 80, 30.3 1990, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Punkt 1 skall inte gälla.

b) Punkt 3 skall inte gälla.

42. 391 D 0425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen
av artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 235,

23.8 1991, s. 21).

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall beakta

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

43. Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av
blankett E 111 till arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands,
antagen av Administrativa kommissionen vid dess 139:e sammanträde
den 23 januari 1975.

44. Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande
av det språk på vilket de blanketter som behövs för tillämpningen av
rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och nr S1M12. skall utfärdas,
antagen av Administrativa kommissionen vid dess 176:e sammanträde
den 19 december 1980.

701

45 . 385 Y 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om

slutande av överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).

46 . 386 Y 0017: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de

statistiska uppgifter som årligen skall lämnas för upprättandet av
Administrativa kommissionens rapporter (EGT nr C 273, 24.10 1985,
s. 3).

47. 386 Y 0028: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om
vilken lagstiftning som skall tillämpas på arbetslösa personer som är
sysselsatta i deltidsarbete i en annan medlemsstat än bosättningsstaten
(EGT nr C 284, 11.11 1986, s. 4).

48. 380 Y 0609 (03): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar som
föreskrivs i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14
juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när an-
ställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT
nr C 139, 9.6 1980, s. 1).

49. 381 Y 0613 (01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen
av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemed-
lemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 143, 13.6 1981, s. 1).

50. 383 Y 1224 (01): Tillägg till Tysklands förklaring enligt artikel 5 i
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 351, 24.12
1983, s. 1).

51. C 338/86, s. 1: Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt
artikel 5 i rådets förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 338, 31.12
1986, s. 1).

52. C 107/87, s. 1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen
av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 107,

24.4 1987, s. 1).

53. C 323/80, s. 1: Anmälan till rådet från regeringarna i Tyskland och
Luxemburg om slutandet av en konvention mellan dessa två regering-
ar om skilda frågor om social trygghet, enligt artiklarna 8.2 och 96 i
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda och deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 323, 11.12
1980, s. 1).

54. L 90/87, s. 39: Förklaring av Frankrike enligt artikel lj i rådets för-
ordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 90, 2.4 1987, s. 39).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

702

Förfarande för EFTA-staternas deltagande i den administrativa kommis-
sionen för social trygghet för migrerande arbetare och i den till denna
kommission knutna revisionskommittén enligt artikel 112.11 avtalet

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, får
var och en sända en representant att närvara som rådgivare (observatör) vid
de möten som hålls i den till Administrativa kommissionen för social trygg-
het för migrerande arbetare som är knuten till EG-kommissionen och vid de
möten som hålls i den till Administrativa kommission knutna revisionskom-
mittén.

«*««««

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 10
till lagen om
samordning av
systemen för
social trygghet
när personer
flyttar inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

703

8 Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

3 kap. Allmänna skyldigheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som tillverkar, importerar,
överlåter eller upplåter en maskin,
ett redskap, skyddsutrustning eller
annan teknisk anordning skall se till
att anordningen erbjuder betryg-
gande säkerhet mot ohälsa och
olycksfall, när den avlämnas för att
tas i bruk eller när den ställs ut till
försäljning eller i reklamsyfte.

8 §>

Den som tillverkar, importerar,
överlåter eller upplåter en maskin,
ett redskap, skyddsutrustning eller
annan teknisk anordning skall se till
att anordningen erbjuder betryg-
gande säkerhet mot ohälsa och
olycksfall, när den släpps ut på
marknaden, avlämnas för att tas i
bruk eller ställs ut till försäljning.

En teknisk anordning som inte
uppfyller kraven i första stycket får
visas på mässor, utställningar eller
liknande om det tydligt anges att kra-
ven inte är uppfyllda och att anord-
ningen inte får släppas ut på markna-
den eller avlämnas för att tas i bruk
förrän den uppfyller kraven. Sätts
anordningen i funktion skall tillräck-
liga säkerhetsåtgärder vidtas mot
olycksfall.

Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa
och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom
tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för ar-
betsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

4 kap. Bemyndiganden

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen får föreskriva om

1. provning eller annan kontroll av
tekniska anordningar eller av ämnen
som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall,

2. villkor och kontroll vid tillverk-
ning och användning av sådana an-
ordningar eller ämnen,

3. undersökning av skyddsförhål-
landena i ett visst slag av verksamhet.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen får, ifråga om tekniska an-
ordningar eller ämnen som kan för-
anleda ohälsa eller olycksfall, före-
skriva om

1. villkor om tillverkning, använd-
ning samt märkning eller annan pro-
duktinformation

2. provning eller kontroll av att fö-
reskrivna krav eller villkor är upp-
fyllda.

'Senaste lydelse 1991:677.

2 Senaste lydelse 1991:677.

704

2 §3

Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege-
ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före-
skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda
för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

1992/93: EU 1

Bilaga 3

2. att tekniska anordningar eller
ämnen som kan föranleda ohälsa el-
ler olycksfall, endast efter tillstånd
eller godkännande får användas eller
avlämnas för att tas r bruk.

I föreskrift som avses i första
stycket får anges att det i anslutning
till ett tillstånd eller ett godkännande
kan fastställas krav på produktinfor-
mation och på villkor som skall gälla
vid tillverkning samt på kontroll efter
tillverkning. I sådan föreskrift kan
även anges att ett tillstånd eller god-
kännande kan förenas med villkor
för användningen. Föreskrift som
avses i första stycket 2 kan vidare
ange villkor vars uppfyllande skall
utgöra förutsättning för tillstånd eller
godkännande.

2. att tekniska anordningar eller
ämnen som kan föranleda ohälsa el-
ler olycksfall, endast efter tillstånd,
godkännande eller annat bevis om
överensstämmelse med gällande krav
får släppas ut på marknaden, använ-
das eller avlämnas för att tas i bruk.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen kan föreskriva

1. att produktinformation skall
lämnas i fråga om tekniska anord-
ningar eller ämnen som kan föran-
leda ohälsa eller olycksfall,

2. att på arbetsställen skall föras
en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag
eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall.

Föreskrifter ifråga om installation
av tekniska anordningar kan medde-
las i samma ordning.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande arbetarskyddssty-
relsen,/år föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras
en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag
eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra regis-
ter över arbetstagare som utsätts för
exposition som kan medföra ohälsa
med uppgift om arbetet och exposi-
tionen samt att arbetsgivare skall till
läkare överlämna uppgifter ur regist-
ret.

Föreskrifter om undersökning av
sky dds förhållandena i ett visst slag av
verksamhet och om installation av
tekniska anordningar/år meddelas i
samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att
på begäran ta del av de uppgifter i re-
gister enligt första stycket 2. som be-
rör honom eller henne.

3 Senaste lydelse 1991:677.

4 Senaste lydelse 1991:677.

705

45 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

706

9 Förslag till

1 Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som
det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna 1-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober
1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring
av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa-
tioner i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom
gemenskapen.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga V till
EES-avtalet.

3 § Av lagen (1992:000) om ett europeiskt samarbetsområde (EES) framgår
att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall
gälla:

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och
en domstol mellan EFTA-länderna.

4 § Som bilaga 1-3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de förordningar som anges i 1 §,

2. bilaga V till EES-avtalet

Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 § finns intagna
i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

707

Bilaga 1

Rådets förordning (EEG) nr 1612/68

av den 15 oktober 1968
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande^,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande^, och
med beaktande av följande:

Arbetskraftens fria rörlighet skall vara genomförd inom gemenskapen senast
vid utgången av övergångsperioden. För att nå detta mål krävs att man av-
skaffar all diskriminering på grund av nationalitet mellan arbetstagare i med-
lemsstaterna vad avser anställning, avlöning och andra arbets- och anställ-
ningsvillkor och att arbetstagarna får rätt att röra sig fritt inom gemenskapen
för att ta anställning, med förbehåll för de begränsningar som är berättigade
med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Speciellt på grund av att tullunionen genomfördes så tidigt, och för att man
skall kunna säkerställa att gemenskapens två viktigaste grundpelare står fär-
diga samtidigt, bör bestämmelser antas som gör det möjligt att uppnå det mål
för den fria rörligheten som uppställts i artiklarna 48 och 49 i fördraget och
för att förbättra de regler som successivt antagits enligt förordning nr 15^ om
de första åtgärderna för att uppnå fri rörlighet samt enligt rådets förordning nr
38/64/EEG5 av den 25 mars 1964 om fri rörlighet för arbetskraften inom
gemenskapen.

Fri rörlighet utgör en grundläggande rättighet för arbetstagare och deras
familjer. Arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen måste vara ett av de
medel som garanterar att en arbetstagare får förbättrade levnads- och arbets-
villkor och förbättrad social ställning, samtidigt som den bidrar till att till-
godose medlemsstaternas ekonomiska behov. Alla arbetstagare i medlems-
staterna skall ha erkänd rätt att själva välja sitt verksamhetsområde.

Denna rättighet måste utan diskriminering få åtnjutas av fast anställda,
säsongarbetare och gränsarbetare och av dem som är verksamma i service-
yrkena.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

2EGT nr 268, 6.11.1967, s. 9.

