Arbetsmarknadsutskottets betänkande2004/05:AU8

Arbetsrätt

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas   regeringens  skrivelse
2004/05:66 Politisk information och opinionsbildning
på arbetsplatsen. Bakgrunden till  skrivelsen är ett
uttalande av riksdagen våren 2001 om  behovet  av en
utredning  om  rätt  till  politisk  information och
opinionsbildning   på  arbetsplatsen.  I  skrivelsen
finns en redogörelse  för  rättsläget  i denna fråga
när det gäller arbetsplatser i både den  privata och
den  offentliga  sektorn.  Utskottet  instämmer  med
regeringen i att debatt och information  är viktigt,
men  ser  liksom  regeringen  svårigheter  med   att
lagstifta  i  frågan.  Saken bör inte heller utredas
vidare.  I  denna  del  av betänkandet  avstyrks  en
motion av Vänsterpartiet  som  går  ut på att frågan
bör utredas vidare.

I  betänkandet  behandlas  även  ett  stort  antal
motioner   om   arbetsrättsliga  frågor.  Det  stora
flertalet av motionerna är väckta under den allmänna
motionstiden hösten 2004. Frågorna gäller bl.a. krav
på   en   översyn   av   arbetsrätten,   frågor   om
tidsbegränsad    anställning     och    rätt    till
heltidsanställning,  turordning  vid  uppsägning  på
grund  av  arbetsbrist, återanställningsrätt,  skydd
för gravida  och föräldralediga, företagsnedläggning
och ledighetslagstiftning.
Utskottsmajoriteten tillstyrker ett antal motioner
om    upphävande     av    tvåpersonsundantaget    i
turordningsreglerna  för   småföretag   i  lagen  om
anställningsskydd (LAS).
Utskottet  föreslår ett tillkännagivande  när  det
gäller  möjligheterna   att   kringgå   LAS  regler.
Utskottet  anser  att  regeringen  bör  uppmärksamma
denna fråga och vid behov återkomma till riksdagen.
De   övriga   motionerna   avstyrks   främst   med
hänvisning  till  pågående  utredningar och kommande
regeringsförslag.
I  betänkandet  finns  21  reservationer   och   3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen

Riksdagen  dels  lägger  regeringens  skrivelse
2004/05:66 till handlingarna, dels avslår  motion
2004/05:A4.
Reservation 1 (v)

2. Översyn av arbetsrätten m.m.

Riksdagen  avslår  motionerna 2004/05:A214 (s),
2004/05:A225  (s), 2004/05:A269  yrkande  9  (v),
2004/05:A294 i  denna  del (s), 2004/05:A305 (s),
2004/05:A337 (s), 2004/05:A352  yrkande  19 (kd),
2004/05:A356   yrkandena  19,  20  och  22  (kd),
2004/05:A371 (s),  2004/05:A375  yrkande  11 (fp)
och 2004/05:A381 (s).
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. ILO och arbetsrätten

Riksdagen avslår motion 2004/05:U313 yrkande  4
(kd).
Reservation 3 (kd)

4. EU och arbetsrätten

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:A222
yrkande 1 (s), 2004/05:A243  (s) och 2004/05:A288
(v).
Reservation 4 (v)

5. Tidsbegränsad anställning m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:So573
yrkande 1 (mp), 2003/04:A265  (s),  2004/05:So514
yrkande  3  (s),  2004/05:N394  yrkande  6  (fp),
2004/05:A242  (s), 2004/05:A266 (s), 2004/05:A269
yrkandena 6-8 (v), 2004/05:A303 (s), 2004/05:A356
yrkande 21 (kd),  2004/05:A359  (m,  fp,  kd, c),
2004/05:A375 yrkandena 7 och 8 (fp), 2004/05:A384
(s) och 2004/05:A389 (fp).
Reservation 5 (fp)
Reservation 6 (kd)

