Betänkande 1978/79:CU20 (Betänkande 1978/79:CU20 Civilutskottet)

CU 1978/79:20

Civilutskottcts betänkande
1978/79:20

med anledning av propositionen 1978/79:79 om ändring i lagen
(1976:296) om kriskoppling m. m. jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1978/79:79 (handelsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. (bil. 1 till detta betänkande).

Lagen (1976:296) om kriskoppling m. m. innehåller bestämmelser om att
vissa byggnader med central varmvattenberedning skall utrustas med bl. a.
en särskild anordning (kriskoppling) som möjliggör tillförsel av kallt vatten
till tappvarmvattensystem i samband med central avstängning av varmvattnet.
Lagen ställer vidare krav på att dessa byggnader skall förses med en
mätare med vilken man kan avläsa vilken volym kallt vatten som tillförs
varmvattenberedaren.

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1977. Beträffande byggnader, som har
uppförts eller för vilka byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1977, äger
lagen dock tillämpning från och med den 1 januari 1979.

Undantag från lagens krav kan medges, men f. n. endast efter prövning i
enskilda fall. I propositionen föreslås att generella undantag skall kunna
föreskrivas. Syftet är att förenkla tillämpningen och undvika byråkratiskt
krångel. Förslaget innebär också att beslut om undantag i särskilda fall liksom
tillsynen enligt lagen skall kunna delegeras till byggnadsnämnderna.

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1978/79:

1064 av Kurt Söderström (m) vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79:79,

2. beslutarom generell dispens från lagen (1976:296)om kriskoppling m. m.
intill utgången av år 1981,

1598 av Ivar Nordberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om dispenser från lagen
(1976:296) om kriskoppling m. m.

Vid utskottets beredning av ärendet har synpunkter lämnats utskottet
genom företrädare för handels- och bostadsdepartementen samt överstyrelsen
för ekonomiskt försvar och statens planverk. Föreningen Sveriges
VVS-inspektörer har inkommit med en skrivelse.

1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 20

CU 1978/79:20

Tidigare behandling m. m.

Kriskoppling

Energiberedskapsutredningen (EBU) föreslog i september 1975
(SOU 1975:60-61) - i syfte att förbereda ev. påkallade restriktioner i
varmvattenförbrukningen - särskilda anordningar vid central varmvattenberedning.
Anordningen (s. k. kriskoppling) skall göra det möjligt att på ett
enkelt sätt hindra tillförsel av tappvarmvatten till förbrukarna och leda in
kallt vatten i systemet. Enbart avstängning bedömdes medföra risker bl. a. för
översvämningar på grund av att kranar kan stå öppna då restriktionerna
upphör.

EBU framhöll vidare att betydande besparingar i varmvattenförbrukningen
kan genomföras genom en individuell mätning av förbrukningen.
Med hänsyn till de tekniska komplikationerna - det ansågs praktiskt omöjligt
att basera en varmvattenransonering på individuell mätning för varje hushåll
- avstod utredningen emellertid från att föreslå detta. Däremot föreslogs att
krav skulle ställas på en central flödesmätare för varje fastighet, varigenom
hushållens förbrukning av energi för bostadsuppvärmning resp. förbrukning
av tappvarmvatten kan åtskiljas och sparinsatserna beräknas. Enligt utredningen(SOU
1975:60 s. 292) skulle den centrala mätaren under kristid tjäna
som mätare på hushållens sparinsatser. Fastighetsägaren skulle, som ett
naturligt led i en lokal sparkampanj, informera hyresgästerna om förbrukningsutvecklingen
i fastigheten.

Utredningens förslag innebar vidare att kraven när det gällde befintliga
fastigheter skulle tas in i en särskild kriskopplingslag men att motsvarande
krav skulle tas in i Svensk byggnorm som förutsättning för byggnadslov vid
ny- och ombyggnad.

