Bankoutskottets Memorial N:o 11 (Betänkande 1895:Bu11 bu)

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

N:o 11.

Ant. till Riksd. kansli den 22 april 1895, kl. 12 midd.

Memorial, angående riksbankens skuld på så kallade lånebanksobligationer
m. m.

I den af Riksdagens år 1894 församlade revisorer afgifna berättelse
om yerkstäld granskning af riksbanken hafva revisorerna i fråga om
åtskilliga från banken utgifva, äldre räntebärande förbindelser anfört
följande:

»Någon förändring har under innevarande års förra hälft ej egt rum
i fråga om riksbankens nedannämnda äldre skuldposter, utan balanseras

sålunda fortfarande:

för lånebanksobligationer ......................................................... kr. 226,306: 13.

» obligationer för inlemnadt silfver (s. k. silfversedlar) » 402: 34.

» realisationsobligationer (utfärdade för riksgäldssedlar nes

inlösen) ........................................................................ » 337: 50.

» obligationer för 1830 års upplåning (till förlag för

handels- och näringsdiskonten)....................................... » 187 : 50.

I afseende å ifrågavarande förbindelser hafva revisorerne tagit i
öfvervägande, huruvida åtgärder skulle kunna vidtagas för att befria riksbanken
ifrån åtminstone en del af dessa skulder eller för desammas afförande
från kapitalräkningen och upptagande inom linien, på sätt redan
skett i fråga om de så kallade transportsedlarne och en del af den öfriga
sedelskulden. Härvid hafva revisorerne inhemtat, att, hvad beträffar lånebanksobligationerna
eller, såsom de äfven benämndes, lånebanksattester,
Bill. till Riksd. Prot. 1895. G Sami. 1 A/d. 9 Höft. (N:o 11.) \

Bankout skottets Memorial N:o 11.

utgifvande af sådana upphörde redan år 1766, då, enligt kongl. kungörelsen
af den 14 oktober samma år, beslöts, att lånebanken skulle tills
vidare tillslutas för alla nya, främmande kapitalers emottagande till förräntande,
det vare sig ad pios usus, publika verk eller privata personer
tillhöriga. I bankens räkenskaper upptagas ännu såsom dess skuld 119
stycken dylika obligationer, åt h vilka de flesta omskrifvits fyrfaldiga gånger.
De utgöras af:

1 obligation med outtagen ränta sedan 1701 och förskrifven med
ränta på ränta, (hvilken ränteberäkning dock enligt kongl. kungörelsen
af den 26/* 1756 samma år upphörde)

motsvarande i kapital................................................... kr. 45: il.

och i ränta.......................................... kr. 5 0 2 : 97.

9 stycken med ränta ä 4 ''/2 å hvilka, likasom
för nästföregående obligation, enligt
särskildt beslut all ränteberäkning
år 1848 upphörde.................. » 1,117: 28.

med ränta till belopp af kr 4,061:19.

69 » med 4 V2 % ränta, som fortfarande beräknas.
.................................................. » 149,448: 42.

31 > »4 % » & ^ ® * 65,745. 99.

9» »3% i ■» ■» »» 9,949: 33.

= 119 stycken.

Säger kr. 226,306: 13.

Dessa medel torde till största delen utgöras af sådana, som blifvit
donerade till fromma stiftelser samt till grafvars och grafkapells underhåll
eller till liknande ändamål och som i de flesta fall blifvit i riksbanken
insatta under förutsättning, att beloppet i fråga ej skulle skingras eller
rubbas. Af bankens räkenskaper och handlingar lärer svårligen, åtminstone
i afseende å en del af dessa förbindelser, för närvarande kunna
med tillförlitlighet inhemtas, hvilka som äro innehafvare af omförmälda
obligationer, samt om de vid dessa depositioner fästa särskilda förbehåll
och bestämmelser äro af beskaffenhet att ovilkorligen lägga hinder i vägen
för obligationernas uppsägning från riksbankens sida. Förut, när depositionsräntan
var hög, förekommo ej sällan frågor om utlemnande från riksbanken
af dylika medel, som enligt den tryckta lydelsen å bevisen äro
stälda att återbetalas efter sex veckors förutgången uppsägning, om ock
den skrifna texten esomoftast innefattar bestämmelse, att medlen skola
oförryckt qvarstå och aldrig uttagas och förpantas, eller innehåller likar -

Banhoutskoltets Memorial N:o 11.

tade uttryck. Sedan 1886, då en lånebanksobligation å belopp, motsvarande
250 kronor, infriades, har inlösen af sådan ej ifrågakommit, ehuru,
under numera mot vid insättningen väsentligen ändrade förhållanden, riksbanken
torde haft anledning önska sig befriad från dessa depositioner, å
hvilka. den vid sistlidet års slut outtagna räntan uppgick till något öfver
12,000 kr., hvartill kommer för tvenne i riksbanken belånade obligationer
ett belopp af nära 14,000 kronor.