6. Upphävande av turordningsundantaget

Riksdagen   antar   utskottets  förslag  enligt
bilaga  2  till  ändring  i  lagen  (1982:80)  om
anställningsskydd och bifaller  därmed motionerna
2004/05:A209 (s), 2004/05:A212 (s),  2004/05:A233
(s),    2004/05:A241   (s),   2004/05:A251   (s),
2004/05:A267  (s),  2004/05:A269  yrkande  1 (v),
2004/05:A304  (s), 2004/05:A335 (s), 2004/05:A370
(s), 2004/05:A377  (s)  och  2004/05:A385 i denna
del (s).
Reservation 7 (m, fp, kd, c, mp)

7. Översyn av turordningsreglerna

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkandena
7 och 9 (m).
Reservation 8 (m)

8. Turordningsavtal som avser
tjänstlediga

Riksdagen avslår motion 2004/05:A320  yrkande 2
(mp).

9. Kringgående av lagen om
anställningsskydd

Riksdagen  tillkännager för regeringen vad  som
framförts om problemet med att lagen kan kringgås
och  eventuella  åtgärder  mot  detta.  Riksdagen
bifaller därmed delvis motion 2004/05:A248 (s).

10. Kvalifikationskrav i samband med
turordning

Riksdagen  avslår  motion  2004/05:A385 i denna
del (s).

11. Tiden för återanställningsrätt m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:A269  yrkandena
3 och 12 (v).
Reservation 9 (v)

12. Företrädesrätt och omvandling av
vikariat

Riksdagen avslår motion 2004/05:A282 (s).

13. Företrädesrätt och inhyrning av
arbetskraft

Riksdagen  avslår motionerna 2004/05:A252  (s),
2004/05:A269 yrkande  4  (v)  och  2004/05:A294 i
denna del (s).
Reservation 10 (v)

14. Reglernas dispositivitet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkande 10
(v).

15. Skydd för föräldralediga

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:Sf363
yrkandena 37 och 38 (kd), 2004/05:A269  yrkandena
2   och  5  (v),  2004/05:A320  yrkande  1  (mp),
2004/05:A331  (s),  2004/05:A352  yrkande 13 (kd)
och 2004/05:A356 yrkande 9 (kd).
Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

16. Anställningsskydd m.m. vid
företagsnedläggning

Riksdagen  avslår motionerna 2004/05:A280  (s),
2004/05:A297 (s),  2004/05:A301 yrkandena 1-3 (v)
och 2004/05:A319 (mp).
Reservation 12 (v)
Reservation 13 (mp)

17. Rätt till tjänstledighet för att gå ned
i arbetstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:A264 (v).

18. Rätt till tjänstledighet för
närståendevård

Riksdagen avslår motion 2004/05:So608 yrkande 6
(kd).
Reservation 14 (kd)

19. Rätt till tjänstledighet för frivilligt
försvarsarbete m.m.

Riksdagen  avslår motionerna  2004/05:A207  (m)
och 2004/05:A334 (fp).
Reservation 15 (m)

20. Semesterlönegrundande frånvaro m.m.

Riksdagen avslår  motionerna 2002/03:Ub430 (s),
2003/04:A299 (s) och 2004/05:A295 (s).

21. Arbetsrätten för äldre m.m.

Riksdagen avslår motion  2004/05:Sf357  yrkande
15 (m).
Reservation 16 (m)

22. Rätt för äldre att stanna kvar i arbete
m.m.

Riksdagen  avslår motion 2004/05:A353 yrkandena
3 och 9 (kd).
Reservation 17 (kd)

23. Turordningsavtal som avser äldre

Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkande 11
(v).
Reservation 18 (v)

24. Anställningsförmåner för äldre

Riksdagen avslår motion 2004/05:A349 (fp).

25. Personalkontroll och utdrag ur
belastningsregister

Riksdagen avslår  motionerna 2003/04:So537 (kd)
och 2004/05:A347 (s).
Reservation 19 (kd)

26. Yttrandefrihet för privatanställda

Riksdagen avslår motion 2004/05:A308 (s).

