bet 1980 fiu1 urt (Betänkande 1980:fiu1 Finansutskottet)

Riksdagens protokoll

1980 U:l-4 25-29 augusti 1980

Debatter m. m.

Måndagen den 25 augusti

Öppnande av 1980 års urtima riksmöte 3

Proposition om vissa åtgärder på den ekonomiska politikens

område 5

Proposition om höjning av skatterna på alkoholdrycker och

tobak 8

Tidsplan för kammarens sammanträden 8

Tisdagen den 26 augusti k). 21.00

Höjning av skatterna på alkoholdrycker och tobak 13

Fredagen den 29 augusti

Anmälan om kompletteringsval till utskott 21

Samtliga avgjorda ärenden
Tisdagen den 26 augusti kl. 21.00

Skatteutskottets betänkande

1980 U:1 om höjning av skatterna på alkoholdrycker och tobak 13

Fredagen den 29 augusti

Val av en ledamot i näringsutskottet 21

1 Riksdagens protokoll 1980 U. I-4

1980 U:l-4

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollen)

Måndagen den 25 augusti

Talmannen, 3, 5, 8
Fälldin, Thorbjörn, statsminister 7
Palme, Olof (s) 5
Werner, Lars (vpk) 6

Tisdagen den 26 augusti kl. 21.00

Israelsson, Per (vpk) 14, 17, 18
Rönnung, Catarina (s) 16, 19
Wachtmeister, Knut (m) 18, 19
Wärnberg, Erik (s) 16, 18

Fredagen den 29 augusti

Talmannen 21

FiU 1980 U: 1

Finansutskottets betänkande
1980 U:1

med anledning av propositionen 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den
ekonomiska politikens område, såvitt ej avser förslagen till ändringar
i skattelagstiftningen, jämte motioner

I propositionen 1980 U: 1 bilaga 1 (budgetdepartementet) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Rolf Wirtén föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

3. lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt,

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

5. lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon,
som icke är registrerade i riket,

6. lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter,

7. lag om ändring i lagen (1941:251) om särskild varuskatt,

8. lag om ändring i lagen (1978:144) om skatt på vissa resor.

I bilaga 2 (socialdepartementet) har regeringen efter föredragning av
statsrådet Karin Söder föreslagit riksdagen att

1. antaga vid bilagan fogat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag,

2. till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
260000000 kr.

Det vid bilaga 2 till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse: Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skall av all 1

Lagen omtryckt 1973:449

2 Senaste lydelse 1979: 1143

1 Riksdagen 1980 U. 5 sami. Nr I

FiU 1980 U: 1

männa medel såsom bidrag till bar- manna medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 2800 kro- allmänt barnbidrag med 3000 kronor
om året i enlighet med vad ne- nor om året i enlighet med vad nedan
närmare stadgas. dan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke
är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den I oktober 1980.

I bilaga 3 (utbildningsdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Jan-Erik Wikström föreslagit riksdagen att

1. antaga vid bilagan fogat förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

2. till Studiehjälp m. m. på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1980/81 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
32000000 kr.

Det vid bilaga 3 till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse: -

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studiestödslagen
(1973:349)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har

rätt till förlängt barnbidrag med 233 rätt till förlängt barnbidrag med 250
kronor i månaden från och med kronor i månaden från och med

kvartalet efter det under vilket han kvartalet efter det under vilket han

fyllt 16 år. fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning
vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962:319).

3 kap.

6 §3

Studiebidrag utgår med 233 kro- Studiebidrag utgår med 250 kronor
i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1980.

1 Lagen omtryckt 1975:359

2 Senaste lydelse 1979:1144

3 Senaste lydelse 1979: 1144

FiU 1980 U: 1

Propositionen har såvitt avser de framlagda förslagen till ändringar i
skattelagstiftningen hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till finansutskottet.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:

1980 U:2 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar 1.

att avslå de i propositionen 1980 U: 1 bilaga 1 upptagna författningsförslagen
utom såvitt gäller punkten 6,

2. att i anledning av förslaget till höjning av barnbidraget i propositionen
uttala att barnbidraget bör höjas till 25 % av basbeloppet genom planmässiga
höjningar så att denna nivå uppnås senast budgetåret 1985/86.

3. att — om yrkandet under 1. inte vinner bifall - anta det vid propositionen
(Bilaga 2.1) fogade förslaget till Lag om ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag med den ändringen att bidragsbeloppet bestämmes
till 3 150 kronor.

4. att hos regeringen hemställa om förslag till slopad mervärdeskatteeffekt
på livsmedel,

5. att hos regeringen hemställa om förslag till avskaffande av indexregleringen
av skatteskalorna och återgång till systemet med årliga skatteskalerevisioner,

6. att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha nedan angiven lydelse:

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskiftat
dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

När den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275000 kr: två
procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger
200000 kr;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

275000 men icke 400000 kr /500krför 275000 kroch2,5%avåterstoden

400000 men icke 1 000000 kr 4 625 kr för 400 000 kr och 3 % av återstoden
I 000 000 men icke 2 000 000 kr 22 625 kr för 1000 000 kr och 3,5 % av återstoden
2000000 57625 krför2000000kroch4%avåterstoden

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången
vid 1982 års taxering.

7. att uttala att en reformering av realisationsvinstbeskattningen skall
bygga på följande principer:

FiU 1980 U: 1

a) hela realisationsvinsten skall vara skattepliktig,

b) även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd för personligt
bruk bör vara skattepliktig,

c) beskattningen av realisationsvinster bör vara av minst samma skärpa
som beskattningen av arbetsinkomster,

d) att 35 § 3 mom. kommunalskattelagen ges en sådan innebörd att 75 i
stället för 40 procent av vinsten vid avyttring görs skattepliktig och att hos
regeringen begära förslag i enlighet därmed,

8. att godkänna vad som i motionen anförs om reformering av avdragssystemet
och vad som anförs om tak för avdrag vid 33 1/3 procent av
totalinkomsten och att hos regeringen begära förslag i anledning därav,

9. att hos regeringen begära förslag om ökade anslag för kamp mot
skattefusk och annan ekonomisk brottslighet,

10. att hos regeringen begära förslag om skärpta påföljder för företagare
som förskingrar källskatter och arbetsgivaravgifter,

11. att uttala sig för övergång till produktionsbeskattning och progressiv
statskommunal enhetsskatt och hos regeringen begära nödvändiga förberedande
åtgärder och förslag i enlighet därmed,

12. att godkänna vad som i motionen anförts om ett industriellt utvecklingsprogram,

13. att uttala att skärpt restriktivitet måste visas mot kapitalexport och
industriutflyttning,

14. att godkänna vad som i motionen anförts om kontroll av transnationella
företag och valutahandeln,

15. att anhålla att regeringen utarbetar ett program för att begränsa
skryt- och lyxekonomin i det svenska samhället i enlighet med vad som
anförs i motionen,

16. att godkänna vad som i motionen anförts om riktlinjer för energihushållningen,

17. att uttala sig för prisstopp på alla nödvändighetsvaror och hos regeringen
begära nödvändiga initiativ i enlighet därmed,

18. att godkänna vad som i motionen anförts om hyresstopp och hos
regeringen begära nödvändiga initiativ i enlighet därmed,

19. att hos regeringen hemställa om förslag till särskild skatt på importvaror
av lyxkaraktär,

20. att hos regeringen begära snabbutredning och förslag till importreglering
på varuområden med stort importöverskott,

21. att godkänna vad som i motionen anförs om avskaffande av kontokortssystemet
och hos regeringen begära erforderliga initiativ i enlighet
därmed,

22. att hos regeringen hemställa om förslag till sanering av den s. k. grå
kreditmarknaden,

23. att hos regeringen begära förslag till förstatligande av de privata
affärsbankerna och hela kreditväsendet,

24. att hos regeringen hemställa om förslag till överförande av de privata
oljebolagen och hela energisektorn i samhällelig ägo.

1980 U:3 av Olof Palme m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om ändringar i skattelagstiftningen i propositionen
1980 U: 1, bilaga 1, i vad avser hemställan under 1 -5 samt 7 och 8,

2. avslår regeringens förslag om höjning av det allmänna barnbidraget
(bilaga 2),

3. avslår regeringens förslag om höjning av studiebidraget inom studiehjälpen
m. m. (bilaga 3),

FiU 1980 U: 1

4. godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i
motionen,

5. hos regeringen och fullmäktige i riksbanken begär att åtgärder vidtas
för att begränsa konsumtionskrediterna i enlighet med vad som förordas i
motionen,

6. hos regeringen hemställer om importbegränsande åtgärder i enlighet
med vad som förordas i motionen,

7. begär att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag till beredskapslagstiftning
på skogsområdet i enlighet med vad som anförs i
motionen,

8. hemställer om en översyn av skogsvårdslagens 6 § i enlighet med vad
som anförs i motionen,

9. begär att regeringen snarast arrangerar överläggningar med kommunerna
i syfte att i enlighet med vad som anförs i motionen stimulera den
kommunala energiplaneringen,

10. begär att regeringen allvarligt prövar förutsättningarna att förstärka
den svenska oljeberedskapen genom att samhället i delägarskap med OK
bygger en s. k. katalytisk kracker för att inom landet kunna vidareförädla
tunga eldningsoljor till lätta oljeprodukter,

11. begär att regeringen snarast låter utarbeta en plan för utvecklingen
av den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin,
bl. a. med syfte att öka förädlingsgraden,

12. begär att regeringen skyndsamt fattar de övergripande beslut som
erfordras för storstädernas värmeförsörjning.

Motionerna har såvitt avser yrkandena 1,4-11 och 19 i motionen 2 och
yrkandet 1 i motionen 3 remitterats till skatteutskottet och i övrigt till
finansutskottet.

Socialförsäkringsutskottet har avgivit yttrande över propositionen i vad
avser bilaga 3 (höjning av studiebidraget inom studiehjälpen m. m.) och
motionen 3 yrkandet 3. Yttrandet (SfU 1980 U: 1 y) är fogat som bilaga 1
till detta betänkande.

Socialutskottet har avgivit yttrande över propositionen i vad avser bilaga
2 (höjning av det allmänna barnbidraget) och motionen 2 yrkandena 2
och 3 samt motionen 3 yrkandet 2. Yttrandet (SoU 1980 U: 1 y) är fogat
som bilaga 3 till detta betänkande.

Jordbruksutskottet har avgivit yttrande över motionen 3 yrkandena 7
och 8 (beredskapslagstiftningen på skogsområdet m.m.). Yttrandet (JoU
1980 U: 1 y) är fogat som bilaga 3 till detta betänkande.

Näringsutskottet har avgivit yttrande över motionen 2 yrkandena 12, 14,
16, 20, 21, 23 och 24 (närings- och industripolitiska åtgärder m.m.) samt
motionen 3 yrkandena 6 och 9—12 (importbegränsande åtgärder samt
åtgärder på energiförsörjningens område). Yttrandet (NU 1980 U: I y) är
fogat som bilaga 4 till detta betänkande.

FiU 1980 U: 1

Representanter för Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation har inför utskottet
beretts tillfälle att redovisa sin syn på de i propositionen föreslagna
åtgärderna. Vid ärendets beredning har hearings vidare anordnats med
riksbankschefen, riksgäldsdirektören, chefen för konjunkturinstitutet samt
statssekreteraren i ekonomidepartementet.

Propositionen

I propositionen redovisas bl. a. den svenska ekonomins utveckling. Med
bakgrund av bl. a. valutautflödet och försämringen av bytesbalansen föreligger
behov av omedelbara ekonomiskt-politiska åtgärder.

i syfte att dra in köpkraft och därmed förbättra landets ekonomiska läge
föreslås i propositionen relativt omfattande höjningar av flera indirekta
skatter.

Förslagen innebär att mervärdeskatten höjs från 17,1 % till 19 %. Den
allmänna energiskatten på eldningsolja och andra oljor höjs med 50 kr. per
m3 och på gasol med 14 öre per liter, bensinskatten höjs med 20 öre per
liter och den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter med 5 öre per
liter för bensin och 15 kr. per m3 för olja.

Vidare föreslås att den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer
höjs från 2 kr. 20 öre per kg till 5 kr. per kg och att skatten på utrikes
charterresor med flyg höjs från 100 kr. till 150 kr.

Slutligen föreslås att vägtrafikskatten för bl. a. brännoljedrivna bilar höjs
i samma mån som bensinskatten.

Höjningarna föreslås träda i kraft när det gäller mervärdeskatten den 8
september 1980, när det gäller vägtrafikskatten den 1 november 1980 och i
övrigt den 1 oktober 1980.

Barnbidraget föreslås höjt med 200 kr. per barn och år. Det förlängda
barnbidraget och studiebidraget föreslås höjda med motsvarande belopp,
dvs. med 17 kr. per månad.

Mervärdeskattehöjningen drar in köpkraft motsvarande ungefär 3,2 miljarder
kr. räknat på helt år. Hänsyn har härvid tagits till att pensionärerna
automatiskt kompenseras enligt nuvarande regler. Av köpkraftsindragningen
faller 1 miljard kr. på 1980. Förslaget innebär dessutom att aviserade
punktskattehöjningar tidigareläggs och förstärks i förhållande till vad
som angivits i bl. a. kompletteringspropositionen. I fråga om beskattningen
av alkohol innebär förslaget, som även har en alkoholpolitisk motivering,
att alkoholdryckerna följer med prisutvecklingen i övrigt samt att därutöver
en viss höjning sker.

Föredragande statsrådet framhåller att beskattningen på bensin och olja
bör höjas även av energipolitiska skäl. Det är angeläget att begränsa
förbrukningen av olja och oljeprodukter. Det är, som bl. a. påpekats av
OECD. angeläget att den tillfälliga dämpning av oljepriserna som för dagen

FiU 1980 U: 1

ter sig sannolik inte leder till att ansträngningarna att spara olja mattas. En
höjning av skatten på bensin och olja kan bidra till att förhindra detta.

De skattehöjningar som föreslås i propositionen medför att vissa statliga
utgifter ökar. Det gäller främst utgifterna för folkpensioner som påverkas
via förändringar i konsumentprisindex. Vidare ökar utgifterna för vissa
komponenter i den statliga förbrukningen liksom vissa kostnadsrelaterade
bidragsanslag. För sektorerna utanför den statliga sektorn beräknas de
höjda punktskatterna och mervärdeskatten medföra en indragning av köpkraft
som enligt föredraganden uppgår till drygt 7 miljarder kr. räknat på
helt år. Hänsyn har då tagits till den kompensation som automatiskt utgår
till pensionärerna.

I bilagor till propositionen föreslås att barnbidragen resp. studiebidragen
skall höjas. Barnbidragshöjningen föreslås bli 200 kr. per barn och år.
Barnbidraget skulle därmed uppgå till 3000 kr. per år. Kostnaderna för
höjningen beräknas till 349 milj. kr. för helt år; med hänsyn tagen också lill
studiebidragshöjningen beräknas kostnaderna uppgå till knappt 400 milj.
kr.

Köpkraftsindragningens netto blir således, sedan hänsyn tagits till dessa
bidragshöjningar, drygt 6,5 miljarder kr. på helår, varav knappt 2 miljarder
kr. faller på innevarande år. Åtgärderna innebär att det interna efterfrågetrycket
i vår ekonomi bli lägre, framhåller föredraganden. Det är med
hänsyn till bytesbalansen och valutautflödet viktigt att skattehöjningarna
kan träda i kraft redan under hösten 1980. Hur länge köpkraftsindragningen
behöver vara i kraft beror bl. a. på produktivitetsutvecklingen i den
svenska ekonomin och den offentliga sektorns expansionstakt. Det är
regeringens avsikt att föreslå att höjningen återtas när utvecklingen så
medger.

Föredraganden betonar särskilt att höjningen av mervärdeskatten och av
de olika punktskatterna inte innebär att målsättningen för den av regeringen
aviserade sparplanen begränsas. Förutom att åtgärderna får effekt i
olika tidsperspektiv har sparplanen till stor del också andra motiv. Det är
endast genom att dämpa automatiken i den offentliga utgiftsökningen som
det totala skattetrycket kan hållas tillbaka och ett rimligt realt utrymme
skapas för löneförhandlingarna, framhåller föredraganden.

För 1980 innebär åtgärdspaketet att ökningen av hushållens reala disponibla
inkomster begränsas till uppskattningsvis 1,6 %. För pensionärerna
räknade som grupp ökar de reala disponibla inkomsterna med 4,5 %. För
löntagarkollektivet förutses ungefär oförändrade reallöner efter skatt.

De nämnda åtgärderna leder kortsiktigt till en höjning av inflationstalet
med ca 2,5 %. Därmed skulle prisökningen under loppet av året bli 12,7 %
och 13,3 % räknat mellan årsgenomsnitten.

Vid en viss ökning av sparkvoten räknad för året som helhet kan den
privata konsumtionen antas öka med ungefär 1,3 %. Den totala efterfrågan
inom landet ökar därmed med 3,3 %. Mellan första och andra halvåren blir
ökningen knappt 2 %.

FiU 1980 U: 1

När det gäller effekterna på bytesbalansen kan man räkna med att denna
förbättras med ett belopp motsvarande ungefär hälften av köpkraftsindragningen.
Underskottet i bytesbalansen skulle därmed komma att uppgå till
ca 20 miljarder kr. Ökningen i BNP kan under nämnda förutsättning
beräknas bli knappt 3 % under år 1980.

Höjningen av mervärdeskatten påverkar i första hand den privata konsumtionen.
Bakgrunden till balansbristen i svensk ekonomi är emellertid
att den totala konsumtionen expanderat alltför snabbt i förhållande till
produktionstillväxten. Inte minst gäller detta den kommunala konsumtionen
och som redovisats i olika sammanhang är en kommunal utgiftsökning
i samma takt som under de senaste åren inte förenlig med samhällsekonomisk
balans. En fortsatt alltför snabb kommunal expansion försvårar
på flera sätt för den utlandskonkurrerande sektorn att rekrytera personal.
En sådan kommunal expansion medför också att den kommunala utdebiteringen
ökar, vilket komplicerar avtalsförhandlingarna.

Det är angeläget att den finansiella åtstramning som genom mervärdeskattehöjningen
också drabbar kommunerna, liksom det förhållandet att
utvecklingen av skatteunderlaget nu synes bli något sämre än tidigare
beräknat, inte kompenseras genom skattehöjningar utan leder till ökad
återhållsamhet i den kommunala utgiftsutvecklingen.

Uppgifter om den budgeterade utvecklingen i kommuner och landsting
föreligger inte förrän senare i höst. Om dessa skulle visa att det finns risk
för en snabbare volymökning än vad som är samhällsekonomiskt godtagbart
krävs ytterligare åtgärder för att dämpa den kommunala expansionen.
Regeringen kommer under hösten att inbjuda de bägge kommunförbunden
till överläggningar om sådana åtgärder.

Motionerna

I motionen 2 av Lars Werner m.fl. (vpk) konstateras att den kapitalistiska
världen i dag står på tröskeln till en konjunkturnedgång. Detta gäller
också om den svenska ekonomin. Det senaste årets högkonjunktur håller
på att mattas. I detta läge sätter regeringen in åtgärder som är kontraktiva,
dvs. som hämmar utvecklingstakten och kraften i ekonomin. Detta är ur
allmän ekonomisk synpunkt direkt vanvett, anser motionärerna. Följden
av en momshöjning kommer att bli ytterligare sänkt levnadsstandard för
stora grupper och en ökning av arbetslösheten. Många företag kommer att
få skärpta svårigheter. Regeringens politik går medvetet ut på att sänka
levnadsstandarden för de många och att öka arbetslösheten för att säkra
höjda profiter åt de ledande kapitalisterna. Men detta kommer inte ens
kortfristigt att lösa några av den svenska kapitalismens problem, menar
motionärerna. Regeringens politik kommer bara att medföra att den svenska
ekonomin rutschar allt längre ner i utförsbacken.

Motionärerna framhåller att det finns överskottstillgångar inom den

FiU 1980 U: 1

svenska ekonomin. Men dessa minskas inte genom en höjning av momsen
eller höjningar av andra indirekta skatter. Regeringens åtgärder drabbar
helt fel. De drabbar främst folkflertalet som under de senaste åren åsamkats
reallöneminskningar samtidigt som de med verkliga ”övertillgångar”
skonas.

I stället borde enligt motionärernas uppfattning politiken ges en annan
inriktning. De åtgärder som krävs för att förbättra Sveriges ekonomiska
läge måste vara såväl av snabbt verkande som av mera långsiktig natur.
Som riktlinjer för en annan politik anför motionärerna att:

Skattesystemet måste göras rättvist och befordra en jämnare inkomstfördelning.
Sveriges alltför stora beroende av utrikeshandeln måste minskas.
Kapitalexporten måste begränsas, valutahandeln underkastas strängare
regler och de transnationella företagen av inhemskt eller annat ursprung
måste ställas under nationell kontroll. Skryt- och lyxekonomin
måste angripas. De energipolitiska riktlinjerna om övergång till inhemska
förnybara energikällor måste snabbt börja genomföras. En politik med
detta huvudinnehåll banar enligt motionärerna vägen för en planerad behovshushållning.
Den kräver ett genomförande bl. a. av följande 21 punkter: 1.

Avskaffande av hela momseffekten på livsmedel.

2. Avskaffande av indexregleringen på inkomstskatten och återgång till
systemet med årliga revisioner av skatteskalorna.

3. Skärpt beskattning av stora förmögenheter.

4. Skärpt beskattning av reavinster.

5. Reformering av avdragssystemet; som ett provisorium härvid högst
1/3 av inkomsten i avdrag.

6. Ökade anslag för kamp mot skattefusk och annan ekonomisk brottslighet.

7. Skärpt påföljd för företagare som förskingrar källskatter eller arbetsgivaravgifter.

8. Övergång till produktionsbeskattning och statskommunal enhetsskatt.

9. Industriellt utvecklingsprogram med följande målsättningar:

a) genomsnittligt ökad förädlingsgrad och större andel färdigvaruproduktion,

b) ökad andel lätta industrier med avancerad produktion för att dämpa
energi- och råvaruslöseriet,

c) ökad andel inhemsk produktion av maskiner, teknisk utrustning,
elektronik o.d. och motverkande av verkstadsindustrins utflyttning och
utarmning,

d) större industriell kapitalbildning i samhällsregi för att gynna demokratisering
och rättvisare regional fördelning av produktion och utveckling.

10. Begränsning av kapitalexporten.

FiU 1980 U: 1

11. Kontroll av de transnationella företagen.

12. Åtgärder för att begränsa skryt- och lyxekonomin i det svenska
samhället i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

13. Åtgärder för bättre energihushållning, övergång till inhemska förnybara
energikällor, minskat olje- och kärnkraftsberoende.