-'EGT nr 298, 7.12.1967, s. 10.

4EGT nr 56, 26.8.1961, s. 1073/61.

5EGT nr 62. 17.4.1964, s. 965/64.

708

Rätten till fri rörlighet kräver, för att den objektivt sett skall kunna utövas i
frihet och värdighet, att man säkerställer lika behandling, både praktiskt och
juridiskt, i allt som rör den faktiska verksamheten som anställd och rätten till
bostad, och likaså att hinder för arbetstagarens rörlighet avlägsnas, särskilt
när det gäller arbetstagarens rätt att få ha sin familj hos sig och förutsättning-
arna för att familjen skall kunna inlemmas i värdlandet

Principen om icke-diskriminering av arbetskraft inom gemenskapen inne-
bär att alla medborgare har samma fortur vid anställning som den inhemska
arbetskraften.

Det är nödvändigt att förbättra tillvägagångssättet för platsförmedling, i
synnerhet genom att skapa ett direkt samarbete mellan de centrala arbets-
marknadsmyndigheterna och även mellan de regionala kontoren och dess-
utom genom att öka och koordinera utbytet av information för att säkerställa
en allmänt klarare bild av arbetsmarknaden. Arbetstagare som vill flytta bör
också få regelbunden information om levnads- och arbetsförhållandena.
Dessutom bör det finnas åtgärder att ta till för det fall att en medlemsstat har
störningar eller förutser sådana på sin arbetsmarknad, vilka kan allvarligt hota
levnadsstandarden och sysselsättningsnivån i en region eller en industri. För
detta ändamål är information i syfte att avhålla arbetskraft från att flytta till en
sådan region eller industri den metod som man skall begagna sig av i första
hand, men vid behov bör det vara möjligt att förbättra resultatet av informa-
tionen genom att tillfälligt upphäva ovannämnda tillvägagångssätt. Alla så-
dana beslut skall tas på gemenskapsnivå.

Det råder ett nära samband mellan arbetskraftens fria rörlighet, anställning
och yrkesutbildning, speciellt när utbildningen syftar till att göra det möjligt
för arbetstagare att acceptera erbjudanden om anställning från andra områden
av gemenskapen. Sådana samband gör det nödvändigt att inte fortsättningsvis
isolerat granska de problem som uppstår i detta sammanhang, utan betrakta
dem såsom beroende av varandra, och också ta hänsyn till arbetsmarknads-
problemen på regional nivå. Man bör därför styra medlemsstaternas strävan-
den mot en samordning av sin sysselsättningspolitik på gemenskapsnivå.

Rådet har i sitt beslut av den 15 oktober 1968^ bestämt att artiklarna 48
och 49 i fördraget och likaså de åtgärder som vidtagits för att genomföra
dessa även skall gälla Frankrikes utomeuropeiska departement.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

6EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 1.

709

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DELI

Anställning och arbetstagarnas familjer

AVDELNING 1

Rätt till anställning

Artikel 1

1. Vaije medborgare i en medlemsstat skall, oavsett var han eller hon har
sitt hemvist, ha rätt att ta anställning och att arbeta inom en annan medlems-
stats territorium i enlighet med de villkor som, enligt lagar och andra författ-
ningar, gäller för anställning av medborgare i denna stat.

2. Han eller hon skall i synnerhet ha samma förtur till en ledig befattning i
en medlemsstat som medborgarna i denna stat.

Artikel 2

Varje medborgare i en medlemsstat och varje arbetsgivare som utövar
någon verksamhet inom en medlemsstats territorium får utbyta anställnings-
ansökningar respektive erbjudanden om anställning och får ingå och fullfölja
anställningsavtal i enlighet med de villkor som gäller enligt lagar och andra
författningar, utan att någon diskriminering blir följden därav.

Artikel 3

1. Enligt denna förordning skall de regler som gäller enligt lagar och andra
författningar i en medlemsstat inte gälla

- när de inskränker rätten för utländska medborgare att ansöka om och
erbjuda anställning, eller rätten för utländska medborgare att påbörja och full-
följa anställning, eller gör dessa till föremål för villkor som inte gäller för de-
ras egna medborgare, eller

- när ipglemas uteslutande eller huvudsakliga syfte eller effekt, även om
de gälléi1 oavsett nationalitet, är att utestänga medborgare i andra medlems-
stater från den erbjudna anställningen.

Denna bestämmelse gäller inte i fråga om särskilda språkkunskaper som
krävs på grund av den lediga tjänstens natur.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

710

2. I synnerhet skall bland de bestämmelser och rutiner i en medlemsstat
som åsyftas i punkt 1 första stycket inkluderas bestämmelser som

a) föreskriver en speciell rekryteringsprocedur för utländska medborgare,

b) begränsar eller inskränker utannonsering av lediga platser i pressen eller
genom något annat medium eller ställer andra villkor än dem som gäller för
arbetsgivare som utövar sin verksamhet inom denna medlemsstats territo-
rium,

c) förknippar rättighet till anställning med krav på registrering vid arbets-
förmedling eller förhindrar individuell rekrytering av arbetstagare, när det
gäller personer som inte är bosatta inom denna stats territorium.

Artikel 4

1. Villkor som gäller enligt lagar och andra författningar och som inskrän-
ker antalet eller andelen utländska medborgare som får vara anställda i före-
tag, verksamhetsgrenar eller regioner eller på nationell nivå, skall inte gälla
medborgare i de andra medlemsstaterna.

2. Då i en medlemsstat beviljande av en förmån för företag är förknippat
med villkoret att en viss minimiprocent av landets arbetstagare anställs, skall
medborgare i de andra medlemsstaterna räknas som medborgare i denna stat
om inte annat följer av bestämmelserna i rådets direktiv av 15 oktober 19637

Artikel 5

En medborgare i en medlemsstat som söker anställning inom en annan
medlemsstats territorium skall få samma hjälp där som den som ges av arbets-
förmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker anställning.

Artikel 6

1. Anställning och rekrytering av en medborgare i en medlemsstat till en
tjänst i en annan medlemsstat skall inte vara beroende av medicinska, yrkes-
mässiga eller andra kriterier som är diskriminerande på grund av nationalitet i
jämförelse med de kriterier som gäller för de medborgare i den andra med-
lemsstaten som önskar bedriva samma verksamhet

2. En medborgare som får ett personligt erbjudande från en arbetsgivare i
en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare kan dock bli
tvungen att genomgå en anlagsundersökning, om arbetsgivaren uttryckligen
begär detta då arbetsgivaren erbjuder anställningen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

7EGT nr 159, 2.11.1963, s. 2661/63.

711

AVDELNING II

Anställning och likabehandling

Artikel 7

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat får inom en annan
medlemsstats territorium inte på grund av sin nationalitet behandlas annor-
lunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor,
speciellt vad avser lön, avskedande och, om han eller hon skulle bli arbetslös,
återinsättande i arbete eller återanställning.

2. Arbetstagaren skall åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner
som landets medborgare.

3. Arbetstagaren skall även, med stöd av samma rättighet och på samma
villkor som landets medborgare, ha tillgång till utbildning i yrkesskolor och
omskolningscentra.

4. Alla klausuler i ett kollektivt eller individuellt avtal eller någon annan
kollektiv bestämmelse om rätt att söka anställning, anställning, lön och andra
villkor för arbete eller avskedande skall vara ogiltiga, såvitt de föreskriver
eller bemyndigar diskriminerande villkor för arbetstagare som är medborgare
i de andra medlemsstaterna.

Artikel 8

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an-
ställd inom en annan medlemsstats territorium skall få lika behandling vad av-
ser medlemskap i fackföreningar och utövande av därmed sammanhängande
rättigheter inklusive rätten att rösta. Arbetstagaren får uteslutas från del-
tagande i ledningen av organisationer som regleras av offentlig rätt och från
att inneha en tjänst som regleras av offentlig rätt. Dessutom skall arbets-
tagaren ha rätt att vara valbar till de organ som representerar arbetstagaren i
företaget

Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka lagar eller förordningar i
vissa medlemsstater som beviljar mer omfattande rättigheter till arbetstagare
som kommer från de andra medlemsstaterna.

2. Denna artikel skall granskas av rådet efter ett förslag från kommissio-
nen, vilket skall läggas fram inom högst två år.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

712

Artikel 9

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an-
ställd inom en annan medlemsstats territorium skall åtnjuta alla rättigheter och
förmåner som beviljas landets medborgare i bostadsfrågor, även omfattande
rätten att äga den bostad han eller hon behöver.

2. Denne arbetstagare får, med samma rätt som landets medborgare, sätta
sitt namn på listorna för bostadssökande i den region där han eller hon är an-
ställd, om sådana listor finns. Arbetstagaren skall åtnjuta förmåner och för-
turer som är förknippade därmed.

Arbetstagarens familj som har stannat kvar i hemlandet skall i detta hän-
seende antas bo i regionen där arbetstagaren bor, om landets medborgare
också gynnas av liknande antagande.

AVDELNING ffl

Arbetstagarnas familjer

Artikel 10

1. Följande personer skall, oavsett sin nationalitet, ha rätt att bosätta sig
tillsammans med en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och
som är anställd i en annan medlemsstats territorium:

a) Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder
eller är beroende av dem för sin försöijning,

b) släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren och hans eller hen-
nes make, som är beroende av dem.

