Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred
Betänkande 1996/97:FöU5
Försvarsutskottets betänkande
1996/97:FÖU05
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred
Innehåll
1996/97 FöU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. I propositionen redovisas den inriktning som regeringen anser att arbetet med att förebygga och hantera svåra påfrestningar bör ha samt hur ett system för att säkerställa beredskapen mot fredstida påfrestningar bör utformas. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen föreslagit om åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred. På vissa punkter gör utskottet vissa förtydliganden i inriktningen av beredskapsarbetet. När det gäller ledningsprinciperna anser utskottet att regeringen med förtur bör se över dessa frågor och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga författningsändringar. Vidare anser utskottet bl.a. att polisens roll i större utsträckning måste beaktas i det fredstida arbetet med att stärka beredskapen mot svåra påfrestningar. I fråga om transport av farligt gods m.m. begär utskottet att regeringen i en särskild skrivelse till riksdagen lämnar en samlad redovisning i ärendet, senast under nästa riksmöte. Vad utskottet anfört i frågan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I betänkandet behandlar utskottet elva motioner med sammanlagt 32 yrkanden. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Miljöpartiet har avgivit fem reservationer och tre särskilda yttranden, varav en reservation gemensamt med Folkpartiet och Vänsterpartiet. Kristdemokraterna har avgivit en reservation.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner vad regeringen i proposition 1996/97:11 föreslagit om åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred (avsnitt 4.1).
Motionerna
1996/97:Fö23 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i svenskt utbildningssystem angående beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. 1996/97:Fö42 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det viktigaste för att stärka samhällets robusthet är omställningen till ett ekologiskt hållbart, småskaligt och decentraliserat samhälle. 1996/97:Fö57 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fartyg skall vara utrustade med teknik för säker identifiering. 1996/97:Fö58 av Ann-Kristine Johansson och Jarl Lander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av resurser för att förhindra ras och erosioner. 1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de viktigaste stegen som vi gemensamt skall ta mot ett robust och ekologiskt hållbart samhälle bl.a. är decentralisering för minskad sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring genom skärpt lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos befolkning och beslutsfattare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sårbarhet är ett symptom på fundamentala problem i samhällsutvecklingen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan centralism och storskaliga system och sårbarheten i samhället, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av en ?sårbarhetsdelegation? måste övervägas, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att decentralisering på olika nivåer skall genomföras för att minska sårbarheten, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sårbarhetsaspekter skall lyftas in vid beslut på olika nivåer, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka miljöförstöring och resursutarmning, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om sårbarheten i samhället och vad man kan göra åt det, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige inte betraktas som en svår påfrestning som det bör finnas ?en särskilt god beredskap mot?, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla spridning av radioaktiva ämnen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftindustrin själv, som alla andra, skall betala sina beredskapskostnader, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (fms) bör knytas till den av regeringen föreslagna arbetsgruppen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga områden skall undantas från analys; varje försök till att risker inom något ansvarsområde negligeras eller undanhålls skall motarbetas av arbetsgruppen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgruppen skall arbeta med att utveckla frågan om konsekvensanalyser vid olika beslut som tas och som påverkar sårbarheten både på kort och lång sikt, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kärnkraftsinspektionen bör vara med i det nätverk för samordning på forskarnivå som regeringen föreslår, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge myndighetsansvaret för transport av farligt gods till Räddningsverket, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att räddningslagen bör ses över av en parlamentarisk utredning, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvärdering av Rådet för räddningstjänst bör genomföras, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande. 1996/97:Fö60 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vardagens hot- och riskutredning. 1996/97:Fö703 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad samordning och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning. 1996/97:Fö705 av Bengt Silverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en nationell riskforskningsorganisation vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet. 1996/97:Fö801 av Håkan Juholt och Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transpondersystem på fartyg. 1996/97:Fö802 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning för en multinationell övervakningscentral placerad på Gotland. 1996/97:Fö803 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få till stånd en internationell överenskommelse om transpondrar på fartyg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser att bygga ut det svenska basnätet.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet Riksdagen beslutade våren 1992 om totalförsvarets inriktning för åren 1992/93-1996/97 (prop. 1991/92:102, bet. FöU12, rskr. 337). Försvarsutskottet framhöll i sitt betänkande att det kunde finnas skäl att i särskild ordning överväga hur samhällets beredskap mot olika fredstida hot skulle kunna stärkas. Utskottet ansåg det angeläget att, i förberedelsearbetet inför nästa totalförsvarsbelut, även vissa frågor inom totalförsvarets civila del skulle bli föremål för överväganden genom en parlamentarisk kommitté. Riksdagen gav regeringen detta till känna som sin mening. Med anledning härav beslutade regeringen i december 1992 att en parlamentarisk kommitté skulle tillkallas för att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del (dir. 1993:4). Kommittén antog namnet Hot- och riskutredningen. Kommittén avlämnade sitt huvudbetänkande i januari 1995 (SOU 1995:19) Ett säkrare samhälle samt sex delbetänkanden som behandlat olika slag av fredstida påfrestningar. Betänkandena har remissbehandlats. I propositionen (prop. 1996/97:11) om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred redovisas bl.a. de påfrestningar på samhället som det bör finnas en särskilt hög beredskap inför. Regeringen tar också ställning till vissa av de förslag som Hot- och riskutredningen lämnat beträffande åtgärder för att förbättra beredskapen mot svåra påfrestningar. Inför arbetet med detta betänkande har utskottet bl.a. tagit del av föredragningar av statssekreteraren i Försvarsdepartementet, verksledningen för Överstyrelsen för civil beredskap, verksledningen och andra företrädare för Rikspolisstyrelsen. Utskottet har, i samband med ett studiebesök vid Räddningscentralen Stockholm, också fått föredragningar av företrädare för Länsstyrelsen i Stockholms län och Brandförsvaret i Stockholm. I betänkandet behandlar utskottet elva motioner med sammanlagt 32 yrkanden.
Svåra påfrestningar på samhället i fred Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 10-18) har anfört om svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet behandlar också motionerna Fö 59 (mp) yrkandena 11 och 12 samt motion Fö60 (kd).
Regeringen Inledningsvis återger regeringen vad i propositionen (prop. 1995/96:12) Totalförsvar i förnyelse anfördes beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred. I propositionen framhölls bl.a. att avbrott i elförsörjningen, kärnkraftsolyckor och miljökatastrofer kan få vittgående konsekvenser för befolkningen. Den internationella terrorismen blir farligare och kan ta sig uttryck som innebär allvarliga påfrestningar på samhället och kan drabba många människor. Krig, förtryck och fattigdom kan leda till stora flyktingströmmar och folkomflyttningar. Naturkatastrofer kan inte i vår tid mötas med resignerad ödestro. Dessa icke-militära hot och påfrestningar kan liksom det väpnade angreppet utgöra risker för vårt land och vår nationella säkerhet. Regeringen ansåg därför att statsmakterna måste utgå från ett vidgat säkerhetsbegrepp. För att med det vidgade säkerhetsbegreppet som grund möta de hot och påfrestningar som det svenska folket kan ställas inför, krävs en helhetssyn på samhällets hantering av yttre och inre hot och påfrestningar i fred och krig. I detta sammanhang framhöll också regeringen att det civila försvaret skall bidra till att hantera svåra nationella icke-militära påfrestningar. Genom samverkan mellan det militära och det civila försvaret i fred - på samma sätt som skall ske i krig - uppnår vi större effektivitet till lägre kostnad i vår strävan att stärka den samlade nationella säkerheten. Riksdagen ställde sig bakom regeringens synsätt (bet. UFöU1 rskr. 44, bet. FöU1, rskr. 45-46). Regeringen anför i propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11) att en god beredskap mot svåra påfrestningar på samhället i fred numera är en viktig del av vår säkerhetspolitik. Det blir en ny och viktig uppgift för statsmakterna att klarlägga vilken ambition som skall gälla på det område som avser säkerhet mot svåra fredstida påfrestningar. Det är därför enligt regeringen nödvändigt att närmare precisera vilka slag av påfrestningar i fred som det skall finnas en särskilt hög beredskap mot, ange vilken ambition som bör gälla för denna beredskap samt tillförsäkra att en sådan beredskap kan uppnås och upprätthållas. Enligt regeringen bör beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar på samhället i fred präglas av en helhetssyn och inriktas på att förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet samt öka förmågan att hantera svåra påfrestningar som har inträffat. Vidare bör det internationella samarbetet på området intensifieras. Vad gäller helhetssynen anser regeringen att de beredskapsåtgärder som vidtas inom det civila försvaret inför det traditionella hotet väpnat angrepp överensstämmer i många fall med de åtgärder som erfordras inför en svår påfrestning på samhället i fred. Regeringen avser att i anvisningarna för programplaneringen ge Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att redovisa en fördjupad analys av hur helhetssynen skall kunna tillämpas i totalförsvarsplaneringen. När det gäller att klara svåra påfrestningar i fred och krig är den helt avgörande förmågan den inneboende stabiliteten och flexibiliteten i samhället. Infrastruktursystemen, såsom elförsörjning, vattenförsörjning, telekommunikationer, informationssytem och ledningssytem har därvid särskild betydelse. Det är enligt regeringen angeläget att finna vägar för att på ett kostnadseffektivt sätt åstadkomma ytterligare förbättringar i fråga om stabilitet och flexibilitet på dessa områden. Ytterligare en väg att åstadkomma stabilitet och flexibilitet i samhällets förmåga är att förbättra den enskilda människans möjligheter att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastruktursystem. Hur en människa handlar då en olycka hotar att inträffa eller har inträffat har stor betydelse för vilka konsekvenserna av olyckan blir. Enligt regeringen är kunskapsnivån när det gäller frågor såsom bl.a. livräddning, andningshjälp, enklare brandsläckning, hanteringen av långvariga avbrott i el- , vatten- och värmeförsörjning sannolikt inte tillräcklig hos flertalet människor i det svenska samhället. Det är därför angeläget att väsentligt höja ambitionen på detta område. En på lång sikt effektiv åtgärd är enligt regeringens mening att genom skolundervisningen ge barn och ungdomar utbildning i dessa frågor. Inom skolan finns redan i dag frågorna behandlade i kursplanerna, bl.a. i samhällskunskap. Det finns vidare goda möjligheter att i samverkan med räddningstjänsten, hälso- och sjukvården samt de frivilliga försvarsorganisationerna ordna särskilda övningstillfällen. Det är angeläget att skolan tar till vara dessa tillfällen för att förbättra elevernas förmåga att handla i nödsituationer. Regeringen anser också att det är angeläget att berörda myndigheter prövar olika vägar för att förbättra medvetenheten inför svåra påfrestningar på samhället även hos den vuxna delen av befolkningen. Vad avser det internationella samarbetet anser regeringen att detta arbete bör tas tillvara för att kunna höja beredskapen inför svåra fredstida påfrestningar. Under senare år har en hel del internationellt arbete inriktats på vad som kallas kapacitetsuppbyggnad hos myndigheter, företag och organisationer bl.a. i de baltiska länderna och andra central- och östeuropeiska länder. Denna verksamhet bedrivs dels bilateralt på räddningstjänstområdet, dels multilateralt inom FN-organ som miljöskyddsprogrammet (UNEP) och den ekonomiska kommissionen för Europa (ECE). Nära anknytning till den kapacitetsuppbyggande verksamheten har de insatser som genomförs som förtroendeskapande åtgärder. Dessa insatser görs till stor del inom ramen för Partnerskap för fred-programmet (PFF), och Överstyrelsen för civil beredskap är sammanhållande för dessa civila insatser. Verksamheten är inriktad på överföring av erfarenheter. Statens räddningsverk har ansvar för den del av programmet som rör räddningstjänstområdet och genomför dessutom utbildningar i planering och genomförande av internationella räddningsinsatser och humanitära insatser. Regeringen föreslår i propositionen att åtgärder vidtas för att minska risken för och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred. Om en sådan svår påfrestning skulle inträffa skall människors liv, personliga säkerhet och hälsa tryggas samt skador på miljö och egendom hindras eller begränsas.
Motionerna När det gäller behovet av förberedelser mot svåra påfrestningar anser Miljöpartiet de gröna i sin partimotion Fö59 (mp) att det inte räcker med en hög beredskap om något skulle hända, utan det bör upprättas en lista över de förebyggande åtgärder som skall prioriteras. En av dessa förebyggande åtgärder är bl.a. internationellt samarbete (yrkande 11) och ett aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om sårbarheten i samhället och vad man kan göra åt det (yrkande 12). I kommittémotion Fö60 (kd) tas också frågan upp om behovet av förberedelser mot svåra påfrestningar och hur vi kan förbättra den enskilda människans möjligheter att förebygga olyckor och agera på rätt sätt vid olyckor och katastrofer. I motionen pekas bl.a. på vikten av att vidta åtgärder som stärker det allmänna säkerhetsmedvetandet i vårt samhälle. För att åstadkomma ett samlat grepp i arbetet för att stärka den enskildes säkerhetsmedvetande och förmåga att handla i olika nödsituationer föreslår motionärerna att en vardagens hot- och riskutredning får utgöra utgångspunkt för informationsspridning om de påfrestningar vi kan utsättas för i det fredstida samhället.
