Avveckling av löntagarfonderna
Betänkande 1991/92:FiU9
Finansutskottets betänkande
1991/92:FIU09
Avveckling av löntagarfonderna (prop.1991/92:36)
Innehåll
1991/92 FiU9
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet att löntagarfondstyrelserna avvecklas och att en avvecklingsstyrelse inrättas. Förvaltningen skall inriktas på en definitiv avveckling. Motionerna avstyrks. Utskottet föreslår i betänkandet att avvecklingsstyrelsen utökas med två suppleanter. I övrigt föreslås vissa förändringar i övergångsbestämmelserna av teknisk natur.
Tre reservationer och ett särskilt yttrande har lämnats av företrädarna för socialdemokraterna i utskottet. Från Ny Demokrati har ett särskilt yttrande avgivits. En meningsyttring i detta ärende har avlämnats av vänsterpartiet.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1991/92:36 om avveckling av löntagarfonderna,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1991/92:Fi4 av Lars Werner m.fl. (v),
1991/92:Fi5 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och
1991/92:Fi6 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd).
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande i ärendet. Yttrandet (1991/92:NU1y) återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Skrivelser i ärendet har inkommit från Handikappförbundens centralkommitté, Synskadades riksförbund och enskilda personer.
Propositionens förslag
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:36 -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
4. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618).
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Motionsyrkandena
1991/92:Fi4 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1991/92:36 om avveckling av löntagarfonderna,
2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag om löntagarfondernas integrering med AP-fonderna utarbetas i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkandena 1 och 2 -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av löntagarfondernas tillgångar för satsningar i infrastruktur m.m.
1991/92:Fi5 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå propositionen,
2. att riksdagen beslutar att 3 § lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ges följande ändrade lydelse:
De medel som har tillförts allmänna pensionsfonden får användas bara för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension. Om inte andra medel står till förfogande, skall riksförsäkringsverket från fondstyrelserna få medel för dessa ändamål. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i AP-fondens organisation och placeringsregler.
1991/92:Fi6 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om att ombilda löntagarfondernas medel, helt eller delvis, till en privat investeringsbank för att möjliggöra en kraftfull satsning på miljöfrämjande åtgärder och samtidigt understödja nya, små och medelstora företags riskkapitalförsörjning.
Utskottet
Allmänna utgångspunkter
Inför inrättandet av löntagarfonderna anfördes att de skulle underlätta den solidariska lönepolitiken, dämpa löneökningstakten, bidra till en jämnare förmögenhetsfördelning, öka utbudet av riskkapital, öka sparandet i ekonomin och stärka pensionssystemet. I propositionen görs en systematisk genomgång av dessa motiv, och föredragande statsrådet konstaterar att de uppställda målen inte har uppnåtts. I flera avseenden har samhällsekonomin tvärtom skadats, anförs det. Endast i ett avseende har fonderna haft avsedd effekt, nämligen att inom den ram som fondernas storlek har medgett flytta makt och inflytande över företag till staten och till de fackliga organisationerna.
Inrättandet av löntagarfonderna innebar en socialisering av vissa delar av näringslivet, anförs det vidare i propositionen. Det har inneburit en försämrad effektivitet i ekonomin. Statligt ägande, och hot om ett ökat sådant, skapar en osäker investeringsmiljö, vilket hämmar initiativkraft och tillväxt.
De skäl som anförts för löntagarfondernas införande saknar således enligt föredragande statsrådet bärkraft. Dessutom talar starka skäl emot löntagarfonderna som institution. Näringslivets behov av riskvilligt kapital kommer att vara stort under 1990-talet. För att tillgodose detta behov behövs ett ökat enskilt sparande och en ökad tilltro till svensk ekonomi. Dessa krav är oförenliga med bibehållandet av löntagarfonderna, som därför bör avvecklas.
Avvecklingen bör göras på ett sådant sätt att den blir definitiv. Det bör inte finnas någon möjlighet att kunna föra tillbaka de medel som i dag förvaltas av löntagarfondstyrelserna till fonder med samma eller liknande syften. Den osäkerhet om fondernas framtid som annars skulle uppkomma skulle motverka de positiva effekter som uppnås genom ett avskaffande av fonderna.
I ett första steg bör löntagarfondstyrelserna avvecklas. Detta bör ske skyndsamt. I ett andra steg bör de tillgångar som förvaltas av löntagarfondstyrelserna utskiftas.
I motionerna Fi4 (v) och Fi5 (s) yrkas avslag på propositionen. Framför allt vänder man sig mot att fonderna skall skiftas ut. Motionärerna anser att de påfrestningar som pensionssystemet kommer att utsättas för i stället talar för att AP-fonderna bör stärkas och utvecklas genom att dessa fonder ombildas och ges friare placeringsmöjligheter. I motion Fi4 (v) konstateras att löntagarfonderna varit krångliga, utslätade konstruktioner som inte kunnat väcka entusiasm hos någon. De har varit en belastning för arbetarrörelsen och har aldrig blivit någon accepterad del av det svenska ekonomiska livet. Det finns mot denna bakgrund ingen anledning att slå vakt om fonderna i dess nuvarande form, anförs det.
Även i motion Fi6 (nyd) konstateras att det var felaktigt att inrätta löntagarfonderna. Fonderna bör därför avvecklas skyndsamt.
Näringsutskottet anser i sitt yttrande (1991/92:NU1y) till finansutskottet (bilaga 2) att löntagarfonderna har skadat tilltron inom näringslivet till Sverige som industriland. Som en följd härav har tillväxten i den svenska ekonomin drabbats. Näringsutskottet instämmer sålunda i den kritik som riktas mot tankegångarna bakom löntagarfondsystemets tillskapande och mot systemets funktion i praktiken. Det är värdefullt, anför näringsutskottet vidare, att den nya regeringen nu, och i andra sammanhang, ingriper för att till väsentlig del avveckla statens ägarengagemang i näringslivet. Därigenom upphävs och förebyggs intressekonflikter som är ofrånkomliga när staten vid sidan av sin uppgift att fastställa regler för näringslivet i dess helhet ikläder sig rollen som företagsägare.
Finansutskottet kan således konstatera att det råder enighet om att löntagarfonderna i nuvarande form bör avskaffas. Fondstyrelserna bör därför avvecklas. Däremot förefaller uppfattningarna gå vitt isär när det gäller hur detta skall gå till och hur tillgångarna bör användas. Utskottet återkommer till detta.
Det är också finansutskottets uppfattning att löntagarfonderna, förutom att de avsedda effekterna inte uppnåtts, haft en rad negativa effekter på den svenska samhällsekonomin. Näringslivet har genom uppbyggnaden av löntagarfonderna undandragits riskvilligt kapital. Därtill kommer att det statliga ägarengagemanget ökat, vilket har skapat ökad osäkerhet om förutsättningarna för det enskilda företagandet. Det har hämmat viljan att investera i produktionsresurser i landet.
Statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa stabila och väl fungerande spelregler. Som näringsutskottet framhåller uppkommer det en intressekonflikt om staten samtidigt uppträder som företagare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi skapas genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv.
Utskottet anser således att löntagarfonderna bör avskaffas. I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att avvecklingen bör göras på ett sådant sätt att den blir definitiv. Det får inte finnas någon möjlighet att återskapa fonderna för samma eller liknande syften. Själva osäkerheten härom skulle ha negativa effekter på investeringsviljan i landet. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi4 (v) yrkande 1 och Fi5 (s) yrkande 1 om avslag på propositionen.
Användningen av fondernas tillgångar
I propositionen framhålls att en god tillväxt är det bästa medlet för att på lång sikt trygga pensionerna. Tillväxten stimuleras av att näringslivet ges goda betingelser. För detta krävs bl.a. att behovet av riskvilligt kapital kan tillgodoses. Detta kräver i sin tur att det enskilda sparandet ökar. Föredragande statsrådets slutsats är därför att löntagarfondernas tillgångar bör användas så att enskilt ägande och sparande stimuleras, samt att möjligheterna att varaktigt uppnå en högre ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin stärks. De medel som inte tas i anspråk för sparstimulerande åtgärder bör användas för att via fristående fonder främja forskning och utbildning vid främst universitet och högskolor på områden som bidrar till en varaktig tillväxt, bl.a. till miljöstrategisk och medicinsk forskning. Föredraganden framlägger inte några förslag som kräver riksdagens godkännande utan anmäler att frågan om till vilket ändamål löntagarfondernas samlade tillgångar slutgiltigt skall skiftas bör bli föremål för fortsatt beredning.
I motion Fi5 (s) framhålls att löntagarfonderna är en integrerad del i allmänna pensionsfonden och därmed i ATP-systemet. Fondernas tillgångar tillhör pensionärerna och bör därför inte användas för andra ändamål än för pensioner. Motionärerna föreslår t.o.m. att ett förtydligande härom görs i allmänna pensionsfondens reglemente. Pensionssystemet kommer att utsättas för stora påfrestningar och behöver därför stärkas på olika sätt som utvecklas närmare i motionen.
Även i motion Fi4 (v) framhålls löntagarfondernas anknytning till pensionssystemet. Eftersom löntagarna avstått löneutrymme för uppbyggnad av fonderna, bör fonderna användas för att stärka pensionssystemet. De kan därigenom komma löntagarna till godo i form av pensioner. Liksom i den socialdemokratiska motionen förordas att löntagarfonderna integreras fullt ut med AP-fonderna och att dessa ges vidgade placeringsmöjligheter som medger placering i aktier. Tanken att dela ut delar av fondernas tillgångar i form av sparpremier avvisas.
I motion Fi6 (nyd) föreslås att löntagarfonderna ombildas till en privat investeringsbank för att möjliggöra en kraftfull satsning på miljöfrämjande åtgärder. Det behövs omfattande insatser för att förbättra miljön, inte minst i Östersjön. Vidare bör miljöteknisk utveckling underlättas. Medlen bör också kunna användas för riskkapitalförsörjning i små och medelstora företag. Fondförmögenheten bör emellertid kvarstå och får inte utskiftas. Utskiftningsförbudet bör anges i lag. Motionärerna avvisar av rättviseskäl tanken på en utskiftning av medel i form av sparpremier. Även övriga utskiftningsändamål som anges i propositionen ifrågasätts av motionärerna.
Utskottet vill först slå fast, främst med anledning av förslag som framförts i den allmänna debatten och i skrivelser till utskottet, att syftet med avvecklingen inte är att sälja fondernas tillgångar för att få inkomster som kan användas för konsumtions- eller investeringsändamål. En försäljning av fondernas tillgångar skapar i sig inga ökade samhällsekonomiska resurser. En omfördelning av ägandet och inflytandet i näringslivet till enskilda intressen kan åstadkommas på annat sätt än genom att tillgångarna säljs ut. Det är utskottets uppfattning att för att undvika allvarliga störningar främst på aktiemarknaden bör större utförsäljningar av löntagarfondstyrelsernas tillgångar undvikas. Däremot bör för att uppnå en effektiv förvaltning vissa omdisponeringar av tillgångarna vara möjliga att genomföra.
Det förslag till ändring i 3 § i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden som framläggs i motion Fi5 (s) syftar, som motionärerna understryker, inte till någon ändring i sak utan till ett förtydligande av lagtexten om att medel som tillförts fonden endast får användas för pensioner. Näringsutskottet menar att även utifrån den principiella utgångspunkt som anges i motionen ter sig ändringsförslaget mindre lämpligt. Hur reglementet bör vara utformat i detta hänseende bör bli föremål för en samlad bedömning när faktiska ändringar i medelsanvändningen är aktuella. Några åtgärder som skulle strida mot den princip som motionärerna vill ange genom en delvis ny formulering kan, såsom de själva konstaterar, inte vidtas med stöd av lagen i dess nu gällande lydelse.
Näringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att den tilltänkta utskiftningen av tillgångarna i propositionen behandlas i ett särskilt avsnitt i propositionen. Innehållet i detta betecknas som "förslag" från föredragande statsrådets sida. Det omfattas emellertid formellt inte av dennes hemställan till regeringen och sålunda inte heller av regeringens förslag till riksdagen. För näringsutskottet ter det sig emellertid naturligt att riksdagen nu tar ställning till de riktlinjer för en utskiftning av de berörda fondmedlen som kommer till uttryck i propositionen. Näringsutskottet tar därvid upp förslaget om att en del av fondförmögenheten skall utskiftas i form av sparpremier till sparare i allemansfonder. Näringsutskottet konstaterar att regeringens intentioner härvidlag möter motstånd i alla de tre motioner som väckts i ärendet. De motiv som anförs i motionerna leder näringsutskottet till slutsatsen att riksdagen bör uppmana regeringen att inte gå vidare med uppslaget att från löntagarfondstyrelserna överförda medel skulle användas för sparpremier.
Utskottet konstaterar att regeringen inte i propositionen begärt något ställningstagande till hur löntagarfondstyrelsernas samlade tillgångar skall användas. I propositionen liksom i motionerna anges emellertid flera alternativ till hur medlen skall användas. Utskottet anser emellertid inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta ställning till dessa olika alternativ. Utskottet anser i likhet med regeringen att denna fråga bör bli föremål för ytterligare beredning. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med förslag till hur fonderna skall användas. Med det anförda avstyrks motionerna Fi4 (v) yrkande 3, Fi5 (s) yrkande 2 och Fi6 (nyd) i denna del.