Yid 1848 års Riksdag förevar fråga om afskrifning af åtskilliga
dylika obligationer, å hvilka för en tidrymd af 84 till 146 år ränta ej
uttagits, men den åsigt gjorde då sig gällande, att banken ej borde medelst
bestämmande af preskriptionstid befrias från betalning af ett i förlitande
till dess säkerhet derstädes insatt kapital, hvadan, enär besagda
obligationer framdeles kunde komma att i banken företes, någon dylik
preskriptionstid ej ansågs böra bestämmas. Deremot beslöts, att de obligationer,
om hvilka då var fråga, skulle genom kungörelse i Post- och
inrikes tidningar uppsägas till betalning sex veckor efter uppsägningen
med tillkännagifvande, att efter omförmälda tid all ränteberäkning å de
insatta kapitalen upphörde. Af de 109 stycken lånebanksobligationer, för
hvilka ränta ännu beräknas, äro utan tvifvel åtskilliga, som efter all
sannolikhet ej komma att någonsin företes. Så torde äfven vara förhållandet
med öfriga, här ofvan omförmälda så kallade realisationsobligationer
och obligationer för inlemnadt silfver samt för 1830 års upplåning, hvilka
samtliga sedan nära 50 år tillbaka balanserats med oförändradt belopp.

Då revisorerne anse det vara önskvärdt, att räkenskaper och bokslut
befrias från poster, som saklöst kunna derifrån utgå, hafva revisorerne
derför velat fästa uppmärksamhet å hithörande förhållanden med hemställan,
dels att de af ifrågavarande obligationer, i afseende å hvilka riksbanken
ej kan anses hafva ovilkorligen förbundit sig att låta dem för alltid qvarstå
i banken, måtte uppsägas med tillkännagifvande, att efter uppsägningstidens
utgång någon ränta ej beräknas, dels ock att samtliga de återstående
af omförmälda slags förbindelser, som redan löpa eller på grund
häraf komma att löpa utan ränta, äfvensom de, för hvilka sådan under
längre tid, exempelvis tjugu år, icke uttagits, måtte, på sätt i afseende
å transportsedlar och en del af bankosedlar å smärre valörer egt rum,
föras inom linien såsom en bankens skuld, att betalas, om och när på
grund af sådan förbindelse något fordringsanspråk blefve mot banken
framstäldt.

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

Af de förut mot säkerhet af lånebanksobligationer af riksbanken
lemnade lån återstå endast tvenne å kapitalbelopp, motsvarande tillsammans
9,000 kronor, bvilka lån äro meddelade före år 1830 och utgifvits på två obligationer
å sammanlagdt kronor 9,186: 80. I afseende å dylika lån är föreskrifvet,
att, så snart ett sådant med ränta uppgått till lika belopp med
obligationen jemte ränta, en preskriptionstid af ett år utsättes, inom hvilken
tid låntagaren hade att infinna sig till liqvid, hvarefter, om sådan
då ej skett, bankens skuld mot fordran qvittades samt obligationen afskrefs
och dödades. Då likväl i förevarande fall såväl lån som obligationer
löpa med enahanda ränta eller 3 procent för år samt vid sådant
förhållande, och enär obligationerna lyda å något högre belopp än de å
desamma lemnade lån, har fullständig qvittning hittills ej kunnat ske
och blir ej heller någonsin möjlig. Vederbörande gäldenär eller gäldenär,
som följaktligen tillika äro fordringsegare hos banken, hafva ej
afhörts sedan mer är 50 år tillbaka, så att riksbankens ränteskuld för
dessa två obligationer uppgått till jemförelsevis betydligt belopp och vid
sistlidet års stut bokfördes till kr. 13,9 9 8 : 94, under det att bankens
räntefordran för de lemnade lånen vid samma tidpunkt belöpte sig till
kr. 13,8 2 6 : 90; och då, såsom ofvan nämndes, obligationernas nominalbelopp
öfverstiger lånen med 186 kronor 80 öre, utgjorde följaktligen i
förevarande fall riksbankens hela skuld vid sistlidet års slut 358 kronor
84 öre.

