Bag- Utskottets Betänkande N:o 32

Betänkande 1868:LU32

Bag- Utskottets Betänkande N:o 32.

1

N:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli d. 15 April 1868, kl. 2 e, in,

Betänkande, i anledning af återremiss i viss del aj Utskottets Utlåtande
N:o 13, angående handelsboks vitsord.

Riksdagens begge Kamrar hafva till Lag-TJtskottets förnyade behandling
återförvisat den del af Herr A. O. Wallefibefgs i ofvänberörda Utlåtande oinhandlade
motion (N:o 42), hvari blifvit föreslaget, att affärsman eller bokförare icke ens i tvist
köpmän inbördes emellan må tillåtas med ed styrka förd handelsboks vigtighet; varande
■under den diskussion, som föregått återremissen, yrkadt, att motionen äfven i donna
del måtte bifallas.

Utskottet, som således bär att meddela nytt utlåtande härutinnan, får dervid
erinra, att verkan af det vitsord, som Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 tillägger
handelsbok, är i handelstvister emellan köpmän inbördes af helt annan beskaffenhet
än det vitsord, som enligt samma Kongl. Förordning är bestämdt med afseende
å tvister emellan köpmän och icke-köpmän. I dessa sistnämnda tvister skulle nemligen
endera af parterna ovilkorligen aflägga ed. I tvister emellan köpmän inbördes deremot
har lagen, med afseende derå att tillgång i allmänhet finnes dels på motbevisning
i de af svaranden förda böcker, dels på fyllnad i bevisningen genom den
korrespondens eller de skriftliga reqvisitioner, som vanligen äro förenade med handelstransaktioner
emellan köpmän, öfverlemnat åt domaren att, efter jemförelse af
begge parternas böcker och öfvervägande af den öfriga bevisningen, bestämma, huruvida
sådana omständigheter äro för hand att endera af böckerna öfvervägande trovärdighet
må förtjena, eller om böckernas vitsord bör helt och hållet förfalla. Det
är endast för det fall, att genom den bevisning, hvarpå sålunda i dessa tvister i
allmänhet bör finnas tillgång, full utredning icke kan vinnas, som domaren har sig
öppet att såsom den yttersta utvägen föreskrifva edgång, en utväg som Utskottet
anser icke utan olägenhet kunna borttagas. Det är klart, att domaren dervid bör
iakttaga den största Varsamhet, samt i öfverensstämmelse med principerna för bevisning
i allmänhet ej tillstädja kärandeparten att edfästa sin bok i annan händelse/
än då värjemålsed icke lämpligen kan svaranden anförtros.

Bill. till Riksd. Vrot. 1868. 1 Sami. 16 Höft.

2 Lag-Utskottets Betänkande N:o 32.

Härjemte förekommer, att, derest föreskrifterna angående ifrågavarande edgång
korttagas, så väl 16 och 18 §§ som ock 12, 13, 14, 15, 17 och 25 §§ blifva
utan all betydelse, ty de lomme sedermera icke att innehålla annat, än hvad lag
angående bevisning i allmänhet stadgar, och alla dessa §§ borde således uteslutas
ur författningen; hvarefter denna hufvudsakligen blcfve blott ett reglemente huru
handelsböcker skola föras, och icke komme att innehålla några andra till egentliga
lagbud hänförliga bestämmelser, än de i 21, 22, 23 och 24 §§ förekommande stadganden
om räknings tillställande och tid till klander derå; men då motion om en
så vidsträckt förändring icke blifvit väckt, torde det ej heller tillkomma Utskottet
att göra något förslag i sådant afseende.

Åf nu anförda skäl och på det att, derest Utskottet, såsom antagas må,
lyckats undanrödja do hinder, hvilka tillförene mött emot godkännandet af Rikets
Ständers förslag i enahanda syftning, som dot af Utskottet i ofvanberörda Utlåtande
framställda och af Riksdagen gillade, i fråga om handelsboks vitsord mot annan
än köpman, genom inskjutande uti den föreslagna författningen af ytterligare förändrade
stadganden, förnyadt afslag jemväl å den af Riksdagen redan antagna lagförändringen
icke må äfventyras, anser Utskottet sig böra vidblifva sin förut gjorda
hemställan,

att Herr Wallenbergs nu ifrågavarande förslag må lemnas utan vidare
afseende.

Stockholm den 15 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar Lemchen, Rosenberg och Bovin.