Utskottet En svår påfrestning kännetecknas, enligt propositionen, av en situation som avviker från det som betraktas som normalt, uppstår hastigt, hotar grundläggande värden, kräver snabba beslut och nödvändiggör koordinerad och koncentrerad insats av flera instanser. Enligt utskottets mening är samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet helt avgörande när det gäller möjligheterna att klara svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet vill erinra om att i försvarsbeslutets första etapp (prop. 1995/96:12, bet. FöU1, rskr. 45-46) framhöll utskottet bl.a. vad avser det civila försvaret att det är samhällets grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar i fred och vid ett väpnat angrepp. Det är främst genom långsiktiga investeringar i fred som grundstrukturens förmåga byggs upp. I försvarsbeslutets andra etapp beslutade riksdagen om inriktningen av planeringen av det civila försvaret för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112) i syfte att förbättra samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika slag av störningar. Utgångspunkterna för inriktningen är att det civila försvaret skall anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget och att en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas. Denna inriktning, som riksdagen nyligen beslutat om, ligger fast. I propositionen (prop. 1996/97:11) om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred lämnar regeringen en redogörelse för den inriktning som regeringen anser att arbetet med att förebygga och hantera svåra påfrestningar bör ha samt redovisar hur ett system för att säkerställa beredskapen mot fredstida påfrestningar bör utformas. Enligt regeringens uppfattning bör ambitionen för samhällets fortsatta beredskapsåtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred vara att risken för och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred skall minska. Utskottet, som delar regeringens uppfattning därvidlag, betraktar regeringens proposition som en redovisning av en pågående process mot detta mål. Utskottet förutsätter att regeringen årligen kommer att lämna en redovisning till riksdagen hur detta arbete fortskrider. I propositionen föreslås att regeringen varje år i budgetpropositionen lämnar en redovisning till riksdagen av beredskapsläget inför vissa situationer som kan innebära svåra påfrestningar på samhället i fred. I detta sammanhang kan också den redovisning som utskottet efterfrågar lämnas. I propositionen begär regeringen riksdagens godkännande om de åtgärder som skall vidtas för att minska risken och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred. Om en sådan svår påfrestning skulle inträffa skall människors liv, personliga säkerhet och hälsa tryggas samt skador på miljö och egendom hindras eller begränsas. Utskottet ställer sig i stort bakom regeringens bedömningar och förslag till åtgärder som skall vidtas för att minska risken och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred. I en del avseenden, som utskottet utvecklar närmare i det följande, görs dock vissa förtydliganden i inriktningen av arbetet med att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet vill med anledning av vad som yrkas i motionerna Fö59 (mp) yrkande 12 och Fö60 (kd) om att åtgärder vidtas för att bl.a. öka det allmänna säkerhetsmedvetandet hos den enskilda människan anföra följande. I propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred pekar regeringen på olika vägar för att öka stabiliteten och flexibiliteten i samhället. En av dessa vägar är att förbättra den enskilda männinskans möjligheter att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastrukturssystem. Härvid framhåller regeringen att en på lång sikt effektiv åtgärd är att genom skolundervisningen ge barn och ungdomar utbildning i bl.a. livräddning, enklare brandsläckning m.m. Enligt regeringen är det angeläget att skolan tar vara på de möjligheter till övningstillfällen som bl.a. räddningstjänsten, hälso- och sjukvården samt de frivilliga för- svarsorganisationerna kan erbjuda. Vidare är det också angeläget att berörda myndigheter prövar olika vägar för att förbättra medvetenheten inför svåra påfrestningar på samhället även hos den vuxna delen av befolkningen. Regeringen anser det vara angeläget att väsentligt höja ambitionen för att öka kunskapsnivån hos människorna i dessa frågor. Utskottet, som delar regeringens bedömning i dessa avseenden, anser att regeringen anvisar en lång rad åtgärder som sammantaget kommer att stärka den enskilda människans säkerhetsmedvetande och därmed bidra till samhällets stabilitet och flexibilitet. Behov av någon ytterligare utredning på detta område, som föreslås i motion Fö60 (kd), anser utskottet för närvarande inte vara påkallat. Utskottet finner att de olika åtgärder som regeringen föreslår i propositionen på sikt också torde komma att tillgodose yrkande12 i motion Fö59 (mp). Utskottet föreslår därför att motionerna Fö59 (mp) yrkande 12 och Fö60 (kd) inte bifalls av riksdagen. Beträffande motion Fö59 (mp) yrkande 11 om internationellt samarbete som en förebyggande åtgärd mot svåra påfrestningar anser utskottet, i likhet med vad regeringen anför i propositionen, att det internationella samarbetet bör tas till vara för att kunna höja beredskapen inför svåra fredstida påfrestningar. Av propositionen framgår bl.a. det svenska internationella samarbetet inom olika FN-organ och inom ramen för Partnerskap för fred-programmet. Samarbetet inriktas mot kapacitetsuppbyggande och förtroendeskapande verksamheter. Regeringen anser att det internationella samarbetet i frågor som rör beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred bör intensifieras. Utskottet delar regeringens bedömning härvidlag. På annan plats i detta betänkande redovisar också utskottet Sveriges pådrivande roll internationellt i frågor som bl.a. rör sjösäkerhetsfrågor. Utskottet vill också erinra om att regeringens delegation för en ekologiskt hållbar utveckling, som utskottet behandlar mer utförligt i nästa avsnitt, tar upp betydelsen av internationellt samarbete på detta område. Enligt delegationen gäller det i det europeiska perspektivet att göra hållbar utveckling till ett övergripande mål för EU, i linje med vad Sverige nu driver i regeringskonferensen. Bl.a. anser delegationen att Sverige bör verka för att EU:s kommande sjätte åtgärdsprogram för miljön vidgas till en vitbok med detta innehåll. Ett sådant arbete med inriktning på resultat år 2001 skall enligt delegationen kunna bli ett viktigt tema för Sveriges ordförandeskap. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att motion Fö59 (mp) yrkande 11 blir tillgodosett och därför inte bör bifallas av riksdagen.
Att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 19-28) har anfört om hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet behandlar också motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och Fö59 (mp) yrkandena 1-4 och 6-9.
Regeringen I fråga om de ledningsprinciper som skall gälla i samband med svåra påfrestningar på samhället i fred säger regeringen inledningsvis att insatserna i en krissituation måste kunna ske snabbt och smidigt och utan tveksamheter om beslutsgång och beslutskompetens. Det är därför särskilt viktigt att de ledningsmetoder som tillämpas i samhället under normala förhållanden så långt som möjligt tillämpas också i en krissituation för att undvika oklarheter om ansvarsförhållandena. Ledning och samordning måste kunna ske tidigt och kontinuerligt från ordinarie ledningsplatser. På dessa platser finns resurserna för ledning och samordning. Här finns också etablerade kontaktnät. Beträffande ledningen på lokal nivå kommer kommunerna att disponera en allt större del av samhällets resurser och de kommer därför att spela en central roll vid svåra påfrestningar på samhället i fred. På den regionala nivån skall länsstyrelsen - om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst - enligt 34 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) överta ansvaret för räddningstjänsten i den eller de kommuner som berörs av insatserna. Länsstyrelsen svarar också för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Det är därför enligt regeringens mening nödvändigt att det vid länsstyrelsen finns en väl uppbyggd och övad organisation för räddningstjänst och att denna tidigt kan igångsätta ledning och samordning av verksamheten även vid en krishantering varom här är fråga. Ledningen för den civila hälso- och sjukvården under höjd beredskap utövas av landstingen (motsvarande), som den 1 juli 1981 övertog ledningsansvaret från länsstyrelserna. Civilbefälhavaren är i krig den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom ett civilområde. Regeringen framhöll i budgetpropositionen för år 1997 att den del av det civila försvarets resurser som civilbefälhavaren utgör bör kunna utnyttjas även vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Vad beträffar ledningen på central nivå finns det en beredskap inom Regeringskansliet för att kunna organisera särskilda ledningsresurser för krishantering. Överstyrelsen för civil beredskap har till uppgift att vid svåra påfrestningar på samhället i fred följa utvecklingen, verka för att förmågan att använda resurserna inom det civila försvaret ökar samt ha överblick över vilka resurser som kan användas. Överstyrelsen skall dock inte verka inom andra myndigheters ansvarsområden. Regeringen tar också upp frågan om användningen av totalförsvarsresurserna och betonar därvid betydelsen av att dessa resurser bättre kan utnyttjas vid fredstida påfrestningar. Regeringen anser att det behövs fördjupade studier och analyser på flera delområden för att få en tillfredsställande god uppfattning om förutsättningar m.m. för att kunna utnyttja totalförsvarets resurser på bästa sätt i fredstid. I detta syfte har regeringen för avsikt att, som tidigare framgått av propositionen, ge Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att redovisa en fördjupad analys av hur totalförsvarsresurser skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar. Regeringens bedömning som redovisas i propositionen är att ledningen vid svåra påfrestningar på samhället i fred som regel bör utövas av kommunen på lokal nivå, av länsstyrelsen på regional nivå och av regeringen på central nivå. Vid behov av ledning av åtgärder som berör mer än ett län bör regeringen från fall till fall kunna utse den eller de myndigheter som skall utöva den länsövergripande ledningen. När det gäller behovet av förberedelser anser regeringen att den mest verksamma metoden för att skapa förmåga att hantera påfrestningar är utbildning, spel och övningar. Spel och övningar blir särskilt lärorika om de grundas på välgjorda scenarier. För nyckelpersoner hos myndigheter och andra organ bör utbildning i krishantering vara obligatorisk. Det är också viktigt menar regeringen att erfarenheterna från inträffade svåra påfrestningar tas till vara i utbildnings- och övningsverksamheten. Berörda sektorsmyndigheter måste kontinuerligt delge varandra sina erfarenheter. Att redan under normala förhållanden etablera samverkan är ett sätt att skapa förutsättningar för ett samlat och gemensamt agerande när det oförutsedda inträffar. Varje aktör som kan väntas bli engagerad i krishantering bör inom sin egen organisation (motsvarande) skapa en i krishantering specialiserad grupp, som också kan stödja hot- och rikstänkandet inom den egna organisationen och se till att det hålls levande. Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att, i samverkan med bl.a. universitet och högskolor, lämna förslag till hur ett program för forskning på krishanteringens område skall kunna utformas. Regeringen avser också att ge större utrymme än hittills åt kraven på krishanteringsförmåga i de olika inriktningsdokument med vilka regeringen styr verksamheten vid berörda myndigheter och organisationer. Vidare att även ålägga berörda myndigheter att i årsredovisningarna särskilt ange hur kraven på krishanteringsförmåga tillgodoses. Beträffande behovet av författningsändringar lämnade Hot- och riskutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1995:19) Ett säkrare samhälle vissa förslag till lagstiftning om åtgärder vid allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. I lagförslaget definierades detta begrepp och ålades såväl myndigheter och kommuner som enskilda att medverka i de åtgärder som behövs för att lindra verkningarna av en allvarlig störning. Utredningen föreslog att denna reglering skulle tas in i räddningstjänstlagen (1986:1102). Vid remissbehandlingen framfördes bl.a. kritik mot den av utredningen valda lagtekniska lösningen. Mot den bakgrunden utarbetades inom Försvarsdepartementet en promemoria (Ds 1996:4) Regeringens och myndigheternas befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället. Promemorian bygger i sak på utredningens förslag men innehåller en annan lagteknisk lösning. I promemorian föreslås en särskild lag om särskilda befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället. Av remissyttrandena framgår att flertalet remissinstanser har ansett den i promemorian valda lagtekniska lösningen vara i huvudsak godtagbar. Viss remisskritik kvarstår dock, bl.a. vad gäller ansvarsfördelningen mellan olika organ, ersättningsfrågor och en ytterligare analys av avgränsningen mot annan lagstiftning. Mot denna bakgrund anser regeringen att lagstiftningsfrågan bör övervägas ytterligare innan ett ställningstagande görs. Fortsatt beredning av denna fråga kommer därför att äga rum inom regeringskansliet.
Motionerna Miljöpartiet de gröna framhåller i sina partimotioner Fö42 (yrkande 10) och Fö59 (yrkande 1) att de viktigaste stegen mot ett robust och ekologiskt hållbart samhälle är bl.a. decentralisering för minskad sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöringen genom skärpt lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos befolkning och beslutsfattare. I motion Fö59 sägs också beträffande totalförsvarsresurserna att det är självklart att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga (yrkande 2). I motionen Fö59 (mp) tar ett flertal yrkanden upp frågan om sårbarheten i samhället. Miljöpartiet pekar på att sårbarheten i samhället är symptom på fundamentala problem i samhällsutvecklingen och att vi i dagens samhälle inte nått längre än till att sätta plåster på själva symptomen (yrkande 3). I motionen pekas också på kopplingen mellan centralism och storskaliga system och sårbarheten i samhället (yrkande 4). Miljöpartiet förslår också i sin motion Fö59 (mp) vissa förebyggande åtgärder som skall prioriteras för att minska sårbarheten i samhället. Så bl.a. att en s.k. sårbarhetsdelegation med en övervägande icke-militär och allsidig kompetens måste övervägas, bl.a miljökompetens (yrkande 6). Likaså att det skall genomföras en decentralisering på olika nivåer för att minska sårbarheten (yrkande 7) och att sårbarhetsaspekterna skall lyftas in vid beslut på olika nivåer (yrkande 8). Vidare är en prioriterad förebyggande åtgärd att motverka miljöförstöring och resursutarmning (yrkande 9).
Utskottet Utskottet ställer sig i stort sett bakom regeringens bedömningar och förslag till åtgärder i fråga om hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred. I en del avseenden vill dock utskottet, som framgått, göra vissa förtydliganden i inriktningen av arbetet med dessa frågor. I försvarsbeslutets andra etapp (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112) anförde regeringen att ansvaret för den operativa verksamheten vid svåra påfrestningar på samhället i fred bör ligga på de tre organen i ledningskedjan - kommunen, länsstyrelsen och regeringen. I säkerhetspolitiska kriser och krig tillkommer en fjärde ledningsnivå, civilbefälhavarna. Regeringen föreslog ingen förändring i denna ordning. Utskottet hade heller ingen annan uppfattning. I försvarsbeslutets andra etapp fastlades även inriktningen för att förbättra samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika slag av störningar. Utgångspunkterna för denna inriktning var att det civila försvaret skulle anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget och att en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skulle tillämpas. Enligt vad regeringen nu anför om svåra påfrestningar mot samhället i fred överenstämmer de beredskapsåtgärder som vidtas inom det civila försvaret inför det traditionella hotet väpnat angrepp i många fall med de åtgärder som erfordras inför svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet instämmer i detta synsätt. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den s.k. ansvarsprincipen. Enligt denna princip skall den som har ansvar för en viss verksamhet i fred behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall upprätthållas då. Denna princip är visserligen inte lagfäst, men i samband med riksdagens beslut om lag om civilt försvar (prop. 1994/95:7, bet. FöU2, rskr. 80) underströk utskottet i detta sammanhang betydelsen av en sådan princip. Enligt regeringens bedömning i propositionen bör ledningen vid svåra påfrestningar på samhället i fred som regel utövas av kommunen på lokal nivå, länsstyrelsen på regional nivå och regeringen på central nivå. Vid behov av ledning och åtgärder som berör mer än ett län bör regeringen från fall till fall kunna utse den eller de myndigheter som skall utöva den länsövergripande ledningen. Utskottet vill med anledning av regeringens bedömning i denna fråga göra vissa förtydliganden av behovet av klara ledningsprinciper i samband med en svår påfrestning på samhället i fred. Svåra påfrestningar på samhället i fred kräver snabba beslut och nödvändiggör en koordinerad och koncentrerad insats av flera instanser. Många myndigheter kommer naturligtvis att känna sitt ansvar i en sådan situation, men det är i dag endast regeringen som har befogenheter att koordinera insatserna. Uppgifterna för en krishantering måste, som utskottet ser det, kunna delegeras i ledningskedjan - regering, länsstyrelse och kommun. Ledningskedjans skyldigheter och befogenheter vid hanteringen av en svår påfrestning mot samhället i fred måste vila på en tydlig grund. Ledningskedjans förmåga måste sålunda säkerställas så att risken för och konsekvenserna av en svår påfrestning på samhället minskar. Enligt utskottets mening måste myndigheter kunna vidta förberedelser för att kunna hantera en svår påfrestning. Sådana förberedelser är bl.a. planering, övning och utbildning. I dag saknas klara riktlinjer för hur berörda myndigheter skall agera vid en svår påfrestning. De s.k. sektorsmyndigheterna har visserligen möjlighet att arbeta förebyggande och öka beredskapen inom respektive sektor, men de saknar befogenheter för att kunna säkerställa den områdesvisa ledningsförmågan vid svåra påfrestningar. De oklarheter, som utskottet nu pekat på i ledningskedjans ansvarsförhållanden vid hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred, anser utskottet det mycket angeläget att skyndsamt åtgärda. Utskottet bedömer att detta kräver en författningsmässig reglering som för närvarande saknas. Utskottet är medvetet om att det arbete som enligt utskottets mening behöver göras berör ett lagtekniskt komplicerat område. Regeringen bör emellertid med förtur se över dessa frågor och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga författningsändringar. Vad avser civilbefälhavaren anser regeringen att den del av det civila försvarets resurser som civilbefälhavaren utgör bör kunna utnyttjas även vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet delar regeringens bedömning härvidlag och anser därför att det bör övervägas att även civilbefälhavarna tas med i den översyn av ledningskedjans ansvarsförhållanden som utskottet ovan föreslagit. Med anledning av vad som i motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och motion Fö59 (mp) yrkandena 1-4 och 6-9 anförs om ett robust och ekologiskt hållbart samhälle m.m. vill utskottet inledningvis anföra följande. Som tidigare framgått framhöll utskottet i försvarsbeslutets första etapp (prop. 1995/96:12, bet. FöU1, rskr. 45-46) bl.a. att det är samhällets grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar i fred och vid ett väpnat angrepp. Det är främst genom långsiktiga investeringar i fred som grundstrukturens förmåga byggs upp. I försvarsbeslutets andra etapp beslutade riksdagen om inriktningen av planeringen av det civila försvaret för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112) i syfte att förbättra samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika slag av störningar. Utgångspunkterna för inriktningen är att det civila försvaret skall anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget och att en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas. Vidare beslutades att de kompletterande beredskapsåtgärderna i större utsträckning än hittills skall avse de viktigaste infrastrukturområdena, liksom att den fredstida samordningen och ledningsförmågan skall förbättras. I propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred är utgångspunkterna de av riksdagen fastlagda, dvs. att beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar skall präglas av en helhetssyn och inriktas på att förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet samt öka förmågan att hantera svåra påfrestningar som har inträffat. Utskottet finner inte anledning, som framgått, att ompröva sina tidigare beslut i dessa avseenden, utan de beslutade utgångspunkterna ligger fast. Utskottet vill därtill erinra om att regeringen den 21 januari 1997 tillsatt en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens första uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen föreslå ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en plattform för det fortsatta arbetet. Delegationen har i en rapport redovisat förslag på dessa områden. I rapporten behandlas bl.a. inriktning av arbetet och styrmedlen för ekologisk hållbarhet, nationella och lokala handlingsprogram. Styrmedel för ekologisk hållbarhet är enligt delegationen ekonomiska instrument, satsning inom områden såsom utbildning och forskning, fysisk planering, ekologisk anpassning av stödsystem och internationellt arbete. Delegationens ambition är att i samband med årets budgetproposition presentera ett handlingsprogram för att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. Vidare bör regeringen i anslutning till de årliga budgetpropositionerna, med början i år, i en särskild skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att öka den ekologiska hållbarheten i samhället. Beträffande vad som föreslås i motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och Fö59 (mp) om de viktigaste stegen mot bl.a. ett ekologiskt hållbart samhälle (yrkande 1), om centralism och storskaliga system (yrkande 4), om decentralisering (yrkande 7) och om miljöförstöring och resursutarmning (yrkande 9) vill utskottet framhålla följande. Riksdagen har lagt fast utgångspunkterna för den inriktning som skall prägla beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar på samhället i fred för att bl.a. förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet. Utskottet har redan uttalat att det inte finns anledning att ompröva detta beslut. Den ovan nämnda delegationen för en ekologiskt hållbar utveckling tar också upp frågan om lokala satsningar som ett styrmedel för att på sikt leda Sverige mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Delegationen redovisar ett program för stöd till lokala investeringar för en ekologiskt hållbar utveckling. Som en första åtgärd föreslår delegationen att det i den ekonomiska vårpropositionen avsätts en miljard kronor för år 1998, två miljarder kronor för år 1999 och tre miljarder kronor för år 2000 för genomförande av de lokala investeringsprogrammen. De av riksdagen fastlagda utgångspunkterna för inriktningen av beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar och de av regeringen nu vidtagna åtgärderna för en ekologiskt hållbar utveckling ligger enligt utskottets uppfattning i linje med vad som anförs i motionen. Utskottet föreslår därför att riksdagen inte bifaller motionerna Fö42 yrkande 10 och Fö59 (mp) yrkandena 1, 4, 7 och 9. I motion Fö59 (mp) yrkande 2 föreslås att anslaget till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Utskottet erinrar om att regeringen i propositionen föreslår att Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap får i uppdrag att redovisa en fördjupad analys av hur totalförsvarsresurserna skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar. Utskottet har erfarit att ett sådant uppdrag lämnats i 1997 års regleringsbrev. Innan utskottet kan ta ställning till yrkandet i motionen anser utskottet att resultatet av detta uppdrag bör avvaktas. Motion Fö59 (mp) yrkande 2 bör därför inte bifallas av riksdagen. I motion Fö59 (mp) yrkandena 3, 6 och 8 behandlas vissa frågor om sårbarheten i samhället. Utskottet vill framhålla att de åtgärder med att förebygga och hantera svåra påfrestningar som regeringen nu föreslår och som utskottet biträder, liksom de påbörjade arbetet inom Regeringskansliet med syfte att leda samhället mot en ekologiskt hållbar utveckling kommer att bidra till att förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet. Detta leder sammantaget till ett mindre utsatt och sårbart samhälle. Utskottet anser med det anförda att yrkandena 3, 6 och 8 i motion Fö59 (mp) på sikt därför kommer att bli tillgodosedda och föreslår därför att yrkandena inte bifalls av riksdagen.
