Barnomsorg m.m.
Betänkande 1993/94:SoU29
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU29
Barnomsorg m.m.
Innehåll
1993/94
SoU29
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 20 motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 1994 och som främst rör frågor om barnomsorg samt ett motionsyrkande som väckts med anledning av proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag.
Samtliga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats tre reservationer (s) och en meningsyttring (v).
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hemspråksstödet skall upphöra,
1993/94:So603 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter i enskild barnomsorg.
1993/94:So604 av Anne Rhenman (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utökad föräldrautbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förstärkt föräldrautbildning.
1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av 17 § socialtjänstlagen med krav på kommunerna att upprätta barnomsorgsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad segregering inom förskoleverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot differentierade avgifter mellan en kommuns skol- och förskoleverksamheter,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om ett rättvisare avgiftssystem,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln om alla barns rätt till barnomsorg,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som stärker föräldrars och personals inflytande över barnomsorgsverksamheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en begränsning av barngruppernas storlek inom barnomsorgen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på utbildning av personalen vid landets daghem.
1993/94:So606 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett långsiktigt program för familjestabilitet.
1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen inom barnomsorgen under de senaste åren,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att ge bidrag till privata daghem.
1993/94:So608 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, v, -) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott till barnfamiljer som håller sig gömda.
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad föräldrautbildning,
6. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av barnvårdarorganisationen.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av kunskaper och utbildning hos personalen inom barnomsorgen för att möta asylsökande barns behov.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag
1993/94:So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om effekterna av ett eventuellt vårdnadsbidrag och för ett rättvisare avgiftssystem.
Utskottet
Utvecklingen inom barnomsorgen m.m.
Motionerna
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om ökad segregering inom förskoleverksamheten (yrkande 3), förslag till regler som stärker föräldrars och personals inflytande över barnomsorgsverksamheten (yrkande 7) och en begränsning av barngruppernas storlek inom barnomsorgen (yrkande 9). För barnens, föräldrarnas och personalens del är det en trygghet att förskolan står under samhällets kontroll. Motionärerna motsätter sig privata alternativa driftsformer som samhället skall betala men som kan hamna utanför en demokratisk kontroll. Redan i dag följer valet av barnomsorg ett socialt mönster. Motionärerna befarar att detta mönster kommer att förstärkas ytterligare. Det behövs klara politiska besked för barnomsorgen om personals och brukares rätt att delta i beslutsprocessen. Barn mår bra av att vistas i grupp och att utveckla samspel med andra barn. De allt större barngrupperna är ett problem. Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen begär en reglering av högsta tillåtna antal barn som får finnas i en barngrupp inom barnomsorgen.
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs tillkännagivanden till regeringen om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 2), utvecklingen inom barnomsorgen under de senaste åren (yrkande 3) och kommunernas skyldighet att ge bidrag till privata daghem (yrkande 4). Motionärerna anför bl.a. Den borgerliga regeringen har haft det övergripande ansvaret för barnomsorgen i två och ett halvt år. Vikten av valfrihet och en barnomsorg med god kvalitet för alla barn har hela tiden framhållits. Dagens situation på barnomsorgsområdet visar att det inte är tillräckligt med välvilliga uttalanden. Kvaliteten i barnomsorgen skulle förbättras, valfriheten öka, barnomsorgsköer skulle inte finnas. Motionärerna anser att sanningen är att kvaliteten försämrats, valfriheten minskat och köerna kommit tillbaka. Enligt motionärerna är utvecklingen av barnomsorgen ute i kommunerna under de senaste åren djupt oroande. All kommunal verksamhet tvingas till besparingar, men i barnomsorgen sker också stora strukturella förändringar. Barngrupperna på daghemmen har ökat samtidigt som personalen har minskat. Den allvarligaste och mest genomgående förändringen är dock att möjligheterna att ta hand om barn med behov av särskilt stöd minskar. Motionärerna anser att det förslag till barnomsorgslag som den borgerliga majoriteten röstade igenom i riksdagen innebär att kommunerna tvingas ge bidrag till nya barnstugor även om kommunerna redan har full behovstäckning. Regeringen försäkrar sig genom detta mot att kommunernas knappa resurser skall lägga hinder i vägen för privatiseringar. För regeringen är systemskiftet det viktigaste. Av ideologiska skäl tvingar man kommunerna att ge ekonomiskt stöd till privata förskolor. Motionärerna anser det självklart att kommunen måste ha möjlighet att planera och därmed ta ansvar för barnomsorgen inom den egna kommunen. Det är oacceptabelt att kommunernas pengar skall gå till verksamhet som det inte finns behov av.
Utredningsarbete
I juni 1991 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50 och 1993:72) för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (SoL). Av motiven framgår följande. Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering av SoL:s tillämpning och syfta till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara, att det synsätt som kommer till uttryck i SoL:s målformuleringar skall ligga fast. Översynen bör bl.a., utifrån en utvärdering av hur SoL tillämpats, inriktas på ställningstaganden till vilket uppdrag socialtjänsten skall ha och hur detta uppdrag skall genomföras. Utredningen bör bl.a. utvärdera hur ansvarsfördelningen fungerat mellan statsmakterna och kommunerna. Det ökade trycket på socialtjänsten ställer allt högre krav på effektiv användning av tillgängliga resurser och på organisation och samverkan mellan olika huvudmän. Kommitténs arbete bör i första hand inriktas mot vissa huvudfrågor, bl.a. socialtjänstens framtida inriktning och organisation samt tillsyn, uppföljning och utvärdering. Det står kommittén fritt att ta upp även andra frågeställningar som aktualiseras under utredningsarbetet.
Kommittén kommer enligt uppgift att avlämna sitt huvudbetänkande sommaren 1994.
Socialstyrelsen fick i september 1992 i uppdrag att följa utvecklingen av barns villkor i samhället med anledning av det förnyelse- och omställningsarbete som pågår i kommuner och landsting. I uppdraget ingick bl.a. att följa utvecklingen i kommunerna i samband med de omstruktureringar och andra förändringar som sker inom barnomsorgen. Socialstyrelsen borde särskilt uppmärksamma konsekvenserna av personalminskningar och ökade gruppstorlekar för barn med behov av särskilt stöd eller på annat sätt utsatta barn.
Socialstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget i Barns villkor i förändringstider slutrapport (1994:4).
Av rapporten framgår bl.a. följande (s. 6 f.)
Stora förändringar
För närvarande pågår omfattande organisationsförändringar i kommunerna, inte minst i verksamheter som berör barn och unga. Förändringstakten är hög. Nya nämndstrukturer, organisations- och driftsformer införs. Förändringar sker i riktning mot ökad samordning och integration, decentralisering av beslutsfattande, ökad marknadsanpassning och konkurrens mellan olika driftsformer. Förhoppningarna är att förändringarna ska leda till bättre resursutnyttjande och ett mer samlat grepp i kommunen över barn- och ungdomsfrågor. Inte minst samordningen mellan skola och skolbarnsomsorg har skett i en sådan anda.
Erfarenheterna av integration och samordning av olika verksamheter är goda. Ibland har dock omställningsproblemen varit stora. Många förändringar på kort tid skapar osäkerhet i organisationerna och har medfört ett krympande planeringsperspektiv. Metoder för långsiktigt planeringsarbete och för kontinuerlig uppföljning och utvärdering saknas i stor utsträckning.
Minskade satsningar på barn och unga
Förändringsarbetet i kommunerna har skett samtidigt som kravet på besparingar varit stora. SCB har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en studie av hur verksamheter för barn och unga prioriteras när kommunerna sparar.
Studien visar att kommunernas besparingar under 1993 och 1994 väntas bli något större i verksamheter som riktas till barn och unga än i den totala kommunala verskamheten (7 procent jämfört med 6 procent). Speciellt stora är besparingarna i storstadsregionerna. Där räknar kommunerna med kostnadsminskningar inom barn- och ungdomsverksamheter på i genomsnitt 9 procent.
De största besparingarna görs inom barnomsorgen. Storstäderna väntas minska sina kostnader inom barnomsorgen med 15 procent under de två åren, jämfört med 7 procent i den totala verksamheten.
-- -- --
Det vanligaste sättet att spara är att minska antalet anställda. Cirka 90 procent av kommunerna har använt sig av personalminskningar för att minska kostnaderna inom barn- och ungdomsverksamheter. Att göra barngrupper större och/eller höja taxor är också vanliga besparingsåtgärder.
Barnomsorg för förskolebarn
Hösten 1993 hade ungefär hälften av alla förskolebarn barnomsorgsplats -- 320 000 i daghem och 92 000 i familjedaghem. Barnomsorgen är en av de större kommunala verksamheterna och också en av dem som berörts mest av kommunernas besparingar.
Socialstyrelsens bedömning är att den generella kvaliteten inom barnomsorgen för förskolebarn är god på de flesta håll i landet. I de kommuner där besparingar och förändringar varit genomtänkta och förberedda har verksamheten kunnat anpassas till förändrade ramar utan allvarliga kvalitetsförsämringar.
Det finns dock ett växande antal kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och förortskommuner har besparingar och förändringar varit så omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för barnomsorgen.
Sedan 1991 har gruppstorlekarna i barnomsorgen höjts i hela landet. Det gäller både daghem, familjedaghem och deltidsförskolor. I september 1993 hade t.ex. var tredje daghemsavdelning 18 eller fler barn. Samtidigt minskar personaltätheten. Under hela 1980-talet gick det ungefär fyra barn på varje heltidsanställd vid daghemmen. Mellan åren 1991 och 1993 steg antalet till fem. Det är dock stora skillnader mellan -- och även inom -- kommunerna. Förändringarna har varit störst i förortskommunerna.
Vissa barn är mer beroende än andra av en hög generell kvalitet i barnomsorgen. Det gäller t ex barn med behov av särskilt stöd, invandrar- och flyktingbarn och de yngsta barnen. För dessa grupper har situationen generellt försämrats inom barnomsorgen.
I flera studier anges att barn med behov av särskilt stöd ökar och att allt fler inte får det stöd de behöver. Hemspråksstödet till invandrar- och flyktingbarn har minskat stadigt sedan 1991. Hösten 1993 fick mindre än 30 procent av barnen hemspråksstöd, jämfört med närmare 60 procent år 1990. Antalet små barn i stora grupper ökar. Cirka 40 procent av antalet barn under tre år fanns hösten 1993 i grupper med fler än 15 barn, en ökning från 25 procent ett år tidigare.
Socialstyrelsens studier visar att frågor som rör hälsa och säkerhet blivit aktuella inom barnomsorgen. Personalminskningar har medfört att ensamarbetet har ökat vid barnstugorna och på många håll införs förenklade måltider.
Skolbarnsomsorg
Integrationen och samordningen av skola och skolbarnsomsorg har ökat och i merparten av kommunerna finns idag nämnder och förvaltningar med ett samlat ansvar för skola och fritidshem. I Socialstyrelsens uppföljningar är verksamhetsledning, personal och föräldrar i allmänhet positiva till den ökande samordningen som man menar gynnat barnen.
För en positiv samverkan krävs dock att det finns tid för förberedelser och att de olika personalgruppernas kompetens tas till vara. Negativa konsekvenser rapporteras i de fall samverkan har uppfattats som påtvingad och styrd. Problem rapporteras även från kommuner där barngrupperna är stora, lokalerna inte anpassade till verksamheten och/eller då personalen splittrats på allför många verksamheter.
De yngsta barnen blir fler inom skolbarnsomsorgen medan antalet 10--12-åringar minskar. Hösten 1993 fanns drygt hälften av alla 7--9-åringar inskrivna i fritidshem och familjedaghem, bland 10--12-åringarna var andelen 6 procent. Även den öppna verksamheten för mellanstadiebarnen minskar i omfattning.
Grupperna blir större även i skolbarnsomsorgen. Mellan åren 1992 och 1993 ökade gruppstorleken från i genomsnitt 21 barn till 23 barn. Samtidigt ökade antalet barn per årsarbetare från 9 till 10. De lokala variationerna är stora. Störst grupper finns i förortskommunerna.