Då härvid ännu mer än i afseende å ofvan omförmälda lånebanksobligationer
skäl förefinnas för vidtagande af åtgärd till förenkling i räkenskaperna
och upphörande af dylik beräkning af ränta pro et contra, hafva
revisorerne velat föreslå, att berörda tvenne belånade lånebanksobligationer
måtte afskrifvas och bankens skuld för desamma upptagas såsom öfrig lånebanksskuld
i kapital kr. 186: so och i ränta kr. 172 : 04, med beräkning tills
vidare, så länge ränteberäkning å lånebanksskulden anses böra ega rum,
af 3 procent ränta å kapitalbeloppet, 186 kronor 80 öre.»

Med anledning af hvad revisorerne sålunda anfört har utskottet
begärt fullmäktiges i riksbanken yttrande samt från dem fått mottaga
följande den 28 sistlidne mars aflåtna skrifvelse:

»Sedan, under erinran att, ehuru utgifvande af s. k. lånebankoobligationer
upphörde redan under år 1766, fortfarande i bankens räkenskaper
balanserades skuld å 226,306 kronor 13 öre i kapital enligt 119
stycken sådana obligationer, riksdagens revisorer i sin angående riksbanken
senast afgifna berättelse hemstält, att de af ifrågavarande obliga -

BankoutsJcottets Memorial N:o 11.

tioner, i afseende på hvilka riksbanken ej kan anses hafva ovilkorligen
förbundit sig att låta dem för alltid qvarstanna i banken, måtte uppsägas
med tillkännagifvande, att efter uppsägningstidens utgång någon ränta ej
beräknades, har bankoutskottet genom utdrag af sitt protokoll för den 1
sistlidne februari anmodat fullmäktige att afgifva yttrande i anledning
af de förslag, som revisorerna framstält beträffande ifrågavarande slags
obligationer och 2:ne mot pant af sådana utlemnade lån, äfvensom i fråga
om några andra bankens äldre skuldförbindelser.

Såsom herrar revisorer anmärkt äro af ifrågavarande obligationer
tio stycken å tillsammans 1,162 kronor 39 öre i kapital redan för länge
sedan uppsagda till betalning och i följd deraf ej vidare löpande med
ränta, en sedan år 1756 och nio sedan år 1848; och då ränta ej uttagits
för den år 1756 förfallna sedan 1701 och för de år 1848 förfallna
sedan lång tid före sistnämnda år, torde nästan med visshet kunna antagas,
att dessa tio obligationer numera förkommit och derför ej skola komma
att göras gällande mot banken.

Å ytterligare åtta stycken på sammanlagdt 9,676 kronor 97 öre
i kapital har ej under senaste 25 år ränta lyftats; och torde derför sannolikt
alla eller åtminstone de flesta af dessa numera vara förkomna, så
att de ej kunna till inlösen företes. Mot säkerhet af två bland dessa
obligationer för tillhopa 9,186 kronor 80 öre har riksbanken utlemnat
lån å 9,000 kronor; och äro dessa obligationer, hvilka ej vid lånens utgifvande
aflemnats till banken, i banken ej företedda sedan år 1843.

För öfriga 101 stycken å 215,466 kronor 77 öre i kapital har
deremot ränta jemväl under senaste år utbetalts.

Lånebanksobligationerna eller, såsom de ock kallas, lånebankoattesterna
äro skrifna på blanketter af följande lydelse:

»Nio — — År — — then — — — häfver — — insatt i Riksens
Ständers låne Banco, Capital ■— — — på et hälft års tid att föräntas
å 472 (4; 3) pro centim om året, hvilket capital med thes intresse skal
uti lika myntesort vid bemälte termins förlopp, och efter ther om gjord
påminnelse sex veckor förut till följe af Banco ordningen riktigt erlagt
och betalt blifwa; stående sådant upsagt capital med thes intresse ägaren
tillhanda, dock ifrån then dagen uppsägningsterminen är ute, fruktlöst;
sådant blifwer härmed attesterat. Stockholm ut supra.»

Såvidt hos riksbanken förda anteckningar utmärka, innehålla 34
stycken lånebankoattester å tillhopa 55,187 kronor 55 öre ej något som
helst vilkor utöfver hvad nyssberörda formulär angifver. Alla öfriga inne -

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

hålla deremot sådana ytterligare vilkor, hvilka dock sins emellan äro
mycket skiftande. De vigtigaste bland dessa särskilda förbehåll af insättaren
äro följande:

l:o) A bar för B att till visst ändamål använda intresset insatt
— — eller A har för B till evärdelig ego utan att kunna abalieneras
insatt — — på två attester kronor 51: 62.