Mål- och resultatstyrning Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 29-30) har anfört om mål- och resultatstyrning.
Regeringen Regeringen anser att ett mål- och resultatstyrningssystem bör införas som syftar till att säkerställa att statsmakternas målsättning för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred kan uppnås och säkerställas. Detta innebär bl.a. att riksdagen i budgetpropositionerna får en redogörelse för läget när det gäller olika slag av svåra påfrestningar på samhället i fred. De komponenter som regeringen anser bör ingå i ett sådant mål- och resultatstyrningssystem är bl.a. övergripande mål för beredskapen, särskilda bestämmelser i regleringsbreven, uppföljning och utvärdering enligt en gemensam struktur redovisat i de ansvariga myndigheternas årsredovisningar samt en redogörelse i budgetpropositionerna om läget när det gäller olika slag av svåra påfrestningar på samhället i fred.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om att ett mål- och resultatstyrningssystem införs i syfte att säkerställa att statsmakternas mål för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället kan uppnås och säkerställas. Utskottet finner det synnerligen värdefullt, som regeringen aviserar, att riksdagen i budgetpropositionerna får en redogörelse för läget när det gäller olika slag av påfrestningar på samhället i fred.
Säkerhetskrav i samhällsplaneringen Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 31-35) har anfört om säkerhetskrav i samhällsplaneringen. Utskottet behandlar också motion Fö23 (kd) yrkande 19.
Regeringen Planlagstiftningen ger stöd för förebyggande insatser som syftar till att minska riskerna i samhället. Men riskfrågor behandlas även inom en rad andra verksamheter i samhället, som trafiksäkerhetsarbetet, räddningstjänsten och arbetsskyddet samt inom miljöområdet. Statsmakterna har i flera fall fastställt mål för verksamheter som mer eller mindre utförligt anger säkerhetskraven. Synen på dessa frågor varierar emellertid mellan sektorerna. Hittills har myndigheterna sällan anlagt ett tvärsektoriellt perspektiv. Oftast har varje myndighet utvecklat ett synsätt som är anpassat till den egna verksamhetens behov och förutsättningar. Effekterna av en ekonomisk satsning för att tillgodose säkerhetskraven kan alltså vara mycket olika. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringen skäl att sträva efter enhetligare prioriteringar. Regeringen anser också att tydliga krav på säkerhet och uthållighet måste ställas på verksamheter som innebär risker för omgivningen. Ett flertal myndigheter arbetar i dag med säkerhetskrav i samhällsplaneringen, t.ex. Statens räddningsverk, Statens naturvårdsverk, NUTEK, Kemikalieinspektionen, Banverket och Överstyrelsen för civil beredskap. Statens räddningsverk kommer att under budgetåret 1997 göra särskilda satsningar inom det förebyggande arbetet vilket innebär att en samlad strategi för ett säkrare samhälle skall utvecklas. I detta sammanhang kommer tillsyns- och miljöfrågorna att tillmätas särskild vikt. Kommunala riskanalyser med en utvecklad riskhantering kommer att utgöra en grund för ökade insatser för att dels minska antalet olyckor, dels begränsa skador genom ett förebyggande arbete. Att verka för att man i den fysiska planeringen tar hänsyn till riskfaktorer är en viktig uppgift. Boverket har i samarbete med Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk utarbetat underlag som kommunerna kan använda i sin fysiska planering. Dessa myndigheter har också var för sig gett ut vägledningar för arbetet med risker inom sina ansvarsområden. Men hänsyn till olika risker tas även av andra sektoransvariga myndigheter som Vägverket, Banverket och Sprängämnesinspektionen. I vissa fall har myndigheterna kommit fram till skilda bedömningar av riskerna. Svårigheter har uppstått i flera fall, t.ex. Grödingebanan och Norra Älvstranden vid Göta Älv. Enligt regeringens bedömning bör ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter i framtiden nås. I dag kan svårigheter uppstå på kommunal nivå om länsstyrelserna inte ger besked om hur olika myndighetsbedömningar skall vägas samman. Möjligheterna att underlätta för regionala och lokala myndigheter att utarbeta bra beslutsunderlag inför sådana beslut som påverkar säkerhet i samhället bör beaktas av berörda myndigheter. Regeringen tar i detta sammanhang upp frågan om skyddsavstånd. Med skyddsavstånd menas det avstånd som skall finnas mellan den farliga verksamheten och det som skall skyddas. Myndigheterna tillämpar här skilda normer och bedömningar. Det är enligt regeringens mening av vikt att ett arbete påbörjas med att utarbeta underlag för bedömning av skyddsavstånd som instrument i den förebyggande verksamheten. Regeringen avser därför att uppdra åt Statens räddningsverk och Boverket att i samråd med berörda myndigheter och kommuner utarbeta ett sådant underlag. De slutsatser som kan dras av pågående arbete inom riskanalysområdet och inträffade händelser skall härvid tas till vara. Ansvaret för de åtgärder som vidtas i samband med en olycka med farliga ämnen eller farligt gods för att hindra och begränsa sin spridning är i dag uppdelat på stat, kommuner och enskilda företag. Regeringen anser att kunskaperna om sanerings- och återställningsarbetet bör utvecklas. Vidare bör ersättningsskyldighet för räddningstjänst- och saneringskostnader utredas och en vägledning för kommunernas tillsynsverksamhet inom detta område utarbetas. Regeringen avser därför att ge Räddningsverket i uppdrag att utveckla kunskaperna om sanerings- och återställningsarbetet, utreda ersättningsskyldighet för saneringskostnader och kommunens tillsynsverksamhet. Basen för den verksamhet som benämns beredskapshänsyn i planeringen och i samhällsutvecklingen (BIS-verksamhet) utgörs av den organisation och den säkerhet som vi har i samhället. BIS-verksamheten syftar till att göra samhället mindre känsligt för olika typer av störningar. Överstyrelsen för civil beredskap bedriver BIS-verksamheten i samverkan med olika myndigheter och andra organ, som företag, universitet och högskolor. Beredskapshänsynen innebär en allmän strävan att höja den grundnivå i fredssamhället som verksamheten under säkerhetspolitiska kriser och krig bygger på. BIS- verksamheten har haft många positiva effekter på förmågan att uthärda påfrestningar som uppstår till följd av olyckor och andra störningar. Överväganden om riskfrågor i olika verksamheter kräver ett väl utbyggt och fungerande samarbete. Detta gäller oavsett om det är fråga om planering eller andra slag av åtgärder. Det finns behov av att öka kunskaperna om risker och riskbedömning och att verka för att de medel som lagstiftningen erbjuder för att garantera goda beslutsunderlag utnyttjas bättre i beslutsprocessen. Regeringen avser därför att utveckla ett ramprogram för forskning och utveckling inom riskanalysområdet.
Motionen I kommittémotion Fö23 (kd) behandlas frågan om beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Motionärerna anser att denna fråga måste bli ett naturligt inslag inom alla viktiga samhällsfunktioner. I svenskt utbildningssystem bör därför åtgärder sättas in på ett tidigt stadium inom de yrkesområden där man sysslar med samhällsplanering. Det är även väsentligt att synpunkter på fysiska investeringar inhämtas utifrån beredskapshänsyn innan byggstarten sker (yrkande 19).
Utskottet Utskottet vill betona att det är en viktig uppgift att verka för att hänsyn tas till riskfaktorer i den fysiska planeringen. Som framgår av propositionen är det en rad olika myndigheter som arbetar med frågor om säkerhetskrav i samhällsplaneringen. Myndigheterna har oftast utvecklat ett eget synsätt som är anpassat till den egna verksamhetens behov och förutsättningar. Olika myndigheter kan också komma fram till skilda bedömningar av riskerna. Det finns således skäl att sträva efter enhetligare prioriteringar för att tillgodose säkerhetskraven liksom att uppnå ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter i framtiden. Enligt regeringen bör det även eftersträvas att myndigheterna i högre grad än hittills skall bedöma vilka säkerhetskrav som skall ställas i samhällsplaneringen. Tydliga krav på säkerhet och uthållighet måste ställas på verksamheter som innebär risker för omgivningen. Utskottet delar regeringens bedömning härvidlag. De åtgärder som regeringen föreslår i propositionen om säkerhetskrav i samhällsplaneringen bedömer utskottet vara viktiga och väl motiverade. Beträffande yrkandet i motion Fö23 (kd) om att åtgärder i svenskt utbildningssystem bör sättas in på ett tidigt stadium inom de yrkesområden där man sysslar med samhällsplanering (yrkande 19) vill utskottet anföra följande. Utskottet har i olika sammanhang, senast i betänkande 1993/94:FöU9, s. 87, understrukit betydelsen av att ta beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling (BIS-verksamhet). Verksamheten syftar till att göra samhället mindre känsligt för olika typer av störningar. Överstyrelsen för civil beredskap bedriver BIS-verksamheten i samverkan med andra organ, som företag, universitet och högskolor. Arbetsmetoderna är flera - t.ex. rådgivning till myndigheter, utbildnings- och konferensverksamhet, etablering av nätverk och initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser. Tyngdpunkten ligger på utbildning och information. Målgrupperna för informations- och utbildningsinsatserna är bl.a. planerare och beslutsfattare i privat och offentlig tjänst, verksamhets- och driftansvariga inom områden som har betydelse för totalförsvaret. Vidare sker utbildning om beredskapshänsyn vid universiteten i Göteborg och Umeå. Även vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Luleå ingår beredskapshänsyn i delar av utbildningen. Slutligen vill utskottet erinra om att riksdagen ställt sig bakom regeringens förslag om en ökad användning av miljökonsekvensbeskrivningar i samhällsplaneringen (prop. 1995/96:230, bet. BoU1, rskr. 30). Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört torde yrkande 19 i motion Fö23 (kd) i huvudsak kunna bli tillgodosett inom ramen för det arbete som Överstyrelsen bedriver i samverkan med olika myndigheter och organ. Utskottet föreslår därför att motion Fö23 (kd) yrkande 19 inte bör bifallas av riksdagen.
Informationsfrågor Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 36-37) huvudsakligen har anfört om informationsfrågor vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen Regeringen anser att en effektiv informationsverksamhet är av avgörande betydelse för att myndigheter och andra organ skall kunna genomföra de åtgärder som behövs vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen anser det även vara av stor vikt att myndigheters och andra organs information samordnas i planläggning som minskar risken för dubbla budskap. Risken för motstridiga uppgifter är stor om det inte finns en koordinerad plan för informationsverksamheten. Regeringen anser att Styrelsen för psykologiskt försvar bör få i uppgift att ge råd och rekommendationer till myndigheter och organ om information vid svåra påfrestningar samt om en myndighet så begär lämna expertstöd för informationsgivningen vid en inträffad svår påfrestning. Styrelsen bör vidare få i uppgift att göra utvärderingar av hur kommunikationen mellan myndigheter/massmedier och människor fungerat vid inträffade svåra påfrestningar.
