3. Utvärdering och analys

Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige (Betänkande 2004/05:FöU8 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande2004/05:FöU8

Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

---

Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande motioner från allmänna motionstiden
hösten 2004 om fonder och ersättningar, förebyggande verksamhet samt
utvärdering och analys vid naturkatastrofer. Utskottet behandlar också
motioner med yrkanden inom samma områden väckta med anledning av stormen
i södra Sverige den 8-9 januari 2005.
Utskottet anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser
från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande
naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat
beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid
partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att
regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur
samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade
påfrestningarna. Utskottet förutsätter att utredningen tillsätts omgående.
Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
om det som ett resultat av utredningsarbetet uppkommer behov av att se
över systemet med ersättningar över statsbudgeten vid stora naturkatastrofer.

Utskottet utgår också från att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag om förebyggande åtgärder samt om utvärdering och analys vid
naturolyckor om det som ett resultat av den ovan nämnda utredningen
skulle visa sig påkallat.
I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 1, 2004/05:Fö216,
2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235, 2004/05:Fö251 i denna del,
2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257 yrkandena 2 och 3 i denna del,
2004/05:Fö259 i denna del, 2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6
yrkande 19, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2.
Reservation 1 (m, fp, kd, c, mp)

2. Förebyggande verksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö210 yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229,
2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkandena 2,
3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna
del.

3. Utvärdering och analys
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250,
2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande 2 och 2004/05:MJ6 yrkande
23.
Reservation 2 (kd, c)
Reservation 3 (fp)

Stockholm den 8 mars 2005
På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c),
Tone Tingsgård (s), Ola Rask (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),
Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd),
Berit Jóhannesson (v), Britt-Marie Lindkvist (s), Rolf Gunnarsson (m),
Åsa Lindestam (s), Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin Enström
(m), Lars Ångström (mp) och Fredrik Olovsson (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet behandlar i detta betänkande motioner från allmänna motionstiden
hösten 2004 om fonder, förebyggande verksamhet samt utvärdering och
analys vid naturkatastrofer.
Utskottet behandlar också motioner med yrkanden inom samma områden väckta
med anledning av inträffad händelse (stormen i södra Sverige den 8-9
januari 2005).

