Bankoutskottets Memorial N:o 2 (Betänkande 1897:Bu2 bu)

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1897, kl. 3 e. m.

Memorial, angående verkstad granskning af riksbankens styrelse
och förvaltning.

Till följd af den bankoutskottets enligt § 4 i dess instruktion
åliggande skyldighet att undersöka och granska riksbankens tillstånd
samt huru densamma styrd och förvaltad blifvit, har utskottet tagit
kännedom af dels fullmägtiges allmänna och särskilda protokoll för tiden
från och med den 15 januari 1896, intill hvilken dag ansvarsfrihet
blifvit fullmägtige för deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder
beviljad, och till innevarande riksdags början, dels af de af vederbörande
revisorer afgifna berättelser rörande verkstäld granskning af riksbankens
såväl hufvudkontors som de särskilda afdelningskontorens i
Göteborg, Malmö, Falun, Hernösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå,
Vexiö, Visby, Örebro och Östersund förvaltning under år 1895, dels ock
af fullmägtiges med utskottets memorial n:o 1 till Riksdagen öfverlemnade
berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under
år 1896, äfvensom af de utaf styrelserna för riksbankens i verksamhet
varande afdelningskontor i afseende å dessa kontors förvaltning under
samma år lemnade särskilda redogörelser; och får utskottet efter nu
fulländad granskning härmed, jemlikt föreskrift i ofvanberörda instruktion,
till Riksdagen i ämnet afgifva berättelse.

Härvid tillåter sig utskottet i fråga om metalliska kassans ställning,
sedelutgifningen, in- och utlåningsrörelsen äfvensom öfrig verksamhet
vid riksbankens hufvud- och afdelningskontor samt vid Tumba
liih. till Riksd. Prot. 1897. 6 Sami. 1 Afd 2 Käft. (N:o 2.)

BanhmtsTeottets Memorial N:o 2.

pappersbruk hänvisa till de sifferuppgifter, som återfinnas i de berättelser,
som afgifvits af Riksdagens revisorer och riksbankens fullmägtige
liksom i utskottets förut till Riksdagen aflåtna memorial n:o 1.

^''''yttranden9 Med anledning af åtskilliga uttalanden, som blifvit gjorda af Riksmed
ättled- dagens revisorer i deras den 30 november 1896 afgifna berättelse an*Manfen
i gående riksbanken, hvilken berättelse blifvit till Riksdagens ledamöter
Riksdagens utdelad och till hvilken utskottet alltså kan hänvisa, har utskottet begärt
berättelser. oc^ er^ållit yttrande från bankofullmäglige samt får här nedan i korthet
redogöra för berörda yttrande i sådana af de af revisorerna omförmälda
ärenden, hvilka synts utskottet böra till särskildt omnämnande
föranleda.

Sedan revisorerna (se sid. 10 i den tryckta revisionsberättelsen)
fäst uppmärksamhet derå, att kostnaderna för de åt afdelningskontoren
i orterna anskaffade egna byggnader, der, såsom i regel vore fallet,
dessa byggnader icke på ett år hunne fullbordas, för hvarje år affördes
på vinst- och förlusträkningar och således icke år efter år balanserades
i räkenskaperna, utan i dessa först då upptoges, när efter färdigbyggandet
taxeringsvärde blifvit åsatt, hafva fullmägtige i sitt nyssberörda
yttrande anfört, att det syntes dem rigtigast, att det under löpande år
för den ena eller andra fastigheten bestridda utgiftsbeloppet icke finge
balanseras till nästa år och sålunda ingå såsom en fordran, för hvilken
i sjelfva verket ej annan valuta funnes än den, som innefattades i
fastigheten, hvilket värde åter ej inginge i riksbankens kapital. Det
mål, som revisorerna velat vinna i fråga om sammanförandet af totalkostnaden
för hvarje b)rggnad, kunde deremot uppnås på ett annat sätt,
och då fullmägtige i likhet med revisorerna vore öfvertygade om önskvärdheten
af hvad sålunda afsetts, hade fullmägtige beslutit upprätta
en liggare, der hvarje fastighet af nu ifrågavarande slag finge sitt särskilda
konto, i hvilket ur räkenskaperna för hvarje år infördes, hvad
till byggnaden för året utgått.

