Behandlingen av långtidsdömda, m.m.
Betänkande 1997/98:JuU19
Justitieutskottets betänkande
1997/98:JUU19
Behandlingen av långtidsdömda, m.m.
Innehåll
1997/98 JuU19
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen jämte motioner. Regeringens förslag innebär bl.a. att det för vissa långtidsdömda skall fattas ett särskilt beslut som i varje enskilt fall anger de särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten. Förslaget innebär att det också för långtidsdömda skall göras en individuell bedömning innan beslut fattas om t.ex. anstaltsplacering och permission; för närvarande utgår reglerna i princip endast från fängelsestraffets längd. Vidare föreslås bl.a. en särskild regel om anstaltsplaceringen av kvinnor, att användningen av vaktbolag inom kriminalvården regleras samt en ändring avseende kriminalvårdens skyldighet att underrätta målsäganden om bl.a. permissioner. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. Utskottet behandlar vidare ett antal motioner som rör kriminalvården och som väckts under den allmänna motionstiden åren 1996 och 1997. Yrkandena avser bl.a. psykiskt störda lagöverträdare, barn med föräldrar i anstalt och bekämpningen av narkotikan i anstalterna. Med anledning av två motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen bör påskynda det arbete som gäller bekämpningen av narkotika i anstalterna. I övrigt avstyrker utskottet motionsyrkandena. Till betänkandet har fogats 19 reservationer från samtliga partier utom Socialdemokraterna och Folkpartiet.
Propositionen
I proposition 1997/98:95 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i brottsbalken, 2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 3. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., 4. lag om ändring i polislagen (1984:387). Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1997/98:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag om verkställighet av fängelsestraff i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en försöksverksamhet om intensivövervakning med elektronisk kontroll vid permissioner och frigångar i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar av kriminalvårdens underrättelseskyldighet till brottsoffer i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om drogfria anstalter som förutsättning för meningsfullt utnyttjande av verkställighetstiden. 1997/98:Ju39 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta kontakten mellan de intagna och deras barn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till permission, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalvårdens insatser för att stödja familjen. 1997/98:Ju40 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys innan man ger möjlighet att använda vaktbolag inom kriminalvården. 1997/98:Ju41 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning enligt vad som anförts i motionen om en ny verkställighetslag, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som anförts i motionen om vård i stället för fängelse för de psykiskt sjuka, 3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 8 a § KvaL som anförts i motionen, 4. att riksdagen avslår förslaget till ändring i lagen (1976:37) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996 1996/97:Ju501 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de intagnas rätt att bruka persondatorer under fängelsevistelsen. 1996/97:Ju509 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sommaraktiviteter på kriminalvårdsanstalt. 1996/97:Ju510 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permissionsregler för öppenplacerade och intagna i kriminalvården. 1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas även när det gäller barn vars förälder vistas på anstalt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa anstalterna efter barns och föräldrars behov av umgänge, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fängelserna för både barns och föräldrars väl görs helt drogfria, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk expertis bör finnas tillgänglig på anstalter där barn vistas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid anstaltsplacering hänsyn tas till hur viktigt det är att vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren, arbetskamraterna och andra resurspersoner. 1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strikta permissionsregler, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda. 1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektronisk fotboja vid permissioner och i ett s.k. back-door- system. 1996/97:Ju922 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de långtidsdömdas förhållanden i fängelse samt om avskaffande av 7 § tredje stycket KvaL, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnornas situation inom anstalts- och frivården. 1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att ge brottsoffer "varningar" när gärningsmännen friges bör utökas till att omfatta frigivning även från sluten psykiatrisk vård samt vid permissioner från sådan vård.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:Ju502 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra det möjligt att under tiden intill dess domen vinner laga kraft bedriva vård även hos de statliga undersökningsenheterna. 1997/98:Ju503 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betalningsansvaret för behandling i anslutning till villkorlig frigivning. 1997/98:Ju506 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas även när det gäller barn vars förälder vistas på anstalt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa anstalterna efter barns och föräldrars behov av umgänge, 3. att riksdagen, vid ett eventuellt bifall av yrkande 2, hos regeringen begär förslag till finansiering av ombyggnad av anstalter att presenteras i samband med vårbudgeten 1998, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fängelserna för både barns och föräldrars väl görs helt drogfria, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk expertis bör finnas tillgänglig på anstalter där barn vistas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid anstaltsplacering hänsyn tas till hur viktigt det är att vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren, arbetskamraterna och andra resurspersoner, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att förutsättningar för en normal livssituation kan skapas. 1997/98:Ju510 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutanderätten för behandling enligt 34 § lagen om kriminalvård i anstalt. 1997/98:Ju513 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utländska medborgare som begått brott i Sverige skall utvisas för att avtjäna sina straff i hemlandet. 1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 21. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att manliga och kvinnliga fängelsedömda skall avtjäna fängelsestraff åtskilda i enlighet med vad som anförts i motionen, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strikta permissionsregler, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda. 1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktiv användning av permissioner i kriminalvården, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fotboja i ett s.k. back-door-system. 1997/98:Ju929 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frivården bör utveckla behandling och påföljder anpassade till kvinnor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklande av kvinnors rehabilitering, 10. att riksdagen beslutar upphäva 7 § tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 11. att riksdagen - vid avslag på yrkande 10 - begär att regeringen återkommer med förslag om individuell prövning enligt vad i motionen anförts, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret för vård utanför anstalt. 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att ge brottsoffer "varningar" när gärningsmännen friges bör utökas till att omfatta frigivning även från sluten psykiatrisk vård samt vid permissioner från sådan vård. 1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontakt mellan kvinnor och barn inom kriminalvården.
Utskottet
Ärendet År 1992 tillkallades en kommitté med uppdrag att göra en utvärdering av kriminalvården i anstalt efter 1974 års kriminalvårdsreform. Kommittén - som antog namnet Fängelseutredningen - har överlämnat två betänkanden, Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76) samt Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5). Betänkandena har remissbehandlats. Resultatet av Fängelseutredningens arbete har till viss del redan behandlats i olika lagstiftningsärenden. Sammanfattningsvis rör det sig om anstaltsindelningen, regler för placering av intagna i allmänhet, brevgranskning, besök, kroppsvisitation, kroppsbesiktning och om godkännande av vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård för anhållna, häktade och intagna inom kriminalvården. I det nu aktuella ärendet tar regeringen slutlig ställning till Fängelseutredningens förslag. Vidare tar regeringen upp olika frågor som varit föremål för granskning m.m. hos Justitiekanslern och Justitieombudsmannen. Slutligen tar regeringen upp en fråga om en mindre ändring i brottsbalken. Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet över samtliga förslag, utom det sistnämnda. Utskottet behandlar i detta ärende förutom det ovan nämnda regeringsförslaget jämte motioner även ett antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden åren 1996 och 1997.
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) i syfte att förbättra förutsättningarna för bedömningen i det enskilda fallet av frågor som rör säkerheten kring en långtidsdömd intagens anstaltsplacering och hans möjligheter till permissioner och andra vistelser utanför anstalten. Den formella klassificeringen av vissa långtidsdömda enligt 7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts av ett individualiserat beslut om de särskilda villkor för placering i anstalt och vistelser utanför anstalt som skall gälla för verkställigheten. Särskilda villkor skall beslutas för den som avtjänar lägst fyra års fängelse eller, om det finns särskilda skäl, har dömts till minst två års fängelse. Avsikten är att åstadkomma ett system med bibehållen säkerhet mot misskötsamhet och rymningar och samtidigt få till stånd en reglering för alla långtidsdömda, som är rättvis och enhetlig. Vidare föreslås ändringar i KvaL om placeringen av unga intagna. Syftet är att tydliggöra att reglerna står i överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Förslaget innebär också att det införs en särskild bestämmelse i KvaL om anstaltsplaceringen av kvinnor. Av den framgår att kvinnor normalt skall placeras på anstalter eller avdelningar avsedda för enbart kvinnor. En kvinna skall dessutom inte utan eget medgivande kunna placeras i en anstalt där även män placeras. I propositionen tas även upp frågor som gäller sysselsättning och annan verksamhet under anstaltsvistelsen samt permissioner och andra vistelser utanför anstalten. De nu angivna förslagen grundar sig på Fängelseutredningens arbete. I propositionen föreslås också att det införs lagstöd för kriminalvårdens och polisens användning av privata vaktbolag för vissa bevakningsuppgifter. Det föreslås vidare att omfattningen av kriminalvårdens skyldighet att underrätta målsäganden anpassas till sådana fall där underrättelsen fyller ett verkligt behov. Detta gäller när intagna som har gjort sig skyldiga till brott mot liv, hälsa, frihet eller frid friges eller vistas utanför anstalten. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. I propositionen föreslås också en smärre ändring i brottsbalken som innebär att regeringen skall få möjlighet att uppdra åt någon annan myndighet att förordna ordförande och vice ordförande i övervakningsnämnderna. Den ändringen föreslås träda i kraft den 1 september 1998.
Behovet av en ny lag om verkställighet I propositionen överväger regeringen frågan om målen för kriminalvården i anstalt behöver ändras. I 4 § KvaL anges målet med kriminalvården i anstalt. Den skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas (rehabilitering) och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas (omvårdnad). I den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd åsidosätts bör verksamheten redan från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Dessa mål bör enligt regeringen inte ändras. Vidare framhåller regeringen att de senaste årens utveckling inom kriminalpolitiken inte inneburit eller varit avsedd att innebära någon förändring av den s.k. behandlingstankens betydelse på verkställighetsplanet. Regeringen påpekar dock att detta inte innebär att domstolens påföljdsbestämning skall kunna åsidosättas genom att verkställigheten blir väsentligen mindre ingripande för den intagne genom omfattande möjligheter till vistelse utanför anstalten redan i inledningsskedet av ett längre fängelsestraff. Enligt regeringens bedömning finns det sammanfattningsvis inte skäl att avvika från eller komplettera de huvudprinciper som de nuvarande bestämmelserna i KvaL bygger på. För närvarande bör inte heller något förslag om en ny verkställighetslag läggas fram. Frågan om en ny verkställighetslag tas upp i två motioner. I motion Ju38 (m) begärs sålunda att Fängelseutredningens förslag till fängelselag skall läggas till grund för lagstiftning. I motion Ju41 (v) begärs en utredning av behovet av en ny lag. Utskottet anser i likhet med regeringen att kriminalvården även fortsättningsvis bör bygga på principerna om rehabilitering, omvårdnad och samhällsskydd. Såvitt gäller behovet av en ny verkställighetslag konstaterar utskottet att det i och för sig finns en del omständigheter som talar för en ny lag om verkställighet av fängelsestraff. Här tänker utskottet bl.a. på de förändringar som skett när det gäller verkställighetsinnehållet. En ny lag kräver dock en mer genomgripande redaktionell översyn av bestämmelserna i KvaL. Vidare har kriminalvårdens verksamhet efter det att Fängelseutredningens arbete avslutades genomgått en hel del förändringar såväl organisatoriskt som vad gäller den närmare utformningen av verkställighetens innehåll, och det är utskottets uppfattning att det därför krävs ytterligare överväganden i frågan. Några mer påtagliga tillämpningsproblem har inte heller visat sig. Utskottet delar alltså regeringens uppfattning att det för närvarande inte bör läggas fram förslag om en ny lag om verkställighet. Utskottet är inte heller berett att förorda att ett ytterligare utredningsarbete sätts i gång. Utskottet avstyrker motionerna Ju38 och Ju41 i nu aktuella delar.
