Arbetstid (Betänkande 1988/89:AU2 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1988/89:AU2

Arbetstid

Sammanfattning

I betänkandet behandlas nio motioner från förra riksmötet om arbetstidsfrågor.
Motionerna gäller främst flexibilitet i fråga om arbetstider och förkortad
arbetstid inom vårdsektorn. Samtliga motioner avstyrks av utskottet med
hänvisning till det pågående arbetet i den parlamentariska arbetstidsutredningen.
Till betänkandet har fogats 4 reservationer.

Motionerna

Motioner från den allmänna motionstiden 1988

1987/88:A219 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad flexibilitet i fråga om arbetstider.

1987/88:A250 av Alf Svensson (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studier kring olika strategier för hur arbetstidsförkortningar i
olika former kan genomföras.

1987/88:A265 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibel arbetstid.

1987/88:A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående arbetstidslagstiftningen.

1987/88:A734 av Bertil Måbrink och Jörn Svensson (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av statliga medel för försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag i
Blekinge läns landsting.

1987/88:A735 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av arbetsdagen
till sex timmar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av flexibla
och konjunkturanpassade arbetstider,

1988/89

AU2

1 Riksdagen 1988/89.18saml. Nr2

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av övertiden
till högst 50 timmar per år.

1987/88:A739 av Erkki Tammenoksa och Anders Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
deltidsarbetande och arbetstidsförkortning.

1987/88:A743 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen i samarbete med Landstingsförbundet tar initiativ till att
starta försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag för vårdpersonalen i
några landsting.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So476.

1987/88:A810 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn.

Bakgrund

Regeringen beslutade i maj 1987 om tillsättning av en kommitté med uppdrag
att analysera konsekvenser av olika arbetstidsreformer och förändrade
arbetstidsmönster. Kommittén skall presentera ett samlat underlag som
belyser effekterna för män, kvinnor och familjer av olika slag av arbetstidsförkortningar
(dir. 1987:23). Utredningen bör enligt direktiven inkludera
kortare arbetstid per dag eller vecka, längre semester, utökad föräldraförsäkring,
alternativa arbetstidsförkortningar och rörlig pensionsålder. För en
utförlig redogörelse för direktiven hänvisas till arbetsmarknadsutskottets
betänkande 1987/88:3 om arbetstid.

I enlighet med direktiven planeras kommitténs arbete vara avslutat under
år 1989.

Utskottet

I nio motioner från föregående riksmöte berörs frågor som har samband med
arbetstidslagstiftningen.

I motion 1987/88: A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) begärs en översyn av
arbetstidslagstiftningen. Enligt motionen har under senare år ett nytt mönster
utvecklats på arbetsmarknaden. För att kunna kombinera yrkesarbete med
t.ex. vårdansvar har många, framför allt kvinnor, valt att arbeta deltid. I
framtiden torde det finnas ett avsevärt behov av en individuell planering av
arbetstiden med hänsyn till familjeförhållanden, ideellt arbete, studier etc.
Inom produktionen kommer i ökande utsträckning att finnas önskemål om
ett varierat arbetstidsuttag för att maximalt kunna utnyttja högteknologisk
och kapitalkrävande produktionsutrustning.

Arbetsgivare och arbetstagare bör ges så vida ramar som möjligt inom
vilka de kan förhandla. Arbetsmarknadens parter bör vara beredda att
medge stor flexibilitet och individuella lösningar. Motionärerna framhåller
att det fortsatta reformarbetet bör inriktas på att begränsa lagstiftningen till
vad som är absolut nödvändigt med hänsyn till hälso- och skyddsaspekter,

1988/89 :AU2

liksom de oavvisliga rättigheter till semester och ledighet som arbetstagarna
bör ha.

Slutligen framhålls att arbetstidskommittén och semesterutredningen bör
slås samman för att möjliggöra en samordnad helhetsbedömning.

Folkpartiet anser i partimotion 1987/88: A219 att den fulla sysselsättningen
inte kan eller bör skapas genom en s.k. arbetsdelning. Snarare än en generell
minskning av arbetstiden per dag framhålls betydelsen av ökad valfrihet och
flexibilitet. Det gäller bl.a. årsarbetstidens omfattning och förläggning,
möjligheten till längre ledighetsperioder, flexibel pensionsålder samt väsentligt
längre föräldraledighet.

