Betänkande 1990/91:KU48

Betänkande 1990/91:KU48

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91 :KU48

Arvoden till statsråden m.m.

1990/91

KU48

Sammanfattning

I proposition 1990/91:170 om sjukavdrag för statsråden m.m. behandla-
des i ett särskilt avsnitt riksdagens skrivelse (rskr. 1990/91:88) med
anledning av konstitutionsutskottets betänkande 1990/91 :KU 18, vari
bl.a. tagits upp frågan om samordning av arvoden för riksdagsledamö-
ter och statsråd. Med anledning av propositionen, vilken tillstyrktes i
utskottets betänkande 1990/91 :KU44 Sjukavdrag för riksdagens ledamö-
ter samt statsråd m.m., väcktes två motioner angående den berörda
samordningsfrågan. Denna fråga behandlas i förevarande betänkande.
Utskottet föreslår med anledning av motionerna dels lagreglering om
bl.a en samordning av arvodena för statsråd och riksdagsledamöter,
dels en avveckling av statsrådslönenämnden.

Motionerna

1990/91:K95 av Anders Björck m.fl. vari yrkas att riksdagen beslutar
att en samordning skall ske mellan fastställande av arvoden m.m. för
statsråd och för riksdagsledamöter och att riksdagsmannaarvodet därvid
bör tjäna som utgångspunkt i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91 :K96 av Bertil Fiskesjö m.fl. vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att av riksdagens förvaltningsstyrelse begära
förslag till reglering rörande beräkningsgrunder och former för faststäl-
lande av arvoden till riksdagsledamöter och statsråd,

2. att riksdagen beslutar att statsrådslönenämnden avskaffas.

Utskottet

Motionerna

1 båda motionerna begärs att en samordning av arvodena till riksdags-
ledamöter och statsråd kommer till stånd. I motion 1990/91:K95 (m)
framhålls att det i det uppkomna läget ankommer på riksdagen att
fatta beslut som leder till den eftersträvade samordningen. Detta kan

1 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 48

enligt motionärerna ske genom att bestämmelser om statsråds och
riksdagsledamöters arvoden, pensioner, sjukavdrag m.m. bestäms i en
och samma lag, som det bör ankomma på vederbörande utskott att
utforma. I denna motion liksom i motion 1990/91 :K96 (c) framhålls
att riksdagsmannaarvodet bör tjäna som utgångspunkt vid bestämman-
det av statsrådens arvoden. I den sistnämnda motionen föreslås —
förutom ett avskaffande av statsrådslönenämnden — att riksdagen hos
förvaltningsstyrelsen skall begära ett lagförslag om beräkningsgrunder
och former för fastställande av arvoden till riksdagsledamöter och
statsråd.

Bakgrund

Riksdagsledamöternas arvode skall enligt lagen (1988:589) om ersätt-
ning m.m. till riksdagens ledamöter utgå med ett belopp som motsva-
rar den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga
myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Med
avvikelse från denna bestämmelse har i särskild lag (1990:1417) före-
skrivits att för tiden den 1 oktober 1990—den 31 december 1991 skall i
stället gälla att ledamotsarvode skall uppgå till 21 625 kr. per månad.
Enligt den nyssnämnda lagen om ersättning m.m. till riksdagens leda-
möter erhåller talmannen ett arvode som motsvarar lönen till statsmi-
nistern. Statsrådens löner fastställs av en särskild nämnd — statsrådslö-
nenämnden, som inrättades 1984 i enlighet med ett förslag av regering-
en som godkändes av riksdagen (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40).
Statsrådslönerna uppgår enligt statsrådslönenämndens beslut för närva-
rande till 43 000 kr. per månad, dvs. 198,8 % av ledamotsarvodet.
Statsministerns lön är dock 46 500 kr. eller 215 % av ledamotsarvo-
det.

Frågan om samordning av arvoden för riksdagsledamöter och stats-
råd har initierats av konstitutionsutskottet i betänkandet (1990/91:
KU 18) Oförändrade arvoden till riksdagens ledamöter m.m. Utskottet
underströk att starka skäl talade för att en samordning sker mellan
fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter, att
frågan hur kopplingen skall ske mellan statsrådens och riksdagsmän-
nens arvoden bör vara en gemensam angelägenhet för riksdag och
regering och att riksdagsmannaarvodet därvid bör tjäna som utgångs-
punkt. Riksdagen gav genom riksdagsskrivelser (rskr. 1990/91:87 och
88) riksdagens förvaltningskontor och regeringen detta till känna.

Regeringen hänvisade i proposition 1990/91:170 till den riksdagsbe-
handling som låg till grund för inrättandet av en statsrådslönenämnd
med uppgift att besluta om statsrådens arvoden och övriga löneförmå-
ner. Enligt regeringen är det av stort värde att ha en ordning som
innebär att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden.