Särbehandling av långtidsdömda I 7 § tredje stycket KvaL finns bestämmelser om särbehandling av vissa långtidsdömda. Bestämmelsen innebär i huvudsak att den som dömts till fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika skall placeras i en sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet som är av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats. Placeringen skall företrädesvis ske i en sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose kraven på hög säkerhet. Särbehandlingen av nyss angivna intagna innebär också att en sådan intagen inte får beviljas annan permission än s.k. särskild permission. Härtill kommer att permission endast får beviljas om synnerliga skäl föreligger. Permissionen skall dessutom alltid vara bevakad. Det råder vidare förbud mot att bevilja frigång enligt 11 § KvaL, fritidsvistelse utanför anstalt enligt 14 § andra stycket KvaL och s.k. § 34-placering. Klassificering enligt 7 § tredje stycket KvaL beslutas av Kriminalvårdsstyrelsen. Någon möjlighet för styrelsen att delegera beslutsfunktionen i fråga finns inte. Beslut om anstaltsplacering, permissioner, frigång eller fritidsvistelser utanför anstalt fattas annars i regel av den lokala kriminalvårdsmyndigheten (112 § anstaltsföreskrifterna, KVVFS 1997:16). Sedan den 1 april 1997 har ett samordnat kvalificerat mottagningsförfarande skett på riksmottagningen vid Kriminalvårdsanstalten Kumla. Syftet med placering där är att möjliggöra en lämplig placering i anstalt av dömda personer som kräver särskild uppmärksamhet från säkerhetssynpunkt. I riksmottagningen placeras dömda män, som är häktade, med en verkställbar dom på sammanlagt lägst fyra års fängelse. I vissa fall kan också andra män placeras på riksmottagningen, om det finns behov av särskild utredning inför beslutet om anstaltsplacering. Regeringen föreslår att den formella klassificeringen för särbehandling enligt 7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts av en mer individualiserad bedömning. För alla som avtjänar lägst fyra års fängelse skall det enligt förslaget fattas ett beslut om de särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten när det gäller anstaltsplacering och vistelser utanför anstalten. Om det finns särskilda skäl skall ett sådant beslut också kunna fattas i fråga om andra intagna som har dömts till lägst två års fängelse. De formella hindren för olika vistelser utanför anstalt föreslås också upphöra. De särskilda villkoren drar emellertid upp de säkerhetsmässiga ramarna för alla sådana vistelser utanför anstalt. För att markera den hänsyn som skall tas till samhällsskyddet bör det enligt regeringen dessutom direkt framgå av lagtexten att det vid anstaltsplacering skall beaktas om det föreligger en risk för att den intagne återfaller i brott. Bedöms det föreligga en sådan risk skall den intagne normalt placeras på en sluten anstalt. Ett borttagande av den särskilda klassningen skulle enligt regeringen innebära att bedömningen blir mer individuell, och många intagna skulle genom en sådan reform uppleva att de har större möjligheter att genom ett aktivt arbete med sin situation påverka den närmare utformningen av verkställigheten. Detta bör i sin tur medföra ett bättre anstaltsklimat på vissa tyngre anstalter genom att de intagna där känner mindre hopplöshet och frustration över sin situation, något som torde vara till fördel för den inre säkerheten. Ett avskaffande av den särskilda klassificeringen får enligt regeringen naturligtvis inte innebära ett åsidosättande av de starka krav på samhällsskydd som generellt sett gör sig gällande beträffande långtidsdömda. De allmänna bestämmelserna om placering av intagna och om permissioner och andra vistelser utanför anstalten bör i stället utformas på ett sådant sätt att de säkerhetsintressen som motiverar den nuvarande klassificeringen ändå tillgodoses. Beslutet om vilka särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten bör bygga på den risk- och behovsprofil som tas fram under vistelsen på riksmottagningen. Avsikten är enligt regeringen att villkoren skall sätta de yttre ramarna för den intagnes verkställighet vad gäller säkerheten. Villkoren bör omprövas när det finns anledning. Regeringen anser att det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att i sitt pågående arbete med en översyn av verkställighetsplaneringen utfärda närmare föreskrifter om hur ett nytt system i detalj bör vara utformat. Beslutet om särskilda villkor bör enligt regeringen i vart fall till en början fattas av Kriminalvårdsstyrelsen. Beslutet skall gå att överklaga till förvaltningsdomstol. Flera motioner tar upp frågan om situationen för de långtidsdömda. I motionerna 1996/97:Ju922 och 1997/98:Ju929 (båda v) begärs sålunda att bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL skall avskaffas eller i vart fall ersättas med en mer individualiserad bedömning. I motion 1996/97:Ju510 (c) förespråkas en mer generös reglering i fråga om permissioner för de långtidsdömda som placerats på öppen anstalt, exempelvis genom att kvalifikationstiden för permission sänks till tre månader. Slutligen föreslås i motion Ju509 (s) att intagna med en strafftid på minst ett år skall ges möjlighet till särskilda sommaraktiviteter. Utskottet kan inledningsvis konstatera att den föreslagna ordningen innebär en enhetligare reglering för de långtidsdömda, något som ligger väl i linje med vad utskottet tidigare uttalat (se bet. 1990/91:JuU17 s. 14). Utskottet delar även regeringens bedömning när det gäller de fördelar som finns med en mer individualiserad bedömning av de långtidsdömda. Utskottet ser också systemet med en särskild mottagningsavdelning för hela landet som ett viktigt komplement till den nya ordningen. Med förslaget, som utskottet alltså tillstyrker, får motionerna Ju922 och Ju929 anses tillgodosedda. Såvitt gäller motion Ju510 anser utskottet att det skulle framstå som stötande att redan efter tre månader bevilja permission för en intagen som ådömts ett långt straff för ett grovt brott oavsett hur risken för rymning och återfall i brott m.m. bedöms. Motionen avstyrks. Utskottet återkommer nedan till frågan om kvalifikationstider för permission. När det slutligen gäller förslaget i motion Ju509 har utskottet inhämtat att det anordnas vissa särskilda sommaraktiviteter i första hand på de tyngre anstalterna. Utskottet kan härtill konstatera att det inte finns något som hindrar de lokala kriminalvårdsmyndigheterna från att anordna sådana aktiviteter som motionären efterlyser. Utskottet utgår också från att det - i den mån det är förenligt med kravet på samhällsskydd - vidtas åtgärder för att underlätta situationen för de långtidsdömda. Något initiativ från riksdagens sida är inte erforderligt. Motionen avstyrks.
Kvinnor inom kriminalvården
Bakgrund Andelen kvinnor som är inskrivna i anstalt har mer än fördubblats under den senaste tjugoårsperioden. Numera utgör kvinnorna ca 5 % av anstaltspopulationen. Den 1 september 1997 fanns 184 kvinnor intagna i fängelse. Förenta nationernas standardminimiregler för behandling av interner föreskriver att män och kvinnor skall, såvitt möjligt, placeras i skilda anstalter. Vid anstalter som tar emot både män och kvinnor skall den del av anläggningen som är avsedd för kvinnor vara helt skild från andra delar av anläggningen. Enligt artikel 11 i de europeiska fängelsereglerna skall manliga och kvinnliga intagna i princip hållas skilda från varandra. De kan dock delta tillsammans i organiserade aktiviteter, vilka ingår som inslag i ett uppgjort behandlingsprogram. Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget dels att alla kvinnor som så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda från manliga intagna, dels att intagna kvinnors behov kan tillgodoses också i anstalter med både manliga och kvinnliga intagna (bet. 1990/91:JuU17 s. 14). Under senare år har det skett en utveckling inom kriminalvården mot att i större utsträckning koncentrera kvinnoplatserna till ett färre antal anstalter för att få tillräckligt klientunderlag för uppbyggnad av en verksamhet som riktar sig särskilt till kvinnor. För närvarande finns tre anstalter, Hinseberg, Färingsö och Ljustadalen, som enbart är avdelade för kvinnor. På ytterligare två anstalter - Lindome och Ystad - finns särskilda kvinnoplatser. I viss utsträckning placeras kvinnor även på andra anstalter. Oftast sker detta i samband med frigång eller för att tillgodose särskilda önskemål om närhet till hemorten. Inom kriminalvården pågår dock ett arbete med att ersätta dessa platser med särskilda utslussningsplatser i anslutning till de anstalter eller avdelningar som är avsedda för enbart kvinnor. Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår för närvarande ett projekt avseende fängelsedömda kvinnor. Inom kort beräknas en rapport vara klar som bl.a. innehåller riktlinjer för programverksamheten. När det gäller programmen kommer speciellt kvinnors särskilda behov att uppmärksammas. Även frågor om personalens kompetens tas upp i rapporten. Här kan även nämnas att Kriminalvårdsstyrelsen initierat ett arbete inom Örebroregionen som går ut på att planera för den framtida inriktningen av Kriminalvårdsanstalten Hinseberg. I rapporten Hinsebergsprojektet av den 30 juni 1997 har gjorts en genomgång av de påverkansprogram som i en eller annan form bör kunna erbjudas de intagna.