Beträffande revisorernas i sammanhang med deras uttalande om
bokföringen af förenämnda byggnadskostnader gjorda anmärkning, att,
då samma kostnader icke påföras vederbörande afdelningskontor, utan
riksbanken i sin helhet, de kontor, som hade egen byggnad, kunde i
fråga om sina förvaltningsutgifter visa en fördelaktigare ställning än
de kontor, hvilka hade att erlägga hyra för sina lokaler, hafva full -

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

mägtige framhållit, att förhållandet visserligen vore sådant, som revisorerna
angifvit, men att, om man i detta fall och intill dess, såsom
väl förr eller senare komme att ske, alla kontor försetts med egna hus,
ville beräkna det ena kontorets vinst i förhållande till det andras så,
att frånvaron af hyreskostnad ej inverkade, sådant kunde ske utan att
särskild åtgärd derför behöfde beslutas.

I revisionsberättelsen (sid. 11) har vidare införts ett uttalande af
revisorerna, som går ut derpå, att värdet af riksbankens fastigheter,
som nu upptagas inom linien, borde inberäknas i riksbankens s. k.
reserverade medel och således inräknas bland bankens säkra tillgångar.
Härom hafva fullmägtige yttrat, att, såsom revisorerna erinrat, redan
1830 års banklag förbjuder att inberäkna värdet af riksbankens fastigheter
i bankens grund- eller reservfonder. Något dylikt förbud vore
väl icke meddeladt i afseende å »befintliga, till framtida förfogade reserverade
medel», men då enligt lagens föreskrift eventuella förluster
i främsta rummet skulle ersättas af ifrågavarande medel, finge väl deraf
anses följa, att bland de reserverade medlen endast skulle ingå sådana
tillgångar, som vid behof verkligen kunde realiseras för sådant ändamål.
Af lätt insedda skäl hade de bankens fastigheter, i hvilka banken
drifver sin rörelse och som för denna äro oundgängliga, icke ansetts
tillhöra detta slag af tillgångar, och följaktligen hade de under lång
tid icke alls uppförts bland riksbankens tillgångar. Först år 1885 hade
i anledning af en erinran från riksbankens revisorer af år 1884 den af
bankoutskottet godkända åtgärden vidtagits att uppföra fastigheternas
taxeringsvärden, men inom linien, så att de icke ingått i riksbankens
kapital, och sålunda hade allt sedan förfarits. Det vore visserligen
obestridligt, att, genom inköp eller nybyggnad af allt flera fastigheter
för bedrifvande af riksbankens afdelningskontors verksamhet, det egendomsvärde,
som sålunda tillhörde riksbanken, men icke uppfördes bland
dess kapitaltillgångar, numera kunde anses ganska betydande och efter
all sannolikhet komme att ytterligare i framtiden ökas, men hänsyn
härtill borde icke föranleda någon ändring i det, enligt fullmägtiges
åsigt, sunda bokföringssätt, som ej inräknade värdet af de bankens
fastigheter, hvilka vore oskiljaktiga från riksbankens verksamhet och
icke vore för annat ändamål tillgängliga, så länge denna verksamhet
fortfore, uti de bankens effektiva tillgångar, som utgjorde dess verkliga
rörelsemedel och garantera dess förbindelser. Fullmägtige kunde följaktligen
icke tillstyrka någon åtgärd med anledning af hvad revisorerna
i ifrågavarande hänseende föreslagit.

Banko-utskottets Memorial N:o 2.

Verkställa
inspektioner
vid afdelningskontoren.

Med anledning af hvad i revisionsberättelsen (§ 54) samt i en till
densamma fogad reservation i fråga om vidtagna åtgärder för beredande
af lokaler åt de båda afdelningskontor, det ena i Linköping och det
andra i Mariestad, som under innevarande år skola börja sin verksamhet,
hafva fullmägtige, hvad särskildt angår kontoret i Mariestad, meddelat,
bland annat, att fullmägtige afvaktade meddelande från Mariestadskontorets
styrelse i fråga om yppad utsigt att för skäligt pris erhålla
en för bebyggande lämplig tomt, hvarom, i fall förhållandena dertill
föranledde, framställning i sådant fall redan vid innevarande års riksdag
kunde komma att af fullmägtige göras.

