Barnfrågor
Betänkande 1996/97:SoU8
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU08
Barnfrågor
Innehåll
1996/97 SoU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett femtiotal motionsyrkanden rörande barn från den allmänna motionstiden 1996. Flera motioner tar upp FN:s barnkonvention och behovet av att den efterlevs. I andra motioner framhålls vikten av föräldrautbildning. Många motionärer förespråkar satsningar på förebyggande arbete i syfte att förhindra en negativ utveckling hos barn. En utredning rörande särskilt utsatta barn begärs också. Olika frågor om barnomsorg tas också upp, bl.a. rörande valfrihet för föräldrarna, förbättrade villkor för den enskilda barnomsorgen, kommunala vårdnadsbidrag samt barnomsorg vid arbetslöshet. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 24 reservationer.
Motionerna
1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för barn i familjer med missbruksproblem. 1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnskyddsombud. 1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande arbete inom socialtjänsten, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande arbete inom fritidssektorn, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande arbete i skolan. 1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-arbete för att få bort EU-direktiv som innebär risker för barnen. 1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka familjen. 1996/97:So606 av andre vice talman Görel Thurdin och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av barnkonsekvensbeskrivningar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts om barnkonsekvensbeskrivningar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Socialstyrelsen som ansvarig myndighet för utvecklingen av barnkonsekvensbeskrivningar. 1996/97:So613 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att landstingens PBU-verksamhet förs över till kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So621 av Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att aktivt sprida kunskaper om förebyggande arbete. 1996/97:So622 av Eva Johansson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och unga. 1996/97:So624 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns rätt till samhällets stöd. 1996/97:So631 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska våldet i samhället. 1996/97:So632 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om träning i sociala aktiviteter som exempelvis simning, cykling och skridskoåkning inom förskolans ram. 1996/97:So633 av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med vad som i motionen anförts. 1996/97:So634 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en eller flera kommuner på försök får införa kommunal ersättning för vård av egna barn i åldern ett till fem år för föräldrar som så önskar. 1996/97:So635 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning kring barn som misshandlas, vanvårdas eller utsätts för övergrepp. 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av föräldrautbildning, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av kommunala ersättningar för de barn som kommunen har skyldighet att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas val. 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att avsätta 1 miljon kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning, 4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten, 5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn. 1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning under barnens hela uppväxt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pappagrupper, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning i behandlingsarbetet. 1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att enskild barnomsorg skall få samma ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So644 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn i riskzonen. 1996/97:So646 av Ewa Larsson och Eva Zetterberg (mp, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kunskap om barns behov av kontinuitet inom barnomsorgen förmedlas ut till landets kommuner liksom kunskap om att behovet kvarstår även vid arbetslöshet. 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk utredning om barns situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande beslut som berör barn samt förslag till åtgärder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning och fortbildning om barns rättigheter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sprida kunskap om barns förhållanden och om barnkonventionen i domstolsväsendet och hos polisen. 1996/97:So808 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sociala konsekvensanalyser vid nedskärningar. 1996/97:So811 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall göra en tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i den offentliga sektorn medfört. 1996/97:So812 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns behov av ökat medinflytande, 5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som även ger förslag på hur barn och ungdomar lättare skall kunna delta i den demokratiska beslutsprocessen. 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Trygghet och normer. 1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att förutsättningar för en normal livssituation kan skapas. 1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om fri etablering inom barnomsorgen. 1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen beslutar att 18 § socialtjänstlagen (lex Pysslingen) från den 1 januari 1997 skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari 1995, 7. att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse som gällde före 1995 för att främja enskilda alternativ inom barnomsorgen. 1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 8. att riksdagen beslutar att en barnbilaga skall bifogas regeringens budgetproposition som innehåller konsekvensanalyser över hur besparingarna påverkar barns situation. 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner enligt vad i motionen anförts, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med barnkonventionen. 12. att riksdagen beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande lydelse: Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till barnets eget behov. Förskoleverksamhet skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som ännu inte fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §. 1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta. 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg med ett varierat utbud, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning för nyblivna föräldrar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med de problem som uppstår när kontakten mellan barn och ena föräldern inte fungerar.
Ärendets beredning i utskottet Under beredningen av ärendet har utskottet den 28 januari 1997 anordnat en sluten utfrågning om barns förhållanden med företrädare för Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Ungdomsstyrelsen, Barnombudsmannen, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Utskottet
FN:s konvention om barnets rättigheter
Motionerna I motion 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av utbildning och fortbildning om barns rättigheter (yrkande 2) samt om att sprida kunskap om barns förhållanden och om barnkonventionen i domstolsväsendet och hos polisen (yrkande 3). Motionärerna anför att Sverige under den socialdemokratiska regeringen visat sig vara sämre än väntat på att leva upp till barnkonventionens artiklar och andemening, bl.a. genom att placera flyktingbarn i fängelse samt utvisa barn och föräldrar. Enligt motionärerna är det viktigt att barnkonventionen implementeras så att alla i förvaltningar och andra offentliga verksamheter får kännedom om konventionen. Barns rättigheter och barnkonventionen måste vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning. Ut- och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn bör enligt motionärerna ses över för att säkerställa att idéer om barns rättigheter förankras och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen spridas inom domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive polisen. Det krävs att de som handlägger ärenden där barn är inblandade dels själva ökar sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig, dels anlitar sakkunniga med reell kompetens. I motion 1996/97:So624 av Torgny Danielsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barns rätt till samhällets stöd. Motionärerna anför att ett samhälles brister tenderar att alltid utsätta barn för de hårdaste påfrestningarna och att barn därför kan sägas vara den mest utsatta gruppen i vårt samhälle. Det gäller främst dem som i sin uppväxtmiljö saknar vuxna som kan ge trygghet, stöd och omvårdnad. De blir helt beroende av att det finns andra vuxna som uppmärksammar deras krissituation och engagerar sig. Motionärerna menar att en viktig förutsättning för att det barn som befinner sig i en krissituation får hjälp och stöd är att den vuxne som det möter, och som t.ex. representerar samhället, är medveten om vad som är barnets bästa. Innehållet i barnkonventionen måste bli bättre känt hos myndigheter och handläggare. Det är enligt motionärernas mening nödvändigt att de som handlägger ärenden där barn, direkt eller indirekt, är inblandade dels själva ökar sina kunskaper om barns rättigheter, barns behov och barns sätt att kommunicera, dels har insikt om att vid behov anlita sakkunniga med reell kompetens angående barn. Den av regeringen tillsatta Barnkommittén bör uppmärksamma behovet av att hos handläggare sprida kunskaper om barnkonventionen, barns bästa och vikten av att anlita sakkunniga för hjälp och stöd till barn i riskzon. I motion 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner enligt vad i motionen anförts (yrkande 3) samt begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med barnkonventionen (yrkande 4). Motionärerna påpekar att BO i sin rapport för 1996 konstaterat att det är ett fåtal kommuner som använder barnkonventionen som ett aktivt verktyg i beslutsprocessen. Motionärerna kräver att kommunerna skall åläggas att i särskilda barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella målen kan uppfyllas på den kommunala nivån samt att regeringen i en tidsplan anger när detta skall vara genomfört. Motionärerna vill också att regeringen skall avsätta särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med barnkonventionen. I motion 1996/97:So812 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns behov av ökat medinflytande (yrkande 4) samt att riksdagen hos regeringen begär en utredning som även ger förslag på hur barn och ungdomar lättare skall kunna delta i den demokratiska beslutsprocessen (yrkande 5). Motionärerna menar att barn pressas hårt av att de inte får vara med och bestämma hur deras vardag och närmiljö skall se ut och fungera. Enligt motionärerna skulle barn och ungdomar förmodligen ställa långtgående krav på restriktioner av miljöfarliga produkter och avfall samt skolorna nog inte se ut som i dag där 75 % har dålig ventilation och underhåll. Ett barn mår dåligt av att känna vanmakt, anförs det. Unga människor vet inte om det finns någon plats för dem i samhället. Genom att tillförsäkra det uppväxande släktet ökad delaktighet i den demokratiska processen skulle samhället enligt motionärernas mening kunna förbättras. Motionärerna vill därför att regeringen tillsätter en utredning som ser över barns och ungdomars möjligheter att i ökad utsträckning medverka vid beslutsfattande på skilda nivåer. I motion 1996/97:So606 av andre vice talman Görel Thurdin och Birgitta Carlsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 1), vad som i övrigt anförts om barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 2) samt vad i motionen anförts om Socialstyrelsen som ansvarig myndighet för utvecklingen av barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 3). Motionärerna anför att det inte finns några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika beslut i t.ex. samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt barnkonventionen skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Enligt konventionen har varje barn vidare rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Enligt motionärerna behövs därför beskrivningar av de konsekvenser som olika beslut får. Motionärerna anser att Barnkommittén bör få i uppdrag att i svensk lag infoga kravet på barnkonsekvensbeskrivningar före beslut. Socialstyrelsen torde enligt motionärerna ligga närmast till hands såsom den myndighet som bör ansvara för denna utveckling. I motion 1996/97:So808 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om sociala konsekvensanalyser vid nedskärningar. Motionärerna anför att underlaget för de senaste årens beslut om besparingar inom statsbudgeten ofta har saknat relevanta konsekvensanalyser. Besparingar i staten som leder till att kostnader vältras över till kommunerna drabbar de familjer som lever under social och ekonomisk stress extra hårt, med konsekvenser inte minst för barnen. Motionärerna anser att det genom lagstiftning bör införas krav på att konsekvensanalyser skall göras före beslut om nedskärningar och andra förändringar. I motion 1996/97:So811 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att regeringen skall göra en tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i den offentliga sektorn medfört. Sedan socialdemokraterna kom i regeringsställning har enligt motionärerna ytterligare tiotusentals arbetstillfällen gått förlorade inom vård och omsorg. Motionärerna anser det viktigt att regeringen gör en tydlig redovisning av de samhällsvinster man uppnått genom dessa åtgärder. Besparingarna bör vägas mot samhällskostnaderna, t.ex. vad en plats i arbetslöshetskön och den psykiska ohälsa som drabbar många arbetslösas barn kostar samhället, anförs det. I motion 1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att en barnbilaga, vilken innehåller konsekvensanalyser över hur besparingarna påverkar barns situation, skall bifogas regeringens budgetproposition (yrkande 8). Motionärerna anför att allt fler barn i Sverige mår dåligt och inte kan få den hjälp de behöver, bl.a. på grund av växande köer till PBU. Barnens möjligheter att få en bra utbildning påverkas också av kommunernas nedskärningar. Barnomsorgen har enligt motionärerna förändrats från att tidigare ha haft en klar pedagogisk inriktning till att bli en förvaringsplats. Motionärerna föreslår att det, med början år 1998, till varje års budget skall fogas en barnbilaga där man konsekvensbeskriver barnens ändrade situation utifrån t.ex. besparingar och nedskärningar i verksamheter som direkt påverkar barnens vardag. I motion 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk utredning om barns situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande beslut som berör barn samt förslag till åtgärder (yrkande 1). Motionärerna menar att signalerna om att barnens situation är dålig är så många och så tydliga att det fordrar politisk handling. En heltäckande bild av barnens totala situation finns inte. Motionärerna anser därför att det är viktigt att regeringen tar initiativ till en ny parlamentarisk utredning om barns situation i Sverige av i dag. Utredningen bör enligt motionärerna granska barnens situation inom alla samhällsområden samt ge en sammantagen konsekvensanalys beträffande de senaste årens alla beslut som berör barn. Utredningen bör vidare bl.a. ge förslag till såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att förbättra barnens levnadsvillkor, anför motionärerna.
Bakgrund och tidigare behandling m.m. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen betonar att barndomen har ett värde i sig. Den utgår från fyra grundprinciper: principen om barnets bästa, rätten till liv och utveckling, rätten att framföra sina åsikter och få dem respekterade samt rätten att skyddas mot övergrepp och diskriminering. Sverige hade en framträdande roll i arbetet med konventionen, vilken för svenskt vidkommande trädde i kraft den 2 september 1990. I samband med att riksdagen beslutade om att godkänna konventionen föreslogs inte några lagstiftningsåtgärder. Svensk rätt och praxis ansågs stå i god överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Konventionen är inte direkt tillämplig som svensk lag. Den svenska lagstiftningen skall dock anpassas till konventionen och svenska lagregler tolkas så att de inte står i strid med konventionens bestämmelser. Varje konventionsstat skall vart femte år avlämna en rapport till Kommittén för barnets rättigheter om hur landet i fråga uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Sverige lämnade sin första rapport 1992. Regeringen har nu tillsatt en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att utarbeta en ny rapport som skall avlämnas senast den 1 september 1997. Enligt artikel 42 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidare genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn. I betänkande 1995/96:SoU4 Barn och ungdom behandlade utskottet motioner med yrkanden om införlivande av barnkonventionen i svensk rätt. Konstitutionsutskottet avgav yttrande över motionerna från i huvudsak konstitutionella och författningstekniska synpunkter (1995/96:KU2y). Socialutskottet delade konstitutionsutskottets inställning att barnkonventionen inte borde inkorporeras utan införlivas med svensk rätt genom transformering. För detta talade inte enbart konstitutionella skäl utan även att barnen härigenom torde ges det bästa skyddet, sades det. Utskottet påpekade dock att en fortgående kontroll och anpassning av all svensk lagstiftning och tillämpning är helt nödvändig samt att barnkonventionens bestämmelser och intentioner måste beaktas på alla nivåer i samhället i arbetet med frågor som rör barn och barns rättigheter. Utskottet uttalade att regeringen, som konstitutionsutskottet framhållit, borde besluta om en översyn dels av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med barnkonventionens bestämmelser, dels av den föreliggande översättningen av konventionstexten. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna. Regeringen tillsatte den 1 februari 1996 en parlamentarisk kommitté (Barnkommittén) med uppdrag att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens regler och att skapa större klarhet och ökat mått av samsyn vad gäller innebörden av begreppet ?barnets bästa? i barnkonventionen och svensk rätt samt att därvid särskilt analysera eventuella målkonflikter. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli 1997. Barnkommittén har lämnat en delrapport, Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115). Kommittén fann i rapporten att utlänningslagen borde förändras på vissa punkter för att vara förenlig med barnkonventionen samt lade fram förslag till lagändringar. Kommittén påpekade också att lagstiftningen måste tillämpas i barnkonventionens anda. Ett antal praktiska förslag i detta syfte fördes fram i rapporten. Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139) innehåller ett förslag om att portalparagrafen i socialtjänstlagen skall kompletteras med en föreskrift om att barnets bästa skall sättas i främsta rummet när socialtjänstens åtgärder rör barn. Förslaget syftar enligt kommittén till att markera att hänsynen till den vuxnes självbestämmanderätt och integritet får vika för barnets bästa när barns och vuxnas intressen står mot varandra. Kommittén föreslår även en bestämmelse som tillförsäkrar barnet en rätt att uttrycka sin åsikt i saken när en åtgärd rör barnet. En proposition med anledning av betänkandet planeras inom kort. I budgetpropositionen 1996/97:1 (utg.omr. 9 avsnitt 6.1.1) uttalar regeringen att socialtjänstens arbete med barn och unga skall präglas av ett barnper- spektiv, vilket innebär att barnets bästa alltid skall sättas i första rummet. Barn och unga skall komma till tals i frågor som rör dem. Detta skall enligt regeringen vara en ledstjärna i alla åtgärder som rör barn. Socialtjänstens arbete med utsatta barn och deras familjer har under senare år varit föremål för utvecklingsinsatser, bl.a. inom ramen för de utvecklingsmedel som Socialstyrelsen disponerar. Även Barnombudsmannen fyller en viktig funktion genom att följa och bevaka barns och ungas rättigheter och intressen, anförs det i propositionen. I betänkande 1996/97:SoU1 betonade utskottet vikten av att barnets bästa sätts i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnen och att det sociala arbetet med barn utförs utifrån ett sådant perspektiv. I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv lades förslag fram till ändringar i bl.a. utlänningslagen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1997. I propositionen uttalade regeringen att hänsyn till barns bästa redan togs i utlänningsärenden. Utlänningslagstiftningen var förenlig med de krav barnkonventionen ställer men förtydliganden borde göras. I 1 § utlänningslagen har införts en portalparagraf om att det i fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets allmänna bästa i övrigt kräver. Vidare kan numera ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges till ett barn och dess vårdnadshavare bl.a. om barnet är omhändertaget enligt LVU. De förutsättningar för förvarstagande som förut gällde för utlänningar under 16 år gäller nu utlänningar under 18 år. Slutligen har nya regler införts bl.a. om att barn skall höras i utredningarna samt avseende verkställighet av beslut om avvisning av barn. Även i föräldrabalken har införts uttryckliga bestämmelser om barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om bland annat vårdnad och umgänge, om att domstolen vid avgörandet av vad som är barnets bästa skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad samt att den som verkställer utredning, om det inte är olämpligt, skall söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2). Regeringen beslutade i december 1996 att Socialdepartementet under en tvåårsperiod får fördela sammanlagt 20 miljoner kronor, dvs. 10 miljoner kronor per år, ur Allmänna arvsfonden till i första hand frivilligorganisationer för projekt som ökar kunskaperna om barnkonventionen bland förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting. Regeringen anförde i sitt beslut att frivilligorganisationernas liksom Barnombudsmannens erfarenheter och kunskaper bör tas till vara i ett brett informationsprogram riktat mot förtroendevalda och personal som i sitt arbete kommer i kontakt med frågor som berör barns levnadsvillkor och förutsättningar till en god utveckling. Barnombudsmannen kommer att ansvara för samordningen av projektet. Barnombudsmannen (BO) inrättades den 1 juli 1993. Barnombudsmannen