Utrikesutskottets betänkande2002/03:UU4

Barn i ett internationellt perspektiv

Sammanfattning

Utrikesutskottet   har  återkommande  berett  frågor
rörande  barns  rättigheter.   I   detta  betänkande
behandlas  regeringens  skrivelse  2001/02:186   Ett
barnrättsperspektiv         i        internationellt
utvecklingssamarbete, vilken  föreslås bli lagd till
handlingarna. Utskottet behandlar också motioner som
har  väckts  med  anledning av skrivelsen  samt  ett
antal motioner från den allmänna motionstiden.

Senast  barnfrågorna  behandlades  ställde  sig  ett
enigt  utskott   bakom   den   av  regeringen  förda
politiken  på  barnområdet.  Utskottet   anser   att
arbetet  med  att  främja respekten för barn och att
uppfylla    kraven    i    barnkonventionen     även
fortsättningsvis bör utgöra en viktig och integrerad
del av svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet   konstaterar   att   Sverige  ratificerat
tilläggsprotokollet  till barnkonventionen  angående
förbud mot barnsoldater, vilket förbjuder deltagande
i väpnad konflikt och  tvångsrekrytering av personer
under 18 år. Tilläggsprotokollet  om  barn i väpnade
konflikter riktar sig både till regeringar  och till
gerillarörelser och andra väpnade grupper. Utskottet
menade  att  Sveriges agerande i förhandlingarna  om
tilläggsprotokollen   i  sig  innebär  en  kraftfull
uppmaning till FN:s medlemsstater  att också ansluta
sig till dessa.

År   2002  genomförde  FN:s  generalförsamling   ett
särskilt  möte, UNGASS, kring uppföljningen av målen
från  barntoppmötet   år   1990.   Även  om  viktiga
förbättringar  för  barn  har  uppnåtts   under  det
senaste   decenniet  står  det  klart  att  förnyade
åtaganden är  nödvändiga.  I  dagens problemspektrum
intar   de   renodlat   sociala  frågorna   en   mer
framträdande  plats än tidigare.  Enligt  utskottets
uppfattning  vore   det   därför  av  värde  om  det
internationella samfundet kan  bidra till att stärka
barnets ställning också i dessa avseenden.

Inför  behandlingen  beslutade utrikesutskottet  att
inbjuda allmänheten att  lämna  synpunkter,  via  e-
post,  fax  och  brev,  på  de  frågor  som väckts i
skrivelsen och i motionerna.

Utskottet  anser att de frågor som motionerna  väckt
är besvarade och avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I ärendet  finns  3  reservationer  och 1 särskilt
yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet
att riksdagen fattar följande beslut:
1. FN:s barnkonvention
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L264 yrkande 1,
2001/02:U209 yrkandena 2 och 4, 2001/02:U327 yrkande 14,
2001/02:U345 yrkande 23, 2002/03:U228 yrkande 20,
2002/03:U282 yrkande 12 samt 2002/03:U313 yrkande 24.
Reservation 1 (kd, c, mp)
2. Barnarbete och handel med barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 6,
2001/02:U222 yrkandena 4 och 5, 2001/02:U287, 2001/02:U327
yrkande 3, 2001/02:U345 yrkande 22, 2002/03:U282 yrkande 2
samt 2002/03:U319.
3. Barns rätt till familj och skola
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 7,
2001/02:U222 yrkandena 1-3, 2001/02:U327 yrkande 5 samt
2002/03:U282 yrkande 4.
4. Kommersiell sexuell exploatering av barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 8,
2001/02:U327 yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 yrkande 21
samt 2002/03:U282 yrkande 1.
Reservation 2 (c)
5. Barnsoldater och barn i väpnade konflikter
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U222 yrkande 7,
2001/02:U305 yrkande 10, 2001/02:U327 yrkandena 12 och 13,
2001/02:U338, 2001/02:U345 yrkande 57, 2002/03:U282 yrkandena
10 och 11, 2002/03:U290 yrkande 15 samt 2002/03:U296 yrkande 8.
6. Barn med behov av särskilt stöd
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U327 yrkandena 4 och 8
samt 2002/03:U282 yrkandena 3, 5 och 7.
7. Flickors situation
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 9,
2001/02:U345 yrkande 25, 2001/02:U349 yrkandena 16-20,
2002/03:L277 yrkande 5, 2002/03:A323 yrkande 4 samt
2002/03:U282 yrkandena 8 och 9.
8.    Barn och hiv
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U9, 2001/02:U327
yrkande 7 samt 2002/03:U282 yrkande 6.
Reservation 3 (kd, c)
9.    Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:186
Ett barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete till handlingarna.
Stockholm den 11 februari 2003
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s),
Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp),
Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Kent Härstedt (s),
Göran Lindblad (m), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s),
Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp),
Inger Segelström (s), Birgitta Ohlsson (fp), Rosita Runegrund (kd)
och Sermin Özürküt (v).

2002/03

UU4


Redogörelse för ärendet



Regeringen   lämnar  i  skrivelse  2001/02:186   Ett
barnrättsperspektiv         i        internationellt
utvecklingssamarbete   en   redogörelse    för    de
erfarenheter  som  vunnits i samband med svenska och
internationella    ansträngningar    för    att    i
utvecklingssamarbetet  skapa förutsättningar för att
förverkliga de rättigheter som varje barn har enligt
FN:s    konvention    om    barnets     rättigheter,
barnkonventionen.    Utskottet    konstaterar    att
skrivelsen  ger  en  framåtblickande presentation av
hur  regeringen  avser  att   ta   till  vara  dessa
erfarenheter  och  annan  ny  kunskap i  strategiska
överväganden och prioriterade åtgärder för att genom
svenskt  internationellt utvecklingssamarbete  bidra
till    att    de     gemensamma     internationella
utvecklingsmålen uppnås.


Bakgrund


Internationellt

Den   första  internationella  överenskommelsen   om
barnets rättigheter antogs av Nationernas förbund år
1924 under  namnet  Genèvedeklarationen  om  barnets
rättigheter.  Med  Genèvedeklarationen  som förebild
påbörjades efter andra världskriget FN:s  arbete med
en    ny   deklaration   om   barnets   rättigheter.
Deklarationen antogs av generalförsamlingen år 1959.
I den erkändes  barnets  rätt  till  ett namn och en
nationalitet. Detta var första gången  medborgerliga
och  politiska  rättigheter  nämndes  i samband  med
barn.  FN:s  deklaration  om barnets rättigheter  är
inte ett juridiskt bindande  instrument  och  saknar
därmed kontrollmekanismer för verkställighet.

Arbetet med barnkonventionen påbörjades år 1978 då
ett  initiativ togs till att, med deklarationen  som
utgångspunkt,    skapa    ett   juridiskt   bindande
instrument - en konvention  för barnets rättigheter.
Det fanns en önskan om att konventionen skulle antas
i samband med FN:s internationella  barnår 1979, men
det   första   utkastet   visade  sig  vara  alltför
bristfälligt.  Arbetet med konventionstexten  pågick
under en tioårsperiod  i  en  arbetsgrupp  inom FN:s
kommission  för  de  mänskliga rättigheterna. I  den
deltog    även    representanter     för    enskilda
organisationer. Barnkonventionen trädde  i  kraft  i
september  1990  i och med att 20 stater ratificerat
konventionstexten.  Sveriges  representanter spelade
en framträdande roll i utarbetandet av konventionen.
I  dag  har  alla  länder,  utom  USA  och  Somalia,
anslutit sig till den.

De  grundläggande principerna i barnkonventionen  är
att:

1. alla barn har samma rättigheter,

2. barnets  bästa  skall  vara  vägledande  vid alla
beslut som rör barn,

3  barnet har rätt till liv och utveckling till  det
yttersta av samhällets resurser, samt att

4    barnet    har    rätt    att    delta   i
beslutsprocess  som gäller henne eller  honom,
uttrycka sin åsikt och att få den respekterad.

Barnet    som    egen    individ.     Den     första
barnkonventionen,   Genèvedeklarationen  från  1924,
underströk universalitetsprincipen, att konventionen
gäller alla barn, oavsett  ras,  kön och ålder, samt
att  alla  barn  har  rätt  till skydd  och  omsorg.
Deklarationen  från  1959  lyfte  fram  föräldrarnas
ansvar. Det nya och speciella  i  konventionen  från
1989  är  att  den  så  tydligt  markerar barnet som
individ med egna mänskliga rättigheter.  Det är inte
längre   enbart   alla   barns  rätt  till  liv  och
överlevnad, till trygghet  och  skydd som lyfts fram
utan  också barnets rätt till egen  identitet,  till
respekt och medinflytande. Barnet får egna politiska
och civila  rättigheter, det är inte enbart en del i
familjen, utan  också  en egen individ. Konventionen
är  lika viktig och giltig  för  alla  barn  i  alla
länder  och  är  således  inte ett dokument i första
hand  för  fattiga  länder eller  speciellt  utsatta
grupper.

Civila och politiska  rättigheter. Barnet har enligt
konventionen samma politiska  och  civila  fri-  och
rättigheter  som  vuxna,  utom rösträtt. Viktigt för
många barn är rätten till födelseregistrering,  till
nationalitet  och  medborgarskap, liksom rätten till
privat- och familjeliv.  Barnet  har  rätt  att veta
vilka föräldrarna är och i möjligaste mån vårdas  av
dem.   Barn  skall  skyddas  mot  tortyr  och  annan
omänsklig    och    kränkande    behandling    eller
bestraffning.

Ekonomiska,   sociala  och  kulturella  rättigheter.
Barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling hör
till  konventionens   grundprinciper.   Konventionen
beskriver de olika områdena såsom rätten till hälso-
och  sjukvård,  rätten  till meningsfull utbildning,
rätten till rehabilitering,  rätten  till fritid och
lek,  rätten  till  omsorg  och  välfärd. För  många
fattiga länder är det svårt att uppfylla  alla dessa
rättigheter för alla barn.

Skydd  mot  utnyttjande.  Barn  har rätt att skyddas
från alla olika former av utnyttjande  och övergrepp
som kan skada det i något avseende. Det har rätt att
leva  i  en  trygg miljö som skyddar och respekterar
barnet  som  individ.   Barn   får   inte  utnyttjas
ekonomiskt och i sådant arbete som kan vara skadligt
eller hindra dess utbildning. Det skall  skyddas mot
sexuellt utnyttjande och från olaglig användning  av
narkotika.   Det  har  rätt  till  skydd  i  väpnade
konflikter och  skall inte tas ut till militärtjänst
före 15 års ålder.

Tillämpning och uppföljning.  FN:s barnrättskommitté
består av tio ledamöter från olika delar av världen,
valda i sin egenskap av experter  på  olika  områden
som rör barn. Kommittén granskar ländernas rapporter
och initierar specialstudier kring viktiga områden.

Unicefs  uppdrag  är att stödja förbättringar  för
barnens situation i varje  land och bl.a. att stödja
arbetet med nationella handlingsplaner  för barn och
utarbetandet  av  regelbundna  analyser  av  barnens
situation. Unicef är den FN-organisation som har ett
speciellt  ansvar  för  att bistå länderna i arbetet
med att förverkliga konventionen.

Det svenska arbetet

Barn  och  ungdomar  har  alltid   varit  en  viktig
målgrupp     i     det    svenska    internationella
utvecklingssamarbetet. En stor del av det bilaterala
biståndet har gått och  går  till barn och ungdomar.
Sverige  har  också  sedan lång tid  tillbaka  varit
starkt drivande i barnfrågor i olika internationella
forum.   Utgångspunkten    för   det   barninriktade
biståndet  har  länge  varit  att   förse  barn  och
ungdomar  med nödvändig service och att  skydda  dem
från följder  av  fattigdom,  sjukdomar  och väpnade
konflikter. Samtidigt har barn och ungdomar  varit i
det  närmaste  osynliga i planering och genomförande
av t.ex. satsningar  på miljö, infrastruktur eller i
samhällsplanering  i  stort.   De   har   ingått   i
samlingsbegrepp  som  "familjen"  eller "kvinnor och
barn".

