Betänkande 1990/91:KU47

Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91 :KU47

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

m.m.

1990/91

KU47

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas åtta motioner från allmänna motionsti-
den 1991 om bl.a. inrättande av nya utskott och ändrad ärendefördel-
ning mellan utskotten. Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår
dock, i första hand i syfte att minska jordbruksutskottets arbetsbelast-
ning, vissa förändringar i ärendefördelning mellan utskotten. Till be-
tänkandet har fogats ett särskilt yttrande (mp) rörande behovet av ett
utskott med samlat ansvar för miljöfrågornas beredning i riksdagen.

Utskottets lagförslag samt yttranden från andra utskott redovisas i
bilagor enligt följande:

Bilaga

1. Förslag till ändring i riksdagsordningen

2. JoU5y

3. UbU3y

4. FiU3y

5. NU4y

6. LU3y

7. LU4y

8. FöU4y

9. KrU8y

10. UbU4y

11. NU13y

12. BoUSy

13. AU3y

14. TU3y

Motionerna

1990/91 :K302 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
om sådan ändring i riksdagsordningen att arbetsmarknadsutskottet
regelmässigt skall beredas tillfälle att yttra sig i samtliga ärenden om
lokalisering av statlig verksamhet.

1990/91:K307 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
ändra trafikutskottets namn till kommunikationsutskottet.

1990/91:K308 av Lars Tobisson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
beslutar överföra ärenden som rör banker, fonder och försäkringsbolag
från näringsutskottet till finansutskottet.

1 Riksdagen 1990/91. 4 saml. Nr 47

Rättelse: S. 7 rad 15 nedifrån Tillkommit: vattenrätt,

1990/9LK309 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 1990/91:KU47
att jordbruksutskottet ändras till ett miljöutskott samt att jordbrukets
näringsfrågor överförs till näringsutskottet.

1990/9LK310 av Annika Åhnberg och Rolf L Nilson (båda v) vari
yrkas att riksdagen beslutar inrätta ett miljöutskott i riksdagen.

1990/91 ;K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring av riksdagsordningens
tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden rörande kreditupplysnings- och
inkassolagstiftningen skall beredas av lagutskottet fr.o.m. den 1 januari
1992.

1990/91;K314 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att utforma riktlinjer

för behandlingen av motioner av innebörd

a) att konstitutionsutskottet skall se över förfarandet med förenklad
motionsbehandling,

b) att konstitutionsutskottet skall särskilt uppmärksamma förhållan-
det, då motion inte sakbehandlas trots att den inte tidigare väckts,

c) att förenklat förfarande inte skall tillämpas i avvaktan på konsti-
tutionell granskning,

2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningssiyrelsen att, i avvaktan på
konstitutionell översyn, åt utskott som tillämpar förenklat berednings-
förfarande ge personella resurser för konventionell beredning av mo-
tioner.

1990/9LK319 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
begär att talmanskonferensen skall utreda arbetsfördelningen mellan
utskotten i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

1. Beredningsförfarandet

Motionerna

! motion 1990/91 :K314 av Arne Andersson i Ljung (m) erinras om att
antalet motioner ökat drastiskt och att detta bl.a. lett till att ett par
utskott börjat tillämpa förenklat beredningsförfarande. innebärande att
man "beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas
högst en gång under varje valperiod" (1990/9 LJoU 10). Även om denna
tillämpning av beredningsförfarandet mötts av förståelse från riksdag-
ens sida krävs enligt motionären en mera ingående penetrering av
bakomliggande orsaker än att berörda utskott tar saken i egna händer.
Härför krävs en konstitutionell granskning av förfarandet.

Motionären redovisar därutöver ett fall då det förenklade förfarandet
av jordbruksutskottet tillämpats på en motion som inte tidigare väckts.
Enligt motionen måste detta vara ett klart åsidosättande av utskottets
beredningstvång.

Yttrande från jordbruks- och utbildningsutskotten

Jordbruks- och utbildningsutskotten som båda tillämpat förenklat be-
redningsförfarande har yttrat sig i frågan (1990/91 :JoU5y,
1990/91:UbU3y). Båda utskotten erinrar om den starkt ökade arbetsbe-
lastningen till följd av det stora antalet motioner inom utskottens
beredningsområden.

Jordbruksutskottet anför för sin del att det i praktiken är omöjligt
att upprätthålla en hög ambitionsnivå i beredningsarbetet utifrån den
förutsättningen att samtliga eller huvuddelen av de fristående motio-
nerna skall kunna sakbehandlas under varje riksmöte. Främst är det
utskottets sam man trädest id som av olika skäl utgör en begränsande
resurs. Jordbruksutskottet har mot denna bakgrund beslutat att fr. o.m.
innevarande riksmöte ändra sina arbetsmetoder. Beslutet innebär att
fristående motioner i varje ämnesgrupp i princip sakbehandlas endast
en gång under valperioden. Aven om denna behandlingsmetod till
stora delar framtvingats av den ohanterliga arbetsvolymen finns det
enligt jordbruksutskottets mening flera andra skäl som talar för att
motioner behandlas i treårsintervaller. I yttrandet erinras om att denna
ordning tidigare rekommenderats av konstitutionsutskottet i ett be-
tänkande om riksdagens arbetsformer (KU 1987/88:43).

Såväl jordbruksutskottet som utbildningsutskottet påpekar att det på
vissa områden, t.ex. forskningen, numera framläggs en proposition vart
tredje år och att riksdagen beslutat att de statliga myndigheterna
successivt skall gå över till en treårig budgetcykel. I yttrandena erinras
vidare om att det av bestämmelserna i 4 kap. 1 § samt 5 kap. 10 §
riksdagsordningen endast framgår att utskott skall avge betänkande
över viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången av
kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes. Beredningsskyldig-
heten kan därför enligt de båda utskotten inte ges någon annan och
vidare innebörd än att det som minimikrav åligger utskotten att i
betänkandet — med eller utan motivering — föreslå ett visst ställnings-
tagande till motionen från riksdagens sida.

Jordbruksutskottet framhåller därutöver att 4 kap. 9 § riksdagsord-
ningen kan tolkas som att kammaren har det yttersta ansvaret för
beredningen i ett visst ärende. Av bestämmelsen framgår att en minori-
tet i kammaren kan besluta att ärendet återförvisas till utskottet för
ytterligare beredning. Emellertid har metoden med förenklad hante-
ring tillämpats av utbildningsutskottet sedan riksmötet 1988/89 och av
jordbruksutskottet sedan riksmötet 1990/91. I yttrandet sägs att något
yrkande om återförvisning veterligen ej har framställts i anslutning till
behandlingen av betänkanden med förenklad motionsbehandling.

1990/91:KU47

Utskottets bedömning

199O/91:KU47

Föreskrifter om att ärenden som väcks av regeringen eller riksdagsle-
damot före avgörandet skall beredas av utskott finns i 4 kap. 3 §
regeringsformen och 4 kap. 1 § riksdagsordningen. Som framhålls i
jordbruks- och utbildningsutskottens yttranden kan ur dessa bestäm-
melser inte utläsas annan formell skyldighet för utskotten än att före
avgörandet i kammaren avge förslag till beslut i de väckta ärendena.
Enligt utskottet strider därför det av jordbruks- och utbildningsutskot-
ten tillämpade förfarandet från formella utgångspunkter inte mot dessa
bestämmelser. Det bör i sammanhanget nämnas att konstitutionsut-
skottet tidigare ställt sig positivt till att utskotten överväger en ordning
med tördjupad motionsprövning vart tredje år. I betänkande KU
1987/88:43 behandlade utskottet vissa frågor rörande budgetbehand-
lingen i riksdagen. Utskottet uttalade i det sammanhanget följande:

Oberoende av försöksverksamhetens utveckling finns det enligt utskot-
tets uppfattning anledning för utskotten att överväga om det inte vore
en lämplig ordning att ett visst myndighets- eller frågeområde gavs en
mer djupgående behandling en gång per valperiod. Det kan men
behöver inte ske i anslutning till en större proposition på området.
Under de år då fördjupad behandling inte äger rum blir det då i
många fal! naturligt att utskotten i sin motionsbehandling hänvisar till
den beredning som kommer att ske senare. I insikt om detta kan det
tänkas att ledamöterna då avstår från att motionera på områden där
ingen fördjupad behandling skall äga rum ett visst år.

Utskottet vill emellertid betona den centrala roll som ärendebered-
ningen spelar i riksdagsarbetet. Det är givetvis ingen acceptabel ord-
ning om omfattningen av beredningen av ett ärende i realiteten
kommer att bestämmas av det berörda utskottets arbetsbelastning.
Utskottet föreslår därför i detta betänkande vissa ändringar i 4 kap.
riksdagsordningen beträffande ärendefördelningen mellan utskotten i
syfte att minska belastningen på ett av de mest arbetstyngda utskotten,
jordbruksutskottet. Det bör i sammanhanget erinras om att den av tal-
manskonferensen tillsatta riksdagsutredningen har som en av sina
främsta uppgifter att överväga utskottens roll i budgetprocessen. I
samband härmed kan utredningen komma att lägga förslag till mera
omfattande ändringar i utskottsindelningen och ärendefördelningen
mellan utskotten.

Mot bakgrund av det anföra avstyrks motion 1990/91 :K314.

2. Årendefördel ningen mellan utskotten

Motionerna

1 motion K308 av Uars Tobisson m.fl. (m, fp, c) förordas en överföring
av ärenden rörande kreditväsendet från näringsutskottet till finansut-
skottet. I motionen påpekas att de finansiella marknaderna i Sverige
tinder senare år genomgått stora förändringar Utvecklingen av en
mera rnångfasetterad finanssektor inskärper enligt motionärerna ange-
lägenheten av en sammanhållen behandling av hithörande ärenden i

riksdagen. Till finansutskottets område hör — utöver finanspolitiken
— penning- och statsskuldspolitiken med deras utövare riksbanken
och riksgäldskontoret. Det naturliga är enligt motionen att villkoren
för banker och försäkringsbolag, mellan vilka en tydlig branschglid-
ning förekommer, hanteras av samma riksdagsorgan, som bestämmer
ramarna för deras verksamhet. För en överföring till finansutskottet
talar också principen att utskottsindelningen så långt möjligt bör
överensstämma med departementsorganisationen.

Överförande av ärenden angående kreditupplysning och inkasso-
verksamhet från näringsutskottet till lagutskottet föreslås i motion
K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp). Enligt motionä-
rernas mening finns ett mycket nära samband mellan inkassso- och
kreditupplysningslagstiftningen och lagutskottets beredningsområde.
Inkassoverksamheten är förstadiet i indrivningsförfarandet. Utöver det
organisatoriska sambandet mellan inkassolagstiftningen och reglerna
om indrivningsåtgärder är det enligt motionen också så att förutsätt-
ningarna för att bedriva en effektiv inkassoverksamhet har direkt
betydelse för tillströmningen av ärenden till kronofogdemyndigheten.
När det gäller kreditupplysningen är sambandet med lagutskottets
beredningsområde inte lika påtagligt. Enligt motionen bör det emeller-
tid framhållas att reglerna för kreditupplysning har betydelse för
kreditgivarnas ställningstagande om de skall bevilja enskilda borgenä-
rer krediter.

Inrättande av ett särskilt miljöutskott i riksdagen föreslås i tre
motioner. I motion K310 av Annika Ahnberg och Rolf L Nilson (båda
v) erinras om att miljöfrågorna starkt bidragit till att arbetsbelastning-
en och tidsåtgången ökat i jordbruksutskottet. Den dramatiska ökning-
en av arbetsbelastningen i jordbruksutskottet har enligt motionärerna
iett till flera negativa effekter; utskottet har små möjligheter att för-
djupa sig i viktiga frågor, de får vänta länge på behandling som
dessutom ofta blir summarisk. Jordbruksutskottets arbetsbelastning an-
förs även i motion K319 av Hans Leghammar m.fl. (alla mp) som ett
motiv för inrättande av ett särskilt miljöutskott. Ett sådant behövs
enligt motionen också för att något utskott skall få det samlade
ansvaret för miljöfrågorna. I motion K309 av Margit Gennser (m)
föreslås att jordbruksfrågorna överförs till näringsutskottet och att
jordbruksutskottet därigenom omvandlas till ett miljöutskott. Förslaget
motiveras med att de flesta frågor gällande näringsprinciper och nä-
ringsförhållanden är desamma för jordbruket och andra näringar. Det
kan enligt motionären därför knappast vara rationellt att jordbrukets
näringsförhållanden behandlas i ett speciellt utskott.

1990,9 EKU47

Yttranden från berörda utskott

Förslaget om överföring av ärenden rörande kreditväsendet från nä-
ringsutskottet får starkt stöd i finansutskottets yttrande 1990/91 :FiU3y.
Enligt finansutskottets mening är det en allvarlig brist att frågor som
utgör förutsättningen för en väl fungerande kreditmarknad inte får en
sammanhållen behandling i riksdagen. I yttrandet sägs dock all om

1990/91:K(J47

konstitutionsutskottet inte finner anledning att omedelbart föreslå riks-
dagen förändringar i enlighet med vad utskottet förordar kan en
lämplig ordning vara att överlämna frågan till den av talmanskonferen-
sen tillsatta riksdagsutredningen.

Näringsutskottet anför för sin del (1990/91 :NU4y) att dess erfarenhet
är att den gällande ärendefördelningen inte har förorsakat några pro-
blem. Näringsutskottet anser heller inte att motionärernas argument
rörande önskvärdheten av överensstämmelse mellan utskotts- och de-
partementsindelningarna väger tungt. I ärenden om bank- och fondvä-
sendet, som ofta gäller lagstiftning, har regelmässigt förekommit ett
nära samarbete mellan utskottets kansli och finansdepartementet. Be-
handlingen av ärenden om bank- och fondväsendet utgör kvantitativt
en ganska betydande del av näringsutskottets uppgifter. Kvalitativt har
dessa ärenden enligt näringsutskottets uppfattning en naturlig plats
inom dess beredningsområde. Materiellt gäller de i stor utsträckning
förutsättningarna för företagens finansiering, ett centralt näringspoli-
tiskt tema.

Näringsutskottet har också invändningar mot förslaget om överfö-
rande av kreditupplysnings- och inkassolagstiftning till lagutskottet. Med
anledning av vad som anförts i motionen påpekar näringsutskottet bl.a.
att begreppet verksamhetsområde inte är entydigt. Med samma rätt
som motionärerna hävdar beträffande exempelvis inkasso- och indriv-
ni ngsverksam het kan, från näringspolitisk utgångspunkt, näringsrättslig
reglering betecknas som ett område som i möjligaste mån bör handhas
av ett utskott, lagutskottet stöder däremot motionsförslaget och påpe-
kar bl.a. (LU3y) att det från årsskiftet 1991 — 1992 kommer att finnas
ett starkt organisatoriskt samband mellan inkassoverksamheten och
kronofogdemyndigheternas arbete.

Jordbruksutskottet finner (JoU5y) att det finns skäl som tatar både
för och emot ett inrättande av ett särskilt miljöutskott. Miljöfrågor
handiäggs i en rad utskott. En ökad samordning skulle inenbära vissa
fördelar. Det faktum att miljöfrågorna blivit alltmer internationella till
sin karaktär talar också enligt jordbruksutskottet för ett mer specialise-
rat utskott som har resurser att fördjupa sig i bl.a. den aspekten på
miljöfrågorna. Det finns å andra sidan anledning att förmoda att ett
miljöutskott som hanterade samtliga miljöfrågor skulle fa en mycket
hög arbetsbelastning. Vidare bör det enligt jordbruksutskottet nämnas
att det inom miljöpolitiken för närvarande finns en strävan att decen-
tralisera ansvaret för miljöfrågorna och integrera miljöarbetet i olika
sektorer. Sektorisering och decentralisering bör givetvis innebära att
miljöfrågorna behandlas inom hela utskottsorganisationen.

Frågan om en omorganisation bör enligt jordbruksutskottet bedömas
i både ett kortare och ett längre perspektiv. Utskottet kan på något
eller några års sikt tänka sig en mer genomgripande omorganisation
som innebär att miljö- och naturresursfrågorna lyfts fram. Detta kan
ske genom att ett nytt utskott inrättas eller genom att bl.a. jordbruks-
frågorna överförs t.ex. till näringsutskottet. Jordbruksutskottet föreslår
att en utredning görs om en mer genomgripande omorganisation i 6

enlighet med dessa synpunkter. I en sådan utredning bör också beho-
vet av eventuella ändringar i övrigt i utskottsorganisationen kunna
närmare övervägas.

Med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation måste dock
enligt jordbruksutskottet vissa ändringar i ärendefördelningen genom-
föras med verkan redan fr.o.m. nästa mandatperiod och senast vid
årsskiftet 1991-1992. Utskottet lämnar ett förslag till sådan omfördel-
ning. Förslaget innebär att jordbruksutskottet behåller ansvaret för de
areella näringarna jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske,
vilka samtliga har betydelse för hushållningen med naturresurser m.m.
I gengäld renodlas huvudämnet miljövård genom att några väl avgrän-
sade delområden överlämnas till andra utskott. Gemensamt för dessa
är att de har nära samband med industriella frågor och i viss mån även
räddningstjänstfrågor resp, bebyggelseplanering.

Utskottets bedömning

Ärendefördelningen mellan utskotten sker sedan 1971 i huvudsak
enligt fackutskottsprincipen, dvs. ärenden inom ett och samma ämnes-
område bereds av samma utskott, oavsett om de är lagärenden eller
anslagsärenden. En strävan har också varit att i möjligaste mån låta
utskottsindelningen överensstämma med departementsindelningen.
Som framgår av yttrandena över de aktuella motionerna uppstår vid
tillämpningen av dessa grundprinciper en rad gränsdragningsproblem.
Som tidigare framhållits kan riksdagsutredningen komma att på ett
mera övergripande sätt behandla hela frågan om vilka utskott som
skall finnas och hur ärendefördelningen mellan dem skall vara. Ut-
skottet är mot denna bakgrund inte nu berett att föreslå förändringar
av det slag som förordas i motionerna K308, K309, K310, K312 och
K319. Motionerna avstyrks.

Utskottet har emellertid efter hörande av berörda utskott beslutat
förorda en viss omfördelning av ärendegrupper från jordbruksutskottet
till andra utskott. Förslaget som innefattar ändringar i tilläggsbestäm-
melserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.10, 4.6.11, 4.6.13 och 4.6.16 till riksdagsord-
ningen innebär att jordförvärvslagstiftning, vattenrätt, rennäringsfrågor
och ärenden rörande kommunal avfallshantering överförs till bostads-
utskottets beredningsområde. Till näringsutskottet förs, på sätt som
skett bl.a. under innevarande år, frågor rörande återvinning av avfalls-
produkter.

Ärenden rörande strålskydd och kemikaliekontroll förs enligt ut-
skottets förslag till försvarsutskottet, ärenden rörande livsmedelskon-
troll till lagutskottet och de utbildnings- och forskningsfrågor som
tidigare handlagts av jordbruksutskottet till utbildningsutskottet. Då
även utbildningsutskottet är mycket arbetstyngt föreslås att detta ut-
skott i sin tur avlastas genom att foikbildningsfrågor överflyttas där-
ifrån till kulturutskottet.

Förslaget är baserat på vad jordbruksutskottet förordat. Det stöds av
de berörda utskotten, vilket framgår av de bifogade yttrandena
1990/91 :LU4y, 1990/91 :FöU4y, 1990/91 :KrU8y, 1990/91 :UbU4y, 7

1990/91 :NU13y samt 1990/91 :BoU5y. Ändringarna i ärendefördelning-

1990/91:KU47

en föreslås träda i kraft den 1 oktober och tillämpas på ärenden som
väcks efter denna tidpunkt. I förslaget till ändring i riksdagsordningen
ingår också vissa redaktionella förändringar av tilläggsbestämmelsen
4.6.7 rörande försvarsutskottets beredningsområde.

3. Övrigt

Motionerna

1 motion K302 av Martin Olsson (c) erinras att riksdagen tidigare
beslutat att vid lokalisering av statlig verksamhet skall i första hand
skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden
komma i fråga. Som en följd av riksdagsbehandlingen av frågan om
skolverkets lokalisering föreslås i motionen att riksdagen uttalar att det
för regional- och arbetsmarknadspolitiken ansvariga utskottet alltid
skall beredas möjlighet att yttra sig i frågor om lokalisering av statlig
verksamhet.

Namnet på ett riksdagsutskott bör enligt motion K307 av Görel
Bohlin (m) vara sådant att allmänheten förstår vad utskottet sysslar
med. I motionen föreslås därför att trafikutskottets namn ändras till
kommun ikationsutskottet.

