Arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Betänkande 1994/95:KU48
Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU48
Arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Innehåll
1994/95 KU48
Sammanfattning
I betänkandet behandlas frågor om arvode m.m. till de företrädare i Europaparlamentet som skall väljas i Sverige vid allmänna val. Utskottet anser med hänsyn till bl.a. det nära sambandet mellan reglerna för dessa företrädare och ledamöterna i den svenska riksdagen att huvudmannaskapet för företrädarnas arvoden m.m. bör ligga i riksdagen. Vissa av de uppkommande frågorna behöver enligt utskottets uppfattning utredas närmare, och utskottet föreslår med stöd av sin initiativrätt att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att göra denna utredning och lägga fram förslag för riksdagen. I avvaktan på denna utredning behövs dock vissa regler för de företrädare som skall väljas den 17 september i år. Utskottet lägger fram ett förslag till lag med grundläggande regler om arvode till dessa företrädare.
Ärendet
Utskottet har i betänkande 1994/95:KU40 tillstyrkt regeringens förslag i proposition 1994/95:154 om det första direktvalet av svenska företrädare i Europaparlamentet. Detta val skall hållas i september 1995, och de nyvalda företrädarna tillträder sitt uppdrag så snart deras behörighet prövats av Europaparlamentet. Intill dess representeras Sverige av de företrädare som riksdagen i december 1994 utsett inom sig.
Den nämnda propositionen innehöll inte något förslag om reglering av de ekonomiska villkor som skall gälla för de svenska företrädarna i Europaparlamentet. I betänkandet meddelade utskottet att det avsåg att återkomma till denna fråga.
Utskottet har i betänkande 1994/95:KU39 behandlat förslaget i bilaga 16 till budgetpropositionen 1995 Riksdagen och dess myndigheter. I betänkandet har utskottet tillstyrkt förslaget i propositionen om anslag till riksdagens ledamöter och partier m.m. (A 1) utom såvitt avser de medel som beräknats för arvoden till Sveriges företrädare i Europaparlamentet under budgetåret 1995/96. Beträffande dessa medel har utskottet förordat att beloppet -- 14 000 000 kr -- förs till ett särskilt anslag för ändamålet.
Medel har således beräknats för ändamålet. Något förslag om de ekonomiska villkoren har däremot inte lagts fram. Utskottet tar i detta betänkande upp frågan om reglering av de ekonomiska villkoren och om medelsanvisningen.
Utskottet
Inledning
Något förslag om de ekonomiska villkoren för svenska företrädare i Europaparlamentet har således inte lagts fram. Medel har däremot beräknats för ändamålet. Utskottet tar i detta betänkande upp frågor om medelsanvisning och -- med stöd av sin initiativrätt -- reglering av de ekonomiska villkoren.
Utskottet konstaterar att en hel del frågor behöver lösas i fråga om de ekonomiska villkoren för svenska företrädare i Europaparlamentet. Sådana frågor gäller såväl villkorens materiella innehåll som huvudmannaskapet på svensk sida.
Utskottet anser det inte möjligt att utan mera ingående utredning och analys än det nu finns tillfälle till lägga fram förslag till en lösning på sikt av dessa frågor. Utskottet anser dock att det inför valet och inför kandidaters beslut att delta i valet måste föreligga åtminstone principiella riktlinjer för vilka villkor som skall gälla intill dess resultatet av närmare utredning och överväganden föreligger samt en grund för utbetalning av ersättning.
I det följande lämnas redogörelser dels för regleringen av ekonomiska villkor för ledamöter i riksdagen och i Europaparlamentet, dels för visst pågående utredningsarbete. Utskottet lägger därefter fram förslag om närmare utredning av vissa frågor och om arvode m.m. i avvaktan på utredningsresultatet för dem som väljs till svenska företrädare i Europaparlamentet i höst.
Gällande ordning för ersättningar i riksdagen och Europaparlamentet
Riksdagsvalda företrädare i Europaparlamentet
I samband med att riksdagen beslöt om det provisorium som riksdagens val inom sig av företrädare för Sverige i Europaparlamentet innebär, beslöt riksdagen också att de valda, för den tid som valet avser, skulle ha vissa av de förmåner de skulle ha haft som riksdagsledamöter om de inte varit lediga från det uppdraget för uppdraget i Europaparlamentet.
En riksdagsledamot som valts till företrädare för Sverige i Europaparlamentet skall enligt 4 § lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet vara berättigad till förmåner enligt lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, den s.k. ersättningslagen, med undantag av de förmåner som avses i 4--6 kap. (traktamente, kostnadsersättning och viss teknisk utrustning samt reseförmåner).
De förmåner som utgår till de riksdagsvalda företrädarna är således de som regleras i 3 kap. och 7--15 kap. ersättningslagen. Dessa förmåner är arvode, ålderspension, sjukpension, egenlivränta, efterlevandepension, kompletterande efterlevandepension, inkomstgaranti samt försäkrings- och sjukvårdsförmåner. Arvode som betalas till riksdagsledamoten skall anses utgöra sådant arvode som företrädare skall erhålla från medlemsstaten Sverige.
I konstitutionsutskottets av riksdagen godkända betänkande 1994/95:KU23 om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet m.m. framhölls särskilt att regleringen bara gällde de av riksdagen valda företrädarna. Vad som skulle gälla för de företrädare som utses genom allmänna val skulle det bli anledning att återkomma till i samband med behandlingen av det kommande regeringsförslaget om svensk lagstiftning om direkta val till Europaparlamentet.