1990/9EKU48

Utskottets bedömning                                   199O/91:KU48

Utskottet far hänvisa till sitt tidigare uttalande om att starka skäl talar
för att en samordning sker mellan fastställande av arvoden för statsråd
och för riksdagsledamöter och att riksdagsmannaarvodet därvid bör
tjäna som en utgångspunkt. Regeringen har nyligen framhållit att den
inte för framtiden anser sig böra redovisa någon uppfattning om på
vilka grunder statsrådens arvoden bör fastställas (prop. 1990/91:170).

Enligt utskottets uppfattning finns för närvarande inte anledning att
i princip ändra relationerna mellan statsrådens och riksdags-
ledamöternas arvoden, vilka som ovan framgått för statsministerns del
utgör 215 % av iedamotsarvodet och för övriga statsråd 198,8 % av
nämnda arvode. Sistnämnda procentsats bör dock jämkas till 198 %.
Den samordning som utskottet tidigare uttalat sig för bör enligt utskot-
tet lämpligen ske genom en lagreglering som knyter statsrådsarvodet
till arvodet för riksdagsledamöter.

Med en sådan lagreglering skulle för statsrådslönenämnden endast
återstå att bestämma om traktamente, reseersättning och dylika förmå-
ner. Det kan enligt utskottets mening inte längre anses motiverat att
behålla en särskild nämnd för handläggning av enbart dessa frågor.
Utskottet föreslår i stället att också dessa frågor nu lagregleras. Mot
denna bakgrund bör statsrådslönenämnden således avvecklas.

Syftet med motionerna far följaktligen anses tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statsrådens arvoden m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91 :K95 och
1990/91 :K96 antar utskottets bifogade förslag till lag om ändring
i lagen (1991:359) om sjukavdrag för statsråden m.m.,

2. beträffande statsrådslönenämnden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91 :K96 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om en avveckling av statsrådslönenämnden.

Stockholm den 31 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Jo-
hansson (s), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c),
Ulla Pettersson (s). Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och
Birger Andersson (c).

Särskilt yttrande

Kurt Ove Johansson (s) anför:

Riksdagens ledamöter avstod 1990 från att ta ut den ökning av arvodet
som enligt lag skulle ha utgått. Statsrådens löner, som fastställdes av en
särskild nämnd, höjdes däremot samma år med 3 000 kr.

När riksdagsmannaarvodet i framtiden återställs för 1990 medför
detta enligt konstitutionsutskottets förslag att statsråden erhåller en
uppräkning med ett dubbelt så högt belopp, trots att statsrådslönerna
ju redan höjts för 1990.

Den konstruktion som utskottet valt är bl.a. mot denna bakgrund
inte helt problemfri.

Enligt min mening skulle bättre lösningar ha kunnat uppnås om
mer tid stått till buds.

Mot bakgrund av behovet att få till stånd en knytning mellan
statsrådens arvoden och ledamotsarvodena har jag dock inte velat
motsätta mig förslaget.

1990/91:KU48

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:359) om sjukavdrag för
statsråden

1990/91:KU48

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:359) om sjukavdrag för
statsråden

dels att nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 2 respektive 3

dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 och 4—8 av
följande lydelse.

Lag om arvoden till statsråden m.m.

1 § Arvoden till statsråden skall betalas månadsvis med ett belopp som
motsvarar 198 procent av det arvode som betalas till ledamöter av
riksdagen. Statsministerns arvode uppgår dock till 215 procent av
ledamotsarvodet. Arvodet skall avrundas till närmaste hela krontal.

4 § Statsråden har rätt till de sjukvårdsförmåner som gäller för tjänste-
männen i regeringskansliet.

5 § Ett statsråd som gör en inrikes resa inom ramen för sitt uppdrag
har rätt till traktamente, resekostnadsersättning, förrättningstillägg för
endags- och flerdygnsförrättning, lönetillägg för avrese- och hemreseda-
gar, bilersättning och biltillägg enligt de bestämmelser som gäller för
tjänstemännen i regeringskansliet.

Ett statsråd som är ledamot av riksdagen har dessutom rätt till sådan
ersättning vid resor mellan Stockholm och den valkrets som han
representerar i riksdagen.

6 § Ett statsråd som har längre färdväg än 70 km från bostaden på
hemorten till regeringskansliet har, om förutsättningarna för avdrag i
anvisningarna till 33 § punkt 3 a i kommunalskattelagen (1928:370) är
uppfyllda, rätt till avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad
med de belopp som gäller för tjänstemän med tidsbegränsad anställ-
ning i regeringskansliet. För resor mellan Stockholm och hemorten
betalas dessutom resekostnadsersättning.

7 § Vid sådana resor som avses i 5 och 6 §§ far statsrådet bestämma
färdmedel.

8 § Ett statsråd som gör en utrikes resa inom ramen för sitt uppdrag
har rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt de bestäm-
melser som gäller för statstjänstemän vid utrikes resor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

gotab 98790, Stockholm 1991