Yttranden från arbetsmarknads- och trafikutskotten

Arbetsmarknadsutskottet utgår i yttrandet 1990/91 :AU3y när det gäller
frågan om beredningen av ärenden rörande lokaliserings- och omlokali-
seringsärenden ifrån att de uttalanden som utskottet gjort om princi-
perna för lokalisering av statlig verksamhet och som riksdagen har
ställt sig bakom genomsyrar varje behandling av ärenden av detta slag.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det naturligtvis av
värde om fackutskottens beredning tillförs arbetsmarknads- och perso-
nalpolitiska synpunkter på bestämda lokaliseringsförslag. Den ordning
som hittills gällt och som inneburit att resp, utskott fatt bedöma frågan
om remiss till arbetsmarknadsutskottet finns det emellertid enligt
arbetsmarknadsutskottet inte tillräckliga skäl att frångå.

Trafikutskottet erinrar (1990/91:TU3y) om att frågan om byle av
uiskoitbeteckning tidigare behandlats vid ett flertal tillfällen och av-
styrkts av konstitutionsutskottet. Senast skedde det våren 1986. Trafik-
utskottet är för sin del för närvarande inte berett föreslå att benäm-
ningen på utskottet skall ändras och föreslår därför att konstitutionsut-
skottet avstyrker den nu aktuella motionen.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till vad som anförts av arbetsmarknads- och trafikut-
skotten avstyrks motionerna K302 och K307.

1990/9 l:KU47

Hemställan

1990/91:KU47

Utskottet hemställer

1. beträffande beredningsförfarandet

att riksdagen avslår motion 199O/91:K314,

2. beträffande ärendefördelningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91 :K308,
1990/91 :K309, 1990/91:K310, 1990/91 :K312 och 1990/91 :K319 an-
tar det i bilaga 1 införda förslaget till lag om ändring i riksdags-
ordningen,

3. beträffande beredning av lokaliseringsärenden

att riksdagen avslår motion 1990/91 :K302,

4. beträffande utskottsbeteckning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K307.

Stockholm den 30 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Frigge-
bo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören
Lekberg (s), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kind-
bom (c), Bo Hammar (v), Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m),
Ingela Mårtensson (fp), Kaj Larsson (s) och Claes Roxbergh (mp).

Särskilt yttrande

Ärendefördelningen (mom. 2)

Claes Roxbergh (mp) anför:

1 motion 1990/91:K319 har miljöpartiet de gröna begärt att talmans-
konferensen skall utreda arbetsfördelningen mellan utskotten. En ut-
gångspunkt för utredningsarbetet bör vara att ett miljöutskott med
huvudansvaret för miljöfrågorna inrättas. Den av talmanskonferensen
tillsatta riksdagsutredningen kan enligt sina direktiv komma att ta upp
frågan om utskottsindelningen. Jag utgår ifrån att så sker och att
utredningsarbetet bedrivs med beaktande av vad som anförts i motio-
nen.

Den förändring av ärendefördelningen som föreslås i detta betänkan-
de syftar till att redan under nästa riksmöte åstadkomma lättnader i
jordbruksutskottets arbetsbelastning. Jag har inte velat motsätta mig
detta förslag, även om det i vissa delar innebär att ansvaret för
miljöfrågornas beredning i riksdagen delas upp ytterligare på olika
utskott. Jordbruksutskottet har blivit ett mycket hårt arbetsbelastat

utskott, vilket har inneburit att det sällan fatt tid för en djupare samlad
bedömning av olika miljöproblem. Åtgärder måste därför vidtas som
far omedelbar effekt på utskottets arbetssituation.

Den förändring som nu föreslås bör dock betraktas som temporär i
avvaktan på ett förslag från riksdagsutredningen rörande den framtida
utskottsorganisationen. Ett sådant förslag bör innefatta inrättandet av
ett miljöutskott. Lika självklart som det i dag är att vi har ett finansut-
skott som är huvudansvarigt för finanspolitiken trots att alla utskotten
bereder budgetfrågor, eller att konstitutionsutskottet har huvudansvaret
för riksdagsfrågor som berör alla utskott, lika självklart borde det vara
att det finns ett miljöutskott som far huvudansvaret för miljöfrågorna.

1990/9LKU47

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen1

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.10,

4.6.11, 4.6.13 och 4.6.16 skall ha följande lydelse.

1990/91:KU47

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Lagutskottet skali bereda ären-
den rörande äktenskaps-, föräld-
ra-, ärvda-, handels-, jorda- eller
utsökningsbalken eller lagar som
ersätter eller anknyter till före-
skrifter i dessa balkar, i den mån
ärendena icke tillhör annat ut-
skotts beredning. Det skall vidare
bereda ärenden som gäller försäk-
ringsavtalsrätt, bolags- och före-
ningsrätt med undantag för bo-
stadsrätt, växel- och checkrätt,
skadeståndsrätt, immaterialrätt,
transporträtt, konkursrätt, inter-
nationell privaträtt samt lagstift-
ning i andra ärenden av allmänt
privaträttslig beskaffenhet. Ut-
skottet skall även bereda ärenden
om konsumentskydd, patent- och
registreringsväsendet samt utsök-
ningsväsendet.

4.i

Försvarsutskottet skall bereda
ärenden om militärt försvar, civil-
försvar och fredstida räddnings-
tjänst, ekonomiskt försvar, psykolo-
giskt försvar, kommunal beredskap
och vapenfri tjänst samt frågor om
samordning inom totalförsvaret.

4.,

Kulturutskottet skall bereda
ärenden som rör allmänna kul-
tur- och bildningsändamål, ung-
domsverksamhet, internationellt
kulturellt samarbete samt idrotts-
och friluftsverksamhet. Det skall
även bereda kyrkofrågor och
ärenden om radio och television i
den mån de icke tillhör konstitu-
tionsutskottets beredning.

Föreslagen lydelse

Lagutskottet skall bereda ären-
den rörande äktenskaps-, föräld-
ra-, ärvda-, handels-, jorda- eller
utsökningsbalken eller lagar som
ersätter eller anknyter till före-
skrifter i dessa balkar, i den mån
ärendena icke tillhör annat ut-
skotts beredning. Det skali vidare
bereda ärenden som gäller försäk-
ringsavtalsrätt, bolags- och före-
ningsrätt med undantag för bo-
stadsrätt, växel- och checkrätt,
skadeståndsrätt, immaterialrätt,
transporträtt, konkursrätt, inter-
nationell privaträtt samt lagstift-
ning i andra ärenden av allmänt
privaträttslig beskaffenhet. Ut-
skottet skall även bereda ärenden
om konsumentskydd och livsme-
delskontroll, patent- och registre-
ringsväsendet samt utsökningsvä-
sendet.

Försvarsutskottet skall bereda
ärenden om den militära och — i
den mån sådana ärenden inte till-
hör något annat utskotts beredning
— den civila delen av totalförsvar-
et samt ärenden om samordning-
en inom totalförsvaret. Det skall
även bereda ärenden om freds rädd-
ningstjänst, strålskydd, kemikalie-
kontroll och kustbevakningen.

Kulturutskottet skall bereda
ärenden som rör allmänna kul-
tur- och bildningsändamål, folk-
bildning, ungdomsverksamhet, in-
ternationellt kulturellt samarbete
samt idrotts- och friluftsverksam-
het. Det skall även bereda kyrko-
frågor och ärenden om radio och
television i den mån de icke till-
hör konstitutionsutskottets bered-
ning.

4.6.11

Utbildningsutskottet skall bere-
da ärenden om högre utbildning
och forskning, skolväsendet och
vuxenutbildning.

Utbildningsutskottet skall bere-
da ärenden om högre utbildning
och forskning samt skolväsendet.

1990/91:KU47

Bilaga 1

4.6.13

Jordbruksutskottet skall bereda
ärenden om jordbruk, skogsbruk,
trädgårdsnäring, jakt, fiske och
vattenrätt. Det skall även bereda
ärenden om naturvård samt ären-
den om miljövård i övrigt som
icke tillhör annat utskotts bered-
ning

Jordbruksutskottet skall bereda
ärenden om jordbruk, skogsbruk,
trädgårdsnäring, jakt och fiske.
Det skall även bereda ärenden om
naturvård samt ärenden om mil-
jövård i övrigt som icke tillhör
annat utskotts beredning.

4.6.16

Bostadsutskottet skall bereda
ärenden om bostadspolitiken, hy-
ra, bostadsrätt, tomträtt, bebyggel-
seplanläggning, byggnadsväsendet,
fysisk planering, expropriation,
fastighetsbildning och lantmäteri-
väsendet. Det skall även bereda
ärenden om länsförvaltningen och
rikets administrativa indelning
samt sådana kommunfrågor som
icke tillhör något annat utskotts
beredning.

Bostadsutskottet skall bereda
ärenden om bostadspolitiken, hy-
ra, bostadsrätt, tomträtt, vatten-
rätt, bebyggelseplanläggning, bygg-
nadsväsendet, fysisk planering, ex-
propriation, fastighetsbildning
och lantmäteriväsendet. Det skall
även bereda ärenden om rennä-
ringen, länsförvaltningen och ri-
kets administrativa indelning samt
sådana kommunfrågor som icke
tillhör något annat utskotts bered-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse av tilläggsbestäm-
melserna 4.6.5 och 4.6.16 1689:1058.

Jordbruksutskottets yttrande

1990/9 l:JoU5y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott m.m.

1990/9EKU47

Bilaga 2

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 beslutat bereda jord-
bruksutskottet tillfälle att avge yttrande över motioner om ärendeför-
delningen och beredningsordningen inom riksdagens utskott. De mo-
tioner som närmast berör jordbruksutskottet är K310 (v) och K319
(mp) om inrättande av ett miljöutskott, K309 (m) om omorganisation
av jordbruksutskottet till ett miljöutskott m.m. samt K314 (m) och
K316 (m) om det s.k. beredningstvånget.

Utskottet

Inledande synpunkter

Enligt jordbruksutskottets mening är det angeläget att det förs en
konstruktiv diskussion inte bara om enskilda utskotts arbetssituation
utan också om utvecklingen i stort när det gäller riksdagens arbetsbe-
lastning och vilka krav som bör ställas i fråga om riksdagens arbetsme-
toder och dess roll i den politiska processen. Ett av de akuta proble-
men för riksdagen och dess utskott är det starkt ökande antalet
motioner. Huvuddelen av de bestämmelser som i dag reglerar riksdag-
ens arbetsformer, inkl, beredningsskyldigheten, tillkom i början av
1970-talet. Sedan dess har riksdagsarbetet ökat väsentligt i omfattning
och intensitet. År 1973 t.ex. uppgick totala antalet motionsyrkanden
till ca 3 600. Vid riksmötet 1989/90 väcktes sammanlagt 12 483
motionsyrkanden, varav 8 755 under allmänna motionstiden 1990.
Därmed kan det sägas att villkoren för riksdagsarbetet radikalt föränd-
rats. Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att arbetsmetoder
och organisation måste anpassas efter den förändrade situationen. Som
närmare redovisas i det följande har den ökande arbetsbelastningen
fördelats mycket ojämnt mellan utskotten. Det är därför önskvärt att
riksdagen inför den nya mandatperioden anpassar organisation och
arbetsmetoder för att arbetsuppgifterna skall kunna lösas på ett till-
fredsställande sätt. En lösning för utskottens del kan vara att vidareut-
veckla systemet med förenklad behandling och successivt gå över till
treårsintervaller enligt de riktlinjer som redan beslutats för budgetpro-
cessen. På längre sikt måste det emellertid också ifrågasättas om det i
alla avseenden är positivt att riksdagen vid varje riksmöte har att ta
ställning till 8 000—9 000 motionsyrkanden under allmänna motions- 13

tiden och ytterligare några tusental följdmotioner. Det stora antalet

motioner tyder visserligen på en hög politisk aktivitet, men det kan
inte utan vidare påstås att det omfattande och tidskrävande motionsar-
betet leder till en fördjupad demokrati eller till en bättre beslutsgång
för riksdagen och statsmakterna i övrigt. Många motioner avser för
övrigt detaljfrågor som enligt tidigare riksdagsbeslut delegerats till
regeringen eller en viss myndighet. En stor del av motionerna väcks
med huvudsyftet att göra någon form av politisk markering och inte
för att åstadkomma några preciserade insatser från statsmakternas sida.
Ofta upprepas motioner år från år och ibland även inom loppet av
samma riksmöte. Bestämmelserna om den s.k. beredningsskyldigheten
tar emellertid ingen hänsyn till dessa förhållanden.

För många utskott innebär den höga motionsbelastningen att man
tvingas ägna en stor del av sina resurser åt rutinmässig behandling av
ständigt återkommande motionsfrågor och hindras från att utöva ett
mer aktivt kontroll- och uppföljningsarbete inom ämnesområdet. Den
begränsade resurs som utgörs av utskottets sammanträdestid är numera
otillräcklig i förhållande till arbetsvolymen. Sammanträdestiden kan av
flera skäl inte ökas i den omfattning som vore önskvärt; bl.a. sätter
gällande bestämmelser i riksdagsordningen gränser för utskottens möj-
ligheter att sammanträda. Dessutom bör det framhållas att riksdagens
ledamöter har berättigade önskemål att ägna en del av sin arbetstid åt
kontakter utanför riksdagen. Parallellt med den ökande arbetsbelast-
ningen har allmänhetens och massmedias intresse under det senaste
decenniet alltmer fokuserats på utskottens verksamhet. Detta visar sig
inte minst genom att olika intresseorganisationer gentemot utskotten
bedriver en aktiv verksamhet i form av skrivelser och önskemål om
uppvaktningar m.m. Jordbruksutskottets egna erfarenheter tyder på att
den ökade arbetsbelastningen gör det allt svårare att möta kraven på en
mer utåtriktad verksamhet i form av t.ex. uppvaktningar och utfråg-
ningar. Den stora arbetsbelastningen försvårar även den viktiga kon-
taktverksamhet som består i studieresor och myndighetsbesök inom
landet. Denna utveckling är enligt utskottets mening olycklig och
måste motverkas.

Utskottet återkommer i det följande med mer preciserade förslag när
det gäller ändringar i utskottets ansvarsområde m.m.

Jordbruksutskottets ansvarsområde och
arbetsbelastning m.m.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.13 till riksdagsordningen skall jord-
bruksutskottet bereda ärenden om jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnä-
ring, jakt, fiske och vattenrätt. Det skall även bereda ärenden om
naturvård samt ärenden om miljövård i övrigt som icke tillhör annat
utskotts beredning.

Det bör framhållas att bestämmelsen endast anger huvudområdena
inom utskottets ämnesområde. I utskottets interna arbetsordning har,
delvis som en följd av den ökande arbetsbelastningen, ämnesgrupperna
successivt specificerats och utökats. I huvudämnet jordbruk ingår
sålunda t.ex. rennäring och jordförvärvslagstiftning m.m. Som friståen-

1990/91:KU47

Bilaga 2

de ämnesgrupper behandlas vidare livsmedelskontroll inkl, dricksvat-
tenkontrollen, djurskydd, växtskydd samt forskning och utbildning
inom i princip hela beredningsområdet. Under huvudrubriken miljö-
vård förekommer ett stort antal undergrupper, såsom lagstiftning och
administration, vatten- och luftvård, buller, kemikaliekontroll, strål-
skydd, avfallshantering och internationella miljöfrågor. Vidare ansva-
rar utskottet för två ganska omfattande bilagor i budgetpropositionen,
nämligen nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet) och fjortonde
huvudtiteln (miljödepartementet).

Utskottet har med biträde av riksdagens utredningstjänst inhämtat
uppgifter om den totala arbetsbelastningen i riksdagen och dess fördel-
ning mellan utskotten under riksmötena 1987/88, 1988/89 och 1989/90.
Dessa uppgifter redovisas i underbilaga 2 till detta yttrande. Uppgifter-
na omfattar antalet yrkanden/hemställanspunkter i propositioner, följd-
motioner och fristående motioner och ger således i första hand en bild
av den kvantitativa arbetsbelastningen för varje utskott. Utredningen
visar tydligt att jordbruksutskottet de två senaste riksmötena haft den
största arbetsbelastningen av samtliga utskott. Under riksmötet 1988/89
tilldelades utskottet propositioner och motioner med sammanlagt
1 607 yrkanden av totalt 11 724 yrkanden. Under riksmötet 1989/90
var motsvarande siffror 1 783 yrkanden av totalt 14 135 yrkanden.
Med undantag av utbildningsutskottet uppvisar samtliga övriga utskott
siffror som ligger åtskilligt lägre. Jordbruksutskottets andel av den
totala arbetsbelastningen i riksdagen har under hela den angivna
treårsperioden varit som högst 13,7 % och som lägst 12,6 %.

Även i ett längre tidsperspektiv kan det konstateras att utskottets
arbetsbelastning successivt ökat. Ökningen har varit särskilt märkbar
fr.o.m. riksmötet 1987/88. Miljöfrågornas ökande betydelse i samhället
och tillkomsten av ett miljödepartement (ursprungligen miljö- och
energidepartement) är givetvis några av de faktorer som bidragit till
den ökade arbetsbördan för utskottet. När det gäller fristående motio-
ner har utvecklingen varit dramatisk. Under en femårsperiod har
antalet motioner ungefär fördubblats. De senaste tre åren (varmed
avses allmänna motionstiden 1989, 1990 och 1991) har utskottet tillde-
lats 358—451 motioner med 857—1 236 yrkanden. Den lägre siffran
hänför sig till allmänna motionstiden 1991. Den minskning som kan
konstateras i år jämfört med de två föregående åren avser så gott som
uteslutande miljömotioner. Detta sammanhänger med att regeringen
aviserat en omfattande miljöpolitisk proposition som framläggs endast
några veckor efter utgången av allmänna motionstiden. Detta ärende
blir med stor sannolikhet utskottets hittills mest omfattande ärende.
Antalet motionsyrkanden t.ex. som skall behandlas i samband med
propositionen uppgår till ca 900. Detta överstiger den genomsnittliga
arbetsbelastningen för ett utskott under ett helt riksmöte.

Även antalet reservationer till utskottets betänkanden stiger i snabb
takt. Vid riksmötet 1981/82 svarade jordbruksutskottet för 63 reserva-
tioner. Motsvarande siffra för riksmötet 1989/90 var 397. Antalet
reservationer har således mer än sexdubblats under 1980-talet.

1990/91:KU47

Bilaga 2

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka att tillgängliga
statistiska uppgifter lätt kan ge missvisande resultat om man endast
räknar antalet motioner och bortser från det totala antalet yrkanden i
motionerna. Under allmänna motionstiden 1990 innehöll de då väckta
3 761 motionerna sammanlagt 8 755 yrkanden. Jordbruksutskottet
tilldelades härav 1 192 yrkanden. Detta motsvarar 13,6 % av samtliga
yrkanden. I förhållande till den teoretiska genomsnittsbelastningen om
6,25 % har således utskottet mer än dubbelt så hög motionsbelastning
som medelvärdet anger. Dessa siffror beskriver på ett mer rättvisande
sätt utskottets arbetsbelastning och andel av totalantalet motioner. Det
bör tilläggas att motioner som innehåller ett stort antal yrkanden
kräver en extra stor arbetsinsats i form av administrativt merarbete
m.m.

I en teoretisk beräkningsmodell med en absolut jämn arbetsfördel-
ning skall som nyss antytts varje utskott erhålla en sextondei av alla
motioner, eller 6,25 %. Aven om vissa avvikelser härifrån av olika skäl
måste förekomma är det enligt utskottets mening uppenbart att arbets-
bördan i nu berört hänseende är ytterst ojämnt fördelad mellan
utskotten. Som exempel på den ojämna arbetsfördelningen kan näm-
nas att de två i motionshänseende mest arbetsbelastade utskotten,
nämligen jordbruksutskottet och utbildningsutskottet, tillsammans er-
håller mer än en femtedel av det totala antalet fristående motioner och
en fjärdedel av samtliga yrkanden. Jämfört med det utskott som vid
allmänna motionstiden 1990 tilldelades lägst antal motionsyrkanden
har jordbruksutskottet mer än åtta gånger så hög arbetsbelastning. På
grund av den ojämna arbetsfördelningen finns en uppenbar risk att
ambitionsnivån i beredningsarbetet måste anpassas efter vederbörande
utskotts arbetsbelastning och inte, vilket vore naturligare, efter varje
motions betydelse från saklig eller politisk synpunkt. Detta är givetvis
ingen önskvärd utveckling för riksdagsarbetet.