Utskottet Utskottet delar regeringens uppfattning i fråga om betydelsen av en effektiv informationsverksamhet vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet har med anledning av vad som regeringen föreslår i propositionen i fråga om informationsgivningen vid svåra påfrestningar erfarit att en instruktionsändring för Styrelsen för psykologiskt försvar är genomförd fr.o.m. den 1 januari 1997. Styrelsen har numera i uppgift att ge råd och rekommendationer till myndigheter och organ om information vid svåra påfrestningar samt möjlighet att, om en myndighet så begär, lämna expertstöd för informationsgivningen vid en inträffad svår påfrestning. Utskottet anser detta vara en värdefull åtgärd som torde minska risken för dubbla budskap i informationen vid en svår påfrestning på samhället i fred. Utskottet vill i sammanhanget framhålla betydelsen av en snabb, säker och korrekt nyhetsförmedling vid en svår påfrestning på samhället så att allmänhetens förtroende för myndigheternas agerande tryggas.
Forskning Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 38-40) har anfört om forskning inom bl.a. riskanalysområdet. Utskottet behandlar också motionerna Fö59 (mp) yrkandena 17-20 och Fö705 (s).
Regeringen Ett säkrare samhälle kräver grundliga kunskaper om de risker och hot som förekommer och kan förekomma och om effekterna av de åtgärder som vidtas för att öka säkerheten. Enligt regeringens uppfattning är det av vikt att forskningsverksamheten som syftar till en ökad säkerhet och ett bättre skydd inför fredstida hot och risker av olika slag ökar och att resultatet av sådan forskning kan nyttiggöras. Den forskningsverksamhet som bedrivs för det civila försvarets område samordnas av Överstyrelsen för civil beredskap. Överstyrelsen har hittills inriktat forskningsverksamheten mot kunskapsbyggande verksamheter som syfter till att klara de påfrestningar som samhället kan utsättas för under säkerhetspolitiska kriser och krig. Detta innebär att särskilda satsningar gjorts inom området beredskapshänsyn och samhällets sårbarhet. Vidare har Överstyrelsen gjort en särskild satsning för att få till stånd en starkare förankring i den akademiska forskningsvärlden genom att inrätta ett vetenskapligt råd vid Överstyrelsen samt genom att stödja vissa doktoranders avhandlingsarbete. Regeringen anser bl.a. att Överstyrelsen bör verka för en förbättrad forskningssamordning bl.a. genom en ökad samverkan med berörda funktionsansvariga myndigheter. Beträffande frågan om riskanalys anser regeringen att detta är ett centralt område i samband med värdering av hot och risker. Enligt regeringens bedömning finns det behov av att öka kunskaperna om risker och metoder på riskanalysområdet. Mot denna bakgrund har regeringen för avsikt att uppdra åt Boverket, Statens räddningsverk och Överstyrelsen för civil beredskap att i samråd med forskningsråd och berörda myndigheter utveckla ett ramprogram för forskning och utveckling inom riskanalysområdet. Programmet inriktas mot att ta till vara såväl internationella som nationella erfarenheter inom området. Regeringen avser också att inrätta en särskild arbetsgrupp för samverkan kring nya hot och risker i samhället där ordföranden utses av chefen för Försvarsdepartementet. I denna grupp, anser regeringen, bör ingå representanter för de funktionsansvariga myndigheterna inom det civila försvaret, Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens naturvårdsverk, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. För att även tillgodose behov av samordning på forskarnivå när det gäller nya hot och risker bör ett nätverk inrättas som lämpligen kan utnyttja modern informationsteknik för informationsutbyte. Försvarets forskningsanstalt bör vara sammanhållande för ett sådant nätverk.
Motionerna Miljöpartiet de gröna framhåller i sin partimotion Fö59 (mp) att Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier bör knytas till den arbetsgrupp som regeringen avser inrätta för samverkan kring nya hot och risker (yrkande 17). Vidare skall arbetsgruppen enligt motionärernas mening utgå från hot och risker i ett globalt perspektiv på bl.a. på miljöområdet, för att successivt snäva in till att behandla hot och risker som primärt är potentiella eller reella i Sverige (yrkande 18). Arbetsgruppen skall också arbeta med att utveckla frågan om konsekvensanalyser vid olika beslut som fattas och som påverkar sårbarheten både på kort och lång sikt (yrkande 19). När det gäller Försvarets forskningsanstalts uppgift att inrätta ett s.k. nätverk för samordning på forskarnivå, som regeringen aviserar i propositionen, anser motionärerna att Kärnkraftinspektionen bör ingå i detta nätverk (yrkande 20). I motion Fö705 (s) sägs bl.a. att utifrån ett samlat perspektiv utgör en förbättrad och utökad riskforskning en strategisk faktor för välståndsutveckling och ekonomisk tillväxt. I motionen framhålls att detta samlade perspektiv oftast saknas i den nationella forskningsplaneringen. Motionärerna föreslår som ett första steg att en riskforskningsorganisation på området stora olyckor och teknologiska system byggs upp vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet.
Utskottet Regeringen aviserar ett flertal åtgärder inom forskningen om det civila försvaret. Syftet med dessa åtgärder är bl.a. att ge en ökad säkerhet och ett bättre skydd inför fredstida hot och risker. Enligt regeringens bedömning, vilken utskottet biträder, finns det behov av att öka kunskaperna om risker och metoder på riskanalysområdet. Regeringen avser därför att uppdra åt Boverket, Statens räddningsverk och Överstyrelsen för civil beredskap att i samråd med forskningsråd och berörda myndigheter utveckla ett ramprogram för forskning och utveckling inom riskanalysområdet. Regeringen avser också inrätta en särskild arbetsgrupp för samverkan kring nya hot och risker i samhället. I denna arbetsgrupp kommer att ingå representanter för de funktionsansvariga myndigheterna inom det civila försvaret, Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens naturvårdsverk, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. För att även tillgodose behovet av samordning på forskarnivå när det gäller nya hot och risker anser regeringen att ett nätverk bör inrättas som lämpligen kan utnyttja modern informationsteknik. Försvarets forskningsanstalt (FOA) föreslås vara sammankallande för ett sådant nätverk. Utskottet bedömer att de vidtagna och aviserade åtgärderna på forskningsområdet är väl motiverade i syfte att öka kunskaperna om risker och metoder på riskanalysområdet. Åtgärderna torde, enligt utskottets uppfattning, också leda till att forskningsfrågorna kommer att belysas ur ett mer samlat perspektiv i enlighet med vad som efterlyses i motion Fö705 (s). Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att motion Fö705 (s) inte bifalls av riksdagen. Med anledning vad som anförs i motion Fö59 (mp) yrkandena 17-19 om den särskilda arbetsgrupp som regeringen aviserar i propositionen har utskottet inhämtat följande uppgifter från Försvarsdepartementet. Regeringen har genom beslut den 19 december 1996 inrättat den särskilda arbetsgrupp för samverkan kring nya hot och risker i samhället som aviserats i propositionen. I februari 1997 förordnades ordförande, ledamöter och sekreterare i gruppen. Någon representant för Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier har inte förordnats i gruppen, men vad utskottet erfarit kommer, när behov uppstår, även annan kompetens än de som för närvarande är förordnade att utnyttjas under arbetets gång. Utskottet bedömer att yrkandena 17-19 i motion Fö59 (mp) ligger inom ramen för arbetsgruppens uppgifter och därför kommer att bli tillgodosedda. Utskottet föreslår därför att motion Fö59 (mp) yrkandena 17-19 inte bifalls av riksdagen. Utskottet har också erfarit att FOA i regleringsbrevet för år 1997 fått i uppdrag att vara sammanhållande för det nätverk som skall tillgodose behovet av samordning på forskarnivå. Utskottet utgår från att de myndigheter med bl.a. ansvar för tillsynsfrågor inom områden som kan innebära risker för omgivningen kommer att ingå i detta nätverk. Utskottet anser att frågan om nätverkets sammansättning är en fråga för regeringen att besluta om. Något yttrande från riksdagen behövs inte. Utskottet anser därför att motion Fö59 (mp) yrkande 20 bör avslås av riksdagen.
Vissa slag av svåra påfrestningar I det följande redovisas vissa slag av svåra påfrestningar på samhället i fred för vilka regeringen anser att det bör finnas en särskild hög ambition för beredskapen.
Nedfall av radioaktiva ämnen Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 41-48) har anfört om nedfall av radioaktiva ämnen. Utskottet behandlar också motion Fö59 (mp) yrkandena 14 och 15.
Regeringen Statens strålskyddsinstitut är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet med uppgift att övervaka strålskyddet inom kärnteknisk verksamhet och att kontrollera att utsläpp från kärntekniska anläggningar till omgivningen hålls inom fastställda gränser. Länsstyrelsen skall enligt 28 § räddningstjänstlagen (1986:1102) svara för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller vid överhängande fara för ett sådant utsläpp. Länsstyrelsen skall också svara för saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för bl.a. olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen och utövar tillsyn över efterlevnaden av räddningstjänstlagen, räddningstjänstförordningen (1986:1107) och med stöd av lagen lämnade föreskrifter. När det gäller säkerheten i landets kärntekniska anläggningar är det Kärnkraftinspektionen som genom tillsyn bl.a. skall säkerställa att det uppställda nationella säkerhetsmålet på reaktorsäkerhetsområdet uppfylls. Enligt Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet upprätthålls en tillfredsställande säkerhetsnivå vid landets kärnkraftverk. Regeringen gör den bedömningen att beredskapen mot olyckor i kärntekniska anläggningar, såväl i som utanför landet mot bakgrund av tidigare genomförda åtgärder, är tillfredsställande men ytterligare kan stärkas genom olika åtgärder. I detta sammanhang pekar regeringen bl.a. på att ett problem med mätverksamheten är att indikeringsinstrumenten är av många olika slag. Vidare är de mätinstrument som den tidigare statliga civilförsvarsorganisationen förfogade över och som kommunerna kommer att disponera föråldrade. En bedömning av behovet av instrument bör göras. Sammantaget anser regeringen att systemet för strålningsmätning och instrumenten för strålningsmätning i fred och krig bör utvecklas och förbättras. När det gäller frågan om ersättning till enskilda vid radioaktivt nedfall har Statens jordbruksverk på uppdrag av regeringen utarbetat förslag till principer för ersättning till jordbruks-, trädgårds- och rennäringsföretag i händelse av en olycka med radioaktivt nedfall som följd. Jordbruksverket överlämnade i augusti 1996 en rapport till regeringen. Mot bakgrund av vad Jordbruksverket redovisat i sin rapport gör regeringen den bedömningen att ersättningstyper och ersättningsnivåer bör fastslås av statsmakterna först då en olycka med radioaktivt nedfall som följd faktiskt inträffat. Regeringen anser vidare att det bör ankomma på Jordbruksverket att administrera ersättningssystemet.
Motionen Miljöpartiet de gröna föreslår i sin partimotion Fö59 (mp) att begreppet nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla spridning av radioaktiva ämnen, eftersom det inte bara är en risk för radioaktiva utsläpp utan även aktuella oroshärdar i form av kärnavfall som läcker till hav och land i vårt närområde (yrkande 14). I motionen föreslås också att kärnkraftindustrin själv, som alla andra, skall betala sina beredskapskostnader. Därför skall kostnaderna för bl.a. strålningsmätning och utrustning inte belasta Statens räddningsverk utan kärnkraftindustrin (yrkande 15).
Utskottet Utskottet noterar att regeringen bedömer att beredskapen mot olyckor i kärntekniska anläggningar, såväl i som utanför landet mot bakgrund av tidigare genomförda åtgärder, är tillfredsställande, men att den kan ytterligare stärkas genom olika åtgärder. Regeringen pekar bl.a. på vissa problem i mätverksamheten och på mätinstrumenten och framhåller att systemet och instrumenten för för strålningsmätning i fred och i krig bör utvecklas och förbättras. Utskottet instämmer i regeringens bedömning. Vad avser frågan om ersättning till enskilda vid radioaktivt nedfall delar utskottet regeringens uppfattning att ersättningstyper och ersättningsnivåer bör fastslås av statsmakterna först då en olycka med radioaktivt nedfall som följd faktiskt inträffat. Utskottet har heller inget att invända mot att Statens jordbruksverk får administrera ersättningssystemet. Med anledning av vad som anförs i motion Fö59 (mp) yrkande 14 om att begreppet nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla spridning av radioaktiva ämnen vill utskottet för sin del framhålla att kravet på beredskapsåtgärder på detta område är lika viktigt oavsett om det är fråga om nedfall av radioaktiva ämnen eller någon annan form av spridning av radioaktiva ämnen. Utskottet vill i sammanhanget också betona vikten av ett fortsatt internationellt samarbete inom området. Detta gäller inte minst mellan länderna i vårt närområde, där frågor som rör informationsutbyte, tidig varning om inträffad olycka m.m. är särskilt angelägna. Mot bakgrund av vad utskottet nu uttalat föreslår utskottet att riksdagen lämnar motion Fö59 (mp) yrkande 14 utan bifall. Beträffande yrkande 15 i motion Fö59 (mp) om att kärnkraftindustrin själv skall betala sina beredskapskostnader vill utskottet framhålla att kärnkraftindustrin betalar avgifter till Statens strålskyddsinstitut (SSI) enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till SSI. En del av dessa medel - årligen ca 13,5 miljoner kronor - transfereras till Statens räddningsverk för kärnkraftsberedskapsåtgärder. Av dessa medel används drygt fyra miljoner till central utbildning och övning av länsstyrelserna och ca fem miljoner till kärnkraftslänen för förvaltningskostnader och tekniska investeringar som sammanhänger med kärnkraftsberedskapen. Utskottet anser att det system som tillämpas inom området för kärnkraftberedskapen är fullgott och finner därför inte anledning att föreslå ändringar i nuvarande system. Motion Fö59 (mp) yrkande 15 bör därför inte bifallas av riksdagen.
Svåra störningar i viktiga infrastruktursystem Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 49-70) har anfört om svåra störningar i viktiga infrastruktursystem.