14. Prisstopp på alla nödvändighetsvaror.

15. Hyresstopp som övergång till planmässiga åtgärder för hyressänkning.

16. Särskild skatt på importvaror av lyxkaraktär.

17. Snabbutredning om importreglering på varuområden med stort importöverskott.

18. Avskaffande av kontokortssystemet.

19. Sanering av den grå kreditmarknaden.

20. Förstatligande av affärsbankerna och hela kreditväsendet.

21. Oljebolagen och hela energisektorn överförs i samhällets ägo.

I motionen 3 av Olof Palme m.fl. (s) avvisas regeringens förslag i dess
helhet med undantag för förslaget att höja beredskapsavgiften för oljelagring.
Motiven för denna hållning anger motionärerna på följande sätt.

— En höjning av mervärdeskatten och en rad punktskatter i nuvarande
ekonomiska läge med en begynnande konjunkturnedgång skapar stora
risker för ökad arbetslöshet och för att den nu pågående investeringsuppgången
bryts i förtid. Regeringen synes i och med dessa förslag ge upp
ambitionen att föra en aktiv konjunkturpolitik och att värna sysselsättningen.
Detta innebär en markant omsvängning i svensk ekonomisk politik.

— Skattehöjningarna är ett brott mot regeringens utfästelser till löntagarna
i årets avtalsrörelse. Sedan avtalen undertecknats föreslår regeringen åtgärder
som urholkar avtalsresultatet och än en gång leder till sänkta
reallöner för majoriteten av löntagarna, i synnerhet låg- och medelinkomsttagarna.
Skattehöjningarna kommer därmed att försvåra den kommande
avtalsrörelsen.

— De föreslagna skattehöjningarna kan inte lösa landets långsiktiga ekonomiska
problem. Om man på detta sätt pressar ned efterfrågan blir följden
att väsentliga delar av produktionskapaciteten slås ut. Vi kan då hamna i
ond cirkel med successivt minskande efterfrågan och en försvagad produktionsapparat
som i sin tur föder nya krav på nedskärningar i efterfrågan.
Skattehöjningarna skapar även svårigheter för kommunernas ekonomi,
vilket i sin tur kan framtvinga höjningar av kommunalskatten som annars
kunnat undvikas.

Enligt motionärernas uppfattning krävs helt andra åtgärder av framåtsyftande
och långsiktig karaktär för att lösa de problem som orsakar det stora
underskottet i bytesbalansen. Dessa problem gäller i första hand den

FiU 1980 U: 1

svenska industrins struktur, konkurrenskraft och produktionskapacitet.
Dessutom innefattar de vårt stora oljeberoende, underskottet i statsbudgeten
och den höga inflationstakten.

Vid bedömningen av köpkraftens storlek är det, påpekar motionärerna,
nödvändigt att skilja mellan ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv.
Med hänsyn till den begynnande konjunkturnedgången framstår inte köpkraften
som för stor. I ett längre perspektiv är det emellertid nödvändigt att
hålla tillbaka konsumtionen som ett led i strävandena att skapa jämvikt
mellan produktion och konsumtion eller - med andra ord - återskapa
yttre balans. Regeringens politik innebär enligt motionärerna en sammanblandning
av dessa perspektiv. I den mån dess förslag syftar till att inleda
återgången till långsiktig balans sätts de in vid en felaktig tidpunkt. Därmed
skulle våra kortsiktiga problem förvärras, vilket i sin tur medför att även
det långsiktiga balansmålet kan bli svårare att uppnå.

De mer långsiktiga åtgärder på bl. a. näringspolitikens och skattepolitikens
område som erfordras får i huvudsak behandlas senare. En rad
åtgärder bör enligt motionärerna dock vidtas redan nu, åtgärder som i
första hand tar sikte direkt på att nedbringa underskottet i bytesbalansen.

Utöver tidigare föreslagna — och nu av riksdagen antagna — skattehöjningar
på alkohol och tobak förs i motionen fram följande förslag till
omedelbara åtgärder.

Konsumtionskrediterna begränsas. Motionärerna kräver dels att
utlåningsreglering tillämpas på finansbolagens krediter för konsumtionsändamål
för viss tid framöver, dels att regeringen utfärdar föreskrifter om
betalningsvillkor för kontoköp på kredit, i första hand i form av krav på
snabbare amorteringar.

Ett system med tidsbegränsade importdepositioner införs.
Motionärerna understryker att när de nu förordar att Sverige under
en klart avgränsad tidsperiod tillämpar en reglering av vissa delar av sin
import uttrycker detta inte någon förändring av deras traditionella frihandelsvänliga
grundsyn. De åtgärder som föreslås syftar tvärtom till att göra
det möjligt för vårt land att långsiktigt fullfölja denna frihandelstradition
utan att av en alltmer försvagad ekonomi gradvis tvingas in i en mer eller
mindre dold protektionism.

Enligt det allmänna handelsavtalet (GATT) har ett land rätt att införa
generella, tidsbegränsade importrestriktioner, om det råkat in i en akut
betalningsbalanskris. Enligt motionärernas uppfattning uppfylls GATTvillkoret
av Sverige. Med hänsyn till bl. a. handelspolitiska överväganden
förordar motionärerna att importbegränsningarna utformas som ett system
med importdepositioner. Dessa skall inte avse hela importen. Undantag
bör göras för råvaror, bränslen och insatsvaror till näringslivet. Åtgärderna
skall vara tillfälliga och gälla under ca ett år eller senast t. o .m. utgången
av år 1981.

FiU 1980 U: 1

Skogsindustrins råvaruförsörjning tillgodoses. Skogsindustrins
virkesförsöijning har varit ett mycket påtagligt problem under flera
år. Genom bristen på råvara kan många företag inte till fullo utnyttja den
starka efterfrågan som råder sedan ett par år tillbaka. Vår oförmåga att
utnyttja den starka internationella efterfrågan innebär att vårt land går
miste om stora exportintäkter. Det är nödvändigt att samhället snarast får
möjligheter att ålägga försumliga skogsägare att avverka i rimlig omfattning.
Ett medel härför är den särskilda beredskapslag som tidigare krävts.
Riksdagen bör begära att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen ett
förslag till sådan lag. Lagen bör utformas så, att den kan användas av
skogsvårdsstyrelserna i sådana enskilda fall där uppenbara försummelser
föreligger. Även i ett längre perspektiv är det för skogsvården och den
framtida virkesförsörjningen angeläget att samhället skaffar sig garantier
för att såväl överårig skog verkligen avverkas som att föryngringsarbetet
och röjningarna intensifieras. Detta kan ske dels genom en skärpning av
skogsvårdslagen och dels genom att samhället får tillgång till effektiva
ekonomiska styrinstrument i skogspolitiken. Nuvarande krav på reproduktionsplikt
av gammal överårig skog är alltför lågt ställda. Underlåtenhet att
avverka dessa lågproducerande skogar är ett samhällsekonomiskt slöseri
med en av landets värdefullaste naturresurser och går stick i stäv mot
skogspolitikens viktigaste mål att utnyttja skogsmarkens virkesproducerande
förmåga så att den ger en hög och värdefull avkastning. Mot denna
bakgrund talar starka skäl för en betydande skärpning av skogsvårdslagens
bestämmelser om reproduktionsplikt på klart överårig skog.

Åtgärder för att minska oljeberoendet. Den inbördes oenighet
och handlingsförlamning som tidigare kom till uttryck vid regeringens
behandling av kärnkraften har nu flyttats över till andra områden inom
energipolitiken. Riksdagen bör därför ge regeringen preciserade uppdrag,
så att en kraftfull politik för hushållning och nya alternativ snabbt kan
utformas. Det är ytterst väsentligt att regeringen nu genomför kraftfulla
åtgärder för att stimulera den kommunala energiplaneringen. Överläggningar
mellan regeringen och kommunerna bör därför snarast komma till
stånd. Ett syfte med dessa överläggningar bör vara att diskutera hur stat
och kommun tillsammans skall agera för att öka kommunernas trygghet i
oljeförsörjningen. Överläggningarna bör också syfta till kommunala program
för ersättning av olja med andra bränslen.

För att nedbringa den dyrbara importen av förädlade oljeprodukter bör
den svenska raffinaderi kapaciteten öka. En förädling av de tunga kvaliteterna
inom landet ökar tryggheten i försörjningen med lätta produkter och
innebär en avsevärd förbättring av vår bytesbalans. Regeringen bör därför
allvarligt pröva förutsättningarna att förstärka den svenska oljeberedskapen,
genom att samhället i delägarskap med OK bygger en s. k. katalytisk
kracker.

FiU 1980 U: 1

Dessutom måste regeringen snarast utarbeta en plan för utvecklingen av
den svenska raffinaderi verksamheten och den petrokemiska industrin. Ett
av planens syften bör vara att minska vårt importberoende av förädlade
produkter och även i övrigt öka vår energipolitiska handlingsfrihet.

Energikommissionen visade att hetvatten från de svenska kärnkraftverken
skulle kunna användas för att ersätta 27 TWh värme per år. Detta
motsvarar 2,5 milj. ton olja, eller ca 10% av vår oljeimport. Hetvattenavtappning
från reaktorerna skulle sålunda ytterligare förbättra vår handelsbalans
med mellan 2 och 3 miljarder kr. per år. Det är mot denna bakgrund
anmärkningsvärt att regeringen inte ännu har fattat de övergripande beslut
som erfordras för storstädernas värmeförsöijning.

I motionen redovisas vidare en rad förslag på längre sikt rörande skattepolitikens
inriktning och åtgärder för att stärka industrin.

Utskottet

De åtgärder på den ekonomiska politikens område som regeringen föreslagit
syftar till att förhindra att vårt land hamnar i ett akut krisläge. Det
steg som nu tas måste ses i sammanhang med andra åtgärder av mer
långsiktig och offensiv karaktär som regeringen aviserat. Bakom de förslag
som förs fram i motionen 1980 U: 3 (s) ligger i grunden samma bedömning,
den att vissa snabbt verkande åtgärder behövs nu men att ytterligare
åtgärder måste följa.

Det råder betydande enighet om arten av de ekonomiska problem som
vårt land brottas med. Politiker, ekonomer, fackliga representanter och
företrädare för näringslivet ställer samma diagnos. Enkelt uttryckt förbrukar
vi mer än vi producerar. Våra varu- och tjänsteproducerande sektorer
som är inriktade på export och på importkonkurrens är för små och inte
tillräckligt konkurrenskraftiga. Vi måste därför kraftigt öka kapitalbildningen
i vår ekonomi och styra över mer av de samlade kapital- och
arbetskraftsresurserna till de konkurrensutsatta näringarna. Detta kräver
att vi drar ned ökningstakten i den offentliga sektorns tillväxt. Framför allt
är det nödvändigt att dämpa den kommunala expansionen. Flexibiliteten
och anpassningsförmågan i vår ekonomi är också för låg.

F. n. håller vi uppe vår höga privata och offentliga konsumtion genom att
låna utomlands. Bara i år förbrukar varje hushåll i vårt land varor och
tjänster för närmare 7 000 kr. mer än vad vi förmår producera, konsumtion
som måste täckas med import. Det stora underskottet i bytesbalansen
tvingar fram utländska lån i snabb takt, med en kraftigt stigande skuld- och
räntebörda som följd. Det orimliga förhållandet råder alltså att Sverige —
som ett av världens allra rikaste länder - genom sin uppdrivna konsumtionsstandard
måste slå sig fram främst i de internationella låneköerna för
att hålla ekonomin flytande.

FiU 1980 U: 1

Sverige befinner sig således i svår obalans gentemot omvärlden. Vi har
en lång väg att vandra innan vi är tillbaka i jämvikt. Och ännu längre innan
vi betalt tillbaka de skulder vi nu drar på oss. Det kommer därför att krävas
uppoffringar av medborgarna i avsevärt större skala än vad de nu aktuella
skattehöjningarna ger intryck av.

Den andra stora obalans som präglar den svenska ekonomin är underskottet
i statsbudgeten. Detta måste i huvudsak angripas genom en dämpning
av de offentliga utgifternas ökning.

Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen under 1980 och 1981,
så långt detta år nu kan förutses, som gjordes efter löneuppgörelsen i
våras, står sig i allt väsentligt (se FiU 1979/80:40).

Den ekonomiska aktiviteten inom OECD-området mattas nu av. I Förenta
staterna är konjunkturen f. n. mycket svag och i länderna inom den
gemensamma marknaden pekar de flesta ekonomiska indikatorer sedan
flera månader tillbaka klart nedåt. Den ekonomiska politiken är i de flesta
länder inriktad på att bekämpa inflationen. Av flera tecken att döma ges
inflationsbekämpningen högsta prioritet även till priset av en ökande arbetslöshet.
De stora externa balansproblem som de flesta länder brottas
med lägger ytterligare en restriktion på den ekonomiska politiken.

OECD-sekretariatet förutser i sin senaste prognos i juli 1980 en relativt
kortvarig konjunkturavmattning. Produktionen i hela OECD-området väntas
minska under andra halvåret i år men därefter vända uppåt och ge
någon tillväxt redan under första hälften av 1981. Det finns enligt utskottets
uppfattning emellertid en klar risk för att den finans- och penningpolitik
som bedrivs i många OECD-länder är så stram att konjunkturnedgången
blir mer utdragen.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige hittills under 1980 ligger, som
redan påpekats, i stort sett i linje med de bedömningar som utskottet
gjorde i våras. Jämfört med bedömningen då är det framför allt handelsbalansens
stora underskott, 6,8 miljarder kr. redan under årets sju första
månader, som är det mest markant avvikande draget. I FiU 40 uppskattades
handelsbalansunderskottet för helåret 1980 till 8,3 miljarder kr. Delvis
förklaras det stora underskottet hittills under året av att exporten drabbades
hårdare än importen av arbetsmarknadskonflikterna. Enbart under
maj månad visade utrikeshandeln ett underskott på drygt 2 miljarder kr.
Med hänsyn till att den internationella konjunkturen nu hastigt mattas blir
det antagligen svårt att ta igen en del av dessa exportförluster. Den relativt
stora importökning som noterats hittills i år beror bl. a. på en genom
lageruppbyggnad kraftig ökning av oljeimporten. Troligtvis har också industrin
ökat inköpen av investerings- och insatsvaror ganska kraftigt. Enligt
den senaste undersökningen avseende industrins investeringar förefaller
nämligen investeringarna öka relativt snabbt. Volymtillväxten mellan 1979
och 1980 tycks kunna bli ca 20% mot den tidigare bedömningen 15%.
Detta är glädjande.

FiU 1980 U: 1

Dessvärre tycks emellertid importutvecklingen hittills i år bekräfta utskottets
förmodan från i våras att den svenska ekonomin numera har en
oväntat hög importkänslighet. När investeringsverksamheten tar ordentlig
fart tillgodoses denna efterfrågan i betydande utsträckning från utlandet.
Som utskottet också framhöll i våras förefaller flexibiliteten i den svenska
ekonomin vidare att vara sämre än vi varit vana vid. Förvånansvärt snabbt
nådde många företag kapacitetstaket under uppgångsfasen 1978-1979.
Bl. a. gav sig snabbt bristen på arbetskraft till känna inom många branscher.
Strukturella problem av denna art torde vara en del av förklaringen
till de svagheter i utvecklingen av vårt handelsutbyte som — utöver oljeimporten
— kommit till uttryck under åren 1979-1980.

Något underlag för en ny bedömning av posterna på tjänste- och transfereringsbalansen
finns f. n. inte. I våras bedömdes underskottet på dessa
poster till ca 10 miljarder kr. för helåret 1980. En aktuell bedömning mot
bakgrund av handelsbalansens utveckling hittills under året pekar mot ett
bytesbalansunderskott i storleksordningen 20-21 miljarder kr. för 1980 om
inga åtgärder vidtas.

Under den senaste tolvmånadersperioden, augusti 1979-augusti 1980,
har vi haft ett valutautflöde på mer än 20 miljarder kr. Detta har balanserats
av en ungefär lika stor statlig utlandsupplåning, men en viss avtappning
av valutareserven har också skett. Som framgår av diagram 1 har
takten i utlandsupplåningen accelererat kraftigt under 1980. Valutautflödet
och den därav följande nödvändiga utlandsupplåningen hittills under året
uppgår till drygt 16 miljarder kr. Med nuvarande takt i den statliga
utlandsupplåningen, drygt 2 miljarder kr. i månaden, blir det efter hand allt
svårare att låna på de internationella kapitalmarknaderna. Vi kan tvingas
ta lån till höga kostnader och till sämre villkor även i övrigt. Vi skulle enligt
utskottets uppfattning hamna farligt nära gränsen för vad ett enskilt land
kan låna upp på de internationella kapitalmarknaderna. Angående de problem
som på sikt är förenade med en så omfattande utlandsupplåning som
f. n. vill utskottet erinra om vad utskottet anförde i våras i samband med
behandlingen av kompletteringspropositionen.

Med ett stadigvarande stort bytesbalansunderskott växer totalskulden
snabbt. Lånekostnaderna stiger också snabbt. Vi kommer därmed inte
bara att behöva låna till det löpande underskottet inkl. räntorna utan vi
måste också öka upplåningen för att klara amorteringar och omsättning av
lån. Med nuvarande takt i ökning av skulden skulle vår samlade medel- och
långfristiga bruttoskuld vid mitten av 1980-talet komma att motsvara ca
25—30% av BNP. Risken är enligt utskottets uppfattning stor att vi med
nuvarande utveckling inom relativt kort tid skulle hamna i en situation med
minskad ekonomisk rörelsefrihet. (FiU 1979/80:40 s. 31.)

FiU 1980 U: 1

Diagram 1

VALl/MRESERVENS UTVECKLING OCH
STATENS I/TLANOSUPPLÅNING 1977- 1980

Vah/to reserven
Yodvf a rf jerv utan

JHitiiq

15.

10 ■

Statens

5 •

1978

-is

Källa: Riksbanken och riksgäldskontoret

Av avgörande betydelse för våra möjligheter att hantera våra balansproblem
kortsiktigt är vårt interna efterfrågeläge jämfört med andra länder.
Vi befinner oss nu inte i en sådan extern balanssituation och vår industri
inte i ett sådant konkurrensläge att vi kan tillåta oss en alltför skiljaktig
utveckling jämfört med omvärlden. Vi skulle inte tåla att på det sätt som
skedde 1975—1976 låta vår pris- och kostnadsutveckling galoppera i väg
från våra konkurrentländers. Utskottet delar därför propositionens bedömning
av de risker som är förenade med en utveckling som innebär att
den totala efterfrågan i vårt land hålls uppe på en hög nivå samtidigt som
övriga länder i OECD-området går in i en avmattningsperiod.

Enligt tillgängligt material, bl. a. försäljningsstatistik och statistiska centralbyråns
varuhandelsbarometer i juni, var utvecklingen av den privata
konsumtionen under första halvåret i år oväntat svag. Prognoserna för
utvecklingen andra halvåret måste med nödvändighet bli osäkra. Bl. a. är
det svårt att veta hur hushållens sparbeteende utvecklas när vi nu går in i
en konjunkturavmattning. Tillgängligt material indikerar att inkomsttill -

FiU 1980 U: 1

växten mellan första och andra halvåret i år i och för sig inte är anmärkningsvärdjämfört
med tidigare år. Dock är det ostridigt att vi har att räkna
med en relativt markerad efterfrågetillväxt melian första och andra halvåret
i år, samtidigt som tillväxten snabbt avtar i vår omvärld. Denna ökade
efterfrågan kommer till icke obetydlig del att leda till ökad import. Det
skulle ytterligare förvärra bytesbalansproblemet.

Som beskrivits ovan tyder visserligen det mesta på att det stora handelsbalansunderskottet
första halvåret till stor del kan förklaras av stor oljeimport
och ökad import av insats- och investeringsvaror. Mot bakgrund av
den redan alltför stora utlandsupplåningen kan vi enligt utskottets uppfattning
emellertid inte låta hela den förutsedda efterfrågeökningen under
andra halvåret i år slå igenom. Även om effekterna av de åtgärder man
stannar för blir mer betydande först mot slutet av året är det enligt utskottets
mening av största vikt att vi förmår bryta trenden mot alltmer ökande
underskott. Vi kan nu inte vänta längre med att sätta in åtgärder.

En ytterligare omständighet som manar till åtgärder nu är iäget på
kreditmarknaden. Kreditpolitiken får nu bära en orimligt tung börda i den
ekonomiska politiken.

De för den urtima riksdagen presenterade regeringsförslagen innefattar
följande punkter, varvid för varje punkt angetts helårseffekten i miljoner
kr.

Höjd mervärdeskatt från 17,1 till 19% 4 200

Höjd skatt på alkoholhaltiga drycker 1 200

Höjd skatt på tobaksvaror 300

Höjd bensinskatt 1000

Höjd kilometerskatt 300

Höjd energiskatt på olja 800

Höjd särskild beredskapsavgift på oljeprodukter 550

Höjd skatt på choklad 250

Höjd skatt på charterresor 50

Beräkningarna utgår från oförändrat värde på mervärdeskattebelagd
konsumtion jämfört med statsbudgeten 1980/81. För alkohol m. m. grundas
beräkningarna på oförändrad konsumtionsvolym jämfört med innevarande
budgetår.

Statens bruttointäkter skulle per helår stiga med 8,1 miljarder kr. Härtill
kommer 550 milj. kr. till oljelagringsfonden.

Det bör erinras om att motiven för de redan beslutade höjda alkohol- och
tobaksskatterna också är hälso- och socialpolitiska. Bakom de höjda skatterna
på bensin och olja ligger en strävan att begränsa oljeanvändningen i
vårt land.

I propositionen föreslås höjda barnbidrag med 200 kr./år och höjda
studiebidrag i motsvarande mån. Kostnaderna härför uppgår till nära 400
milj. kr. Kompensationen till pensionärer uppgår till ca 1 200 milj. kr. för
helår.

Köpkraftsindragningen under återstoden av år 1980 kan beräknas till
drygt 2 miljarder kr. och helårseffekten till drygt 6,5 miljarder kr.

2 Riksdagen 1980 V. 5 sami. Nr 1

FiU 1980 U: 1

Enligt beräkningarna i propositionen leder höjningen av mervärdeskatten
till att konsumentprisindex stiger med 1,4 procentenheter. Inberäknat
övriga åtgärder skulle inflationstakten stiga med ca 2,5 procentenheter till
12,7% under loppet av år 1980 eller med 0,6 procentenheter i genomsnitt
mellan 1979 och 1980. Höjningen av hushållens reala disponibla inkomster
1980 skulle begränsas från 2,3% till ca 1,6%. Det förtjänar påpekas att
denna ökning av den disponibla inkomsten fördelar sig mycket ojämnt
mellan löner och pensioner. Pensionerna beräknas realt öka med hela
4,5% medan reallönerna i stort sett blir oförändrade efter skatt.

Vid en antagen mindre uppgång av sparkvoten kan den privata konsumtionen
beräknas öka med ca 1,3% i stället för 2% och den totala efterfrågan
inom landet med 3,3% i stället för 3,7% utan åtgärder. Den positiva
effekten på bytesbalansen skulle bli ungefär 1 miljard kr. under 1980 och 3
miljarder kr. räknat på helt år.

Regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1979—1980
inberäknat effekterna av de föreslagna åtgärderna framgår av tabell 1 och

Tabell 1. Försörjningsbalans 1979—1980

	Miljarder kr. 1979 löpande priser	Procentuell volymförändring 1975 års priser
1979	1980 FiU 1979/80:40	1980 prop. 1980 U:l1
Tillgång
BNP	435,2	3,8	3,5	2,9
Import av varor och tjänster 142,9	12.8	6,2	5,1
därav varor	122,3	15,2	6,4	5,0
Summa tillgång	578.1	5,8	4.1	3,4
Efterfrågan
Bruttoinvestering	86,5	5,4	4,4	5,9
Lagerinvesteringar	1,1	1,82	0,7-	0,72
Privat konsumtion	226,8	2,3	2,5	1,3
Offentlig konsumtion	130,1	3,9	2,8	2,7
Statlig	39,2	2,4	0,2	0,2
Kommunal	90,9	4,5	4,0	3.9
Export av varor och tjänsteri33,6	7,3	5,4	3,8
därav varor	118,0	8,4	5,6	3,8
Summa efterfrågan	578.1	5,8	4,1	3,4
Total inhemsk efterfrågan	5,3	3,7	3,3

' Efter att de föreslagna åtgärderna har beaktats.
2 Förändring i procent av föregående års BNP.

FiU 1980 U: 1

Tabell 2. Bytesbalans 1979-1980

Milj. kr. löpande priser

	1979	1980 FiU 1979/80:40	1980 prop. 1980 U:1'
Export av varor	118030	138200	135900
Import av varor	122 343	146 500	146200
Handelsbalans	-4313	-8300	-10 300
Tjänster, transfereringar och korrigeringspost, netto	-6 651	-9700	-9700
Bytesbalans	-10964	-18000	-20000

1 Efter att de föreslagna åtgärderna har beaktats.

I motion 3 (s) kritiseras regeringen för att den i propositionen inte
försöker bedöma den ekonomiska utvecklingen under 1981, då de föreslagna
skattehöjningarna får full verkan och då den internationella lågkonjunkturen
förmodas komma att slå igenom med ökad kraft i den svenska
ekonomin. Inte heller sätts skattehöjningarna i relation till den aviserade
sparplanen, som rimligen också kommer att leda till en betydande dämpning
av den inhemska efterfrågan, anför motionärerna.

Utskottet är för sin del av den uppfattningen att en omedelbar dämpning
av efterfrågan är nödvändig. Det innebär inte att den under alla omständigheter
måste ligga kvar med hela sin tyngd under hela år 1981. En mer
noggrann avvägning av den ekonomiska politiken för år 1981 måste anstå
till dess ett fastare underlag härför föreligger samt när effekterna av sparplanen
kan överblickas. Som anförs i propositionen är det regeringens
avsikt att föreslå att höjningen återtas när utvecklingen så medger.

I motionen 3 tar man avstånd från de av regeringen föreslagna åtgärderna,
med undantag av den höjda beredskapsavgiften på olja m.m. Skattehöjningarna
på alkoholdrycker och tobak biträdde motionärerna när riksdagen
för kort tid sedan fattade beslut härom. I motionen anges som
motivering för yrkandena om avslag på övriga skattehöjningar att en höjning
av mervärdeskatten och en rad punktskatter i nuvarande ekonomiska
läge med en begynnande konjunkturnedgång skapar stora risker för ökad
arbetslöshet och för att den pågående investeringsuppgången bryts i förtid.
Skattehöjningarna anses vidare vara ett brott mot regeringens utfästelser
till löntagarna i årets avtalsrörelse. I motionen varnas för att om man på
detta sätt pressar ned efterfrågan blir följden att väsentliga delar av produktionskapaciteten
slås ut. Vi kan där hamna i en ond cirkel med successivt
minskande efterfrågan och en försvagad produktionsapparat som i sin
tur föder nya krav på nedskärningar i efterfrågan.

Också enligt motionärernas uppfattning bör en rad åtgärder vidtas redan
nu, åtgärder som i första hand tar direkt sikte på att begränsa underskottet
i bytesbalansen. Utöver de redan beslutade skattehöjningarna på alkohol
och tobak omfattar det alternativ som förs fram i motionen 3 följande fyra
punkter.

FiU 1980 U: 1

— Konsumtionskrediterna begränsas, bl. a. genom att s.k. utlåningsreglering
tillämpas för kontokortsföretagen.

— Ett system med tidsbegränsade importdepositioner införs. Härigenom
kan importen minskas och efterfrågan styras över så att den inhemska
produktionen stimuleras och sysselsättningen stärks. Importbegränsningarna
måste kombineras med offensiva åtgärder för att bygga ut industrikapaciteten,
så att vi kan öka exporten.

— Skogsavverkningarna måste öka för att trygga industrins virkesförsörjning.
Detta bör ske med hjälp av en särskild beredskapslagstiftning.
Exporten av skogsindustrins produkter kan då ökas väsentligt.

— Åtgärder bör vidtas för att spara energi och minska vårt stora oljeberoende.

Av de redovisade punkterna torde förslaget om importdepositioner utgöra
huvudpunkten sett i det perspektiv som nu är aktuellt. Övriga förslag
har mer begränsad räckvidd eller får effekter först i ett något längre
tidsperspektiv.

Förslaget om importdepositioner innebär att importörerna får deponera
ett belopp som motsvarar en viss andel av importlikviderna på ett spärrat,
räntelöst konto i riksbanken. Kostnaden för importören utgörs av ränteförlusten
på det deponerade beloppet. Storleken av den andel som skall
deponeras anges inte i motionen. De deponerade medlen skall återbetalas
när importrestriktionerna upphör. Åtgärderna skall vara tillfälliga. De bör
enligt motionärerna gälla under ca ett år eller senast till utgången av år
1981. Datum för avveckling av importbegränsning bör enligt motionärerna
anges redan nu. Undantag från depositionskravet skall göras för import av
råvaror, bränslen och insatsvaror till näringslivet. Det innebär enligt motionärerna
att 30-40% av importen undantas från importbegränsningar.

Importdepositionerna leder till att en del av importen tillfälligt fördyras,
påpekar motionärerna. En följd av detta blir att den inhemska efterfrågan
begränsas. Det får effekter både för importen och för den inhemska produktionen.
Dessutom styrs en betydande del av efterfrågan över från
importen till hemmamarknaden genom att importen fördyras. Enligt motionärerna
blir nettoeffekten härav att den inhemska produktionen och
sysselsättningen stimuleras. Man anser därför att importdepositioner är ett
effektivare instrument än de generella åtstramningsåtgärder som regeringen
föreslår.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört är det nödvändigt med
snabbt verkande efterfrågedämpande åtgärder som får en direkt effekt på
bytesbalansen. Förslaget om importdepositioner har i och för sig denna
karaktär. Det torde vara möjligt att utforma systemet med importdepositioner
så att det totalt sett motsvarar en efterfrågebegränsning av samma
storleksordning som regeringens förslag till höjning av mervärdeskatten
leder till. Utskottet har emellertid starka invändningar av principiell art

FiU 1980 U: 1

mot förslaget till importdepositioner, främst från handelspolitiska utgångspunkter.

Sverige har i skilda internationella sammanhang gett uttryck för en
frihandelsvänlig grundsyn. Den svenska regeringen har vid tillfällen då
olika länder vidtagit importrestriktiva åtgärder uttryckt farhågor för protektionistiska
kedjereaktioner. Detta skedde exempelvis år 1971 när USA
införde en tioprocentig importavgift och när Danmark kort därefter vidtog
samma åtgärd. Det enkla förhållandet kan förtjäna framhållas att de länder
som exporterar mycket till Sverige och som följaktligen skulle drabbas av
importrestriktionerna samtidigt är de största mottagarna av våra varor.

Enligt artikel XII i GATT-stadgan skall i första hand interna åtgärder
vidtas för att bibehålla eller återställa jämvikt i betalningsbalansen. De
interna ekonomisk-politiska åtgärder med mera omedelbar verkan som
motionärerna ställer sig bakom inskränker sig emellertid till den redan
beslutade höjningen av alkohol- och tobaksskatterna och en begränsning
av konsumtionskrediterna. Enligt utskottets uppfattning är det långtifrån
säkert att man vid en internationell bedömning finner att det primära
kravet på interna åtgärder blir uppfyllt därigenom.

En genomgång av de importdepositionssystem som hittills har tillämpats
visar att de inte har gett upphov till några direkta motåtgärder från andra
länders sida. Som påpekas i näringsutskottets yttrande (NU 1980 U: 1 y)
synes det emellertid inte vara tillrådligt att härav dra slutsatsen att motåtgärder
kommer att utebli om Sverige begränsar sin import genom ett
sådant system. Erfarenheten visar att man i andra länder är mycket känslig
för importrestriktioner från svensk sida. Näringsutskottet erinrar i sitt
yttrande om de återverkningar som begränsningen av skoimporten för
några år sedan fick på våra exportmöjligheter, särskilt på pappersområdet.

I sammanhanget påpekas att ett aktuellt problem på vår exportmarknad är
de brittiska papperstillverkarnas krav på en dämpning av importen av
svenskt papper till Storbritannien. Ett beslut om importbegränsande åtgärder
i Sverige kan inte vara ägnat att stärka utländska regeringars motståndskraft
mot protektionistiska krav som föranleds av svenska exportframgångar,
anför näringsutskottet.

Erfarenheterna från andra länder som tillämpat importdepositioner
tyder vidare på att betydande problem kan uppstå i ekonomin när systemet
avvecklas, bl. a. sker en kraftig uppgång i importen till följd av den uppdämda
efterfrågan. Även på kreditmarknaden kan betydande problem

UDDStå.

De synpunkter av principiell art som här anförts mot införande av
importrestriktioner av föreslagen typ talar enligt utskottets mening mycket
klart i den riktningen att förslaget bör avslås av riksdagen. Det bör tillfogas
att ett system med importdepositioner också rymmer en rad, i motionen
inte närmare berörda, problem av praktisk-administrativ art. bl. a. avgränsningen
mellan insatsvaror och varor för direkt konsumtion. Utskottet
avstyrker med det anförda yrkandet 6 i motionen 3.

FiU 1980 U: 1

Vad utskottet nu anfört innebär att också yrkandet 4 i motionen rörande
riktlinjerna för den ekonomiska politiken faller eftersom förslaget om
införande av importdepositioner där utgör huvudpunkten.

Utskottet har i det föregående tagit ställning för att efterfrågedämpande
åtgärder av den art som föreslås i propositionen snarast vidtas. Utskottet
anser åtgärderna vara av den omfattning som i nuvarande läge är försvarlig.
Som redovisats i det föregående får den närmare avvägningen av
efterfrågepolitiken för år 1981 göras senare. Utskottet tillstyrker med det
anförda den i propositionen redovisade inriktningen av den ekonomiska
politiken och tillstyrker från sina utgångspunkter förslagen om höjd mervärdeskatt
och höjda indirekta skatter i övrigt. Utskottet vill i detta sammanhang
särskilt understryka vikten av att de förordade skattehöjningarna
inte av kommunerna tas till intäkt för att höja kommunalskatterna. Det
skulle leda till att kommunerna kan fortsätta sin mycket snabba expansion.
Ökningstakten i den kommunala konsumtionen måste enligt utskottets
mening nödvändigtvis bringas ned om vi skall kunna ta oss ur våra balansproblem.

I propositionen föreslås att det allmänna barnbidraget höjs den 1 oktober
1980 med 200 kr. till 3 000 kr. per barn och år. Det förlängda barnbidraget
och studiebidraget föreslås höjda i motsvarande grad, dvs. 17 kr. per
månad. Höjningen motiveras främst av höjningen av mervärdeskatt med
1,9% till 19%.

Socialutskottet delar i sitt yttrande (SoU 1980 U: ly) regeringens uppfattning
att barnfamiljerna bör erhålla kompensation för bl. a. den föreslagna
höjningen av mervärdeskatten. Höjningen bör enligt socialutskottets
mening bestämmas till det av regeringen föreslagna beloppet, 200 kr. per
barn och år. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker de föreslagna höjningarna
av det förlängda barnbidraget och studiebidraget (SfU 1980 U: ly).

Höjningen av barnbidraget motsvarar i stort sett den beräknade ökningen
av konsumentpriserna från januari i år då barnbidraget senast höjdes
fram till oktober då höjningen föreslås bli genomförd. Därigenom behåller
barnbidragen sin reala köpkraft även sedan hänsyn tagits till höjningen av
mervärdeskatten. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens
förslag om höjning av barnbidrag, det förlängda barnbidraget och studiebidraget
inom studiehjälpen och avstyrker därmed bifall till motionen 2
yrkandena 2 och 3 och motionen 3 yrkandet 2.

Vad därefter gäller de i motionen 3 (s) i övrigt föreslagna åtgärderna som
bör genomföras nu vill utskottet anföra följande.

I motionen begärs åtgärder för en begränsning av konsumtions krediterna
dels genom att utlåningsreglering enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska
medel (senast ändrad 1980:522) tillämpas på finansbolagens kredi -

FiU 1980 U: 1

ter för konsumtionsändamål ”för viss tid framöver", dels genom att regeringen
utfärdar föreskrifter om betalningsvillkor för kontoköp på kredit, i
första hand i form av krav på snabbare amorteringar. 1 motionen hävdas att
sådana synnerliga skäl som förutsätts föreligga för att bestämmelserna i
den kreditpolitiska lagstiftningen om utlåningsreglering skall kunna tillämpas
nu är för handen. För att ha möjlighet till någon form av reglering
också av sådana kontokortskrediter som lämnas av företag för köp enbart
vid företaget i fråga begärs i motionen att regeringen skall utnyttja det
bemyndigande att meddela föreskrifter om villkoren vid kontoköp som
riksdagen lämnade i våras. Lagen härom (1980:523) trädde i kraft den 1 juli
1980.

Riksdagen har lagt i regeringens hand att tillämpa de aktualiserade
lagbestämmelserna. Regeringen och fullmäktige i riksbanken har att noggrant
följa utvecklingen och vid behov vidta erforderliga åtgärder. Utskottet
förutsätter att så sker. Det finns i sammanhanget anledning erinra om
att kontokortskrediterna inte utgör en så betydande andel av konsumtionskrediterna
som man kan få intryck av från den debatt som förs.
Avbetalningskrediterna är sålunda avsevärt större. En begränsning av
kontokortskrediterna skulle därför under alla omständigheter kunna spela
endast en marginell roll när det gäller att mer kraftfullt hålla tillbaka en
alltför snabb efterfrågetillväxt. En begränsning av köpkraften måste som
ett huvudelement innefatta finanspolitiska åtgärder eller åtgärder som har
motsvarande effekt. Utskottet vill vidare erinra om att en begränsning av
kontokortskrediterna också kan uppnås på frivillighetens väg, genom överenskommelser
med kontokortsföretagen. Ekonomiministern har aviserat
att han avser att pröva denna framkomstlinje.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen 3 i vad avser yrkande 5.

Som argument för åtgärder vad gäller skogsindustrins virke sförsörjning
(yrkandena 7 och 8 i motionen) anför motionärerna en rad negativa effekter
som den rådande bristen på virkesråvara har. Bl.a. har den medfört
minskat kapacitetsutnyttjande i industrin, ojämn sysselsättning och förlorade
exportinkomster. Motionärerna kräver att en beredskapslag införs
som gör det möjligt att ålägga skogsägare att avverka i rimlig omfattning.
Vidare förordar motionärerna en skärpning av skogsvårdslagens bestämmelser
i 6§ om reproduktionsplikt i överårig skog.

Som redovisas i jordbruksutskottets yttrande över motionen (JoU 1980
U: 1 y) har statsmakterna redan vidtagit en rad olika åtgärder i syfte att öka
virkesutbudet från det enskilda skogsbruket. Sålunda har en särskild utredning
tillsatts med uppgift att behandla frågor angående skogsindustrins
virkesförsöijning (I 1979:18). Vidare har riksdagen så sent som i våras
antagit en lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto (SFS
1980:389). Lagen innebär bl. a. att skogsägare får ökade möjligheter till
avsättning på skogskonto i fråga om intäkt av skogsbruk som hänför sig till
perioden den 1 januari 1980 - den 30 juni 1981. F. n. genomför de skogliga

FiU 1980 U: 1

myndigheterna en informationskampanj hos skogsägarna angående de
åsyftade reformerna.

Beträffande frågan om översyn av skogsvårdslagen bör erinras om att
denna lag trädde i kraft så sent som den 1 januari 1980 och att stadgandet i
6§ saknade motsvarighet i äldre lagstiftning. Med hänsyn till den korta tid
som bestämmelsen kunnat tillämpas är en översyn av densamma inte
motiverad. Lagen torde i sin nuvarande utformning ge skogsvårdsstyrelserna
full möjlighet att tillse att överårig skog avverkas.

Finansutskottet förutsätter att regeringen noggrant följer utvecklingen
angående virkesförsörjningen och är beredd att återkomma med förslag,
om de vidtagna åtgärderna visar sig inte vara tillräckliga. Med det anförda
avstyrks yrkandena 7 och 8 i motionen 3.

I den socialdemokratiska partimotionen presenteras ett antal förslag till
energipolitiska åtgärder. Motionärerna framhåller att en kraftfull energipolitik
är nödvändig för att minska oljeberoendet och därmed förbättra vår
bytesbalanssituation.

Motionärerna vill för det första att regeringen tar initiativ till överläggningar
med kommunerna i syfte att stimulera kommunernas energiplanering.
Vid dessa överläggningar bör man diskutera hur stat och
kommun tillsammans skall agera för att trygga kommunernas oljeförsöijning.
Vidare bör kommunala program för ersättning av olja med andra
bränslen utarbetas.

Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande (NU 1980 U: ly) att ett förslag
om ett program för energihushållning för perioden t.o. m. år 1990 har
aviserats till riksmötet 1980/81. Kommunernas energiplanering kommer
därvidlag att utgöra ett viktigt led. Vidare gav regeringen i juni i år industriverket
i uppdrag att utreda och lämna förslag till hur kommunerna genom
en utveckling av den kommunala energiplaneringen skall kunna minska sitt
oljeberoende. Detta uppdrag skall redovisas till mitten av oktober 1980.
Näringsutskottet finnér därför inte att en särskild framställning till regeringen
angående kommunernas energiplanering nu är påkallad.

För det andra aktualiserar motionärerna frågan om storstädernas
värmeförsörjning. Med hänvisning till energikommissionens beräkning
(SOU 1978: 17) hävdar motionärerna att hetvatten från kärnkraftverken
skulle kunna ersätta 27 TWh värme per år. Detta skulle enligt motionen
motsvara 2,5 milj. ton olja, eller ca 10 % av den svenska oljeimporten.
Enligt denna beräkning skulle det vara möjligt att förbättra handelsbalansen
med mellan 2 och 3 miljarder kr. årligen. Riksdagen bör därför, yrkar
motionärerna, begära att regeringen skyndsamt fattar de övergripande
beslut som erfordras för storstädernas värmeförsörjning.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att frågan om storstädernas
värmeförsörjning f. n. övervägs av berörda myndigheter och kommuner.

FiU 1980 U: 1

De riktlinjer som regeringen har för avsikt att lägga fram våren 1981 i
samband med förslag om energipolitikens utformning kommer att utgå från
resultatet av dessa överläggningar. Enligt näringsutskottets uppfattning är
det därför inte motiverat att riksdagen nu gör någon särskild framställning
till regeringen i denna fråga.

För det tredje väcker motionärerna två förslag i syfte att trygga försörjningen
på oljeområdet. Motionärerna begär att regeringen allvarligt skall
pröva förutsättningarna för en förstärkning av den svenska oljeberedskapen
genom att samhället i delägarskap med Oljekonsumenternas
förbund (OK) bygger en s.k. katalytisk kracker för att tunga eldningsoljor
inom landet skall kunna vidareförädlas till lätta oljeprodukter.

Näringsutskottet har två gånger under riksmötet 1979/80 (NU 1979/
80:25, 1979/80:70 s. 38) avstyrkt motionsyrkanden som i huvudsak varit
identiska med det nu angivna. Med hänvisning till riksdagens tidigare
ställningstagande avstyrker därför näringsutskottet det nu föreliggande
motionsyrkandet i detta ämne.

Motionärerna hemställer vidare att regeringen snarast skall låta utarbeta
en plan för utvecklingen av den svenska raffinaderi verksamheten
och den kemiska industrin. Denna plan skulle bl. a. syfta till
att minska Sveriges beroende av att importera förädlade produkter och till
att öka vår handlingsfrihet på det energipolitiska området. I motionen
framhålls att den petrokemiska industrin under samhällets ledning måste
göras skickad att kunna förädla bl. a. kol. Vidare anförs att förädling och
rening av torv och energiskog måste planeras.

Näringsutskottet framhåller att dessa frågor kommer att beröras i regeringens
kommande energipolitiska förslag.

Finansutskottet vill för sin del konstatera att åtgärder för att minska vårt
oljeberoende är av mycket stor betydelse när det gäller att förbättra vår
externa balans. Oljan svarar för inte mindre är 1/4 av hela vår varuimport.
Som framgår av näringsutskottets yttrande har de i motionen framförda
förslagen emellertid mycket stor räckvidd och måste ses i sitt energipolitiska
sammanhang. De har i vissa delar prövats av riksdagen så sent som i
våras och flera av de i motionen berörda frågorna torde komma upp till
ytterligare överväganden i vår i samband med riksdagens behandling av
den aviserade energipolitiska propositionen. Mot denna bakgrund och med
de motiveringar som redovisas i näringsutskottets yttrande avstyrker finansutskottet
motionen 3 i vad avser yrkandena 9—12.

I detta sammanhang vill utskottet uttrycka sin förvåning över att motionärerna
inte följer upp sin i motionen 3 starkt framhävda önskan att minska
vårt oljeberoende genom att tillstyrka regeringens förslag till höjda skatter
på olja och bensin, detta så mycket mer som man i sitt förslag rörande
importdepositioner undantagit olja och andra bränslen. För utskottet ter
det sig särskilt angeläget att man - i enlighet med de principer som Sverige

FiU 1980 U: 1

ställt sig bakom i bl. a. OECD - med skattepolitiska åtgärder håller uppe
priserna när marknadsutvecklingen tenderar leda till sjunkande priser.

I motionen 2 (vpk) återfinns en rad yrkanden som har samband med ett i
motionen presenterat 21-punktsprogram för en bättre samhällsekonomi.
De i motionen redovisade motiveringarna är i allmänhet mycket kortfattade
och torde i flera fall mer uttrycka en politisk viljeinriktning än göra
anspråk på att anvisa lösningar på de problem som tas upp. Riksdagen har i
tidigare sammanhang mer utförligt behandlat vissa av de frågor som nu
väckts i motionen. Utskottet får hänvisa till dessa, mer utförliga beredningar,
i den mån yrkandena i nu förevarande sammanhang behandlas
relativt kortfattat.