27. Negativ föreningsrätt och
granskningsavgifter

Riksdagen avslår motion  2004/05:K311 yrkande 3
(m).
Reservation 20 (m)

28. Avskaffande av Arbetsdomstolen

Riksdagen avslår motion 2004/05:A333 (fp).
Reservation 21 (fp)

29. Bisysslor

Riksdagen avslår motion 2004/05:A278 (c).



Stockholm den 12 april 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson   (s),  Margareta  Andersson   (c),   Laila
Bjurling (s),  Tina  Acketoft  (fp),  Christer Skoog
(s),  Stefan  Attefall  (kd), Camilla Sköld  Jansson
(v), Cinnika Beiming (s),  Patrik Norinder (m), Lars
Lilja (s), Carl B Hamilton (fp), Henrik Westman (m),
Ronny Olander (s), Ulf Holm  (mp), Luciano Astudillo
(s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

2004/05

AU8


Redogörelse för ärendet



I  detta  ärende  behandlar  arbetsmarknadsutskottet
dels   regeringens  skrivelse  2004/05:66   Politisk
information  och  opinionsbildning  på arbetsplatsen
och   en   motion   som  väckts  med  anledning   av
skrivelsen, dels motioner  om  arbetsrätt. Det stora
flertalet av motionerna är väckta under den allmänna
motionstiden hösten 2004. Dessa motioner anges i det
följande utan årtal (2004/05).

Frågor med anknytning till arbetsrätten  har också
behandlats  i  utskottets betänkande 2004/05:AU1  om
budgeten   för   2005    på    utgiftsområdena    13
Arbetsmarknad  och  14  Arbetsliv  och  i betänkande
2004/05:AU5 Diskriminering.

Utskottets överväganden



Politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen
(skr. 2004/05:66)


Utskottets förslag i korthet

I   detta   avsnitt   behandlas   regeringens
skrivelse   om   politisk   information   och
opinionsbildning   på  arbetsplatsen  och  en
motion   som   väckts   med    anledning   av
skrivelsen. Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att det inte är ändamålsenligt  att
för tillfället lagstifta i frågan och att den
inte  heller  bör  utredas  vidare. Utskottet
föreslår    att    skrivelsen   läggs    till
handlingarna och att  motionen avslås. Jämför
reservation 1 (v).

Bakgrund


På   förslag   av   arbetsmarknadsutskottet   gjorde
riksdagen i februari  2001 ett tillkännagivande till
regeringen om en utredning  om  politisk information
på    arbetsplatsen    (bet.    2000/01:AU7    rskr.
2000/01:145).     Bakgrunden    var    en    motion,
2000/01:A208,      av     de      socialdemokratiska
riksdagsledamöterna  Bengt  Silfverstrand  och Ronny
Olander.  Enligt motionen fanns det starka skäl  för
riksdagen att uttala att rätten att bedriva politisk
opinionsbildning på arbetsplatserna borde lagfästas.
Motiveringen  var  bl.a. det låga valdeltagandet vid
1998 års val.

Motsvarande  fråga  hade  behandlats  tidigare  av
utskottet, och i  betänkandet  våren  2001 upprepade
utskottet  sin  uppfattning  om  betydelsen  av  att
människor känner sig delaktiga och  har  kunskap  om
politiska  frågor. Utskottet ansåg att arbetsplatsen
kan  vara  en   arena   där  politiska  budskap  kan
förmedlas  och  debatteras.   Utskottet   underströk
vikten av att frågan borde övervägas av en utredning
eller på annat sätt som regeringen fann lämpligt.

Skrivelsens innehåll i korthet


I  skrivelsen  görs  en genomgång av rättsläget.  En
slutsats är att arbetsgivaren  kan förbjuda politisk
verksamhet  på arbetsplatsen, i varje  fall  om  den
sker i påträngande  former, inkräktar på arbetstiden
eller på annat sätt stör verksamheten. Arbetsgivaren
kan  också ställa upp  regler  för  möten  och  ange
förutsättningar för att tillåta politisk verksamhet.
Genom  kollektivavtal  bör  man  kunna reglera vissa
villkor  i sammanhanget, t.ex. rätten  att  utnyttja
lokaler. Även offentliga arbetsgivare bedöms ha rätt
att   utfärda    ordningsföreskrifter   och   träffa
kollektivavtal om  saken.  Ett  krav  på opartiskhet
följer då av 1 kap. 9 § regeringsformen.