För den närmaste framtiden är Mariestadskontorets behof af en
lokal, hvilken såsom provisorisk torde vara fullt lämplig, tryggadt genom
ett med Kongl. Maj:ts medgifvande träffadt aftal om förhyrande af landtränteribyggnaden
vid Marieholm, ett aftal, som visserligen endast skulle
omfatta tiden, intill dess under år 1898 en påtänkt lokal i Mariestads
sparbanks blifvande hus kunde få tillträdas, men hvilket aftal dock
sannolikt, i fall sådant visar sig nödvändigt, kan få förlängas, intill
dess stadigvarande lokal kan erhållas.

öfriga af revisorerna gjorda uttalanden, öfver hvilka fullmägtige
på utskottets begäran afgifvit yttrande, hafva afsett dels utbetalning af
ersättning för bestyr med eldning af kaminer i hufvudkontorets lokaler,
dels uppgifvet dröjsmål med vidtagande af lagsökningsåtgärder i afseende
å ett af betalningslån, och dels den ledighet på längre tid, som
beviljats en tjensteman för enskilda angelägenheter.

I samtliga dessa ärenden har utskottet funnit de af fullmägtige
afgifna yttranden och förklaringar icke påkalla särskildt uttalande,
hvadan utskottet icke i vidsträcktare mån, än ofvan skett, till särskildt
omnämnande upptagit ifrågavarande delar af revisionsberättelsen och
de öfver desamma af fullmägtige afgifna yttranden.

Under år 1896, liksom föregående år, hafva fullmägtige genom
ombud, som fullmägtige inom sig utsett, låtit inspektera de särskilda
afdelningskontoren och genom de berättelser, som öfver dessa förrättningar
afgifvas till särskilda protokollet, blifva fullmägtige i tillfälle att
följa utvecklingen af den verksamhet, som bedrifves vid de olika afdelningskontoren.
Af berättelserna framgår, att särskild uppmärksamhet
egnas åt utlåningsrörelsens olika grenar och beskaffenheten af

BankmlskoUds Memorial N:o 2.

kontorens låneportföljer. Dessa blifva ock, i bredd med den alltjemt
fortgående utvidgningen af riksbankens verksamhet genom nya afdelningskontor,
af allt större betydelse med afseende på gällande bestämmelser
i fråga om de tillgångar, å hvilka riksbankens sedelutgifning
grundas. Enligt dessa bestämmelser får en viss i bankoreglementet
angifven del af riksbankens sedlar utgifvas under vilkor af motsvarande
tillgång i vissa valutor, särskildt vext ar, betalbara inom eller utom
riket (se bankoreglementet § 5 mom. 2). De under år 1896 och föregående
år afgifna inspektionsberättelser gifva vid handen, att kontorens
vexeldiskontering noga skärskådas och att erinringar, som fullmägtige
under ett eller annat föregående år funnit sig böra lemna, föranledt på
de ställen, der de ansetts behöfva göras, rättelser i sådan utsträckning,
som förhållandena kunnat lämpligen medgifva.

Riksbankens lånerörelse har, enligt hvad af fullmägtiges berättelse
framgår, under år 1896 varit ganska omfattande och företer, särskildt lånerörelse.
hvad angår vexeldiskonteringen, ett icke obetydligt uppsving mot hvad
närmast föregående år varit fallet. Sålunda hade nämnda diskontering
vid slutet af hvart och ett af nedannämnda år att uppvisa följande
siffror beträffande inrikes-vexelportföljen:

år 1891 ........................................... kronor 23,326,000: —

„ 1892 ........................................... „ 23,063,000

„ 1893............................................ „ 24,011,000

„ 1894............................................ „ 22,929,000

„ 1895........................................ „ 26,678,000

„ 1896........................................... „ 33,334,000

hvilken ökning i ej ringa mån torde bero derpå, att andra banker —
enskilda och aktiebanker — i större utsträckning begagnat sig af riksbankens
erbjudande att på vissa vilkor åt dem verkställa ^diskontering
af vexlar mot åtnjutande af returdiskonto.

Siffrorna å en annan lånegren hafva deremot under året varit
stadda i sjunkande, nemligen i fråga om utlåningen mot pant af jern
och andra vågförda effekter. Å denna räkning utestodo vid slutet af
nedannämnda år följande belopp:

år 1891 ............................................ kronor 2,837,000: —

„ 1892 .......................................... „ 3,277,000: —

„ 1893 ......................................... „ 2,949,000: —

Banlcoutskottets Memorial N:o 2-

år 1894 .......................................... kronor 2,912,000: —

1895 ............................................. „ 1,756,000: —

1896 ........................................... „ 901,000: —.

kontoretfoch ^ likhet med hvad förut varit vanligt får utskottet meddela några

af delnings- uppgifter angående riksbankens behållna vinst för år 1896.

bidrag™^ Till denna vinst, som enligt uppgift från fullmägtige i riksbanken

riksbankens uppgår till kronor 3,118,211: 6 4, hafva de särskilda afdelningskontoren
bidragit med följande belopp:

vinst.