Socialstyrelsens studier visar att mål och styrdokument för skolbarnsomsorgen i stor utsträckning saknas. Lokala styrdokument, som främst gäller de yngre skolbarnen, finns i en tredjedel av kommunerna.
Tidigare riksdagsbehandling
I proposition 1991/92:65 Valfrihet i barnomsorgen, förslog regeringen att riksdagen skulle godkänna de riktlinjer som angivits för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun. Som skäl för förslaget anförs det i propositionen att en fri etableringsrätt inom barnomsorgen är angelägen för att ge en ökad valfrihet för småbarnsfamiljerna. Den ger föräldrarna ökade möjligheter att välja mellan olika barnomsorgsformer, och den ökar också personalens frihet att välja under vilka former de vill arbeta. En fri etableringsrätt kan enligt propositionen också förväntas bidra positivt till utvecklingen av såväl kvalitet som kostnadseffektivitet inom all barnomsorg. En fri etableringsrätt blir därför en viktig del i en strategi för att klara full behovstäckning inom barnomsorgen, anförs det i propositionen.
Utskottet gjorde följande bedömning i betänkandet 1991/92:SoU12 (s. 11).
I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag ändras så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun underlättas genom att bl.a. tidigare restriktioner beträffande organisationsformer, intagningsregler och föräldraavgifter tas bort. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att införa en fri etableringsrätt med statsbidrag inom barnomsorgen så att barnfamiljernas och även personalens valfrihet ökar och förutsättningarna samtidigt förbättras för att nå full behovstäckning. Propositionens förslag beträffande statsbidrag till daghem och fritidshem är en första etapp i utvecklingen mot ökad valfrihet inom barnomsorgen.
Utskottet tillstyrkte propositionens förslag. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1991/92:85).
I proposition 1993/94:11 utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m. redovisas regeringens familjepolitik för valfrihet och jämställdhet. Förnyelsen av familjepolitiken syftar enligt propositionen till att ge barnfamiljerna ökade möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt de själva önskar, genom god barnomsorg utanför hemmet och genom bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hemma när barnen är små. I propositionen föreslås att bestämmelser införs i socialtjänstlagen (SoL) som preciserar barnomsorgens uppgift samt de kvalitetskrav som bör gälla för verksamheten. Kvalitetskraven som anges innebär dock inte detaljreglering av verksamheten.
Det är enligt regeringen en strävan att genom bl.a. vidareutbildning successivt öka andelen högskoleutbildad personal och att på sikt få en mer enhetlig personalstyrka inom barnomsorgen. Vidare framhålls det att samarbetet mellan föräldrarna och barnomsorgspersonalen är en självklar del av verksamheten. Initiativet för att upprätthålla en aktiv dialog med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets och skolans ansvar, så att föräldrarna blir delaktiga och får medinflytande i verksamheten.
För att barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald skall, enligt propositionen, kommunen tilldela enskilda förskolor och fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg medel för verksamheten.
I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet propositionen samt motioner som väckts bl.a. med anledning av propositionen. En motion med yrkanden om personalinflytande, brukardemokrati, barngruppernas storlek och segregation ansåg utskottet åtminstone delvis tillgodosedd genom regeringens förslag till ändringar i SoL och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.
Enligt ändringarna kommer följande att gälla fr.o.m. den 1 januari 1995.
För barn som är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas i kommunen skall, enligt 13 § (SoL), bedrivas förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Förskoleverksamhetens uppgift enligt 13 b § SoL är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. För bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall det finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Barngrupperna skall ha en lämplig sammansättning och storlek. Lokalerna skall vara ändamålsenliga. Verksamheten skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver.
Enligt 35 § SoL får kommunen ta ut skäliga avgifter, enligt grunder som kommunen bestämmer bl.a. för plats i av kommunen anordnad förskola eller fritidshem. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.
Enligt 18 § SoL skall enskilda förskolor, enskilda fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg tilldelas medel för verksamheten av den kommun där verksamheten bedrivs. För varje barn skall kommunen lämna ett belopp som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad per barn i motsvarande verksamhet. Kommunen får ställa som villkor för bidraget bl.a. att avgifterna för den enskilda verksamheten inte oskäligt överstiger den avgift som kommunen tar ut för motsvarande verksamhet och att den som driver verksamheten i mån av plats tar emot barn som hänvisas av kommunen.
Utskottets bedömning
Riksdagen har efter förslag från regeringen i proposition 1993/94:11 beslutat om övergripande mål för barnomsorgen och om skyldighet för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg för barn i åldrarna 1 till och med 12 år. Barnomsorgens uppgift och kvalitetskrav har också preciserats. Motionerna So605 yrkandena 3, 7 och 9 samt So607 yrkandena 2--4 avstyrks därmed.
Barnomsorgsplaner
Motionen
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om bibehållandet av 17 § socialtjänstlagen med krav på kommunerna att upprätta barnomsorgsplaner (yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att riksdagen har tagit bort reglerna i 17 § andra stycket socialtjänstlagen där kommunerna ålades att upprätta en barnomsorgsplan. Barnomsorgsplanen skall vara det instrument som kommunerna skall använda för att styra utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Barnomsorgsplaner finns i alla kommuner. Där är inriktningen av kommunens förskoleverksamhet inskriven. Där finns de övergripande målen, reglerna om turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd etc.
Bakgrund
Enligt 17 § socialtjänstlagen (1980:620), i dess lydelse fram till den 1 januari 1995, skall kommunen genom en planmässig utbyggnad av förskole- och fritidsverksamheten sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan omvårdnad, när inte behovet tillgodoses på annat sätt. Enligt paragrafens andra stycke skall i kommunen finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för förskole- och fritidsverksamheten. Planen skall avse en tid av minst fem år.
Regeringen föreslog i proposition 1993/94:11 att kravet på en av kommunfullmäktige antagen plan för förskole- och fritidshemsverksamheten skulle slopas. Regeringen anförde att kravet på en plan för förskole- och fritidshemsverksamheten förlorat sin betydelse i takt med utbyggnaden av barnomsorgen. Regeringen föreslog samtidigt att kommunens ansvar för att tillhandahålla barnomsorg skulle skärpas genom ändringar i socialtjänstlagen. Enligt regeringen var det därför inte nödvändigt att i detalj reglera kommunens planeringsverksamhet.