I  skrivelsen  återges innehållet i SAF:s  (numera
Svenskt Näringsliv) delägarcirkulär.
Skrivelsen      redovisar      också      tidigare
ställningstaganden  i frågan. Redan 1969 begärdes en
utredning av frågan i  två  motioner till riksdagen.
En  särskild  sakkunnig fick 1973  ett  uppdrag  att
undersöka i vad  mån  politisk verksamhet förekom på
arbetsplatserna.   Under    mitten   av   1970-talet
övervägdes frågan av Arbetsrättskommittén enligt ett
tilläggsuppdrag.  Kommittén räknade  upp  ett  antal
problem    som   måste   lösas    i    sammanhanget.
Övervägandena  mynnade  ut  i slutsatsen att det var
tillräckligt    att    anvisa   förhandlingar    och
kollektivavtal   som  medel   för   att   åstadkomma
inflytande för arbetstagarna till dess att det fanns
erfarenheter      av     den      nyordning      som
arbetsrättsreformen    innebar.    I   1975/76   års
proposition   med   förslag  till  arbetsrättsreform
ställde   sig   regeringen   bakom   synsättet   att
arbetsplatserna  bör   vara   öppna   för   politisk
verksamhet,   men   bedömde   att   det  inte  fanns
tillräckliga  skäl  att ge sig in på de  svårigheter
som  skulle  vara  förenade   med   lagstiftning  på
området.  Om  reformen  inte  skulle  få  godtagbara
resultat,  kunde  frågan  om  särskild  lagstiftning
återupptas  senare. Riksdagen anslöt sig till  denna
bedömning (prop.  1975/76:105, InU 1975/76:45, rskr.
1975/76:404).
Regeringens slutsats  i  skrivelsen är att det för
tillfället inte är ändamålsenligt  att  lagstifta  i
frågan   om   rätt  till  politisk  information  och
opinionsbildning  på  arbetsplatser.  Frågan bör för
närvarande  inte  heller utredas vidare.  Regeringen
resonerar på följande sätt.
Alla  samhällsgrupper   ska   vara   delaktiga   i
politiken och det politiska samtalet ska kunna föras
överallt.    Enligt    regeringen    är   det   dock
problematiskt   att   skapa  regler  som  ger   alla
åskådningar samma rätt  och  möjlighet  att utnyttja
arbetsplatsen för politisk information, särskilt  om
det  är en ideologi som bygger på en människosyn som
är   oförenlig    med   grundläggande   demokratiska
värderingar.
Ett antal problem är särskilt svåra att lösa:

- Hur ska begreppet politisk verksamhet definieras?

-  Vilka politiska åskådningar  ska  ha  rätt  eller
möjlighet    att    bedriva    opinionsbildning   på
arbetsplatsen?

-  Hur  ska man förhålla sig till  sådana  politiska
åskådningar som kan framstå som främlingsfientliga?

- Vem ska  besluta om en viss politisk åskådning får
bedriva opinionsbildning på arbetsplatsen?

-  Ska  ett sådant  beslut  kunna  bli  föremål  för
rättslig överprövning? Vilka kriterier ska i så fall
läggas till grund för en överprövning?

- Ska någon  ansvara  för  ordningen vid en politisk
debatt på arbetsplatsen?

Regeringen pekar på att det  inte har framkommit att
de möjligheter till inflytande  i  dessa  frågor som
medbestämmandelagen  ger  skulle vara otillräckliga.
Att lagfästa en rätt till politisk  information  och
opinionsbildning  i förhållandet mellan arbetstagare
och  arbetsgivare  är   svårt,  än  svårare  är  att
lagfästa en sådan rätt för utomstående.


Motionen


En motion har väckts med anledning av skrivelsen.