Alltsedan Sverige ratificerade barnkonventionen  i
juni   1990   har  svensk  lagstiftning  och  praxis
anpassats  till  barnkonventionens  intentioner  och
anda. I mars  1999  antog  riksdagen en strategi för
att förverkliga barnkonventionen  i  Sverige,  och i
ett  flertal  budgetpropositioner och regleringsbrev
till    Sida    har    regeringen    markerat    att
barnrättsperspektivet  skall   tydliggöras   i   det
internationella utvecklingssamarbetet.
Inom  såväl  Utrikesdepartementet som Sida har ett
omfattande utbildnings-  och  metodutvecklingsarbete
pågått.  År 1998 beslutades att  en  översyn  skulle
göras för att utforma en mer sammanhållen policy för
barnfrågor        i        det       internationella
utvecklingssamarbetet.  Sedan   1997  har  Sida  och
Utrikesdepartementet tillsammans,  och  var för sig,
arbetat  aktivt  med att ta fram riktlinjer  som  är
övergripande  för  utvecklingssamarbetet   och   för
specifika    områden.   Sida   har   utvecklat   ett
handlingsprogram  för  fattigdomsbekämpning,  miljö,
rättvisa    och    fred   samt   för   jämställdhet.
Grundläggande   dokument    är   också   regeringens
skrivelser till riksdagen "De  fattigas  rätt - vårt
gemensamma  ansvar"  (rskr. 1996/97:169), "Demokrati
och mänskliga rättigheter  i  svensk utrikespolitik"
(rskr.  1997/98:89)  samt skrivelser,  propositioner
och betänkanden som redogör  för  förverkligandet av
barnkonventionen i Sverige (prop. 1997/98:182; rskr.
1999/2000:137;      bet.     2000/01:SoU7,     rskr.
2001/02:166).
Inom  ramen för Utrikesdepartementets  barnprojekt
har ytterligare  riktlinjer  för  arbete för barnets
rättigheter   utarbetats.   Projektet   har    bl.a.
resulterat  i  en  studie av biståndsmålens relation
till  barnets rättigheter.  Rapporten  "För  barnets
bästa   -    om    barn    och   barnrättsfrågor   i
utvecklingssamarbetet"    samt     delstudier    och
riktlinjer   för   arbete  med  barn  som  utnyttjas
sexuellt,   barn  med  funktionshinder,   barn   som
drabbats av hiv  och aids, barn i väpnade konflikter
samt barn på institutioner och barnarbete har tagits
fram av projektet.
Behandlingen av skrivelse och motioner



Skrivelsens huvudsakliga innehåll


Regeringen presenterar  i skrivelsen 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv         i        internationellt
utvecklingssamarbete ett tiopunktsprogram  som skall
ses  som  riktlinjer för en fortsatt integrering  av
barnrättsperspektivet    i    utvecklingssamarbetet.
Skrivelsen lyfter även fram fyra strategiska områden
för  att  främja respekten för barnets  rättigheter:
socialt reformarbete,  hälso- och sjukvård, en skola
för alla samt insatser för  särskilt  utsatta  barn.
Tiopunktsprogrammet sammanfattas i följande:

1. Sätt  barnen  först! Sverige skall i dialogen med
våra samarbetsländer  tydliggöra  det  gemensamma
ansvaret   för  barnets  välfärd.  Sverige  skall
stödja åtgärder som ökar medvetenheten om barnets
rättigheter och ge stöd till socialt reformarbete
som riktas till barnfamiljer, barn och ungdomar.

2. Lyssna  på barnen!  Svenskt  utvecklingssamarbete
skall främja  barns  och ungdomars deltagande och
möjligheter att påverka.

3. Investera   i   framtiden!    Sverige   skall   i
internationella  sammanhang och  i  dialogen  med
samarbetsländer verka för att mobilisera resurser
för ökade satsningar på barn och ungdomar.

4. Lämna ingen utanför! Svenskt utvecklingssamarbete
skall   motverka   diskriminering.    Barn    med
funktionshinder  och  andra särskilt utsatta barn
skall  ges  samma  möjligheter  som  andra  barn.
Registrering av nyfödda  barn  och  insamling  av
data  och  statistik  om barns villkor är viktiga
redskap  för  att  motverka   diskriminering  och
exploatering.

5. En  skola  för alla! Svenskt utvecklingssamarbete
skall fortsatt  ha  inriktningen mot en skola för
alla.   Utbildning  är  kärnan   i   kampen   mot
fattigdom,  mot  utnyttjande  och exploatering av
barn. Kunskap ger aktiva medborgare  -  grunden i
varje demokrati.

6.  Lika  möjlighet för flickor och pojkar! Svenskt
utvecklingssamarbete  skall  främja jämställdhet.
Riktade  insatser för flickor krävs  för  att  de
skall ges  samma  möjligheter som pojkar att gå i
skolan, få tillräckligt  med mat, få uttrycka sin
åsikt och få tillgång till hälso- och sjukvård.

7.  Hälsa  för  alla!  Svenskt utvecklingssamarbete
skall fortsatt ha inriktning  mot  en  hälsa  för
alla.  En  god  hälsa  är  ett mål, men också ett
medel för ekonomisk utveckling.  Graviditeten, de
första   levnadsåren  och  tonåren  är   särskilt
utsatta perioder  i  livet,  och svenska insatser
skall därför ha fokus på dessa perioder.

8. Skydda barn i krig! Svenskt utvecklingssamarbete
skall förstärka insatserna för  att  skydda  barn
och hjälpa dem till utveckling även under väpnade
konflikter  och när de tvingas på flykt. Barn som
tvingats   delta    i    krigshandlingar    skall
rehabiliteras    och    kunskapen    om   barnets
rättigheter  måste  öka  bland  både militär  och
civil personal.

9.  Bekämpa  hiv/aids! Svenskt utvecklingssamarbete
skall lindra  effekterna  av  hiv/aids och minska
risken   för   spridning.   Insatser   för   ökad
jämställdhet  och öppenhet är  avgörande,  liksom
sexualupplysning för ungdomar. Barn som lever med
hiv/aids eller  som  blivit  föräldralösa  kräver
särskilda satsningar.

10.   Stoppa   exploateringen   av   barn!   Svenskt
utvecklingssamarbete  skall motverka exploatering
och utnyttjande av barn.  Det gäller framför allt
skadligt  barnarbete  och  sexuell  exploatering.
Vårt   arbete  skall  inriktas  på   förebyggande
insatser,  men också på rehabilitering och på att
ge  utsatta  barn  ett  alternativ.  Mer  kunskap
behövs om förövare  och  de  som  utsätts. Därför
skall  vi  stödja  forskning  och  utveckling  av
statistik.
I  skrivelsen framhålls att fattigdom inte  bara  är
brist  på  ekonomiska  resurser  utan också brist på
makt. Fattigdom är sjukdomar, epidemier  och ohälsa,
våld  och otrygghet. Att vara fattig är att  ha  små
eller  inga  möjligheter  att  skapa  sig  en  trygg
framtid  för  sig  själv och sina barn. För att häva
denna negativa utveckling kan stöd ges för att t.ex.
utveckla  nationella   strategier   i   de   svenska
samarbetsländerna   och   stöd   till  att  utveckla
alternativ till institutionsvård genom stöd till den
utvidgade familjen. För att kunna följa utvecklingen
inom hiv/aids-området (punkt 9 ovan)  och  sätta  in
insatser  där  de bäst behövs krävs ökad kunskap och
statistik.

Att     anlägga    ett     barnrättsperspektiv     i
utvecklingssamarbetet  innebär att barnkonventionens
grundläggande principer  skall vara vägledande i det
internationella utvecklingssamarbetet genom följande
principer:

Barnets bästa skall vara  en  övergripande princip
vid  alla beslut som rör barn. Det  kräver  att  det
görs analyser av olika beslutsalternativ och att det
alternativ  som  bedöms  vara  det  bästa  för  barn
prioriteras.
Icke-diskriminering. Barn får inte diskrimineras i
förhållande   till   vuxna,   men   inte   heller  i
förhållande  till  varandra, vilket kräver särskilda
insatser  för utsatta  barn.  Alla  barn  har  samma
rättigheter,   men   alla   barn   har   inte  samma
möjligheter  och  förutsättningar i livet. Principen
om icke-diskriminering  ställer  krav  på  en  aktiv
politik  som röjer undan hinder för varje barns rätt
till utveckling,  oavsett kön, etnisk eller religiös
tillhörighet eller föräldrars sociala och ekonomiska
ställning.
Barns rätt till liv  och  utveckling är den tredje
grundläggande  principen  för utvecklingssamarbetet.
Alla  barn  har  rätt att utveckla  sina  personliga
förmågor. Det betyder att barn med behov av särskilt
stöd, t.ex. barn med funktionshinder eller sjukdomar
av olika slag, har  rätt  till  hälso- och sjukvård,
socialt stöd och omvårdnad så att de kan utvecklas i
sin egen takt.
Slutligen  skall utvecklingssamarbetet  utgå  från
barns rätt att komma till tals. För att insatser som
rör barn och ungdomar  skall  vara bärkraftiga krävs
det  att  insatserna har rötter i  dem  det  ytterst
berör - dvs. barnen själva och deras företrädare.
Ett barnrättsperspektiv handlar såväl om barns och
ungdomars egna  bidrag  till  samhällets utveckling,
som om vuxnas vilja och förmåga  att  värna barn och
ungdomar.       Ett       barnrättsperspektiv      i
utvecklingssamarbetet innebär  att  utvecklingsmålen
också måste ses i ett barn-vuxen-perspektiv  och att
bekämpa fattigdomen genom att sätta barnets bästa  i
främsta rummet.

Inför  behandlingen  av  regeringens  skrivelse  och
motionerna  som  väckts  vad  gäller frågor om barns
situation i ett internationellt perspektiv beslutade
utrikesutskottet att inbjuda allmänheten  att  lämna
synpunkter   och   kommentarer   på  de  frågor  som
uppmärksammas   i   skrivelsen   och  i  motionerna.
Information   om   denna   möjlighet   har   funnits
tillgänglig  på  riksdagens hemsida, som i  sin  tur
varit  länkad till  annan  relevant  information  på
webben.  Utskottet anser att detta experiment med en
direkt dialog  med  allmänheten  i  en aktuell fråga
varit positiv och utskottet kommer, tillsammans  med
andra  berörda  enheter  i  riksdagen, att utvärdera
detta experiment i s.k. e-demokrati.


Sammanfattning av motionerna och
utskottets överväganden


FN:s barnkonvention


Motionerna

Centerpartiet  kräver  i  motion   2001/02:L264  (c)
yrkande  1  att  regeringen bör verka för  att  FN:s
barnkonvention bättre  tydliggör föräldrarnas ansvar
samt även att en alltför  tidig myndighetsålder inte
bör tillåtas. Vidare krävs i motion 2001/02:U209 (c)
yrkande 2, liksom i motion  2002/03:U313 (c) yrkande
24, att Sverige starkt uppmanar  USA  att ratificera
FN:s  barnkonvention.  I  motion  2001/02:U209   (c)
yrkande  4  krävs  att  Sverige  utan  dröjsmål  bör
ratificera     tilläggsprotokollet     till     FN:s
barnkonvention.

I  motion  2001/02:U327  (kd) yrkande 14, liksom i
motion  2002/03:U282  (kd)  yrkande  12,  framhåller
Kristdemokraterna att miljö-  och  naturresursfrågor
är  viktiga  för  barns  och  ungdomars rättigheter.
Sverige  bör  verka  för att ländernas  rapportering
till FN avseende barnkonventionen  kompletteras  med
redovisning  av miljösituationen och barns utsatthet
i detta avseende.