2. Medlemsstaterna skall underlätta mottagandet av alla familjemedlemmar
som inte anges i punkt 1, om de är beroende av arbetstagaren eller ingår i
hans eller hennes hushåll i det land arbetstagaren kommer ifrån.

3. Vad beträffar punkterna 1 och 2 måste arbetstagaren för sin familj ha
tillgång till en bostad som anses normal för landets arbetstagare i den region
där han eller hon är anställd. Denna bestämmelse får emellertid inte ge upp-
hov till diskriminering mellan landets arbetstagare och arbetstagare från andra
medlemsstater.

Artikel 11

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

När en medborgare i en medlemsstat har anställning eller driver en rörelse
inom en annan medlemsstats territorium skall hans eller hennes make och de
bam som är under 21 års ålder eller beroende av honom ha rätt att ta anställ-

713

ning inom hela denna stats territorium, även om de inte är medborgare i
någon medlemsstat.

Artikel 12

Bamen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i
en annan medlemsstat skall ha tillträde till denna stats allmänna skolor, lär-
lingsutbildning och yrkesskolekurser på samma villkor som medborgarna i
denna stat, om bamen bor där.

Medlemsstaterna skall främja alla bemödanden att göra det möjligt för
dessa bam att delta i utbildningen under bästa möjliga förhållanden.

DEL II

FÖRMEDLING AV LEDIGA PLATSER OCH PLATS-
ANSÖKNINGAR

AVDELNING 1

Samarbete mellan medlemsstaterna och med kommissionen

Artikel 13

1. Medlemsstaterna eller kommissionen skall ta initiativet till eller till-
sammans utföra den analys av sysselsättning och arbetslöshet som de anser
nödvändig för att åstadkomma arbetstagarnas fria rörlighet inom gemen-
skapen.

Medlemsstaternas centrala arbetsmarknadsmyndigheter skall intimt sam-
arbeta med varandra och med kommissionen i syfte att gemensamt verka för
förmedling av lediga platser och ansökningar om anställning inom gemen-
skapen och därav följande anställning av arbetstagare.

2. För detta ändamål skall medlemsstaterna utse särskilda förmedlingar
som skall anförtros organisationen av arbetet på de ovannämnda områdena i
samarbete med varandra och med kommissionens olika avdelningar.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje förändring i
dessa förmedlingar. Kommissionen skall offentliggöra detaljer därom i in-
formationssyfte i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

714

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall sända kommissionen information om problem
som uppstår i samband med den fria rörligheten och anställandet av arbets-
tagare samt detaljer om sysselsättningssituationen och dess utveckling för
vaije region och verksamhetsgren.

2. I samarbete med den tekniska kommittén skall kommissionen besluta
om hur informationen enligt punkt 1 skall avfattas och hur ofta den skall
spridas. För att värdera situationen på sina arbetsmarknader skall medlems-
staterna, sedan man införskaffat rådgivande kommitténs yttrande, använda
enhetliga kriterier fastställda av kommissionen i enlighet med resultatet av det
arbete som den tekniska kommittén utfört enligt artikel 33 d.

3. Enligt det tillvägagångssätt som fastställts av kommissionen enligt
överenskommelse med den tekniska kommittén skall den särskilda för-
medlingen i vaije medlemsstat sända till de andra medlemsstaternas särskilda
förmedlingar samt till den europeiska samordningsbyrån den information om
bostads- och arbetsförhållandena på arbetsmarknaden som kan tänkas vara till
vägledning för arbetstagare från de andra medlemsstaterna. Informationen
skall hållas aktuell.

De andra medlemsstaternas särskilda förmedlingar skall se till att informa-
tionen får omfattande spridning, i synnerhet genom att sprida den bland be-
rörda arbetsmarknadsmyndigheter med alla lämpliga informationsmedel för
att hålla arbetstagarna underrättade.

AVDELNING II

Arbetsförmedling

Artikel 15

1. Minst en gång i månaden skall den särskilda förmedlingen i varje med-
lemsstat sända en rapport till de särskilda förmedlingarna i de andra med-
lemsstaterna och till den europeiska samordningsbyrån som för vaije yrke
och region visar:

a) icke tillsatta lediga platser eller platser som troligen ej blir tillsatta med
arbetskraft från landets egen arbetsmarknad,

b) platssökande som har förklarat sig verkligen redo och i stånd att ta an-
ställning i ett annat land.

Varje medlemsstats särskilda förmedling skall vidarebefordra informa-
tionen till vederbörande arbetsförmedlingar.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga I
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

715

2.1 samarbete med den tekniska kommittén skall inom arton månader efter
det denna förordning trätt i kraft de rapporter som avses i punkt 1 spridas i
enlighet med ett enhetligt system som skall fastställas av den europeiska sam-
ordningsbyrån.

Artikel 16

1. Alla lediga platser som arbetsförmedlingarna i en medlemsstat blivit
underrättade om och som inte kan tillsättas på landets egen arbetsmarknad och
som på grundval av de rapporter som nämns i artikel 15 kan tillsättas inom
gemenskapen, skall anmälas till de behöriga arbetsförmedlingarna i den med-
lemsstat som har angivit att den har ledig arbetskraft i denna yrkesgren.

2. Dessa förmedlingar skall till den första medlemsstatens förmedlingar
översända detaljerade uppgifter om lämpliga ansökningar. Under en tid av 18
dagar efter det den andra medlemsstatens förmedlingar mottagit meddelandet
om den lediga platsen skall ansökningar tillställas arbetsgivarna och få samma
prioritet som det egna landets arbetstagare har gentemot medborgare i icke-
medlemsstater. Under denna period skall lediga platser anmälas till icke-
medlemsstater, endast om den medlemsstat som har sådana lediga platser an-
ser att det för att tillsätta dessa inte finns tillräckligt många arbetstagare som är
medborgare i medlemsstaterna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla lediga platser som erbjuds
arbetstagare som är medborgare i icke-medlemsstater, när:

a) en arbetstagare får ett personligt erbjudande som är av speciell natur på
grund av:

i) krav på specialistkvalifikationer eller att den erbjudna tjänsten är av
konfidentiell natur eller på grund av tidigare yrkesmässiga relationer,

ii) förekomst av familjeband, antingen mellan arbetsgivaren och den
arbetstagare som blivit efterfrågad, eller mellan den senare och en arbetstagare
som har varit fast anställd i företaget under minst ett år.

Punkterna i) och ii) skall tillämpas i enlighet med bilagans bestämmelser.

b) sådana lediga platser är för rekrytering av homogena grupper och
säsongarbetstagare, av vilka åtminstone en medlem har fått ett personligt er-
bjudande om en anställning,

c) sådana lediga platser erbjuds av arbetsgivare åt arbetstagare som är bo-
satta i regioner närbelägna endera sidan av gränsen mellan en medlemsstat
och en icke-medlemsstat,

d) lediga platser uttryckligen erbjuds arbetstagare från icke-medlemsstater
av arbetsgivarna för att deras företag skall kunna fungera friktionsfritt, och
arbetsförmedlingarna anser att skälen är berättigade, efter det de ingripit för

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

716

att tillförsäkra anställning åt det egna landets arbetstagare eller arbetstagare
från de andra medlemsstaterna i gemenskapen.

Artikel 17

1. Bestämmelserna i artikel 16 skall genomföras av de särskilda för-
medlingarna. I den mån den centrala myndigheten gett sitt godkännande, och
i den mån organisationen av arbetsförmedlingarna i en medlemsstat och de
placeringsmetoder man använder gör det möjligt, skall emellertid följande
gälla:

a) Medlemsstaternas regionala arbetsförmedlingar skall

t) på grundval av de rapporter som omnämns i artikel 15 och som skall
leda till lämpliga åtgärder direkt sammanföra och redogöra för lediga platser
samt platsansökningar,

ii) upprätta dircktförbindelse för att förmedla

- lediga platser som erbjuds en namngiven arbetstagare,

- enskilda platsansökningar som sänts antingen till en särskild arbets-
förmedling eller till en arbetsgivare som är verksam inom förmedlingens
verksamhetsområde,

- när förmedlingsverksamheten berör säsongarbetstagare som måste
rekryteras så snabbt som möjligt

b) De förmedlingar som har ansvaret för gränstrakterna mellan två eller
flera medlemsstater skall regelbundet utbyta uppgifter om ej tillsatta lediga
platser och platsansökningar inom sitt område och enligt sina avtal med de
andra arbetsförmedlingarna direkt sammanföra och förmedla lediga platser
och platsansökningar.

c) Offentliga arbetsförmedlingar som specialiserar sig på vissa yrkes-
områden eller speciella personkategorier skall samarbeta direkt med varandra.

2. Medlemsstaterna i fråga skall till kommissionen översända den för-
teckning som enligt gemensam överenskommelse sammanställts för de för-
medlingar som nämns i punkt 1. Kommissionen skall offentliggöra denna
lista och eventuella tillägg till den i Europeiska gemenskapernas officiella tid-
ning.