Placering Den nuvarande lagstiftningen innehåller ingen regel om att män och kvinnor skall hållas åtskilda. Regeringen föreslår att det införs en särskild bestämmelse om placering av kvinnor. Kvinnor som avtjänar ett fängelsestraff skall normalt placeras i anstalter eller avdelningar i en anstalt avsedda enbart för kvinnor. Enligt förslaget skall en kvinna inte heller utan eget medgivande kunna placeras i en annan - blandad - anstalt. I motion Ju41 (v) begärs en ändring i förslaget så att en kvinna får placeras på blandad anstalt endast om hon själv uttryckligen begär det; enligt motionärernas uppfattning lägger regeringsförslaget ett för stort ansvar på kvinnan. I motion Ju904 (m) hävdas att kvinnor och män inte bör placeras på samma anstalter över huvud taget. Enligt utskottets mening är det angeläget att straffverkställigheten för kvinnor utformas så att de inte utsätts för förtryck av kriminella män under tiden i kriminalvårdsanstalt. Den nu föreslagna regeln medför att kvinnor får en ovillkorlig och lagstadgad rätt att avtjäna fängelsestraffet utan att behöva komma i kontakt med manliga intagna. På så sätt skapas förutsättningar för en trygg och effektiv verkställighet för kvinnor. Utskottet, som konstaterar att förslaget ligger i linje med vad utskottet tidigare uttalat när det gäller kvinnornas situation inom kriminalvården, välkomnar därför regeringens förslag. Till det sagda skall läggas att förslaget står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden på området. När det så gäller den del av förslaget som tar sikte på möjligheterna till placering i blandad anstalt anser utskottet att förslaget fått en lämplig utformning. Utskottet anser att kvinnors behov av skydd blivit tillräckligt tillgodosett med den avfattning som bestämmelsen fått. Utskottet kan således inte dela den uppfattning som förs fram i motion Ju41. Utskottet kan inte heller ställa sig bakom kravet i motion Ju904 på att kvinnor och män alltid skall placeras i skilda anstalter. Behovet av skydd från manliga intagna är - som utskottet ser det - tillräckligt tillgodosett genom placering på skilda avdelningar. En utgångspunkt är ju också att kvinnan medgett placering i en blandad anstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Ju41 och Ju904 i nu aktuella delar. Lagtexten bör dock förtydligas på det sätt som utskottet föreslår i bilaga 2.
Behandlingsinnehållet I flera motioner tas upp frågan om ett efter kvinnors behov särskilt anpassat behandlingsinnehåll. I motionerna Ju922 och Ju929 ( båda v) hävdas sålunda att kunskaper och metoder är dåligt utvecklade när det gäller kvinnliga brottslingar. Motionärerna efterlyser åtgärder inom både frivården och anstaltsvården. I motion A807 (v) påtalas de särskilda problem som kvinnor drabbas av vid verkställighet av fängelsestraff; det förhållandet att antalet anstalter är litet innebär sämre möjligheter för kvinnliga intagna att hålla kontakt med sina barn. Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det är angeläget att kvinnors särskilda behov tillgodoses under verkställigheten. Förutsättningarna för förbättringar i detta avseende ökar med det ovan tillstyrkta förslaget, som ju ger kvinnor ett lagligt stöd att kräva en placering på anstalt där de slipper gemensamhet med män. Som framgår ovan förekommer det dock också att särskilda önskemål om närhet till hemorten behöver beaktas vid placeringen. Härtill kommer som nyss nämnts att man inom kriminalvården håller på att utveckla särskild programverksamhet för kvinnor. Utskottet kan inte se att det för närvarande finns anledning för riksdagen att ta något initiativ i ämnet. Utskottet avstyrker motionerna Ju922, Ju929 och A807 i nu aktuella delar.
Vistelser utanför anstalt
Permissionsregler m.m. För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen enligt 32 § första stycket KvaL beviljas tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission), om det inte föreligger påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas om den intagne nyttjat eller förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov. Korttidspermission får enligt 32 § andra stycket också beviljas om annan särskild anledning föreligger. För permission får ställas de villkor som anses erforderliga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn behövlig får det föreskrivas att den intagne under permissionen skall stå under bevakning. Särbestämmelser gäller för intagna som klassificerats enligt 7 § tredje stycket KvaL. I fråga om permissioner gäller dessutom vissa kvalifikationstider. Sålunda bör enligt 12 § andra stycket förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaF) den som dömts till minst två års fängelse inte utan särskilda skäl beviljas permission innan han avtjänat sex månader av straffet. Har den intagne varit häktad inräknas häktningstiden. Intagen som dömts till fängelse i lägst två år för s.k. terroristbrott bör enligt 12 § tredje stycket KvaF inte beviljas korttidspermission om det inte finns särskilda skäl. Bestämmelserna kompletteras av Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om permissioner (KVVFS 1997:4). Av 5 § permissionsföreskrifterna följer att permission skall föregås av en individuellt bestämd kvalifikationstid. En intagen som avtjänar fängelse i lägst två år eller är placerad på sluten anstalt får inte beviljas permission innan han avtjänat en fjärdedel av strafftiden. För intagna som är placerade i öppen anstalt och som dömts till fängelse understigande två år gäller särskilda regler. Sålunda gäller för dem som dömts till fängelse i högst sex månader en kvalifikationstid på en månad. Är strafftiden mellan sex månader och ett år måste två månader avtjänas före permission. Om straffet är mellan ett och två år är kvalifikationstiden tre månader. För de intagna som dömts till fängelse överstigande fjorton år eller på livstid är minimitiden tre år och sex månader. Slutligen innebär reglerna om kvalifiktionstid att all häktningstid inräknas. Dock måste alltid minst en månad avtjänas i anstalt om det inte finns synnerliga skäl. Av de till permissionsföreskrifterna anslutande allmänna råden följer att minimitiderna inte utgör någon utfästelse om permission vid en viss tidpunkt. En intagen bör sålunda inte ges permission vid minimitiden om han tidigare avtjänat längre fängelsestraff, vid flera tillfällen återfallit i brott som lett till fängelse, begått brott under verkställighet av straff, misskött tidigare permissioner eller om hans personliga förhållanden är sådana att kvalifikationstiden bör förlängas. I fall som de nu anförda får kvalifikationstiden förlängas med längst en tidsperiod som är lika lång som den aktuella minimitiden. Under senare år har det totala antalet permissioner ökat, samtidigt som andelen misskötta permissioner har minskat kraftigt. Enligt kriminalvårdens verksamhetsstatistik för år 1997 har ca 99 % av de påbörjade permissionerna (51 874 stycken) genomförts utan känd misskötsamhet. Misskötsamhet genom uteblivande skedde i 294 fall, dvs. ca 6 promille. De nu nämnda siffrorna kan jämföras med början av 1990-talet när ca 1 000 fall årligen missköttes genom uteblivande. Enligt regeringens bedömning är den huvudsakliga förklaringen till förändringen att planeringen inför permissionerna har förbättrats avsevärt under senare år. Fängelseutredningen har föreslagit att permission skall vägras om det föreligger en inte obetydlig fara för fortsatt brottslighet eller annat missbruk. Regeringen konstaterar att en av grundtankarna i KvaL är att anstaltsvistelsen redan från början skall inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Permissionsinstitutet utgör ett mycket väsentligt inslag i denna strävan, bl.a. för att den intagne skall kunna behålla kontakten med anhöriga och andra personer i hans närhet. Det utgör också ett betydelsefullt medel för att underlätta den intagnes anpassning i samhället och för att motverka ?anstaltsskador?. Permissioner är ofta den mest betydelsefulla länken mellan anstalten och samhället i övrigt för den intagne. Det är enligt regeringen emellertid också viktigt för kriminalvårdens förtroende hos allmänheten att samhällsskyddsfaktorerna tillmäts stor betydelse vid bedömningen av om en permission skall beviljas. Enligt regeringens mening fungerar tillämpningen av permissionsbestämmelserna för närvarande mycket tillfredsställande. Regeringen gör också den bedömningen att det nuvarande regelverket ger uttryck för en lämplig avvägning mellan olika intressen där såväl samhällsskyddsfaktorer som den intagnes egna behov beaktas i erforderlig grad. Det saknas därför enligt regeringen skäl att i sak förändra bestämmelserna i en mer restriktiv riktning. Fängelseutredningens förslag bör enligt regeringens mening inte genomföras. Däremot framhåller regeringen att det är viktigt att kriminalvården även i framtiden kan upprätthålla sin höga ambitionsnivå bär det gäller permissionsplaneringen. Regeringen föreslår endast en terminologisk ändring så att reglerna i KvaL anpassas till de begrepp som används inom kriminalvården. Uttrycket korttidspermission utmönstras och ersätts med normalpermission och särskild permission. Flera motioner tar upp frågor om permissioner för intagna i kriminalvårdsanstalt. I motionerna Ju901 och Ju904 (båda m) samt i motionerna Ju903 och Ju910 (båda c) understryks sålunda att permissioner bör beviljas restriktivt. Motionärerna framhåller att allmänhetens skyddsintresse bör ges stor tyngd. I de två sistnämnda liksom i motion Ju38 (m) föreslås därtill att s.k. elektronisk fotboja skall användas vid permissioner för långtidsdömda. Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare tagit ställning till liknande yrkanden. Våren 1993 uttalade utskottet sålunda att permissioner utgör en viktig del av arbetet med de intagna. Samtidigt uttalade utskottet dock oro över det stora antal permissioner som då missköttes (bet. 1992/93:JuU25 s. 11 f). När utskottet senast tog ställning till yrkanden avseende permissioner (bet. 1994/95:JuU20 s. 12 f) hänvisades till det då pågående arbetet inom Fängelseutredningen. Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att möjligheterna till permission är ett viktigt led i den intagnes återanpassning i samhället. De regler som finns på området ger också som utskottet ser det uttryck för en lämplig avvägning mellan de intressen som bör beaktas på området. I det sammanhanget vill utskottet särskilt framhålla den intagnes behov av att få tillfälle att leva upp till ett visat förtroende. När det så gäller den rent konkreta tillämpningen av föreskrifterna kan statistiken när det gäller misskötta permissioner inte gärna tolkas på annat sätt än att reglerna tillämpas på ett väl avvägt sätt och att man nu har kommit till rätta med många av de problem som tidigare förknippades med permissionerna. Utskottet ser mot bakgrund av sina nu redovisade ställningstaganden inget behov av att ytterligare strama upp permissionsreglerna t.ex. med föreskrifter om elektronisk övervakning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Ju901, Ju904, Ju910, Ju903 och Ju38. I motionerna Ju903 och Ju910 (båda c) föreslås att elektronisk övervakning också skall kunna användas i slutskedet av ett fängelsestraff när den intagne skall slussas ut i samhället. Som framgår i nästa avsnitt avser regeringen att återkomma i frågan om det behövs ytterligare möjligheter till strukturerad utslussning. Utskottet anser att beredningen av det arbete som regeringen aviserat bör avvaktas, och utskottet avstyrker motionerna Ju903 och Ju910 nu aktuella delar.