skall särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. BO skall fr.o.m. den 1 juli 1996 även informera om barnkonventionen och ta initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyggande insatser inom området barns och ungas säkerhet. Ombudsmannen har också en opinionsbildande och attitydpåverkande roll. I sin verksamhet skall BO bl.a. följa och delta i den allmänna debatten med särskild tonvikt på frågor som rör utsatta barn och barns delaktighet och medinflytande. BO skall vidare samordna ett nationellt arbete i mobbningsfrågor och hålla samman olika typer av sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren för barn och unga. Varje år skall BO lämna en rapport till regeringen. Utöver en beskrivning av verksamheten under det gångna året skall rapporten ta upp frågor som BO anser att regeringen behöver uppmärksamma. Ett av Barnombudsmannens mål är att barnkonventionen och dess grundläggande principer skall vara kända bland barn och unga, beslutsfattare, barnprofessionella och allmänheten. Information om barnkonventionen är därför en grundläggande uppgift för BO och spelar en framträdande roll i ombudsmannens verksamhet. BO bedriver informationsarbete med t.ex. framträdanden och konferenser samt insatser som riktar sig till olika utbildningar och producenter av utbildningsmaterial. Enligt regleringsbrev för budgetåret 1997 skall BO senast den 1 november 1997 ta fram en informationsskrift om hur kommunerna kan arbeta med att integrera barnkonventionen i sin verksamhet samt därvid lyfta fram exempel på hur barns och ungas åsikter och inflytande bäst kan tas till vara. Justitieutskottet behandlade i betänkande 1994/95:JuU14 motioner om utbildning av poliser och jurister i olika ämnen, bl.a. om barnkonventionen. Justitieutskottet konstaterade att denna fråga ingår i den grundläggande polisutbildningen, att Polishögskolan erbjuder vidareutbildningar av olika slag samt att polisen på regional och lokal nivå anordnar diverse utbildningsaktiviteter inom olika områden för personalen. Beträffande domstolarnas personal framhöll utskottet att Domstolsverket anordnar utbildningar i olika frågor. Utskottet anförde att det rent allmänt i första hand måste ankomma på de myndigheter m.m. som är verksamma på området att ta ställning till vilka utbildningsinsatser för personalen som bör prioriteras. Beträffande utbildning om barnkonventionen uttalade justitieutskottet att konventionen självklart skall sätta sin prägel på allt arbete som rör barn, inte minst inom rättsväsendet, men att detta när det gällde rättsväsendet i första hand innebär att regelsystemet skall uppfylla konventionens krav. Enligt utskottets mening fanns det ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan varför motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. Regeringen har genom beslut i september 1993 givit Skolverket i uppdrag att göra de internationella deklarationer och rekommendationer som Sverige förbundit sig att beakta kända i skolan. År 1991 fick Socialstyrelsen regeringens uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen och utveckla ett barnperspektiv i arbetet med utsatta barn, Barn i fokus-projektet. Uppdraget redovisades i oktober 1995. Enligt uppdraget till Socialstyrelsen skulle satsningen ta sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som arbetar med utsatta barn och att tydliggöra skyldigheten att i första hand agera till barns skydd och sätta barns bästa i främsta rummet. Enligt Socialstyrelsens slutrapport från projektet är barnkompetensen allmänt sett låg bland berörd personal. Socionomutbildningen är en generalistutbildning som inte alltid ens ger elementära kunskaper om barn, konstaterar styrelsen. Förutom en grundläggande introduktion i arbetet med utsatta barn/barnfamiljer, som arbetsgivaren har ansvar för, behövs mer kvalificerad fortbildning för dem som vill bli experter på detta område. Vidare behövs enligt styrelsen en kontinuerlig kompetensutveckling på så sätt att personalen ges möjlighet att hålla sig à jour med forskning och utveckling inom området barn som far illa. Projektet har bl.a. givit ekonomiskt stöd till 27 försöksprojekt, arrangerat två satellitkonferenser, finansierat 20-poängskurser vid socialhögskolorna i Stockholm, Lund och Umeå, gjort kartläggningar och utredningar samt presenterat rapporter. Barn i fokus-projektets satsning på utbildning har resulterat i att en fristående 10-poängskurs vid Socialhögskolan i Stockholm har permanentats samt att masterskurser om 10 poäng om socialt arbete med utsatta barn respektive om barns rättsliga ställning har inrättats vid Institutionen för socialt arbete i Umeå. Högskolan i Örebro anordnar 20- poängskurser om socialt arbete med barn för akademiker med erfarenhet av arbete med barn. Även vid vårdhögskolan i Vänersborg kan yrkesverksamma fortbilda sig inom området utsatta barn. Socialstyrelsen påpekar emellertid i slutrapporten att tillgången till kvalificerad vidareutbildning inom området utsatta barn, trots dessa nya satsningar, kommer att vara begränsat samt att detta inte är acceptabelt. Socialtjänstkommittén anför i sitt huvudbetänkande att socialsekreterarna utbildas till generalister och i grunden inte är några experter på barn. Deras yrkeskompetens vilar på kunskaper om både samhälle och individ, vilket ger dem goda förutsättningar att tillämpa en helhetssyn i arbetet med enskilda individer och familjer. Generellt kan enligt kommittén påstås att socialsekreterarnas grundutbildning gör att de är beroende av experter inom andra verksamheter för att kunna avgöra vad som är bäst för det enskilda barnet, vilket förutsätter bl.a. ett väl fungerande samarbete mellan socialtjänsten och den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. I barnkonventionens artikel 12 stadgas att konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mognad. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Ungdomars rätt till medinflytande inom miljö- och utvecklingsområdet har fastslagits i Agenda 21, det handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992. I kapitel 25 i agendan anges att det är av största vikt att ungdomar deltar på alla nivåer inom beslutsprocessen eftersom den påverkar deras liv i dag och innebär konsekvenser för deras framtid. Varje land bör därför i samråd med sina ungdomsgrupper inleda en process för att främja en dialog mellan ungdomsgrupperna och regeringen och andra beslutande instanser på alla nivåer. Man bör även skapa mekanismer som ger ungdomen tillgång till information och tillfälle att ge sina synpunkter, anförs det vidare. Regeringen kommer under våren 1997 att avlämna en nationell rappport till FN om hur handlingsprogrammet följs på olika nivåer i det svenska samhället. En av Barnombudsmannens uppgifter är att sätta fokus på frågor som rör barns och ungas deltagande och inflytande i samhället. BO verkar för att barn och unga själva skall kunna komma till tals. Att föreslå modeller för medinflytande i skola och samhälle är en av BO:s viktigaste uppgifter. I ombudsmannens årsrapport 1994 föreslog BO att det för kommunens beslutande organ, i alla frågor som berör barn och unga, skall föreligga en skyldighet att under ärendets handläggning inhämta synpunkter från kommunens icke röstberättigade barn och unga, i den utsträckning som bedöms nödvändig. BO vidhöll sin ståndpunkt i årsrapporten 1996. Under våren 1995 gjorde Barnombudsmannen en enkätundersökning som besvarades av 95 % av landets kommuner. Resultatet sammanställdes i rapporten På spaning efter barnkonventionen - en kommunstudie. Enligt undersökningen har 35 % av kommunerna fattat beslut om formerna för barns och ungas inflytande i den kommunala beslutsprocessen. I de fall där sådana former fanns var målgruppen nästan uteslutande ungdomar mellan 16 och 25 år medan de yngre barnens möjligheter till inflytande var i det närmaste obefintliga. Svenska Kommunförbundet, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och Stiftelsen Globträdet har nyligen påbörjat ett arbete med att fläta samman barnkonventionen och Agenda 21. Organisationerna menar att FN-dokumenten griper in i varandra, ger uttryck för samma grundsyn och har en gemensam målsättning, det hållbara samhället för alla. Avsikten är att verka för en bättre samordning mellan aktörer på alla nivåer i samhället, att stödja och utveckla dialogen mellan olika aktörer på lokal nivå samt att inspirera kommuner, näringsliv, organisationer och enskilda medborgare att samarbeta kring barnkonventionen och Agenda 21. Ungdomsstyrelsen har som ett av sina övergripande mål att verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Styrelsen arbetar sektors- övergripande och har en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i samhället. Den parlamentariska ungdomspolitiska kommittén (C 1995:10) har bl.a. i uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till inflytande på olika nivåer i samhället. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 28 februari 1997. I direktiven anges att ungdomstiden för de flesta innebär ett starkt engagemang och en markerad vilja att påverka sin framtid samt att engagemanget ofta kännetecknas av stor kreativitet. Denna kraft och kreativitet har enligt direktiven inte bara betydelse för enskilda individer utan är också en resurs för samhället i stort. Ungdomars kraft och idéer måste bättre tas till vara inom en rad olika samhällsområden och nya generationer känna att det finns positiva förväntningar på såväl deras idéer som deras förmåga. Ungdomar måste uppmuntras att tidigt ta del av de rättigheter och skyldigheter som tillhör alla myndiga medborgare, anförs det. I skolkommitténs delbetänkande Inflytande på riktigt (SOU 1996:22) föreslås bl.a. att bestämmelserna om elevernas rätt till inflytande i skolan skärps. Ärendet är under beredning i Regeringskansliet. Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. I 3 kap. 2 § tredje stycket riksdagsordningen stadgas att proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7 § RF (princip- och organisationsbeslut) bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr. 226) har regeringen dragit upp vissa riktlinjer för hur arbetet med att utforma lagar och andra föreskrifter skall bedrivas. Innan föreskrifter beslutas skall man så långt som möjligt bedöma vilka kostnader och övriga effekter som tillämpningen kan leda till för staten, kommunerna och den privata sektorn (prop. s. 28 f.). Enligt artikel 4 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall staterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete. Frågan om konsekvensanalyser har vid flera tillfällen behandlats av konstitutionsutskottet. Våren 1994 bereddes övriga utskott tillfälle att yttra sig beträffande konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1993. Socialutskottet (1993/94:SoU1y) framhöll vikten av att arbetet med att utveckla kostnads- och konsekvensanalyserna fortsatte. Redovisningen i propositionerna av kostnader och andra konsekvenser av förslagen bör göras så utförliga att utskottet kan göra en reell bedömning av konsekvenserna av de framlagda förslagen och även bedöma regeringens beräkningsunderlag, anfördes det. Konstitutionsutskottet påpekade i sitt betänkande 1993/94:KU30 att det vid ett flertal tillfällen framhållit vikten och betydelsen av att propositionerna innehåller genomarbetade konsekvensanalyser. Utskottet framhöll att arbetet med konsekvensanalyser måste fortsätta och att en utveckling måste ske. Riktlinjer och metoder för analysernas utformning måste utvecklas. Härvid borde hänsyn tas bl.a. till att konsekvensanalyserna kan underlätta såväl riksdagens som regeringens efterföljande utvärderings- och uppföljningsarbete, anfördes det. Utskottet utgick från att regeringen vid sina överväganden av åtgärder för fler och bättre konsekvensanalyser skulle komma att uppmärksamma det behov av förbättringar som påvisats genom utskottets granskning. Enligt utskottets mening borde regeringens överväganden även omfatta frågan om ett utvecklingsarbete beträffande riktlinjer och metoder för analyser. Utskottet utgick från att regeringen i detta arbete skulle beakta de synpunkter som framförts av övriga utskott. Avslutningsvis angav konstitutionsutskottet att det avsåg att återkomma till frågan om konsekvensanalyser i kommande granskningsarbete. I Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande föreslås en ny bestämmelse i socialtjänstlagen om socialtjänstens ansvar för att sociala konsekvensanalyser kommer till stånd. En sådan analys skall göras inför ett beslut om större förändring av fysisk miljö eller av kommunens verksamhet om beslutet kan antas medföra betydande konsekvenser för den sociala miljön eller enskildas levnadsförhållanden. Till betydande sociala konsekvenser hör enligt kommitténs mening t.ex. förändrade ekonomiska villkor samt stora förändringar av vardagsvillkoren. Konsekvensanalyser behövs för att väga nyttan av de föreslagna åtgärderna mot kostnaderna och eventuella negativa effekter för vissa kommuninvånare. De behövs också för att väga alternativa åtgärdsförslag mot varandra samt för att erhålla ett underlag för utvärderingar och uppföljningar av de insatser som gjorts, menar kommittén. I samband med att Socialstyrelsen i april 1994 avlämnade sin rapport Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4) till regeringen framhöll styrelsen att det är synnerligen viktigt att kommunerna i fortsättningen beaktar behovet av långsiktiga förändrings- och besparingsstrategier och därvid bl.a. gör besparingarna utifrån ett helhetsperspektiv på kommunens samlade verksamhet för barn och ungdomar, gör sociala konsekvensbeskrivningar före besluten, gör medvetna resursfördelningar mellan bostadsområden, sektorer och grupper samt följer upp och utvärderar effekterna av förändringarna. I regleringsbrev för budgetåret 1997 har Socialstyrelsen fått i uppdrag att göra en uppföljning av rapporten i de delar som styrelsen finner mest angeläget. Uppdraget skall avrapporteras den 1 mars 1998. Socialstyrelsen skall enligt regleringsbrevet vidare under 1997 följa utvecklingen inom barnomsorgen och särskilt beakta dess kvalitet. Styrelsen skall även följa hur situationen för särskilt utsatta barngrupper utvecklas och verka för att förändringar inom den kommunala sektorn genomförs med respekt för barnets bästa. Barnombudsmannen, som medverkade i arbetet med Socialstyrelsens rapport 1994:4, har i sin årsrapport 1994 föreslagit att regeringen i samband med budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementets insatser på barn- och ungdomsområdet. I rapporten föreslås också att kommunerna i särskilda barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner blir skyldiga att redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella målen kan uppfyllas på den kommunala nivån. Enligt BO behövs särskilda konsekvensbeskrivningar med bedömningar av vilka effekter de kommunala besluten får för barn och unga i förhållande till deras egna rättigheter och behov. I betänkande 1996/97:SoU1 framhöll utskottet, mot bakgrund av att kommunerna svarar för större delen av omsorgen om barn och ungdomar, vikten av att kommunala besparingar genomförs med tillbörlig hänsyn till barnets bästa, särskilt när det gäller de barn som är mest utsatta.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin uppfattning att bestämmelserna och intentionerna i FN:s barnkonvention måste beaktas på alla nivåer i samhället i arbetet med frågor som rör barn och barns rättigheter. Utskottet har vidare erfarit att regeringen i den kommande propositionen om ändringar i socialtjänstlagen avser att föreslå ett nytt stycke i 1 § angående socialtjänstens mål om att barnets bästa skall sättas i främsta rummet när åtgärder rör barn. Sverige har genom att ratificera barnkonventionen åtagit sig att göra konventionsbestämmelserna allmänt kända. Arbete med detta syfte pågår redan. Det är bl.a. en viktig uppgift för Barnombudsmannen att sprida kunskap om barnkonventionen och dess grundläggande principer. En särskild informationskampanj för att öka kunskapen om konventionen hos förtroendevalda och anställda ute i kommunerna har nyligen påbörjats. Socialstyrelsen har vidare påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos socialarbetare och andra yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till ut- och fortbildning på området har ökat. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i den nya socialtjänstpropositionen att poängtera betydelsen av kompetens och kunskapsutveckling samt föreslå en bestämmelse om att personalen inom socialtjänsten skall ha lämplig utbildning och erfarenhet. Utskottet förutsätter att arbetet med att öka kompetensen hos dem som handlägger ärenden som rör barn fortsätter. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna So624 (s) och So658 (fp) yrkandena 2 och 3 behövs inte. Yrkandena avstyrks. Utskottet anser det angeläget att det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar i kommunerna stärks. Barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner på kommunal nivå kan vara ett steg i rätt riktning mot att förbättra barnens situation. Barnombudsmannen arbetar för närvarande med en idéskrift om hur barnkonventionen kan användas och tillämpas som ett underlag i kommunal planering. Information kommer som nyss påpekats inom kort att riktas till förtroendevalda och anställda i kommunerna. Motion Ub245 (v) yrkandena 3 och 4 får i huvudsak anses tillgodosedd. Yrkandena avstyrks därför. En av barnkonventionens grundläggande principer är barnets rätt att framföra sina åsikter och få dem respekterade. I Agenda 21 fastslås ungdomars rätt till medinflytande inom miljö- och utvecklingsområdet. Barnkommittén genomför för närvarande en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till bestämmelserna i barnkonventionen. Som tidigare nämnts har Barnombudsmannen fått i uppdrag av regeringen att vidta särskilda åtgärder för att kommunerna skall integrera barnkonventionen i sin verksamhet. Ett arbete pågår inom Svenska Kommunförbundet, Barnombudsmannen och vissa frivilligorganisationer med syfte att fläta samman barnkonventionen och Agenda 21. Skolkommittén har föreslagit ett utökat inflytande för eleverna i skolan, bl.a. vad gäller arbetsmiljön. Den ungdomspolitiska kommittén har till uppgift bl.a. att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till inflytande på olika nivåer i samhället. Motion So812 (mp) yrkandena 4 och 5 får därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det är angeläget att regeringens propositioner innehåller konsekvensanalyser. Bland annat Socialstyrelsen har framhållit vikten av kommunala konsekvensanalyser. Styrelsen kommer att följa upp rapporten Barns villkor i förändringstider och verka för att förändringar inom kommunerna genomförs med respekt för barnens bästa. Rapporten Barn i dag innehåller en utförlig redogörelse för barns livsvillkor i Sverige i dag. Barnkommittén arbetar också med dessa frågor. Motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811 (mp), Sf241 (v) yrkande 8 samt So658 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Föräldrautbildning
Motionerna I motion 1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler (yrkande 2), om föräldrautbildning under barnens hela uppväxt (yrkande 3), om pappagrupper (yrkande 4) samt om föräldrautbildning i behandlingsarbetet (yrkande 5). I olika former av föräldrautbildning får föräldrar stöd och kunskap som bidrar till att skapa trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxtvillkor för barnen. Den allmänna föräldrautbildning som riksdagen beslöt om 1979 knöts till barnavårdscentralerna och avsåg framför allt utbildning kring tiden för barnets födelse och första levnadsår. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4, Barns villkor i förändringstider, erbjöds denna verksamhet i föräldragrupper vid 63 % av landets barnavårdscentraler. Erfarenheterna från dem som deltar i föräldragrupperna är mycket positiva. Motionärerna anser att verksamheten måste vidgas till att omfatta alla barnavårdscentraler. Enligt motionärerna bör föräldrautbildningen vara en rättighet för alla vuxna. Den bör starta tidigt och pågå under barnens hela uppväxt samt breddas till att även innefatta psykologi. Motionärerna anser vidare att jämställdhetsaspekterna bör tas till vara i högre grad. De särskilda pappagrupperna måste fortsätta och utvidgas, anförs det. Genom att hjälpa föräldrar att skapa bättre relationer med sina barn kan man hejda utvecklingen mot ökat ungdomsvåld. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt framgångsrikt använts även vid behandling av föräldrar med problem. Enligt motionärerna bör metoden prövas i behandlingsarbete i Sverige. I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om vikten av föräldrautbildning (yrkande 2). Ett viktigt område i föräldrautbildningen är enligt motionärerna hur relationen mellan föräldrarna påverkas när det första barnet kommer. Den typ av relationsproblem som uppstår går ofta att förebygga genom samtal och information. Att bli medveten om hur värderingar, könsroller och mönster förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen är en annan viktig del av föräldrautbildningen, anförs det. Enligt motionärerna görs den största insatsen för barnen genom att underlätta och hjälpa föräldrarna. Förutom det positiva arbete som utförs vid många mödravårds- och barnavårdscentraler förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna föräldrar inom studieförbundens ram. Motionärerna anser att dessa goda exempel aktivt bör spridas genom exempelvis seminarieverksamhet. I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om föräldrautbildning för nyblivna föräldrar (yrkande 6). Familjen och hemmet har enligt motionärerna en viktig roll för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Redan i hemmet formas barnets inställning till mans- och kvinnorollerna. Motionärerna anser att opinionsbildningen bör bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad uppnås. Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna föräldrar utbildning, anförs det. I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att avsätta 1 miljon kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning (yrkande 3). Motionärerna anser att föräldrar i ökad utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt föräldrautbildning efter det att mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört. Inom barnomsorgen och i skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men oftast är det de mest engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och gör sina röster hörda. Motionärerna anser det därför viktigt att utveckla formerna för sådana träffar och att studieförbunden kan vara lämpliga anordnare av utbildningen.