Utskottets överväganden

Utskottet   konstaterar   att   i   barnkonventionen
framhålls barndomens  och  ungdomens  egenvärde  för
barnet,  varje  ung  flicka  och  pojke, i nuet. Den
betonar  också  att  åren  från födelsen  till  dess
barnet  självt  är  vuxet präglas  av  vuxenvärldens
värderingar.   Lagstiftning,   administration   samt
politiska     och     ekonomiska      beslut     har
generationsöverskridande   konsekvenser   men    tar
alltför   sällan  hänsyn  till  barn  och  ungdomar.
Barnkonventionen    handlar    om   människors   och
samhällens utveckling i såväl nuet som i framtiden.

Genom   sin   anslutning   till   barnkonventionen
deklarerar en stat sin politiska vilja  att  ta sitt
ansvar  för  alla  barns  och  ungdomars liv, hälsa,
utveckling     och    delaktighet    i    samhället.
Internationell  solidaritet   hjälper   stater   att
uppfylla  dessa  åtaganden  och  respekten för allas
mänskliga  rättigheter  främjar fred,  trygghet  och
välfärd.
Utskottet   menar  att  Sveriges   internationella
utvecklingssamarbete  av tradition har kännetecknats
av ett omfattande stöd  till  olika  barngrupper och
att det finns fortsatt behov av direkta insatser för
barn och ungdomar.
Sverige    ger   stöd   till   genomförandet    av
barnkonventionen  bl.a. genom omfattande bidrag till
FN:s barnfond, Unicef, som har en viktig uppgift vad
gäller  att  verka  för   att   FN:s   medlemsländer
uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Fonden
arbetar bl.a. med att mobilisera politisk  vilja och
materiella  resurser  hos samarbetsländerna för  att
bygga  upp  deras  egen  kapacitet   att  tillgodose
barnets behov och säkerställa barnets rättigheter. I
arbetet  med  att stödja utvecklingen av  nationella
handlingsplaner  är  det viktigt att understryka det
nationella  ansvaret. Omvärlden  kan  vara  med  och
stödja utarbetandet av sådana planer, men för att de
skall bli långsiktigt  hållbara  och  verkningsfulla
måste  de  först förstås och förankras i  respektive
land.
Sverige var  en av sex initiativtagare till det av
Unicef arrangerade  toppmöte om barn 1990 som starkt
bidrog till att barnkonventionen  nu  har universell
anslutning.  Till  de stater som ännu inte  anslutit
sig till konventionen  hör  USA och Somalia. Sverige
verkade också med kraft inom  EU  och gentemot andra
länder,  särskilt  USA,  för  att  uppföljningen  av
barntoppmötet i FN:s generalförsamling  i  maj  2002
skulle  vila  på ett uttalat barnrättsperspektiv som
utgår från barnet som bärare av egna rättigheter och
vad som är bäst  för barnet som individ. Sverige och
ett antal andra länder  verkade  vid  tillkomsten av
barnkonventionen  för  att  myndighetsåldern  18  år
skulle utgöra normen men fick  acceptera  att  vissa
länder    hade   en   annan   syn   på   frågan   om
myndighetsålder.  Arbetet  fortsätter  dock på olika
områden  för  högre åldersgränser, t.ex. vad  gäller
arbete, äktenskap och militär rekrytering.
Under våren 2000 antogs ett tilläggsprotokoll till
barnkonventionen  angående  förbud mot barnsoldater.
Protokollet,  som förhandlades  fram  under  svenskt
ordförandeskap,   förbjuder   deltagande   i  väpnad
konflikt och tvångsrekrytering av personer under  18
år.  I  december  2002  anslöt  sig Sverige till det
fakultativa  protokollet  till  barnkonventionen  om
barns indragning i väpnade konflikter. Utskottet har
tidigare   konstaterat  att  Sveriges   agerande   i
förhandlingarna  om  protokollet  i  sig  innebär en
kraftfull  uppmaning  till  FN:s  medlemsstater  att
också ansluta sig till det.
Utskottet har inhämtat att Sveriges tredje rapport
till  FN:s  barnrättskommitté är under  utarbetande.
Underlaget  för  rapporteringen  är  ett  omfattande
frågeformulär      som     har     utarbetats     av
barnrättskommittén.  Bland de frågor som tas upp och
som skall redovisas av  varje land på nationell nivå
ingår även sådan information  som rör en redovisning
av  miljösituationen  i respektive  land  och  barns
utsatthet för miljöförstöring.
FN:s   generalförsamling   antog   år   2000   ett
tilläggsprotokoll  till  barnkonventionen  om handel
med  barn,  barnprostitution och barnpornografi.  De
stater  som  tillträder  protokollet  åtar  sig  att
förbjuda  och  straffbelägga  bl.a.  barnpornografi.
Sverige har undertecknat och ratificerat protokollet
och  verkar för att  regelverket  nu  får  genomslag
bl.a. i de svenska samarbetsländerna.
Sverige  verkar  för att barns och ungdomars hälsa
och  utveckling uppmärksammas  inom  olika  program,
t.ex.  i  Världshälsoorganisationens, WHO:s, arbete.
Arbetet har  i  stor utsträckning koncentrerats till
att   bekämpa   barnsjukdomar    medan   barn-   och
ungdomsfrågor  sett  från  sociala,  medicinska  och
folkhälsopolitiska  aspekter inte har uppmärksammats
i den utsträckning som  vore  önskvärt.  Från svensk
sida   understryks   vikten   av   att  den  globala
fattigdomsbekämpningen   ges   en  klar  barn-   och
ungdomsprofil och att alla barn  skall  få  det stöd
som föreskrivs i barnkonventionen.

USA:s inställning till barnkonventionen liksom  till
det     rättighetsperspektiv     som    konventionen
konkretiserar    är    negativ.    Den   amerikanska
administrationen  framhåller  att  man   värnar   om
mänskliga rättigheter och barns välfärd, men man kan
inte   godkänna  att  ett  dokument  av  överstatlig
karaktär  skall  kunna  ställas  över  nationell och
lokal   lagstiftning,  som  enligt  den  amerikanska
administrationen  är fullt tillräcklig. Återkommande
bi- och multilaterala  överläggningar  har förts och
förs    med   USA   i   denna   fråga.   Under   EU-
ordförandeskapet   försökte   Sverige   påverka  den
amerikanska  ståndpunkten  och  fick  av övriga  EU-
länder fortsatt uppdrag att förhandla med USA.

Med  vad som ovan anförts anser utskottet  att  de  frågor  som
motionerna  väckt  är besvarade och avstyrker därmed
motionerna 2001/02:L264  (c) yrkande 1, 2001/02:U209
(c) yrkandena 2 och 4, 2001/02:U327 (kd) yrkande 14,
2001/02:U345  (fp)  yrkande  23,  2002/03:U228  (fp)
yrkande  20,  2002/03:U282   (kd)  yrkande  12  samt
2002/03:U313 (c) yrkande 24.


Barnarbete och handel med barn


Motionerna

I motion 2001/02:U209 (c) yrkande  6  framhålls  att
Sverige  i  internationella  sammanhang bör motverka
förekomsten av allt barnarbete  som  skadar  barnets
hälsa,   säkerhet,   moral  eller  förhindrar  barns
möjlighet till undervisning.  I  motion 2001/02:U222
(m)  yrkande 4 krävs att Sverige i  sina  relationer
med samarbetsländerna  inom  biståndet bör kräva att
ILO-konventionen från 1999 och  FN:s  barnkonvention
efterlevs  vad  gäller barnarbete, och i  yrkande  5
krävs   att   Sverige    i    det    internationella
utvecklingssamarbetet bör stödja insatser som syftar
till att sprida medvetenhet bland barn  om  riskerna
med  människohandel. Även i motion 2001/02:U287  (s)
liksom  i  motion 2002/03:U319 (s) krävs att Sverige
intensifierar  sina  ansträngningar  och  verkar för
ökade   internationella   insatser  mot  barnarbete.
Folkpartiet  framhåller i motion  2001/02:U345  (fp)
yrkande 22 att  det  är  angeläget  att  fler länder
ratificerar ILO:s konvention från 1999 om  de värsta
formerna  av  barnarbete  och framhåller att Sverige
måste  vara mer pådrivande för  att  detta  sker.  I
motion 2001/02:U327  (kd) yrkande 3, liksom i motion
2002/03:U282 (kd) yrkande  2, krävs att Sverige inom
EU och i samverkan med ILO verkar för att handel med
barn i arbetskraftssyfte stoppas.

Folkpartiet  kräver  i  motion  2001/02:U345  (fp)
yrkande 23 att Sverige aktivt  måste bidra i arbetet
för att stärka barns och ungdomars rättigheter. Även
i motion 2002/03:U228 (fp) yrkande  20  understryker
motionärerna att barn har en extremt utsatt position
och  att  Sverige  bör  verka  för att alla åtgärder
vidtas för att få slut på handeln  med  barn till EU
och mellan medlemsstaterna.

Utskottets överväganden

Utskottet  konstaterar  att  Sverige  arbetar   inom
relevanta  organisationer för konkreta förbättringar
för de miljontals  barn  som  utför  för  dem själva
skadligt  arbete. Sverige deltar aktivt både  i  det
normativa arbetet  och  i operationella insatser mot
skadligt   barnarbete.   Ett    exempel    är    det
internationella   barnarbetsprojektet   som  är  ett
samarbete   mellan  Världsbanken,  ILO  och  Unicef.
Programmets mål  är  att skapa insatser som anpassas
efter  varje  lands  behov.  Sverige  samfinansierar
detta    projekt    med    några     andra     stora
biståndsorganisationer. Även svenska multinationella
företag  har  i  flera fall utarbetat och antagit en
konkret politik mot skadligt barnarbete.