Artikel 18

Det skall inte vara obligatoriskt att anta rekryteringsmetoder som används
av de verkställande organen som har tillkommit enligt avtal mellan två eller
liera medlemsstater.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

717

AVDELNING III

Åtgärder för bevarandet av jämvikten på arbetsmarknaden

Artikel 19

1. Efter en rapport från kommissionen som avfattats efter informationer
från medlemsstaterna skall dessa två gånger om året tillsammans med kom-
missionen analysera

- resultaten av gemenskapens åtgärder för platsförmedling,

- antalet placeringar av medborgare i icke-medlemsstater,

- den utveckling som kan förutses för arbetsmarknadssituationen och,
såvitt möjligt, arbetskraftens rörelser inom gemenskapen.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall undersöka alla möjligheter att
ge medborgare i medlemsstater prioritet vid tillsättandet av lediga platser för
att åstadkomma balans mellan lediga platser och platsansökningar inom
gemenskapen. De skall vidta alla åtgärder som krävs för detta ändamål.

Artikel 20

1. När en medlemsstat har eller förutser störningar på sin arbetsmarknad
som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningsnivån
i en viss region eller ett visst yrke, skall den underrätta kommissionen och de
andra staterna om detta och förse dem med alla relevanta detaljer.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder
för att underrätta gemenskapens arbetstagare, så att dessa inte söker anställ-
ning i denna region eller detta yrke.

3. Utan inverkan på tillämpningen av fördraget och de bilagda protokollen
får den medlemsstat som avses i punkt 1 begära att kommissionen förklarar
den förmedlingsapparat som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17 helt eller
delvis tillfälligt upphävd för att situationen i denna region eller detta yrke skall
kunna återställas till normala förhållanden.

Kommissionen skall besluta om det tillfälliga upphävandet som sådant och
om dess varaktighet senast två veckor efter mottagandet av medlemsstatens
begäran. Varje medlemsstat får inom högst två veckor begära att rådet skall
upphäva eller ändra ett sådant beslut. Rådet skall agera på en sådan begäran
inom två veckor.

4. När ett sådant tillfälligt upphävande sker skall arbetsförmedlingarna i de
andra medlemsstaterna som har angivit att de har ledig arbetskraft inte vidta
någon åtgärd för att tillsätta lediga platser som de fått direkt meddelande om
från arbetsgivare i de medlemsstater som nämns i punkt 1.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

718

AVDELNING IV

Europeiska samordningsbyrån

Artikel 21

Den europeiska byrån för förmedling av lediga platser och plats-
ansökningar som inrättats inom kommissionen (i denna förordning kallad
"den europeiska samordningsbyrån") skall ha som allmän uppgift att främja
platsförmedlingen på gemenskapsnivå. Den skall särskilt ansvara för alla
tekniska uppgifter på detta område som enligt vad denna förordning före-
skriver har ålagts kommissionen, och då speciellt för bistånd till ländernas
arbetsförmedlingar.

Den skall sammanfatta den information som nämns i artiklarna 14 och 15
samt de data som framkommer av den analys och den forskning som utförts
enligt artikel 13 för att klargöra allt som kan bidra till att förutse utvecklingen
pä gemenskapens arbetsmarknad. Dessa fakta skall delges medlemsstaternas
särskilda förmedlingar samt de rådgivande och tekniska kommittéerna.

Artikel 22

1. Den europeiska samordningsbyrån skall särskilt ha till uppgift

a) att samordna de praktiska åtgärder som behövs för att tillsätta lediga
platser på gemenskapsnivå och för att analysera de förflyttningar av arbets-
tagare som uppstår därav,

b) att bidra till att nå dessa mål genom att i samarbete med den tekniska
kommittén införa gemensamma arbetsmetoder på administrativ och teknisk
nivå,

c) att i samförstånd med de särskilda förmedlingarna sammanföra lediga
platser och plalsansökningar, när ett speciellt behov uppstår, för förmedling
hos de särskilda förmedlingarna.

2. Den europeiska samordningsbyrån skall underrätta de särskilda för-
medlingarna om lediga platser och platsansökningar som sänts direkt till
kommissionen och bli informerad om de åtgärder som vidtagits därefter.

Artikel 23

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Med godkännande från vederbörande myndighet i varje medlemsstat och
enligt de villkor och förfaringssätt som kommissionen beslutar efter den tek-
niska kommitténs yttrande får den organisera besök och uppdrag för tjänste-

719

män från andra medlemsstater liksom fortbildning för de särskilda för-
medlingarnas personal.

DEL III

KOMMITTÉER FÖR ATT SÄKERSTÄLLA ETT NÄRA SAM-
ARBETE MELLAN MEDLEMSSTATERNA I FRÅGOR SOM
BERÖR ARBETSTAGARNAS FRIA RÖRLIGHET OCH DERAS
ANSTÄLLNING

AVDELNING I

Rådgivande kommittén

Artikel 24

Den rådgivande kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen vid
granskning av alla frågor som uppstår om tillämpningen av fördraget och de
åtgärder som vidtagits i enlighet därmed i angelägenheter som berör arbets-
tagarnas fria rörlighet och deras anställning.

Artikel 25

Den rådgivande kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att följa upp problem avseende fri rörlighet och anställning inom ramen
för nationell arbetsmarknadspolitik för att kunna samordna medlemsstaternas
arbetsmarknadspolitik på gemenskapsnivå och på så sätt medverka till att
deras ekonomi utvecklas och arbetsmarknaden får en förbättrad balans,

b) att göra en allmän uppföljning av effekterna av genomförandet av denna
förordning och eventuella kompletterande åtgärder,

c) att eventuellt förelägga kommissionen väl övervägda förslag till om-
arbetning av denna förordning,

d) att framlägga, antingen på kommissionens begäran eller på eget initia-
tiv, väl övervägda åsikter i allmänna frågor eller i principfrågor, speciellt
rörande utbyte av information om utvecklingen på arbetsmarknaden, om
arbetstagarnas förflyttning mellan medlemsstaterna, om program eller åt-
gärder tor att utveckla yrkesvägledning Och yrkesutbildning som kan för-
modas ge ökad möjlighet till fri rörlighet och anställning, samt om alla former
av bistand till arbetstagare och deras familjer, bland annat socialhjälp och bo-
städer åt arbetstagarna.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

720

Artikel 26

1. Den rådgivande kommittén skall bestå av sex medlemmar från varje
medlemsstat, av vilka två skall representera regeringen, två arbetstagarorgani-
sationerna och två arbetsgivarorganisationerna.

2. För varje kategori som nämns i första stycket skall en ersättare utses av
varje medlemsstat.

3. Medlemmarnas och deras ersättares mandattid skall vara två år. Deras
utnämning skall kunna fömyas.

Vid mandattidens utgång skall medlemmarna och deras ersättare vara kvar
i tjänst till dess de ersatts eller till dess deras utnämningar förnyats.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

Artikel 22

Medlemmarna i rådgivande kommittén och deras ersättare skall utnämnas
av rådet, som skall sträva efter att i kommittén samla företrädare för arbets-
tagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer så att de olika ekonomiska
sektorer som berörs får en lämplig representation.

Förteckningen över medlemmarna och deras ersättare skall i informations-
syfte offentliggöras av rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 28

Ordförande i den rådgivande kommittén skall vara en medlem av kom-
missionen eller hans ersättare. Ordföranden får inte rösta. Kommittén skall
sammanträda åtminstone två gånger om året. Den skall sammankallas av ord-
föranden, antingen på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av
medlemmarna. Sekreterartjänsten skall ställas till förfogande av kommis-
sionen.

Artikel 29

Ordföranden får inbjuda personer eller företrädare för organ med vid-
sträckt erfarenhet av arbetstagarnas sysselsättning eller rörlighet att delta i
möten som observatörer eller som sakkunniga. Ordföranden får ta hjälp av
sakkunniga rådgivare.

Artikel 30

1. Ett av kommittén lämnat yttrande skall vara giltigt, om två tredjedelar av
medlemmarna är närvarande.

721

46 Riksdagen 1992193. 20 saml. Nr 1. Del 3

2. Yttrandena skall ange på vilka grunder de vilar. De skall avlämnas med
en absolut majoritet av röster som regelrätt avgivits. Yttrandena skall åtföljas
av en skriftlig redogörelse för de åsikter som uttryckts av minoriteten, om
denna önskar det.

Artikel 31

Den rådgivande kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro-
cedurregler, som skall träda i kraft sedan rådet givit sitt samtycke efter att ha
mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kommittén
beslutar att vidta skall företas på samma sätt

AVDELNING II

Den tekniska kommittén

Artikel 32

Den tekniska kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen att för-
bereda, stödja och följa upp allt tekniskt arbete och alla tekniska åtgärder, så
att denna förordning och alla kompletterande åtgärder kan verkställas.

Artikel 33

Den tekniska kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att stödja och främja samarbetet mellan berörda statliga myndigheter i
medlemsstaterna i alla tekniska frågor som angår arbetstagarnas fria rörlighet
och deras anställning,

b) att formulera tillvägagångssätten för organiserandet av berörda statliga
myndigheters gemensamma aktiviteter,

c) att underlätta inhämtandet av information som förväntas bli användbar
för kommissionen och för den granskning och forskning som föreskrivs i
denna förordning, och att främja utbyte av information och erfarenheter mel-
lan de berörda administrativa organen,

d) att på teknisk nivå utreda harmoniseringen av de kriterier efter vilka
medlemsstaterna bedömer situationen på sina arbetsmarknader.