Organisationen av fonderna
I propositionen föreslås att första--femte löntagarfondstyrelserna avvecklas vid utgången av år 1991. Förvaltningen av de tillgångar och skulder som löntagarfondstyrelserna då förvaltar skall överföras till en förvaltning som är inriktad på en definitiv avveckling. För detta ändamål bör en avvecklingsstyrelse inrättas. Den skall bestå av fem ledamöter vilka utses av regeringen. Förvaltade tillgångar får placeras enligt de bestämmelser som hittills gällt för löntagarfondstyrelserna. Förvaltningen skall inriktas mot en total utskiftning, vilket innebär att strävan bör vara att medlen placeras på ett sådant sätt att större utförsäljningar kan undvikas när tillgångarna överförs till sina slutliga mottagare.
I motion Fi5 (s) påpekas att de placeringsregler som i dag gäller för AP-fonderna är otidsenliga och utformade för en reglerad kreditmarknad där AP-fonden hade en dominerande ställning. Nu är AP-fonden en bland många aktörer på en avreglerad kreditmarknad som är på väg att integreras i en internationaliserad finansmarknad. För att uppnå en så god förräntning som möjligt på de pensionsmedel fonderna förvaltar föreslås att de nuvarande tio fonderna av olika karaktär ombildas till fem nya fonder, helt fristående från varandra, med stor frihet, som t.ex. försäkringsbolagen, att själva bestämma sin placeringspolitik. Därigenom skulle också själva pensionssystemet stärkas. Att skifta ut löntagarfondernas tillgångar vore ett steg i fel riktning som skulle försvaga pensionssystemet.
I motion Fi4 (v) förordas också att löntagarfonderna läggs ihop med AP-fonderna och att dessa nya fonder ges vidgade placeringsmöjligheter. AP-fonden har ålagts begränsningar, t.ex. i rätten att göra placeringar i aktier, som inte gäller för försäkringsbolagen, anförs det. Dessa begränsningar har minskat möjligheterna att nå en hög avkastning på fondmedlen.
I motion Fi6 (nyd) föreslås att de statliga löntagarfonderna skall ombildas till ett bankaktiebolag som skall ägas av dem som levererat medlen. Aktierna bör fördelas proportionellt mot inlevererade medel och börsnoteras. Aktiekapitalet bör utgöra ca 10% av det totala kapitalet i fonderna. Fondförmögenheten skall kvarstå och får inte utskiftas. Motionärerna kan också tänka sig att, i stället för ett bankaktiebolag ägt av dem som inlevererat medlen, allmänheten blir delägare i bolaget. Frågan bör utredas och förslag föreläggas riksdagen under första halvåret 1992.
Finansutskottet vill med anledning av att det i motionerna Fi4 (v) och Fi5 (s) föreslås att fonderna bör ges större placeringsmöjligheter motsvarande dem som gäller för livförsäkringsbolag anföra följande. Livförsäkringsbolagens tillgångar till den del de motsvarar det försäkringsmässigt bundna kapitalet, vilket är huvuddelen, får inte till någon del placeras i aktier. De är i stället i huvudsak placerade i stats- och bostadsobligationer. Den del av försäkringsbolagens tillgångar som inte direkt motsvaras av försäkringsmässiga åtaganden, den fria delen, är vanligtvis placerad i fastigheter och i aktier. Denna del utgör emellertid en mindre del, ca 40%, av försäkringsbolagens tillgångar. I ATP-systemet, där pensionens storlek bestäms av inkomstförhållandena under den yrkesverksamma tiden och inte av pensionskapitalets avkastning, finns egentligen inget annat än försäkringstekniska åtaganden.
Som utskottet anfört bör löntagarfonderna avvecklas på ett sätt som gör att avvecklingen blir definitiv. Att bibehålla eller t.o.m. utöka fonderna skulle direkt motverka ansträngningarna att främja en varaktig ekonomisk tillväxt. Den kritik som kan riktas mot löntagarfondstyrelsernas verksamhet och effekterna därav på samhällsekonomin kan också riktas mot det förslag till ombildning av AP-fonderna som framläggs i motionerna Fi4 (v) och Fi5 (s). Den statliga inblandningen i näringslivet skulle bestå, vilket skulle skapa osäkerhet om förutsättningarna för enskilt ägande och företagande. Det skulle hämma investeringsviljan och expansionskraften i den svenska ekonomin. Tilltron till möjligheterna att vända den nuvarande negativa utvecklingen för den svenska ekonomin skulle försvagas.
Möjligheterna att öka tillväxten i den svenska ekonomin är också avgörande för pensionssystemets förmåga att uppfylla de krav som nu aktiva generationer har på framtida pensioner. Utskottet ser således avvecklingen av löntagarfondstyrelserna som en förutsättning för att kunna stärka den svenska ekonomin och därmed också pensionssystemet. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi4 (v) yrkande 2 och Fi5 (s) yrkande 3.
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi6 (nyd) att det finns starka skäl att förstärka satsningarna på att förbättra miljön i Östersjön liksom att främja den tekniska utvecklingen på miljöområdet. Likaså är det angeläget att underlätta de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. Åtgärder på dessa områden står emellertid inte i strid med ansträngningarna att avveckla löntagarfonderna. De underlättas tvärtom av att den ekonomiska tillväxten åter kommer i gång. Frågan om i vilka former fondernas samlade tillgångar skall administreras på längre sikt avser regeringen att återkomma till. Avgörande härför är för vilka ändamål tillgångarna skall användas. Detta kommer riksdagen att ta ställning till senare. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att nu tillstyrka förslaget i motion Fi6 (nyd) om att inrätta ett bankaktiebolag. Utskottet avstyrker därmed motion Fi6 (nyd) i denna del.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp ytterligare två frågor. Avvecklingsstyrelsen, bestående av fem ledamöter, kommer att omedelbart sätta i gång arbetet att avveckla fondstyrelserna. Arbetet kan förutsättas bli mycket intensivt inledningsvis. Det skulle därför sannolikt underlätta styrelsens arbete om regeringen också utsåg två suppleanter. Utskottet förordar att en ändring görs i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden med innebörden att regeringen förutom att utse fem ledamöter i avvecklingsstyrelsen även utser två suppleanter.
Näringsutskottet gör i sitt yttrande ett påpekande av rent formell natur. Om, såsom föreslås i propositionen, två punkter i övergångsbestämmelserna utgår, är det onödigt att detta föranleder omnumrering av de övriga punkterna. Enligt förslaget upphävs vissa paragrafer i lagen, varvid ifrågavarande paragrafnummer lämnas utan innehåll. Motsvarande teknik bör tillämpas i fråga om övergångsbestämmelserna.