Utskottets överväganden
Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser
från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande
naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat
beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid
partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att
regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur
samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade
påfrestningarna. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag om det som ett resultat av utredningsarbetet uppkommer behov
av att se över systemet med ersättningar över statsbudgeten vid stora
naturkatastrofer.
Motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217,
2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252
yrkande 4, 2004/05:Fö257 yrkandena 2 och 3 i denna del, 2004/05:Fö259
i denna del, 2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19,
2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2 avstyrks. Jämför
reservation 1 (m, fp, kd, c, mp).
Motioner väckta (med stöd av RO 3 kap. 13 §) med anledning av stormen
i södra Sverige den 8-9 januari 2005
I partimotion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7
framhålls att såväl enskilda personer som företag, inte minst skogsbruk
har av såväl storm som elavbrott orsakats avsevärda ekonomiska förluster.
För familjer med små marginaler kan även summor som framstår som små
jämfört med de värden i övrigt som gått förlorade i stormen vara mycket
betungande. Säkerheten för lån kan i och med stormen vara borta. Bortfall
i produktion eller svårighet att genomföra leveranser och därmed uteblivna
intäkter har följt i stormens spår. Det vilar ett särskilt ansvar på
regeringen att se till att försäkringsbolag, banker, andra långivare
och kraftbolag själva samarbetar för att snabbt komma i gång med att
lösa frågor om skadestånd och ersättningar samt att inte ställa orimliga
krav på säkerheter, amorteringar o.d.
I samma partimotion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
26 framhålls att det i dag är svårt att bedöma i vilken utsträckning
enskilda kommuner och landsting förorsakats alltför omfattande kostnader
på grund av stormen. I den kontinuerliga utvärdering av stormens verkningar
som motionärerna föreslår att regeringen skall ta ansvar för bör detta
vägas in. Regeringen har i så fall möjlighet att återkomma till riksdagen
med förslag i samband med vårpropositionen. På längre sikt kan ett
nationellt katastrofkonto övervägas i syfte att bistå kommuner vid stora
katastrofer. Detta gäller både för katastrofer utomlands där många
svenskar drabbas och på en nationell nivå. Insatserna kan bli mycket
långvariga. Specifikt drabbade kommuner behöver ha möjlighet att få
ekonomiskt stöd från staten.
I partimotion 2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 19
framhålls att den nya räddningstjänstlagen nu har prövats i en
katastrofsituation.
Erfarenheterna bör tas till vara för att bedöma om lagen i något
avseende behöver förändras för att fungera på ett optimalt sätt i en
krissituation, såväl nationellt som regionalt och kommunalt. Otydligheter
har kunnat identifieras mellan räddningstjänstlagen och lagen om
extraordinära händelser. Det finns ett glapp mellan lagarna som inte tydligt
definierar vem som har det ekonomiska ansvaret för många av de insatser
som skett i samband med stormkatastrofen. Det bör därför i dessa lagar
tydligt definieras i vilka delar staten vid en katastrofsituation tar
ett nationellt ekonomiskt ansvar. Kommunerna kan inte förväntas stå för
hela notan vid den här typen av naturkatastrofer. I stället behövs en
väl avvägd balans mellan statens och kommunernas kostnadsansvar.
I partimotion 2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (c) framhålls att
stormen den 8-9 januari 2005 innebär en naturkatastrof i stora delar av
vårt land. Många enskilda har drabbats hårt av el- och teleavbrott,
utkylda hus och problem med framkomlighet. De största och mest långsiktiga
konsekvenserna kommer stormen att få för skogsägare och skogsnäringen
i stort. För enskilda skogsägare handlar det i många fall om en personlig
katastrof, då enorma ekonomiska värden förötts. För många är det fråga
om den enda pensionsförsäkring man har, och för andra innebär förödelsen
hot om ruin. De enorma psykiska påfrestningar många utsätts för kräver
både snabba och tydliga besked om vilka insatser samhället tänker göra
och särskilda insatser för att bidra med socialt stöd i en svår situation.
Motionärerna anser att möjligheten till ekonomisk kompensation för de
enorma ekonomiska förluster som uppkommit bör utredas. Även om försäkringar
är ett individuellt ansvar måste frågan väckas mot vilka händelser man
skall kräva att enskilda försäkrar sig. Stormen måste betecknas som en
naturkatastrof, vilket också motiverar statliga insatser för att lindra
skadeverkningarna för de hårdast drabbade. Vad som anförts om åtgärder
för att minska skadeverkningarna av stormen den 8-9 januari 2005 bör
ges regeringen till känna (i denna del).
I partimotion 2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 2
understryks att orkanen Gudrun i södra Sverige blottade en mängd svagheter
i vårt samhälle, både vad gäller det intensiva skogsbruket, infrastrukturen
och leveranssäkerheten av basala nyttigheter som el, vatten och telefon.
Vi måste ta lärdom av effekterna av denna största svenska naturkatastrof
i modern tid och låta den få konsekvenser i praktisk politik. Kommunerna
har i dag en stor och viktig roll i krissituationer. Det är dock inte
rimligt att en drabbad kommun ensam skall stå för alla extraordinära
kostnader som en naturkatastrof innebär. De kommunala insatserna har i
samband med orkanen varit stora. Telefonjourer, evakueringar, utkörning
av vatten, mat och reservkraftverk har varit en del i dessa kommuners
arbete. Hjälp till åldringar och barnfamiljer med annat boende, gratis
inträde och längre öppettider på badinrättningar och sporthallar,
värmestugor, tillfälliga flyttar av skol- och förskoleverksamhet är
kostsamt och svårt för små kommuner att bära. Det måste finnas en begränsning
i det kommunala ansvaret och en klar linje när det är staten som tar
över det ekonomiska ansvaret. Det organisatoriska och utförarmässiga
bör ligga på kommunen men om beredskapen varar länge bör staten täcka
kostnaderna från och med en bestämd tidpunkt. Man skulle då slippa en
del av de långa processer som nu ofta blir fallet efter översvämningar
m.m. när kommuner i efterhand söker kompensation. Riksdagen bör tillkännage
för regeringen vad som anförs om att begränsa kommunernas ekonomiska
ansvar för krishantering.
Motioner från allmänna motionstiden 2004
I motion 2004/05:Fö206 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström
(båda m) yrkande 1 framhålls att flera naturkatastrofer under senare
tid har inträffat där olika myndigheter tvistar om vem som har
betalningsansvaret eller om någon över huvud taget har något betalningsansvar
för skador som uppkommer till följd av det skedda. Det förefaller
självklart att staten måste vara behjälplig gentemot den enskilde när det
inträffar naturkatastrofer, eftersom försäkringssystemet inte täcker
alla skador av denna art. Lika självklart som att den enskilde lider
stor skada och behöver samhällets hjälp lika självklart är det att
kommuner många gånger inte själva klarar av den ekonomiska börda som en
katastrof innebär, och därmed behöver statens stöd. Många kommer med
dagens system också att inse att det är en omöjlig situation att
återuppbygga sin egendom, eftersom varken försäkringsbolag eller samhället
kan ge de stöd som krävs. Riksdagen bör enligt motionärerna begära att
regeringen låter utreda frågan om att inrätta en katastroffond (yrkande
1).
I motion 2004/05:Fö216 av Dan Kihlström (kd) framhålls att det tyvärr
blir allt vanligare att naturkatastrofer av olika slag drabbar stora
områden i landet. Detta har inneburit omfattande skador för såväl
enskilda, näringsidkare, kommuner som staten. Erfarenheterna från de
översvämningar och andra naturkatastrofer som under de senaste åren
drabbat vissa regioner i landet talar också för att någon form av nationell
fond/försäkringsordning bör inrättas. Tyvärr har vi anledning att tro
att den typen av katastrofer, som de senaste åren drabbat vårt land,
kommer att inträffa igen. Det är därför av yttersta vikt att det för
framtiden finns en ekonomisk beredskap för den här typen av katastrofer.
En nationell katastroffond skulle vara till stor hjälp, en fond ur
vilken man, med en hyfsat enkel administration, helt eller delvis kan
ersätta skador som genom vädrets makter uppstått på mark och fastigheter.
Regeringen borde därför få ett uppdrag att omedelbart utreda och
förbereda för en ovan beskriven katastroffond.
I motion 2004/05:Fö217 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (båda c)
understryks att de senaste årens händelser med översvämningar, raserade
vägar och jordskred har medfört stora ekonomiska kostnader för hus- och
markägare samt för den drabbade kommunen. Erfarenheterna efter dessa
händelser uppdagar även att ansvarsfrågorna är otydliga mellan olika
myndigheter och att försäkringar inte täcker alla skador. Avsaknaden av
anslag för täckande av kostnader efter oförutsedda naturkatastrofer
bidrar nu till att försvåra och försena viktiga åtgärder som borde vidtas
ganska omgående. Vid tidigare behandling av frågan om inrättandet av en
naturkatastroffond har riksdagen påtalat att nästan alla naturolyckor
drabbar områden som bebyggts på olämplig mark. Detta argument håller
inte i dag. I de drabbade rasområdena i Hagfors och Sunnemoområdet har
erosion och sättningar i mark skett över mycket stora områden som haft
bebyggelse från sekelskiftet. Det som har förändrats är nederbördens
intensitet som inneburit att markområden där inte förmått klara de stora
vattenmängderna. Flera privatpersoner och företagare har drabbats
eftersom de inte får täckning för att åtgärda skadorna, inte full ekonomisk
kompensation vid inlösen av egendom. I ett svar från försvarsministern
i september 2004 på en skriftlig fråga med anledning av naturkatastrofen
i Värmland i augusti hänvisar ministern till proposition 1983/84:6
angående ersättning för skador. Där påpekas att ersättning inte skall
utgå från staten för skador som det går att försäkra sig för och att
den principen är viktig. I proposition 2002/03:119 angående reformerad
räddningstjänstlagstiftning betonas åter den enskildes ansvar för
förebyggande åtgärder, detta utan hänsyn till orsakerna till naturkatastrofen.
Med anledning av händelserna de senaste åren är det befogat att
ansvarsfrågorna måste klargöras. Det är viktigt för de drabbade områdena
att de snabbt får hjälp och inte förblir i ovisshet för bygdens framtid.
För att underlätta och få en rimlig hantering av de ekonomiska
ersättningskraven borde därför en särskild fond inrättas att användas för
täckande av skador efter naturkatastrofer som inga försäkringar täcker.