Riksdagen (prop. 1975/76:152, FöU 1975/76:35) antog våren 1976 ett
förslag till den nu gällande lagen om kriskoppling m. m. Dåvarande
handelsministern anförde till regeringsprotokollet (prop. s. 124-126) bl. a.
följande:

Jag delar EBU:s mening att en begränsning av varmvattenförbrukning i
kristid bör förberedas genom installation av en anordning som möjliggör en
riskfri avstängning av varmvattentillförseln. Inom bostadsdepartementet
pågår f. n. en genomgripande översyn av byggnadslagstiftningen. Det skulle
därför kunna övervägas att göra prövningen av frågan om en kriskopplingslag
i det sammanhanget. Som jag tidigare har anfört har emellertid besparingsmöjligheterna
krympt genom de olika sparåtgärder som redan vidtagits. En
god beredskap kräver därför att frågan om kriskoppling löses skyndsamt. Jag
ansluter mig därför till EBU:s förslag såvitt det rör det befintliga byggnadsbeståndet
och förordar att kriskoppling där skall vara införd senast den 1
januari 1979. Lagen bör dock enligt min mening omfatta både det befintliga
byggnadsbeståndet och nybyggnad eller sådan ombyggnad som enligt
byggnadsstadgan äratt anse som nybyggnad. För nybyggnad bör lagen träda i
kraft den 1 januari 1977.

CU 1978/79:20

Kriskopplingsbestämmelserna bör tills vidare tas in i en särskild lag men
kan senare arbetas in i en samlad bygglagstiftning.

EBU framhåller att betydande besparingar i varmvattenförbrukning kan
genomföras genom en individuell mätning av förbrukningen. Med hänsyn
till de tekniska komplikationerna vill EBU inte föreslå att föreskrift härom
införs. Däremot föreslås att i kriskopplingslagen och i SBN införs föreskrift
om central varmvattenmätare varigenom hushållens förbrukning av energi
för bostadsuppvärmning resp. förbrukning av tappvarmvatten kan åtskiljas
och sparinsatserna beräknas.

Bostadsstyrelsen påpekar att som villkor för statliga bostadslån till
nybyggnad från den 1 juli 1976 gäller att det i bostadshus skall finnas
möjlighet att mäta den individuella förbrukningen av varmvatten, el och gas.
Detta gäller även för bostadslån till ombyggnad om inte särskilda skäl
däremot föreligger. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna att genomgående få
till stånd en individuell mätning av varmvattenförbrukningen är det enligt
min mening värdefullt om sparinsatserna i fråga om förbrukningen av
varmvatten i viss mån kan följas genom central mätning. Jag tillstyrker därför
EBU:s förslag om att särskilda mätare bör installeras som möjliggör detta. I
det tidigare nämnda yttrandet över ransoneringslagsutredningens betänkande
framhåller Sveriges fastighetsägareförbund att en installation av en
central varmvattenmätare ställer sig betydligt dyrare än en kriskoppling. Jag
vill emellertid framhålla att en enkel mätare som endast registrerar tillförseln
av kallt vatten till varmvattenberedare är fullt tillräcklig för att ändamålet
med åtgärden skall tillgodoses.

Försvarsutskottet, som enhälligt tillstyrkte lagförslaget, anförde i dessa
delar:

I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet det vara betydelsefullt
att man vid behov av reglerings- och ransoneringsåtgärder på energiområdet
kan disponera ett stort antal olika åtgärder med varierande styrka och effekt.
Detta ger önskvärd handlingsfrihet att anpassa åtgärderna i takt med lägets
utveckling. De olika åtgärder som föreslås finnér utskottet ägnade att ge
sådan handlingsfrihet.

Statens planverk föreslog i rapport 41 Energihushållning i befintlig
bebyggelse (september 1977) bl. a. att kriskopplingslagens bestämmelser
inarbetas i byggnadslagstiftningen, att byggnadsnämnd skulle få befogenhet
att medge undantag då särskilt skäl föreligger och att övergångstiden för
lagens tillämpning på befintlig bebyggelse skulle förlängas till utgången av år
1979. Rapporten - dock inte i dessa delar - behandlades i förslaget till
energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76).

