Bankoutskottets Memorial N:o 5 (Betänkande 1895:Bu5 bu)

Bankoutskottets Memorial N:o 5.

delningskontor i Karlstad uppföra en byggnad för en
kostnad af högst 55,000 kronor.

Stockholm den 19 mars 1895.

• •. • '' .i . -/i , r\ ,.r„ ,, ,.,.J t...[ f,, * I *-.. ;

På bankoutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER.

Herrar Holmgren och Jansson, som åtnjutit ledighet från riksdagsgöromålen,
hafva ej deltagit i behandlingen af detta memorials innehåll.

N:0 5.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars, kl. 12 midd.

Memorial, angående ackord för en riksbankens fordran hos S.

G. Andersson i Stora Hof Björket.

I en till utskottet den 7 dennes aflåten skrifvelse hafva fullmägtige
i riksbanken anmält, hurusom styrelsen för afdelningskontoret i Jönköping
i skrifvelse den 22 november 1894 hos fullmägtige gjort följande framställning
:

»Sedan Sven Gustaf Andersson i Stora Hof Björket den 23 januari
1891 vid kontoret bekommit ett af betalningslån å 500 kronor mot borgen
af Anders Magnus Andersson i Gylteboda och Johan Johannesson i Qvarkhult,
hafva, efter det 96 kronor 8 öre å lånet afbetalts, samtliga gäldenärerna,
efter anstälda lagsökningar för underlåtenhet att verkställa föreskrifven
afbetalning, vid utmätningsförsök befunnits sakna utmätningsbara

Bankoutskottets Memorial N:o 5.

tillgångar, hvarefter riksbankens fordran för lånet såsom osäker fördes inom
linien den 31 december 1892.

Med anledning af den förlust, som sålunda vore att befara för riksbanken,
bar kyrkoherden F. Allgulin i Bolmsö, hvilken å lånehandlingen
tecknat bevis om gäldenärernas vederhäftighet, varit oaflåtligt verksam att
förmå låntagarens slägtingar att uppgöra dennes affär med riksbanken.
Sedan det lyckats kyrkoherden att för ändamålet uppbringa 300 kronor,
under förutsättning att, genom desammas inbetalande, riksbanken finge anses
hafva erhållit full liqvid för ifrågavarande skuld, har kyrkoherden den
20 i denna månad, med öfversändande af nämnda belopp, 300 kronor,
anhållit att utbekomma det belånade skuldebrefvet i bufvudskrift jemte
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag om gäldenärernas betalningsskyldighet
för lånet.

Biksbankens återstående fordran bos gäldenärerna utgör 403-kronor
92 öre, jemte ränta till den 30 innevarande november, 80 kronor 11 öre,
eller tillhopa 484 kronor 3 öre.

Enligt vunna upplysningar befinna sig låntagaren och löftesmannen
Anders Magnus Andersson i Amerika, och löftesmannen Johan Johannesson
är, enligt hvad styrelsen inhemtåt, utfattig.

Efter öfvervägande af hvad sålunda i ärendet förekommit bar styrelsen
funnit antagande af det gjorda anbudet vara fördelaktigt för banken,
helst ringa utsigt förefinnes att eljest bekomma någon ytterligare afbetalning
å lånet; och får styrelsen derför vördsamt hemställa, att det erbjudna
beloppet 300 kronor, måtte få emottagas såsom full liqvid för riksbankens
ifrågavarande fordran.»

Vid pröfning af det fullmägtige sålunda underställa ärende funno fullmägtige
bestämmelserna i § 49 i bankoreglemente^ enligt hvilka ackord
icke må beviljas andra gäldenärer än de, som gjort konkurs, lägga hinder
i vägen för bifall till det af kontorsstyrelsen framstälda ackordsförslaget.