I motion 2004/05:Fö226 av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (båda
c) anförs att Sverige sedan sommaren 2000 till dags datum har drabbats
av flera långvariga och kraftiga regnperioder och häftiga åskskurar,
med enorma översvämningar som följd. Enligt klimatexperter kommer vi i
framtiden att drabbas av flera nederbördsperioder, liknande den som vi
redan upplevt de senaste åren. Skador på vägar och järnvägar betalas av
alla skattebetalare, andra skador får invånarna lokalt stå för. Är det
rättvist? Lokala oväder är inte en fråga för den lokala ekonomin. För
att skapa rättvisa över hela landet bör regeringen utreda möjligheten
att starta en fond som kan utnyttjas vid naturkatastrofer, och den skall
bl.a. täcka skador som vi inte kan teckna försäkringar mot, en fond som
växer under de år som den inte behöver utnyttjas.
I motion 2004/05:Fö235 av Tommy Ternemar (s) framförs att vi den senaste
tiden har fått uppleva ett antal miljökatastrofer i vårt land. När dessa
katastrofer inträffar drabbas många enskilda människor och kommuner.
Inte sällan pågår rättsprocesserna, om ansvarsfrågan och vilken ekonomisk
ersättning de drabbade ska få, under mycket lång tid. Det är en situation
som är mycket arbetsam för alla inblandade. Därför är behovet stort av
en miljöfond som tillfälligt kan ersätta kostnaderna i samband med
miljökatastrofer, fram till dess att rättsprocessen är klar och ansvarsfrågan
utredd.
I motion 2004/05:Fö251 av Marie Engström (v) konstateras att det inte
finns någon statlig katastroffond eller liknande i Sverige. Återkommande
översvämningar och ras till följd av ogynnsamma väderförhållanden har
inneburit omfattande skador för såväl kommuner, näringsidkare som
enskilda. Stora ekonomiska värden har gått förlorade. Riksdagen bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs om att se över
möjligheten att ersätta skador vid naturkatastrofer (i denna del).
I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 4 framhålls att
experterna i dag är överens om att det regnar mer och att de stora
översvämningarna blivit mer frekventa. Det som betraktas som 100-årsregn
förefaller i dag inträffa vart 20:e år. De drabbade vid en översvämning
hamnar ofta i en brydsam situation. Troligt är att någon form av
översvämningsfond bör skapas i syfte att värna drabbade sakägare. Utformningen
av en sådan fond avseende intressenter från såväl sakägare, försäkringsbolag,
näring som samhälle bör initieras. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion 2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda
c) yrkande 2 understryks att det är uppenbart att svårare översvämningar
inte kan uteslutas beroende på temperaturhöjningar och andra väderförändringar.
Det är ytterst angeläget att regeringen tydligt klargör när ersättning
skall utbetalas för den skördeförlust eller skördeskada som jord- och
skogsbrukare kan drabbas av. Översvämningarna på grund av den kraftiga
nederbörden under juli månad 2004 orsakade omfattande skador i många
delar i södra Sverige. Även andra delar av landet drabbas hårdare och
tätare under senare år. Skogs- och jordbruksmarker drabbas således hårt
men även andra anläggningar som exempelvis turistanläggningar drabbas
hårt. I dag är rättsläget helt otillfredsställande då företag som har
ansvar för styrning av vattenstånd utan egen kostnad kan svämma över
stora arealer för att optimera den egna vattenresursen. Markägarna får
inte ersättning vare sig för skördeskada eller för totalt skördebortfall.
Motionärerna anser att det måste inrättas en katastroffond som snabbt
kan utnyttjas. Fonden bör finansieras ur statsbudgeten med en årlig
summa, t.ex. 500 miljoner/år, där outnyttjade medel ackumuleras i en
fond upp till ett tak. Detta är saker som enskilda markägare ej kan
påverka, och de skall därför i den uppkomna situationen hållas skadeslösa.

I samma motions yrkande 3 (i denna del) anförs att det, för att minska
skadeverkningarna för drabbade fastighetsägare, ovillkorligen måste
utgå kompensation/ersättning när avvägningar görs mellan olika områden
- dvs. man pumpar/leder vatten till ett område för att rädda ett annat.
Vi har exempel där man "offrat" en enskild markägares område för att
rädda andra områden. Som helhet kanske det är en riktig bedömning men
det måste samtidigt innebära att den drabbade skall erhålla ersättning
för de uppkomna skadorna.
I motion 2004/05:Fö259 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) (i denna
del) föreslås inrättandet av en naturolycksfond. Naturolyckor kan få
stora effekter lokalt, för näringsidkare och för enskilda privatpersoner.
Dessa olyckor är ofta mycket kostsamma, och inte sällan pågår
utredningsarbetet om ansvarsfrågan långt efter det att röjningsarbete och
ombyggnation klarats av.
Utskottet
I försvarsutskottets betänkande Ny räddningstjänstlagstiftning, m.m.
(bet. 2003/04:FöU2) framhöll utskottet följande (s. 23-24):

Utskottet har sedan riksmötet 1997/98 behandlat frågan om inrättande av
en nationell katastroffond, senast i betänkande 2001/02:FöU5 då bl.a.
följande anfördes:
"Utskottet vill också särskilt framhålla betydelsen av det skadeförebyggande
arbetet i syfte att minska skadorna vid bl.a. naturkatastrofer. Utskottet
anser att det är viktigt att incitamenten för sådana insatser stimuleras
och inte elimineras. Yrkandena i motionerna om en statlig garantiersättning
e.d. som löses ut vid en svår påfrestning kan - enligt utskottets mening
- försvaga sådana incitament, vilket torde vara olyckligt."
Enligt lag (2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner
och landsting får kommuner och landsting lämna begränsat ekonomiskt
stöd till en enskild som drabbats av en extraordinär händelse. Det stöd
som avses i lagen kan bara lämnas så länge den extraordinära händelsen
föreligger. Det är dock inte möjligt att exakt förutse vilken typ av
stöd som kan bli aktuellt eller i vilka situationer stöd är berättigat.
Reparativa stödåtgärder i efterhand och ersättning för skador till
följd av en extraordinär händelse omfattas emellertid inte heller av
detta stadgande (prop. 2001/02:184) utan det får lösas t.ex. genom den
enskildes försäkringar eller genom bistånd enligt socialtjänstlagen
efter sedvanlig behovsprövning.
Utskottet vidhåller att inrättandet av en katastroffond eller liknande
försvagar incitamenten för det skadeförebyggande arbetet .
Tekniken med fonder som förordas i flera motioner används i vissa
sammanhang för att utjämna förskjutningar mellan inbetalade avgifter och
förväntade utgifter. Eftersom det här inte är fråga om några inbetalade
avgifter synes inte fonder vara lämpliga i detta fall. I stället bör
enligt utskottet anslag anvisas på statsbudgeten. Det finns ett anslag
på 670 miljoner kronor under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner, 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting, som kan användas för kommuner som hamnar i ekonomiska svårigheter.
Inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet finns vidare
anslaget 7:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra olyckor på
25 miljoner kronor samt anslaget 7:3 Ersättning vid räddningstjänst m.
m. på 20 miljoner kronor. Det senare anslaget har vid flera tillfällen
under senare år räknats upp på tilläggsbudget under det aktuella budgetåret.

Vid omfattande naturolyckor har regeringen beslutat om särskilda medel
till drabbade kommuner för att bl.a. täcka kostnader för skador på
infrastrukturen. Exempelvis Trosa kommun fick 6 miljoner kronor vid
jordskredet i Vagnhärad 1997. Regeringen beslutade också om 100 miljoner
kronor vid översvämningarna år 2000 i södra Norrland och i Värmland-Dalsland.
Vidare har regeringen med anledning av stormen i södra Sverige den 8-9
januari 2005 beslutat om bl.a. följande åtgärder. Dieselskatten sänks
i Götaland för skogsbrukets arbetsmaskiner. 500 miljoner kronor avsätts
till stöd för att lagra det stormfällda virket. Ett särskilt stöd
motsvarande 400 miljoner kronor ges till drabbade skogsägare. Farleds-
och banavgifter tas temporärt bort för transporter av stormfällt virke.
Bidrag lämnas för att åtgärda skogsbilvägar och körskador i
naturen.
Utskottet anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser
från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande
naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat
beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid
partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att
regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur
samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade
påfrestningarna. Utskottet förutsätter att utredningen tillsätts omgående.
Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
om det som ett resultat av utredningsarbetet uppkommer behov av att se
över systemet med ersättningar anvisade över statsbudgeten vid stora
naturkatastrofer.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna 2004/05:Fö206
yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235,
2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257
yrkandena 2 och 3 i denna del, 2004/05:Fö259 i denna del, 2004/05:MJ5
yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19, 2004/05:MJ8 i denna del och
2004/05:MJ9 yrkande 2.
Förebyggande verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Regeringen har aviserat att den avser att tillsätta en utredning om hur
Sverige skall klara framtida naturkatastrofer. Utskottet utgår från att
regeringen vid behov återkommer till riksdagen med förslag till hur
statens och kommunernas förebyggande åtgärder vid naturkatastrofer skall
kunna utvecklas.
Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö210 yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229,
2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkandena 2,
3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna
del.
Motioner från allmänna motionstiden 2004
I motion 2004/05:Fö210 av Hans Backman (fp) pekas på de återkommande
översvämningsproblemen som vi sett i Sverige de senaste 15-20 åren. Det
måste vidtas åtgärder för att förbättra Sveriges beredskap vid hanteringen
av översvämningar. Sverige ligger efter många andra europeiska länder
när det gäller att hantera översvämningar. I Sverige finns, till skillnad
från många andra europeiska länder, ingen myndighet med nationellt ansvar.
Trots att experterna varnar för att översvämningshoten ökar, har vi i
Sverige inte ens gjort en samlad riskbedömning. Sannolika förskjutningar
i klimatet mot ännu större nederbörd inom större delen av landet och
mer frekventa och svåra extremsituationer samt en större sårbarhet hos
samhället förvärrar situationen. De extremsituationer som inträffar i
sig utgör tillräckliga skäl för att ta översvämningsriskerna på största
allvar och planera för åtgärder som kan minska skadeverkningarna. I
Sverige finns på den centrala nivån några verk med ett fåtal handläggare
som har uppgifter kopplade till översvämningar. Det som kännetecknar
Sverige är det stora ansvar som läggs på den lokala nivån. Kommunernas
resurser för att arbeta med översvämningar är dock ofta otillräckliga.
Den regionala nivån, i detta fall länsstyrelserna, har en samordnande
roll men bristande befogenheter att ingripa för att förebygga eller
förhindra översvämningar. En baskompetens för arbete med att förebygga
skador av översvämningar bör byggas upp i Sverige på nationell nivå
efter norsk eller engelsk förebild (yrkande 1). Utbildning och forskning
inom området måste förstärkas för att på sikt möta behovet av
kompetensförsörjning (yrkande 2). Riktlinjer/strategier eller handböcker bör
tas fram till stöd för lokala och regionala myndigheter (yrkande 3).
I motion 2004/05:Fö229 av Lars Wegendal m.fl. (s) konstateras att
räddningsarbetet fungerade bra vid den gångna sommarens omfattande
översvämningar då bl.a. delar av Kronoberg drabbades. Det finns dock
anledning att göra en noggrann utvärdering av det inträffade och överväga
åtgärder. En fundamental fråga är ansvarsfördelningen. Det gäller t.ex.
ansvaret för vattennivån i reglerade vattendrag. Räddningsledaren måste
få ökade befogenheter. Det är angeläget att se över vattendomarna och
på vilket sätt dessa är relevanta i framtiden. Man kan också ifrågasätta
om de som har ansvaret för dammarna har tillräcklig utbildning för att
hantera en översvämningssituation. Att ansvarsfrågan tydliggörs blir än
viktigare om det som i somras handlar om insatser som har räckvidd över
länsgränserna. Men också andra har ett ansvar. Det gäller försäkringsbolagen
som måste ta ett större ansvar för att t.ex. analysera risken för
översvämning när det blir aktuellt att bebygga ett område. Även
fastighetsägarens skyldigheter måste analyseras. Översvämningsrisken måste i
ökad grad beaktas i den kommunala planeringen. Riksdagen bör enligt
motionärerna tillkännage för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förebyggande åtgärder mot översvämningar.
I motion 2004/05:Fö239 av Agne Hansson (c) understryks att de samlade
skadorna för de senaste årens översvämningar uppgår till miljardbelopp.
Översvämningssituationerna har kommit väldigt oförberett och tidiga
varningar från meteorologiskt håll har saknats. Varje gång en
översvämningskatastrof har blivit ett faktum har således överraskningsmomentet
varit stort och handfallenheten slående för att möta en översvämningsrisk
som snabbt övergått i en katastrofsituation. Någon myndighet med ett
samlat ansvar för dessa uppgifter finns inte. Inte heller finns det
någon samordning av ansvaret mellan myndigheter med spridda ansvarsdelar.
Oftast blir det den lokala kommunen i fråga som får ta den största
smällen. Erfarenheterna av de senaste årens översvämningar visar
övertydligt att Sverige står mycket dåligt rustat för att möta situationer
av detta slag. En samlad enhet med ansvar för att förebygga och förhindra
översvämningar och skador i samband med en översvämning bör skapas. En
lämplig lokalisering av en sådan enhet bör förläggas lokalt nära
potentiella översvämningsområden som t.ex. Hultsfred eller annan lämplig
ort i anslutning till det småländska höglandets vattenavrinningssystem.
Ett tydligt samband bör byggas upp som enligt ett decentraliserat
mönster ger stöd och kompetens till den lokala nivån, dvs. berörda
kommuner. Det bör också övervägas hur uppkomna kostnader för skador vid
översvämningar skall regleras för att skydda tredje man. Även forskningen
för att förebygga framtida översvämningar bör initieras. Vad som anförts
om uppbyggande av ett system för att bättre möta och förhindra framtida
översvämningssituationer i Sverige bör enligt motionären ges regeringen
till känna.
I motion 2004/05:Fö251 av Marie Engström (v) anförs att vi under en rad
år har fått uppleva extrema väderförhållanden och skador till följd av
dessa. Isolerade samhällen, vattenfyllda hus och förstörda vägar och
broar har tyvärr blivit en återkommande syn. Vi kan också konstatera
att vissa delar i landet är mer exponerade än andra. Riksdagen bör enligt
motionären tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs om
att se över möjligheten att förebygga skador vid naturkatastrofer (i
denna del).
I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 påpekas att
översvämningar ofta får en dominoeffekt då vattenflöden ofta passerar
kraftverksdammar som regleras via vattendom samtidigt som dessa regleringar
ofta sätts ur spel i samband med extrem nederbörd. Information och
samordning mellan olika dammar är alltför ofta bristfälliga och bör
samordnas för att så långt som möjligt förhindra skador. En kartläggning
och samordning av dessa preventiva åtgärder bör utformas av Räddningsverket.

I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 3 anförs att det
vid skador i samband med översvämningar ofta uppstår ansvarskonflikter.
Vem bär det reella ansvaret för en översvämning när samtliga normer
för vattenregleringar och liknande fallit på grund av extrem nederbörd.
Vem skall betala de kostnader som åsamkats sakägare? Senare års
översvämningar visar att en översyn av gällande lagstiftning behövs i syfte
att klargöra ansvarsförhållandena. Samtidigt bör en analys göras avseende
sakägares ansvar.
I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 5 framhålls att
effekterna av översvämningar i många sammanhang kan förebyggas. Ofta är
drabbade områden också kulturbygder, och ett samhällsintresse finns i
bevarandet av miljön. Ofta är det åmiljöer i äldre stadskärnor. I dessa
kulturmiljöer bör samfälligheter skyndsamt skapas så att ansvarsförhållanden
tydliggörs mellan sakägare för att säkra kulturvärden till kommande
generationer. Räddningsverket bör, som fristående part, initiera den
typen av samfälligheter i bygder som ofta drabbas av översvämningar.
I motion 2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda
c) yrkande 3 (i denna del) framhålls att orsaken till översvämningarna
naturligtvis är den omfattande nederbörden men de uppkomna skadorna
skulle uppenbart kunna minskas med olika åtgärder. Några orsaker kan
vara otidsenliga eller kanske rent felaktiga vattendomar och bristande
ansvar vad gäller rensning och underhåll av vattendrag. För att minska
skadeverkningarna för drabbade fastighetsägare bör länsstyrelsen utse
ansvariga personer för alla större vattendrag i länet. Deras uppdrag
blir att se till att underhåll och ansvar för vattendraget sköts.
I motion 2004/05:Fö259 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) anser
motionärerna att Sverige måste ta fram en strategi för att klara av de
sannolika förskjutningarna i klimatet mot ännu större nederbörd inom
större delar av landet och mer frekventa och svåra extremsituationer.
1.
Det bör inrättas en nationell samordnande instans som är huvudansvarig
för sådana typer av händelser med resurser och kompetens för att arbeta
långsiktigt förebyggande och göra långsiktiga strategiska bedömningar,
initiera forskning och kompetensutveckling, ge stöd till och samordna
lokala initiativ och följa upp arbetet. Detta arbete skall ske utifrån
den kunskap som finns hos de samlade expertmyndigheterna. En viktig
instans är Ras- och skreddelegationen, som kan utvecklas än mer. Med en
god samordning och en nationell instans som är huvudansvarig finns stora
samhällsvinster att göra.
2. Utbildning och forskning inom området behöver stärkas för att på
sikt möta behovet av kompetensförsörjning. Att t.ex. geoteknisk forskning
bedrivs i Sverige är av största betydelse mot bakgrund av de speciella
geologiska och klimatologiska förhållanden som finns i Norden. Det behövs
ökad kunskap inom ett flertal markrelaterade områden, som t.ex. kunskap
om klimatförändringar, infrastruktur, byggande i tätort, geotekniska
risker m.m. En effektiv samverkan och samordning mellan högskolor,
institut och övriga aktörer samt mellan olika vetenskaper innefattande
annan teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap är av största vikt
för att skapa en god beredskap.
3. Riktlinjer och strategier bör tas fram till stöd för lokala och
regionala myndigheter. Kommunala och regionala myndigheter, som hanterar
dessa frågor, behöver nationell kompetens kompletterad med riktlinjer/strategier
att stödja sig emot för sitt förebyggande arbete i kommunala planeringsgrupper.
Det är också viktigt att tillräckligt med resurser finns för att
kommunerna skall kunna satsa på förebyggande åtgärder. Ofta är det stora
kostnadskrävande projekt som en enskild kommun har svårt att ta hela
kostnaden för. Med bra samordning kan de lokala och regionala myndigheterna
bygga upp en bra kompetens och en bra förebyggande verksamhet.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförts om behov av nationell
samordning för att hantera naturolyckor av olika slag (i denna del).
Utskottet
I flera motioner föreslås olika slag av förebyggande åtgärder vid
naturolyckor.
Regeringen uppdrog under år 2004 åt flera statliga myndigheter att
redovisa erfarenheterna av förra sommarens översvämningar i Europa.
Länsstyrelsen i Värmlands län har vidare redovisat erfarenheter från
ovädret i Värmland i augusti 2004, främst Hagfors kommun. Regeringen
har också gett flera myndigheter i uppdrag att inom sitt verksamhetsområde
redovisa erfarenheterna av krishanteringsarbetet i samband med stormen
i södra Sverige i januari 2005. Dessa redovisningar belyser enligt
utskottet olika aspekter som har betydelse vid förbättringar för att
bättre kunna möta framtida naturolyckor.
Regeringen har vidare givit Statens räddningsverk i uppdrag att i
samverkan med andra myndigheter bygga upp en databas med statistik som
ger en samlad bild av naturolyckor i Sverige som utgår från myndigheternas
erfarenheter från naturolyckor.
Regeringen har som nämnts ovan aviserat att den avser att tillsätta en
utredning om hur Sverige skall klara framtida naturkatastrofer. Utskottet
utgår från att frågor av det slag som väcks i motionerna kommer att
övervägas i denna utredning. Utskottet utgår vidare från att regeringen
vid behov återkommer till riksdagen med förslag till hur statens och
kommunernas förebyggande åtgärder vid naturkatastrofer skall kunna
utvecklas.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna 2004/05:Fö210
yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229, 2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del,
2004/05:Fö252 yrkandena 2, 3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna
del och 2004/05:Fö259 i denna del.
Utvärdering och analys
Utskottets förslag i korthet
Utskottet förutsätter att den utredning som regeringen avser att tillsätta
för att analysera hur samhället kan bli mer robust mot de klimat- och
miljörelaterade påfrestningarna kommer att behandla frågor av det slag
som väcks i några motioner. Utskottet utgår från att regeringen återkommer
med förslag till riksdagen om det som ett resultat av utredningsarbetet
visar sig påkallat.
Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250,
2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande 2 och 2004/05:MJ6 yrkande
23. Jämför reservationerna 2 (kd, c) och 3 (fp).
Motioner väckta (med stöd av RO 3 kap. 13 §) med anledning av stormen
i södra Sverige den 8-9 januari 2005
I partimotion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2
framhålls att vi inte i dag till fullo kan se de mer långsiktiga konsekvenser
för enskilda människor, samhällsekonomin och näringslivet som stormen
kommer att ge. Det är först i längre tidsperspektiv som stormens påverkan
kommer att visa sig fullt ut. Regeringen bör därför ta ett särskilt
ansvar för att följa upp stormens konsekvenser på längre sikt, kontinuerligt
redovisa dessa och där så är nödvändigt föreslå åtgärder som vi i dag
inte har möjlighet att se behovet eller omfattningen av.
I partimotion 2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 23
föreslås att de totala samhällskostnaderna för stormkatastrofen bör
analyseras. Många företag har drabbats av kostnader till följd av stillestånd
i produktionen. Det handlar dels om kostnader för produktionsbortfall,
dels om kostnader till följd av straffklausuler i leveransavtal.
Motioner från allmänna motionstiden 2004
I motion 2004/05:Fö206 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström
(båda m) yrkande 2 påpekas att Krisberedskapsmyndigheten bl.a. har till
uppgift att dra lärdom av katastrofer i landet och se över hur olika
aktörer har klarat sambandsarbetet. När det gäller katastrofer under
2004 är det anmärkningsvärt att regeringen gett Krisberedskapsmyndigheten
i uppdrag att endast se på händelserna med anledning av översvämningar,
men inte när det gäller raskatastrofen i Hagfors. Riksdagen bör begära
att regeringen låter Krisberedskapsmyndigheten med understöd av andra
berörda myndigheter redovisa erfarenheterna från raskatastrofen i Hagfors
i likhet med andra katastrofer under året.
I motion 2004/05:Fö250 av Carina Hägg m.fl. (s) understryks att bl.a.
delar av Småland under den gångna sommaren drabbades av omfattande
översvämningar. Glädjande nog fungerade räddningsarbetet bra genom goda
insatser av exempelvis hemvärnet. Det finns emellertid anledning att
göra en noggrann utvärdering av det inträffade och överväga åtgärder.
En fundamental fråga är ansvarsfördelningen. Det gäller t.ex. ansvaret
för att reglera vattennivån i dammar. Räddningsledaren måste få ökade
befogenheter. Det är angeläget att se över vattendomarna och på vilket
sätt dessa är relevanta i framtiden. Man kan också ifrågasätta om de
som har ansvaret för dammarna har tillräcklig utbildning för att hantera
en översvämningssituation. Att ansvarsfrågan tydliggörs blir än viktigare
om det som i somras handlar om insatser som har räckvidd över länsgränserna.
Men också andra har ett ansvar. Det gäller försäkringsbolagen som måste
ta ett större ansvar för att t.ex. analysera risken för översvämning
när det blir aktuellt att bebygga ett område. Översvämningsrisken måste
i ökad grad beaktas i den kommunala planeringen. Riksdagen bör tillkännage
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering och
åtgärder med anledning av sommarens översvämningar.
I motion 2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda
c) yrkande 1 framförs att det är uppenbart att svårare översvämningar
inte kan uteslutas beroende på temperaturhöjningar och andra väderförändringar.
Under de senaste åren har kostnaden inom EU legat mellan 100 och 140
miljarder kronor per år. Det är ytterst angeläget att regeringen tydligt
klargör vad som är att betrakta som naturkatastrof och när ersättning
skall utbetalas för den skördeförlust eller skördeskada som jord- och
skogsbrukare kan drabbas av. Riksdagen bör tillkännage för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att en tydlig definition av
naturkatastrof måste tas fram.
Utskottet
I några motioner tas frågor om utvärdering av naturolyckor upp.
Som beskrivs ovan finns det ett antal rapporter från naturolyckorna
förra sommaren. Regeringen har också nyligen uppdragit åt olika myndigheter
att redovisa erfarenheter från stormen i januari 2005 i södra Sverige.

Enligt utskottet är dessa redovisningar en god grund för att genomföra
förbättringar när det gäller förmågan att hantera naturolyckor. Utskottet
förutsätter vidare att den utredning som regeringen avser att tillsätta
för att analysera hur samhället kan bli mer robust mot de klimat- och
miljörelaterade påfrestningarna kommer att behandla frågor av det slag
som väcks i motionerna. Utskottet utgår från att regeringen återkommer
med förslag till riksdagen om det som ett resultat av utredningsarbetet
visar sig påkallat.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna 2004/05:Fö206
yrkande 2, 2004/05:Fö250, 2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande
2 och 2004/05:MJ6 yrkande 23.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer, punkt 1 (m,
fp, kd, c, mp)
av Eskil Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling
Wälivaara (kd), Rolf Gunnarsson (m), Heli Berg (fp), Karin Enström (m)
och Lars Ångström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19, 2004/05:MJ8 i
denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:Fö206
yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235,
2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257
yrkandena 2 och 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna del.
Ställningstagande

Stormen den 8-9 januari 2005 innebär en naturkatastrof i stora delar av
vårt land. Många enskilda har drabbats hårt av el- och teleavbrott,
utkylda hus och problem med framkomlighet. De största och mest långsiktiga
konsekvenserna kommer stormen att få för skogsägare och skogsnäringen
i stort. För enskilda skogsägare handlar det i många fall om en personlig
katastrof, då enorma ekonomiska värden förötts. För många är det fråga
om den enda pensionsförsäkring man har, och för andra innebär förödelsen
hot om ruin. Men även många andra enskilda och företag har av såväl
storm som elavbrott orsakats avsevärda ekonomiska förluster. För familjer
med små marginaler kan även summor som framstår som små jämfört med de
värden i övrigt som gått förlorade i stormen vara mycket betungande.
Säkerheten för lån kan i och med stormen vara borta. Bortfall i produktion
eller svårighet att genomföra leveranser och därmed uteblivna intäkter
har följt i stormens spår. De enorma psykiska påfrestningar många utsätts
för kräver både snabba och tydliga besked om vilka insatser samhället
tänker göra och särskilda insatser för att bidra med socialt stöd i en
svår situation.
Den nya räddningstjänstlagen har nu prövats i en katastrofsituation.
Erfarenheterna bör tas till vara för att bedöma om lagen i något avseende
behöver förändras för att fungera på ett optimalt sätt i en krissituation,
såväl nationellt som regionalt och kommunalt. Otydligheter har kunnat
identifieras mellan räddningstjänstlagen och lagen om extraordinära
händelser. Det finns ett glapp mellan lagarna som inte tydligt definierar
vem som har det ekonomiska ansvaret för många av de insatser som skett
i samband stormkatastrofen. Det är uppenbart att svårare översvämningar
och oväder inte kan uteslutas bl.a. beroende på förändringar i vårt
klimat. Det bör därför i dessa lagar tydligt definieras i vilka delar
staten vid en katastrofsituation tar ett nationellt ekonomiskt ansvar.
Kommunerna kan inte förväntas stå för hela notan vid den här typen av
naturkatastrofer. I stället behövs en väl avvägd balans mellan statens
och kommunernas kostnadsansvar. På sikt kan ett nationellt katastrofkonto
övervägas i syfte att bistå kommuner vid stora katastrofer. Det gäller
både för katastrofer utomlands där många svenskar drabbas och i motsvarande
situationer inom landet. Insatserna kan bli mycket långvariga. Specifikt
drabbade kommuner behöver en möjlighet till ekonomiskt stöd från staten.
Detta bör ges regeringen till känna.
Möjligheten till ekonomisk kompensation för de enorma ekonomiska förluster
som uppkommit bör utredas. Även om försäkringar är ett individuellt
ansvar måste frågan väckas mot vilka händelser man skall kräva att
enskilda försäkrar sig. Stormen måste betecknas som en naturkatastrof,
vilket också motiverar statliga insatser för att lindra skadeverkningarna
för de hårdast drabbade. Vad som anförts om åtgärder för att minska
skadeverkningarna av stormen den 8-9 januari 2005 bör ges regeringen
till känna.

2. Utvärdering och analys, punkt 3 (kd, c)
av Eskil Erlandsson (c) och Erling Wälivaara (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fö257
yrkande 1 och 2004/05:MJ6 yrkande 23 och avslår motionerna 2004/05:Fö206
yrkande 2, 2004/05:Fö250 och 2004/05:MJ5 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är uppenbart att svårare översvämningar och oväder inte kan uteslutas
beroende på temperaturhöjningar och andra väderförändringar. Under de
senaste åren har kostnaden inom EU legat på enorma belopp för detta.
Det är ytterst angeläget att regeringen tydligt klargör vad som är att
betrakta som naturkatastrof och när ersättning skall utbetalas för den
skördeförlust eller skördeskada som jord- och skogsbrukare kan drabbas
av. Regeringen bör också följa upp konsekvenserna och göra en analys av
samhällskostnaderna vid naturolyckor. Många företag har drabbats av
kostnader till följd av stillestånd i produktionen. Det handlar dels om
kostnader för produktionsbortfall, dels om kostnader till följd av
straffklausuler i leveransavtal. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Utvärdering och analys, punkt 3 (fp)
av Allan Widman (fp) och Heli Berg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ5
yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250,
2004/05:Fö257 yrkande 1 och 2004/05:MJ6 yrkande 23.
Ställningstagande
Vi kan inte i dag till fullo se de mer långsiktiga konsekvenserna för
enskilda människor, samhällsekonomin och näringslivet som stormen i
södra Sverige den 8-9 januari 2005 kommer att ge. Det är först i längre
tidsperspektiv som stormens påverkan kommer att visa sig fullt ut.
Regeringen bör därför ta ett särskilt ansvar för att följa upp stormens
konsekvenser på längre sikt, kontinuerligt redovisa dessa och där så är
nödvändigt föreslå åtgärder som vi i dag inte har möjlighet att se
behovet eller omfattningen av. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner väckta med anledning av händelse av större vikt
2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall ta ett särskilt ansvar för att
långsiktigt följa upp stormens konsekvenser.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om regeringens särskilda ansvar att se till att
försäkringsbolag, banker och kraftbolag samarbetar för att stormens verkningar
inte skall drabba enskilda människors ekonomi på ett orimligt sätt.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett nationellt katastrofkonto.
2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en balanserad ansvarsfördelning mellan stat och kommun
vad gäller de ekonomiska kostnaderna för naturkatastrofer.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en analys av de totala samhällskostnaderna för
katastrofen.
2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att minska skadeverkningarna för skogsnäringen
och enskilda skogsbrukare av stormen den 8-9 januari 2005 i denna del.

2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att begränsa kommunernas ekonomiska ansvar för
krishantering.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fö206 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):

1. Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om att inrätta
en katastroffond i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen låter Krisberedskapsmyndigheten
med understöd av andra berörda myndigheter redovisa erfarenheterna från
raskatastrofen i Hagfors i likhet med andra katastrofer under året.
2004/05:Fö210 av Hans Backman (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en baskompetens för arbete med att förebygga skador
av översvämningar skall byggas upp i Sverige på nationell nivå efter
norsk eller engelsk förebild.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utbildning och forskning inom området skall
förstärkas för att på sikt möta behovet av kompetensförsörjning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att riktlinjer/strategier eller handböcker skall tas
fram till stöd för lokala och regionala myndigheter.
2004/05:Fö216 av Dan Kihlström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en nationell katastroffond.
2004/05:Fö217 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast inrätta en naturkatastroffond som skall användas
för att täcka skador efter katastrofer som inga försäkringar täcker.
2004/05:Fö226 av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en utredning för att starta en fond för
naturkatastrofer.
2004/05:Fö229 av Lars Wegendal m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förebyggande åtgärder mot översvämningar.
2004/05:Fö235 av Tommy Ternemar (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att skapa en miljöfond.
2004/05:Fö239 av Agne Hansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppbyggande av ett system för att bättre möta och förhindra
framtida översvämningssituationer i Sverige.
2004/05:Fö250 av Carina Hägg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utvärdering och åtgärder med anledning av sommarens översvämningar.

2004/05:Fö251 av Marie Engström (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över möjligheten att förebygga och ersätta skador vid
naturkatastrofer.
2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att uppdra åt Räddningsverket att initiera samordning
mellan intressenter som äger dammrätter i syfte att samordna preventiva
åtgärder i samband med översvämningsrisk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra en översyn av lagstiftningen i syfte att
tydliggöra ansvarsförhållanden i samband med skador som vållats vid
översvämning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att initiera bildandet av en skadefond för
översvämningsdrabbade.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att uppdra åt Räddningsverket att, som fristående
part, initiera bildandet av samfälligheter i syfte att i kulturmiljöer
förebygga skador i samband med översvämningar.
2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en tydlig definition av naturkatastrof måste tas
fram.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en katastroffond som snabbt kan utnyttjas inrättas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att minska skadeverkningar för drabbade
fastighetsägare.
2004/05:Fö259 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om naturolyckor.