Basbeloppet m.m.
Betänkande 1995/96:SfU7
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1995/96:SFU07
Basbeloppet m.m.
Innehåll
1995/96 SfU7
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1995/96:149 Beräkning av basbelopp m.m. I propositionen föreslås att det jämförelsetal som används vid beräkning av basbeloppet skall grunda sig på de förändringar i det allmänna prisläget som skett från juni 1995 till juni året före det år som basbeloppet avser. Dessutom föreslås att beräkningen skall göras med utgångspunkt i ett bastal som uppgår till 36 168. Vidare föreslås att det förhöjda basbelopp som används vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng samt vid fastställande av avgiftstak för allmänna egenavgifter beräknas på ett likartat sätt men med den skillnaden att bastalet är 36 812 och att det förhöjda basbeloppet skall räknas upp med hela prisförändringen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker en motion som väckts med anledning av propositionen.
Mot bakgrund av att Kommunernas pensionsanstalt (KPA) ombildas till aktiebolag föreslås också i propositionen att hänvisningen till KPA i lagen om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ändras. Utskottet tillstyrker förslaget.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner från den allmänna motionstiden 1994/95. Motionerna tar upp frågor som i olika avseenden rör bl.a. UD-makars, biståndsarbetares och missionärers pensioner. Vidare behandlas några motioner om socialavgifter och allmänna egenavgifter. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats åtta reservationer och tre särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1995/96:149 föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motion väckt med anledning av propositionen
1995/96:Sf23 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av
ett ograverat basbelopp.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf233 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsarbetares och missionärers pensioner.
1994/95:Sf254 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att UD-makar får tillgodoräkna sig pensionsår för tiden utomlands.
1994/95:Sf255 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principen för ersättning till socialförsäkringarna.
1994/95:Sf260 av Kjell Ericsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en konsekvensutredning om införande av arbetsgivaromsättningsskatt som ett alternativ till arbetsgivaravgift.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ej betald skatt skall reducera pension enligt vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vinstandelar ej bör belastas med arbetsgivaravgifter.
1994/95:Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinstandelssystem,
1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 beslutar om slopad avgiftsfrihet för vissa vinstandelsstiftelser i enlighet med vad i motionen anförts,
1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande uttaget av allmän egenavgift till sjukförsäkringen under mandatperioden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande förmånsrelatering av socialförsäkringsavgifterna,
9. att riksdagen beslutar slopa uttaget av sociala avgifter på vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.0 om arbetsgivaravgifter och egenavgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.0 om problemet med egenavgifter och marginaleffekter,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nedsättning av egenavgifterna för egenföretagare enligt vad i motionen anförts under avsnitt 6.0.
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopade sociala avgifter på anställdas vinstandelar i företagen,
1994/95:Sk350 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas
9. att riksdagen beslutar om slopande av sociala avgifter på vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:U303 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ATP-poäng för medföljande make/maka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan av UD för ekonomisk ersättning till medföljande maka/make.
1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till pension.
1994/95:Kr414 av Bo Lundgren och Stig Bertilsson (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialavgiftsfrågan.
1994/95:N235 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvenserna av ökad riskdifferentiering bör beaktas vid sjuk- och arbetsskadeberedningens analys av det framtida offentliga försäkringsväsendet.
1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett borttagande av egen- avgifterna för småföretagare för resultat under 40 000 kr enligt vad i motionen anförts.
Utskottet
Gällande bestämmelser om basbeloppet
I 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om att de beräkningar som anges i lagen skall göras med anknytning till ett basbelopp. Basbeloppet som fastställs av regeringen för varje år utgör 35 200 kr multi- plicerat med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multi- plicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1993. Därvid skall bortses från de kvarvarande direkta effekter t.o.m. oktober 1994 som påverkat prisläget och som beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den 19 november-den 18 december 1992. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor. För år 1996 har basbeloppet fastställts till 36 200 kr. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och fastställande av ATP-poäng gäller dock att det basbelopp som räknats fram sedan hänsyn tagits till hela förändringen av det allmänna prisläget mellan de två tidpunkterna, frånsett kvarvarande effekter av deprecieringen, används i stället för basbeloppet.
För att bromsa uppräkningen av pensionerna infördes fr.o.m. år 1993 en särskild regel om att basbeloppet skall minskas med 2 % vid beräkning av vissa angivna pensioner. Vårdbidrag, handikappersättning och särskilt pensionstillägg berörs inte av minskningsregeln.
Propositionen
Basbeloppet
Från och med år 1997 sker en övergång till ett nytt budgetårssystem där budgetperioden omfattar kalenderår och där budgetpropositionen lämnas till riksdagen den 18 september året före budgetåret. Om den nuvarande fastställelseordningen för basbeloppet, som normalt är november månad, användes skulle detta innebära att beräkningsunderlaget för budgetpropositionen bygger på ett antaget basbelopp. Med tanke på basbeloppets betydelse för statsbudgeten och det nya systemet med utgiftstak föreslår därför regeringen en ny mätperiod för prisförändringen. Förslaget innebär att det jämförelsetal som används vid beräkning av basbeloppet skall ange förhållandet mellan den förändring av det allmänna prisläget som skett från juni 1995 till juni året före det år som basbeloppet avser. Basbeloppet skall framräknas genom att bastalet 36 168, som ligger till grund för 1996 års basbelopp, multipliceras med jämförelsetalet efter att detta räknats upp med 60 % av prisförändringen. Basbeloppet bör enligt regeringen fastställas under augusti månad och mätperioden bör omfatta tiden juni till juni.
För närvarande sker uppräkning av basbeloppet med utgångspunkt i basbeloppet 35 200 som gällde för basåret 1994. I formeln ligger enligt regeringen därmed alla förändringar som inträffat sedan år 1994 inklusive den kvarvarande deprecieringseffekten som påverkade basbeloppet för år 1995. I och med den ändrade mätperioden för uppräkningen av basbeloppet föreslår regeringen att formeln också förenklas på så sätt att beräkningen utgår från basåret 1996. Eftersom avsikten med bytet av basår inte är att förändra beräkningen föreslår regeringen att utgångspunkten för beräkningen av basbeloppet skall vara det oavrundande beloppet. Av detta skäl föreslås att det i lagtexten införs begreppet bastal som motsvarar det oavrundade basbeloppet för basåret. Bastalet är 36 168 och det är detta bastal som skall vara utgångspunkt vid uppräkning av basbeloppet.
Vidare anförs i propositionen att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och beräkning av pensionspoäng samt fastställande av avgiftstak för allmänna egenavgifter används inte det ordinarie basbeloppet. I stället används ett belopp som till skillnad från basbeloppet räknas upp med 100 %. Då det formellt inte finns något namn för detta högre belopp skapar detta enligt regeringen osäkerhet om reglerna och ökar risken för missförstånd. För att undanröja dessa problem föreslår regeringen att begreppet förhöjt basbelopp införs i lagtexten. Även det förhöjda basbeloppet bör fastställas av regeringen. Bastalet för det förhöjda basbeloppet skall vara 36 812, vilket motsvarar det oavrundade belopp som räknats upp med 100 % av prisförändringen.
