Avskaffande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika
Betänkande 1993/94:UU7
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU07
Avskaffande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika
Innehåll
1993/94 UU7
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1993/94:47 om avskaffande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika jämte en motion som väckts med anledning av propositionen. Regeringens förslag innebär att alla ekonomiska sanktioner mot Sydafrika utom vapenembargot upphävs. Till betänkandet har fogats särskilda yttranden från Moderata samlingspartiet samt Ny demokrati.
Propositionen
I regeringens proposition 1993/94:47 hemställs att riksdagen antar förslagen till:
1. lag om upphävande av lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika,
2. lag om upphävande av lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika,
3. lag om upphävande av lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika.
Lagarna om upphävande av respektive lag (1985:98, 1990:77 samt 1985:1052) föreslås träda i kraft den 1 december 1993.
Motionen
1993/94:U1 av Simon Liliedahl och Lars Moquist (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att främja svensk företagsamhet i Sydafrika.
Utskottet
Bakgrund
Regeringen föreslog i proposition 1991/92:146 att de ekonomiska sanktionerna mot Sydafrika skulle avskaffas stegvis under vissa förutsättningar sammanhängande med utvecklingen i Sydafrika. Regeringen ansåg det rimligt att avvecklingen av Sveriges sanktioner inleddes med ett upphävande av förbudet mot handel när en bindande överenskommelse träffats om en interimsregering. Investeringsförbudet borde, enligt propositionen, inte längre tillämpas när en interimsregering bildats i Sydafrika, såvida överenskommelse inte träffats inom ramen för Codesa (Convention for a Democratic South Africa) om att rekommendera ett tidigare avskaffande. Förslagen byggde på den s.k. Sydafrikadelegationens rapport.
Regeringens proposition behandlades av utskottet i betänkande 1991/92:UU13. Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag om en stegvis avveckling av sanktionerna under förutsättning av att vissa villkor kopplade till en fortsatt utveckling i Sydafrika mot demokrati hade uppfyllts. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1991/92:302).
Regeringen redogjorde i skrivelse 1992/93:204 för utvecklingen i Sydafrika under år 1992. I skrivelsen konstaterades att en positiv utveckling ägt rum mot ett demokratiskt Sydafrika under hösten 1992 bl.a. i och med att ANC och den sydafrikanska regeringen i september kom överens om att en interimsregering borde tillsättas. Regeringen gjorde i skrivelsen bedömningen att det s.k. övergångsråd (Transitional Executive Council) som diskuterades inom ramen för flerpartiförhandlingarna i Sydafrika borde kunna jämställas med en interimsregering.
Utskottet behandlade regeringens skrivelse i betänkande 1992/93:UU13. I betänkandet redovisas utförligare bakgrunden till den svenska politiken visavi Sydafrika och framstegen i den sydafrikanska demokratiprocessen. Utskottet vidhöll i betänkandet sin uppfattning att upphävande av sanktionerna mot Sydafrika bör kopplas till utvecklingen mot demokrati i landet. Utskottet delade regeringens bedömning att övergångsrådet, om det skulle få den roll som parterna då syntes diskutera, borde kunna jämställas med en interimsregering. Utskottet uttryckte också uppfattningen att beslut om upprättande av ett övergångsråd var en förutsättning för upphävande av handelsförbudet samt att investeringsförbudet borde upphävas först när interimsregeringen -- övergångsrådet -- har tillträtt.
Utskottet angav vidare att framsteg på andra områden också var av betydelse, bl.a. beslut om valdatum samt om etablerandet av oberoende s.k. val- och mediakommissioner. Utskottet underströk betydelsen av det överenskomna förslaget om en lag i parlamentet gällande övergångsarrangemang (Transitional Democracy Act) som skulle ge demokratiprocessen legitimitet.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1992/93:314).
Fortsatta samtal mellan ANC och den sydafrikanska regeringen ledde till framsteg i den politiska processen under senhösten 1992 och början av år 1993. Flerpartiförhandlingarna har under sommaren lett till ytterligare framsteg. I juni uppnåddes enighet om valdatum (27 april 1994). Den 31 augusti 1993 antogs utkast till lagförslag om oberoende val- och mediakommissioner. Den 7 september 1993 kom överenskommelsen om lagförslag om övergångsrådet. Dessa lagförslag har underställts det sydafrikanska parlamentet, som den 23 september 1993 fattade beslut i enlighet med förslagen.