Sida  ger  stöd till  organisationen  Anti-Slavery
International  (ASI)  som  har  som mål att avskaffa
alla  former  av slaveri och tvångsarbete  samt  att
skydda minoriteter  mot  barnarbete.  Lutherhjälpen,
Svenska  Kyrkans mission, IOGT-NTO, Pingstmissionen,
ECPAT (End child prostitution, child pornography and
trafficking  of  children  for  sexual purposes) och
andra    svenska   och   internationella    enskilda
organisationer får stöd för sitt arbete mot sexuellt
exploaterande av barn.
Utskottet  menar  att svenskt utvecklingssamarbete
skall motverka exploatering och utnyttjande av barn,
och inte minst avser  detta skadligt barnarbete, där
samarbetet bör inriktas  på  förebyggande  insatser,
rehabilitering   och  olika  former  av  utbildning.
Utskottet har inhämtat att i förslaget till strategi
för  Sveriges  utvecklingssamarbete  med  ILO  under
treårsperioden 2003-2005  framhålls  bl.a.  att stöd
skall   lämnas   för   att   stärka  organisationens
kapacitet   för   att   främja  respekten   för   de
grundläggande rättigheterna i arbetslivet, inklusive
avskaffandet  av skadligt  barnarbete,  tvångsarbete
och människohandel.
Utskottet har  vidare  inhämtat  att Sida ger stöd
till    ett    nytt    ILO-program    inriktat    på
hushållsarbetande  barn  bl.a.  i  Tanzania,  Kenya,
Uganda och Zambia. Arbete i hemmet är ofta dolt  och
det är svårt att nå de utsatta barnen. I denna grupp
finns  ett  stort  antal  flickor  som  dessutom  är
utsatta  för stora risker för sexuella övergrepp och
människohandel.
ILO:s  konvention  (nr  182)  om  förbud  mot  och
omedelbara  åtgärder  för  att  avskaffa  de  värsta
formerna   av   barnarbete   antogs   1999.  Sverige
ratificerade   konventionen   i   juni   2001,   och
rapportering om tillämpningen av konventionen kommer
att följas upp kontinuerligt. Sveriges engagemang  i
internationella forum för att bekämpa människohandel
har  intensifierats under de senaste åren. En global
strategi   för  hur  människohandel  skall  bekämpas
håller  på att  färdigställas  inom  ramen  för  ett
projekt om människohandel som
initierats av Utrikesdepartementet i samband med det
svenska EU-ordförandeskapet.
Insatser  för  att öka tillgänglighet och kvalitet
vad  gäller  utbildning  är  särskilt  prioriterade.
Efter den direkta  fattigdomen  är  det föräldrarnas
utbildning, särskilt mödrarnas utbildningsnivå,  som
är  den  faktor som har störst betydelse för om barn
går i skola  eller  arbetar. Särskilda satsningar på
framför allt flickors  skolgång  är aktuella i flera
samarbetsländer, och utbildningsinsatser är också en
av   hörnpelarna  i  det  fortsatta  arbetet   efter
barntoppmötet 2002. FN:s särskilda millennietoppmöte
i september 2000 utmynnade i en gemensam deklaration
med ett  antal  konkreta  mål - millenniemålen - som
skall fungera som en gemensam  referensram  för  det
internationella utvecklingssamarbetet för att minska
fattigdomen  i  världen.  Målen  skall vara uppnådda
senast år 2015, och alla länder bär  ett  ansvar för
att detta skall bli verklighet.
Alla   millenniemålen   relaterar   direkt   eller
indirekt  till  barns  situation.  Barnkonventionen,
millenniedeklarationen       och      barntoppmötets
deklaration och handlingsplan används som stöd i det
internationella  utvecklingssamarbetet  för  att  ge
samhällsutvecklingen           ett           tydligt
barnrättsperspektiv.     I    millenniedeklarationen
föreslås särskilda satsningar  på program som syftar
till att förhindra skadligt barnarbete.
FN:s  samarbete med den privata  sektorn  för  att
uppnå  ekonomisk   och   social  utveckling  (Global
Compact) liksom svenska initiativ för globalt ansvar
engagerar    också    företag    i    ett    viktigt
förändringsarbete. Företagen åtar  sig  att i första
hand anställa vuxna och i de fall de har  kvar  barn
som  arbetar  ser arbetsgivaren till att barnen inte
skall behöva arbeta  så  att  det skadar deras hälsa
eller hindrar deras utveckling.  Sverige  har aktivt
tagit initiativ till och drivit barnrättsfrågorna  i
FN:s generalförsamling, i andra delar av FN-systemet
liksom  i  dialog  med de svenska samarbetsländerna.
Sverige    har    också    avsatt     expertis    på
barnrättsområdet   för   att  utnyttjas  inom   EU:s
landstrategiarbete.
De  allra  flesta  länder  har   lagstiftning  som
reglerar åldersgränser och villkor för  minderårigas
arbete.  I  åtminstone 122 av 155 länder, enligt  en
studie av ILO, finns det lagar som, mer eller mindre
precist, förbjuder  arbete  för  barn  under  14 års
ålder.  Tillämpningen  av  lagarna är dock ett stort
problem       i      många      länder      eftersom
uppföljningsmekanismerna  är otillförlitliga och kan
försvåras av att barnen saknar födelseregistrering.

Med  vad  som ovan anförts anser  utskottet  att  de
frågor  som   motionerna   väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande
6, 2001/02:U222 (m) yrkandena  4 och 5, 2001/02:U287
(s), 2001/02:U327 (kd) yrkande 3,  2001/02:U345 (fp)
yrkande  22,  2002/03:U282  (kd)  yrkande   2   samt
2002/03:U319 (s).


Barns rätt till familj och skola


Motionerna

I  motion  2001/02:U209  (c) yrkande 7 framhålls att
Sverige såväl i biståndsarbetet  som  i  allt övrigt
internationellt  samarbete  bör  verka för att  alla
barn    skall    få    tillgång   till   kostnadsfri
undervisning. I motion 2001/02:U222  (m)  yrkande  1
krävs att Sverige i sitt utvecklingsarbete bör verka
för  att  minska  antalet barn på institution och ge
stöd till humanare  omvårdnadsformer.  I  yrkande  2
krävs   att   Sverige  i  utvecklingssamarbetet  bör
koncentrera insatserna  till utbildningsområdet, och
i yrkande 3 framhålls vikten  av  att  alla ungdomar
får   en   grundläggande  skolutbildning.  I  motion
2001/02:U327   (kd)   yrkande   5  liksom  i  motion
2002/03:U282  (kd)  yrkande 4 krävs  att  Sverige  i
internationella sammanhang  bör  verka  för att barn
får  växa  upp  i  familjemiljöer så långt detta  är
möjligt.

Utskottets överväganden

Utskottet  menar  att  skolgång  inte  bara  innebär
kunskapsutveckling  utan  också i sig är ett socialt
skyddsnät som kompletterar  familjen.  Utskottet har
tidigare konstaterat att utbildningssystemet i många
länder,  i  synnerhet i Central- och Östeuropa,  har
utvecklats  mycket   negativt   under   det  senaste
decenniet. På många ställen har skolorna  stängts på
grund  av  krig och interna oroligheter och i  andra
länder har stängningar av skolor skett av ekonomiska
skäl.  Föräldrar   kan   inte  längre  lita  på  att
skolsystemet  ger  deras  barn   den  utbildning  de
behöver och de tvingas i många fall  betala  för den
undervisning   som   tidigare  var  gratis.  Fattiga
familjer får allt svårare  att skicka sina barn till
både  förskola  och  skola.  Fysiskt   och   mentalt
handikappade  barn  har  det  mycket  svårt  i dessa
länder   och   ett   av   de   stora  problemen  med
institutionsbarnen är att de ofta  helt förlorar all
kontakt med sina föräldrar och får stora svårigheter
att anpassas till ett liv ute i samhället.

Enligt barnkonventionen och därmed  alla de stater
som  anslutit  sig till den har alla barn  rätt  att
växa upp i en familjemiljö.  Det  uppskattas att det
runt  om i världen i dag finns omkring  10  miljoner
barn   på    institutioner.    Oftast    kan    inte
institutionerna   erbjuda   någon  familjemiljö  och
åtskilliga  barn  som  lever  på   institution   har
funktionshinder. I många fattiga samhällen anses det
att  barn  med funktionshinder endast kan få adekvat
omsorg och skolgång  på institution. Utskottet menar
att  en allmän obligatorisk  och  kostnadsfri  skola
motverkar att barn placeras på institution och detta
utgör en grund för svenskt bistånd till barnsektorn.
Ett alternativ  till  institutionsplacering  och ett
sätt  att utveckla nya omsorgsformer kan också  vara
att  mobilisera  släktingar  eller  andra  omgivande
sociala      strukturer.      Även     stöd     till
adoptionsverksamhet kan vara ett  sätt  att  få bort
barn från institutionsmiljöer.
Utskottet  understryker  att utvecklingssamarbetet
skall   var   tydligt  inriktat  på   att   motverka
diskriminering    och    därför   skall   barn   med
funktionshinder och andra  utsatta  barn  ges  samma
möjligheter  att växa upp i en familjemiljö som alla
andra barn. Svenskt  utvecklingssamarbete  skall  ge
stöd  till  socialt  reformarbete  som  riktas  till
barnfamiljer,  barn  och  ungdomar,  för att de inte
skall  behöva  växa upp på institution på  grund  av
fattigdom. Utskottet  konstaterar  att  det finns en
etablerad  samsyn  på  värdet av utbildningsinsatser
som ett av de mest verksamma  medlen  i  kampen  mot
fattigdom.  Millenniemålen,  som skall vara uppnådda
senast 2015, understryker denna  syn.  Samtliga  mål
omfattar betydande utbildningsinsatser och två av de
viktigaste   målen   i   millenniedeklarationen  rör
direkta utbildningsinsatser:

-  Uppnå allmän grundskoleutbildning:  alla  flickor
och  pojkar  skall få grundskoleutbildning senast år
2015.

-  Främja jämställdhet  och  ökade  möjligheter  för
kvinnor: utbildningsskillnader beroende på kön skall
elimineras,  helst  före år 2005, men inte senare än
år 2015.

Sverige har både lång  och  bred  erfarenhet av stöd
till  utbildningssektorn.  I  olika skeden  har  det
handlat om den fysiska infrastrukturen som att bygga
skolor, särskilt på landsbygden, för grundskole- och
yrkesutbildning. I andra situationer har läroplaner,
lärarutbildning och skolmaterial  stått i fokus. Det
svenska biståndet till sektorn slussas  genom  såväl
bi- som multilaterala kanaler, ofta i nära samarbete
med  t.ex.  Världsbanken,  Unicef, Unesco, och under
senare år har biståndet genom  EU  blivit  en viktig
källa  till  finansiering inom undervisningsområdet.
Utbildningens  innehåll och kvalitet är centrala för
Sveriges ansträngningar  i  kampen mot fattigdom och
för barns och ungdomars rättigheter och utveckling.

Utskottet framhåller att stor  vikt  måste  fästas
vid  kvaliteten  på  undervisningen. Inte sällan kan
brister härvidlag konstateras, och detta är en punkt
där målen från barntoppmötet 1990 inte har uppnåtts.

De senaste årtiondenas  utvecklingsarbete  har burit
frukt  genom  att  fler  barn i dag går i skolan  än
tidigare,  men  utvecklingen   är  ojämn  och  i  de
fattigaste länderna och bland de  fattigaste barnen,
särskilt  bland flickorna, står fortfarande  mer  än
hälften av barnen i grundskoleåldern utanför skolan.

Med vad som  ovan  anförts  anser  utskottet  att de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande
7, 2001/02:U222 (m) yrkandena 1-3, 2001/02:U327 (kd)
yrkande 5 samt 2002/03:U282 (kd) yrkande 4.


Kommersiell sexuell exploatering av barn


Motionerna

I  motion  2001/02:U209  (c)  yrkande  8  krävs  att
samarbetet  mellan   regeringar   och  IKT-branschen
(Informations- och kommunikationsteknik) bör öka för
att   bekämpa  spridningen  av  barnpornografi   via
Internet.  Även i motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 1
och motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 1 framhålls att
Sverige  fortfarande   inte   har   presenterat   en
tillfredsställande  nationell  handlingsplan för hur
kommersiell  sexuell  exploatering   av  barn  skall
bekämpas.  Motionärerna  menar att den handlingsplan
som   regeringen   presenterade   1998   hade   goda
målsättningar, men den kritiserades för att vara för
dåligt underbyggd och  allmänt  hållen.  Det  saknas
systematiserad  information  om  denna  typ av brott
begångna av svenskar i andra länder liksom en riktig
handlingsplan  för  hur kommersiell exploatering  av
barn skall bekämpas i  vårt  eget land, och i motion
2001/02:U327 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige aktivt
bör driva på det internationella samfundet genom att
stödja frivilligorganisationer  som  ECPAT  i  deras
fortsätta   arbete   mot  sexturism.  Liknande  krav
framförs även i motion  2001/02:U345 (fp) yrkande 21
där motionärerna framhåller  att barn befinner sig i
en extremt utsatt position när  det  gäller våld och
på  andra  sätt  kränkt  mänskliga rättigheter,  och
därför måste allt tänkbart  stöd  ges  till barn som
t.ex. sålts eller utnyttjats.

Utskottets överväganden

Utskottet  har  tidigare konstaterat att inom  ramen
för   det  s.k.  Barnprojektet   utarbetas   svenska
strategier för ett antal prioriterade områden. En av
dessa är  åtgärder  mot sexuell exploatering av barn
och  är  avsedd  att  tillämpas   i  samarbetet  med
traditionella  utvecklingsländer  och   staterna   i
Central-  och  Östeuropa. Strategin kommer bl.a. att
ta   upp   behovet   av    förstärkt   lagstiftning,
kunskapsspridning,  utbildning,  rehabilitering  och
integrering.  Arbetet   inom   EU   med  att  stärka
samordningen    på    lagstiftningsområdet    mellan
medlemsstaterna pågår kontinuerligt.