I denna kommittémotion, 2004/05:A4  av Camilla Sköld
Jansson m.fl. (v), begärs att regeringen  tillsätter
en    utredning    om   politisk   information   och
opinionsbildning på arbetsplatsen. Partiet har samma
motiv för sitt krav  som  den  motion  som låg bakom
tillkännagivandet 2001. Tystnaden på arbetsplatserna
undergräver en aktiv och levande demokrati, sägs det
i motionen. Mediekoncentrationen likriktar  debatten
och  påverkar därmed vad som anses vara viktigt.  De
problem  som löntagarna själva upplever trängs undan
och  valdeltagandet  minskar.  Partiet  ställer  sig
tveksamt  till  vad som sägs i skrivelsen om en allt
mindre   restriktiv    inställning   till   politisk
verksamhet  på  arbetsplatserna.  Arbetsgivarna  har
tvärtom      utfärdat      tämligen      restriktiva
förhållningsregler.  Vänsterpartiet  säger  sig vara
medvetet  om att en lagstiftning skulle vara förenad
med vissa juridiska svårigheter, men menar att saken
inte har belysts  på  ett  fullgott  sätt. Det finns
behov av ytterligare beredning där man  även  ser på
möjligheterna att reglera frågan arbetsrättsligt.


Utskottets ställningstagande


Utskottet står fast vid de tankegångar som låg bakom
riksdagens    tillkännagivande    till   regeringen.
Människor måste känna sig delaktiga i och ha kunskap
om politiska frågor. En stark och livaktig demokrati
förutsätter många och skilda typer  av  mötesplatser
där  politiska budskap kan förmedlas och debatteras.
Utskottet  delar  regeringens  bedömning att politik
och   demokratifrågor   allmänt   sett   ska   kunna
debatteras  överallt i samhället. Arbetsplatsen  kan
enligt utskottets  mening  vara  en arena för sådana
diskussioner. Där har också fackföreningsrörelsen en
viktig  roll. Liksom regeringen ser  dock  utskottet
problem med  att  skapa  regler  som  skulle ge alla
åskådningar  samma  rätt och möjlighet att  utnyttja
arbetsplatsen för politisk  information.  Som sägs i
skrivelsen  kan  det  finnas  en  motsättning mellan
behovet av ordning och effektivitet på arbetsplatsen
och  behovet  av  att  utnyttja  arbetsplatsen   för
information  och  debatt i syfte att främja politisk
medvetenhet och kunskap.

Vänsterpartiet  ifrågasätter   som   framgått  att
inställningen   på   arbetsgivarhåll  till  politisk
verksamhet  på  arbetsplatserna   skulle  ha  blivit
mindre restriktiv. Utskottet har för  sin  del  inte
underlag  för  någon  annan  bedömning  än  den  som
redovisas  av  regeringen  och  kan  i  sammanhanget
notera att de i skrivelsen redovisade SAF-cirkulären
efter   organisationens   ombildning   till  Svenskt
Näringsliv  inte  längre  gäller.  Enligt  vad   som
inhämtats från Svenskt Näringsliv lämnas inte numera
rekommendationer av detta slag från organisationen.
Frågan om lagstiftning har analyserats i omgångar.
Utskottet  kan inte dela Vänsterpartiets uppfattning
att saken inte skulle ha blivit tillräckligt belyst.
Att  en  lagreglering   skulle   vara   förenad  med
juridiska svårigheter förefaller det inte råda något
tvivel om. Mot den bakgrunden, och med tanke  på att
det  inte  framkommit något som talar för att det  i
praktiken skulle  finnas några mer påtagliga problem
att förmedla politisk information på arbetsplatserna
ansluter sig utskottet  till  regeringens  slutsats.
Någon  lagreglering  bör alltså inte göras i nuläget
och frågan behöver inte heller utredas vidare. Denna
bedömning utgår från förutsättningen att parterna på
arbetsplatsen i de allra  flesta fall bör kunna enas
om   villkoren  och  formerna  för   den   politiska
diskussionen  och  informationen på arbetsplatserna.
Utskottet förutsätter  att  regeringen  noga  följer
utvecklingen på området.
Med   det   anförda   avstyrks   motion   A4  (v).
Regeringens skrivelse bör läggas till handlingarna.