I yrkandet 12 begärs att riksdagen skall godkänna vad som i motionen
anförs om ett industriellt utvecklingsprogram. Syftet med detta program
skulle vara att ”öka bredden och mångsidigheten av produktionen i Sverige”
och därigenom ”dämpa inslaget av tung, energislösande produktion
till förmån för lätt avancerad produktion med liten eller måttlig energiåtgång”.

Näringsutskottet avstyrker yrkandet med hänvisning till att ett så allmänt
hållet program som motionärerna skisserar inte kan utgöra ett meningsfullt
bidrag till den uppsättning av styrmedel varmed statsmakterna
påverkar industrins inriktning. Finansutskottet finner i likhet med näringsutskottet
att det i den aktuella motionen skisserade industriella utvecklingsprogrammet
är mycket allmänt hållet. Frågeställningarna får behandlas
utförligare i industripolitiskt sammanhang. Finansutskottet avstyrker
motionsyrkandet.

I yrkandet 13 begärs ett riksdagens uttalande att skärpt restriktivitet
måste visas mot kapitalexport och industriutflyttning. Motionärernas konkreta
yrkande tyder på att man anser att grunden till Sveriges nuvarande
bytesbalansproblem är att söka i kapitalexport och industriutflyttning. Det
är inte utskottets uppfattning. Utskottet har i det föregående utförligt
motiverat hur det ser på de grundläggande orsakerna till Sveriges nuvarande
problem med den externa balansen. I ett något vidare perspektiv är det
emellertid uppenbart att kapitalexporten har stor betydelse för utformningen
av Sveriges valutapolitik. Dessa frågor behandlas f. n. av två offentliga
utredningar. I avvaktan på dessas överväganden bör någon omläggning av
gällande principer för kapitalexport inte ske.

Med det anförda avstyrks yrkandet 13 i motionen.

I yrkandet 14 föreslås godkännande av vad som anförts i motionen om
kontroll av transnationella företag och valutahandeln. 1 fråga om de
transnationella (multinationella) företagen hänvisar näringsutskottet i sitt
yttrande till att frågan kommer upp till behandling vid nästkommande
lagtima riksmöte då den uppskjutna motionen 1979/80:1789 av samma
motionärer skall behandlas. Den behandlingen bör inte föregripas.

FiU 1980 U: 1

Vad gäller kontroll av valutahandeln är denna fråga som redan nämnts
föremål för utredning i en särskild kommitté (dir 1977: 85).

Med vad utskottet nu anfört avstyrks yrkandet 14 i motionen.

I yrkandet 15 begärs att riksdagen skall uppdra åt regeringen att utarbeta
ett program för att begränsa skryt- och lyxekonomin i det svenska samhället.
I motionen anges en rad exempel på vad man avser med skryt- och
lyxekonomi. Dit hör kärnkraftsaggregaten II och 12, nordisk satellit-TV,
kungahuset och riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen. Skryt- och
lyxekonomi finns enligt motionärerna även inom den privata sektorn.

I motionen redovisas en lång rad förslag till åtgärder, ett slags motionärernas
sparprogram. Redan en hastig blick på de enskilda punkterna gör
emellertid att utskottet inte utan en ingående diskussion punkt för punkt
kan ta ställning till sparprogrammet som helhet. Motionärerna får återkomma
med sin lista i anslutning till den aviserade propositionen om
sparåtgärder senare i höst. Yrkandet avstyrks.

I yrkandena 16 och 24 tas upp riktlinjer för energihushållningen.

I yrkandet 16 begärs att riksdagen skall godkänna vad som i motionen
anförts om riktlinjer för energihushållningen. 1 det program för en bättre
samhällsekonomi som presenteras i motionen ingår åtgärder för bättre
energihushållning, övergång till inhemska förnybara energikällor samt
minskat olje- och kärnkraftsberoende. Motionärerna motiverar inte närmare
dessa förslag. I fråga om utbyggnaden av kärnkraften hävdas att byggandet
av reaktorerna 11 och 12 är helt onödigt. Motionärerna hänvisar härvid
till industriverkets prognoser för behovet av elkraft, enligt vilka en betydande
överkapacitet skulle komma att föreligga redan 1981/82.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att riksdagen så sent som i
juni i år lade fast riktlinjer för den framtida energipolitiken. Näringsutskottet
finner inte att tillräckliga skäl finns för att nu ompröva energipolitiken.

I yrkandet 24 krävs en energipolitisk satsning på alternativ som minskar
oljeberoendet. Motionärerna avvisar den av regeringen förordade metoden
att genom en ökning av den allmänna energiskatten på eldningsolja och
andra oljor, ökning av bensinskatten osv. komma till rätta med oljeberoendet.
Konsekvenserna av en sådan linje är socialt oacceptabla. Vad
som i stället krävs är enligt motionärerna att maktförhållandena inom
oljesektorn förändras. Sverige måste komma förbi de internationella oljebolagens
manipulationer och prispolitik. Den privatägda oljesektorn bör
förstatligas. Direkta kontakter med oljeproducenterna måste etableras på
bred front.

Näringsutskottet åberopar i sitt yttrande att utskottet tidigare avstyrkt
förslag om förstatligande av dels oljebranschen, dels energisektorn. Motiven
härför har varit bl. a. att statens verksamhet på oljeområdet har förstärkts
genom det statliga bolaget Svenska Petroleum AB och vidare att
samhället redan har betydande insyn i och inflytande över tillförseln av

FiU 1980 U: 1

energi. Näringsutskottet vidhåller denna sin bedömning i nu förevarande
sammanhang och avstyrker därför yrkandet i motionen.

På de grunder som näringsutskottet anför avstyrker finansutskottet yrkandena
16 och 24 i motion 2.

1 yrkandet 17 hemställer motionärerna att riksdagen uttalar sig för prisstopp
på alla nödvändighetsvaror och hos regeringen begär nödvändiga
initiativ i enlighet därmed. I motionen ges inte någon närmare precisering
av vad som avses med ”nödvändighetsvaror”, men motionärerna tycks
avse en större del av dagligvaruhandeln.

Enligt utskottets uppfattning är det inte möjligt att under en längre tid ha
mer allmänt omfattande prisstopp. Prisstopp löser inte de underliggande
problem som är orsaken till snabba pris- och kostnadsstegringar. För att
angripa dessa behövs åtgärder av generell ekonomisk och näringspolitisk
natur. Prisstopp och andra dylika regleringar kan på sikt leda till en
snedvriden resursfördelning som medför ineffektivare produktion och därmed
högre kostnader. Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 17 i
motionen.

1 yrkandet 18 föreslås riksdagen godkänna vad som i motionen anförs
om hyresstopp och hos regeringen begära nödvändiga initiativ i frågan.
Förslaget motiveras med att hyresstopp bör införas som övergång till
planmässiga åtgärder för hyressänkning.

Förslaget strider enligt utskottets mening mot principen om avtalsgrundade
hyror och därmed mot en av de grundläggande intentionerna i hyresförhandlingslagen.
Motionärerna ger ingen anvisning om hur överskjutande
fastighetskostnader bör och kan täckas. Motionsyrkandet avstyrks.

1 yrkandet 20 begärs en snabbutredning och förslag till importreglering
på varuområden med stort importöverskott. Som exempel på områden där
fysiska regleringar bör tillgripas för att dämpa importen nämner motionärerna
kemisektom. Skärpta åtgärder här skulle kunna såväl minska efterfrågan
som gynna hemmaindustrin.

Motionärernas förslag om kvantitativa importrestriktioner är knapphändigt
motiverat. De invändningar utskottet i det föregående redovisat gentemot
importrestriktioner i form av depositioner gäller med än större tyngd
kvantitativa importregleringar. Yrkandet avstyrks av utskottet.

I motionens yrkande 21 begärs att riksdagen skall godkänna vad som
anförs i motionen om avskaffande av kontokortssystemet och hos regeringen
begära erforderliga initiativ i enlighet därmed.

I motionen motiveras kravet på förbud mot kontokorten från kreditpolitiska
utgångspunkter. Dessa aspekter på frågan har berörts i det föregående
vid behandlingen av ett yrkande i motionen 3. Som påpekas i näringsutskottets
yttrande (NU 1980 U: 1 y) innefattar kontokortssystemet även
användningen av kontokort som betalkort. Någon motivering för att för -

FiU 1980 U: 1

bjuda denna användning ges inte i motionen. Sedan en tid pågår en utredning
om kontokorten, begärd av riksdagen. Resultatet av dess arbete bör i
vart fall avvaktas innan riksdagen tar ställning i dessa frågor. Yrkandet i
fråga i motionen 2 avstyrks sålunda.

I yrkandet 22 begärs förslag från regeringen till sanering av den s. k. grå
kreditmarknaden. De motiveringar för yrkandet som förs fram i motionen
är kortfattade. Huvudpunkten synes vara uppfattningen att den grå kreditmarknaden
drar till sig medel som skulle kunna användas till produktiva
investeringar, bl. a. en stor del av företagens överlikviditet. Vidare nämns
finansbolagens roll på den grå kreditmarknaden.

Det finns inte anledning dölja att situationen på kreditmarknaden inger
allvarliga bekymmer. Det mycket stora underskottet i statsbudgeten lägger
en tung börda på kreditpolitiken. Förekomsten av en mycket omfattande
s. k. grå kreditmarknad är ett uttryck för att denna börda har blivit för
tung. Å andra sidan måste slås fast att det även över den s. k. grå marknaden
- varmed helt enkelt menas områden utanför det reguljära kreditsystemet
- går pengar till produktiva investeringar. Så t. ex. hämtas de medel
som finansbolagen lånar upp för leasing- och factoringverksamhet från den
s. k. grå kreditmarknaden. Utskottet har ingående diskuterat problemen på
den svenska kredit- och kapitalmarknaden i betänkandet FiU 1979/80:8.
Utskottet får hänvisa härtill. Vidare bör erinras om att regeringen för en tid
sedan har tillsatt en utredning för att se över hela kreditpolitiken (dir
1980:35). Yrkandet med hemställan till regeringen om förslag i dessa
stycken avstyrks därför.

I yrkandet 23 i motionen föreslås slutligen att riksdagen hos regeringen
begär förslag till förstatligande av de privata affärsbankerna och av hela
kreditväsendet. Som motivering anges att kreditmarknaden måste saneras.

Det allmännas inflytande över kreditmarknaden har berörts ovan. Utskottet
har, som redovisats i det föregående, i tidigare sammanhang utförligt
behandlat kredit- och kapitalmarknadsfrågorna (FiU 1979/80:8). Utskottet
fann då inte skäl föreligga för att det allmänna inflytandet över
kreditväsendet skulle ha formen av ett totalt statligt ägande. Vad gäller
frågan om förstatligande av affärsbankerna hänvisar näringsutskottet i sitt
yttrande (NU 1980 U: 1 y) till att en motion 1979/80:1790 i samma ämne
kommer att beredas inom näringsutskottet under det kommande riksmötet.
Den behandlingen av frågan bör inte föregripas genom ett riksdagens
ställningstagande i sakfrågan nu. Med det anförda avstyrks yrkandet 23 i
motionen 2 (vpk).

FiU 1980 U: 1

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen
med godkännande av vad som redovisats i propositionen 1980
U: 1 avslår motionen 1980 U: 3 yrkandet 4,

2. beträffande höjning av det allmänna barnbidraget

a) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1980 U:2 yrkandena 2 och 3 samt 1980 U:3
yrkandet 2 antar det vid propositionen 1980 U: 1 bilaga 2 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,

b) att riksdagen till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under femte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 260000000 kr.,

3. beträffande höjning av studiebidraget inom studiehjälpen m. m.

a) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1980 U:3 yrkandet 3 antar det vid propositionen
1980 U: 1 bilaga 3 fogade förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973: 349),

b) att riksdagen till Studiehjälp m.m. på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under nionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 32000000 kr.,

4. beträffande importdepositioner att riksdagen avslår motionen
1980 U: 3 yrkandet 6,

5. beträffande begränsning av konsumtionskrediterna att riksdagen
avslår motionen 1980 U: 3 yrkandet 5,

6. beträffande skogsindustrins virkesförsörjning att riksdagen avslår
motionen 1980 U: 3 yrkandena 7 och 8,

7. beträffande energipolitiska åtgärder att riksdagen avslår motionen
1980 U: 3 yrkandena 9-12,

8. beträffande industriellt utvecklingsprogram att riksdagen avslår
motionen 1980 U: 2 yrkandet 12,

9. beträffande kapitalexport och industriutflyttning att riksdagen
avslår motionen 1980 U: 2 yrkandet 13,

10. beträffande transnationella företag och valutahandeln att riksdagen
avslår motionen 1980 U: 2 yrkandet 14,

11. beträffande program för att begränsa skryt- och lyxekonomin att
riksdagen avslår motionen 1980 U:2 yrkandet 15,

12. beträffande riktlinjer för energihushållningen att riksdagen avslår
motionen 1980 U: 2 yrkandena 16 och 24,

13. beträffande prisstopp på nödvändighetsvaror att riksdagen avslår
motionen 1980 U: 2 yrkandet 17,

14. beträffande hyresstopp att riksdagen avslår motionen 1980 U:2
yrkandet 18,

Fil! 1980 U: 1

15. beträffande importreglering att riksdagen avslår motionen 1980
U: 2 yrkandet 20,

16. beträffande avskaffande av kontokortssystemet att riksdagen
avslår motionen 1980 U: 2 yrkandet 21,

17. beträffande den s.k. grå kreditmarknaden att riksdagen avslår
motionen 1980 U: 2 yrkandet 22,

18. beträffande förstatligande av affärsbankerna m.m. att riksdagen
avslår motionen 1980 U: 2 yrkandet 23.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 3 september 1980
På finansutskottets vägnar

ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson
(s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren
(s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m)
och Gabriel Romanus (fp).

Reservationer

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson. Anita
Gradin, Roland Sundgren och Christer Nilsson (alla s) har reserverat sig
mot betänkandet i följande delar:

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "De åtgärder”
och på s. 20 slutar med ”längre tidsperspektiv” bort ha följande
lydelse:

De åtgärder på den ekonomiska politikens område som regeringen föreslagit
den urtima riksdagen måste ses mot bakgrund av den ekonomiska
utvecklingen under de senaste åren. Den borgerliga ekonomiska politiken
har i flera avseenden haft en mycket olämplig utformning. Det har varit ett
dominerande inslag i de borgerliga regeringarnas ekonomisk-politiska strategi
att förbättra företagens konkurrenskraft genom att sänka deras relativa
kostnader gentemot omvärlden. Detta har främst kommit till uttryck i
devalveringarna 1977, borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften

FiU 1980 U: 1

samt uppmaningar till löntagarorganisationerna att visa återhållsamhet i
lönekraven.

Till följd av regeringens åtgärder och genom att löntagarna accepterade
måttliga löneökningar 1978 och 1979 kunde företagens relativa kostnader
sänkas. Melian 1977 och 1979 sjönk arbetskraftskostnaden per producerad
enhet med drygt 10 procent i förhållande till våra konkurrentländer. Regeringens
klart deklarerade syfte var att företagen på så sätt skulle kunna
sänka sina priser i förhållande till utlandskonkurrenterna och därigenom
återta marknadsandelar såväl utomlands som på hemmamarknaden. På
sikt skulle man därmed skapa förutsättningar för en industriell expansion
med ökade industriinvesteringar och stigande export.

Utvecklingen blev emellertid en annan. Företagen föredrog att kortsiktigt
öka sina vinster i stället för att genom sänkta relativpriser återta
marknadsandelar och skapa en grund för en långsiktig expansion. Som en
följd av detta ökade importen 1979 väsentligt mer än väntat. En annan
konsekvens blev att industriinvesteringarna hölls tillbaka även under 1979.
Företagen handlade således stick i stäv med regeringens strategi. En
betydande del av balansproblemen i den svenska ekonomin, främst i vad
gäller det stora underskottet i bytesbalansen och de helt otillräckliga industriinvesteringarna,
kan förklaras med att regeringens ekonomisk-politiska
strategi misslyckades.

Den borgerliga finanspolitiken har inneburit ett brott mot den socialdemokratiska
politiken på området. Enligt denna tradition bör en av huvuduppgifterna
vara att utjämna konjunktursvängningarna. Det innebär att
finanspolitiken bör vara expansiv, dvs. hålla uppe den totala efterfrågan,!
lågkonjunkturer och vara kontraktiv, dvs. hålla tillbaka den totala efterfrågan,
i högkonjunkturer.

Den borgerliga finanspolitiken har snarast haft en motsatt utformning.
Den var mera restriktiv 1977, då ekonomin gick kraftigt tillbaka, än 1979
som var ett högkonjunkturår. Detta framgår av följande tablå:

Finanspolitiska efTekter och den totaia efterfrågans utveckling 1977—1979

(Procentuella förändringar)

	1977	1978	1979
Total efterfrågan	-2,9	+0,3	+5,8
Finanspolitisk effekt	+2,8	+2.9	+ 3.8

Källa: Reviderad nationalbudget 1980.

Av tablån kan man få intrycket att den ekonomiska politiken var relativt
expansiv även under 1977. Man bör då komma ihåg att den positiva
stimulanseffekten från finanspolitiken motverkades bl. a. av devalveringarna
och den restriktiva kreditpolitiken.

FiU 1980 U: 1

Att som de borgerliga regeringarna göra den ekonomiska politiken alltmer
expansiv ju mer konjunkturen förbättras är ett uttryck för en felaktigt
avvägd konjunkturpolitik. Det innebär att man förstärker konjunktursvängningarna
i stället för att utjämna dem. Den kraftigt expansiva ekonomiska
politiken under valåret 1979 bidrog i hög grad till att fördjupa
balansbristerna i den svenska ekonomin.

Den borgerliga budgetpolitiken har inte bara verkat destabiliserande på
konjunkturerna. Den har också utmärkts av att utgifts- och inkomstutvecklingen
alltmer kommit i otakt med varandra. Det är detta som har lett till
det stora budgetunderskottet. 1976 skedde ett markant trendbrott i fråga
om utvecklingen av såväl statsutgifterna som statsinkomsterna. Detta
framgår av följande tablå:

Statsutgifternas och statsinkomsternas reala utveckling budgetären 1964/65—1979/80
(årlig procentuell utveckling)

	1964/65-1975/76	1975/76-1979/80
Statsutgifter	+ 5,7	+7.0
Statsinkomster	+ 5,4	+0,0

Det har från regeringens sida hävdats att statsutgifterna under lång tid
skulle ha ökat klart snabbare än statsinkomsterna och att således det stora
budgetunderskottet skulle vara en närmast oundviklig följd av en långsiktig
utveckling. Av tablån framgår det emellertid tydligt att utgifter och inkomster
ökade med i stort sett samma takt fram t. o. m. budgetåret 1975/
76. Under den borgerliga regeringsperioden har utgifterna ökat snabbare
än under den socialdemokratiska. Om ökningstakten hade begränsats till
samma nivå som under den socialdemokratiska perioden, skulle de totala
utgifterna 1979/80 ha varit 9 miljarder kr. mindre än vad de faktiskt har
blivit.

Den mest dramatiska förändringen har dock skett på inkomstsidan. Från
att tidigare ha ökat med drygt 5% om året har statsinkomsterna efter
regimskiftet stått stilla. Om utgifter och inkomster hade fortsatt att utvecklas
i samma takt som under den socialdemokratiska regeringsperioden,
skulle budgetunderskottet 1979/80 endast ha uppgått till ca 20 miljarder kr.
i stället för som nu 53 miljarder kr.

Det har från regeringens sida hävdats att detta är en felaktig beskrivning
av det faktiska händelseförloppet. Man hänvisar då till att inkomsterna
steg exceptionellt kraftigt under budgetåret 1975/76 och att denna tillfälliga
inkomstökning därför dolde att den långsiktiga ökningstakten varit mycket
lägre. Det är i och för sig riktigt att inkomstökningen var ovanligt stark
under budgetåret 1975/76. Om man bortser från denna, finner man emellertid
att inkomsterna likväl ökade med i genomsnitt 4,4% om året under
perioden 1964/65-1974/75. Om man antar att denna ökningstakt för statsinkomsterna
hade blivit bestående, skulle budgetunderskottet 1979/80 ha
3 Riksdagen 1980 U. 5 sami. Nr I

FiU 1980 U: 1

uppgått till ca 27 miljarder kr. Oavsett vilken av beräkningsmetoderna som
används blir alltså slutsatsen att vi skulle ha haft ett budgetunderskott som
vore 25 å 30 miljarder kr. mindre än vad som nu är fallet, om utvecklingen
under den socialdemokratiska regeringsperioden hade fått fortsätta.

Den svenska ekonomin kännetecknas nu av större balansbrister än
någonsin tidigare i modern tid. De har i motion 1980 U: 3 sammanfattats i
tio punkter. Utskottet kan för sin del ansluta sig till den beskrivning av
våra ökade ekonomiska problem som ges i denna tiopunktslista.

Låg ekonomisk tillväxt

Försämrade reallöner

Vidgade ekonomiska klyftor

Raserade statsfinanser

Växande underskott i bytesbalansen

Stigande inflation

Raset i industriinvesteringarna

Krisen i bostadspolitiken

Handlingsförlamningen i energipolitiken

Tilltagande regional obalans

De 10 punkter som har redovisats ovan är enligt utskottets mening alla
uttryck för allvarliga obalanser i den svenska ekonomin. De är inte förorsakade
av några dramatiska förändringar under den gångna sommaren. De är
i stället resultatet av en fortgående försämring under de senaste åren.
Regeringen har genom sin politik eller — i många fall — brist på politik
huvudansvaret för att denna utveckling har kommit till stånd.

Regeringen föreslår en rad skattehöjningar med hänvisning till att bytesbalansen
har försämrats och att efterfrågetrycket i Sverige tenderar att öka
kraftigt under andra halvåret 1980 samtidigt som det sjunker i omvärlden.

Den internationella konjunkturen har försvagats under 1980. Denna
konjunkturnedgång var dock förutsedd redan tidigare, bl. a. i den konjunkturrapport
som utarbetades av OECD i våras (Economic outlook nr 27)
och vars innehåll var känt av regeringen före sommaren.

Inte heller den svenska ekonomin har undergått några väsentliga förändringar
sedan riksdagen i juni i år senast tog ställning till den ekonomiska
politiken. Underskottet i bytesbalansen förefaller visserligen nu bli ytterligare
något större under 1980 än vad som bedömdes sannolikt i juni. Det rör
sig dock om en ganska liten förändring om den relateras till den totala
nivån på underskottet.

Någon tillfredsställande förklaring till ökningen av underskottet i bytesbalansen
ges inte i propositionen. Orsaken är dock knappast utvecklingen
av den privata konsumtionen, eftersom denna under första halvåret snarast
ökade långsammare än vad som bedömdes troligt i våras. Tillgänglig
statistik visar sålunda att den totala detaljhandelns försäljningsvolym
minskade med 3% under första halvåret i år jämfört med första halvåret

FiU 1980 U: 1

1979. Tänkbara förklaringar till ökningen av underskottet i bytesbalansen
kan i stället vara en tillfällig effekt av konflikterna på arbetsmarknaden i
våras, en tillfällig ökning av oljeimporten och att importen av insatsvaror
ökat till följd av den snabbare uppgången av industriinvesteringarna. Importandelen
av insatsvarorna kan dessutom ha stigit.