En omständighet som starkt påverkar jordbruksutskottets arbetssi-
tuation är att en stor del av ämnesområdet avser frågor som enligt
bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen kan delegeras till regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer. I 8 kap. 7 § nämns
uttryckligen t.ex. jakt, fiske, djurskydd samt natur- och miljövård. S.k.
subdelegation till vederbörande myndighet är mycket vanlig inom
utskottets ämnesområde. Inom utskottets beredningsområde finns ett
osedvanligt stort antal myndigheter och andra offentligrättsliga organ
med kompetens att utfärda detaljföreskrifter i olika ämnen. Här finns
till en början åtta centrala myndigheter som i olika lagar getts behörig-
het att utfärda generella föreskrifter och allmänna råd inom resp,
ansvarsområde (lantbruksstyreisen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, sta-
tens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk,
kemikalieinspektionen, strålskyddsinstitutet). Bland övriga myndighe-
ter m.m. inom utskottets ansvarsområde bör särskilt nämnas Sveriges
lantbruksuniversitet. Skogs- och jordbrukets forskningsråd, statens ve-
terinärmedicinska anstalt, statens maskinprovningar, statens utsädes-
kontroll, statens växtsortnämnd och centrala försöksdjursnämnden. De
motioner som remitteras till utskottet berör i stort sett samtliga nu

1990/91:KU47

Bilaga 2

angivna myndighets- och verksamhetsområden. Den omständigheten
att riksdagen i lag delegerat beslutanderätten till regeringen eller
vederbörande myndighet i en viss fråga har erfarenhetsmässigt inte
utgjort någon avhållande faktor beträffande motioner i de frågor som
omfattas av riksdagens bemyndigande. Utskottet måste med andra ord
bereda åtskilliga motioner som i själva verket tar upp rena myndig-
hetsfrågor. I vissa fall kan det t.o.m. hävdas att motioner berör enskil-
da förvaltningsärenden som åvilar vederbörande länsstyrelse eller an-
nan myndighet; t.ex. frågor om inrättande av specificerade naturreser-
vat.

Det torde kunna hävdas att jordbruksutskottet är unikt inom ut-
skottsorganisationen när det gäller antalet myndigheter och mångfal-
den av detaljföreskrifter med anknytning till utskottets beredningsom-
råde.

Det anförda innebär att beredningsarbetet vållar problem av rent
kvantitativ karaktär men också att arbetet blir både mödosamt och
tidskrävande av den anledningen att det i stor utsträckning måste
inriktas på en kontroll av de många gånger omfattande och svåröver-
skådliga detaljföreskrifter som kan vara aktuella i varje fråga.

I underbilaga 1 ger utskottet ett antal exempel på motioner som tar
upp antingen utpräglade myndighetsfrågor eller frågor om enskilda
projekt, frågor som av olika skäl inte kan anses tillhöra riksdagens
primära ansvarsområde. Motioner av typen: regler för inseminering av
ston, förbud mot tartrazin i livsmedel, förbud mot malakitgrönt i
fiskodlingar och gränsvärden för formaldehyd avser visserligen generell
normgivning. I dessa fall har riksdagen emellertid i stor enighet
delegerat beslutanderätten till de behöriga myndigheterna (i de angivna
exemplen: lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och kemikaliein-
spektionen). Ett av huvudskälen till att frågor av detta slag anses böra
handläggas på myndighetsnivå är givetvis kraven på särskilda och
djupgående kunskaper i sådana ämnesområden som t.ex. medicin och
veterinärmedicin, kemi, livsmedelshygien, bakteriologi, m.m. När det
gäller motioner av typen skydd för naturområdena Merasjoki, Kinner-
puska, Gullhögsflon, Kindlaområdet eller inrättande av en uppföd-
ningsanläggning för knubbsäl i Nordanstigs kommun krävs bl.a. ingå-
ende kunskaper om lokala och regionala förhållanden av skiftande
slag. Dessa kunskaper finns i första hand hos statens naturvårdsverk
samt berörda länsmyndigheter och kommuner. Utskottet vill i detta
sammanhang särskilt understryka att riksdagens partier i samband med
behandlingen av lagstiftningsärenden så gott som aldrig har några
invändningar mot de lagbestämmelser som föreskriver att detaljföres-
krifter i olika ämnesområden skall meddelas av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.

Utskottet vill vidare framhålla att en noggrann och omsorgsfull
saklig beredning i utpräglade myndighetsfrågor rimligtvis kräver att
utskottet har ett lika fullständigt beslutsunderlag som de myndigheter
som tilldelats uppgiften att behandla samma frågor. En genomläsning
av utskottets uppräkning i underbilaga 1 ger omedelbart vid handen
att denna behandlingsmetod är praktiskt ogenomförbar med nuvarande
2 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 47

1990/91:KU47

Bilaga 2

utskottsorganisation. Den kräver i själva verket att utskottens kanslier
organiseras mera som statliga myndigheter med betydligt större perso-
nal- och utredningsresurser än vad som nu är fallet. Det har dock
knappast varit avsikten att riksdagen skulle arbeta på det sätt som nu
anges. Riksdagen måste i huvudsak ägna sina resurser åt att behandla
mer övergripande frågor om lagstiftning, budgetberedning och de
politiska kraven på samhällsutvecklingen i stort. Enligt utskottets
mening är det därför ofrånkomligt att utskotten i flertalet detaljfrågor
måste avstå från sakbehandling och hänvisa till att beslutanderätten
delegerats till regeringen eller vederbörande myndighet. Det bör också
framhållas att den ledamot som överväger att väcka motioner i angivna
frågor har möjlighet att åstadkomma en snabbare och enklare behand-
ling av ämnet genom att ställa en fråga eller interpellation till vederbö-
rande statsråd.

Utskottet har givetvis strävat efter att anpassa sina arbetsmetoder och
sin arbetsinsats efter den starkt ökande ärendebelastningen. Under
riksmötet 1989/90 höll utskottet 50 sammanträden med en total sam-
manträdestid av 112,5 timmar. Under samma riksmöte var den totala
sammanträdestiden för utskotten 987 timmar. Sammanträdestiden för
de olika utskotten varierade mellan som lägst 34 timmar och som
högst 112,5 timmar. Medelvärdet är ca 60 timmar (se underbilaga 3).
Jordbruksutskottets sammanträdestid överstiger således betydligt de ge-
nomsnittliga siffrorna för utskottsorganisationen. Trots det har utskott-
et, på grundval främst av erfarenheterna från de tre senaste åren,
tvingats konstatera att det i praktiken är omöjligt att upprätthålla en
hög ambitionsnivå i beredningsarbetet utifrån den förutsättningen att
samtliga eller huvuddelen av de fristående motionerna skall kunna
sakbehandlas under varje riksmöte. Arbetsvolymen har därmed i en
viss mening blivit ohanterlig. Som utskottet inledningsvis anfört utgör
utskottets sammanträdestid av olika skäl en begränsad resurs. Ett av
dessa skäl är att riksdagsledamöterna har berättigade önskemål att ägna
en del av sin arbetstid åt kontakter utanför riksdagen. Enligt utskottets
erfarenheter är den tillgängliga sammanträdestiden numera otillräcklig
i förhållande till arbetsvolymen. Som en konsekvens av detta har
utskottet tvingats införa ett system som innebär att uppvaktningar och
utfrågningar i huvudsak sker utom sammanträde; de förläggs därmed
normalt till onsdagar och ofta samtidigt med arbetsplenum i kamma-
ren.

Det kan numera enligt utskottets mening ifrågasättas om utskottsor-
ganisationen är ändamålsenlig eller över huvud taget inrymmer till-
räcklig kapacitet för att varje år bereda de 8 000—9 000 motionsyrkan-
den som väcks under allmänna motionstiden. I vart fall kan det påstås
att många utskott måste använda en oproportionerligt stor del av sina
resurser på rutinmässig motionsbehandling. I olika sammanhang har
förordats att riksdagsarbetet bör inriktas mot ett mer aktivt och utveck-
lat kontroll- och uppföljningsarbete. De utskott som har en hög
arbetsbelastning har dock begränsade möjligheter att med oförändrad
arbetsfördelning och oförändrade arbetsmetoder tillgodose dessa önske-

1990/91:KU47

Bilaga 2

mål. Den höga arbetsbelastningen kan också innebära att utskotten får
svårt att upprätthålla den värdefulla kontaktverksamhet som äger rum
i samband med studieresor och myndighetsbesök m.m. inom landet.

Bl.a. av de skäl som nu redovisats har utskottet beslutat att fr.o.m.
innevarande riksmöte ändra sina arbetsmetoder. Beslutet innebär att
fristående motioner i varje ämnesgrupp i princip sakbehandlas endast
en gång under valperioden. I övrigt behandlas motionerna på ett
förenklat sätt med en formaliserad motivering som i huvudsak endast
anknyter till t.ex. tidigare ställningstaganden och där eventuella reser-
vationer ersätts med särskilda yttranden. Även om denna behandlings-
metod till stor del framtvingats av den ohanterliga arbetsvolymen finns
det enligt utskottets mening flera andra skäl som talar för att motioner-
na behandlas i treårsintervaller. Denna ordning har tidigare förordats
av konstitutionsutskottet i ett betänkande om riksdagens arbetsformer
(KU 1987/88:43). På vissa områden, t.ex. forskningen, framläggs nume-
ra en proposition vart tredje år. När det gäller budgetprocessen har
riksdagen beslutat att de statliga myndigheterna successivt skall gå över
till en treårig budgetcykel som bygger på en fördjupad anslagsframställ-
ning vart tredje år och som syftar till en resultatorienterad styrning av
verksamheten (FiU 1987/88:30). Det viktigaste inslaget i denna bud-
getprocess är att en myndighets hela verksamhetsområde skall under-
kastas en fördjupad redovisning och prövning vart tredje år. Det är
enligt utskottets mening naturligt att framför allt de motioner som
berör myndigheternas verksamhet behandlas på motsvarande sätt. Ett
annat starkt motiv för den angivna arbetsmetoden är att den möjliggör
ett mer selektivt arbetssätt; i stället för att rutinmässigt upprepa argu-
menten i regelbundet återkommande frågor kan sammanträdestid och
övriga resurser koncentreras till de frågor som av politiska eller sakliga
skäl kräver en mer ingående behandling. Som exempel kan nämnas att
utskottet under föregående riksmöte gjorde en mycket utförlig behand-
ling av motioner om bioteknik och genteknik (1989/90:JoU9). Detta
skedde i viss mån på bekostnad av några andra ämnesområden, som
till skillnad från genteknikfrågorna behandlats vid flera tidigare tillfäl-
len. Under hösten 1990 har utskottet fortsatt att tillämpa denna arbets-
metod och gjort en fördjupad behandling av bl.a. frågor om livsme-
delskontroll, djurskydd och strålskydd. Även detta har till stor del
möjliggjorts av den förenklade hanteringen i vissa övriga ämnesgrup-
per som behandlats två eller flera gånger tidigare under innevarande
valperiod eller avser frågor som delegerats till viss myndighet.

Det s.k. beredningstvånget

Vad först beträffar utskottets beredningsarbete i de betänkanden som
anges i remitterade motioner vill utskottet ta tillfället i akt att redovisa
vilka överväganden som kan ligga bakom ett beslut om förenklad
hantering av motioner. Som ovan anförts behandlar utskottet ofta
motioner i frågor där beslutanderätten genom delegation och subdele-
gation överlämnats till regeringen eller behörig myndighet. Gemen-
samt för dessa ärenden är att riksdagen i stor enighet inrättat speciella

1990/91:KU47

Bilaga 2

myndigheter för vissa verksamhetsområden och i lagstiftningen före-
skrivit att det ankommer på regeringen eller myndighet som regering-
en bestämmer att meddela erforderliga detaljföreskrifter i ett visst
ämne. Ett beslut om förenklad hantering kan vidare grundas på det
förhållandet att utskottet tidigare under mandatperioden framlagt ett
mer utförligt betänkande i ämnet eller att t.ex. en proposition i ämnet
förväntas inom en relativt snar framtid och frågan därvid kan bli mer
ingående behandlad.

När det gäller t.ex. betänkandet om livsmedelskontrollen
(1990/91 :JoU5) har utskottet av flera skäl beslutat om en fördjupad
behandling av motioner om importkontroll av livsmedel. Återstående
motioner i angivna betänkande, som behandlats på ett förenklat sätt,
berör huvudsakligen frågor som i lag delegerats till regeringen eller
behörig myndighet, i detta fall statens livsmedelsverk. Vad särskilt
beträffar en motion om campylobacter i kyckling vill utskottet fram-
hålla att riksdagen i livsmedelslagen (1971:511) föreskrivit att livsmedel
som saluhålls ej far ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i
övrigt att det kan antas vara skadligt att förtära, smittförande eller
eljest otjänligt till människoföda (5 §). För att uppnå denna målsätt-
ning har riksdagen i vissa övriga bestämmelser i lagen bemyndigat
regeringen resp, livsmedelsverket att meddela olika typer av föreskrif-
ter om hanteringen av livsmedel från bl.a. hälsosynpunkt. För tillsyn,
undersökning och kontroll av kött gäller särskilt stränga regler. I
samband med behandlingen presenterades för utskottet en PM som gav
vid handen att frågan om campylobacter i kyckling blivit föremål för
stor uppmärksamhet och konkreta åtgärder från berörda myndigheter
och forskningsorgans sida och dessutom föranlett frivilliga insatser
inom branschen. En motion om campylobacter i kyckling är således
ett belysande exempel på en fråga där beslutanderätten delegerats till
en viss myndighet och som dessutom förutsätter vissa specialistkunska-
per i bl.a. bakteriologi och livsmedelshygien. En annan av de motioner
som behandlades på ett förenklat sätt avsåg bl.a. användningen av
tartrazin som sötningsmedel i livsmedel. Härvidlag gäller enligt 7 §
livsmedelslagen och tillhörande bestämmelser i livsmedelsförordningen
att livsmedelsverket far meddela föreskrifter om godkännande av livs-
medelstillsatser. Utskottet har kunnat konstatera att livsmedelstillsatsen
tartrazin enligt livsmedelsverkets detaljföreskrifter endast godkänts för
användning i cocktailkörsbär och vissa alkoholessenser m.m. med en
högsta tillåtna halt av 0,2 gram per kg resp. 0,5 gram per liter.
Användningen av tartrazin som sötningsmedel kan därför inte anses
vara av den digniteten att den bör föranleda något ingripande från
riksdagens sida.

Genom de ovan angivna bestämmelserna i livsmedelslagen har riks-
dagen således vidtagit erforderliga åtgärder inom sitt primära kun-
skaps- och ansvarsområde, nämligen lagstiftningsområdet. Utskottet vill
med det anförda inte utesluta att även en delegationsfrå-
ga/myndighetsfråga i något fail kan eller bör bli föremål för ett initiativ
från riksdagens sida. Normalt bör det dock i ett fall som det förevaran-
de vara tillräckligt om det berörda utskottet har tillgång till informa-

1990/91:KU47

Bilaga 2

tion som utvisar att tillsyn och kontroll på myndighetsnivå fungerar i
huvudsak enligt riksdagens intentioner och att inga allvarligare pro-
blem föreligger från t.ex. folkhälsosynpunkt. Enligt utskottets mening
skulle det framstå som motsägelsefullt om riksdagen utan att beakta
tidigare riksdagsbeslut om delegation och subdelegation ägnade en
alltför stor del av sina resurser åt denna typ av frågor. I övrigt hänvisas
till exemplen på detaljfrågor i bilaga 1 och till vad utskottet anfört i
föregående avsnitt om riksdagens befattning med olika myndighetsfrå-
gor m.m.

När det gäller de formella bestämmelserna om den s.k. berednings-
skyldigheten far utskottet anföra följande. I 4 kap. 3 § regeringsformen
anges att ärende som väcks av regeringen eller riksdagsledamot före
avgörandet bereds av utskott, om ej annat är bestämt i regeringsfor-
men. Enligt 4 kap. 1 § riksdagsordningen skall motion för beredning
hänvisas till utskott. När dessa bestämmelser tillkom var, som utskottet
inledningsvis påpekat, det totala antalet motionsyrkanden i riksdagen
ca 3 600. Riksmötet 1989/90 väcktes sammanlagt 12 483 motionsyrkan-
den.

Några närmare författningsregler om innebörden av utskottens be-
redning finns ej. Av ordalydelsen i de ovan angivna bestämmelserna
jämfört med 5 kap. 10 § riksdagsordningen kan endast den slutsatsen
dras att utskottet skall avge betänkande över en viss motion i sådan tid
att ärendet kan avgöras före utgången av kalenderåret närmast efter det
då motionen väcktes. Termen "beredningstvång" är således i viss mån
missvisande. Någon allmän skyldighet för utskotten att ge berednings-
arbetet en viss inriktning eller omfattning kan ej utläsas av bestämmel-
serna. Däremot kan bestämmelserna sägas innefatta en rätt för utskot-
ten att vid behov erhålla information av statliga myndigheter m.fl. Den
verksamhet i utskotten som innefattas i begreppet beredning och som
ligger till grund för utskottets ställningstagande till en viss fråga behö-
ver för övrigt inte redovisas utåt. Utskottens sammanträden är i prin-
cip slutna, dock med undantag för offentliga utskottsutfrågningar.
Varje utskott måste på eget ansvar avgöra i vilken utsträckning dess
beslut behöver motiveras. Det bör framhållas att det även i betänkan-
den som mer utförligt behandlar motioner m.m. förekommer att vissa
motioner avstyrks med en formaliserad eller kortfattad motivering
eller utan någon motivering. Motioner som (i likhet med motioner om
åtgärder mot campylobacter i kyckling och andra myndighetsfrågor på
livsmedelskontrollens område) ej tillhör riksdagens primära ansvars-
område avstyrks sålunda ibland av det skälet att riksdagen delegerat
beslutanderätten till regeringen eller vederbörande myndighet (se t.ex.
1988/89:UbUl). Likaså är det vanligt inom utskottsorganisationen att
en viss motion avstyrks enbart med hänvisning till att samma motion
behandlats vid ett eller flera tillfällen tidigare. Det förekommer för
övrigt inte så sällan att yrkandena i en fristående motion återkommer
en eller flera gånger under samma riksmöte antingen som upprepning
av en icke behandlad motion eller som följdmotion till en proposition.
Som framgår av utskottets redovisning i föregående avsnitt är arbets-
metoden med förenklad behandling nödvändig på grund av den höga

1990/9LKU47

Bilaga 2

arbetsbelastningen, men det finns också flera skäl i övrigt som starkt
talar för att fristående motioner behandlas i treårsintervaller. Denna
arbetsmetod har som nämnts ovan förordats av konstitutionsutskottet
(KU 1987/88:43 s. 15), och den ligger dessutom väl i linje med
riksdagens beslut om treåriga budgetcykler för de statliga myndigheter-
na med en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Från de
enskilda motionärernas synpunkt kan det också vara en fördel att veta
att en viss fråga normalt prövas tämligen noggrant åtminstone en gång
per valperiod. Enligt utskottets mening bör detta kunna uppväga de
eventuella nackdelarna med förenklad behandling av samma fråga vid
övriga tillfällen under valperioden.

Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att beredningsskyklighe-
ten inte kan ges en annan eller vidare innebörd än att det som ett
minimikrav åligger utskotten att i betänkandet — med eller utan
motivering — föreslå ett visst ställningstagande till motionen från
riksdagens sida. Ett starkt skäl för ett selektivt beredningsarbete är för
övrigt också den omständigheten att en stor del av de fristående
motionerna väcks med huvudsyftet att göra någon form av politisk
markering och inte i första hand för att åstadkomma förändringar i
lagstiftningen eller andra specificerade åtgärder från statsmakternas
sida. I dessa fall är med andra ord själva väckandet av motionen det
primära syftet och utskottsbehandlingen av underordnat intresse. Det
bör också framhållas att 4 kap. 9 § riksdagsordningen kan tolkas som
att kammaren har det yttersta ansvaret för beredningen av ett visst
ärende. Av bestämmelsen framgår att en minoritet i kammaren kan
besluta att ärendet återförvisas till utskottet för ytterligare beredning.
Emellertid har metoden med förenklad hantering tillämpats av utbild-
ningsutskottet sedan riksmötet 1988/89 och av jordbruksutskottet sedan
riksmötet 1990/91. Något yrkande om återförvisning har utskottet
veterligt ej framställts i anslutning till behandlingen av betänkanden
med förenklad motionsbehandling. Härmed får det anses att kamma-
ren godkänt den ifrågavarande behandlingsmetoden.

Utskottets förslag

Som utskottet anfört i det föregående har arbetsbelastningen i riksda-
gen ökat kraftigt, särskilt när det gäller antalet motioner. Den ökade
arbetsbelastningen har fördelats mycket ojämnt mellan utskotten. Un-
der det senaste decenniet har endast marginella förändringar vidtagits i
de bestämmelser som reglerar ärendefördelningen mellan utskotten.
Inom regeringskansliet har betydligt större organisatoriska förändring-
ar skett. Enligt utskottets mening är det önskvärt att utskottsorganisa-
tionen på ett bättre sätt anpassas till den ökade arbetsbelastningen.
Frågan om mer genomgripande reformer i detta avseende ligger utan-
för utskottets ansvarsområde. Som närmare framgår av det följande har
utskottet emellertid förutsatt att den ökade arbetsbelastningen i riksda-
gen bör ge anledning till överväganden om ändringar i utskottsorgani-
sationen på både längre och kortare sikt.