Även i centerpartiets kommittémotion 1987/88:A265 framhålls vikten av
personliga valmöjligheter så att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers
och individers behov. Detta bör ske genom att arbetstidslagstiftningen och
avtal på arbetsmarknaden anpassas till en friare arbetstidsförläggning.
Frågan om arbetstidens längd måste enligt centerpartiets uppfattning
diskuteras främst som en livskvalitetsfråga och inte endast som en arbetstidsfråga.

Alf Svensson (c) begär i motion 1987/88:A250 att strategier utarbetas för
hur arbetstidsförkortningar i olika former kan genomföras. I motionen pekas
på att en samverkan mellan branschorgan, arbetsmarknadens parter och
samhället för att finna ”lokala” lösningar kan ge positiva arbetsmarknadspolitiska
effekter.

Frågan om flexibilitet tas även upp av vänsterpartiet kommunisterna i
motion 1987/88:A735. Enligt vpk genomförs nu under storfinansens ledning
en rad olika arbetstidsformer som innebär ökad flexibilitet, dvs. arbetstiden
skall anpassas till individens kortsiktiga intressen och till företagets behov av
en hög produktivitet och effektivitet. Vpk anser att man bör begränsa de
flexibla och konjunkturanpassade arbetsformerna och börja en snabb
utveckling mot sex timmars arbetsdag.

Enligt vpk bör riksdagen hos regeringen begära en plan för minskning av
arbetsdagen till sex timmar. Sex timmars arbetsdag ger föräldrar möjlighet
att umgås med sina barn både under småbarnsåren och i tonåren. Den skulle
också ge kvinnorna möjligheter att delta i arbetslivet på lika villkor som
männen. Vidare skapar en arbetstidsförkortning utan tvekan fler arbetstillfällen.
Med full lönekompensation till låg- och mellanlönegrupperna blir
sextimmarsdagen ett viktigt fördelningspolitiskt instrument.

Vidare begär vpk en begränsning av övertiden till högst 50 timmar per år,
framför allt för att skapa fler jobb men också för att begränsa flexibilitet.

I motion 1987/88:A739 av Erkki Tammenoksa och Anders Nilsson (s)
begärs åtgärder för de deltidsarbetande vid en allmän arbetstidsförkortning.
Enligt motionen vill de deltidsarbetande inte ha en kortare arbetstid, utan i
stället en högre lön när de heltidsarbetande minskar sin arbetstid till
oförändrad lön. Frågan bör uppmärksammas genom riksdagsuttalande,
tilläggsdirektiv till arbetstidskommittén eller på annat sätt.

Som inledningsvis nämnts pågår ett brett upplagt arbete med arbetstidsfrågorna
i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Kommittén skall bl.a.
analysera effekterna av olika förslag som ökar individens valmöjligheter på
arbetstidsområdet. Kommitténs huvudsakliga arbete inriktas på att studera

1988/89:AU2

vilka möjliga effekter som alternativa arbetstidsförkortningar kan ha på den
ekonomiska utvecklingen i samhället m.m. Vidare studeras arbetstidens
nuvarande fördelning på män och kvinnor i olika åldersgrupper, olika
hushållstyper och med olika arbetsuppgifter liksom de konsekvenser som
olika former av arbetstidsförändringar kan få för jämställdheten mellan
könen m.m. I uppdraget ingår även att utreda förutsättningarna för en
generell arbetstidsförkortning med sikte på sex timmars arbetsdag.

Med hänvisning till det omfattande arbete med arbetstidsfrågorna som
sålunda pågår bör enligt utskottets uppfattning de behandlade motionsförslagen
inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

I tre motioner berörs frågan om förkortad arbetstid för personal inom
vårdsektorn.

Kersti Johansson m.fl. (c) framhåller i motion 1987/88:A810 att det är
nödvändigt att samhället agerar så att både kvinnor och män med förtroende
och förväntningar väljer vårdyrken. Det gäller bl.a. att uppmärksamma
arbetsmiljöfrågorna och arbetstidens förläggning. Motionärerna pekar på
behov av förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn.