När regeringen söker underbygga sina krav på kraftiga skatteökningar
hävdar den att den inhemska efterfrågan i den svenska ekonomin under
andra halvåret 1980 tenderar att öka med 2,5 %, vilket bör jämföras med en
minskning av efterfrågan inom OECD totalt med 0,5-1 %. Denna överefterfrågan
i Sverige påstås medföra allvarliga risker för alltför snabba löneoch
kostnadsökningar framöver, vilka skulle försämra företagens konkurrenskraft
och därmed på sikt äventyra sysselsättningen.

Det underlag som presenteras för bedömningen av den svenska efterfrågeutvecklingen
är mycket bristfälligt. Delvis förefaller regeringens bedömning
bygga på det egendomliga antagandet att den oväntat svaga utvecklingen
av bl. a. den privata konsumtionen och bostadsbyggandet under
första halvåret skulle ”kompenseras” genom en desto starkare utveckling
under andra halvåret.

Ett sådant förlopp är osannolikt. Regeringens antagande att igångsättningen
av bostadsbyggandet under 1980 skulle uppgå till 53000 lägenheter
förutsätter en mycket kraftig expansion under andra halvåret. Detta motsägs
bl. a. av regeringens egna påpekanden att bristen på byggnadsarbetare
f. n. är mycket påtaglig.

Regeringens prognos för den privata konsumtionens utveckling mellan
första och andra halvåret 1980 förutsätter att konsumenterna på ett avgörande
sätt ändrar sitt beteende från de föregående åren. Mönstret har
nämligen varit att man försöker upprätthålla en någorlunda jämn utveckling
av den privata konsumtionen. Eftersom de realt disponibla inkomsterna
brukar minska under första halvåret och öka under andra halvåret, har
anpassningen fått ske genom säsongsmässiga förändringar av sparkvoten.
Sparandet har således regelmässigt minskat under första halvåret vaije år
och återställts till en högre nivå under andra halvåret. Detta mönster
framgår klart av nedanstående tablå:

Hushållens disponibla inkomster, privat konsumtion, sparkvot, halvårsvis säsongrensade,
1975 års priser, procentuell förändring från föregående halvår

	Real disp. inkomst	Privat konsumtion	Sparkvot (procentenheter)
1976 I	0,2	1,9	-1,6
II	3,0	2,1	+0,7
1977 1	-0,8	-1,1	+0,3
II	3,1	-1,5	+4,1
1978 I	-4,7	-1,1	-3,3
II	3,7	2,5	+ 1,0
1979 I	-1,0	0,9	-1,7
II	3,4	0.4	+ 2,8
1980' I	-1,4	0,1	-1,4
II	2,5	2,4	+0,1

Källa: Konjunkturinstitutet.

1 Prognos enl. prop. 1980 U: 1.

FiU 1980 U: 1

Regeringen antar, utan skymten av motivering, att detta mönster bryts
under andra halvåret 1980 och att sparandet följaktligen skulle förbli på
den säsongsmässigt låga nivå som uppstod under första halvåret 1980.
Utskottet finner för sin del att detta antagande är orealistiskt. Med en mera
normal utveckling av privat konsumtion och sparande under andra halvåret
1980 skulle den privata konsumtionen i stort sett ligga kvar på samma
nivå som under första halvåret 1980. Detta innebär i sin tur att den
inhemska efterfrågan endast skulle öka med 1 % mellan de båda halvåren

1980. i stället för med knappt 2% som regeringen antar.

Skillnaden i efterfrågeutveckling mellan Sverige och OECD under andra
halvåret kommer därför knappast att bli så stor som regeringen antar.
Även enligt regeringens egna bedömningar skulle konsumtionsökningen
1980 — utan de skattehöjningar som nu föreslås — inte uppnå 2%. Det är
en lägre konsumtionsuppgång än vad som förutsågs i våras. Förutom att
det även denna gång kan vara en överskattning, kan en konsumtionsökning
i denna takt inte rimligen leda till den överhettade ekonomi regeringen talar
om.

Regeringen hävdar vidare att det nu råder en stark brist på framför allt
yrkesutbildad arbetskraft. Härigenom skulle det finnas allvarliga risker för
en kraftig löneglidning och för att avtalsrörelsen nästa år medför alltför
stora löneökningar. Även om sådana bristfenomen förekommer inom delar
av industrin och i byggnadssektorn, är det knappast troligt att de kommer
att bli bestående. I konjunkturbarometern som publicerades i juni rapporterade
samtliga industribranscher utom den kemiska industrin att antalet
anställda i höst kommer att dras ned eller i bästa fall hållas oförändrat.
Bristen på viss yrkesutbildad arbetskraft måste dessutom ses mot bakgrund
av att vi f.n. har en arbetslöshet på 80000 personer och att över
80000 människor är föremål för olika typer av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Den kommande utvecklingen kommer med stor sannolikhet att
alltmer präglas av svårigheter att upprätthålla sysselsättningen.

Skattehöjningarna föreslås träda i kraft först sedan flera månader förflutit
av det andra halvåret. Effekten av dessa åtgärder blir därför begränsad
under 1980. Fullt genomslag får skattehöjningarna först nästa år. Det är
därför särskilt viktigt att söka bedöma de ekonomiska perspektiven i
Sverige och i utlandet under 1981. Den svenska konjunkturutvecklingen
brukar traditionellt ske med en viss eftersläpning i förhållande till omvärlden
på grund av sammansättningen i vår utrikeshandel. Regeringen förefaller,
genom att göra ett stort nummer av en påstådd skillnad i efterfrågetryck
mellan Sverige och övriga OECD-länder under andra halvåret 1980,
vara helt omedveten om detta förhållande.

Konjunkturbarometern från juni ger besked om att samtliga industribranscher
nu väntar sig en sjunkade orderingång från exportmarknaderna.
Det är därför högst troligt att den internationella lågkonjunkturen kommer
att slå igenom med ökad kraft i den svenska ekonomin. Mot den bakgrun -

FiU 1980 U: 1

den är det ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte ens försöker bedöma
den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1981, trots att den föreslår
mycket kraftiga skattehöjningar som får full verkan just under detta år.
Regeringen gör inte heller något försök att sätta skattehöjningarna i relation
till den aviserade sparplanen, som rimligen också kommer att leda till
en betydande dämpning av den inhemska efterfrågan under 1981.

Enligt en nära nog samstämmig bedömning från oberoende ekonomisk
expertis är innebörden av regeringsförslaget att åtstramningsåtgärder sätts
in i ett läge där den svenska konjunkturen redan är på väg nedåt. Detta
innebär inte bara att regeringen avstår från att söka motverka konjunkturnedgången,
utan medvetet går in för att fördjupa den. De egentliga motiven
för regeringens förslag kan därför inte — som man försöker göra gällande i
propositionen — vara konjunkturpolitiskt betingade. En annan förklaring
är mera sannolik. Underskottet i bytesbalansen har nu nått sådana dimensioner,
att regeringen ger upp ambitionerna att föra en aktiv konjunkturpolitik.

Det stora växande underskottet i bytesbalansen är förvisso mycket
oroande. Det har lett till att statens utlandsupplåning hittills i år måst
bedrivas i en takt som närmar sig gränsen för vad ett enskilt land kan tillåta
sig utan att på sikt äventyra sin kreditvärdighet och sitt ekonomiska
oberoende. F.n. är svenska staten den största låntagaren på den internationella
lånemarknaden, större t. o. m. än Världsbanken. Det är under
sådana omständigheter inte förvånande att Sveriges ekonomiska läge blivit
föremål för en skärpt uppmärksamhet från de utländska bankernas och
långivarnas sida. De dåligt underbyggda och med stor brådska framkastade
förslagen om stora skattehöjningar torde återspegla det växande tryck som
Sverige utsätts för till följd av sin svaga utlandsställning.

Vi övergår nu till att behandla de konkreta förslag som har lagts fram vid
den urtima riksdagen.

Regeringen har föreslagit följande skattehöjningar, varvid för varje
punkt angetts helårseffekten i milj. kr.

Höjd mervärdeskatt från 17,1 till 19% 4200

Höjd skatt på alkoholhaltiga drycker 1200

Höjd skatt på tobaksvaror 300

Höjd bensinskatt I 000

Höjd kilometerskatt 300

Höjd energiskatt på olja 800

Höjd särskild beredskapsavgift på oljeprodukter 550

Höjd skatt på choklad 250

Höjd skatt på charterresor 50

Höjningarna av alkohol- och tobaksskatterna har redan beslutats av
riksdagen. Beräkningarna utgår från oförändrat värde på mervärdeskattebelagd
konsumtion jämfört med statsbudgeten 1980/81. För alkohol m.m.
grundas beräkningarna på oförändrad konsumtionsvolym jämfört med innevarande
budgetår.

FiU 1980 U: 1

Statens bruttointäkter skulle per helår stiga med 8,1 miljarder kr. Härtill
kommer 550 milj. kr. till oljelagringsfonden. Skattehöjningarna motsvarar
ca 1,7% av BNP, dvs. skattekvoten höjs med ca 1,7 procentenheter.

Köpkraftsindragningen under återstoden av år 1980 kan beräknas till
drygt 2 miljarder kr. och helårseffekten till drygt 6,5 miljarder kr.

Utskottet ställer sig från sina utgångspunkter avvisande till regeringens
förslag till skattehöjningar. Motiven för detta är följande:

— De föreslagna skattehöjningarna kan inte lösa landets långsiktiga ekonomiska
problem. Om man på detta sätt pressar ned efterfrågan blir följden
att väsentliga delar av produktionskapaciteten slås ut. Den svenska ekonomin
kan då hamna i ond cirkel med successivt minskande efterfrågan och
en försvagad produktionsapparat som i sin tur föder nya krav på nedskärningar
i efterfrågan. Skattehöjningarna skapar även svårigheter för kommunernas
ekonomi, vilket kan leda till höjningar av kommunalskatten som
annars kunnat undvikas.

Det krävs helt andra åtgärder av framåtsyftande och långsiktig karaktär
för att lösa de problem som orsakar det stora underskottet i bytesbalansen.
Dessa problem gäller i första hand den svenska industrins struktur, konkurrenskraft
och produktionskapacitet. Men dessutom innefattar de vårt
stora oljeberoende, underskottet i statsbudgeten och den höga inflationstakten.

Vid bedömningen av köpkraftens storlek är det nödvändigt att skilja
mellan ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv. Med hänsyn till den
begynnande konjunkturnedgången framstår inte köpkraften som för stor. I
ett längre perspektiv är det emellertid nödvändigt att hålla tillbaka kon -

FiU 1980 U: 1

sumtionen som ett led i strävandena att skapa jämvikt mellan produktion
och konsumtion eller — med andra ord — återskapa yttre balans. Regeringens
politik innebär en sammanblandning av dessa perspektiv. 1 den män
dess förslag syftar till att inleda återgången till långsiktig balans sätts de in
vid en felaktig tidpunkt. Därmed skulle våra kortsiktiga problem förvärras,
vilket i sin tur medför att även det långsiktiga balansmålet kan bli svårare
att uppnå.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i motion 1980 U: 3 (s).
Enligt denna kräver det ekonomiska läget en lång rad åtgärder. En mycket
väsentlig uppgift blir därvid att ta itu med det stora bytesbalansunderskottet,
som alltmer framstår som ett av de allvarligaste problemen i vår
ekonomi. De viktigaste delarna av en sådan politik ligger i de långsiktiga
åtgärder på bl.a. närings- och skattepolitikens områden som redovisas i
motionen. Utskottet delar uppfattningen att en sådan långsiktig och offensiv
uppläggning av politiken är nödvändig för att på sikt föra landet ur den
ekonomiska krisen. Dessa mera långsiktiga inslag i politiken får i huvudsak
behandlas senare i höst av det lagtima riksmötet. En rad åtgärder bör dock
vidtas redan nu, åtgärder som i första hand tar direkt sikte på att nedbringa
underskottet i bytesbalansen och som ligger i linje med den långsiktiga
politiken eftersom de syftar till att upprätthålla sysselsättning och ekonomisk
tillväxt. De omedelbara åtgärderna bör enligt utskottets mening ha
den inriktning som förordas i motionen 1980 U: 3. Med det anförda tillstyrker
utskottet yrkandet 4 i denna motion.

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”våra balansproblem" bort utgå,

dels utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen
med avslag på vad som redovisats i propositionen 1980 U:1
bifaller motionen 1980 U:3 yrkandet 4 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Höjning av det allmänna barnbidraget och höjning av studiebidraget
inom studiehjälpen m. m.

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservationen till
skatteutskottets betänkande SkU 1980 U:2 i vad avser hemställan under 1
— att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Socialutskottet
delar" och slutar med "yrkandet 2” bort ha följande lydelse:

FiU 1980 U: 1

I propositionen föreslås att det allmänna barnbidraget höjs den 1 oktober
1980 med 200 kr. till 3000 kr. per barn och år. Det förlängda barnbidraget
och studiebidraget föreslås bli höjda i motsvarande grad, dvs. med 17 kr.
per månad. Höjningen motiveras av de föreslagna skattehöjningarna,
främst höjningen av mervärdeskatten. I konsekvens med att utskottet
anser att dessa skattehöjningar inte bör genomföras avvisas också förslaget
att höja barnbidragen m. m. Detta innebär också ett avstyrkande av
motion 1980 U: 2 yrkandena 2 och 3.

dels utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. beträffande höjning av det allmänna barnbidraget att riksdagen
med bifall till motionen 1980 U: 3 yrkandet 2 avslår regeringens
förslag i propositionen 1980 U:1 bilaga 2 samt motionen 1980
U: 2 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande höjning av studiebidraget inom studiehjälpen m.m.
att riksdagen med bifall till motionen 1980 U:3 yrkandet 3 avslår
regeringens förslag i propositionen 1980 U:1 bilaga 3,

3. Importdepositioner

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Förslaget
om” och på s. 21 slutar med ”6 i motionen 3” bort ha följande lydelse:

I motionen 1980 U: 3 föreslås (yrkandet 6) att ett system med tidsbegränsade
importrestriktioner skall införas.

Enligt det allmänna handelsavtalet (GATT) har ett land rätt att införa
generella, tidsbegränsade importrestriktioner, om det råkat in i en akut
betalningsbalanskris. Det anges att restriktionerna måste vara icke-diskriminerande,
dvs. rikta sig mot alla länder. Åtgärder skall hänskjutas till
GATT för godkännande. Sveriges avtal med EFTA och EG är i detta
avseende underordnade GATT-avtalet.

I praktiken har rätten till importrestriktioner utnyttjats så, att importavgifter
eller importdepositioner införts i en rad länder under de senaste 15
åren (Storbritannien, Förenta staterna, Italien, Danmark och Finland).
GATT har i vissa fall godkänt importdepositioner som förenliga med
avtalets villkor. I andra fall har förhandlingarna inom GATT pågått till dess
att importrestriktionerna har avvecklats. Även om drabbade GATT-medlemmar
under sådana förhållanden haft formell rätt att vidta motåtgärder,
har detta inte skett.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att GATT-villkoret uppfylls
av Sverige. Vi har nu ett mycket stort, strukturellt underskott i bytesbalansen.
Det är 3 å 4 gånger större än vad som svarar mot vår andel av OECD -

FiU 1980 U: 1

ländernas samlade underskott. Sveriges internationella kreditvärdighet har
satts i fråga. Vi förordar därför att ett system med tidsbegränsade importdepositioner
införs. Syftet med denna åtgärd är att minska importen och
styra över efterfrågan mot varor och tjänster som produceras inom landet.

Importbegränsningar av denna karaktär kan som nämnts antingen genomföras
med hjälp av importavgifter eller importdepositioner. De sistnämnda
innebär att importörerna får deponera en viss andel av importlikviderna
på ett spärrat, räntelöst konto i riksbanken. Dessa medel återbetalas
när importbegränsningarna upphör. Kostnaden för importören utgörs
av ränteförlusten på det deponerade beloppet. Storleken av importdepositionen
kan utformas så att den kostnadsmässigt får samma konsekvenser
som en importavgift. Ett system med importdepositioner kan få likviditetsmässiga
effekter, som eventuellt kan föranleda särskilda kreditpolitiska
åtgärder. Internationella erfarenheter visar emellertid att importörerna i
allmänhet brukar ha goda möjligheter att finansiera sin verksamhet under
det att systemet är i kraft. Med hänsyn till bl. a. handelspolitiska överväganden
förordar utskottet att importbegränsningarna utformas som ett
system med importdepositioner.

Importdepositionerna skall inte avse hela importen. Undantag bör göras
för råvaror, bränslen och insatsvaror till näringslivet. Skälet till detta är att
sådana varor spelar en viktig roll för vår exportindustri och att importandelen
av dennas insatsvaror inte bör fördyras. Detta innebär att omkring
30-40% av importen inte drabbas av importbegränsningar.

Åtgärderna skall vara tillfälliga. De bör gälla under ca ett år eller senast
t.o.m. utgången av år 1981. Det datum vid vilket importbegränsningarna
slopas bör anges redan nu. Att importdepositionerna görs tidsbegränsade
är helt ofrånkomligt. Syftet är inte att åstadkomma permanenta importrestriktioner,
utan att skapa ett andrum för att hinna genomföra offensiva
näringspolitiska insatser som syftar till att bygga ut den industriella kapaciteten
och stärka näringslivets konkurrenskraft. Därmed kan långsiktiga
förutsättningar skapas för att genom ökad export återfå jämvikt i bytesbalansen.
I motionen U:3 väcks en rad förslag till sådana näringspolitiska
insatser.

Det måste betonas att det är helt nödvändigt att importbegränsningarna
kombineras med målmedvetna och offensiva näringspolitiska insatser. Om
detta inte sker, blir importbegränsningarna meningslösa eller i värsta fall
rent av skadliga. Det torde vidare vara nödvändigt att skärpa prisövervakningen
för att hindra de importkonkurrerande företagen att höja priserna
som en följd av att de importerade varorna blivit dyrare.

Några ytterligare åtgärder - utöver dem som utskottet förordar - för att
med omedelbar verkan begränsa den inhemska efterfrågan torde inte vara
nödvändiga.

Den ekonomiska politikens utformning på något längre sikt får bestämmas
när det föreligger en konjunkturbedömning även för 1981. Efterfrå -

FiU 1980 U: 1

geutvecklingen under detta år kan då påverkas bl. a. med hjälp av skattepolitiken.
Det gäller särskilt utformningen av inkomstskatten samt frågan
om att införa en allmän produktionsskatt.

Importdepositionerna leder till att en del av importen tillfälligt fördyras.
En följd av detta blir att den inhemska efterfrågan begränsas. Hur stor
denna efterfrågebegränsning blir, beror på hur stor andel av importlikviderna
som måste deponeras. Efterfrågebegränsningen får effekter både för
importen och för den inhemska produktionen. Härutöver uppkommer
dock även en annan konsekvens. Genom att importen fördyras, styrs en
betydande del av efterfrågan över från importen till hemmamarknaden.
Konsumenterna kommer alltså att köpa mindre av utländska varor och
mera av svenska varor.

Importen minskas således av två skäl: dels på grund av att den inhemska
efterfrågan begränsas, dels — och framför allt - på grund av att konsumenterna
övergår från att köpa utländska till att köpa svenska varor.

Efterfrågebegränsningen drabbar primärt även hemmamarknadsproduktionen.
Denna effekt motverkas dock av att de höjda importpriserna styr
över efterfrågan till inhemsk produktion. Nettoeffekten av detta torde bli
en påtaglig stimulans av inhemsk produktion och sysselsättning.

Förslaget att införa tidsbegränsade importdepositioner förestavas av den
akuta kris som nu råder beträffande bytesbalansen. Effekterna när det
gäller att begränsa importen kan på kort sikt bli betydande. Importdepositioner
är således ett effektivare instrument än de generella åtstramningsåtgärder
som regeringen föreslår när det gäller att snabbt begränsa underskottet
i bytesbalansen. Samtidigt blir åtstramningseffekten på den inhemska
efterfrågan mera begränsad än om de av regeringen föreslagna
skattehöjningarna genomförs. I själva verket möjliggör importdepositionerna
en stimulans av inhemsk produktion och sysselsättning. Även av
konjunkturpolitiska skäl är således importdepositioner att föredra framför
regeringens förslag om en kraftig indragning av köpkraft.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1980 U: 3 yrkandet 6.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande importdepositioner att riksdagen med bifall till motionen
1980 U: 3 yrkandet 6 hos regeringen hemställer om importbegränsande
åtgärder i enlighet med vad som förordats i motionen.

4. Begränsning av konsumtionskrediterna

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”1 motionen”
och på s. 23 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

FiU 1980 U: 1

Från den 1 juli 1980 har de s. k. finansbolagen, varibland kontokortsföretagen
återfinns, förts in under lagen om kreditpolitiska medel. Av de
kreditpolitiska medlen är dock endast utlåningsreglering och emissionskontroll
tillämpliga på finansbolagen. Emissionskontroll är mindre intressant
i nuvarande situation.

Utlåningsreglering är ett s. k. extraordinärt medel. Det får bara tillämpas
när det finns synnerliga skäl och under begränsad tid. Utlåningsreglering
kan göras selektiv så till vida att skilda regler kan meddelas för utlåning för
olika ändamål. Det är således möjligt att tillämpa utlåningsreglering på
krediter för konsumtionsändamål, medan krediter till näringslivet, t. ex.
factoring och leasing, undantas. Utlåningsreglering innebär att maximibelopp
fastställs för t. ex. utlämnade lån eller beviljade men ej utlämnade lån.
Det kan enligt vår mening hävdas att synnerliga skäl nu föreligger och att
utlåningsreglering bör tillämpas för exempelvis ett halvår framöver.

Lagen om kreditpolitiska medel kan bara tillämpas på sådana kontokort
som utfärdas av s. k. finansbolag, däremot inte sådana som utfärdas av
enskilda företag och gäller enbart för köp från företaget i fråga. För att
också ha möjlighet till någon form av reglering av denna verksamhet antog
riksdagen i våras en lag som bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter
om de betalningsvillkor som säljare eller kreditgivare skall tillämpa vid
kontoköp på kredit av varor, tjänster eller andra nyttigheter. Den lagen
kan alltså tillämpas på alla kontokort som ger konsumtionskrediter. Motsvarande
bemyndigande har regeringen när det gäller betalningsvillkor
inom bilhandeln. De villkor som kan föreskrivas är närmast av två slag,
dels krav på viss minsta kontantinsats, dels regler för hur snabbt amorteringar
skall ske.