Regeringen När det gäller elförsörjningen anser regeringen att känsligheten för störningar i elförsörjningen kan reduceras genom att elsystemet görs mer robust i samband med nätutbyggnad och införande av ny teknik inom elförsörjningen samt genom beredskap att återställa elförsörjningen vid en störning. Myndigheterna bör i sitt föreskrifts- och tillsynsarbete inom elförsörjningen liksom hittills beakta behovet av ytterligare åtgärder från statsmakterna för att säkerställa en god fredstida leveranssäkerhet. Enligt försvarsbeslutets första etapp skall bl.a. frågor av detta slag präglas av en helhetssyn. I störningssituationer kan således företagen få stöd av det militära försvarets resurser för exempelvis transporter och röjning. Det bör ankomma på Svenska kraftnät att tillsammans med berörda företag och myndigheter överväga behovet av ytterligare insatser när det gäller samarbete med totalförsvaret. I fråga om prioriteringsordning i samband med störningar i elförsörjningen anser regeringen att det bör tas fram planer (prioriteringsordningar) för prioriteringar mellan funktioner i samhället i samband med störningar i elförsörjningen. I samband med fredstida störningar bör prioriteringsordningarna tjäna som vägledning för berörda elföretag i deras arbete med att återupprätta en fungerande elförsörjning och att fördela tillgänglig kraft. I samband med krigstida störningar och situationer då ransoneringlagen tillämpas bör prioriteringsordningarna tjäna som utgångspunkt för myndigheternas föreskrifter. Innan regeringen kan ta ställning till prioriteringsordningar krävs ett fortsatt utredningsarbete i denna fråga. Regeringen avser därför att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att i samråd med övriga funktionsansvariga myndigheter genomföra detta utredningsarbete. Inom elproduktionen finns ett reservförfarande som benämns ö-drift. Det innebär att regionala eller lokala elnät kopplas bort från det nationella el- systemet så att elförsörjningen sker med de produktionsresurser som finns inom det avgränsade nätområdet. Ö-driftsförfarandet är komplicerat och aktualiseras först i samband med långvariga störningar. Regeringen anser att det är en uppgift för Svenska kraftnät att överväga förutsättningarna för s.k. ö-drift och att vidta de åtgärder som erfordras. När det gäller reservkraftaggregat gör regeringen den bedömningen att huvudprincipen för fredstida förhållanden bör vara att det ankommer på den enskilde att besluta om införskaffande av reservkraftaggregat. Den statliga stödgivningen för införskaffande av reservkraftaggregat för krigstida bruk bör fortsätta och i fortsättningen även grundas på behoven vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Insatserna bör samordnas med andra åtgärder för att trygga elförsörjningen i krig och vid svåra påfrestningar i fred. Information om tillgången på reservaggregat bör hållas samlad för länsstyrelsernas och andra myndigheters behov. Regeringen anser vidare att det är av stor betydelse att bestämmelserna om djurskydd så långt möjligt kan upprätthållas även vid ett avbrott i elförsörjningen. En bestämmelse med den innebörden bör införas i Statens jordbruksverks djurskyddsföreskrifter. Regeringen avser att ge Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att i samråd med övriga funktionsansvariga myndigheter och Svenska kraftnät ta fram en plan för de fortsatta statliga insatserna med reservaggregat. Regeringen framhåller beträffande telekommunikationerna att dessa har en avgörande betydelse för samhällets funktionsförmåga. Det är därför väsentligt att sårbarheten mot fredstida hot kan begränsas. Den nuvarande sårbarheten skall efter hand byggas bort i samband med nätutbyggnad och införande av ny teknik. Långvariga avbrott i elförsörjningen skall kunna klaras. Det viktigaste fredstida hotet mot telekommunikationerna är enligt Post- och telestyrelsen sabotage. En tillräcklig beredskap skall finnas mot detta hot, anser regeringen. En metod för prioritering av totalförsvarsviktiga abonnenter skall tas fram och införas. När det gäller hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning anser regeringen att ett avbrott i denna försörjning innebär en väsentlig risk för hälso- och sjukvården. Krav måste kunna ställas på sjukvårdshuvudmännen, och beredskapsåtgärderna skall vara sådana att de innehåller stora mått av flexibilitet för att kunna möta olika extraordinära situationer. Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för planering och försörjning inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och miljö- och hälsoskydd i krig. Inom ramen för detta ansvar avser regeringen att även fortsättningsvis stödja sjukvårdshuvudmännen i deras strävan att säkra den tekniska försörjningen. Det sker bl.a. inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. inom det civila försvaret. I fråga om försörjningen med vatten och då särskilt dricksvattenförsörjningen är detta ett område av vitalt intresse såväl i fredstid som vid allvarliga samhällsstörningar och i krig. I det fortsatta arbetet bör därför frågan om möjligheter att skydda vattentäkter och potentiella områden för vattentäkter prioriteras. Förmågan att få i gång vattendistributionen, antingen via eget eller annans distributionsnät, efter en allvarlig störning måste också prioriteras. Regeringen anser vidare att frågan om vattenförsörjning måste ses i ett helhetsperspektiv där hela vattenkretsloppet, såväl vattenförsörjning i alla dess delar som avlopp, beaktas och där även ansvarsfördelningen för beredskapsförberedelserna klargörs. Regeringen har för avsikt att vid ett senare tillfälle återkomma till frågan om ansvarsfördelningen och vilka åtgärder som behöver vidtas. Regeringen tar även upp störningar mot radio och TV och anser att sårbarheten på detta område är förhållandevis stor. Sändarnäten är beroende av att elförsörjningen fungerar och att mastanläggningarna är intakta. De allra flesta TV-mottagare är anslutna till elnätet. Ljudradion är dock mer flexibel och mindre sårbar än televisionen, framför allt på grund av att det finns gott om batteridrivna radiomottagare. Regeringen tar i detta sammanhang upp Utredningen om radio och televisionen i krig och krigsfara, som i sitt betänkande (SOU 1996:80) Viktigt meddelande - radio och TV i krig och kris bl.a. lämnar förslag om åtgärdspaket för att öka säkerheten på detta område. Avsikten är att en proposition skall föreläggas riksdagen under år 1997. En samlad bedömning i dessa frågor kommer enligt regeringen att redovisas i detta sammanhang.
Utskottet Utskottet erinrar om att regeringen inför försvarsbeslutets andra etapp (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112) konstaterade att det i fråga om stabilitet och flexibilitet finns en viss sårbarhet på de viktigaste infrastrukturområdena, främst vad gäller bl.a. elförsörjning och telekommunikationer. Utskottet påpekade i detta sammanhang att det i samband med försvarsbeslutets första etapp (1995/96:FöU1) och i ett yttrande till trafikutskottet (1995/96:FöU4y) framhållit att tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur på de viktigaste områdena, bl.a. på elförsörjning och telekommunikationer. Utskottets uppfattning på denna punkt ligger fast. I utskottets betänkande (bet. 1996/97:FöU6) Nya regler om elberedskap behandlar utskottet regeringens proposition (prop. 1996/97:86) till ny lag- reglering i detta ärende. Utskottet delar regeringens bedömning om vilka åtgärder som bör vidtas i beredskapen mot svåra störningar i viktiga infrastruktursystem, såsom elförsörjning, telekommunikationer, hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning, försörjning med vatten samt radio och TV. Utskottet vill framhålla att vattenförsörjningen har en central betydelse framför allt i storstadsområdena.
Översvämningar och dammbrott Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 70-77) har anfört om översvämningar och dammbrott. Utskottet behandlar också motion Fö58 (s).
Regeringen Av propositionen framgår bl.a. att svåra översvämningar under åren har drabbat stora områden längs flera älvsystem eller andra vattendrag i landet. Senast skedde detta år 1995, när vårfloden i mellersta och norra Sverige blev mycket omfattande. Vattenflödet var i några vattendrag det högsta som hade uppmätts under hela 1900-talet. De största skadorna uppstod i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Enligt regeringens uppfattning bör det vara ett självklart mål att dammhaverier och därav följande översvämningar som orsakar personskador eller mer omfattande egendomsskador inte skall inträffa. Det sker fortgående en kontroll av de från säkerhetssynpunkt viktigaste dammarna, och det finns ett omfattande system för varning och information om ett dammbrott skulle inträffa. Både kontrollen av dammarna och systemet för varning och information är grundade på mångåriga erfarenheter och på den utveckling av tekniken som äger rum. Regeringen gör den bedömningen att dammsäkerheten i Sverige i stort sett är god. Det är trots detta nödvändigt att noga följa utvecklingen inom området och att, i de avseenden där det behövs, ytterligare förbättra säkerhetsåtgärderna. När det gäller översvämningar som uppstår genom vårfloden eller långvariga regn visar Statens räddningsverks utvärdering av den kommunala räddningstjänstens insatser i samband med översvämningarna under våren 1995 att denna i alla väsentliga delar fungerade väl. Regeringen anser dock att skyddsåtgärderna även bör fortsätta att förbättras. Det gäller att utveckla kunskaperna om verkningarna av både förebyggande skyddsåtgärder och av räddningsinsatserna samt att sprida information om dessa. Vidare bör ytterligare forskning och utveckling genomföras bl.a. inom områdena förvarning och beredskap. Regeringen anser att myndigheter och andra organ genom olika åtgärder måste sträva efter att höja säkerhetsmedvetandet inom området dammbrott och översvämningar. Förutom de åtgärder om bl.a. regional samordning, forskning och utveckling inom områdena förvarning och beredskap som Räddningsverket föreslagit i sin rapport anser regeringen att det är viktigt att informera enskilda, myndigheter och andra organ i de berörda områdena om risker, hot och tänkbara åtgärder. Den handbok om åtgärder med anledning av höga flöden som Räddningsverket håller på att utarbeta bör kunna fylla en väsentlig funktion i detta avseende. Regeringen anser det vidare angeläget att älvsystem eller andra större vattendrag vid stora översvämningar och höga flöden behandlas som en helhet. För detta behövs en regional samordning som i förekommande fall omfattar två eller flera län. Den regionala samordningen behövs för framför allt förebyggande åtgärder, information och planering samt det operativa arbete som äger rum inom räddningstjänsten. Regeringen avser att ge i uppdrag åt Räddningsverket att genomföra vissa åtgärder med anledning av bedömningarna i verkets rapport. Räddningsverket kommer bl.a. att få i uppgift att, tillsammans med länsstyrelserna, verka för att det bildas regionala samordningsgrupper för älvsystem eller andra större vattendrag. Enligt regeringen är det vidare angeläget med utökad forskning och utveckling inom områdena förvarning och beredskap. Mot bakgrund av vad Räddningsverket anfört om denna forsknings betydelse kommer regeringen att följa upp hur denna forskning utvecklas.
Motionen I motion Fö58 (s) framhålls bl.a. att det finns en hel del som bör göras för att förebygga och lindra naturkatastrofer, typ översvämningar, ras och skred. Motionärerna anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om samordning av den kunskap som finns samlad hos olika departement och myndigheter, samt med förslag om vem som kartlägger riskområden och områden som kräver speciell uppmärksamhet för att förhindra person- och egendomsskada.
Utskottet Utskottet noterar att regeringen bedömer att dammsäkerheten i Sverige i stort sett är god, men att utvecklingen inom området måste följas upp noga och att säkerhetsåtgärderna vid behov ytterligare förbättras. De åtgärder som aviseras i propositionen i syfte att bl.a. förbättra säkerhetsåtgärderna, höja säkerhetsmedvetandet och öka samordningen på området är enligt utskottets mening väl motiverade och kommer att leda till att beredskapen på området ökar. Det är också viktigt med en utökad forskning och utveckling inom områdena förvarning och beredskap. Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen aviserar att denna typ av forskning kommer att följas upp. Med anledning av vad som i motion Fö58 (s) anförs om bl.a. samordning av resurser för att förhindra ras och erosioner bedömer utskottet att de i propositionen aviserade åtgärderna kommer att leda till att yrkandet i motionen i allt väsentligt kommer att bli tillgodosett. Motion Fö58 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 77-81) har anfört om massflykt- och hjälpsökande till Sverige. Utskottet behandlar även motionen Fö59 (mp) yrkande 13.
Regeringen Enligt regeringens mening skall flyktingverksamheten bedrivas så att flyktingar och asylsökande såväl i krig som i fred skall kunna tas emot i enlighet med gällande lagstiftning. Det är Statens invandrarverk som i fredstid har en organisation med betydande kapacitet och flexibilitet för mottagande av flyktingar och asylsökande. Verksamheten skall snabbt kunna anpassas till oväntade och kraftiga förändringar i den tillströmning som bl.a. en massflyktsituation kan komma att innebära. Vid en så omfattande tillströmning av flyktingar till Sverige i fred att det, för att förhindra fara för flyktingars liv och personliga säkerhet eller hälsa, krävs en särskilt stor insats från samhället för att initialt tillgodose deras behov av omhändertagande och medicinsk vård, bedöms Invandrarverkets möjligheter som begränsade. Anledningen till detta är bl.a. att antalet asylsökande kraftigt minskat de senaste åren och att verkets resurser därför minskats. Om en omfattande tillströmning av flyktingar till Sverige skulle bli aktuell medför detta ökade påfrestningar på samhället i övrigt. För att kunna ha en god handlingsfrihet och anpassningsförmåga i samband med en massflyktsituation till Sverige krävs därför en tydlig arbetsfördelning och en helhetssyn från samhällets aktörer i övrigt när det gäller initialt omhändertagande och medicinsk vård. Regeringen bedömer att en omfattande tillströmning av flyktingar och asylsökande till Sverige kan komma att utgöra stora påfrestningar på hela samhället. Det är därför enligt regeringens uppfattning viktigt att ansvarsfördelningen vilar på en tydlig reglering av skyldigheter och befogenheter. Genom en ändring i utlänningslagen (1989:529) infördes från och med den 1 juli 1994 en ny bestämmelse, 2 kap. 4 a §, enligt vilken ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet. Rätten för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd att få ekonomiskt bistånd m.m. regleras i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och inte av socialtjänstlagen (1980:620). Invandrarverket handlägger i dag ansökningar om ekonomiskt bistånd m.m. från personer som erhållit tidsbegränsat uppehållstillstånd. Som framgått av ovanstående har Invandrarverkets möjligheter att snabbt kunna öka sin mottagningskapacitet till nivåer som kan bli aktuella vid massflyktsituationer blivit begränsade de senaste åren. Anledningen till detta är som också framgått att antalet asylsökande kraftigt minskat och att verkets resurser därför minskats. Under de extraordinära förhållanden som det här kan komma att bli fråga om bedömer regeringen att det i inledningsskedet bör vara kommunerna som svarar för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms skälig med hänsyn tagen till den rådande situationen. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som avviker från lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. vid en massflyktsituation till Sverige. Regeringen skulle därmed ges möjlighet att meddela särskilda föreskrifter som innebär att Invandrarverket i efterhand kan ersätta t.ex. kommuner för de kostnader som normalt åvilar Invandrarverket och som uppstår i avvaktan på att Invandrarverket tar över mottagningsarbetet. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.
Motionen Miljöpartiet de gröna anför i sin partimotion Fö59 (mp) att massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige inte bör betraktas som en svår påfrestning som det bör finnas en särskilt god beredskap för. En katastrofsituation som skulle få till följd att människor sökte skydd eller asyl i Sverige skulle naturligtvis vara en påfrestning för de myndigheter som primärt har att handskas med situationen, men inte ett hot eller en risk för samhället (yrkande 13).
Utskottet I motsats till vad som anförs i motion Fö59 (mp) yrkande 13 om massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige anser utskottet - i likhet med regeringen - att detta bör betraktas som en svår påfrestning på samhället. Utskottets bedömning är att en tillströmning av flyktingar och asylsökande till Sverige kan bli så omfattande och vara av sådan karaktär att situationen kan komma att medföra svåra påfrestningar på samhället. I en sådan situation är det viktigt att myndigheternas eller andra instansers ansvarsfördelning vilar på en tydlig reglering av skyldigheter och befogenheter. Under de extraordinära förhållanden som det skulle kunna bli fråga om vid en massflyktsituation anser regeringen att det i inledningsskedet bör vara kommunerna som svarar för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms skälig med hänsyn tagen till den rådande situationen. Utskottet delar regeringens bedömning därvidlag. Utskottet har erfarit att regeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att belysa konsekvenserna av om personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd blir folkbokförda eller inte. Inom ramen för denna arbetsgrupps arbete kommer även frågan om ersättning i samband med flyktingmottagande att behandlas. Enligt vad utskottet erfarit kommer en proposition i frågan att överlämnas till riksdagen våren 1998. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att motion Fö59 (mp) yrkande 13 inte bör bifallas av riksdagen.
Allvarlig smitta Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 81-83) har anfört om allvarlig smitta.
