Beredskapslagring av olja
Betänkande 1993/94:NU19
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU19
Beredskapslagring av olja
Innehåll
1993/94 NU19
Ärendet
I detta betänkande behandlas proposition 1993/94:141 om beredskapslagring av olja för krigssituationer.
Försvarsutskottet har avgivit yttrande i ärendet (1993/94:FöU6y; se bilaga). Vidare har företrädare för Svenska Petroleum Institutet inför utskottet framfört synpunkter i vissa frågor.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande den fortsatta beredskapslagringen av olja för krigssituationer. Förslagen innebär att de statliga lagren avvecklas och att lager i stället byggs upp i näringslivet för att där integreras med lagringen för fredskriser och den övriga kommersiella lagringen av oljeprodukter. En ny myndighet inrättas den 1 juli 1994 för att hantera avvecklingen av den statliga lagringen. Enligt näringsutskottets uppfattning bör dock regeringen återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen från den fortsatta utförsäljningen av de statliga beredskapslagren skall användas.
Propositionen
I proposition 1993/94:141 föreslås att riksdagen 1. godkänner det som regeringen förordar om grunder för beräkningen av behovet av beredskapslagring av olja för krigssituationer (avsnitt 4), 2. godkänner det som regeringen förordar om fördelningen av uppgifter i fråga om beredskapslagringen (avsnitt 5), 3. godkänner de riktlinjer som regeringen förordar för avveckling av de statliga beredskapslagren av olja för krigssituationer (avsnitt 7.1), 4. godkänner att en ny myndighet för avveckling av de statliga beredskapslagren av olja för krigssituationer inrättas den 1 juli 1994 (avsnitt 7.2), 5. bemyndigar regeringen att utförsälja olja ur de statliga beredskapslagren i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 7.3), 6. till Beredskapslagring av olja: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 73 500 000 kr, 7. till Beredskapslagring av olja: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 220 000 000 kr.
Utskottet
Bakgrund
Nuvarande beredskapslagring av olja
Det finns två olika slags beredskapslagring av olja i Sverige, nämligen krigslagring och fredskrislagring. Den förstnämnda lagringen avser situationer då landet vid en stormaktskonflikt i Europa antingen har blivit indraget i krig eller står neutralt. Fredskrislagringen tar sikte på allvarliga störningar i oljeförsörjningen som uppstår utan samband med krig eller krigsrisk i vår nära omvärld.
Redan i slutet på 1930-talet började olja lagras i Sverige för avspärrnings- och krigssituationer. Lagring för fredskriser tillkom med anledning av oljekrisen åren 1973--1974. Kort därefter anslöt sig Sverige tillsammans med flertalet andra länder inom OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) till avtalet om ett internationellt energiprogram, IEP-avtalet (prop. 1975:42, bet. NU29). Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. samordnade åtgärder för att möta oljeförsörjningskriser. Genom avtalet har de anslutna länderna åtagit sig att hålla beredskapslager av olja motsvarande 90 dagars nettoimport. Vid en kris skall länderna vidta åtgärder för att begränsa oljekonsumtionen. De skall också enligt avtalet medverka till ett system för fördelning av tillgänglig olja.
Från början var oljehandeln och vissa storförbrukare skyldiga enligt lag att svara för merparten av lagringen av oljeprodukter, med visst finansieringsstöd från staten. Lagringen var då avsedd för avspärrning och krig. När sedan fredskrislagringen infördes år 1974 tog staten ansvaret för denna lagring. Genom 1987 års totalförsvarsbeslut (prop. 1986/87:95 bil. 12, bet. FöU11) kastades ansvarsfördelningen om så att staten övertog ansvaret för krigslagringen medan de lagringsskyldiga företagen skulle svara för fredskrislagringen.
Fredskrislagren ingår i fysisk mening i de lagringsskyldiga företagens kommersiella lagerhållning. Staten utövar med stöd av lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol tillsyn över att lagren når upp till den nivå som krävs för att Sveriges åtaganden enligt IEP-avtalet skall uppfyllas.