Tidigare behandling m.m. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om föräldrautbildning. I betänkande 1990/91:SoU2 anförde utskottet följande:
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1990/91:5). Utskottet vidhöll sin inställning beträffande behovet av åtgärder från regeringens sida i flera därpå följande betänkanden, senast i betänkande 1995/96:SoU4. Regeringen beslutade i februari 1996 att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att kartlägga, beskriva och analysera verksamheter med föräldrautbildning och föräldrastöd. I uppdraget ingick inte att lägga fram förslag. Arbetsgruppens rapport, Stöd i föräldraskapet, presenterades i december 1996. Arbetsgruppen anför att samhället genom att stödja föräldrarna och öka deras kapacitet och förmåga i föräldrarollen kan påverka barns livsvillkor och bidra till att överbrygga skillnader mellan olika grupper av barn. Enligt rapporten finns det starka skäl för samhället att på olika sätt satsa på ett generellt och brett riktat stöd till föräldrar i deras föräldraroll och att sätta in detta stöd på ett tidigt stadium. Det är också av vikt att stödet följer föräldrarna under barnets uppväxttid eftersom problemen och möjligheterna förändras med barnets ålder och mognad och med ändrade förhållanden i barnets miljö. I rapporten anges att mödravårdscentralen ger ett viktigt föräldrastöd, dels genom det individuella stödet som gäller för alla blivande föräldrar, dels genom den föräldrautbildning som ges i särskilda grupper. Barnavårdscentralernas föräldragrupper omfattar föräldrar till barn under ett år. När barnen är äldre än ett år har föräldrar möjlighet att fortsätta med föräldragrupper på egen hand eller i studieförbundens regi. Barnomsorgen och skolan kan ge en form av föräldrastöd av mer generell karaktär, bl.a. genom dagliga samtal vid lämning och hämtning, kvällsträffar och enskilda samtal. Det handlar mer om samverkan och samarbete än om direkt utbildning av föräldrarna. Föreningslivet utgör ett komplement till samhällets föräldrastödjande verksamhet. Flera studieförbund ordnar särskilda kurser med inriktning på föräldrautbildning i olika teman. Frivilligorganisationer som Rädda Barnen, Röda korset, Hem och Skola samt kyrkliga samfund satsar också på föräldragrupper, temadagar m.m. Vad gäller täckningsgraden för de föräldrautbildande verksamheterna har överenskommelsen mellan regeringen och Landstingsförbundet om att alla föräldrar skall erbjudas föräldrautbildning när de väntar barn och under barnets första levnadsår i stort uppnåtts. Så gott som alla förstagångsföräldrar deltog i mödrahälsovårdens föräldrautbildning under åren 1994-1995. Föräldrar som hade barn sedan tidigare deltog i mindre utsträckning. Inom vissa landsting förekom att man inte kunde erbjuda föräldrautbildning till dessa föräldrar. Det har även kommit signaler om att vissa barnavårdscentraler inte erbjuder föräldrautbildning i grupp. Enligt arbetsgruppen finns därför ett behov av att analysera barnhälsovårdens föräldrautbildning och lyfta fram verksamheten på nytt. Särskilt bland de yngre förskolebarnen och de äldre skolbarnen finns grupper av barn och föräldrar som inte nås av förskoleverksamheten respektive skolbarnsomsorgen. Den öppna förskolan är vidare utbyggd i endast liten omfattning och är ojämnt fördelad över landet. Skolan kan däremot nå alla föräldrar och har en unik möjlighet att ge ett allmänt föräldrastöd, påpekas det i rapporten. Arbetsgruppen anför att föräldrautbildningen bör bidra till att alla föräldrar får stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin och sina barns situation. En utveckling för ett jämställt föräldraskap förutsätter en ändrad rollfördelning mellan kvinnor och män och barn. Pappautbildning bör ingå som en naturlig del i all föräldrautbildning. Satsningar på att erbjuda särskilda pappagrupper inom mödra- och barnhälsovården kan öka mäns deltagande i föräldrautbildningen, anförs det. I rapporten påpekas att det har stor betydelse om föräldrautbildningen inom särskilt mödrahälsovården kan erbjuda möjligheter till diskussion med föräldrarna i frågor om hur familjeförhållanden påverkas av att få barn samt olika samlevnadsfrågor. Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer en utredning att tillsättas med uppdrag att med ledning av arbetsgruppens rapport ge förslag till åtgärder vad gäller föräldrautbildningen i landet. Efter initiativ från Socialdepartementet och Landstingsförbundet startade särskilda pappagrupper på försök 1994/95. Grupperna har letts av män och ca 1 200 blivande eller nyblivna pappor har deltagit. Försöken har pågått på sammanlagt 44 mödravårdscentraler i 4 landsting och i Malmö kommun. Utvärderingar har visat mycket positiva erfarenheter av verksamheten. En samstämmig uppfattning hos de intervjuade var att pappautbildningen bör fortsätta. Socialstyrelsens Barn i fokus-projekt skulle enligt regeringsuppdraget bl.a. ta sikte på att utveckla metoder för att stödja utsatta föräldrar i deras föräldraskap och för att förstärka deras omsorgsförmåga. Projektet har prioriterat tre områden i detta syfte: spädbarnsverksamheter, stöd till gravida missbrukare och missbrukande föräldrar samt insatser för unga och ensamstående mammor. Folkhälsoinstitutet (FHI) anför i sin fördjupade anslagsframställning 1997-1999 att institutet medverkar till att barns hälsa och villkor beskrivs och följs upp i ett längre perspektiv. Tidigt stöd till föräldrar i deras känslomässiga samspel med barnet har enligt modern forskning stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av individens psykiska hälsa. Att värna om föräldra-skapet och att uppmuntra föräldraomsorgen i såväl sammanhållna som upplösta familjer är enligt FHI uppgifter för ett aktivt folkhälsoarbete. FHI arbetar med föräldrautbildning bl.a. genom satsningen på så kallade familjecentraler, dvs. verksamheter med nära samarbete mellan olika former av förebyggande insatser där kärnan utgörs av MVC och BVC, den öppna förskolan och socialsekreteraren. Familjecentralerna kan ordna anpassade kurser och utbildningar för föräldrarna eller slussa dessa vidare till utbildningar på andra håll. Barn- och ungdomsprogrammet arbetar vidare med bl.a. olika former av nätverk för att stötta föräldrar, håller konferenser om självhjälpsgrupper och föräldrautbildning samt producerar föräldrautbildningsmaterial, exempelvis videoserien Människans barn, vilken handlar om barnets utveckling.
Utskottets bedömning En kartläggning har nyligen skett av föräldrautbildningen i Sverige. Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder på området. Utskottet anser att detta utredningsarbete bör avvaktas och avstyrker därför motionerna So638 (c) yrkandena 2-5, So636 (kd) yrkande 2, A821 (kd) yrkande 6 samt So637 (v) yrkande 3.
Familjerådgivning m.m.
Motionerna I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär en plan för utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer (yrkande 5). Motionärerna menar att barnens rätt till båda sina föräldrar borde vara en självklarhet och att en bra familjerådgivning kan bidra till att stödja familjen och reda ut problem i samband med skilsmässa. Motionärerna vill att en plan upprättas för hur en utvidgad avgiftsfri familjerådgivning skall kunna förverkligas i alla kommuner. I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn (yrkande 7). Kontaktpersonens uppgift skall enligt motionärerna vara att se till barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa. Barnet, socialnämnd, vårdnadsutredare eller någon barnet närstående person bör ha rätt att begära förordnande av kontaktperson/ombud, anförs det. I motion 1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att förutsättningar för en normal livssituation kan skapas (yrkande 7). Motionärerna påpekar att barnen betyder mycket för sina föräldrars rehabilitering och att barn och föräldrar tillsammans kan skapa goda förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är det enligt motionärerna en god investering att satsa på familjen, inte splittra den. Anstaltsvården bör ses över och det stöd som ges bör fortsätta även efter frigivningen. I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med de problem som uppstår när kontakten mellan barn och ena föräldern inte fungerar (yrkande 7). Motionärerna påpekar att det för den förälder som inte är vårdnadshavare ofta är svårt att utöva ett aktivt föräldraskap. Motionärerna anser att det på alla nivåer måste arbetas fram åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Oftast är det pappan som förlorar kontakten. Det är viktigt att både pojkar och flickor får en vuxen man att identifiera sig med, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling Enligt 10 § tredje stycket socialtjänstlagen kan socialnämnden utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en lagstadgad verksamhet enligt 12 a § socialtjänstlagen. Kommunerna skall enligt lagrummet sörja för att familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det. Enligt 35 § socialtjänstlagen får kommunen för denna tjänst ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer men ej överstigande självkostnaderna. I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning behandlade utskottet regeringens proposition 1993/94:4, vari förslaget om kommunernas skyldighet att erbjuda familjerådgivning lades fram. Utskottet tillstyrkte, efter vissa förtydligande ändringar av lagförslaget, regeringens proposition. Vidare föreslog utskottet bl.a. att 35 § i socialtjänstlagen skulle ändras så att det klart framgår att kommunerna får ta ut avgifter för familjerådgivningen. I betänkandet behandlades också två motioner med krav på en plan för utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer. Utskottet ansåg inte att det behövdes någon centralt utarbetad plan för uppbyggnaden av familjerådgivningsverksamheten på det sätt som föreslogs i dessa motioner. Yrkandena avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. I betänkande 1995/96:SoU4 Barn och ungdom behandlade utskottet ett motionsyrkande om utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer. Utskottet ansåg att Socialstyrelsens uppföljning av verksamheten och beredningen av Socialtjänstkommitténs betänkande i regeringskansliet borde avvaktas och avstyrkte därför yrkandet. Socialstyrelsen har i årsboken Social service, vård och omsorg i Sverige 1996 redogjort för hur familjerådgivningen utvecklats under 1995. Socialstyrelsen konstaterar bl.a. att familjerådgivningens tillgänglighet förbättrades i samband med kommunaliseringen 1995, att familjerådgivarna genomgående har hög kompetens samt att 45 % av kommunerna tar ut en avgift för tjänsten medan rådgivningen i en fjärdedel av kommunerna är kostnadsfri. Övriga kommuner tar ibland betalt, ibland inte. Avgiften varierar mellan 50 och 200 kr. I betänkandet 1995/96:SoU4 behandlades även en motion om att öka möjligheterna att utse kontaktman/ombud för barn. Motionen avstyrktes. Även lagutskottet har avstyrkt ett likalydande motionsyrkande (1993/94:LU19). Riksdagen har vid båda tillfällena följt utskotten. I Vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad, boende och umgänge (SOU 1995:79) föreslås en rad ändringar i föräldrabalken, bl.a. av reglerna om vårdnad och umgänge. Avgörande för alla beslut skall vara vad som är bäst för barnet. Gemensam vårdnad skall vara huvudregel. Domstolarna skall exempelvis mot en förälders vilja kunna vägra att upplösa den gemensamma vårdnaden om sådan vårdnad är bäst för barnet. Ytterligare lagändringar skall enligt förslaget lyfta fram och betona barnets rätt till umgänge och annan kontakt med en förälder som det inte bor tillsammans med. I samband därmed betonas föräldrarnas ömsesidiga skyldighet att tillse att barnets behov av umgänge och kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses. Härmed understryks att även den förälder som barnet inte bor tillsammans med skall ha en skyldighet att umgås med och på annat sätt hålla kontakt med barnet. Utredningen föreslår vidare att beslut om umgänge eller annan kontakt skall kunna meddelas även i de fall föräldrar har gemensam vårdnad om barnet. I den s.k. Pappagruppens slutrapport (Ds 1995:2) föreslås bl.a. att det endast bör finnas gemensam vårdnad som juridiskt vårdnadsbegrepp. Vårdnadstvistutredningens betänkande och delar av Pappagruppens slutrapport har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Utskottets bedömning Kommunerna skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller genom annan lämplig rådgivare kan erbjudas den som begär det. Utskottet är inte nu berett att ta några sådana initiativ som begärs i motion So637 (v) yrkandena 5 och 7. Motionsyrkandena avstyrks. Utskottet delar den mening som förs fram i motion Ju512 om att det är angeläget att stödja familjer där någon av föräldrarna frigivits från fängelse. Enligt utskottets mening kan dessa insatser ske inom ramen för socialtjänstens normala verksamhet. Något tillkännagivande från riksdagens sida är inte nödvändigt. Motion Ju512 (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkande 7 avstyrks därför. Vad gäller den fråga som tas upp i motion A821 (kd) yrkande 7 anser utskottet att regeringens kommande förslag med anledning av Vårdnadstvistutredningens betänkande och Pappagruppens slutrapport bör avvaktas. Motions-yrkandet avstyrks.
Förebyggande arbete m.m.
Motionerna I motion 1996/97:So621 av Ingegerd Wärnersson (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om vikten av att aktivt sprida kunskaper om förebyggande arbete. Den nyutkomna rapporten från regeringen, Barn i dag, belyser på olika sätt hur barns tillvaro kan se ut. Motionären anser att även om de flesta barn i Sverige har det relativt bra är det viktigt att det förebyggande arbetet utvecklas och att debatten om barnen som nu förs tas till vara. Det är enligt motionärens mening av stor vikt att regeringen vidtar ytterligare åtgärder för att förverkliga intentionerna i barnrapporten och snarast möjligt tar initiativ till att aktivare än i dag sprida kunskaper om förebyggande arbete. Erfarenheterna av den ökade kunskapsspridningen bör följas upp, anförs det vidare. I motion 1996/97:So622 av Eva Johansson och Torgny Danielsson (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och unga. Motionärerna menar att den nuvarande resursknappheten kan stimulera samverkan mellan olika verksamheter på ett sådant sätt att den samlade kompetensen utnyttjas fullt ut. Skolan, som kanske är den allra viktigaste resursen, måste samverka med barnomsorgen, de sociala myndigheterna, olika fritidsverksamheter, polisen, vården m.m. Samtliga har i uppgift att skapa så goda uppväxtvillkor som möjligt i samarbete med barnens och de ungas föräldrar, anförs det. Motionärerna anför att staten kan bidra till en gynnsam utveckling vad gäller samarbetet, dels genom att i uppdragen till olika statliga myndigheter tydligt uttrycka deras ansvar att söka samverkan, dels genom att direkt bidra till lokala samverkansprojekt. I motion 1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande arbete inom socialtjänsten (yrkande 10). Motionärerna anför att socialtjänsten har stora uppgifter i det förebyggande arbetet. Arbetet bland barn och ungdomar i riskzonen skall enligt motionärerna ha hög prioritet. Barnhälsovården och förskolorna måste gemensamt utarbeta metoder för att tidigt fånga upp barn till sviktande föräldrar och stödja dessa, t.ex. genom kontaktpersoner, nätverk och alkoholrådgivning. Socialtjänsten måste, anförs det vidare, också tidigt identifiera utagerande, kriminella ungdomar och tillsammans med dem och deras föräldrar skapa stödjande miljöer. Enligt motionärerna skall socialtjänsten uppmuntra nätverksbyggande och frivilligt socialt arbete genom att t.ex. tillhandahålla lokaler och telefon eller ordna frivilligcentraler dit föreningar och enskilda som vill bidra med förebyggande arbete och sociala insatser på sin fritid kan vända sig. I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om förebyggande arbete inom fritidssektorn (yrkande 11). Motionärerna anser att fritidsledare och andra som arbetar med barn och ungdomar skall ha möjlighet till viss utbildning för att kunna medverka i folkhälsoarbetet. Den attityd och det synsätt som råder inom olika idrottsrörelser till t.ex. droger, dopning och kost påverkar ungdomars levnadsvanor. Inom fritidssektorn bör man enligt motionärerna kunna upptäcka tidigt missbruk, självsvält och andra hälsoproblem. Det är, anförs det, viktigt att fritidsledarna har ett gott samarbete med socialtjänst, polis samt hälso- och sjukvård för att åtgärder snabbt skall kunna vidtas när hälsoproblem upptäcks. Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande av vad som anförts om förebyggande arbete i skolan (yrkande 12). Motionärerna anför att skolan är en central arena för det förebyggande folkhälsoarbetet eftersom man där kommer i kontakt med alla barn och ungdomar och indirekt också med deras föräldrar. Det är enligt motionärerna viktigt att kommunernas skolplaner följs upp och utvärderas kontinuerligt. Skolledningarna måste engageras i folkhälsoarbetet och även lärarna bör få del av aktuell kunskap på området. För att undervisning om t.ex. alkohol, narkotika och tobak verkligen skall leda till beteendeförändring krävs ett strategiskt och långsiktigt arbete. Det är av avgörande betydelse att barnen och ungdomarna själva är delaktiga i arbetet. Enligt motionärerna skall skolhälsovården i hög grad inriktas på elevernas arbetsmiljö, bl.a. på att förebygga mobbning. Kontakterna och samarbetet mellan skolhälsovården och husläkarmottagningarna bör förbättras. Föräldraföreningarna skall integreras i arbetet och uppmuntras att bilda nätverk när det gäller det förebyggande hälsoarbetet. Det förebyggande arbetets förutsättningar att bli lyckosamt är i högsta grad beroende av både föräldrarnas engagemang och samarbetet med närpolis och socialtjänst, anförs det. I motion 1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om skydd för barn i familjer med missbruksproblem (yrkande 5). Motionärerna anför att män ofta överger sina missbrukande hustrur och att antalet självmord är högt bland denna grupp kvinnor. Deras barn får ta ett mycket stort ansvar för sin mamma och deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Cirka 100 000 barn växer upp i hem med föräldrar som missbrukar alkohol. Enligt motionärerna behöver dessa barn stöd och kunskap om att de inte är ensamma i denna situation. I motion 1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka familjen (yrkande 3). Motionärerna anför att det måste vara möjligt för föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som varje barn har rätt till och som i sin tur leder till att barnen växer upp till trygga och harmoniska människor. Enligt motionärerna är det i detta sammanhang viktigt att framhäva det tankemönster som de anser vara alltför utbrett i landet, nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är betald. Alla måste känna ansvar och hjälpa, stötta och säga ifrån när människor är på väg in i missbruk. Här spelar det civila samhället, vars viktigaste delar utgörs av familj, vänner och arbetskamrater, en viktig roll som inte kan övertas av det offentliga, anförs det. I motion 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts under avsnittet Trygghet och normer (yrkande 5 delvis). Motionärerna anför att det är i familjen som grunden för barnens värderingar och normer läggs, att det är där man lär sig fungera som social varelse och att skilja på rätt och fel, ditt och mitt. Familjen borde spela en central roll i normöverföringen men för att kunna göra det fordras att den av barn och ungdomar uppfattas som en normgivare. Detta kräver enligt motionärerna i sin tur att familjens ansvar och möjligheter stärks. I dagens socialstat finns risken att den offentliga sektorns vittfamnande omsorger skapar intrycket att man själv inte behöver ta ansvar. Familjen måste åläggas ansvar för att vara familj och ges möjligheter att vara det. I ett samhälle där det offentliga bidrar med pengar även till den som missbrukat sina egna tillgångar blir sambandet mellan handlingar och ansvar otydligt. Motionärerna anser därför att socialbidragsnormen måste ses över. Staten har ett ansvar för att stötta familjerna i normgivningen, nämligen genom att stå för en fast och tydlig hållning i kampen mot kriminalitet, anförs det vidare. Lag och ordning måste prägla vardagen även i bostadsområden med svåra sociala problem. I motion 1996/97:So631 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om åtgärder för att minska våldet i samhället. Motionärernas grundtanke är att man i framtiden, när det ekonomiska läget tillåter det, skall ge antivåldsutbildningar till alla som på något sätt vårdar barn, företrädesvis föräldrar till barn, personal på daghem och lärare i grundskolan. Utbildningen bör enligt motionärerna ges av särskilt utbildade antivåldskonsulter. Under tiden kan man på skolor och på de arbetsplatser där man tar hand om barn åtminstone börja att arbeta med att skapa en miljö där barn lär sig att det inte är fel att säga nej, t.ex. till att delta i mobbning. Redan nu måste vi försöka hitta lösningar på hur vi kan påverka inställningen till våld hos det uppväxande släktet, anför motionärerna. I motion 1996/97:So635 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning kring barn som misshandlas, vanvårdas eller utsätts för övergrepp. Motionärerna påpekar att Socialstyrelsen i sin slutrapport om Barn i fokus-projektet föreslår att regeringen skall tillsätta en särskild kommission om barn som offer för eller vittne till våld och sexuella övergrepp. Barnombudsmannen har också uppmärksammat problemområdet i sin årsrapport. Det är vidare enligt motionärerna 22 år sedan Allmänna barnhuset i samarbete med Socialstyrelsen utredde barnmisshandeln i Sverige. Slutligen tar motionärerna upp att barnkonventionens artikel 19 punkt 1 stadgar att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande. Motionärerna föreslår att en parlamentarisk utredning tillsätts kring barn som misshandlas, vanvårdas eller utsätts för övergrepp. I motion 1996/97:So644 av Siw Persson (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen tilll känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn i riskzonen. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär kan bidra till en mer gynnsam utveckling för barn i s.k. riskzon men förefaller enligt motionärens mening otillräckliga. Motionären föreslår att en kommission tillsätts med uppgiften att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som finns om störningar hos vuxna (t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem) och om de riskindikatorer som finns i barndomen. Den stora kunskap som finns i Sverige om barn, barns utveckling och behov bör kunna sammanställas och utgöra grund för vidare forskning och utveckling av arbetet kring barn på central och övergripande nivå, anförs det. I motion 1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barnskyddsombud (yrkande 4). Motionärerna föreslår att arbetsmiljölagen (AML) även skall omfatta förskolan. Förskolebarnen vistas regelbundet i en miljö som omfattas av AML eftersom vuxna har sin arbetsplats där, men åtnjuter inte något stöd enligt lagen. Eftersom barn inte själva kan bevaka sina intressen föreslår motionärerna att en skyddsorganisation utvecklas och bemannas med vuxna som blir lokala barnskyddsombud. Ombuden kan bistå organisationer och myndigheter med rådgivning och beslutsunderlag då miljöer för barn planeras och utvecklas eller då befintliga miljöer skall besiktigas, anförs det. I motion 1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-arbete för att få bort EU-direktiv som innebär risker för barnen (yrkande 2). Motionärerna påpekar att de svenska reglerna vad gäller tillsatser i barnmat har varit restriktiva. Enligt ett EU-direktiv, som träder i kraft hösten 1997 men i praktiken kan tillämpas redan nu, får emellertid bl.a. vitaminer, kalcium, magnesium, aminosyror, kalium, järn, koppar, zink, mangan och jod tillsättas, i flera fall utan maxgränser. Motionärerna anser att regeringen bör agera mycket kraftigt för att förändra direktiven men framför allt för att stoppa tillämpningen i Sverige. Ett barn reagerar lätt negativt på för stora doser av sådant som inte är ?vanlig? mat. Motionärerna påtalar också hur viktigt det är för barnets utveckling med en riktig kost.
Tidigare behandling m.m. I betänkande 1994/95:SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag behandlade utskottet bl.a. motioner om barns och ungdomars villkor. Utskottet uttalade i anledning av den negativa utvecklingen när det gällde missbruk av alkohol och andra droger samt ungdomsvåld att det var nödvändigt med ökade satsningar på tidigt samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar, arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar som skulle kunna leda till en lösning av dessa problem. Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste ske på bred front, dvs. över de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma hållbara lösningar för framtiden, anförde utskottet. Utskottet framhöll i sammanhanget vikten av att barn som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och åtgärder vidtas, vilket ofta kräver samarbete mellan föräldrar, skola, barnomsorg, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Utskottet uttalade att det var viktigt att den kunskap och erfarenhet som byggts upp genom forskning, utvecklingsarbete och på annat sätt kontinuerligt fördes vidare till berörda personalgrupper för att vidareutveckla arbetet inom socialtjänsten. Vad utskottet anfört i bl.a. dessa delar gav riksdagen regeringen till känna. I budgetpropositionen 1996/97:1 (utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg avsnitt 6.1.1) konstateras att arbetet inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg under senare år har präglats av det ansträngda ekonomiska läget i landet. De åtgärder som regeringen föreslår har som en utgångspunkt att inte åsamka kommunerna ökade kostnader, anförs det. I många fall handlar det om att utveckla bättre och effektivare metoder som dels höjer kvaliteten på insatserna, dels på sikt kan medverka till lägre kostnader. I ett sådant läge, anför regeringen, blir det allt viktigare att myndigheter som har angränsande ansvarsområden samverkar i arbetet med att finna insatser för individer och familjer. Genom samverkan åstadkommer man ett mer effektivt utnyttjande av de resurser som står till myndigheternas förfogande. Regeringen konstaterar att det redan i dag prövas nya modeller för samverkan mellan myndigheter men menar att detta arbete kan utvecklas ytterligare. Det gäller också samverkan med folkrörelser och frivilliga organisationer, vilka enligt regeringen har en viktig funktion i det sociala arbetet. I budgetpropositionen nämns den särskilda rapporten Barn i dag (Ds 1996:57), som upprättats inom Socialdepartementet och som innehåller en utförlig redogörelse för barns livsvillkor i Sverige i dag. Regeringen anför i propositionen att det är angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur barn lever för att kunna sätta fokus på barns behov av gynnsamma betingelser under uppväxten. Det är också viktigt, menar regeringen, att lyfta fram negativa omständigheter som kan förorsaka att vissa grupper barn får sämre livschanser liksom att ta fram åtgärder som kan hejda nedåtgående spiraler. Det handlar om såväl barns och ungas allmänna livsvillkor som förebyggande samt vård- och stödinsatser som socialtjänsten och andra aktörer inom barnområdet kan behöva utveckla. Syftet med rapporten är enligt regeringen att ge underlag dels för en fortsatt diskussion om och engagemang för barnfrågorna, dels för eventuella förändringar inom området. Socialdepartementet kommer under våren 1997 att ge ut en omarbetad och fördjupad version av Barn i dag. Boken, som bl.a. inriktas på barn i riskzonen, kommer att vara mer åtgärdsinriktad och innehålla förslag på olika arbetssätt, goda exempel från kommunernas verksamhet osv. Den kommer framför allt att vända sig till föräldrar, dem som arbetar med barn samt politiker i kommuner och landsting. Socialtjänstkommittén föreslår i sitt huvudbetänkande bl.a. en bestämmelse om att socialtjänsten i sitt arbete särskilt skall beakta behovet av tidiga insatser, dvs. sådana insatser som riktar sig till bl.a. barn och ungdomar i riskmiljöer och risksituationer i syfte att förhindra en ogynnsam utveckling. Hit hör bl.a. rådgivningsinsatser, uppsökande verksamhet i hemmen, socialtjänstens samverkan med mödra- och barnhälsovården samt öppna förskolans stöd till småbarnsfamiljer. Kommittén föreslår också en ny bestämmelse om grupp- och områdesinriktat arbete i syfte att främja en gynnsam social utveckling. Bestämmelsen innebär bl.a. att socialtjänsten har ett ansvar för att initiera och delta i förebyggande arbete bland barn och ungdomar. Detta arbete förutsätter enligt kommittén samverkan mellan socialtjänsten och andra verksamheter. Kommittén understryker betydelsen av att socialtjänsten medverkar i kommunens planering och har ett nära samarbete med andra verksamheter som berör barn och ungdom, särskilt mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan samt kultur- och fritidsverksamheten. Kommittén framhåller även vikten av samverkan mellan socialtjänsten och andra verksamheter i det drogförebyggande arbetet. Kommittén föreslår vidare att skyldigheten för vissa yrkesutövare att göra anmälan till socialtjänsten beträffande barn som far illa utvidgas till att även omfatta alla personer som är yrkesverksamma inom privat verksamhet som berör barn och ungdom, privat hälso- och sjukvård samt privat bedriven verksamhet på socialtjänstens område. Andra förslag till lagändringar i slutbetänkandet syftar enligt kommittén till att förtydliga socialtjänstens rätt och skyldighet att utan samtycke från vårdnadshavaren inleda och genomföra en utredning som rör skyddet för barn och ungdom. Reglerna bedöms även underlätta arbetet med tillsyn och uppföljning samt möjligheterna att utvärdera socialtjänstens insatser för barn som far illa. Genom de föreslagna lagändringarna klargörs i vilka situationer utredning skall inledas, hur utredningen får och bör bedrivas samt hur länge den får hålla på. Även Socialstyrelsen framhåller i sin slutrapport från Barn i fokus-projektet att det finns många goda skäl för myndigheter att samverka när det gäller stöd till utsatta barn. Projektet har lagt stor vikt vid samverkansfrågor och velat stimulera till långtgående samverkan. I rapporten anges en rad olika samverkansprojekt som bedrivits inom ramen för Barn i fokus-projektet och varav många fungerat som modell och inspirationskälla. Projektet har vidare initierat ett utvecklingsarbete inom socialtjänsten med målsättningen att sätta barnet än mer i centrum i det sociala arbetet. Arbetet har bl.a. riktats till barn till missbrukare, barn som utsatts för sexuella övergrepp och barn i familjehemsvård. Insatser har också gjorts för att förbättra socialtjänstens dokumentation kring de utsatta barnen. Socialstyrelsens