I motion Sf23 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om redovisning av ett ograverat basbelopp. Motionärerna framhåller att under de senaste tio åren har riksdagen vid ett flertal tillfällen förändrat beräkningen av basbelopp. Så har skett vid skattereformens genomförande, genom kris- överenskommelsen hösten 1992 och senast hösten 1994. Dessa förändringar har gjort att det i dag är praktiskt taget omöjligt för den enskilde att ha vetskap om vad han eller hon skulle ha för förmån baserat på basbeloppet om det inte förändrats på det sätt som beskrivits ovan. Motionärerna ställer sig bakom de genomförda förändringarna eftersom dessa är ett led i saneringen av landets finanser men anser att politikerna skall vara ärliga och även synliggöra vilka försämringar som exempelvis pensionärerna fått genom de förändrade beräkningarna av basbeloppet. Ett ograverat basbelopp bör därför alltid redovisas parallellt med det gällande basbeloppet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är väsentligt att underlaget för budgetpropositionen bygger på ett fastställt basbelopp med tanke på den stora betydelse detta har för möjligheterna till tillförlitliga prognoser avseende bl.a. pensionsutgifter och avgiftsintäkter. Utskottet har således inga invändningar mot att mätperioden ändras till juni-juni. Utskottet har inte heller invändningar mot de mera tekniska förändringar som i övrigt föreslås. Utskottet tillstyrker således propositionen.
Beträffande redovisning av ett ograverat basbelopp vill utskottet anföra följande. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst m.m. skall enligt regeringens förslag bastalet för beräkning av det förhöjda basbeloppet vara 36 812, vilket motsvarar det oavrundade belopp som räknats upp med 100 % av prisförändringen. I så måtto kommer således ett ograverat basbelopp i förhållande till de förändringar som gjorts fr.o.m. år 1995 att redovisas. I formeln ligger dock kvar priseffekterna till följd av de ändrade beräkningar av basbeloppet som gällde åren 1981-1987 samt fr.o.m. år 1991 priseffekter till följd av skattereformen och fr.o.m. år 1994 priseffekter till följd av deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden som det nu förevarande. I betänkandena 1989/90:SfU20 och 1990/91:SfU11 anförde utskottet att ett okorrigerat basbelopp skulle komma att följa utvecklingen av konsumentprisindex. Med hänsyn till att sådant index löpande skulle fastställas fann utskottet inte skäl förorda införandet av ett särskilt ograverat basbelopp .
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Sf23.
Ombildning av kommunernas pensionsanstalt till aktiebolag
Under krig skall enligt lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara de tjänstepensioner som betalas ut av kommunernas pensionsanstalt (KPA) i stället kunna betalas ut av de allmänna försäkringskassorna. Enligt regeringen har Kommunförbundet och Landstingsförbundet, som är intressenterna i KPA, beslutat att ombilda KPA till ett aktiebolag. Hänvisningen till KPA i nämnda lag bör därför enligt regeringen ändras till en neutral hänvisning till det organ som sköter de ifrågavarande uppgifterna.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Vissa pensionsfrågor
UD-makars pensionsförmåner m.m.
I motion 1994/95:Sf254 yrkande 2 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om att UD-makar får tillgodoräkna sig pensionsår för tiden utomlands. Motionärerna erinrar om att i det nya ålderspensionssystemet får medföljande UD-makar för tiden utomlands inte tillgodoräkna sig pensionsår, vilket i det nya pensionssystemet skall tillerkännas för studier, vård av eget barn och vid värnpliktstjänstgöring. Att följa med sin maka/make vid dennes stationering utomlands är enligt motionärerna en av samhället önskad uppoffring och de medföljande bör därför få tillgodoräkna sig pensionsår för tiden utomlands.
Även i motion 1994/95:U303 av Margitta Edgren (fp) tas upp frågor som rör medföljandes ekonomiska situation. Enligt motionären krävs ofta insatser av såväl den utlandsstationerade tjänstemannen som den medföljande för att en ambassad skall fungera på ett traditionellt sätt. Detta innebär att den medföljande i praktiken gör en oavlönad insats för Sverige. Skall Sverige kunna företrädas av personer av olika kön, från alla samhällsklasser och i olika familjekonstellationer måste enligt motionären Utrikesdepartementet intensifiera sina ansträngningar och utarbeta en handlingsplan för att lösa problemen. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande härom. För att rätta till en enligt motionären uppenbar orättvisa bör medföljande maka/make kunna få räkna ATP-poäng för de år som familjen är utlandsstationerad. En sådan insats skulle underlätta en bred och allsidig rekrytering till diplomattjänster. Motionären begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Frågan om UD-makarnas villkor inom socialförsäkringssystemet behandlades av socialförsäkringsutskottet i betänkande 1993/94:SfU24 Reformering av det allmänna pensionssystemet. Med anledning av en motion anförde socialförsäkringsutskottet bl.a. följande. I det reformerade pensionssystemet skall avsteg från huvudprincipen att pensionen grundas på livsinkomsten göras endast i särskilt angivna fall. Pensionsrätt i dessa undantagsfall skall finansieras vid sidan av ålderspensionssystemet. En särskild pensionsrätt för UD-makar i det allmänna pensionssystemet måste således finansieras av skattemedel och särredovisas i statsbudgeten, dvs. inom ramen för utrikesförvaltningens kostnader. Socialförsäkringsutskottet ser helst att inga ytterligare undantag görs. Med ytterligare avsteg från livsinkomstprincipen riskerar systemet att utvecklas på ett instabilt sätt. Socialförsäkringsutskottet vill samtidigt nämna att, t.ex. vad gäller de utländska makarna, en lösning inom det svenska allmänna försäkringssystemet kanske inte är möjlig. Socialförsäkringsutskottet vill emellertid liksom utrikesutskottet, som yttrat sig över motionen, understryka vikten av att medföljande makar till UD- tjänstemän får acceptabla ekonomiska villkor. Pensionsvillkoren är därvid endast en del i sammanhanget. Utskottet anser att det skall ankomma på utrikesförvaltningen att snarast se till att villkoren, såväl under vistelsen i utlandet som vid återkomsten till Sverige, blir acceptabla och särskilt skall pensionsvillkoren förbättras. Det anförda gavs regeringen till känna (rskr. 1993/94:439).
Med anledning av riksdagens tillkännagivande har regeringen i skrivelse 1994/95:221 Redogörelse för åtgärder som avser pensionsvillkoren för medföljande makar till UD-tjänstemän m.m. lämnat en redogörelse för de åtgärder om bl.a. pensionsvillkoren som vidtagits respektive planeras. Skrivelsen, som inte föranledde några motionsyrkanden, har behandlats av utrikesutskottet och av riksdagen lagts till handlingarna (1995/96:UU11, rskr. 147 ) Av skrivelsen framgår att det inom Utrikesdepartementet tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att behandla de frågor som riksdagen anmält. Arbetsgruppen överlämnade i mars 1995 en rapport om översyn av UD-makars pensionsvillkor m.m. Rapporten upptar beträffande pensionsvillkor i huvudsak följande förslag. En maka/make som medföljer en tjänsteman i utrikesförvaltningen under stationering utomlands har enligt gällande bestämmelser under vissa förutsättningar rätt till särskild ersättning, s.k. MAK (medföljande makes ATP-kompensation) enligt förordningen (SAVFS 1985:10) om särskild ersättning till medföljande make till tjänsteman inom utrikesförvaltningen. Vidare finns som komplement till MAK en gruppensionsförsäkring hos SPP som utgår fr.o.m. den månad den berättigade fyller 65 år. Arbetsgruppen föreslog en reformering av pensionsförmånerna som innebär att man på sikt lämnar systemet med MAK till förmån för en samlad gruppensionsförsäkring. Under en övergångstid föreslås båda systemen gälla. De som har kvalificerat sig för MAK genom att uppfylla kravet på 120 månaders utlandsstationering, bör enligt förslaget få fortsätta att erhålla ersättning medan övriga medföljande får ett engångsbelopp. Vidare föreslogs en höjning av MAK-ersättningen från 0,42 % till 0,55 % av ett basbelopp per medföljandemånad. En medföljande bör enligt förslaget inte kunna tillgodoräkna sig tiden för MAK samtidigt som den medföljande har annan pensionsförmån på grund av anställning under stationering utomlands. Gruppensionsförsäkring utgår sedan i juli 1988 under utlandsstationering till alla medföljande makar till UD- tjänstemän som är tillsvidareanställda. Utrikesdepartementet betalar en försäkringspremie på för närvarande 500 kr per försäkrad och medföljandemånad. Arbetsgruppen föreslog en höjning av premieinbetalningarna för pensionsförsäkring till 1 500 kr per månad. Beloppet för gruppension som hänför sig till av staten erlagd premie och eventuell MAK-ersättning bör enligt arbetsgruppen inte få överstiga två basbelopp (för närvarande 72 400 kr per år). Regeringen har i april 1995 beslutat om åtgärder som i huvudsak följer arbetsgruppens förslag.