2:o) För ett embetsverks eller en myndighets räkning hafva med
förbehåll att kapitalet hvarken får uttagas, transporteras eller lån derå gifvas
utan embetsverkets särskilda skriftliga anordning eller genom särskilda af
myndigheten utsedda deputerade insatts på 7 attester kronor 16,776: 03.

3:o) A har för B:s räkning, med vilkor att hvarken kapital eller
intresse får disponeras utan A:s skriftliga ordres, insatt på 3 attester
kronor 4,328: 84.

4:o) A har för B:s räkning, med förbehåll att kapitalet ej skall
förpantas eller försäljas utan intresset för B uttagas, eller A för B att
kapitalet nu och framdeles aldrig må föryttras, förpantas eller på något
sätt förskingras, insatt på 13 attester kronor 13,728: 14.

5:o) A har för B att aldrig på något sätt förvandlas, pantsättas
eller föryttras eller A har för B, med förbehåll att intresset allenast kommenderas
men kapitalet aldrig röres, eller A har för B, med förbehåll att
kapitalet ej får lyftas eller pantsättas utan allenast intresset deraf må
användas, insatt på 9 attester kronor 12,127: 40.

6:o) A har för B, med förbehåll att kapitalet ej får .lyftas eller
pantsättas utan allenast intresset må användas, eller A har för B, med förbehåll
att intresset allenast åtnjutes men kapitalet nu och framdeles orubbadt
stående blifver, insatt på 17 attester kronor 26,966: 49.

7 :o) A har för B, med förbehåll att kapitalet aldrig må ur banken
uttagas eller att kapitalet ej får ur banken lyftas eller att kapitalet alltid
skall i banken orubbadt stående blifva, insatt på 24 attester kronor
95,977: 67;

Efter lemnande af denna utredning hafva fullmäktige, hvad beträffar
frågan om åtgärder för bankens frigörande från sina förbindelser
på grund af utfärdade lånebanksobligationer, velat till en början uttala
den åsigt att, om äfven, såsom förhållandet är, i den tryckta texten bibehållits
bestämmelse om rätt till uppsägning af de insatta medlen och
sålunda de der emot stridande, af deponenten gjorda förbehållen tilläfventyrs
skulle kunna anses gällande endast denne och hans rättsinnehafvare, fullmäktige
dock hålla före att, der ordalagen tydligen innebära insättarens

BankoutsJcottets Memorial N:o 11.

mening att medlen skola för något visst ändamål i all tid i riksbanken
qvarstå, densamme ej bör vidtaga någon åtgärd, som möjligen leder till
medlens förskingring. I enlighet med denna åsigt och med hänsyn till
bestämmelserna i § 39 af bankoreglementet finna fullmäktige ock de poster,
som äro upptagna under punkterna 5:o, 6:o och 7:o här ofvan å tillsammans
kronor 135,071: 56 ej kunna eller böra af riksbanken uppsägas
samt att, i afseende å posterna 3:o och 4:o å tillsammans kronor 18,056: 98,
det är tvifvelaktigt, huruvida sådan åtgärd må böra vidtagas. Hvad
deremot beträffar de 34 stycken lånebankoattester å tillhopa 55,187 kronor
55 öre, hvilka icke innehålla något visst vilkor, äfvensom de under punkterna
l:o och 2:o omförmälda 9 stycken depositioner å tillsammans kronor
16,827: 65, som jemväl torde vara af beskaffenhet, att riksbanken kan
frånsåga sig desamma, äro fullmäktige betänkte på att verkställa uppsägning
af dessa 43 stycken förbindelser i den mån de företes för räntas
uttagande eller när eljes uppsägning kan vederbörande delgifvas.