1990/91:KU47

Bilaga 2

Inom utskottet råder stor enighet om att den ohanterliga arbetsvoly-
men kräver ändringar i utskottets beredningsområde. Ingående övervä-
ganden har gjorts om olika alternativa lösningar. Utskottets arbetsvo-
lym är i och för sig av den storleksordningen att det framstår som
motiverat att dela utskottet i ett miljöutskott och ett utskott som i
huvudsak ansvarar för de areella näringarna jämte djurskydd, livsme-
delskontroll och vissa forskningsfrågor m.m. Miljöfrågorna motsvarar
redan i dag ca 50 % av utskottets totala arbetsinsats. Det finns
anledning att förmoda att dessa frågor under överskådlig framtid
kommer att engagera både allmänheten och de politiska organen i en
oförminskad eller t.o.m. ökande omfattning. Om miljöskyddskommitt-
éns arbete (dir. 1989:32) resulterar i en mer samlad miljölagstiftning
(miljöbalk) kommer utskottets ansvarsområde automatiskt att omfatta
fler författningar än för närvarande. Till framtidsbilden hör också det
faktum att kommande regeringsförslag om EES-avtalet och över huvud
taget de europeiska integrationsfrågorna kommer att ställa stora krav
på riksdagen och berörda delar av utskottsorganisationen.

Det finns skäl som talar både för och emot inrättandet av ett särskilt
miljöutskott. Miljöfrågor — eller närliggande frågor — av skiftande
slag handläggs för närvarande i flera utskott, t.ex. utrikesutskottet,
socialutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och bostadsutskottet.
Arbetsmiljöfrågorna handläggs i arbetsmarknadsutskottet och vissa frå-
gor om miljöfarliga transporter liksom räddningstjänstfrågor m.m.
behandlas i försvarsutskottet. En ökad samordning skulle givetvis inne-
bära vissa fördelar. Det faktum att miljöfrågorna blivit alltmer interna-
tionella till sin karaktär talar också till förmån för ett mer specialiserat
utskott som har resurser att fördjupa sig i bl.a. dessa aspekter på
miljöfrågorna. Det finns å andra sidan anledning att förmoda att ett
miljöutskott som hanterade samtliga miljöfrågor skulle få en mycket
hög arbetsbelastning. Det bör nämnas att det inom miljöpolitiken för
närvarande finns en strävan att decentralisera ansvaret för miljöfrågor-
na och integrera miljöarbetet i olika sektorer, den s.k. sektorsprinci-
pen (se t.ex. direktiven till utredningen om naturvårdsverkets uppgifter
och organisation—dir. 1990:67). Ett ökat sektorsansvar och en ökande
decentralisering kan bidra till att stärka miljöarbetet på alla nivåer i
samhället. Sektorisering och decentralisering bör givetvis också innebä-
ra att miljöfrågorna beaktas inom hela utskottsorganisationen. Dessa
strävanden bör dock inte i sig utgöra något hinder mot att det inrättas
ett utskott som har huvudansvaret för de övergripande miljöfrågorna,
varmed utskottet avser främst miljölagstiftningen, miljövårdens organi-
sation och skyddet av naturresurserna i stort.

Frågan om en omorganisation av jordbruksutskottet bör bedömas i
både ett kortare och längre tidsperspektiv. På längre sikt förutser
utskottet en utveckling som innebär att miljö- och naturresursaspekter-
na får en ännu större betydelse än i dag. Ökade krav kommer med
stor sannolikhet att ställas på hushållningen med naturresurser i ali
verksamhet som påverkar naturtillgångarna luft, mark, vatten och
ekosystemet i sin helhet. Efter hand som jordbruksnäringen avregleras
och marknadsanpassas i enlighet med riksdagens beslut om livsmedels-

1990/9EKU47

Bilaga 2

politiken kan det vidare finnas anledning att behandla denna näring
på samma sätt som andra näringar, särskilt när det gäller de näringspo-
litiska aspekterna. Det anförda innebär att utskottet på något eller
några års sikt kan tänka sig en mer genomgripande omorganisation
som innebär att miljö- och naturresursfrågorna lyfts fram. Detta kan
ske genom att ett nytt utskott inrättas eller genom att bl.a. jordbruks-
frågorna överförs t.ex. till näringsutskottet. Så till vida ansluter sig
utskottet till synpunkterna i motion K309 men också till motionerna
K310 och K.319. I en sådan omorganisation bör det nya, alternativt
omorganiserade, utskottet erhålla benämningen miljöutskottet eller
någon annan lämplig benämning.

Utskottet föreslår att en utredning görs om en mer genomgripande
omorganisation i enlighet med utskottets synpunkter ovan. I en sådan
utredning bör också behovet av eventuella ändringar i övrigt av
utskottsorganisationen kunna närmare övervägas.

Med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation måste vissa
ändringar i ärendefördelningen genomföras med verkan redan fr.o.m.
nästa mandatperiod och senast vid årsskiftet 1991-1992. Härvidlag har
utskottet beslutat förorda ett alternativ som innebär att utskottet med
oförändrad beteckning som jordbruksutskott tills vidare behåller an-
svaret för två större block av ärenden: de viktigaste areella näringarna
samt de övergripande miljöfrågorna. I enlighet härmed bör ett antal
mindre ämnesgrupper överföras till andra utskott. Gemensamt för
dessa ämnesgrupper är att de är relativt väl avgränsade och har vissa
beröringspunkter med det mottagande utskottets ämnesområde. I valet
av mottagande utskott bör man undvika att flytta problemen med för
hög arbetsbelastning från ett utskott till ett annat. Detta kan möjligen
på kort sikt utgöra ett hinder mot stora förändringar i jordbruksutskot-
tets beredningsområde. Det blir dock en icke oväsentlig lättnad om
ärendegrupper motsvarande ca 20 % av antalet fristående motioner
överförs till andra utskott.

Utskottets förslag innebär att följande omfördelningar bör göras.
Mottagande utskott anges inom parentes.

Rennäringsfrågor (BoU), jordförvärvslagstiftning (BoU), livsmedels-
kontroll (LU), utbildning och forskning (UbU), kemikaliekontroll
(NU, alternativt FöU), avfallshantering/renhållningslagen (NU, alterna-
tivt BoU), strålskydd (NU, alternativt FöU) samt vattenrätt (BoU).

Jordbruksutskottet behåller således ansvaret för de areella näringar-
na jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske, vilka samtliga har
betydelse för hushållningen med naturresurser m.m. I gengäld renod-
las huvudämnet miljövård genom att några väl avgränsade delområden
överlämnas. Gemensamt för dessa är att de har nära samband med
industriella frågor och i viss mån även räddningstjänstfrågor resp,
bebyggelseplaneringsfrågor.

Av ovanstående ämnesgrupper har samtliga utom jordförvärvslag-
stiftning och vattenrätt direkt anknytning till vissa anslagspunkter i
budgetpropositionen, nionde resp, fjortonde huvudtiteln. Det förutsätts
att motsvarande punkter i budgetpropositionen också överförs till det
mottagande utskottet.

1990/9l:KU47

Bilaga 2

Stockholm den 14 mars 1991

På jordbruksutskottets vägnar

1990/91:KU47

Bilaga 2

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg
(s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt
(s), Bengt Rosén (fp), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar
Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika
Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Carl G
Nilsson (m) och Dag Ericson (s).

Exempel på myndighetsfrågor resp, frågor om enskilda projekt som de
senaste åren blivit föremål för motioner vid ett eller flera tillfällen. Det
gäller bl.a. frågor som delegerats i lag till en speciell myndighet eller
av annan anledning inte kan anses tillhöra riksdagens primära ansvars-
område.

Åtgärder mot rotsnurr hos barrträdsplantor, förbud mot malakit-
grönt i fiskodlingar, krav att nätmaskorna i torsknät ej understiger 10
cm, krav att kalvar och grisar skall ha di eller mjölk/mjölkersättning
upp till 10 resp. 6 veckors ålder, krav att kalvar och grisar för vidare
uppfödning ej får sammanföras från mer än tre ursprungsbesättningar,
rätt för alla grisar att vistas ute och böka i jorden, krav att kalvar och
grisar för vidare uppfödning ej far transporteras längre sträckor än 50
km, regler för inseminering av ston, datummärkning av chokladpro-
dukter, åtgärder mot campylobacter i kyckling, krav att naturfräm-
mande konserveringsmedel skall avskaffas inom två år, krav att gamla
konserveringsmetoder återinförs, förbud mot tartrazin som sötningsme-
del, förbud mot aluminiumsulfat i vattenreningsverken, krav att miljö-
och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga rapporte-
ringen till länsstyrelserna om analysresultat av dricksvatten i kommu-
nen, gränsvärden för formaldehyd, åtgärder mot användning av PCB,
PVC, toxafen, dioxiner och dibensofuraner, förbud mot nonylfenol,
trikloretan och miljöfarliga tensider, regler för företagare över 55 år i
kylbranschen, användning av kvicksilver inom kloralkaliindustrin, be-
gränsning av utsläppen från krematorierna, forskning om vattendra-
gen, forskning om getnäringen, etablera en ekologisk forskningsstation
vid Laisälven, krav att deponigas skall utvinnas och utvinningen vara
genomförd inom ett år från riksdagens beslut, förbud mot avfackling
av deponigas, krav att lakvatten från avfallstippar skall tas om hand i
anslutning till tippen, krav på speciell bevakning av de tippar som
innehåller aska och slagg från sopeldning, krav att källsorterade sopor
som kan komposteras återförs till odlingsmark, uppförande av renings-
verk vid Tagenetippen som pilotprojekt, inrätta en besöksanläggning
vid Tåkern, inrätta vissa marina reservat, återställa den ursprungliga
miljön i Merasjoki och Kinnerpuska, inrätta en forsknings- och upp-
födningsanläggning för knubbsäl i Blekinge, inrätta en uppfödningsan-
läggning för vikare i Nordanstigs kommun, skydd för myr- och våt-
marksområdena Tönningflon och Gullhögsflon, inrätta naturreservat i
Kindlaområdet, bidrag till vargstängsel, förbud mot pilbågsjakt, förbud
mot blyhagel. Ytterligare exempel kan anföras.

1990/91:KU47

Underbilaga 1

1990/91:KU47

Underbilaga 2

o
r-

o-
OJ

IO,

O'
r-

■*r
oj

o
©

•— l/~,
O1 —
— OJ

10
o
r-

CO CO ©
tu
OJ

CO	OC	OJ	CO
	o>	OJ	©
		OJ	io
©	Os	V)	cO
	io	©	r-,
		CO	Os
ro,	s	OJ
OJ	s	o,	co
		CO	oc
OJ		&	OJ
	OJ	&
	—'	•^r

	OJ	to,	r-
	CO	o>	oc
		co	O'
oc	oc	CO	Ch
	©	00
		io,	TF

	CO		©
»—■	o	«O)	OJ
		OJ
S©	io.	■^r	O-
	oc		CO
		CO	o>

co io, rt
r- rj- —
co r-

o o co
'Tt — C*'.
— o)

o- © — c

10 OJ »O,
OJ OC

r- K', — os
OJ rt o
— OJ

r~
©

OJ co

OJ »O

lO
CO

s

lo m O' o-

oj co r- c-

— — rf

3
O rr,
oj o,

co
■'t

CO
CO

Os ©

Os Os
r— Tt

'3-
-d-

Os
r-
OJ

OC IO
O- ©

W, Os
rt Ö\

Os «O,
CO OC

Motionsyrkanden 353 384 684 318 160 508 226 520 565 376 1 146 825 1 185 525

Totalt (hemställanspunkter

+ motionsyrkanden) 392 510 729 396 178 566 370 579 646 502 1 345 1 013 1 314 687

Utskottens sammanträdestider

	1987/88	1988189	1989190
KU	150.00	100.00	64.30
FiU	62.30	68.00	64.00
SkU	54.00	43.30	54.00
JuU	35.30	21.(K)	34.00
LU	33.30	40.30	42.30
UU	94.30	96.30	107.00
FöU	70.00	37.00	44.00
SfU	35. (X)	42.00	44.00
SoU	47.00	41.30	46.00
KrU	42.30	41.30	44.00
UbU	80.30	70.00	78.30
TU	48.00	49.00	42.00
JoU	81.00	81.(X)	112.30
NU	86.00	76.00	74.(X)
AU	67.00	55.30	72.00
BoU	52.00	48.30	64.00
	1 039.00	911.30	987.00

1990/91:KU47

Underbilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande

1990/9 l:UbU3y

Förenklad behandling av motioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att avge
yttrande över motionerna 1990/91:K314 och 1990/91:K316 när det
gäller förenklad behandling av motioner.

1990/91:KU47

Bilaga 3

Utskottet

Utbildningsutskottets arbetsområde m.m.

Utbildningsutskottet skall bereda ärenden om

-högre utbildning och forskning: universitet, högskolor, forsknings-
råd, forskningsinstitut, Kungl. biblioteket m.m.

-skolväsendet: grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbild-
ning, särskola, specialskola, sameskoia, svenskundervisning för in-
vandrare, svenskundervisning i utlandet, fristående skolor m.m.

-övrig vuxenutbildning/folkbildning: studieförbund, folkhögskolor
m.m.

Enligt utbildningsutskottets arbetsordning daterad den 11 oktober 1988
skall även minoritetens (minoriteternas) förslag till riksdagsbeslut (re-
servation eller avvikande mening) liksom särskilt yttrande föreligga vid
justeringsti 1 Ifallet, om inte annat särskilt har överenskommits.

Utbildningsutskottets arbetsbelastning

Utbildningsutskottets arbetsbelastning har successivt ökat sedan början
av 1980-talet. Under riksmötet 1981/82 behandlade utskottet 463 yr-
kanden i motioner. Under de senaste fem riksmötena har antalet av

utbildningsutskottet behandlade motionsyrkanden varit:

-för riksmötet 1985/86: 810

1990/91:KU47

Bilaga 3

-för riksmötet 1986/87

040

-för riksmötet 1987/88

033

-för riksmötet 1988/89

224

-för riksmötet 1989/90

504

Några av de motioner som redovisats som behandlade under ett visst
riksmöte har väckts under ett föregående riksmöte.

Utifrån statistik som utredningstjänsten tillhandahållit kan konstateras
att utbildningsutskottet genomsnittligt erhållit ungefär en åttondel av
samtliga motionsyrkanden under riksmötena 1987/88, 1988/89 och
1989/90.

Förenklad behandling av motioner i vissa fall

Det ankommer ytterst på varje utskott att på eget ansvar bestämma hur
det vill motivera sina beslut. Frågan om utskottens beredning av
motioner regleras i 4 kap. 1 § samt 5 kap. 10 § riksdagsordningen.
Av bestämmelserna framgår endast att utskott skall avge betänkande
över en viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången
av kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes.

Att antalet motioner remitterade till utbildningsutskottet kraftigt ökat
sedan mitten av 1980-talet har lett till att utskottet måst ompröva sina
arbetsformer. Utskottet har således för mandatperioden 1988/89—
1990/91 beslutat att behandla fristående motioner inom ett visst myn-
dighets- eller frågeområde mera ingående endast en gång per valperiod
(arbetsordning den 11 oktober 1988). Det betyder att motsvarande nya
motioner behandlas på ett förenklat sätt med en motivering som i
flertalet fall knyter an till tidigare ställningstaganden i utskottet. Even-
tuella reservationer ersätts därvid som regel med särskilda yttranden,
vari hänvisas till tidigare reservationer i ärendet. Exempel på förenklad
behandling av ärenden, som tidigare under mandatperioden varit före-
mål för utskottets beredning, framgår av bilaga 1.

Riksdagen har beträffande budgetprocessen beslutat att de statliga myn-
digheterna successivt skall gå över till en treårig budgetcykel som
bygger på en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Sedan länge
framläggs en forskningspolitisk proposition vart tredje år. Av utskottets
arbetsordning framgår att utskottet i enlighet härmed mera ingående
skall behandla högskole- och forskningsfrågor under valperiodens and-
ra riksmöte. Under valperiodens första och tredje riksmöten har ut-
bildningsutskottet när det gäller forskningsmotioner och i viss mån
högskolemotioner vidareutvecklat systemet med förenklad behandling
av motioner och hänvisat till att fördjupad behandling av högskole-
och forskningsfrågor sker under valperiodens andra riksmöte. I bilaga
2 redovisas exempel på behandling under en mandatperiods första
riksmöte av forskningsfrågor, vilka i enlighet med utskottets beslut
skall bli föremål för en fördjupad behandling under mandatperiodens

andra riksmöte. Bedömningar i sak av enskilda forskningsärenden far 1990/91:KU47

anstå tills ett samlat förslag för hela forskningsområdet lagts fram för Bilaga 3

riksdagen. Även i dessa ärenden ersätts som regel eventuella reservatio-
ner med särskilda yttranden.

Syftet med en på så sätt förenklad behandling av högskole- och
forskningsfrågor är självfallet att utskottet under valperiodens första
och tredje riksmöten skall kunna koncentrera sin tid och sina krafter
på frågor som kräver en mer ingående behandling under dessa riksmö-
ten, dvs. frågor om folkbildningen och det offentliga skolväsendet.

Slutligen förekommer relativt ofta motioner i frågor, som det ankom-
mer på annan än riksdagen att avgöra då myndighet fatt ett bemyndi-
gande att fatta beslut i ärendet. Motioner som inte går ut på ett
återkallande av bemyndigandet, utan i stället syftar till att riksdagen
själv skall fatta beslut i ett ärende av denna typ, brukar utskottet
redovisa på ett förenklat sätt i en tabell, varefter de samlat avstyrks
med en upplysning om sakförhållandet. Exempel på förenklad behand-
ling av motioner av detta slag framgår av bilaga 3. Denna motionstyp
har som regel inte föranlett reservation.

Sammanfattningsvis vill utbildningsutskottet konstatera att villkoren
för riksdagsarbetet under den senaste tioårsperioden på grund av den
ökande arbetsvolymen i grunden förändrats. Den samlade sammanträ-
destiden för ett utskott under ett riksmöte kan inte utökas hur mycket
som helst. Det finns en gräns. Den arbetsmetod som utskottet här
redovisat har varit en förutsättning för att utskottet skall kunna ägna
erforderlig tid åt de väsentliga utbildnings- och forskningsärenden som
under den senaste mandatperioden remitterats till utbildningsutskottet.
Det förhållandet att ledamöterna i ett utskott i ökad utsträckning
knyter särskilda yttranden till utskottets betänkanden i stället för
reservationer innebär i sin tur att arbetet i kammaren underlättas och
koncentreras på huvudfrågor.

Stockholm den 26 mars 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Ann-Cathrine
Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Ingvar
Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Berit Löfstedt (s), Birger Hagård
(m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c),
Björn Samuelson (v), Eva Goes (mp), Ewa Hedkvist Petersen (s),
Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s) och Ulf Melin (m).

Utdrag ur 1990/9 l:UbUl om vissa skolfrågor

1990/91:KU47

Bilaga 3

Tidigare under mandatperioden behandlade frågor i
övrigt

Slutligen tar utskottet upp övriga frågor som behandlats tidigare under
mandatperioden. Motionsyrkandena redovisas i nedanstående tablå, av
vilken även framgår i vilket betänkande ifrågavarande ärende tidigare
behandlats av utskottet.

Ämnesområde/mot ion

Tidigare utskottsbehandling

Sko Imå 11 ider

1989/90:1)6205 (c) yrk. 1-4

1989/90:1161)1 s. 16

1989/90:1)6317 (vpk) yrk. 8

1989/9O:U6U1 s. 16

1988/89:1)61)4 s. 7,

Anpassad studiegång

1989/90:1)6226 (m) yrk. 4

1989/9O:U6U1 s. 15

1989/90:1)6317 (vpk) yrk. 6

1989/90:1)61)1 s. 15

1988/89:1)61)4 s. 12,

1988/89:116114 s. 12,

Lokala sko IIedningsorgan

1989/90:1)6804 (mp) yrk. 1

1989/90:1)6807 ( fp) yrk. 12

1988/89:1)61)7 s. 30 ff

Hemspråksunderv i sn i ng

1989/90:1)6280 (fp, c)

1989/90:1)6331 (s) yrk. 2

I988/89:U6U2 s. 10 f

1988/89:1)61)2 s. 10 f

Utskottet anser att de skäl som utskottet under de senaste riksmötena
anfört för sina ställningstaganden när det gäller liknande yrkanden
som de här redovisade fortfarande är giltiga.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
samtliga i tablån upptagna motioner, nämligen motionerna 1989/90:
Ub205, 1989/90:Ub226 yrkande 4, 1989/90:Ub280, 1989/90:Ub317 yr-
kandena 6 och 8, 1989/90:Ub331 yrkande 2, 1989/90:Ub804 yrkande 1
och 1989/90:Ub807 yrkande 12.