Som framgått har åtskilligt gjorts för att förbättra UD-makarnas pensionsvillkor. Av skrivelsen framgår vidare att medel kommer att avsättas som ekonomiskt stöd för marknadsföring av UD- makarnas nätverk för uppdrag från svenska statliga, kommunala och privata uppdragsgivare och att Utrikesdepartementet skall tillse att utlandsmyndigheterna blir mer aktiva när det gäller att bistå de medföljande med att söka arbete på stationeringsorten. Utskottet ser positivt på de åtgärder som vidtagits och förutsätter att de berörda frågorna även fortsättningsvis uppmärksammas inom utrikesförvaltningen. I den mån motionerna 1994/95:Sf254 yrkande 2 och 1994/95:U303 inte är tillgodosedda med vad som anförts avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.
Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl.
I motion 1994/95:Sf233 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) anförs att det finns många svenskar som arbetar ute i världen som biståndsarbetare och missionärer och därvid gör stora insatser. Enligt motionärerna får inte dessa personer missgynnas för detta i de svenska trygghetssy-stemen. Detta är särskilt aktuellt med avseende på det reformerade pensionssystemet. Åren i utlandstjänst bör i pensionshänseende tillgodoräknas dessa. Enligt motionärerna bör Genomförandegruppen klarlägga hur bl.a. pensionsgrundande inkomst skall beräknas och reda ut oklarheter beträffande regler för inbetalning av egenavgifter för de utlandsarbetare som med gällande skatteregler är befriade från att betala skatt i Sverige. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Efter det att riksdagen godkänt riktlinjerna för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet har regeringen beslutat tillkalla den s.k. Genomförandegruppen med representanter för de partier som står bakom uppgörelsen. Gruppen har i uppgift att medverka i den fortsatta beredningen av pensionsreformen och att vårda överenskommelsen om en reformering av ålderspensionssystemet. Enligt vad utskottet erfarit är de frågor som tas upp i motionen föremål för beredning inom Genomförandegruppen. Utskottet anser att det fortsatta beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion 1994/95:Sf233.
Ingrid Näslund (kds) begär i motion 1994/95:So295 yrkande 6 ett tillkännagivande om rätt till pension. Enligt motionären har Pensionsarbetsgruppen kommit fram till att familjehemsföräldrar inte skall ha rätt till pension för sina insatser. Många kvinnor har under sitt yrkesverksamma liv tagit hand om ett stort antal barn och därvid inte ställt några höga krav på ersättning och en del har endast erhållit ersättning för sina omkostnader. Enligt motionären bör alla barnplaceringar i ekonomiskt hänseende vara pensionsgrundande för den som ägnar sig åt fostran och vård.
Familjehemsförälder uppbär normalt ett arvode som är pensionsgrundande. Enligt Svenska kommunförbundets cirkulär 1992:33 bör arvode utgå med högst 450 % av det för året gällande basbeloppet fördelat per månad om familjehemsföräldern behöver avstå från förvärvsarbete. Utskottet tolkar motionen så att pensionsrätt skall tillgodoräknas enbart den som tidigare inte uppburit arvode med så högt belopp att det grundar rätt till pension, dvs. arvode motsvarande ett basbelopp. I det nya pensionssystemet skall enligt de godkända riktlinjerna av fördelningspolitiska skäl pensionsrätt tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp utöver faktisk inkomst. Detta gäller vissa studier, vård av eget barn och värnplikt. Barnårsrätt skall också kunna tillgodoräknas för tid före ikraftträdandet av det nya systemet. Någon motsvarande pensionsrätt till förmån för andra grupper är inte avsedd. Som tidigare nämnts kan alltför många avsteg från livsinkomstprincipen, som utgör basen i det nya ålderspensionssystemet, innebära att systemet kommer att förlora i innehåll. Alla kompletteringar till livsinkomsten måste finansieras särskilt - med skatter, avgifter från staten eller på annat sätt - och sådana finansieringar får omfördelningar mellan olika grupper i samhället till följd. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1994/95:So295 yrkande 6.
Pensionsutbetalning och obetald skatt
I motion 1994/95:Fi211 yrkande 10 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs förslag om att ej betald skatt skall reducera pension. Enligt motionärerna skall hänsyn tas till obetalda skatter vid utbetalning av pension. Det är, anser motionärerna, inte rimligt att staten har stora fordringar på människor som samtidigt mottar stora belopp i pensionsutbetalningar.
För den som uppbär pension samtidigt som han resterar för obetalda skatter kan bestämmelser i utsökningsbalken om utmätning och införsel komma i fråga. För tillämpning av bestämmelserna i utsökningsbalken fordras att en dom eller annan exekutionstitel som innefattar betalningsskyldighet föreligger. Som exekutionstitel gäller förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkställas. Sådana bestämmelser finns beträffande skatt i uppbördslagen. Vid såväl utmätning som införsel skall gäldenären förbehållas visst belopp som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som eljest åvilar honom. Utmätning kan också ske i såväl fast som lös egendom. Således finns goda möjligheter för samhället att driva in fordringar på grund av obetald skatt. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1994/95:Fi211 yrkande 10.
Vissa avgiftsfrågor
Allmänt om socialavgifter
Socialavgifter erläggs i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den totala avgiftssumman är för arbetsgivare 31,56 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 5,28 %, folkpensionsavgift 5,86 % och tilläggspensionsavgift 13 %. Avgiftsunderlaget beräknas i princip på lönesumman. En egenföretagare erlägger socialavgifter med 29,75 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 5,82 %, folkpensionsavgift 6,03 % och tilläggspensionsavgift 13 %. Avgiftsunderlaget beräknas i princip på inkomsten av annat förvärvsarbete.
Den 1 januari 1995 trädde lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter i kraft och ersatte då lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift som trätt i kraft den 1 januari 1993. De allmänna egenavgifterna är för år 1996 pensionsavgift med 1 % och sjukförsäkringsavgift med 3,95 % och beräknas på inkomster som ej överstiger 7,5 basbelopp. Avgifterna erläggs i princip av dem som har inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande. Avgiften är avdragsgill vid taxeringen.
