Barn och ungdom
Betänkande 1993/94:SoU30
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU30
Barn och ungdom
Innehåll
1993/94
SoU30
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 23 motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 1994 och som rör frågor med anknytning till barn och ungdom.
När det gäller personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn föreslår utskottet att riksdagen med anledning av två motioner ger regeringen till känna att det är angeläget med utökad utbildning och fortbildning samt forskning och metodutveckling inom området. Regeringen bör överväga de förslag som förs fram i motionerna och återkomma till riksdagen med förslag på insatser.
Övriga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats två reservationer (nyd) och en meningsyttring (v).
Motionerna
1993/94:So221 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av 71 § socialtjänstlagen.
1993/94:So222 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av reglerna för flyttning av barn.
1993/94:So223 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av översyn av reglerna om umgängesrätt i vissa fall.
1993/94:So230 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om metodutveckling och forskning gällande incest.
1993/94:So232 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändring för att tillvarata långtidsplacerade barns intressen.
1993/94:So251 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en kommission för att lösa problem i familjehemsvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk bastrygghet för familjehemsföräldrar.
1993/94:So260 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds, nyd, -) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en genomgång av olika utbildningar, t.ex. polis, jurist och militärtjänstgöring, bör göras för att se hur kunskaper om barn, barns utveckling och barnkonventionen kan fördjupas.
1993/94:So262 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verksamheten med placering i hem för vård eller boende för barn och ungdom ses över.
1993/94:So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall ta initiativ till en internationell konferens om filmvåld och dess påverkan på normer och beteenden.
1993/94:So266 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen.
1993/94:So267 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för stöd till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i förebyggande syfte enligt vad som anförts i motionen.
1993/94:So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd, v, -) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning, metodutveckling och kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt kunskapscentrum om sexuella övergrepp mot barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pediatrisk gynekologi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för stöd till de närstående och om samordnad handläggning av sexuella övergrepp,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring övergrepp på pojkar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ideella organisationer som utför behandlingsarbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp och om alternativa behandlingsinstitutioner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälningspliktsfria behandlingsinstitutioner.
1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt syn på LVU,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya regler för skolans narkotikaprovtagning.
1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av allaktivitetshus och Ungdomens hus,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsmottagningar.
Utskottet
Utskottet har denna dag behandlat årets budgetproposition och de motioner som väckts med anledning av den (bet. 1993/94:SoU20). I betänkandet instämmer utskottet i regeringens välfärdspolitik som bl.a. har till målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran måste, enligt utskottets mening, ligga på familjen, medan statens och kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande och kompletterande och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna. Utskottet anser att ett barnperspektiv måste prägla arbetet på alla samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. Det är enligt utskottet viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa påverkas när hela familjens förutsättningar ändras. Barns och ungdomars situation avspeglar i hög grad samhällets värderingar. Föräldrarnas arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen. Utskottet ser med oro på uppgifter om att den psykiska hälsan försämrats hos barn och ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. I det sociala arbetet med barn och familjer finns positiva exempel på förbättringar. Eftersom insikten om familjens betydelse i samhället samtidigt varit bristfällig och stödet till familjen länge varit otillräckligt så finns det fortfarande brister. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det är viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som alternativ inom och utom den offentliga sektorn.
Utskottet vill i betänkandet erinra om att Socialstyrelsen hösten 1992 fick i uppdrag att tillsammans med Barnombudsmannen, Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket följa utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. En delrapport publicerades för cirka ett år sedan. Uppdraget kommer att slutredovisas inom kort.
Här behandlas nu de motioner från den allmänna motionstiden som väckts om olika frågor rörande barn och ungdom.
Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen
Motionen
I motion So221 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av 71 § socialtjänstlagen. Motionärerna anför bl.a. att myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Om en stor del av den kommunala barnomsorgen övergår till att bli barnomsorg i privat regi innebär det att personalen inte faller inom de yrkesutövare som har anmälnings- och upplysningsskyldighet enligt 71 § socialtjänstlagen.
Bakgrund
Enligt 71 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) är myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning.
I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och ungdomar våren 1990, utvidgades den anmälnings- och uppgiftsskyldiga kretsen enligt 71 § SoL. Av propositionen framgår att Socialstyrelsen i remissyttrande framfört att det kunde ifrågasättas om inte ytterligare privatpraktiserande yrkesutövare borde omfattas av anmälningsskyldigheten. Socialstyrelsen ansåg att alla anställda vid privata förskolor och privata hem för vård eller boende borde omfattas av denna skyldighet. Föredraganden ansåg det vara en svår uppgift, som kräver vidare överväganden, att fastställa vilken personkrets en sådan utvidgning borde omfatta och var inte beredd att föreslå någon utvidgning av de angivna yrkesutövarnas krets.