Samtidigt med propositionen behandlade utskottet även motioner med kritik mot förslaget att ta bort kommunens skyldighet att upprätta en barnomsorgsplan (bet. 1993/94:SoU11). Utskottet delade regeringens bedömning att kommunerna genom de i propositionen föreslagna ändringarna i socialtjänstlagen blir skyldiga att erbjuda barnomsorg i den omfattning det behövs och att det därmed inte blir nödvändigt att i lag reglera kommunernas planeringsverksamhet. Utskottet tillstyrkte att 17 § SoL upphävdes och avstyrkte de aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:117).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker motion So605 (v) yrkande 2.
Utbildning av personal
Motionerna
I två motioner tas frågor om personalutbildning upp.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om kravet på utbildning av personalen vid landets daghem (yrkande 10). Enligt motionärerna är arbetet i förskolan ett lagarbete där varje situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och inlärning. Därför är det viktigt att all personal har pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. De som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat pedagogisk utbildning för verksamheten.
I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om vikten av kunskaper och utbildning hos personalen inom barnomsorgen för att möta asylsökande barns behov (yrkande 41). Enligt motionärerna skall omsorgen om barnen vara det centrala i flyktingmottagningen. Det är av största vikt att personalen som arbetar med barnen har kunskaper och utbildning för att möta flyktingbarnens speciella behov. Under utredningstiden bör stora resurser satsas för att hjälpa barn och föräldrar att dels bearbeta sina tidigare upplevelser, dels förbereda sig för framtiden. Ett bra samarbete mellan personal och föräldrar och mellan barnomsorgen och övrig personal inom flyktingmottagningen kan även innebära att många av dagens problem i mötet med det svenska samhället kan elimineras.
Bakgrund
Enligt 13 b § andra stycket socialtjänstlagen, i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995, skall det, för bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Enligt tredje stycket i paragrafen skall verksamheten utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver.
I proposition 1993/94:11 som föregick 13 b § SoL framfördes bl.a. följande. Den svenska barnomsorgspersonalen är av tradition välutbildad. Rekommendationen att hälften av de anställda bör vara förskolelärare och hälften barnskötare i förskolan oavsett barnens ålder har följts i de flesta kommuner under hela utbyggnadsperioden. I dag är 42 % förskolelärare, 9 % fritidspedagoger, 42 % barnskötare, 2 % har annan barnutbildning och 5 % saknar barnutbildning.
Personalen i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg är den viktigaste kvalitetsfaktorn för verksamheten. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet propositionen och ett motionsyrkande om utbildning av personal. Utskottet konstaterade att i förslaget till ny 13 b § i socialtjänstlagen införs bestämmelser som dels preciserar förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgifter samt de kvalitetskrav som skall gälla för verksamheten, dels anger kraven på förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen för barn med behov av särskilt stöd. Utskottet ansåg att motionsyrkandet var åtminstone delvis tillgodosett och avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:117).
Riksdagen har nyligen beslutat att förlänga den barn- och ungdomspedagogiska högskoleutbildningen till 120 poäng (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363). Det anförs i propositionen att det är en strävan att genom bl.a. vidareutbildning successivt öka andelen högskoleutbildad personal och att på sikt få en mer enhetlig personalstyrka inom barnomsorgen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen att personalen i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen är den viktigaste kvalitetsfaktorn för verksamheten. De åtgärder som regeringen föreslagit tillgodoser dessa syften. Utskottet avstyrker motion So605 (v) yrkande 10.
Även motion Sf622 (v) yrkande 41 avstyrks.
Avgifter för barnomsorg m.m.
Motionerna
I motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om effekterna av ett eventuellt vårdnadsbidrag och för ett rättvisare avgiftssystem (yrkande 3). Motionärerna anför att Vänsterpartiet vid flera tillfällen har krävt en översyn av barnomsorgstaxorna, då det redan i dag finns en oacceptabelt stor variation mellan olika kommunerns daghemstaxor. Regeringens förslag om vårdnadsbidrag och en övergång till privat barnomsorg kommer att öka orättvisorna. Motionärerna vill därför ha en översyn av barnomsorgstaxorna, inkl. skolbarnsomsorgen, i syfte att få rättvisa avgifter i landet.
I motion So603 av Inger Lundberg m.fl. (s) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om avgifter i enskild barnomsorg. Kommunerna, anför motionärerna, tillämpar normalt en avgiftssättning som tar hänsyn till den enskilda barnfamiljens ekonomi. En stor andel av de enskilda daghemmen tillämpar däremot enhetstaxor. Taxorna blir därmed relativt låga för höginkomsttagare men kan vara ett hinder för låginkomsttagare. Taxesättningen bidrar därmed till ökad segregation. Enligt motionärerna vore det naturligt att samhället som villkor för bidrag till enskilda daghem kräver att avgifterna för en enskild inkomstgrupp inte får överstiga kommunens avgifter och att de enskilda daghemmen och fritidshemmen liksom de kommunala har att tillämpa ett avgiftssystem som knyter an till principerna för avgiftssättning i respektive kommun.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om förbud mot differentierade avgifter mellan en kommuns skol- och förskoleverksamhet (yrkande 4) samt att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om ett rättvisare avgiftssystem (yrkande 5). Motionärerna anser att det kan bli förödande för barnfamiljer med låga inkomster om kommunerna får en privatiseringsvåg och där den som inte kan betala avgiften till det privata daghemmet kommer att förlora sin valfrihet. Det borde finnas ett uttryckligt förbud mot differentierade avgifter mellan daghem i samma kommun. Däremot kan enligt motionärerna givetvis olikheter i föräldrarnas inkomster ge olika avgifter. Redan i dag finns en oacceptabelt stor variation mellan olika kommuners daghemstaxor. En övergång till privat barnomsorg kommer att öka orättvisorna. Motionärerna vill ha en översyn av barnomsorgstaxorna, inklusive skolomsorgen, i syfte att få rättvisare avgifter i landet.
Tidigare behandling m.m.