Riksdagen har beslutat om riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (prop.1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I det nya pensionssystemet skall tillgodoräknade förmåner i princip överensstämma med de avgifter som betalas till systemet. Beräkningen av pensionsförmånerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, vilket innebär att alla pensionsgrundande inkomster har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänats in. Den inkomstrelaterade ålderspensionen skall kompletteras med ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga eller inga inkomster under förvärvslivet. I det reformerade systemet skall ålderspension utom garantipension helt finansieras med ålderspensionsavgift. Den skall utgöra 18,5 % och endast tas ut på inkomster under förmånstaket, vilket inledningsvis skall vara 7,5 basbelopp. Avgiften skall till viss del tas ut som socialavgift i form av arbetsgivaravgift/egenavgift och till viss del i form av en egenavgift för vilken den enskilde individen bär betalningsansvaret. Ingen pensionsavgift skall tas ut på inkomster som inte är förenade med pensionsrätt. Över förmånstaket skall en särskild löneskatt tas ut av arbetsgivare/egenföretagare med 9,25 %. Av inbetald ålderspensionsavgift skall huvuddelen, 16,5 %, användas till att finansiera utgående pensioner inom ramen för ett fördelningssystem. Resterande del av pensionsavgiften, 2 %, skall sättas av till ett premiereservsystem. I detta system skall en fondering av inbetalda medel ske på individuella pensionskonton. Det sammantagna uttaget av ålderspensionsavgift i form av arbetsgivaravgift/egenavgift resp. allmän egenavgift, som för närvarande uppgår till 14 %, avses successivt under en övergångs-period höjas till 18,5 %. Detta skall ske inom ramen för ett oförändrat totalt avgiftsuttag till ålderspensionsändamål genom att folkpensionsavgiften samtidigt avvecklas.
Enligt vad som anges i regeringens ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25) skall den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjas med en procentenhet per år t.o.m. år 1998, för att detta år uppgå till 5,95 %. Riksdagen har godkänt regeringens förslag om en sådan successiv höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145-146).
Regeringen har därefter i proposition 1995/96:198 förklarat sin avsikt att under våren 1996 lämna förslag till beslut om höjning av den allmänna eg- enavgiften i form av sjukförsäkringsavgift till 4,95 % år 1997 och 5,95 % fr.o.m. år 1998. Enligt propositionen skall höjningen balanseras av en sänkning av sjukförsäkringsavgiften enligt lagen om socialavgifter och en höjning av den allmänna löneavgiften.
Förhållandet mellan avgifter och förmåner
Enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från inkomst som överstiger 7,5 basbelopp. För en egenföretagare gäller dessutom att sjukpenninggrundande inkomst inte får beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. För rätt till sjukpenning krävs enligt 1 § samma kapitel att den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till minst 6 000 kr. Den som saknar eller har låg sjukpenninggrundande inkomst kan enligt 21 kap. 1 § AFL frivilligt försäkra sig för en sjukpenning om högst 60 kr. Pensionsgrundande inkomst beräknas enligt 11 kap. 5 § AFL endast på inkomstdelar mellan ett och 7,5 basbelopp. Motsvarande begränsning finns enligt lagen (1981:691) om socialavgifter inte vid beräkningen av underlaget för socialavgifter.
De olika socialavgifterna avser att finansiera vissa bestämda ändamål, och för huvuddelen av avgifterna finns en direkt finansiell koppling. För individen är förmånerna endast i begränsad utsträckning beroende av avgifternas storlek och faktiska inbetalning, och vissa socialförsäkringsförmåner utges för personer med låga eller inga avgiftsgrundande inkomster. För vissa avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift, finns inget direkt samband mellan avgift och förmån. För andra avgifter, som t.ex. ATP- och sjukförsäkringsavgifter, finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrundande inkomst ger högre förmåner.
Göte Jonsson och Ulf Melin (båda m) begär i motion Sf255 ett tillkännagivande om principen för ersättning till socialförsäkringarna. Enligt motionärerna bör avgifter inte tas ut på inkomster som försäkringen inte täcker eller sådant som den betalande inte kan tillgodogöra sig genom bättre ersättningsnivåer då försäkringen utnyttjas. Motionärerna anser att det är viktigt att det finns ett givet samband mellan erlagd ersättning och förmån, och regeringen bör få i uppdrag att utreda en sådan inriktning av socialförsäkringssy- stemet.
I motion Sk328 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande beträffande förmånsrelatering av socialförsäkringsavgifterna. Enligt motionärerna medger det statsfinansiella utrymmet för närvarande inte ytterligare sänkning av löneskatterna. Det arbete som inleddes av den borgerliga regeringen med att tydligare anknyta avgifterna till utgående förmåner bör emellertid fortsätta och intensifieras. Motionärerna anser därför att avgifterna bör synliggöras genom att de formellt redovisas av löntagarna själva med en motsvarande höjning av bruttolönen. Detta skulle enligt motionärerna öka förståelsen för skattekilarnas negativa verkan.
Riksdagen har tidigare på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden om en bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner. I betänkande 1990/91:SfU2 hänvisade utskottet till tidigare uttalande om att den bristande överensstämmelsen har sin grund i bl.a. den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär och om att de olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar av ett sammanhängande socialförsäkringssystem. Utskottet framhöll också att, även om den bristande överensstämmelsen hade förstärkts genom införandet år 1982 av lagen om socialavgifter, det då införda avgiftssystemet samtidigt hade inneburit betydande administrativa lättnader för såväl myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare. Utskottet, som även hänvisade bl.a. till den dåvarande Pensionsberedningens arbete, vidhöll sin principiella uppfattning om fördelarna med det gällande avgiftssystemet och avstyrkte bifall till motionerna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU1, vari utskottet hänvisade till nyssnämnda betänkande, ansåg utskottet att det var viktigt att frågor om överensstämmelse mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet beaktades. Utskottet förutsatte dock att socialavgiftsuttaget skulle komma att innefattas i de överväganden om den ekonomiska politiken och om välfärdspolitiken som pågick inom regeringskansliet. Utskottet avstyrkte därför bifall till motioner i ämnet.
Även i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1992/93:SfU17 behandlades motioner om bristande överensstämmelse mellan avgifter och förmåner. Med hänvisning till de då nyligen beslutade direktiven till en beredning med uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna och till att Pensionsarbetsgruppens arbete med att utforma ett framtida pensionssystem alltjämt pågick avstyrkte utskottet bifall till motionerna i fråga.
Som utskottet tidigare framhållit har den bristande överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner sin grund i bl.a. den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär. Ett uttryck för detta är t.ex. de omfördelande inslagen mellan grupper av försäkrade med olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Enligt utskottets mening är sådana omfördelande inslag en oundgänglig del av ett fungerande välfärdssystem. Med hänsyn härtill och då, på sätt utskottet tidigare uttalat, de olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar av ett sammanhängande socialförsäkringssystem avstyrker utskottet bifall till motion Sf255. Även motion Sk328 yrkande 5 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att Sjuk- och arbetsskadekommittén (tidigare benämnd Sjuk- och arbetsskadeberedningen) enligt sina direktiv (dir. 1995:54) har till uppgift att utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. I direktiven anges bl.a. att det statsfinansiella läget inte ger utrymme för att pröva vare sig en höjning av förmånstaket eller en begränsning av avgiftsuttaget, men att kommittén bör analysera vad som sker med inkomstbortfallsprincipen om inkomstgränsen på längre sikt inte höjs i takt med den allmänna inkomstutvecklingen på motsvarande sätt som skall ske inom ålderspensionssystemet.