Utdrag ur 1988/89:UbU25 om anslag till
forskning och forskarutbildning, m.m.

1990/91:KU47

Bilaga 3

1. Allmänna frågor om forskning och
forskarutbildning

Inrättande av tjänster som professor samt prioritering av vissa ämnes-
områden i övrigt

I ett antal motioner yrkas att riksdagen skall göra uttalanden om
inrättande av tjänster som professor och i vissa fall även om förstärk-
ning av resurser m.m. inom motsvarande ämnesområden. Motionerna
redovisas i följande tablå.

Motion	Tjänst	Högskoleenhet
Ub729 (c.m.fp)	P i körsång	Musikhögskolan i Stockholm
Ub774 (vpk)	P i kördirigering	Musikhögskolan i Stockholm
Ub541 (fp.s.m.c.vpk.mp)	P i turkiska språk och turkisk kul- tur	-
Ub678 (s)	P i teckenspråk	Universitetet i Stockholm
Ub600 (s) yrk. 1-2	P i turismforskning samt särskil- da anslag for turismforskning	Något av universiteten
Ub835 (fp) yrk. 4-5	P i turism	Universitetet i Uppsala med undervisningskyldighet vid hög- skolan i Falun—Borlänge
	P i turism samt medel från vissa fonder	Universitetet i Göteborg
Ub571 (fp) yrk. 2	P i miljörätt samt inrättade av in- stitution	—
Ub747 (c) yrk. 1 - 2	P i miljörätt samt förstärkning av resurserna	Universitetet i Lund
Ub765 (s)	P i mänskliga rättigheter	-
Ub501 (fp)	P i reumatologi	Universitetet i Uppsala
Ub625 (m) yrk. 1 -2	P i neuropsykologi samt förstärk- ning av forskningen om de- menssjukdomar	Universitetet i Lund
Ub665 (fp)	P i vårdpedagogik	Universitetet i Göteborg
Ub748 (c)	P i rehabilitering	Universitetet i Lund
Ub776 (mp)	P i alternativ medicin samt resur- ser	-
Ub588 (s)	P i telekommunikation	-
Ub822 (s) yrk. 5-6	P i miljöteknik samt inträttande av centrum	Chalmers tekniska högskola

3 Riksdagen 1990/91. 4 saml. Nr 47

I några motioner hemställs om uttalanden från riksd; en om priorite- 1990/91:KU47

ring av vissa ämnesområden. Dessa motioner framgår v följande tablå. Bilaga 3

Motion	Ämnesområde
Ub586(s)	folklivsforskning, omfattning och organisation
Ub752 (m)	Latinamerika-institutet vid universitetet i Stockholm, ökade resurser på ordinarie anslag
Ub767 (s) yrk 1-3	flyktingforskning, tjänster, information, prioritering
Ub5IO(s)	familjär amyloidos
Ub642 (fp)	medicinsk mykologi
Ub837 (fp) yrk. 9	omvårdnadsforskning

I motion 1988/89:Ub556 (c) yrkande 1 delvis hemställs om att univer-
sitetet i Lund inom vissa ämnesområden bör fa behålla sina resurser
eller erhålla förstärkta resurser.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid riksmötet 1986/87 beslöt att
införa treåriga planeringsperioder för forskning och forskarutbildning
(prop. 1986/87:80, UbU 1986/87:26, rskr. 1986/87:282). Inför en sådan
treårsperiod beslutar riksdagen om resursförstärkningar och om nya
tjänster inför den kommande treårsperioden. Vid detta tillfälle finns
ett omfattande material framtaget inom olika sektorer vilket gör en
samlad bedömning och prioritering möjlig. Under pågående treårspe-
riod förbereds en ny forskningsproposition avseende en ny treårspe-
riod. Under denna tid finns i allmänhet inte anledning eller utrymme
för riksdagen att besluta om ändringar av de tidigare fattade besluten
som gäller hela den pågående perioden, i synnerhet som en samlad
bedömning av skilda och angelägna forskningsbehov knappast är möj-
lig innan nytt planeringsmaterial föreligger.

Utskottet konstaterar att i de nu föreliggande motionerna begärs att
riksdagen skall göra uttalanden som skulle innebära en prioritering av
vissa avgränsade områden inte bara gentemot övriga motionsledes
aktualiserade områden utan även gentemot alla andra områden som
inte blivit föremål för någon motion just detta år. Utskottet anser att
riksdagen inte bör göra en sådan bedömning eller prioritering. Utan
att i sak ha bedömt något av de skilda yrkandena föreslår utskottet att
riksdagen — med hänvisning till att nästa budgetår är det sista i en
ännu pågående planeringsperiod om tre år för forskning och att en
forskningsproposition skall föreläggas riksdagen våren 1990 — avslår
motionerna 1988/89:Ub501, 1988/89:Ub510, !988/89:Ub541, 1988/89:

Ub556 yrkande

1988/89:Ub588,

1988/89: Ub665,

1988/89:Ub748,

1 delvis, 1988/89:Ub571 yrkande 2, 1988/89:Ub586,

1988/89:Ub600,

1988/89:Ub678,

!988/89:Ub752,

1988/89:Ub625,

1988/89:Ub729,

1988/89:Ub765,

1988/89: Ub642

1988/89:Ub747

1988/89: Ub767

1988/89:Ub774, l988/89:Ub776, 1988/89:Ub822 yrkandena 5 och 6,
1988/89: Ub835 yrkandena 4 och 5 samt 1988/89:Ub837 yrkande 9.

Utdrag ur 1988/89:UbU24 om anslag till lokala
och individuella linjer samt fristående kurser

1990/91:KU47

Bilaga 3

I ett antal motioner föreslås att riksdagen skall uttala att olika lokala
linjer m.m. skall inrättas eller byggas ut enligt följande tablå.

Motion	Föreslagen lokal linje	Poäng	Ort (motsv.)
Ub681 (s)	linje för folkdansare	80	Danshögskolan i Stockholm
Ub755 (fp. m. c. vpk, mp)	linje för folkdansare	80	Danshögskolan i Stockholm
Ub813 (s) ■	energiteknisk linje, elkraftslinje.	120	Eskilstuna-
yrk. 5	resp, linje för tillämpad datatek- nik. anordnade med regionalpoli- tiskt motiverade medel, bör bli allmänna		Västerås
Ub746 (c)	miljö- och naturresurslinjen bör få fördubblat antal nybörjarplat- ser planingenjörslinje	120	Kalmar
Ub606 (s)		120	Karlskrona-
	ekonomlinje	120	Ronnebv
Ub822 (s) yrk. 7	miljöteknik	9	Chalmers tekniska högskola
Ub602 (c)	bildkonstutbildning	9	Skövde
vrk. 1 delvis	medieteknisk linje	80/120
Ub674 (s)	bildkonstutbildning	9	Skövde
yrk. 3	medieteknisk utbildning	80/120
Ub602 (c) yrk. 1 delvis	linje inriktad mot livmedelsindu- strin	120	Skövde
Ub668 (fp) yrk. 2	linje inriktad mot livsmedelsindu- strin	120	Skövde
Ub674 (s) vrk. 2	linje inriktad mot livsmedelsindu- strin	120	Skövde
Ub703 (m) yrk. 1-2	linje inriktad mot livsmedelsindu- strin	120	Skövde
Ub611 (c) yrk. 3	teknisk utbildning (kurser, för- längning av befintliga linjer, fler ingenjörslinjer inom bl.a. materi- alteknik och trädesign)	9	Karlstad
Ub657 (m) yrk. 2	teknisk utbildning (kurser och linjer)	9	Karlstad
Ub736 (fp)	teknisk utbildning (kurser och linjer)	9	Karlstad
Ub638 (fp) yrk. 4	restauranghögskola	9	Bergslagen (Grythyttan)
Ub669 (s) delvis	restauranghögskola	9	Örebro (Grythyttan)
Ub835 (fp) yrk. 6 delvis	restauranghögskola	9	Grythyttans Värdshus
Ub581 (s)	trafikutbildningslinje	9	Falun-Borlänge
Ub527 (s)	elenergiinriktad högskoleutbild- ning motsvarande civilingenjörs- nivå	9	Sundsvall-Härnö- sand
Ub605 (c)	elenergiinriktad högskoleutbild- ning motsvarande civilingenjörs- nivå	9	Sundsvall-Härnö- sand
Ub672 (m)	vidareutbildning av byggnads- konstruktörer och arkitekter på träbyggnadsområdet	9	9

Några anslagsyrkanden ställs inte i motionerna. I några motioner
begärs dock att medel skall omfördelas från andra icke angivna orter
eller utbildningar antingen inom förevarande.anslag eller inom ramen
för de medel som totalt anvisas till grundläggande högskoleutbildning.

Tvååriga lokala linjer inom det tekniska området kan schablonmäs-
sigt beräknas kosta omkring 840 000 kr. per grupp, årskurs och år.
Med antagning varje år blir årskostnaden omkring 1 680 000 kr. Med
treårig utbildning blir årskostnaden omkring 2 520 000 kr. Utbildning
av civilingenjörskaraktär skulle bli betydligt kostsammare, medan ut-
bildningar inom andra sektorer kan kosta mindre. Till detta kommer
investeringsbehov av mycket varierande storlek för lokaler, inredning
och utrustning.

Utskottet erinrar om att riksdagen inte tar ställning till vilka lokala
linjer eller fristående kurser som en högskola bör anordna. Ansvaret
för detta är lagt på högskoleenheterna.

Utvecklingen av nya lokala linjer skall ske vid högskoleenheterna
utifrån de utbildningsbehov som finns. Medel för lokala linjer begärs
av enheterna i de årliga anslagsframställningarna. Riksdagen tar under
förevarande anslag endast ställning till fördelningen mellan de olika
högskoleenheterna av de totala resurserna till lokala och individuella
linjer samt fristående kurser. I den mån riksdagen därvid anser att
fördelningen, t.ex. av regionalpolitiska skäl, skall förändras kan riksda-
gen antingen omfördela resurser mellan enheterna eller öka de totala
resurserna och fördela ökningen mellan enheterna. De totala behoven
i olika regioner och vid olika enheter får således samlat vägas mot
varandra.

Med hänvisning till det anförda och då några preciserade höjningar
av anslagsbeloppet eller omfördelningar av medel mellan anslagsposter
för budgetåret 1989/00 inte begärs i de nu aktuella motionsyrkandena
föreslår utskottet att de alla avslås av riksdagen i vad de avser inrättan-
de eller uppbyggnad av lokala linjer m.m. Resursfrågor åren efter
budgetåret 1989/90 far prövas i budgetarbetet inför dessa år.

1990/91:KU47

Bilaga 3

Finansutskottets yttrande

1990/9 l:FiU3y

1990/91:KU47

Bilaga 4

Överföring av ärenden rörande kreditväsendet till
finansutskottet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K308 av Lars Tobisson m.fl.
(m, fp, c). I motionen yrkas att riksdagen beslutar överföra ärenden
som rör banker, fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till
finansutskottet.

Motionen

Det konstateras i motionen att enligt nu gällande ärendefördelning
inom riksdagen behandlar finansutskottet kreditpolitiken och närings-
utskottet kreditväsendet. Den valda indelningen, som innebär att ett
utskott svarar för innehållet i kreditpolitiken och ett annat för aktörer-
na på samma område, visade sig tidigt vara förenad med svagheter,
anförs det i motionen. I den gamla utskottsorganisationen som gällde
före 1971 hölls dessa frågor samman inom dåvarande bankoutskottet.

De finansiella marknaderna i Sverige har under senare år genomgått
stora förändringar. Utvecklingen av en mera självständig och mångfa-
setterad finanssektor inskärper enligt motionärerna angelägenheten av
en sammanhållen behandling av hithörande ärenden i riksdagen. Till
finansutskottets område hör — utöver finanspolitiken — penning- och
statsskuldspolitiken med deras utövare riksbanken och riksgäldskonto-
ret. Det naturliga är att villkoren för banker och försäkringsbolag
hanteras av samma riksdagsorgan som bestämmer ramarna för deras
verksamhet, anförs det i motionen.

Utskottet

Den svenska kreditmarknadens utveckling

Den svenska kreditmarknaden har genom de senaste årens avreglering-
ar genomgått stora förändringar. Marknadens funktionssätt och de
olika aktörernas beteende har därigenom förändrats. De tidigare regle-
ringarna hade som främsta syfte att styra kreditgivningen till samhälls-
ekonomiskt angelägna sektorer som bostadsbyggande och näringslivets
investeringar samt till staten för finansiering av budgetunderskottet.
Bankerna hade som huvuduppgift att förmedla krediter till näringsli-
vet. På senare år har de olika sektorernas kreditkrav kunnat tillgodoses
utan ransonering. Det tillgängliga kapitalet har fördelats på ett mark-
nadsmässigt sätt. Det har i sin tur inneburit att verksamheten för de

stora placerarna förskjutits från en sektorfördelad nettokreditgivning
till en förmögenhetsförvaltning, baserad på överväganden om risk och
förväntad avkastning för skilda slag av tillgångar.

Till en del hänger omvandlingen av den svenska kreditmarknaden
under 1980-talet samman med statsskuldens stora ökning. Offentliga
sparandeunderskott har måst absorberas av andra inhemska sektorer
och därutöver av utlandet. Utvecklingen har lett till successiva föränd-
ringar av penningpolitiken och innovationer på marknaderna, bl.a.
med avseende på låneinstrument och räntebildning. Det har också
skett en omvandling oberoende av den statsfinansiella utvecklingen
och balansbristerna i samhällsekonomin. Institut och företag som
agerar på de finansiella marknaderna har visat en anmärkningsvärd
förändringsvilja och innovationskraft under nära inflytande av den
internationella utvecklingen.

Avvecklingen av den svenska valutaregleringen representerar den
hittills viktigaste förändringen när det gäller att öppna det svenska
finansiella systemet mot omvärlden. Liberaliseringen genomfördes först
efter den betydande avregleringen på den inhemska marknaden. Im-
pulserna från utlandet når nu Sverige på olika sätt: genom nyetable-
ringar av dotterbolag och filialer, utländska förvärv av befintliga insti-
tut, handel med finansiella tjänster samt olika teknik- och kunskaps-
överföringar. Den nya informationsteknologin har här spelat en avgö-
rande roll för förändringsprocessen. Påverkan utifrån har också lett till
förändringar i produktutbud, priser och organisationslösningar.

Utvecklingen av kreditefterfrågan och kreditutbud på marknaden
hänger samman med en rad övergripande ekonomiska faktorer. Här
kan nämnas sparandets storlek och fördelning, dvs. de reala sektorer-
nas utveckling och finansieringsbehov (offentlig sektor, företag och
hushåll), handeln med varor och tjänster, investeringarnas tillväxt
inom bl.a. näringslivet och bostadssektorn, statsfinanserna och extern-
balansen i ekonomin. Uppkommande inkomst- och utgiftsöverskott för
olika sektorer/aktörer ger upphov till motsvarande flöden på kredit-
marknaden. Växer över- och underskotten mellan olika sektorer ökar
givetvis förmedlingsbehovet på marknaden. Det bör också nämnas att
alltmer sofistikerade former av portföljförvaltning har drivit på tillväx-
ten i kreditförmedlingen långt över vad som svarar mot grundläggande
sparande- och investeringsmönster i samhällsekonomin. Det innebär
att en sektor eller en aktör vid ett givet finansieringssaldo samtidigt
ökar både tillgångar och skulder.

I takt med att förmedlingsbehovet på kreditmarknaden således har
ökat har detta behov kommit att tillgodoses i alltmer differentierade
och marknadsorienterade former. De volymer som kanaliseras på
marknaderna har ökat mycket kraftigt på senare år. En mängd nya
finansiella instrument har introducerats. Samtidigt har en skärpt kon-
kurrens mellan aktörerna bidragit till lägre transaktionskostnader.
Integrationen med utlandet har som nämnts gradvis förstärkts. Denna
utveckling har sannolikt verkat i riktning mot högre marknadseffekti-
vitet, t.ex. vad gäller tjänsteutbudet, prisbildningen och kreditström-
marnas allokering. Effektiviteten i denna bemärkelse är emellertid inte

1990/91:KU47

Bilaga 4

det enda kriteriet för ett väl fungerande finansiellt system. Det är också
fråga om hänsynstagande till vad som sammanfattande brukar benäm-
nas skyddsintressen och krav på stabilitet, som bl.a. har att göra med
det finansiella systemets funktionsduglighet i ett längre perspektiv.
Utformningen av regler för de institut som verkar på marknaderna
måste därför ske mot bakgrund av en noggrann avvägning mellan såväl
samhällsintressen rörande stabilitet och tillsyn som rent marknadseko-
nomiska intressen.

Kreditmarknadens uppgifter

Till kreditmarknadens huvuduppgifter räknar man vanligen

-att sammanföra sparare och investerare i ekonomin och sörja för
effektiva kreditflöden dem emellan;

-att skapa likviditet och medverka i en väl fungerande betalningsme-
delsförsörjning;

-att hantera och utjämna risktagande och osäkerheter.

Den finansieringsverksamhet som banker, finansbolag, mellanhandsin-
stitut och i viss utsträckning även försäkringsbolag bedriver är av
grundläggande betydelse för kreditmarknadens funktionssätt. Dessa in-
stitut skapar ett differentierat, fristående kreditutbud på marknaden,
t.ex. med avseende på löptider och riskinnehåll. Denna förmåga att
både transformera och förmedla sparande spelar en avgörande roll för
möjligheterna att effektivt tillgodose kreditefterfrågan i ekonomin och
för att sprida och hantera riskerna i systemet. Instituten sammanför ett
stort antal individuella risker som tillsammans utjämnas och nedbring-
as. Man omvandlar tillgångar och förändrar deras riskegenskaper.
Detta illustreras tydligt på bankmarknaden där bankerna omvandlar
förhållandevis säker inlåning till utlåning, förknippad med kreditris-
ker.

Aven försäkringsbolagen svarar för en utvecklad riskhantering i det
finansiella systemet. Genom sina rörelser täcker man ekonomiska
risker av varierande slag för företag och enskilda individer och utjäm-
nar dessa risker med hjälp av premiesättningen. Försäkringsavtalen
kan sträcka sig långt fram i tiden på det sätt som sker för ålderspensio-
närer på livförsäkringsområdet. Det rena försäkringsskyddet kombine-
ras vanligen i dessa avtal med inslag av ett långsiktigt bundet sparande
och motsvarande fondbildningar i bolagen. Fondbildningen ställer
krav på att förvaltningen drivs säkert och effektivt. Bolagen är därför
verksamma på olika tillgångsmarknader, för räntebärande papper, ak-
tier och fastigheter. En branschglidning har därigenom ägt rum där
banker och försäkringsbolag utvidgat sina resp, verksamhetsområden,
så att gränserna mellan dem blivit allt mindre skarpa.

Tillgången på kapital och ett utvecklat utbud av finansiella tjänster
inom områden som bank, värdepapper och försäkring utgör en av
samhällsekonomins grundförutsättningar. Fungerar de finansiella de-
larna av någon anledning dåligt återverkar detta på resten av ekono-
min.

1990/91:KU47

Bilaga 4

Bankerna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra företag.
De intar en central ställning i det ekonomiska systemet och har utöver
sin huvudsakliga roll som kreditgivare och uppsamiare av sparande
tilldelats uppgifter som verkställare av statsmakternas ekonomiska poli-
tik och som myndighetsutövare. Bankerna intar också en särställning
bland de finansiella företagen. Bankernas rörelse karakteriseras av en
betydande bredd vad gäller in- och utlåningstjänster. De har också i
princip ensamrätt till inlåning på räkning och möjlighet att låna i
riksbanken. Inlåningen fungerar som betalningsmedel, vilket gör att
bankerna spelar en central roll i betalningssystemet. Bankerna far en
likviditetsskapande funktion genom att deras utlåningsökningar skapar
större egna inlåningsvolymer. Härigenom far bankernas verksamhet ett
direkt samband med riksbankens primära uppgift att med penningpoli-
tiken styra likviditeten i ekonomin.

Riksbankens uppgifter

Sveriges riksbank, som är världens äldsta centralbank, grundades år
1668. I samband med bildandet inrättades bankoutskottet, riksdagens
första ständiga utskott, för att utöva den högsta beslutande myndighe-
ten över riksbanken. Alltsedan sin tillkomst har således riksbanken
varit underställd riksdagen. Efter tillkomsten av den nya regeringsfor-
men år 1974 beslutar riksdagen ensam om samtliga bestämmelser som
rör riksbanken och har ensam direktivrätt över banken. De uppgifter
som tidigare tillkom bankoutskottet i dessa avseenden övertogs av
finansutskottet i den nya utskottsorganisationen.