Göteborg .....	.... med	kronor 491,893:	31	(3,63
Malmö ............	11	11	279,415:	71	(3,63
Falun.............	11	11	57,101:	90	(3,03
Hernösand. ...	11	11	174,132:	26	(3,04
Jönköping . ..	11	11	107,661:	16	(3,33
Kalmar...........	11	11	48,262:	47	(2,66
Karlstad .......	11	11	105,429:	29	(3,26
Luleå..............	11	11	75,031:	66	(3,16
Umeå...............	11	11		—
Vexiö ...........	11	11	49,385:	70	(2,44
Visby.............	11	11	49,603:	48	(3,22
Örebro ...........	11	11	165,464:	61	(3,67
Östersund .....	11	11	62,537:	20	(3,38

11 )

Summa kronor 1,665,918: 64.

Skilnaden mellan detta sistnämnda
belopp och bankovinsten i sin helhet är „ 1,452,292: 90

kronor 3,118,211: 64,

och utvisar nämnda skilnad således det belopp, hvarmed hufvudkontorets
rörelse, som dock icke uteslutande är lånerörelse, bidragit till årets
vinstsumma.

ftkord^slm, Vid läsningen af fullmägtiges protokoll, i hvilka antecknats de

beviljats _ beslut, som under år 1896 ifrågakommit med anledning af gäldenärers
i896. ansökningar om beviljande af ackord för sina skulder till riksbanken,
har det i ett och annat fall, med afseende på de erbjudna ackordsbeloppens
ringhet eller vederbörande gäldenärers personliga förhållanden,
synts utskottet tvifvelaktigt, om ackord bort beviljas. Vid be *)

Procentsiffran är uträknad å medelbeloppet af de särskilda kontorens förlag, enligt veckorapporterna.

Bankoutskottets Memorial N:o 2-

slutens fattande i ackordsfrågan hafva också meningarna inom fullmägtige
understundom varit delade.

Den granskning, som af bankoutskottet nu verkstälts, omfattar
icke bankofullmägtiges gemensamt med fullmägtige i riksgäldskontoret
fattade beslut och vidtagna åtgärder i fråga om utförande af Riksdagens
år 1888 fattade beslut om uppförande på Helgeandsholmen af nya
byggnader för Riksdagen m. m. och riksbanken; utan har denna granskning
öfverlemnats till sammansatt stats- och bankoutskott.

Efter granskning af riksbankens hufvudkontors räkenskaper för
år 1895 hafva Riksdagens senast församlade revisorer i sin den 30
november 1896 afgifna berättelse anmält, att utom i de afseenden,
hvarom ofvan förmälts, mot riksbankens förvaltning under den tid,
granskningen omfattat, ej något varit att anmärka, samt att revisorerna
för sin del ansett, att ansvarsfrihet borde fullmägtige beviljas. De
revisorer, som af Riksdagen utsetts att för år 1895 granska afdelningskontorens
i Göteborg, Malmö, Falun, Hernösand, Jönköping, Kalmar,
Karlstad, Luleå, Vexiö, Visby, Örebro och Östersund förvaltning, hafva
likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet för kontorens styrelser;,
och enär utskottet vid den af utskottet nu verkstälda undersökning af
riksbanken ej haft något att mot förvaltningen af densamma anmärka,
utan funnit,'' att fullmägtige med omsorg och nit fullgjort det dem
lemnade uppdrag, får utskottet hemställa,

att ansvarsfrihet må fullmägtige i riksbanken beviljas
dels för förvaltningen under år 1895 af bankens
såväl hufvudkontor som afdelningskontor i Göteborg,
Malmö, Falun, Hernösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad,
Luleå, Vexiö, Visby, Örebro och Östersund, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnas antecknade
i fullmägtiges protokoll för tiden från och med den
15 januari 1896 till samma dag innevarande år.

Stockholm den 23 februari 1897.

På bankoutskottets vägnar:

G. H. SPENS.