Solidarisk försäkring
Sjuk- och arbetsskadekommittén har som nyss redovisats till uppgift att utforma förslag till en allmän ohälsoförsäkring. Enligt direktiven skall kommittén bl.a. analysera under vilka förutsättningar tilläggsförsäkringar som ger ersättning utöver den allmänna ohälsoförsäkringen uppfyller krav på effektivitet och rättvisa så att sådana försäkringar inte bidrar till att öka kostnaderna för den allmänna ohälsoförsäkringen, bl.a. om arbetsmarknadens parter tar det fulla ansvaret för tilläggsförsäkringar. Vidare skall kommittén utforma regler för en obligatorisk tilläggsförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av arbetsskada samt analysera för- och nackdelar med att föra över det organisatoriska och finansiella ansvaret till parterna.
I direktiven anges vidare att försäkringsskyddet i den nya ohälsoförsäkringen i hög grad bör vara solidariskt finansierat och innehålla ett betydande mått av utjämning mellan grupper som löper olika risk att drabbas av ohälsa.
I motion N235 yrkande 3 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att konsekvenserna av ökad riskdifferentiering bör beaktas vid Sjuk- och arbetsskadeberedningens analys av det framtida offentliga försäkringsväsendet. Motionärerna framhåller bl.a. att gentekniken ger ökad kunskap om risker hos olika människor. I olika privata försäkringssystem finns alltmer av differentiering så att den försäkringstagare som löper hög risk tvingas till högre premier eller t.o.m. i vissa fall inte ens har rätt att teckna försäkring. Starka krafter agerar enligt motionärerna för att stora delar av de offentliga försäkringarna skall föras över till privata och frivilliga försäkringar. Svårigheterna att i ett selekterat försäkringssystem bygga in grundprincipen om det solidariska ansvaret bör vägas in vid en slutlig utformning av socialförsäkringssystemet.
Utskottet konstaterar att Sjuk- och arbetsskadekommittén i delbetänkandet (SOU 1995:149) Försäkringsskydd vid sjukdom förklarat att det inte finns förutsättningar för att utreda en sådan tilläggsförsäkring vid arbetsskada som angivits i direktiven. Utskottet anser dndå att den nya kunskap om människan som gentekniken ger upphov till och de risker som denna kan innebära, och som framhållits av motionärerna, bör belysas inom ramen för Sjuk- och arbetsskadekommitténs fortsatta arbete. Motionen i denna del bör därför överlämnas till kommittén. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda får motion N235 yrkande 3 anses tillgodosedd.
Växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter i det reformerade ålderspensionssystemet m.m.
Som redovisats ovan skall det sammantagna uttaget av ålderspensionsavgift i det nya reformerade ålderspensionssystemet successivt höjas till 18,5 % och den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjas med en procentenhet per år för att år 1998 utgöra 5,95 %.
I de riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem som riksdagen ställt sig bakom ingår bl.a. en avgiftsväxling på så sätt att arbetsgivaravgiften reduceras och den avgift som den enskilde själv betalar höjs med motsvarande belopp. Samtidigt avses det kostnadsutrymme som sänkta arbetsgivaravgifter skapar användas till att höja bruttolönen för den enskilde löntagaren.
I motion Sk341 yrkande 8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Motionärerna framhåller att om en växling från arbetsgivaravgifter till allmänna egenavgifter sker i pensionssystemet är det ej möjligt att bibehålla målet om ytterligare egenavgifter i sjukförsäkringen på 3 %. Motsvarande belopp får då tas ut som arbetsgivaravgifter eller finansieras på annat sätt. Vidare anser motionärerna att egenavgifter bör tas ut på inkomster över 7,5 basbelopp samt inte vara avdragsgilla vid taxeringen.
I samma motion yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om problemet med egenavgifter och marginaleffekter. Motionärerna anser att problemet med fallande marginaleffekt vid stigande inkomster bör lösas antingen genom uttag av egenavgifter över 7,5 basbelopp och slopande av avdragsrätten för egenavgifter eller genom att flytta värnskatten till inkomster över 7,5 basbelopp samtidigt som grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. Motionärerna anser att regeringen bör redovisa förslag till hur regressiva marginaleffekter skall förhindras eller motverkas i samband med att allmänna egenavgifter tas ut.
I motion Sk328 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om uttaget av allmän egenavgift till sjukförsäkringen under mandatperioden. Motionärerna anser att höjningen på tre procentenheter åren 1996-1998 bör avvisas då sjukförsäkringen redan är fullt ut finansierad. Den föreslagna höjningen är enligt motionärerna i realiteten en ren inkomstskattehöjning.
När det först gäller frågan om avgiftsväxling resp. en ytterligare höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften konstaterar utskottet att riksdagen, som redovisats ovan, har godkänt regeringens förslag om en successiv höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Vidare konstaterar utskottet att regeringen i proposition 1994/95:25 har anfört bl.a. att det kan vara förenat med problem att genomföra en avgiftsväxling inom pensionssystemet i kombination med att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs. Enligt regeringen kan det därför finnas skäl att ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter, och därmed fördelningen mellan sådana avgifter och arbetsgivaravgifter, när slutresultatet av Genomförandegruppens arbete föreligger. Därvid kan enligt propositionen också den närmare utformningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen fastställas. Utskottet anser med hänvisning till regeringens nu redovisade uttalande att något tillkännagivande till regeringen i denna fråga inte är påkallat.
Beträffande frågan om allmänna egenavgifter bör tas ut över 7,5 basbelopp resp. ej vara avdragsgilla vid taxeringen har utskottet i betänkande 1993/94:SfU24 erinrat om de speciella problem som uppstår genom att egen- avgiften är avdragsgill och som accentueras ju högre egenavgift som tas ut. Utskottet påpekade att olikheterna i det kommunala skatteuttaget liksom det förhållandet att brytpunkten i skatteskalorna inte överensstämmer med taket för pensionsrätten och avgiftsplikten gör att skillnaderna i kostnaderna för pensionsskyddet mellan olika försäkrade kan bli betydande, utan att nettopensionen i framtiden med nödvändighet behöver variera på samma sätt. Utskottet ansåg att detta skulle minska de "raka rören" mellan förmåner och avgifter. Om pensionsavgifterna däremot betalas av arbetsgivarna skulle nettokostnaden för pensionsrätten bli neutral, eftersom avdragsrätten är enhetlig över landet. Enligt utskottet var det uppenbart att frågan om avgifts- växling borde diskuteras grundligare, både mellan partier som står bakom pensionsuppgörelsen och med arbetsmarknadens parter. Vidare var det enligt utskottet uppenbart att frågan om den fortsatta finansieringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen hängde nära ihop med frågan om hur ålderspensionsavgiften skall tas ut. Utskottet föreslog att riksdagen med beaktande bl.a. därav skulle godkänna de av regeringen föreslagna riktlinjerna för finansieringen av det nya ålderspensionssystemet.
Vidare har utskottet såväl i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:SfU6 som i yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet avstyrkt liknande motionsyrkanden. I nämnda betänkande, vari behandlades regeringens proposition 1994/95:41 med förslag om införande av en avdragsgill allmän pensionsavgift på 1 % fr.o.m. den 1 januari 1995, anförde utskottet att regeringens förslag var helt i enlighet med de riktlinjer för reformeringen av ålderspensionssystemet som riksdagen hade beslutat om. I 1994/95: SfU6y, vari samma dag behandlades regeringens proposition 1994/95:25 med förslag om höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften till 2,95 % fr.o.m. år 1995, hänvisade utskottet till att det i propositionen hade anförts att en förnyad prövning behövde göras av det samlade uttaget av egenavgifter när ställning skall tas till genomförandet av pensionsreformen. Med hänsyn härtill ansåg utskottet att motionerna i fråga borde avstyrkas. Riksdagen avslog därefter, på förslag av finansutskottet, motionerna (1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145-146).