Relationen mellan riksdag och riksbank har utvecklats under senare
år. Exempel härpå är att riksdagen numera delger riksbanken sin syn
på penning- och valutapolitiken genom en skrivelse till fullmäktige i
riksbanken, varvid hänvisning görs till riksdagens beslut med anled-
ning av finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken. Ett
annat exempel är att riksbankschefen inför utskottet ett par gånger om
året redogör för sin syn på det ekonomiska läget och svarar på frågor
från utskottets ledamöter. Det ingår också i finansutskottets uppgifter
att ta ställning till riksbanksfullmäktiges verksamhetsberättelse och
dispositionen av riksbankens vinst. Utskottet prövar också om riks-
bankens balans- och resultaträkning kan fastställas samt lämnar re-
kommendation till riksdagen i frågan om ansvarsfrihet för fullmäktige.

Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en utredning för att analyse-
ra riksbankens ställning i förhållande till riksdag och regering. Utred-
ningen skall föreslå förändringar i mål och former för riksbankens
verksamhet i syfte att skapa en klar och ändamålsenlig ram för
penningpolitiken. Utgångspunkten är att riksbanken skall stå under
demokratisk kontroll och att riksdagen även fortsättningsvis skall vara
huvudman för riksbanken (Dir. 1990:60).

Tidigare inriktade sig riksbanken i hög grad på att styra tillgången
på krediter med hjälp av utlåningsregleringar och placeringsbestäm-
melser för de organiserade institutens utbud på marknaden. Reglering-
såtgärdernas effekter avtog emellertid i takt med att de reguljära

1990/91:KU47

Bilaga 4

institutens andel av den totala kreditförmedlingen reducerades. Kon-
kurrenshindren tenderade att permanenta den institutionella struktu-
ren inom olika marknadssegment, samtidigt som kreditströmmarna i
ökad utsträckning sökte sig nya vägar. Under 1970-talet öppnades
sålunda bl.a. nya finansieringsmöjligheter utomlands, och den grå
kreditmarknadens betydelse växte. Under 1980-talet skedde en ytterli-
gare tyngdpunktsförskjutning genom värdepappersmarknadens fram-
växt och utveckling.

Förutsättningarna för penningpolitiken ändrades härigenom, och
möjligheterna att på ett verkningsfullt sätt reglera kreditutbudet i
ekonomin blev allt sämre. I stället har riksbankens generella ränte-
och likviditetsstyrande åtgärder kommit i förgrunden. Riksbanken kan
med marknadsoperationer av olika slag, dels påverka de korta mark-
nadsräntornas direkta nivå, dels styra likviditeten i banksystemet. Det
sker genom köp och försäljningar av värdepapper eller genom låne-
transaktioner via återköpsavtal (s.k. repor). Bankernas behov av kassa-
reserver och det pris och de restriktioner som gäller för åtkomligheten
av dessa reserver i riksbanken är i detta sammanhang mycket betydel-
sefulla. Bankerna har traditionellt haft tillgång till en i princip obe-
gränsad upplåningsrätt i riksbanken. Mot slutet av år 1985 infördes
dock en s.k. räntetrappa för institutens upplåning i riksbanken, vilken
innebär att ju mer en bank lånar desto högre blir marginalkostnaden
för denna finansiering. Effekten av räntetrappan förstärks också av de
kassakvotskrav riksbanken tillämpar för banksystemet. Enligt gällande
krav skall 2 % av bankernas förbindelser hållas på räntelöst konto i
riksbanken.

Bland de marknadskonforma instrument riksbanken förfogar över
för att styra likviditetsläget och penningmarknadsräntorna återfinns
även valutamarknadsinterventionerna. Penningpolitikens primära mål
är att upprätthålla en fast växelkurs gentemot en korg av utländska
valutor.

Riksgäldskontorets upplåning finansierar budgetunderskottet och
omsättningen av statsskulden. Valet av upplåningsformer bestäms i
nära samarbete med riksbanken och finansdepartementet och har
betydelse för likviditetsutvecklingen och kreditexpansionen. Statens
upplåning sker i allt större utsträckning i marknadsmässiga former.

Den ekonomiska politiken bedrivs i stor utsträckning via kredit-
marknaden. Även om de ekonomisk-politiska åtgärderna klassificeras
som marknadskonforma påverkar de inflationsförväntningar och ger
upphov till räntevariationer, som i sin tur skapar behov att anpassa de
finansiella portföljerna och omfördela riskerna på marknaden. Man
talar om finansiell planering i olika former. Där ingår t.ex. olika
matchningstekniker för tillgångar och skulder, säkring (hedging) med
terminer och optioner osv. De instrument som härvid primärt utnytt-
jas för att sprida och begränsa risker kan givetvis också användas till
mer långtgående risktaganden i avkastningshöjande syfte, vilket i sin
tur kan aktualisera nya regleringsinslag för vissa typer av finansiella
institut.

1990/91:KU47

Bilaga 4

Visserligen har bankernas roll som direkta kreditgivare på kredit-
marknaden till viss del minskat i betydelse, men detta har hittills inte
inneburit någon märkbar försvagning ur penningpolitisk synpunkt. På
traditionellt sätt fyller bankmarknaden den viktiga funktionen att vara
kanal för den ekonomiska politiken, mellan riksbanken och penning-
marknaden. Med hjälp av marknadsoperationerna påverkar riksbank-
en effektivt bankernas behov av kassareserver, och genom räntetrappan
har prissättningsmekanismen för dessa reserver utvecklats. Räntevillko-
ren för bankernas upplåning i riksbanken far relativt snabbt genomslag
över hela penningmarknaden, till följd av de korta räntebindningsti-
derna och känsligheten från aktörernas sida för förändringar i relativa
avkastningar.

Det kan mot denna bakgrund hävdas att de problem som framväx-
ten av en helt ny finansiell miljö har skapat för finanspolitiken i
mindre utsträckning rör den löpande ränte- och likviditetsstyrningen. I
stället har frågan om marknadens stabilitet och riksbankens ansvar
som "lender of last resort" ökat i betydelse. Särskilt på marknader som
befinner sig i omvandling och snabb expansion kan man oftare förvän-
ta sig felbedömningar av risker och bristande framförhållning från
såväl myndigheter som institutioner. Vid en större förtroendekris,
nationellt eller internationellt, kan kreditvärdigheten hos vissa grupper
rubbas och en kedjereaktion utlösas, där också bankernas ställning
hotas. På det internationella planet kan t.ex. en plötsligt förvärrad
skuldkris för de hårt belastade staterna i Latinamerika och tredje
världen vara en tänkbar utlösande faktor. Likviditeten kan snabbt visa
sig vara otillräcklig och tvinga centralbankerna till ett samlat agerande
för att bistå marknaderna med likviditetsstöd.

En grundläggande förutsättning för att det finansiella systemet skall
kunna fullgöra sin uppgifter i samhällsekonomin är således att förtro-
endet för instituten och värdepappersmarknaderna upprätthålls. Detta
förhållande stärks av att flertalet placerare och låntagare måste agera
utifrån ofullständig kunskap om viktiga marknadsförhållanden. Miss-
förhållanden i ett enskilt kreditinstitut eller försäkringsbolag, eller på
en begränsad del av marknaden, leder lätt till att förtroendet rubbas
för systemet som helhet. Dess kapacitet för kreditförmedling och
riskhantering kommer då inte att utnyttjas effektivt, vilket skadar hela
ekonomin.

De problem som utvecklingen i det finansiella systemet kan skapa
hänför sig framför allt till lägen där likviditeten plötsligt blir otillräck-
lig. Kreditvärdigheten hos en större låntagare eller en hel kategori av
låntagare kan t.ex. ifrågasättas i en akut förtroendekris. Placerarna kan
välja att skifta över sina tillgångar till alternativa former, och stora
delar av det system för finansiell förmedling som byggts upp utanför
bankerna kan i ett sådant läge hotas av kollaps. Man har då att räkna
med spridningseffekter från marknaderna över till finansbolag och
fondkommissionärer och i sista hand även till bankerna. Turbulensen
på den svenska marknaden under hösten 1990 och krisen för vissa
finansbolag kan också tjäna som illustration av hur påfrestningar
uppstår och sprids. Stora krav ställs i dessa situationer på riksbanken

1990/9LKU47

Bilaga 4

och tillsynsmyndigheterna. Stabiliteten i ett kreditsystem blir i en
krissituation i sista hand alltid beroende av den penningpolitiskt
ansvariga myndigheten. Riksbanken har som sin primära uppgift att
svara för stabiliteten i det finansiella systemet. Denna uppgift som
garant fullgör riksbanken i egenskap av "lender of last resort". Att
banksystemet under vissa förutsättningar kan få tillgång till likviditets-
stöd från centralbanken är av stor vikt för allmänhetens förtroende för
kredit- och betalningssystemet i stort.

Beredningen i riksdagen av frågorna rörande kreditmarknaden

Enligt riksdagsordningen fördelas ärendena mellan utskotten med ut-
gångspunkt i de ämnen som ärendena avser. Ärenden som hör till
samma ämnesområde hänförs till samma utskott (RO 4:6), den s.k.
fackutskottsprincipen. Ärendefördelningen utskotten emellan är defi-
nierad relativt noggrant och detaljerat i tilläggsbestämmelser till riks-
dagsordningen.

I finansutskottets uppgifter ingår att bereda ärenden om allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken samt ärenden som rör riks-
bankens verksamhet. Dessutom skall finansutskottet bereda ärenden
om penning-, kredit- och valutapolitiken samt om riksgäldskontoret.

Näringsutskottet skall bereda frågor om allmänna riktlinjer för
näringspolitiken och ärenden om kredit- och fondväsendet och det
affärsmässiga försäkringsväsendet.

Det är emellertid möjligt för riksdagen att avvika från denna fördel-
ning om det är påkallat av hänsyn till sambandet mellan olika ären-
den, ett ärendes särskilda beskaffenhet eller arbetsförhållandena (RO
4:6).

Nedan följer en tablå över några av de lagar som reglerar verksam-
heten på den organiserade kreditmarknaden. Av denna framgår även
vilket utskott i riksdagen som regelmässigt behandlar framlagda förslag
till ändringar i de olika lagarna. Förteckningen gör inte anspråk på att
vara fullständig eller ens återspegla olika utskotts andel av kreditmark-
nadsfrågorna, men den ger exempel på att ärenden inom samma
ämnesområde behandlas av olika utskott.

Beredande
utskott

1990/91:KU47

Bilaga 4

Lag

Bankrörelselagen (1987:617)	NU
Bankaktiebolagslagen (1987:618)	NU
Sparbankslagen (1987:619)	NU
Föreningsbankslagen (1987:620)	NU

Lagen (1963:76) om kreditaktiebolag NU

Lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel FiU

Konsumentkreditlagen (1977:981) LU/FiU

Lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs NU

Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska

företag m.m. NU

Försäkringsrörelselagen (1982:713) NU

Lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden FiU/NU

Lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden NU

Lagen (1988:606) om finansbolag NU

Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank FiU

Lagen (1988:1387) om statens upplåning FiU

Lagen (1990:749) om valutaregiering FiU

Lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m. FiU

Lagar och förordningar om hypoteksinrättningar FiU/NU

Verksamheten på kreditmarknaden styrs och kontrolleras av olika
statliga myndigheter och verk. Bland dessa kan nämnas följande:

Beredande
utskott

Myndighet/institut

Riksbanken	FiU
Bankinspektionen	NU
Riksgäldskontoret	FiU
Försäkringsinspektionen	NU
Näringsfrihetsombudsmannen	NU
Konsumentverket	LU/NU
Datainspektionen	KU
*Stockholms fondbörs	NU
*Värdepapperscentralen (VPC AB)	NU
*Penningmarknadscentralen (PmC AB)	FiU

* Ej statlig myndighet

Flera exempel kan anges på hur sammanhängande frågor, ibland
rörande samma objekt, i vissa fall bereds av näringsutskottet och i
andra av finansutskottet.

Införandet av löntagarfonderna och det i samband därmed föreslag-
na nya reglementet för AP-fonderna behandlades av finansutskottet.
När förslag därefter har förelagts riksdagen om ändringar i detta
reglemente har dessa behandlats av näringsutskottet. Liberaliseringar
och avskaffandet av valutalagstiftningen behandlades i finansutskottet.
Förändringar i lagstiftningen om svenska företags investeringar utom-
lands och utländska företags investeringar i Sverige har däremot mesta-
dels behandlats i näringsutskottet. Frågan om auktorisation av valuta-
handlare regleras i valutalagen som hanteras av finansutskottet, medan
frågor om t.ex. utländska bankers möjlighet att etablera sig i Sverige
hanteras av näringsutskottet. När en ny aktiefondslagstiftning skulle
införas som innebär en allmän anpassning till en avreglerad kapital-
marknad med nya instrument och en slopad valutareglering bereddes
ärendet av näringsutskottet. Förslaget innebär bl.a. ett närmande till
EGs direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper. När motsva-
rande anpassning skall ske för allemansfonderna hanteras ärendet av
finansutskottet. Frågor om postgirots och bankgirots konkurrens om

1990/91:KU47

Bilaga 4

den statliga betalningsförmedlingen hanteras vanligtvis av finansutskot- 1990/91:KU47
tet. När bankgirots betalningsförmedling i andra avseenden behandlas Bilaga 4
av riksdagen sker det i näringsutskottet.

Utskottets slutsatser och förslag

Det kan således konstateras att det för närvarande saknas möjlighet att
få en sammanhållen behandling i riksdagen av de frågor som är av
grundläggande betydelse för en väl fungerande kreditmarknad.

Genom den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum på kreditmarkna-
den innebärande avskaffande av olika regleringsinstrument har också
förutsättningarna för riksdagens behandling av dessa frågor förändrats.
Regleringsinstrumenten och de lagar där dessa ingår har behandlats av
finansutskottet, medan det som utgjort den yttre ramen för verksamhe-
ten, nämligen banklagstiftningen, har behandlats av näringsutskottet.
Som konstateras i motion K308 (m, fp, c) behandlar finansutskottet
kreditpolitiken och näringsutskottet kreditväsendet.

Finans- och penningpolitiken inriktas i allt högre grad på att stödja
den fasta växelkursen. Medan finanspolitiken mer inriktas på att
angripa ekonomins strukturella problem ' kommer de åtgärder som
måste vidtas i det kortsiktiga perspektivet för att bekämpa inflationen
att hämtas från det penningpolitiska området.

För att möjliggöra en sammanhållen behandling av de ekonomisk-
politiska frågorna i riksdagen bör därför även den lagstiftning som
utgör ramen för penningpolitiken behandlas av finansutskottet. Som
ordningen är för närvarande kommer förslag i propositioner och i
motioner som syftar till en bättre fungerande kapitalmarknad liksom
förslag som syftar till att anpassa dessa marknader till internationella
förhållanden, som är en naturlig följd av valutaregleringens avveckling,
att falla inom näringsutskottets beredningsområde.

Den ekonomiska politiken påverkar bl.a. resursallokering och in-
komstfördelning i ekonomin. Skillnader i beskattning och andra vill-
kor mellan olika sparformer eller mellan aktörer ger också upphov till
strukturella förändringar på kreditmarknaden. Så kan t.ex. vissa av
marknadens sparformer eller kanaler gynnas av de finanspolitiska
ingreppen medan andra missgynnas. Det är angeläget att försöka
åstadkomma en för marknaden så långt möjligt neutral ekonomisk
politik inom nuvarande komplexa system av skatter, avgifter och
subventioner. Som utskottet ser det talar även detta för att ärendena
rörande kreditväsendet behandlas samlat inom finansutskottet.

Det är enligt utskottets mening en allvarlig brist i riksdagens bered-
ning att de frågor som utgör förutsättningen för en väl fungerande
kreditmarknad inte får en sammanhållen behandling i riksdagen.
Många av de frågor som hamnat utanför finansutskottets berednings-
område har dessutom en stark anknytning till riksbanken och dess
uppgifter som garant för det finansiella systemets stabilitet och med
dess ansvar för penningpolitikens utformning. Penningpolitiken utgör
det viktigaste instrumentet i stabiliseringspolitiken i det kortfristiga

perspektivet. Starka skäl talar därför för att dessa frågor bör hanteras
samlat i finansutskottet som har det övergripande ansvaret i riksdagen
för de ekonomisk-politiska frågorna.

Den branschglidning som ägt rum inom den finansiella sektorn och
som sannolikt kommer att fortsätta med än större kraft till följd av den
ökade internationaliseringen innebär också att försäkringsbolagens
verksamhet bör ingå i det samlade ansvarsområdet för de finansiella
instituten och marknaderna.

En ändrad ärendefördelning i enlighet med vad utskottet här föror-
dat skulle också innebära att frågorna rörande det finansiella systemet
hålls samman i riksdagen på samma sätt som sker i regeringskansliet
inom finansdepartementet. Som framhålls i motion K308 talar också
principen om att utskottsindelningen så långt möjligt bör överensstäm-
ma med departementsorganisationen för en överföring av frågorna om
kreditväsendet från näringsutskottet till finansutskottet. Frågor som rör
kreditväsendet handläggs av samma avdelning som svarar för ärenden
av kredit- och valutapolitisk art inom finansdepartementet, som är
finansutskottets huvudsakliga kontaktyta i kanslihuset. Finansdeparte-
mentet skulle fa ett utskott mindre att arbeta mot i riksdagen om
behandlingen av de två tusenkronorsanslagen till bankinspektionen
och försäkringsinspektionen (som f.ö. föreslås bli sammanslagna till en
myndighet) överfördes från näringsutskottet till finansutskottet.

En lämplig ordning att hantera frågan om ärendefördelningen mel-
lan utskotten i riksdagen kan vara, om inte konstitutionsutskottet
finner anledning att omedelbart föreslå riksdagen att vidta förändringar
i den riktning finansutskottet förordat, att överlämna denna fråga till
den riksdagsutredning som talmanskonferensen beslutat tillsätta med
anledning av den nya budgetprocessen.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker yrkandet i
motion K308 att riksdagen beslutar överföra ärenden som rör banker,
fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till finansutskottet.

Stockholm den 11 april 1991

På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

1990/9LKU47

Bilaga 4

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson
(m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfcson (m), Lars De Geer
(fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Mari-
anne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Jan Björkman (s) och Maria
Hed (s).

Näringsutskottets yttrande

1990/9 l:NU4y

Ärendefördelningen mellan vissa utskott

1990/91:KU47

Bilaga 5

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge ytt-
rande över vissa motioner om ärendefördelningen mellan riksdagens
utskott. De berörda motionerna gäller inskränkning resp, utvidgning
av de uppgifter som tillkommer näringsutskottet enligt tilläggsbestäm-
melsen 4.6.10 i riksdagsordningen.

En av motionerna, 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,
m, c, v, mp), går ut på att ärenden rörande kreditupplysnings- och
inkassolagstiftning skall överföras från näringsutskottet till lagutskottet.
Motionärerna pekar på sambandet mellan inkassobestämmelserna och
bestämmelserna om kronofogdemyndigheternas verksamhet, vilka se-
nare behandlas av lagutskottet. I fråga om kreditupplysningslagen
(1973:1173) är sambandet med lagutskottets beredningsområde inte
lika påtagligt, anför de; reglerna för kreditupplysning inverkar emeller-
tid i några angivna hänseenden på förhållandet mellan borgenär och
gäldenär.

De lagar som motionärerna åsyftar, dvs. främst kreditupplysningsla-
gen och inkassolagen (1974:182), innehåller, som motionärerna fram-
håller, i huvudsak regler av näringsrättslig natur. Näringsutskottet
betraktar den näringsrättsliga lagstiftningen som en väsentlig del av
utskottets ämnesområde. Genom inskränkningar i den principiellt
rådande näringsfriheten reglerar denna lagstiftning de grundläggande
förutsättningarna för näringsverksamhet inom en rad olika branscher.
Den rör frågor om behörighetskrav, verksam hetsregler, myndighets-
kontroll, utländskt inflytande osv. Ett nära samband finns mellan de
på branscher etc. inriktade näringsrättsliga lagarna och den generella
konkurrenslagstiftningen, vilken utgör ett centralt inslag i näringspoli-
tiken och är särskilt angiven som ett ämne för näringsutskottet.

Givetvis finns ett samband mellan näringsrättslig och civilrättslig
lagstiftning, ibland också så till vida att den förra innehåller civilrättsli-
ga inslag. Såvitt gäller bestämmelser om konsumentskydd har detta
samband föranlett att lagutskottet har fatt överta uppgiften att bereda
även lagstiftning av näringsrättslig natur. I de nu aktuella fallen
framstår motsvarande samband — något som motionärerna själva
framhåller beträffande kreditupplysningslagen — såsom mindre bety-
delsefullt. Antalet riksdagsärenden rörande inkassolagstiftningen har
för övrigt varit ringa.