I propositionen (s. 4 n.) nämns ett yttrande från statens planverk till
regeringen över ansökningar om undantag från kriskopplingslagen. I
yttrandet (1978-09-28) erinrar planverket om sitt förslag till regeringen i den
ovan nämnda rapporten. I yttrandet förordar planverket att en översyn av
kriskopplingslagen bör göras, i första hand vad gäller lagens tillämpning i
fråga om befintlig bebyggelse. Därvid borde särskilt uppmärksammas
behovet av en förenkling av formerna för undantag från lagen, t. ex. i de fall

CU 1978/79:20

ombyggnad eller ändring av värmeinstallationer är avsedd att ske inom en
nära framtid. Planverket föreslog att, i avvaktan på en sådan översyn och
därav föranledda åtgärder, undantag från tillämpning av lagen medges för
befintlig bebyggelse till och med utgången av år 1981. Verket anför i yttrandet
att, även om det är förhållandevis enkelt att installera själva kopplingsanordningen,
både denna anordning och vattenmätaren dock bör undantas för
att inte åtgärder skall behöva ske vid två tillfallen.

Kriskopplingslagen faller inom regeringen inom handelsdepartementets
verksamhetsområde. Regeringens med stöd av lagen meddelade föreskrifter,
förordningen (1976:663) om kriskoppling m. m., bereds inom bostadsdepartementet.

I förordningen föreskrivs bl. a. att statens planverk utövar allmän tillsyn
över efterlevnaden av lagen och föreskrifterna. Vidare sägs att föreskrifter
samt allmänna råd rörande konstruktion och utförande av anordningarna
meddelas av statens planverk. Verket skall också meddela föreskrifter i övrigt
för verkställighet av lagen och förordningen.

Genom ändring i 56 § första stycket byggnadsstadgan (prop. 1976/77:46,
CU 1976/77:5) har föreskrivits att byggnadsnämnderna vid prövning av
byggnadslovsansökan skall tillse att kraven i kriskopplingslagen är
uppfyllda.

1 Svensk byggnorm (SBN 1975 39:51) refereras kriskopplingslagens
bestämmelser. I kommentarerna till SBN (nr 1977:3 Energihushållning
m. m.) utvecklas detta med bl. a. exempel på hur kriskopplingen kan utföras.
Vissa ytterligare synpunkter har publicerats i statens planverk-aktuellt 1977:5
(s. 202-203). Bl. a. anförs att mätningar under normal drift syftar till att
fastställa hur stor del av byggnadens totala energiförbrukning som går åt för
varmvattenberedning. I en krissituation skall mätresultaten utnyttjas för att
fastställa den mängd energi som åtgår för varmvattenberedning under de
tider då vattenvärmaren är inkopplad - genom avläsning före och efter varje
period då varmvattnet varit inkopplat.

Enligt uppgift har kostnaden för kriskoppling och mätare inte särskilt
redovisats i den utgångsstandard för värmeproducerande anläggning som
konstituerar tilläggsbelopp till grundbelopp i låneunderlaget för bostadslån.
EBU (SOU 1975:60 s. 288) angav dåvarande kostnader för kriskoppling till
1 200-1 500 kr. och för totalvattenmätare till lika mycket. Föreningen
Sveriges VVS-inspektörer har angett ett exempel, där åtgärder för ca 6 000
lägenheter kostat ca 500 000 kr., dvs. 80-85 kr. per lägenhet.

Dispensprövningen sker nu hos regeringen (handelsdepartementet).
Ansökningar ges in till planverket som, efter yttrande dit från överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF), överlämnar handlingarna med eget yttrande
till regeringen, där ärendena avgörs på handelsdepartementets föredragning
efter gemensam beredning med bostadsdepartementet. Enligt vad som
upplysts har dispens ännu inte medgetts i något ärende. Ca 200 ansökningar

CU 1978/79:20

har inkommit. Dessa berör ett stort antal - uppskattningsvis 10 000-15 000
lägenheter.

Kriskopplings- och mätaranordningar har - utom vid nybyggnad med
byggnadslov fr. o. m. 1977 - installerats i ca 25 procent av det befintliga
byggnadsbeståndet enligt bedömningar som har gjorts inom installationsbranschen.