Artikel 34

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1. Den tekniska kommittén skall bestå av representanter för medlems-
staternas regeringar. Varje regering skall till medlem av den tekniska kom-

722

mittén utnämna en av de medlemmar som representerar regeringen i den råd-
givande kommittén.

2. Varje regering skall utnämna en ersättare bland dess andra representan-
ter - medlemmar eller ersättare - i den rådgivande kommittén.

Artikel 35

Ordförande för den tekniska kommittén skall vara en medlem av kommis-
sionen eller hans representant Ordföranden och medlemmarna av kommittén
får ta hjälp av sakkunniga rådgivare.

Sekreterarservice skall tillhandahållas kommittén av kommissionen.

Artikel 36

De förslag och yttranden som utarbetats av den tekniska kommittén skall
överlämnas till kommissionen, och den rådgivande kommittén skall informas
därom. Alla sådana förslag och yttranden skall åtföljas av en skriftlig redo-
görelse för de åsikter som uttryckts av de olika medlemmarna i den tekniska
kommittén, om dessa begär det.

Artikel 37

Den tekniska kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro-
cedurregler som skall träda i kraft när rådet har lämnat sitt samtycke efter att
ha mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kom-
mittén beslutar göra häri skall träda i kraft enligt samma förfaringssätt.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

723

DEL IV

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

AVDELNING I

Övergångsbestämmelser

Artikel 38

Till dess att kommissionen antar det enhetliga system som omnämns i arti-
kel 15.2 skall den europeiska samordningsbyrån föreslå åtgärder som för-
väntas bli till nytta vid avfattandet och spridningen av de rapporter som
nämns i artikel 15.1.

Artikel 39

Rådgivande kommitténs och tekniska kommitténs procedurregler som
gäller då denna förordning träder i kraft skall fortsätta att gälla.

Artikel 40

Till dess att de åtgärder som skall vidtas av medlemsstaterna enligt rådets
direktiv av den 15 oktober 1968^ träder i kraft och när enligt de åtgärder som
vidtagits av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv av den 25 mars
19649 det arbetstillstånd som föreskrivs i artikel 22 i förordning nr
38/64/EEG är nödvändig för att avgöra uppehållstillståndets giltighets- och
förlängningstid, skall skriftlig bekräftelse av anställningen från arbetsgivaren
eller ett anställningsintyg som anger anställningstiden ersätta ett sådant
arbetstillstånd. Varje skriftlig bekräftelse från arbetsgivaren eller anställnings-
intyg som visar att arbetstagaren varit tillsvidareanställd skall ha samma ver-
kan som ett permanent uppehållstillstånd.

Artikel 41

Om en medlemsstat på grund av avskaffande av arbetstillstånd inte längre
kan sammanställa viss statistik om anställning av utländska medborgare, får
medlemsstaten för statistiska ändamål behålla arbetstillståndet för medborgare
i de andra medlemsstaterna till dess att nya statistikmetoder införts, dock

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

8EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 13.

9EGT nr 62, 17.4.1964, s. 981/64.

724

senast till den 31 december 1969. Arbetstillståndet måste utfärdas automatiskt
och måste vara giltigt till det faktiska avskaffandet av arbetstillstånd i med-
lemsstaten.

AVDELNING O

Slutbestämmelser

Artikel 42

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1. Denna förordning skall inte påverka bestämmelserna i fördraget om
upprättande av den Europeiska kol- och stålgemenskapen och som gäller
arbetstagare med erkända kvalifikationer i kolbrytning eller ståltillverkning,
inte heller på de bestämmelser i fördraget om upprättande av den Europeiska
atomenergigemenskapen och som behandlar rätten att söka kvalificerat arbete
på atomenergiområdet, inte heller på några som helst åtgärder som vidtagits i
enlighet med dessa fördrag.

Denna förordning skall dock gälla för de kategorier av arbetstagare som
nämnts i första stycket och för deras familjemedlemmar, i den mån deras
rättsliga ställning inte styrs av ovannämnda fördrag eller åtgärder.

2. Denna förordning skall inte påverka åtgärder som vidtagits i enlighet
med artikel 51 i fördraget

3. Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter på
grund av

- speciella relationer eller framtida avtal med vissa icke-europeiska länder
eller territorier baserade på hävdvunna band som finns vid den tidpunkt då
denna förordning träder i kraft, eller

- avtal som grundar sig på hävdvunna band mellan dem och som finns vid
den tidpunkt då denna förordning träder i kraft med vissa icke-europeiska
länder eller territorier som grundar sig på hävdvunna band mellan dem.

Arbetstagare från sådana länder eller territorier som i enlighet med denna
bestämmelse har avlönad anställning inom en av dessa medlemsstaters terri-
torium får inte åberopa bestämmelserna i denna förordning i de andra med-
lemsstaterna.

Artikel 43

Mellan dagen för undertecknandet och dagen för ikraftträdandet skall
medlemsstaterna i informationssyfte till kommissionen översända texterna till
de avtal, konventioner och överenskommelser som ingåtts dem emellan på
arbetsmarknadsområdet

725

Artikel 44

Kommissionen skall vidta åtgärder i överensstämmelse med denna för-
ordning för dess tillämpning. För detta ändamål skall den nära samarbeta med
medlemsstaternas centrala statliga myndigheter.

Artikel 45

Kommissionen skall till rådet överlämna förslag som enligt fördragets
villkor skall upphäva restriktioner i rätten att söka arbete för arbetstagare som
är medborgare i medlemsstater där frånvaron av ömsesidigt erkännande av
utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis skulle kunna förhindra
arbetstagarnas fria rörlighet

Artikel 46

Administrativa utgifter för de kommittéer som nämns i del III skall inne-
fattas i budgeten för den Europeiska gemenskapen i den sektion som gäller
kommissionen.

Artikel 47

Denna förordning skall gälla medlemsstaternas territorier och deras med-
borgare utan inverkan på artiklarna 2, 3, 10 och 11.

Artikel 48

Förordning nr 38/64/EEG skall upphöra att gälla, när denna förordning
träder i kraft

Denna förordning skall vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 15 oktober 1968.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga l
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

På rådets vägnar

G. SEDATI

Ordförande

726

Bilaga

Vad avses i artikel 16.3 a med följande uttryck:

1) Uttrycket "specialist" anger hög eller ovanlig kvalifikation för en typ
av arbete eller ett yrke som kräver speciellt tekniskt kunnande. Det
skall särskilt gälla förmän, då säsongarbetstagare rekryteras i grupp.

2) Uttrycket "tjänstens konfidentiella natur" hänför sig till anställning
som i värdlandet vanligtvis innebär särskilt förtroendefulla relationer
mellan arbetsgivare och arbetstagare.

3) Utrycket "föregående yrkesmässiga relationer” gäller då en
arbetsgivare ansöker om att inom en medlemsstats territorium få
anställa en arbetstagare som arbetsgivaren redan haft anställd i
samma område under minst tolv månader under de senaste fyra åren.

4) Uttrycket "familjeband" betyder band i form av äktenskap eller
släktskap i andra ledet mellan en arbetsgivare och en arbetstagare
samt släktskapsband i första ledet mellan två arbetstagare.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 1
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

727

Bilaga 2

Rådets förordning (EEG) nr 312/76

av den 9 februari 1976

om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter
inom arbetstagarorganisationer i förordning (EEG) nr 1612/68
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 1,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande^, och

med beaktande av följande:

Det bör uttryckligen anges i artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av
den 15 oktober 1968 om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen^ att
arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och anställda inom en annan
medlemsstats territorium även skall åtnjuta likabehandling i fråga om ut-
övande av rättigheter inom arbetstagarorganisationer vad gäller valbarhet till
poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 8 i förordning (EEG) nr 1612/68 skall ändras enligt följande:

1. Följande skall läggas till i den första meningen i första stycket efter
"inklusive rätten att rösta":

"och skall vara valbar till poster inom administrationen eller ledningen av
en arbetstagarorganisation”.

2. Punkt 2 skall utgå.

Artikel 2

Denna förordning skall träda i kraft på tredje dagen efter dess offentlig-
görande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

1 EGT nr C 280, 8.12.1975, s. 43.

2 EGT nr C 12, 17.1/1976, s. 2.

3 EGT nr L 257, 1900.1968, s. 2.

728

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla med-
lemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 februari 1976.

På rådets vägnar

G. THORN

Ordförande

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 2
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES)

47 Riksdagen 1992193. 20 samt. Nr 1. Del 3

Bilaga 3

FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE

Förteckning enligt artikel 28

INLEDNING

BILAGA V

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
statema samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

1992/93:EU1

Bilaga 3

Bilaga 3
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)" i de rättsakter
som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta
EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz,
Sverige och Österrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 364 L 0221: Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om
samordning av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet
och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säker-
het eller hälsa (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 850/64).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Artikel 4.3 skall inte tillämpas.