Den statliga civila krigslagringen sköts huvudsakligen av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och finansieras med anslag över statsbudgeten. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ca 330 miljoner kronor, varav ca 260 miljoner kronor avser kapitalkostnader för främst lagrade produkter. För driften av NUTEK:s lager finns en särskild regional organisation. I systemet ingår ett stort antal anläggningar. Många av dem har byggts med hänsyn till särskilda krav på lokalisering och skydd. Till detta kommer s.k. särskild lagring som vissa statliga myndigheter m.fl. har ålagts genom beslut av regeringen.
Fredskrislagren uppgår för närvarande till omkring 4 miljoner m3. Hos oljehandeln och storförbrukare finns därutöver kommersiella lager på 1--2 miljoner m3, huvudsakligen i form av tjock eldningsolja. Krigslagrens storlek redovisas inte öppet.
1992 års försvarsbeslut
I samband med 1992 års försvarsbeslut fastställdes vissa riktlinjer för beredskapslagringen av olja för krigssituationer (prop. 1991/92:102 kap. 11, bet. FöU12). Staten skulle även fortsättningsvis svara för denna lagring. Mot bakgrund av ändrade antaganden om krisers och krigs karaktär kunde dock beredskapslagret minskas. Vidare beslöts i princip om en ändrad struktur för lagringen. Beslutet innebar att lagring i särskilda statliga anläggningar skulle ersättas med ett system som byggde i huvudsak på lagring hos oljehandeln och i distributionsledet. Slutlig ställning togs emellertid varken till lagernivån eller till lagringens struktur.
I försvarsbeslutet ingick också att regeringen bemyndigades att sälja ut olja från de statliga krigslagren så att dessa minskades till en lägre, säkerhetspolitiskt motiverad nivå. De medel som frigjordes genom utförsäljningen fick användas för eventuella investeringar inom området och även för att stärka andra funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. I en första etapp bemyndigades regeringen att engångsvis disponera högst 79 miljoner kronor av inkomsterna från utförsäljningen för vissa åtgärder inom totalförsvarets civila del som inte ingick i den gällande ekonomiska planeringsramen. Regeringen uppdrog i juni 1992 åt NUTEK att sälja ut olja ur lagren för motsvarande belopp. Kostnaderna om 79 miljoner kronor har förts upp på statsbudgeten. En redovisning för fördelningen av medlen på funktioner inom det civila totalförsvaret gjordes i proposition 1993/94:105 med förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94.
Beslut av riksdagen våren 1993
I Näringsdepartementets bilaga till 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 13) var frågor om försörjningsberedskapen föremål för en fördjupad granskning. I anslutning härtill anförde regeringen att det av besparingsskäl var angeläget att utförsäljningen av olja från de statliga krigslagren genomfördes i en snabbare takt än vad som tidigare hade förutsatts. Det aviserades om ett nytt utförsäljningsuppdrag till NUTEK. Ett sådant gavs sedan i februari 1993; enligt detta uppdrag skall NUTEK senast vid 1994 års utgång ha sålt ut olja för 550 miljoner kronor (inkl. försäljningsomkostnader).
I budgetpropositionen sades vidare att medel som frigörs vid utförsäljningen av olja även fortsättningsvis borde få användas för att stärka olika funktioner inom det civila försvaret. Därtill begärdes att regeringen skulle ha möjlighet att använda medlen för ändamål också inom den militära delen av totalförsvaret.
Det lämnades ingen ytterligare redovisning över vilka ändamål inom det militära försvaret som medlen var avsedda att användas för, ej heller uppgift om nivån på dessa medel. På förslag av näringsutskottet (bet. 1992/93:NU28) biföll riksdagen regeringens begäran om bemyndigande.
Regeringen fattade därefter i december 1993 beslut om att en del av utvecklingskostnaderna för luftvärnsrobotprojektet BAMSE samt viss verksamhet inom marinen skall finansieras -- genom särskilda beslut av regeringen om merutgift -- med inkomsterna från utförsäljningen av olja. Dessa kostnader, som sammantaget beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor, ligger utanför de ekonomiska planeringsramarna för totalförsvaret.