Kostnadsansvaret vid § 34-placering Om en intagen genom vistelse utanför anstalt kan bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället kan han enligt 34 § KvaL få medgivande att för sådant ändamål vistas utanför anstalten, om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen skall det särskilt beaktas om den intagne behöver vård för eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel. S.k. § 34-placering medges i dag främst för att den intagne skall få möjlighet att undergå vård på behandlingshem, men även placering för andra ändamål som studier vid internatskola och vård i familjehem är möjliga. I regeringens proposition Vissa reformer av påföljdssystemet (prop. 1997/98:96 s. 124) anförs att formerna för utslussning ur anstalt bör vidareutvecklas och att vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL innebär en viss sådan möjlighet. Vidare anförs att ytterligare möjligheter till strukturerad utslussning bör övervägas, och regeringen avser att återkomma till frågan i ett senare sammanhang. Det ekonomiska ansvaret för behandling av dem som dömts till fängelse är i dag fördelat så att staten svarar för kostnaden fram till dess att den intagne friges. Därefter svarar den intagnes hemortskommun. Fängelseutredningen har föreslagit att kriminalvården skulle överta hela kostnadsansvaret för § 34-placeringar. Det finns indikationer på att kommunerna av ekonomiska skäl inte längre är lika villiga att stå för sin del av kostnaderna. Vid remissbehandlingen uttrycktes från några håll en oro för att ett ändrat kostnadsansvar kunde medföra att kommunerna inte skulle ta sitt ansvar för missbruksvården. Regeringen lägger inte fram något förslag om ändrat kostnadsansvar, utan gör i stället den bedömningen att frågan bör utredas ytterligare. I motionerna Ju503 (m) och Ju929 (v) ifrågasätts om inte kriminalvården bör ta över kommuneras ansvar för behandling efter frigivningen. Utskottet har tidigare (se bet. 1993/94:JuU17 s. 14 f) haft att ta ställning till ett liknande yrkande. Utskottet ansåg då att Fängelseutredningens förslag borde avvaktas. Utskottet känner i likhet med motionärerna en viss oro när det gäller kommunernas förmåga att bidra till kostnaderna för vård utanför anstalt. Utskottet kan dock konstatera att regeringen är uppmärksam på frågan, och utskottet ser inget skäl att föregripa resultatet av det aviserade arbetet. Motionerna Ju503 och Ju929 i aktuell del avstyrks.
Beslutanderätten avseende § 34-placeringar Av 54 § KvaL följer att det ankommer på övervakningsnämnderna att fatta beslut om § 34-placering, om den intagne dömts till högst två års fängelse. I annat fall prövas frågan av Kriminalvårdsnämnden. I motion Ju510 begärs en ändring så att beslutanderätten tillkommer kriminalvårdsmyndigheten i de fall den intagne dömts till högst två års fängelse. Straffsystemkommittén föreslog i sitt betänkande Ett reformerat påföljdssystem (SOU 1995:91) att övervakningsnämnderna skall ta över Kriminalvårdsnämndens beslutsfunktion i fråga om placering enligt 34 § KvaL. Förslaget var en konsekvens av ett annat förslag från kommittén, nämligen att kriminalvårdsanstalterna bör få fatta beslut i fråga om senareläggning av villkorlig frigivning. Denna fråga behandlas i proposition 1997/98:96 s. 141. Utskottet kan för närvarande inte se något skäl att föreslå en ändring i den nu gällande beslutsordningen vad gäller placering enligt 34 § KvaL. Motion Ju510 avstyrks.
Användning av vaktbolag inom kriminalvården Regeringen föreslår att kriminalvården skall få stöd i lag för att förordna väktare från ett auktoriserat bevakningsbolag för vissa bevakningsuppgifter. Bakgrunden till förslaget är att Justitiekanslern (JK) i ett ärende konstaterat att det från rättsliga synpunkter var felaktigt att på det sätt som skett i det ärendet anlita ett vaktbolag för bevakningsuppgifter. Regeringen anför att det inom kriminalvården ibland kan uppstå situationer där det framstår som mindre ändamålsenligt att använda den ordinarie kriminalvårdspersonalen för långvariga och tämligen rutinmässiga bevakningsuppdrag. Som exempel nämner regeringen s.k. dygnet-runt-bevakning av en intagen som vårdas på sjukhus. Här rör det sig alltså om bevakning utanför anstalten. Vidare anför regeringen att det i undantagsfall kan uppstå behov av att använda personal från bevakningsbolag även för vissa specifika uppgifter inom anstalter eller häkten. Ett exempel på det är enligt regeringen minutbevakning av personer som misstänks ha svalt narkotika. Att anlita personal från ett bevakningsbolag för att utföra mera ordinära bevakningsuppgifter inom en anstalt eller ett häkte bör dock inte komma i fråga. Av denna anledning bör det enligt regeringen krävas särskilda skäl med hänsyn till uppdragets art för att anlita väktare för bevakningsuppgifter inom anstalter och häkten. Såvitt gäller frågan vilka som bör få anlitas föreslår regeringen att endast väktare i auktoriserat bevakningsföretag bör komma i fråga. Härigenom säkerställs enligt regeringen att väktarna uppfyller de krav som bör ställas när det gäller lämplighet. Det krävs dock att de väktare som anlitas får kompletterande utbildning om kriminalvården och om sina befogenheter. Enligt regeringen bör Kriminalvårdsstyrelsen i samråd med Rikspolisstyrelsen utfärda föreskrifter och allmänna råd när det gäller utbildningskraven. Regeringen föreslår även en regel om tystnadsplikt för de aktuella väktarna. I motion Ju41 (v) begärs att förslaget skall avslås såvitt avser användning av vaktbolag på häkten. Motionärerna anser att den aktuella typen av uppgift är av sådan art att den inte bör överlåtas till privata vinstintressen. I motion Ju40 (s) anförs att en konsekvensanalys bör göras innan förslaget genomförs. Utskottet delar regeringens uppfattning att det föreligger ett behov av att i vissa fall kunna låta bevakningsuppdrag av rutinmässig karaktär utföras av väktare. När det gäller bevakningsuppdrag inom anstalterna och häktena bör det framhållas att väktare inte skall anlitas för verksamhet som kräver behandlingskontakt med den intagne. Mot denna bakgrund kan utskottet anse att förslaget är väl avvägt, och utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Motionerna Ju40 och Ju41 avstyrks.
Underrättelse till målsägande I 35 § första stycket KvaL föreskrivs att om en intagen avtjänar straff för ett brott som riktar sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, den intagnes förflyttning till öppen anstalt, permissioner och vistelser utanför anstalten enligt 32-34 §§, frigivning, rymning eller uteblivande efter permission. I 28 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns en motsvarande bestämmelse för det fall påföljden blivit bestämd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Chefsöverläkaren skall, om brottet och övriga omständigheter gör det påkallat, ge målsäganden möjlighet att begära att bli underrättad om patienten har lämnat sjukvårdsinrättningen utan tillstånd eller inte har återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningens område har gått ut eller tillståndet har återkallats. Möjlighet att begära underrättelse skall även finnas när beslut fattas om att patienten får vistas utanför sjukvårdsinrättningens område eller att vården skall upphöra. Regeringen föreslår att bestämmelserna i KvaL ändras så att underrättelseskyldighet alltid skall finnas när den intagne vistas utanför anstalt, dvs. även vid frigång eller fritidsvistelse utanför anstalt. Vidare föreslås att underrättelse inte skall behöva lämnas när det på grund av bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövligt. Inte heller behöver enligt förslaget underrättelse lämnas när en sådan kan befaras medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. Syftet med ändringarna är att anpassa underrättelseskyldigheten till fall där den fyller ett verkligt behov. I sammanhanget kan även nämnas att Tvångspsykiatrikommittén i sitt slutbetänkande Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård (SOU 1998:32 s. 399 f) föreslagit att det införs en bestämmelse om underrättelse även när vården på sjukvårdsinrättningen övergår till öppen vård med särskilda villkor. I syfte att säkerställa att underrättelse verkligen lämnas föreslår kommittén vidare att det i förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård tas in en bestämmelse med innebörd att det skall dokumenteras i patientjournalen om målsäganden önskar bli underrättad samt att det skall anges när en sådan underrättelse har lämnats. I motion Ju38 (m) yrkas avslag på regeringens förslag till den del det innebär begränsningar i underrättelseskyldigheten. I motionerna A806 och A804 (båda mp) begärs att målsägande alltid skall få underrättelse om frigivning från rättspsykiatrisk vård. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att underrättelse till måls- ägande i vissa fall saknar betydelse. Med de snäva möjligheter att underlåta underrättelse som förslaget innehåller känner utskottet ingen oro för att brottsoffrens ställning försvagas. Underrättelseskyldigheten får också enligt utskottets mening en välbehövlig nyansering när det gäller möjligheterna att av hänsyn till den intagne låta bli att lämna underrättelse. Utskottet avstyrker motion Ju38 i denna del och tillstyrker regeringens förslag. Vad så gäller reglerna om underrättelse om frigivning från rättspsykiatrisk vård finns redan i dag vissa regler om det. Utskottet kan också konstatera att vissa utvidgningar föreslagits. Det finns dock inte skäl att föregripa beredningen av Tvångspsykiatrikommitténs arbete. Motionerna A806 och A804 i nu behandlade delar avstyrks.