Finansutskottet instämmer i näringsutskottets påpekande och föreslår att motsvarande ändringar görs i ingressen och i övergångsbestämmelserna.
Överlåtande av rösträtt till lokal facklig organisation
Bestämmelserna i aktiebolagslagen, försäkringsrörelselagen resp. bankaktiebolagslagen om överlåtelse av rösträtt åt fackliga organisationer infördes i samband med löntagarfondstyrelsernas tillkomst. Denna bestämmelse föreslås nu upphöra att gälla i och med att löntagarfondstyrelserna avvecklas. Innebörden härav är att denna bestämmelse inte kommer att kunna tillämpas av vare sig fjärde och femte AP-fonden eller avvecklingsstyrelsen.
I motionerna Fi4 (v) och Fi5 (s) föreslås att möjligheterna att delegera rösträtten för en del av aktierna i löntagarfonderna till de lokala fackliga organisationerna bibehålls i det system med pensionsfonder som föreslås i de båda motionerna.
Innebörden av utskottets ovan redovisade ställningstagande till löntagarfondstyrelsernas avveckling är att även möjligheterna att överlåta rösträtt till lokal facklig organisation bör upphöra. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi4 (v) yrkande 1 och Fi5 (s) yrkande 1 i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi4 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Fi5 yrkande 1 i denna del, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande användningen av fondernas tillgångar att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi4 yrkande 3, 1991/92:Fi5 yrkande 2 och 1991/92:Fi6 i denna del, men. (v) - delvis
3. beträffande organisationen av fonderna att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi4 yrkande 2, 1991/92:Fi5 yrkande 3 och 1991/92:Fi6 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden med den ändringen
dels att ingressen erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs i
fråga om lagen (1983:1092)
med reglemente för
allmänna pensionsfonden
dels att 27, 31, 36, 38 och 41 §§ samt punkterna 3 och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall upphöra att gälla,
dels att i 12 och 21 §§ ordet "bankinspektionen" skall bytas ut mot "finansinspektionen",
Regeringens förslag Utskottets förslag
dels att nuvarande punkterna 4, 5, 6, 8, 9 och 10 i övergångsbestämmelserna till lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall betecknas 3, 4, 5, 6, 7 resp. 8,
dels att 1, 2, 28, 29, 32, 33, dels att 1, 2, 28, 29, 32, 33, 37, 40, 42 och 43§§ samt 37, 40, 42 och 43§§ den nya punkten 5 i skall ha följande lydelse, övergångsbestämmelserna till lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse,
dels att huvudrubriken närmast före 26§ skall lyda "III Fjärde och femte fondstyrelserna",
dels att närmast före 44§ skall införas en ny rubrik som skall lyda "IV Anmälningsskyldighet".
dels att förslaget såvitt avser ändringen i punkt 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden avslås,
dels att punkt 2 övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
2. De tillgångar och
skulder som första--femte
löntagarfondstyrelserna
förvaltar skall från och
med den 1 januari 1992
förvaltas av en
avvecklingsstyrelse.
Avvecklingsstyrelsen skall
bestå av fem ledamöter
vilka förordnas av
regeringen. Av ledamöterna
förordnas en till
ordförande och en till vice
ordförande.
2. De tillgångar och
skulder som första--femte
löntagarfondstyrelserna
förvaltar skall från och
med den 1 januari 1992
förvaltas av en
avvecklingsstyrelse.
Avvecklingsstyrelsen skall
bestå av fem ledamöter.
För ledamöterna skall
finnas två suppleanter.
Regeringen förordnar
ledamöter och suppleanter.
Av ledamöterna förordnas
en till ordförande och en
till vice ordförande.
Riksförsäkringsverket skall under år 1992 till avvecklingsstyrelsen överföra de kvarstående medel som löntagarfondstyrelserna enligt den upphävda 27§ lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden haft rätt att rekvirera hos verket.
Föreskrifterna i 4§ fjärde stycket, 5§ första och andra styckena, 7--10§§, 12a§, 14§, 15§, 15a§ första stycket, 16§ första--tredje styckena, 22--25§§, 29§, 39 och 44§§ lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden gäller också i fråga om avvecklingsstyrelsen.
res. 2 (s) men. (v) - delvis
4. beträffande överlåtande av rösträtt till lokal facklig organisation att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi4 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Fi5 yrkande 1 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) och lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618). res. 3 (s) men. (v) - delvis
Stockholm den 5 december 1991
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Lars Leijonborg (fp), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s) och Karin Starrin (c).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars-Ove Hagberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Finansutskottet kan" och slutar med "på propositionen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Löntagarfonderna tillskapades för att bl.a. förstärka pensionssystemet och de utgör numera en integrerad del av AP-fonderna. Det råder vidare bred enighet om att ATP-systemet behöver förstärkas. Det är mot denna bakgrund mycket svårt att förstå varför fonderna skall avvecklas och utskiftas ur pensionssystemet som föreslås i propositionen. Att dessutom överväga att dela ut medlen förfaller t.o.m. ansvarslöst. Löntagarna har avstått löneutrymme för att stärka pensionssystemet och på sikt erhålla högre pensioner. Enligt regeringens förslag skall dessa medel nu delas ut till personer som visar att de har råd att spara på egen hand. Det kan enligt utskottets mening inte försvaras. Utskottet anser att propositionen bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi4 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Fi5 yrkande 1 i denna del avslår proposition 1991/92:36,
2. Organisationen av fonderna (mom. 3)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 8 slutar med "i övergångsbestämmelserna" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Fi4 (v) och Fi5 (s) bör ATP-systemet reformeras. Dels behöver själva pensionssystemet reformeras, dels behöver förvaltningen av pensionsfonden effektiviseras. Regeringen aviserar i den ekonomisk-politiska propositionen att man avser att tillsätta en parlamentarisk beredning för att se över pensionssystemet. Arbetet anges vara inriktat på att stärka ATP-systemet. Mot denna bakgrund förefaller det för utskottet mindre välbetänkt att samtidigt ange att avsikten är att dra bort ca 22 miljarder kronor från ATP-systemet.
I motion Fi5 (s) hänvisas, som framgått tidigare, vad gäller förvaltningen av pensionsfonden till det förslag som presenterades våren 1991. De tio fonderna skall enligt detta ersättas med fem nya fonder med stor frihet att själva bestämma sin placeringspolitik. Med denna modell skulle avkastningen kunna förbättras väsentligt.