Regeringen Ledningen av smittskyddet utövas i princip av smittskyddsläkarna, som dels är underställda landstingens hälso- och sjukvårdsnämnder, dels i vissa avseenden har självständigt myndighetsansvar. Grundtanken är att det är samma resurser som används i fred som i krig i skyddet mot smittsamma sjukdomar. Smittskyddet ingår därför som en del av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig inom det civila försvaret. För att höja den nationella medicinska beredskapen har regeringen den 15 augusti 1996 uppdragit åt Socialstyrelsen att i samråd med Försvarets forskningsanstalt, Smittskyddsinstitutet och andra berörda myndigheter utreda hur hälso- och sjukvårdens, räddningstjänstens, polisens m.fl. insatsresurser kan samordnas och befintlig kompetens inom landet bäst utnyttjas vid incidenter med radioaktiva, biologiska eller kemiska ämnen såväl i fred som i krig. Smittskyddsinstitutet har, trots den ökande internationaliseringen, bedömt att smitthotet från vår omvärld hittills kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt. Ett samarbete mellan Sverige och de baltiska länderna och Ryssland inom smittskyddet är också under uppbyggnad. Sammantaget anser regeringen att smittskyddet i landet är mycket väl rustat för att hantera epidemier av den storleksordning som vi har varit vana vid under de senaste årtiondena. Mot bakgrund av att förändringar i samhället påverkar de smittsamma sjukdomarnas förekomst och spridningsmönster avser dock regeringen inom kort att tillsätta en utredning med uppgift att utvärdera smittskyddslagens (1988:1472) funktion och effektivitet.
Utskottet Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om allvarlig smitta och har inget att erinra mot det som anförts. Utskottet, som noterar att regeringen i propositionen aviserar en utredning inom området, har inhämtat att denna utredning nu tillsatts (dir. 1996:68). Utredningen skall enligt sina direktiv utvärdera det svenska smittskyddet med tonvikt på smittskyddslagen (1988:1472) och övriga författningar som tillhör smittskyddet.
Terrorism Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 84-85) har anfört om terrorism.
Regeringen Inom polisväsendet är det, enligt 4 § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen som ansvarar för polisverksamhet i fråga om bekämpning av terrorism. Själva polisutredningen rörande terrorhot överlåts ofta till den lokala polisen om det inte är fråga om t.ex. terrorhot som riktar sig mot någon person i statsledningen, då Säkerhetspolisen har ansvaret även för utredningen. Enligt regeringen kan nivån för beredskapen betecknas som god. Den säkerhetsunderrättelsetjänst som bedrivs såväl nationellt som internationellt genom olika samarbetsorgan gör att man i dag kan sägas ha en god överblick över olika terroristorganisationers verksamheter. Regeringen anser att i framtiden, i likhet med vad som sker i dag, skall stor vikt läggas vid samarbete i kampen mot terrorism, såväl över myndighetsgränserna som över landets gränser. För att Sverige skall slippa nationella terrorgrupper krävs att man är uppmärksam på företeelser i samhället som skulle kunna bli en grogrund för sådan verksamhet. Regeringen har i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) redogjort för en planerad organisationsförändring som innebär att den särskilda beredskapsstyrka som finns i dag för att bekämpa terroraktioner skall integreras med den särskilda insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i Stockholms län. Regeringen anser att det är av yttersta vikt att kompetensen för bekämpning av terroraktioner vidmakthålls.
Utskottet Terrorismbekämpningen bygger i stor utsträckning på att polisen i sitt arbete kan lita till internationell samverkan för att få tillgång till den information som behövs. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen bedömer att man i dag kan sägas ha en god överblick över olika terrororganisationers verksamheter och att nivån för beredskapen kan betecknas som god. Polisens sektoransvar rörande allmän ordning och säkerhet rymmer åtskilliga händelser eller företeelser som kan hänföras till svåra påfrestningar på samhället. I stort sett varje påfrestning som redovisas i propositionen berör direkt eller indirekt polisens verksamhet. Exempelvis kan allvarliga elavbrott leda till plundring och skövling inom de drabbade områdena. Utskottet anser därför att detta i större utsträckning måste beaktas i det fredstida arbetet med att stärka beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Det finns inom polisväsendet en stor kompetens att hantera vissa påfrestningar. Polisens uppgift i sin dagliga verksamhet är att lösa polisiära ärenden, men också att kunna hantera unika händelser. Utskottet anser att den kompetens som finns inom polisväsendet i hög grad måste tas till vara i arbetet med att förebygga och bemästra svåra samhällspåfrestningar.
Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 85-89) har anfört om kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. Utskottet behandlar också motionerna Fö57 (v), Fö59 (mp) yrkandena 21-23, Fö703 (c), Fö801 (s), Fö802 (c) samt Fö803 (kd) yrkandena 1 och 2.
Regeringen Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen (1986:1102). Räddningsverket är transportmyndighet enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och ansvarar för regelverken för vägtransport, inklusive terrängtransporter och järnvägstransporter, av sådant gods. Vidare har Räddningsverket i uppgift att samordna och handlägga allmänna frågor om transport av farligt gods. Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänsten till sjöss. Vid utskottets behandling av regeringens skrivelse om farligt gods m.m. (skr. 1992/93:258, bet. FöU1, rskr. 10) hösten 1993 ställde utskottet sig bakom de i skrivelsen redovisade allmänna förutsättningarna och vad regeringen framfört när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och transporter av farligt gods. I sina sammanfattande synpunkter betonade utskottet den stora betydelsen av fortsatt arbete för att förbättra beredskapen inför kemikalieolyckor och höja säkerheten i samband med att farligt gods transporteras. En av de viktigare frågor som kvarstod olösta eller obehandlade var, enligt utskottets mening, att ge Räddningsverkets samordningsuppgift ett sådant innehåll att verket kunde agera på ett likartat sätt inom samtliga myndighetsområden med skyddet mot kemikalieolyckor och vid transporter av farligt gods. Denna uppgift borde regeringen enligt utskottet ge hög prioritet. Hot- och riskutredningen, som behandlat denna fråga, har föreslagit att Räddningsverket skall bli ansvarig myndighet för alla transporter av farligt gods med undantag för bulktransporter till sjöss. Regeringens mål är att inriktningen av beredskapen mot kemikalieolyckor och transporter av farligt gods bibehålls i enlighet med de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen som riksdagen tidigare godkänt. Regelverken för transport och hantering av kemikalier och farligt gods skall vara harmoniserade och användarvänliga. Regeringen anser att Räddningsverket i det fortsatta arbetet skall utveckla verktyg för värdering av risker för olyckshändelser. Miljöaspekten skall integreras starkare i räddningstjänsten och verksamheten vad gäller transport av farligt gods. Räddningsverket skall vidare fortsätta utveckligen av användningen av informationsteknologin och av sitt informationssystem. Detta bör även kunna tillgodose behovet av flödesstatistik i fråga om transporter av farligt gods och kunna användas som beslutsstöd för val av färdväg vid sådana transporter. Regeringen gör den bedömningen att frågan om myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör beredas ytterligare och har för avsikt att snarast låta utreda detta i särskild ordning. En översyn bör omfatta en genomgång av de aktuella myndighetsuppgifterna, såväl nationella som internationella, hos Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Räddningsverket samt förslag till framtida organisation. Översynen bör även belysa de ekonomiska konsekvenserna av en förändring av myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Beträffande de lagförslag som Hot- och riskutredningen lade fram i fråga om kemikalieolyckor och transporter av farligt gods fordras en kompletterande utredning till följd av det nya s.k. Seveso-direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och direktivet om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods. Utredningen bör klarlägga vilka lagstiftningsåtgärder som behövs med anledning av EU-direktiven. Lagstiftningen skall även möjliggöra en ratifikation av konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor och tillgodose behovet av att tillämpa OECD:s rekommendationer om Polluter- Pays-principen inom räddningstjänsten. Vidare bör övervägas de modifie- ringar av räddningstjänstlagen som nedan föreslås i översynen av inriktningen av det svenska marina oljeskadeskyddet. När det gäller det svenska marina oljeskadeskyddet har Räddningsverket på regeringens uppdrag och i samråd med Kustbevakningen i maj 1996 redovisat en översyn av inriktningen av det svenska marina oljeskadeskyddet. Arbetet har bedrivits i en arbetsgrupp där även representanter för Naturvårdsverket, Sjöfartsverket, Svenska kommunförbundet och Institutet för vatten- och luftvårdsforskning ingått. Vidare har Räddningsverket i juli 1996 för regeringen redovisat förslag till samhällets beredskap rörande oljeolyckor och andra olyckor med svåra miljökonsekvenser. Beträffande den översyn av nu gällande inriktning för beredskapen för oljebekämpning och sanering efter oljeutsläpp till sjöss, som Räddningsverket redovisat, lämnas förslag till mål för det svenska marina oljeskadeskyddet inför 2000-talet. Vid bedömningen av den framtida riskbilden, har man i översynen beaktat de åtgärder som vidtas internationellt i syfte att minska riskerna för oljeutsläpp och de faktorer som innebär ökade risker för oljeutsläpp. De faktorer som bl.a. nämns är den fortsatta ökningen av sjötransporter i svenska farvatten, det betydligt ökade antalet oljetransporter och den planerade utbyggnaden av anläggningar för oljehantering i Ryssland, Baltikum och Polen. En sammanvägd bedömning anses visa att riskerna för oljeutsläpp kommer att bestå på nuvarande nivå och att en ökning inte kan uteslutas. De riktlinjer för den fortsatta utvecklingen som riksdagen har godkänt med utgångspunkt från arbetet inom insatsprogrammet TOBOS 85, dvs. Teknik för oljebekämpning till sjöss samt bekämpning och sanering av olja i strandzonen, har enligt Räddningsverkets översyn visats sig ändamålsenliga och i allt väsentligt kunnat läggas till grund för den fortsatta utvecklingen av oljeskyddsberedskapen. Vissa förbättringar föreslås, bl.a. vad avser vissa modifieringar i räddningstjänstlagen, förbättrad beredskap att bistå vid brandsläckning till sjöss, vidareutveckling av samverkansåtgärder, fortsatt utveckling av det internationella samarbetet samt åtgärder i syfte att motverka illegala oljeutsläpp. Regeringen, som ansluter sig till de föreslagna förbättringarna, anser att dessa förbättringar bör övervägas inom ramen för den löpande verksamheten. När det gäller modifieringen i räddningstjänstlagen bör denna fråga behandlas i särskild ordning enligt regeringen, som avser att låta utreda denna fråga i samband med den ovan aviserade utredningen av lagstiftningsåtgärder på området kemikalieolyckor och transporter av farligt gods.
Motionerna Miljöpartiet de gröna behandlar i sin partimotion Fö59 (mp) bl.a. frågan om myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Enligt motionen bör denna fråga, som stötts och blötts länge nog, inte beredas ytterligare. Det är enligt Miljöpartiets uppfattning dags att sätta ned foten och ge myndighetsansvaret till Statens räddningsverk (yrkande 21). Vidare framhålls i motionen att riksdagen nu skall slå fast att räddningstjänstlagen bör ses över av en parlamentarisk utredning (yrkande 22). Miljöpartiet anser också att det i detta sammanhang bör genomföras en utvärdering av Rådet för räddningstjänst (yrkande 23). I motionerna Fö703 (c) och Fö802 (c) tas frågan om sjöräddningssamarbetet i Östersjön upp. I motion 703 (c) föreslås en ökad samordning och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i södra Östersjön för att underlätta räddningsinsatserna vid eventuella olyckor i området. I motion Fö802 (c) anförs att genom en samordnad multinationell övervakningscentral på Gotland skulle en effektiv kontroll och övervakning av Östersjön kunna byggas upp. Frågan om identifiering av fartyg med s.k. transpondrar tas upp i motionerna Fö57 (v), Fö801 (s) och Fö803 (kd) yrkande 1. I motion Fö57 (v) sägs bl.a. att åtgärder bör vidtas omgående för säker identifiering av fartyg och föreslår att Sverige inför krav på att endast fartyg med transponder får anlöpa svensk hamn. I motion Fö801 (s) anförs bl.a. att teknik finns för att införa ett transpondersystem för alla fartyg som trafikerar Östersjön. Det är enligt motionärerna hög tid för sjöfarten att anpassa sig till moderna tider med krav på att fartygen för deras egen och andras säkerhet skall vara identifierade. I motion Fö803 (kd) sägs bl.a. att det nu finns möjlighet att genom modern teknik förenkla och förbättra informationen om var olika fartyg befinner sig. I motionen föreslås att Sverige fortsätter att aktivt arbeta med att få till stånd en internationell överenskommelse om transpondrar på fartyg (yrkande 1). För att Sverige ska kunna vara pådrivande i detta arbete bör inom ramen för Östersjöprogrammet resurser avsättas för att bygga ut det svenska basnätet som ska ta emot signaler från fartygstrafiken (yrkande 2).
Utskottet Utskottet har behandlat frågor om transport av farligt gods, sjöräddningstjänst m.m. vid ett flertal tillfällen, senast under riksmötet 1993/94. Vad utskottet då anförde var bl.a. att frågan om Räddningsverkets samordningsuppgift när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och transporter av farligt gods var en av de viktigare frågor som alltjämt kvarstod som olöst eller obearbetad (bet. 1993/94:FöU1, s. 12). Utskottet anförde då, liksom vid ett senare tillfälle under samma riksmöte, att regeringen i den fortsatta beredningen uppmärksamt bör följa frågan och ta erforderliga initiativ (bet. 1993/93:FöU9, s. 102). Utskottet kan nu konstatera att regeringen tagit initiativ till tre utredningar som berör kemikalieolyckor, transporter av farligt gods m.m. Utredningen som tillsatts av Kommunikationsdepartementet i oktober 1996 (dir. 1996:82) skall behandla frågan om ingripande mot oljeutsläpp till sjöss. Bl.a. skall en utvärdering av gällande regler för de ingripande som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss genomföras. En annan utredning som skall behandla frågan om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. har tillsatts av Försvarsdepartementet i december 1996 (dir. 1996:90). Denna utredning skall lägga fram förslag till lagstiftning med anledning av EU- direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser, där farliga ämnen ingår, och EU-direktivet om säkerhetsrådgivare vid transport av farligt gods. I utredningsuppdraget ingår även att undersöka om myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör ändras med syfte att uppnå en bättre samordning. Även behovet av klarläggande i lagstiftningen av ansvar och befogenheter vid miljöräddningsoperationer till sjöss skall övervägas av utredningen. Den tredje utredning som regeringen tillsatt skall behandla frågan om mål och medel för Statens räddningsverk (dir. 1996:114). Denna utredning skall, mot bakgrund av bl.a. de förändrade uppgifter som Räddningsverket fått samt den ökade kommunaliseringen, göra en översyn av myndighetens mål och medel. I utredningens uppdrag ingår även att utreda vilka av myndighetens verksamheter som bör ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret samt att belysa möjligheterna till effektiviseringar och rationaliseringar. Som framgått har riksdagen vid ett flertal tillfällen behandlat olika frågor om transport av farligt gods m.m. Regeringen har därvid uppmärksammats på förhållanden som, enligt riksdagens mening, inte varit tillfredsställande. Detta har i första hand gällt ansvarsförhållandena vid transport av farligt gods, men också åtgärder för ökad säkerhet vid transport av farligt gods till sjöss. Utskottet kan nu konstatera att dessa frågor alltjämt är föremål för beredning inom Regeringskansliet eller i andra former av utredningar. Det är enligt utskottets mening mycket angeläget att det pågående arbetet snarast leder fram till en lösning, så att åtgärder kan vidtas som löser ansvarsfrågan vid transport av farligt gods och därmed ökar säkerheten vid transport av farligt gods till sjöss. Mot bakgrund av vad utskottet nu uttalat bör regeringen i en särskild skrivelse till riksdagen lämna en samlad redovisning i ärendet. En sådan skrivelse bör avlämnas till riksdagen i så god tid att frågan kan behandlas av riksdagen före utgången av 1997/98 års riksmöte. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med anledning av vad som framförs i motion Fö59 (mp) yrkande 21 om myndighetsansvaret för transport av farligt gods har utskottet erfarit att utredningen om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. (dir. 1996:90) kommer att behandla denna fråga med förtur. En redovisning i frågan skall enligt direktiven redovisas av utredningen senast den 15 augusti 1996. Utskottet anser att resultatet av pågående utredningsarbete bör avvaktas innan utskottet kan ta ställning till yrkandet i motionen. Utskottet föreslår därför att motion Fö59 (mp) yrkande 21 inte bifalles av riksdagen. I samma motion yrkande 22 föreslås att räddningstjänstlagen ses över av en parlamentarisk utredning. Utskottet vill med anledning av yrkandet i motionen anföra att utredningen om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. har till uppgift att överväga behovet av klarläggande i lagstiftningen av ansvar och befogenheter vid miljöräddningsoperationer till sjöss. Vidare har Utredningen om mål och medel för Statens räddningsverk till uppgift att göra en översyn av myndighetens mål och medel. För att få underlag för att kunna bedöma behovet av en allmän översyn av räddningstjänstlagen anser utskottet att resultatet av dessa två utredningars arbete bör avvaktas. Utskottet föreslår därför att motion Fö59 (mp) yrkande 22 inte bifalles av riksdagen. Motion Fö59 (mp) tar också upp Rådet för räddningstjänst och föreslår att en utvärdering av rådet genomförs (yrkande 23). Rådet för räddningstjänsten har till uppgift att aktivt verka för samordning mellan ansvariga myndigheter och att tjäna som centralt samarbetsforum för beslutsfattare inom räddningstjänstens myndigheter. Rådet skall utgöra ett forum för utbyte av information mellan försvarsministern och företrädare för berörda myndigheter och organisationer om inträffade allvarliga olyckshändelser av större principiell betydelse och om vissa aktuella övergripande frågor inom räddningstjänsten. Olika experter tillkallas också för att lämna redovisningar till rådet. Utskottet bedömer att Rådet för räddningstjänsten är ett värdefullt forum för att bl.a. öka kunskaperna inom området allvarliga olyckshändelser m.m. och anser att en utvärdering därför inte är befogad. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att motion Fö59 (mp) yrkande 23 inte bifalles av riksdagen. Vad avser motionerna Fö703 (c) och Fö802 (c), som tar upp behovet av en ökad samordning och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i södra Östersjön respektive frågan om en multinationell övervakningscentral på Gotland, vill utskottet anföra följande. Inom Försvarsdepartementets och Kustbevakningens ansvarsområde ligger miljöräddningstjänst till sjöss liksom den allmänna havsövervakningen. Samordningen mellan verksamheterna inom kustbevakningen och marinen har, som utskottet erfarit, utvecklats väl och förutsättningar har skapats för att utnyttja de militära resurserna i civil miljöräddningstjänst till sjöss. Utskottet vill också med anledning av frågan om informationsinhämtning i södra Östersjön framhålla att Statens räddningsverk i regleringsbrev för år 1997 fått i uppdrag att göra en översyn av informationssystem för att tillgodose den civila havsövervakningens behov av underrättelser om sjöläget. När det gäller övervakning av Östersjön har Närings- och handelsdepartementet gett ett konsortium under ledning av Saab AB i uppdrag att genomföra en förstudie över ett övervakningssystem för Östersjön. Projektet spänner över flera politikområden - ekonomisk tillväxt och säkerhet i Östersjöregionen, illegal migration, miljöhot, olyckor till sjöss, m.m. - och innebär samarbete mellan länderna runt Östersjön. Uppdraget, som skall genomföras i nära dialog med de svenska myndigheter och organisationer som ansvarar för säkerheten på och övervakningen av Östersjön, skall slutredovisas den 31 maj 1997. Med anledning av vad utskottet nu anfört anser utskottet att de yrkanden som tas upp i motionerna Fö703 (c) och FÖ802 (c) uppmärksammats av regeringen och att åtgärder nu vidtagits i syfte att bl.a. förbättra sjöräddningssamarbetet, informationsinhämtningen och sjöövervakningen i Östersjön. Motionerna Fö703 (c) och Fö802 (c) bör därför inte bifallas av riksdagen. I motionerna Fö57 (v), Fö801 (s) och Fö803 (kd) behandlas frågan om identifiering av fartyg med s.k. transpondrar. Utskottet vill med anledning av yrkandena i motionerna anföra följande. Sverige verkar i FN:s internationella sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO) för att få till stånd en internationell överenskommelse om krav på transpondrar på fartyg. Sjöfartsverket, som ansvarar för dessa frågor, har enligt vad utskottet inhämtat, i mars i år träffat ett avtal med sin tyska motsvarighet om en försöksverksamhet med transpondrar. Avtalet berör två tyska och två svenska färjor i trafik mellan skånska sydkusten och Tyskland. Om cirka ett år skall man utvärdera försöket för att se om verksamheten eventuellt skall utvidgas. Arbetet med att få en internationell överenskommelse om transpondrar drivs, enligt vad utskottet erfarit från Sjöfartsverket, fortfarande med kraft från svensk sida i IMO. Vidare deltar Sjöfartsverket i projekt inom EU för att stödja det internationella standardiseringsarbetet i fråga om de tekniska kraven och för att utveckla användningsområdet för transpondrar. I Sverige finns ett samarbetsprojekt mellan Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Försvars- makten och Luftfartsverket vad gäller transpondrar. Syftet med detta projekt är att bygga upp ett referenssystem som kan visa nyttan av ett transpondersystem och därmed påskynda den internationella processen för att få till stånd ett internationellt avtal. Enligt vad utskottet erfarit har ett grundförslag - som även omfattar utbyggnaden av det svenska basnätet till att täcka hela den svenska kusten - tagits fram. Utskottet vill även i detta sammanhang erinra om den utredning som bl.a. skall göra en utvärdering av gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss (dir. 1996:82) och vars uppdrag bl.a. är att få fram regelsystem som kan effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp. Utskottet kan konstatera att frågan om identifiering av fartyg med s.k. transpondrar är en fråga som för närvarande diskuteras inom olika organ, såväl i Sverige som internationellt. Det arbete som Sverige driver i syfte att få till stånd en internationell överenskommelse om krav på transpondrar på fartyg är enligt utskottets mening ett mycket angeläget arbete. Detta gäller i synnerhet för den omfattande fartygstrafiken i framför allt Östersjön, men också i Öresund, Kattegatt och Skagerrak. Om det internationella samarbetet inte synes leda till resultat i närtid bör regeringen driva på möjligheterna till förbättringar i våra farvatten, t.ex. inom Östersjösamarbetet och den nordiska samarbetsramen. Utskottet anser det också viktigt att det finns regler som effektiviserar det rättsliga beivrandet vid nedsmutsning av haven i form av oljeutsläpp m.m. och välkomnar därför det utredningsarbete som pågår inom området. Utskottet vill också erinra om det tillkännagivande som utskottet gjort i frågan när det gäller åtgärder för att redovisa arbetet med säkerheten vid transport av farligt gods till sjöss. Med det anförda finner utskottet inte anledning att föregripa denna redovisning från regeringen. Motionerna Fö57 (v), Fö801 (s) och Fö803 (kd) yrkandena 1 och 2 bör därför inte bifallas av riksdagen.
Säkerhet i samhällsviktiga datasystem Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 90-92) har anfört om säkerhet i samhällsviktiga datasystem. Utskottet behandlar också motion Fö59 (mp) yrkande 24.
Regeringen Regeringen anser, mot bakgrund av en av Överstyrelsen för civil beredskap genomförd utredning inom området för säkerhet i samhällsviktiga datasystem, att arbetet för att öka säkerheten inom området måste intensifieras och ske på stor bredd och med ett brett spektrum av åtgärder. En grundläggande ambition måste vara att tålmodigt och långsiktigt öka medvetenheten och kunskapen hos ansvariga. Utbildning och information blir därför de viktigaste handlingsvägarna. Regeringen avser också att ge Överstyrelsen ytterligare uppdrag att utveckla förslag rörande förutsättningarna för komponentförsörjning och att utforma ett system för certifiering, som gör det möjligt att värdera hur väl ett åtagande om funktionsförmåga är uppfyllt. I regeringens proposition (prop. 1995/96:125) Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik förklarade regeringen att den avsåg att tillsätta en gemensam civil och militär arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom IT-området. I ett yttrande till trafik- utskottet (yttr. 1995/96:FöU4y) anförde försvarsutskottet att den i propositionen föreslagna arbetsgruppen var otillräcklig. Försvarsutskottet uttalade att regeringen borde organisera ett mer samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågor och ansåg att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet där regeringen preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i det nationella handlingsprogrammet och hur säkerhetsarbetet bör organiseras. Trafikutskottet, som delade försvarsutskottets uppfattning, hemställde att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad försvarsutskottet anfört i frågan (bet. 1995/96:TU19, rskr. 282). Regeringen framhåller att inom området informationskrigföring, som omfattar betydligt mer än bara IT-säkerhetsfrågor, finns det ett stort behov av att samla, organisera och sprida kunskap för att på sikt kunna utveckla en strategi. Inom detta område är hittills mycket litet gjort. Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring, sprida kunskap om detta samt lämna förslag till hur ansvar inom området skall preciseras och hur riktlinjerna för en strategi bör se ut. Denna arbetsgrupps medlemmar bör ha kunskaper om bl.a. säkerhetspolitik, kriminalitet, samhällets IT-strukturer, underrättelsetjänst, teknik och psykologisk krigföring. Regeringen avser också att uppdra åt berörda myndigheter att studera möjligheterna till aktiva åtgärder inom informationskrigföring. Inom forskningsområdet om nya hot och risker avser regeringen, som framgått, inrätta en särskild arbetsgrupp i syfte att bl.a åstadkomma en förbättrad samverkan inom området. Informationskrigföring faller väl inom ramen för detta, anser regeringen.
Motionen Miljöpartiet de gröna anser bl.a. i sin partimotion Fö59 (mp) att regeringen borde ha lyft in lednings- och informationskrigföring i arbetet med proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, eftersom detta i hög grad borde påverka totalförsvarets utformning och organisation. Motionärerna kräver en säkerhetsstrategi inom IT-området och en offensivare ledning av säkerhetssamarbetet än för närvarande (yrkande 24).
Utskottet Utskottet har, som framgått, i yttrande till trafikutskottet (yttr. 1995/96:FöU4y) framhållit att regeringen borde organisera ett mer samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågor och återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet där regeringen preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i det nationella handlingsprogrammet och hur säkerhetsarbetet bör organiseras. Utskottet återkom till frågan i den andra etappen av försvarsbeslutet (prop. 1996/97:4, bet. Föu1, rskr. 109-112) och påpekade nödvändigheten av ett helhetsgrepp i frågan, där IT-säkerheten utgör en del. Ett aktivt och tydligt ansvarstagande från regeringen ansågs ha avgörande betydelse för det fortsatta arbetet. Utskottet kan nu konstatera att regeringen initierat åtgärder inom området. En åtgärd är att regeringen skall tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring och lämna förslag till hur ansvar inom området skall preciseras och hur riktlinjerna för en strategi bör se ut. En annan åtgärd är att uppdra åt berörda myndigheter att studera möjligheterna till aktiva åtgärder inom informationskrigföring. En tredje åtgärd är att ge Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att bl.a. utforma ett system för certifiering, som gör det möjligt att värdera hur väl ett åtagande om funktionsförmågan är uppfyllt. Utskottet har erfarit att regeringen den 19 december 1996 tillsatt den i propositionen aviserade arbetsgruppen som bl.a. skall följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföringen och hur riktlinjerna för en strategi bör se ut. Vidare har uppdrag lämnats i 1997 års regleringsbrev till Försvarshögskolan och Styrelsen för psykologiskt försvar att tillsammans och i samråd med Försvarsmakten och Försvarets forskningsanstalt studera möjligheterna till aktiva åtgärder inom informationskrigföring. Studierna skall bl.a. omfatta utvecklingen i andra länder och aktiva åtgärder som Sverige rent tekniskt skall kunna utveckla och implementera. Studierna skall redovisas senast den 30 augusti 1997. Beträffande uppdraget till Överstyrelsen för civil beredskap bereds denna fråga för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet anser det angeläget att regeringens pågående arbete inom området nu leder fram till en utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet i enlighet med vad utskottet tidigare efterfrågat. Härvid vill utskottet särskilt framhålla betydelsen av att frågan om ett mer samlat och samordnat ansvar för IT- säkerhetsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört utgår utskottet från att yrkandet i motion Fö59 (mp) om en säkerhetsstrategi inom IT-området och en offensivare ledning av säkerhetssamarbetet (yrkande 24) kommer att bli behandlad inom ramen för de åtgärder som regeringen nu vidtagit på området. Utskottet föreslår därför att motion Fö59 (mp) yrkande 24 inte bifalles av riksdagen.
Informationskrigföring Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 93-94) har anfört om informationskrigföring.
Regeringen Regeringen lämnar här en allmän redogörelse för begreppet informationskrigföring och pekar bl.a. på att de samhälleliga strukturomvandlingar som IT-utvecklingen innebär kan komma att förändra förutsättningarna för Sveriges nationella säkerhet på ännu mer genomgripande sätt. Nätverk för tele- och datakommunikation förändrar förutsättningarna för produktion, handel och distribution av alla varor och tjänster. Bl.a. gäller detta materiel för hela totalförsvaret liksom vitala försörjningssystem som betalningsväsen, elektricitet och livsmedel samt inte minst myndighetsinformation och nyhetsförmedling. Vidare framhåller regeringen bl.a. att arbetet med att uppnå och vidmakthålla en hög grad av säkerhet inom detta område måste bedrivas över traditionella sektorsgränser och i ett internationellt perspektiv. Påverkan kan ske på traditionellt sätt genom regleringar, där dock formerna kontinuerligt behöver följas upp och anpassas till utvecklingen. Väl så viktiga påverkans- möjligheter, menar regeringen, ligger i kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning. För alla påverkansmöjligheter är det av stor vikt att forskning och studier bedrivs i former som möjliggör att framväxande möjligheter och hot kan identifieras och analyseras utan låsningar till etablerade ansvarsuppdelningar.
Utskottet Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om informationskrigföring. Utskottet har härvid inget att erinra mot det som anförs, men vill bara ännu en gång understryka betydelsen av att det pågående arbetet med IT-frågorna inom Regeringskansliet leder fram till en utvecklad strategi på IT- säkerhetsområdet och en lösning på ansvarsfrågan.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:11 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö59 yrkandena 11 och 12 och 1996/97:Fö60 godkänner vad regeringen föreslagit om åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred, res. 1 (mp) res. 2 (kd)
2. beträffande hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 10 och 1996/97:Fö59 yrkandena 1-4 och 6-9, res. 3 (mp) 3. beträffande säkerhetskrav i samhällsplaneringen att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö23 yrkande 19, 4. beträffande forskning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö59 yrkandena 17-20 och 1996/97:Fö705, res. 4 (mp) 5. beträffande nedfall av radioaktiva ämnen att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkandena 14 och 15, res. 5 (mp) 6. beträffande översvämningar och dammbrott att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö58, 7. beträffande massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkande 13, res. 6 (fp, v, mp) 8. beträffande kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fö57, 1996/97:Fö59 yrkandena 21-23, 1996/97:Fö703, 1996/97:Fö801, 1996/97:Fö802 och 1996/97:Fö803 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 9. beträffande säkerhet i samhällsviktiga datasystem att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkande 24.