Utskottet konstaterar att modern informations- och
kommunikationsteknik -  IKT  -  kan  missbrukas  med
hänvisning  till  yttrandefriheten  för  att  sprida
barnpornografiskt  material. För att kunna förhindra
kränkningar av barn  krävs  omfattande  insatser för
att  kunna kartlägga mer om rekryteringsmönster  för
barnprostitution,  barnpornografi  och  om  dem  som
skapar sin försörjning av eller köper sex. Betydande
insatser  krävs  för att kunna förhindra produktion,
spridning  och  utnyttjande   av   barnpornografiskt
material via Internet eller andra IKT-kanaler.
Sverige är aktivt inom internationella  forum  där
människohandel  tas  upp. Inom t. ex. Organisationen
för säkerhet och samarbete  i Europa (OSSE) pågår en
kontinuerlig diskussion om problem  och åtgärder för
att  utarbeta  ett  program  där OSSE åtar  sig  att
aktivt förebygga och bekämpa människohandel. Sverige
verkar för att resultaten från  Stockholmskongressen
1996 och från den andra världskongressen mot sexuell
exploatering av barn som ägde rum  i december 2001 i
Japan skall komma att genomsyra Unicefs landprogram.
I  november  2001  antog  regeringen  en   reviderad
handlingsplan  mot  kommersiell sexuell exploatering
av  barn.  I  den svenska  handlingsplanen  redogörs
bl.a. för hur Sverige  arbetat  och  gett  stöd till
internationellt arbete mot sexturismen.
Sverige  stöder  vidare  ett  antal regionala  och
nationella   nätverk   i   Asien   i   arbetet   med
uppföljningen av världskongressen. Sida  bistår  med
finansiering  av  projekt  på  Balkan  där projekten
syftar  till  att  stärka det förebyggande  arbetet,
bekämpningen av människohandel och repatrieringen av
offren. Andra organisationer, t.ex. Rädda Barnen och
ECPAT, arbetar för att  förändra attityder och väcka
debatt och opinion mot barnsexhandeln.  För  de barn
som  flyr undan kommersiell sexuell exploatering  är
det viktigt  att det finns en fristad som kan ge dem
skydd och där  de  kan  känna  sig  trygga.  I många
länder har det fåtal institutioner som kan ge  skydd
inte  alltid  tillräcklig  kunskap  om  det behov av
särskilt stöd som barn och ungdomar har som  utsatts
för kommersiell sexuell exploatering.
International   Catholic  Child  Bureau  (ICCB)  i
Genève får stöd till  aktionsorienterad forskning om
förebyggande     verksamhet     och     psykosociala
återanpassningsprogram   för  sexuellt  exploaterade
barn.  Sida  stöder  vidare ILO:s  barnarbetsprogram
(IPEC) och ger stöd till ett samarbetsprojekt mellan
Världsbanken, Unicef och ILO om förbättrad statistik
angående barnarbete.
Sida ger även stöd till  United  Nations  Economic
and  Social  Commission  for  Asia  and  the Pacific
(ESCAP)    i    Sydostasien    för   att   ta   fram
uppföljningsplaner  till  Stockholmkonferensen   mot
sexuell  exploatering av barn och stärka kompetensen
bland hälso-  och  socialarbetare att bistå barn och
ungdomar som blivit  utsatta  för sexuella övergrepp
och  sexuellt  slaveri. Deltagande  i  projektet  är
bl.a. Thailand,  Vietnam,  Laos, Kambodja, Burma och
Yunnan-provinsen i Kina.
Utskottet  konstaterar  att   Utrikesdepartementet
inom  ramen  för  gällande  handlingsplan  varje  år
uppmärksammar utlandsmyndigheterna  på vikten av att
de  följer  frågan om sexuell exploatering  av  barn
både  i  den  årliga   MR-rapporteringen   och   det
konsulära arbetet. Rekommendationer har även gått ut
om hur frågor om barnsexhandel bör hanteras, t.ex. i
de fall svenska medborgare misstänks för sexualbrott
mot  barn,  och  utlandsmyndigheterna  har  för sitt
informationsarbete bl.a. fått boken "Ingen fristad -
om  barnsexturism  och  gränslös  brottsbekämpning".
Information riktad till turister som  besöker länder
där barnprostitution förekommer är en mycket  viktig
uppgift  i  detta  sammanhang  men möjligheterna för
svenska utlandsmyndigheter att på lokal nivå påverka
politiken är begränsade. På förslag  av  Unicef  har
svenska   ambassader,  t.ex.  i  Sydostasien,  gjort
gemensam sak med andra nordiska länder bl.a. för att
uppmärksamma  frågan om sexuell exploatering av barn
i respektive land. Svenska insatser har i allt högre
grad kanaliserats genom Unicef, som i sin tur kommit
att använda sig  av och samarbetar med religiösa och
andra lokala frivilliga nätverk.

Med  vad som ovan anförts  anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande
8, 2001/02:U327 (kd) yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345
(fp) yrkande 21 samt 2002/03:U282 (kd) yrkande 1.


Barnsoldater och barn i väpnade konflikter


Motionerna

I motion 2001/02:U222 (m) yrkande 7 kräver motionärerna
att  Sverige fortsatt  driver  på  det  internationella
arbetet  för  att  förhindra  att  barn  rekryteras som
soldater.  Även i motion 2001/02:U305 (kd)  yrkande  10
framhålls att  utnyttjandet  av  barnsoldater  är  helt
oacceptabelt och att kampen mot detta måste prioriteras
av det internationella samfundet. I motion 2001/02:U327
(kd)  yrkande  12  liksom  i  motion  2002/03:U282 (kd)
yrkande  10  krävs  att  Sverige  i det internationella
samfundet skall agera för att konventionen  om  barnets
rättigheter  efterföljs  och  att  en  nolltolerans mot
barnsoldater  införs. I motion 2001/02:U338  (s)  krävs
att Sverige verkar  för  att  barn  och ungdomar som på
olika  sätt  dras  in i väpnade konflikter  inte  skall
kunna  åtalas för krigsförbrytelser  vid  en  eventuell
krigstribunal.  I  motion  2001/02:U345 (fp) yrkande 57
framhålls att risken är stor att många barnsoldater kan
komma att användas i Afghanistan  i det krig som väntas
i   och  med  USA:s  sökande  efter  terrorister,   och
motionärerna    understryker    vikten   av   att   det
internationella samfundet försöker  förhindra att detta
sker. I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande  13  liksom  i
2002/03:U282  (kd)  yrkande  11 framhålls vikten av att
hjälpa traumatiserade barnsoldater  tillbaka  till  ett
liv  i samhället och i motion 2002/03:U290 (kd) yrkande
15  krävs   att  Sverige  skall  sätta  hård  press  på
konflikthärjade  stater  i  Afrika  så att barn skyddas
från  tvångsrekrytering till egna eller  andra  väpnade
styrkor.  Vidare  framhålls  i motion 2002/03:U296 (kd)
yrkande 8 att arbetet med att  kämpa mot användandet av
barnsoldater  bör  prioriteras av  det  internationella
samfundet.

Utskottets överväganden

I FN:s barnkonvention  stadgas  att konventionsstaterna
skall  avstå  från  att rekrytera en  person  som  inte
uppnått  15  års  ålder   till  sina  väpnade  styrkor.
Utskottet har i tidigare betänkande konstaterar att det
i stadgan för internationella  brottmålsdomstolen (ICC)
anges att det skall anses som en  krigsförbrytelse  att
rekrytera  och  använda  barn under femton år i väpnade
konflikter. Huvuddragen i brottmålsdomstolens artikel 8
[§  2e  (vii)]  överensstämmer   med  barnkonventionens
artikel 38.

Utskottet    har    tidigare    konstaterat    att
tilläggsprotokollet  till barnkonventionen  angående
förbud   mot   barnsoldater   innebär   förbud   mot
deltagande i väpnad  konflikt  och tvångsrekrytering
av  personer  under  18  år.  Beträffande  frivillig
rekrytering stadgar protokollet  att  staterna skall
höja  gränsen  från  15  år  och samtidigt lämna  en
bindande  deklaration  om  vilken   åldersgräns  som
kommer  att  tillämpas.  Utskottet  konstaterar  att
tilläggsprotokollet riktar sig både till  regeringar
och till gerillarörelser och andra väpnade grupper.
Utskottet  har vidare inhämtat att det i nuvarande
ratifikationsläge  inte  är  aktuellt  att förhandla
fram något nytt protokoll beträffande åldersgränsen.
Sverige  och flera andra länder arbetar nu  för  att
det gällande  protokollet  skall  ratificeras  av så
många länder som möjligt och att de fördragsslutande
parterna lämnar en bindande deklaration som anger 18
år   som   gräns   för   rekrytering.   Den  svenska
delegationen   till   Interparlamentariska  unionens
(IPU) konferens 2001 i Burkina Faso presenterade ett
utkast till resolution  och  bidrog  aktivt till att
utarbeta    den   slutliga   resolutionstexten    på
barntemat. Det svenska förslaget om att personer som
inte uppnått 18 års ålder inte skall rekryteras till
väpnade  styrkor   fick  också  starkt  stöd  i  den
slutliga resolutionen.
Sverige  har bidragit  till  demobiliserings-  och
rehabiliteringsprogram   för  barnsoldater  i  bl.a.
Uganda, Angola och Sudan.  Ett antal insatser som är
riktade    mot   att   förhindra   rekrytering    av
barnsoldater  får  stöd  av  Sida,  och  Sverige har
aktivt     stött     det     arbete     som     FN:s
generalsekreterarens  särskilda  rapportör utfört om
barn   som   utsatts  för  väpnade  konflikter.   En
möjlighet att försöka påverka de länder som använder
sig av barnsoldater  vore  att  samla  in  och öppet
publicera  informationen  om  vilka länder som  inte
följer tilläggsprotokollet.

Barn  som  rekryteras  till  stridande  eller  andra
roller  i  krig  kommer  ofta  från  fattiga,  redan
marginaliserade   familjer  och  befolkningsgrupper.
Sociala   ojämlikheter    samt    könsdiskriminering
resulterar  i  att  ett betydande antal  barn  bland
soldater  och  stödtrupperna  är  unga  kvinnor  och
flickor även om  de  som aktivt strider ofta är unga
män   och  pojkar.  Det  är   därför   viktigt   att
uppmärksamma  och  tillgodose de särskilda behov som
flickor har som varit  barnsoldater  och  som  ofta,
förutom  att de ingår i de stridande styrkorna, även
utnyttjas   sexuellt   av   manliga  officerare  och
soldater.   Erfarenheter   visar   att   de   flesta
satsningar som görs på rehabilitering av soldater är
inriktade  på manliga soldater  och  det  är  därför
särskilt angeläget  att  uppmärksamma  flickors  och
unga  kvinnors  behov  av tillgång till resurser vid
rehabilitering.   Sverige    verkade    aktivt   för
antagandet  och  uppföljningen av FN:s säkerhetsråds
resolution 1325/2000  som  uppmärksammar situationen
för kvinnor och flickor i krig,  väpnade  konflikter
och fredsbyggande verksamhet.

I    FN    har    både   generalsekreteraren   och
säkerhetsrådet deklarerat  att åtal mot barnsoldater
mellan 15 och 18 år gamla endast  får  ske i extrema
undantagsfall   och  under  beaktande  av  särskilda
rättegångsregler  för  minderåriga  och  normer  för
mänskliga   rättigheter.   Fängelsestraff  får  inte
utdömas    utan   barnsoldaterna    skall    undergå
rehabiliterings-,         reintegrerings-        och
utbildningsprogram.
Utskottet menar att det nu  är  angeläget  att  en
helhetsbedömning  görs av hur effektivt FN-systemets
insatser för barn i väpnade konflikter varit och vad
som krävs för att ytterligare stärka dessa insatser.
I Unicefs strategiska  plan  för  perioden 2002-2005
återfinns frågorna om hur organisationens verksamhet
kan  bidra  till skydd av barn i väpnade  konflikter
som  en  av  de   mest   prioriterade   uppgifterna.
Utskottet  konstaterar vidare att Regeringskansliets
kapacitet  för   konfliktförebyggande   arbete   har
stärkts      genom      att     sambanden     mellan
konflikthantering,      fred,      säkerhet      och
fattigdomsbekämpning tydligare uppmärksammats.