Ersättningar till riksdagsledamöter
Förmånerna enligt ersättningslagen utgörs av arvode, traktamente, kostnadsersättning och viss teknisk utrustning, reseförmåner, egenpension i form av ålderspension, sjukpension och egenlivränta, vidare efterlevandepension, kompletterande efterlevandepension, inkomstgaranti samt försäkrings- och sjukvårdsförmåner.
Arvoden och andra förmåner enligt ersättningslagen utgår inte för tid då ledamoten är statsråd eller för tid då ledamoten av annat skäl än offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl. beviljats ledighet under minst en månad i följd.
Utöver de arvoden som regleras i ersättningslagen kan arvoden m.m. utgå till riksdagsledamöter enligt lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.
För de riksdagsvalda företrädarna utgår huvuddelen av förmånerna enligt de särskilda bestämmelserna i ersättningslagen.
Förvaltningsstyrelsen har nyligen lagt fram förslag om följdlagstiftning med anledning av förlängningen av riksmötet, m.m. (förslag 1994/95:RFK2). Dessa förslag är inte av omedelbart intresse för de frågor som behandlas här.
Arvoden
Arvodena bestäms med belopp som fastställs av en särskild nämnd, Riksdagens arvodesnämnd. Arvodet uppgår för närvarande till 26 500 kr i månaden.
De ekonomiska villkoren för talmannen regleras särskilt. Till de vice talmännen samt till ordförandena och vice ordförandena i utskotten utgår tilläggsarvode.
För ersättare för ledamöter tillämpas bestämmelserna om arvode, traktamente, kostnadsersättning och viss teknisk utrustning, reseförmåner samt försäkrings- och sjukvårdsförmåner endast för tid som uppdraget omfattar.
Arvodena anses som inkomst av anställning enligt lagarna om allmän försäkring och om sjuklön.
Särskilda regler finns om avdrag från arvode vid ledighet. Vid ledighet under mer än 15 dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl. görs avdrag från arvodet med två tredjedelar fr.o.m. den 16:e dagen. Vid ledighet för offentligt uppdrag osv. utgår således fullt arvode. Vid ledighet på grund av sjukdom görs avdrag motsvarande vad som gäller om sjukavdrag för arbetstagare hos riksdagen. Arvode utgår inte heller vid föräldraledighet, eftersom försäkringskassan betalar ut ersättning.
Vissa kostnadsersättningar m.m.
I 4--6 kap. ersättningslagen finns bestämmelser om traktamente, kostnadsersättning och viss teknisk utrustning och om reseförmåner för riksdagsledamöter.
Egenpensionsförmåner
Egenpensionsförmåner (ålderspension, sjukpension och egenlivränta) bestäms på grundval av ett underlag och en tidsfaktor. Underlaget beräknas med utgångspunkt från ett pensionsgrundande arvode. Tidsfaktorn beräknas efter antalet riksdagsår.
Egenpensionsförmånerna får inte betalas samtidigt med arvode eller inkomstgaranti.
Ålderspension beräknas efter antalet fullgjorda riksdagsår. Sådan pension utgår tidigast fr.o.m. den månad då ledamoten fyller 65 år. För rätt till ålderspension fordras att ledamoten fullgjort minst 6 riksdagsår och vid avgången fyllt 50 år. För hel ålderspension fordras minst 12 riksdagsår.
Sjukpension utges till en ledamot som frånträder sitt uppdrag och uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring. Sjukpension utgår längst t.o.m. månaden innan ledamoten fyller 65 år. För hel sjukpension fordras i princip 12 riksdagsår.
Sjukpension minskas med ersättning enligt lagen om allmän försäkring eller annan författning eller kollektivavtal som avser samma inkomstbortfall.
Egenlivränta utgår till en ledamot som lämnar riksdagen och därvid har fullgjort minst 3 sammanhängande riksdagsår innan han eller hon fyller 65 år, och som inte är berättigad till ålderspension. Egenlivräntan betalas fr.o.m. den månad då ledamoten fyller 65 år.
Efterlevandepensioner
Efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt ersättningslagen.
Efterlevandepension tillkommer efterlevande make samt barn som inte har fyllt 20 år. Med efterlevande make jämställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en ogift ledamot vid ledamotens död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med ledamoten.
Efterlevandepensionen betalas under 5 år fr.o.m. månaden efter dödsfallet, dock i princip längst till den tidpunkt då den avlidna ledamoten skulle ha fyllt 70 år. Kompletterande efterlevandepension upphör dock inte enligt denna regel.
Rätten till efterlevandepension upphör för efterlevande make/maka eller sammanboende som ingår äktenskap.
Inkomstgaranti
En ledamot som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande tid har rätt till inkomstgaranti fr.o.m. den tidpunkt arvodet upphör. För den som varit ledamot kortare sammanhängande tid än 6 år gäller inkomstgarantin 1 år. För den som varit ledamot längre sammanhängande tid gäller inkomstgarantin 2 eller 5 år eller längre tid beroende på ledamotens ålder. För den som fyllt 50 år gäller garantin till den månad då ledamoten fyller 65 år. Om ledamoten åter tar plats i riksdagen, upphör garantin så länge uppdraget varar.