Ransoneringslagen (1978:268)(prop. 1977/78:75, FöU 1977/78:13), som är
en fullmaktslag, träder automatiskt i tillämpning om riket kommer i krig. 1
andra krissituationer får regeringen enligt 6 § bl. a. ge föreskrifter om
hushållning med försörjningsviktiga förnödenheter, t. ex. energi. Har reglering
införts i fråga om energi får enligt 38 § förbrukare som har tillgodogjort
sig mer energi än som har tilldelats honom åläggas att utge en s. k.
överförbrukningsavgift, en sanktion vars syfte är att förmå förbrukaren att
inte överskrida sin tilldelning. Sådan avgift kan dock endast åläggas den som i
väsentlig mån har kunnat påverka förbrukningen. 1 flerfamiljshus tilldelas
fastighetsägaren i allmänhet den mängd värmeenergi som får förbrukas
underviss ransoneringsperiod. Fastighetsägaren kan dock endast i begränsad
omfattning ensam påverka förbrukningen. Han råder exempelvis inte över
förbrukningen av tappvarmvatten, bortsett från det fall att han fåf stänga av
tappvarmvattnet. Mer värmeenergi än vad som tilldelats fastighetsägaren för
fastighetens behov kan sålunda förbrukas utan hans förskyllan. Att ålägga
honom att utge överförbrukningsavgift i en sådan situation har ansetts
obilligt.

Den utredning som föregick nämnda proposition, ransoneringslagen
(H 1974:02), hade i betänkandet (Ds H 1975:3) Ny ransoneringslag föreslagit
en bestämmelse som skulle göra det möjligt att i vissa fall fördela
överförbrukningsavgiften mellan fastighetsägare och hyresgäster (övervältring).
Utredningen hade därvid jämställt värmeenergi från fjärrvärmeverk
med annan ledningsbunden energi.

Föredragande departementschefen anförde härom till regeringsprotokollet
följande (prop. 1977/78:75, s. 62n.-64ö.).

Utredningen synes ha jämställt värmeenergi från fjärrvärmeverk med
annan ledningsbunden energi. Flera remissinstanser, bl. a. Hyresgästernas
riksförbund och Svenska värmeverksföreningen, har påpekat att ett fjärrvärmeuppvärmt
hus tekniskt fungerar på samma sätt som ett hus med egen
oljepanna. Fastighetsägaren kan i båda fallen ensam styra temeperatumivån i
huset genom en central regulator. Lika litet som i ett oljeeldat hus kan
däremot fastighetsägaren i ett fjärrvärmeuppvärmt hus påverka förbrukning
av tappvarmvatten annat än vid direkt avstängning. Genom kriskopplingslagen
(1976:296) kommer det att från den 1 januari 1979 finnas möjlighet att i
flerfamiljshus dels stänga av tillförseln av tappvarmvatten, dels mäta
förbrukningen av sådant vatten. Detta gäller lika för alla berörda fastigheter
med central varmvattenberedning, oavsett uppvärmningsform. Enligt min
mening är det därför mindre lämpligt att behandla förbrukning av ledningsbunden
värmeenergi från fjärrvärmeverk annorlunda än förbrukning av
värmeenergi i oljeeldade fastigheter.

CU 1978/79:20

Till den förändrade bilden av kollektivmätningsproblematiken som jag här
har tecknat bör läggas den uppgift som Svenska värmeverksföreningen också
har lämnat, nämligen att energi för uppvärmning erfarenhetsmässigt svarar
för ca 70 % av årsvärmebehovet. Energin för tappvarmvattenberedning
svarar för resterande 30 96. Som värmeverksföreningen har påpekat skulle,
sedan mätning av förbrukningen av tappvarmvatten har gjorts möjlig,
tilldelningen av värmeenergi i försörjningskriser kunna delas upp för vaije
fastighet på tappvarmvattenberedning och på uppvärmning.