Motionärerna anför att det rent allmänt är en stor fördel om ett
verksamhetsområde i sin helhet hör hemma hos ett utskott och inte
behöver delas. Begreppet verksamhetsområde är emellertid, vill nä-

ringsutskottet framhålla, inte entydigt. Med samma rätt som motionä-
rerna hävdar beträffande exempelvis inkasso- och indrivningsverksam-
het kan, från näringspolitisk utgångspunkt, näringsrättslig reglering
betecknas som ett område som i möjligaste mån bör handhas av ett
utskott.

Näringsutskottet vill också betona att den nuvarande ärendefördel-
ningen på detta område står i god överensstämmelse med en viktig
princip för den nuvarande utskottsorganisationen, nämligen att lagstift-
ningsärendena skall fördelas sakområdesvis på alla utskott i stället för
att, såsom tidigare, på formella grunder tas om hand av ett fatal
utskott. Att vad motionärerna begär är ett undantag från en etablerad
huvudregel kommer till synes i att den av dem föreslagna överflytt-
ningen av ärenden till lagtutskottet skulle åstadkommas genom en
kompletterande lagbestämmelse av en detaljeringsgrad som eljest knap-
past utmärker reglerna för ärendefördelningen mellan utskotten.

Näringsutskottet avstyrker sålunda motionen om överföring till lag-
utskottet av ärenden rörande kreditupplysnings- och inkassolagstift-
ning.

De principiella synpunkter som nu har anförts är tillämpliga också på
det förslag som läggs fram i motion 1990/91 :K308 av Lars Tobisson
m.fl. (m, fp, c). Enligt denna skulle ärenden som rör banker, fonder
och försäkringsbolag överföras från näringsutskottet till finansutskottet.
Den nuvarande ordningen "att ett utskott svarar för innehållet i
kreditpolitiken och ett annat utskott för aktörerna på samma område"
har tidigt visat sig förenad med svagheter, hävdar motionärerna. De
anger dock inte vilka dessa svagheter skulle vara. Näringsutskottets
erfarenhet är att den gällande ärendefördelningen, som förutom på
bestämmelserna härom bygger på en fast praxis, inte förorsakar några
problem.

Ett av motionärernas argument för att den nämnda ärendegruppen
borde överföras till finansutskottet är att utskottsindelningen så långt
möjligt bör överensstämma med departementsorganisationen. Närings-
utskottet anser inte att önskemålet om en sådan överensstämmelse
väger tungt. Genom åren har utskottet behandlat ärenden från flera
skilda departement. Utskottet har utan svårighet kunnat etablera erfor-
derliga kontakter med dessa departement och de ansvariga statsråden. I
ärenden om bank- och fondväsendet, som ofta gäller lagstiftning, har
regelmässigt förekommit ett nära samarbete mellan utskottets kansli
och finansdepartementet.

Behandlingen av ärenden om bank- och fondväsendet utgör kvanti-
tativt en ganska betydande del av näringsutskottets uppgifter. Kvalita-
tivt har dessa ärenden enligt utskottets uppfattning en naturlig plats
inom dess beredningsområde. De har regelmässigt sådana näringsrätts-
liga aspekter som har berörts i det föregående. Materiellt gäller de i
stor utsträckning förutsättningarna för företagens finansiering, ett cen-
tralt näringspolitiskt tema.

Näringsutskottet finner det naturligt och angeläget att utskottet även
fortsättningsvis far bereda ärenden om bank- och fondväsendet och

1990/91:KU47

Bilaga 5

ärenden om det affärsmässiga försäkringsväsendet. De senare har för
övrigt ofta ingen anknytning till de ämnen som finansutskottet be-
handlar. Näringsutskottet avstyrker alltså den nu aktuella motionen.

Överföring av "jordbrukets näringsfrågor" från jordbruksutskottet till
näringsutskottet föreslås i motion 1990/91 :K309 av Margit Gennser
(m). Huvudmotivet är att de flesta frågor rörande näringsprinciper och
näringsförhållanden är desamma för jordbruket och andra näringar.
Jordbruksutskottet borde, menar motionären, omvandlas till ett mil-
jöutskott.

Motionärens förslag innebär att ytterligare en — åtminstone tills
vidare — omfattande kategori av ärenden skulle tillföras näringsutskot-
tet. En sådan förändring skulle, menar näringsutskottet, ge utskottet en
alltför omfattande arbetsbörda. Det finns enligt utskottets uppfattning
inte bland dess nuvarande ärendekategorier någon från utskottets ut-
gångspunkt mindre angelägen som i stället kunde överföras till något
annat utskott. Jordbruksutskottet självt är, såsom framgår av dess
yttrande 1990/91 :Jo5y, inte på kort sikt inställt på en sådan förändring
som motionären föreslår. Näringsutskottet avstyrker motion 1990/91:
K309 (m).

Det sagda innebär inte att näringsutskottet står främmande för att
överta vissa ärenden från jordbruksutskottet. Den fortsatta utveckling-
en av näringspolitiken kan tänkas skapa utrymme för detta. På kort
sikt bör emellertid en sådan överföring av ärenden begränsas till ett
eller ett par mindre ämnesområden med nära anknytning till närings-
utskottets industri- och energipolitiska uppgifter. Utskottet förutsätter
att det far tillfälle att yttra sig innan konstitutionsutskottet beslutar om
något förslag till riksdagen i denna riktning.

Stockholm den 11 april 1991

På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

1990/9LKU47

Bilaga 5

Närvarande: Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Nic Grönvall (m),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s),
Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf
L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),
Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Björn
Kaaling (s).

4 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 41

Avvikande mening

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av yttrandet som börjar med "Näringsutskottet finner"
och slutar med "aktuella motionen" bort ha följande lydelse:

Oaktat vad som sagts finner näringsutskottet att, vid en bedömning
av arbetsfördelningen i stort mellan utskotten, övervägande skäl talar
för att ärenden om bank- och fondväsendet och om det affärsmässiga
försäkringsväsendet bör överföras till finansutskottet. Detta är nödvän-
digt för att hos näringsutskottet skapa utrymme för sådana ärenden
rörande jordbruk och andra näringsgrenar som nu behandlas av jord-
bruksutskottet. Det är, vilket ytterligare berörs i det följande, ett
överordnat intresse att det sistnämnda utskottet kan förvandlas till ett
renodlat miljöutskott. Näringsutskottet tillstyrker således motion
1990/91 :K308 (m, fp, c).

dels att den del av yttrandet som börjar med "Motionärens förslag"
och slutar med "denna riktning" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar motionärens uppfattning att jordbrukets nä-
ringsfrågor naturligen hör hemma hos näringsutskottet, särskilt då
jordbruksregleringen har avskaffats och jordbruket liksom den därtill
knutna livsmedelsindustrin skall fungera enligt normala näringsrättsli-
ga regler. Ett avgörande skäl för en överflyttning till näringsutskottet
är att det därmed skapas förutsättningar för att jordbruksutskottet kan,
såsom nyss har sagts vara önskvärt, omvandlas till ett renodlat miljöut-
skott. Följaktligen tillstyrker näringsutskottet motion 1990/91 :K309
(m).

1990/91:KU47

Bilaga 5

Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU3y

Överförande av ärenden angående kreditupplysning
och inkassoverksamhet till lagutskottet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra
sig över motion 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c,
v, mp). I motionen yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring av
riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden rörande kre-
ditupplysnings- och inkassolagstiftning skall beredas av lagutskottet
fr.o.m. den 1 januari 1992.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande och får anföra följande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att lagutskottet enligt gällande
regler om ärendefördelningen mellan utskotten har att svara för lag-
stiftnings- och anslagsfrågor rörande bl.a. exekutionsväsendet och kon-
sumentskydd. I likhet med motionären anser utskottet att det finns
starka skäl för en överflyttning av ärenden rörande kreditupplysning
och inkassoverksamhet till lagutskottets beredningsområde. Utskottet
vill härvidlag särskilt peka på sambandet mellan inkassobestämmelser-
na och kronofogdemyndigheternas verksamhet. Inkassoverksam heten
är förstadiet i det förfarande som i det helt övervägande antalet fall
tillämpas då andra fordringar än sådana som avser skatter och allmän-
na avgifter skall drivas in. Om gäldenären inte betalar trots påstötning-
ar är det ett normalt led i inkassoverksamheten att ansökan om
betalningsföreläggande eller lagsökning ges in och att verkställighet av
utslaget i målet begärs hos kronofogdemyndigheten. Våren 1990 (prop.
1989/90:85, bet. JuU31) beslöt riksdagen en genomgripande reform av
den s.k. summariska processen. Reformen träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandetidpunkten skall
bestämmas till den 1 januari 1992. De nya reglerna innebär att mål om
lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, som för närva-
rande handläggs av tingsrätterna, i fortsättningen skall handhas av
kronofogdemyndigheterna. Vidare ändras förfarandebestämmelserna.
Leder förfarandet till ett verkställbart utslag skall kronofogdemyndig-
heten i princip verkställa det utan någon särskild begäran från borge-
nären eller hans företrädare. I den nya summariska processen kommer
målen att handläggas med hjälp av ADB-teknik. Efter särskild pröv-
ning skall vissa ingivare av ansökningar om betalningsföreläggande
eller handräckning få tillstånd att ge in ansökningarna på ADB-
medium. Prövningen skall bl.a. avse den allmänna tillförlitligheten av
ingivarens uppgifter och rutinerna vid ingivarens inkassoåtgärder. Till
den grupp ingivare som kan komma i fråga när det gäller ADB-
ansökningar hör bl.a. inkassoföretag.

1990/91:KU47

Bilaga 6

Som framgår av det anförda kommer det efter årsskiftet 1991-1992
att finnas ett starkt organisatoriskt samband mellan inkassoverksam he-
ten och kronofogdemyndigheternas arbete. Det är också så att förut-
sättningarna för bedrivande av en effektiv inkassoverksamhet blir av
direkt betydelse för tillströmningen av ärenden till kronofogdemyndig-
heterna.

När det gäller kreditupplysningslagen är, som motionärerna påpe-
kar, sambandet med lagutskottets beredningsområde inte lika påtagligt.
Det bör emellertid påpekas att formerna för kreditupplysningsverk-
samhet har betydelse för borgenärers ställningstaganden till om de
skall bevilja krediter till bl.a. konsumenter. Kreditupplysningsverksam-
hetens inverkan på förhållandet mellan borgenärer och gäldenärer kan
förväntas öka i en nära framtid. I en departementspromemoria, (Ds
1990:84) Ny konsumentkreditlag, föreslås bl.a. att en borgenär skall bli
skyldig att göra en kreditprövning innan han beviljar en konsument-
kredit. Vid bristfällig kreditprövning skall konsumentens skuld kunna
jämkas.

Till det anförda vill utskottet lägga att reglerna om kreditupplysning
och inkasso i väsentlig mån syftar till att skydda enskilda personer och
att särskilt inkassolagen har en påtaglig prägel av konsumentskydd.
Lagstiftningen ansluter därför nära till de lagar av bl.a. näringsrättslig
natur som syftar till att skydda konsumenter och som redan nu faller
inom lagutskottets beredningsområde. Sambandet med konsument-
skyddet belyses också av att lagstiftningsfrågor om kreditupplysning
och inkasso handläggs inom den enhet på justitiedepartementet som
svarar för bl.a. konsumentkreditlagen och vissa andra konsumenträtt-
sliga lagar. Rent allmänt vill utskottet vidare påpeka att det är en
fördel om ett verksamhetsområde — såsom fallet är beträffande exem-
pelvis indrivningsåtgärder — i sin helhet hör hemma hos ett utskott
och inte behöver delas.

På grund av det anförda förordar lagutskottet att den av motionärer-
na begärda ändringen av riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5
genomförs. Ändringen kan lämpligen ske genom att orden kreditupp-
lysning och inkasso införs efter ordet konsumentskydd i bestämmel-
sens sista mening.

Stockholm den 5 mars 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréas-
son (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger
Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollan-
der (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson
(c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s)
och Charlotte Cederschiöld (m).

1990/91 :KU47

Bilaga 6

Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU4y

1990/9LKU47

Bilaga 7

Ändrad ärendefördelning mellan lagutskottet och
jordbruksutskottet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda bl.a. lagutskottet tillfälle att
yttra sig över deLs det förslag till ändrad ärendefördelning som fram-
läggs i jordbruksutskottets yttrande 1990/91 :JoU5y, dels skrivelse den
27 mars 1991 av kanslichefen Staffan Edmar, dels skrivelse från Svens-
ka samernas riksförbund.

I jordbruksutskottets yttrande framhålls — med hänsyn till utskottets
ansträngda arbetssituation — att vissa ändringar i ärendefördelningen
måste genomföras med verkan redan från och med nästa mandatperiod
och senast vid årsskiftet 1991-1992. Enligt jordbruksutskottet bör ett
antal mindre ämnesgrupper överföras till andra utskott och utskottet
föreslår bl.a. att frågor rörande livsmedelskontroll överflyttas till lagut-
skottet.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över det angivna förslaget i
jordbruksutskottets yttrande och får anföra följande.

Till lagutskottets beredningsområde hör för närvarande konsument-
politiken. Konsumentskyddsfrågor med särskild anknytning till livsme-
del skall dock enligt gällande regler om ärendefördelningen beredas av
jordbruksutskottet. Lagutskottets erfarenheter är att den nuvarande
ordningen leder till vissa problem när det gäller att avgöra huruvida
vissa konsumentskyddsfrågor skall beredas av jordbruksutskottet eller
lagutskottet. Lagutskottet ser det därför som en fördel om sådana
problem kan undanröjas genom att utskottet far svara också för
livsmedelskontrollen. Genom en ändring av ärendefördelningen upp-
nås också att konsumentpolitiken i sin helhet samlas i ett utskott. Med
hänsyn till det sagda och då det är angeläget att jordbruksutskottets
arbetsbörda lättas något ställer sig lagutskottet bakom jordbruksutskott-
ets förslag i aktuell del.

Stockholm den 7 maj 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréas-
son (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Bo-
ström (s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina
Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita 53

Jönsson (s) och Gunilla Andersson (s).

5 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 47

Försvarsutskottets yttrande

1990/9 l:FöU4y

1990/91:KU47

Bilaga 8

Fråga om ärendefördelningen mellan riksdagens
utskott

Till konstitutionsutskottet

Försvarsutskottet har den 16 april 1991 beretts tillfälle att yttra sig över
dels det förslag till ändrad ärendefördelning som framläggs i jord-
bruksutskottets yttrande 1990/91:JoU5y, dels skrivelse den 27 mars
1991 av kanslichefen Staffan Edmar och dels skrivelse från Svenska
samernas riksförbund.

Försvarsutskottet inskränker sig i detta yttrande till att kommentera
jordbruksutskottets yttrande angående ärendefördelningen mellan riks-
dagens utskott.

Försvarsutskottet konstaterar att den successivt ökande arbetsbelast-
ningen i riksdagen som helhet främst för vissa, särskilt hårt belastade
utskott skapat arbetsvillkor som är helt och hållet orimliga; behovet av
en översyn av hela riksdagsarbetet, inkl, utskottsorganisationen och
ärendefördelningen i stort, är uppenbart. Eftersom en sådan allmän
översyn inte kan undgå att beröra frågor av stor betydelse i vårt
parlamentariska styrelseskick kommer det att ta tid — förmodligen
flera år — att utarbeta förslag till mer hanterliga arbetsformer som är
anpassade till de nytillkomna förhållanden som redovisas i jordbruks-
utskottets yttrande. Försvarsutskottet biträder därför jordbruksutskott-
ets syn att det redan fr.o.m. nästa mandatperiod krävs en viss omför-
delning av ärendena mellan utskotten för att — i avvaktan på den
större översynen — åstadkomma en rimligare arbetsbelastning för bl.a.
jordbruksutskottet.

I jordbruksutskottets yttrande föreslås, på grundval av sakliga över-
väganden och med hänsyn till rådande, statistiskt konstaterbar arbets-
belastning i resp, utskott, en viss ärendeomfördelning som för försvars-
utskottets (alt. näringsutskottets) del innebär att ärendeområdena kemi-
kaliekontroll och strålskydd utpekas. Försvarsutskottet konstaterar att
dessa ärendeområden sakligt sett har en ringa beröring med utskottets
normala beredningsområde. Med hänvisning till att utskottet accepte-
rar det nödvändiga i att åtgärder omgående vidtas för att i avvaktan på
en allmän översyn skapa en rimligare arbetsbelastning i särskilt hårt
belastade utskott är utskottet icke desto mindre villigt att godta att
dessa ärendeområden överförs från jordbruksutskottet till försvarsut-
skottet.

Stockholm den 14 maj 1991

På försvarsutskottets vägnar

Kerstin Ekman

1990/91:KU47

Bilaga 8

Närvarande: Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp),
Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér
(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Hans
Lindblad (fp), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Britt Bohlin (s),
Alf Egnerfors (s), Sven-Olof Petersson (c) och Tom Heyman (m).

Kulturutskottets yttrande

1990/9 l:KrU8y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 april 1991 beslutat bereda kulturut-
skottet tillfälle att yttra sig över bl.a. en skrivelse, dagtecknad den 27
mars 1991, av utbildningsutskottets kanslichef. I skrivelsen anförs bl.a.
att — om utbildningsutskottet skall tillföras ett nytt och stort arbetsom-
råde, något som aktualiserats i syfte att avlasta jordbruksutskottet vissa
arbetsuppgifter — man bör överväga att från utbildningsutskottet föra
över delområdet folkbildning till kulturutskottet.

1990/9LKU47

Bilaga 9

Utskottet

Det torde råda allmän enighet om att åtgärder måste vidtas för att
förbättra arbetssituationen för i första hand de mest arbetstyngda
utskotten. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande 1990/91 :JoU5y på ett
klargörande sätt pekat på nödvändigheten härav. Bland de åtgärder
som torde böra vidtas är en övergripande översyn av ärendefördelning-
en mellan utskotten. En sådan översyn är nödvändig även av andra
skäl.

Utskottet har inte något att erinra mot att — i avvaktan på en sådan
övergripande översyn — beredningen av ärenden rörande folkbildning
överflyttas från utbildningsutskottet till kulturutskottet. Ärendeområ-
det har ett nära samband med andra ärendegrupper som bereds inom
kulturutskottet, nämligen kulturfrågor och folkrörelsefrågor.

Utskottet viil emellertid samtidigt framhålla att det finns ett sam-
band mellan folkbildningsfrågor och övriga vuxenutbildningsfrågor.
Utskottet förutsätter att vid den övergripande översynen av ärendeför-
delningen denna aspekt beaktas.

Stockholm den 7 maj 1991

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

Närvarande: Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson
(s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Sylvia
Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström
(m), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chriso-
poulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s) och
Göran Åstrand (m).

Utbildningsutskottets yttrande

1990/91:UbU4y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att yttra
sig över de förslag till ändrad ärendefördelning mellan riksdagens
utskott som lagts fram i jordbruksutskottets yttrande 1990/91:JoU5y
och i skrivelse den 27 mars 1991 av utbildningsutskottets kanslichef.

1990/91:KU47

Bilaga 10

Utskottet

Enligt jordbruksutskottets yttrande måste med hänsyn till utskottets
ansträngda arbetssituation vissa ändringar i ärendefördelningen mellan
riksdagens utskott genomföras med verkan redan fr.o.m. nästa mandat-
period och senast vid årsskiftet 1991 — 1992. I enlighet härmed har
jordbruksutskottet föreslagit att vissa ämnesgrupper förs över till andra
utskott. Sålunda föreslås bl.a. att utbildningsutskottet tillförs vissa
frågor om utbildning och forskning.

1 skrivelsen från kanslichefen vid utbildningsutskottet har anförts att
det från saklig synpunkt är motiverat att utbildningsutskottet bereder
vissa frågor om utbildning och forskning även på jordbrukets område.
Med hänsyn till att också utbildningsutskottet är mycket hårt arbetsbe-
lastat bör enligt skrivelsen i så fall delområdet folkbildning föras från
utbildningsutskottet till kulturutskottet.

Utbildningsutskottet ställer sig positivt till att från jordbruksutskottet ta
över utbildnings- och forskningsfrågor, som är knutna till Sveriges
lantbruksuniversitet och till skogs- och jordbrukets forskningsråd. Det-
ta innebär att utbildningsutskottets ämnesområde i fortsättningen om-
fattar samtliga universitet och högskolor. Men en sådan ändrad ärende-
fördelning kräver med nödvändighet att utbildningsutskottet samtidigt
avlastas något delområde. Enligt utskottets mening kan frågor om
folkbildning med fördel föras över till kulturutskottet. Därmed avses
hela littera C. Folkbildning, dvs. den vuxenutbildning som inte är
kompetensinriktad och som inte tillhör det offentliga skolväsendet.
Under nämnda förutsättning tillstyrker utbildningsutskottet jordbruks-
utskottets förslag till ändrad ärendefördelning mellan jordbruks- och
utbildningsutskotten.