Övriga frågor
Psykiskt störda lagöverträdare
Behandling av psykiskt störda lagöverträdare I motion Ju41 (v) hävdas att psykiskt störda lagöverträdare bör dömas till vård, inte fängelse. Utskottet har nyligen behandlat ett likalydande motionsyrkande (se bet. 1997/98:JuU9 s. 14 f). Utskottet hänvisade då till sin tidigare intagna ståndpunkt att beredningen av Straffansvarsutredningens förslag borde avvaktas. Utskottet har nu inhämtat att regeringen avser att anordna en hearing i ämnet under våren och att avsikten är att regeringen därefter skall ta ställning till den fortsatta beredningen av Straffansvarsutredningens betänkande. Här kan även nämnas att vissa åtgärder vidtas beträffande psykiskt störda som dömts till fängelse. Sålunda skall Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Rättsmedicinalverket genomföra en studie för att belysa bl.a. frågan om karaktären av de intagnas psykiska störningar. Särskilda vårdresurser har också tillskapats inom anstaltsorganisationen. Utskottet anser att det pågående arbetet bör avvaktas, och utskottet avstyrker motion Ju41 i denna del.
Rättspsykiatrisk vård i väntan på dom I motion Ju502 (m) föreslås att rättspsykiatrisk vård alltid bör kunna ges på en klinik där rättspsykiatrisk undersökning ägt rum. Enligt 6 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård får sådan vård ges på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning åt den som genomgår undersökning. Om den misstänkte efter det att undersökningen avslutats är i behov av vård skall han föras över till enhet inom hälso- och sjukvården, som godkänts för behandling av anhållna, häktade m.fl. När domen sedan vinner laga kraft skall den dömde förflyttas till hemortssjukhuset. För de sjukvårdshuvudmän som bedriver rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet på entre-prenad gäller inte samma regler. I sådana fall förs patienten över från undersökningsenheten till annan enhet först när domen vunnit laga kraft. Mot den angivna bakgrunden har Straffansvarsutredningen i sitt betänkande Straff-ansvarets gränser (SOU 1996:185 s. 603 f) föreslagit en ändring i 6 § lagen om rättspsykiatrisk vård som innebär att vård får ges på den enhet som gjort undersökningen fram till dess att domen vinner laga kraft. Utskottet konstaterar att de redan nu gällande reglerna innebär att den som är i behov av vård också får vård. Såvitt gäller frågan om antalet transporter av patienter bör nedbringas genom en lagändring såsom föreslagits i motionen, anser utskottet att beredningen av Straffansvarsutredningens arbete bör avvaktas. Motion Ju502 avstyrks.
Barn med föräldrar på anstalt I motionerna Ju512 (kd, s, m, c, fp, v, mp), Ju506 (kd, s, m, c, fp, v) och Ju39 (c) föreslås olika åtgärder för att förbättra situationen för de barn som har någon förälder som sitter i fängelse. I augusti 1997 gav regeringen Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att se över förhållandena för barn vars föräldrar är intagna i häkte eller anstalt samt lämna förslag till förändringar av gällande författningar och de andra åtgärder som översynen kan ge anledning till. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998. Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med en liknande innebörd. I samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1998 behandlade utskottet sålunda en motion vari föreslogs att fängelserna skulle anpassas i syfte att förbättra barns möjligheter till umgänge med sina föräldrar (bet. 1997/98:JuU1 s. 60). Utskottet anförde då att barn vars föräldrar är intagna i kriminalvårdsanstalt befinner sig i en svår situation. Utskottet ansåg dock att beredningen av den rapport som Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall lägga fram i frågan bör avvaktas. Motionsyrkanden om stöd till familjer där en förälder frigetts från fängelse och om medverkan av barnpsykologisk expertis när åtgärder vidtas avseende barn vars förälder intagits i kriminalvårdsanstalt har tidigare prövats i socialutskottet. I den sistnämnda frågan har socialutskottet (bet. 1996/97:SoU8 s. 23) ansett att de föreslagna åtgärderna kan komma till stånd inom socialtjänstens normala verksamhet. När det så gäller medverkan av barnpsykologisk expertis har socialutskottet (se bet. 1996/97:SoU18 s. 79) ansett förslaget tillgodosett bl.a. med det i riksdagen då aktuella förslaget till 50 a § socialtjänstlagen (1980:620). Enligt den föreslagna - och numera gällande - bestämmelsen får socialnämnden konsultera sakkunniga vid en utredning om huruvida nämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd. Utan att vilja föregripa det arbete som pågår när det gäller barn till intagna vill utskottet inledningsvis i likhet med sitt tidigare uttalande framhålla att barn med föräldrar på anstalt befinner sig i en svår situation. När det gäller tänkbara åtgärder måste utgångspunkten alltid vara barnens bästa. Man får räkna med olika lösningar i olika fall. T.ex. kan det enligt utskottets mening, såsom redan sker, undantagsvis få förekomma att mycket små barn vistas i anstalt tillsammans med sin förälder. Detta är knappast lämpligt när det gäller något större barn. Det är också önskvärt om den redan förekommande verksamheten med särskilda besökslägenheter kan byggas ut; på detta sätt blir det möjligt för barn och föräldrar att umgås under så normala förhållanden som möjligt. Härutöver finns det naturligtvis en rad ytterligare aspekter på frågan om vad som i det konkreta fallet är till barnets bästa och som tas upp i motionerna. Enligt utskottets mening bör dock den kommande beredningen av den ovan nämnda rapporten avvaktas innan ställning tas till vilka mer konkreta åtgärder som kan vara lämpliga. Motionerna Ju506, Ju512 och Ju39 i nu aktuella delar avstyrks.
Disciplinåtgärder I motionerna Ju901, Ju904 och Ju38 (alla m) efterlyses regler som gör det möjligt att vidta disciplinåtgärder gentemot livstidsdömda. I 47-49 §§ KvaL finns bestämmelser om disciplinär bestraffning av intagna i kriminalvårdsanstalt. Reglerna innebär i huvudsak följande. En intagen som brutit mot en anbefalld ordning eller anvisningar som meddelats kan åläggas antingen tidstillägg eller varning. Tidstillägg får avse högst tio dagar och innebär att viss tid inte räknas som verkställighet av det utdömda straffet. Vid prövningen av om någon skall åläggas tidstillägg skall beaktas bl.a. om förseelsen inverkar på möjligheterna att få permission. Vidare finns regler om hur mycket tidstillägg som maximalt får åläggas en intagen. Av intresse här är att den som undergår fängelse på längre tid än fyra månader får åläggas högst 45 dagars tidstillägg. Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse som hindrar att disciplinåtgärder sätts in mot livstidsdömda. Däremot har frågan om tidstillägg för livstidsdömda som inte fått straffet tidsbestämt prövats i domstol; sådant tillägg har inte ansetts kunna beslutas (Kammarrättens i Jönköping dom den 25 september 1981 i mål nr 1127-1981). Frågan om disciplinär bestraffning av långtidsdömda har tagits upp av Fängelseutredningen i betänkandet Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76 s. 365 f). Utredningen konstaterade att viss kritik riktats mot reglerna om tidstillägg. Det hade exempelvis hävdats att de långtidsdömda är okänsliga för ett förordnande om att viss tid inte skall tillgodoräknas dem såsom verkställd i anstalt. Effekten av ett sådant förordnande inträder för de långtidsdömda vanligen inte i anslutning till förseelsen utan vid den senare tidpunkt då frigivning skulle ha skett. Det disciplinära tidstillägget tappar därmed i pedagogiskt värde. Viss annan kritik förekom också, och utredningen ansåg att det mot den bakgrunden fanns anledning att överväga vilka former av disciplinär bestraffning som borde förekomma inom kriminalvården. Utredningen ansåg att det förelåg ett behov av ytterligare sanktionsmedel, och utredningen föreslog därför att det skulle vara möjligt att göra avdrag på den ersättning som utgår till intagen för deltagande i anvisad verksamhet samt att besluta om ensamvistelse i den intagnes bostadsrum. Fängelseutredningens förslag avseende det disciplinära sanktionssystemet har inte lett till lagstiftning. Regeringen anför att frågan om det disciplinära sanktionssystemet inte tas upp nu eftersom den bör tas upp i samband med utformandet av en ny verkställighetslag (prop. s. 28). Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande inte något beredningsarbete i Regeringskansliet i frågan. I den nyligen avlämnade propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet (prop. 1997/98:96 s. 127 f) föreslås att villkorlig frigivning skall kunna senareläggas om den intagne misskött sig under verkställigheten. Någon särskild maximitid föreslås inte. Reglerna om senareläggning av villkorlig frigivning föreslås ersätta bestämmelserna i KvaL om tidstillägg. De föreslagna reglerna innebär att de livstidsdömda som fått sitt straff tidsbestämt kan få sin frigivning framflyttad, för övriga livstidsdömda innebär reglerna ingen ändring. Utskottet återkommer till denna fråga i ett senare betänkande (JuU21). Utskottet utgår från att misskötsamhet från den intagnes sida under verkställigheten men innan straffet blivit tidsbestämt - i enlighet med hittillsvarande praxis - beaktas vid prövningen av om livstidsstraffet genom nåd bör omvandlas till ett tidsbestämt straff. Något initiativ från riksdagen är inte påkallat. Motionerna Ju38, Ju901 och Ju904 i nu aktuella delar avstyrks.