utredning Skydda skyddsnätet om barnhälsovårdens funktion och uppgifter under 90-talet föreslog en nationell strategi för förebyggande arbete med barn under hela förskoleåldern. En av de främsta uppgifterna skulle vara att ge ökade möjligheter till tidiga insatser för barn och barnfamiljer som är utsatta genom missbruk, sociala kriser, ensamhet, isolering och familjevåld. Programmet preciserar kvalitet och kompetens och tar upp frågor om utbildning. Storstadskommittén har enligt sina direktiv till uppgift att i dialog med berörda i de tre storstadsområdena föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för bostadsområdena i storstäderna att ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. Ett delbetänkande från kommittén kommer under 1997. Regeringen fattade i juni 1996 beslut om ett nationellt brottsförebyggande program. En utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med ett omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer. I programmet beskrivs olika faktorer som påverkar risken för att en ung person skall dras in i en kriminell livsstil. Skolans och föräldrarnas betydelse för att minska risken för att barn och ungdomar dras in i kriminalitet ägnas särskild uppmärksamhet. Samtidigt understryks behovet av en målmedveten och långsiktig kunskapsuppbyggnad inom området. Av 2 kap. 8 § skollagen framgår att det i alla kommuner skall finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan som visar hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Av skolplanen skall särskilt framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan i skollagen, läroplanen och kursplanerna. Kommunen skall kontinuerligt följa upp samt utvärdera skolplanen. Enligt gällande läroplan, Lpo 94, ansvarar skolan för att varje elev efter genomgången grundskola har grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan. I kursplanen för ämnet idrott och hälsa anges att ämnet skall ha en tydlig inriktning mot god hälsa och god miljö så att eleverna blir förtrogna med sambanden mellan livsstil, livsmiljö och hälsa för att skapa livskvalitet. Undervisningen skall göra eleverna i vid bemärkelse kroppsmedvetna så att de kan bedöma vad som är bra och vad som är skadligt och kan förbättra sina egna förutsättningar för hälsa. Bland annat ätstörningar och dopning är angelägna frågor som bör tas upp i undervisningen. Läroplanen ålägger rektor ett särskilt ansvar för att ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis riskerna med tobak, alkohol, narkotika och andra droger, integreras i undervisningen i olika ämnen. Utskottet anförde i betänkande 1995/96:SoU3 Alkoholfrågor bl.a. att det är viktigt att det ute i skolorna förs en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågor i syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva budskap. Utskottet betonade även vikten av att lärare och andra som arbetar med barn har tillräckliga kunskaper om skadeverkningarna hos olika droger samt att personalens utbildning också omfattar hur man identifierar barn och ungdomar som vistas i missbrukarmiljöer eller som eljest riskerar att hamna i missbruk. Enligt 1 kap. 2 § skollagen skall den som verkar i skolan bemöda sig att hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling. I skollagens förarbeten anges att varje skola bör ha ett åtgärdsprogram för att motverka alla former av trakasserier och mobbning. Läroplanen ålägger rektor ett särskilt ansvar för skolans program för att motverka bl.a. mobbning. Barnombudsmannen fick i februari 1995 i uppdrag att samordna arbetet mellan myndigheter och organisationer för att förebygga och motverka mobbning. BO skall enligt regleringsbrev för budgetåret 1997 senast den 31 mars 1997 lämna en särskild rapport om arbetet med frågor om mobbning och därvid ange de förslag till åtgärder från samhällets sida som BO anser lämpliga för att förstärka arbetet mot mobbning. Enligt 1 kap. 2 § skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka för demokratiska arbetsformer. Läroplanen fastställer att de demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Läraren skall tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen, anges det i läroplanen. Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje kommun och landsting se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Enligt Socialtjänstkommittén är det personliga stödet till missbrukares anhöriga en angelägen uppgift för socialtjänsten. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form av eget missbruk eller ohälsa bland de anhöriga, förebyggas. Såväl internationella som svenska studier har visat att barn som växer upp med missbrukande föräldrar oftare än andra får beteendestörningar, skolproblem samt anpassnings- och missbruksproblem, anförs det. Kommittén pekar därför särskilt på betydelsen av att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges stöd. Barn i fokus-projektet har prioriterat barn till missbrukare. Av slutrapporten framgår att antalet verksamheter för barn till alkoholmissbrukare ökat kraftigt under senare år, från tio verksamheter år 1992 till närmare 80 våren 1996. Ytterligare ett tjugotal verksamheter kommer enligt slutrapporten att starta hösten 1996/våren 1997. Socialstyrelsen har i samarbete med Rädda Barnen ordnat en gruppledarutbildning för personal som vill arbeta med barn till missbrukare i grupp. Utbildningen ges vid vårdhögskolan i Vänersborg fr.o.m. hösten 1996. Socialstyrelsen har vidare bl.a. gett bidrag till en tvåårig försöksverksamhet i Göteborg som erbjuder gruppverksamhet för barn till alkoholister. En väsentlig del av arbetet består av information till olika personalgrupper, konsultation och rådgivning till personal och familjer samt utbildning. Rädda Barnen driver ett projekt, Barnet i alkoholistfamiljen, som tar sikte på att få de professionella i kommunen att samverka kring familjer med missbruk. Projektet består av tre delar: en arbetsgrupp med uppgift att hitta bra samarbetsformer, informationsarbete samt stödgrupper för barn till missbrukare. 64 kommuner eller projekt har deltagit i Rädda Barnens verksamhet. I Folkhälsoinstitutets alkohol- och narkotikaprogram stöds insatser för barn till missbrukande föräldrar, vilka enligt institutet utgör en högriskgrupp för framtida missbruk. FHI har samarbetat med Socialstyrelsen kring olika satsningar, bl.a. inom ramen för Barn i fokus-projektet. Institutet har även i samarbete med Ersta Vändpunkten utvecklat och utvidgat en gruppledarutbildning för personal. FHI genomförde under våren 1996 en kartläggning av insatser för barn till alkoholmissbrukare, vilken presenteras i rapporten Insatser för barn till missbrukare. I rapporten framhålls betydelsen av att personal inom förskola/skola har kunskap om missbruk och om hur missbruk påverkar barn, så att de kan upptäcka och stödja de barn som lever i familjer med missbruk. Likaså betonas vikten av kunskap om barn och barns behov hos dem som arbetar med missbrukare inom hälso- och sjukvård, socialtjänst etc. I rapporten presenteras dels exempel från olika län på kunskaps- och kompetenshöjande insatser för personal som arbetar med barn, dels såväl pågående som planerade gruppverksamheter för barn till missbrukare. Barnombudsmannen anför i sin årsrapport 1996 att förhållanden för barn och ungdom som far illa kontinuerligt måste uppmärksammas och lyftas fram och att en av förutsättningarna för detta är att man har aktuell och tillförlitlig kunskap om barns och ungas situation. BO anser därför att det är nödvändigt att mer genomgripande och regelbundet följa upp och utreda de utsatta barnens situation samt föreslår att det tillsätts en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda frågor om barn som misshandlas, vanvårdas eller utsätts för övergrepp. Den så kallade Barnpsykiatrikommittén utreder för närvarande vården och stödet till barn och ungdomar med psykiska problem. Kommittén skall enligt direktiven bl.a. definiera gruppen barn och ungdomar med psykiska problem samt bedöma problemens omfattning och samhällets kostnader för vård och stöd i relation till nyttan av vården och stödet. I uppdraget ingår också att redogöra för och analysera hur olika samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med psykiska problem och hur samarbetet mellan samhällsinstanserna fungerar. Kommittén skall vidare överväga och föreslå olika insatser för att förebygga att psykiska problem uppstår, fördjupas och befästs samt olika åtgärder för att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och andra samhällsinstanser. Kommittén bör överväga om nuvarande ansvarsgränser är de mest ändamålsenliga. Enligt direktiven skall kommittén även redogöra för samt föreslå olika rehabiliteringsåtgärder. Utredningsarbetet skall vara slutfört vid utgången av år 1997. Barnpsykiatrikommittén presenterade i februari 1997 ett delbetänkande, Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). I betänkandet föreslår kommittén att Socialstyrelsen ges i uppdrag av regeringen att utarbeta en modell för systematisk bevakning och analys av barns och ungdomars psykiska hälsa. Bakgrunden till förslaget är att den samlade bilden av förekomsten av psykiska problem hos barn enligt kommitténs mening är svårtolkad. Allvarliga oklarheter råder också i fråga om utvecklingen över tid i Sverige, dvs. huruvida de psykiska problemen ökar eller förändras och i vilken mån de är relaterade till fenomen som exempelvis arbetslöshet. Kommittén uttalar att det är angeläget att få en bättre överblick över hur barns och ungdomars psykiska hälsa utvecklas, inte minst mot bakgrund av de snabba förändringar som präglar samhället. Regeringen kommer under våren 1997 att till riksdagen avlämna en skrivelse angående sexuella övergrepp mot barn, bl.a. rörande utbildning och fortbildning av personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med nämnda slags övergrepp. Ett av Barnombudsmannens fyra ansvarsområden är barns och ungdomars säkerhet och roll i samhällsplaneringen. Området innefattar ansvar för samordning av samhällets förebyggande arbete med barns och ungdomars säkerhet. Miljö, hälsoskydd och fysisk samhällsplanering är andra aspekter som BO bevakar inom området. I betänkande 1995/96:SoU4 behandlade utskottet ett motionsyrkande om att det bör skapas minimiregler som garanterar en god miljö på daghem, fritidshem och skolor - en lag som värnar om barnens hälsa och säkerhet. Utskottet ansåg inte att det behövdes någon speciell lagstiftning rörande miljön på förskolorna och avstyrkte därför yrkandet. Riksdagen följde utskottet. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG innehåller föreskrifter om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel. Enligt företrädare för Livsmedelsverkets normenhet har verket efter samråd med pediatriker inte funnit anledning att vidta några särskilda åtgärder med anledning av de nya reglerna. Enligt uppgift från Semper respektive Nestlé (Findus) har företagen inte för avsikt att till följd av ifrågavarande EU-direktiv ändra sammansättningen av den barnmat som de producerar.
Utskottets bedömning Socialdepartementets rapport Barn i dag har till syfte att initiera fortsatta diskussioner om och skapa engagemang för barnfrågorna samt ge underlag för eventuella förändringar på området. En fördjupad version av Barn i dag utarbetas för närvarande. Utskottet ser mycket positivt på att det för närvarande på bred front pågår arbete med att studera barns förhållanden och att det på olika sätt vidtas åtgärder för att främja goda levnadsförhållanden för barn. Det är också angeläget att de kunskaper och erfarenheter som framkommer i det förebyggande arbetet sprids till samtliga kommuner. Utskottet utgår från att detta arbete kommer att fortsätta även sedan Socialdepartementets projekt Barn i dag avslutats. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att olika myndigheter, skola, barnomsorg, ideella föreningar, hälso- och sjukvården och den berörda familjen måste samarbeta i ärenden som rör barn. Utskottet har erfarit att regeringen i den kommande socialtjänstpropositionen redovisar en positiv inställning till samverkan mellan socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter. Motionerna So621 (s) och So622 (s) får anses tillgodosedda och avstyrks därför. Utskottet har tidigare framhållit vikten av att barn som lever under svåra sociala förhållanden eller som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och att åtgärder vidtas. Vad beträffar barn till missbrukare ser utskottet positivt på att antalet verksamheter som riktar sig just till dessa barn ökar. Av FHI:s kartläggning av gruppverksamheter för barn och ungdomar med missbrukande föräldrar framgår att samtliga verksamheter har till syfte bl.a. att ge barnen möjlighet att möta andra barn med liknande levnadsvillkor. Enligt uppgift kommer regeringen i den ovannämnda propositionen att föreslå nya bestämmelser i socialtjänstlagen dels om att socialtjänsten i sitt arbete särskilt skall beakta behovet av tidiga insatser i syfte att förebygga och motverka behov av mera omfattande insatser, dels om en vidgning av den personkrets som är skyldig att underrätta socialnämnden om barn far illa. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen även att föreslå en bestämmelse om att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Utskottet anser att motion So280 (fp) yrkande 10 därmed får anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrker därför densamma. Även motion So230 (c) yrkande 5 avstyrks. Såsom tidigare nämnts kommer regeringen i den kommande socialtjänstpropositionen att betona vikten av att personalen inom socialtjänsten har lämplig utbildning och erfarenhet samt att kompetens- och kunskapsutveckling sker för olika personalgrupper. Utskottet utgår från att kommunerna tillser att fritidsledare, lärare och andra som arbetar med barn får erforderlig kunskap vad gäller att förebygga och upptäcka missbruk, ätstörningar och andra hälsoproblem. Utskottet förutsätter att samverkan därvid sker med övriga berörda myndigheter. I såväl läroplanen som kursplanen för ämnet idrott och hälsa finns bestämmelser om att elever skall erhålla grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa. Vidare skall information om riskerna med droger ingå i undervisningen i olika ämnen. Läroplanen stadgar att läraren skall planera och utvärdera undervisningen tillsammans med eleverna. Åtgärder mot mobbning tas upp särskilt i såväl skollagen som läroplanen. Barnombudsmannen kommer inom kort att lämna en särskild rapport om arbetet med frågor om mobbning. Vidare vill utskottet erinra om att kommunerna enligt skollagen är skyldiga att kontinuerligt följa upp och utvärdera skolplanerna. Utskottet avstyrker med det sagda motion So280 (fp) yrkandena 11 och 12. Ansvaret för barnen är i ett modernt samhälle delat mellan familjen och samhället. Utskottet har tidigare uttalat att familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till tidiga och nära relationer med sina barn. Detta förutsätter, anfördes det vidare, en flexibel föräldraförsäkring, lika barnbidrag för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra skola. Utskottet vidhåller att denna familjepolitik ser till både barnens och föräldrarnas bästa, främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Samhället bör på olika sätt stödja föräldrarna i försörjningen av och omvårdnaden om barnen. Den svenska generella välfärden har enligt utskottets mening varit oöverträffad i sin förmåga att skapa rättvisa och trygghet. Utskottet delar inte den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna So603 (m) yrkande 3 och Fi207 (m) yrkande 5 delvis om att den offentliga sektorn försvårar för föräldrar att ge sina barn kärlek och omtanke samt stöd och ledning genom uppfostran och normgivning. Motionerna avstyrks. Utskottet anser det mycket angeläget att minska våldet i samhället. Utskottet utgår emellertid från att det inom skolan och andra verksamheter som rör barn vidtas åtgärder för att motverka exempelvis våld och mobbning. Något initiativ med anledning av motion So631 (s) behövs inte. Motionen avstyrks. Utskottet anser det angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur barn lever dels för att kunna lyfta fram omständigheter som kan ge barn sämre chanser i livet, dels för att ta fram åtgärder för att hejda en ogynnsam utveckling hos barn. Rapporten Barn i dag ger en översiktlig bild av barns villkor i dag. En rad andra utredningar rörande barn pågår för närvarande, bl.a. i Barnkommittén, Barnpsykiatrikommittén, Storstadskommittén och Barnpornografiutredningen. Dessutom väntas inom kort en regeringsskrivelse om sexuella övergrepp mot barn. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att de kunskaper och erfarenheter som har framkommit och som kommer att presenteras i ovannämnda utredningar tas till vara och beaktas av personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan, barnomsorgen osv. i arbetet med barn. Enligt vad utskottet erfarit övervägs inom Regeringskansliet redan huruvida slutresultatet av nämnda utredningar kommer att täcka hela spektrumet avseende barn som far illa och hur eventuella luckor i beredningsunderlaget i så fall skall åtgärdas. Resultaten av de nämnda utredningarna bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ på området. Utskottet avstyrker motionerna So635 (s, m, c, fp, v, mp, kd) och So644 (fp). Utskottet vidhåller sin inställning att det inte behövs ytterligare lagstiftning för att förbättra barnens miljö i förskolorna. Motion So279 (mp) yrkande 4 avstyrks därför. Mot bakgrund av vad som upplysts från bl.a. Livsmedelsverket saknas enligt utskottets mening anledning till något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So285 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.