Ledighet som beviljats av riksdagen eller av talmannen eller sjukfrånvaro begränsar inte rätten till inkomstgaranti.
Inkomstgarantin beräknas som vissa andelar av garantiunderlaget i förhållande till ledamotens tid i riksdagen. Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av sjukbidrag och förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Inkomstgarantin minskas också enligt särskilda regler av inkomst som är pensionsgrundande enligt vissa bestämmelser i lagen om allmän försäkring, sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige, kompletterande delpension samt annan pension och livränta än sjukbidrag och förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.
Inkomstgarantin innehåller också ett efterlevandeskydd.
Riksdagens förvaltningskontor har enligt särskilda regler möjlighet att bevilja inkomstgaranti i vidare mån än vad som annars skulle gälla.
Försäkrings- och sjukvårdsförmåner
Riksdagsledamöter är grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad och har rätt till sjukvårdsförmåner som motsvarar förmånerna för riksdagens anställda.
Överklagande
Överklagande av beslut om ekonomiska förmåner åt riksdagsledamöter m.fl. och som utgår med anledning av uppdraget prövas av riksdagens besvärsnämnd (9 kap. 5 § riksdagsordningen och 5 § lagen [1989:186] om överklagande av administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter).
Samordning
Regeringen har utfärdat en förordning (1995:268) om samordning av statlig tjänstepension med pension enligt lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. Förordningen har trätt i kraft den 1 april 1995 och ersatt en tidigare förordning i ämnet. Bestämmelserna i den nya förordningen tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1994.
Ersättningar inom Europaparlamentet
Vissa ersättningar betalas ut av Europaparlamentet, främst traktamenten och andra kostnadsersättningar. Redogörelsen lämnas med ledning av tillgängliga uppgifter, och viss reservation görs för eventuella missuppfattningar i detaljer.
De ersättningar som betalas ut inom Europaparlamentet beräknas huvudsakligen i ecu men också i andra valutor. En ecu motsvarar för närvarande ca 9,60 kr, en D-mark ca 5,20 kr och en belgisk franc ca 0,25 kr.
Arvode m.m.
Ledamöter i Europaparlamentet förutsätts få arvode från respektive medlemsstat. Arvodets storlek kan bestämmas till samma nivå som arvodet till ledamöterna i det nationella parlamentet med bortseende från tilläggsarvoden som dessa ledamöter kan vara berättigade till. Hur arvodet fastställs och vilket organ som skall administrera utbetalningen bestäms av medlemsstaten. Arvodet är underkastat nationella beskattningsregler.
Även pension och liknande förutsätts betalas av medlemsstaten.
Genom att Europaparlamentet inte ansvarar för utbetalning av arvode finns inte generella regler om avdrag från arvodet vid olika former av frånvaro.
Traktamenten samt rese- och andra kostnadsersättningar
Från Europaparlamentet utgår följande kostnadsersättningar (belopp 1994).
1. 03>Allmän kostnadsersättning, 2 830 ecu/mån. Ersättningen skall täcka kontorskostnader, telefon och porto samt kostnader för resor i hemlandet.
00>2. 03>Reseersättning: a. för deltagande i parlamentets officiella möten inom unionens område, 0,76 ecu/km för de första 400 kilometrarna och 0,38 ecu/km för följande kilometrar. b. för deltagande i officiella möten utanför unionens område, ersättning för flygbiljett mot uppvisande av biljetten.
00>3. 03>Reseersättning upp till 3 000 ecu/år för resor i tjänsten oberoende av världsdel.
00>4. 03>Traktamente 206 ecu/dag vid möten inom unionen, 103 ecu/dag samt ersättning för faktisk logi- och frukostkostnad vid möten utanför unionen.
00>5. 03>Kommunikationsersättning upp till 1 000 ecu/år för datorutrustning m.m.
00>6. 03>Ersättning för assistenthjälp med upp till 7 737 ecu/mån.
Europaparlamentet beviljar också ett avsevärt stöd åt de politiska grupperingarna.
För rätten till vissa traktamenten och kostnadsersättningar krävs att ledamoten har antecknat sig på en närvarolista. Om en ledamot uteblir utan giltigt skäl från mer än hälften av parlamentets plenidagar halveras den allmänna kostnadsersättningen. Som giltigt skäl anses sjukdom, allvarliga familjehändelser eller uppdrag av parlamentet. Parlamentets talman skall godkänna giltig frånvaro.
Försäkringar
Inom Europaparlamentet finns vissa försäkringar som betalas av parlamentet. Sådana försäkringar är olycksfallsförsäkring, livförsäkring och stöldförsäkringar för ledamöterna.
Olycksfallsförsäkringen innefattar ersättning vid dödsfall med 10 miljoner belgiska francs och vid total invaliditet med 15 miljoner francs samt ersättning för sjukvårdskostnad med upp till 300 000 francs.
Livförsäkringen inkluderar en summa om 30 000 D-mark, som utfaller antingen vid dödsfall eller vid uppnåendet av 60 års ålder efter minst tio års ledamotskap. För ledamöter som lämnar parlamentet innan försäkringen har utfallit finns särskilda regler.
Sjukvårdsersättning
Ledamöter och deras makar/makor är enligt vissa närmare bestämmelser berättigade till ersättning för sjukvårdskostnader.
Pensioner
Europaparlamentet har också vissa bestämmelser om efterlevandepension.