Såvitt gäller frågan om marginaleffekter och allmänna egenavgifter har utskottet förståelse för de problem som motionärerna beskriver och som, på sätt framgår av motionen, har sin grund i att avgifterna är avdragsgilla och inte tas ut på inkomster över 7,5 basbelopp. För inkomster under brytpunkten innebär avdragsrätten för allmänna egenavgifter att avgifterna (vid 30 % kommunalskatt) reduceras med 30 %. För inkomster mellan brytpunkten och 7,5 basbelopp utgör reduceringen 55 %. För inkomster över 7,5 basbelopp tas inga avgifter ut, varför marginaleffekten förblir oförändrad. Eftersom låginkomsttagares marginalskatt är lägre än höginkomsttagares blir skattelättnaden för dem följaktligen mindre än för höginkomsttagaren med en marginalskatt på 55 %. Utskottet anser, oaktat dessa ofördelaktiga effekter, att den prövning av det samlade uttaget av allmänna egenavgifter som enligt regeringen skall ske när resultatet av Genomförandegruppens arbete föreligger bör avvaktas.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sk341 yrkandena 8 och 9 och Sk328 yrkande 3.
Idrottsutövare
Enligt 3 kap. 2 § AFL skall vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bl.a. bortses från ersättning som idrottsutövare får från ideell förening som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till ett halvt basbelopp. Detsamma gäller enligt 11 kap. 2 § AFL i fråga om pensionsgrundande inkomst. Vidare gäller enligt 2 kap. 4 § 14 lagen om socialavgifter att vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning till en och samme
idrottsutövare från ideell förening som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp.
I motion Kr414 yrkande 13 av Bo Lundgren och Stig Bertilsson (båda m) begärs ett tillkännagivande om socialavgiftsfrågan. Enligt motionärerna skall idrottsutövare eller annan som är verksam inom idrottsrörelsen ha samma förmåner som vid normala anställningar om idrottsverksamheten är den huvudsakliga inkomstkällan. Socialavgifter skall då betalas. Om annan huvudinkomst föreligger bör idrottsutövaren och föreningen kunna träffa en överenskommelse om huruvida sociala förmåner skall utgå. Om förmåner skall utgå skall också avgifter betalas.
I samband med riksdagens behandling av regeringens förslag till nyss nämnda bestämmelser uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU10 bl.a. att utskottet vid flera tillfällen hade gett uttryck för sin principiella uppfattning att inkomster i samband med idrottsutövning i likhet med andra inkomster bör grunda rätt till socialförsäkringsförmåner och föranleda att socialavgifter erläggs. Samtidigt hade utskottet varit införstått med att en schablon kan behövas för i vilken mån mindre ersättningar inom idrottsrörelsen, vilka ofta kunde ha karaktären av rena kostnadsersättningar, skulle vara undantagna från underlaget för uttag av socialavgifter. Med anledning av två motioner med krav om att ersättningar upp till ett basbelopp per år skulle undantas från avgiftsunderlaget uttalade utskottet att ett undantagande av ersättningar som uppgår till så höga belopp som ett basbelopp skulle innebära en alltför kännbar urholkning av den enskildes sjukpenning och pensionsskydd. Redan en gräns på ett halvt basbelopp kunde om mer än en förening gett ut ersättning medföra en inte oväsentlig urholkning av pensionsskyddet. Utskottet kunde därför inte medverka till att ersättningar på högre belopp än ett halvt basbelopp undantogs från avgiftsplikt och förmånsberäkning och avstyrkte bifall till motionerna i fråga.
Utskottet vidhåller sin ovan redovisade uppfattning och avstyrker bifall till motion Kr414 yrkande 13.
Egenavgifter för småföretagare
I motion N272 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs förslag om ett borttagande av egenavgifterna för småföretagare för resultat under 40 000 kr. Enligt motionärerna innebär förslaget, om det skulle genomföras, en skattesänkning på högst omkring 6 400 kr per år för småföretagare och en kostnad för staten som kan beräknas till 600 miljoner kronor per år. I motion Sk341 yrkande 12 av Gudrun Schyman m.fl. (v) finns ett motsvarande yrkande. Motionärerna begär förslag om nedsättning av egenavgifterna för egenföretagare såvitt avser inkomster som ligger under 40 000 kr. Förslagets kostnader är enligt motionärerna relativt begränsade medan stimulanseffekterna vad gäller möjligheterna att starta och driva företag torde vara betydande.
Utskottet anser mot bakgrund av det alltjämt bekymmersamma statsfinansiella läget och behovet av att fullfölja det s.k. saneringsprogrammet att det inte finns utrymme för att föreslå förändringar som innebär en ökning av statens utgifter eller en minskning av inkomsterna. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet bifall till motionerna N272 yrkande 6 och Sk341 yrkande 12.
Arbetsgivaromsättningsskatt
I motion Sf260 av Kjell Eriksson och Lennart Brunander (båda c) begärs ett tillkännagivande om behovet av en konsekvensutredning om införande av arbetsgivaromsättningsskatt som ett alternativ till arbetsgivaravgift. Enligt motionärerna skulle detta alternativ kunna utformas som en avgift baserad på fakturerad omsättning, s.k. arbetsgivaromsättningsskatt, AGOS, för att underlätta för personalintensiva småföretag, framför allt inom den tillverkande sektorn. AGOS och arbetsgivaravgifter skulle enligt motionärerna kunna finnas som två olika alternativ med möjlighet för varje företag att välja det ekonomiskt mest gynnsamma.
Utskottet noterar att skatteutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkandet 1993/94:SkU25 har behandlat ett liknande yrkande och därvid framhållit att det då aktuella arbetet med en generell översyn av fåmansföretagen skulle fortsätta. Vidare framhölls att regeringen i proposition 1993/94:234 hade uttalat dels att den såg det som särskilt angeläget att stimulera nyföretagandet, dels att frågan om att införa ett riskkapitalavdrag eller andra särskilda skattestimulanser borde anstå i avvaktan på en utvärdering av företagsskattereformen hösten 1993. Med hänvisning härtill avstyrkte skatteutskottet bl.a. motionen om arbetsgivaromsättningsskatt.
Utskottet noterar vidare att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) har framhållit bl.a. att Företagsskatteutredningen för närvarande ser över företagsbeskattningen i syfte att finna ett system som ytterligare stimulerar företagens nyinvesteringar och försörjning med riskkapital. Utredningsarbetet skall, enligt vad som anförs i propositionen, bedrivas så att de nya reglerna skall kunna gälla fr.o.m. inkomståret 1998.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf260.
Vinstandelsstiftelser
För åren 1988-1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse. För att stimulera det sparande som vinstandelssystem innebär slopades avgiftsskyldigheten fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag till sådan stiftelse (prop. 1991/92:60, SkU10). Därvid angavs att avgifter inte heller skulle utgå när de anställda fick sin andel från stiftelsen. I samband med att skattereformen genomfördes gjordes en ändring som innebar att även annan person än arbetsgivaren som utgav vissa förmåner blev avgiftsskyldig (prop. 1989/90:110, SkU30, prop. 1990/91:54, SkU10). Problem uppstod därför i tillämpningen om vad som skulle gälla beträffande ersättning som stiftelsen betalade ut fr.o.m. den 1 januari 1993. Genom en lagändring (prop. 1992/93:29, SfU5) slogs fast att avgiftsfriheten gällde för utbetalning från vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1 januari 1992. För avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari 1993 gällde dock att de bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. För bidrag från ett fåmansbolag gäller avgiftsfriheten fr.o.m. den 1 januari 1993 inte heller ersättning som vinstandelsstiftelsen lämnar till delägare eller till företagsledare som har ett väsentligt inflytande i företaget. Avgiftsfriheten gäller inte heller ersättningar som lämnas till närstående till sådan företagsledare eller delägare. Eftersom avgiftsskyldighet gällde för bidragen åren 1988-1991 skall avgifter aldrig grundas på ersättning från stiftelsen som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991.
I proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. anfördes att regeringen efter närmare beredning avsåg att återkomma till riksdagen med förslag om slopande av avgiftsfriheten för vissa vinstandelsstiftelser. I yttrande till finansutskottet (1994/95:SfU6y) över motioner som väckts med anledning av regeringens aviserade förslag avstyrkte socialförsäkringsutskottet dessa med hänvisning till vad som anförts i propositionen. Finansutskottet (FiU1) delade denna uppfattning och riksdagen beslöt i enlighet därmed (rskr. 145-146).
I motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9 av Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi213 yrkande 6 av Lars Tobisson m.fl. (m), 1994/95:Fi211 yrkande 26 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), 1994/95:Sk349 yrkande 17 av Alf Svensson m.fl. (kds) och 1994/95:Sk350 yrkande 9 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) riktas kritik mot regeringens aviserade förslag. Motionärerna anser att sociala avgifter inte bör tas ut på vinstandelar. Olof Johansson m.fl. begär i motion 1994/95:Fi219 yrkande 14, såsom detta får förstås, att den under vissa villkor givna avgiftsfriheten bör bestå med hänsyn till den positiva effekt detta kan ha för anställdas engagemang och intresse för ett företags verksamhet.
Enligt vad utskottet erfarit pågår i Socialdepartementet ett arbete som syftar till att i vissa avseenden ändra de nuvarande reglerna om avgiftsfrihet för vinstandelsstiftelser. Avsikten är att ett förslag skall föreläggas riksdagen kommande höst.
Utskottet anser att det pågående arbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9, 1994/95:Fi213 yrkande 6, 1994/95:Fi219 yrkande 14, 1994/95:Fi211 yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och 1994/95:Sk350 yrkande 9.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande basbeloppet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:149 samt med avslag på motion 1995/96:Sf23 antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter
3. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,
res. 1 (m, v, mp, kds)
2. beträffande UD-makars pensioner m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf254 yrkande 2 och 1994/95:U303,
3. beträffande pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf233 och 1994/95:So295 yrkande 6,
res. 2 ( mp)
4. beträffande utbetalning av pension och obetalda skatter
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi211 yrkande 10,
5. beträffande förhållandet mellan avgifter och förmåner
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf255 och 1994/95:Sk328 yrkande 5,
res. 3 (m)
6. beträffande solidarisk försäkring
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N235 yrkande 3
dels överlämnar motionsyrkandet till regeringen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9,
res. 4 (v)
8. beträffande allmän egenavgift till sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sk328 yrkande 3,
res. 5 (m)
9. beträffande idrottsutövare
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr414 yrkande 13,
res. 6 (m)
10. beträffande egenavgifter för småföretagare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N272 yrkande 6 och 1994/95:Sk341 yrkande 12,
res. 7 (v)
11. beträffande arbetsgivaromsättningsskatt
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf260,
12. beträffande vinstandelsstiftelser
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9, 1994/95:Fi213 yrkande 6, 1994/95:Fi219 yrkande 14, 1994/95:Fi211 yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och 1994/95:Sk350 yrkande 9.
res. 8 (m, c, fp, kds)
Stockholm den 7 maj 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s) och Karin Israelsson (c).
Reservationer
1. Basbeloppet m.m. (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med Beträffande redovisning och slutar med motion Sf23. bort ha följande lydelse:
De ändringar av reglerna för beräkning av basbeloppet som vid olika tillfällen under 1980- och1990-talen vidtagits innebär att basbeloppet urholkats i förhållande till konsumentprisindex. Åtgärder som vidtagits som ett led i saneringen av landets finanser har varit nödvändiga. De gjorda ändringarna innebär dock att vissa grupper som t.ex. pensionärerna inte fullt ut fått kompensation för inflationseffekter. Enligt utskottets uppfattning är det rimligt att alla berörda får möjlighet att konstatera vilka försämringar samtliga vidtagna åtgärder fått till följd med avseende på olika förmåner. Ett s.k. ograverat basbelopp som bygger på oförändrade regler vad gäller uppräkning för inflation bör därför enligt utskottets mening redovisas för den som uppbär förmån baserad på basbeloppet. Det anförda bör med anledning av motion Sf23 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande basbeloppet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:149 och motion 1995/96:Sf23
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter
3. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett ograverat basbelopp,
2. Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl. (mom. 3)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med Efter det och slutar med motion 1994/95:Sf233. bort ha följande lydelse:
Svenska biståndsarbetare och missionärer utför enligt utskottets uppfattning ett värdefullt arbete runt om i världen. Ofta sker arbetet under svåra förhållanden och mot låg ekonomisk ersättning. Mot bakgrund härav är det väsentligt att dessa gruppers pensionsförhållanden särskilt uppmärksammas. Genomförandegruppen bör därför tillse att det inom det nya pensionssystemet tillskapas klara och entydiga bestämmelser som inte missgynnar dessa grupper i pensionshänseende i förhållande till nuvarande system. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf233 och med avslag på motion 1994/95:So295 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förhållandet mellan avgifter och förmåner (mom. 5)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Gustaf von Essen (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Som utskottet och slutar med inom ålderspensionssystemet. bort ha följande lydelse:
Rent principiellt anser utskottet att avgifter inte bör tas ut på inkomster som försäkringen inte täcker eller sådant som den betalande inte kan tillgodogöra sig genom bättre ersättningsnivåer då försäkringen utnyttjas. Enligt utskottet är det viktigt att det finns ett givet samband mellan erlagd ersättning och förmån, och regeringen bör utreda en sådan inriktning av socialförsäkringssystemet.