Barnomsorg
Motionerna I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om familjernas möjlighet att välja barnomsorg (yrkande 14), dels om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas val (yrkande 15). Motionärerna anför att det är föräldrarna som känner barnen bäst och kan avgöra vad som är bäst för dem. Ingen kan heller snabbare observera om något går snett för barnen än föräldrarna. Motionärerna anser därför att föräldrarna skall få en betydligt starkare ställning än i dag. De måste få en reell möjlighet att välja barnomsorgsform samt rejält inflytande över utformningen av den barnomsorg som kommunen eller annan huvudman står för. En viktig utgångspunkt är enligt motionärerna att se alla former av barnomsorg som komplement till föräldrarnas omsorg och utgå ifrån vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Statens och kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte styra familjens val, anförs det. I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg med ett varierat utbud (yrkande 5). För att kvinnor och män skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller kombinera, hemarbete, förvärvsarbete och studier är det enligt motionärernas mening nödvändigt med en väl fungerande barnomsorg. Familjen skall själv kunna välja barnomsorgsform, dvs. såväl omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem, familjedaghem, föräldrakooperativ eller andra alternativa former. Målsättningen måste, menar motionärerna, vara att kvinnans och mannens val är ett i verklig mening fritt val och inte ett val dikterat av politiker och arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem. I motion 1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta (yrkande 9). Motionärerna anför att en väl fungerande barnomsorg inte bara är något som gynnar barnens utveckling utan är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar skall kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg gör att framför allt småbarnsmammor slipper att göra det svåra valet mellan familj och arbete. Barnomsorgsgarantin ökar småbarnsföräldrarnas valfrihet ytterligare, anförs det. I motion 1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin (yrkande 1) samt om att enskild barnomsorg skall få samma ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi (yrkande 3). Den borgerliga regeringens ?paket? på det familjepolitiska området innebar att skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den garanterade rätten för enskild barnomsorg kombinerades med ett vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Bidraget skapade enligt motionärerna ökad rättvisa och större valfrihet. Den socialdemokratiska regeringen har slopat den lagstadgade rätten för barnomsorg i alternativ regi att få kommunal ersättning för sin verksamhet. Motionärerna anser att man därmed bortsett från föräldrarnas önskemål och barnens behov samt att reglerna om kommunalt bidrag snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995. I motion 1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar att 18 § i socialtjänstlagen (lex Pysslingen) från den 1 januari 1997 skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari 1995 (yrkande 6). Tanken med den regel om kommunernas skyldighet att ge stöd till enskilda förskolor och fritidshem som den borgerliga regeringen införde var att de ekonomiska villkoren skulle vara desamma för kommunal och privat barnomsorg med offentlig finansiering och att föräldrarnas val skulle vara avgörande. Motionärerna föreslår att denna ordning åter skall bli gällande från den 1 januari 1997. I samma motion yrkas att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse som gällde före 1995 för att främja enskilda alternativ inom barnomsorgen (yrkande 7). Den regel som innebar att kommunerna vid tillståndsprövningen endast får fästa avseende vid sökandens lämplighet att bedriva verksamheten och vid ändamålsenligheten med lokalerna ströks genom ett riksdagsbeslut hösten 1994. Motiven för bestämmelsen var enligt motionärerna att en kommun inte skulle kunna kväva enskilda alternativ som konkurrerar med dess egen verksamhet genom att vägra tillstånd. Motionärerna föreslår att även denna regel återinförs. I motion 1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om fri etablering inom barnomsorgen (yrkande 2). Från och med årsskiftet 1992 blev etableringsrätten inom barnomsorgen lagstiftningsmässigt fri, vilket enligt motionärerna innebar en större valmöjlighet för föräldrarna. Etableringsrätten är numera begränsad. Motionärerna anser att barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald samt att det är viktigt med fri etableringsrätt för att säkerställa alternativ till den kommunala barnomsorgen. I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande 4). Motionärerna påpekar att det för sjuka barn som inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen tidigare har funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. samariter. I takt med att kommunerna fått allt kärvare ekonomi har antalet barnvårdare minskat och allt fler barn tvingas nu till dagis och skolan när de i stället borde ha stannat hemma. De värst utsatta är barn till ensamföräldrar, anförs det. Motionärerna anser att barnvårdarsystemet är en prioriterad uppgift och önskar därför en plan för verksamhetens återuppbyggnad. I motion 1996/97:So633 av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl (m) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin (yrkande 1) samt yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Motionärerna anför att förutsättningen för barnomsorgsgarantin var att vårdnadsbidrag kunde utges. Socialdemokraterna har valt att behålla den tvingande barnomsorgsgarantin utan att återinföra det statliga vårdnadsbidraget. Situationen i flera kommuner har enligt motionärerna blivit ohållbar med bl.a. växande köer till daghemmen. När alla familjer som fick vårdnadsbidrag i stället skall omfattas av den kommunala barnomsorgen kostar det, påpekar motionärerna. Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle enligt motionärerna hjälpa kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin innebär och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att själva välja hur de vill vårda sina barn. Kommunen skulle själv, inom ramen för avsatta medel för barnomsorg, kunna bevilja vårdnadsbidrag till de familjer som så önskar. På så sätt kan kommunen ersätta en dyr plats i den kommunala barnomsorgen med ett billigt vårdnadsbidrag och de barn som av olika skäl inte kan vara på daghem får möjlighet att vara i sin hemmiljö, anför motionärerna. I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av kommunala ersättningar för de barn som kommunen har skyldighet att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Motionärerna påpekar att kommunerna saknar möjligheter att stödja barnomsorg som utövas av någon av föräldrarna i det egna hemmet, om föräldern inte är anställd som kommunal dagbarnvårdare. Principen om det kommunala självstyret är en viktig del av den svenska demokratin. Kommunerna är sinsemellan olika och har därför olika förutsättningar och delvis olika behov. Samtliga måste dock uppfylla de mål och följa de lagar som staten beslutat skall följas. Motionärerna anser att kommunerna, för att kunna leva upp till barnomsorgslagens intentioner, bör få möjlighet att i samråd med föräldrarna betala ut ersättning direkt till de familjer som har svårt att utnyttja kommunal barnomsorg eller som anser att de kan lösa barnomsorgsfrågan bäst själva. Liknande synpunkter framförs i motion 1996/97:So634 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd), vari föreslås att en eller flera kommuner på försök får införa kommunal ersättning för vård av egna barn i åldern ett till fem år för föräldrar som så önskar. I motion 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att rätten att välja barnomsorg bör tryggas genom införande av ett utökat avdrag för styrkta barntillsynskostnader och genom ett vårdnadsbidrag som skapar rättvisa möjligheter att välja barnomsorg (yrkande 5 delvis). I motion 1996/97:So646 av Ewa Larsson och Eva Zetterberg (mp, v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kunskap om barns behov och kontinuitet inom barnomsorgen förmedlas ut till landets kommuner liksom kunskap om att behovet kvarstår även vid arbetslöshet. Motionärerna påpekar att barn i dag förlorar sin plats inom barnomsorgen i en del kommuner när föräldern varit arbetslös en tid. Barn behöver enligt motionärerna kontinuitet. Att byta barnomsorgsplats flera gånger under de tidiga åren beroende på förälderns möjlighet att erhålla arbete kan bli en indirekt bestraffning för barnet och påverkar det negativt. Motionärerna framhåller också att barn i riskzonen, där arbetslösheten bara är en av flera negativa faktorer i familjen, alltid påverkas mer än andra barn. En kommuns kortsiktiga besparing kan därför på lång sikt leda till exempelvis ökade kostnader för rättsväsendet. I motion 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande lydelse: Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till barnets eget behov. Förskoleverksamhet skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som ännu inte har fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 § (yrkande 12). Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall barnomsorg tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets behov. Motionärerna påpekar att av den uppföljning som Socialstyrelsen har gjort för 1995 framgår att ?barnets behov? i många kommuner åsidosätts som grund för rätt till barnomsorgsplats när en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon. Motionärerna delar den uppfattning som kom till uttryck i proposition 1993/94:11 om att det inte bör uppställas något krav på att föräldrar förvärvsarbetar eller studerar för att plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen skall erbjudas. Det är barnets rätt till ett eget liv, utveckling och utbildning som måste betonas och barnets behov som skall vara styrande framför föräldrarnas eventuella arbete eller studier, anför motionärerna. I motion 1996/97:So632 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om träning i sociala aktiviteter som exempelvis simning, cykling, och skridskoåkning inom förskolans ram. Motionären anför att det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillägna sig en rad sociala aktiviteter som behövs för att de fullt ut skall kunna delta i kamratlivet i sitt bostadsområde. De barn som exempelvis inte lärt sig simma, cykla samt åka skridskor och skidor hamnar lätt utanför kamratgängen. Många gånger är det ensamstående föräldrar med små inkomster som inte klarar av att ge sina barn möjlighet att förvärva sådana färdigheter, anför motionären.
Bakgrund och tidigare behandling m.m. Efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade riksdagen att upphäva en rad av den borgerliga regeringen införda lagbestämmelser rörande barnomsorg. Lagen om vårdnadsbidrag liksom rätten till avdrag vid beskattningen för vissa barnomsorgskostnader upphävdes från och med den 1 januari 1995. Bestämmelserna om kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda förskolor, enskilda fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg, som skulle ha trätt i kraft den 1 januari 1995, upphävdes också. I stället gäller nu att kommunerna efter egen bedömning kan lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild skolbarnsomsorg (18 § socialtjänstlagen). Även 2 a § i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen upphävdes från och med den 1 januari 1995. Enligt bestämmelsen fick vid prövning av ansökan om tillstånd att bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet endast fästas avseende vid sökandens lämplighet och vid ändamålsenligheten av lokalerna där verksamheten avsågs att bedrivas. I Barn i dag anges att inte i något annat europeiskt land har barnomsorgen nått en sådan behovstäckning som i Sverige. Sverige är ett av de få länder i världen där kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg till sina invånare är reglerad i lag. Andelen barn i åldern 1-6 år som har plats inom barnomsorgen uppgick i slutet av 1995 till 72 %. Närmare 12 % av samtliga förskolebarn i daghem var inskrivna i daghem med annan huvudman än kommunen. Motsvarande siffra för fritidshemsbarn var ca 5 %. Socialstyrelsen konstaterade i en uppföljning våren 1996 att 90 % av kommunerna uppfyllde sin skyldighet att erbjuda barnomsorg utan oskäliga väntetider medan 95 % uppfyllde denna skyldighet när det gällde skolbarn. Drygt hälften av de kommuner som inte uppfyllde lagkraven räknade med att kunna göra det under år 1997. I ESO-rapporten (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) Samhällets stöd till barnfamiljerna i Europa (Ds 1996:49) redovisas och analyseras samhällets stöd till barnfamiljerna i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland under 1993. I rapporten konstateras bl.a. att den offentligt finansierade barnomsorgen var mest utbyggd i de nordiska länderna och i Frankrike. Övriga länder erbjöd vidare endast undantagsvis heldagsomsorg. De icke-nordiska länderna hade en lägre personaltäthet i barnomsorgen än de nordiska, även då det rörde sig om heldagsomsorg. De nordiska länderna särskilde sig vidare genom att ha en pedagogisk förskollärarutbildning speciellt inriktad för barnomsorgens behov. Vad gäller avgiftsuttag konstateras i rapporten att Sverige hade den lägsta genomsnittliga avgiften bland de nordiska länderna. Vid behandlingen av propositionen 1994/95:61 om vårdnadsbidraget, garantidagarna och enskild barnomsorg uttalade utskottet i betänkande 1994/95:SoU8 att slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av garantidagarna befrämjar föräldrars möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. En familjepolitik byggd på en flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra skola för alla främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Denna familjepolitik ser både till barnens och föräldrarnas bästa, uttalade utskottet. Utskottet ansåg vidare att barnomsorgen skall präglas av god kvalitet, rättvis fördelning och ökad valfrihet. Det är kommunens ansvar att tillgodose behovet av barnomsorg. Kommunen måste därmed ha möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottet ansåg det självklart att kommunen vid sin bedömning av om ekonomiskt stöd skall ges till enskild barnomsorg får väga in behovet av ytterligare barnomsorgsplatser. Kommunen skall därvid tillse att samma kvalitetskrav ställs på enskilda verksamheter som på kommunens egen verksamhet, uttalade utskottet. Utskottet tillstyrkte i propositionen föreslagna lagändringar. Riksdagen följde utskottet. Liknande synpunkter framförde utskottet i betänkande 1994/95:SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner angående barnvårdarverksamhet, senast i betänkandet 1995/96:SoU4. Utskottet har genomgående haft inställningen att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha. Vid samtliga tillfällen har utskottet avstyrkt motionerna och riksdagen följt utskottet. I utskottets yttrande 1994/95:SoU3y till finansutskottet angående kompletteringspropositionen för budgetåret 1995/96 behandlades en motion med yrkande om att kommunerna borde ha rätt att besluta om kommunala vårdbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen. Utskottet hänvisade till att riksdagen i december 1994 beslutat att avskaffa det statliga vårdnadsbidraget och rätten till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet vidhöll sin uppfattning och ansåg inte heller att kommunala vårdnadsbidrag borde införas. Finansutskottet avstyrkte motionen (1994/95:FiU20). Riksdagen följde utskottet. Enligt 14 a § socialtjänstlagen skall förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Förskoleverksamhet skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som inte har fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §. I proposition 1993/94:11 om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet föreslog regeringen att 14 a § skulle införas i socialtjänstlagen. I propositionen anges att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna så önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala förhållanden, till exempel om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon. Det bör enligt propositionen undvikas att barnet rycks upp ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet, anges det (prop. s. 33). Vid utskottets handläggning av propositionen (betänkande 1993/94: SoU11) behandlades motioner om bl.a. barnomsorg vid arbetslöshet. Utskottet fann att dessa motioner åtminstone delvis var tillgodosedda och avstyrkte dem därför. Riksdagen följde utskottet i denna del. Vid Socialstyrelsens uppföljning av barnomsorgslagstiftningen våren 1996 (meddelandeblad 11/96) framkom att kommunerna har skärpt reglerna angående rätten till plats för barn till arbetslösa. I 122 av landets 288 kommuner förlorar förskolebarnen sin plats när föräldern blir arbetslös, antingen omedelbart eller efter ett visst antal månader. Enbart 45 kommuner låter barnen behålla sin plats utan tidsbegränsning. I 13 kommuner görs en bedömning från fall till fall. Även reglerna för barns rätt att behålla sin barnomsorgsplats när en förälder är hemma med ett nyfött syskon har skärpts sedan 1995. I närmare hälften av kommunerna får de äldre syskonen inte behålla sin plats. Socialstyrelsen anser det oroande att reglerna för rätten till barnomsorg skärpts när det gäller barn till arbetslösa. Dessa barn tillhör enligt Socialstyrelsen ofta den grupp barn som har ett eget behov av barnomsorg och som kommunerna därför är skyldiga att erbjuda plats. Även Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse (1995:33) rekommenderat kommunerna att låta barn till arbetslösa få behålla sin plats. I Barnombudsmannens årsrapport 1994 framhåller BO barnets speciella behov av barnomsorg och pedagogisk verksamhet när någon av barnets föräldrar drabbas av arbetslöshet. Barnets behov bör enligt BO även avse behovet av språklig stimulans eftersom många barn med invandrarbakgrund drabbas av förälders arbetslöshet och barnomsorgen ofta är viktig för deras språkutveckling.
Utskottets bedömning Dagens barnomsorg präglas av valfrihet och rättvisa. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att familjepolitiken, som bygger på en flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra skola för alla, främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15, A821 (kd) yrkande 5 och A820 (fp) yrkande 9 avstyrks. Enskild barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en positiv utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas ersättning till enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Utskottet anser vidare att en kommun skall kunna avslå en ansökan om tillstånd att bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet med hänvisning till att behov av ytterligare platser saknas. Motionerna So639 (m) yrkandena 1 och 3, Sf239 (fp) yrkandena 6 och 7 samt Sf223 (c) yrkande 2 avstyrks. Utskottet vidhåller också sin inställning beträffande barnvårdarverksamheten och avstyrker därför motion So637 (v) yrkande 4. Utskottet har inte heller ändrat uppfattning i fråga om kommunala vårdnadsbidrag och avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Motionerna So633 m) yrkandena 1 och 2, So636 (kd) yrkande 7, So634 (kd) samt Fi207 (m) yrkande 5 delvis avstyrks. Utskottet anser det angeläget att barn vars föräldrar blir arbetslösa eller föräldralediga och som har behov av det får behålla sin plats i barnomsorgen. En noggrann bedömning bör i varje enskilt fall göras av barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet. Enligt utskottets mening behövs inte någon ändring av 14 a § socialtjänstlagen. Motionerna So646 (mp, v) och Ub245 (v) yrkande 12 avstyrks. Det bör ankomma på huvudmännen för de olika förskolorna att ta ställning i de frågor som tas upp i motion So632 (m). Motionen avstyrks.
PBU
Motionen I motion 1996/97:So613 av Leif Carlson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att landstingens PBU-verksamhet förs över till kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anför att ett samlat ansvar för vård och omsorg alltid har visat sig mer effektivt än att låta flera huvudmän vara ansvariga för närliggande verksamheter. De psykiatriska barn- och ungdomsmottagningarna (PBU) är en landstingskommunal verksamhet som i mycket hög utsträckning gränsar till kommunal verksamhet, dvs. kommunernas individ- och familjeomsorg enligt socialtjänstlagen. Det delade huvudmannaskapet har enligt motionären skapat en lång rad problem. Ofta möter dessa båda verksamheter samma barn och ungdomar men inte samtidigt och ofta utan att den ena vet vad den andra gör. För att skapa möjligheter att snabbt och med en helhetsbild hjälpa och stötta barn och ungdomar som har problem och behöver hjälp bör enligt motionären socialtjänstlagen kompletteras så att det blir ett kommunalt ansvar att tillse att det finns PBU-verksamhet i den kommunala verksamheten. Landstingen bör därför genom skatteväxling med kommunerna överföra PBU-verksamheten till kommunerna, anförs det.
Bakgrund m.m. I direktiven till Barnpsykiatrikommittén anges att huvudproblemen i vården tycks vara att ansvaret delas mellan olika samhällsinstanser och att samordningen dem emellan försvåras av en rad omständigheter. Barn och ungdomar med psykiska problem har en sammansatt problematik där behov av insatser från barnomsorg, barnhälsovård, skola, socialtjänst och psykiatri i många fall existerar parallellt. Dessa barn kan enligt direktiven ha svårt att passa in och få den hjälp de behöver i en organisatorisk struktur som kännetecknas av olika huvudmän - landsting och kommuner - med skilda ansvarsområden och finansieringskällor och i vissa fall olika kulturer när det gäller kunskaper och förhållningssätt. Utredningen skall redogöra för och analysera hur olika samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med psykiska problem och hur samarbetet dem emellan fungerar. Utredningen bör enligt direktiven vidare ange vilken roll barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, andra samhällsinstanser och ideella organisationer skall ha i relation till ifrågavarande barn och ungdomar. Enligt Barnpsykiatrikommitténs delbetänkande SOU 1997:8 kommer i utredningsarbetet stor tyngd att läggas vid att så klart som möjligt klara ut ansvarsförhållanden och att stimulera samverkan mellan olika verksamheter. Det är enligt kommittén oacceptabelt att barn och ungdomar i beråd kommer i kläm på grund av oklara regler och brist på samverkan mellan olika instanser. I samverkansprojektet BUP-Kommunal, som bedrivits inom ramen för Barn i fokus- projektet, ingår representanter för socialtjänsten i Linköpings kommun och barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset. Utgångspunkten för projektet var att kunskaperna om barnfamiljers problem och behandling är ojämnt fördelade mellan socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Målet för BUP-Kommunal är att i en hårt sammanhållen verksamhet förena synsätt, kunskaper och erfarenheter i praktiskt arbete, metodutveckling och forskning. Landstinget och kommunen samverkar i tre olika verksamheter.