I avvaktan på gemenskapsrättsliga regler om arvode och pension för Europaparlamentets ledamöter skall efterlevande make/maka och oförsörjda barn till en ledamot som dör under sin tjänstgöringsperiod eller under tid då han eller hon uppbär sjukpension ha rätt till efterlevandepension och barnpension som betalas av parlamentet. Efterlevandepensioner som utbetalas efter samma grunder av nationella myndigheter till en make/maka skall dras ifrån det belopp som Europaparlamentet räknar fram.
Vidare finns bestämmelser om sjukpension. En ledamot som lider av invaliditet som bedöms som total och som hindrar honom eller henne från att utföra sina plikter och som följaktligen upphör att tjänstgöra har rätt till förmåner från Europaparlamentet från det att hans eller hennes tjänstgöringsperiod slutar. Om invaliditeten bedöms som permanent, utgår pensionen livslångt och annars till dess vederbörande tillfrisknar.
Bestämmelser finns också om avgångspension. Enligt dessa bestämmelser skall alla Europaparlamentets ledamöter ha rätt till avgångspension. Där ledamoten inte får någon pension enligt nationella bestämmelser eller där nivån och/eller villkoren för sådan pension inte är identiska med dem som tillämpas för ledamöter i parlamentet i den stat för vilken ledamoten är vald skall pension tillhandahållas av Europaparlamentet. I avvaktan på definitiva regler för pension för alla Europaparlamentets ledamöter kan en provisorisk pension betalas på begäran av vederbörande ledamot. Nivån och villkoren för en sådan pension skall vara samma som de som tillämpas för pension för ledamöter i underhuset för den stat för vilken ledamoten är vald. En ledamot med förmånen provisorisk pension skall betala en premie motsvarande samma totala premie som en ledamot av hans eller hennes nationella parlament betalar enligt nationella regler.
För beräkning av pensionssumman skall varje tjänstgöringsperiod i en medlemsstats parlament läggas samman med tjänstgöringsperioden i Europaparlamentet. Vid dubbla mandat skall dock endast en period räknas.
Europaparlamentet har också vissa regler om avgångsvederlag.
Pågående utredningsarbete
Förvaltningsstyrelsens pågående översyn av ersättningslagen
Reglerna i ersättningslagen om pensioner och inkomstgarantier ses för närvarande över inom riksdagens förvaltningskontor med hänsyn till bl.a. förlängningen av valperioden till fyra år samt förändringar i det allmänna tjänstepensionssystemet och arbetslöshetsförsäkringen. Översynen utförs av en särskild parlamentariskt sammansatt beredningsgrupp.
Gruppens uppgift är att göra en genomgripande översyn av ersättningslagen, såväl materiellt som lagtekniskt och redaktionellt. Arbetet bör genomföras förutsättningslöst och omfatta ledamotsarvodena, kostnads- och traktamentsersättningarna samt resebestämmelserna. Jämförelser bör göras med förhållanden i andra länder och i EU. Med utgångspunkt i gällande kommunalskatteregler skall eftersträvas så långtgående förenklingar i systemen som möjligt. Härvid kan det vara lämpligt att utarbeta några alternativa konstruktioner för arvode -- kostnadsersättning -- traktamenten och belysa konsekvenserna av de olika alternativen för det administrativa arbetet och för ersättningsnivåerna.
Två kommittéer -- särskilda utredare -- under Finansdepartementet
Båda utredningsuppdragen gäller villkor för tjänstemän. Det ena uppdraget (dir. 1994:107) avser Pensionssamordning med EU-institutioner, det andra (dir. 1994:108) Villkor för tjänstgöring vid EU-institutioner m.m.
För båda utredarna gäller att det står dem fritt att mot bakgrund av de riktlinjer som angetts i direktiven behandla andra aspekter än de nämnda samt att de skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23).
I Pensionssamordningsutredningens direktiv ges utredaren i uppdrag att belysa frågor om samordning och överföring av pensionsförmåner för dem som lämnar en privat eller offentlig anställning i Sverige för anställning vid någon av EU:s institutioner eller vice versa. Utredaren skall redovisa hur EU:s medlemsstater har löst frågan om tillämpning av regeln om rätt för anställda i EU:s institutioner att få pensionsförmåner överförda till och från institutionerna liksom hur de övriga kandidatländerna avser att hantera den. Utredarens arbete skall ske i samverkan med Socialdepartementets enhet för socialförsäkring m.m. Finansdepartementets personalpolitiska enhet, Utrikesdepartementets administrativa avdelning, Statens löne- och pensionsverk, Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Finansinspektionen och pensionsinstitut inom tjänstepensionsområdet.