I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet förutom proposition 1993/94:11 också en motion om daghemsavgifter. Enligt utskottets mening fanns det anledning att noga följa daghemsavgifternas utveckling. En kartläggning borde enligt utskottets mening ske av hur avgifterna inom barnomsorgen utvecklas. Kartläggningen borde vara slutförd senast den 30 juni 1994 vilket borde ges regeringen till känna. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1993/94:117).
Regeringen beslutade den 10 februari 1994 att uppdra åt Socialstyrelsen att dels utarbeta de närmare riktlinjer som erfordras för tillämpningen av den utvidgade lagregleringen på barnomsorgsområdet, dels genomföra den kartläggning av barnomsorgsavgifternas utveckling som riksdagen begärt.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Socialstyrelsens redovisning av uppdraget att kartlägga barnomsorgsavgifternas utveckling bör avvaktas och avstyrker därför motionerna So46 (v) yrkande 3, So603 (s) och So605 (v) yrkandena 4 och 5.
Sanktioner mot kommuner
Motionen
I en motion yrkas sanktioner för kommuner som inte följer bestämmelserna om alla barns rätt till barnomsorg.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs förslag till sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln om alla barns rätt till barnomsorg (yrkande 6). I dag finns det enligt motionärerna kommuner som sätter sig över lagar. De bryr sig inte om att fullfölja sina skyldigheter gentemot medborgarna. Motionärerna kräver att det utarbetas ett system av kraftiga böter för kommuner som trilskas och inte uppfyller lagstiftarnas intentioner om alla barns rätt till barnomsorg.
Tidigare behandling
Frågan om sanktionssystem för att förmå kommuner att verkställa beslut av förvaltningsdomstol behandlades av utskottet senast i betänkandet 1993/94:SoU11. Utskottet konstaterade då att Lokaldemokratikommittén avlämnat ett delbetänkande om de förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots. Utskottet ansåg att beredningen av frågan inom regeringskansliet borde avvaktas och avstyrkte den aktuella motionen.
Lokaldemokratikommitténs delbetänkande Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109) remissbehandlas för närvarande.
Utskottets bedömning
Frågan om sanktioner mot kommuner bereds inom regeringskansliet. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion So605 (v) yrkande 6.
Barnvårdare
Motionen
I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av barnvårdarorganisationen (yrkande 6). Motionärerna anför bl.a. att antalet dagbarnvårdartjänster har minskat i kommunerna. Barnvårdare kommer hem till barn när de blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen. Det behövs en ökad beredskap i kommunerna för att ställa upp för ensamföräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk eller familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar in i en krissituation. Uppbyggnaden av barnvårdarsystemet är en viktig fråga. Motionärerna önskar en plan för denna verksamhets återuppbyggnad.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat likalydande yrkanden, senast i betänkandet 1993/94:SoU11. Utskottet vidhöll då sin tidigare uppfattning att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till barnomsorgen, men att det bör ankomma på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning barnvårdarverksamheten skall ha. Utskottet avstyrkte den aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion So610 (v) yrkande 6.
Hemspråksundervisning
Motionen
I motion So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att hemspråksstödet skall upphöra (yrkande 11). Enligt motionärerna skall hemspråksstödet i förskolan upphöra i nuvarande form och utföras genom frivilliga insatser.
Bakgrund
Genom förordning (1991:708) om statsbidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan kunde kommunerna få "öronmärkta" bidrag till hemspråksstöd för förskolebarn. Förordningen upphörde att gälla vid utgången av år 1992. Numera får kommunerna inte några specialdestinerade bidrag.
Socialstyrelsen fick hösten 1992 i uppdrag att följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommuner och landsting. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden, bl.a. utvecklingen av invandrar- och flyktingbarnens situation inom barnomsorgen med avseende bl.a. på hemspråksstödets omfattning och inriktning.
Socialstyrelsen har redovisat situationen under hösten 1992 och gjort bedömningar inför 1993 i en första rapport Barns villkor i förändringstider (1993:2).
Socialstyrelsen har som tidigare framförts nyligen redovisat uppdraget i Barns villkor i förändringstider, slutrapport (1994:4).
Av slutrapporten framgår bl.a. följande (s. 74). Andelen invandrarbarn som får hemspråksstöd har sjunkit under de senaste åren och fortsätter att sjunka under 1993. År 1991 fick närmare 40 procent hemspråksstöd, hösten 1993 låg andelen under 30 procent. Lägst andel invandrarbarn med hemspråksstöd hösten 1993 hade storstäderna med 20 procent. De lokala variationerna är förhållandevis stora. Det finns exempel på kommuner som dragit in i stort sett allt hemspråksstöd till förskolebarnen. Det finns också exempel på att tolk- och invänjningsstöd minskar liksom tillgång till samordningspersonal och liknande befattningshavare.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen har i dagarna avlämnat slutrapporten Barns villkor i förändringstider. Utskottet ser med oro på utvecklingen när det gäller hemspråksstöd till invandrarbarn och förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med förslag. Motion So264 (nyd) yrkande 11 avstyrks.
Föräldrautbildning
Motionerna
I två motioner tas frågor om föräldrautbildning upp.
I motion So604 av Anne Rhenman (-) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utökad föräldrautbildning (yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förstärkt föräldrautbildning (yrkande 2). Separationsfrekvensen har ökat för familjer med barn i förskoleåldern. Många gånger beror separationer enligt motionären på att föräldrarna var dåligt förberedda på det ansvar och den belastning de skulle klara och blev överrumplade av oväntade problem och konflikter. Resurser måste sättas in i förebyggande syfte redan under graviditeten, då föräldrarna regelbundet besöker mödravårdscentralen och i regel går igenom en enklare förberedande utbildning. Mot bakgrund av skilsmässostatistiken bör en utredning om förstärkning av föräldrautbildningen vid mödravårds- och barnavårdscentraler snarast göras.
I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ökad föräldrautbildning (yrkande 5). Motionärerna anser att det fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig omfattning. Studieförbund som satsar på föräldrautbildning skall enligt Vänsterpartiet ges extra stöd till denna verksamhet.
Tidigare behandling m.m.
Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger tidigare behandlats av utskottet med anledning av motioner liknande de nu aktuella.
I betänkandet 1990/91:SoU2 anförde utskottet följande.
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.
Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1990/91:5).