För utbildningsutskottets del medför de föreslagna ärendefördelning-
arna inte någon förbättring av utskottets arbetssituation. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla att en större översyn av ärendefördelningen
mellan samtliga utskott snarast måste göras, förslagsvis av den av
talmanskonferensen tillsatta s.k. riksdagsutredningen.

Stockholm den 14 maj 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

1990/91:KU47

Bilaga 10

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg
(s), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s),
Birgitta Rydle (m), Berit Löfctedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan
Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v),
Eva Goés (mp), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Ulf Melin
(m) och Olavi Viitanen (s).

Näringsutskottets yttrande

1990/91 :NU13y

Ärendefördelningen mellan vissa utskott

1990/91:KU47

Bilaga 11

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över dels förslag i jordbruksutskottets yttrande 1990/91 :JoU5y till änd-
ringar i ärendefördelningen mellan vissa utskott, dels två skrivelser
som har inkommit till konstitutionsutskottet. Näringsutskottet kom-
menterar här huvudsakligen jordbruksutskottets förslag i de delar som
avser eventuell överföring av vissa kategorier av ärenden från jord-
bruksutskottet till näringsutskottet.

Jordbruksutskottet föreslår bl.a. att från dess beredningsområde
överförs

till näringsutskottet, alternativt försvarsutskottet, frågor om kemika-
liekontroll och om strålskydd,

till näringsutskottet, alternativt bostadsutskottet, frågor om avfalls-
hantering och om renhållningslagen (1979:596).

Frågor om strålskydd har av regeringen hänförts till miljödeparte-
mentets område. Under rubriken Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. be-
handlas i miljödepartementets del av årets budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 16) anslag dels till statens strålskyddsinstitut, dels till
statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd och visst inter-
nationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. Hanteringen av
kärnsäkerhetsfrågor är en viktig del av energipolitiken; det är därför
naturligt att dessa frågor — trots att de har stannat kvar hos miljöde-
partementet efter återföringen av övriga energifrågor till industridepar-
tementet — även fortsättningsvis bereds av näringsutskottet. Frågor om
strålskydd i allmänhet faller däremot utanför energipolitikens ram och
skulle bli ett udda inslag inom näringsutskottets område.

Ämnesmässigt skulle de strålskyddsfrågor som föreslås överförda
från jordbruksutskottets till ett annat utskotts beredningsområde enligt
näringsutskottets mening bättre än hos detta passa hos försvarsutskot-
tet. Det utskottet behandlar nu försvarsärenden av alla slag och där-
jämte ärenden om fredstida räddningstjänst. Det synes ligga nära till
hands att försvarsutskottet — som torde vara det minst arbetsbelastade
av utskotten — far sitt område utvidgat med ytterligare skydds- och
säkerhetsfrågor.

Motsvarande resonemang är tillämpligt beträffande frågor om kemi-
kaliekontroll.

Frågor om renhållningslagen och frågor om avfallshantering i mera
inskränkt mening synes, om de skall flyttas från jordbruksutskottet,
bättre än hos näringsutskottet passa hos bostadsutskottet. Det senare är
också mindre arbetsbelastat än näringsutskottet. En angränsande kate-

gori av ärenden är de som gäller återvinning av olika slags avfallspro-
dukter. Näringsutskottet finner det naturligt att — såsom redan i
praktiken har förekommit, bl.a. detta år — ta hand om frågor av detta
slag; sådana har nära samband med andra frågor rörande tillförsel av
och hushållning med råvaror inom industrin, inkl, energisektorn. En
slik arbetsfördelning mellan näringsutskottet och det utskott som skall
bereda frågor om avfallshantering i inskränkt bemärkelse torde kunna
genomföras utan att detta för näringsutskottets del behöver komma till
uttryck genom någon lagändring.

Med anledning av Svenska Samernas riksförbunds skrivelse till
konstitutionsutskottet vill näringsutskottet anmärka att ärendefördel-
ningen mellan utskotten bör betraktas som en intern riksdagsangelä-
genhet. Att rennäringsfrågor kan sägas vara av näringspolitisk art
motiverar inte, vill näringsutskottet för fullständighetens skull tillfoga,
att de — vid den ärendefördelning i övrigt som nu gäller eller har
skisserats av jordbruksutskottet — skulle hänföras till näringsutskottet.
Mot att så skulle ske talar sambandet mellan rennäringsfrågorna och
frågor rörande de areeila näringarna.

Stockholm den 14 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

1990/91:KU47

Bilaga 11

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Inga-
Britt Johansson (s), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L
Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m),
Barbro Andersson (s), Stig Bertilsson (m), Björn Kaaling (s) och
Christina Raud (s).

Bostadsutskottets yttrande

1990/9 l:BoU5y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott m.m.

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har vid sammanträde den 16 april 1991 beslutat
bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig bl.a. över ett av jordbruks-
utskottet i yttrandet 1990/91 :JoU5y framlagt förslag om ärendefördel-
ningen mellan riksdagens utskott m.m.

1990/91:KU47

Bilaga 12

Bostadsutskottet

I det ovannämnda yttrandet från jordbruksutskottet diskuteras frågan
om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott i ett längre och i ett
kortare tidsperspektiv. 1 det kortare perspektivet behandlas frågan om
en överflyttning av ärenden från jordbruksutskottet till andra utskott.
Jordbruksutskottet föreslår enhälligt att en utredning görs om detta
utskotts beredningsområde på längre sikt.

1 ett kortare perspektiv föreslår jordbruksutskottet, också enhälligt,
att en omfördelning görs mellan detta utskott och vissa andra utskott i
avsikt att lätta jordbruksutskottets arbetsbörda. Vad beträffar bostadsut-
skottet föreslår jordbruksutskottet en överflyttning av rennäringsfrågor,
jordförvärvslagstiftning samt vattenrätt. Beträffande frågor om avfalls-
hantering och renhållningslagen föreslår utskottet att dessa bereds av
näringsutskottet alternativt av bostadsutskottet.

Jordbruksutskottet anser att den av utskottet föreslagna ärendeför-
delningen bör gälla fr.o.m. nästa mandatperiod eller senast vid årsskif-
tet 1991-1992.

Bostadsutskottet har i nu förevarande sammanhang inte anledning
överväga hur beredningsarbetet i riksdagens utskott skall organiseras
på längre sikt. Vad rör frågan om fördelningen mellan utskotten i ett
kortare perspektiv i avsikt att avlasta jordbruksutskottet vissa ärenden
vill bostadsutskottet anföra följande.

Vad gäller jordförvärvslagstiftningen bör dessa ärenden fortsättnings-
vis beredas av bostadsutskottet. De har ett klart samband med vissa
markpolitiska frågor som utskottet bereder. Inte minst har dessa frågor
anknytning till fastighetsbildningslagstiftningen.

I vad avser ärenden om vattenrätt har bostadsutskottet ingen annan
kommentar än att en överflyttning bör begränsas till att avse ärenden
om vattenlagstiftningen. Frågor om vattenvård och vattenmiljö i ett
större perspektiv bör även fortsättningsvis beredas av jordbruksutskot-

tet. Enligt vad bostadsutskottet erfarit under hand torde en sådan
fördelning i allt väsentligt vara den som enligt jordbruksutskottet bör
tillämpas.

Inte heller finner bostadsutskottet anledning till annan bedömning
än jordbruksutskottet när det gäller rennäringsfrågor. Även dessa frå-
gor har anknytning till vissa ärenden som bereds av bostadsutskottet.
Utskottet åsyftar bl.a. frågor om fysisk planering. Det kan erinras om
att utskottet praktiskt taget varje år i samband med behandling av
ärenden enligt naturresurslagen har anledning att överväga frågor om
de s.k. obrutna fjällområdena. I samband med den årligen återkom-
mande behandling av frågor om anslag till länsstyrelserna m.m. har
utskottet inte sällan att ta ställning till rennäringsadministrationen på
regional nivå. I skrivelse till konstitutionsutskottet från Svenska Sa-
mernas Riksförbund har ifrågasatts det lämpliga i att flytta rennärings-
frågorna från jordbruksutskottet. Mot bakgrund av vad jordbruksut-
skottet enhälligt föreslagit och med hänvisning till vad bostadsutskottet
nu anfört anser dock bostadsutskottet att rennäringsfrågorna i fortsätt-
ningen bör beredas av bostadsutskottet.

Frågan om överflyttning till näringsutskottet alternativt till bostads-
utskottet av ärenden om avfallshantering och renhållningslag har givit
utskottet anledning anföra följande. Av jordbruksutskottets betänkan-
den de senaste åren framgår att ärendegruppen innehåller frågor av
skiftande slag och att den är omfattande. Enligt bostadsutskottets
uppfattning kan emelletid en uppdelning i ett par större undergrupper
göras. En grupp är frågor om kommunernas ansvar för avfallshante-
ringen, t.ex. ärenden om de kommunala reningsverken, källsortering
av hushållssopor, recirkulering av hushållsavfall. Denna grupp av
ärenden kan anses ligga nära andra frågor om den kommunala verk-
samheten som det ankommer på bostadsutskottet att bereda. En ann-
nan grupp gäller vad som skulle kunna betecknas som frågor om
återvinning av olika produkter. Denna typ av frågor får, vid en
överflytttning från jordbruksutskottet, närmast anses ligga inom nä-
ringsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att till detta utskott bör
överföras ärenden om jordförvärvslagstiftning, rennäring och vatten-
rätt. Beträffande gruppen avfallshantering och renhållningslagstiftning
föreslår utskottet att till bostadsutskottet förs över sådana frågor som
mera direkt berör den kommunala verksamheten i enlighet med den
avgränsning som utskottet gjort i stycket ovan.

När riksdagen fattat beslut om ärendefördelningen mellan utskotten
avser bostadsutskottet hos konstitutionsutskottet aktualisera frågan om
utformningen av den tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen i vil-
ken utskottets beredningsområde behandlas.

1990/91:KU47

Bilaga 12

Stockholm den 16 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

1990/91:KU47

Bilaga 12

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s),
Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan
Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl
(v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Avvikande mening

Kjell Dahlström (mp) anför:

Jag har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet när det gäller
frågan om att vidta åtgärder för att fa till stånd en jämnare arbetsför-
delning mellan olika utskott.

Sett ur ett längre perspektiv bör emellertid mera genomgripande
förändringar göras i avsikt att utforma en effektivare och mera ända-
målsenlig utskottsorganisation. I sammanhanget är det inte minst vik-
tigt att miljöfrågorna lyfts fram och ges en mera sammanhållen be-
handling. Sålunda bör ett miljöutskott tillskapas. Detta utskotts bered-
ningsområde kommer främst att omfatta vissa av de frågor som i dag
handläggs av trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet och
bostadsutskottet. I jordbruksutskottets yttrande till konstitutionsutskot-
tet om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott (1990/91:JoU5y)
anförs också att miljö- och naturresursfrågorna på längre sikt kommer
att få ännu större betydelse än i dag. Jordbruksutskottet ansluter sig till
synpunkterna i motionerna K310 (v) och K319 (mp) med förslag om
inrättande av ett miljöutskott. Jag delar vad ett enigt jordbruksutskott
anfört och anser alltså att en utredning bör göras om en mera
genomgripande omorganisation på längre sikt och att ett miljöutskott
skapas. Jag förutsätter att detta arbete kommer i gång snabbt och att
det bedrivs skyndsamt.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1990/9 l:AU3y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

1990/91:KU47

Bilaga 13

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att
yttra sig över motion 1990/91 :K302 av Martin Olsson (c) angående
skyldighet att inhämta yttrande av arbetsmarknadsutskottet i vissa
riksdagsärenden.

Bakgrunden till remissen anges i en PM från konstitutionsutskottet
vara följande. Under allmänna motionstiden i år väcktes ett flertal
frågor rörande bl.a. ärendefördelningen mellan utskotten och former-
na för ärendeberedningen. Ett eventuellt förslag från konstitutionsut-
skottet rörande förändringar i ärendefördelningen och i beredningsord-
ningen kan komma att beröra många utskott. I det skedet kan det
enligt konstitutionsutskottet finnas anledning att bereda resp, utskott
tillfälle att yttra sig över förslaget. För att få ett underlag för beredning-
en av ärendet är det önskvärt att redan nu fä synpunkter från de av
motionsyrkandena direkt berörda utskotten anser konstitutionsutskot-
tet.

I motionen hemställs att arbetsmarknadsutskottet "regelmässigt skall
beredas tillfälle att yttra sig i samtliga ärenden om lokalisering av
statlig verksamhet". Till utgångspunkt för sitt yrkande tar motionären
beredningen av ärendet om lokalisering av skolverket, som behandla-
des av riksdagen i december 1990. Beslutet att lokalisera skolverket till
Stockholm fattades "utan att det föreslagits vare sig i propositionen
eller i någon motion och utan att arbetsmarknadsutskottet beretts
tillfälle att yttra sig", framhåller motionären.

Utskottet vill med anledning av vad sålunda anförts framhålla följan-
de. Utskottet har vid flera tillfällen under årens lopp redogjort för sin
uppfattning om lokalisering och omlokalisering av statlig verksamhet.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:AU13 tog utskottet
senast upp denna fråga med anledning av propositionen (prop.
1989/90:76) om regionalpolitik för 90-talet och i anslutning därtill
väckta motioner. Utskottet har framhållit att beslut om omlokalisering
av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör
föregås av noggranna överväganden i skilda hänseenden. Beträffande
lokalisering av nya myndigheter har utskottet vid flera tillfållen uttalat
att det är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokalisering-
sort än Stockholm. De av utskottet sålunda föreslagna och av riksdagen
godkända principerna för lokalisering resp, omlokalisering av statlig
verksamhet torde därför vara väl kända.

Vad härefter gäller frågan om utskottets hörande i lokaliserings-
eller omlokaliseringsärenden kan utskottet först notera utvecklingen i

praxis. Under 1970-talet och början av 1980-talet har praxis i princip
varit att utskottet har beretts tillfälle att yttra sig över förslag till
lokalisering av nya myndigheter, medan så icke varit fallet beträffande
omlokalisering av redan befintlig eller delar av befintlig verksamhet.
Någon entydig linje har i vart fall under senare delen av 1980-talet inte
kunnat iakttas.

Utskottet utgår från att de uttalanden som utskottet gjort om princi-
perna för lokalisering av statlig verksamhet och som riksdagen har
ställt sig bakom genomsyrar varje behandling av ärenden som det här
är fråga om.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligtvis av värde om fackut-
skottens beredning tillförs arbetsmarknads- och regionalpolitiska syn-
punkter på bestämda lokaliseringsförslag.

Den ordning som hittills gällt och som inneburit att resp, utskott
fatt bedöma frågan om remiss till arbetsmarknadsutskottet finns det
emellertid inte tillräckliga skäl att frångå.

Stockholm den 19 mars 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1990/91:KU47

Bilaga 13

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Anders G
Högmark (m), Sten Ostlund (s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s),
Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),
Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien (mp), Eivor Husing (s)
och Erik Holmkvist (m).

Avvikande mening

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"att frångå" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan det naturligtvis vara av stort värde
om arbetsmarknadsutskottet regelbundet bereds tillfälle att lämna ar-
betsmarknads- och regionaipolitiska synpunkter på bestämda lokalise-
ringförslag.

Trafikutskottets yttrande

1990/91 :TU3y

Ändrad benämning på trafikutskottet

1990/91:KU47

Bilaga 14

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 beslutat bereda trafikut-
skottet tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K307 av Görel Bohlin
(m) om ändring av utskottsnamn i riksdagen. Med anledning härav far
trafikutskottet anföra följande.

I tilläggsbestämmelse 4.2.1 till RO är föreskrivet att riksdagen skall
tillsätta ett trafikutskott och i tilläggsbestämmelse 4.6.12 till RO att
trafikutskottet skall bereda ärenden om järnvägar, post, telegraf, tele-
fon, vägar, vägtrafik, sjöfart, luftfart och väderlekstjänst.

Trafikutskottets beredningsområde har varit oförändrat alltsedan ett
trafikutskott första gången tillsattes år 1971.

I motion 1990/91 :K307 begärs att benämningen på trafikutskottet skall
ändras till kommunikationsutskottet. Motionären anför som motive-
ring till förslaget bl.a. att benämningen på ett riksdagsutskott helst bör
vara sådan att allmänheten förstår vad utskottet arbetar med samt att
det departement i regeringskansliet som bereder ärenden av samma
slag som de ärenden som ligger inom trafikutskottets beredningsområ-
de benämns kommunikationsdepartementet och departementets chef
kommunikationsminister.

I motionerna 1983/84:1382, 1984/85:811 och 1985/86:K303 framfördes
samma yrkanden och motiveringar för yrkandena som det yrkande
resp, de motiveringar härför som framförs i den nu aktuella motionen.
Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet i betänkandena KU
1984/85:11, KU 1984/85:36 resp. KU 1985/86:30 och avslogs av riksda-
gen den 5 december 1984, den 6 juni 1985 resp, den 28 maj 1986.

Konstitutionsutskottet uttalade i betänkande KU 1984/85:36 att det
för närvarande inte fann skäl att ändra sitt ställningstagande i betänk-
ande KU 1984/85:11, vari utskottet hade avstyrkt den första motionen i
namnfrågan.

Trafikutskottet är för närvarande inte berett att föreslå att benämning-
en på utskottet skall ändras och föreslår därför att konstitutionsutskot-
tet avstyrker den nu aktuella motionen.

Stockholm den 19 mars 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

1990/91:KU47

Bilaga 14

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik
(fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn (s),
Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö
(m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy
Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman
(m) och Lisbet Calner (s).

gotab 98863, Stockholm 1991

Betänkande 1990/91:KU47

Konstitutionsutskottets betänkande1990/91 :KU47

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

m.m.

1990/91

KU47

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

1. Beredningsförfarandet

2. Årendefördel ningen mellan utskotten

Yttranden från berörda utskott

3. Övrigt

Hemställan

Särskilt yttrande

Ärendefördelningen (mom. 2)

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen1

Jordbruksutskottets yttrande

1990/9 l:JoU5y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott m.m.

Till konstitutionsutskottet

Utskottet

Inledande synpunkter

Jordbruksutskottets ansvarsområde ocharbetsbelastning m.m.

Det s.k. beredningstvånget

Utskottets förslag

s

Utbildningsutskottets yttrande

1990/9 l:UbU3y

Förenklad behandling av motioner

Till konstitutionsutskottet

Utskottet

Utbildningsutskottets arbetsområde m.m.

Utbildningsutskottets arbetsbelastning

Förenklad behandling av motioner i vissa fall

Utdrag ur 1990/9 l:UbUl om vissa skolfrågor

Tidigare under mandatperioden behandlade frågor iövrigt

Utdrag ur 1988/89:UbU25 om anslag tillforskning och forskarutbildning, m.m.

1. Allmänna frågor om forskning ochforskarutbildning

Utdrag ur 1988/89:UbU24 om anslag till lokalaoch individuella linjer samt fristående kurser

Finansutskottets yttrande

1990/9 l:FiU3y

Överföring av ärenden rörande kreditväsendet tillfinansutskottet

Till konstitutionsutskottet

Motionen

Utskottet

Näringsutskottets yttrande

1990/9 l:NU4y

Ärendefördelningen mellan vissa utskott

Till konstitutionsutskottet

Avvikande mening

Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU3y

Överförande av ärenden angående kreditupplysningoch inkassoverksamhet till lagutskottet

Till konstitutionsutskottet

Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU4y

Ändrad ärendefördelning mellan lagutskottet ochjordbruksutskottet

Till konstitutionsutskottet

Försvarsutskottets yttrande

1990/9 l:FöU4y

Fråga om ärendefördelningen mellan riksdagensutskott

Till konstitutionsutskottet

Kulturutskottets yttrande

1990/9 l:KrU8y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Utskottet

Utbildningsutskottets yttrande

1990/91:UbU4y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Utskottet

Näringsutskottets yttrande

1990/91 :NU13y

Ärendefördelningen mellan vissa utskott

Till konstitutionsutskottet

Bostadsutskottets yttrande

1990/9 l:BoU5y

Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91 :KU47

Jordbruksutskottets ansvarsområde och
arbetsbelastning m.m.

Tidigare under mandatperioden behandlade frågor i
övrigt

Utdrag ur 1988/89:UbU25 om anslag till
forskning och forskarutbildning, m.m.

1. Allmänna frågor om forskning och
forskarutbildning

Utdrag ur 1988/89:UbU24 om anslag till lokala
och individuella linjer samt fristående kurser

Överföring av ärenden rörande kreditväsendet till
finansutskottet

Överförande av ärenden angående kreditupplysning
och inkassoverksamhet till lagutskottet

Ändrad ärendefördelning mellan lagutskottet och
jordbruksutskottet

Fråga om ärendefördelningen mellan riksdagens
utskott