Stockholm den 22 april 1997
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Jörgen Persson (s), Ulf Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Reservationer
1. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1) Annika Nordgren (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?I propositionen om? och på s. 9 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Innan investeringar genomförs i olika strukturer måste en granskning göras ur ett sårbarhetsperspektiv. De åtgärder för att minska sårbarheten och miljöpåverkan som man kan göra redan på planerings- och genomförandestadiet av olika projekt blir framför allt bättre, men också billigare ekonomiskt. Ett aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om sårbarheten i samhället och vad man kan göra åt det är enligt utskottets mening en viktig del i arbetet med att på lång sikt öka samhällets robusthet och minska sårbarheten. En ökad medvetenhet och kunskap leder till attitydförändring som i sin tur gör att människor tar ansvar för utvecklingen. Utskottet föreslår med det anförda att motion Fö59 (mp) yrkande 12 bifalls av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkande 12, med anledning av proposition 1996/97:11 och motion 1996/97:59 yrkande 11 samt med avslag på motion 1996/97:Fö60 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1) Åke Carnerö (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?I propositionen om? och på s. 9 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Sårbarheten i ett modernt samhälle som Sverige är stor. Att förebygga och hantera de svåra påfrestningar som Hot- och riskutredningen presenterat ställer stora krav på samhällets inneboende styrka, stabilitet och flexibilitet. Ju stabilare beredskapen är i det fredstida samhället, desto bättre blir möjligheterna att också klara påfrestningarna i hela hotskalan fred - kris - krig. Om säkerhetsmedvetandet ökar bland medborgarna läggs en god grund för ett säkrare samhälle. Att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastruktursystem kan få stor betydelse för konsekvenserna av det inträffade. Enligt utskottets mening bör därför olika vägar prövas för att förbättra medvetenheten inför svåra påfrestningar på samhället hos befolkningen. Detta skulle även öka förståelsen för det civila försvarets betydelse i ofredstider. Kunskapsnivån när det gäller dessa frågor är otillräcklig i vårt samhälle. Utskottet vill därför framhålla att det är angeläget att förbättra den enskilda människans möjligheter att förebygga olyckor och att agera rätt vid olyckor, katastrofer och svåra påfrestningar. En anledning till den låga beredskapen inför en del risker och hot kan vara att människor inte tror att det kommer att inträffa något. Det kan leda till att många är obenägna att vidta förebyggande åtgärder eller på andra sätt förbereda sig inför de risker som förekommer. För att åstadkomma ett samlat grepp i arbetet med att stärka den enskildes säkerhetsmedvetande och förmåga att handla i olika nödsituationer bör enligt utskottets mening regeringen tillsätta en vardagens Hot- och riskutredning som får bilda utgångspunkt för informationsspridning om de påfrestningar som det fredstida samhället kan utsättas för. Utskottet vill slutligen framhålla att skolan och frivilligorganisationerna har en viktig roll när det gäller utbildning och information i de frågor som utskottet nu behandlat. Med det anförda anser utskottet att motion Fö60 (kd) bifalls av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö60, med anledning av proposition 1996/97:11 och med avslag på motion 1996/97:Fö59 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 2) Annika Nordgren (mp) anser dels att utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet ställer? och på s. 15 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Det säkerhetspolitiska begreppet har vidgats från att omfatta enbart traditionella militära hot till att omfatta även andra hot som t.ex. sårbarhet i samhället, resursutarmning, miljöförstöring, ekonomisk fattigdom och sociala klyftor. Det vidgade säkerhetspolitiska begreppet innehåller således faktorer som redan i fredstid skapar instabilitet i samhället, och som är en grogrund för konflikter såväl inom som mellan stater. Utskottet anser att det är dags att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden så att de beslut som fattas på olika nivåer medför ansvarstagande för att investeringar som görs inte ökar sårbarheten, förstärker klyftorna eller på annat sätt i realiteten ökar hoten och minskar flexibiliteten i ett levande och dynamiskt samhälle. Komplicerade system är mer än summan av delarna. Strukturen, komplexiteten och organisationen är själva bärare av egenskaper. De sammansatta systemen bildar det postindustriella samhället. Utskottet anser att sårbarhet är ett symtom på fundamentala problem i samhällsutvecklingen. Det är ett faktum att vi i dagens samhälle inte har nått längre än till att sätta plåster på själva symtomen. Sårbarhetsbegreppet är på ett mycket grundläggande plan kopplat till begreppen risk och risktagande. Samhällets sårbarhet har oftast ökat genom att vi underlåtit att analysera konsekvenserna av olika verksamheter. Vi har helt enkelt tagit okalkylerade risker. Den kanske viktigaste insikten för att förstå samhällets sårbarhetsproblem är att inse kopplingen mellan centralism och storskaliga system å ena sidan och sårbarhet å den andra. Detta är en koppling som allmänt erkänns i ord, men de flesta beslut och samhällsutvecklingen i allmänhet går i rakt motsatt riktning. Det saknas i dag effektiva instrument för att kontinuerligt belysa det sårbarhetsproblem som växer i takt med samhällets centralisering. Sårbarhetsfrågorna kommer upp i dagen - som i detta sammanhang - i ett skede då vi endast kan konstatera faktum. Enligt utskottets mening är de viktigaste stegen som skall tas för ett robust och ekologiskt hållbart samhälle bl.a. decentralisering för minskad sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring genom skärpt lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos befolkning och beslutsfattare. I försvarsberedningens rapport (Ds 1995:51) Totalförsvarets utveckling och förnyelse finns en central mening. Beredningen skriver: ?Efter bedömningen av den samlade bilden av militära och icke-militära hot, skall totalförsvarets närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för säkerhet på andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Därvid måste också en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila försvaret som inom respektive del.? Utskottet anser att det är självklart att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Detta är viktigt inför nästa försvarsbeslut, inte minst med tanke på sårbarheten i samhället. Utskottet föreslår med det anförda att riksdagen bifaller motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och Fö59 (mp) yrkandena 1-4 och 6 - 9. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 10 och 1996/97:Fö59 yrkandena 1-4 och 6-9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Forskning (mom. 4) Annika Nordgren (mp) anser dels att utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Regeringen aviserar? och på s. 21 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Försvarets forskningsanstalt skall enligt regeringen ges i uppgift att inrätta ett s.k. nätverk för samordning på forskarnivå. Ett ramprogram för forskning och utveckling inom riskanalysområdet skall utvecklas. Kärnkraftsinspektionen har i ett remissvar till regeringen ansett att kärnenergisektorn inte bör inordnas i ett sådant ramprogram, då det redan finns nationella och internationella samverkansformer. Utskottet anser emellertid att Kärnkraftsinspektionen bör vara med i detta nätverk, inte minst med tanke på att Försvarsberedningen i rapporten (Ds 1996:51) Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik konstaterade följande: ?Andra riskmoment med potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor och miljö ryms i bland annat olyckor i och attentat mot kemiska industrier eller kärnkraftverk.? Utskottet anser därför att motion Fö59 (mp) yrkande 20 bör bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande forskning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkande 20, med anledning av motion 1996/97:59 yrkandena 17-19 och med avslag på motion 1996/97:Fö705 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Nedfall av radioaktiva ämnen (mom. 5) Annika Nordgren (mp) anser dels att utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet noterar? och på s. 24 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Försvarsberedningen har i rapporten (Ds 1996:51) Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik skrivit att ?Andra riskmoment med potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor och miljö ryms i bland annat olyckor i och attentat mot kemiska industrier eller kärnkraftsverk.? Försvarsberedningen har också i rapporten pekat ut drift och förekomst av kärnkraftverk som ett säkerhetspolitiskt hot, både med tanke på miljö och sårbarhet. Radioaktivt material sprids snabbt med vindar och vatten i naturen och förblir i ekosystemen under mycket lång tid. Celler i människa, djur och växter är anpassade till de livsförutsättningar som funnits i årmiljoner. När förändringar sker snabbt skadas våra celler, vilket i sin tur innebär att våra möjligheter att överleva på planeten minskar. Försvarsberedningen konstaterade vidare i rapporten att ?På Nordkalotten finns sannolikt världens största ansamling av kärnvapen, uttjänta kärnkraftsreaktorer och annat nukleärt avfall tillsammans med stora lager av kärnvapenmateriel som sammantaget utgör en betydande miljörisk, inte bara regionalt utan även globalt.? Vidare anför försvarsberedningen att ?De potentiella miljöproblemen i vårt närområde till följd av förekomsten av och bristande kontroll över avfall från kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är mycket stora.? Utskottet anser att propositionens begrepp ?nedfall av radioaktiva ämnen? bör ändras till ?spridning av radioaktiva ämnen?, för att tydliggöra att det inte bara är risk för radioaktiva utsläpp i luft (som i sin tur påverkar vatten och land), utan också för spridning bl.a. på grund av kärnavfall som ligger och läcker till hav och land i vårt närområde. Utskottet anser att kärnkraftindustrin själv, som alla andra, skall betala sina beredskapskostnader. Kostnaderna för bl.a. strålningsmätning och utrustning skall därför inte belasta Räddningsverket, utan kärnkraftindustrin. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör motion Fö59 (mp) yrkandena 14 och 15 bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande nedfall av radioaktiva ämnen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige (mom. 7) Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anser dels att utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?I motsats? och på s. 30 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Enligt regeringen är det nödvändigt att närmare precisera vilka slag av svåra påfrestningar i fred, som det skall finnas en särskilt hög beredskap mot, ange vilken ambition som bör gälla för denna beredskap samt tillförsäkra att en sådan beredskap kan uppnås och upprätthållas. De svåra påfrestningar som regeringen anser att det bör finnas en särskilt god beredskap mot är: - nedfall av radioaktiva ämnen, - svåra störningar i viktiga infrastruktursystem (elförsörjning, telekommunikationer, hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning, radio och TV samt försörjning med vatten), - översvämningar och dammbrott, - massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige, - allvarlig smitta, - terrorism, - kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. och - säkerhet i samhällsviktiga datasystem. Det handlar här om svåra påfrestningar i fred, påfrestningar som genomgående innebär en fara för liv och säkerhet för landets invånare. Detta kan däremot inte anses vara fallet vid massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige i fred, om det inte täcks in av samhällets beredskap vid övriga omnämnda påfrestningar som t.ex. allvarlig smitta. Massflykt har sedan slutet av 1980-talet utgjort ett av de skräckscenarier som förknippades med kommunismens sammanbrott i Östeuropa och f.d. Sovjetunionen. Det ingick i arsenalen av mer eller mindre trovärdiga argument för en generellt mer restriktiv flyktingpolitik, vars innehåll skulle göra det svårare för flyktingar att nå fram till Västeuropas gränser. Enligt utskottets uppfattning bör därför massflykt inte generellt betraktas som en svår påfrestning, som det bör finnas ?en särskilt god beredskap mot?. En katastrofsituation av något slag i vår närhet, som skulle få till följd att människor sökte skydd eller asyl i Sverige, skulle naturligtvis innebära en påfrestning för de myndigheter som primärt har att handskas med situationen men inte ett hot mot eller en risk för samhället. I detta fall delar vi regeringens uppfattning att det bör vara kommunerna som svarar för den omsorg som behövs i rådande situation. Med det anförda anser utskottet att motion Fö59 (mp) yrkande 13 bör bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
Forskning (mom. 4) Annika Nordgren (mp) anför: Regeringen har inrättat en särskild arbetsgrupp för samverkan kring forskning angående nya hot och risker. Denna arbetsgrupp skall vara ett forum för diskussion och vägledning. Syftet skall vara att initiera gemensamma forskningssatsningar samt åstadkomma förbättrad samverkan inom forskning om nya hot och risker. Jag anser att idén om en arbetsgrupp för samverkan kring forskning om nya hot och risker är bra, men uppdraget liksom problemet är enligt min mening inte tillräckligt preciserat. Regeringen lämnar i propositionen frågan öppen om vilka kriterier som skall avgöra om en viss företeelse är en risk eller ett hot, en fråga som arbetsgruppen bör analysera och värdera. Enligt min mening bör arbetsgruppen, genom de utvecklingstendenser som sker bl.a. på miljöområdet, utgå från hot och risker i ett globalt perspektiv för att successivt snäva in till att behandla hot och risker som primärt är potentiella eller reella i Sverige. Inga områden skall undantas från analys, varje försök till att inom något ansvarsområde negligera eller undanhålla risker skall motarbetas av arbetsgruppen. Enligt min mening bör Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier knytas till arbetsgruppen. Regeringen anför i propositionen att det är angeläget att forskningsverksamhet som syftar till en ökad säkerhet och ett bättre skydd inför fredstida hot och risker ökar och att resultatet av sådan forskning kan nyttiggöras. Här vill jag betona vikten av det förebyggande arbetet. Verksamheten får inte koncentreras till att handla om skydd för de hot som dyker upp, utan mer att föregripa hot och risker genom att lägga tyngdpunkten på insatser för att motverka att hoten uppstår. Jag anser mot bakgrund av detta att arbetsgruppen skall arbeta med att utveckla frågan om konsekvensanalyser vid olika beslut som tas och som påverkar sårbarheten både på kort och på lång sikt.
Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. (mom. 8) Annika Nordgren (mp) anför: Regeringen anför i propositionen att man anser att frågan om myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör beredas ytterligare. Denna uppfattning delar inte jag. Frågan har stötts och blötts så länge att det nu är dags att sätta ned foten och ge myndighetsansvaret till Räddningsverket. Frågan utreds dock för närvarande och myndighetsansvaret skall behandlas med förtur. Utskottet skriver i betänkandet att regeringen, i en särskild skrivelse till riksdagen, bör lämna en samlad redovisning i ärendet. Regeringen anför i propositionen att modifieringar i räddningstjänstlagen som föreslås i översynen av inriktningen av det svenska marina oljeskyddet skall övervägas. Jag anser att riksdagen nu skall slå fast att räddningslagen bör ses över av en parlamentarisk utredning. Detta vill dock utskottet avvakta med tills resultatet av två pågående utredningar är klart (utredningen om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. samt utredningen om mål och medel för Statens räddningsverk). Jag ämnar återkomma i frågan när dessa utredningar är presenterade.
Säkerhet i samhällsviktiga samhällssystem (mom. 9) Annika Nordgren (mp) anför: När riksdagen tidigare behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Jag konstaterar att en sådan strategi saknas. Varken regeringens proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse eller proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred bär spår av riksdagens beslut. Regeringen anmälde i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse att den ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring. Det framstår som att det skulle vara en grupp som enbart sysslar med dessa frågor. Men i proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred skriver regeringen att informationskrigföring faller väl inom ramen för det som arbetsgruppen för samverkan kring forskning angående nya hot och risker skall göra. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att riksdagen ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Riksdagen efterlyste en samlad strategi och en mer samlad och samordnad ledning av IT-säkerhetsfrågorna. Enligt min mening är inte tillsättandet av en arbetsgrupp en samlad strategi.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................4 Ärendets beredning i utskottet 4 Svåra påfrestningar på samhället i fred 4 Att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred 9 Mål- och resultatstyrning 15 Säkerhetskrav i samhällsplaneringen 15 Informationsfrågor 18 Forskning 19 Vissa slag av svåra påfrestningar 22 Nedfall av radioaktiva ämnen 22 Svåra störningar i viktiga infrastruktursystem 24 Översvämningar och dammbrott 26 Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige 28 Allvarlig smitta 30 Terrorism 30 Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. 31 Säkerhet i samhällsviktiga datasystem 38 Informationskrigföring 40 Hemställan 40 Reservationer........................................42 1. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1) 42 2. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1) 42 3. Hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 2) 43 4. Forskning (mom. 4) 44 5. Nedfall av radioaktiva ämnen (mom. 5) 45 6. Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige (mom. 7) 46 Särskilda yttranden..................................47 Forskning (mom. 4) 47 Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. (mom. 8) 47 Säkerhet i samhällsviktiga samhällssystem (mom. 9) 48