Narkotikabekämpning Tre motioner tar upp frågan om bekämpning av narkotikan i anstalterna. I motion Ju38 (m) föreslås bl.a. strängare kontroll, exempelvis förespråkas användning av narkotikahundar. I motionerna Ju512 (s, m, c, fp, kd, v, mp) och Ju506 (s, m, c, fp, kd, v) understryks vikten av att anstalterna är fria från narkotika, särskilt med tanke på att barn som besöker föräldrar inte skall behöva komma i kontakt med droger. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsyrkanden som tagit sikte på kampen mot narkotikan i anstalterna. Senast skedde det i samband med att utskottet tog ställning till budgetpropositionen (se bet. 1997/98:JuU1 s. 63 f). För en redovisning av gällande regler och pågående arbete hänvisas dit. Utskottet avstyrke då ett antal yrkanden i ämnet, i huvudsak med hänvisning till att utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen organiserar narkotikabekämpningen på anstalterna på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Utskottet ansåg vidare att befintliga regler är ändamålsenligt utformade. Enligt vad utskottet inhämtat kommer den i budgetbetänkandet omnämnda rapporten från det s.k. KARTNARK-projektet att färdigställas under april månad. Vidare kan nämnas att det inom Kriminalvårdsstyrelsen arbetats fram en rapport om orsakerna till våld mellan intagna, den s.k. RSS-rapporten. I den anförs att narkotikahantering inom anstaltssystemet alltjämt utgör ett stort problem - inte minst ur ett hot- och våldsperspektiv. Rapporten, som färdigställdes i mars i år, innehåller en rad förslag på åtgärder för en effektiviserad narkotikabekämpning inom anstalterna. I rapporten föreslås bl.a. att möjligheterna att ta emot obevakade besök begränsas för de intagna som använt narkotika i anstalten. Det föreslås också att narkotikahundar skall införskaffas i verksamheten i de fall hundar inte kan rekvireras externt. Enligt vad utskottet inhämtat följer regeringen beredningen inom Kriminalvårdsstyrelsen av rapporten. I regleringsbrevet för kriminalvården för budgetåret 1998 har - i likhet med tidigare år - bland verksamhetsmålen angetts att kriminalvården skall hålla anstalter och häkten fria från narkotika. Till målet har även i år kopplats återrapporteringkrav om bl.a. gjorda insatser. Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att fängelserna görs drogfria. Denna målsättning är av betydelse inte bara för de intagna utan även för de barn som besöker en förälder som sitter i fängelse. Utskottet kan också konstatera att det pågår ett visst arbete i frågan. Vilka konkreta åtgärder som är mest lämpliga bör dock det kommande arbetet få utvisa. Utskottet är således inte berett att nu tillstyrka förslag som i huvudsak går ut på att kontrollen på anstalterna bör bli hårdare. Motion Ju38 i denna del avstyrks. Enligt utskottets mening är frågan om narkotikan i anstalterna emellertid av sådan dignitet att det framstår som mycket angeläget att åtgärder vidtas med det snaraste för att komma till rätta med problemen. Regeringen bör därför ges i uppdrag att skynda på det arbete som pågår. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna Ju512 och Ju506 i aktuella delar bör ges regeringen till känna.
Innehav av datorer I motion Ju501 (m) hävdas att intagna inte bör få ha egna persondatorer, bl.a. eftersom dessa kan användas till att utväxla meddelanden och planera nya brott. Frågan om de intagnas rätt att inneha teknisk utrustning regleras för närvarande av Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd (ARK 1987:4). Datorer tas dock inte upp i dem. Justitieombudsmannen har i ett beslut den 21 oktober 1993 (Dnr 683-1993) tagit upp klagomål från ett förtroenderåd vid en kriminalvårdsanstalt. Klagomålet gick ut på att anstalten i fråga beslutat att de intagna inte fick inneha egna datorer eller disketter. JO konstaterade att ett generellt förbud för alla intagna att inneha datorutrustning inte är förenligt med lagen. Mot bakgrund av bl.a. den tekniska utvecklingen och det förhållandet att frågan om innehav av datorutrustning inte behandlas i Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd överlämnades anmälan till Kriminalvårdsstyrelsen. Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande ett arbete med att ta fram nya allmänna råd när det gäller innehav av teknisk utrustning. Tyngdpunkten i dem kommer att ligga just på innehav av datorer. De nya råden beräknas vara färdiga i sådan tid att de kan träda i kraft den 25 maj 1998. Utskottet konstaterar att åtgärder vidtagits när det gäller behovet av regler för innehav av datorutrustning. Utskottet utgår från att reglerna får en ändamålsenlig utformning. Motion Ju501 avstyrks.
Internationellt verkställighetssamarbete I motion Ju513 (m) föreslås att utländska medborgare som begått brott i Sverige skall utvisas för att avtjäna straffet i hemlandet. En utländsk medborgare som döms till fängelse avtjänar i regel sitt straff här. Vissa möjligheter till verkställighet i andra länder finns dock. Av 8 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) följer att en dom som meddelats i Sverige får verkställas i något av de nu nämnda länderna. En förutsättning är att den dömde är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Verkställighet i annat nordiskt land kan också ske om den dömde uppehåller sig i den staten och det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt. Samtycke krävs inte för överförande av verkställigheten. Sverige har tillträtt två inom Europarådet utarbetade konventioner på området, konventionen om brottmålsdomars internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) och konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Överförandekonventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den förutsätter den dömdes medgivande till överförandet. Lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) bygger på dessa konventioner. Överförandekonventionen har nyligen kompletterats med ett tilläggsprotokoll som bl.a. innebär att straffverkställighet skall kunna överföras utan den dömdes samtycke, när domen innehåller ett beslut om utvisning. Protokollet är öppet för undertecknande sedan den 18 december 1997. Hittills har Sverige, Island, Danmark, Nederländerna och Tyskland undertecknat protokollet. Överförande av straffverkställighet kan i vissa fall ske också med stöd av andra internationella överenskommelser. Vidare kan regeringen, enligt 3 § internationella verkställighetslagen, om det finns synnerliga skäl, för visst fall träffa överenskommelse med främmande stat om överförande av straffverkställighet. Här kan nämnas att det i Schengenkonventionen (artiklarna 67-69) finns regler som innebär att straffverkställighet kan överföras mellan medlemsstaterna, när den dömde genom att fly till sitt hemland undandrar sig straffet. Sådan överföring kan ske utan den dömdes samtycke. Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat likartade motionsyrkanden (se bet. 1994/95:JuU16 s. 13 f med där gjorda hänvisningar). Vid dessa tillfällen har utskottet sammanfattningsvis ansett att Sverige borde arbeta för att överförande av straffverkställighet bör kunna ske utan den dömdes samtycke. Något initiativ från riksdagens sida har dock inte ansetts nödvändigt. Utskottet konstaterar att den internationella utvecklingen ligger väl i linje med vad utskottet tidigare uttalat i frågan. Utskottet utgår också från att regeringen vidtar de åtgärder som erfordras för att innehållet i tilläggsprotokollet till överförandekonventionen skall kunna genomföras. Utskottet vill dock erinra om att situationer finns när det inte är ett svenskt intresse att verkställigheten sker utomlands. Detta är t.ex. fallet om en utlänning i Sverige dömts till ett långt fängelsestraff för narkotikabrott och det är realistiskt att räkna med en betydande nedsättning av straffet om det får avtjänas i hemlandet. Någon åtgärd med anledning av motion Ju513 är inte påkallad. Motionen avstyrks.
Övrigt Ändringen i brottsbalken bör göras i den lydelse som paragrafen erhöll genom SFS 1994:1622. Utöver det ovan anförda har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen eller motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande en ny lag om verkställighet av fängelsestraff att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju38 yrkande 1 och 1997/98: Ju41 yrkande 1, res. 1 (m) res. 2 (v) 2. beträffande särbehandling av långtidsdömda att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning av motionerna 1996/97:Ju922 yrkande 2 och 1997/98: Ju929 yrkandena 10 och 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ju509 och 1996/97:Ju510 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt avser 7 §, 11 § fjärde stycket, 14 § fjärde stycket, 32 § fjärde stycket och 34 § fjärde stycket, 3. beträffande placering av kvinnor att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Ju41 yrkande 3 och 1997/98:Ju904 yrkande 21 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 a §, dock att paragrafen ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2, res. 3 (m) res. 4 (v) 4. beträffande kvinnoanpassat behandlingsinnehåll att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju922 yrkande 8, 1997/98: Ju929 yrkandena 2 och 8 samt 1997/98:A807 yrkande 7, res. 5 (v, mp) 5. beträffande permissionsregler att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 25, 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis), 1997/98:Ju904 yrkande 26, 1997/98:Ju910 yrkande 26 och 1997/98:Ju38 yrkande 2 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 32 § första, andra och tredje styckena, res. 6 (m, c) 6. beträffande elektronisk övervakning vid utslussning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis) och 1997/98:Ju910 yrkande 27, res. 7 (c) 7. beträffande kostnadsansvaret för § 34-placering att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju503 och 1997/98:Ju929 yrkande 15, res. 8 (m, v, mp, kd) 8. beträffande beslutanderätten om § 34-placering att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju510, res. 9 (m) 9. beträffande vaktbolag inom kriminalvården att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Ju40 och 1997/98:Ju41 yrkande 4 antar dels det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 61 a §, dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., res. 10 (v, mp) 10. beträffande underrättelse till målsägande vid fängelse att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1997/98:Ju38 yrkande 5 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 35 §, res. 11 (m) 11. beträffande underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 12 och 1997/98:A804 yrkande 18, res. 12 (m, mp) 12. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt i övrigt att riksdagen antar det i moment 2 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan, 13. beträffande brottsbalken att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken, dock med den ändring utskottet föreslår i bilaga 2, 14. beträffande polislagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387), 15. beträffande psykiskt störda lagöverträdare att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju41 yrkande 2, res. 13 (v) 16. beträffande rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju502, res. 14 (m, mp, kd) 17. beträffande barn med föräldrar i anstalt att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju512 yrkandena 1, 2, 4 och 6, 1997/98:Ju506 yrkandena 1-3 och 5-8 samt 1997/98:Ju39, res. 15 (c, v, mp, kd) 18. beträffande disciplinstraff för livstidsdömda att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 26, 1997/98:Ju904 yrkande 27 och 1997/98:Ju38 yrkande 3, res. 16 (m) 19. beträffande hårdare kontroll mot narkotika att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju38 yrkande 6, res. 17 (m, c, kd) 20. beträffande åtgärder mot narkotikan i anstalterna att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju512 yrkande 3 och 1997/98:Ju506 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 21. beträffande datorer att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju501, res. 18 (m) 22. beträffande internationellt verkställighetssamarbete att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju513. res. 19 (m)
Stockholm den 21 april 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Söre- stedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m), Tanja Linderborg (v) och Cinnika Beiming (s).
Reservationer
1. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att det är angeläget att regeringen snarast tar ett samlat grepp om frågan hur framtidens verkställighetslagstiftning skall utformas. Inte minst torde utvecklingen i riktning mot fler alternativa påföljdsformer ställa nya krav på verkställighetsreglerna. Inriktningen av ett sådant reformarbete bör bl.a. vara att de grundläggande principer angående straffverkställighet som Fängelseutredningen föreslagit även skall gälla vid verkställighet av ungdomsstraff. Enligt vår uppfattning finns det också en stor pedagogisk poäng med att förse en ny straffverkställighetslagstiftning med ett namn som överensstämmer med lagstiftningens syfte, nämligen att ange de regler som skall gälla för hur fängelsestraff skall verkställas. En ny lag bör sålunda såsom Fängelseutredningen föreslagit benämnas fängelselagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med vad vi nu anfört. Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande en ny lag om verkställighet av fängelsestraff att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju38 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Ju41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.
2. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1) Tanja Linderborg (v) anför: Jag anser i likhet med majoriteten att de principer som bär upp den nuvarande regleringen av kriminalvården alltjämt bör gälla. Däremot anser jag att det kan finnas behov av en ny verkställighetslag. Denna uppfattning grundar jag på det förhållandet att kriminalvårdens verksamhet förändrats en hel del de senaste åren. Som jag ser det behövs en översyn av verkställighetens innehåll. Dessutom behövs en redaktionell översyn. En sådan översyn bör bl.a. avse rättssäkerheten för de intagna, frågor om disciplinär bestraffning och reglerna för innehav av personliga tillhörigheter. Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en utredning med den angivna inriktningen. Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande en ny lag om verkställighet av fängelsestraff att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju41 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Ju38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.
3. Placering av kvinnor (mom. 3) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att regeringens förslag om anstaltsplacering när det gäller kvinnor är ett steg i rätt riktning. Många av de kvinnor som döms till fängelse har i hela sitt liv dominerats och utnyttjats av män. Manliga fängelsedömda har inte sällan en kvinnosyn som inte är acceptabel i ett samhälle som ser män och kvinnor som jämlika. Denna kvinnosyn riskerar kvinnorna att utsättas för när de placeras på blandade anstalter. Härtill kommer att kvinnorna riskerar att utsättas för såväl fysiska som psykiska övergrepp. Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att kvinnor och män inte skall avtjäna fängelsestraff på samma anstalter. Blandade anstalter bör alltså inte förekomma. För att göra detta möjligt måste enligt vår uppfattning ytterligare ett kvinnofängelse inrättas. Den pågående minskningen av antalet fängelseplatser försvårar en sådan utveckling. Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi nu anfört. Vi anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande placering av kvinnor att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning av motion 1997/98:Ju904 yrkande 21 samt med avslag på motion 1997/98:Ju41 yrkande 3 dels antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 a §, dock att paragrafen ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. Placering av kvinnor (mom. 3) Tanja Linderborg (v) anför: Jag anser i likhet med majoriteten att utgångspunkten för regleringen av frågan om kvinnors placering bör vara att kvinnor i anstalt inte skall vistas med män. Enligt min mening lägger regeringens förslag dock ett för tungt ansvar på kvinnan. Möjlighet till undantag bör bara finnas när det föreligger mycket starka skäl, t.ex. när kvinnan själv önskar en placering som gör det lättare för henne att träffa sina barn. En sådan placering bör dock komma till stånd endast när kvinnan aktivt ansöker om det - inte som ett initiativ från myndigheterna. Lagtexten i förslaget till ändring i lagen om kriminalvård i anstalt bör därför såvitt avser 8 a § ges en annan lydelse. Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande placering av kvinnor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju41 yrkande 3 och med avslag på motion 1997/98:Ju904 yrkande 21 beslutar anta det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 a § med den ändringen att paragrafen erhåller den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3.
5. Kvinnoanpassat behandlingsinnehåll (mom. 4) Kia Andreasson (mp) och Tanja Linderborg (v) anför: Vi anser att det finns ett klart behov av förändringar när det gäller verkställighetsinnehållet så att det bättre svarar mot de behov som kvinnliga intagna har. Detta är särskilt viktigt eftersom kvinnor inom kriminalvården har helt andra erfarenheter än intagna män. Kvinnorna har i många fall utsatts för våld och övergrepp. Dessa skillnader måste beaktas vid utformningen av program m.m. inom kriminalvården. Vad vi nu anfört gör sig även gällande inom frivården eftersom de flesta kvinnor som döms för brott döms till frivårdspåföljd. Ett annat problem när det gäller kvinnor inom kriminalvården är att de ofta skiljs från sina barn i samband med att de börjar avtjäna straffet. Eftersom kvinnoanstalterna är få blir många kvinnor placerade långt från sina barn och övriga anhöriga. I de fall barnet omhändertagits av de sociala myndigheterna accentueras denna problematik. För att undvika att kvinnorna diskrimineras måste som vi ser det närhetsprincipen - när det gäller kvinnliga intagna - beaktas i högre utsträckning. Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi nu anfört. Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande kvinnoanpassat behandlingsinnehåll att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju922 yrkande 8, 1997/98:Ju929 yrkandena 2 och 8 samt 1997/98:A807 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.
6. Permissionsregler (mom. 5) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att reglerna om permissioner bör vara restriktiva. Själva beslutet om permission bör vidare beviljas med utgångspunkt i en för den intagne fastlagd plan. Detta gör sig särskilt starkt gällande för återfallsförbrytare. Skyddsintresset bör väga tyngre än den intagnes intresse i dessa fall. Staten måste på detta sätt ta sitt ansvar för medborgarnas säkerhet. Ett sätt att strama upp permissionerna skulle enligt vår mening kunna vara att använda systemet med elektronisk övervakning när den intagne befinner sig utanför anstalten. En sådan ordning skulle även kunna användas vid frigång. En utvidgning av användningsområdet för intensivövervakning bör som vi ser det föregås av en försöksverksamhet. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder med anledning av vad vi nu anfört. Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande permissionsregler att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 25, 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis), 1997/98:Ju904 yrkande 26, 1997/98:Ju910 yrkande 26 och 1997/98:Ju38 yrkande 2 dels antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 32 § första, andra och tredje styckena, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.
7. Elektronisk övervakning vid utslussning (mom. 6) Ingbritt Irhammar (c) anför: Jag anser att systemet med intensivövervakning med elektronisk kontroll bör kunna användas i slutfasen av ett fängelsestraff. Detta bör kunna ske som ett led i arbetet med att slussa ut den intagne från anstalten, dvs. i ett s.k. back door-system. Regeringen bör återkomma med ett lagförslag. Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande elektronisk övervakning vid utslussning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis) och 1997/98:Ju910 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.
8. Kostnadsansvaret för § 34-placering (mom. 7) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Tanja Linderborg (v) anför: Vi anser att de missbrukare som påbörjat missbruksbehandling inom kriminalvården bör ges bättre möjligheter att fullfölja påbörjad behandlingsplan. I annat fall riskerar de resurser som dittills lagt ner på behandlingen att bli till ingen nytta. Med en hårt ansträngd ekonomi i många kommuner finns en risk att behandling som bör komma till stånd uteblir därför att kommunerna inte anser sig ha råd med den. Behandlingsmöjligheterna blir på detta sätt olika i olika delar av landet. En lösning på detta skulle vara att låta kriminalvården ta över det ekonomiska ansvaret. Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi nu anfört. Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande kostnadsansvaret för § 34-placering att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju503 och 1997/98:Ju929 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.
9. Beslutanderätten om § 34-placering (mom. 8) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att frågan om en intagen skall beviljas placering enligt 34 § KvaL bör prövas av respektive kriminalvårdsmyndighet i de fall den intagne har dömts till högst två års fängelse. På detta sätt blir beslutsordningen mer ändamålsenlig. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om lagändring. Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande beslutanderätten om § 34-placering att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju510 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.
10. Vaktbolag inom kriminalvården (mom. 9) Kia Andreasson (mp) och Tanja Linderborg (v) anför: Vi anser att den repressiva delen av den statliga verksamheten måste hållas fri från privata vinstintressen. Vi anser att detta är av elementär betydelse för de enskildas rättssäkerhet. Förslaget i denna del bör därför avslås. Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande vaktbolag inom kriminalvården att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju40 och med bifall till motion 1997/98:Ju41 yrkande 4 avslår dels det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 61 a §, dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
11. Underrättelse till målsägande vid fängelse (mom. 10) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att det inte föreligger tillräckligt starka skäl för en begränsning av underrättelseskyldigheten gentemot målsägande. Som vi ser det innebär regeringens förslag en gradering av vilka målsägande som har skyddsvärde, och vi kan redan av principiella skäl inte ställa oss bakom en sådan ordning. Härtill kommer att - i den mån en intagen kan antas vara i behov av skydd när han vistas utanför anstalten - skyddsbehovet får tillgodoses på annat sätt. Regeringens förslag om inskränkning av underrättelseskyldigheten bör alltså avslås. Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande underrättelse till målsägande vid fängelse att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju38 yrkande 5 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 35 § med den ändringen att paragrafens andra stycke utgår.
12. Underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård (mom. 11) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att reglerna om underrättelse till målsägande i lagen om rättspsykiatrisk vård inte är till fyllest. Visserligen finns det möjlighet att begära underrättelse om beslut att patienten skrivs ut. Detta gäller dock bara om särskild utskrivningsprövning skall ske. Enligt vår mening bör dock underrättelseskyldighet föreligga även när sådan föreskrift inte meddelats. Med en sådan ändring skulle brottsoffrens ställning förbättras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring. Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A806 yrkande 12 och 1997/98:A804 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 12.
13. Psykiskt störda lagöverträdare (mom. 15) Tanja Linderborg (v) anför: Jag anser att det är otillräckligt att bara kartlägga behovet av vård för de psykiskt sjuka i fängelserna. Frågan måste ses i ett mer principiellt perspektiv. Dessa lagöverträdare bör inte dömas till straff utan till vård. Jag vill också framhålla att denna grupp far mycket illa och tar skada av att vistas i fängelse. Åtgärder inom kriminalvården är inte tillräckligt för att åstadkomma förbättringar. Reglerna på området bör återgå till vad som gällde före 1991 års lagändring. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring. Jag anser att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande psykiskt störda lagöverträdare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju41 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.
14. Rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom (mom. 16) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att möjligheterna till rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom bör vara lika oavsett om den rättspsykiatriska undersökningen gjorts på en statlig klinik eller en klinik som bedriver undersökningsverksamheten på entreprenad. I dag innebär de skilda reglerna på området att patienten transporteras flera gånger i avvaktan på vården, om han genomgått undersökningen på en statlig undersökningsklinik. Dessa transporter påverkar naturligtvis innehållet i vården. Härtill kommer att förfarandet inte framstår som rationellt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring. Vi anser att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju502 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 14.