1993 års oljelagringsutredning
I februari 1993 tillkallades en särskild utredare (generaldirektör Bengt A W Johansson) med uppdrag att göra en översyn av beredskapslagringen av olja och kol. Oljelagringsutredningen redovisade i september 1993 en första del av sitt arbete i betänkandet (SOU 1993:87) Beredskapslagring av olja. De förslag som regeringen nu framlägger i proposition 1993/94:141 bygger i huvudsak på -- och ansluter väsentligen till -- utredningens förslag.
Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att redovisa förslag på området om bl.a. finansiering och lagstiftning samt konsekvenser av ett medlemskap i EU. Senast den 30 juni 1994 skall utredningen avsluta sitt arbete.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt regeringens förslag skall de statliga krigslagren hos NUTEK nu helt avvecklas. I stället skall lager byggas upp i näringslivet under en treårsperiod med början den 1 juli 1996. Denna lagring skall ske i eller i nära anslutning till det kommersiella distributionssystemet. Därigenom kommer lagringen för krigssituationer att integreras med lagringen för s.k. fredskriser och den övriga kommersiella lagringen av oljeprodukter hos företagen. Beredskapslagringen för krigssituationer anpassas till de planeringsförutsättningar för totalförsvaret som nu gäller, vilket får till följd att nivån på lagren minskas kraftigt.
Avvecklingen av den statliga krigslagringen, som skall vara genomförd senast år 1999, skall handhas av en särskild myndighet med tidsbegränsat uppdrag och med egen ledning och ekonomisk redovisning. Den nya myndigheten skall inrättas den 1 juli 1994. Till denna myndighet skall den nuvarande regionala organisationen för driften av de statliga krigslagren föras. För nästa budgetår föreslås att 73,5 miljoner kronor anvisas för myndighetens förvaltningskostnader och att 220 miljoner kronor anslås för kapitalkostnader för den statliga lagringen.
Såväl utredningen som regeringen anser att det är nödvändigt att hålla en klar åtskillnad mellan å ena sidan lagring för fredskriser och säkerhetspolitiska kriser -- som i fortsättningen skall benämnas oljekriser -- och å andra sidan lagring för krigssituationer. I ett särskilt yttrande till utredningen har företrädare för industrin -- förordnade som sakkunniga i utredningen -- anfört att det inte behövs något särskilt krigslager; behovet täcks, menar de, genom det beredskapslager som Sverige håller inom ramen för IEP-avtalet. Om ett krigslager ändå anses erforderligt borde det i första hand ägas av staten eller om lagringen sköts av näringslivet borde staten betala ut ersättning för denna hantering.
Beträffande sistnämnda fråga anför regeringen i propositionen att det framstår som följdriktigt att de berörda företagen ges ansvaret för att äga de tillkommande lagren och svara för finansieringen av lagringen. Frågan skall emellertid, som redan nämnts, utredas vidare. En proposition aviseras till hösten 1994.
Som tidigare beskrivits bemyndigades regeringen i samband med 1992 års försvarsbeslut att sälja ut olja från krigslagren så att dessa minskades till en lägre, dock ej närmare angiven, säkerhetspolitiskt motiverad nivå. De medel som frigjordes från denna försäljning fick användas för att -- utanför planeringsramen -- stärka olika funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. För budgetåret 1992/93 avsågs 79 miljoner kronor av inkomsterna användas för sådana åtgärder. Våren 1993 beslutades att regeringen skulle få disponera influtna medel från oljeutförsäljningen även för ändamål inom den militära delen av totalförsvaret.
I propositionen föreslås nu att riksdagen skall bemyndiga regeringen att sälja ut hela det statliga krigslagret. Lagrets storlek, som inte redovisas öppet, representerar ett betydande värde. I propositionen nämns att det rör sig om ett miljardbelopp. Beträffande användningen av dessa medel begärs inte något nytt beslut eller bemyndigande av riksdagen. Det anges bara i propositionen att regeringen återkommer till riksdagen med en redogörelse för användningen av de medel som inflyter genom den fortsatta utförsäljningen.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet har beretts tillfälle av näringsutskottet att avge yttrande över propositionen. Försvarsutskottet (se bilaga) tillstyrker regeringens olika förslag, bl.a. om att ett krigslager skall byggas upp i näringslivet. Utskottet framhåller emellertid att det är viktigt att lagring och distribution säkerställs inom de områden med svag infrastruktur som har avgörande betydelse för Försvarsmaktens koncentrering och operationer. Försvarsutskottet utgår från att särskilda åtgärder vidtas för att kraven på lokalisering och skydd av krigslager för sådana områden skall tillgodoses. Utskottet instämmer i regeringens bedömning om det nödvändiga i att skilja på lagring för fredskriser m.m. och lagring för krigssituationer.
Vidare påpekar försvarsutskottet att det inom totalförsvaret sker successiva omprioriteringar mellan olika funktioner i syfte att uppnå bästa möjliga totalförsvarseffekt. Med hänsyn härtill finner försvarsutskottet det naturligt att medel som frigörs genom utförsäljningen av olja får utnyttjas inom totalförsvaret. Dessa medel skall därför, enligt försvarsutskottets mening, användas för ändamål inom totalförsvaret. Mot bakgrund av att omfattningen av utförsäljningen av olja är väsentligt större än vad som förutsattes i 1992 års försvarsbeslut anser dock försvarsutskottet att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till sådan användning av medlen.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet noterar att regeringens förslag innebär att beredskapslagren anpassas till de planeringsförutsättningar för totalförsvaret som nu gäller. Lagrens storlek kan därigenom minskas kraftigt. De grunder som anges i propositionen för beräkningen av behovet av beredskapslagring av olja för krigssituationer har utskottet inget att erinra emot.
Vidare tillstyrker näringsutskottet regeringens förslag om uppgiftsfördelning och struktur för krigslagringen. Denna lagring kommer alltså framöver att integreras med den kommersiella lagringen av oljeprodukter inom näringslivet, inkl. lagringen för fredskriser. I likhet med försvarsutskottet vill näringsutskottet framhålla det angelägna i att krigslagringen också säkerställs för områden av stor betydelse för Försvarsmakten men med en svag infrastruktur. Frågan om finansieringen av krigslagringen får riksdagen anledning att återkomma till.
Liksom försvarsutskottet tillstyrker näringsutskottet förslagen i propositionen om riktlinjer för avveckling av de statliga krigslagren och om inrättande av en ny myndighet för hantering av denna avveckling. Förslagen om anslag för förvaltningskostnader och kapitalkostnader tillstyrks också.
Näringsutskottet ansluter sig även till förslaget att regeringen skall bemyndigas att sälja ut olja ur de statliga krigslagren. Som tidigare nämnts begär regeringen inte något nytt beslut eller bemyndigande beträffande användningen av de medel som inflyter från denna utförsäljning. Med hänsyn främst till omfattningen av utförsäljningen av olja men också av budgettekniska skäl anser näringsutskottet -- i linje med försvarsutskottets uppfattning -- att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen från den fortsatta utförsäljningen skall användas. I motsats till försvarsutskottet anser dock näringsutskottet att regeringen bör vara fri att föreslå till vilka ändamål som medlen skall användas. Vad näringsutskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens förslag att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:141 a) godkänner det som anges i propositionen om grunder för beräkningen av behovet av beredskapslagring av olja för krigssituationer, b) godkänner det som anges i propositionen om fördelningen av uppgifter i fråga om beredskapslagringen, c) godkänner de riktlinjer för avveckling av de statliga beredskapslagren av olja för krigssituationer som anges i propositionen, d) godkänner att en ny myndighet för avveckling av de statliga beredskapslagren av olja för krigssituationer inrättas den 1 juli 1994, e) bemyndigar regeringen att utförsälja olja ur de statliga beredskapslagren i enlighet med vad som anges i propositionen, f) till Beredskapslagring av olja: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 73 500 000 kr, g) till Beredskapslagring av olja: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 220 000 000 kr,
2. beträffande användningen av medlen från utförsäljningen av olja att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 21 april 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Försvarsutskottets yttrande 1993/94:FöU6y
Bilaga
Beredskapslagring av olja för krigssituationer
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 3 mars 1994 beslutat att bereda försvarsutskottet tillfälle att senast den 12 april avge yttrande över proposition 1993/94:141 om beredskapslagring av olja för krigssituationer jämte eventuella motioner.