Vid utskottets behandling av propositionen, betänkande 1989/90:SoU15 (s. 55 f.) behandlades även en motion om anmälnings- och uppgiftsskyldighet för privata och kooperativa verksamheter som angår barn. Utskottet ansåg att en utvidgning av den anmälningsskyldiga kretsen borde övervägas och att frågan borde bli föremål för en särskild utredning. Detta gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1989/90:112).
Det ingår i Socialtjänstkommitténs uppdrag att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § SoL bör vara utformade. Kommittén avser att avlämna sitt huvudbetänkande sommaren 1994.
Utskottets bedömning
Bestämmelserna i 71 § socialtjänstlagen ingår i Socialtjänstkommitténs översyn av lagen. Kommitténs kommande förslag bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motion So221 (s).
Flyttning av barn
Motionen
I motion So222 av Lena Öhrsvik (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av reglerna för flyttning av barn. Motionären anser att ett barn som tagits till Sverige utan att familjen fått medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen skall kunna flyttas från familjehemmet med omedelbar verkan. Barnet skall tillförsäkras trygga och goda förhållanden. I dag kan familjehemmet åläggas att betala böter. Barnet kan dock inte flyttas från familjehemmet om inte förhållandena är sådana att bestämmelserna i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga är tillämpliga.
Bakgrund
Utskottet behandlade hösten 1993 en liknande motion i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 19). Utskottet angav följande som bakgrund.
Enligt 25 § SoL får en underårig inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller annan som har vårdnaden om honom. Om det är fråga om att ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, skall medgivande inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland, anges det vidare.
Den som inte följer föreskrifterna i 25 § kan dömas till böter enligt 75 § SoL.
Utskottet gjorde följande bedömning.
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) antogs av riksdagen våren 1990 och trädde i kraft den 1 juli samma år. Socialstyrelsen utövar den löpande tillsynen såvitt avser tillämpningen av lagens bestämmelser. Utskottet finner för närvarande inte anledning att ta något initiativ när det gäller att ändra förutsättningarna för att få tillgripa tvångsåtgärder med stöd av LVU.
Utskottet avstyrkte motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker motion So222 (s).
Umgänge i samband med vård enligt LVU
Motionen
I motion So223 av Lena Öhrsvik (s) hemställs om ett tillkännagivande om behov av översyn av reglerna om umgängesrätt i vissa fall. Motionären anför bl.a. att socialnämnden kan besluta om umgänge mellan vårdnadshavare och barn som är omhändertaget med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Även andra vuxna kan kräva att få träffa barnet. I dessa fall är det familjehemmet där barnet är placerat som beslutar om umgänge. Socialnämnden bör kunna fatta beslut om umgängesinskränkningar även när umgänget gäller annan person än vårdnadshavaren.
Bakgrund
Enligt 11 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bestämmer socialnämnden hur vården av den unge skall ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. Nämnden eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården skall ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården, bestämma om hans personliga förhållanden.
Socialnämnden har enligt 14 § LVU ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom så långt som möjligt tillgodoses.
Motioner liknande den nu aktuella har behandlats av utskottet tidigare, senast hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 20). Utskottet avstyrkte motionen och angav som sin mening att gällande bestämmelser ger socialnämnden, eller den som agerar på nämndens vägnar, tillräckliga möjligheter att bestämma om umgänget m.m. för den som omhändertagits enligt LVU.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker motion So223 (s).
Vårdnadsöverflyttningar
Motionen
I motion So232 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett tillkännagivande om lagändring för att tillvarata långtidsplacerade barns intressen. Motionären anför bl.a. att de barn som vistas längre än tre år i familjehem, de långtidsplacerade barnen, uppfattar i större eller mindre utsträckning familjehemmet som sitt hem. Lagstiftningen lyfter fram två mot varandra stående principer. Principen om återförening och principen om barnets bästa. En undersökning har visat att när barnets bästa och återförening kommit på kollisionskurs har domstolarna i samtliga fall uttryckt att barnen skall flytta till sina biologiska föräldrar. I avvägningen mellan principerna tillvaratar inte svensk lagstiftning de långtidsplacerade barnens intresse tillräckligt.
Bakgrund
Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner, senast hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 21 f.). Som bakgrund angav utskottet bl.a. följande.