15. Barn med föräldrar i anstalt (mom. 17) Ingbritt Irhammar (c), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd) och Tanja Linderborg (v) anför: Vi anser att barn som har någon förälder som sitter i fängelse precis som alla andra barn har behov av sina föräldrar. Situationen för dessa barn blir sällan tillräckligt uppmärksammad. Enligt vår mening försätts dessa barn ofta i en situation som innebär att intentionerna bakom FN:s barnkonvention inte uppfylls. Enligt vår mening krävs en rad åtgärder för att förbättra situationen för dessa barn. Kriminalvårdsanstalterna är sällan anpassade för att den intagne skall kunna ta emot besök av barn. En lösning på detta vore att inrätta särskilda besökslägenheter. Vid sådana tillfällen bör barnpsykologisk expertis finnas till hands. För att motverka de negativa effekterna av alltför sporadiska kontakter mellan barnet och den intagne föräldern bör vidare frågan om den intagnes relation till barnet uppmärksammas särskilt vid anstaltsplaceringen. Regelverket inom kriminalvården bör dessutom anpassas så att de intagna som har barn får lättare att hålla kontakt med dem. En annan åtgärd skulle kunna vara att anordna familje- och samlevnadskurser för intagna och deras familjer. Ytterligare en åtgärd för att förbättra situationen för dessa barn vore att låta intagna få s.k. särskild permission vid tillfällen där förälderns närvaro kan antas ha stor betydelse för barnet, exempelvis skolavslutningen. Vi vill även betona att det kan finnas anledning att vidta åtgärder inom socialtjänsten. Sålunda bör enligt vår mening barnpsykologisk expertis kunna medverka när beslut skall fattas rörande barn vars förälder tagits in i anstalt. Vidare bör socialtjänsten särskilt uppmärksamma det behov av stöd som uppkommer efter frigivningen. Det bör ankomma på regeringen att vidta lämpliga åtgärder och återkomma till riksdagen med de förslag till lagändringar som kan vara påkallade. Vi anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande barn med föräldrar i anstalt att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju512 yrkandena 1, 2, 4 och 6, 1997/98:Ju506 yrkandena 1-3 och 5-8 samt 1997/98:Ju39 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 15.
16. Disciplinstraff för livstidsdömda (mom. 18) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att det är oacceptabelt att livstidsdömda inte kan åläggas någon direkt kännbar disciplinär bestraffning om de uppför sig illa eller begår brott under tiden som fängelsestraffet verkställs. För att komma till rätta med problemet kan vi tänka oss en rad nya åtgärder. Antalet permissioner kan minskas för dem som missköter sig. Vidare bör inskränkningar i möjligheten att ta emot besök kunna utgöra en effektiv åtgärd. Slutligen vill vi nämna möjligheten att införa löneavdrag. Regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om ett nytt system för disciplinåtgärder. Vi anser att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande disciplinstraff för livstidsdömda att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 26, 1997/98:Ju904 yrkande 27 och 1997/98:Ju38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 16.
17. Hårdare kontroll mot narkotika (mom. 19) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att det är en förutsättning för en anpassning av den intagne till ett hederligt liv att fängelserna kan hållas fria från narkotika. Narkotikafria anstalter är också av betydelse när det gäller att bekämpa våldet mellan de intagna. Av RSS-rapporten drar vi slutsatsen att det är angeläget att intensifiera kampen mot narkotikan på anstalterna. Det behövs enligt vår mening flera åtgärder på området. I det sammanhanget vill vi framhålla följande. Möjligheterna till provtagning måste användas i fortsatt stor utsträckning. Dessutom bör narkotikavisitationer göras ofta och regelbundet. Vidare bör urinprov vara vanligt förekommande. Ytterligare en åtgärd skulle kunna vara att besöken kontrolleras på så sätt att besökaren och den intagne skiljs åt med hjälp av en glasskiva. Slutligen bör narkotikahundar användas. Till de förslag vi nu anfört skall läggas att det i RSS-rapporten föreslås en rad åtgärder, bl.a. införandet av ett system med kontantlös handel. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder och återkomma med förslag till erforderliga lagändringar. Vi anser att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande hårdare kontroll mot narkotika att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju38 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 17.
18. Datorer (mom. 21) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att intagna i kriminalvårdsanstalt inte bör få ha egna datorer eller disketter. Sådan utrustning är svår att kontrollera, och den kan användas för att planera nya brott. Programvara som innehåller pornografi bör inte heller få förekomma eftersom den kan antas försvåra rehabiliteringen av vissa intagna. Däremot bör intagna ges tillgång till datorer m.m. för allvarligt syftande studier. Regeringen bör bevaka utvecklingen när det gäller Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter. Vi anser att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande datorer att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju501 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 18.
19. Internationellt verkställighetssamarbete (mom. 22) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser att utländska brottslingar som döms till fängelse här i landet inte bör avtjäna straffet här, om de skall utvisas efter det att straffet verkställts. Det nu föreliggande tilläggsprotokollet till överförandekonventionen är ett steg i rätt riktning. Så snart ett erforderligt antal stater undertecknat protokollet bör Sverige verka för att protokollet kan börja tillämpas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om godkännande av protokollet och de lagändringar som kan behövas. Vi anser att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande internationellt verkställighetssamarbete att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju513 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 19. Regeringens lagförslag
Utskottets lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs att 37 kap. 2 § brottsbalken skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 37 kap. 2 § | ------------------------------------------------------- |Regeringen förordnar | Regeringen eller den| |ordförande och vice |myndighet som regeringen| |ordförande i |bestämmer förordnar| |övervakningsnämnderna. |ordförande och vice| |Vice ordföranden tjänstgör |ordförande i| |vid förfall för |övervakningsnämnderna. | |ordföranden i dennes |Vice ordföranden tjänstgör| |ställe. Vid förfall för |vid förfall för| |både ordföranden och vice |ordföranden i dennes| |ordföranden förordnas |ställe. Vid förfall för| |tillfällig ersättare av |både ordföranden och vice| |kriminalvårdsstyrelsen. |ordföranden förordnas| |Ordföranden, vice |tillfällig ersättare av| |ordföranden och tillfällig |kriminalvårdsstyrelsen. | |ersättare skall vara |Ordföranden, vice| |lagfarna och ha erfarenhet |ordföranden och tillfällig| |av tjänstgöring som |ersättare skall vara| |domare. |lagfarna och ha erfarenhet| | |av tjänstgöring som| | |domare. | -------------------------------------------------------- |Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika| |många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om| |övervakningsnämndens verksamhetsområde omfattar endast| |en kommun, och annars av landstingsfullmäktige. Om det| |inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun| |som ej ingår i ett landsting, förrättas valet av| |landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige med den| |fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer| |efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av| |län i övervakningsnämnds verksamhetsområde, fastställer| |regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och| |ersättare för varje län eller del av län. | | Landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av| |ledamöter eller ersättare skall vara proportionellt, om| |det begärs av minst så många ledamöter i| |landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som| |motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet| |närvarande ledamöter delas med det antal personer som| |valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal,| |skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om| |förfarandet vid sådant proportionellt val finns| |bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt| |valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall| |vid valet även den ordning bestämmas, i vilken de skall| |kallas till tjänstgöring. | | Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för| |fyra år. Om en ledamot som har utsetts vid| |proportionellt val avgår före tidens utgång, inträder| |en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som| |har bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller| |ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val,| |utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av| |tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex| |månader. | | Då ledamot eller ersättare skall utses skall| |övervakningsnämnden göra anmälan därom till den som| |skall utse honom. | --------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.
2. Förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 8 a § | ------------------------------------------------------- |En kvinna skall normalt | En kvinna skall normalt| |placeras i en anstalt som |placeras i en anstalt som| |är avsedd för enbart |är avsedd för enbart| |kvinnor. En kvinna får |kvinnor. En kvinna får| |inte utan eget medgivande |inte utan eget medgivande| |placeras i en annan |placeras i en anstalt där| |anstalt. |även män placeras. | -------------------------------------------------------
Reservantens förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservantens förslag | -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 8 a § | ------------------------------------------------------- |En kvinna skall normalt | En kvinna skall normalt| |placeras i en anstalt som |placeras i en anstalt som| |är avsedd för enbart |är avsedd för enbart| |kvinnor. En kvinna får |kvinnor. Undantag kan| |inte utan eget medgivande |medges om kvinnan själv| |placeras i en annan |begär det och det finns| |anstalt. |starka skäl för en annan| | |placering. | -------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av propositionen......2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996....2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....4 Utskottet.............................................5 Ärendet.............................................5 Propositionens huvudsakliga innehåll................6 Behovet av en ny lag om verkställighet..............7 Särbehandling av långtidsdömda......................7 Kvinnor inom kriminalvården........................10 Bakgrund.........................................10 Placering........................................10 Behandlingsinnehållet............................11 Vistelser utanför anstalt..........................12 Permissionsregler m.m............................12 Kostnadsansvaret vid § 34-placering..............14 Beslutanderätten avseende § 34-placeringar.......15 Användning av vaktbolag inom kriminalvården........15 Underrättelse till målsägande......................16 Övriga frågor......................................17 Psykiskt störda lagöverträdare...................17 Behandling av psykiskt störda lagöverträdare...17 Rättspsykiatrisk vård i väntan på dom..........18 Barn med föräldrar på anstalt....................18 Disciplinåtgärder................................19 Narkotikabekämpning..............................20 Innehav av datorer...............................22 Internationellt verkställighetssamarbete.........22 Övrigt.............................................23 Hemställan.........................................23 Reservationer........................................26 1. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1)26 2. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1)26 3. Placering av kvinnor (mom. 3)...................27 4. Placering av kvinnor (mom. 3)...................27 5. Kvinnoanpassat behandlingsinnehåll (mom. 4).....28 6. Permissionsregler (mom. 5)......................28 7. Elektronisk övervakning vid utslussning (mom. 6)29 8. Kostnadsansvaret för § 34-placering (mom. 7)....29 9. Beslutanderätten om § 34-placering (mom. 8).....30 10. Vaktbolag inom kriminalvården (mom. 9).........30 11. Underrättelse till målsägande vid fängelse (mom. 10)30 12. Underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård (mom. 11)31 13. Psykiskt störda lagöverträdare (mom. 15).......31 14. Rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom (mom. 16)31 15. Barn med föräldrar i anstalt (mom. 17).........32 16. Disciplinstraff för livstidsdömda (mom. 18)....33 17. Hårdare kontroll mot narkotika (mom. 19).......33 18. Datorer (mom. 21)..............................34 19. Internationellt verkställighetssamarbete (mom. 22)34 Bilagor 1. Regeringens lagförslag...................................................................... ....35 2. Utskottets lagförslag...................................................................... ........50 1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken.........................................50 2. Förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt..........................51 3. Reservantens förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt...............................52