Parallellt med framstegen i flerpartiförhandlingarna har en diskussion förts i Sydafrika om inställningen till andra länders ekonomiska sanktioner. Bl.a. inom ANC har man övervägt frågan om när man skulle anse det lämpligt att uppmana omvärlden att häva sina sanktioner. I ett anförande i FN:s generalförsamling den 24 september deklarerade ANC:s ordförande Nelson Mandela att det var dags att upphäva alla ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. I anförandet framfördes en begäran till andra länder att vidta åtgärder i detta syfte. En förhoppning uttrycktes att både sydafrikanska och internationella investerare skulle ta tillfället i akt att bidra till att revitalisera den sydafrikanska ekonomin.
Mot bakgrund av den överenskommelse som träffades i Sydafrika den 7 september, om upprättande av övergångsrådet, beslutade regeringen den 9 september att avskaffa handelsförbudet mot Sydafrika med verkan från den 13 september 1993. Med hänsyn till detta och till vad regeringen tidigare anfört om händelseutvecklingen i Sydafrika finns inte längre skäl för det bemyndigande som riksdagen gav regeringen genom lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika. Regeringen föreslår därför att lagen upphävs.
Riksdagen tillstyrkte våren 1992 regeringens förslag att ge regeringen ett bemyndigande att efter samråd i Utrikesnämnden föreskriva att bestämmelserna i lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika inte skall tillämpas. I regeringens föreliggande proposition (prop. 1993/94:47) anförs att det av riksdagens ställningstaganden såväl våren 1992 som våren 1993 framgår att avsikten har varit att en sådan föreskrift bör utfärdas först när övergångsrådet har tillträtt i Sydafrika eller tidigare om t.ex. en rekommendation antas inom ramen för Codesa om att sanktionerna skall avskaffas dessförinnan. Enligt propositionen innebär gällande tidsplan att övergångsrådet beräknas tillträda under hösten 1993.
Mot bakgrund av framstegen i demokratiseringsprocessen och med tanke på Nelson Mandelas uttalanden i sanktionsfrågan föreslår regeringen emellertid att riksdagen nu upphäver lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika. I avvaktan på riksdagens ställningstagande till föreliggande proposition avser regeringen bevilja ansökningar om undantag från investeringsförbudet i enlighet med de i investeringsförbudslagen angivna möjligheterna till sådana undantag.
I samband med upphävande av investeringsförbudet föreslås även att lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika upphävs.
Förenta nationernas generalförsamling antog den 8 oktober enhälligt en resolution som upphäver flertalet ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. I resolutionen sägs att alla förbud eller restriktioner mot ekonomiska relationer med Sydafrika och sydafrikaner, inklusive handel, investeringar, finansiering, resor och transporter upphör i och med antagandet av resolutionen. I resolutionen beslutas vidare att det av generalförsamlingen tidigare rekommenderade oljeembargot mot Sydafrika skall upphöra att gälla samma datum som övergångsrådet (TEC) i Sydafrika blir operationellt. FN:s vapenembargo mot Sydafrika kvarstår tills vidare.
Utskottets överväganden
Utskottet välkomnar de betydelsefulla steg mot demokrati som tagits i Sydafrika. Apartheidsystemets grundvalar håller på att raseras. Den internationella sanktionspolitikens syfte kan därmed anses vara nära att uppnås. Även om det är den inre utvecklingen som varit avgörande för apartheidsystemets sammanbrott är det uppenbart att den internationella sanktionspolitiken -- där Sverige varit pådrivande -- verksamt bidragit. Utskottet noterar detta med tillfredsställelse och delar regeringens bedömning att det stora flertalet av Sveriges ekonomiska sanktioner mot Sydafrika nu kan upphävas.
Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag.
I sitt senaste betänkande 1991/92:UU13 om Sydafrikafrågan konstaterade utskottet att viktiga inslag i processen mot demokrati har varit förhandlingarna mellan Sydafrikas regering och bl.a. ANC om en ny författning för Sydafrika. Samtidigt erinrades i betänkandet om att demokratiprocessen kontinuerligt utsatts för påfrestningar, i synnerhet genom det utbredda våldet i landet.
Det är utskottets förhoppning att den politiska uppgörelse som eftersträvas av de demokratiska krafterna i Sydafrika kommer att ge inte bara fred och ekonomisk utveckling utan också en jämlik fördelning av landets välstånd och inkomster. Detta är i sin tur nödvändigt för att garantera stabilitet och fortsatta framsteg på vägen mot demokrati.
Hävandet av flertalet av de internationella ekonomiska sanktionerna mot Sydafrika vid nuvarande tidpunkt kan bidra till att stärka landets ekonomiska tillväxt och utveckling. Enligt utskottets uppfattning bör svenskt näringsliv genom avskaffandet av flertalet av de svenska sanktionerna nu få goda förutsättningar att göra aktiva insatser till förmån för utvecklingen i Sydafrika.
I motion 1993/94:U1 (nyd) anförs att de svenska sanktionerna har gjort att svenska företag verksamma i Sydafrika sedan ett tjugotal år berövats möjligheterna att expandera. Vissa företag har tvingats att likvidera eller sälja ut verksamheten. Sanktionerna sägs vidare i motionen ha bidragit till att permanenta eller öka en redan rekordstor arbetslöshet i Sydafrika.
Motionärerna föreslår mot denna bakgrund tillsättandet av en snabbutredning i syfte att komma med konstruktiva förslag om stöd till svenska företag i Sydafrika. I motionen föreslås att utredningen speciellt bör undersöka möjligheten att stödja företagen med mjuka lån via BITS eller med riskkapital kanaliserat via SwedeCorp.
Utskottet noterar att regeringen till stöd för svensk företagsamhet i Sydafrika beslutat ge Sveriges Exportråd två miljoner kronor för upprättandet av ett handelskontor i Johannesburg. Det svenska näringslivets intressen i Sydafrika kommer ytterligare att markeras i samband med att en industridelegation under ledning av utrikeshandelsminister Dinkelspiel besöker Sydafrika i början av 1994.
Förutsättningar finns också för ett näringslivsbistånd till Sydafrika genom bl.a. SwedeCorp (Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd) samt Swedfund International AB. Enligt vad utskottet erfarit bedriver SwedeCorp sedan en tid en relativt omfattande managementutbildning i samarbete med Black Management Forum i Sydafrika och Näringslivets internationella råd. Inom Swedefund finns beredskap för att med riskkapital stödja exempelvis joint ventures mellan svenska och sydafrikanska företag.
Även det omfattande, internationella kursprogram som erbjuds av BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete) kommer, i och med att sanktioner hävs, att bli tillgängligt även för sydafrikaner. På längre sikt planerar BITS insatser inom, i första hand, utbildningssektorn i Sydafrika. Vidare kommer, enligt vad utskottet erfarit, Exportkreditnämndens, EKN, garantigivning att öppnas för affärer med Sydafrika så snart sanktionerna avskaffas.
Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets uppfattning behov av en utredning enligt det förslag som läggs fram i motion 1993/94:U1 (nyd).
Därmed betraktar utskottet motion 1993/94:U1 (nyd) som besvarad.
Av propositionen framgår att vapenembargot mot Sydafrika kvarstår, då detta grundas på ett beslut i FN:s säkerhetsråd.
Vad avser oljeembargot noterar utskottet att detta aldrig givits rättsligt bindande ställning annat än genom det allmänna handelsförbudet, eftersom det följer på beslut fattat av FN:s generalförsamling, vilket har karaktären av rekommendation till medlemsstaterna. Sverige deltog i det beslut som enhälligt fattades av generalförsamlingen den 8 oktober 1993 och som innebär att oljeembargot skall fortsätta till dess att övergångsrådet i Sydafrika blivit operationellt. Utskottet utgår från att oljeembargot kommer fortsätta att iakttas så länge detta har FN-majoritetens stöd. Utskottet förutsätter vidare att regeringen noga bevakar den svenska efterlevnaden av generalförsamlingens rekommendation och har beredskap för att med kort varsel föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder om det skulle visa sig att svenska företag inte hörsammar rekommendationen.