I motion 1987/88: A734 framhåller Bertil Måbrink och Jörn Svensson (vpk)
behovet av statliga medel för försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag i
Blekinge läns landsting. Blekinge läns landsting är länets största arbetsgivare
med cirka 8 000 anställda. För att få kvalificerad personal måste arbetsförhållandena
förbättras. Motionärerna anser att Blekinge läns landsting borde
vara lämpligt för försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag och att
statliga medel därför måste tillföras.

I motion 1987/88:A743 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) begärs att
regeringen i samarbete med Landstingsförbundet tar initiativ till att starta
försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag för vårdpersonalen i några
landsting. Enligt motionen är arbetstyngden inom vården för stor på grund av
underbemanning m.m. Ett av förslagen för att minska arbetstyngden gäller
sex timmars arbetsdag. Många landsting har utarbetat konkreta förslag till
försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag men genomförandet har
stupat i brist på pengar. Regeringen bör därför se till att skapa ekonomiska
resurser för sådan försöksverksamhet.

Utskottet har inhämtat att sex landsting har anmält sitt intresse till
Landstingsförbundet för att bedriva försöksverksamhet med förkortad
arbetstid. Förbundet har med anledning därav vänt sig till regeringen för att
undersöka möjligheterna till en statlig finansiering av en sådan verksamhet.
Landstingsförbundet har därefter i juni månad i år rekommenderat de
berörda landstingen att inte nu påbörja en försöksverksamhet av detta slag.
Förbundets inställning är att resultatet av arbetstidskommitténs överväganden
bör avvaktas.

1988/89:AU2

Med hänvisning till det anförda bör de aktuella motionsförslagen inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A219 yrkande 4, 1987/
88:A250 yrkande 7, 1987/88:A265 yrkande 2, 1987/88:A731 yrkande
34, 1987/88:A735 samt 1987/88:A739,

2. beträffande förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A734, 1987/88:A743 och
1987/88:A810 yrkande 4.

Stockholm den 27 oktober 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Anders
G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Lars-Ove
Hagberg (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Eivor
Husing (s), Britt Bohlin (s), Sigge Godin (fp) och Marianne Andersson (c).

Reservationer

1. Översyn av arbetstidslagstiftningen m.m. (mom. 1)

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Sigge Godin (fp) och Marianne
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna A731 (m), A219 (fp) och A265
(c) att det är viktigt att ta till vara arbetstagarnas och arbetsgivarnas
gemensamma intresse av flexibilitet och smidighet i arbetstidsfrågan. Det är
angeläget för livskvaliteten att människorna själva får större möjligheter att
påverka planeringen av sin arbetstid med hänsyn till familjeförhållanden,
ideellt arbete, studier etc. Även arbetsgivarna har utifrån sina utgångspunkter
ett intresse av flexibla och individuella lösningar, när det gäller
arbetstidsfrågan. Här kan bl.a. nämnas bristen på arbetskraft och den ökade
frånvaron. En friare arbetstidsförläggning innebär också fördelar för konsumenterna.

Jämsides med en utveckling där arbetstiden blir föremål för lokala och
individuella överväganden mellan arbetstagare och arbtsgivare bör frågor

1988/89:AU2

om arbetstid i vid mening - däribland en generell arbetstidsförkortning - bli
föremål för ytterligare överväganden i arbetstidskommittén. Enligt utskottets
uppfattning är det beklagligt att regeringen, genom att redan ha bundit
sig för dels en sjätte semestervecka, dels förlängd föräldraledighet, för
överskådlig tid intecknat det ekonomiska utrymmet för arbetstidsförkortningar.
Regeringens ställningstagande har skett utan hänsyn till den pågående
arbetstidsutredningen som enligt sina direktiv skall analysera förutsättningarna
för och konsekvenserna av olika arbetstidsförkortningar och andra
förändringar av arbetstiden.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av förslagen i motionerna A219, A265
och A731 - som bör ges regeringen till känna - får även anses tillgodose
motion A250 i aktuell del. Övriga i sammanhanget upptagna motioner
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A219 yrkande 4,
1987/88: A265 yrkande 2 och 1987/88: A731 yrkande 34, med anledning
av motion 1987/88: A250 yrkande 7 samt med avslag på motionerna
1987/88:A735 och 1987/88:A739 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Översyn av arbetstidslagstiftningen m.m. (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”riksdagens åtgärd ” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med förslaget i vpk:s motion A735 att riksdagen hos
regeringen begär en plan för minskning av arbetsdagen till sex timmar.
Uppgiften för den av regeringen tillsatta arbetstidskommittén är emellertid
inte att lägga fram konkreta förslag utan att ta fram material som visar
konsekvenserna vid olika typer av arbetstidsförkortningar.

Frågan om en daglig arbetstidsförkortning har debatterats och varit under
utredning sedan mitten av 1970-talet. Parallellt med detta utredningsarbete
har emellertid motsatta tendenser börjat göra sig gällande. I enlighet med
SAF:s strategi genomförs en rad olika arbetstidsformer som innebär ökad
flexibilitet genom konjunkturanpassad arbetstid och övertid. De svenska
arbetsgivarna är därmed på väg att konjunkturanpassa arbetslivet och
samhällsrytmen efter företagens behov och kapitalets vinstintresse.

Enligt utskottets uppfattning måste denna utveckling brytas så snart som
möjligt och åtgärder för en generell arbetstidsförkortning påbörjas. Riksdagen
bör därför av regeringen begära en plan för minskning av arbetsdagen till
sex timmar. I samband därmed anser utskottet att de flexibla och konjunkturanpassade
arbetstiderna samt övertidsarbetet bör begränsas.

Skälen för detta ställningstagande är flera. Som framhålls i vpk-motion
A735 innebär en kortare arbetsdag att båda föräldrarna får ökade möjligheter
att umgås med sina barn samt att jämställdheten i arbetslivet främjas.
Eftersom en förkortning av arbetsdagen förutsätts ske med full lönekom -

1988/89-.AU2

pensation till låg- och mellanlönegrupper innebär reformen också ett steg
mot rättvis fördelning av landets produktionsresultat. I den dynamiska
process som följer av en arbetstidsförkortning ingår också utrymme och
möjligheter för personlig utveckling och en meningsfull fritid och därmed en
högre livskvalitet.

Utskottet tillstyrker därmed förslagen i motion A735. Övriga i sammanhanget
upptagna motioner avstyrks med hänvisning till utskottets ovan
gjorda ställningstaganden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av arbetstidslagstiftningen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A735 samt med avslag på
motionerna 1987/88:A219 yrkande 4, 1987/88:A250 yrkande 7, 1987/
88: A265 yrkande 2,1987/88: A731 yrkande 34 samt 1987/88: A739 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn (mom. 2)

Kersti Johansson (c) och Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 5 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i centerpartiets kommittémotion A810 att
såväl arbetstidsfrågor som arbetsmiljöfrågor bör uppmärksammas ytterligare
inom vårdyrkena. En generell utgångspunkt är att de människovårdande
yrkena, som i stor utsträckning sysselsätter kvinnor, genomgående är lågt
värderade. För att kunna rekrytera både kvinnor och män till vårdyrken är
det nödvändigt att se över personalens situation och få till stånd sådana
förändringar att en uppvärdering kommer till stånd. Som ett steg i denna
riktning bör arbetstiden för personal inom vårdsektorn förkortas.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A810 i aktuell del bör ges
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande får anses tillgodose även
motionerna A734 och A743 med deras i sak likartade syfte.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A810 yrkande 4 samt med
anledning av motionerna 1987/88:A734 och 1987/88:A743 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn (mom. 2)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 5 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A743 (vpk) har vård och omsorgsarbete stor
betydelse för kvinnors möjligheter att försörja sig genom lönearbete. Den
offentliga omsorgens utbyggnad och kvinnors yrkesarbete har följts åt.

1988/89:AU2

Vårdarbetet är emellertid både lågavlönat och tungt. För att få en god
offentlig vård och service är det nödvändigt att värna om personalen genom
att minska arbetstyngden både genom en ökad personaltäthet och genom en
kortare arbetsdag.

Mot denna bakgrund anser utskottet att förslaget i motionerna A734 (vpk)
och A743 (vpk) angående försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag för
vårdpersonalen i några landsting, bl.a. Blekinge läns landsting, bör prövas.
Regeringen bör därför inleda ett samarbete med Landstingsförbundet i
denna fråga samt anslå statliga medel för sådan försöksverksamhet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A734 och
A743, vilket bör ges regeringen till känna. Detta innebär samtidigt att motion
A810 delvis tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A734 och 1987/
88:A743 samt med anledning av motion 1987/88: A810 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89 :AU2

gotab Stockholm 1988 16051