Beslutanderätten i fråga om luftfartstaxorna

Betänkande 1989/90:TU11

Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU11

Beslutanderätten i fråga om

luftfartstaxorna 1989/90

TU 11

Sammanfattning

Trafikutskottet tillstyrker förslag i proposition 1989/90:26 om att i
luftfartslagen (1957:297) skall inrymmas ett bemyndigande för regeringen
att till en myndighet delegera rätt att meddela föreskrifter om
avgifter på luftfartsområdet. Utskottet avstyrker förslag i en mp-motion
om avslag på propositionen och begäran att regeringen skall återkomma
med förslag i ämnet tillsammans med förslag om mål och riktlinjer
för utövande av sådan beslutanderätt beträffande luftfartsavgifter som
delegeras. Dessa mål och riktlinjer skall enligt motionärerna syfta till
att luftfarten lämnar full samhällsekonomisk kostnadstäckning och till
att nuvarande snabba flygtrafikökning bromsas upp.

Mp-ledamoten har vid betänkandet fogat en reservation till förmån
för mp-motionen.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:26 om beslutanderätten i
fråga om luftfartstaxorna att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i luftfartslagen

(1957:297).

Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Motionen

1989/90:T17 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:26,

2. att riksdagen begär ett förslag till målsättning och riktlinjer för
luftfartstaxorna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr II

Bakgrund

1989/90:TU 11

Enligt 6 kap. 13 § luftfartslagen (1957:297) gäller att regeringen får
meddela föreskrifter om avgifter för användning av allmänna flygplatser
eller andra allmänna anläggningar eller tjänster för luftfarten. Med
stöd härav har regeringen meddelat föreskrifter om (1) landningsavgifter,
(2) passageraravgifter, (3) den fasta avgiften enligt en tvådelad tariff

— som tillsammans med en rörlig trafikberoende avgift avser i huvudsak
konsortiet Scandinavian Airlines Systems (SAS) och Linjeflyg AB:s
inrikes passagerartrafik — samt (4) undervägsavgifter. Luftfartsverket
bestämmer avgifterna på övriga på flygtrafiken inriktade tjänster, nämligen
den rörliga avgiften i den tvådelade tariffen, stationstjänstavgifter
samt hangar- och parkeringsavgifter. Vissa restriktioner beträffande
avgifternas höjd har gällt på grund av en överenskommelse mellan
staten och det privatägda Svensk Interkontinental Lufttrafik AB
(SILA).

Staten och SILA — som genom delat ägande och ansvar för AB
Aerotransport (ABA) samarbetar i luftfart som ABA och motsvarande
bolag i Danmark och Norge bedriver i SAS samt i luftfart som det av
ABA och SAS ägda Linjeflyg AB bedriver — träffade år 1983 en i ett
protokoll (det s.k. SILA-protokollet) nedtecknad överenskommelse om
principerna för det fortsatta samarbetet inom den reguljära luftfarten.
Enligt detta protokoll (prop. 1983/84:147, bil. 2) var parterna bl.a.
överens om att när luftfartsverket hade nått balans mellan intäkter och
kostnader enligt en plan för resultatutjämning över åren kommunikationsdepartementet
skulle verka för att höjningar av luftfartstaxorna
skulle ske i långsammare takt och i genomsnitt understiga den allmänna
prisutvecklingen.

I anslutning till att regeringen i proposition 1989/90:100 (årets
budgetproposition) bilaga 8 för riksdagens godkännande framlade förslag
om ekonomiska mål och inriktning för luftfartsverkets verksamhet
under perioden 1989/90—1991/92 anmälde kommunikationsministern
(s. 137—138) att han avsåg att verka för att begränsningen enligt
SILA-protokollet beträffande avgiftshöjningar skulle upphävas. När
denna begränsning upphör skulle det enligt kommunikationsministern
finnas förutsättningar att delegera beslutanderätten beträffande trafikavgifter
från regeringen till luftfartsverket. En delegering av beslutanderätten
skulle emellertid innebära att statsmakterna skulle lägga fast mål
och policy för taxeförändringar. Intill dess borde gällande prismål ligga
fast. Kommunikationsministern påpekade att luftfartsverket i samband
med treårsplanen borde utarbeta förslag till mål för prissättningen. I
propositionen förordades att luftfartsverket skulle ges ökad beslutanderätt
beträffande trafikavgifter fr.o.m. den 1 juli 1989. Riksdagen godkände
vad som förordats beträffande ekonomiska mål och inriktning
av luftfartsverkets verksamhet (bet. 1988/89:TU18, rskr. 254).

Utskottet

1989/90:TU11

I proposition 1989/90:26 föreslås nu att i 6 kap. 13 § luftfartslagen
(1957:297) skall fr.o.m. den 1 januari 1990 inrymmas ett bemyndigande
för regeringen att till en myndighet delegera rätten att meddela
föreskrifter om avgifter som avses i paragrafen, dvs. avgifter för användning
av allmänna flygplatser eller andra allmänna anläggningar
eller tjänster för luftfarten.