I direktiven för EU-tjänstgöringsutredningen ges utredaren i uppdrag bl.a. att belysa vissa frågor om lön, uppdragsarvoden, traktamenten, övriga kostnadsersättningar och andra villkor för dem som för Sverige deltar i kommittéer eller arbetsgrupper i EU eller som tjänstgör som s.k. nationella experter vid en EU-institution. Utredaren skall kartlägga och redovisa vilka traktamenten och andra kostnadsersättningar som medlemsländerna i EU själva betalar respektive vad EU betalar när det gäller de olika anställnings- och uppdragsformerna. Utredaren bör överväga om traktamenten och andra kostnadsersättningar skall betalas av arbetsgivaren i Sverige i de fall EU betalar likartade kostnadsersättningar. Utredaren skall klarlägga ansvarsfördelningen mellan EU-organisationen och den svenska arbetsgivaren när det gäller de anställdas, experternas och uppdragstagarnas sociala trygghet samt föreslå åtgärder som kan minska arbetsgivarens sociala kostnader i de fall denne åläggs dessa kostnader. Utredaren skall redovisa de skattemässiga konsekvenser som de olika formerna av anställning eller uppdrag får. -- Utredaren har också uppmärksammat frågor om ersättning till företrädare i Europaparlamentet. I den enkät som sänts ut till berörda stater tas även upp frågor om EU-parlamentariker, dels frågor om beskattning av lön till personliga assistenter, dels frågor om ersättning från hemlandets myndigheter utöver de kostnadsersättningar och traktamenten som EU betalar. Även frågan om det svenska huvudmannaskapet för företrädarnas ekonomiska villkor tas upp.
De båda kommittéerna samråder i de frågor där samråd aktualiseras. Båda kommittéerna skall ha slutfört sina uppdrag senast den 31 maj 1995.
Utskottets bedömning
Behov av utredning
Som utskottet konstaterat ovan finns en del frågor som behöver lösas vad gäller de ekonomiska villkoren för svenska företrädare i Europaparlamentet. Sådana frågor gäller främst villkorens materiella innehåll.
Vad gäller frågor om det materiella innehållet kan främst nämnas samordningsfrågor. En sådan fråga gäller samordning av pensioner och inkomstgarantier. Det gäller såväl förmåner från riksdagen som andra statliga tjänstepensioner.
Samordning kan vidare behövas i fråga om arvode, som är sjukpenning- och pensionsgrundande, och andra förmåner inom socialförsäkringen, såsom sjukpenning och föräldrapenning. Andra komplikationer som kan uppstå i förhållande till den allmänna försäkringen kan behöva övervägas, liksom frågor om administration vid frånvaro på grund av sjukdom eller av annat skäl som godkänns som giltig frånvaro inom Europaparlamentet. Frågan om anpassning av reglerna om föräldraledighet och annan ledighet synes också få övervägas.
Frågor om samordning mellan pensioner och inkomstgarantier som uppbärs på grund av uppdrag i riksdagen resp. i Europaparlamentet bör övervägas. Detsamma gäller regler om försäkring och sjukvårdsförmåner inom de båda församlingarna. Närmare överväganden kan behöva göras om beräkning av förmåner vid dubbla mandat. Skillnaden mellan svenska regler och Europaparlamentets regler när det gäller att jämställa samboförhållande med äktenskap bör beaktas.
Enligt den ändring i folkbokföringslagen som riksdagen efter tillstyrkan av utskottet beslutat (bet. 1994/95:KU40, rskr. 273) skall en vistelse utom landet som föranleds av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet inte leda till avregistrering ur folkbokföringen om företrädaren har kvar sin anknytning till landet genom att disponera en bostad här. En företrädare skall dock kunna ansöka om avregistrering från folkbokföringen. -- Eventuella komplikationer som företrädarens bosättning utomlands kan föranleda i fråga om arvode och samordningsfrågor kan behöva utredas närmare.
Vid övervägandena kan en jämförelse med förhållanden i andra EU-länder vara av värde. Vidare bör göras en noggrannare genomgång av reglerna inom Europaparlamentet än vad utskottets redogörelse ovan innebär.
Förslag bör läggas fram innefattande erforderliga författningar och författningsändringar. En utgångspunkt bör vara att regleringen inte läggs på högre konstitutionell nivå än nödvändigt (jfr regeringens ovan nämnda förordning om samordning av pensioner).
Vad gäller det framtida huvudmannaskapet för administrationen av de nationella ekonomiska förmånerna för de svenska företrädarna i Europaparlamentet bör följande beaktas.
Enligt uppgifter som inhämtats genom riksdagens utredningstjänst betalas arvode och pension till landets företrädare i Belgien, Italien, Tyskland, Spanien och Österrike av parlamentsorgan, i Nederländerna av regeringsorgan. I Grekland betalas arvode av parlamentsorgan och pension av regeringsorgan. I Danmark betalas pension av regeringsorgan eller av parlamentsorgan beroende på om ledamotens mandattid är längst i Europaparlamentet eller i folketinget.
För närvarande är samtliga företrädare i Europaparlamentet ledamöter av riksdagen, om än tjänstlediga. Hur det kommer att förhålla sig med framtida direktvalda företrädares riksdagsbakgrund är osäkert. Det kan inte uteslutas att dessa företrädare kommer att representera även andra partier än de som är representerade i Sveriges riksdag. För de riksdagsledamöter som för närvarande företräder Sverige i Europaparlamentet sköter riksdagens förvaltningskontor administrationen. De ersättningar till de framtida företrädarna, som skall utges av Sverige, skall enligt utskottets uppfattning ansluta så nära som möjligt till vad som gäller för riksdagens ledamöter. Utskottet anser det vara värdefullt att genom en gemensam administration understryka sambandet mellan svenska folkets valda ombud i de båda församlingarna -- den svenska riksdagen och Europaparlamentet. Härigenom kan också sambandet mellan ett partis representanter i de båda församlingarna underlättas. Avgörande skäl talar således enligt utskottets uppfattning för att administrationen av de nationella ersättningarna till de svenska företrädarna i Europaparlamentet skall ligga inom riksdagen, dvs. hanteras av riksdagens förvaltningskontor.