Propositionen
Bakgrund
Beredskapslagringen av olja i Sverige är av principiellt två slag, krigslagring och fredskrislagring. Krigslagringen tar sikte på situationer då landet vid en stormaktskonflikt i Europa antingen blir indraget i krig eller står neutralt. Fredskrislagringen tar sikte på allvarliga störningar i oljeförsörjningen som uppstår utan samband med krig eller krigsrisk i vår nära omvärld.
Lagring för krigssituationer infördes redan före andra världskriget. Lagring för fredskriser tillkom med anledning av av oljekrisen åren 1973 -- 1974. Kort därefter anslöt sig Sverige tillsammans med flertalet andra OECD-länder till avtalet om Internationellt energiprogram, IEP-avtalet. Genom avtalet har de anslutna länderna åtagit sig att hålla beredskapslager av olja motsvarande 90 dagars nettoimport.
Från början var oljehandeln och vissa storförbrukare skyldiga enligt lag att svara för merparten av lagringen av oljeprodukter, med visst investeringsstöd från staten. Lagringen var då avsedd för avspärrning och krig. När lagringen för fredskriser infördes år 1974 tog staten ansvaret för denna lagring. Genom 1987 års försvarsbeslut kastades ansvarsfördelningen om så att staten övertog ansvaret för krigslagringen medan de lagringsskyldiga företagen skulle svara för fredskrislagringen.
Användningen av oljeprodukter i Sverige har minskat starkt under de senaste två decennierna. Detta gäller särskilt beträffande eldningsoljorna. År 1992 uppgick den totala oljeanvändningen till 15,8 miljoner m3, varav 5,9 m3 motorbensin och 3 miljoner m3 dieselolja.
Fredskrislagren uppgår för närvarande till omkring 4 miljoner m3. Hos oljehandeln och storförbrukare finns därutöver kommersiella lager på 1 à 2 miljoner m3, huvudsakligen i form av tjock eldningsolja. Krigslagrens storlek redovisas inte öppet.
I samband med försvarsbeslutet fastställdes vissa riktlinjer för beredskapslagringen av olja för krigssituationer (prop. 1991/92:102 kap. 11, FöU12, rskr. 337). Staten skulle även fortsättningsvis svara för denna lagring. Mot bakgrund av ändrade antaganden om krisers och krigs karaktär kunde dock beredskapslagret minskas. Vidare beslöts i princip en ändrad struktur för lagringen. Slutlig ställning togs emellertid varken till lagernivån eller till lagringens struktur.
Regeringen bemyndigade den 18 februari 1993 chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av beredskapslagringen av olja och kol. Utredaren -- 1993 års oljelagringsutredning (OLU) -- redovisade i september 1993 delbetänkandet Beredskapslagring av olja (SOU 1993:87). Betänkandet har remissbehandlats.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen lägger fram förslag om den fortsatta civila beredskapslagringen av olja för krigssituationer. Med hänsyn till de planeringsförutsättningar som gäller efter 1992 års försvarsbeslut minskar behovet av sådan lagring kraftigt. Regeringen föreslår att de statliga lagren hos Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avvecklas helt senast år 1999 och att i stället lager byggs upp i näringslivet med början andra halvåret 1996. Därigenom integreras lagringen för krigssituationer med lagringen för s.k. fredskriser och den övriga kommersiella lagringen av oljeprodukter hos företagen. Regeringen föreslår att avvecklingen av den nuvarande statliga lagringen genomförs av en särskild organisation i myndighetsform. Den nya myndigheten inrättas enligt förslaget den 1 juli 1994.
Lagerbehov
Regeringen föreslår att beredskapslagringen av olja för krigssituationer anpassas till de planeringsförutsättningar för totalförsvaret som nu gäller, vilket får till följd att lagren kan minskas till betydligt under hälften av dagens nivå. Detta är i huvudsak en följd av att kraven på uthållighet i en krigssituation nu har sänkts.
Regeringen erinrar om att det redan enligt tidigare riktlinjer för beredskapslagring av olja har antagits att fredskrislagren skall kunna utgöra en tillgång även i ett säkerhetspolitiskt krisskede. Bl.a. mot bakgrund av detta anser regeringen att den nuvarande terminologin på området bör ändras. Det finns enligt regeringen såvitt gäller oljeförsörjningen knappast anledning att skilja mellan en fredskris och en säkerhetspolitisk kris. För båda fallen bör därför enligt regeringen användas benämningen oljekris.
Enligt regeringens uppfattning är det nödvändigt att liksom hittills i planeringen hålla en klar åtskillnad mellan å ena sidan lagring för fredskriser och säkerhetspolitiska kriser -- dvs. vad som i fortsättningen skall benämnas oljekriser -- och å andra sidan lagring för krigssituationer, dvs. krig eller neutralitet. Huvudskälet till detta är den civila krigslagringens centrala betydelse för totalförsvaret, inte minst dess militära del.
Uppgiftsfördelning och struktur för lagringen
Regeringen föreslår att den nuvarande statliga civila beredskapslagringen genom NUTEK av olja för krigssituationer avvecklas helt. I stället byggs lager upp i näringslivet under en treårsperiod med början den 1 juli 1996. Denna lagring skall ske i eller i nära anslutning till det kommersiella distributionssystemet. Distributionen i krigssituationer avses ske genom samma system.
Den föreslagna lagringsstrukturen innebär att de särskilda krav som tidigare ställts på lokalisering och skydd av krigslager inte utan vidare kommer att kunna tillgodoses. Försvarsmaktens organisationsmyndighet har framfört att det i vissa fall kan behövas särskilda åtgärder. Regeringen påpekar med anledning av detta att den enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol får meddela föreskrifter om både lokalisering av lager och förvaring i bergrum av lagrad olja. Det är en uppgift för tillsynsmyndigheten att i samråd med Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap överväga behovet av sådana föreskrifter och lägga fram förslag till regeringen.
Finansiering
Regeringens förslag om uppgiftsfördelning och struktur för krigslagringen innebär att denna integreras med den kommersiella lagringen av oljeprodukter inom näringslivet, inkl. lagringen för fredskriser. Det framstår enligt regeringen som följdriktigt att de berörda företagen också ges ansvaret för att äga de tillkommande lagren och svara för finansieringen av lagringen. Frågan skall utredas vidare av OLU.
Avveckling av de statliga lagren
Det nuvarande krigslagret av oljeprodukter hos NUTEK representerar ett betydande värde. Även om hänsyn tas till att lagren innehåller vissa volymer inkuranta produkter rör det sig om ett miljardbelopp. Därtill kommer ett femtiotal lagringsanläggningar av skiftande storlek och standard, delvis med kvalificerat fysiskt skydd. Avvecklingen av hela detta system är alltså en uppgift som ställer stora krav på planering och genomförande.
Regeringen föreslår att de lager för krigssituationer som förvaltas av NUTEK avvecklas i en takt som ger det för staten bästa ekonomiska resultatet. Avvecklingen skall ha genomförts senast den 31 december 1999. Lagring för krigssituationer vidmakthålls under avvecklingsperioden i den omfattning som krävs med hänsyn till uppbyggnaden av lager inom näringslivet. En fortsatt ansvarsfull hantering av säkerhets- och miljöfrågor säkras vid de anläggningar som finns kvar efter periodens slut.
Regeringen föreslår att avvecklingen av den statliga krigslagringen genomförs av en särskild myndighet vid sidan av NUTEK, med tidsbegränsat uppdrag samt med egen ledning och ekonomisk redovisning. Myndigheten inrättas den 1 juli 1994.
I samband med 1992 års totalförsvarsbeslut bemyndigades regeringen att sälja ut olja från de statliga krigslagren så att dessa minskades till en lägre, säkerhetspolitiskt motiverad nivå. De medel som frigjordes genom utförsäljningen fick användas för eventuella investeringar inom området och även för att stärka andra funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. I en första etapp bemyndigades regeringen att engångsvis disponera högst 79 miljoner kronor av inkomsterna från utförsäljningen för vissa åtgärder inom totalförsvarets civila del som inte ingick i den gällande ekonomiska planeringsramen.