Yidkommande dels de 10 stycken obligationer, för hvilka enligt
beslut af 1848 all ränteberäkning upphört, dels ock de 8 obligationer, å
hvilka, på sätt framgår af ofvanberörda redogörelse, ränta ej på lång tid
uttagits, och hvilka antagligen äro förkomna, vill det synas fullmägtige
vara lämpligt, att i fråga om de sistnämnda, kungörelse, på sätt skedde
år 1848, införes i Post- och inrikes tidningar angående dessa obligationers
uppsägning, och att derefter, om fordringsegaren ej afhöres, beloppet för
ifrågavarande 18 stycken obligationer jemte hvad som kan blifva outtaget
af de öfriga på annat sätt uppsagda obligationerna, varder, med ränta
och kapital sammanlagdt, fördt inom linien såsom en bankens skuld samt
att, beträffande de två belånade obligationerna, bankens skuld mot dess
fordran så långt ske kan qvittas och det Överskjutande beloppet med
upplupen ränta jemväl upptages inom linien såsom kapitalskuld utan att
ränta derå vidare beräknas. Enahanda åtgärd lärer ock, då en formlig
afskrifning, innebärande att riksbanken frikallade sig från betalningsskyldighet,
ej synes böra ske i fråga om någon riksbankens skuld, böra
vidtagas i afseende å de öfriga af revisorerna omförmälda äldre, utan
ränta löpande skuldposterna, nemligen:

för obligationer för inlemnadt silfver så kallade silfversedlar kronor 402: 34
» realisationsobligationer (utfärdade för riksgäldsedlarnes

inlösen).............................................................................. » 337: 50

» obligationer för 1830 års upplåning (till förlag för

handels- och näringsdiskonten) .................................... » 187 : 50»

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

Beträffande först de 8 st. lånebanksobligationer, i fråga om hvilka
fullmäktige upplyst, att de, som uppgå till ett sammanlagdt belopp af kr.
9,676: 99 i kapital, icke på lång tid företetts för lyftande af ränta, finner
utskottet det förfaringssätt, som år 1848 användes med afseende på sju
dylika obligationer, äfven nu vara lämpligt, samt hemställer derför,

1 ro.

att ifrågavarande åtta lånebanksobligationer måtte
få genom kungörelse i Post- och inrikes tidningar till
betalning uppsägas sex veckor från den dag, kungörelsen
finnes l:sta gången i berörda tidningar införd,
samt att efter omförmälda sex veckors förlopp, all
ränteberäkning å de insatta kapitalen upphör.

Vidkommande det af revisorerne uttalade önskningsmål, att af
såväl de i punkten l:o här ofvan omförmälda obligationerna som ock af
öfriga ifrågavarande äldre förbindelser så många som möjligt måtte uppsägas,
så att ränta å dem ej vidare komme att beräknas, samt att åtskilliga
af förbindelserna måtte föras inom linien, finner utskottet den med
afseende härå af fullmäktige åvägabragta utredningen vara tillfredsställande,
likasom ock utskottet anser de åtgärder, som fullmäktige förklarat sig betänkta
på att i ärendet vidtaga, vara lämpliga.

Utskottet håller således före, att den grupp af lånebanksobligationer,
som i fullmäktiges skrifvelse omförmäles i punkterna 5:o—7:o, är af
sådan beskaffenhet, att någon uppsägning af de denna grupp tillhörande
obligationer icke kan eller bör från riksbankens sida ifrågakomma.
Samma omdöme vill utskottet äfven uttala angående de obligationer, som
till ett antal af 16 och ett sammanlagdt belopp af kr. 18,056: 98 omförmälas
i punkterna 3:o och 4:o rörande hvilka fullmäktige förklara det
vara tvifvelaktigt, huruvida uppsägning må med afseende å dem böra vidtagas.
Vid granskning af texten i de till punkterna 5:o—7:o å ena samt
3:o och 4:o å andra sidan hörande obligationerna, har det dock synts utskottet
som vore lydelsen af samtliga hithörande obligationer så likartad,
att man knappast kan vara berättigad, att, om den ena gruppens obligationer
anses vara från riksbankens sida ouppsägbara, behandla den andra
gruppens på olika sätt, eller å dem tillämpa en så tvifvelaktig uppsäg -

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

ningsrätt som den, hvilken här må kunna förefinnas. För öfrigt är att
märka, att de i ofvan angifna punkter (3:o—7:o) omförmälda lånebanksobligationer
i regeln äro sådana, genom hvilka insättaren afsett att främja
s. k. fromma ändamål såsom vård af grafvar, underhåll af kyrkor, understöd
åt obemedlade studerande genom stipendier o. s. v. Utskottet anser
derför någon uppsägning från riksbankens sida af vare sig de i punkterna
5:o—7:o eller 3:o och 4:o omförmälda obligationer icke böra göras.