Huvudmannaskapet för de svenska ersättningarna bör således ligga inom riksdagen. Enligt utskottets uppfattning finns det därmed också skäl att lägga ansvaret för den utredning om den framtida regleringen av ekonomiska ersättningar till de svenska företrädarna i Europaparlamentet som utskottet anser behövs på riksdagen. En samordning bör ske med den översyn som för närvarande pågår inom förvaltningskontoret av de ekonomiska villkoren för riksdagsledamöterna. Förvaltningsstyrelsen bör lägga fram de förslag som utredningen leder till.
Utskottet utgår från att det arbete som fullgjorts av de ovan nämnda särskilda utredarna under Finansdepartementet, främst av EU-tjänstgöringsutredningen, kan ge ett värdefullt bidrag till den nu nämnda utredningen.
Arvode m.m. i avvaktan på utredningsresultat
Den lag som reglerar de nationella förmånerna för de nuvarande svenska företrädarna i Europaparlamentet gäller, som framgår ovan, endast dem. Den kan således inte tillämpas på de företrädare som skall väljas vid valet den 17 september.
För dessa företrädare bör, i avvaktan på resultatet av den begärda utredningen, villkoren så nära som möjligt ansluta till dem som gäller de riksdagsvalda företrädarna och riksdagens ledamöter.
Författningsändringar med kommentarer
Utskottet redovisar nedan de författningsändringar som behövs för att göra det möjligt dels för riksdagens förvaltningsstyrelse att lämna förslag om framtida arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet, dels för riksdagens förvaltningskontor att intill dess resultatet av utredningen föreligger betala ut arvode m.m. till dem.
Huvudmannaskap
Regler om riksdagens förvaltningsstyrelse och förvaltningskontor finns dels i riksdagsordningen (9 kap. 3 och 4 §§), dels i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens förvaltningskontor.
Förvaltningskontoret leds av riksdagens förvaltningsstyrelse. Förvaltningsstyrelsen skall enligt 12 § instruktionslagen bl.a. besluta i frågor om tillämpning av bestämmelser om ledamöternas ekonomiska villkor och i frågor om ekonomiska villkor i övrigt för riksdagsledamöterna, allt i den mån frågorna inte är rutinmässiga. Enligt 8 § ingår vid handläggningen av vissa frågor, dock inte frågor om riksdagsledamöternas ekonomiska förmåner, personalföreträdare.
Avsikten med den gällande bestämmelsen att förvaltningsstyrelsen skall besluta inte endast om tillämpning av bestämmelser om ledamöternas ekonomiska villkor utan även i frågor om ekonomiska villkor i övrigt för ledamöterna är enligt motiven (förslag 1990/91:15, KU36) att styrelsen skall kunna ta ställning även till frågor som hyressättning av ledamöternas bostäder och avgiftsbeläggning av viss teknisk utrustning.
Förvaltningskontoret är enligt den nämnda instruktionslagen ett serviceorgan för riksdagen. Förvaltningskontoret skall, om inte annat är särskilt stadgat, bl.a. handlägga frågor om arvoden och ersättningar till riksdagens ledamöter samt frågor angående pensioner och andra förmåner till ledamöterna och deras efterlevande (2 §). Förvaltningskontoret får meddela förvaltningsföreskrifter och råd beträffande de frågor som det ankommer på kontoret att handlägga (6 §).
Förvaltningskontoret har enligt 5 § ersättningslagen bemyndigande att meddela tillämpningsföreskrifter till nämnda lag. Förvaltningskontoret får också bevilja inkomstgaranti enligt 13 kap. i vissa fall utöver vad som gäller direkt enligt lagen.
För att riksdagens förvaltningskontor skall kunna administrera ersättning till andra än riksdagens ledamöter och personal krävs enligt utskottets uppfattning ändringar i kontorets instruktion. Utskottet lägger fram förslag till sådana ändringar i bilaga (lagförslag 1).
Ändringarna innebär att i 2 § förs in en bestämmelse som innebär att förvaltningskontoret skall handlägga samma ersättningsfrågor för företrädarna i Europaparlamentet som för riksdagens ledamöter samt i 12 § att förvaltningsstyrelsen skall besluta i motsvarande frågor. Vidare utvidgas undantaget i 8 § om personalföreträdares deltagande i förvaltningsstyrelsens handläggning av riksdagsledamöternas ekonomiska förmåner till att avse även företrädarnas i Europaparlamentet.
Ändringar i förvaltningskontorets bemyndiganden enligt ersättningslagen behövs enligt utskottets uppfattning inte i avvaktan på resultatet av den utredning som begärs.
Förslagsrätt
Enligt 3 kap. 8 § riksdagsordningen får annat organ än utskott som helt eller delvis utses av riksdagen väcka förslag hos riksdagen i fråga som rör organets kompetens, organisation, personal eller verksamhetsformer. Riksdagen kan enligt samma paragraf föreskriva att sådant organ även i annat fall får väcka förslag hos riksdagen. I tilläggsbestämmelsen 3.8.2 finns föreskrifter om förslagsrätt hos riksdagen för talmanskonferensen och för riksdagens förvaltningsstyrelse. Talmanskonferensen får väcka förslag i fråga som gäller riksdagsarbetets bedrivande samt i annat fall i fråga som gäller riksdagen eller dess organ, om förslaget grundar sig på utredning som talmanskonferensen har tillsatt på riksdagens uppdrag. Förvaltningsstyrelsen får väcka förslag i fråga, som rör förvaltningen inom riksdagen eller dess myndigheter, om denna faller under styrelsens handläggning.