Utskottet förordar, i likhet med vad som föreslås i motion 1980 U:3
yrkandet 5 och mot bakgrund av vad som här anförts, dels att utlåningsreglering
tillämpas på finansbolagens krediter för konsumtionsändamål för
viss tid framöver, dels att regeringen utfärdar föreskrifter om betalningsvillkor
för kontoköp på kredit, i första hand i form av krav på snabbare
amorteringar. Motionsyrkandet tillstyrks.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande begränsning av konsumtionskrediterna att riksdagen
med bifall till motionen 1980 U: 3 yrkandet 5 hos regeringen och
fullmäktige i riksbanken hemställer att åtgärder vidtas i enlighet
med vad som förordas i motionen,

5. Skogsindustrins virkesförsörjning

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Sorn
argument” och på s. 24 slutar med ”motionen 3” bort ha följande lydelse:

FiU 1980 U: 1

I motion 1980 U:3 (yrkandena 7 och 8) föreslås att regeringen snarast
förelägger riksdagen ett förslag till beredskapslagstiftning på skogsområdet
för att därigenom trygga skogsindustrins virkesförsörjning. Motionärerna
visar att skogsavverkningen ligger långt under den nivå som möjliggörs av
tillväxten av de svenska skogarna. Kapacitetsutnyttjandet i skogsindustrin
har under den senaste högkonjunkturen varit betydligt lägre än under
högkonjunkturerna 1969/70 och 1973/74. Om nyttjandegraden nu hade varit
densamma som då, hade svensk massa- och pappersindustri år 1979 producerat
en ytterligare volym till ett värde av ca 2 miljarder kr. Även sågverkens
produktion skulle ha kunnat vara omkring 2 miljarder kr. större.
Genom den otillräckliga skogsavverkningen går Sverige miste om betydande
exportintäkter och tvingas rentav importera skogsråvara. Härtill kommer
att en del av produktionskapaciteten inom skogsindustrin riskerar att
slås ut och att sysselsättningen påverkas negativt.

Utskottet ansluter sig därför till motionärernas yrkanden på skogsområdet.
De åtgärder som regeringen tidigare har vidtagit har visat sig helt
otillräckliga.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande skogsindustrins virkesförsörjning

a) att riksdagen med bifall till motionen 1980 U: 3 yrkandet 7 hos
regeringen hemställer om skyndsamt förslag till beredskapslagstiftning
på skogsområdet i enlighet med vad som anförts
i motionen.

b) att riksdagen med bifall till motionen 1980 U: 3 yrkandet 8 hos
regeringen hemställer om en översyn av skogsvårdslagens 6§ i
enlighet med vad som anförts i motionen,

6. Energipolitiska åtgärder

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”1 den” och
på s. 26 slutar med ”sjunkande priser” bort ha följande lydelse:

I den socialdemokratiska partimotionen 1980 U:3 presenteras ett antal
förslag till energipolitiska åtgärder. Motionärerna framhåller att en kraftfull
energipolitik är nödvändig för att minska oljeberoendet och därmed
förbättra vår bytesbalanssituation. Motionärerna framför följande förslag
(yrkandena 9—12).

- Regeringen bör ta initiativ till överläggningar med kommunerna i syfte
att stimulera kommunernas energiplanering.

— Riksdagen bör begära att regeringen fattar de övergripande beslut

FiU 1980 U: 1

som erfordras för storstädernas värmeförsörjning. Hetvatten från kärnkraftverken
skulle kunna ersätta 27 TWh per år. Detta motsvarar 2,5
miljoner ton olja och skulle kunna medföra en förbättring av handelsbalansen
med mellan 2 och 3 miljarder kr. årligen.

— Regeringen bör allvarligt pröva förutsättningarna för en förstärkning
av den svenska oljeberedskapen genom att samhället i delägarskap med
Oljekonsumenternas förbund (OK) bygger en s. k. katalytisk kracker för
att tunga eldningsoljor inom landet skall kunna vidareförädlas till lätta
oljeprodukter.

— Regeringen bör snarast utarbeta en plan för utvecklingen av den
svenska raffinaderiverksamheten och den kemiska industrin. Denna plan
skulle bl. a. syfta till att minska Sveriges beroende av att importera förädlade
produkter och till att öka vår handlingsfrihet på det energipolitiska
området.

I den avvikande meningen till näringsutskottets yttrande (NU 1980
U: 1 y) tillstyrks de ovan nämnda förslagen. Med hänvisning till vad som
där anförs ställer sig finansutskottet bakom motionärernas förslag om
åtgärder för att minska oljeberoendet.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande energipolitiska åtgärder

a) att riksdagen med bifall till motionen 1980 U: 3 yrkandet 9 hos
regeringen hemställer att överläggningar snarast arrangeras med
kommunerna i syfte att i enlighet med vad som anförs i motionen
stimulera den kommunala energiplaneringen,

b) att riksdagen med bifall till motionen 1980 U:3 yrkandet 10
hemställer att regeringen allvarligt prövar förutsättningarna att
förstärka den svenska oljeberedskapen genom att samhället i
delägarskap med OK bygger en s.k. katalytisk kracker. för att
inom landet kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till lätta
oljeprodukter.

c) att riksdagen med bifall till motionen 1980 U:3 yrkandet II
hos regeringen hemställer att en plan för utvecklingen av den
svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin,
bl. a. med syfte att öka förädlingsgraden, snarast utarbetas,

d) att riksdagen med bifall till motionen 1980 U:3 yrkandet 12
hos regeringen hemställer att de övergripande beslut som erfordras
för storstädernas värmeförsörjning skyndsamt fattas,

7. Kapitalexport och industriutflyttning

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 26 som
börjar med ”1 yrkandet 13” och slutar med ”yrkandet 13 i motionen" bort
ha följande lydelse:

FiU 1980 U: 1

I yrkandet 13 begärs ett riksdagens uttalande att skärpt restriktivitet
måste visas mot kapitalexport och industriutflyttning. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det kan finnas skäl för en översyn av tillståndsgivningen
för kapitalutförsel. Dessa frågor behandlas f. n av två utredningar.
I avvaktan på deras överväganden bör någon omläggning av gällande
principer för kapitalexport inte ske.

Med det anförda avstyrks yrkandet 13 i motionen.

8. Transnationelia företag och valutahandeln

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med ”Vad gäller" och slutar med "(dir 1977:85)” bort ha följande
lydelse:

Vad gäller kontroll av valutahandeln är det också utskottets mening att
en skärpning av kontrollen bör ske. Utskottet är dock på intet sätt övertygat
om att en sådan skärpning bör genomföras på det sätt motionärerna
föreslagit. Riksdagen får anledning att återkomma till denna fråga vid det
kommande lagtima riksmötet.

9. Prisstopp på nödvändighetsvaror

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 28 som
börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”17 i motionen” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening blir det under den närmaste tiden nödvändigt
med en omfattande och effektiv prisövervakning för att förhindra omotiverade
prishöjningar. Någon omedelbar anledning att nu kraftigt utvidga
det rådande prisstoppet till nya områden har utskottet inte funnit. Med det
anförda avstyrker utskottet yrkandet 17 i motionen.

10. Importreglering

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 28 som
börjar med ”Motionärernas förslag" och slutar med ”av utskottet” bort
ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat införande av tidsbegränsade
importdepositioner. Detta är enligt utskottets mening en bättre lösning för
att nå de åsyftade effekterna än kvantitativa importregleringar. En mera
allmän tillämpning av kvantitativa importregleringar medför dessutom
krav på en omfattande administrativ apparat. Yrkandet avstyrks av utskottet.

FiU 1980 U: 1

Bilaga I

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1980U:1 y

över propositionen 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den ekonomiska
politikens område, såvitt avser höjning av studiebidraget inom studiehjälpen
m. m., jämte motion

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 augusti 1980 har finansutskottet hemställt att
socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1980 U: 1 i
vad avser bilaga 3 angående höjning av studiebidraget inom studiehjälpen
m. m., jämte de motioner som kan komma att väckas rörande ifrågavarande
avsnitt.

I propositionen föreslås bl. a. att mervärdeskatten och vissa andra indirekta
skatter skall höjas. För att kompensera barnfamiljerna för bl. a.
höjningen av mervärdeskatten föreslås att det allmänna barnbidraget höjs
med 200 kr. per år och barn och — som en konsekvens härav - det
förlängda barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpen med 17 kr.
per månad till 250 kr. per månad under läsårets nio månader.

I motionen 1980 U: 3 av Olof Palme m. fl. (s) (yrkandet 3), hemställs att
riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av studiebidraget inom
studiehjälpen m. m.

Socialutskottet, som avgivit yttrande till finansutskottet över förslaget
om höjning av det allmänna barnbidraget jämte motionsyrkanden i anslutning
härtill har i sitt denna dag dagtecknade yttrande SoU 1980 U: I y
tillstyrkt bifall till propositionens förslag om en höjning av barnbidraget
med 200 kr. per barn och år.

Med hänsyn till att det förlängda barnbidraget och studiebidraget till sina
belopp bör överensstämma med barnbidraget tillstyrker utskottet propositionens
förslag om höjning av det förlängda barnbidraget och studiebidraget
inom studiehjälpen och avstyrker bifall till motionen 1980 U:3 i nu
aktuell del.

Stockholm den 1 september 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c),
Margareta Andrén (fp), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s). Gösta Andersson
(c). Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson
(s), Arne Lindberg (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Sonja
Rembo (m) och Ulla Johansson (s).

FiU 1980 U: 1

Avvikande mening

av Sven Aspling, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke Larsson, NilsOlof
Gustafsson. Ingegerd Elm och Ulla Johansson (alla s) som anför:

I en avvikande mening till socialutskottets yttrande 1980 U: 1 y har
socialutskottets socialdemokratiska ledamöter avstyrkt bifall till propositionens
förslag om en höjning av det allmänna barnbidraget.

Med hänvisning till vad socialutskottets socialdemokratiska ledamöter
anfört avstyrker utskottet den i propositionen föreslagna höjningen av
såväl det förlängda barnbidraget som studiebidraget.

FiU 1980 U: 1

Bilaga 2

Socialutskottets yttrande
1980U:1 y

över propositionen 1980 U:1 om vissa åtgärder på den ekonomiska
politikens område, såvitt avser höjning av det allmänna barnbidraget,
jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 augusti 1980 har finansutskottet hemställt att
socialutskottet avger yttrande över propositionen 1980 U:1 i vad avser
bilaga 2 rörande höjning av det allmänna barnbidraget jämte de motioner
som kan komma att väckas rörande ifrågavarande avsnitt.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner i vilka yrkanden
rörande den föreslagna höjningen av barnbidraget framställs, nämligen
motionen 1980 U: 2 av Lars Werner m. fl. (vpk) och motionen 1980 U: 3 av
Olof Palme m. fl. (s).

I propositionen föreslås bl. a. att mervärdeskatten och vissa andra indirekta
skatter skall höjas samt att - för att kompensera barnfamiljerna för
bl. a. höjningen av mervärdeskatten — de allmänna barnbidragen fr. o. m.
den 1 oktober 1980 skall höjas med 200 kr. till 3000 kr. per barn och år.

I motionen 1980 U:2 yrkas, såvitt här är av intresse, att riksdagen
beslutar

1. att avslå förslagen till höjda indirekta skatter i propositionen 1980

U: 1,

I motionen 1980 U:3 yrkas, såvitt här är av intresse, att riksdagen
beslutar

1. att avslå regeringens förslag om ändringar i skattelagstiftningen i
propositionen 1980 U: 1 bilaga 1, i vad avser hemställan under 1.—5. samt

7. och 8. (i nämnda punkter föreslås höjning av mervärdeskatten och vissa
andra indirekta skatter),

2. att avslå regeringens förslag om höjning av det allmänna barnbidraget
(bilaga 2).

4 Riksdagen 1980 U. 5 sami. Nr 1

FiU 1980 U: 1

Utskottet

1 propositionen föreslås en höjning av mervärdeskatten med 1,9% till
19%. Vidare föreslås bl. a. en rad punktskattehöjningar. Det beräknas att
som en följd av höjningen av mervärdeskatten konsumentprisindex kommer
att stiga med ca 1,4%. För att kompensera barnfamiljerna för bl. a.
höjningen av mervärdeskatten föreslår regeringen att det allmänna barnbidraget
fr. o. m den 1 oktober 1980 skall höjas med 200 kr. till 3 000 kr. per
barn och år. Kostnaderna för barnbidragshöjningen beräknas till 349 milj.
kr. för helt år. För innevarande budgetår uppgår kostnadsökningen till ca
260 milj. kr.

I en socialdemokratisk partimotion och en partimotion från vänsterpartiet
kommunisterna framställs yrkanden rörande barnbidragen som görs
beroende av riksdagens ställningstagande till höjningen av mervärdeskatten
och punktskattehöjningarna. I båda motionerna framläggs alternativa
förslag till åtgärder på den ekonomiska politikens område. Samtidigt yrkas
avslag på de föreslagna skattehöjningarna och, i den socialdemokratiska
motionen, på höjningen av bl. a. barnbidraget. 1 motionen från vänsterpartiet
kommunisterna vill motionärerna att barnbidraget skall höjas med 350
kr. per barn och år, såvida de indirekta skatterna höjs, och i annat fall med
det av regeringen föreslagna beloppet 200 kr.

Utskottet delar regeringens uppfattning att barnfamiljerna bör erhålla
kompensation för bl. a. den föreslagna höjningen av mervärdeskatten.
Höjningen bör bestämmas till det av regeringen föreslagna beloppet, 200
kr. per barn och år.

I partimotionen från vänsterpartiet kommunisterna yrkas också att riksdagen
skall uttala att barnbidraget bör höjas till 25 % av basbeloppet genom
planmässiga höjningar så att denna nivå uppnås senast budgetåret 1985/86.
Motionärerna ser en höjning av barnbidraget med i vart fall 200 kr. per
barn och år som ett första steg i en sådan planmässig höjning.

Utskottet har upprepade gånger i av riksdagen godkända betänkanden
avstyrkt förslag från vänsterpartiet kommunisterna om indexreglering av
barnbidragen. Utskottet, som vid olika tillfällen uttalat att barnbidragen ej
bör tillåtas att urholkas av prishöjningar, vidhåller sin ståndpunkt i denna
fråga. Enligt utskottets mening finns det inte heller skäl för riksdagen att
nu göra något uttalande som skulle föregripa riksdagens ställningstagande
vid senare riksmöten till frågan om barnbidragets storlek. Motionsyrkandet
avstyrks sålunda.

Stockholm den 1 september 1980
På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

FiU 1980 U: 1

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp). Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c). Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Ivar
Nordberg (s). Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c),
Kersti Swartz (fp), Karin Israelsson (c) och Lena Öhrsvik (s).

Avvikande mening

av Göran Karlsson, Evert Svensson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell
Nilsson och Lena Öhrsvik (samtliga s) som anför:

Socialdemokraterna har i motion 1980 U:3 avvisat regeringens förslag
att höja skatterna (prop. 1980 U: 1). Förslaget avvisas i dess helhet. Risken
är uppenbar att det förvärrar konjunkturnedgången, bryter uppgången i
investeringarna och leder till ökad arbetslöshet.

I motionen redovisar socialdemokraterna förslag till omedelbara åtgärder,
bl. a. för att minska det stora underskottet i bytesbalansen. För att ge
den ekonomiska politiken en långsiktig och offensiv inriktning redovisas
ett program för närings-, forsknings-, energi- och skattepolitiken. Förslagen
syftar till att bygga ut industrin och stärka dess konkurrenskraft, så att
vi kan arbeta oss ur krisen.

Socialdemokratin har således presenterat ett eget alternativ till regeringens
förslag. Eftersom vi avvisar regeringens förslag till skattehöjningar
avvisar vi också i konsekvens härmed den föreslagna kompensationen i
form av höjda barnbidrag. Därför finner vi ingen anledning att ta ställning
till om storleken av den av regeringen föreslagna kompensationen (barnbidragshöjningen)
är rimlig.

FiU 1980 U: 1 52

Bilaga 3

Jordbruksutskottets yttrande
1980 U: 1 y

över motion om vissa åtgärder på den ekonomiska politikens område

Till finansutskottet

Genom beslut den 29 augusti 1980 har finansutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över motionen 1980 U: 3 av Olof Palme
m. fl. (s), såvitt avser yrkandena 7 och 8. Motionen har väckts med anledning
av propositionen 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den ekonomiska
politikens område.

Motionen

I motionen hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 7 och 8), att
riksdagen 7. begär att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag
till beredskapslagstiftning på skogsområdet i enlighet med vad som anförs i
motionen, 8. hemställer om en översyn av skogsvårdslagens § 6 i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motionen understryks bl. a. skogsnäringens betydelse för sysselsättning.
regional utveckling och för handelsbalansen. Särskild uppmärksamhet
ägnas åt skogsindustrins virkesförsörjning och därmed sammanhängande
frågor. Den rådande bristen på virkesråvara har enligt motionen
negativa effekter i en rad hänseenden, såsom minskat kapacitetsutnyttjande
inom industrin, ojämn sysselsättning och förlust av marknadsandelar
på exportmarknaden. Motionen utmynnar i denna del i krav på åtgärder för
att komma till rätta med virkesbristen, vilka delvis överensstämmer med
tidigare framförda motionsförslag (s) på förevarande område. Ett av kraven
avser införande av en beredskapslag som skulle ge skogsvårdsstyrelserna
möjlighet att ålägga försumliga skogsägare att avverka i rimlig
omfattning. Syftet med beredskapslagen är att möjliggöra ett samhälleligt
ingripande när råvarubrist på grund av underavverkning hotar produktion
och sysselsättning i skogsindustrin. Vidare förordar motionärerna en
skärpning av skogsvårdslagens bestämmelser om reproduktionsplikt i
överårig skog. Enligt 6 § skogsvårdslagen kan skogsvårdsstyrelsen i vissa
fall besluta om slutavverkning av överårig skog och anläggning av ny skog.
En skärpning av denna regel skulle enligt motionen kunna efterträda beredskapslagen
och därigenom mera permanent garantera en skogsvård i
linje med skogspolitikens anda och mening.

FiU 1980 U: 1

Utskottet

Utskottet vill erinra om att man från statsmakternas sida vidtagit en rad
olika åtgärder av skattepolitisk, näringspolitisk och skogspolitisk karaktär
i syfte bl. a. att öka virkesutbudet från det enskilda skogsbruket. En
särskild utredning har tillsatts med uppgift att behandla frågor angående
skogsindustrins virkesförsörjning (l 1979: 18). Närmare uppgifter om dessa
insatser har lämnats i utskottets betänkande JoU 1979/80: 34, vari utskottet
under våren 1980 behandlade bl. a. socialdemokratiska motionsyrkanden
med i huvudsak samma innebörd som de nu aktuella förslagen. De då
framlagda motionerna avslogs av riksdagen med hänvisning bl.a. till de
redovisade åtgärderna (se även NU 1979/80: 47 och JoU 1979/80: I y).

Efter utskottets behandling av ärendet under föregående riksmöte har
riksdagen antagit en lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
(SFS 1980: 389). Lagen innebär bl. a. att skogsägare får ökade möjligheter
till avsättning på skogskonto i fråga om intäkt av skogsbruk som hänför sig
till perioden den 1 januari 1980—den 30 juni 1981.

Enligt vad utskottet erfarit genomför de skogliga myndigheterna f. n. en
informationskampanj hos skogsägarna angående de åsyftade reformerna
m. m.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandena 7 och 8 i
motionen 1980 U:3. Beträffande frågan om översyn av 6 § skogsvårdslagen
(1979: 429) bör tilläggas att denna lag trädde i kraft den I januari 1980
och att stadgandet i 6 § saknade motsvarighet i äldre lagstiftning. Med
hänsyn till den korta tid som bestämmelsen kunnat tillämpas synes en
översyn av densamma inte nu motiverad.

Stockholm den 31 augusti 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp). Grethe Lundblad (s),
Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson (s), Märta Fredrikson (c). Håkan
Strömberg (s). Esse Petersson (fp). Ingvar Eriksson (m). Maja Ohlin (s),
Jan Fransson (s) och Arne Svensson (m).

Avvikande mening

av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson,
Håkan Strömberg, Maja Ohlin och Jan Fransson (alla s) som anser att
utskottet - med hänvisning till de skäl som anförts i motionen 1980 U: 3 i
förevarande del — i sitt yttrande till finansutskottet bort tillstyrka bifall till
motionsyrkandena i fråga.

FiU 1980 U: 1

Näringsutskottets yttrande Bilaga 4

1980 U: 1 y

över motioner med anledning av proposition 1980 U: 1 om vissa
åtgärder på den ekonomiska politikens område

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över dels
motion 1980 U:2 av Lars Werner m. fl. (vpk), i vad avser yrkandena 12,
14, 16, 20, 21, 23 och 24, dels motion 1980 U: 3 av Olof Palme m. fl. (s) i vad
avser yrkandena 6 och 9—12. Båda motionerna har väckts med anledning
av proposition 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den ekonomiska politikens
område.

Utöver de av finansutskottet angivna motionsyrkandena berör näringsutskottet
också, med hänvisning till sin behandling av ämnet våren 1980,
yrkande 7 i den sistnämnda motionen, vilket gäller beredskapslagstiftning
på skogsområdet.

Vid behandlingen av frågan om importreglerande åtgärder har generaldirektören
för kommerskollegium Gunnar Söder lämnat upplysningar inför
utskottet.

Näringsutskottet får anföra följande.

Importreglerande åtgärder

Båda motionerna innehåller förslag om importreglerande åtgärder.

Enligt motion 1980 U:2 (vpk) bör riksdagen hos regeringen begära
snabbutredning och förslag till importreglering på varuområden med stort
importöverskott. I motiveringen behandlas detta förslag endast kortfattat.
Där sägs att fysiska importregleringar bör kunna tillgripas för att dämpa
importen inom vissa områden, t. ex. kemisektorn. Skärpta åtgärder här
skulle, anför motionärerna, kunna såväl minska efterfrågan som gynna
hemmaindustrin.

I motion 1980 U: 3 (s) yrkas att riksdagen skall hos regeringen hemställa
om importreglerande åtgärder i enlighet med vad som förordas i motionen.
Förslaget går ut på att en begränsning av importen skall åstadkommas
genom ett system med importdepositioner. Den som importerar varor som
omfattas av regleringen skall vara skyldig att deponera en viss andel av
importlikviden på ett spärrat, räntelöst konto i riksbanken. Något förslag
beträffande storleken av denna andel lämnas icke. De deponerade medlen
skall återbetalas när importrestriktionerna upphör. Undantag från depositionskravet
skall göras för import av råvaror, bränslen och insatsvaror till
näringslivet. Detta innebär, beräknar motionärerna, att omkring 30-40%
av importen inte drabbas av importbegränsningar. Åtgärderna skall vara

FiU 1980 U: 1

tillfälliga. De bör enligt motionen gälla under ca ett år eller senast till
utgången av år 1981; det datum då de slopas skulle anges redan nu.
Motionärerna berör i korthet de regler om importrestriktioner som anges i
GATT och erinrar om de temporära importrestriktioner i form av krav på
importavgifter eller importdepositioner som tillämpats av vissa länder
under senare år.