Det statsfinansiella utrymmet medger för närvarande inte ytterligare sänkning av löneskatterna. Det arbete som inleddes av den borgerliga regeringen med att tydligare anknyta avgifterna till utgående förmåner bör emellertid fortsätta och intensifieras. Utskottet anser därför att avgifterna bör synliggöras genom att de formellt redovisas av löntagarna själva med en motsvarande höjning av bruttolönen. Detta skulle enligt motionärerna öka förståelsen för skattekilarnas negativa verkan.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande förhållandet mellan avgifter och förmåner
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf255 och 1994/95:Sk328 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med När det och på s. 15 slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Om en växling från arbetsgivaravgifter till egenavgifter sker i pensionssy- stemet är det enligt utskottets mening inte möjligt att bibehålla målet om ytterligare allmänna egenavgifter i sjukförsäkringen på 3 %. Motsvarande belopp får då tas ut som arbetsgivaravgifter eller finansieras på annat sätt. Utskottet anser också att det är ett problem att de allmänna egenavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen och att de inte tas ut på inkomster över 7,5 basbelopp eftersom det leder till fallande marginaleffekt vid stigande inkomster. Detta problem bör enligt utskottet lösas antingen genom uttag av egenavgifter över 7,5 basbelopp och slopande av avdragsrätten för egenavgifter eller genom att flytta värnskatten till inkomster över 7,5 basbelopp samtidigt som grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. Utskottet anser att regeringen bör redovisa förslag till hur dessa s.k. regressiva marginaleffekter skall förhindras eller motverkas i samband med att allmänna egenavgifter tas ut. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Allmän egenavgift till sjukförsäkringen (mom. 8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Gustaf von Essen (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med När det och på s. 15 slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den planerade höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften på 3 procentenheter åren 1996-1998 bör avvisas då sjukförsäkringen redan är fullt ut finansierad. Den föreslagna höjningen är enligt utskottets mening i realiteten en ren inkomstskattehöjning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande allmän egenavgift till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sk328 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Idrottsutövare (mom. 9)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Gustaf von Essen (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med I samband och slutar med yrkande 13. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att idrottsutövare eller annan som är verksam inom idrottsrörelsen skall ha samma förmåner som vid normala anställningar om idrottsverksamheten är den huvudsakliga inkomstkällan. Socialavgifter skall då betalas. Om annan huvudinkomst föreligger bör enligt utskottets mening idrottsutövaren och föreningen kunna träffa en överenskommelse om huruvida sociala förmåner skall utgå. Om förmåner skall utgå skall också avgifter betalas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande idrottsutövare
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Kr414 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Egenavgifter för småföretagare (mom. 10)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Utskottet anser och slutar med yrkande 12. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att egenavgifterna för småföretagare för resultat under 40 000 kr bör slopas. Enligt utskottet skulle en sådan ordning innebära en skattesänkning på högst 6 400 kr per år för småföretagare, vilket skulle vara ett sätt att öka uthålligheten hos små och nystartade företag. Vidare skulle det skapa större incitament för de personer som kombinerar en anställning med eget företagande att utvidga sin verksamhet i egen regi. Utskottet menar också att åtgärden skulle bidra till att fler kvinnor vågar starta egna företag. Utskottet beräknar kostnaden för staten till omkring 600 miljoner kronor per år. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande egenavgifter för småföretagare
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N272 yrkande 6 och Sk341 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Rose-Marie Frebran (kds) och Karin Israelsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med Enligt vad och slutar med 1994/95:Sk350 yrkande 9. bort ha följande lydelse:
Ett vinstandelssystem i företagen ger enligt utskottets uppfattning möjlighet till frivillig delning av företagens vinster och kan samtidigt vara ett sätt att begränsa nivåhöjande löneökningar. Vinstandelssystemet kan också främja de anställdas engagemang i företaget, vilket främjar produktiviteten. Utskottet anser sålunda att det inte bör införas några avgifter på vinstandelsstiftelser. Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9, 1994/95:Fi213 yrkande 6, 1994/95:Fi219 yrkande 14, 1994/95:Fi211 yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och 1994/95:Sk350 yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande vinstandelsstiftelser
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9, 1994/95:Fi213 yrkande 6, 1994/95:Fi219 yrkande 14, 1994/95:Fi211 yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och 1994/95:Sk350 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. UD-makars pensioner m.m. (mom. 2)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Rose-Marie Frebran (kds) och Karin Israelsson (c) anför:
Medföljande UD-makars möjligheter till yrkesutövning utomlands är utomordentligt små. Ofta är de tvungna att avstå från en egen yrkeskarriär och de blir då ekonomiskt beroende av UD- tjänstemannen och förlorar möjligheten att intjäna pensionsrätt. De medföljande gör utan att få ersättning för detta en förtjänstfull insats för Sverige på utlandsorten. Enligt vår uppfattning är det inte möjligt att lösa de medföljandes pensionsproblem inom ramen för det svenska allmänna pensionssystemet. De åtgärder som hittills beslutats är ett steg i rätt riktning men kan inte anses tillräckliga. Utrikesförvaltningen måste därför i sin egenskap av arbetsgivare företa ytterligare åtgärder och se till så att medföljande UD-makar tillförsäkras acceptabla ekonomiska villkor, särskilt med avseende på pensionsvillkoren.
2. Växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Egenavgifter i nuvarande utformning har flera nackdelar när det gäller att finansiera offentlig verksamhet. Eftersom avgifterna är avdragsgilla och har ett tak vid 7,5 basbelopp blir de, relativt sett, betydligt mer kännbara för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. De har därmed en felaktig fördelningsprofil. Genomförda och planerade höjningar av egenavgifterna åren 1996-1998 utholkar också kommunernas skatteunderlag, tvingar fram ytterligare neddragningar av kommunal verksamhet och försvårar för kommmunerna att uppnå ekonomisk balans. Miljöpartiet avvisar därför fortsatta höjningar av egenavgifterna och anser att målet i stället skall vara att på sikt avskaffa existerande egenavgifter.
I stället för höjd egenavgift år 1997 vill vi höja energi- och miljörelaterade skatter. Vårt förslag till arbetstidsförkortning som presenteras i vår motion med anledning av regeringens vårproposition gör att statens utgifter för arbetslösheten minskar, vilket gör att höjningen av egenavgifterna år 1998 inte blir nödvändig. För år 1999 bedömer vi att egenavgifterna i stället kan sänkas med en procentenhet.
3. Arbetsgivaromsättningsskatt ( mom. 11)
Karin Israelsson (c) anför:
I motion 1994/95:Sf260 av Kjell Ericsson och Lennart Brunander (c) läggs förslag fram om införandet av s.k. arbetsgivaromsättningsskatt. Enligt Centerpartiets uppfattning finns det behov av att utreda konsekvenserna av att införa en sådan arbetsgivaromsättningsskatt som ett alternativ till arbetsgivaravgifter. Enligt vår mening skulle detta alternativ kunna utformas som en avgift baserad på fakturerad omsättning, s.k. arbetsgivaromsättningsskatt, AGOS, för att underlätta för personalintensiva småföretag, framför allt inom den tillverkande sektorn. AGOS och arbetsgivaravgifter skulle kunna finnas som två olika alternativ med möjlighet för varje företag att välja det ekonomiskt mest gynnsamma. Eftersom detta är en angelägen ändring avser vi att återkomma i frågan.
I propositionen framlagda lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 4 Gällande bestämmelser om basbeloppet 4 Propositionen 4 Basbeloppet 4 Ombildning av kommunernas pensionsanstalt till aktiebolag 6 Vissa pensionsfrågor 6 UD-makars pensionsförmåner m.m. 6 Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl. 8 Pensionsutbetalning och obetald skatt 9 Vissa avgiftsfrågor 9 Allmänt om socialavgifter 9 Förhållandet mellan avgifter och förmåner 11 Solidarisk försäkring 12 Växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter i det reformerade ålderspensionssystemet m.m. 13 Idrottsutövare 15 Egenavgifter för småföretagare 16 Arbetsgivaromsättningsskatt 17 Vinstandelsstiftelser 17 Hemställan 18 Reservationer 20 1. Basbeloppet m.m. (mom. 1) 20 2. Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl. (mom. 3) 20 3. Förhållandet mellan avgifter och förmåner (mom. 5) 21 4. Växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7) 21 5. Allmän egenavgift till sjukförsäkringen (mom. 8) 22 6. Idrottsutövare (mom. 9) 22 7. Egenavgifter för småföretagare (mom. 10) 23 8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12) 23 Särskilda yttranden 24 1. UD-makars pensioner m.m. (mom. 2) 24 2. Växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7) 24 3. Arbetsgivaromsättningsskatt ( mom. 11) 25 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 26 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter 28 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara 29 Gotab, Stockholm 1996