Utskottet anser att detta förslag bör övervägas. Det skulle innebära en effektivisering som skulle stärka pensionssystemet och på så sätt minska behovet av avgiftshöjningar. Det skulle också bidra till att skapa en effektivare kapitalmarknad och därmed förbättra ekonomins funktionssätt. För att åstadkomma en sådan effektivare förvaltning av fonderna behövs inte någon avvecklingsstyrelse. Förslaget härom bör avvisas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande organisationen av fonderna att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi5 yrkande 3 och med anledning av motion 1991/92:Fi4 yrkande 2 samt med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden samt på motion 1991/92:Fi6 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förändringar i AP-fondens organisation och placeringsregler,
3. Överlåtande av rösträtt till lokal facklig organisation (mom. 4)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Innebörden av" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som framförs i den avvikande meningen till näringsutskottets yttrande (NU1y) att det är anmärkningsvärt att regeringen, när den nu vill avveckla löntagarfondstyrelserna och därmed möjligheten för dessa att delegera rösträtt för aktier till fackliga organisationer, samtidigt vill slopa motsvarande möjlighet för fjärde och femte fondstyrelserna. Vid löntagarfondstyrelsernas tillkomst hade fjärde fondstyrelsen redan sådan möjlighet och utnyttjade den också i betydande utsträckning (se prop. 1983/84:50 s. 149). Detta skedde i enlighet med ett enhälligt uttalande av näringsutskottet (NU 1973:58 s. 26) att denna fondstyrelse som regel borde delegera rösträtten för sina aktier i olika företag på ifrågavarande sätt. I näringsutskottets avvikande mening till det nu aktuella yttrandet påtalas att det i propositionen inte ens antyds att den föreslagna ändringen i aktiebolagslagen får den effekt som näringsutskottet här har berört.
Finansutskottet anser att i det nya system med fem pensionsfonder som utskottet förordar bör möjligheterna att delegera rösträtten för en del av aktierna till de lokala fackliga organisationerna bibehållas. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande överlåtande av rösträtten till lokal facklig organisation
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi4 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Fi5 yrkande 1 i denna del avslår regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) och lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618).
Särskilda yttranden
1. Användningen av fondernas tillgångar (mom. 2)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anför:
Regeringen har i detta sammanhang inte lagt fram något förslag om hur fonderna bör användas i framtiden. Förslag härom kan väntas till våren. Vi anser att löntagarfondernas samlade tillgångar är en del av pensionssystemet. Medlen skall därför inte kunna användas till annat än pensioner. Vi kommer att hävda detta när förslag om hur fonderna skall användas kommer att föreläggas riksdagen. I avvaktan härpå har vi avstått från att reservera oss mot utskottets beslut att i detta sammanhang, eftersom regeringens förslag ännu inte föreligger, ta ställning till fondernas framtida användning.
2. Användningen av fondernas tillgångar (mom. 2)
Bo G Jenevall (nyd) anför:
Det är bra att löntagarfonderna avvecklas och att det sker skyndsamt. Regeringen avstår i propositionen från att direkt föreslå hur fondernas tillgångar skall användas. Jag anser att fondernas medel skall ombildas till en privat investeringsbank för att kunna användas för miljöfrämjande åtgärder och understödja nya, små och medelstora företags riskkapitalförsörjning. Ägare i banken bör bli de som levererat in medlen. Aktierna bör fördelas efter det inbetalade beloppets storlek. Aktiekapitalet bör uppgå till ca tio procent av det totala kapitalet. Fondförmögenheten skall således inte säljas utan omfördelas helt eller delvis till ett bankaktiebolag. I fonderna finns likvida tillgångar som kan utgöra grundkapital för en utlåning till små och medelstora företag.
Det har under beredningen i utskottet framgått att man inte nu är beredd att ta ställning till hur tillgångarna skall användas. Jag har därför avstått från att framföra detta alternativ som en reservation i betänkandet. Det finns all anledning att återkomma när det blir aktuellt att diskutera hur fondernas medel skall användas.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars-Ove Hagberg (v) anför:
Jag instämmer i de reservationer som fogats till betänkandet av de socialdemokratiska företrädarna i utskottet.
I propositionen finns ingen hemställan om hur fondmedlen bör användas i framtiden. Ett förslag om detta har aviserats till våren.
Eftersom löntagarna avstått löneutrymme för uppbyggnad av fonderna vill jag dock redan nu understryka att fonderna självklart måste användas för att stärka pensionssystemet.
Blir beslutet ändå att löntagarfondernas tillgångar skall utskiftas anser jag att tillgångarna bör användas för satsningar i infrastruktur och för utveckling av ny produktion.
Mot bakgrund av det anförda anser jag
dels att utskottets hemställan under mom. 1, 3 och 4 bort vara likalydande med de i reservationerna 1--3 (s),
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande användningen av fondernas tillgångar att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi5 yrkande 2 samt med avslag på motion 1991/92:Fi6 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1991/92:Fi4 yrkande 3 förordats om användningen av löntagarfondernas tillgångar,
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Näringsutskottets yttrande 1991/92:NU1y Bilaga 2
Avveckling av löntagarfonderna
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:36 om avveckling av löntagarfonderna och de motioner, 1991/92:Fi4--6, som har väckts med anledning av denna proposition.
Verkställande direktör Lennart Låftman, fjärde löntagarfondstyrelsen (Mellansvenska löntagarfonden), har inför näringsutskottet lämnat upplysningar i ärendet.
Inledning
Systemet med löntagarfondstyrelser för förvaltning av vissa medel som ingår i allmänna pensionsfonden infördes år 1984. Förvaltningen avser nytillkommande fondmedel som till stor del har inbragts genom en särskild vinstdelningsskatt. Sedan uttaget av sådan skatt liksom rätten för de fem löntagarfondstyrelserna att få ytterligare medel överförda för förvaltning numera har upphört har frågan om löntagarfondstyrelsernas fortbestånd, vilken under de gångna åren har varit starkt kontroversiell, inte fullt samma räckvidd som tidigare. Vad den nu gäller är om löntagarfondstyrelserna med de speciella regler som har fastställts för deras verksamhet är ett lämpligt instrument för förvaltning av en del av allmänna pensionsfondens medel. Av propositionen och motionerna framgår att inget av riksdagspartierna nu förespråkar att löntagarfondstyrelserna skall bestå. Delade meningar råder däremot om hur det fortsättningsvis skall förfaras med löntagarfondstyrelsernas tillgångar och om hur allmänna pensionsfonden i dess helhet bör förvaltas.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:36 lagändringar som i korthet innebär följande. De fem löntagarfondstyrelserna avvecklas vid utgången av år 1991, dvs. praktiskt taget omgående. Förvaltningen av deras tillgångar och skulder överförs därvid till en avvecklingsstyrelse. Denna skall bestå av fem ledamöter som utses av regeringen. De förvaltade tillgångarna placeras enligt de bestämmelser som nu gäller för löntagarfondstyrelserna. Placeringarna skall emellertid göras "med inriktning på en framtida utskiftning" av fondmedlen. Lokala fackliga organisationer har nu viss möjlighet att få rösta för aktier som innehas av en löntagarfondstyrelse. Detta skall inte ha någon motsvarighet i fråga om aktier som avvecklingsstyrelsen övertar. Den ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) som föreslås medför att bestämmelsen om möjlighet för fjärde och femte fondstyrelserna att överlåta rösträtt till fackliga organisationer slopas.
Den tilltänkta utskiftningen av tillgångarna behandlas något närmare i ett särskilt avsnitt i propositionen. Innehållet i detta betecknas som "förslag" från föredragande statsrådets sida. Det omfattas emellertid formellt inte av dennes hemställan till regeringen och sålunda inte heller av regeringens förslag till riksdagen.
Enligt regeringen skall frågan om hur löntagarfondstyrelsernas samlade tillgångar slutligt skall användas bli föremål för fortsatt beredning. En delfråga skall tas upp separat med sikte på ett riksdagsbeslut våren 1992; den gäller förutsättningarna för en överföring av "fondförmögenheten" -- eller snarare en del av denna -- i form av sparpremier till sparare på allemansfondskonton inom allemanssparandet. De medel som inte tas i anspråk för sparstimulerande åtgärder bör, heter det, användas för andra åtgärder som stimulerar tillväxten i den svenska ekonomin. Medel borde sålunda avsättas för att främja forskning och utbildning vid främst universitet och högskolor på områden som bidrar till en varaktig tillväxt, bl.a. miljöstrategisk och medicinsk forskning. Som ett mål anges att tillgångarna skall ha slutligt utskiftats senast den 1 juli 1994.
I propositionen redovisas inledningsvis de grundläggande motiv som åberopades när förslaget om införande av systemet med löntagarfondstyrelser lades fram. Sammanfattningsvis åsyftades att detta system skulle bidra till att skapa en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt- och stabiliseringspolitik och ett ökat löntagarinflytande i det ekonomiska livet och till att motverka privat makt- och förmögenhetskoncentration. Regeringen hävdar nu att systemet -- inklusive finansieringsåtgärderna -- i flera avseenden har skadat samhällsekonomin. Det skulle sålunda bl.a. ha resulterat i att näringslivet undandragits riskvilligt kapital. Verkningarna på pensionstryggheten skulle snarast ha varit negativa.
Motionerna
Den nyligen avgångna socialdemokratiska regeringen planerade, meddelas det i motion 1991/92:Fi5 (s), att under riksmötet 1991/92 lägga fram en proposition med förslag till ny organisation för allmänna pensionsfonden. Detta skulle baseras på promemorian (Ds 1991:14) AP-fondens förvaltning -- en översyn, som publicerades och remissbehandlades våren 1991. Enligt det tillämnade förslaget skulle den nuvarande ordningen med en fond och tio fondstyrelser -- av vilka fem är löntagarfondstyrelser -- ersättas med en uppdelning av fondmedlen på fem från varandra fristående fonder, vilkas styrelser skulle ha stor frihet att inom ramen för likalydande fondbestämmelser själva bestämma sin placeringspolitik. Samtliga fondstyrelser skulle sålunda kunna göra ganska betydande placeringar i aktier, och ett visst mått av utländska tillgångar skulle tillåtas. Liksom nu löntagarfondstyrelserna skulle de ha möjlighet att överlåta rösträtt för aktier till fackliga organisationer.
Enligt motionen borde allmänna pensionsfondens organisation och placeringsregler ändras i överensstämmelse med det nu nämnda förslaget. Motionärerna tar avstånd från planerna på en utskiftning av löntagarfondstyrelsernas medel. De markerar detta genom att föreslå "ett förtydligande" i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Utan ändring i sak skulle det slås fast att medel som har tillförts fonden får användas endast för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension. Det primära yrkandet i motionen är att riksdagen skall avslå propositionen.
Samma huvudyrkande ställs i motion 1991/92:Fi4 (v). I denna förordas vidare att löntagarfonderna helt integreras med allmänna pensionsfonden i övrigt. Reglementsändringar skulle medge vidgade placeringsmöjligheter, omfattande också placeringar i aktier. Fackliga organisationer skulle kunna få delegerad rösträtt för aktier. Tanken att fondmedel skall kunna användas till sparpremier tar motionärerna bestämt avstånd ifrån. För den händelse riksdagen mot deras vilja beslutar att löntagarfondstyrelsernas tillgångar skall utskiftas borde, enligt ett andrahandsyrkande, medlen användas för satsningar på infrastruktur och för utveckling av ny produktion.
Tanken på sparpremier avvisas även i motion 1991/92:Fi6 (nyd). Fondförmögenheten får inte utskiftas, säger motionärerna, utan bör användas för en satsning på miljön och i övrigt för nya, små och medelstora företags försörjning med riskkapital. De menar att ett "utskiftningsförbud" bör stadgas i lag. Begreppet utskiftning ges tydligen av dessa motionärer en annan innebörd än i propositionen. Deras yrkande går ut på att regeringen efter utredning skall lägga fram förslag om att löntagarfondstyrelsernas medel helt eller delvis skall användas som kapital i en privat investeringsbank med nyss antydd inriktning. När det i motiveringen talas om ett bankaktiebolag åsyftas uppenbarligen den sålunda föreslagna investeringsbanken, inte ett sådant företag som avses i bankaktiebolagslagen (1987:618).
Näringsutskottets överväganden
Avveckling av löntagarfonderna
Näringsutskottets uppfattning är att löntagarfonderna har skadat tilltron inom näringslivet till Sverige som industriland. Som följd av detta har tillväxten i den svenska ekonomin drabbats. Detta har i sin tur bidragit till att urholka tryggheten i pensionssystemet och försämrat de ekonomiska förutsättningarna för, inte minst, redan eftersatta grupper i samhället.
Näringsutskottet instämmer sålunda i den kritiska bedömning av tankegångarna bakom löntagarfondsystemets tillskapande och av systemets funktion i praktiken som propositionen ger uttryck för. En rad olika, delvis svårförenliga argument anfördes för systemet. Något som förespråkarna knappast medgav var emellertid att inrättandet av löntagarfondstyrelserna innebar ett betydande mått av socialisering. Det är värdefullt att den nya regeringen nu, i detta och andra sammanhang, ingriper för att till väsentlig del avveckla statens ägarengagemang i näringslivet. Därigenom upphävs och förebyggs intressekonflikter som är ofrånkomliga när staten vid sidan av sin uppgift att fastställa regler för näringslivet i dess helhet ikläder sig rollen som företagsägare.
Med intresse konstaterar näringsutskottet att man från socialdemokratisk sida inte längre slår vakt om löntagarfondsystemet såsom det nu är utformat. Däri synes ligga ett erkännande av att grunden för systemet var bristfällig. De invändningar som systemet har gett anledning till är emellertid i stort sett lika befogade när det gäller den skiss till ändrad ordning för förvaltning av allmänna pensionsfonden som finns i motion 1991/92:N5 (s) och den däri åberopade promemorian.
Det förslag till ändring i 3§ lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden som framläggs i den nämnda motionen syftar, som motionärerna understryker, inte till någon ändring i sak utan till ett förtydligande av lagtexten. Även utifrån den principiella utgångspunkt som anges i motionen ter sig, menar näringsutskottet, ändringsförslaget mindre lämpligt. Hur reglementet bör vara utformat i angivet hänseende bör bli föremål för en samlad bedömning när faktiska ändringar i medelsanvändningen är aktuella. Så är inte fallet nu, eftersom regeringens lagförslag endast avser överflyttning till en avvecklingsstyrelse av den förvaltning som för närvarande sker genom löntagarfondstyrelsernas försorg. Några åtgärder som skulle strida mot den princip som motionärerna vill ange genom en delvis ny formulering kan, såsom de själva konstaterar, inte vidtas med stöd av lagen i dess nu gällande lydelse.
Näringsutskottet tillstyrker alltså -- med undantag för en formell justering, vilken berörs sist i detta avsnitt -- de ändringar i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden som regeringen föreslår i propositionen. Vidare tillstyrker näringsutskottet att, likaledes enligt regeringens förslag, de nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen (1975:1385), försäkringsrörelselagen (1982:713) och bankrörelselagen (1987:618) slopas som ger styrelse i allmänna pensionsfonden möjlighet att överlåta rösträtt för aktier till fackliga organisationer.
Som argument mot den linje som näringsutskottet här gör sig till talesman för anförs i motion 1991/92:Fi5 (s) att löntagarfondstyrelsernas placeringar spelar en betydande roll för de små och medelstora företagens kapitalförsörjning och att behovet av riskkapital till sådana företag förutses öka. I augusti 1991 uppgick löntagarfondstyrelsernas innehav av aktier i onoterade företag till ca 700 milj.kr., konstaterar motionärerna. Näringsutskottet vill framhålla att detta belopp utgör endast ca 3% av löntagarfondstyrelsernas totala förmögenhet. Funktionen att tillhandahålla riskkapital till små och medelstora företag kan således knappast betraktas som någonting centralt i deras verksamhet. Näringsutskottet betraktar riskkapitalförsörjningen till dessa företag som en av de mest angelägna näringspolitiska frågorna. Härvidlag hänvisar utskottet till sitt betänkande 1991/92:NU14, som avlämnas inom kort. Där behandlas proposition 1991/92:51, vari regeringen har framlagt förslag om en ny småföretagspolitik, innefattande bl.a. åtgärder som skall leda till en effektivare riskkapitalmarknad.
Vad gäller propositionens förslag till ändring i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden vill utskottet slutligen göra ett påpekande av rent formell natur. Om, såsom föreslås, två punkter i övergångsbestämmelserna utgår, är det onödigt att detta föranleder omnumrering av de övriga punkterna. Enligt förslaget upphävs vissa paragrafer i lagen, varvid ifrågavarande paragrafnummer lämnas utan innehåll. Motsvarande teknik bör tillämpas i fråga om övergångsbestämmelserna. Vid bifall i sak till regeringens lagförslag bör alltså den tredje dels-satsen utgå ur ingressen och orden "den nya punkten 5" i fjärde dels-satsen utbytas mot "punkt 6".
Fortsatt beredningsarbete
En sådan utskiftning av löntagarfondstyrelsernas tillgångar som den av regeringen föreslagna avvecklingen av dessa styrelser syftar till måste föregås av en grundlig beredning.
Det ter sig naturligt att riksdagen nu tar ställning till de riktlinjer för en utskiftning av de berörda fondmedlen som kommer till uttryck i propositionen.
Som tidigare nämnts aviserar regeringen att beredningen skall ske i två steg, det första med inriktning på att riksdagen under våren 1992 skall kunna besluta om att en del av fondförmögenheten skall i form av sparpremier utskiftas till sparare i allemansfonder, det andra avseende en slutlig, total utskiftning.
Näringsutskottet tar nu upp frågan om sparpremier.
Regeringens intentioner härvidlag möter motstånd i alla tre motionerna. Varje form av utskiftning av löntagarfondstyrelsernas tillgångar är oförenlig med de principer som kommer till uttryck i motion 1991/92:Fi5 (s). I motion 1991/92:Fi4 (v) betecknas det som oacceptabelt att sådana medel skulle "på ett mer eller mindre godtyckligt sätt" delas ut som sparpremier. "Av rättviseskäl" avvisas i motion 1991/92:Fi6 (nyd) tanken på en utskiftning av medel i form av sparpremier.
Näringsutskottet kommer på denna punkt till samma slutsats som motionärerna. Riksdagen bör, menar näringsutskottet, uppmana regeringen att inte gå vidare med uppslaget att från löntagarfondstyrelserna överförda medel skulle användas för sparpremier.
Stockholm den 26 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s) och Anita Modin (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Axel Andersson, Birgitta Johansson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av yttrandet -- under rubriken Avveckling av löntagarfonderna -- som börjar med "Näringsutskottets uppfattning" och slutar med "effektivare riskkapitalmarknad" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet ansluter sig till yrkandena i motionerna 1991/92:Fi5 (s) och 1991/92:Fi4 (v) om att regeringens lagförslag skall avslås. Regeringen bör anmodas att i stället lägga fram förslag till en sådan organisation och sådana placeringsregler som förordas i den förstnämnda motionen. Det totala kapitalet i allmänna pensionsfonden bör alltså delas upp på fem från varandra fristående fonder, och styrelsen för varje fond bör ha avsevärd frihet att själv -- inom ramen för vissa i lag angivna restriktioner -- bestämma placeringsinriktningen. Det sistnämnda innebär bl.a. att tillgångarna i betydligt större utsträckning än nu kan utnyttjas för aktieplaceringar, också i onoterade företag. Löntagarfondstyrelserna får därigenom möjlighet att medverka till en väsentlig förbättring av de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. Regeringens förslag innebär tvärtemot att dessa företag -- som regeringen påstår sig vilja slå vakt om -- förlorar en viktig källa till riskkapital.