Med  vad som ovan anförts  anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U222 (m) yrkande
7, 2001/02:U305  (kd)  yrkande 10, 2001/02:U327 (kd)
yrkande  12,  2001/02:U338  (s),  2001/02:U345  (fp)
yrkande   57,   2001/02:U327    (kd)   yrkande   13,
2002/03:U282 (kd) yrkandena 10 och  11, 2002/03:U290
(kd) yrkande 15 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 8.


Barn med behov av särskilt stöd


Motionerna

I  motion  2001/02:U327  (kd)  yrkande 4  krävs  att
särskilda  ansträngningar  görs  för   att  möta  de
speciella behov som barn med funktionshinder har och
att tillse att deras rättigheter uppfylls.  I motion
2001/02:U327   (kd)   yrkande  8,  liksom  i  motion
2002/03:U282 (kd) yrkande  7 framhålls att fattigdom
är orsaken till att många föräldrar  lämnar sin barn
och   att   många   barn  utnyttjas  och  hamnar   i
ohälsosamma  gatumiljöer.  Motionärerna  kräver  att
Sverige i internationella sammanhang skall verka för
att fysisk och  psykisk  hjälp  ges till gatubarn. I
motion 2002/03:U282 (kd) yrkande  3  framhävs vikten
av  att  möta  de  särskilda  behov  som  barn   med
funktionshinder  har  för  att  se  till  att  deras
rättigheter   uppfylls  och  att  de  behandlas  med
respekt och som  jämlika  medborgare  i samhället. I
yrkande  5 framhålls att barn med handikapp  är  mer
utsatta än  andra  vid  väpnade konflikter och under
flykt. De har svårt att uppfatta  faran  och  är mer
utlämnade  än  andra  barn  om  de  skiljs från sina
föräldrar.  Det  finns  i  dag ingen statistik  över
flyktingar  med  handikapp;  i   det  som  redovisas
framgår enbart ålder och kön.

Utskottets överväganden

Genom    att    FN:s    specielle   rapportör    för
handikappfrågor varit svensk  har  det varit möjligt
att  lyfta fram frågorna kring de funktionshindrades
mänskliga  rättigheter och aktivt verka för att FN:s
standardregler utarbetas i nära samklang den svenska
synen.   Få   länder   och   handikapporganisationer
rapporterar om  kränkningar, och för att kunna bryta
tystnaden är det därför viktigt att öka kunskapen om
människor med funktionshinder och deras rättigheter.

Utskottet konstaterar  att  Sverige  aktivt verkar
för   att  främja  deltagande  av  funktionshindrade
personer    i    seminarier   och   i   att   stärka
internationella      handikapporganisationer       i
aktiviteter  som omfattar arbetslivet, hälsovård och
socialt deltagande.
Utskottet har  inhämtat att ett nordiskt samarbete
pågår    mellan   departement,    myndigheter    och
organisationer i syfte att stärka handikappfrågornas
betydelse    inom    utvecklingssamarbetet,    såväl
bilateralt  som multilateralt. Utskottet konstaterar
vidare att Sida  stöder  barn  med  handikapp  genom
insatser    för   att   utveckla   alternativ   till
institutionsvård   i   Litauen   och   Ryssland.   I
landstrategierna   för  de  baltiska  länderna  står
angivet att insatser  för  att förbättra situationen
för   barn   och  ungdomar  skall   genomföras   med
utgångspunkt i barnkonventionen.
Fysiskt och  mentalt  handikappade  barn  har  det
särskilt  svårt  i  de  minst  utvecklade  länderna.
Utskottet  har  tidigare  konstaterat att ett av  de
stora problemen för funktionshindrade barn är att de
ofta blir institutionsbarn  och  att  de därför ofta
helt förlorar all kontakt med sina föräldrar och kan
få stora svårigheter att anpassas till ett liv ute i
samhället.
Insamling,  analys och presentation av  köns-  och
åldersfördelad  statistik  är  prioriterade insatser
inom   svenskt  utvecklingssamarbete.   Behovet   av
grundläggande information och tillförlitliga data på
en rad områden  blir  allt  viktigare  och stöd till
uppbyggnaden  av olika former av statistisk  kunskap
har prioriterats  av  Sida.  Födelseregistrering  av
barn   är   särskilt   viktig   och   statistik  som
reflekterar   barns   syn   på  sin  situation   bör
utvecklas,       liksom      kopplingen       mellan
statistikinsamling, analys och ökad kunskap om barns
situation bland beslutsfattare.  Unicef  erbjuder  i
sin   verksamhet   utbildning  som  är  riktad  till
beslutsfattare, myndigheter,  föräldrar  och barn om
barns  rättigheter  i  det  egna landet. Den svenska
barnombudsmannen (BO) har t.ex.  anordnat  kurser om
barnets  rättigheter  för beslutsfattare från  olika
samarbetsländer.

Med  vad som ovan anförts  anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker  därmed   motionerna   2001/02:U327   (kd)
yrkandena  4  och 8 samt 2002/03:U282 (kd) yrkandena
3, 5 och 7.


Flickors situation


Motionerna

I  motion 2001/02:U327  (kd)  yrkande  9  krävs  att
Sverige ger stöd till fortsatt arbete med att stärka
flickornas ställning och motverka diskriminering mot
dem. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 25 krävs att
Sverige  aktivt  bidrar  till arbetet med att hjälpa
flickor som utsatts för könsstympning.  Vidare krävs
i motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 16 att  Sverige i
det  multi-  och  bilaterala  biståndsarbetet och  i
andra     internationella    sammanhang     särskilt
uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina
och   i  yrkande   17   att   frågan   om   prenatal
könsdiskriminering  lyfts  fram  inom det bilaterala
utvecklingsarbetets  ram.  Motionärerna   kräver   i
yrkande  18  att stöd bör ges till allmän utbildning
och upplysningskampanjer  för  att  ändra  attityder
till   flickors   och   kvinnors  människovärde  och
mänskliga rättigheter och i yrkande 19 att Sverige i
olika   bilaterala   och  multilaterala   sammanhang
uppmärksammar den afrikanska  flickans skolsituation
för  att  få afrikanska myndigheter  att  på  allvar
engagera sig  i  problemet med sexuella trakasserier
och våld riktat mot flickor i skolorna. I yrkande 20
krävs att Sverige  internationellt  skall arbeta mot
att flickor och kvinnor används som handelsvaror och
slavar.

I  motion  2002/03:L277  (v) yrkande 5  krävs  att
Sverige  aktivt i FN och EU skall  driva  frågan  om
barnäktenskap och tvångsäktenskap för att de utsatta
flickornas  och  kvinnornas  situation  skall  kunna
förbättras.   Liknande   yrkande   framförs  även  i
2002/03:A323 (v) yrkande 4.
I  motion 2002/03:U282 (kd) yrkande  8  krävs  att
Sverige   fortsätter   att  arbeta  för  att  stärka
flickors ställning och motverka  diskriminering, och
i yrkande 9 att Sverige i FN och EU skall arbeta mot
kvinnlig könsstympning.

Utskottets överväganden

Enligt ILO finns det ca 250 miljoner  barn  i åldern
5-14   år   som   arbetar   i   Asien,   Afrika  och
Latinamerika.      Siffrorna     inkluderar     inte
hushållsarbete i det  egna  hemmet,  vilket  gör att
många  flickors  arbetsinsatser  inte  räknas  in  i
statistiken.  Flickor  som arbetar i hushållssektorn
tillhör  de  barnarbetare   som   far   mest   illa.
Majoriteten  av  världens  barnarbetare  - ca 70 % -
finns  inom  jordbruket.  De  flesta  av dem arbetar
tillsammans     med    sina    familjer    på    små
familjejordbruk.

Utskottet    konstaterar     att     stöd     till
utbildningsinsatser   är   den   kanske   viktigaste
hävstången  ut  ur fattigdom i alla samhällen;  både
för flickor och pojkar,  kvinnor  och  män.  För att
förbättra  flickors  situation  ger  Sida  stöd till
åtgärder i en rad länder. Insatser som bl.a.  syftar
till  att  öka andelen flickor som får tillgång till
grundskoleutbildning.   Sverige  verkar  också  inom
ramen för det internationella  utvecklingssamarbetet
för att stärka flickors ställning  och för att skapa
förutsättningar för förbättrad information  om deras
egen  sexuella  och  reproduktiva  hälsa. Omfattande
svenska och svenskfinansierade insatser  genomförs i
ett stort antal länder i Afrika och Asien.
Sida  ger  stöd till WHO:s program för reproduktiv
hälsa och till  det  globala handlingsprogrammet för
att  förstärka  barnmorskefunktionen   för   säkrare
graviditeter.  Omkring  1,5  miljoner  spädbarn  dör
varje  år på grund av att de inte ammas tillräckligt
och Sida stöder därför s.k. amningsnätverk runt om i
världen.  Dessa  nätverk  ökar barns möjligheter att
överleva, genom att värna deras  rätt att bli ammade
och arbetande mödrars rätt att få  amma. Vidare görs
insatser  i  t.ex.  Indien  och  Nicaragua  för  att
förstärka   barnmorskefunktionen   på   bynivå   med
handlednings-  och  utbildningsinsatser.   I  Afrika
stöds   ett  omfattande  nätverk,  African  Midwives
Research     Network,     för     barnmorskor    med
forskningsintresse.
I    FN:s   kommitté   för   barnets   rättigheter
konstateras  att nationell lagstiftning rutinmässigt
anger en lägre  ålder  för  giftermål för flickor än
för  pojkar. Utskottet menar att  barnäktenskap  och
tvångsäktenskap  är  uttryck  för kvinnoförtryck och
sexuellt   våld   mot   barn  och  kvinnor.   Svensk
lagstiftning har nyligen ändrats för att komma åt de
fall   då   barn-   eller  tvångsäktenskap   ingåtts
utomlands och som tidigare blivit giltiga i Sverige.
Både  barnkonventionen   och   FN:s   konvention  om
avskaffande av all slags diskriminering  av kvinnor,
CEDAW, syftar till att ha samma myndighetsålder  för
äktenskap för kvinnor som för män.
Sverige  har i flera fall tagit initiativ till att
FN-organisationerna  Unicef,  WHO  och  UNFPA aktivt
skall  verka för att kvinnlig könsstympning  upphör.
Sverige har också som ett led i arbetet mot våld mot
kvinnor  vid upprepade tillfällen tagit upp frågan i
FN.  Utskottet  anser  att  bekämpande  av  kvinnlig
könsstympning  är en fråga om mänskliga rättigheter.
Enligt FN:s konvention  om  avskaffande av all slags
diskriminering  av  kvinnor  måste  seder  och  bruk
avskaffas, som grundar sig på föreställningen om det
ena könets underlägsenhet.
Sociala,  kulturella  och religiösa  faktorer  kan
aldrig användas som ursäkt för att begå brott mot de
mänskliga rättigheterna.  Det  mest effektiva sättet
att   bekämpa   prenatal  könsdiskriminering,   dvs.
selektiva aborter,  är  att  i  ett brett perspektiv
arbeta  för  att  motverka  föreställningen  om  att
flickor  och  kvinnor är underordnade  män.  Sverige
verkar i såväl  det bilaterala som det multilaterala
utvecklingssamarbetet  för  att  synliggöra kvinnors
och mäns olika villkor. Riktade insatser  görs  inom
detta   område   i   bl.a.   Kina   och  Indien  för
jämställdhet  och  för  att  förstärka kvinnors  och
flickors situation.
Könsstympning  är  ett  oacceptabelt  uttryck  för
kvinnoförtryck och sexuellt  våld. Denna typ av våld
har   ingen   legitimitet  i  de  religioner   eller
samhällsskick som  oftast  åberopas  utan förekommer
fortfarande  som  utbredd, förvrängd social  praxis.
Motiven uppges varierar  från  socialt  tryck  - att
flickor annars riskerar att förbli ogifta - till att
kontrollera kvinnors och ogifta flickors sexualitet,
och  till  behovet  av  inkomster  för dem som utför
stympningen. Det är oacceptabelt och  oroande att de
djupt  kränkande  övergreppen  sker  mot  de  yngsta
flickebarnen och även mot flickor och kvinnor  efter
döden.
I  slutet  av  1980-talet  kom,  bl.a.  på svenskt
initiativ, frågan om könsstympning för första gången
upp   i   FN:s  barnfonds,  Unicefs,  styrelse.  Den
regionala  afrikanska  organisationen  mot  skadliga
traditionella  medicinska  sedvänjor,  Inter  Agency
Committee   against   Harmful   Traditional   Health
Practices, ombads redogöra för problemets omfattning
och innebörd, och därigenom uppmärksammades det  att
övergreppen  fortsätter,  även i de länder som sedan
länge lagstiftat mot sedvänjan.
Sverige  har i flera fall  givit  stöd  och  tagit
initiativ till  att  Unicef,  WHO,  UNFPA  och andra
organisationer aktivt skall verka för att både bistå
offren  för  könsstympning och arbetet med att  helt
eliminera sedvänjan.  Svenskt  stöd  har  också gått
till  Internationella  familjeplaneringsfederationen
(IPPF) för insatser mot könsstympning. Det har bl.a.
utvecklats    en    rad   initiativ    där    lokala
kvinnoorganisationer   arbetar   med   att   ersätta
könsstympningen med andra, mer symboliska, riter för
att   markera  att  unga  flickor  blir  upptagna  i
samhällsgemenskapen.
Utskottet  menar  att  det  är viktigt att Sverige
även fortsättningsvis engagerar  sig  i dessa frågor
och  fortsätter  att  vara pådrivande för  att  unga
flickor och kvinnor inte  skall utsättas för och bli
lidande av det våld som könsstympning  innebär.  Det
är  viktigt  att  Sverige  också  driver arbetet mot
könsstympning  inom  ramen för EU:s bistånd,  och  i
enlighet  med  gemenskapens   nya  utvecklingspolicy
skall   barn-  och  barnrättsfrågorna   drivas   som
prioriterade teman.
Utskottet  konstaterar att FN:s generalsekreterare
under   2002  redogjorde   för   de   åtgärder   som
medlemsstaterna genomfört för att verka mot våld mot
kvinnor genom  s.k.  hedersmord.  Sverige  ger  sitt
starka  stöd  till  detta arbete och utskottet anser
att det internationella  samfundet  med  kraft måste
agera för att denna form av våld mot kvinnor upphör.