I propositionen om vård i vissa fall av barn och ungdomar (prop. 1989/90:28) angavs att möjligheten att få vårdnaden överflyttad till familjehemsföräldrarna föreföll ha utnyttjats i liten utsträckning. Föredraganden ansåg bl.a. att det var angeläget att den fortsatta utvecklingen i fråga om överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrar följdes. Föredraganden utgick från att Socialstyrelsen i sin löpande verksamhet uppmärksammade dessa frågor. Utskottet (bet. 1989/90:SoU15) ansåg också att det var angeläget att den fortsatta utvecklingen följdes, såvitt gällde socialnämndernas benägenhet att medverka till att vårdnadsöverflyttningar kommer till stånd. Utskottet ansåg att det borde vara en uppgift för Socialstyrelsen att göra en analys av orsakerna till att socialnämnderna i så förhållandevis få fall aktualiserat frågan om vårdnadsöverflyttningar m.m.
I betänkandet 1991/92:SoU1 upplyste utskottet att Socialstyrelsen undersökte förekomsten av vårdnadsöverflyttningar till familjehem. Utskottet ansåg som sin mening att resultatet av undersökningen borde avvaktas innan riksdagen tog ställning till förslagen i den då aktuella motionen.
Socialstyrelsen har nu redovisat sina erfarenheter från undersökningen till Socialdepartementet. Socialstyrelsen har därefter i mars i år erhållit regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården. Bl.a. skall styrelsen sammanställa kunskap och överväga behovet av allmänna råd beträffande vårdnadsöverflyttningar till vägledning för socialsekreterare och andra som arbetar med barn i familjehem. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1995.
Utskottet gjorde, i betänkandet, den bedömningen att syftet med den då behandlade motionen i huvudsak fick anses tillgodosett genom det arbete som pågår på området. Motionen avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Socialstyrelsens redovisning av uppdraget att utveckla och stärka familjehemsvården bör avvaktas och avstyrker därför motion So232 (kds).
Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar
Sexuella övergrepp mot barn
Motioner
I två motioner behandlas sexuella övergrepp mot barn.
I motion So230 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) begärs ett tillkännagivande om metodutveckling och forskning gällande incest. Motionärerna anför bl.a. att de som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn ställs inför speciella krav på erfarenhet och kunskap. Yrkesgrupper som berörs återfinns inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan samt rättsväsendet. De som arbetar med incestfrågor behöver kontinuerlig fortbildning för att klara sin uppgift och få kunskap om nya metoder. Ytterligare åtgärder måste vidtas hos de forskningsstödjande myndigheterna och organen för att stimulera till kvalificerad forskning om incest. Forskningen måste vara så inriktad att den skapar underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som drabbats av sexuella övergrepp och av deras familjer liksom också inriktad så att den kan bidra till att förebygga återfall hos förövarna.
I motion So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd, v, -) begärs ett tillkännagivande om forskning, metodutveckling och kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 2), ett nationellt kunskapscentrum om sexuella övergrepp mot barn (yrkande 3), pediatrisk gynekologi (yrkande 4), riktlinjer för stöd till de närstående och om samordnad handläggning av sexuella övergrepp (yrkande 5), forskning kring övergrepp på pojkar (yrkande 8), stöd till ideella organisationer som utför behandlingsarbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp och om alternativa behandlingsinstitutioner (yrkande 9) och anmälningspliktsfria behandlingsinstitutioner (yrkande 10). Motionärerna anför att utökad utbildning och fortbildning om barn som utsatts för sexuella övergrepp är ständigt aktuellt. Forskningen kring sexuella övergrepp måste fortsätta. Det behövs ett nationellt kunskapscentrum som samlar och systematiserar befintlig kunskap, provar och utvärderar nya metoder. I flera länder tillämpas nya former för den medicinska undersökningen inom en särskild disciplin för pediatrisk gynekologi. Detta bör införas i Sverige för att stimulera utvecklingen av nya undersökningsmetoder och därmed öka kunskapen om skador av sexuella övergrepp, anför motionärerna. Det är viktigt med en samordning mellan vård, socialtjänst och rättsväsende. Det är angeläget att finna nya vägar och metoder för att behandla pojkar eftersom pojkar tycks ha svårare än flickor att berätta om självupplevda sexuella övergrepp. De arbetsmetoder och idéer som finns hos många frivilligorganisationer bör användas och uppmuntras. Det behövs behandlingsinstitutioner med terapeutisk personal befriade från anmälningsplikt för att barn ska våga berätta och söka hjälp.
Bakgrund
Socialstyrelsen har under senare år ställt utvecklingsmedel till förfogande för ett flertal projekt, som avsett insatser för barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp. Vidare har Socialstyrelsen gett ut Allmänna råd (1991:3) om handläggningen av ärenden rörande sexuella övergrepp mot barn.