2. 368 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr L 257,
19.10.1968, s. 2), i dess lydelse enligt

- 376 R 0312: Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976
(EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 2).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 15.2 skall tidsangivelsen ”inom arton månader efter det att denna
förordning har trätt i kraft" inte tillämpas.

b) Artikel 40 skall inte tillämpas.

c) Artikel 41 skall inte tillämpas.

d) Artikel 42.1 skall inte tillämpas.

e) I artikel 42.2 skall hänvisningen till artikel 51 i Romfördraget ersättas av en
hänvisning till artikel 29 i det nu träffade avtalet

f) Artikel 48 skall inte tillämpas.

3. 368 L 0360: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om av-
skaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för
medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr L 257,
19.10.1968, s. 13).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 4.2 skall uttrycket "uppehållstillstånd för en medborgare i en
medlemsstat i EEG" ersättas av "uppehållstillstånd".

730

b) I artikel 4.3 skall uttrycket "uppehållstillstånd för en medborgare i en av
EEG:s medlemsstater" ersättas av "uppehållstillstånd".

c) Artikel 11 skall inte tillämpas.

d) Artikel 13 skall inte tillämpas.

e) I bilagan skall

i) första stycket av förklaringen ersättas av följande:

"Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15
oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i
genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de anpassningar som har gjorts
vid införandet i EES-avtalet"

ii) fotnoten ersätts enligt följande:

"Belgiskt/-a, brittiskt/-a, danskt/-a, finskt/-a, franskt/-a, grekiskt/-a,
irländskt/-a, isländskt/-a, italienskt/-a, liechtensteinskt/-a, luxemburgskt/-a,
nederländskt/-a, norskt/-a, portugisiskt/-a, schweiziskt/-a, spansktZ-a,
svenskt/-a, tyskt/-a eller österrikiskt/-a beroende på vilket land som utfärdar
tillståndet."

4. 370 R 1251: Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni
1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium
efter att ha varit anställda där (EGT nr L 142, 30.6.1970, s. 24).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 9 skall inte tillämpas.

5. 372 L 0194: Rådets direktiv 72/194/EEG av den 18 maj 1972 om utvidg-
ning av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG om samordning av de
särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning
och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, till
att även omfatta arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom
en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda i den staten (EGT nr L
121, 26.5.1972, s. 32).

6. 377 L 0486: Rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om under-
visningen av bam till migrerande arbetstagare (EGT nr L 199, 6.6.1977, s.
32).

1992/93: EU 1

Bilaga 3

Bilaga 3
till lagen om
arbetskraftens
fria rörlighet
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

(EES)

731

10 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

1992/93.-EU1

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap. 5 och 11 §§ samt 11 kap. 3 §
utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.

Inledande bestämmelser

1 §

I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige och
arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också
under vilka förutsättningaren utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad
som är nödvändigt i varje enskilt fall.

Av lagen (1992:00) om ett
Europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES) och lagen (1992:00)
om arbetskraftens fria rörlighet inom
Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) följer att särskilda
regler gäller för de utlänningar som
omfattas av EES-avtalet.

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

Uppehållstillstånd

5§

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd
görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är
stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med
utomlands, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit
laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara
om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i
ärendet om hans avvisning eller utvisning och om

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art

Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får
bifallas även i andra fall än som anges
i andra stycket, om det följer av en
överenskommelse med främmande
stat.

732

Återkallelse av tillstånd

11 §

Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas

1. om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,

2. om han på grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land, eller

3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan
utlänningen har varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.

Regeringen får föreskriva att uppe-
hållstillståndfår återkallas för de ut-
länningar som avses i 1 kap. 1 §
tredje stycket även i andra fall än de
som anges i första stycket.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

3§

Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av beslut till-
lämpas inte beträffande beslut om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd
och arbetstillstånd.

En utlänning som avses i l kap. 1 §
tredje stycket har dock alltid rätt till
motivering av ett sådant beslut om det
går honom emot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

733

11 Förslag till

Lag om teknisk kontroll

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas i fråga om

1. organ som anmäls för uppgifter i samband med bedömning av över-
ensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet,

2. riksprovplatser m.m. för vissa kontrollområden,

3. riksmätplatser m.m för mätning,

4. ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering,

5. skyldighet att godta vissa utländska provningsresultat m.m.

2 § Bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll utförs
enligt denna lag av eller under medverkan av anmälda organ, riksprovplat-
ser eller ackrediterade organ om kontrollen är

1. föreskriven i lag eller annan författning,

2. har ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i lag eller annan
författning.

Anmälda organ

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser de
organ (anmälda organ) som skall anmälas för uppgifter i samband med
bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

4 § De organ skall anmälas som begär det och som uppfyller de krav
som ställs på de organ som skall utföra den uppgift anmälan avser.

Innan organet anmäls skall styrelsen för teknisk ackreditering i samråd
med berörda myndigheter ha gjort en bedömning om organet uppfyller
dessa krav. Organ som genom ackreditering eller likvärdigt förfarande
visas uppfylla kraven i tillämpliga europeiska standarder, skall anses
uppfylla kraven i motsvarande avseende för den uppgift anmälan avser.

Om ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som gäller för upp-
giften, skall anmälan återkallas. Beslut om återkallande fattas av rege-
ringen.

1992/93:EU1

Bilaga 3

734

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- 1992/93:EU1

dela närmare föreskrifter i fråga om anmälda organ. Bilaga 3

Riksprovplatser

6 § En riksprovplats kan utses för vaije område för obligatorisk kontroll
(kontrollområde).

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för
samma kontrollområde.

Riksprovplatser utses av regeringen.

7 § Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna
skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte
kan ifrågasättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om utförandet av den obligatoriska kontrollen och or-
ganisationen av verksamheten.

8 § En riksprovplats får vid kontrollen utnyttja provningsresultat från
tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta
medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får över-
lämna till en riksprovplats som är bolag eller annan juridisk person att
besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännan-
de av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anlägg-
ning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

10 § En riksprovplats kan anlitas för kontroll som det åligger en myn-
dighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell över-
enskommelse skall utföras i viss ordning.

Riksmätplatser och laboratorier för mätning

11 § Med riksmätplats avses ett organ som enligt denna lag har utsetts

att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande

till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter
säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet,

att se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till inter-
nationellt antagna enheter.

12 § En riksmätplats utses av regeringen för en eller flera storheter.

13 § Laboratorier som bedriver mätteknisk verksamhet kan ackrediteras
enligt denna lag att utföra mätning som inte skall utföras vid en riksmät-
plats.

735

Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering 1992/93: EU 1

Bilaga 3

14 § Med ackreditering avses i denna lag en förklaring att ett organ är
kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser.

Styrelsen för teknisk ackreditering handhar ackreditering av

1. laboratorier för provning eller mätning,

2. certifieringsorgan for certifiering av produkter, kvalitetssystem eller
personal,

3. besiktningsorgan för besiktning eller liknande kontroll.

Vid ackreditering skall tillämpliga europeiska eller internationella stan-
darder iakttas.

Organ, som skall medverka i viss författningsreglerad teknisk kontroll
eller liknande verksamhet, får ackrediteras även enligt föreskrifter som
meddelas särskilt för detta ändamål av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

15 § Beslut om ackreditering meddelas av styrelsen för teknisk ackredite-
ring för viss tid eller tills vidare. Beslutet skall ange de villkor som skall
gälla för verksamheten.

Styrelsen för teknisk ackreditering får återkalla en ackreditering, om det
ackrediterade organet inte längre uppfyller fordringarna för ackreditering
eller i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för
verksamheten.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om ackreditering.

Tillsyn

17 § Styrelsen för teknisk ackreditering utövar tillsyn över verksamhet
som avses i denna lag eller i de föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen.

18 § Styrelsen för teknisk ackreditering har rätt att hos de organ som
omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler samt upplysningar
och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Avgifter m. m.

19 § Riksprovplatser och riksmätplatser får ta ut avgift för att täcka
kostnaderna för kontroll och för utförda mätningar enligt vad regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskriver.

20 § Ackrediterade organ skall betala avgift till styrelsen för teknisk ack-
reditering för att täcka kostnaderna för ackrediteringen och tillsynen.

736

Organ som bedöms enligt 4 § andra stycket skall betala avgift till styrel- 1992/93:EU1

sen för att täcka kostnaderna för bedömningen. Anmälda organ skall Bilaga 3

betala sådan avgift även för tillsynen.

21 § En riksprovplats skall lämna bidrag till styrelsens för teknisk ack-
reditering kostnader för dess verksamhet enligt denna lag.

Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Sekretess

22 § Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna lag får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons
affärs- eller driftsförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sek-
retesslagen (1980:100).

Överklagande m. m.

23 § Beslut av styrelsen för teknisk ackreditering enligt 15 § och om
åtgärd enligt 18 § får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelserna i 23 - 25 §§ förvaltningslagen (1986:223) om hur beslut
överklagas skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 9 § av bolag eller
annan juridisk person.

24 § Om styrelsen för teknisk ackreditering återkallar en ackreditering
enligt 15 § andra stycket får styrelsen besluta att återkallelsen skall gälla
med omedelbar verkan.