Med  vad  som  ovan  anförts anser utskottet att  de
frågor  som  motionerna   väckt   är  besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna  2001/02:U327   (kd)
yrkande   9,   2001/02:U345    (fp)    yrkande   25,
2001/02:U349 (kd) yrkandena 16-20, 2002/03:L277  (v)
yrkande   5,   2002/03:A323   (v)   yrkande  4  samt
2002/03:U282 (kd) yrkandena 8 och 9.


Barn och hiv


Motionerna

I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 7 liksom i motion
2002/03:U282 (kd) yrkande 6 framhålls  vikten av att
göra    särskilda    insatser   för   att   upprätta
handlingsplaner för att  omhänderta  barn som direkt
eller  indirekt  drabbats  av  hiv/aids.  I   motion
2001/02:U9 (kd) krävs att Sverige måste ställa  krav
på statsledningars agerande i kampen mot hiv/aids.

Utskottets överväganden

Utskottet  konstaterar  att  fattigdom är både orsak
till  och  effekt  av spridningen  av  hiv/aids  och
särskilt unga kvinnor  och  flickor  löper  risk att
smittas  genom  ofrivilliga,  påtvingade samlag  och
våldtäkt.  I  takt  med att smittan  sprids  utarmas
hälsovårdens resurser i utvecklingsländerna. Bristen
på  lärare  och  många  andra  yrkeskategorier  inom
hälsovården är redan tydligt kännbar i vissa länder.
Att stoppa spridningen av  hiv/aids  senast  år 2015
ingår i de främsta millennieutvecklingsmålen,  och i
slutdokumentet från barntoppmötet 2002 är kampen mot
hiv/aids ett av huvudmålen. Sverige verkar såväl bi-
som  multilateralt  för att samtliga samarbetsländer
skall intensifiera sina  ansträngningar i kampen mot
hiv/aids.

Utskottet har tidigare konstaterat att hiv/aids är
ett   utvecklingsproblem  som   kräver   ett   brett
angreppssätt  och  åtgärder  som  tar fasta på såväl
förebyggande   arbete   som  vård,  behandling   och
lindring av följderna för den enskilde och samhället
som helhet. Unga människor  är  särskilt utsatta för
infektionsrisker och de har ofta  inte tillgång till
det stöd och den rådgivning som skulle behövas.

Den   av  Sida  utarbetade  hiv/aids-strategin   Att
investera    för    framtida   generation   är   ett
arbetsverktyg   för  hiv/aids-insatser   inom   alla
sektorer, i alla samarbetsländer.

Strategin lyfter  fram  olika  typer av insatser som
anses nödvändiga i kampen mot hiv/aids:

1. att öka det politiska ansvaret

2. att bygga ut effektiva hälsosystem

3. att fortsätta preventionsarbetet

4. att  planera/hålla beredskap inom  alla  sektorer
för att hantera konsekvenserna av epidemin

5. att ge stöd till smittade och drabbade.

Utskottet  konstaterar vidare att vikten av att stärka kvinnans
ställning för  att  bekämpa spridningen av hiv finns
med som ett inslag i den deklaration om hiv/aids som
FN:s generalförsamling  antagit  och  som även är en
betydelsefull  del  av  den  svenska  politiken   på
området.

Sverige  har  ökat stödet till UNAIDS och under 2002
uppgick det till 52 miljoner kronor. Sida har aktivt
medverkat i förhandlingarna  kring och styrningen av
den nya internationella fond som prioriterar arbetet
mot  hiv/aids, malaria och tuberkulos,  och  Sverige
har avsatt  600  miljoner  kronor  under tre år till
fonden.  Sida  bidrar  dessutom med 1 miljon  kronor
till utvärderingen av UNAIDS som nu varit operativ i
fem år. Därutöver utbetalades ca 290 miljoner kronor
under 2001 för insatser  inom  det  bredare  området
sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Enligt  utskottets mening bör Sverige i sin dialog
med  samarbetsländerna  stödja  dessa  länders  eget
arbete  med att uppfylla de åtaganden som de gjort i
internationella  sammanhang vad gäller bekämpning av
hiv/aids. Antalet  barn  som  blivit föräldralösa på
grund av hiv/aids-epidemin växer lavinartat i främst
Afrika,  och  många  barn lämnas helt  ensamma  utan
stöd.   Utskottet  anser   att   en   bedömning   av
förhållandena  för  exempelvis föräldralösa barn bör
ske på landnivå och utgå  från  de behov som finns i
respektive land. På lokal nivå kan  man  bäst bedöma
vad  som  krävs  för  att  göra  de  bästa  och mest
angelägna insatserna för drabbade, ofta föräldralösa
barn.
Under    det   svenska   ordförandeskapet   i   EU
genomfördes     en     specialsession     i     FN:s
generalförsamling om hiv/aids. Mötet antog enhälligt
ett handlingsprogram som bl.a. kräver att varje land
har ett nationellt program mot spridningen av hiv år
2003.

Med  vad  som  ovan  anförts  anser utskottet att de
frågor  som  motionerna  väckt  är   besvarade   och
avstyrker   därmed   motionerna   2001/02:U9   (kd),
2001/02:U327  (kd)  yrkande 7 samt 2002/03:U282 (kd)
yrkande 6.


Regeringens skrivelse

Utskottet  har  mottagit   regeringens   skrivelse
2001/02:186      Ett      barnrättsperspektiv      i
internationellt     utvecklingssamarbete,     vilken
föreslås bli lagd till handlingarna.

Utskottet

Reservationer


1. FN:s barnkonvention (punkt 1)

av  Rosita  Runegrund  (kd), Agne Hansson (c) och
Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad som framförs  i  reservation  1.  Därmed
bifaller  riksdagen  motionerna 2001/02:L264 yrkande
1, 2001/02:U209 yrkandena  2 och 4 samt 2002/03:U313
yrkande  24.  Motionerna, 2001/02:U327  yrkande  14,
2001/02:U345 yrkande  23,  2002/03:U228  yrkande 20,
2002/03:U282 yrkande 12 samt 2002/03:U313 yrkande 24
avslås med vad utskottet anfört.

Ställningstagande

Ingen   konvention  om  mänskliga  rättigheter   har
ratificerats så snabbt av så många länder som den om
barnets rättigheter. Verkligheten visar dock att den
politiska  viljan  måste  stärkas  för att alla barn
skall   få  sina  rättigheter  tillgodosedda.   FN:s
konvention  om  barnets rättigheter har ratificerats
av alla länder utom  USA  och  Somalia. USA har valt
att   inte   ratificera   FN:s  barnkonvention   med
hänvisning  till att den inkräktar  på  föräldrarnas
rättigheter.  Sverige  bör  starkt  uppmana  USA att
ratificera FN:s barnkonvention.

FN:s  barnkonvention tar nästan enbart upp barnets
rättigheter  gentemot staten i stället för att lägga
tyngdpunkten   i    konventionstexten   på   barnens
föräldrar.   Barnkonventionen    verkar   bygga   på
uppfattningen  att  barns skyddsbehov  varierar  med
hänsyn till ändamålet  i stället för med hänsyn till
barnets ålder. Detta är  oacceptabelt. Alla har rätt
att vara barn upp till 18 års ålder, vilket vi anser
att Sverige bör verka för.
Man brukar tala om ett aktivt  respektive  passivt
barnets bästa. Med ett passivt barnets bästa förstås
att   barnet  tillerkänns  grundläggande  skydd  och
rättigheter med samma innehåll som gäller för övriga
samhällsgrupper.  Innebörden  av  ett aktivt barnets
bästa är att barnet skall få rättigheter  och  skydd
utöver  vad andra grupper åtnjuter. Barnet skall  få
ett skydd  mot  vårdnadshavare  som  gör sig skyldig
till missbruk, försummelse eller brister i omsorgen.
Ett  liknande skydd finns för alla samhällsmedlemmar
genom sociala och straffrättsliga lagar.
Vi  föreslår   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen som sin mening vad vi framför.

Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:L264 yrkande 1, 2001/02:U209
yrkandena 2 och 4 samt 2002/03:U313 yrkande
24.


2. Kommersiell sexuell exploatering av barn
(punkt 4)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad som framförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller  riksdagen  motion  2001/02:U209 yrkande 8.
Motionerna   2001/02:U327   yrkandena   1   och   2,
2001/02:U345 yrkande 21 samt  2002/03:U282 yrkande 1
avslås med vad utskottet anfört.

Ställningstagande

Den värsta formen av barnarbete  är barnpornografin.
Barnpornografi  är  brottsdokument,   bilder   eller
filmsekvenser  som  beskriver  sexuella övergrepp på
barn.   Spridningen  av  barnpornografi   har   ökat
dramatiskt  det  senaste  årtiondet. Mycket av denna
ökning  beror  på  den  ökade  tillgången   på   och
användningen     av    nya    kommunikationsmetoder.
Tilläggsprotokollet    till    FN:s   barnkonvention
innehåller    även    en    uppmaning    till     en
världsomfattande   kriminalisering   av  produktion,
distribution  och  innehav  av  barnpornografi.  Att
Internet  används i så stor utsträckning  har  flera
orsaker: Internet är billigt och enkelt att använda,
anonymiteten  är  stor  och  det  legala systemet är
svagt.    Såväl    regeringar    som   IKT-branschen
(information  och  kommunikationsteknik)  måste  öka
samarbetet    för    att    både     tekniskt    och
lagstiftningsmässigt   kunna  hindra  att   tekniken
används   till   den   kriminella   verksamhet   som
barnpornografin är. Sverige  bör  aktivt  arbeta för
ett   ökat  samarbete  mellan  regeringar  och  IKT-
branschen    för    att    bekämpa    spridning   av
barnpornografi via Internet.