I betänkandet 1991/92:SoU12 anförde utskottet att det utgick från att regeringen, så snart Socialstyrelsen redovisat sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med utskottets tidigare tillkännagivande. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna.
Utredningar
Den förra regeringen gav i mars 1991 Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett inom barnhälsovården under senare år. I uppdraget ingick också att i fråga om utveckling, omfattning och innehåll redovisa den del av föräldrautbildningen som är kopplad till barnhälsovården.
Socialstyrelsen har i januari 1992 redovisat sitt uppdrag att kartlägga barnhälsovården i rapporten Skydda skyddsnätet. Enligt rapporten är föräldrautbildningen ojämt och olikvärdigt utbyggd i landet. Omkring hälften av föräldrarna med barn 6--18 månader gamla har erbjudits gruppverksamhet. Av dessa har 60 % deltagit och redovisar övervägande positiva erfarenheter. Barnavårdscentralerna spelar en klart mindre roll för föräldraskapet när barnet är i lekåldern jämfört med första och andra levnadsåret. Föräldrarna i storstadsområden har haft mest nytta av BVC. Minst nytta redovisas från glesbygds- och landsbygdsområden. Skillnaderna speglar enligt rapporten sannolikt olikheter både i resurser och organisation och behov hos föräldrarna.
Rapporten har remissbehandlats och bereds, såvitt gäller föräldrautbildning inom ramen för mödra- och barnhälsovården, fortfarande inom regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen redovisade i januari 1992 sitt uppdrag att kartlägga barnhälsovården och den del av föräldrautbildningen som är kopplad till den. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur en föräldrautbildning kan utvecklas och stimuleras. Motionerna 1993/94:So604 (-) och 1993/94:So610 (v) yrkande 5 avstyrks.
Familjestabilitet m.m.
Motionen
I motion So606 av Ingvar Svensson (kds) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ett långsiktigt program för familjestabilitet. Enligt motionären har familjen inte bara praktiska och ekonomiska funktioner. I den lilla gemenskapen möter medlemmarna kärlek, omtanke, förståelse, tålamod och ansvar. En positiv hemmiljö ger enligt motionären de bästa förutsättningarna för en harmonisk utveckling. Det borde vara naturligt för de offentliga myndigheterna, främst lagstiftaren, att klargöra att stabila familjerelationer bör vara ett viktigt mål i politiken och genomsyra samlevnads-, social- och skattepolitiken. Även om det inte går att bevisa statistiskt att äktenskapet som sådant verkar familjestabiliserande, anser motionären att det finns skäl att tro på vissa sådana samband. Regeringen bör ges i uppdrag att ta fram ett långsiktigt program för familjestabilitet.
Bakgrund
Enligt 1 § socialtjänstlagen skall bl.a. samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
I årets budgetproposition 1993/94:100 bilaga 14 (s. 3 f.) uttalar regeringen bl.a. Det är angeläget att arbeta för ett mjukt samhälle, där varje människa får utvecklas till en individ med personlig värdighet i gemenskap med andra människor. En viktig del av den utvecklingen sker i små naturliga gemenskaper varav familjen är den viktigaste. Insikten om att varje människa är ansvarig för sina handlingar inför medmänniskor och kommande generationer är den bästa utgångspunkten för ett hållbart samhällsbygge. Regeringens politik har som målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran ligger på familjen medan statens och kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande och kompletterande och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna. Vi har av olika skäl fått ett alltmer generationsuppdelat samhälle. För att skapa samhällsgemenskap behövs åtgärder som underlättar samvaro mellan olika generationer liksom åtgärder för att stärka familjen och de små sociala nätverken.
Förenta nationerna har utropat år 1994 till Familjens år. Med anledning av detta har i Sverige tillsatts en kommitté för FN:s familjeår. Kommittén är en interdepartemental kommitté under Socialdepartementet och har i uppgift att förbereda och samordna insatserna i Sverige. I uppgifterna ingår att i samverkan med myndigheter och frivilligorganisationer stimulera till utvecklingsarbete och lokala initiativ, särskilt samverkansprojekt som syftar till att stärka samhörigheten mellan barn och föräldrar samt förebygga social utslagning.
Kommittén har i handlingsplanen för Sveriges medverkan pekat ut vissa särskilt angelägna områden för förebyggande insatser och stöd till barn och ungdomar. Dessa handlar bl.a. om familjer med osäkra arbetsvillkor, splittrade familjer, ungdomar som söker vuxenroller, barn och familjer som lever i mångkulturella miljöer samt familjer där föräldrarna av olika orsaker sviktar i föräldrarollen.
Kommittén höll i oktober 1993 en offentlig utfrågning om skilsmässor och familjesplittring. Vid utfrågningen medverkade forskare och experter som är verksamma på området samt personer som i sitt dagliga arbete i myndigheter och organisationer kommer in på området. Syftet med utfrågningen var att göra en bred kunskapsinventering och hölls som ett led i arbetet för att utveckla och effektivisera samhällets insatser till stöd för familjer som splittrats.
Regeringen beslutade i december 1993 att ställa 10 miljoner kronor till Kommitténs för FN:s familjeår förfogande. Pengarna skall användas för utvecklingsarbete och lokala initiativ med anknytning till den svenska handlingsplanen för FN:s familjeår 1994.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att flera insatser görs i regeringskansliet med det syfte som avses i motion So606 (kds). Motionen får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott
Motionen
I motion So608 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, v, -) begärs ett tillkännagivande till regeringen om reglerna för utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott till barnfamiljer som håller sig gömda. Motionärerna anför bl.a. att enligt reglerna för barnbidrag och bidragsförskott betalas sådant ut till förälder/vårdnadshavare där barnet varaktigt vistas på känd adress i Sverige. Detta får till följd att de inte kan betalas ut till dem som håller sig gömda och av rädsla inte vågar uppge sin vistelseadress till försäkringskassan. I de fall barnfamiljerna håller sig gömda och vistas i Sverige borde barnbidrag och bidragsförskott kunna betalas ut via tredje man, genom att vårdnadshavaren personligen besöker försäkringskassan eller genom att en trovärdig person hos socialtjänsten, kvinnojouren eller liknande intygar att barnet vistas inom landet men under konfidentiell adress.