På denna punkt vill utskottet särskilt understryka vad som sägs i motion 1991/92:Fi5 (s) om regeringens förslag. Löntagarfonderna spelar en betydande roll för de små och medelstora företagens kapitalförsörjning. Dessa företags behov av riskkapital kan förutses öka till följd av den kreditåtstramning som bankernas och finansbolagens stora kreditförluster resulterar i. Alla möjligheter att motverka finanskrisens verkningar för de mindre företagen måste tas till vara. En sådan förändring som regeringen nu föreslår skulle förvärra kreditåtstramningens verkningar och fördjupa konjunkturnedgången.
Näringsutskottet vill tillägga att det är anmärkningsvärt att regeringen, när den nu vill avveckla löntagarfondstyrelserna och därmed möjligheten för dessa att delegera rösträtt för aktier till fackliga organisationer, samtidigt vill slopa motsvarande möjlighet för fjärde och femte fondstyrelserna. Vid löntagarfondstyrelsernas tillkomst hade fjärde fondstyrelsen redan sådan möjlighet och utnyttjade den också i betydande utsträckning (se prop. 1983/84:50 s. 149). Detta skedde i enlighet med ett enhälligt uttalande av näringsutskottet (NU 1973:58 s.26) att denna fondstyrelse som regel borde delegera rösträtten för sina aktier i olika företag på ifrågavarande sätt. Näringsutskottet vill särskilt påtala att det i propositionen inte ens antyds att den föreslagna ändringen i aktiebolagslagen får den effekt som utskottet nu har berört.
I det följande återkommer utskottet till frågan om inriktningen av ett fortsatt utredningsarbete rörande allmänna pensionsfonden.
dels att sist i yttrandet bort tillfogas ett avsnitt av följande lydelse:
I det föregående har förordats att allmänna pensionsfondens samlade kapital, inklusive löntagarfondstyrelsernas tillgångar, skall, såsom föreslås i motion 1991/92:Fi5 (s), delas upp på fem från varandra fristående fonder med placeringsregler som bl.a. ger väsentligt ökat utrymme för aktieplaceringar. Den fortsatta beredningen av frågor rörande allmänna pensionsfondens organisation och inriktningen av dess verksamhet bör ta sikte på att de lagändringar som krävs för en sådan reform blir väl underbyggda och kommer till stånd snarast möjligt. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Näringsutskottet instämmer med regeringen i att det är viktigt att möjligheterna att varaktigt uppnå en högre ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin stärks. Detta sker om allmänna pensionsfonden får utvecklas såsom utskottet här rekommenderar.
Motion 1991/92:Fi4 (v) tillgodoses delvis genom ett sådant uttalande som näringsutskottet nu har förordat.
Vad gäller motion 1991/92:Fi6 (nyd) kan konstateras att den av näringsutskottet förespråkade ändringen i 3§ lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden innebär ett tydligt sådant "utskiftningsförbud" som det enligt denna motion bör stadgas om i lag. Ambitionen att små och medelstora företags riskkapitalförsörjning skall stödjas, vilken präglar motionen, har även näringsutskottet gett uttryck åt. Utskottet tar emellertid avstånd från motionärernas idéer om att löntagarfondstyrelsernas medel skulle användas för en privat investeringsbank och att de företag som tidigare genom skatter har bidragit till fondmedlen skulle få särskilt inflytande över dessas användning.
2. Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hadar Cars (fp), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Göran Hägglund (kds) och Olle Lindström (m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Fortsatt beredningsarbete -- som börjar med "Det ter" och slutar med "för sparpremier" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till vad nu har sagts saknas anledning för riksdagen att ta ställning till föredragande statsrådets uttalande om former för en framtida utskiftning av de berörda fondmedlen. Regeringens kommande förslag härvidlag bör avvaktas. Näringsutskottet kommenterar således varken propositionen i denna del eller därtill anknutna resonemang och yrkanden i motionerna.
3. Bengt Dalström (nyd) anser att sist i yttrandet bort tillfogas ett avsnitt av följande lydelse:
Näringsutskottet ansluter sig till de riktlinjer för det fortsatta beredningsarbetet som kommer till uttryck i motion 1991/92:Fi6 (nyd). Sammanfattningsvis innebär de följande. Löntagarfondstyrelsernas tillgångar får inte utskiftas i egentlig mening utan bör hållas samman för stora satsningar på miljöfrämjande åtgärder och på riskkapitalförsörjning för näringslivet. Små och medelstora företag, i synnerhet nya företag, måste då särskilt komma i åtanke.
En viktig uppgift bör vara att pröva motionärernas uppslag om en investeringsbank för de nyss angivna ändamålen. Som motionärerna framhåller är det angeläget att man därvid finner former för att ge näringslivet, som med skattemedel har till väsentlig del svarat för uppbyggnaden av löntagarfondstyrelsernas kapital, skäligt inflytande över hur fondmedlen används.
Av det sagda följer att näringsutskottet i det väsentliga tar avstånd från de synpunkter på allmänna pensionsfondens framtid som framförs i motionerna 1991/92:Fi5 (s) och 1991/92:Fi4 (v), utom för så vitt de innebär att betydelsen av ekonomisk tillväxt och förbättrad riskkapitalförsörjning för att främja en sådan understryks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Vänsterpartiets uppfattning i ärendet överensstämmer i stort med den som man från socialdemokratiskt håll ger uttryck åt i detta yttrande. Som grund för den fortsatta beredningen av frågor rörande allmänna pensionsfondens organisation och inriktningen av dess arbete bör emellertid i första hand tjäna vad som anförs i motion 1991/92:Fi4 (v).
För den händelse riksdagen skulle bifalla regeringens förslag trots de invändningar som har riktats mot detta är det angeläget att riksdagen samtidigt slår fast att löntagarfondstyrelsernas tillgångar i sin helhet bör användas för satsningar i infrastruktur och för utveckling av ny produktion.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning1 Propositionens förslag1 Motionsyrkandena2 Utskottet3 Allmänna utgångspunkter3 Användningen av fondernas tillgångar4 Organisationen av fonderna6 Överlåtande av rösträtt till lokal facklig organisation9 Hemställan9
Reservationer 1. Avslag på propositionen (mom. 1) (s)11 2. Organisationen av fonderna (mom. 3) (s)12 3. Överlåtande av rösträtt till lokal facklig organisation (mom.4) (s)13
Särskilda yttranden 1. Användningen av fondernas tillgångar (mom.2) (s)13 2. Användningen av fondernas tillgångar (mom.2) (nyd)14
Meningsyttring av suppleant (v)14
Bilagor 1. Propositionens lagförslag16 2. Näringsutskottets yttrande (1991/92:NU1y)25