Brottsförebyggande rådet har genomfört ett flerårigt forsknings- och utredningsprojekt beträffande sexuella övergrepp mot barn. För en mer noggrann genomgång av det arbete som utförts hänvisas till utskottets betänkande 1992/93:SoU2.
Våren 1993 behandlade utskottet två motioner (v, fp, kds) om inrättande av ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott (bet. 1992/93:SoU15). Utskottet anförde följande.
Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer styrelsen själv.
Motionerna avstyrktes.
I sitt forskningsbetänkande våren 1993 behandlade utskottet en motion om ökad forskning om incest (bet. 1992/93:SoU25 s. 16 f.). Utskottet var ense med motionärerna i fråga om behovet av ökade insatser såvitt avser forskning och metodutveckling inom området. Utskottet ansåg det angeläget att forskningsresultaten förs ut till olika personalkategorier, som kommer i kontakt med dem som drabbas, och menade att Barnombudsmannen i det avseendet har en viktig funktion att fylla. Utskottet utgick från att Socialvetenskapliga forskningsrådet beaktar behovet av ökade forsknings- och utvecklingsinsatser beträffande incest utan något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrktes.
I betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 14) konstaterade utskottet följande med anledning av motioner på området. Den nyinrättade Barnombudsmannens arbetsuppgifter kommer att få stor betydelse för de barn som utsatts för sexualbrott. I direktiven till Socialtjänstkommittén berörs särskilt samhällets insatser för utsatta barn och ungdomar. Kommittén utreder bl.a. behovet av och formerna för socialtjänstens allmänt inriktade och förebyggande insatser och i dessa delar särskilt behovet av samordning mellan olika verksamheter. Socialutskottet bör inte föregripa riksdagens kommande behandling av förslag inom detta område. Utskottet avstyrkte de motioner som var uppe till behandling.
Socialstyrelsen fick år 1991 regeringens uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och familjeomsorgen. Projektet som fått namnet Barn i fokus, kommer enligt uppgift att slutredovisas kommande år.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att samhället måste ägna stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en utsatt ställning. Detta gäller särskilt de barn som utsatts för sexuella övergrepp. De personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn behöver särskild kunskap och erfarenhet. Utskottet anser att det är angeläget med utökad utbildning och fortbildning för dessa grupper om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av forskning och metodutveckling inom området. Forskningen bör vara inriktad på att skapa underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som drabbats av sexuella övergrepp. Utskottet anser att regeringen bör överväga de förslag som förs fram i motionerna och återkomma till riksdagen med förslag på insatser. Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge regeringen till känna med anledning av motionerna So230 (s) och So273 (fp, s, m, c, kds, nyd, v, -) yrkandena 2--5 och 8--10.
Övriga frågor om utsatta barn och ungdomar
Motioner
I tre motioner behandlas förebyggande åtgärder för utsatta barn och ungdomar.
I motion So266 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om ett åtgärdsprogram för att motverka barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Motionärerna anför bl.a. att problemet med gatubarn finns också i Sverige. Barn som lever utanför samhället och som inte har någon familj att hämta trygghet hos. Dessa barn och ungdomar är relativt få, men det finns anledning att befara att antalet utslagna barn och ungdomar ökar. Ett åtgärdsprogram bör tas fram i syfte att förbättra situationen.
I motion So267 av Jan Fransson m.fl. (s) begärs förslag till åtgärder för stöd till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i förebyggande syfte enligt vad som anförts i motionen. Motionärerna anför bl.a. att riksdagen bör lämna uppdrag till en parlamentariskt sammansatt kommitté att till riksdagen redovisa situationen för barn och ungdom i Sverige med utgångspunkt i samhällets ansvar enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen med förslag på åtgärder för stöd till barn och ungdom som far illa och insatser i förebyggande syfte.
I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om utbyggnad av allaktivitetshus och Ungdomens hus (yrkande 1) och om ungdomsmottagningar (yrkande 4). Motionärerna anför bl.a. att kommunerna bör få stöd för en utbyggnad av fler Ungdomens hus. Verksamheten bygger på ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltande. På sikt bör en ungdomsmottagning inrättas i varje kommun, där en heltäckande verksamhet skall bedrivas innefattande upplysning och hjälp till ungdomar vad gäller mobbning, sexualitet, droger m.m.
I tre motioner tas upp frågor om vårdande insatser för utsatta barn och ungdomar.
I motion So262 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verksamheten med placering i hem för vård eller boende för barn och ungdom ses över. Motionärerna anför bl.a. att omhändertagande av barn som faller under lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller barnavårdslagen sker i form av placering i fosterhem, storfosterhem eller behandlingshem. Vem som helst kan starta ett storfosterhem eller ett behandlingshem. I vissa fall bildar vårdnadsgivarna ett bolag och tar ut en kraftig dygnskostnad per vårdnadstagare. Länsstyrelsens funktion inskränker sig i dag endast till att värdera hemplaceringen.
I motion So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande om skärpt syn på LVU (yrkande 5) och nya regler för skolans narkotikaprovtagning (yrkande 8). Motionärerna anför bl.a. att det i många fall kan ta bortemot fyra år innan någon form av tvångsomhändertagande görs mot en ung människas narkotikamissbruk. Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör utredas samt kriterierna och formerna för omhändertagande ändras så att ingripandena kommer tidigare och mer effektivt. Tolkningarna av förutsättningarna för att skolan skall få ta narkotikaprov på eleverna varierar. Någon auktoritativ grund för praxis synes inte finnas. I avsikt att skapa enhetliga och effektiva regler måste riksdagen införa en speciell paragraf i skollagen.
I motion So251 av Liisa Rulander (kds) begärs ett tillkännagivande om tillsättandet av en kommission för att lösa problem i familjehemsvården (yrkande 1) och ekonomisk bastrygghet för familjehemsföräldrar (yrkande 3). Motionären anför bl.a. att när det gäller anklagelser mot familjehem från placerade barn/undgdomar eller deras närstående finns i dag mycket liten beredskap för att hantera de frågor som uppkommer. En centralt placerad "haverikommission", bestående av experter, borde snabbt kunna tillkallas för att utreda vad som hänt när det finns misstanke om brott. Många omplaceringar skulle kunna undvikas med bättre stöd, vilket vore det bästa för barnet, anför motionären. Familjehemsföräldrar ersätts i dag genom dels ett arvode som utbetalas för uppdraget, dels genom kostnadsersättning som avser att täcka de mest primära utgifterna i samband med placeringen. Ersättningarna upphör omedelbart när barnet flyttar. Motionären anför att det är svårt att hitta familjer som vill ägna sitt liv åt detta sociala arbete i sina hem. Dessutom är de flesta människor beroende av en fast inkomst för att klara sina kostnader. För att kunna hålla god kvalitet i familjehemmen måste viss kontinuitet eftersträvas, vilket förutsätter att en ekonomisk bastrygghet införs för familjehem.
Bakgrund
I juni 1991 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50 och 1993:72) för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (1980:620). Av motiven framgår följande. Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara, att det synsätt som kommer till uttryck i socialtjänstlagens målformuleringar skall ligga fast. Översynen bör bl.a., utifrån en utvärdering av hur socialtjänstlagen tillämpats, inriktas på ställningstaganden till vilket uppdrag socialtjänsten skall ha och hur detta uppdrag skall genomföras. Utredningen bör bl.a. utvärdera hur ansvarsfördelningen fungerat mellan statsmakterna och kommunerna. Det ökade trycket på socialtjänsten ställer allt högre krav på effektiv användning av tillgängliga resurser och på organisation och samverkan mellan olika huvudmän. Kommitténs arbete bör i första hand inriktas mot vissa huvudfrågor även om det bör stå kommittén fritt att ta upp även andra frågeställningar som aktualiseras under utredningsarbetet.
Översynen skall inriktas bl.a. mot följande huvudområden, socialtjänstens framtida inriktning och organisation samt tillsyn, uppföljning och utvärdering.
I ett läge kännetecknat av resursproblem blir frågan om avvägningen mellan olika insatser högaktuell. I direktiven berörs särskilt samhällets insatser för utsatta barn och ungdomar.
Det markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av barn, ungdomar och missbrukare motiverar bl.a. en översyn av de regler som finns för tillstånd och tillsyn av verksamheten. Kommittén bör överväga innehållet i och formerna för tillsynen av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om vilka villkor som bör vara förenade med tillstånd att driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen bör vara utformad. Kommittén bör överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan underlättas och stärkas.
Kommittén kommer enligt uppgift att avlämna sitt huvudbetänkande sommaren 1994.
Socialstyrelsen fick år 1991 regeringens uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet med barn inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Projektet som fått namnet Barn i fokus kommer enligt uppgift att slutredovisas kommande år.
Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med andra myndigheter följa utvecklingen av barns villkor i samhället med anledning av det förnyelse- och omställningsarbete som pågår i kommuner och landsting. I uppdraget ingår bl.a. att följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta barn, ungdomar och deras familjer. Särskild uppmärksamhet borde ges de mest utsatta barnen som med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges samhällets skydd. Likaså bör individ- och familjeomsorgens tillsyn över familjehemmen uppmärksammas. Socialstyrelsen har i rapporten Barns villkor i förändringstider 1993:2 lämnat en första redovisning av uppdraget avseende situationen 1992 och bedömningar inför 1993. Enligt rapporten skapar den stigande arbetslösheten och det ökande behovet av socialbidrag risk för växande sociala problem i barnfamiljer. Särskilt i redan hårt ansträngda barnfamiljer och i bostadsområden som redan tidigare har en hög koncentration av sociala problem bedömer Socialstyrelsen att barn och ungdomar kan komma att behöva mera stöd och skydd från socialtjänsten. Flertalet kommuner har enligt rapporten delvis utvecklat sin verksamhet för barn och ungdom i positiv riktning under 1992. Ändå är situationen otillfredsställande i vissa kommuner, särskilt i sedan lång tid socialt hårt belastade bostadsområden.
Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993 med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen och därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta barn och ungdomar.
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 6 s. 149) anges bl.a.
Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest använda vårdformen för barn och unga i behov av samhällets omhändertagande. Socialtjänsten har sedan länge utsatts för kritik för brister i familjehemsvården. Även riksdagen har behandlat frågan.
Med anledning av de förslag som framförts av riksdagens revisorer rörande familjehemsvården har riksdagen (bet. 1992/93:SoU4, rskr. 1992/93:16) givit regeringen till känna att åtgärder behövs för att utveckla denna vårdform, bl.a. genom utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna. Regeringen har med anledning härav i mars 1993 uppdragit åt Socialstyrelsen att utveckla och stärka familjehemsvården. Enligt uppdraget skall Socialstyrelsen i regionala konferenser för beslutsfattare m.fl. inom kommunal socialtjänst föra fram och diskutera den kritik som anförs i olika utredningar och ge kommunerna ett underlag att åtgärda de brister som finns idag och påskynda en utveckling av familjehemsvården i landet. Uppdraget skall redovisas den 1 april 1995.
Utskottet har i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 11), vid behandling av liknande motioner uttalat att pågående utredningsuppdrag bör avvaktas. Utskottet fann vidare (s. 19) bl.a. med hänsyn till att LVU antogs av riksdagen våren 1990 och trädde i kraft den 1 juli samma år, att det inte fanns anledning att ta initiativ till att ändra förutsättningarna för att få tillgripa tvångsåtgärder med stöd av LVU.
I 14 kap. skollagen (1985:1100) finns bestämmelser om skolhälsovård. Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Elever i bl.a. grundskola och gymnasieskola skall erbjudas tillfälle att genomgå allmän hälsokontroll. Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan behöver undersökas särskilt skall eleven genomgå sådan undersökning.
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om de särskilda ungdomsmottagningarnas förtjänstfulla arbete. I betänkandet 1990/91:SoU4 (s. 38 f.) finns en noggrann redovisning av ungdomsmottagningarnas verksamhet. I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 82) avstyrkte utskottet en motion om stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av ungdomsmottagningar. Motioner om ungdomsmottagningar behandlades senast av utskottet hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 17) då utskottet avstyrkte en motion om resurser för ungdomsmottagningar med hänvisning till bl.a. socialtjänstkommitténs uppdrag såvitt avser utsatta ungdomar.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet i Socialtjänstkommittén och i Socialstyrelsen bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna So251 (kds) yrkandena 1 och 3 samt So262 (nyd).
Utskottet avstyrker av samma skäl motionerna So266 (s), So267 (s) samt So492 (v) yrkandena 1 och 4.
Utskottet anser inte att det finns anledning att ta initiativ till en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Utskottet anser inte heller att det finns anledning att införa en bestämmelse om narkotikaprovtagning i skollagen. Utskottet avstyrker därför motion So274 (nyd) yrkandena 5 och 8.
Utbildning i barnkunskap
Motionen
I motion So260 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds, nyd, -) begärs ett tillkännagivande att en genomgång av olika utbildningar, t.ex. polis, jurist och militärtjänstgöring, bör göras för att se hur kunskaper om barn, barns utveckling och barnkonventionen kan fördjupas (yrkande 1). Motionärerna anför bl.a. att många yrkesgrupper, t.ex. lärare och förskollärare, som arbetar direkt med barn får utbildning i barns utveckling och vad som händer när den normala utvecklingen störs vid skrämmande händelser. Andra yrkesgrupper som poliser och jurister som kommer i kontakt med barn får inte någon utbildning i barnkunskap.