Allmänna frågor om arbetsrätten,
utredningar m.m.


Utskottets förslag i korthet

I  detta avsnitt behandlas allmänna frågor om
arbetsrätten.   En   redovisning  lämnas  för
avslutat   och   pågående   utredningsarbete.
Utskottet  avstyrker  motioner  med  krav  på
översyn  och   reformering  av  arbetsrätten.
Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Bakgrund


Utskottet behandlade allmänna arbetsrättsliga frågor
senast i betänkande  2003/04:AU4.  Där konstaterades
att  kravet  på  en  översyn  och  modernisering  av
arbetsrätten är en ständigt återkommande fråga.

Bland annat mot bakgrund av de stora  förändringar
som skett inom samhällslivet och näringslivet och de
ändrade  förutsättningarna för att nå målet  om  ett
rättvisare  och tryggare arbetsliv ansåg utskottet i
ett betänkande  våren 2000 att det fanns skäl att se
över   den  arbetsrättsliga   lagstiftningen   (bet.
1999/2000:AU5,   rskr.   1999/2000:149)   Regeringen
lämnade  uppdraget till Arbetslivsinstitutet  (ALI),
som  i  slutet  av  2002  lade  fram  en  promemoria
Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv
(Ds 2002:56).  I  de  delar  där  utredningen lämnat
förslag  om lagstiftning är det fråga  om  ändringar
och tillägg  i  redan befintliga lagar, främst lagen
(1982:80)  om  anställningsskydd.   Promemorian  har
remissbehandlats.  Några  förslag  på  grundval   av
promemorian har ännu inte lagts fram för riksdagen.

Motionerna


Folkpartiet  vill  enligt  motion  A375  yrkande  11
modernisera  och  reformera  arbetsrätten så att den
anpassas  till  de  krav  som  dagens  arbetsmarknad
ställer. Partiet säger sig försvara de grundläggande
beståndsdelarna  men ser två problem.  De  nuvarande
reglerna ökar kostnaderna  för  att anställa, vilket
innebär att det skapas färre arbeten. Regelverket är
komplext och ger ett övertag för  stora arbetsgivare
och   starka   fackföreningar   gentemot   små   och
medelstora arbetsgivare. Med tanke  på hur många som
står   utanför  arbetsmarknaden  måste  arbetsrätten
reformeras så att fler får chansen i arbetslivet. En
utgångspunkt  ska vara att stärka den arbetssökandes
rättigheter.

Även Kristdemokraterna pekar i motion A356 yrkandena
19 och 20 på behovet  av en moderniserad arbetsrätt.
Det   krävs  en  genomgripande   översyn   av   hela
arbetsrätten.  Den  ska vara mer flexibel och bättre
anpassad till de mindre  företagen.  Det  behövs  en
bättre  balans  mellan  behovet hos den anställde av
trygghet och stöd vid förändringar och behovet av en
dynamisk ekonomi som skapar goda förutsättningar för
företagsamheten. Arbetsrätten  är i alltför hög grad
uppbyggd  för  att skydda dem som  har  arbete.  Den
underlättar däremot  inte  för  människor att få ett
fotfäste  på  arbetsmarknaden. Lagstiftningen  leder
ofta till inlåsning  eftersom  man  inte  vågar byta
arbete. Det är ett svårgenomträngligt regelverk  för
det  lilla  företaget.  Många  vågar inte nyanställa
eller  väntar  i  det  längsta  med att  nyanställa.
Utgångspunkten för översynen bör  vara  att  det nya
kunskapssamhället   gör   att   beroendeförhållandet
mellan  de  anställda  och  företagets   ledare  och
ledning     blir    allt    starkare.    Bara    två
anställningsformer  behöver  lagregleras, vikariat i
högst  tre  år och prov- eller projektanställning  i
högst 12 månader.  Tryggheten ska stärkas genom goda
möjligheter      till      vidareutbildning      och
kompetensutveckling     där     ett     individuellt
kompetenskonto är ett led. Det bör vara en rimligare
balans   mellan   parterna   vid   konflikter.   Ett
proportionalitetskrav    ska    gälla    både    vid
förhandlingar   om   nytt   kollektivavtal   och  om
anslutning  till  ett  redan gällande avtal. Rimliga
skäl saknas för att tillåta sympatiåtgärder, yrkande
22. - I motion A352 yrkande  19  (kd)  anser partiet
att    fosterföräldraskap    bör    betraktas    som
förvärvsarbete.  Ett  sådant uppdrag måste godkännas
som ett arbete med social,  ekonomisk  och  rättslig
trygghet.