Genom beslut av riksdagen år 1993 bemyndigades regeringen att använda medel från utförsäljning av olja ur lagren för ändamål också inom den militära delen av totalförsvaret (prop. 1992/93:100 bil. 13, NU28, rskr. 362). I februari 1993 uppdrog regeringen åt NUTEK att t.o.m. år 1994 utförsälja vissa oljeprodukter till ett belopp av högst 550 miljoner kronor. Nettoinkomsterna från försäljningen redovisas på statsbudgetens inkomstsida.
Regeringen har i december 1993 fattat beslut om att en del av utvecklingskostnaderna för luftvärnsrobotprojektet BAMSE samt viss verksamhet inom marinen skall finansieras med inkomster av försäljning av olja ur statliga beredskapslager.
Regeringen föreslår att den nya myndigheten bör ha som uppgift att fullfölja den utförsäljning som redan har inletts, med målet att all olja ur krigslagren skall ha sålts senast den 30 juni 1999. Regeringen återkommer till riksdagen med en redogörelse för användningen av de medel som inflyter genom den fortsatta utförsäljningen.
Försvarsutskottet
Utskottet konstaterar att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut godkände att planeringen inom totalförsvaret skall utgå från enhetliga antaganden om krisers och krigs karaktär och längd. Mot denna bakgrund godkände riksdagen att beredskapslagren av olja kunde minskas till en lägre säkerhetspolitiskt motiverad nivå. Det fick ankomma på regeringen att lämna myndigheterna närmare direktiv för planeringen. Regeringen har sedermera fattat beslut om inriktningen av de operativa försvarsförberedelserna, som bl.a. preciserar kraven på uthållighet i en krigssituation.
Utskottet finner att den neddragning av beredskapslagringen av olja som regeringen föreslår är en följd av de överväganden som gjordes i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla nödvändigheten av att hålla en klar åtskillnad mellan å ena sidan lagring för fredskriser och säkerhetspolitiska kriser och å andra sidan lagring för krigssituationer. Utskottet har ingen erinran mot de grunder som regeringen förordar för beräkningen av behovet av beredskapslagring av olja för krigssituationer.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till uppgiftsfördelning och struktur för lagringen. Den föreslagna ansvarsfördelningen innebär en återgång till förhållandena före 1987 års försvarsbeslut. Den skyddade och utspridda lagringen, som byggts upp under lång tid, ersätts dock med lagring i eller i nära anslutning till det kommersiella distributionssystemet. Härigenom erhålls en avsevärt bättre tillgänglighet. Utskottet vill emellertid framhålla att det är viktigt att lagring och distribution säkerställs inom de områden med svag infrastruktur som har avgörande betydelse för Försvarsmaktens koncentrering och operationer. Utskottet utgår från att särskilda åtgärder vidtas för att tillgodose kraven på lokalisering och skydd av krigslager för sådana områden.
Utskottet har ingen erinran mot de riktlinjer som regeringen förordar för avveckling av de statliga beredskapslagren av olja för krigssituationer. Utskottet tillstyrker vidare att en ny myndighet för avveckling av dessa beredskapslager inrättas den 1 juli 1994.
Utskottet har ingen erinran mot att regeringen bemyndigas att utförsälja olja ur de statliga beredskapslagren i enlighet med vad regeringen förordar.
Inom totalförsvaret sker successiva omprioriteringar mellan olika funktioner i syfte att uppnå bästa möjliga samlade totalförsvarseffekt. Utskottet anser det naturligt, i likhet med vad som tidigare gällt, att medel som frigörs genom sådana omprioriteringar får utnyttjas inom totalförsvaret. De medel som frigörs genom utförsäljning av olja skall därför enligt utskottets mening användas för ändamål inom totalförsvaret.
Riksdagen har vid de två föregående riksmötena (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337 och prop. 1992/93:100 bil. 13, NU28, rskr. 362) bemyndigat regeringen att använda medel som frigörs genom utförsäljning av olja för ändamål inom totalförsvaret. Med hänsyn till att omfattningen av utförsäljningen av olja är väsentligt större än vad som förutsattes i 1992 års försvarsbeslut anser utskottet att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till användning av medlen.
Stockholm den 29 mars 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m), Britt Bohlin (s) och Åke Carnerö (kds).