Näringsutskottet vill kommentera förslagen om importrestriktioner huvudsakligen
från handelspolitisk synpunkt. Utskottet går således inte in på
frågan om åtgärdernas direkta ekonomiska verkningar under olika tänkbara
förutsättningar vad gäller bl. a. den andel av importlikvidema som vid
ett importdepositionssystem skall insättas hos riksbanken och inte heller
på någon jämförelse mellan importregleringar och andra åtstramningsåtgärder.

Åtgärder i syfte att begränsa importen kan ha formen av direkt kontroll
(kvantitativa restriktioner), påverkan enbart genom prismekanismen (tullar
och avgifter) eller påverkan genom särskilda finansieringsbestämmelser
(bl. a. krav på importdepositioner). Möjligheterna till mera generella tullhöjningar
är numera starkt inskränkta till följd av olika internationella
avtal. Importavgifter och importdepositioner har tillämpats först på 1960-talet. Handelspolitiska skyddsåtgärder av dessa slag har inte direkt reglerats
genom GATT eller EFTA-konventionen, vilka tillkom dessförinnan.

GATT innehåller ett allmänt förbud mot kvantitativa importrestriktioner.
Enligt artikel XII i GATT får sådana likväl under vissa förutsättningar
införas i syfte att skydda ett lands yttre finansiella ställning och
betalningsbalans. Därvid föreligger skyldighet till samråd med övriga
GATT-medlemmar - före eller i brådskande fall omedelbart efter restriktionernas
införande — om arten av betalningsbalanssvårigheterna, om
eventuella alternativa åtgärder och om den verkan som restriktionerna kan
få på andra parters ekonomi.

De länder som har tillämpat importavgifter eller importdepositioner har,
med hänsyn till effekten av dessa åtgärder, åberopat de regler som i det
handelspolitiska systemet finns för länder med betalningsbalansstörningar.
Vid de multilaterala handelsförhandlingarna åren 1973-1979 har man bl. a.
diskuterat för- och nackdelar med att likställa importavgifter och importdepositioner
med kvantitativa regleringar. GATT: s medlemsländer antog år
1979 en deklaration om handelsåtgärder vidtagna av betalningsbalansskäl.
Denna deklaration reglerar detaljerat den procedur som måste följas när
sådana åtgärder vidtas. Deklarationen legaliserar inte formellt importavgifter
och importdepositioner. I dess inledning noteras emellertid att andra
importrestriktioner än kvantitativa har använts av betalningsbalansskäl.
Vidare sägs att sådana åtgärder som medför det minsta ingreppet i handeln
bör föredras. Slutsatsen blir att GATT-stadgan genom denna deklaration
har getts en tolkning som innebär att andra åtgärder än kvantitativa restriktioner,
däribland importavgifter och importdepositioner, kan vidtas till

FiU 1980 U: 1

skydd för betalningsbalansen och därvid underkastas samma procedur
som kvantitativa restriktioner.

Den föreskrivna proceduren innefattar bl. a. att åtgärderna skall underkastas
granskning och diskussion i GATT: s betalningsbalanskommitté, att
Internationella valutafondens syn på landets valutasituation skall inhämtas
och att kommitténs rapport skall föreläggas GATT:s råd, som slutligen
bedömer om åtgärden är förenlig med GATT-bestämmelsema. Om ett
medlemsland inte efterkommer rådets rekommendationer kan i sista hand
andra medlemsländer få tillstånd att återta tidigare lämnade medgivanden,
exempelvis tullsänkningar.

Alla handelsrestriktioner av någon betydelse, således också åtgärder till
skydd för betalningsbalansen, skall även meddelas till OECD och bli
föremål för konsultation inom denna organisation. Vägledande för
OECD: s bedömning är en handelspolitisk deklaration som i omformad
version har antagits vid OECD: s ministermöte i juni 1980. Denna deklaration
omfattar bl. a. ett åtagande att undvika handelsrestriktioner.

Enligt EFTA-konventionen kan en medlemsstat införa kvantitativa importrestriktioner
till skydd för betalningsbalansen. EFTA: s råd skall omedelbart
underrättas, om möjligt före ikraftträdandet. Rådet skall därefter
undersöka situationen och avge rekommendationer.

Sveriges frihandelsavtal med EG ger vid betalningsbalanssvårigheter
formellt möjlighet till även andra skyddsåtgärder än kvantitativa restriktioner.
Åtgärder som vidtas skulle bli föremål för diskussioner i den blandade
kommittén Sverige-EG.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den tekniska granskningen av
åtgärder till skydd för betalningsbalansen kommer att koncentreras till
GATT och Internationella valutafonden. Parallellt därmed kommer samma
åtgärder att utsättas för en mer politiskt betonad diskussion i OECD,
EFTA och den blandade kommittén Sverige-EG.

Länder som på senare år har vidtagit importbegränsande åtgärder till
skydd för betalningsbalansen är Storbritannien, USA, Danmark, Finland
och Italien. Finland har sedan år 1973 i växlande utsträckning tillämpat
kvantitativa restriktioner. Importavgifter har tillämpats av Storbritannien
åren 1964—1968, USA år 1971 och Danmark åren 1971 — 1973. System med
importdepositioner som komplement till interna ekonomisk-politiska åtgärder
har förekommit i Storbritannien, Italien och Finland.

Storbritannien införde importdepositionssystem år 1968. 50% av varuvärdet
skulle deponeras för att återbetalas utan ränta efter sex månader.
Depositionerna avvecklades successivt fram till slutet av år 1970. Systemet
omfattade knappt en tredjedel av totalimporten. Förutom insatsvaror
för industrin undantogs bl. a. livsmedel och vissa bränslen. Varor av betydelse
för u-ländernas export undantogs också. GATT och Internationella
valutafonden uttryckte förståelse för den brittiska åtgärden. Vid en förlängning
av åtgärden uppmanades Storbritannien emellertid att avtrappa
systemet.

FiU 1980 U: 1

Italien införde importdepositionssystem år 1974 och avvecklade det
efter ca tio månader. 50% av varans värde skulle deponeras räntelöst i sex
månader. Ca 40% av totalimporten berördes. Vid den internationella
granskningen konstaterades att Italiens betalningssituation var mycket
allvarlig. Från GATT:s sida påyrkades bl. a. att man skulle överväga en
avtrappning gradvis av depositionssatserna och systemets omfattning. Är
1976 införde Italien, för en tid av knappt ett år, ett depositionssystem som
innebar att vid varje förvärv av utlands valuta 50% av beloppet skulle
deponeras utan ränta under tre månader. Åtgärden betecknades som valutapolitisk
snarare än handelspolitisk. Internationella valutafonden och
GATT visade förståelse för Italiens situation men hävdade att åtgärden
skulle återverka på handeln.

Det importdepositionssystem som Finland införde år 1975 och tillämpade
i ca 20 månader, till 1976 års slut, innefattade differentierade depositionssatser
om 5—30% och berörde ca 60% av totalimporten. Tiden för
deposition på räntelöst konto var sex månader. Åtgärden var ett komplement
till interna konsumtionsdämpande åtgärder. Den godtogs av GATT
men kritiserades i EFTA-kretsen med hänvisning till att EFTA-handeln
särskilt drabbades av det differentierade systemet.

Direkta motåtgärder från andra länders sida har, såvitt kan bedömas,
inte vidtagits i de nu nämnda fall då importdepositionssystem har tillämpats.

Efter denna summariska redogörelse för handelspolitiska regler och för
vissa fall då andra länder tillgripit importbegränsande åtgärder övergår
utskottet till en bedömning av motionärernas förslag beträffande sådana
åtgärder. Störst intresse tilldrar sig givetvis det socialdemokratiska förslaget
om importdepositioner; vänsterpartiet kommunisternas förslag om
kvantitativa importrestriktioner är så knapphändigt och opreciserat att det
inte ger anledning till några omfattande kommentarer.

Det aktuella avsnittet i motion 1980 U:3 (s) inleds med en allmän
deklaration till förmån för fortsatt fri handel mellan länderna. De föreslagna
restriktionerna sägs ha till syfte ”att göra det möjligt för vårt land att
långsiktigt fullfölja denna frihandelstradition". Utskottet finnér emellertid
att motionärernas resonemang i övrigt inte står i överensstämmelse med
denna uttalade viljeinriktning.

Motionärerna menar att Sverige uppfyller det villkor som GATT ställer
för att generella, tidsbegränsade importrestriktioner skall få införas. I detta
sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på några av de principer
som — utöver vad som sagts i det föregående - har kommit till
uttryck i själva avtalet och i den särskilda deklarationen om handelsåtgärder
vidtagna av betalningsbalansskäl. Enligt artikel XII i GATT skall i
första hand interna ekonomisk-politiska åtgärder vidtas för att bibehålla
eller återställa jämvikt i betalningsbalansen. De interna åtgärder med mera
omedelbar verkan som motionärerna föreslår inskränker sig emellertid till
5 Riksdagen 1980 U. 5 sami. Nr I

FiU 1980 U: 1

den redan beslutade höjningen av alkohol- och tobaksskatterna och en
begränsning av konsumtionskrediterna. Det synes långtifrån säkert att
man vid en internationell bedömning tinner att det primära kravet på
interna åtgärder blir uppfyllt därigenom. Sådana åtgärder på näringspolitikens
område — avseende framför allt forskning och utveckling samt investeringar
i kapitalutrustning — som motionärerna skisserar i ett relativt
omfattande avsnitt av motionen kan givetvis inte åberopas i detta sammanhang.

I den nämnda deklarationen sägs bl. a. att i-länder i största möjliga
utsträckning skall undvika att införa restriktioner på handeln av betalningsbalansskäl
och att särskild hänsyn skall tas till u-ländemas exportintressen.
Motionärerna torde knappast kunna hävda att deras förslag står
i god överensstämmelse med dessa principer.

Den internationella reaktionen i de fall under senare år då system med
importavgifter eller importdepositioner införts har bl. a. präglats av oro för
att de vidtagna åtgärderna skulle få en ”snöbollseffekt” och utlösa protektionistiska
kedjereaktioner. Den svenska regeringen uttryckte sådana farhågor
när USA år 1971 införde en tioprocentig importavgift och ånyo när
Danmark kort därefter vidtog samma åtgärd. Ett citat från det pressmeddelande
som regeringen Palme publicerade med anledning av det danska
beslutet kan — med beaktande av att krav på en räntelös importdeposition
har väsentligen samma effekt som en importavgift - vara av intresse i det
nu aktuella sammanhanget:

En sådan avgift strider mot Danmarks internationella åtaganden som
medlem såväl av EFTA som av GATT. Genom att den svenska exporten
till Danmark är betydande — inemot 10% av vår totala export — och
genom att den till övervägande del består av industriprodukter kommer

Sverige att i särskilt hög grad drabbas av den danska åtgärden. Det

är för Sverige av stor betydelse att den danska ekonomins styrka och
stabilitet snarast återställes och att detta väsentligen sker med åtgärder
som inte direkt riktar sig mot utrikeshandeln. Vi delar den danska regeringens
åsikt att importavgiften måste kompletteras med interna ekonomiskpolitiska
åtgärder.

Önskemålet om konsekvens i Sveriges ställningstaganden på det internationella
planet talar enligt näringsutskottets mening för särskild återhållsamhet
när det gäller åtgärder som inskränker den fria handeln mellan
Sverige och andra länder.

I det föregående har sagts att tillämpning av importdepositionssystem i
hittillsvarande fall inte synes ha gett upphov till direkta motåtgärder från
andra länders sida. Det är emellertid inte tillrådligt att härav dra slutsatsen
att motåtgärder kommer att utebli om Sverige nu begränsar sin import
genom ett sådant system. Erfarenheten visar att man i andra länder är i hög
grad känslig för importrestriktioner från svensk sida. Utskottet vill här
erinra om de återverkningar som begränsningen av skoimporten för några

FiU 1980 U: 1

år sedan fick på våra exportmöjligheter, särskilt på pappersområdet. Ett
aktuellt problem på vår exportmarknad är de brittiska papperstillverkarnas
krav på en dämpning av importen av svenskt papper till Storbritannien. Ett
beslut om importbegränsande åtgärder i Sverige kan inte vara ägnat att
stärka utländska regeringars motståndskraft mot protektionistiska krav
som föranleds av svenska exportframgångar.

När det gäller den praktiska utformningen av ett importdepositionssystem
enligt motionärernas förslag vill utskottet framhålla att definitionen
av vilka varor som skall omfattas av resp. undantas från systemet kan
komma att vålla svårigheter. Bl. a. är kategorin ”insatsvaror till näringslivet”
ingalunda entydig. Vissa varor levereras både som insatsvaror och
som konsumtionsvaror.

Med vad här sagts avstyrker näringsutskottet såväl det socialdemokratiska
förslaget om ett importdepositionssystem som vänsterpartiet
kommunisternas förslag om kvantitativa importrestriktioner.

De förut nämnda näringspolitiska önskemålen i motion 1980 U: 3 (s) går
utskottet inte nu närmare in på, eftersom de inte tar sikte på beslut vid det
urtima riksmötet. Självfallet måste statsmakterna även i fortsättningen
ägna stor uppmärksamhet åt behovet av insatser på det näringspolitiska
området. Utskottet räknar med att de frågor som motionärerna har tagit
upp kommer att aktualiseras under det kommande riksmötet.

Beredskapslagstiftning på skogsområdet

Som berörts inledningsvis tar näringsutskottet i detta yttrande också upp
yrkandet i motion 1980 U:3 (s) att riksdagen skall begära att regeringen
snarast förelägger riksdagen ett förslag till beredskapslagstiftning på skogsområdet
i enlighet med vad som anförs i motionen. Det åsyftade avsnittet i
motionen innehåller ett utförligt resonemang om skogsindustrins råvaruförsörjning.
Den tilltänkta beredskapslagstiftningen skulle ha till syfte att
göra det möjligt för samhället att ingripa när produktionen och sysselsättningen
i skogsindustrin på grund av underavverkning hotas av råvarubrist.
De skogliga myndigheterna skulle under vissa förutsättningar med stöd av
lagen kunna rikta förelägganden om avverkning mot ägare av skogsfastigheter.
Regeringen skulle få fullmakt att sätta lagen i kraft för enstaka
virkesförsörjningsområden eller för hela landet, om industrins virkesförsörjning
eller sysselsättningen allvarligt hotas. Denna innebörd av förslaget
framgår av motionärernas hänvisning till ett tidigare yrkande i samma
ämne i motion 1979/80:1027, vilken näringsutskottet behandlade våren
1980 (NU 1979/80:47 s. 42).

Näringsutskottet fann i våras att det inte hade skäl att föreslå riksdagen
att göra någon framställning om en beredskapslagstiftning av angivet slag,
och riksdagen gick på utskottets linje. Jordbruksutskottet hade i ett yttrande
avstyrkt motionen om en sådan lagstiftning och därvid hänvisat till de

FiU 1980 U: 1

åtgärder av skogspolitisk, näringspolitisk och skattepolitisk karaktär som
regeringen hade vidtagit i syfte bl. a. att stimulera avverkningar inom det
enskilda skogsbruket. Socialdemokraterna i båda utskotten reserverade
sig för bifall till motionen.

Näringsutskottet - som noterar att jordbruksutskottet nu avger yttrande
i ämnet till finansutskottet — står fast vid sitt ställningstagande i våras och
avstyrker sålunda även nu förslaget om en beredskapslagstiftning på
skogsområdet.

Vissa andra frågor rörande näringspolitik m. m.

Motion 1980 U: 2 (vpk) innehåller utöver förslaget om fysiska importrestriktioner
flera andra, likaledes summariskt motiverade förslag till åtgärder
på näringspolitikens område, i ett par fall av mycket genomgripande
art.

Motionärerna begär att riksdagen skall godkänna vad som i motionen
anförts om kontroll av transnationella Imultinationella) företag. Näringsutskottet
förbigår den del av resonemanget som gäller valutahandeln och
berör endast kravet på en lagstiftning som understödjer fackföreningarnas
insyn och ger dem vetorätt mot transaktioner som skadar de arbetandes
och nationens intressen. En relativt utförlig motion i samma ämne, 1979/
80: 1789, har väckts av vänsterpartiet kommunisterna vid riksmötet 1979/
80. Den avses bli behandlad av näringsutskottet under riksmötet 1980/81.
OECD:s av Sverige antagna deklaration om internationella investeringar
och multinationella företag (SFS 1976:1111), vilken åberopas i motion
1979/80:1789 och under det gångna riksmötet flera gånger har berörts i
riksdagsdebatter (med anledning av interpellation 1979/80: 76 och frågorna
1979/80:77 och 1979/80:493), måste därvid beaktas. Uppmärksamhet måste
också ägnas åt de förslag som framlagts av utredningen om utländska
övertaganden av svenska företag (SOU 1978:73) och av konkurrensutredningen
(SOU 1978:9) och åt en del andra statliga aktiviteter. Näringsutskottet,
som senast behandlade detta ämne våren 1977 (NU 1976/77:30 s.
14 f., 47 f.), finnér det inte möjligt att nu föregripa behandlingen av motion
1979/80:1789. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet det yrkande
i motion 1980 U: 2 (vpk) som gäller transnationella företag.

I samma motion föreslås att riksdagen skall godkänna vad som i motionen
anförs om avskaffande av kontokortssystemet och hos regeringen
begära erforderliga initiativ i enlighet därmed. Enligt den passus i motionen
som åberopas bör kreditkorten förbjudas.

Sedan en tid pågår en utredning om kontokorten, begärd av riksdagen
(NU 1979/80:24. rskr 1979/80: 136). Den kommitté som har tillsatts skall
enligt sina direktiv (Dir 1980: 24) klarlägga kontokortshandelns verkningar
och betydelse bl. a. från samhällsekonomiska och kreditpolitiska synpunkter
och med hänsyn till konsumentpolitiska och sociala aspekter för

FiU 1980 U: 1

den enskilde konsumenten. Kommittén skall också föreslå de åtgärder som
den finnér erforderliga. Regeringen har genom en lag (1980: 523), som har
trätt i kraft den 1 juli 1980, fått bemyndigande att meddela föreskrifter om
villkoren vid kontoköp. Genom sin kritik mot systemet med kreditkort har
motionärerna inte lämnat fullständig motivering för sitt krav på avskaffande
av kontokortssystemet - kontokort kan ju också användas som betalkort
utan att vara förenade med kreditgivning. Näringsutskottet avstyrker
det nu berörda yrkandet i motion 1980 U: 2 (vpk) och noterar att frågan om
åtgärder för att begränsa konsumtionskrediterna aktualiseras vid finansutskottets
beredning av motion 1980 U: 3 (s).

Ett annat yrkande i motion 1980 U: 2 (vpk) är att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag till förstatligande av de privata affärsbankerna och
hela kreditväsendet. Motiveringen är att kreditmarknaden måste saneras.
Förslag rörande förstatligande av affärsbankerna har upprepade gånger
framlagts av vänsterpartiet kommunisterna. Ett motionsyrkande i ämnet
avslogs av riksdagen hösten 1979 (NU 1979/80: 10). En motion, 1979/
80:1790, i samma ämne föreligger för beredning inom näringsutskottet
under det kommande riksmötet. Det nu aktuella motionsyrkandet går
avsevärt längre, eftersom det gäller kreditväsendet i dess helhet, sålunda
även exempelvis sparbanker, föreningsbanker och finansbolag. Näringsutskottet
avstyrker detta yrkande och hänvisar till sin kommande behandling
av frågan om ett förstatligande av affärsbankerna.

Sist i detta avsnitt tar näringsutskottet upp ett yrkande i den ifrågavarande
motionen enligt vilket riksdagen skulle godkänna vad som i motionen
anförts om ett industriellt utvecklingsprogram. Det avsedda programmet
skulle syfta till att ”öka bredden och mångsidigheten av produktionen i
Sverige” och alltså ”dämpa inslaget av tung, energislösande produktion
till förmån för lätt, avancerad produktion med liten eller måttlig energiåtgång”.
Ett likartat motionsyrkande behandlades av näringsutskottet i ett
betänkande våren 1980 om näringspolitiken (NU 1979/80:43 s. 26 f.).
Utskottet sade sig i mycket instämma med motionärernas då närmare
preciserade synpunkter på hur industrin borde kvalitativt förnyas. Statens
samlade verksamhet på det tekniska och industripolitiska området måste,
sade utskottet, utformas med utgångspunkt i kravet på industriell förnyelse.
Ett allmänt hållet program av den art som motionärerna då hade
skisserat utgjorde dock, ansåg utskottet, inte ett meningsfullt bidrag till
den uppsättning av styrmedel varmed statsmakterna påverkar industrins
inriktning. Utskottet, som också riktade invändningar mot en del av vad
motionärerna hade uttalat, ansåg sammanfattningsvis att riksdagen inte
borde göra något uttalande om ett program av det slag som begärts, och
detta blev också riksdagens beslut. Med hänvisning till detta ställningstagande
avstyrker näringsutskottet även det senast berörda yrkandet i motion
1980 U: 2 (vpk).

FiU 1980 U: 1

Energipolitik m. m.

I motion 1980 U:3 (s) presenteras fyra förslag på det energipolitiska
området. Dessa syftar till en ökad satsning på energihushållning och utveckling
av nya energikällor som alternativ till oljan samt till en ökad
vidareförädling av den olja som importeras till Sverige. Motionärerna
betonar att en kraftfull politik för att minska oljeberoendet och därmed
förbättra landets bytesbalans framstår som en av de viktigaste politiska
uppgifterna.

Ett förslag tar sikte på att stimulera kommunernas energiplanering.
Regeringen bör, anför motionärerna, i detta syfte ta initiativ till överläggningar
med kommunerna. Vid dessa överläggningar bör man diskutera hur
stat och kommun tillsammans skall agera för att trygga kommunernas
oljeförsörjning. Vidare bör kommunala program för ersättning av olja med
andra bränslen utarbetas.

I proposition 1979/80: 170 om vissa energifrågor, vilken regeringen lade
fram i april 1980, poängterades kommunernas viktiga roll i det samspel
som krävs mellan olika intressenter för att minska oljeberoendet och
åstadkomma en trygg energiförsörjning. I propositionen nämndes att samtliga
länsstyrelser i mars 1980 har fått i uppdrag att inventera tillgången på
skogsavfall och vissa länsstyrelser dessutom att inventera tillgången på
torv. Länsstyrelserna skall rapportera uppdraget senast den 31 mars 1981.
Denna redovisning kommer att tillsammans med resultatet av övrig utredningsverksamhet
utgöra en grund för den fortsatta behandlingen av hithörande
frågor. I sin behandling av propositionen och vissa motionsyrkanden
om regionala energiförsörjningsplaner erinrade näringsutskottet (NU 1979/
80:70 s. 32 f.) om kommunernas uppgifter enligt lagen (1977:439) om
kommunal energiplanering. Vidare påpekade näringsutskottet att statens
industriverk i en promemoria (SIND PM 1980:5) har redovisat resultatet
av kommunernas energiplanering. Näringsutskottet avstyrkte enhälligt
förslagen om regionala energiförsörjningsplaner med hänvisning bl. a. till
länsstyrelsernas utredningsuppdrag.