Bakgrund
Enligt 8 § barnbidragsförordningen (1986:386) och 5 § förordning (1984:1102) om bidragsförskott, förlängt bidragsförskott för studerande och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn betalas förmånerna ut månadsvis genom insättning på bidragsmottagarens postgiro- eller bankkonto eller genom postal utbetalningshandling. Riksförsäkringsverket får i särskilda fall besluta om utbetalning på annat sätt.
Enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) får en person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt, om han flyttat eller avser att flytta, efter ansökan medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre år (kvarskrivning).
Om det finns en uppenbar risk att en person som är folkbokförd i landet kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet och om personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, får Stockholms tingsrätt enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter medge personen att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga under högst fem år.
Socialutskottet har inhämtat yttrande över motion So608 från Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket.
Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande. Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft den 1 juli 1991. Personer med fingerade personuppgifter har ofta svårigheter att på egen hand tillvarata sin rätt bl.a. inom socialförsäkringsområdet. Det kan härvid vara frågan om rätten till barnbidrag, bidragsförskott, sjukpenning, arbetsskadeersättning m.m. Regeringen har i ett beslut den 9 december 1993 uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att utvärdera lagen och föreslå förbättringar av reglerna. Vid uppdragets fullgörande skall Rikspolisstyrelsen samråda med Riksförsäkringsverket och övriga myndigheter som berörs av lagstiftningen. Uppdraget skall redovisas före utgången av november 1994.
Riksförsäkringsverket har anfört bl.a. följande. För att få en uppfattning om det problem som beskrivs i motionen förekommer eller har förekommit har samtliga försäkringskassor tillskrivits. Av de inkomna svaren framgår att endast en kassa har spärrat utbetalning vid några enstaka tillfällen på grund av att någon av rädsla för förföljelse inte vågat uppge sin vistelseadress till kassan. Samma kassa uppger att den inte dragit in någon förmån på grund av dessa omständigheter, vilket måste innebära att man efter utredning ansett att barnbidrag skall utgå och därmed hävt spärren. Några kassor har påtalat att de haft ärenden där bidragsmottagaren velat hemlighålla sin adress. I dessa fall har kassorna försökt hitta en individuell lösning som passat bidragsmottagarna. Bidragsanvisningen har då t.ex. skickats till bidragsmottagaren under adress kvinnojour, socialbyrå, juridiskt ombud eller arbetsgivare.
Att man vill hemlighålla sin adress behöver inte betyda problem vid utbetalningen. Om man får sin förmån insatt på bank- eller postgirokonto kan man ha tillgång till pengarna i hela landet oavsett var de sätts in, förutsatt att man väljer posten eller en rikstäckande bank. Däremot kan det bli problem vid utsändande av besked om insättning och vid utbetalning via postanvisning, eftersom det krävs en adress dit man kan skicka anvisningen eller insättningsbeskedet. Detta problem borde i de flesta fall kunna lösas med den möjlighet till kvarskrivning som finns i folkbokföringslagen.
Riksskatteverket har bl.a. anfört följande. RSV anser, med hänsyn till syftet med 16 § folkbokföringslagen, att barnbidrag och bidragsförskott för kvarskrivna personer självklart bör kunna utbetalas till förälder/vårdnadshavare utan att barnets verkliga adress är känd, exempelvis genom vidarebefordran av skattemyndigheten. Utöver de problem som motionen behandlar, kan olägenheter för den enskilde uppstå även beträffande annat utnyttjande av sociala tjänster som är knutna till var en person är folkbokförd som exempelvis erhållande av bostadsbidrag, plats på daghem, sjukhusvård etc. Eftersom den person som beviljats kvarskrivning ofta är i en psykiskt pressande situation bör även dessa olägenheter uppmärksammas och bli föremål för motsvarande åtgärder som vid utbetalning av barnbidrag.
Utskottets bedömning
Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft den 1 juli 1991. Rikspolisstyrelsen har fått regeringens uppdrag att i samråd med Riksförsäkringsverket och övriga myndigheter som berörs av lagstiftningen utvärdera lagen och föreslå förbättringar av reglerna. Uppdraget skall redovisas före utgången av november 1994. Rikspolisstyrelsens utvärdering bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motion So608 (fp, s, m, c, kds, v, -).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m. att riksdagen avslår motionerna So605 yrkandena 3, 7 och 9 samt So607 yrkandena 2--4, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande barnomsorgsplaner att riksdagen avslår motion So605 yrkande 2, res. 2 (s) - motiv. men. (v) - delvis
3. beträffande utbildning av personal att riksdagen avslår motion So605 yrkande 10, res. 3 (s)
4. beträffande utbildning för att möta asylsökande barns behov att riksdagen avslår motion Sf622 yrkande 41, men. (v) - delvis
5. beträffande avgifter för barnomsorg m.m. att riksdagen avslår motionerna So46 yrkande 3, So603 samt So605 yrkandena 4 och 5,
6. beträffande sanktioner mot kommuner att riksdagen avslår motion So605 yrkande 6, men. (v) - delvis
7. beträffande barnvårdare att riksdagen avslår motion So610 yrkande 6, men. (v) - delvis
8. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen avslår motion So264 yrkande 11,
9. beträffande föräldrautbildning att riksdagen avslår motionerna So604 och So610 yrkande 5, men. (v) - delvis
10. beträffande familjestabilitet att riksdagen avslår motion So606,
11. beträffande utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott att riksdagen avslår motion So608.
Stockholm den 26 april 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Chatrine Pålsson (kds), Stefan Kihlberg (nyd) och Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. (mom. 1)
Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Utvecklingen av barnomsorgen ute i kommunerna under de senaste åren är djupt oroande. All kommunal verksamhet tvingas till besparingar. I barnomsorgen sker även stora strukturella förändringar. I många kommuner har barngrupperna på daghemmen ökat samtidigt som personalen har minskat. Den allvarligaste förändringen är dock att möjligheterna att ta hand om barn med behov av särskilt stöd minskar.
Antalet privata alternativ i barnomsorgen ökar. Fler privata alternativ har ansetts vara en metod att effektivisera och spara pengar. Det är dock svårt att hitta exempel där privatiseringen haft den effekten.