Utskottets bedömning Det är viktigt att de frågor om ansvarsfördelning och samverkan mellan landstingens PBU-verksamhet och den kommunala individ- och familjeomsorgen som tas upp i motion So613 (m) belyses av Barnpsykiatrikommittén. Kommitténs slutbetänkande bör emellertid avvaktas. Motionen avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande information om FN:s barnkonvention att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So624 och 1996/97:So658 yrkandena 2 och 3, res. 1 (fp) 2. beträffande barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub245 yrkandena 3 och 4, 3. beträffande barns medinflytande att riksdagen avslår motion 1996/97:So812 yrkandena 4 och 5, 4. beträffande konsekvensbeskrivningar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808, 1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8, res. 2 (c) res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp) 5. beträffande föräldrautbildning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So636 yrkande 2, 1996/97:So637 yrkande 3, 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och 1996/97:A821 yrkande 6, res. 6 (c, fp) res. 7 (v) res. 8 (kd) 6. beträffande familjerådgivningsbyråer att riksdagen avslår motion 1996/97:So637 yrkandena 5 och 7, 7. beträffande stöd till familjer att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju512 yrkande 7, res. 9 (mp, kd) 8. beträffande kontakten mellan föräldrar och barn att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 7, res. 10 (kd) 9. beträffande spridning av kunskaper om förebyggande arbete att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So621 och 1996/97:So622, 10. beträffande förebyggande arbete inom socialtjänsten att riksdagen avslår motion 1996/97:So280 yrkande 10, 11. beträffande barn till missbrukare att riksdagen avslår motion 1996/97:So230 yrkande 5, res. 11 (c) 12. beträffande förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan att riksdagen avslår motion 1996/97:So280 yrkandena 11 och 12, res. 12 (fp) 13. beträffande åtgärder för att stärka familjen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 3 och 1996/97:Fi207 yrkande 5 delvis, res. 13 (m, kd) 14. beträffande våldsförebyggande åtgärder att riksdagen avslår motion 1996/97:So631, res. 14 (mp) 15. beträffande en utredning kring särskilt utsatta barn att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So635 och 1996/97:So644, res. 15 (c, fp, v, mp, kd) 16. beträffande barnskyddsombud att riksdagen avslår motion 1996/97:So279 yrkande 4, res. 16 (mp) 17. beträffande tillsatser i barnmat att riksdagen avslår motion 1996/97:So285 yrkande 2, res. 17 (c, mp) 18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15, 1996/97:A820 yrkande 9 och 1996/97:A821 yrkande 5, res. 18 (fp) res. 19 (kd) 19. beträffande etableringsfrihet inom barnomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So639 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Sf223 yrkande 2 samt 1996/97:Sf239 yrkandena 6 och 7, res. 20 (m, c, fp) 20. beträffande barnvårdarverksamheten att riksdagen avslår motion 1996/97:So637 yrkande 4, res. 21 (v) 21. beträffande kommunalt vårdnadsbidrag m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So633 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So634, 1996/97:So636 yrkande 7 och 1996/97:Fi207 yrkande 5 delvis, res. 22 (m, kd) 22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So646 och 1996/97:Ub245 yrkande 12, res. 23 (v) res. 24 (mp) 23. beträffande sociala aktiviteter inom förskolans ram att riksdagen avslår motion 1996/97:So632, 24. beträffande PBU att riksdagen avslår motion 1996/97:So613.
Stockholm den 13 februari 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Catherine Persson (s).
Reservationer
1. Information om FN:s barnkonvention (mom. 1) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?Yrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse: Sverige gick i bräschen när FN:s barnkonvention utarbetades och var också ett av de första länderna att ratificera konventionen. Gensvaret för barnkonventionen har varit unikt. Ingen tidigare konvention om mänskliga rättigheter har ratificerats av så många stater så raskt. Nu gäller det att se till att detta intresse inte stannar vid retorik utan att staterna uppfyller kraven i konventionen. Utgångspunkten i konventionen är att det alltid behövs förbättringar av skyddet för barnets rättigheter och att detta arbete måste pågå ständigt. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen visat sig vara sämre än väntat på att leva upp till barnkonventionens artiklar och andemening, bl.a. genom sin flyktingpolitik. Det är enligt utskottets mening viktigt att alla inom förvaltningar och andra offentliga verksamheter får kännedom om barnkonventionen. En självklar grupp i detta sammanhang är lärarna. Barns rättigheter och barnkonventionen måste därför vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning. Utskottet anser vidare att ut- och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn bör ses över för att säkerställa att idéer om barnets rättigheter förankras och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen spridas inom domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive polisen. För att barnkonventionens intentioner skall bli verklighet krävs tydliga lagtexter och en rättstillämpning som ökar barns rättsskydd och rättssäkerhet. För detta krävs att de som handlägger ärenden där barn är inblandade själva ökar sin kunskap om barn och om barns sätt att uttrycka sig samt anlitar sakkunniga med reell kompetens beträffande barn. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So658 (fp) yrkandena 2 och 3 och med anledning av motion So624 (s) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande information om FN:s barnkonvention att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So658 yrkandena 2 och 3 och med anledning av motion 1996/97:So624 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: I FN:s barnkonvention stadgas följande: ?Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.? Vad som är barnets bästa måste utredas med utgångspunkt i värderingsgrunder som bygger på vårt förhållningssätt till barnet men även genom konsekvensbeskrivningar före varje beslut. I barnkonventionen erkänner konventionsstaterna rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Var denna nivå ligger är omöjligt att veta utan beskrivningar av vilka konsekvenserna blir av olika beslut. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att Barnkommittén bör få i uppdrag att i svensk lag infoga kravet på barnkonsekvensbeskrivningar före beslut. Metodiken för dessa beskrivningar kan troligtvis följa den som gäller för miljökonsekvensbeskrivningar men måste utvecklas utifrån barnets speciella situation. Socialstyrelsen torde enligt utskottets mening vara den myndighet som ligger närmast till hands som ansvarig myndighet för utvecklingen av barnkonsekvensbeskrivningar. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So606 (c) yrkandena 1-3 och med anledning av motionerna So808 (mp), So811 (mp), Sf241 (v) yrkande 8 och So658 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande konsekvensbeskrivningar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So606 yrkandena 1-3 och med anledning av motionerna 1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808, 1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: Det finns tecken på att barnens situation på många sätt har försämrats under 1990-talet, som en konsekvens dels av den ekonomiska situationen och regeringens ekonomiska politik, dels av samhällsutvecklingen i stort. Sam- tidigt har vi inte tillräcklig kunskap och överblick över den totala situation som är barnens värld. De mer genomtänkta rapporter som görs om barn är ofta bra men saknar en heltäckande analys. Utskottet anser att signalerna om att barnens situation är dålig är så många och så tydliga att de fordrar politisk handling. Regeringen bör därför ta initiativ till en ny parlamentarisk utredning om barns situation i Sverige av i dag. Utredningen bör granska barnens situation inom alla samhällsområden samt ge en sammantagen konsekvensanalys av hur alla de senare årens beslut har påverkat barnens situation. I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som finns om störningar hos vuxna, i form av t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem, samt om de riskindikatorer som föreligger i barndomen. Vidare bör enligt utskottets mening all kunskap som finns i Sverige om barn, barns utveckling och behov sammanställas och utgöra grund för vidare forskning och utveckling av arbetet kring barn på central och övergripande nivå i landet. Utredningen bör slutligen ge förslag till såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att förbättra barnens levnadsvillkor. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion So658 (fp) yrkande 1 och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811 (mp) och Sf241 (v) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande konsekvensbeskrivningar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So658 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So808, 1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: Barnombudsmannen har rapporterat att allt fler barn i Sverige mår psykiskt dåligt och inte kan få den hjälp de behöver, bl.a. på grund av växande köer till PBU-verksamheterna. Barnens problem är ofta psykosociala och många gånger ett resultat av oro för föräldrarnas arbetslöshet och problem som uppstår med anledning därav. Anledningen till att belastningen på PBU-verksamheterna har blivit så hård är att kommunerna har försummat nödvändig satsning på skolans elevvård. Kommunernas nedskärningar påverkar också barnens möjligheter till en bra utbildning genom att de tvingas gå i större klasser och inte kan få undervisningsmaterial i samma utsträckning som tidigare. Inom barnomsorgen innebär större barngrupper och mindre personal att den för barnen så viktiga pedagogiska verksamheten minskar mer och mer. I den barnbilaga, Barn i dag, som regeringen hösten 1996 presenterade i samband med budgetpropositionen saknas enligt utskottets mening en konsekvensanalys av de besparingar inom en lång rad områden som direkt påverkar barnens vardagssituation. Utskottet anser därför att regeringen i anslutning till varje budgetproposition, och med början i höst, skall presentera en barnbilaga som innehåller analyser av detta slag. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf241 (v) yrkande 8 och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811 (mp) och So658 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande konsekvensbeskrivningar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf241 yrkande 8 och med anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808 och 1996/97:So811 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet vidhåller? slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse: En rad besparingar inom statsbudgeten har skett under de senaste åren, bl.a. genom nedskärningar och andra förändringar i olika sociala trygghetssystem. Beslutsunderlagen har ofta saknat relevanta konsekvensanalyser. Besparingar i staten har ofta lett till att kostnader vältrats över till kommunerna, vilka i sin tur tvingas spara inom verksamheter som utgör välfärdens kärna. Dessa nedskärningar drabbar de familjer som lever under social och ekonomisk stress särskilt hårt, med konsekvenser inte minst för barnen. Regeringen har genom att dra åt tumskruvarna på landsting och kommuner orsakat att tiotusentals arbetstillfällen gått förlorade inom den offentliga sektorn. Kostnaderna för, och de socialt negativa effekterna av, arbetslösheten har också ökat. De olika fackförbunden har vid upprepade tillfällen visat att nedläggningarna inom den offentliga sektorn kostar så mycket att besparingarna blir marginella. Utskottet anser att regeringen skall göra en tydlig redovisning av de samhällsvinster som neddragningen i den offentliga sektorn har medfört. Samhällsbesparingarna bör vägas mot samhällskostnaderna, exempelvis vad en plats i arbetslöshetskön, förtida pensionsavgång, extra arbetsmarknadsinsatser och den psykiska ohälsa som drabbar många arbetslösas barn kostar. Utskottet anser vidare att det i lag skall införas krav på att konsekvensanalyser skall göras före beslut om nedskärningar och andra förändringar i välfärden. Analyserna bör bl.a. belysa vad de planerade förändringarna skulle innebära för kvinnor respektive för män. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Vad utskottet anfört bör med bifall till motionerna So808 (mp) och So811 (mp) och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, Sf241 (v) yrkande 8 och So658 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande konsekvensbeskrivningar att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So808 och 1996/97:So811 och med anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So658 yrkande 1 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Föräldrautbildning (mom. 5) Roland Larsson (c) och Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Kraven på föräldrarna ökar i vårt ständigt föränderliga samhälle. Stora omflyttningar har fått till följd att de naturliga banden till hembygden och till släkt och vänner har lösts upp. Många familjer har blivit isolerade och känner sig ensamma och utsatta i sin föräldraroll. Separationer hör också till vardagen. Flyktingar har skilts från hemlandet och föräldrar går skilda vägar. Många barn växer upp utan pappa eller någon annan manlig förebild i sin närhet. Konflikter uppstår då vardagen skall räcka till för både arbete, hem och familj. Forskning i USA och England visar att brister i föräldraskapet är en viktig orsak till att barn och unga utvecklar våldsbeteenden. Det är inte lätt i dagens samhälle att vara förälder med det stora ansvar det innebär att ge barnen en harmonisk och trygg uppväxt. I olika former av föräldrautbildning får föräldrar stöd och kunskap som bidrar till att skapa trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxt- villkor för barnen. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4 Barns villkor i förändringstider erbjöds föräldrautbildning i grupp kring tiden för barnets födelse och första levnadsår vid 63 % av landets barnavårdscentraler. Enligt utskottets mening måste verksamheten vidgas till att omfatta alla barnavårdscentraler. Utskottet anser vidare att föräldrautbildning bör vara en rättighet för alla vuxna. Den bör starta tidigt och pågå under barnens hela uppväxt. Utbildningen måste breddas till att även omfatta psykologi. Utskottet anser också att jämställdhetsaspekterna bör tas till vara i högre grad. De särskilda pappagrupperna måste därför fortsätta och utvidgas. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England framgångsrikt använts vid behandling av föräldrar med problem. Utskottet anser att metoden bör prövas i behandlingsarbete även i Sverige. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5 ges regeringen till känna. Motionerna So636 (kd) yrkande 2, A821 (kd) yrkande 6 samt So637 (v) yrkande 3 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och med avslag på motionerna 1996/97:So636 yrkande 2, 1996/97:So637 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Föräldrautbildning (mom. 5) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Enligt Socialstyrelsen deltar nästan alla förstföderskor i föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna. Föräldrautbildning och liknande stöd kan emellertid behövas under barns hela uppväxttid. Inom barnomsorgen och i skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men oftast är det de mest engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och gör sina röster hörda. Det är därför viktigt att utveckla formerna för sådana träffar så att alla föräldrar kan känna sig delaktiga. Utskottet anser att föräldrar i ökad utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt föräldrautbildning när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört och att studieförbunden kan vara lämpliga anordnare av sådan utbildning. Enligt utskottets mening bör Social-styrelsen anvisas 1 miljon kronor, utgörande projektpengar till studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So637 (v) yrkande 3 och med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5 ges regeringen till känna. Motionerna So636 (kd) yrkande 2 och A821 (kd) yrkande 6 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So637 yrkande 3, med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och med avslag på motionerna 1996/97:So636 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Föräldrautbildning (mom. 5) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Barns viktigaste förebilder är utan jämförelse föräldrarna. Den största insatsen för barnen gör samhället genom att underlätta och hjälpa föräldrarna. Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna föräldrar utbildning. Ett viktigt område i föräldrautbildningen är hur relationen mellan föräldrarna påverkas. Den typ av relationsproblem som uppstår när det första barnet kommer går ofta att förebygga genom samtal och information. En annan viktig del av föräldrautbildningen är hur värderingar, könsroller och mönster förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen. Redan i hemmet formas barnets inställning till mans- och kvinnorollerna och det är de vuxna som har ansvaret för vilka traditioner som förs vidare. Opinionsbildningen bör enligt utskottet bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad uppnås. Tillgången till föräldrautbildning varierar i olika delar av landet eftersom förebyggande insatser ofta nedprioriteras i ekonomiskt svåra tider. På många håll har dock olika former av föräldrautbildning utvecklats med gott resultat. Vid sidan av det positiva arbete som utförs vid många mödra- och barnavårdscentraler förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna föräldrar inom studieförbundens ram. Utskottet anser att dessa goda exempel aktivt bör spridas genom exempelvis seminarieverksamhet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So636 (kd) yrkande 2 och A821 (kd) yrkande 6 och med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5 som sin mening ge regeringen till känna. Motion So637 (v) yrkande 3 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande föräldrautbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 6, med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och med avslag på motion 1996/97:So637 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Stöd till familjer (mom. 7) Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: För de föräldrar som vistas på anstalt betyder barnen mycket för rehabiliteringen. Barn och föräldrar kan tillsammans skapa goda förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är det en god investering att satsa på familjen, inte splittra den. Många åtgärder kan vidtas om bara förståelse skapas för de berörda och för vad som kan åstadkommas. Utskottet anser det viktigt att skapa en bättre situation för de intagna och deras barn. Anstaltsvården bör ses över och det stöd som ges under vistelsen på anstalt bör fortsätta även efter frigivningen. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju512 (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande stöd till familjer att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju512 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Kontakten mellan föräldrar och barn (mom. 8) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse: Familjen och hemmet har en viktig roll i arbetet mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Viktigast är enligt utskottets mening en bra relation mellan föräldrar och barn. För den förälder som inte är vårdnadshavare är det ofta svårt att utöva ett aktivt föräldraskap. Oftast är det pappan som förlorar kontakten med barnet, som emellertid behöver sin far som en manlig förebild. Utskottet vill framhålla vikten av att både pojkar och flickor har en vuxen man att identifiera sig med. Utskottet anser att det på alla nivåer måste arbetas fram förslag till åtgärder för att komma till rätta med de problem som uppstår när inte kontakten med den ena föräldern fungerar. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A821 (kd) yrkande 7 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande kontakten mellan föräldrar och barn att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Barn till missbrukare (mom. 11) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Även motion? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse: Kvinnor som blivit alkoholberoende döljer detta mycket skickligt till dess omgivningen inser vad som hänt. Män överger oftast sina missbrukande hustrur och antalet självmord är stort bland denna grupp kvinnor. Barnen till alkoholberoende kvinnor får ta ett mycket stort ansvar för sina mödrar och deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Ca 100 000 barn växer upp i hem med föräldrar som missbrukar alkohol. Utskottet vill framhålla att dessa barn behöver stöd och kunskap om att de inte är ensamma i denna situation. Ersta Vändpunkten har visat en användbar väg att nå dessa barn och allt fler frivilligorganisationer genomför särskilda program i samma former. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So230 (c) yrkande 5 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande barn till missbrukare att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So230 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan (mom. 12) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Såsom tidigare? och slutar med ?och 12? bort ha följande lydelse: Ungdomars levnadsvanor påverkas av den attityd och det synsätt som råder inom olika idrottsrörelser till t.ex. droger, doping och kost. Utskottet anser det viktigt att man inom fritidssektorn tidigt kan upptäcka missbruk, självsvält och andra hälsoproblem och att fritidsledare och andra som arbetar med barn därför skall ha möjlighet till viss utbildning för att kunna medverka i folkhälsoarbetet. Utskottet vill även framhålla vikten av att fritidsledarna har ett gott samarbete med socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård för att åtgärder snabbt skall kunna vidtas när hälsoproblem upptäcks. Vidare vill utskottet framhålla skolan såsom en central arena för det förebyggande arbetet eftersom man där kommer i kontakt med alla barn och ungdomar och indirekt också med deras föräldrar. Skolans insatser är särskilt viktiga för barn från hem där föräldrarnas stöd sviktar, men i fråga om att förebygga t.ex. rökning är det alla ungdomar det handlar om. Skollagen ger stöd för folkhälsoarbete inom skolans ram. I lagen står bl.a. att varje kommun skall anta en skolplan med övergripande viljeriktningar och ambitioner vad gäller hälsa och miljö. Enligt utskottets mening är det viktigt att skolplanerna följs upp och utvärderas kontinuerligt. För ett framgångsrikt folkhälsoarbete krävs engagerade skolledningar eftersom det är viktigt att de fungerar som motor i det konkreta arbetet i skolan. Eftersom folkhälsofrågorna bör integreras på ett naturligt sätt i den ordinarie undervisningen är lärarna också en nyckelgrupp. Utskottet vill framhålla vikten av att de får del av aktuell kunskap på folkhälsoområdet. För att undervisning om exempelvis riskerna med alkohol, narkotika och tobak skall kunna leda till beteendeförändring krävs ett strategiskt och långsiktigt arbete. Det räcker inte att satsa på traditionell hälsoundervisning som inriktas på enskilda hälsoproblem eller beteenden och som primärt syftar till att höja barns och ungdomars kunskapsnivå. Enligt utskottets mening måste undervisningen i stället ha ett helhetsperspektiv och bygga på vad ung-domarna själva upplever som behov och problem. Utskottet anser att det är av avgörande betydelse att barnen och ungdomarna själva är delaktiga och får vara med och genomföra arbetet. Skolhälsovården, som har en central roll i det förebyggande arbetet, skall i hög grad inriktas på elevernas arbetsmiljö, bl.a. på att förebygga mobbning. Utskottet anser vidare att kontakterna och samarbetet mellan husläkarmottagningarna och skolhälsovården bör förbättras, i syfte att bättre kunna utnyttja kunskapen och kompetensen om barnens och ungdomarnas hälsa. Hem och Skola-föreningarna och andra föräldraföreningar bör integreras i arbetet och uppmuntras att bilda nätverk när det gäller det förebyggande hälsoarbetet. Slutligen vill utskottet framhålla att förutsättningarna för att det förebyggande arbetet skall bli lyckosamt i högsta grad är beroende av både föräldrarnas engagemang och samarbetet med närpolis och socialtjänst. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So280 (fp) yrkandena 11 och 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So280 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Åtgärder för att stärka familjen m.m. (mom. 13) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Ansvaret för? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Ett rättssamhälle vilar inte på lagar utan på normer och värden. Ett samhälle kan inte fungera utan att den mänskliga samvaron försiggår i någorlunda säkra och förutsägbara former, dvs. att människor uppträder ärligt, håller löften, står för ingångna avtal, avstår från att bruka våld osv. Det är i familjen grunden för barnens värderingar läggs. Det är där man lär sig att fungera som social varelse och att skilja på rätt och fel, ditt och mitt. Familjen bör spela en central roll i normöverföringen men det krävs då att barn och ungdomar uppfattar den som en normgivare. Utskottet anser därför att familjen måste stärkas. Det måste vara möjligt för föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som de har rätt till och som leder till att barnen växer upp till trygga och harmoniska människor. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka ett tankemönster som är alltför utbrett i landet, nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är betald. Det civila samhället, vars viktigaste delar utgörs av ?den lilla världen?, spelar en roll som inte kan övertas av det offentliga. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla vikten av att det offentliga, när den lilla världen inte är tillräcklig eller kanske inte finns, är berett och har förmågan att hjälpa och stötta. Staten har exempelvis ett ansvar för att stötta familjerna i normgivningen genom att stå för en fast och tydlig hållning i kampen mot kriminalitet. Lag och ordning måste prägla vardagen även i bostadsområden som lider av svåra sociala problem. Utskottet anser vidare att bestämmelserna om socialbidrag måste ses över i syfte att göra den enskilde individen mer ansvarig för sina handlingar, exempelvis genom att lära individen att prioritera mellan olika utgifter och handlingsalternativ. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So603 (m) yrkande 3 och Fi207 (m) yrkande 5 delvis som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande åtgärder för att stärka familjen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 3 och 1996/97:Fi207 yrkande 5 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Våldsförebyggande åtgärder (mom. 14) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet anser det mycket? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Det tilltagande våldet bland barn och ungdomar är ett problem som har stor betydelse i samband med diskussionen om vårt framtida samhälle. Det är enligt utskottets mening hög tid att börja inse betydelsen av det ökade våldet så att samhället, när det ges ekonomiskt utrymme härför, kan satsa de resurser som behövs. Utskottet anser att alla som på något sätt vårdar barn, företrädesvis småbarnsföräldrar, daghemspersonal och grundskolelärare, i framtiden skall få antivåldsutbildning av särskilt utbildade antivåldskonsulter. Fram till dess bör man på skolor och på övriga arbetsplatser där man tar hand om barn börja arbeta med att skapa en miljö där barn lär sig att det inte är fel att säga nej till exempelvis mobbning. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So631 (s) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande våldsförebyggande åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So631 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. En utredning kring särskilt utsatta barn (mom. 15) Roland Larsson (c), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet anser det angeläget? och på s. 35 slutar med ?och So644 (fp)? bort ha följande lydelse: Barnens situation i Sverige har under de senaste åren uppmärksammats i bl.a. flera olika rapporter och utredningar. Av dessa rapporter framgår att det finns anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs. barn som riskerar att få en ogynnsam utveckling. I slutrapporten till regeringen från Barn i fokus-projektet föreslog Socialstyrelsen att regeringen skulle tillsätta en särskild kommission om barn som offer för eller vittne till våld och sexuella övergrepp. Även Barnombudsmannen har i sin årsrapport 1996 uppmärksammat detta problemområde. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det nu är 22 år sedan Allmänna barnhuset i samarbete med Socialstyrelsen utredde barnmisshandeln i Sverige. Detta svåra område har därefter inte belysts i någon ny utredning. Utskottet vill även framhålla att enligt artikel 19 punkt 1 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande. Utskottet anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn, dvs. barn som far illa genom exempelvis misshandel, vanvård eller övergrepp. Utredningen bör bl.a. lägga fram förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So635 (s, m, c, fp, v, mp, kd) och So644 (fp) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande en utredning kring särskilt utsatta barn att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So635 och 1996/97:So644 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Barnskyddsombud (mom. 16) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Förskolebarnen vistas regelbundet i en miljö som omfattas av arbetsmiljölagen eftersom vuxna har sin arbetsplats där. Barnen har sin arbetsplats på samma ställe men åtnjuter inte något stöd enligt lagen. Eftersom barn inte själva kan bevaka sina intressen anser utskottet att en skyddsorganisation bör utvecklas och bemannas med vuxna som blir lokala barnskyddsombud. Barnskyddsombuden skall kunna bistå organisationer och myndigheter m.fl. med rådgivning och beslutsunderlag då miljöer för barn planeras och utvecklas eller då befintliga miljöer skall besiktigas. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So279 (mp) yrkande 4 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande barnskyddsombud att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So279 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tillsatser i barnmat (mom. 17) Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: I barnkonventionens artikel 24 anges att konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. I konventionen fastslås också barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Enligt utskottets mening har barn därför rätt till en miljö som ger bästa möjliga förutsättningar för deras liv och utveckling. Detta innebär ett särskilt ansvar för barn och unga när det gäller miljöfaktorer som påverkar deras hälsa. Det är bl.a. viktigt att kosten inte innehåller ämnen som är riskabla för barn. De svenska reglerna avseende tillsatser i barnmat har varit restriktiva. Det är bara gröt, modersmjölks- ersättning, välling, vissa fruktpuréer och juicer som får berikas. Ett EU-direktiv, som träder i kraft i höst men som i praktiken kan tillämpas redan nu, tillåter emellertid betydligt fler tillsatser. Det är bl.a. A-, B-, C-, D-, E- och K-vitaminer, kalcium, magnesium, aminosyror, kalium, järn, koppar, zink, mangan och jod som får tillsättas, i flera fall utan maxgränser. Koppar i för stora mängder kan ge diarréer. Om för stora mängder av flera ämnen ges till ett barn kan balansen i kroppen slås ut. Ett barn reagerar lätt negativt på för stora doser av sådant som inte är ?vanlig? mat för barnet. Det är också viktigt för barnets utveckling med en riktig kost. Utskottet anser att regeringen bör agera mycket kraftigt för att få till stånd en förändring av direktivet, men framför allt för att stoppa tillämpningen härav i Sverige. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So285 (c) yrkande 2 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande tillsatser i barnmat att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So285 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Valfrihet inom barnomsorgen (mom. 18) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Dagens barnomsorg? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse: En väl fungerande barnomsorg är inte bara något som gynnar barnens utveckling utan är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar skall kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg gör att framför allt småbarnsmammor kan välja att arbeta i stället för att vara hemma med barnen, vilket i sin tur medför att bl.a. sjukvård och äldreomsorg kan fungera med den ser-vicegrad som vi i dag tar för givet. Den s.k. barnomsorgsgarantin ökar småbarnsföräldrarnas valfrihet ytterligare. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion A820 (fp) yrkande 9 och med anledning av motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15 och A821 (kd) yrkande 5 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A820 yrkande 9 och med anledning av motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:A821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Valfrihet inom barnomsorgen (mom. 18) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Dagens barnomsorg? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Alla former av barnomsorg utgör ett komplement till föräldrarnas omsorg och måste utgå från vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Föräldrar vill som regel göra det bästa för sina barn. Det är också föräldrarna som känner barnen bäst och som vet vad som är bäst för dem. Ingen kan heller snabbare observera om något går snett för barnen än deras föräldrar. Föräldrarnas betydelse för sina barn kan inte nog betonas. Enligt utskottets mening måste därför föräldrarna få en betydligt starkare ställning än i dag. De måste få en reell möjlighet att välja barnomsorgsform och ett större inflytande över utformningen av den barnomsorg som kommunen eller annan huvudman står för. Statens och kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte att styra familjens val. Utskottet vill vidare framhålla att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att kvinnor och män skall ha samma möjlighet att välja mellan - eller kombinera - hemarbete, förvärvsarbete och studier och därför är viktig ur jämställdhetssynpunkt. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15 och A821 (kd) yrkande 5 samt med anledning av motion A820 (fp) yrkande 9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:A821 yrkande 5 samt med anledning av motion 1996/97:A820 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Etableringsfrihet inom barnomsorgen (mom. 19) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Enskild barnomsorg? och slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening måste barnomsorgen organiseras utifrån barnens behov och föräldrarnas önskemål. Barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald. För att säkerställa alternativ till den kommunala verksamheten är det viktigt att etableringsfrihet råder inom barnomsorgen. Den barnomsorgsgaranti som fyrpartiregeringen införde år 1993 hade två bärande inslag. För det första skulle alla barn från ett till och med tolv års ålder få rätt till barnomsorg utanför hemmet. För det andra skulle kommunerna bli skyldiga att ge stöd till enskilda förskolor och fritidshem, ett stöd som inte oskäligt fick avvika från kommunens kostnad per barn i motsvarande verksamhet. Tanken var således att de ekonomiska villkoren skulle vara desamma för kommunal och privat barnomsorg med offentlig finansiering och att föräldrarnas val skulle vara avgörande. Efter regeringsskiftet hösten 1994 revs bestämmelsen om kommunernas skyldighet att stödja enskilda alternativ upp. Utskottet anser att denna ordning åter bör bli gällande och att 18 § socialtjänstlagen således skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari 1995. Hösten 1994 upphävdes även 2 a § i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning, vilken innebar att kommunerna vid tillståndsprövningen endast fick fästa avseende vid sökandens lämplighet att bedriva verksamheten och vid ändamålsenligheten av lokalerna. Motivet för bestämmelsen var att en kommun inte skulle kunna kväva enskilda alternativ som konkurrerade med dess egen verksamhet genom att vägra tillstånd. Utskottet anser att även denna paragraf skall återinföras. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet med vad utskottet anfört. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So639 (m) yrkandena 1 och 3, Sf239 (fp) yrkandena 6 och 7 samt Sf223 (c) yrkande 2 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande etableringsfrihet inom barnomsorgen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So639 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Sf223 yrkande 2 och 1996/97:Sf239 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Barnvårdarverksamheten (mom. 20) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen har det tidigare funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. barn- samariter. I takt med att kommunerna fått sämre ekonomi har antalet barn- vårdare minskat. Införandet av karensdagar i föräldraförsäkringen har medfört att allt fler barn tvingas till dagis och till skolan när de i stället borde ha stannat hemma. Värst utsatta är barn till ensamföräldrar. Utskottet anser att barnvårdarsystemet bör prioriteras och att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksam- heten. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So637 (v) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande barnvårdarverksamheten att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So637 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Kommunalt vårdnadsbidrag m.m. (mom. 21) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?delvis avstyrks? bort ha följande lydelse: Efter regeringsskiftet hösten 1994 slopades det statliga vårdnadsbidraget. Skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg till alla barn över ett års ålder kvarstår emellertid. Detta har i många kommuner lett till växande köer till daghemmen och krav på utbyggnad av den kommunala barn-omsorgen till en hög kostnad. Vidare bör i sammanhanget beaktas att många barnfamiljer bor i glesbygd utan allmänna kommunikationer och utan kommunalt daghem i närheten av hemmet. Andra barn kan av olika skäl inte vara på daghem, t.ex. på grund av allergi eller infektionskänslighet. Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle hjälpa kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin innebär och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att välja hur de vill vårda sina barn. Vårdnadsbidraget bör kombineras med en rätt till avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av dels kommunala ersättningar för vård av egna barn i förslagsvis åldern ett till fem år, dels avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering enligt vad som anförts. Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So633 (m) yrkandena 1 och 2, So636 (kd) yrkande 7, So634 (kd) och Fi207 (m) yrkande 5 delvis ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande kommunalt vårdnadsbidrag m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So633 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So634, 1996/97:So636 yrkande 7 och 1996/97: Fi207 yrkande 5 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet (mom. 22) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse: Arbetslösheten har ökat kraftigt. I januari 1995 var en eller båda föräldrarna till 13 % av 2-6-åringarna arbetslösa. Enligt nuvarande lydelse av 14 a § socialtjänstlagen skall barnomsorg tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets behov. Av den uppföljning av barnomsorgen som Socialstyrelsen har gjort för 1995 framgår att ?barnets behov? i många kommuner åsidosätts som grund för rätt till barnomsorgsplats när en förälder blivit arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon. Detta trots att Bengt Westerbergs uttryckliga avsikt med lagen var att barn till föräldralediga och arbetslösa skulle få ha barnomsorgsplatsen kvar. I proposition 1993/94:11 anförde han bl.a. att det inte bör uppställas något krav på att föräldrar förvärvsarbetar eller studerar för att plats inom förskoleverksamheten eller skolbarns- omsorgen skall erbjudas. Utskottet delar denna uppfattning. Det är barnets rätt till ett eget rikt liv, utveckling och utbildning som måste betonas och som skall vara styrande framför föräldrarnas eventuella arbete eller studier. Utskottet anser därför att kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg bör skärpas. Eftersom barnets behov av barnomsorg inte är tillräckligt tydligt formulerat i lagen bör ?föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller? strykas och 14 a § första stycket socialtjänstlagen få följande lydelse: ?Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till barnets eget behov.? Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion Ub245 (v) yrkande 12 och med anledning av motion So646 (mp, v) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub245 yrkande 12 och med anledning av motion 1996/97:So646 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet (mom. 22) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse: Barn påverkas starkt av hur föräldrar upplever sin livssituation. Under perioder av arbetslöshet försämras ofta familjens ekonomi. Antalet arbetslösa är särskilt stort bland ensamma mammor och invandrade föräldrar. I en del kommuner förlorar barn i dag sin plats inom barnomsorgen när föräldern varit arbetslös en tid. Detta tycks vara en tendens som utvecklas i allt fler kommuner. Barn behöver kontinuitet. Att byta barnomsorgsplats flera gånger under de tidiga åren, beroende på förälderns möjlighet att erhålla arbete, kan bli en indirekt bestraffning för barnet och påverkar det negativt. Barn i riskzonen, där arbetslöshet bara är en av flera negativa faktorer i familjen, påverkas dessutom alltid mer än andra barn. En kommuns kortsiktiga ekonomiska besparing kan på lång sikt leda till ökade statliga kostnader för rättsväsendet, statliga institutioner vid tvångsomhändertagande etc. Enligt utskottets mening bör kunskap om barns behov av kontinuitet inom barnomsorgen, liksom kunskap om att behovet av barnomsorg kvarstår även vid arbetslöshet, förmedlas ut till landets kommuner. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So646 (mp, v) och med anledning av motion Ub245 (v) yrkande 12 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So646 och med anledning av motion 1996/97:Ub245 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Ärendets beredning i utskottet......................5 Utskottet.............................................5 FN:s konvention om barnets rättigheter..............5 Föräldrautbildning.................................17 Familjerådgivning m.m..............................21 Förebyggande arbete m.m............................23 Barnomsorg.........................................35 PBU................................................42 Hemställan.........................................43 Reservationer........................................45