Godtagande av vissa utländska provningsresultat m. ni.

25 § Bestämmelserna i 26 - 30 §§ gäller provningsresultat och bevis om
överensstämmelse som omfattas av den inom den Europeiska frihan-
delssammanslutningen gällande konventionen om ömsesidigt godtagande av
provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknades
i Tammerfors den 15 juni 1988.

26 § Myndigheter och andra organ, vilka, genom godkännande eller
liknande beslut för vilka provningsresultat ligger till grund, medger att en
produkt får föras ut på marknaden eller användas, skall därvid utan för-
nyad undersökning godta provningsresultat från de ackrediterade prov-
ningslaboratorier som anges av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

27 § Om det för en viss sektor finns ett avtal, som har tagits upp i bilaga

III till konventionen, skall myndigheter och andra organ, vilka genom

737

godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på
marknaden eller användas, utan förnyad undersökning godta prov-
ningsresultat och bevis om överensstämmelse från de organ som anges av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 § Skyldighet enligt 26 eller 27 § att godta ett visst provningsresultat
eller bevis om överensstämmelse skall inte hindra myndigheter och andra
organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en pro-
dukt får föras ut på marknaden eller användas, från att i rimlig omfattning
göra stickprov.

Skyldighet enligt 26 eller 27 § att godta ett visst provningsresultat eller
bevis om överensstämmelse skall inte gälla, om det finns skälig anledning
att anta att provningsresultatet eller beviset är ofullständigt eller felaktigt.

29 § Om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters
liv eller hälsa, egendom eller miljö, får utan hinder av 26 eller 27 §
tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning om återkallelse av en
vara eller om förbud mot marknadsföring av en vara.

30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om underrättelseskyldighet i den utsträckning som följer
av konventionen.

1992/93: EU 1

Bilaga 3

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Vid
ikraftträdandet skall lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk prov-
ning och om mätning upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller annan en författning hänvisas till en föreskrift
som ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya
föreskriften.

3. Bestämmelser om riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade
organ tillämpas även på organ som vid ikraftträdandet är riksprovplats,
riksmätplats eller ackrediterat organ enligt motsvarande äldre be-
stämmelser.

738

1992/93: EU 1

Bilaga 4

Förteckning över korrekturfel i bilagorna 14—16 till
proposition 1991/92:170

Propositionens avtalstexter behöver korrigeras på en del punkter. Korrige-
ringarna är främst av tryckteknisk karaktär. Sidhänvisningarna avser bila-
gorna 14,15 och 16 (del IV, del V resp, del VI i propositionen).

Bilaga 14

Sid. 12. Artikel 19.2: ordet ”ansträngningar” skrivs samman; bindestrecket
bort.

Sid. 12. Artikel 19.4: ordet ”nedskärningar” skrivs samman; bindestrecket
bort. ”Ä” mellan ”fördelar” och ”inklusive” skall ersättas med ett tanke-
streck.

Sid 12. Artikel 21.2: Nytt stycke efter ”protokoll 10”.

Sid. 18. Artikel 43.2: Nytt stycke efter ”dessa svårigheter”.

Sid. 21. Artikel 53.3: Ett ”1” för mycket i ordet ”tillämpliga” på första raden.

Sid. 24. Artikel 61.2 b): punkten efter ”händelser” skall ersättas med ett
komma.

Sid. 66. Protokoll 3, tabell II: ”ur 15.19” ändras till ”ur 1519”.

Sid. 79. Artikel 18, punkt 4, fjärde raden. Ordet ”UTGEFI” skall ersättas
med ”UTGEFID”.

Sid. 182. Stycket ”Isländsk version”. Den isländska bokstaven ö har fallit
bort i följande ord: ”framleiösluvara, aö, getiö, friöindauppruna”. Den is-
ländska bokstaven har fallit bort i ordet ”f>etta”.

Sid. 351. Rubriken vid I skall ha samma typsnitt som övriga rubriker.

Sid. 352. Punkt 1 sjunde raden från slutet. Den isländska bokstaven ö har
fallit bort i ordet ”geröarviöurkenning”.

Sid. 364. Punkt 40 a) tredje raden och punkt 41 sjätte raden från slutet.
Samma ord som på sid. 352.

Sid. 366. Punkt 1, sjunde raden från slutet. Samma ord som på sid 352.

Sid. 373. Moment c), sjunde raden. Den isländska bokstaven ö har fallit bort
i följande ord: ”jafnstööunotkun” och ”viö”.

Sid. 389. Rubriken vid XI skall ha samma typsnitt som övriga rubriker.

Sid. 390. Rubriken vid XII skall ha samma typsnitt som övriga rubriker.

Sid. 394. Punkt 11, tredje raden från slutet. Ersätt ”niurseydd nmjölk” med
”niöurseydd nymjölk”.

739

Sid. 397. Punkt 18 a) tredje raden. Den isländska bokstaven ö har fallit bort
i följande ord: ”geislaö, meöhöndlaö och meö. Punkt 18 c) tredje raden:
”siöasti”.

Sid. 402. Punkt 47 åttonde raden. Ersätt ”hrafryst” med ”hraöfiyst”.

Sid 419. Punkt 1 g) fjärde stycket. Ersätt ”Stalarä” med ”Staölaråö”.

Sid. 422. Rubriken vid XX: ”Ä” skall ersättas med ett tankestreck.

Sid. 429. Rubrikens nummer skall vara XXVII.

Sid. 473. Punkt 4: ”Å” framför ”kansaneläkelaitos” skall tas bort.

Sid 483. Moment f), punkt O. Ersätts ”Selabanki” med ”Seölabanki”.

Sid. 501. Tredje raden. Ersätts ”lögmaur” med ”lögmaöur”.

Sid 503. Moment c), rubriken ”Allmän kirurgi”, andra raden. Ersätt ordet
”skurlaekningar” med ”skurölaekningar”. Under rubriken ”Neurokirurgi”
andra raden. Ersätt ”taugaskurklaekningar” med ”taugaskurölaekningar”.

Sid. 505. Rubriken ”Ortopedisk kirurgi”, tredje raden. Ersätt ordet ”baeklu-
narskurlaskningar” med ”baeklunarskurölaekningar”. Rubriken ”Klinisk pa-
tologi”, andra raden. Ersätt ordet ”liffaerameinafraei” med ”liffaerameinaf-
rasöi”.

Sid. 506. Rubriken ”Allmän psykiatri” tredje raden. Ersätt ordet ”gelaek-
ningar” med ”geölaekningar”. Rubriken ”Klinisk bakteriologi” tredje raden.
Ersätt ”syklafraei” med ”syklafraeöi”. Rubriken ”Klinisk immunologi” andra
raden. Ersätt ”önaemisfraei” med ”önaemisfraeöi”.

Sid. 507. Ordet ”skurlaekningar” i olika sammansättningar under rubrikerna
”Thoraxkirurgi”, ”Bamkirurgi” och ”Kärlkirurgi” skall ersättas med ”skurö-
laekningar”. Under rubriken ”Hematologi”, tredje raden. Ersätt ”blömeina-
fraei” med ”blöömeinafraeöi”

Sid. 508. Rubriken ”Hudsjukdomar och veneriska sjukdomar (dermatologi
och venereologi)”, tredje raden. Ersätt ordet ”hu-” med ”huö-”.

Sid. 509. Rubriken ”Barn- och ungdomspsykiatri”, andra raden. Ersätt ordet
”bamagelaekningar” med ”bamageölaekningar”.

Sid. 510. Rubriken ”Klinisk farmakologi”, andra raden. Ersätt ”lyfjafraei”
med ”tyfjafraeöi”.

Sid. 512. Moment a). Rubriken ”1 Island”. Ersätt ”hjukrunarfraeingur” med
”hjukrunarfraeöingur”. Moment b), rubriken ”o) I Island”. Ersätt ordet
”hjukrunarfrasum” med ”hjukrunarfrasöum”.

Sid. 518. Punkt 14 a), rubriken ”1 Island”. Ersätt ”ljösmöir” med ”ljös-
mööir”. Punkt 14 o), rubriken ”1 Island”. Ersätt ordet ”Ljösmaerasköla” med
”Ljösmasörasköla”.

1992/93:EU1

Bilaga 4

Sid. 520. Moment o), rubriken ”1 Island”. Ersätt ”lyfjafraei” med ”lyfja-
fraeöi”.

740

Sid. 523. Punkt 22, rubriken ”Island”. Ersätt ”Umbossali” med ”Umboös-
sali” och ”Sölumaur” med ”Sölumaöur”.

Sid 525. Punkt 28: ”Å” framför ”Finland” skall tas bort.

Sid. 528. Rubriken ”Island”. Ersätt orden ”skipamilari”, ”feraskrifstofa”,
”flutningamistö” och ”bifreiaskoun” med respektive ”skipamiölari”, ”fe-
röaskrifstofa”, ”flutningamiöstöö” och ”bifreiöaskoöun”.

Sid. 530. Rubriken ”1 Island”. Ersätt ”leigumilarar” med ”leigumiölarar”.

Sid. 547. Sista raden. Ersätt ”Vätryggingamilari” med ”Våtryggingamiölari”.