I flera kommuner har barnomsorgstaxorna förändrats eller så finns det planer på att de skall förändras från inkomstrelaterade, progressiva taxor till tidsrelaterade taxor där inkomsternas betydelse för avgiftens storlek minskar. Det innebär ofta att personer med låga inkomster och långa arbetsdagar, t.ex. ensamstående mammor, fått höjda taxor. Utskottet anser att avgifterna i all barnomsorg bör bestämmas så att barnomsorgen blir tillgänglig för alla barn.
Barnomsorg som en självklar service och med en genomtänkt pedagogisk verksamhet kommer att upphöra om utvecklingen fortsätter. Kvaliteten på barns omsorg blir beroende av föräldrarnas betalningsförmåga. Förvärvsarbetande med låga inkomster kan komma att tvingas söka billigare alternativ eller avstå från barnomsorg. Kvaliteten i barnomsorgen har försämrats, valfriheten har minskat och barnomsorgsköerna har kommit tillbaka. Utvecklingen är djupt oroande.
Regeringen försäkrar sig genom att tvinga kommunerna att ge bidrag till privata förskolor att kommunernas knappa resurser inte skall lägga hinder i vägen för privatiseringar. Utskottet anser att det är oacceptabelt att kommunernas pengar skall gå till verksamhet som det inte finns behov av.
Utskottet anser att arbetet för god barnomsorg för alla barn måste gå vidare bl.a. genom att garantier skapas för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So607 yrkandena 2--4 och med anledning av motion 1993/94:So605 yrkandena 3, 7 och 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Barnomsorgsplaner (motiveringen till mom. 2)
Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna även fortsättningsvis måste ges förutsättningar att planera hur behovet av barnomsorg skall tillgodoses och även fastställa mål för verksamheten. Planeringen måste omfatta såväl den kommunalt bedrivna verksamheten som den privata verksamhet som bedrivs med bidrag från kommunen. Någon skyldighet för kommunerna att upprätta barnomsorgsplaner behövs dock inte. Motion 1993/94:So605 yrkande 2 avstyrks.
3. Utbildning av personal (mom. 3)
Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 10." bort ha följande lydelse:
Regeringen anser inte att det finns några speciella behov av utbildning för den personal som skall arbeta inom barnomsorgen. Enligt regeringen skall personalen ha en sådan utbildning eller erfarenhet att barns behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Enligt utskottet är detta inte tillräckligt. Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och inlärning. För att tillgodose kraven på god barnomsorg måste kvaliteten i verksamheten vara hög. Den personal som arbetar med barnen måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Utskottet anser att kvalitetskraven måste gälla all barnomsorg oavsett huvudman.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion So605 (v) yrkande 10.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa: 3. beträffande utbildning av personal att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So605 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
1. Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. (mom. 1)
Redan i dag följer valet av barnomsorg ett socialt mönster. Det finns en risk att detta mönster kommer att förstärkas ytterligare. Jag motsätter mig privata alternativa driftsformer för förskolan som samhället skall betala men som hamnar utanför en demokratisk kontroll. För föräldrarnas, barnens och personalens del är det en trygghet att förskolan står under samhällets kontroll.
Det behövs klara besked om personalens och brukarnas rätt att delta i beslutsprocessen för barnomsorgen.
Enligt min mening är de allt större barngrupperna inom barnomsorgen ett problem. Riksdagen bör hos regeringen begära en reglering av högsta tillåtna antal barn som får finnas i en barngrupp inom barnomsorgen.
2. Barnomsorgsplaner (mom. 2)
Enligt min mening bör den tidigare 17 § socialtjänstlagen återinföras så att kommunen även fortsättningsvis blir skyldig att upprätta en barnomsorgsplan. Barnomsorgsplanen skall vara det instrument som kommunerna skall använda för att styra utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Där finns de övergripande målen, reglerna om turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd etc.
3. Utbildning av personal (mom. 3)
De som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat pedagogisk utbildning för verksamheten. All personal inom barnomsorgen bör ha kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. Jag instämmer i övrigt i reservation 3.
4. Utbildning för att möta asylsökande barns behov (mom. 4)
Det är viktigt att personalen inom barnomsorgen har kunskap och utbildning för att kunna möta asylsökande barns speciella behov. Omsorgen om barnen bör enligt min mening vara det centrala i flyktingmottagningen. Under utredningstiden bör stora resurser satsas för att hjälpa barn och föräldrar att dels bearbeta sina tidigare upplevelser, dels förbereda sig för framtiden.
5. Sanktioner mot kommuner (mom. 6)
Kommuner bryr sig inte alltid om att fullfölja sina lagliga skyldigheter gentemot medborgarna. Enligt min mening bör det utarbetas ett system med kraftiga böter för de kommuner som inte uppfyller lagstiftarnas intentioner om t.ex. alla barns rätt till barnomsorg.
6. Barnvårdare (mom. 7)
Det behövs enligt min mening en ökad beredskap i kommunerna för att ställa upp för ensamföräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk eller familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar in i en krissituation. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av barnvårdarorganisationen.
7. Föräldrautbildning (mom. 9)
Det finns ett stort behov av föräldrautbildning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om föräldrautbildning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2, 4, 6, 7 och 9 borde ha hemställt:
1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna So605 yrkandena 3, 7 och 9 samt So607 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande barnomsorgsplaner att riksdagen med anledning av motion So605 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. beträffande utbildning för att möta asylsökande barns behov att riksdagen med anledning av motion Sf622 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande sanktioner mot kommuner att riksdagen med anledning av motion So605 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande barnvårdare att riksdagen med anledning av motion So610 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med anledning av motion So610 yrkande 5 och med avslag på motion So604 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 1 Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag 2 Utskottet 3 Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. 3 Barnomsorgsplaner 8 Utbildning av personal 9 Avgifter för barnomsorg m.m. 11 Sanktioner mot kommuner 12 Barnvårdare 13 Hemspråksundervisning 13 Föräldrautbildning 14 Familjestabilitet m.m. 16 Utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott 18 Hemställan 20 Reservationer (s) 21 Meningsyttring av suppleant 23