Banlmdskottets Memorial N:o 0 (Betänkande 1892:Bu6 bu)

Banlmdskottets Memorial N:o 0.

N:o tf.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 3 e. m.

Memorial om eftergifvande af riksbankens mot P. A. Jonsson i Him
melsberga på grund af ett lagakraftvunnet utslag egande
n i krafvätt.

"■ J ''Hav. .u.oo: violin/ J-. o:ir.-i

'' T'' > ^ '' * it f fl Ull?7 : O I irI'' ‘ f '' I‘ • i ''• ■ l ’ ''•, : Htii - i

Till fullmägtige i riksbanken har från styrelsen för afdelningskontoret
i Kalmar öfverlemnats en af P. A. Jonsson i Himmelsberga
gjord ansökning, deruti han, som genom landshöfdingeembetets i Kalmar
län lagakraftvunna utslag af den 6 februari 1889 blifvit ålagd
utgifva 1,200 kronor jemte ränta och kostnader på grund af en i riksbanken
belånad, af förre poststationsföreståndaren J. A. Pettersson i
Rosendahl utfärdad förbindelse, å hvilken Jonssons namn funnits tecknadt
såsom borgen, anhållit att varda befriad från riksbankens mot honom
enligt berörda utslag egande krafrätt, till stöd hvarför sökanden
anfört, dels att han vid tiden för lagsökningsmålets anhängiggö.rande
befann sig i Amerika, samt att han till följd deraf, och då delgivning af
handlingar^ skett genom kungörelse i post- och inrikestidningar, ej
kunnat i målet afgifva förklaring, dels ock att genom Stockholms rådstufvurätts
utslag af den 1 december 1888 blifvit till alla delar styrkt,
att å den förbindelse, hvarpå ifrågavarande fordringsanspråk sig grundade,
hans namn blifvit falskeligen skrifvet och han sålunda oskyldigt
dömd. i -liv:

De närmare omständigheterna uti ifrågavarande skuldfordringsmål
inhemtas af följande redogörelse: ;

»Den 13 juli 1887 erhöll dåvarande poststationsföreståndaren J. A.

Banlioutshottets Memorial N:o 6.

Pettersson i Rosendahl vid riksbankens hufvudkontor ett afbetalningslån
å 1,500 kronor på grund af ett utaf honom utgifvet och med borgen af
J. P. Andersson i Långlöt och P. A. Jonsson i Himmelsberga försedt
skuldebref å berörda belopp med 5 procent ränta.

Sedan lånet emellertid öfverflyttats till afdelningskontoret härstädes,
och låntagaren derå gjort första afbetalningen med 300 kronor
jemte ränta, uppstod misstanke, att låntagaren gjort sig saker till förfalskning
af, bland andra, ifrågavarande skuldebref; och vid af ombudsmannen
i anledning deraf föranstaltadt polisförhör blef låntagaren häktad
samt, efter undergången ransakning vid Ölands norra Mots häradsrätt,
rådstufvurätten i Kalmar och Stockholms rådstufvurätt, genom utslag
den 1 december 1888 för elfva särskilda förfalskningsbrott, deraf
tre afsågo i riksbanken erhållna lån, dömd att hållas till straffarbete i
tre år sex månader samt att i fem år derutöfver vara förlustig medborgerligt
förtroende, hvarjemte han kändes skyldig godtgöra bland andra
riksbanken dess genom förfalskningen tillskyndade skada.

Under ransakningen erkände låntagaren, bland annat, att han å
nu ifrågavarande skuldebref falskeligen tecknat P. A. Jonsson såsom
löftesman och jemväl förfalskat ena vittnets namn samt, sedan J. P.
Andersson å förbindelsen tecknat sig såsom löftesman, falskeligen ändrat
förskrifna beloppet från 500 till 1,500 kronor.

Emellertid hade, under det ransakningen med låntagaren pågick,
löftesmännen lagsökts hos konungens befallningshafvande i länet för
återstoden af lånet eller 1,200 kronor med ränta, men, sedan J. P. Andersson
bestridt krafvet under hänvisning till lånehandlingens falska
beskaffenhet, förklarades fordriugsanspråket tvistigt, såvidt det afsåge
honom, i anledning hvaraf J. P. Andersson instämdes till Ölands norra
mots häradsrätt, med yrkande, att han, ehuru lånehandlingen ostridigt
vore på förut nämndt sätt förfalskad, måtte dömas hålla banken skadeslös
för dess förlust, enär han vid borgensmeningens skrifvande gjort sig
skyldig till sådan oförsigtighet, att förfalskning derigenom möjliggjorts.

Génom häradsrättens den 14 juni 1889 meddelade utslag dömdes
jemväl J. P. Andersson att till riksbanken utgifva fordrade 1,200 kronor
med ränta och rättegångskostnader, men sedan J. P. Andersson i
Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt fullföljt talan mot detta utslag,
har kongl. hofrätten genom dom den 24 januari 1890 med upphäfvande af
häradsrättens utslag i hufvudsak förpligtat Andersson att till riksbanken
gälda endast hvad han sjelf medgifvit eller 350 kronor med ränta, hvarefter
Kongl. Maj:t genom dom den 28 nästlidne maj ej funnit skäl i
hofrättens dom göra ändring.

Bankoutskottets Memorial N:o 6.

Hvad andre löftesmannen P. A. Jonsson beträffar, befans han hafva
begifvit sig till Amerika, men blef likväl efter delgifning genom allmänna
tidningarne, och då han genom sin underlåtenhet att afgifva förklaring
ansågs hafva godkänt krafvel af Konungens befallningshafvande den 6
februari 1889 dömd att utgifva 1,200 kronor jemte ränta och kostnader,
men sedan utslaget blifvit sändt till verkställighet och utmätning af
Jonssons i hemorten qvarlemnade egendom egt rum för beloppets uttagande,
återvände Jonsson från Amerika samt utverkade sig hos styrelsen,
under åberopande, att hans namn falskeligen och honom ovetande
blifvit tecknadt å ifrågavarande skuldebref, anstånd med försäljningen
af det utmätta godset, i afbidan på utgången af den mot J. P.
Andersson då pågående rättegången; och genom beslut den 22 februari
1890 lät styrelsen på Jonssons hemställan den verkstälda utmätningen
förfalla, sedan Jonsson till riksbankens säkerhet i stället aflemnat en af
styrelsen godkänd inteckning å 1,500 kronor med ränta.

Sedan J. P. Andersson den 23 nästlidne juni fullgjort honom
ådömd betalningsskyldighet, samt riksbanken förut erhållit utdelning i låntagarens
i sammanhang med hans häktande anhängiggjorda konkurs, återstår
numera såsom oguldet af ifrågavarande lån kapital 780 kronor jemte
ränta derå från sistnämnda dag, för hvilket belopp jemte kostnader P. A.
Jonsson följaktligen skulle ansvara på grund af konungens befallningshafvandes
ofvan nämnda, den 6 februari 1889 meddelade, ej öfverklagade
utslag.»

1 eu rörande denna fråga hos utskottet gjord framställning hafva
fullmägtige yttrat, att, som på sätt af ofvanberörda redogörelse framgår,
det synes vara ådagalagdt, att P. A. Jonssons namn å den i landshöfdingeembetet
i Kalmar län omförmälda förbindelse blifvit af annan
person falskeligen tecknadt, och då det sålunda torde vara uppenbart,
att, derest Jonsson i vanlig ordning erhållit del af lagsökningen, han
bestridt krafvet samt att i sådant fall betalningsyrkandet ej blifvit bifallet,
fullmägtige ansåge, att riksbanken ej borde begagna sig af den
fördel, som må kunna ligga deri, att länsstyrelsen godkänt krafvet. I
enlighet med denna åsigt och då i förevarande fall den formella rätten,
att döma af hvad i saken lärer få anses styrkt, ej torde sammanfalla
med verklig rättvisa, hafva fullmägtige — som på grund af bestämmelserna
i § 49 af bankoreglementet funnit sig icke ega befogenhet att

BankoutsJcottets Memorial N:o 6.

bifalla ansökningen — hos utskottet hemstält om åtgärd för beviljande
af den ifrågasatta eftergiften.

Med anledning häraf och då enligt § 5 i den för utskottet gällande
instruktion framställningar, som af riksbankens gäldenärer eller
eljest kunna blifva hos utskottet gjorda i fråga om eftergift å deras
skulder till riksbanken, skola, derest den anses böra få ega rum, af
utskottet till Riksdagens slutliga pröfning och afgörande anmälas, har
utskottet, som, på grund af hvad i saken förekommit och blifvit upplyst,
ansett fullgiltiga skäl tala för bifall till den gjorda framställningen,
härmed skolat hos Riksdagen hemställa,

att alla anspråk om utbekommande hos P. A.
Jonsson i Himmelsberga af riksbankens återstående
fordran på grund af en i riksbanken belånad, af förre
poststationsföreståndaren Pettersson i Rosendahl utfärdad
skuldförbindelse, derå Jonssons namn funnits
tecknadt såsom borgen, måtte eftergifvas och få anses
hafva förfallit.

- , '' t . • •; ! . t " f . * • i r

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

G. S. Åkerhielm.