Om tilldelningen av värmeenergi delas upp på det sätt som jag här har
skisserat skulle fastighetsägaren ändå vara ansvarig för att förbrukningen
under en ransoneringsperiod inte överstiger den sammanlagda tilldelningen
för uppvärmning och framställning av tappvarmvatten. Skulle förbrukningen
under en ransoneringsperiod trots allt överstiga den sammanlagda tilldelningen
bör det först konstateras om överförbrukningen är att hänföra till
förbrukning av värmeenergi för uppvärmning eller för framställning av
tappvarmvatten. Fastighetsägaren skulle sedan med avseende på uttag av
överförbrukningsavgift göras ansvarig endast förden överförbrukning som är
att hänföra till förbrukning för uppvärmningsändamål. Den här antydda
metoden bör kunna användas i såväl (järrvärmeuppvärmda som oljeeldade
hyreshus.

Några remissinstanser har under hänvisning till överförbrukningsavgiftens
karaktär av sanktion riktat kritik mot utredningens förslag att avgiften i
vissa fall skulle kunna övervältras från fastighetsägare till hyresgäster. De har
särskilt pekat på att avgiften då kommer att drabba den sparsamme lika hårt
som den slösaktige. De har också anfört att avgiften kommer att påföras alla i
kollektivet oavsett om den enskilde förbrukaren har haft möjlighet att på
något avgörande sätt påverka överförbrukningens storlek eller inte. Samma
invändningar har rests mot en ordning som skulle innebära att fastighetsägaren
esam svarade för överförbrukningsavgifter vid kollektivleveranser.

Jag delar remissinstansernas kritiska synpunkter på övervältringen. Med
hänsyn härtill och då det, som jag nyss har visat, inte är nödvändigt för
genomförandet av en energiransonering att möjlighet till övervältring finns,
anser jag inte att någon bestämmelse bör tas in i ransoneringslagen som gör
det möjligt att vid kollektivleveranser fördela överförbrukningsavgifter på de
slutliga förbrukarna. Tillämpningsföreskrifter rörande överförbrukningsavgifter
bör utformas så att det framgår att endast den som i väsentlig mån har
kunnat påverka förbrukningen får åläggas att utge sådan avgift.

Lagen (1978:277) med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om
anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi,
m. m. (prop. 1977/78:132, NU 1977/78:56) ger regeringen rätt att
meddela föreskrifter som gäller utförande, beskaffenhet, egenskaper,
användning, överlåtelse, provning, kontroll eller besiktning av bl. a. vissa
vattenmätare, nämligen sådana som leverantör använder för att mäta
hushållsförbrukning av vatten eller värmeenergi. Regeringen avser att
uppdra åt planverket att utarbeta närmare föreskrifter för typgodkännande av
vattenmätare. Föreskrifterna kommer att utarbetas i samarbete med statens
provningsanstalt. Lagen täcker sålunda inte direkt de i kriskopplingslagen
föreskrivna vattenmätarna. Ansvaret för att ställda krav uppfylls åvilar inte
mätarens leverantör utan distributören av vatten.

CU 1978/79:20

Typgodkännande kan vidare ges av planverket för t. ex. produkter när det
gäller frågan om de bedömts uppfylla i byggnadsstadgan eller i Svensk
byggnorm ställda krav.

Som ovan noterats har planverket genom förordningen om kriskoppling
m. m. bemyndigats att meddela bl. a. föreskrifter samt allmänna råd rörande
konstruktion och utförande av anordningarna.

Individuell mätning

Regeringens förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/
78:76) redovisade även bedömningar av frågan om individuell mätning av
tappvarmvattenförbrukning (s. 320-322). Kriskopplingslagens bestämmelser
berördes inte av förslaget.

Genom ändring i byggnadsstadgan (BS) år 1975 infördes en ny paragraf,
44 a § BS, enligt vilken byggnad skall utföras så att den möjliggör god
värmehushållning. Samtidigt ändrades 48 a § BS så att kravet beträffande
värmehushållning gällde även vid sådan ändring av byggnad som är hänförlig
till nybyggnad. Kravet omfattade endast de delar av byggnaden som berörs av
ändringen och endast i den omfattning som erfordrades för att dessa delar
skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. 44 a och
48 a §§ BS har därefter ändrats, så att begreppet värmehushållning bytts ut
mot begreppet energihushållning med dess vidare syftning.