Av industriverkets redovisning i den nämnda rapporten framgår bl. a.
följande. Kommunerna planerar för en omfattande utbyggnad av fjärrvärme
och redovisar en stor planerad ökning av spillvärmeutnyttjande.
Många kommuner planerar att använda flis som energiråvara men endast
ett fåtal konkreta projekt rapporteras. Vidare uppges att de tekniska möjligheterna
att snabbt övergå till inhemska bränslen är små. I allmänhet
redovisas inte någon konkret uppfattning om total energibesparingspotential.

Regeringen har i juni 1980 givit industriverket i uppdrag att utreda och
lämna förslag till hur kommunerna genom en utveckling av den kommunala
energiplanen skall kunna minska sitt oljeberoende. Detta uppdrag skall
redovisas till mitten av oktober 1980. Enligt de riktlinjer för utredningsupp -

FiU 1980 U: 1

draget sorn har lämnats bör industriverket kartlägga och analysera förekomsten
av kommunala värmeplaner och planer för att minska oljeberoendet.
I det sammanhanget bör verket informera sig om de erfarenheter som
Svenska kommunförbundet har av den kommunala energiplaneringen.
Analysen bör utmynna i förslag till hur sådana planer kan utformas och en
bedömning av vilka möjligheter som kommunerna har att upprätta och
genomföra sådana planer. Vid utarbetandet av förslagen bör industriverket
samråda med statens planverk.

I betänkandet (Ds I 1980:16) De statliga energimyndigheterna - arbetsfördelning
och samverkan föreslås åtgärder som syftar till att öka samverkan
mellan de statliga myndigheterna i deras agerande gentemot kommunerna.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att riksdagens beslut i juni 1980
innebär att energipolitiken skall inriktas på att minska beroendet av olja så
snart som möjligt och att man bl. a. i detta syfte på bred front skall införa
förnybara energikällor i det svenska energisystemet. Härför krävs en målmedveten
politik som omfattar hela energiområdet, dvs. både energihushållning
och energitillförsel. Detta ställer krav på en långsiktig planering.

Regeringen uttalade i proposition 1979/80:170 att energihushållningsåtgärder
inom samhällets olika delar bör översiktligt samordnas, planeras
och avvägas i ett program för energihushållning. Förslag om ett sådant
program för perioden t.o. m. år 1990 aviserades till riksmötet 1980/81.
Kommunernas energiplanering kommer att utgöra ett viktigt led vid utformningen
av detta program. Resultatet av industriverkets nyssnämnda
utredningsuppdrag blir också av betydelse för utformningen. Utskottet
finner inte att en särskild framställning till regeringen enligt motionen är
påkallad.

Storstädernas värmeförsörjning aktualiseras i motion 1980 U: 3 (s). Med
hänvisning till energikommissionens beräkning (SOU 1978:17) hävdar motionärerna
att hetvatten från kärnkraftverken skulle kunna ersätta 27 TWh
värme per år. Detta skulle enligt motionen motsvara 2,5 milj. ton olja, eller
ca 10% av den svenska oljeimporten. Enligt denna beräkning skulle det
vara möjligt att förbättra handelsbalansen med mellan 2 och 3 miljarder kr.
årligen. Riksdagen bör därför, yrkar motionärerna, begära att regeringen
skyndsamt fattar de övergripande beslut som erfordras för storstädernas
värmeförsötjning.

I proposition 1979/80:170 angavs att närmare riktlinjer för hur storstädernas
värmeförsötjning skall utformas bör kunna läggas fram i samband
med de energipolitiska förslag som skall presenteras till riksmötet 1980/81.

Med anledning av ett yrkande i motion 1979/80:2056 (s) som i allt
väsentligt överensstämmer med det nu föreliggande uttalade utskottet (NU
1979/80:70 s. 52) att det var angeläget att regeringen snarast fattade beslut
om riktlinjer för storstädernas värmeförsörjning. Utskottet anförde vidare
följande:

FiU 1980 U: 1

Detta är nödvändigt då Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner
inom en nära framtid måste bestämma hur deras värmeförsörjning skall
utformas. Utskottet är medvetet om att denna fråga är komplicerad och
fordrar ingående överväganden. Därför är utskottet inte berett att nu
förorda en bestämd lösning. Detta innebär att även alternativet med ett
system för överföring av värme från kärnkraftverken bör övervägas.

Häremot reserverade sig centerpartiets företrädare. De ansåg att inga
hetvattenledningar bör byggas. Riksdagen följde utskottet.

De ekonomiska konsekvenserna av olika lösningar för Storstockholms
värmeförsöijning studeras f. n. i en arbetsgrupp med företrädare för industridepartementet,
statens vattenfallsverk och Storstockholms energiaktiebolag.

I juni 1979 uppdrog regeringen åt industriverket att följa det pågående
utredningsarbetet beträffande Göteborgs framtida energiförsöijning och
därvid föreslå konkreta åtgärder som snabbt kan bidra till att minska
oljeberoendet i regionen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer detta
utredningsuppdrag att redovisas under oktober månad.

Med hänvisning till vad som nu anförts konstaterar utskottet att frågan
om storstädernas värmeförsörjning övervägs av berörda myndigheter och
kommuner. De riktlinjer som regeringen har för avsikt att lägga fram våren
1981 i samband med förslag om energipolitikens utformning kommer att
utgå från resultatet av dessa överläggningar. Det synes därför inte motiverat
att riksdagen gör någon särskild framställning till regeringen med
anledning av motionsyrkandet.

Två förslag i motion 1980 U: 3 (s) syftar till att trygga försörjningen på
oljeområdet.

Motionärerna begär att regeringen allvarligt skall pröva förutsättningarna
för en förstärkning av den svenska oljeberedskapen genom att samhället
i delägarskap med Oljekonsumenternas förbund (OK) bygger en s. k. katalytisk
kracker för att tunga eldningsoljor inom landet skall kunna vidareförädlas
till lätta oljeprodukter. Näringsutskottet har två gånger under riksmötet
1979/80 (NU 1979/80:25, 1979/80:70 s. 38) avstyrkt motionsyrkanden
som i huvudsak varit identiska med det nu angivna. Härvid har
utskottet utgått från att regeringen utan anmaning av riksdagen prövar
möjligheterna att förstärka den svenska oljeberedskapen genom att staten
deltar i byggandet av en anläggning för katalytisk krackning. Socialdemokraternas
företrädare i utskottet har reserverat sig till förmån för motionsyrkandena.

Näringsutskottet hänvisar till riksdagens tidigare ställningstagande och
avstyrker även det nu föreliggande motionsyrkandet i detta ämne.

Motionärerna önskar vidare att regeringen snarast skall låta utarbeta en
plan för utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten och petrokemiska
industrin, bl. a. med syfte att öka förädlingsgraden. Denna plan
skulle bl. a. syfta till att minska Sveriges beroende av att importera föräd -

FiU 1980 U: 1

lade produkter och till att öka vår handlingsfrihet på det energipolitiska
området.

I motionen sägs att den petrokemiska industrin måste under samhällets
ledning göras skickad att kunna förädla bl. a. kol genom förgasning och
förvätskning. Vidare anförs att förädling och rening av torv och energiskog
måste planeras. Utvecklingsplanen skulle även gälla möjligheterna att
framställa metanol och etanol ur såväl inhemska som utländska råvaror.

I betänkandet (SOU 1976:59) Petroindustrin i Sverige - petrokemisk
industri redovisas att det år 1976 fanns ett femtontal företag som producerade
eller planerade att producera petrokemiska produkter. Ungefär 75%
av det i branschen investerade kapitalet och 55-60% av sysselsättningen
fanns i Stenungsund. Olja och naturgas är de helt dominerande råvarorna
för framställning av petrokemiska produkter.

Utredningen föreslog bl. a. en viss utbyggnad av den petrokemiska industrin
i två etapper under år 1978 och under 1980-talets första hälft. Vidare
föreslogs att ett branschråd för petroindustrin skulle bildas. Utredningen
påpekade även att frågan om ett samarbete mellan Norge och Sverige
utreddes av en särskild arbetsgrupp. Utskottet vill erinra om att det f. n.
pågår överläggningar på departemental nivå mellan Norge och Sverige om
samarbete på energiområdet. Överläggningar förekommer även mellan
berörda företag.

Flera av de områden som den av motionärerna önskade planen skulle
omfatta ingår i olika forskningsprojekt och utredningsuppdrag på energiområdet.
Så har oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) i juni 1980 lagt
fram förslag tili plan för introduktion av alternativa drivmedel.

Med hänsyn till vad som anförts räknar utskottet med att de frågor som
enligt motionärerna bör tas upp i en plan för den petrokemiska industrin
kommer att beröras i regeringens kommande energipolitiska förslag.

Ett yrkande i motion 1980 U:2 (vpk) syftar till att regeringen skall
utarbeta förslag till överförande av de privata oljebolagen och hela energisektorn
i samhällelig ägo.

Näringsutskottet avstyrkte i sitt betänkande NU 1979/80:70 (s. 39) förslag
om förstatligande av dels oljebranschen, dels energisektorn. Härvid
pekade utskottet bl. a. på att statens verksamhet på oljeområdet har förstärkts
genom det statliga bolaget Svenska Petroleum AB. Vidare erinrade
utskottet om uttalandet i proposition 1979/80:170 att energiförsörjningens
stora betydelse för samhällsutvecklingen motiverar att samhället har betydande
insyn i och inflytande över tillförseln av energi. Det finns, sades det
i propositionen, skäl för att samhället bör ha ett övergripande ansvar för
produktion och distribution av elektrisk kraft.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker näringsutskottet det nu
ifrågavarande yrkandet i motionen 1980 U:2.

I samma motion begärs att riksdagen skall godkänna vad som i motionen
anförts om riktlinjer för energihushållningen. 1 det program för en bättre

FiU 1980 U: 1

samhällsekonomi som presenteras i motionen ingår åtgärder för bättre
energihushållning, övergång till inhemska förnybara energikällor samt
minskat olje- och kärnkraftsberoende. Motionärerna motiverar inte närmare
dessa förslag. I fråga om utbyggnaden av kärnkraften hävdas att byggandet
av reaktorerna 11 och 12 är helt onödigt. Motionärerna hänvisar härvid
till industriverkets prognoser för behovet av elkraft, enligt vilka en betydande
överkapacitet skulle komma att föreligga redan 1981/82.

Näringsutskottet vill framhålla att riksdagen i juni 1980 angav riktlinjer
för den framtida energipolitiken på basis av folkomröstningens resultat.
Regeringen har aviserat ytterligare energipolitiska förslag till hösten 1980
och våren 1981. Med hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandet.

Stockholm den 2 september 1980

På näringsutskottets vägnar
JOHAN OLSSON

Närvarande: Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp),
Nils Erik Wååg (s). Margaretha af Ugglas (m), Ingvar Carlsson (s). Birgitta
Hambraeus (c), Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c). Hadar Cars (fp),
Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson
(s) och Per Westerberg (m).

Avvikande meningar

1. Import reglerande åtgärder

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Thage Peterson.
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s) anser att
den del av yttrandet som böljar med "Efter denna” och slutar med
"kommande riksmötet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den i motion 1980 U: 3 (s) framförda uppfattningen
att Sverige i nuvarande läge uppfyller GATT:s villkor för att temporära
importrestriktioner skall få tillgripas. Det är enligt utskottets mening angeläget
att den möjlighet som sålunda ges blir utnyttjad. En reglering av vissa
delar av importen under en klart avgränsad tidsperiod får, som motionärerna
understryker, inte ses som uttryck för en förändring av den frihandelsvänliga
grundsyn som under lång tid har kännetecknat vår handelspolitik
och som inte minst socialdemokratin har gått i bräschen för. Det bör inte
vara svårt att övertyga omvärlden om att de åtgärder som vidtas tvärtom
syftar till att skapa förutsättningar för att vår frihandelstradition kan fullföljas
på lång sikt. En tillfällig begränsning av importen nu avvärjer risken
för att vi till följd av en alltmer försvagad ekonomi tvingas till åtgärder som
får mycket negativa konsekvenser för våra handelspartner.

FiU 1980 U: 1

Vid valet mellan de olika metoder för en temporär importreglering som
står till buds talar avgörande skäl för ett system med importdepositioner.
Utskottet förordar alltså en sådan uppläggning som skisseras i motionen.
Särskilt bör betonas att insatsvaror till näringslivet skall undantas från
krav på importdeposition. Detta innebär att exportindustrins konkurrensvillkor
på den internationella marknaden inte försämras. Samtidigt medför
importbegränsningen en positiv effekt för industrin i dess helhet genom att
konsumenterna när importvarorna fördyras köper svenska varor i ökad
utsträckning.

Den föreslagna importbegränsningen måste kombineras med näringspolitiska
insatser på bred front. Motion 1980 U:3 (s) innehåller ett utförligt
avsnitt om angelägna åtgärder på detta område. 1 första hand föreslås en
satsning på forskning och utveckling och på investeringar i kapitalutrustning.
Viktiga teknikområden bör stimuleras genom nationella storprojekt,
avgränsade i särskilda utvecklingsprogram. Även i övrigt bör samhället
genom teknikupphandling verka för utveckling av produkter och system
inom industrin. Regionala forskningsråd bör inrättas i Norrbotten och i
Värmland, två regioner som kännetecknas av särskilt svåra sysselsättningsproblem.
Uppfinnare och andra innovatörer bör få stöd genom en
särskild stipendiefond, och industrins forsknings- och utvecklingsarbete
bör främjas genom en omläggning av reglerna om skatteavdrag för sådan
verksamhet. Nationella utvecklingsbolag för olika teknikområden måste
inrättas utan dröjsmål. En rad åtgärder behöver vidtas för att underlätta
kapitalbildningen i industrin. Frågan om löntagarfonder måste snabbt lösas.
En särskild struktur- och utvecklingsfond bör inrättas enligt de riktlinjer
som redan vid upprepade tillfällen har presenterats för riksdagen.
Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse bör få ytterligare 1 miljard
kr. att förvalta, och reglerna för dess verksamhet bör revideras, allt enligt
vad som från socialdemokratiskt håll har föreslagits i riksdagen. För de
statliga företagen bör ett investerings- och utvecklingsprogram utarbetas.
Det bör vidare övervägas att återuppliva det system med särskilda investeringsavdrag
resp. investeringsbidrag för näringslivets investeringar som
upphörde i början av detta år. Från statens sida bör tas upp överläggningar
med näringslivet om hur de expansionsmöjligheter som finns inom industrin
skall tas till vara.

Sammanfattningsvis tillstyrker näringsutskottet alltså importbegränsande
åtgärder enligt de riktlinjer som anges i motion 1980 U:3 (s). En
förutsättning är då att de på angivet sätt med det snaraste kompletteras
med vittgående näringspolitiska insatser. Det önskemål om importreglering
som framförs i motion 1980 U: 2 (vpk) tillgodoses därmed i det väsentliga.
Förslaget i denna motion att åtgärderna skall få formen av fysiska
regleringar avstyrks med hänvisning till de fördelar som är förknippade
med importdepositionssystemet.

FiU 1980 U: 1

2. Beredskapslagstiftning på skogsområdet

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Thage Peterson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s) anser att
det stycke som börjar med ”Näringsutskottet — som” och slutar med ”på
skogsområdet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet - som noterar att jordbruksutskottet nu avger yttrande
i ämnet till finansutskottet — instämmer med motionärerna i förslaget om
en beredskapslagstiftning på skogsområdet. De skäl, ursprungligen framförda
i motion 1979/80: 1027 (s), som talar för en sådan lagstiftning, ter sig i
ljuset av de senaste månadernas utveckling inom skogsindustrin ännu mer
vägande än förut.

3. Kommunernas energiplanering

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Thage Peterson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s) anser att
det stycke som börjar med ”Regeringen uttalade” och slutar med ”är
påkallad” bort ha följande lydelse:

De mål för energipolitiken som statsmakterna har satt upp förutsätter
bl. a. att regeringen vidtar åtgärder för att stimulera den kommunala energiplaneringen.
I likhet med motionärerna anser utskottet därför att överläggningar
mellan regeringen och kommunerna snarast bör komma till
stånd. Utskottet tillstyrker alltså motionsyrkandet härom.

4. Storstädernas värmeförsörjning

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Thage Peterson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s) anser att
det stycke som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”av motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

Värme från kärnkraftverken skulle i stor utsträckning kunna ersätta
oljebaserad värme i storstädernas fjärrvärmesystem och därmed bidra till
att minska oljeberoendet här - som nyss antytts ett mycket komplext
problem. Utskottet anser liksom motionärerna att regeringen snarast och
senast under hösten 1980 bör lämna övergripande riktlinjer för hur storstädernas
värmeförsörjning skall lösas. Riksdagen bör göra en framställning
härom till regeringen.

5. Katalytisk kracker

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Thage Peterson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s) anser att
det stycke som börjar med ”Näringsutskottet hänvisar” och slutar med
”detta ämne” bort ha följande lydelse:

FiU 1980 U: 1

Näringsutskottet anser att alla möjligheter att trygga försörjningen av
oljeprodukter bör tas till vara. Det är därför nödvändigt med snabba beslut
om investeringar som syftar till ökad förädling i de svenska raffinaderierna.
Med hänsyn till Sveriges utsatta läge när det gäller tillgång på
bensin och lätta eldningsoljor bör staten stödja de planer som den svenska
oljekooperationen, OK, har på att bygga en krackeranläggning. Eventuellt
bör staten gå in som delägare i detta projekt på kommersiella villkor.
Utskottet tillstyrker alltså det ifrågavarande yrkandet i motion 1980 U:3
(s).

6. Plan för raffinaderier och petrokemisk industri

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Thage Peterson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s) anser att
det stycke som börjar med ”Med hänsyn” och slutarmed ”energipolitiska
förslag" bort ha följande lydelse:

Alla möjligheter att minska Sveriges beroende av importerade energiråvaror
måste tas till vara. Detta är angeläget inte minst med hänsyn till
behovet att stärka handelsbalansen. En kraftfull planering av och investeringar
i vårt lands petrokemiska industri och raffinaderier måste snabbt
komma till stånd. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en plan för
dessa områden snarast bör utarbetas. Även för de fortsatta energipolitiska
överläggningarna med Norge är det nödvändigt att den svenska regeringen
har ett klart utformat program för utvecklingen av den svenska petrokemiska
industrin.

FiU 1980 U: 1

Innehåll

Inledning 1

Propositionen 6

Motionerna 8

Utskottet 13

Hemställan 30

Reservationer (s) 31

Bilagor:

1. Socialförsäkringsutskottets yttrande SfU 1980 U:1 y 47

2. Socialutskottets yttrande SoU 1980 U:1 y 49

3. Jordbruksutskottets yttrande JoU 1980 U:l y 52

4. Näringsutskottets yttrande NU 1980 U: 1 y 54

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

FiU 1980 U: Reg.

Finansutskottets register vid 1980 års urtima riksmöte

Betänkande

1980 U:1 1980-09-03

med anledning av propositionen 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den ekonomiska
politikens område, såvitt ej avser förslagen till ändringar i skattelagstiftningen,
jämte motioner

RD = FiU 1980-09-06

Rskr U: 3

Sakregister Betänkande

Affärsbankerna, förstatligande av, motion om U 1

Barnbidraget, det allmänna, anslag till m.m.,
jämte motioner U 1

Ekonomiska politiken, riktlinjer för, jämte motioner
U 1

Energihushållningen, riktlinjer för, motion om . U I

Energipolitiska åtgärder, motion om U 1

Förstatligande av affärsbankerna, motion om U 1

Grå kreditmarknaden, motion om den s. k U I

Hyresstopp, motion om U I

Importdepositioner, motion om U I

Importreglering, motion om U 1

Industriellt utvecklingsprogram, motion om ... U 1

Industriutflyttning, motion om U I

Kapitalexport och industriutflyttning, motion

om U I

Konsumtionskrediterna, begränsning av, motion

om U 1

Kontokortssystemet, avskaffande av, motion om U I

Kreditmarknaden, den s.k. grå, motion om ... U 1

1 Riksdagen 1980 U. 5 sami. Register

FiU 1980 U: Reg. 2

Lyxekonomin, motion om program för att begränsa
skryt- och lyxekonomin U I

Prisstopp på nödvändighetsvaror, motion om .. U 1

Skogsindustrins virkesförsörjning, motion om U 1

Studiebidraget inom studiehjälpen, anslag till,
m.m., jämte motion U 1

Transnationella företag och valutahandeln, motion
om U 1

Valutahandeln, motion om U 1

Virkesförsörjning, skogsindustrins, motion om . U I

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

. :#*PS

• '•..v. &&

■ i':'-’•

; ' ;i* 38KgijJss|P^
,

^3T^>>.

»a É ISÉ J

■■' *- #<#»;. |
■'^ •;

Skatteutskottets register vid 1980 års urtima
riksmöte

SkU 1980 U: Reg.

Betankanden

1980 U:1

med anledning av proposition 1980 U:2 om höjning av skatterna på
alkoholdrycker och tobak jämte motion

RD 1980-08-26 (d) = SkU = prop. Mot. avslag
Rskr U: 1

1980 U:2

med anledning av proposition 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den
ekonomiska politikens område jämte motioner såvitt propositionen och
motionerna hänvisats till skatteutskottet

RD 1980-09-06 (d) = SkU = prop. Mot. avslag
Rskr U: 2

1980-08-26

1980-09-02

1 Riksdagen 1980 U. 6 sami. Register

SkU 1980 U: Reg. 2

Sakregister

Alkoholdrycker, skärpt beskattning U: I

Allmän energiskatt på oljor, höjning U: 2

Avdragssystemet, reformering U:2

Bensinskatt, höjning U:2

Beredskapsavgift för oljeprodukter, höjning U:2

Charterskatt, höjning U:2

Choklad och sötvaror, särskild varuskatt, höjning U: 2

Energiskatt, höjning U: 2

Fordonsskatt, höjning U:2

Förmögenhetsskatt, skärpning U:2

Importvaror av lyxkaraktär, särskild skatt U: 2

Indexreglering av skatteskalorna U: 2

Källskattemedel m. m U:2

Mervärdeskatt, höjning U:2

Mervärdeskatteeffekterna på livsmedel, avveckling U:2

Motoralkohol, beskattning U:2

Oljelagringsavgift, höjning U:2

Produktionsbeskattning U:2

Progressiv statskommunal enhetsskatt U:2

Realisationsvinstbeskattning U:2

Reformering av avdragssystemet U: 2

Skattefusk, åtgärder mot, anslag U:2

Skatteskalorna, indexreglering U:2

Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter, höjning .... U: 2

Tobaksskatt, höjning U: 1

Varuskatt, särskild på choklad och sötvaror, höjning ... U: 2
Vägtrafikbeskattning

bensin- och oljeskatt, höjning U: 2

fordonsskatt, höjning U:2

kilometerskatt, höjning U:2

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1980

WBaKBm