För att uppdraget att lägga fram förslag om arvode m.m. till de direktvalda företrädarna i Europaparlamentet skall kunna anförtros riksdagens förvaltningsstyrelse bör enligt utskottets uppfattning ändring göras i den nämnda tilläggsbestämmelsen.
Utskottet lägger i bilaga fram förslag till sådan ändring (lagförslag 2).
Förslaget innebär att förvaltningsstyrelsen får väcka förslag i fråga som faller under styrelsens handläggning, även om frågan inte rör förvaltningen inom riksdagen eller dess myndigheter. Genom den ovan föreslagna ändringen i instruktionslagen faller frågor om arvode m.m. till Europaparlamentarikerna under styrelsens handläggning.
Provisorisk reglering
En särskild lag bör beslutas om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. I lagen hänvisas till tillämpliga bestämmelser i ersättningslagen.
Utskottet lägger i bilaga fram förslag till dessa ändringar (lagförslag 3).
Förslaget innebär att företrädarna skall vara berättigade till sådana förmåner till följd av uppdraget som motsvarar förmånerna för riksdagsledamöter i 3 kap. och 7--15 kap. ersättningslagen.
Ikraftträdande m.m.
Utskottet anser att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft i god tid före valet till Europaparlamentet.
Utskottet anser att frågan om upphävande av lagen om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet bör anstå till dess resultatet av den begärda utredningen föreligger.
Anslaget
Som ovan framgår anser utskottet att de medel som för budgetåret 1995/96 beräknats till arvoden för de svenska företrädarna i Europaparlamentet bör föras upp under ett eget anslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arvoden m.m. till företrädare i Europaparlamentet att riksdagen antar de av utskottet i bilaga framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens förvaltningskontor, b) lag om ändring i riksdagsordningen, c) lag om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
2. beträffande utredning att riksdagen som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad utskottet anfört om utredning och förslag,
3. beträffande medelsanvisning att riksdagen till ett nytt förslagsanslag Sveriges företrädare i Europaparlamentet för budgetåret 1995/96 under femtonde huvudtiteln anvisar 14 000 000 kr.
Stockholm den 27 april 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Nils Fredrik Aurelius (m), Margitta Edgren (fp) och Siv Holma (v).
Utskottets förslag till lagtext
Bilaga
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens förvaltningskontor
Härigenom föreskrivs att 2, 8 och 12 §§ lagen1 (1983:1061) med instruktion för riksdagens förvaltningskontor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Förvaltningskontoret skall, om inte annat är särskilt stadgat,
1. svara för frågor om förhandlingar som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare såvitt gäller riksdagen och dess myndigheter samt företräda riksdagen och dess myndigheter som arbetsgivare i arbetstvister rörande kollektivavtal som har slutits av förvaltningskontoret,
2. svara för riksdagens personalärenden,
3. meddela föreskrifter och råd såvitt gäller riksdagen och dess myndigheter i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller som behövs för tillämpningen av kollektivavtal som förvaltningskontoret har slutit,
4. handlägga frågor om inrättande och indragning av tjänster vid riksdagen,
5. handlägga frågor om 5. handlägga frågor dels
arvoden och ersättningar om arvoden och ersättningar
till riksdagens ledamöter till riksdagens ledamöter
samt frågor angående och till Sveriges
pensioner och andra företrädare i
förmåner till Europaparlamentet, dels om
ledamöterna och deras pensioner och andra
efterlevande, förmåner till
ledamöterna och deras
efterlevande samt till
företrädarna och deras
efterlevande,
6. svara för frågor om löner och ersättningar till arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter utom riksbanken samt frågor angående pensioner och andra förmåner till dessa arbetstagare och deras efterlevande.
Det åligger förvaltningskontoret att verka för en ändamålsenlig personal- och lönepolitik inom riksdagen och dess myndigheter och att därvid beakta förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt. Förvaltningskontoret skall verka för att personalresurserna inom riksdagen samordnas.
Förvaltningskontoret skall bereda varje riksdagens myndighet tillfälle att framföra sina synpunkter på förhandlingsfrågor som direkt berör myndigheten.
Förvaltningskontoret får överlämna till en riksdagens myndighet att handlägga avtalsfråga som ankommer på kontoret.
Förvaltningskontoret får, utom såvitt avser riksbanken, föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst vid riksdagen eller dess myndigheter.
1 Lagen omtryckt 1991:366.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Förvaltningskontoret leds av riksdagens förvaltningsstyrelse. Bestämmelser om val av ledamöter och om ordförande i förvaltningsstyrelsen finns i riksdagsordningen. Styrelsen utser en av de av riksdagen valda ledamöterna att vara vice ordförande.
Vid handläggningen av de Vid handläggningen av de
frågor som anges i 12 § frågor som anges i 12 §
1, 3--7 och 9--14 och som inte 1, 3--7 och 9--14 och som inte
gäller gäller ekonomiska
riksdagsledamöternas förmåner för
ekonomiska förmåner riksdagsledamöterna eller
ingår i styrelsen högst företrädarna i
tre personalföreträdare. Europaparlamentet ingår i
Dessa får därvid styrelsen högst tre
närvara och yttra sig men personalföreträdare.
inte delta i beslutet. Dessa får därvid
närvara och yttra sig men
inte delta i beslutet.