Regeringen har 1976 fastställt av planverket meddelade föreskrifter
rörande tillämpningen av bl. a. 44 a § BS samt bemyndigat planverket att
utfärda råd och anvisningar. Detta har därefter skett. Föreskrifterna gäller
fr. o. m. 1977-01-01, men är inte bindande i fråga om byggnad för vilken
byggnadslov sökts före 1977-07-01. Föreskrifterna innebär bl. a. att bostadslägenhet
eller motsvarande, utom enbostadshus med egen värmepanna, skall
förses med mätanordning som möjliggör bestämning av energiförbrukning
för uppvärmning av det tappvarmvatten som förbrukas i lägenheten eller
motsvarande. I de tidigare nämnda kommentarerna till energihushållningsnormerna
(1977:3, K 39:52) anförs bl. a. att de mätare som installeras bör
uppfylla rimliga krav på mätnoggrannhet, något som exempelvis kan styrkas
genom typgodkännande. Dispens från kravet på anordning för lägenhetsvis
mätning av tappvarmvatten kan medges av byggnadsnämnden.

Som förutsättning för bostadslån gäller enligt 9 a § bostadsfinansieringsförordningen
att lägenheterna förses med bl. a. anordning för individuell
mätning av tappvarmvatten. Dispens från kravet kan ges vid ombyggnad.

Utskottet kommer senare att behandla motionen 1978/79:784 som rör
kraven på individuella mätanordningar. Proposition har aviserats om energisparstödet.
En tidigare som eventuell till maj 1979 aviserad proposition
rörande frågor om bränsleklausuler och om individuell mätning och debitering
av energiförbrukning kommer enligt vad utskottet erfarit inte att läggas
fram. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att tillkalla en särskild

CU 1978/79:20

utredare med uppdrag att skyndsamt utreda frågan om mätning, individuellt
eller i mindre kollektiv, av energi för uppvärmning och beredning av
tappvarmvatten.

Utskottet

Kraven i kriskopplingslagen vid central varmvattenberedning gäller dels
möjlighet att avbryta leveranserna av tappvarmvatten och att tillföra kallt
vatten till tappvarmvattensystem, dels mätare som registrerar tillflödet av
vatten till varmvattenberedare. Från lagens tillämpningsområde undantas
bl. a. tvåfamiljshus och byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål
eller för hälso- och sjukvård. Ytterligare undantag kan fall för fall
medges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Det nu
framlagda lagförslaget öppnar möjlighet för regeringen att föreskriva generella
undantag. I propositionen (s. 4) anges att sådana undantag från kravet på
mätare skulle kunna ges för byggnader huvudsakligen inrättade för kontor,
förvaltning, undervisning, handel eller förråd. Lagförslaget ger dock
möjlighet att dispensera inte endast från kravet på mätarutrustning i vissa
typer av byggnader utan också i andra fall. Samma dispensmöjligheter gäller
även för själva kriskopplingsanordningen.

Nu gällande lag trädde i kraft vid ingången av år 1977 men fick tillämpning
på befintlig bebyggelse först efter en tvåårig övergångstid vid ingången av år
1979.

De båda motionerna utgår motivmässigt i huvudsak från ett planverkets
ovan (s. 3-4) nämnt yttrande över vissa ansökningar om undantag från
tillämpning av kriskopplingslagen. Motionen 1978/79:1064 (m) utmynnar i
förslagen att riksdagen skulle avslå propositionen och besluta om en generell
dispens från tillämpning av lagen intill utgången av år 1981. Motionens
motivdel antyder dock att syftet torde begränsa sig till att dispensera från
kravet på mätarutrustning. Å andra sidan förordas i motionen planverkets
förslag som enligt ovan gäller befintlig bebyggelse men inom denna såväl
kriskopplingsanordningen som mätaren. 1 motionen 1978/79:1598 (s) godtas
lagförslaget som sådant med de möjligheter som därigenom öppnas för
regeringen att föreskriva generella undantag. Motionsyrkandet är att riksdagen
skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om dispenser från
lagen. Där anförs dels att förestående reparation eller ombyggnad bör kunna
grunda dispens från kraven på såväl kriskoppling som mätare, dels att
generell dispens för mätare bör medges t. o. m. utgången av år 1981.

