Bankstödet m.m.
Betänkande 1992/93:NU24
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU24
Bankstödet m.m.
Innehåll
1992/93 NU24
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1992/93:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) littera E (vissa centrala myndigheter m.m.) punkterna 3 och 9 samt littera I (övriga ändamål) punkterna 8 och 9,
dels -- helt eller delvis -- 23 motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av statssekreterare Urban Bäckström, generaldirektör Stefan Ingves och chefsjurist Hans Schedin, Finansdepartementet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till bl.a. Finansinspektionen och Bankstödsnämnden.
Ett antal motioner från allmänna motionstiden rörande bankstödet och finanskrisen avstyrks av utskottet bl.a. med hänvisning till att en rad initiativ tagits på dessa områden. Med anledning av motionerna behandlas i betänkandet flera delfrågor kring bankkrisen. När det gäller värdering av fastigheter konstaterar utskottet att bankstödet i enskilda fall kan utformas så att staten bär värdeminskningar på en banks fastigheter och att bankens kapitalbas i sådana fall inte behöver belastas. Beträffande de s.k. fallskärmsavtalen instämmer utskottet i den kritik som riktats mot avtalen men anser att de initiativ mot oskäliga avtal som regeringen vidtagit är tillräckliga tills vidare. Utskottet betonar vikten av att bankerna kan bedriva en kreditgivning på normala villkor och anser att detta skall tillmätas betydande vikt i samband med att bankstöd lämnas. Vidare utgår utskottet från att bankerna tar intryck av de synpunkter som framförts angående de stora skillnaderna mellan in- och utlåningsräntorna och att de efter hand justerar ner dessa ränteskillnader.
I betänkandet behandlas även motionsyrkanden rörande bl.a. insättarskydd, ekonomisk brottslighet och bankernas ränteinformation.
I en reservation (s) begärs att riktlinjerna för bankstödet kompletteras med krav på utredning vid misstankar om ekonomisk brottslighet och om orsaken till kreditförlusterna.
Företrädaren för Ny demokrati har avgivit fyra reservationer. I dessa krävs bl.a. att en interimsstyrelse skall tillsättas för Finansinspektionen, att staten skall framtvinga mindre räntegap i bankerna och att en snabbutredning skall tillsättas för att lägga fram förslag som kan hindra att livskraftiga företag sätts i konkurs till följd av bankernas kreditåtstramning.
Propositionen
I proposition 1992/93:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren (punkterna E3, E9 och I9) och finansminister Anne Wibble (punkt I8) -- förslag om anslag m.m. under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker föreslås:
E 3. Finansinspektionen (s.66) att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Slutsatser, 2. till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 94510000 kr.
E 9. Bankstödsnämnden (s.83) att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
I 8. Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken (s.142) att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
I 9. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet (s.142) att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bankakuten och finanskrisen.
1992/93:L202 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i bokföringslagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:So289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bankers och kreditinstituts ansvar för kreditgivning till ungdomar.
1992/93:N214 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärdsplan beträffande olönsamma banker.
1992/93:N228 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att etablera nya banker, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stötande fallskärmsavtal, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insynsmöjligheterna i banker som omfattas av bankgarantin, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om selektiv ändring av bokföringslagen.
1992/93:N229 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den finansiella krisens verkningar, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en obligatorisk inlåningsförsäkring, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att lindra den finansiella krisen och stärka betalningssystemet.
1992/93:N233 av Christer Lindblom och Bengt Harding Olson (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av kompetensen inom bank- och fastighetssektorn.
1992/93:N254 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning och översyn av de bestämmelser som gäller för bankrevisorer, Finansinspektionen samt strikt tillämpning och eventuell förbättring av gällande lagregler för att komma till rätta med uppenbart oskäliga fallskärmsavtal.
1992/93:N262 av Sigrid Bolkéus och Birthe Sörestedt (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inventering av yrkeskraven inom bank- och fastighetssektorn.
1992/93:N263 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet i samband med statens stöd till banker och bankanknutna fastighetsbolag.
1992/93:N270 av Harald Bergström och Harry Staaf (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en kreditmarknadsnämnd.
1992/93:N272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning som går ut på att skapa förutsättningar för att förhindra att livskraftiga och välskötta företag sätts i konkurs på grund av bankernas kreditåtstramning.
1992/93:N278 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. beslutar att ett villkor för stöd från bankakuten skall vara att s.k. fallskärmsavtal skall avvecklas, 2. om yrkande 1 avslås, beslutar att ett villkor för stöd från bankakuten skall vara att alla s.k. fallskärmsavtal redovisas offentligt.
1992/93:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär en utredning kring frågan om reglerna för värdering av fastigheter i samband med bankstödet, 2. beslutar om ändring i samband med bankstödet så att ett villkor för stöd är total öppenhet i fråga om oegentligheter enligt vad i motionen anförts, 4. hos regeringen begär att Bankstödsnämnden får i uppdrag att aktivt delta i arbetet för att avslöja brottslig verksamhet i samband med finanskrisen, 5. begär att regeringen tillsätter en medborgarkommission kring finanskrisen enligt vad i motionen anförts, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminell verksamhet, manipulationer m.m. i samband med villkor för bankstöd, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringsbolaget Wasa och Bohusbanken, 8. beslutar att Bankstödsnämnden beträffande svenska bankers dotterbolag skall verka enligt de regler som anförts i motionen, 9. beslutar att utländska bankers dotterbolag inte skall omfattas av bankstödet, 10. hos regeringen begär förslag på hur ett insättarskydd skall skapas skyndsammast enligt vad i motionen anförts, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av nedskrivningar, 12. beslutar att ingen ersättning skall utgå för aktier i banker som övertas av staten genom bankstödet, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omförhandling av bankstödet, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ränteskillnad och avgifter, 15. beslutar att Bankstödsnämnden skall kunna kräva att ledningspersonal avskedas enligt vad i motionen anförts, 16. hos regeringen begär att Bankstödsnämnden får sådana direktiv att den kan förbjuda utdelning på aktier enligt vad i motionen anförts, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om chef för Bankstödsnämnden.
1992/93:N284 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av bankrörelse- och finansbolagslagstiftningen.
1992/93:N296 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning om JAK och den räntefria ekonomin tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:N297 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt tillsätta en opartisk utredning i syfte att granska Finansinspektionens myndighetsutövning, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en interimsstyrelse som tillfälligt övertar ledningen under utredningstiden.
1992/93:N298 av Carin Lundberg och Lena Boström (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på banker och andra kreditinstitut att redovisa misstankar om ekonomisk brottslighet i samband med stöd från Bankstödsnämnden.
1992/93:N306 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för bankerna att informera om räntenivån på sparkonton etc.
1992/93:N309 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten vid beviljande av subventioner bör ställa hårda krav på försäljning av kringverksamheter, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten vid beviljande av subventioner bör ställa hårda krav på rationaliseringar i verksamheten, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att eventuella bankgarantier bör villkoras med krav på sänkta räntemarginaler.
1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapitalförsörjningen.
1992/93:A722 av Bert Karlsson (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bättre förutsättningar måste skapas för att utkräva ett personligt ansvar hos ledamöter i bankstyrelser, försäkringsbolags styrelser eller ledamöter i styrelser inom andra verksamheter där samhället ställt upp särskilda aktsamhetskrav för verksamheten eller hos annan ledande befattningshavare i sådan verksamhet, 4. hos regeringen begär förslag till lag mot s.k. fallskärmsavtal eller andra generösa former av förmåner för ledande befattningshavare inom bank, försäkringsverksamhet eller annan verksamhet där samhället genom lag eller på annat sätt ställt upp särskilda aktsamhetskrav för verksamheten.
1992/93:A723 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkora bidrag och annat stöd till organisationer, banker, kommuner och andra inrättningar i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens bidrag och annat stöd till organisationer, banker, kommuner och andra inrättningar skall minskas med hänsyn till nuvärdet av förekommande fallskärmsavtal hos mottagaren eller förekomsten av fallskärmsavtal.
Utskottet
Inledning
I syfte att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och att trygga kreditförsörjningen bemyndigade riksdagen i december 1992 (prop. 1992/93:135, bet. NU16) regeringen att vidta de åtgärder som erfordras för att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. De statliga insatserna kan vara i form av t.ex. garantier, lån eller kapitaltillskott. Det ankommer på regeringen och Bankstödsnämnden (se vidare i det följande) att i varje enskilt fall avgöra vilken typ av insatser som är mest ändamålsenlig.
Enligt riksdagens beslut omfattar stödsystemet alla banker med svensk oktroj samt vissa angivna kreditinstitut med statlig anknytning. Institutens samtliga förpliktelser omfattas, utom riskkapital i form av aktiekapital och eviga förlagslån. Inte heller omfattas förpliktelser som uppenbarligen inte är förenliga med en sund bankverksamhet. Som allmänna riktlinjer för stödåtgärderna gäller att de skall utformas på ett affärsmässigt och konkurrensneutralt sätt och så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras.
Bankstödet är föranlett av bankernas stora kreditförluster. Med denna beteckning har i rapporteringen om bankkrisen avsetts såväl konstaterade som befarade kreditförluster. Av de redovisade kreditförlusterna beräknas mindre än en tredjedel vara konstaterade.
Det kan här vara av värde att först beskriva Finansinspektionens regler för hur bankerna skall värdera sina lånefordringar. Enligt inspektionens basföreskrifter rörande kreditinstitutens årsredovisningar avses med konstaterad förlust en förlust som är beloppsmässigt fastställd. En fordran för vilken räntor, amorteringar eller övertrasseringar är förfallna till betalning sedan mer än 60 dagar betecknas som oreglerad fordran. En sådan fordran benämns osäker om kredittagarens återbetalningsförmåga bedöms inte kunna förbättras tillräckligt inom två år. Nedskrivning för befarade kreditförluster skall göras om säkerhetens värde för en osäker fordran inte täcker lånebeloppet. Oreglerade fordringar samt fordringar med ränteeftergift betecknas som nödlidande krediter.