Deremot är utskottet ense med fullmäktige derom, att en uppsägning
från riksbankens sida är fullt berättigad och bör, på sätt fullmäktige
sagt sig vara betänkta på att göra, verkställas med afseende på dels de
34 st. lånebankoattester å tillhopa kr. 55,187: 55, som ej innehålla något
vilkor utöfver hvad det i fullmäktiges skrifvelse intagna formuläret utvisar,
dels de 2 attester å tillhopa kr. 51: 62, som beröras i punkten l:o
af samma skrifvelse, dels ock de 7 attester å tillhopa kr. 16,776: 03, som
närmare beskrifvas i punkten 2:o. När, efter verkstäld uppsägning, de
enligt ifrågavarande 43 attester insatta medel förfallit och blifvit återbetalda,
skulle banken således hafva frigjort sig från ett belopp af kr.
72,015: 20 af dessa gamla skulder.

Någon åtgärd, med afseende på bär ifrågavarande uppsägningar,
från utskottets eller Riksdagens sida erfordras emellertid icke, då uppsägningen
kan verkställas af fullmäktige, hvilka ock förmält sig derpå vara
betänkta, hvarför utskottet ansett sig endast böra hvad i saken förekommit
hos Riksdagen till kännedom

2:o.

anmäla. •>

Vidkommande slutligen den af Riksdagens revisorer väckta frågan
om förandet inom linien af vissa bland riksbankens omförmälda gamla
skulder, kan utskottet hufvudsakligen hänvisa till revisorernes framställning
i ämnet och den af fullmäktige lemnade utredning.

Lika med fullmäktige anser utskottet, att afskrifning af någon
riksbankens skuld, hvarigenom riksbanken ej vidare skulle erkänna sin
betalningsskyldighet derför, icke bör komma i fråga, men finner deremot
icke någon betänklighet möta att i enlighet med det af fullmäktige i
deras ofvan intagna skrifvelse framstälda förslag, föra inom linien de
skuldposter, som af fullmäktige närmare angifvits.

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 6 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

BankoutsJcotiets Memorial N:o 11.

Ett särskild! förhållande eger rum med de två lånebanksobligationer
å tillhopa kr. 9,186: 80, å hvilka riksbanken, utan att de blifvit
lemnade banken i handom, utgifvit lån till kapitalbelopp af kr. 9,000: —.
Både riksbankens fordran och skuld förräntas efter 3 %, och efter afdrag
af riksbankens räntefordran för de båda lånen hade banken vid 1893 års
slut en ränteskuld af kr 172: 04.

Bevisorerne föreslå, att de båda obligationerna afskrifvas och att
bankens skuld å desamma upptages såsom öfrig lånebanksskuld i kapital
kr. 186: 80 och i ränta kr. 172: 04. Fullmäktige hafva deremot framstäf
det i form skiljaktiga men i sak lika förslaget, att bankens skuld
så långt ske kan, qvittas mot dess fordran och det öfverskjutande beloppet
med upplupen ränta (således vid 1893 års slut kr. 358: 84) upptages
inom linien.

Utskottet anser det visserligen vara temligen likgiltigt, hvilketdera
af dessa sätt kommer till användning, men finner likväl revisorernes
förslag ega företräde, så att kapital- och ränteskulder upptagas hvar för sig.

På det hela skulle alltså enligt utskottets förslag komma att föras
inom linien:

dels beloppet af de 10, år 1848 uppsagda lånebanksobligationerna,
å hvilka ränta ej vidare beräknas,

dels, under förutsättning af bifall till hvad ofvan under l:o föreslagits,
beloppet af de åtta lånebanksobligationer, å hvilka, efter gjord
uppsägning, ränta ej kommer att efter förfallodagen beräknas, och bland
hvilka 8 obligationer jemväl befinnas de, beträffande hvilka ofvan anmärkts,
att återstående kapitalskulden, efter afdrag af fordran, uppgår till
kr. 186: 80,

dels de belopp, som till äfventyra ej blifva uttagna å de obligationer,
som, enligt hvad ofvan under punkten 2:o omförmälts, torde blifva

af fullmäktige uppsagda,

dels ock följande skuldposter:
å obligationer för inlemnadt silfver, s. k. silfver sedlar.

............................................................................. kr. 402: 34

» realisationsobligationer (utfärdade för riksgäldssed larnes

inlösen............................................................... » 337: 50

* obligationer för 1830 års upplåning (tillförlag för

handels och näringsdiskonten)............;.................... » 187: 50

Banlcoutskoltets Memorial N:o 11.

Utskottet hemställer,

3:o.

att Riksdagen måtte medgifva, att ofvanberörda
skuldposter få, på sätt föreslaget blifvit, i den mån
ske kan, föras inom linien.

Stockholm den 19 april 1895.

På bankoutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER.