Avveckling av specialsjukhus och vårdhem
Betänkande 1997/98:SoU5
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU05
Avveckling av specialsjukhus och vårdhem
Innehåll
1997/98 SoU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus och vårdhem samt fyra motioner med anledning av propositionen och ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1996. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att det fr.o.m. den 1 november 1997 inte längre skall vara möjligt att skriva in utvecklingsstörda personer vid specialsjukhus eller vårdhem. Utskottet ställer sig även positivt till förslaget att fastställa tidpunkter då avvecklingen av specialsjukhus respektive vårdhem för utvecklingsstörda senast skall vara slutförd, nämligen den 31 december 1997 för det enda kvarvarande specialsjukhuset och den 31 december 1999 för vårdhemmens del. Även i övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats två reservationer.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till 1. lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem, 2. lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 3. lag om ändring i rättegångsbalken, 4. lag om ändring i passlagen (1978:302), 5. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 6. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister. Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:156 1996/97:So62 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som säger att samtliga vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda skall vara avvecklade vid utgången av år 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So63 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de enskilda människornas situation vid avveckling av specialsjukhus och vårdhem. 1996/97:So64 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:156. 1996/97:So65 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna berörda myndigheters ansvarsområden vid avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem.
Motion från den allmänna motionstiden 1996 1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om små väl fungerande vårdhem.
Utskottet
Bakgrund Fram till den 1 juli 1986, då lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda - omsorgslagen - trädde i kraft, var boende på vårdhem och specialsjukhus en central del av insatserna för utvecklingsstörda personer. I och med införandet av omsorgslagen erbjöds i stället boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar och gruppboende för vuxna utvecklingsstörda. I promulgationslagen till omsorgslagen infördes regler om att landsting och kommuner skulle planera för avveckling av vårdhem och specialsjukhus. Den 1 januari 1994 ersattes omsorgslagen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Personer med utvecklingsstörning blev nu jämställda som medborgare och kommunmedlemmar. Stödet till dessa personer skulle i första hand lämnas av kommunerna och inte som tidigare av landstingen. I införandelagen (1993:388) till LSS slogs åter fast att vårdhemmen och specialsjukhusen skulle avvecklas. Landsting och kommuner ålades att lämna in avvecklingsplaner till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Samtidigt skärptes kraven för nyinskrivning väsentligt. Endast den som omhändertas för vård oberoende av samtycke får i dag skrivas in på vårdhem eller vid specialsjukhus. I dessa fall gäller 6 och 7 §§ införandelagen (1985:569) till omsorgslagen (1985:568). Av 6 § denna lag framgår att bl.a. 35 § i den gamla omsorgslagen (1967:940) fortfarande gäller i tillämpliga delar. Paragrafen stadgar att psykiskt utvecklingsstörd som fyllt 15 år får beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av samtycke, om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens grad. Vidare krävs att personen i fråga till följd av utvecklingsstörningen är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv, är ur stånd att ta vård om sig själv eller att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Fram till den 1 januari 1992 kunde domstol vidare förordna om tvångsvård på specialsjukhus såsom påföljd för brott enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.