År 1992 uppgick bankernas samlade kreditförluster till 70 miljarder kronor (år 1991 uppgick förlusterna till 36 mdkr). Av kreditförlusterna svarade de fastighetsrelaterade förlusterna för 48%. Hushållens andel av förlusterna var 7%, eller ungefär samma nivå som under år 1991. De nödlidande krediterna uppgick till 99 miljarder kronor (44 mdkr), sedan reserveringar för befarade kreditförluster gjorts på 105 miljarder kronor (53 mdkr). Kreditförlusternas andel av utlåningen har ökat från 0,3% år 1988 till 7,7% år 1992. Bankernas resultat före kreditförluster uppgick till 20 miljarder kronor (23,8 mdkr). För år 1992 uppvisade bankerna sålunda en förlust på 50 miljarder kronor mätt som resultat efter kreditförluster.
Statens åtaganden för att trygga banksystemet uppgår hittills till 67,5 miljarder kronor. En del av dessa åtaganden har gjorts med stöd av tidigare riksdagsbeslut om insatser för enskilda banker. De statliga insatserna fördelar sig på följande sätt. Nordbanken inkl. Securum AB har erhållit 50,2 miljarder kronor. Av detta stöd avser 16,2 miljarder kronor kapitalinsats samt statens kostnader för nyemission och förvärv av aktier i Nordbanken. Återstoden av beloppet avser stöd till Securum, som har mottagit kapitalinsatser på 24 miljarder kronor och garantier på 10 miljarder kronor. Första Sparbanken (numera en del av Sparbanken Sverige) har erhållit ett lån på 3,8 miljarder kronor och statliga garantier på 3,5 miljarder kronor. Staten har förvärvat samtliga aktier i Gota Bank från Gota AB i konkurs. Priset på aktierna skall bestämmas av en skiljenämnd. Gota Bank har fått en garanti på 10 miljarder kronor för att skydda bankens egna kapital.
Endast en del av de angivna beloppen belastar statsbudgeten. Statens kostnader för bankstödet beror bl.a på den framtida utvecklingen av värdet på statens ägande i Nordbanken, Securum och Gota Bank och i vad mån staten kan tillgodogöra sig en eventuell värdestegring. Tillgångarnas värde är i sin tur avhängigt av bl.a. räntenivån, situationen på fastighetsmarknaden och den allmänna ekonomiska konjunkturen. Därtill kommer att staten inom ramen för bankstödet kan förutses behöva göra ytterligare insatser i olika banker. De slutliga kostnaderna kan därför överblickas först efter flera år.
Föreningsbanken, Skandinaviska Enskilda Banken och Sparbanken Sverige har till regeringen anmält att de kan komma att behöva statligt stöd. Finansdepartementet har lämnat ett preliminärt besked om att Skandinaviska Enskilda Banken och Föreningsbanken-- på grundval av det material som bankerna har överlämnat till departementet -- får anses vara i behov av sådant stöd. Motsvarande bedömning har gjorts beträffande Gota Bank. Departementet genomför för närvarande en noggrann genomgång av dessa bankers totala ställning, som underlag för utformningen av stödåtgärderna. Det slutliga beslutet om stöd kommer att fattas av regeringen. Motsvarande förfarande kommer att tillämpas för andra banker som ansöker om stöd. Det förberedande arbetet kommer att övertas av en särskild myndighet, Bankstödsnämnden, som avses bli inrättad senare under våren 1993. Beredningen av ärendena skall ske i samarbete med Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.
I enlighet med riksdagens beslut om bankstödet kommer riksdagen att löpande få en redovisning av de åtgärder som vidtas. Regeringen avser enligt uppgift att senare under innevarande riksmöte avlämna en skrivelse i ärendet till riksdagen.
Finansinspektionen
Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och marknader. Verksamheten finansieras genom obligatoriska avgifter från de institut som står under inspektionens tillsyn.
Finansinspektionen har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94--1995/96, och regeringen har gjort en fördjupad prövning av inspektionens verksamhet. Regeringen har bedömt att resultatanalysen måste förbättras och vidareutvecklas och att inspektionen behöver intensifiera arbetet med att utveckla såväl verksamhetsmål och analysmetoder som resultatmått och resultatredovisning.
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 70) sägs att inspektionens resursanalys ger vid handen att myndigheten saknar tillräckliga resurser och nödvändig kompetens på väsentliga områden. Regeringen anser därför att inspektionen skall tilldelas ökade resurser under perioden. För budgetåret 1993/94 föreslås att medel tillförs som motsvarar en nyrekrytering av minst fyra heltidstjänster. Totalt föreslås ett anslag om 94,5 miljoner kronor till Finansinspektionen.
I propositionen föreslås att de övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet skall vara att bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott konsumentskydd. Härutöver anges verksamhetsmål för olika delar av inspektionens verksamhet såsom tillståndsgivningen, tillsynen och analysarbetet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande övergripande mål samt resurser för Finansinspektionen.
Det skall här noteras att anslaget till Finansinspektionen endast är preliminärt, eftersom vissa tekniska justeringar kommer att göras av alla myndigheters förvaltningsanslag. Justeringarna gäller bl.a. lönekostnadspålägg, arbetsgivarinträde och finansieringsform för Statshälsan. Vidare föreslås en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden, vilket innebär att Finansinspektionen kommer att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under inspektionens anslag förs till detta konto. Riksdagen har godkänt de tekniska justeringarna och räntebeläggningen (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. FiU20).
I motion 1992/93:N297 (nyd) hävdas att 1990-talets viktigaste problem i Sverige är finanskrisen. Denna har drabbat företag, enskilda personer och hela samhället. Enligt motionärerna borde Finansinspektionen ha upptäckt den farliga utvecklingen och manat till besinning. Det synes uppenbart, sägs det i motionen, att Finansinpektionen inte har lyckats uppfylla sina åligganden. Orsakerna till detta borde utredas. En opartisk utredning om Finansinspektionen bör enligt motionärerna skyndsamt tillsättas i syfte att granska inspektionens myndighetsutövning. Under utredningstiden borde en interimsstyrelse tillsättas som tillfälligt övertar ledningen av inspektionen under utredningstiden.
I motion 1992/93:N229 (c) anförs att Finansinspektionen måste ta ett ansvar för att övervaka att en liknande utveckling som den som föregick finanskrisen inte upprepas i kreditinstituten. Motionärerna anser att det är angeläget att inspektionen har den kompetens och de befogenheter som krävs. En översyn bör därför, enligt motionärerna, ske av inspektionens roll, ansvar, befogenheter och resurser.
Det finns starka skäl för att kritisera Finansinspektionens verksamhet och roll, anförs det i motion 1992/93:N254 (s). Motionären anser att det är påkallat med en översyn av verksamhetsreglerna och deras tillämpning.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om utvecklingen på kreditmarknaden. Ordförande i utredningen är docent Jan Wallander. I direktiven (dir. 1992:105) konstateras bl.a. att utvecklingen på kreditmarknaden visat att Finansinspektionen inte har kunnat förhindra en i vissa avseenden osund verksamhet. Kommittén har som en av sina uppgifter att göra en översyn av tillsynens innehåll och inriktning. Den skall utreda om det hade varit möjligt att förhindra att problemen fick en sådan omfattning om tillsynen och verksamhetsreglerna haft en annan utformning. Kommittén skall lämna förslag till erforderliga förändringar.
Finansinspektionens verksamhet kommer också att granskas av Riksrevisionsverket (RRV), som i mars 1993 fastställt en plan för granskning av statens finansiella tillsyn, dvs. tillsynen av i första hand banker, finansbolag och försäkringsbolag. Granskningens syfte är att identifiera problem och föreslå åtgärder vad avser inriktningen och genomförandet av tillsynsuppgiften. Bl.a. kommer inspektionens prioritering, metoder och organisation att studeras. Arbetet beräknas vara slutfört under år 1993.
Utskottet har förståelse för att frågor väcks om Finansinspektionens agerande under den s.k. finanskrisen. Det är därför av stor vikt att inspektionens tillsynsverksamhet granskas och att det övervägs om förändringar behöver vidtas för att effektivisera tillsynen. De utredningar som redan har initierats är enligt utskottets uppfattning tillräckliga.
Utskottet avstyrker därför de nu berörda yrkandena i motionerna 1992/93:N229 (c), 1992/93:N254 (s) och 1992/93:N297 (nyd).
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
Omfattningen av de statliga stödåtgärderna för banker och andra kreditinstitut påverkas av en rad faktorer och har inte kunnat beräknas i förväg. Riksdagens bemyndigande för regeringen att besluta om stödåtgärder har därför inte begränsats till ett visst belopp. Kostnaden för stödet skall belasta ett nyinrättat anslag kallat Åtgärder för att stärka det finansiella systemet. För innevarande budgetår har anslaget förts upp på statsbudgeten med ett formellt belopp på 1000kr.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget också för budgetåret 1993/94 tas upp med ett formellt belopp på 1000 kr och att det får belastas med kostnader dels för stödåtgärder, dels för konsultinsatser i samband med undersökningar av de stödberättigade institutens ekonomiska situation. Utskottet tillstyrker förslagen.
Den finansiella krisen, sägs det i motion 1992/93:N229 (c), ger upphov till kännbart negativa effekter i ett brett spektrum över samhällsekonomin. Till dessa effekter hör, framhålls det, kreditåtstramning, ökade kostnader för spararna, stora kostnader för staten i och med förlusttäckningen samt en allmän förmögenhetsnedgång och realräntechock i ekonomin. I motionen föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om den finansiella krisens verkningar.
Utskottet vill för sin del understryka att beslutet om bankstödet grundades på en analys av de allvarliga effekter på hela samhällsekonomin som störningar i det finansiella systemet kan få (se prop. 1992/93:135). Andra sådana analyser av finanskrisen har redovisats i finansplanen (prop. 1992/93:100 bil. 1) och i Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) Nya villkor för ekonomi och politik. Den av regeringen tillsatta utredningen om kreditmarknaden skall enligt sina direktiv också kartlägga effekterna av problemen i banksektorn. Mot denna bakgrund saknas det, enligt utskottets uppfattning, anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande om finanskrisens verkningar. Motion 1992/93:N229 (c) avstyrks därför i berörd del.
En medborgarkommission bör, enligt förslag i motion 1992/93:N279 (v), tillsättas för att utreda dels hur banker och andra finansinstitut agerade under 1980-talet, dels vad som kan göras för att förhindra att liknande problem uppstår i framtiden.
Som utskottet har nämnt i det föregående har en kreditmarknadsutredning nyligen tillsatts. Dess uppdrag kan enligt direktiven delas in i tre delar. En del skall omfatta dels en kartläggning och beskrivning av utvecklingen på kreditmarknaden, dels en analys av orsakerna till nuvarande problem. En annan del av uppdraget består i att analysera de effekter som problemen på kreditmarknaden medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin. En tredje del av uppdraget omfattar en översyn av tillsynens innehåll och inriktning. Utredningen är oförhindrad att ta upp angränsande frågor i sitt arbete. Kommittén skall lämna en slutrapport före utgången av år 1994, men skall redovisa sitt arbete fortlöpande i form av delrapporter. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att riksdagen löpande kommer att få en redovisning av vilka åtgärder som vidtas för att stödja bankerna. I anslutning härtill finns möjlighet till debatter om bankkrisen. Utskottet avstyrker med det sagda förslaget i motion 1992/93:N279 (v) om tillsättande av en särskild medborgarkommission.
I motionerna 1992/93:N233 (fp) och 1992/93:N262 (s) ifrågasätts om inte bristande kompetens är en av orsakerna till krisen inom bank- och fastighetssektorerna. Det påpekas t.ex. att andelen högskoleutbildade inom dessa sektorer är låg. Kreditgivning och fastighetsvärdering kräver mycket kvalificerade bedömningar, och verksamheten inom de nämnda branscherna påverkar såväl enskilda personer och företag som hela samhällsekonomin. Motionärerna anser därför att regeringen bör ta initiativ till en kartläggning av de krav som bör ställas på de yrkesverksamma inom bank- och fastighetssektorerna.
Varje bank svarar självständigt för utbildningen av sin personal. Särskilda utbildningsprogram finns i flertalet banker. Enligt vad utskottet har erfarit har de stora kreditförlusterna lett till att flera banker har reviderat utbildningen i kreditgivning och nu genomför kurser för kredithandläggarna. Kraven på dessa handläggare har skärpts, och beslutsprocessen i samband med kreditgivning har stramats upp.
Då det gäller fastighetsvärdering kan noteras att Samfundet för fastighetsekonomi, som är en ideell förening för bl.a. fastighetsvärderare, har utarbetat ett eget förslag till auktorisation av fastighetsvärderare som samfundet nu remissbehandlar. Kraven enligt förslaget rör bl.a. högskoleutbildning, praktisk erfarenhet, oberoende ställning och etik i verksamheten.
I direktiven till den tidigare nämnda Kreditmarknadsutredningen konstateras att bankerna har utsatts för delvis hård kritik för både oansvarighet och bristande kompetens. Det är angeläget att få en klarare bild, sägs det i direktiven, av huruvida bankerna har levt upp till kraven på säkerhet och sundhet i verksamheten eller inte. Enligt vad utskottet har inhämtat avser utredningen att uppmärksamma bl.a. frågor rörande metoder för fastighetsvärdering samt hanteringen av kreditgivning och kreditrisker i bankerna. I detta sammanhang kommer också kompetensförsörjningen på dessa områden att behandlas.
Med hänvisning till vad som nu har anförts bedömer utskottet att motionärernas begäran om en kartläggning av kompetensbehoven i huvudsak är tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför de berörda motionerna.
Inlåningsförsäkring eller insättarskydd bör införas enligt yrkanden i motionerna 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N279 (v). I den förstnämnda motionen ses en inlåningsförsäkring som ett komplement till bankstödet. Det hänvisas till att inlåningsförsäkring finns i Förenta staterna och i flertalet EG-länder. Sverige bör, enligt motionärerna, följa den rekommendation som finns inom EG om obligatorisk inlåningsförsäkring. Ett insättarskydd skulle, enligt vad som sägs i motion 1992/93:N279 (v), markera att bankstödet bara är en tillfällig åtgärd.
År 1986 rekommenderade EG-kommissionen medlemsländerna att senast år 1990 inrätta system som garanterar insättarna skydd för insatta medel. Rekommendationen avser ett system som garanterar ersättning åt insättare som inte har möjlighet att göra en tillräckligt säker värdering av de finansiella institut som de anförtror sina insättningar. Sådana system, frivilliga eller genom lagstiftning, finns nu i någon form i alla EG-länder utom Portugal och Grekland. De flesta länder har begränsat skyddet till ett visst belopp.
Under sommaren 1992 offentliggjorde EG-kommissionen ett förslag till direktiv om insättarskydd innebärande bl.a. att varje insättare skall garanteras ett skydd på minst 15000ecu (motsvarande ca 137000kronor). Direktivförslaget har ännu inte antagits av EG:s ministerråd. Finansdepartementet har utrett frågan om ett svenskt insättarskydd men avvaktar utvecklingen inom EG för att kunna anpassa det till den slutliga utformningen av EG:s direktiv.
Enligt utskottets uppfattning kan ett insättarskydd inte lösa de akuta problem som finns i banksektorn. Insättarna i de svenska bankerna är emellertid redan skyddade genom det statliga bankstödet. Detta skydd är inte begränsat till ett visst belopp. Utskottet anser att ett särskilt insättarskydd så småningom bör införas. Det är därvid naturligt att det anpassas till det väntade EG-direktivet. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N279 (v) i berörda delar.
I motion 1992/93:N214 (fp) föreslås ett åtgärdsprogram för olönsamma banker. Programmet skulle innehålla en plan för avveckling av bankakuten, garantier för kundernas säkerhet och en skyndsam avveckling i ordnade former av olönsamma banker.
Bankstödet är, enligt utskottets mening, en form av åtgärdsprogram för olönsamma banker. Åtgärderna måste emellertid vidtas med omsorg och med beaktande av nödvändigheten av stabilitet i betalningssystemet och trygghet för insättarna. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom ett allmänt uttalande om en skyndsam avveckling av olönsamma banker. Utskottet vill dock erinra om att det i samband med beslutet om införande av bankstödet uttalades att stödåtgärder kan förenas med villkor om rekonstruktion av ett instituts verksamhet. Häri kan innefattas också avveckling av ett institut. Stödsystemet som sådant skall enligt riksdagens beslut kvarstå så länge som det behövs och avvecklas först när det inte längre föreligger något hot mot stabiliteten i det finansiella systemet. En avveckling kan ske först efter beslut av riksdagen. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N214 (fp).
I motion 1992/93:N228 (s) föreslås att regeringen skall ta initiativ till etablering av nya banker. Genom att nya banker inte är belastade med kreditförluster skulle de kunna öka konkurrensen med åtföljande sänkning av utlåningsräntorna, hävdar motionärerna. Även i motion 1992/93:N229 (c) förordas en ökad konkurrens inom banksektorn. Staten måste, enligt motionärerna, värna om mångfald och konkurrens inom denna bransch. Detta kan ske bl.a. genom att det blir lättare för utländska intressenter att etablera banker i Sverige eller förvärva befintliga banker, anförs det.
Riksdagen behandlade i december 1992 i samband med beslutet om bankstödet (bet. 1992/93:NU16) ett likartat yrkande som det nu aktuella i motion 1992/93:N228 (s). Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att bank- och kreditväsendet enligt utskottets mening i första hand bör vara privatägt. Utskottet underströk samtidigt betydelsen av att statsmakterna underlättar etablering. I detta sammanhang noterade utskottet också att flera ändringar vidtagits i syfte att öka konkurrensen inom bankväsendet och att förutsättningarna ökar för konkurrens från utländska kreditinstitut vid ett ikraftträdande av EES-avtalet.
Utskottet vill ånyo betona det angelägna i att konkurrensen på kreditmarknaden ökar. I det korta perspektivet påverkas självfallet konkurrensförhållandena av att flera banker har svårigheter att klara kapitaltäckningskravet. Vidare gäller att bankstödet kan ha effekter på konkurrensförhållandena inom banksektorn. Enligt riktlinjerna för bankstödet skall det ges på kommersiella villkor och konkurrensneutralitet skall eftersträvas. Utskottet noterar också att förberedelser pågår för försäljning av hela eller delar av Gota Bank. En sådan försäljning kan medverka till ett ökat konkurrenstryck på marknaden. Utskottet utgår från att Finansinspektionen och Konkurrensverket löpande följer utvecklingen på området. Vidare förutsätter utskottet att Kreditmarknadsutredningen noggrant analyserar konkurrensförutsättningarna på kreditmarknaden och lämnar erforderliga förslag som kan bidra till mångfald och konkurrens på lång sikt. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N228 (s) och 1992/93:N229 (c) i berörda delar.
Reglerna för värdering av bankernas fastigheter bör ändras, föreslås det i motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v) och 1992/93:L202 (m). Bakgrunden till yrkandena är att marknadsvärdet på de fastigheter som bankerna har varit tvungna att ta över för att skydda sina fordringar har sjunkit mycket kraftigt, vilket har försämrat bankernas resultat. Motionärerna anser att reglerna bör ändras så att kreditförlusterna på fastigheter inte får denna inverkan på resultatet. Härigenom skulle också behovet av bankstöd kunna reduceras.
Banker får enligt 2 kap. bankrörelselagen (1987:617) äga fastigheter för att bereda lokaler åt verksamheten och bostad åt någon anställd. Vidare får fastighet övertas för att skydda fordran. Sådan fastighet skall avyttras så snart som möjligt och senast när det kan ske utan förlust för banken. Har fastigheten inte avyttrats inom tre år krävs tillstånd av Finansinspektionen för fortsatt innehav. Dessa fastigheter är s.k. omsättningstillgångar, vilka skall värderas enligt lägsta värdets princip. Det innebär att de i bokföringen högst får tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (=försäljningsvärdet).
I ett svar i riksdagen på en fråga (1992/93:317) av Carl B Hamilton (fp) har statsrådet Bo Lundgren (RD1992/93:53) avvisat förslag om en ändrad värdering av bankernas fastighetsinnehav. En sådan justering skulle, enligt statsrådet, kunna sägas innebära en ensidig ändring av kapitaltäckningsreglerna till förmån för svenska finansiella institut. Han underströk att detta skulle stå i dålig överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden. Intresset av att begränsa statens åtaganden gentemot bankerna kan tillgodoses redan genom de riktlinjer som riksdagen fastställt för bankstödet, fortsatte statsrådet. Stödet skall nämligen kunna utformas så att staten garanterar värdet av vissa riskabla tillgångar. Värdeminskningar på dessa tillgångar bärs då av staten i stället för att institutens kapitalbas belastas.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna att Finansinspektionen i en skrivelse till regeringen i februari 1993 har begärt en översyn av reglerna för bankernas innehav av fastigheter, bl.a. såvitt gäller kravet på tillstånd för innehav över tre år. Anledningen till framställningen är att Finansinspektionen bedömer att bankerna kommer att begära dispenser för ett stort antal fastigheter i anslutning till årsskiftet 1993/94. Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att senare under innevarande riksmöte förelägga riksdagen en proposition med förslag om ändrade regler för bankernas fastighetsinnehav.
Mot bakgrund av vad som nu anförts och då utskottet finner att de effekter som motionärerna eftersträvar kan uppnås inom ramen för det befintliga bankstödet, avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v) och 1992/93:L202 (m) i berörda delar.
I samband med beslutet om bankstödet bemyndigade riksdagen regeringen att inrätta en särskild myndighet, Bankstödsnämnden, för att hantera stödet. Nämnden skall bl.a. bereda frågor om beslut om statliga stödåtgärder, analysera den finansiella situationen i enskilda institut, utforma förslag till villkor för stöd och i vissa fall självständigt fatta beslut om stödets utformning. Beslut av större principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall underställas regeringen för godkännande. Nämnden skall samarbeta med Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ett reservationsanslag på 2miljonerkronor till Bankstödsnämnden.
I budgetpropositionen meddelas att en särskild utredare har givits i uppdrag att utarbeta förslag till organisation av Bankstödsnämndens verksamhet. Utredaren skall också lämna förslag till budget för nämndens förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94. I avvaktan på att ställning kan tas till utredningens förslag föreslås att ett förslagsanslag på 1000kr förs upp på statsbudgeten. Utskottet tillstyrker detta förslag.
I motion 1992/93:N279 (v) anförs -- med hänsyn bl.a. till den svenska banksfärens begränsade storlek--att regeringen bör överväga att söka sig utomlands för att finna en lämplig chef för Bankstödsnämnden.
Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen tillsätter regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tjänst vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen. Regeringen har utnämnt finansrådet Stefan Ingves, Finansdepartementet, till generaldirektör och chef för Bankstödsnämnden. Utskottet avstyrker motion 1992/93:N279 (v) i berörd del.
Villkor för stöd m.m.
Fallskärmsavtal
I flera motioner kritiseras de s.k. fallskärmsavtalen som finns i bl.a. bankerna. I motion 1992/93:N228 (s) föreslås att regeringen på alla sätt skall försöka eliminera de stötande fallskärmsavtalen. De generösa avgångsvederlagen som betalats ut i vissa banker har med rätta blivit hårt kritiserade, sägs det i motion 1992/93:N229 (c). Motionärerna anser att det är angeläget att det görs en noggrann prövning av möjligheterna att säga upp eller jämka de befintliga avtalen. I motion 1992/93:N254 (s) begärs en strikt tillämpning av och eventuell förbättring av gällande lagregler för att komma till rätta med uppenbart oskäliga fallskärmsavtal.
I motion 1992/93:N278 (v) anförs att fallskärmsavtal inte skapar rätt incitament för att driva en affärsrörelse. Motionärerna föreslår att bankstöd villkoras i första hand med att eventuella fallskärmsavtal skall avvecklas och i andra hand med att avtalen skall redovisas offentligt. Även i motion 1992/93:A723 (nyd) föreslås att statligt stöd till bl.a. banker skall villkoras med att fallskärmsavtal inte får finnas. Motionärerna anser vidare att statliga bidrag bör reduceras med nuvärdet av fallskärmsavtal. I motion 1992/93:A722 (nyd) begärs att regeringen skall lägga fram förslag till en lag mot fallskärmsavtal och andra generösa former av förmåner för ledande befattningshavare i bl.a. banker och försäkringsbolag. Det bör vidare, enligt motionären, skapas bättre förutsättningar för att utkräva personligt ansvar hos ledamöter i styrelserna för denna typ av bolag.
I anslutning till riksdagens beslut om bankstödet behandlades motioner om fallskärmsavtalen. Utskottet (bet. 1992/93:NU16) redovisade då att finansminister Anne Wibble tillsatt en särskild utredare, f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, för att granska avtalen mellan Nordbanken och vissa tidigare direktörer i banken. Utredaren skall bl.a. med utgångspunkt i avtalslagens bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor analysera de rättsliga förutsättningarna för att avtalen skall kunna förklaras ogiltiga eller jämkas. De aktuella motionerna avslogs av riksdagen på förslag av utskottet med hänvisning bl.a. till denna utredning. Motionerna följdes upp i en reservation (s) och en meningsyttring (v).
Härefter har statsrådet Bo Lundgren i skrivelser till ledningarna för Nordbanken, Securum och Gota Bank redovisat riktlinjer för anställningsvillkor för ledningen i statligt ägda kreditinstitut m.fl. Riktlinjerna innebär bl.a. att avgångsvederlag inte skall utgå under längre tid än två år och att det skall reduceras om annan lön erhålls under denna period. Om oegentligheter upptäcks skall vederlaget hållas inne. Lön och anställningsvillkor för verkställande direktör och övriga i institutets ledning bör enligt riktlinjerna redovisas i årsberättelsen. Statsrådet har också aviserat en granskning av förutsättningarna för att väcka talan mot tidigare styrelseledamöter i Nordbanken om skadestånd till banken.
Redovisningskommittén (Ju 1991:07) har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att överväga om det behövs särskilda redovisningsregler för pensionsersättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter, verkställande direktören och andra personer i ett företags ledning. Överväganden rörande redovisning av anställningsavtal, avgångsvederlag m.m. pågår också inom bl.a. Stockholms fondbörs, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och Näringslivets börskommitté. Det skall slutligen noteras att frågor om styrelseledamöters ansvar utreds av Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08).
Utskottet vill -- liksom vid den tidigare behandlingen av frågan --instämma i den kritik som riktats mot fallskärmsavtalen. Utskottet noterar med tillfredsställelse de initiativ som har vidtagits inom regeringen för att pröva om avtalen går att upphäva. Det är också, enligt utskottets uppfattning, positivt att riktlinjer har utfärdats för hur avtalen i statliga banker bör utformas. Utskottet anser att resultaten av de nämnda initiativen bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas som syftar till att ingripa mot oskäliga fallskärmsavtal. De berörda yrkandena i motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N254 (s) avslås därför.
Skulle f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahls utredning, som väntas bli klar inom kort, ge vid handen att det finns en laglig möjlighet att ompröva avtalen utgår utskottet från att regeringen och Bankstödsnämnden utnyttjar denna möjlighet i de fall det finns liknande fallskärmsavtal i banker och kreditinstitut som avses erhålla statligt stöd. Utskottet förutsätter vidare att de tidigare beskrivna riktlinjerna för anställningsvillkor som statsrådet Bo Lundgren utfärdat också tillämpas i de banker som får statligt stöd. Med hänvisning till det anförda saknas det enligt utskottets uppfattning anledning att ställa som särskilt villkor för bankstöd att eventuella fallskärmsavtal skall avvecklas. Motionerna 1992/93:N278 (v) och 1992/93:A723 (nyd) avstyrks därför i berörda delar.
Utskottet avstyrker vidare med hänvisning till det sagda övriga här aktuella yrkanden i motionerna 1992/93:N278 (v) och 1992/93:A722 (nyd) beträffande dels redovisning av fallskärmsavtal, dels lag mot fallskärmsavtal, dels styrelseledamöters personliga ansvar.
Insyn i banker
I bankkrisens spår följer rapporter om ekonomisk brottslighet i samband med kreditförlusterna, sägs det i motion 1992/93:N298 (s). Motionärerna föreslår därför att det för statligt stöd skall krävas av banker och kreditinstitut att de redovisar misstankar om ekonomisk brottslighet. Bankstödsnämndens uppgifter behöver kompletteras så att ett sådant krav kan ställas, anser motionärerna. Yrkanden med samma innebörd finns också i motion 1992/93:N279 (v). Där understryks vidare dels att all bankverksamhet som skall stödjas måste vara fri från kriminell verksamhet, dels att manipulationer för att en bank skall få stöd inte kan accepteras. I motion 1992/93:N228 (s) krävs största möjliga insyn och kontrollmöjligheter i bankerna. De banker som begär stöd måste avkrävas en ordentlig utredning om orsakerna till kreditförlusterna, betonas det i motion 1992/93:Ju817 (s). Innan stöd beviljas bör en utredning och bedömning ha gjorts av den speciella arbetsgrupp som tillsatts på Riksåklagarens initiativ för att utreda ekonomisk brottslighet i bankerna, anser motionärerna.
Finansdepartementet har slutit avtal med Föreningsbanken, Sparbanken Sverige, Skandinaviska Enskilda Banken och Gota Bank om förutsättningar för statligt stöd. Bankerna har härvid åtagit sig att inom viss tid lämna Finansdepartementet information om sin nuvarande ställning och den framtida utvecklingen. Information krävs på en rad preciserade punkter som förtecknats på en 7-sidig bilaga till avtalet. Bankerna har dessutom åtagit sig att lämna den kompletterande information som Finansdepartementet begär. Det underlag som departementet får in överlämnas till Finansinspektionen, som skall yttra sig om huruvida banken är i behov av stöd.
Finansinspektionen skall också särskilt ange om det finns någon misstanke om brott eller någon annan oegentlighet i bankens verksamhet. I syfte att undersöka om brott begåtts inom den finansiella sektorn bildades i början av år 1993 en samarbetsgrupp med representanter för Riksåklagarämbetet, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen. Gruppen kommer i synnerhet att undersöka situationen i bankerna mot bakgrund av de stora kreditförluster som drabbat dessa institut. Målsättningen är att alla banker skall bli föremål för undersökning. Statsrådet Bo Lundgren och företrädare för den blivande Bankstödsnämnden har deklarerat att all brottslighet som upptäcks vid genomgång av bankernas verksamhet kommer att anmälas till polis och åklagare. Det skall vidare noteras att bankstödet inte omfattar förpliktelser som tillkommit på ett lagstridigt sätt eller inte är förenliga med en sund bankverksamhet.
I detta sammanhang skall nämnas att det i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s.91) föreslagits att 4 miljoner kronor per år skall anvisas under de två närmaste budgetåren för en särskild utredningsgrupp under Riksåklagaren med uppgift att undersöka ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Det är denna grupp som redan inlett sitt arbete, bl.a. i samverkan med Finansinspektionen. I ett interpellationssvar den 12 mars 1993 (RD 1992/93:74) omtalade justitieminister Gun Hellsvik att Riksåklagaren efter en inledande utvärdering är beredd att inom kort ange huruvida ytterligare medel kan behöva tillföras för gruppens arbete. Regeringen är villig att i positiv anda pröva en sådan framställan, anförde justitieministern.
Utskottet anser det vara av största vikt att noggranna undersökningar görs i banker och andra kreditinstitut för att spåra och lagföra eventuell ekonomisk brottslighet.
Utskottet bedömer att nödvändiga förutsättningar för detta har skapats genom de åtgärder som redovisats i det föregående. För närvarande saknas enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att vidta ytterligare åtgärder. Motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v), 1992/93:N298 (s) och 1992/93:Ju817 (s) avstyrks därför i berörda delar.
Bankernas kreditgivning
Bankerna tycks i väsentlig utsträckning vara inriktade på att dra ner sina kreditvolymer, sägs det i motion 1992/93:N270 (kds). Detta drabbar de mindre företagen i form av uppsägning av krediter, krav på amortering och tilläggssäkerheter, vilket ofta blir förödande för företagen, hävdar motionärerna. De föreslår därför att en kreditmarknadsnämnd inrättas för att pröva bankernas agerande i olika fall. Nämnden skulle också genom uttalanden kunna påverka bankernas praxis.
I motion 1992/93:N272 (nyd) hävdas att konkurrensen är så dålig mellan bankerna att om en bank säger upp ett lån tvingas företagaren ofta att lägga ned verksamheten och säga upp de anställda. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en snabbutredning för att förhindra att livskraftiga och välskötta företag sätts i konkurs på grund av bankernas kreditåtstramning. Liknande synpunkter framförs i motion 1992/93:N316 (v), där det föreslås att staten direkt som bankägare och indirekt via Bankstödsnämnden skall kräva att bankerna bedriver normal utlåning till företagen.
Bestämmelser om kreditgivning finns i 2 kap. 13§ bankrörelselagen. Där föreskrivs att kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet. I samma lag uppställs krav på kapitaltäckning. Detta innebär att en bank måste ha en kapitalbas--eget kapital och förlagslån--som motsvarar minst åtta procent av värdet av bankens placeringar. I Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) Nya villkor för ekonomi och politik finns en beskrivning (s. 59) av krisen inom finanssektorn och hur den påverkar bankernas möjligheter att ge krediter. Dessa frågor behandlas utförligt i betänkandets bilaga 16 Bankstödet -- Kapitaltäckning -- Kreditförsörjning. Av betänkandet och bilagan framgår bl.a. att en följd av bankernas kreditförluster är att kapitalbasen urholkas. Vid oförändrad utlåning medför detta att kapitaltäckningsgraden sjunker. Banker som riskerar att inte klara det lagstadgade kapitaltäckningskravet måste antingen förstärka sin kapitalbas eller krympa sin utlåning.
Utskottet behandlade hösten 1992 ett liknande motionsyrkande som det nu aktuella i motion 1992/93:N272 (nyd). Utskottet avstyrkte yrkandet och anförde (bet. 1992/93:NU16) att det kan krävas av kreditinstituten att dessa gör en normal och riktig kreditprövning och även överväger om konkurs i enskilda fall är det bästa alternativet. Ansvaret för kreditgivningen måste, hävdade utskottet, ligga hos de enskilda kreditinstituten. Utskottet hänvisade också till Insolvensutredningens förslag att företagsrekonstruktion i vissa fall skall kunna ersätta konkurs. Utredningens betänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion bereds för närvarande inom regeringskansliet. Motionen följdes upp i en reservation (nyd). Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.
Under den andra hälften av 1980-talet expanderande kreditgivningen mycket kraftigt. Volymen av krediter ökade från ca 90% till närmare 140% av bruttonationalprodukten (BNP). Expansionen har stannat av, och utlåningen uppgick hösten 1992 till ca 134% av BNP. Enligt Finansinspektionens statistik ökade kreditinstitutens utlåning i svenska kronor år 1991 med 118 miljarder kronor, medan ökningen år 1992 endast uppgick till 69 miljarder kronor. Den totala utlåningen i svenska kronor uppgick vid årsskiftet 1992/93 till 1584 miljarder kronor. Reserveringar för befarade kreditförluster och överföringar av kreditstockar mellan olika institut försvårar jämförelser av utlåningen mellan de senaste åren. Några säkra bedömningar av hur utlåningen till t.ex. småföretag har utvecklats kan därför inte göras. Den låga ökningen av utlåningen under år 1992 skall också ses mot bakgrund av att den allmänt sett lägre aktiviteten i ekonomin lett till en mindre kreditefterfrågan.
En fungerande kreditgivning är, enligt utskottets uppfattning, en avgörande förutsättning för att näringslivet skall kunna utvecklas och nya projekt och idéer förverkligas. Om möjligheter till tillväxt i den svenska ekonomin skall kunna tas tillvara fordras därför att bankerna har utrymme att expandera sin kreditgivning. De befintliga reglerna om kreditgivning och kapitaltäckning kan tillsammans med kreditförlusterna förklara den neddragning av krediter till olika företag som kan ha förekommit i vissa banker. Utskottet vill emellertid understryka att ett syfte med införandet av bankstödet är att säkerställa samhällets kreditförsörjning. Om bankerna är alltför försiktiga i sin utlåning kan detta drabba livskraftiga företag och nya satsningar. Genom garantier, kapitaltillskott m.m. kan staten, enligt utskottets mening, tillse att de banker som är i behov av stöd kan tillförsäkras en kapitalbas, som ger utrymme för normal kreditgivning. Vid en avvägning mellan kostnaderna för bankstödet och behovet av insatser för att få i gång ekonomin, anser utskottet att den sistnämnda aspekten skall tillmätas betydande vikt.
Med hänvisning till vad som nu sagts och till att det slutligen måste ankomma på kreditinstituten själva att besluta om sin kreditgivning avstyrker utskottet yrkandena i motion 1992/93:N272 (nyd) om en snabbutredning av berörda frågor och i motion 1992/93:316 (v) om särskilda krav på de statliga bankernas kreditgivning.
Det utskottet nu har anfört har också relevans för yrkandet i motion 1992/93:N270 (kds) beträffande en kreditmarknadsnämnd. I denna del vill utskottet också erinra om att riksdagen i december 1992 på förslag av utskottet (bet. 1992/93:NU16) har begärt att frågan om inrättande av en allmänhetens bankombudsman skall utredas. Vidare har Finansinspektionen tagit initiativ till överläggningar med Svenska bankföreningen om förutsättningarna för att bilda en rådgivningsbyrå för kredittagare. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets uppfattning inte skäl för riksdagen att nu ta något ytterligare initiativ i den här aktuella frågan. Motionen avstyrks därför.
Bankerna får inte vältra över kostnaderna för sina kreditförluster på kunderna genom att öka gapet mellan in- och utlåningsräntor eller genom att införa nya avgifter, anförs det i motion 1992/93:N279 (v). Bankernas räntemarginaler ligger förödande högt i Sverige, hävdas det i motion 1992/93:N309 (nyd). Bankstödet måste villkoras med krav på sänkta räntemarginaler, krävs det i sistnämnda motion. De skulle kunna bringas ner från 8% till 3%, anser motionärerna.
Studier av räntemarginalen har nyligen genomförts av Riksbanken och Bankföreningen. I båda fallen pekas på de mättekniska problem som finns med undersökningar på detta område, särskilt beträffande internationella jämförelser. Riksbanken har undersökt skillnaden mellan in- och utlåningsräntor hos de sex största bankkoncernerna vid utgången av år 1992 och kommit fram till att skillnaden då var i genomsnitt 7,4procentenheter. Sedan årsskiftet 1992/93 har räntorna justerats ner mer på utlåning och sparkonton än på transaktionskonton. Sammantaget indikerar detta enligt Riksbanken att räntedifferensen minskat i bankerna i början av år 1993. Riksbanken har vidare funnit att skillnaden mellan bankernas genomsnittliga utlåningsränta och räntan på statsskuldsväxlar med sex månaders löptid under flera år har varierat med mellan 1,5 och 3,5procentenheter, men att den vid det senaste årsskiftet var uppe i 6procentenheter. För de i bankkoncernerna ingående bostadsinstituten var skillnaden mellan räntorna för ut- och upplåning 1,5 procentenheter.
Bankföreningen har gjort bearbetningar av statistiken över bankernas räntesatser under år 1991 och första halvåret 1992. Föreningen konstaterar att skillnaden mellan in- och utlåningsräntor under denna period var i genomsnitt 6,4 procentenheter. I bostadsinstituten var motsvarande skillnad endast 0,8 procentenheter. En sammanvägning av marginalerna i banker och bostadsinstitut visar, enligt Bankföreningen, att hushållens genomsnittliga räntemarginal i de svenska bankkoncernerna låg under 3 procentenheter både under år 1991 och under första halvåret 1992.
Ekonomikommissionen har också behandlat frågan om räntemarginalen. Kommissionen påtalar att det är en allvarlig risk för att bankerna försöker återställa sin kapitalbas genom att öka marginalen mellan in- och utlåningsräntor. Marginalen är enligt kommissionen både historiskt och internationellt sett mycket hög.
Bankernas räntemarginaler har varit föremål för debatt i riksdagen vid flera tillfällen under senare tid. Företrädare för de olika riksdagspartierna har därvid kritiserat bankerna för att ta ut alltför höga marginaler. De uppgifter som utskottet redovisat i det föregående visar också att marginalerna ligger på en mycket hög nivå. Uppgifterna är emellertid inte av den karaktären att det går att dra några säkra slutsatser om ränteskillnadernas utveckling över tiden och hur de förhåller sig i en internationell jämförelse. Utskottet välkomnar den kritiska granskning som görs och den debatt som förekommer om dessa frågor. Det är av värde om undersökningar av ränteskillnaderna kan göras fortlöpande.
Utskottet anser det vara angeläget att den sänkning av ränteläget som har skett under de senaste månaderna får ett genomslag i kreditinstitutens räntesättning. Härigenom kan räntebördan lättas för såväl företag som hushåll. Utskottet utgår från att bankerna tar intryck av de synpunkter som framförts rörande räntesättningen och efter hand justerar ner ränteskillnaderna. I sammanhanget måste emellertid även betonas betydelsen av en ekonomisk politik som ger utrymme för en fortsatt lägre räntenivå och av åtgärder som stimulerar konkurrensen inom banksektorn. Det är dock enligt utskottets uppfattning inte acceptabelt av konkurrensskäl att banker som erhåller statligt stöd sänker räntorna med hjälp av detta stöd och därigenom får en konkurrensfördel i förhållande till de banker som inte är i behov av stödåtgärder. De krav på ett mer direkt ingripande från statens sida i bankernas räntesättning som framförs i motionerna 1992/93:N279 (v) och 1992/93:N309 (nyd) avvisas därför av utskottet.
Övriga villkor för stöd
I ett antal motioner föreslås att villkoren för bankstödet skall preciseras eller ändras i olika avseenden. Detta gäller bl.a. i fråga om konkurrensneutraliteten, utländska banker och Bankstödsnämndens möjligheter att ställa krav på bankerna.
I motion 1992/93:N263 (fp) hävdas att konkurrensneutraliteten har satts ur spel på fastighetsmarknaden genom att statens stödåtgärder har möjliggjort avskrivning av fastighetskrediter och krediter med subventionerade räntor. Härigenom har bankanknutna fastighetsbolag kunnat sätta hyror som understiger självkostnaderna för motsvarande lokaler i "normalt" finansierade fastighetsbolag, anför motionären. Hon anser att det är viktigt att konkurrensneutraliteten återställs.
Utskottet vill här erinra om att bankstödet, enligt de riktlinjer som riksdagen godkände i samband med att det infördes, skall ges en konkurrensneutral utformning i de enskilda fallen. Det ligger i sakens natur att stöd till olika institut påverkar konkurrensförutsättningarna. Utskottet utgår dock från att regeringen och Bankstödsnämnden i den fortsatta hanteringen av stödåtgärderna uppställer sådana villkor att de banker som erhåller stöd inte får en otillbörlig konkurrensfördel i förhållande till övriga banker. Med detta avstyrker utskottet motion 1992/93:N263 (fp).
Utländska bankers dotterbolag i Sverige och svenska bankers dotterbolag utomlands bör enligt vad som sägs i motion 1992/93:N279 (v) inte omfattas av bankstödet. I motionen anförs bl.a. att det i annat fall är alltför stor risk för att dåliga krediter från utlandet förs över till den utländska bankens dotterbolag i Sverige.
Enligt riksdagens beslut omfattar bankstödet, som tidigare nämnts, alla banker med svensk oktroj, dvs. även utlandsägda banker. När det gäller svenska bankers dotterbolag i utlandet sägs i propositionen att hänsyn skall kunna tas till dem när stödet till banken utformas, men att stöd direkt till sådana bolag endast skall kunna ske i undantagsfall.
Utskottet vill betona vikten av att det svenska bankstödets räckvidd inte rubbas genom att ändringar görs beträffande vilka typer av banker och kreditinstitut som formellt sett har möjlighet att få stöd. Inskränkningar av denna krets skulle dels kunna skada förtroendet för vår vilja och förmåga att trygga det finansiella systemet, dels kunna direkt påverka verksamhetsförutsättningarna för de berörda instituten. De finansiella marknaderna är i hög grad internationella. Sveriges anseende utomlands och vår strävan efter utvidgat internationellt samarbete gör det enligt utskottets uppfattning uteslutet att diskriminera utlandsägda banker genom att undanta dem från bankstödet. Motion 1992/93:N279 (v) avstyrks därför i berörd del.
I denna motion lämnas vidare en rad förslag om hur bankstödet bör utformas och vilka krav som bör ställas på bankerna. Strävan med förslagen är att skattebetalarnas risk skall minimeras. Sålunda föreslås en noggrann kontroll av nedskrivningarna, eftersom de enligt motionärerna kan förmodas vara för höga. Om staten tvingas ta över en bank skall det inte lämnas någon ersättning för övertagna aktier. Vidare skall kunna krävas omförhandling av bankstödet om en bank ökar risktagandet i sin verksamhet. Bankstödsnämnden bör därutöver kunna kräva avskedande av ledningspersonal och slopande av utdelning, anser motionärerna.
Utskottet har förståelse för flera av de synpunkter som framförs i motionen. Samtidigt kan utskottet konstatera att de huvudsakligen kan tillgodoses inom de ramar som riksdagen redan fastställt för bankstödet. I det underlag som Finansdepartementet kräver av bankerna för att kunna bedöma förutsättningarna för stöd skall t.ex. ingå en noggrann redovisning av de nedskrivningar som gjorts på olika lån. Det kan vidare noteras att staten övertagit aktierna i Gota Bank och därvid bedömt att aktierna saknar ekonomiskt värde. Frågan skall dock slutligen avgöras av en skiljenämnd. Det ankommer på regeringen och Bankstödsnämnden att vid utformningen av stöd till olika banker förhandla även om värdet på de aktier som kan komma att övertas. Utdelningsbegränsningar ingår bland de krav som staten, enligt vad som sägs i propositionen som låg till grund för beslutet om bankstödet (prop. 1992/93:135 s. 30), kan uppställa i samband med stöd. Av aktiebolagsrättsliga principer följer att avskedande av ledningspersonal är en fråga för styrelsen och verkställande direktören. Det får dock, enligt utskottets uppfattning, anses ligga inom ramen för riktlinjerna för bankstödet att regeringen och Bankstödsnämnden skall kunna ställa krav beträffande sammansättningen av styrelse och ledningsgrupp i banker som avses erhålla stöd. När det gäller yrkandet om omförhandling av bankstödet, anser utskottet det vara naturligt att det i en överenskommelse, som regeringen eller Bankstödsnämnden träffar med en bank om stöd, ingår bestämmelser som gör det möjligt att förhandla om ändrade villkor om banken inte följer de krav som uppställts. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N279 (v) i ifrågavarande delar.
Vid beviljande av bankstöd bör det, enligt vad som anförs i motion 1992/93:N309 (nyd), ställas hårda krav på rationaliseringar och på försäljning av kringverksamheter. Regeringen och Bankstödsnämnden måste, understryker motionärerna, kräva att bankerna effektiviseras. De banker som får stöd skall tvingas sälja all kringverksamhet såsom fondkommissions-, finansbolags- och fastighetsverksamhet, inkl. fastigheterna för den egna verksamheten, hävdas det.
Riksdagen avslog i december 1992 i samband med beslutet om bankstöd (bet. 1992/93:NU16) ett motionsyrkande (nyd) om att stödet skulle villkoras med krav på radikal rationalisering. Utskottet hänvisade till att det framgick av den aktuella propositionen att sådana krav skulle kunna ställas.
Det ligger, enligt utskottets uppfattning, inom de av riksdagen beslutade riktlinjerna för stödet att staten i samband med rekonstruktion av institut också kan kräva att vissa verksamheter avyttras. Det är emellertid en uppgift för regeringen och Bankstödsnämnden att i varje enskilt fall avgöra hur villkoren bör utformas. Motion 1992/93:N309 (nyd) avstyrks därför i berörda delar.
I motion 1992/93:N279 (v) anförs att försäkringsbolaget Wasas planerade köp av Bohusbanken tänjer på principen att inga manipulationer får ske som för in bolag under bankstödet. Motionärerna anser därför att förvärvet inte bör tillåtas.
Wasa Livförsäkring har ansökt om tillstånd att förvärva samtliga aktier i Bohusbanken. Banken har samtidigt ansökt om tillstånd att förvärva Wasa Försäkring Kredit & Fond AB. Finansinspektionen har överlämnat ärendet till regeringen, som nyligen har avslagit ansökningarna, främst med hänvisning till att riskexponeringen för Wasa Livförsäkring ansågs öka på ett sätt som inte var förenligt med försäkringsrörelselagen (1982:713). Av regeringsbeslutet framgår att ansökningarna har bedömts utan beaktande av bankstödet.
Det ankommer inte på riksdagen att ta ställning i det nu aktuella ärendet. Utskottet avstyrker på denna grund motionen i här berörd del.
Industrikredit och Nordbanken
AB Industrikredit är ett kreditaktiebolag, där staten äger 50% och återstoden av ägandet är fördelat mellan nio banker. Företaget har drabbats av stora kreditförluster under senare år. För att Industrikredit skall kunna uppfylla det lagstadgade kapitaltäckningskravet bemyndigade riksdagen hösten 1992 regeringen att inom en ram om 800 miljoner kronor bidra till att stärka kapitalbasen i företaget (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Som en förutsättning för statens insatser angavs att övriga aktieägare står för sin del av aktiekapitalet.
Med stöd av bemyndigandet har regeringen vid årsskiftet 1992/93 tillfört Industrikredit 400 miljoner kronor. Enligt riksdagens beslut skall tillskottet belasta anslaget Vissa räntekostnader m.m. under sjunde huvudtiteln. Detta anslag har också belastats med kostnaderna för statens insatser i Nordbanken och är vidare avsett för omkostnader i samband med förberedelser för försäljning av banken.
I budgetpropositionen föreslås nu att anslaget ges beteckningen Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken och att det för nästa budgetår förs upp med ett formellt belopp om 1000kr. Förslagen tillstyrks av utskottet.
Övriga frågor
En skärpning av bankrörelse- och finansbolagslagstiftningen begärs i motion 1992/93:N284 (s). Där sägs bl.a. att finansbolagens verksamhet har präglats av ett högt risktagande och att detta har underlättats av att lagen (1988:606) om finansbolag saknar regler om t.ex. kreditgivning mot betryggande säkerhet och om enhandsengagemang. Sådana regler finns i bankrörelselagen, framhålls det. Motionärerna föreslår att rörelseregler av det slag som finns för bankerna snarast införs också för finansbolagen. Vidare bör klarare och mer enhetliga regler för sanktioner införas för såväl banker som finansbolag, anser motionärerna.
Ett likalydande motionsyrkande avslogs av riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:NU19) med hänvisning till att en proposition med förslag till ny reglering av finansbolagens verksamhet hade aviserats.
Denna proposition med förslag om ändrad lagstiftning för banker och kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m. förelades riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:89). På grundval härav antog riksdagen (bet. 1992/93:NU9) bl.a. en ny lag om kreditmarknadsbolag. Lagen, som ersätter den nuvarande finansbolagslagen, avses träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Lagen innehåller regler för s.k. kreditmarknadsbolag beträffande bl.a. sundhet, rörelsens bedrivande, kreditgivning, enhandsengagemang, kapitaltäckning, tillsyn och ingripande. I samma lagstiftningsärende gjordes också ändringar i tillsyns- och sanktionsreglerna så att de skall bli enhetliga för alla institut som står under tillsyn av Finansinspektionen. Enligt utskottets uppfattning har motionärernas krav därmed redan tillgodosetts. Motionen avstyrks därför.
Det är svårt för den enskilde bankkunden att veta om den sparform som han valt ger den bästa räntan, anförs det i motion 1992/93:N306 (s). Det bör därför, anser motionären, införas en ordning som innebär att bankerna är skyldiga att på det kontoutdrag som sänds ut vid varje årsskifte ange inte bara räntans storlek utan också den aktuella räntesatsen på olika konton. Med hjälp av denna ränteinformation skulle bankkunden kunna göra erforderliga omplaceringar.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om förbättrad information om bankernas räntevillkor. Senast skedde detta våren 1992 (bet. 1991/92:NU19). Utskottet hänvisade då till att Finansinspektionen har till uppgift att verka för ett gott konsumentskydd och att inspektionen utformat en konsumentpolicy, där det sägs att kraven på information måste stramas upp väsentligt. Inspektionen har löpande överläggningar med bankerna i konsumentskyddsfrågor och tar då bl.a. upp utformningen av bankernas kontobesked. Utskottet hänvisade vidare till sitt tidigare uttalande från våren 1991 (bet. 1990/91:NU41) om att det är angeläget att regeringen vidtar erforderliga åtgärder på området, om inspektionens och bankernas åtgärder inte räcker till.
Utskottet har erfarit att Finansinspektionen--i enlighet med vad motionären önskar--verkar för att bankerna årligen, i samband med att kontobesked lämnas, skall informera om hur räntan har beräknats och om vilka räntesatser som gäller för bankens övriga konton. Flertalet banker lämnar också i enlighet med branschgemensamma rekommendationer information på detta sätt, främst för de för kunden aktuella kontoslagen. Inspektionen har härutöver i överläggningar med bankerna bl.a. krävt att beskrivningar av ränteberäkningsreglerna skall finnas tillgängliga för kunderna och att upplysningar om aktuella räntesatser skall lämnas på kontobesked löpande under året. Under innevarande år kommer inspektionen att i skrivelser till bankerna ange de krav som man anser måste uppfyllas när det gäller god information till kunderna. Fortsatta överläggningar kommer att ske med de banker som inte iakttar inspektionens rekommendationer.
Utskottet, som noterar att önskemål om förbättrad information diskuterats under flera år med bankerna, anser att det är ett viktigt konsumentintresse att alla banker ger lättillgänglig information om sina räntevillkor. Härigenom stimuleras också konkurrensen mellan instituten. Utskottet utgår från att berörda institut skyndsamt efterkommer berättigade krav på ökad information från inspektionens sida. Skulle så inte ske förutsätter utskottet att regeringen, i enlighet med utskottets tidigare uttalande, vidtar erforderliga åtgärder. Genom vad som nu anförts får motionärens krav anses vara i huvudsak tillgodosett. Anledning till ytterligare åtgärd från riksdagens sida saknas enligt utskottets uppfattning. Motionen avstyrks därför.
I motion 1992/93:So289 (v) sägs att banker och kreditinstitut bör ta ett extra stort ansvar vid kreditgivning till ungdomar. Den press som konsumtionssamhället skapar kan vara särskilt svår att stå emot för ungdomar, anför motionärerna. Det finns anledning att befara, fortsätter de, att ungdomar drabbats särskilt hårt av 1980-talets naiva tro på den ekonomiska utvecklingen.
Enligt vad utskottet har erfarit får Finansinspektionen endast i begränsad omfattning klagomål som rör kreditgivning till ungdomar. Kreditgivningen till dessa har under senare tid blivit mer restriktiv enligt inspektionens erfarenheter. Bankerna kombinerar dessutom ofta utlåning till ungdomar med budgetrådgivning. Det kan vidare noteras att finansbolagen allmänt har höjt sina åldersgränser för krediter.
I detta sammanhang kan nämnas att det i den nya konsumentkreditlagen (1992:830), som trädde i kraft den 1 januari 1993, föreskrivs att näringsidkaren i sitt förhållande till konsumenten skall iaktta god kreditgivningssed och därvid tillvarata konsumentens intresse med tillbörlig omsorg. Näringsidkaren skall vidare vara omdömesgill och ansvarsfull och beakta att kreditavtal genom dess betydelse för konsumentens ekonomiska förhållanden kan vara känsligare än andra avtal. Enligt uppgift bedömer Finansinspektionen att den nya lagen kan ha bidragit till ett förändrat beteende bland kreditgivarna.
Utskottet anser för sin del att det ligger inom ramen för befintliga regler rörande kreditgivning att låntagarens ålder särskilt bör beaktas. Det torde få ankomma på Finansinspektionen att i den konsumentskyddande verksamheten ägna uppmärksamhet åt kreditinstitutens utlåning till ungdomar. I inspektionens allmänna råd med anledning av den nya lagen anges vad som bör innefattas i begreppet god kreditgivningssed. Något uttalande av riksdagen i saken är, enligt utskottets mening, inte motiverat. Utskottet avstyrker sålunda motion 1992/93:So289 (v) i ifrågavarande del.
I motion 1992/93:N296 (c), slutligen, begärs att en utredning skall tillsättas om JAK (Jord Arbete Kapital) och räntefri bankverksamhet. Motionären anser att det kan vara av intresse att officiella beräkningar görs av den privat- och samhällsekonomiska nyttan av JAK:s räntefria verksamhet. Enligt motionären har JAK en samlad inlåning på 200 miljoner kronor. Eftersom dess verksamhet växer i allt snabbare takt ifrågasätter han om inte en viss samhällelig kontroll av verksamheten är önskvärd. Detta skulle då kombineras med motsvarande samhällsansvar, exempelvis i form av garanti för en del av inlåningen.
JAK är en ideell förening med det formella namnet Jord Arbete Kapital--Riksförening för ekonomisk frigörelse. Föreningens ändamål är att sprida kännedom om ränteprincipens skadeverkningar på samhället och att främja ekonomiskt samarbete för genomförandet av räntefri finansiering. JAK driver ett sparlånesystem som fungerar så att den som erlagt medlemsavgift till föreningen får rätt att öppna ett sparkonto. Den som sparar i minst sex månader får rätt att låna. Lånebeloppets storlek beror på hur mycket och hur länge medlemmen sparat. För sparande och lån utgår ingen ränta, men låntagaren betalar en avgift som motsvarar JAK:s kostnader för uppläggning av lånet och administration under spar- och återbetalningstiden. JAK kräver säkerhet i form av pantbrev eller borgensförbindelse för alla lån. Som en ytterligare säkerhet måste låntagaren låna 10% utöver sitt huvudlån. Detta extra lån överförs till JAK:s garantifond.
Utskottet berörde frågan om hur JAK skall regleras i samband med behandlingen av det tidigare nämnda förslaget till ny lag om kreditmarknadsbolag (bet. 1992/93:NU9). Av den redogörelse som utskottet då lämnade framgår att JAK för närvarande inte omfattas av någon av de särskilda lagarna för kreditinstitut. I lagen om finansbolag (3§ andra stycket2) finns ett undantag för föreningar som bedrivs i syfte att tillgodose medlemmarnas finansieringsbehov. Detta undantag har emellertid inte överförts till den nya lagen om kreditmarknadsbolag. I den då föreliggande propositionen anfördes (prop. 1992/93:89 s. 210) att den verksamhet som föreningarna bedriver närmast är att jämställa med bankrörelse och därför bör prövas enligt bankrörelselagen. Med hänvisning till att det pågick överväganden i regeringskansliet om hur bl.a. JAK skall regleras i framtiden avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om att JAK skulle undantas från den föreslagna regleringen. Riksdagen följde utskottets förslag.
Som tidigare anförts avses lagen om kreditmarknadsbolag träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Av övergångsbestämmelser till lagen framgår att den som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet som inte fordrar tillstånd får fortsätta verksamheten under ett år från det att lagen träder i kraft. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt att slutligt ställningstagande till frågan om reglering av JAK:s verksamhet bör anstå till dess att det redovisats en närmare bedömning av om verksamheten är att hänföra till bankrörelse eller någon annan auktorisationspliktig finansieringsverksamhet eller om det finns skäl att införa någon särskild lagstiftning just för denna typ av institut. Med hänvisning härtill och till att överväganden alltjämt pågår inom regeringskansliet i denna fråga avstyrker utskottet motion 1992/93:N296 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Finansinspektionens mål och anslag att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8 punkt E 3 dels godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som anges i propositionen, dels till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 94510000 kr,
2. beträffande utredning om Finansinspektionen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del, 1992/93:N254 i ifrågavarande del och 1992/93:N297, res. 1 (nyd)
3. beträffande åtgärder för att stärka det finansiella systemet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8 punkt I 9 till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
4. beträffande den finansiella krisens verkningar att riksdagen avslår motion 1992/93:N229 yrkande 1,
5. beträffande medborgarkommission att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 5,
6. beträffande kompetensen inom banksektorn att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N233 och 1992/93:N262,
7. beträffande insättarskydd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N229 yrkande 2 och 1992/93:N279 yrkande 10,
8. beträffande åtgärdsprogram för olönsamma banker att riksdagen avslår motion 1992/93:N214,
9. beträffande etablering av nya banker att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N228 yrkande 1 och 1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del,
10. beträffande värdering av bankernas fastigheter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L202, 1992/93:N228 yrkande 4 och 1992/93:N279 yrkande 1,
11. beträffande anslag till Bankstödsnämnden att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8 punkt E 9 till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
12. beträffande chef för Bankstödsnämnden att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 17,
13. beträffande oskäliga fallskärmsavtal att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N228 yrkande 2, 1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del och 1992/93:N254 i ifrågavarande del,
14. beträffande avveckling av fallskärmsavtal att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N278 yrkande 1 och 1992/93:A723 yrkandena 7 och 8,
15. beträffande redovisning av fallskärmsavtal att riksdagen avslår motion 1992/93:N278 yrkande 2,
16. beträffande lag mot fallskärmsavtal att riksdagen avslår motion 1992/93:A722 yrkande 4,
17. beträffande styrelseledamöters personliga ansvar att riksdagen avslår motion 1992/93:A722 yrkande 2,
18. beträffande insyn i banker att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju817 yrkande 12, 1992/93:N228 yrkande 3, 1992/93:N279 yrkandena 2, 4 och 6 och 1992/93:N298, res. 2 (s)
19. beträffande kapitalförsörjningen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N272 och 1992/93:N316 yrkande 11, res. 3 (nyd)
20. beträffande kreditmarknadsnämnd att riksdagen avslår motion 1992/93:N270,
21. beträffande bankernas räntemarginaler att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N279 yrkande 14 och 1992/93:N309 yrkande 3, res. 4 (nyd)
22. beträffande konkurrensneutraliteten att riksdagen avslår motion 1992/93:N263,
23. beträffande stöd till utländska banker m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkandena 8 och 9,
24. beträffande kontroll av nedskrivningarna att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 11,
25. beträffande ersättning för övertagna aktier att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 12,
26. beträffande omförhandling av bankstödet att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 13,
27. beträffande avskedande av ledningspersonal att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 15,
28. beträffande slopande av utdelning att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 16,
29. beträffande krav på rationaliseringar m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:N309 yrkandena 1 och 2, res. 5 (nyd)
30. beträffande Wasas planerade köp av Bohusbanken att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 7,
31. beträffande ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8 punkt I 8 till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
32. beträffande skärpning av bankrörelse- och finansbolagslagstiftningen att riksdagen avslår motion 1992/93:N284,
33. beträffande ränteinformation att riksdagen avslår motion 1992/93:N306,
34. beträffande kreditgivning till ungdomar att riksdagen avslår motion 1992/93:So289 yrkande 2,
35. beträffande räntefri bankverksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:N296.
Stockholm den 1 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart Daléus (c), Henrik S Järrel (m) och Roland Lében (kds).
Reservationer
1. Utredning om Finansinspektionen (mom. 2)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "och 1992/93:N297 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Finansinspektionen har emellertid enligt utskottets uppfattning brustit i sin tillsyn över de finansiella marknaderna på ett sådant sätt att det härutöver behöver vidtas omedelbara åtgärder. Därför bör inspektionen under utredningstiden få en ny styrelse som kan överta ledningen för verksamheten. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna. Därigenom skulle motion 1992/93:N297 (nyd) bli delvis tillgodosedd. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utredning om Finansinspektionen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N297 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del, 1992/93:N254 i ifrågavarande del och 1992/93:N297 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Insyn i banker (mom.18)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.18 som börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
En första studie av Riksåklagarens särskilda Eko-utredningsgrupp, som fått i uppdrag att kartlägga eventuella oegentligheter inom bank- och kreditväsendet, visar att det förekommit avancerad ekonomisk brottslighet. Det finns anledning att anta att brottsligheten rör mycket stora belopp. För att markera samhällets beslutsamhet att bekämpa den ekonomiska brottsligheten måste riktlinjerna för beviljande av bankstödet kompletteras. Om oegentligheter har förekommit är det för allmänhetens förtroende viktigt att dessa kommer upp till ytan. I samband med att stöd beviljas skall därför en utredning göras av orsakerna till kreditförlusterna, och den skall bedömas av Eko-utredningsgruppen. Detta bör enligt utskottets uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därigenom motion 1992/93:Ju817 (s) i ifrågavarande del. De övriga nu aktuella motionsyrkandena blir därvid också i huvudsak tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande insyn i banker att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 12 och med anledning av motionerna 1992/93:N228 yrkande 3, 1992/93:N279 yrkandena 2, 4 och 6 och 1992/93:N298 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kapitalförsörjningen (mom.19)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "bankernas kreditgivning" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets uppfattning så många indikationer på att bankerna stramar åt krediterna för småföretag att det, utöver vad som nu sagts, behövs en skyndsam utredning av dessa frågor. En sådan utredning bör lägga fram konkreta förslag till hur man kan undvika att livskraftiga företag försätts i konkurs till följd av bankernas kreditåtstramning.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Motion 1992/93:N272 (nyd) skulle därmed tillgodoses. Härigenom skulle också motion 1992/93:N316 (v) bli delvis tillgodosedd i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande kapitalförsörjningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N272 och med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Bankernas räntemarginaler (mom.21)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Det höga ränteläget är skadligt för samhällsekonomin. Hushåll och företag drabbas hårt. Tillväxten i näringslivet hämmas. I denna situation måste staten agera snabbt och kraftfullt. Ett sätt som detta kan ske på är att framtvinga mindre räntegap mellan in- och utlåning i de banker som är statliga eller får statsstöd. Härigenom skulle omedelbara positiva effekter kunna åstadkommas i den svenska samhällsekonomin.
Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Med detta tillstyrker utskottet motion 1992/93:N309 (nyd) i ifrågavarande del. Med ett sådant uttalande skulle också det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N279 (v) delvis tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande bankernas räntemarginaler att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N309 yrkande 3 och med anledning av motion 1992/93:N279 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Krav på rationaliseringar m.m. (mom.29)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Det ligger" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet är av den uppfattningen att staten skall ha en bestämd linje vid förhandlingarna med de banker som söker stöd. Inriktningen bör vara att alla verksamheter utanför bankens huvudfunktioner, dvs. in- och utlåning samt betalningsförmedling, skall avyttras. Härigenom kan man få in kapital för att stärka kapitalbasen och minska behovet av statligt stöd. Bankens kostnadsmassa skall också skäras ner genom kraftiga rationaliseringar som villkor för att bankstöd skall beviljas. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1992/93:N309 (nyd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande krav på rationaliseringar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N309 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna2
Utskottet6 Inledning6 Finansinspektionen8 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet10 Villkor för stöd m.m.15 Fallskärmsavtal15 Insyn i banker16 Bankernas kreditgivning18 Övriga villkor för stöd21 Industrikredit och Nordbanken23 Övriga frågor24 Hemställan27
Reservationer 1. Utredning om Finansinspektionen (nyd)30 2. Insyn i banker (s)30 3. Kapitalförsörjningen (nyd)31 4. Bankernas räntemarginaler (nyd)31 5. Krav på rationaliseringar m.m. (nyd)32