Demokratiprocessen är enligt utskottets uppfattning starkt förankrad hos de parter som hittills varit drivande i förhandlingarna, nämligen president de Klerks regering och ANC. Utskottet hälsar därför med glädje att Nobels fredspris i år tilldelats president de Klerk och ANC:s ledare Nelson Mandela. Priset är ett välförtjänt erkännande av dessa ledares avgörande personliga insatser för att åstadkomma en fredlig övergång till demokrati i Sydafrika. Utskottet noterar att utrikesminister af Ugglas i sina lyckönskningar till de båda fredspristagarna också gett uttryck för Sveriges fortsatta stöd för demokratiseringsprocessen i Sydafrika.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika,
2. beträffande lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika,
3. beträffande lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika,
4. beträffande utredning för att stödja svensk företagsamhet att riksdagen förklarar motion 1993/94:U1 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 9 november 1993
På utrikesutskottets vägnar
Pierre Schori
I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Håkan Holmberg (fp), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds) och Lars-Olof Karlsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilda yttranden
Apardheidsystemet och sanktionspolitiken
Alf Wennerfors och Peeter Luksep (båda m) anför:
Apartheidsystemet i Sydafrika var ett oerhört destruktivt system mänskligt, ekonomiskt och socialt. Det ruttnade inifrån och föll sönder av egen kraft på samma sätt som det kommunistiska och socialistiska systemet i Östeuropa. Systemen hade betydande likheter; en liten minoritets diktatur över folkflertalet och en helt genomreglerad samhällsordning. Det var alltså inte yttre krafter eller väpnad kamp som ledde till apartheids fall.
Sanktionspolitiken mot Sydafrika var tveeggad. Å ena sidan underströk den omvärldens moraliska avståndstagande från apartheid. Detta var viktigt och riktigt.
Å andra sidan bidrog den till att Sydafrika ytterligare isolerades och att landet blev fattigare.
Apartheidregimen strävade efter att isolera Sydafrika kulturellt och mänskligt, därför att apartheid så totalt stred mot de västvärldens värderingar som regimen påstod sig försvara. Detta tog sig många uttryck, t.ex. utreseförbud för sydafrikaner och inreseförbud för utlänningar med "fel åsikter", statsmonopol på radio ch TV, förbud mot parabolantenner och presscensur. Sanktionspolitiken förstärkte isoleringen och kom därmed att spela regimen i händerna.
Apartheid förhindrade huvuddelen av befolkningen att konstruktivt bidra till sin egen och landets ekonomiska utveckling. Kvalificerade arbetsuppgifter, företagande, ägande av mark och annan egendom var förbjudna för denna. Sanktionerna innebar att dessa apartheids fattigdomsskapande effekter förstärktes, genom att handel och investeringar försvårades. Det skedde en ytterligare utarmning ovanpå apartheidpolitiken.
Investeringsförbudet ledde bl.a. till att de flesta företag som tidigare var ägda från västvärlden kom att billigt övertas av den sydafrikanska staten, apartheids kärna. Det försvagade det privata näringsliv som var en av de strukturer inom Sydafrika som motsatte sig apartheid.
Handelssanktionerna ökade självförsörjningsgraden, vilket också var ett centralt mål för apartheidregimen.
Det är alltså fel att hävda att sanktionspolitiken har varit en entydig framgång. Vissa apartheidmotståndare hävdar att den snarast försenat processen mot demokrati.
Under demokratiseringen de senaste åren har den negativa ekonomiska utvecklingen varit ett hinder. Den ökande fattigdomen har bidragit till desperation, våld och en vitt spridd känsla av djup besvikelse med demokratiprocessen. I detta skede är det svårt att se att sanktionspolitiken har varit positiv.
Utredning för att stödja svensk företagsamhet (mom. 4)
Lars Moquist (nyd) anför:
På grund av sanktionspolitiken visavi Sydafrika har svenska företag, som varit verksamma där, sedan ett tjugotal år berövats möjligheten att expandera. Vissa företag har tvingats att likvidera eller sälja ut sin verksamhet.
Ny demokrati anser därför att Sverige, samtidigt som sanktionerna nu upphävs, bör stödja den i Sydafrika verksamma svenskägda industrin med att bygga ut sin tillverkning och marknadsföring. Det finns även behov av att ekonomiskt hjälpa de svenska industriföretag som på grund av sanktionerna tvingats slå igen sin verksamhet att åter etablera sig i Sydafrika.
Mot denna bakgrund bör en snabbutredning tillsättas för att komma med konstruktiva förslag i syfte att stödja svensk företagsamhet i Sydafrika. Utredningen bör särskilt undersöka de möjligheter som kan finnas inom bl.a. BITS, SwedeCorp och EKN att underlätta för svenskt näringsliv att expandera eller återetablera sig i Sydafrika. Ny demokrati anser att ovannämnda stödåtgärder för det svenska näringslivets framtida verksamhet i Sydafrika bör finansieras ur de anslag som tidigare reserverats som bidrag till ANC.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Motionen1 Utskottet2 Bakgrund2 Utskottets överväganden4 Hemställan6 Särskilda yttranden7