Propositionen Det finns i dag ca 950 utvecklingsstörda personer som bor på 52 institutioner. Av dessa är endast de sexton personer som vistas på det enda kvarvarande specialsjukhuset, Salberga sjukhus i Sala, inskrivna för vård utan samtycke. Elva av dessa är dömda till vård vid specialsjukhus som påföljd för brott enligt brottsbalkens lydelse före den 1 januari 1992. Enligt de avvecklingsplaner som finns kommer det vid utgången av år 1999 att finnas 19 vårdhem där 318 personer bor. För 190 personer vid 12 av dessa vårdhem är framtiden därefter oviss då det saknas avvecklingsplaner för dessa hem. Vid 3 av vårdhemmen har huvudmannen deklarerat att man inte har för avsikt att avveckla institutionen. Salberga sjukhus skall enligt en beslutad avvecklingsplan vara avvecklat vid utgången av år 1997. Regeringen föreslår att möjligheten till inskrivning på vårdhem och specialsjukhus för utvecklingsstörda helt skall upphöra fr.o.m. den 1 november 1997. Utvecklingsstörda personer skall därmed inte längre kunna beredas vård utan samtycke enbart på grund av sin utvecklingsstörning. Vidare föreslås en särskild lag om avveckling av vårdhem och specialsjukhus. I lagen fastställs att vårdhemmen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999 och att specialsjukhuset skall vara avvecklat senast den 31 december 1997. I propositionen föreslås även regler för fortsatt vård av dem som vid tidpunkten för avvecklingen är intagna för vård vid vårdhem eller specialsjukhus för utvecklingsstörda. Regeringen påpekar att riksdagen redan i samband med införandet av LSS beslutat att avveckla vårdhemmen och specialsjukhusen. Att beslutet skall fullföljas har bekräftats senast i proposition 1994/95:100, bil. 6, som riksdagen har godkänt (bet. 1994/95:SoU15). Det angelägna är enligt regeringen nu att slutföra denna avveckling inom en rimlig tid. Erfarenheter som finns av vårdhemsavveckling visar att det underlättar att ha fastställt ett sista datum för avvecklingen. Socialstyrelsen har i en rapport till regeringen i november 1996 (Avskaffande av tvångsvård enligt 35 § i 1967 års omsorgslag och fastställande av tidpunkt för slutlig avveckling av specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda) framfört att den anser att en slutgiltig tidpunkt för vårdhemmens avveckling skall fastställas. Skälen härtill är att det är få personer som kommer att bo på vårdhem, att hemmen i allmänhet har låg standard samt att reglerna om vård utan samtycke skall upphöra att gälla. Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det finns starka skäl för att fastslå ett datum för den slutgiltiga avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus. En grundläggande orsak är förslaget i propositionen om att vård utan samtycke inte längre skall kunna ske enbart på grund av utvecklingsstörning. Regeringen delar också Socialstyrelsens uppfattning att ett slutdatum måste ligga inom en relativt snar framtid för att påskynda planering och genomförande av avvecklingen. Samtidigt måste det ges reell tid för att på ett för den enskilde vårdhemsboende gott sätt kunna genomföra avvecklingen. De omfattande och goda erfarenheter som finns om avveckling torde enligt regeringen betyda att planering och genomförande kan göras på relativt kort tid. De huvudmän som behöver lägga ner ett mer omfattande arbete på avvecklingen har i regel underlåtit att tidigare genomföra i lag fastställd planering. Regeringen anser, liksom Socialstyrelsen, att den 31 december 1999 är en lämplig sluttidpunkt för avveckling av vårdhemmen. Enligt regeringen finns det vidare ingen anledning att efter 1997 ha kvar något specialsjukhus. Enligt propositionen skall personer med utvecklingsstörning i fortsättningen behandlas precis som andra som är i behov av vård. I första hand skall den enskilde erbjudas olika former av frivilliga insatser. Detta förutsätter enligt regeringen ett noggrant planeringsarbete utifrån varje individs egna förutsättningar och kräver i regel omfattande resurser. Insatser skall ges av kvalificerad personal och i samverkan mellan olika huvudmän. Huvudansvaret för insatserna vilar dock på kommunerna. De kommunala insatser som kan bli aktuella är främst sådana som regleras i LSS och i socialtjänstlagen (SoL), men även missbrukarvård och vuxenutbildning kan komma i fråga. Regeringen anser att det är angeläget att Socialstyrelsen fortsätter att sprida kunskap om de erfarenheter som finns om insatser av olika slag. Socialstyrelsen bör också verka för att kunskap om förutsättningarna för personer med utvecklingsstörning ges till personal i de verksamheter som kan bli berörda. Regeringen påpekar att det kan bli nödvändigt med samverkan med andra huvudmän, t.ex. vid insatser av den psykiatriska vården och de insatser enligt LSS som landstingen ansvarar för. Enligt regeringen är det viktigt att en kommun som skall bygga upp en verksamhet av detta slag har möjlighet att få stöd i sitt arbete, såväl under uppbyggnadstiden som i ett senare skede. Socialstyrelsen har här en viktig uppgift såsom kunskapsförmedlare, anförs det. Om frivilliga insatser inte är tillräckliga för en utvecklingsstörd person kan det bli nödvändigt att omhänderta honom eller henne för tvångsvård. Redan nu kan personer med utvecklingsstörning som begått brott dömas till rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Utvecklingsstörda personer skall vidare kunna omhändertas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Även vård enligt LVU förekommer redan i dag. Regeringen framhåller vikten av att ta hänsyn till de speciella behov som utvecklingsstörda kan ha. Regeringen understryker även betydelsen av att samarbetet mellan olika samhällsorgan, exempelvis mellan kommunerna och landstingens psykiatriska enheter, utvecklas och anpassas när det gäller tvångsvård av utvecklingsstörda personer. De personer som vid tidpunkten för avveckling vårdas utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem skall enligt förslaget överföras till vård enligt LRV eller, om förutsättningar härför föreligger, enligt LPT. Om kriterierna för tvångsvård inte är uppfyllda skall personen i fråga erbjudas det stöd och den service som är nödvändig med hänsyn till hans eller hennes behov enligt LSS eller SoL. Det sistnämnda gäller även för dem som vid tidpunkten för avveckling vårdas frivilligt på vårdhem. Riksdagen gjorde i samband med behandlingen av proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade följande tillkännagivande (bet. 1992/93:SoU19):
I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet väl fungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Enligt regeringen motsäger uttalandet i och för sig inte att vårdhemmen skall avvecklas utan avser snarare att diskutera formerna för avveckling. Resonemanget utgår dock från en något äldre vårdtanke än de principer som lagstiftningen numera bygger på, anförs det. Precis som alla andra skall personer med utvecklingsstörning ha en egen bostad. De flesta behöver då en bostad med särskild service för att ge dem stöd i vardagen. I den mån personerna behöver vård skall de vända sig till hälso- och sjukvården. Regeringen påpekar att bostäder med särskild service enligt LSS är sådana bostäder som kan omfattas av det kommunala sjukvårdsansvaret i hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen anser därför inte att riksdagens tillkännagivande bör föranleda några särskilda åtgärder i ifrågavarande proposition. De huvudmän som är ansvariga för de alternativ som vanligen används vid avveckling av vårdhemmen är kommunerna, främst genom LSS. LSS bygger på bosättningsbegreppet, vilket leder till att det i första hand är den kommun där den enskilde är folkbokförd som skall erbjuda ett alternativ till vårdhemmet eller specialsjukhuset. Hemkommunen kan enligt propositionen inte frånsäga sig ett ansvar för den enskilde under institutionsvistelsen eller under avvecklingstiden. Kommunen skall bl.a. planera för en ny bostad samt för stöd och service till den enskilde. Inget hindrar dock att den enskilde väljer att bosätta sig på någon annan ort. Enligt regeringen skall utgångspunkten vara att alla har rätt att bosätta sig var de vill i landet. Exempelvis kan en lång vistelse vid en central institution leda till att personen i fråga vill stanna kvar på orten för institutionen efter avslutad vård. Enligt Socialstyrelsen har vissa kommuner uttryckt oro för att en oproportionellt stor grupp personer med utvecklingsstörning kan komma att bosätta sig i deras kommun. Regeringen påpekar i det sammanhanget att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att skapa kostnadsutjämning mellan kommunerna för insatser enligt LSS. Regeringen tar principiellt avstånd från inrättandet av nya institutioner för personer med utvecklingsstörning. På de institutioner där det vistas personer vars ålder betydligt överstiger folkpensionsåldern kan det enligt regeringen dock finnas skäl att ta hänsyn till deras vilja att inte behöva flytta. Den fortsatta driften av en sådan institution kan emellertid inte ske i form av vårdhem utan det måste i stället bli fråga om särskilda boendeformer för äldre. Enligt regeringen måste de personer som berörs givetvis underrättas om denna förändring och de bör även erbjudas reella alternativ till sådan vård i form av andra insatser enligt LSS. Personer vid samma institution vars ålder endast obetydligt överstiger folkpensionsåldern skall dock erbjudas bostad med särskild service, anförs det. Regeringen vill uppmärksamma de kommuner som genomför förändringar av nämnda slag på det ansvar de därmed åtar sig. Alla som väljer att bo kvar på vårdhemmet för att de vill bo där återstoden av sitt liv måste i så fall få göra det. I den mån kommunen avser att låta även andra personer än dem som för närvarande bor på vårdhemmet flytta dit för att erhålla äldreomsorg kan denna vård inte vara speciellt riktad till personer med utvecklingsstörning. Enligt propositionen bör Socialstyrelsen i enlighet med sitt ansvar för till- synen över vårdhemmen även i fortsättningen i samverkan med berörda länsstyrelser följa avvecklingen av vårdhemmen.
Motionerna I två motioner yrkas avslag på hela respektive del av propositionen. I motion 1996/97:So64 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:156. Motionärerna anser att avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus bör fortsätta men att något slutgiltigt datum för avvecklingen inte bör fastställas. Flertalet av dem som skrivits ut till andra omsorgsformer har fått ett bättre liv med minskad problematik och bättre levnadsförhållanden. En liten minoritet har emellertid fått det avsevärt mycket sämre, främst beroende på avsaknad av fast bostad och/eller problem med alkohol och psykiska svårigheter. Det är enligt motionärerna viktigt att avvecklingen sker på ett sådant sätt att alla intagna får det bättre efter utskrivningen och att de garanteras ett fullgott alternativ till institutionsboendet. Den sociala kontakten och den gemenskap som funnits inom den gamla omsorgsformen måste bibehållas i det nya boendet, anförs det. I motion 1996/97:So62 av My Persson (m) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att samtliga vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda skall vara avvecklade vid utgången av år 1999. Enligt motionären är det oklokt att sätta en tidsgräns när samtliga vårdhem i landet skall vara avvecklade. Det bör i stället ankomma på varje huvudman att själv bedöma huruvida vårdhemmet skall avvecklas eller ej. Samtliga ännu kvarvarande vårdhem är inte undermåliga. Det finns enligt motionären i dag små, väl fungerande vårdhem som för dem som bor där upplevs som just ett hem. De som vistas där känner sig trygga tillsammans med medboende och personal, vilka de känner sedan länge. Den fysiska miljön på dessa vårdhem har ingen likhet med gårdagens institutionsmiljö. Motionären drar beträffande regeringens förslag en parallell med avvecklingen av ålderdomshemmen på 1980-talet. Enligt motionären tog denna avveckling bokstavligt talat livet av ett antal gamla människor som aldrig hämtade sig från den omställning som de utsattes för. Motionären hänvisar även till socialutskottets betänkande 1992/93:SoU19. I motion 1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) från den allmänna motionstiden 1996 begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om små väl fungerande vårdhem (yrkande 2). Motionärerna anför att det finns psykiskt sjuka som till följd av nedläggningar av sjukhem har hamnat i en ohållbar situation och att det fortfarande finns behov av små vårdhem för denna kategori människor. Regeringen måste enligt motionärerna vidta nödvändiga åtgärder så att behovet av sådana väl fungerande vårdhem tillgodoses. I två motioner begärs tillkännagivanden bl.a. om hur avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus skall gå till. I motion 1996/97:So63 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om de enskilda människornas situation vid avveckling av specialsjukhus och vårdhem. Enligt motionärerna kommer många av de intagna att efter avvecklingen vilja bo kvar på den ort där vårdhemmet legat. Motionärerna anser det viktigt att denna vilja respekteras. Motionärerna känner vidare oro för att regeringens förslag rörande personlig assistans kan komma att drabba dem som efter att de skrivits ut från institutionerna har rätt till insatser enligt LSS och LASS. Enligt motionärerna bör den handikappreform som den borgerliga regeringen genomförde återställas. Socialstyrelsen har konstaterat att det finns stora brister när det gäller stödet till psykiskt funktionshindrade enligt LSS. Regeringen måste enligt motionärerna se till att lagen efterlevs beträffande dessa människor. Det är angeläget att de personer som skrivits ut från institutioner får en adekvat service och ett bra stöd när de flyttar ut i kommunerna, anförs det. I motion 1996/97:So65 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna berörda myndigheters ansvarsområden vid avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem. Uteliggare, ?bagladies? och djupt nedgångna människor som tigger för sitt uppehälle blir allt vanligare förekommande. Det saknas enligt motionärerna en ordentlig analys av orsakerna till denna utslagning, bl.a. i hur stor mån det rör sig om människor som skrivits ut från mentalvårdsanstalter och som är oförmögna eller ovilliga till samröre med samhället. Motionärerna anser att detta förhållande ger anledning till särskilt noggrann uppföljning av avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem för att garantera att enskilda inte kommer i kläm. Motionärerna föreslår att Socialstyrelsen ges ett särskilt uppdrag att samordna berörda myndigheters ansvarsområden.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens inställning att utvecklingsstörda personer inte längre skall kunna beredas tvångsvård enbart på grund av sitt handikapp. Utskottet anser också, liksom regeringen, att det är angeläget att slutföra avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus inom en rimlig tid. För att verkligen få till stånd en avveckling är det nödvändigt att nu bestämma en slutlig tidpunkt då avvecklingen skall vara genomförd. I de motioner som väckts med anledning av propositionen uttrycks en oro för de intagnas situation vid avvecklingen och för hur den enskilde kommer att reagera på att behöva flytta från ett invant boende. För den som vårdas på specialsjukhus eller vårdhem i samband med avvecklingen, och som inte fortsättningsvis skall vara tvångsomhändertagen enligt lagen om rättspsykiatrisk vård eller lagen om psykiatrisk tvångsvård, åligger det den kommun där personen är folkbokförd att verka för att vederbörande får det stöd och den service som är nödvändig med hänsyn till hans eller hennes behov, som regel genom insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen. Insatserna skall planeras noggrant och utifrån varje individs egna förutsättningar. I vissa fall kommer samverkan mellan olika huvudmän att bli nödvändig. Sedan den 1 augusti 1997 är det möjligt för kommuner och landsting att samverka genom att inrätta gemensamma nämnder för vissa frågor, något som enligt utskottets mening kan främja samarbetet i fråga om insatser till personer med utvecklingsstörning. Det är enligt utskottet angeläget att kommunerna kan få stöd i sitt arbete med insatser för utvecklingsstörda personer samt att kunskapen inom området ökar hos berörd personal. Socialstyrelsen har här en viktig roll. Vad beträffar möjligheterna för den enskilde att få stanna kvar i en invand miljö uttalar regeringen bl.a. att hemkommunen skall planera för en ny bostad samt för tillfredsställande stöd och service till den enskilde, men att det är personen i fråga som själv avgör på vilken ort han eller hon önskar bo efter utskrivningen från institutionen. Utgångspunkten skall vara att alla har rätt att bosätta sig var de vill i landet. I detta sammanhang bör erinras om att det pågår ett arbete i Regeringskansliet för att skapa kostnadsutjämning mellan kommunerna för insatser enligt LSS. Utskottet vill betona nödvändigheten av att ett sådant kostnadsutjämningssystem införs i samband med att avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Äldre utvecklingsstörda har vidare möjlighet att slippa flytta om ett vårdhem drivs vidare såsom ett särskilt boende för äldre. När det gäller de personer som efter avvecklingen av institutionerna skall erhålla tvångsvård enligt LRV eller LPT vill utskottet framhålla vikten av att vården anpassas efter de särskilda behov som en utvecklingsstörning kan föranleda samt att samverkan sker mellan olika huvudmän. Utskottet anser det mycket angeläget att en utflyttning från vårdhem och specialsjukhus sker med stor varsamhet och med hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild person. Enligt utskottets mening föreligger mot bakgrund av vad som nu sagts goda förutsättningar för att avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem kan ske på ett sådant sätt att den enskilde vårdtagarens bästa tillgodoses. Utskottet delar sammanfattningsvis regeringens uppfattning att en lämplig sista tidpunkt för avveckling av specialsjukhuset är den 31 december 1997 och för vårdhemmens del den 31 december 1999. Utskottet avstyrker därmed motionerna So62 (m), So64 (c) och So607 (m) yrkande 2. Enligt utskottet bör Socialstyrelsen i samverkan med länsstyrelserna noga följa avvecklingen av vårdhemmen. Motion So65 (mp) är i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför. Motion So63 (fp) är också i huvudsak tillgodosedd och avstyrks. Utskottet tillstyrker förslagen till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem, lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag om ändring i passlagen (1978:302), lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) och lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister. Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen i 20 kap. 7 § andra stycket att ordet ?nämnts? ersätts av ?nämns?.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So62, 1996/97:So64 och 1996/97:So607 yrkande 2, res. 1 (m, c, mp, kd) 2. beträffande samordning av myndigheternas ansvarsområden att riksdagen avslår motion 1996/97:So65, res. 2 (mp) 3. beträffande den enskildes situation vid avvecklingen att riksdagen avslår motion 1996/97:So63, 4. beträffande lagförslagen att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem, b) lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, c) lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen i 20 kap. 7 § andra stycket att ordet ?nämnts? ersätts av ?nämns?, d) lag om ändring i passlagen (1978:302), e) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), f) lag om ändrhing i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 7 börjar med ?Utskottet anser också? och på s. 8 slutar med ?yrkande 2? samt den som på s. 9 börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?ersätts av ´nämns´? bort utgå och ersättas av följande: Utskottet anser att propositionen bör avslås. Enligt utskottet bör avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem fortsätta men något slutgiltigt datum för avvecklingen inte fastställas. Det är av avgörande betydelse att avvecklingen kan ske på ett sådant sätt att samtliga intagna får det bättre efter utskrivningen från institutionerna. Varje enskild individ måste erbjudas ett fullgott alternativ till institutionsboendet. I det nya boendet måste den sociala kontakt och den gemenskap som funnits inom den gamla omsorgsformen bibehållas. I Socialstyrelsens rapport Sjukvården i Sverige 1995 uppges att bristen på olika vårdformer inom den offentliga vården är ett problem. Det får ofta negativa effekter för exempelvis äldre människor med i huvudsak fysiska problem att tvingas bo och leva nära personer med grav demens och med mycket stora behov av omvårdnad och hjälp även när det gäller basala funktioner. Problemen kan minska om man i högre grad utnyttjar olika typer av vårdorganisationer och en väl utbyggd hemvård anpassad till individuella behov, anförs det i rapporten. Utskottet anser att små, väl fungerande vårdhem, oftast i privat regi, fortfarande minskar problemen med bristen på olika vårdformer och att de bör bibehållas till dess bättre eller åtminstone likvärdiga alternativ kan erbjudas. När detta kan ske fullt ut är i dag omöjligt att avgöra. Enligt utskottet är det därför högst olämpligt att fastställa en tidpunkt då avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem skall vara slutförd. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So64 och med anledning av motionerna 1996/97:So62 och 1996/97:So607 yrkande 2 avslår propositionen,
2. Samordning av myndigheternas ansvarsområden (mom. 2) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med ?Enligt utskottet? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Utskottet anser emellertid att regeringen är väl optimistisk i bedömningen av de följder som avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem kommer att få. Nedläggningen av mentalvårdsanstalterna visar med all tydlighet att en sådan avveckling inte är problemfri. Uteliggare, ?bagladies? och djupt nedgångna människor som tigger för sitt uppehälle blir allt vanligare förekommande. Utskottet vill framhålla att det saknas en ordentlig analys av orsakssambanden, dvs. om utslagningen beror på nyfattigdom eller om det rör sig om människor som skrivits ut från mentalvårdsanstalter och som är oförmögna eller ovilliga till samröre med samhället. Detta förhållande ger anledning till en särskilt noggrann uppföljning av avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem. Socialstyrelsen skall inom ramen för sitt normala uppföljningsarbete granska utvecklingen. Utskottet anser emellertid inte detta vara tillräckligt. För att avvecklingen skall kunna ske på ett för den enskilde så smärtfritt sätt som möjligt bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att samordna berörda myndigheters ansvarsområden. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So65 (mp) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande samordning av myndigheternas ansvarsområden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) 5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................1 Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:156 1 Motion från den allmänna motionstiden 1996 2 Utskottet.............................................2 Bakgrund 2 Propositionen 3 Motionerna 6 Utskottets bedömning 7 Hemställan 9 Reservationer........................................10 Bilaga.......................................................................... .................... .............. 12