Bakgrund
Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU24 (s. 11) bl.a. regeringens förslag om anslag till domstolsväsendet samt ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i övrigt med anknytning till domstolsväsendet. I en motion yrkades bl.a. ett tillkännagivande att den personal, poliser, psykologer, jurister, barnhälsovårdspersonal m.fl. som har att göra med barn i svåra situationer bör utbildas för den uppgiften. Utskottet anförde bl.a.
När det gäller utbildningsinsatser avseende just sexuella övergrepp mot barn kan bl.a. nämnas att Domstolsverket anordnat regionala utbildningsdagar vid flera länsrätter i detta ämne. Domstolsverket bekostar också deltagande för domare i kurser och konferenser anordnade av t.ex. Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Rädda Barnen och BRIS. BRÅ har t.ex. anordnat flera konferenser i ämnet under medverkan av bl.a. domare (se BRÅ-PM 1992:4). Beträffande Rädda Barnen kan även nämnas att dess länsförbund planerar att under åren 1993--1995 anordna regionala seminarier för bl.a. domare om sexuella övergrepp på barn och barnmisshandel. Rädda Barnen har också framställt en videofilm om sexuella övergrepp på barn, vilken inköpts av Domstolsverket för utlåning till domstolarna. Information sprids också skriftligen till domstolarna, t.ex. genom ett flertal BRÅ-rapporter angående sexualbrott mot barn (se t.ex. BRÅ-rapporter 1990:6, 1990:8, 1991:1 och 1992:4 samt BRÅ-PM 1992:4).
Även nämndemännen arrangerar genom sina organisationer och med ekonomiskt stöd från Domstolsverket seminarier, studiebesök och föredrag där frågor om bl.a. sexuella övergrepp mot barn behandlas.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att det inom domstolsväsendet kontinuerligt pågår utbildning för domare i dessa frågor.
Justitieutskottet avstyrkte bifall till motionen men förordade en anslagsökning med 3 miljoner kronor bl.a. för att möjliggöra ökade utbildningsinsatser inom domstolarna när det gäller det sexualiserade våldet, något som enligt utskottets mening framstod som angeläget. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1992/93:289).
Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU21 (s. 28 f.) bl.a. motioner som gällde utbildning inom polisen. Justitieutskottet anförde.
När det gäller sexualbrott mot barn erbjuder Polishögskolan såväl grundkurser som fortbildningskurser i ämnet "Utredning av sexuella övergrepp och misshandel av barn". Övergrepp mot kvinnor och barn uppmärksammas dessutom särskilt i polisens grundutbildning i ämnen som psykologi, förhörslära och rättsmedicin.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är angeläget att utbildningen i barnkunskap ökar för bl.a. personal inom domstols- och polisväsendena. Det är vidare angeläget att den personal som erbjuds deltaga i sådan utbildning också utnyttjar denna möjlighet. Med hänsyn till den utveckling som skett på området anser utskottet dock att det för närvarande inte finns anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan och avstyrker därför motion So260 (v, s, m, fp, c, kds, nyd, -) yrkande 1.
Konferens om filmvåld
Motionen
I motion So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall ta initiativ till en internationell konferens om filmvåld och dess påverkan på normer och beteenden (yrkande 3). Motionärerna anför. Våldet bland barn och ungdomar ökar. I medier har misshandel och våld i många fall förknippats med gärningsmännens upplevelser av våldsfilmer i TV eller andra media. Sverige bör ta initiativ till en internationell konferens om filmvåld för att filmindustrin skall få klara ramnormer för sin filmproduktion.
Bakgrund
Regeringen inrättade sommaren 1990 Rådet mot skadliga våldsskildringar med uppgift att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder. En grundläggande uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för bl.a. Socialstyrelsen, Statens biografbyrå, Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd, Arkivet för ljud och bild och Barnombudsmannen. En av rådets viktigaste uppgifter är att följa marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Rådet kan ta initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende och föreningsliv.
Enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram skall en framställning i en film eller ett videogram vara granskad och godkänd av Statens biografbyrå innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav får inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.
Hösten 1994 skall en världskonferens äga rum i New York med temat "Violence in the media".