Jag   föreslår   att   riksdagen  tillkännager   för
regeringen  som sin mening  vad  jag  framför.  Mitt
förslag lämnas  med anledning av motion 2001/02:U209
yrkande 8.


3. Barn och hiv (punkt 8)

av Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  framförs  i  reservation 3. Därmed
bifaller  riksdagen  motion  2001/02:U9.  Motionerna
2001/02:U327 yrkande 7 samt 2002/03:U282  yrkande  6
avslås med vad utskottet anfört.

Ställningstagande

Politiskt  ledarskap  är  avgörande för framgångar i
arbetet   med   att   förebygga   hiv   och   mildra
konsekvenserna  av aids. Därför får  Sverige  aldrig
backa från att framföra  tydlig  kritik av politiskt
ledarskap som motarbetar eller allvarligt  försvårar
arbete och åtgärder för att förebygga hiv/aids,  och
den  svenska  regeringen  måste  ställa höga krav på
statsledningar  som  väljer  att  inte  samarbeta  i
kampen   mot   hiv/aids.  Den  enorma  ökningen   av
våldtäkter  av  barn  i  en  del  afrikanska  länder
förklarades till  stor  del med myter om att man kan
undgå att smittas av hiv  och  insjukna i aids genom
att ha samlag med oskulder, vanligtvis  barn.  Denna
myt leder till att barn smittas av hiv/aids och  att
våldtäkter   är  ett  omfattande  problem.  Världens
politiska  ledare   måste   ta  ansvar  och  erkänna
epidemins       funktionssätt,      spridningsvägar,
konsekvenser och hur problemet skall angripas. I dag
leder okunskapen  till  fruktansvärda kränkningar av
människovärdet.

Det     är    av    stor    vikt    att     betona
jämställdhetsperspektivet  i  arbetet  mot hiv/aids.
Liksom  barn  betraktas kvinnor inte sällan  som  en
ägodel i många  av de värst hiv/aidsdrabbade delarna
av världen. Kvinnorna  har  inte  makt över sin egen
kropp,  och  deras  rättigheter  i  jämförelse   med
mannens  är  i  det  närmaste  obefintliga.  Det  är
vanligtvis  männen  som  blir infekterade av hiv och
för smittan vidare. Kvinnorna  förväntas  ställa upp
på  männens  önskemål  och  för sedan smittan vidare
till  barnen  vid  födseln  eller  genom  exempelvis
amning.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad  vi framför.  Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U9.
Särskilt yttrande



1. Kommersiell sexuell exploatering av barn
(punkt 4)

av Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).

Först på senare tid har den skrämmande  omfattningen
av  den internationella barnsexhandeln blivit  känd.
Enligt   Unicefs   rapport   från  barntoppmötet  är
uppskattningsvis  1,2  miljoner   barn   offer   för
trafficking.  Grundorsaken  är  fattigdom. Barn från
utarmade länder är de mest utsatta  eftersom  de har
få möjligheter till utbildning och arbete.

Det  har  tagit  regeringen fyra år innan kritiken
mot den handlingsplan  som  regeringen  presenterade
1998  togs  på  allvar. Handlingsplanen kritiserades
för att vara dåligt  underbyggd  och  allmänt hållen
samt  för  att sakna tydliga tidsramar och  konkreta
förslag. Kunskapen  om den svenska situationen brast
också i och med att man  inte  ansåg att ytterligare
åtgärder krävdes för svensk del, detta trots att det
saknas systematiserad information  om  denna  typ av
brott  begångna av svenskar i andra länder. I 40  år
har den  extraterritoriella  lagstiftningen funnits,
och under den perioden har endast  en  person  dömts
trots ett flertal gripanden.
Kommersiell  sexuell  exploatering  av barn är ett
internationellt  problem. En förutsättning  för  att
kunna bekämpa kommersiell  sexuell  exploatering  av
barn  är  internationellt  samarbete.  Sverige skall
bidra till sådant samarbete.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens      skrivelse      2001/02:186      Ett
barnrättsperspektiv         i        internationellt
utvecklingssamarbete.


Motioner från den allmänna
motionstiden


2001/02:L264 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för att FN:s barnkonvention bättre tydliggör
föräldrarnas  ansvar  samt  att  en  alltför tidig
myndighetsålder inte bör tillåtas.

2001/02:U209 av Marianne Andersson m.fl. (c):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige starkt
uppmanar USA att ratificera FN:s barnkonvention.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige utan
dröjsmål bör ratificera  tilläggsprotokollet  till
FN:s barnkonvention.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  Sverige  i
internationella    sammanhang     bör     motverka
förekomsten  av allt barnarbete som skadar barnets
hälsa,  säkerhet,   moral   eller  möjlighet  till
undervisning.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att Sverige såväl
i    biståndsarbetet    som    i    allt    övrigt
internationellt samarbete bör verka  för  att alla
barn    skall   få   tillgång   till   kostnadsfri
undervisning.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att samarbetet
mellan regeringar och IKT-branschen  bör  öka  för
att  bekämpa  spridningen  av  barnpornografi  via
Internet.

2001/02:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt
utvecklingsarbete bör verka för att minska antalet
barn  på  institution  och  ge stöd till  humanare
omvårdnadsformer.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att Sverige bör
fokusera sina insatser på utbildningsområdet.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Sverige
ställer krav på att  alla barn och ungdomar får en
grundläggande skolutbildning.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
kräva   att   samarbetsländer    efterlever   ILO-
konventionen  och  FN:s barnkonvention  vad  avser
barnarbete.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt
internationella  utvecklingssamarbete  bör  stödja
insatser  som  syftar  till att sprida medvetenhet
bland barn om riskerna med människohandel.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
Sverige  fortsätter  att  driva  på i arbetet  mot
barnsoldater.

2001/02:U287 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att intensifiera insatserna
mot barnarbete.

2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att kampen mot
användandet av barnsoldater  bör prioriteras i det
internationella samfundet.

2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  revidera
handlingsplanen  från 1998 mot kommersiell sexuell
exploatering av barn.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
aktivt bör driva på det internationella  samfundet
och   genom   frivilligorganisationer   som  ECPAT
fortsätter arbetet mot sexturismen.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  att  regeringen
skall verka  för  att EU och ILO bör verka för att
handel med barn i arbetskraftssyfte stoppas.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
särskilda  ansträngningar  görs  för att  möta  de
särskilda  behov som barn med funktionshinder  har
och tillse att deras rättigheter uppfylls.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
skall  verka  för  att  barn  får   växa   upp   i
familjemiljöer så långt detta är möjligt.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  vikten   av
extraordinära    insatser    för    att   upprätta
handlingsplaner   för   omhändertagande  av   barn
drabbade av aids.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att regeringen i
internationella  sammanhang  skall  verka  för att
fysisk och psykisk hjälp ges till gatubarnen.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  vi  i Sverige
inom vårt land och i övriga världen fortsätter att
arbeta  för  att  stärka flickornas ställning  och
motverka diskriminering.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
inom det internationella samfundet skall agera för
att  konventionen om barns rättigheter  efterföljs
och att en nolltolerans mot barnsoldater införs.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten  av adekvat
hjälp    genom    Unicef    till    traumatiserade
barnsoldater  för  att  hjälpa dem tillbaka  in  i
samhället.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka  för  att  ländernas  rapportering  till  FN
avseende    barnkonventionen    kompletteras   med
redovisning av miljön och barns utsatthet  i detta
avseende.

2001/02:U338 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i motionen om att barn och ungdomar
som på olika  sätt dras in i väpnade konflikter inte
skall  kunna åtalas  för  krigsförbrytelser  vid  en
eventuell krigstribunal.

2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):

21. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  allt tänkbart
stöd  måste  ges  till  barn  som  har  sålts  och
utnyttjats.

22.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening att Sverige  bör  verka för att fler länder
ratificerar  ILO:s  konvention  från  1999  om  de
värsta formerna av barnarbete.

23. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening att Sverige aktivt måste bidra till arbetet
med att stötta barns och ungdomars rättigheter.

25.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör bidra i arbetet  med att hjälpa de flickor som
utsatts för könsstympning.

57. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om risken att stora
mängder barnsoldater  kan  komma  att  användas  i
Afghanistan  i det krig som väntas i och med USA:s
sökande efter  terrorister  och  nödvändigheten av
att försöka förhindra detta.

2001/02:U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige i det
multi- och bilaterala biståndsarbetet samt i andra
internationella  sammanhang särskilt uppmärksammar
flickornas situation i Indien och Kina.

17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att frågan om
prenatal  könsdiskriminering lyfts fram  inom  det
bilaterala utvecklingsarbetets ram.

18. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  stöd  bör ges
till  allmän  utbildning  och upplysningskampanjer
för att ändra attityder till flickors och kvinnors
människovärde och mänskliga rättigheter.

19. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att Sverige i
olika bilaterala och multilaterala  sammanhang för
upp den afrikanska flickans skolsituation  för att
få  afrikanska  myndigheter att ta tag i problemet
med  sexuella trakasserier  och  våld  riktat  mot
flickor i skolorna.

20. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  regeringen
internationellt skall  arbeta  mot att flickor och
kvinnor används som handelsvaror och slavar.

2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  regeringen
aktivt  skall  driva  frågan om barnäktenskap  och
tvångsäktenskap i FN och  EU  för  att  de utsatta
flickornas    och    kvinnornas   position   skall
förbättras.

2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om åtgärder för  att
stärka och förbättra barns rättigheter.

2002/03:U282 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen  begär  att regeringen aktivt driver på
det   internationella    samfundet    och    genom
frivilligorganisationer   som   ECPAT   fortsätter
arbetet mot sexturismen.

2.  Riksdagen  begär att regeringen skall verka  för
att EU och ILO  verkar  för  att handel med barn i
arbetskraftssyfte stoppas.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att möta
de särskilda behov  som  barn  med funktionshinder
har och bidra till att deras rättigheter uppfylls.

4. Riksdagen begär att regeringen  skall  verka  för
att  barn  får  växa upp i familjemiljöer så långt
detta är möjligt.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om statistik över
flyktingbarn med funktionshinder.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vikten av insatser
för     att     upprätta    handlingsplaner    för
omhändertagande av barn drabbade av aids.

7. Riksdagen begär  att regeringen i internationella
sammanhang skall verka  för att fysisk och psykisk
hjälp ges till gatubarnen.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att vi i Sverige
inom vårt land och i övriga världen fortsätter att
arbeta för att  stärka  flickornas  ställning  och
motverka diskriminering.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  Sverige  inom
EU och FN skall arbeta mot kvinnlig könsstympning.

10.   Riksdagen   begär   att  regeringen  inom  det
internationella  samfundet  skall  agera  för  att
konventionen om barns  rättigheter  efterföljs och
att en nolltolerans för barnsoldater införs.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten av hjälp
till traumatiserade  barnsoldater  för  att hjälpa
dem tillbaka in i samhället.

12.  Riksdagen  begär att regeringen verkar för  att
ländernas   rapportering    till    FN    avseende
barnkonventionen  kompletteras med redovisning  av
miljön och barns utsatthet i detta avseende.

2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör
sätta  hård  press  på  konflikthärjade  stater  i
Afrika så att  barn skyddas från tvångsrekrytering
till egna eller andra väpnade trupper.

2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att kampen mot
användandet av barnsoldater  bör prioriteras i det
internationella samfundet.

2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

24.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i motionen anförs om att Sverige
bör  starkt  uppmana   USA   att  ratificera  FN:s
barnkonvention.

2002/03:U319 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att intensifiera insatserna
mot barnarbete.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  Sverige  i
internationella  forum  som  EU och FN skall verka
för att kvinnors position förbättras och driva att
barn- och tvångsäktenskap skall avskaffas.


Följdmotion med anledning av
skrivelse 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv i
internationellt utvecklingssamarbete


2001/02:U9 av Jan Erik Ågren m.fl.(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen måste ställa
krav  på  statsledningars  agerande   i  kampen  mot
hiv/aids.