Avgifter för kontroller av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Betänkande 1990/91:SoU17
Socialutskottets betänkande
1990/91:SOU17
Avgifter för kontroller av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Innehåll
1990/91
SoU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. I anslutning härtill avstyrker utskottet ett motionsyrkande (v) om att ta ut en extra avgift per liter teknisk sprit för att täcka kostnaderna för vården av grava alkoholmissbrukare.
Propositionen
I proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.
Motionen
1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att utta en extra avgift om 90 öre per liter teknisk sprit för att enligt vad som i motionen anförts täcka kostnaderna för förebyggande verksamhet och omvårdnad om grava alkoholmissbrukare.
Utskottet
Bakgrund
Läkemedelsverket inrättades den 1 juli 1990 och övertog då från socialstyrelsen bl.a. kontrollen och tillsynen i fråga om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (prop. 1989/90:99, SoU21, rskr. 270). I propositionen föreslogs att verksamheten vid läkemedelsverket skulle avgiftsfinansieras. Vad gäller finansieringen av kontrollen och tillsynen enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA) anfördes att denna under budgetåret 1990/91 -- i avvaktan på regeringens ställningstagande till avgiftens utformning och storlek -- skulle finansieras över statsbudgeten.
Propositionsförslaget
I propositionen föreslås att statens kostnader för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall täckas av särskilda avgifter som bestäms av regeringen, eller, efter regeringens bemyndigande, läkemedelsverket. Avgifterna skall tas ut av de partihandlare och förbrukare som har tillstånd till import av teknisk sprit, av tillverkare av teknisk sprit, av partihandelsbolaget och av dem som har fått tillstånd till import av alkoholpreparat.
Enligt propositionen är avsikten att avgifterna inte skall tas ut i vidare mån än som behövs för att täcka läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och tillsynen enligt LFTA. För att motverka ett överuttag kan man, enligt propositionen, överväga att ta ut preliminära avgifter vid avgiftsårets ingång. Dessa kan bestämmas med utgångspunkt från tidigare importerad eller tillverkad volym. Vid avgiftsårets slut får slutliga avgifter fastställas på grundval av de faktiska volymerna och en avräkning göras på lämpligt sätt.
Motionens förslag
Motionärerna i motion 1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vill öka läkemedelsverkets avgift, utöver verkets kostnader för hanteringen, så att det även blir pengar över till en verksamhet bland tunga alkoholmissbrukare. Vänsterpartiet tycker inte att man skall blunda för det problem som tillgängligheten av tekniska alkoholprodukter utgör. I motionen hänvisas till att det enligt socialstyrelsens uppfattning finns ca 4 000 kända missbrukare av dessa preparat. Enligt motionen har vänsterpartiet inställningen att alkoholen så långt möjligt skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot dess skadeverkningar. Motionärerna föreslår därför att riksdagen beslutar att ta ut en extra avgift om 90 öre per liter teknisk sprit för att täcka kostnaderna för förebyggande verksamhet bland exempelvis ungdomar och omvårdnad om grava alkoholmissbrukare. Enligt motionärerna planerar läkemedelsverket att ta ut en avgift om 10 öre per liter för att täcka sina kostnader. Om ytterligare 90 öre per liter togs ut skulle omkring 35 milj.kr. kunna tillföras statskassan och kommunerna kunna få öronmärkta pengar till missbrukarvården.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner (fp, c) om att införa en s.k. sjukvårdsavgift på alkohol och tobak, där intäkterna skulle gå direkt till sjukvårdshuvudmännen, har avstyrkts av skatteutskottet med hänvisning till att en sådan avgift givetvis borde ses som en skatt och att det inte fanns någon anledning att dela upp beskattningen av de aktuella varorna på det sätt som motionärerna föreslagit (se bl.a. 1989/90:SkU3).
En motion (vpk) om att överföra en väsentlig del av inkomsterna från alkoholbeskattningen till de organ som ansvarar för alkoholvården behandlades av socialutskottet våren 1980 efter yttrande av finansutskottet.
Finansutskottet konstaterade sammanfattningsvis i sitt yttrande (FiU 1979/80:4y) att specialdestinationer av statsinkomster var under avveckling. Skälet härför var framför allt att statsmakternas handlingsfrihet minskar och att fortlöpande avvägningar mellan olika handlingsalternativ försvåras då medel specialdestineras. En ny specialdestination borde enligt finansutskottet därför inte införas. I yttrandet konstaterades vidare att strävandena i frågan om statsbidragsgivning till kommunerna gick i riktning mot mer av generell bidragsgivning och mindre av specialdestinerade bidrag. Finansutskottet ansåg att motionärernas förslag gick i motsatt riktning och föreslog att motionen avstyrktes.
Socialutskottet avstyrkte den då aktuella motionen med hänvisning till vad finansutskottet anfört (SoU 1979/80:31).
Senast i betänkande 1990/91:FiU19 har finansutskottet upprepat att en specialdestinering av inkomster för vissa ändamål förhindrar en prioritering av utgifterna på rationella grunder mot övriga behov och önskemål och att specialdestineringar därför bör undvikas.
Socialutskottet behandlade frågan om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit senast hösten 1989. Utskottet underströk då att missbruket av teknisk sprit och liknande preparat är ett allvarligt medicinskt problem. De som berörs är oftast grava alkoholmissbrukare och mycket vårdkrävande. Utskottet fann det tillfredsställande att socialstyrelsen i en rapport till regeringen bl.a. föreslagit ökade insatser på vård- och behandlingsområdet och, som komplement härtill, att de aktuella preparaten i fortsättningen endast skulle få försäljas över disk.
Utskottet ansåg det viktigt att regeringen följer denna fråga och även i fortsättningen uppmärksammar problemet med missbruk av tekniska alkoholprodukter. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna (1989/90:SoU2, rskr. 13).
Utskottet gör nu följande bedömning.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas. Utskottet anser vidare att frågan om behovet av insatser för bl.a. grava alkoholmissbrukare bör prövas i samband med andra missbruks- och alkoholpolitiska frågor.
Regeringen har aviserat en proposition om folkhälsofrågor, där bl.a. alkoholpolitiska frågor avses behandlas, till den 22 april. Utskottet utgår från att åtgärder mot missbruk av teknisk sprit kommer att ingå i regeringens förslag.
Enligt den nu aktuella propositionen är avsikten att avgifterna inte skall tas ut i vidare mån än som behövs för att täcka läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och tillsynen enligt LFTA. Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget och avstyrker motion So58 (v) med hänvisning till vad utskottet här anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:So58 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Stockholm den 18 april 1991
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) och Barbro Westerholm (fp).
Reservation
Gudrun Schyman (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 3 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 4 slutar med "här anfört" bort ha följande lydelse:
Enligt socialstyrelsens uppfattning finns det ca 4 000 kända missbrukare av tekniska alkoholprodukter i landet. Såsom påpekas i motion So58 (v) är det ett klart samband mellan regelbundet missbruk av sådana produkter och social utslagning, dvs. arbetslöshet, bostadslöshet, hög vårdkonsumtion, ensamhet, etc. Missbrukarna av teknisk sprit är alltså mer utslagna än missbrukare i gemen och har också ofta allvarliga hjärnskador. Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att alkoholen så långt möjligt skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot dess skadeverkningar. Utskottet anser därför att läkemedelsverket bör ta ut en högre avgift än vad som föreslås i propositionen. Utöver vad som krävs för att täcka verkets kostnader för kontroll och tillsyn bör ytterligare 90 öre per liter teknisk sprit tas ut för att gå till förebyggande verksamhet bland exempelvis ungdomar och till omvårdnad av grava missbrukare. Även importen bör avgiftsbeläggas på motsvarande sätt.
Utskottet avstyrker alltså det nu aktuella lagförslaget. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag om en högre avgift för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, utformat i enlighet med vad utskottet här uttalat. Detta bör riksdagen med anledning av motion So58 (v) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So58 a) avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Bilaga
I proposition 1990/91:139 framlagt lagförslag