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Rådet mot skadliga våldskildringar har en viktig uppgift att samordna insatserna mot skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder. En världskonferens om filmvåld skall äga rum hösten 1994. Utskottet anser att riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning av motion So264 (nyd) yrkande 3. Motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande 71 § socialtjänstlagen att riksdagen avslår motion 1993/94:So221,
2. beträffande flyttning av barn att riksdagen avslår motion 1993/94:So222,
3. beträffande umgänge i samband med vård enligt LVU att riksdagen avslår motion 1993/94:So223,
4. beträffande vårdnadsöverflyttningar att riksdagen avslår motion 1993/94:So232,
5. beträffande sexuella övergrepp mot barn att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So230 samt 1993/94:So273 yrkandena 2--5 och 8--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande vissa insatser för utsatta barn och ungdomar att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So251 yrkandena 1 och 3 samt 1993/94:So262,
7. beträffande Ungdomens hus m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So266, 1993/94:So267 och 1993/94:So492 yrkandena 1 och 4, men. (v) - delvis
8. beträffande översyn av LVU att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkandena 5 och 8, res. 1 (nyd)
9. beträffande utbildning i barnkunskap att riksdagen avslår motion 1993/94:So260 yrkande 1, men. (v) - delvis
10. beträffande konferens om filmvåld att riksdagen avslår motion 1993/94:So264 yrkande 3. res. 2 (nyd)
Stockholm den 24 mars 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Ulla Tillander (c) och Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Översyn av LVU (mom. 8)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt på s. 14 som börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "yrkandena 5 och 8." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det kan ta alltför lång tid innan något tvångsingripande görs när det gäller en ung missbrukande människa. Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör utredas samt kriterierna och formerna för omhändertagande ändras så att ett ingripande kommer tidigare och därigenom blir mer effektivt.
När det gäller möjligheterna för att skolan skall få ta narkotikaprov på eleverna varierar praxis. För att skapa enhetliga regler bör en bestämmelse om narkotikaprovtagning införas i skollagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion So274 (nyd) yrkandena 5 och 8, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa: 8. beträffande översyn av LVU att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So274 yrkandena 5 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Konferens om filmvåld (mom. 10)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att alla insatser som görs för att motarbeta våld bland barn och ungdomar måste intensifieras. Misshandel och våld förknippas ofta med gärningsmännens upplevelser av våldsfilmer i TV och andra media. Filmindustrin bör ges klara ramnormer för sin filmproduktion. Utskottet anser därför att Sverige bör ta initiativ till en internationell konferens om filmvåld.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion So264 (nyd) yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa: 10. beträffande konferens om filmvåld att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So264 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
1. Ungdomens hus m.m. (mom. 7)
Kommunerna har ett stort ansvar för att ungdomar får tillgång till en meningsfull fritid. Det finns en koppling mellan våld och drogmissbruk och ungdomars brist på en meningsfull fritidssysselsättning. Ungdomars sårbarhet ökar betydligt när kommunerna tvingas dra ner på barn- och ungdomsverksamheten. Jag anser i likhet med vad som anförs i motion So492 (v) att kommunerna bör få stöd för en utbyggnad av fler Ungdomens hus. För ungdomar fungerar ofta allaktivitetshus eller Ungdomens hus bra och ibland bättre än fritidsgårdar. Verksamheten bygger på ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltande.
Enligt min mening gör ungdomsmottagningarna stora insatser för ungdomar. Där skall en heltäckande verksamhet bedrivas som innefattar upplysning och hjälp till ungdomar när det gäller bl.a. mobbning, sexualitet, droger, våld, anorexi och bulimi. En ungdomsmottagning bör på sikt inrättas i varje kommun.
Det behövs förslag till åtgärder för stöd till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i förebyggande syfte. Problemet med gatubarn finns också i Sverige: barn som lever utanför samhället och som inte har någon familj att hämta trygghet hos. Ett åtgärdsprogram bör tas fram för att motverka barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Jag vill därför tillstyrka motionerna So266 (s) och So267 (s).
2. Utbildning i barnkunskap (mom. 9)
Enligt min mening är det mycket angeläget med utbildning i barnkunskap för personal inom bl.a. domstols- och polisväsendena. Den utbildning som erbjuds är ofta resultatet av frivilligorganisationers arrangemang och initiativ. Med hänsyn till betydelsen av utbildningsinsatser på detta område bör utbildningen ingå som ett moment i dessa personalgruppers fortbildning och inte som en tillfällig eller frivillig möjlighet till utbildning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 7 och 9 borde ha hemställt :
7. beträffande Ungdomens hus m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So266, 1993/94:So267 och 1993/94:So492 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande utbildning i barnkunskap att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So260 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Utskottet 3 Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen 4 Flyttning av barn 5 Umgänge i samband med vård enligt LVU 6 Vårdnadsöverflyttningar 6 Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar 8 Sexuella övergrepp mot barn 8 Övriga frågor om utsatta barn och ungdomar 10 Utbildning i barnkunskap 14 Konferens om filmvåld 16 Hemställan 17 Reservationer (nyd) 18 Meningsyttring (v) 19