I motion 1989/90:T17 (mp) föreslås (yrkande 1) att propositionen skall
avslås med hänsyn till att förslaget till lagändring inte har föregåtts
eller kompletterats med ett förslag till riksdagen om de mål och den
policy för taxeförändringar som bör gälla vid en delegation av beslutanderätten
om taxorna. Motionärerna begär (yrkande 2) att regeringen
skall återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring varvid för
riksdagen även läggs fram förslag till mål och riktlinjer för luftfartstaxorna
som skall gå ut på dels att full samhällsekonomisk kostnadstäckning
erhålls, dels att nuvarande snabba flygtrafikökning bromsas
upp och ersätts med en krympning till en rimligare nivå.

Under hand har från kommunikationsdepartementet inhämtats att
fråga om upphävande av begränsningen av avgiftshöjningar har tagits
upp med SILA men att närmare förhandlingar i frågan avses skola tas
upp först när den i propositionen föreslagna lagändringen har antagits.
Från departementet har vidare under hand inhämtats att förslag till de
mål och den policy för avgiftsförändringar som skall gälla vid en
delegation av beslutanderätten beträffande avgifter avses skola framläggas
för riksdagen i anslutning till att treårsplan för luftfartsverkets
verksamhet läggs fram.

Utskottet har inte något att erinra mot att det i luftfartslagen fr.o.m.
den I januari 1990 inryms möjlighet för regeringen att till myndighet
delegera beslutanderätt beträffande luftfartsavgifter. Förutsättning för
att delegation av beslutanderätt skall få ske och delegerad beslutanderätt
fa utövas skall emellertid enligt utskottets mening vara att statsmakterna
har fastlagt mål och policy för avgiftsförändringar som skall
fa beslutas med stöd av delegation. Med en sådan förutsättning tillgodoses
enligt utskottets mening det syfte som ligger bakom yrkandet i
motionen om avslag på propositionen, varför motionen i denna del
inte bör föranleda något initiativ av riksdagen utan kan avslås.

På grundval av förslag i proposition 1987/88:50 fattade riksdagen år
1988 beslut om trafikpolitiken inför 1990-talet varvid riktlinjer fastlades
för fördelningen av trafikuppgifter i samhället och för kostnadsansvaret
för olika trafikgrenar — bl.a. avseende luftfarten. De övergripande
frågorna behandlades i utskottets av riksdagen godkända betänkande
TU 1987/88:13 (rskr. 159). Någon anledning att med hänsyn till
vad som anförs i motionen ta initiativ till en omprövning av det som
då bestämdes beträffande luftfarten i syfte att denna skall krympas
finns enligt utskottets mening inte. Motionen bör därför även i återstående
del avslås.

Utskottet har inte något att erinra mot utformningen av förslaget till
ändring i luftfartslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T17 antar det i
proposition 1989/90:16 framlagda förslaget till lag om ändring i
luftfartslagen (1957:297).

res. (mp)

Stockholm den 21 november 1989
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s). Rolf Clarkson (m). Ove Karlsson (s).
Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta
Signell (s), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström
(s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune
Thorén (c), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s) och Tom Heyman (m).

Reservation

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Under
hand" och på s. 4 slutar med "i luftfartslagen" bort ha följande lydelse:
Innan riksdagen i luftfartslagen inrymmer en möjlighet att till
myndighet delegera rätt att besluta om avgifter för luftfarten måste

— såsom framhålls i motionen — de mål och den policy ha fastlagts
som skall gälla då myndighet med stöd av delegation beslutar om
avgiftsförändringar. Propositionen bör därför som föreslås i motionen
avslås, och regeringen bör som också föreslås i motionen återkomma
med nytt förslag till lagändring, vilket är kompletterat med förslag till
mål och riktlinjer för utövande av sådan beslutanderätt om luftfartsavgifterna
som delegeras. Dessa mål och riktlinjer bör syfta till att
luftfarten lämnar full samhällsekonomisk kostnadstäckning och till att
nuvarande snabba flygtrafikökning bromsas upp och ersätts med en
krympning till en rimligare nivå.

Utskottet tillstyrker sålunda motion T17 (mp).

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T17 avslår proposition
1989/90:16.

1989/90:TU 11

1989/90:TU 11
Bilaga

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 13 § luftfartslagen (1957:297)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

13 §

Regeringen får meddela före- Regeringen eller den myndighet
skrifter om avgifter för användning regeringen bestämmer får meddela

av allmänna flygplatser eller andra föreskrifter om avgifter för använd allmänna

anläggningar eller tjäns- ning av allmänna flygplatser eller

ter för luftfarten. andra allmänna anläggningar eller

tjänster för luftfarten.

Beslut angående avgift som är förfallen till betalning får verkställas
enligt utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Propositionens lagförslag
Förslag till

' Lagen omtryckt 1986:166.