Bankoutskottds Memorial N:o 4

Betänkande 1892:Bu4

Bankoutskottds Memorial N:o 4.

7

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 3 e. m.

Memorial, om afskrifning ur afdelning skontorets i Luleå räkenskaper
af en fordran.

Genom fullmägtige i riksbanken har till utskottet öfverlemnats
en af styrelsen för afdelningskontoret i Luleå gjord framställning om
afskrifning ur kontorets räkenskaper af ett hemmansegaren Olof Wilhelm
Törmänalusta från Kaunisvaara under den 9 december 1885 beviljadt
afbetalningslån n:o 1072 å ett belopp af 1,200 kronor.

Berörda lånebelopp, som afdelningskontorets kommissionsanstalt
enligt anteckning å lånehandlingen befullmägtigats uppbära och qvittera,
blef, på grund af uppdrag i en jemte lånehandlingen till afdelningskontoret
inkommen skrifvelse, af nämnda anstalt öfversändt till dåvarande
extra länsmannen Robert Asp, men kom icke Törmänalusta till hända,
af hvilken anledning denne senare ock vägrade betala lånet. Saken
drogs derefter under domstols pröfning, hvarvid och då sådana omständigheter
förekommit, på grund af hvilka antagas kunde, att den skrifvelse,
till följd hvaraf kommissionsanstalten till Asp afsändt beloppet,
varit förfalskad, afdelningskontorets mot Törmänalusta och borgesmännen
framstälda anspråk om betalningsskyldighet af häradsrätten ogillades,
hvilket utslag sedermera genom Svea hofrätts lagakraftvunna dom
af den 11 oktober 1889 vunnit fastställelse.

Af dels de i förevarande fråga till utskottet lemnade redogörelser,
dels de ytterligare upplysningar angående förre extra länsmannen
Asp, som synts utskottet vara för ärendets slutliga bedömande erfor -

8

Bankoutskottets Memorial N:o 4.

derliga och hvilka utskottet för den skull under hand förskaffat sig,
framgår vidare, att bemälde Asp blifvit tilltalad för bedrägeri och förfalskning,
men att han genom Svea hofrätts, af Kongl. Maj:t faststälda
utslag ej ansetts kunna till å honom i målet yrkadt ansvar fällas; att
Asp numera är död, samt att de tjenstemän, hvilka varit anstälde i
omförmälda kommissionsanstalt vid tiden för ifrågavarande lånebelopps
afsändande, äfven äro aflidna.

Under dessa förhållanden synes ingen anledning förefinnas till
fortfarande balansering i räkenskaperna af berörda belopp, hvadan utskottet,
i likhet med hvad vederbörande revisorer jemväl tillstyrkt, härmed
velat hos Riksdagen hemställa,

att ofvan omförmälda lån å 1,200 kronor jemte
ränta måtte ur afdelningskontorets i Luleå räkenskaper
afskrifvas.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

G. S. Åkerliielm.