Som en av grunderna till förslagen om generell dispens har i båda
motionerna angetts att det inte är rationellt att kräva åtgärder i värmeanläggning
när fjärrvärmeinstallation eller genomgripande reparation m. m. är
aktuell inom de närmaste åren. Enligt utskottets mening kan emellertid dessa
förhållanden inte antas vara så frekventa att de kan grunda ett generellt
undantag - förhållandena måste konstateras i det enskilda fallet. Utskottet

CU 1978/79:20

delar i och för sig motionärernas uppfattning att ett förestående ingrepp i
anläggningen bör kunna grunda ett uppskov. Motsvarande gäller också när
byggnad skall rivas. Det av regeringen framlagda lagförslaget ger möjlighet
till en förenklad dispensprövning i dessa ärenden efter riktlinjer som f. n.
utformas.

I båda motionerna anges som grund för vidgade generella undantag från
mätarkravet också att nu tillgängliga mätare inte fyller de anspråk som
rimligen kan ställas, en uppfattning som stöds av planverkets uttalanden.
Från andra håll har däremot uppgetts att mätarna - av samma typ som
används för debitering av vattenavgifter-har godtagbar mätnoggrannhet och
driftsäkerhet. Vilka anspråk som man kan ställa beror enligt utskottets
mening närmast på vilket syfte som mätningarna skall tillgodose. Ärdet fråga
om att i en sparkampanj stödja frivilliga åtgärder kan kravet på mätnoggrannhet
inte ställas alltför högt. Skulle det däremot bli fråga om att t. ex.
använda mätarna inom ramen för ransoneringssystemen får kraven ställas
högre. Ovan (s. 6-7) har redogjorts för gällande ordning i fråga om offentlig
kontroll inkl. typkontroll liksom beträffande typgodkännande, grundat på
byggnadslagstiftningen.

Utskottet har dock ansett att den avgörande frågan för bedömningar av
dispenskraven måste vara en vägning av å ena sidan de praktiska användningsmöjligheterna
när det gäller att främja energisparande och försörjningsberedskap
mot, å andra sidan, kostnads- och resurskraven. Försörjningsberedskapsintressena
har, mot bakgrund av den senaste tidens händelser på
oljemarknaden, under senare tid fått ökad aktualitet. Utskottet vill emellertid
inte dra en alltför markerad gräns mellan dessa intressen och energisparandet
i allmänhet. Vid en sådan vägning har utskottet till en början ansett att kravet
på kriskopplingsanordningen som sådan inte bör efterges eller generellt
skjutas upp. När det däremot gäller mätanordningen har utskottet inte
övertygats om att hittills redovisade motiv för ett obligatorium har en sådan
tyngd att kravet bör hävdas. En sådan bedömning blir naturligen gällande för
såväl ny som befintlig bebyggelse. Alternativen att med denna utgångspunkt
antingen bemyndiga regeringen att förordna om en generell dispens eller
genom ändring i ikraftträdandebestämmelserna skjuta upp lagens tillämpning
anser utskottet inte principiellt lämpliga. Detta leder i sin tur till
slutsatsen att kravet på mätare helt bör avstås, vilket bör få uttryck i första
hand genom ändring i 1 § första stycket kriskopplingslagen. Förslag till lag
om ändring i lagen om kriskoppling m. m. fogas härtill som bilaga 2. De frågor
som kan aktualiseras då byggnadslov lämnats men inte utnyttjats torde få
lösas i tillämpningen utan särskilda övergångsregler. Av förslaget föranledd
redaktionell ändring i 56 § första stycket byggnadsstadgan får göras i lämpligt
sammanhang.

Utskottet har med det anförda inte tagit ställning till några ransoneringstekniska
frågor, t. ex. utformningen av överförbrukningsavgiften.

Utskottet har inte heller tagit ställning till hur kravet på kriskoppling skall

CU 1978/79:20

lösas lagtekniskt på längre sikt. Skulle frågan om centrala mätanordningar
åter aktualiseras genom den aviserade utredningen om mätning av viss energi
får bedömningarna därav också göras obundna av detta ställningstagande till
kriskopplingslagens utformning.

När det gäller tillsynen har utskottet inte någon erinran mot lagförslaget.

I propositionen anförs att frågorna om beslutanderätt i dispensärenden och
om tillsyn bör prövas ytterligare av regeringen. I samband därmed skall
övervägas också planverkets roll när det gäller tillsynen. Med utskottets här
gjorda ställningstagande i huvudfrågan torde dessa överväganden nu inte
behöva innebära några komplikationer. Dispens- och tillsynsfrågorna bör
lösas med sikte på att de anpassas till den organisation som i övrigt kommer
att bevaka normkraven på byggandet, särskilt i vad rör energisparåtgärder.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1978/79:1064 och 1598 antar utskottets härvid som bilaga 2
fogade förslag till lag om ändring i lagen (1976:296) om
kriskoppling m. m.

Stockholm den 6 mars 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s), Sven
Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Anna
Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m), Birgitta Dahl (s),
Magnus Persson (s), Karin Ahrland (fp), Elvy Olsson (c), Roland Brännström
(s) och Rolf Dahlberg (m).

CU 1978/79:20

Bilaga I

Regeringens
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1976:296) om kriskoppling
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Vid varmvattenberedning, gemensam för flera bostäder eller lokaler
(central varmvattenberedning), skall finnas installerade dels särskild anordning
(kriskoppling) eller annan lämplig regleringsanordning som möjliggör
tillförsel av kallt vatten till tappvarmvattensystem i samband med central
avstängning av varmvattnet, dels mätare som registrerar tillflödet av vatten
till varmvattenberedare.

Denna lag gäller ej vid central
varmvattenberedning för endast två
bostadslägenheter eller för byggnad
som huvudsakligen är inrättad för
industriändamål eller för hälso- eller
sjukvård. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får
särskilda fall besluta om ytterligare
undantag.

Tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas
av myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag gäller ej vid central
varmvattenberedning för endast två
bostadslägenheter eller för byggnad
som huvudsakligen är inrättad för
industriändamål eller för hälso- eller
sjukvård. Regeringen får meddela
föreskrifter om ytterligare undantag.

Regeringen eller, enligt regeringens
bestämmande, byggnadsnämnd eller
annan myndighet får i särskilda fall
besluta om undantag från bestämmelse
i lagen.

Tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas
av byggnadsnämnd eller annan myndighet
enligt regeringens bestämmande.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

CU 1978/79:20

Bilaga 2

Civilutskottets
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:296) om kriskoppling m. m.

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1976:296) om kriskoppling
m. m. samt 1 och 2 §§ lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
Lag om kriskoppling m. m.

Vid varmvattenljeredning, gemensam
för flera bostäder eller
lokaler (central varmvattenberedning),
skall finnas installerad dels
särskild anordning (kriskoppling) eller
annan lämplig regleringsanordning
som möjliggör tillförsel av kallt
vatten till tappvarmvattensystem i
samband med central avstängning
av varmvattnet, dels mälare som
registrerar tillflödet av vatten till varmvattenberedare.

Tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas

Föreslagen lydelse
Lag om kriskoppling

1 §

Vid varmvattenberedning, gemensam
för flera bostäder eller
lokaler (central varmvattenberedning),
skall finnas installerad särskild
anordning (kriskoppling) eller annan
lämplig regleringsanordning som
möjliggör tillförsel av kallt vatten till
tappvarmvattensystem i samband
med central avstängning av varmvattnet.

Denna lag gäller ej vid central
varmvattenberedning för endast två
bostadslägenheter eller för byggnad
som huvudsakligen är inrättad för
industriändamål eller för hälso- eller
sjukvård. Regeringen får meddela
föreskrifter om ytterligare undantag.

Regeringen eller, enligt regeringens
bestämmande, byggnadsnämnd eller
annan myndighet får i särskilda fall
besluta om undantag från bestämmelse
i lagen.

Tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas

CU 1978/79:20

Nuvarande lydelse

av myndighet som regeringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

av byggnadsnämnd eller annan myndighet
enligt regeringens bestämmande.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

GOTAB 61649 Stockholm 1979