Sid. 548. Moment b) femte raden. Ersätt ”Vätryggingaumbosmaur” med
”Vätiyggingaumboösmaöur”.

Sid. 549. Tredje raden. Ersätt ”Våtryggingsölumaur” med ”Våtryggingsölu-
maöur”.

Sid. 563. Bilaga XIII, andra raden: ”EEGII” ersätts med ”EEG”.

Sid. 611. Under rubriken ”III. ISLAND”. Ersätt orden ”Fjärmälaräuneyti”,
”Samgönguräuneyti”, ”Vegager”, ”Menntamålaräuneyti”, ”Utanrikisråu-
neyti”,”Félagsmälaräuneyti” och ”Heilbrigis- og tryggingamälaräuneyti”
med respektive ”Fjärmälaräöuneytiö”, ”Samgönguräöuneytiö”, ”Vega-
gerö”, ”Menntamälaräöuneytiö”, ”Utanrikisräöuneytiö”, ”Félagsmålaråöu-
neytiö” och ”Heilbrigöis- og tryggingamälaräöuneytiö”.

Sid. 615. Rubriken ”ISLAND” femte raden. Ersätt ”regluger” med ”reglu-
gerö”.

Sid. 620. Under rubriken ”III. ISLAND”. Samma ord som ovan angetts un-
der sid. 611 samt på fjärde raden. Ersätt ”Regluger” med ”Reglugerö”.

Sid. 623. Rubriken ”ISLAND”. Ersätt ordet ”åri” på fyra ställen med ”åriö”.

Sid. 625. Rubriken ”ISLAND” första raden. Ersätt ordet ”åri” med ”åriö”.

Sid. 626. Rubriken ”ISLAND”. Ersätt ordet ”åri” med ”åriö”.

Sid. 627. Rubriken ”ISLAND”. Ersätt ordet ”åri” med ”åriö”.

Sid. 632. Rubriken ”ISLAND”. Ersätt ordet ”åri” med ”åriö”.

Sid. 633. Rubriken ”ISLAND”. Ersätt på två ställen ordet ”åri” med ”åriö”.

Sid. 638. Andra raden. Ersätt ordet ”bannaur” med ”bannaöur”. Punkt 2.
Ersätt ordet ”Vivörunarskilti” med ”Viövörunarskilti”.

Sid. 639. Punkt 3. Ersätt ordet ”Boskilti” med ”Boöskilti”. Punkt 3 e), andra
raden. Ersätt ordet ”Noti” med ”Notiö”.

Sid. 653. Bilaga XX, sista raden: Sista ordet skall vara ”avfallshantering”.

Sid. 663. Punkt 9 a), tredje raden. Ersätt ordet ”aila” med ”aöila”. Punkt 9
b), §ärde raden. Ersätt ordet ”adila” med ”aöila”.

Sid. 672. Bilaga XXII, p. 2 a) nederst: ”Å” ersätts med tankestreck och nytt
stycke.

1992/93:EU1

Bilaga 4

741

Sid. 673. Bilaga XXII, p. 3: ”Ä” framför ”1 85 I” skall ersättas med ett tan-
kestreck.

Sid. 684. Slutakten, p. 23: ”-å” ersätts med ett tankestreck.

Sid. 708. Rubriken ”1 fråga om artikel 91.2.” Texten skall ha följande ly-
delse: Det kommer att klarläggas i EES-rådets arbetsordning att orden ”när
omständigheterna kräver det” i artikel 91.2 avser den situation då en avtals-
slutande part utnyttjar sin ”droit d’évocation” i enlighet med artikel 89.2.

Sid. 709. Rubriken ”Ifråga om artikel 109.3”. Ersätt ordet ”0tillmpningä”
med ”tillämpning”.

Sid. 713.1 fråga om protokoll 37, tredje raden: Där skall stå ”nämligen sam-
ordningsgruppen” osv.

Sid. 724. Rubriken ”FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS REGE-
RINGAR OM EFTA:S FINANSIELLA MEKANISM”, första raden. Er-
sätt ”olämpliga och rättvisa lösningarä” med ”lämpliga och rättvisa lös-
ningar”.

Bilaga 15

Sid. 42. Artikel 111.3, första raden: ”case law regarding” ersätts med ”the
interpretation of”.

Sid. 279. Protokoll 38, rubriken: Ett ”M” saknas i ”MECHANISM”.

Sid. 708. Punkt 35: Det skall vara ”Declaration by the European Commu-
nity” (inte Communities).

Sid. 743.1 den förklaring som står nederst på sidan saknas i rubriken ett ”D”
i ”SWITZERLAND”.

Sid. 745.1 den förklaring som står nederst på sidan skall det i rubriken vara
ett mellanslag mellan ”COMMUNITY” och ”ON”.

Bilaga 16

Sid. 320. ”Artide 11” skall vara ”Artide 1”.

1992/93:EU1

Bilaga 4

742

gotab 42078, Stockholm 1992

Betänkande 1992/93:EU1

EES-utskottets betänkande

1992/93:EU1

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

1992/93

EU1

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

Motioner väckta under allmänna motionstiden år1992

Ärendets handläggning i riksdagen

Utskottet

1 Betänkandets disposition

2 Inledning

3 Översiktlig redogörelse för EES-avtalet m.m.

4 Allmänna överväganden

5 Fri rörlighet för personer

6 Fri rörlighet för varor

7 Fri rörlighet för tjänster

8 Fri rörlighet för kapital

9 Konkurrensregler och andra gemensammabestämmelser

10 Övergripande bestämmelser om de fyra friheterna

11 Samarbetet vid sidan av de fyra friheterna

12 Den sociala dimensionen

13 Miljöskydd

14 Konsumentskydd

15 Institutionella frågor

16 Lagstiftningsfrågor

17 Offentlighet och sekretess

18 Utbildning och information

19 Övrigt

20 Ordningen för riksdagens beslut i ärendet

21 Utskottets hemställan

Reservationer

1. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 4)

2. Livsmedel (mom. 5)

3. Alkoholfrågor (mom. 7, motiveringen)

4. Sjöfartsregister (mom. 11)

5. Småföretag (mom. 17)

6. Jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet(mom. 22)

Särskilda yttranden

1. Socialförsäkringsfrågor (mom. 3)

2. Boiagsrätt (mom. 15)

3. Information om europeisk integration

Meningsyttring av suppleant

Innehållsförteckning

EES-utskottets betänkande

1992/93:EU1

Europeiska ekonomiska samarbetsområdetBilagorna 1 och 2 Yttranden från andra utskottsamt offentlig utskottsutfrågning

BILAGA 1

Konstitutionsutskottets yttrande

1992/93:KUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

Inledning

Allmänt

Införlivande av avtalen med svensk rätt

Frågan huruvida svensk normgivningskompetensöverlåts

Beslut om nya EES-regler

Frågan om automatisk giltighet av framtidaavtalsändringar

Lagvalsregeln

Vissa publiceringsfrågor

Kommunala stödåtgärder

Offentlighet och sekretess m.m.

Regler om reklam i TV som riktar sig till barn

Bilaga till konstitutionsutskottets yttrande1992/93:KUly

Offentlig utfrågning den 6 augusti 1992 omregeringens proposition angående Europeiskaekonomiska samarbetsområdet

Finansutskottets yttrande

1992/93:FiUly

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Till EES-utskottet

Avgränsning av yttrandet

Allmänt om avtalets samhällsekonomiska effekter

Upphandling

Statistik

Skatteutskottets yttrande1992/93:SkUly

EES-avtalet

Till EES-utskottet

Justitieutskottets yttrande1992/93:JuUly

Motioner väckta under allmänna motionstiden år
1992

9 Konkurrensregler och andra gemensamma
bestämmelser

6. Jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet
(mom. 22)

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Bilagorna 1 och 2 Yttranden från andra utskott
samt offentlig utskottsutfrågning

Frågan huruvida svensk normgivningskompetens
överlåts

Frågan om automatisk giltighet av framtida
avtalsändringar

Bilaga till konstitutionsutskottets yttrande
1992/93:KUly

Offentlig utfrågning den 6 augusti 1992 om
regeringens proposition angående Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet

Skatteutskottets yttrande
1992/93:SkUly

Justitieutskottets yttrande
1992/93:JuUly

Propositionen, del III bilaga 12, Civildepartementet
(Konsumentskydd) och del II bilaga 2,
Justitiedepartementet (Konsumenträtt)

Propositionen, del III bilaga 8,
Jordbruksdepartementet (Livsmedelsområdet)

Utrikesutskottets yttrande
1992/93:UUly

Utskottets överväganden med anledning av
proposition 1991/92:17 och motionerna

Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöUly

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfUly

Socialutskottets yttrande
1992/93:SoUly

Förslaget till lag om samordning av systemen för
social trygghet när personer flyttar inom EES

EES-avtalets konsekvenser inom
Socialdepartementets område

Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbUly

Forsknings- och utvecklingssamarbete i EG, m.m.
(prop. 1991/92:170 bil. 7)

Trafikutskottets yttrande över EES-propositionen
jämte motioner

3. EG-anpassning på trafikutskottets
beredningsområde