Personalföreträdare får utses och entledigas av den eller de arbetstagarorganisationer som är företrädda hos riksdagen, om inte annat följer av avtal eller särskild föreskrift. Personalföreträdarna skall vara anställda hos riksdagen eller dess myndigheter.
Bestämmelserna om jäv i personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på personalföreträdarna i förvaltningsstyrelsen.
För varje personalföreträdare skall det finnas en ersättare. Vad som är föreskrivet för personalföreträdare gäller också i fråga om ersättare.
12 §2
Förvaltningsstyrelsen skall
1. i enlighet med denna instruktion fastställa den närmare inriktningen av förvaltningskontorets verksamhet samt pröva om verksamheten bedrivs effektivt och i överensstämmelse med den angivna inriktningen,
2. avgöra frågor om slutande av kollektivavtal med arbetstagarnas huvudorganisationer, om avbrytande av annan förhandling än förhandling i tvist om avtal, om lockout eller annan stridsåtgärd samt andra förhandlingsfrågor som är av principiell natur eller har större ekonomisk betydelse eller är gemensamma för riksdagen och dess myndigheter ävensom frågor som avses i 2 § femte stycket,
3. besluta om föreskrifter som enligt denna lag eller andra författningar får meddelas av förvaltningskontoret,
4. fastställa arbetsordning för förvaltningskontoret och avgöra viktigare frågor i övrigt om organisation och arbetsformer,
5. besluta om anställning av kanslichef, biträdande kammarsekreterare, föredragande i utskottsorganisationen, förhandlingschef, förvaltningsjurist, enhetschef vid förvaltningskontoret och andra arbetstagare som förvaltningsstyrelsen bestämmer,
6. besluta i frågor som avses i 2 § femte stycket,
7. avgöra andra viktigare personalärenden utom frågor som skall prövas av Riksdagens ansvarsnämnd enligt lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter, eller av personalansvarsnämnden enligt 14 a §,
2 Senaste lydelse 1994:263.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8. besluta i frågor om 8. besluta i frågor om
tillämpning av tillämpning av
bestämmelser om bestämmelser om ekonomiska
ledamöternas ekonomiska villkor för
villkor och om arvoden för riksdagsledamöterna och
uppdrag inom riksdagen, dess för Sveriges
myndigheter och organ samt i företrädare i
frågor om ekonomiska Europaparlamentet och om
villkor i övrigt för arvoden för uppdrag inom
riksdagsledamöterna, allt i riksdagen, dess myndigheter
den mån frågorna inte och organ samt i frågor om
är rutinmässiga, ekonomiska villkor i övrigt
för riksdagsledamöterna
och för företrädarna
i Europaparlamentet, allt i
den mån frågorna inte
är rutinmässiga,
9. besluta om framställningar till riksdagen,
10. besluta i viktigare frågor om lokaler och bostäder,
11. fastställa bokslut och besluta i frågor om revision,
12. besluta i frågor enligt lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen utom i de fall där beslutanderätten enligt lagen tillkommer förvaltningsdirektören eller säkerhetschefen,
13. avge verksamhetsberättelse,
14. besluta i andra frågor som är av principiell natur eller i övrigt av större betydelse eller som förvaltningsdirektören hänskjuter till styrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 3.8.2 riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3.8.2
Talmanskonferensen får väcka förslag hos riksdagen i fråga som gäller riksdagsarbetets bedrivande. Talmanskonferensen kan vidare i annat fall framlägga förslag för riksdagen i fråga som gäller riksdagen eller dess organ, om förslaget grundar sig på utredning som talmanskonferensen har tillsatt på riksdagens uppdrag.
Riksdagens Riksdagens
förvaltningsstyrelse får förvaltningsstyrelse får
väcka förslag hos väcka förslag hos
riksdagen i fråga, som riksdagen i fråga som
rör förvaltningen inom faller under styrelsens
riksdagen eller dess handläggning.
myndigheter, om denna faller
under styrelsens
handläggning.
Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1995:272.
3. Förslag till lag om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Företrädare för Sverige i Europaparlamentet, som valts vid det allmänna valet den 17 september 1995, skall vara berättigade till förmåner motsvarande dem som gäller för riksdagsledamöter enligt lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter med undantag av de förmåner som avses i 4--6 kap. nämnda lag.
2 § Rätt till förmåner gäller från och med den dag då företrädaren tillträder sitt uppdrag i Europaparlamentet. Rätt till arvode gäller till och med utgången av den månad då uppdraget att vara företrädare upphör.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Ärendet 1 Utskottet 2 Inledning 2 Gällande ordning för ersättningar i riksdagen och Europaparlamentet 2 Riksdagsvalda företrädare i Europaparlamentet 2 Ersättningar till riksdagsledamöter 3 Ersättningar inom Europaparlamentet 6 Pågående utredningsarbete 8 Förvaltningsstyrelsens pågående översyn av ersättningslagen 8 Två kommittéer -- särskilda utredare -- under Finansdepartementet 9 Utskottets bedömning 10 Behov av utredning 10 Arvode m.m. i avvaktan på utredningsresultat 12 Författningsändringar med kommentarer 12 Anslaget 14 Hemställan 14 Bilaga Utskottets förslag till lagtext 15