Besöksinskränkningar vid viss tvångsvård, m.m.
Betänkande 1996/97:SoU2
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU02
Besöksinskränkningar vid viss tvångsvård, m.m.
Innehåll
1996/97 SoU2
Sammanfattning
I promemorian behandlas regeringens proposition 1995/96:196 om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård, m.m. Propositionen innehåller förslag till en ny lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Lagen omfattar besöksinskränkningar på vårdinstitutioner och sjukvårdsinrättningar såväl i form av generella besökstider som besöksrestriktioner i särskilda fall. De senare besluten föreslås kunna överklagas till domstol. I propositionen föreslås också en ändring i socialtjänstlagen som innebär en viss öppning i den sekretess som gäller mellan olika kommunala nämnder med socialtjänstuppgifter inom samma kommun. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda lagförslagen.
Propositionen
I proposition 1995/96:196 föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar förslagen till
1. lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård,
2. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Utskottet
Bakgrund till förslaget till en ny lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård
Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har i en rapport våren 1994 uttalat som sin mening att Sverige i ett visst fall har kränkt artikel 6 och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europarådets ministerkommitté har därefter fastställt att kränkning av konventionen har skett. Målet i kommissionen rör särskilda besöksrestriktioner som meddelats en besökare på ett vårdhem för utvecklingsstörda. Restriktionerna riktades mot en mor som besökte sin på ett vårdhem tvångsintagne myndige och svårt utvecklingsstörde son. Modern var även god man för sonen.
Kommissionen ansåg att de besöksrestriktioner som gällt på vårdhemmet för modern dels utgjort ett intrång i hennes familjeliv, dels saknade stöd i lag. Kommissionen konstaterade att modern som god man haft legal status och skyldighet enligt föräldrabalken att bevaka sin sons intressen. Modern hade därför i egenskap av god man för sin vuxne son en civil rättighet att besöka sonen i vårdhemmet. Detta sågs av kommissionen som en självständig rätt för gode mannen, inte enbart som en rätt att för den vårdintagnes räkning föra talan. Enligt kommissionen måste modern därför kunna få de besöksrestriktioner som meddelats henne prövade av domstol. Någon sådan möjlighet fanns dock inte enligt svensk lag. Sverige ansågs ha kränkt konventionen.
Förslaget till lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård
I propositionen föreslås en ny lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Lagen omfattar besöksinskränkningar på vårdinstitutioner och sjukvårdsinrättningar såväl i form av generella besökstider som besöksrestriktioner i särskilda fall. Vidare föreslås en följdändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Den nya lagen föreslås gälla tvångsvård på vårdinstitutioner och sjukvårds- inrättningar. I den mån det förekommer tvångsvård på privata institutioner föreslås lagen gälla även där. Med stöd av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan förvaltningsuppgift överlämnas till olika privata rättssubjekt. Det förutsätter dock särskilt lagstöd. Sådant lagstöd finns t.ex. i 15 § lagen om psykiatrisk tvångsvård. Beslut om besöksinskränkningar föreslås fattas av huvudmannen för vårdinstitutionen eller sjukvårdsinrättningen. Besöksinskränkningar är alltid ett ingrepp i enskilda människors integritet. De bör därför, enligt propositionen, användas sparsamt och endast i syfte att främja vård och behandling. Familjehem föreslås inte omfattas av regleringen.
Den föreslagna lagen föreskriver under vilka förutsättningar allmänna besökstider och besöksrestriktioner i särskilda fall får beslutas. Förslaget om allmänna besökstider bör ge tillfredsställande möjligheter till besök utan att inkräkta på vården. I särskilda fall bör beslut kunna fattas om utvidgade besökstider om det med hänsyn till omständigheterna bedöms lämpligt att besök tillåts även under andra tider än vad som bestämts om allmänna besökstider. Besöksrestriktioner i särskilda fall föreslås beslutas endast om det är nödvändigt med hänsyn till vårdens bedrivande, risken för överförande av smitta eller skyddet av enskild vårdtagares personliga integritet.
I propositionen anförs att kommissionens uppfattning att besöksinskränkningarna utgjort ett intrång i besökarens rätt till familjeliv, i princip oberoende av vårdtagarens rätt eller inställning till besöket, är av betydelse för hur förslaget bör utformas. Regeringen framhåller dock att vårdtagarens rätt eller inställning till besöket vid en prövning måste tillmätas stor betydelse för beslutet. Den föreslagna lagregleringen är enligt regeringen inte primärt avsedd att täcka ett behov av att reglera restriktioner för vårdtagaren. Kompletterande bestämmelser finns därför i vissa fall i den särskilda vårdlagen såsom i t.ex. smittskyddslagen. I propositionen anförs att samförstånd i första hand alltid bör försöka nås om nödvändiga besöksinskränkningar.
Beslut i särskilda fall om besöksrestriktioner och utvidgade besökstider föreslås kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd föreslås krävas vid överklagande till kammarrätten.
I propositionen behandlas också frågan om vem som anses ha klagorätt. Regeringen anser inte att det behövs någon precisering av vem som anses ha klagorätt. Enligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen är det den som beslutet angår om det har gått honom emot (22 § resp. 33 §). Enligt uppgift är praxis i denna fråga restriktiv. Från den 1 januari 1995 gäller Europakonventionen om mänskliga rättigheter som svensk lag. Vid tolkningen av begreppet den som beslutet angår måste således beaktas även vad som gäller enligt konventionen. Enligt konventionens artikel 6 har den som enligt konventionen har en civil rättighet rätt att få sin sak prövad av domstol. Enligt propositionen kan praxis i detta sammanhang därför komma att utvidgas. Någon precisering bedöms inte behöva göras i de aktuella svenska lagarna.
När det gäller förutsättningarna för överklagande av beslut av ett privat rättssubjekt blir inte förvaltningslagen automatiskt tillämplig, eftersom den endast tillämpas på förvaltningsmyndigheter. Regeringen föreslår därför att en hänvisning görs till vissa bestämmelser i förvaltningslagen i den föreslagna lagen om besöksinskränkningar.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård samt följdändringen i lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
Enligt propositionen har frågan om möjligheterna till informationsutbyte mellan olika kommunala organ i en fri nämndorganisation med hänsyn till sekretesslagens (1980:100) bestämmelser uppmärksammats återkommande alltsedan den fria nämndorganisationen etablerades med den nya kommunallagen år 1992. Frågan har senast tagits upp av Socialtjänstkommittén i betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister (SOU 1995:86). Frågan har också enligt propositionen varit föremål för regeringens bedömning i några ärenden om överklaganden av beslut enligt datalagen (1973:289). Socialtjänstkommitténs förslag bereds nu, efter remissbehandling, i Socialdepartementet tillsammans med kommitténs övriga förslag. Det är särskilt ärendena om överklaganden av beslut enligt datalagen som nu har föranlett regeringen att lägga fram ett begränsat förslag i frågan. Enligt propositionen innebär förslaget inte ett slutligt ställningstagande till frågan i hela dess vidd, men syftar till att påtagligt underlätta det dagliga arbetet inom socialtjänsten i kommuner med uppdelad socialtjänstorganisation, genom en begränsad regel om att vissa uppgifter rutinmässigt skall få lämnas mellan nämnderna.
I propositionen anförs att kommunernas socialtjänst numera ofta är organiserad så att ansvaret för socialtjänsten inom en kommun inte ligger på en sammanhållen socialnämnd utan är fördelat på flera olika kommunala nämnder. På grund av sekretesslagens bestämmelser om socialtjänstsekretess och om sekretess mellan myndigheter får en sådan organisation till följd att det inom kommunens socialtjänst sedd som en helhet uppkommer en särskild begränsning i fråga om möjligheten till utbyte av information i ärenden. Varje nämnd i en sådan socialtjänstorganisation är, tillsammans med underlydande förvaltning, att anse som en egen myndighet i sekretesslagens mening och sekretess gäller mellan de olika nämnderna.
Sekretess gäller enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen även mellan myndigheter.
Socialtjänstkommitténs förslag till åtgärd för att öka möjligheterna till informationsutbyte mellan nämnder med socialtjänstuppgifter inom samma kommun avser en ändring i sekretesslagen. Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär införande av en generell bestämmelse om uppgiftslämnande under vissa förutsättningar mellan myndigheter inom samma kommun. Förslaget är således begränsat i förhållande till Socialtjänstkommitténs förslag och innebär ingen ändring i fråga om sekretessens omfattning enligt sekretesslagen. Regeringen anser det angeläget att den begränsade ändring som förslaget innebär kan komma till stånd så snart som möjligt och utan att frågans fullständiga lösning behöver avvaktas.
I propositionen föreslås två fall där ett rutinmässigt uppgiftslämnande bör få ske mellan nämnderna inom en kommuns socialtjänst utan särskild sekretessprövning. I praktiken innebär det enligt propositionen att nämnderna bör kunna beredas möjlighet att få del av uppgifterna genom varandras ADB- system. För det första föreslås att sekretess inte bör gälla mellan nämnderna för uppgiften att någon är aktuell i ett ärende hos en annan nämnd. En tjänsteman som behöver denna uppgift i sitt arbete bör omedelbart och utan individuell prövning kunna få del av den. Om tjänstemannen vänder sig till den andra nämnden och begär uppgifter ur ärendet där, skall även fortsättningsvis ske en prövning enligt sekretesslagen. För det andra föreslås att sekretess inte bör hindra det uppgiftslämnande mellan nämnder som är nödvändigt för att det skall gå att på ett rationellt sätt administrera fördelningen av platser inom barnomsorg och särskilda boendeformer, när det är kommungemensamma resurser. Bestämmelserna om informationsutbyte föreslås tas in som ett nytt andra stycke i 65 § socialtjänstlagen.
Undantag från uppgiftsskyldigheten föreslås böra göras för den kommunala familjerådgivningen, enligt en särskild bestämmelse i tredje stycket nyss nämnda paragraf.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i socialtjänstlagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård,
b) lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).
Stockholm den 21 augusti 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Christin Nilsson (s).
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till
Lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
3 Förslag till
Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)