Bank ou t skot tets Memorial N:o 3

Betänkande 1891:Bu3

Bank ou t skot tets Memorial N:o 3.

i

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1891, kl. 1 e. m.

Memorial angående beviljande af ränta å en uppsagd, ej i behörig
tid uttagen deposition.

Hos utskottet har arbetaren Johannes Olsson från G-illberga församling
i Yermland gjort framställning om utbekommande af ränta för ett i
riksbanken enligt depositionsbevis n:o 19,387 under den 1 maj 1883 insatt
belopp af 3,000 kronor med förskrifven 4 procent ränta, livilket belopp
på grund af uppsägning från riksbankens sida förföll till betalning den 21
maj 1888 och till följd deraf efter nämnda tid stått räntelöst, till dess detsamma
under sistlidne augusti månad af egaren uttogs.

Uti det yttrande, som fullmägtige i riksbanken öfver berörda ansökning
till utskottet afgifvit, hafva de anfört följande:

»Enligt hvad uti ifrågavarande och dylika bevis tinnes uttryckligen
stadgadt, egen riksbanken att, på sätt äfven i förevarande fall skett, medelst
kungörelse i Post- och Inrikes tidningar verkställa uppsägning af depositionsmedel,
och sökanden har följaktligen ej något slags rättsanspråk för sin
ansökan, hvadan ock fullmägtige, då liknande framställning som den nu
ifrågavarande hos dem i augusti månad sistlidet år förevar, funnit sig ej
kunna till densamma lemna bifall. Men då sökanden enligt egen uppgift,
hvars rigtighet ej tinnes anledning betvifla, vistats i Amerika vid tiden före
och efter den skedda uppsägningen och till följd häraf svårligen kunnat
derom erhålla kännedom, samt han, i tillit att hafva penningarna väl placerade,
ej torde hafva ansett nödigt skaffa särskilt ombud för bevakande af
sin rätt och för uttagande af ränta halfårsvis, hvarigenom underrättelse om
uppsägningen kunnat vinnas och åtgärd i anledning deraf vidtagas, vill det
Bill. till Riksd. Prat. 1891. 6 Sami. 1 Afd. 3 Raft. (N:o 3—5.)

2

Bankoutskottets Memorial N:o 3.

synas, som i detta fall särskilda omständigheter förelåge för undantag från
livad som är formelt rätt; och som, derest sökanden med uppmärksammande
af den från hankens sida gjorda uppsägningen framstält önskan, att medlen
måtte insättas å nyo, sådant otvifvelaktigt kommit att ske, enär den af riksbanken
vidtagna åtgärden ej afsåg annat än räntenedsättning, få fullmägtige
förklara, att de icke hafva något att erinra, om sökanden för den tid från
och med den 22 maj 1888 till och med den 21 augusti 1890, då medlen
uttogos, blifver berättigad utbekomma den lägre ränta efter 3 procent för
år, som skolat honom tillgodokomma, om han i behörig tid anmält sig till
erhållande af nytt depositionsbevis.»

Med afseende å hvad sålunda blifvit yttradt, och då Riksdagen, när
särskilda skäl och omständigheter dertill föranleda under senare tid funnit
godt lemna bifall till framställning af likartad beskaffenhet, har utskottet
velat hemställa,

att å det enligt bevis n:o 19,387 i riksbanken under
den 1 maj 1883 på deposition insatta och till betalning
den 21 maj 1888 förfallna belopp af 3,000 kronor måtte
få godtgöras insättaren 3 procent årlig ränta från sistnämnda
tidpunkt till och med den dag, då medlen uttogos,
eller den 21 augusti 1890.

Stockholm den 27 februari 1891.

På utskottets vägnar:

PER SAMZEL1US.