Nu har emellertid kyrkoherden Allgulin i en till utskottet stöld skrifvelse
af den 27 december 1894 gjort följande framställning:

»Med anledning af att jag å en lånehandling, belånad i riksbankens
afdelningskontor i Jönköping den 23 januari 1891 af Sven Gustaf Andersson
i Björket, St. Hof och försedd med borgen af Anders Magnus Andersson
i Gylteboda och Johan Johannesson i Qvarkhult styrkt såväl låntagarens
som löftesmännens vederhäftighet, men samtliga dessa personer blifvit
urståndsätta att fullgöra ofvan åtagna förbindelse, bar jag ansett mig böra så
vidt möjligt söka hålla riksbanken skadeslös för ifrågavarande lån, hvarå åter -

Bankoutskottets Memorial N:o 5.

stå oguldne i kapital kronor 403: 92. Sedan det derför lyckats mig att
af låntagarens slägtingar för ändamålet uppbringa ett belopp af kronor 300,
både jag i skrifvelse till afdelningskontoret i Jönköping anhållit att mot
inbetalande af detta belopp få återstoden af skulden efterskänkt och skuldförbindelsen
åter. Då emellertid blifvit upplyst, att herrar fullmägtige i
riksbanken på grund af bankoreglementets föreskrift icke kunde medgifva
sådan afkortning, vågar jag hos bankoutskottet förnya min hemställan under
tillkännagifvande, att kronor 300 under afvaktan på Riksdagens beslut
i frågan blifvit i riksbankens afdelningskontor i Jönköping deponerade».

Öfver kyrkoherden Allgulius sålunda förnyade ansökning hafva fullmägtige
anfört:

»Ifrågavarande fordran blef jemlikt fullmägtiges beslut den 1 december
1892 förd från kapitalräkningen och såsom osäker upptagen inom linien,
sedan upplysts, att efter verkstälda lagsökningar och utmätning löftesmännen
befunnits utfattiga och att låntagaren rymt samt här i landet icke
efterlemnat några kända utmätningsbara tillgångar.

Då föga eller ingen utsigt torde förefinnas för riksbanken att i utsökningsväg
hos gäldenärerna bekomma någon ytterligare afbetalning å
ifrågavarande fordran och med afseende jemväl å den mindre ofta förekommande
omständigheten, att en betygsutgifvare, som ej eger någon betalningsskyldighet,
endast af den anledning att han intygat lånesökandes
vederhäftighet, känt sig manad vidtaga åtgärd för att minska riksbankens
förlust för ett lån, hafva fullmägtige, som ej skulle tvekat att, om de dertill
varit befogade, antaga omförmälda, 75 % å kapitalfordringen motsvarande
ackordsanbud, velat härmed, i öfverensstämmelse med kontorsstyrelsens
förord, tillstyrka att, derest till riksbanken inbetalas ett belopp af
300 kronor, dess fordringsanspråk på grund af omförmälda den 23 januari
1891 af Sven Gustaf Andersson i Stora Hot Björket vid riksbankens afdelningskontor
i Jönköping belånade och med borgenspåskrift af Anders
Magnus Andersson i Gylteboda och Johan Johannesson i Qvarkhult försedda
skuldförbindelse å ett återstående kapitalbelopp af 403 kronor 92
öre med 6 % ränta från och med den 10 augusti 1891, måtte efterskänkas
och skuldsedeln till vederbörande utlemnas.»

Då af hvad i ärendet förekommit uppenbarligen framgår, att hvarje,
äfven det minsta belopp, som å ifrågavarande fordran inflyter, är en ren
vinst för riksbanken, enär någon utsigt att genom lagsökningsåtgärder mot
de betalningsskyldige utfå större eller mindre del deraf icke förefinnes, anser
utskottet med hänsyn jemväl till de skäl i öfrigt, som af fullmägtige

Bankoutskottets Memorial N.-o 5.

anförts, fullt giltig anledning vara för handen, att ackordsansökningen bifalles;
hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen ville medgifva, att, mot erläggande af
300 kronor till riksbankens afdelningskontor i Jönköping,
kontorets fordran på grund af Sven Gustaf Anderssons
i Stora Hof Björket den 23 januari 1891 i
kontoret belånade förbindelse, å hvilken Anders Magnus
Andersson i Gylteboda och Johan Johannesson i
Qvarkhult tecknat borgen och å hvilken nu återstå
oguldna 403 kronor 92 öre i kapital samt 6 % ränta
från och med den 10 augusti 1891, må efterskänkas
och förbindelsen till vederbörande utlemnas.

Stockholm den 19 mars 1895.

På bankoutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER.

Herrar Holmgren och Jansson, som åtnjutit ledighet från riksdagsgöromålen,
hafva ej deltagit i behandlingen af detta memorials innehåll.