Vänsterpartiet vill enligt motion A269 yrkande  9 ha
en  skärpning av kravet på att det ska finnas saklig
grund  vid  uppsägning  av  personliga skäl. Vad som
bedöms  vara  saklig  grund  varierar   över   tiden
beroende  på  ändrade  värderingar och ett förändrat
näringsliv. Att bli uppsagd  av personliga skäl är i
dagens samhälle ett hårt straff.  Det  har  hänt att
arbetstagare   avskedats  med  anledning  av  mindre
förseelser   och   att    det   har   godtagits   av
Arbetsdomstolen.  För att en  uppsägning  eller  ett
avskedande ska få tillgripas  måste  det ligga något
grovt  bakom.  Rättspraxis  bör  ändras.  Andra  och
mindre   drastiska   påföljder   måste   skapas  som
alternativ till avskedande och uppsägning.

Krav om en reformering av arbetsrätten finns  även i
enskilda s-motioner.

Christer  Erlandsson  (s)  anser  i  motion A214 att
lagen    om    anställningsskydd    (LAS)    behöver
moderniseras  så  att  lagen  mera aktivt förhindrar
arbetslöshet.  Den  som blir uppsagd  ska  stå  till
arbetsmarknadens     förfogande      redan      från
uppsägningstidens   första  dag.  Arbetsgivaren  ska
betala  uppsägningslönen,   medan  länsarbetsnämnden
står för kostnaderna för utbildning.  Samme motionär
föreslår  i  motion A294 i denna del att  undantaget
för uthyrningsföretag  i  medbestämmandelagens (MBL)
vetoregler tas bort så att  företagen  får  en reell
skyldighet att förhandla.

Billy  Gustafsson  (s)  anser i motion A225 att  det
krävs  ökade möjligheter till  inflytande  över  den
egna  arbetssituationen   för  att  åstadkomma  ökad
trivsel, jämlikhet, demokrati  och  tillväxt.  Detta
har  också  stor  betydelse  för  att nå målet om en
halverad sjukfrånvaro.

I motion A337 hävdar Hans Hoff (s) att skyddet i MBL
och   LAS  har  urholkats  genom  liberalisering   i
arbetsdomstolens  (AD) praxis. Tillämpningen bör ses
över   och   arbetstagarnas    ställning    stärkas.
Motionären exemplifierar med att personal kan  sägas
upp och ersättas av inhyrd arbetskraft.

Hillevi Larsson m.fl. (s) föreslår i motion A371 ett
antal åtgärder mot social dumpning och lönedumpning:
rätt  för den fackliga organisationen till tillträde
och  insyn   även  på  arbetsplatser  där  medlemmar
saknas,  rätt för  Skatteverket  att  göra  oanmälda
besök, uppstramning  av  kontrollen av F-skattsedel,
högre  straff  för  att använda  svart  arbetskraft,
auktorisation för uthyrnings-  och bemanningsföretag
och  ansvar  för  uppdragsgivare  inom   bygg-   och
anläggningsbranschen för uppdragstagares skatter och
sociala avgifter.

I  motion  A305 av Agneta Gille och Rezene Tesfazion
(s) framhålls  betydelsen  av  att skapa ordning och
likvärdiga  arbetsvillkor för samtliga  arbetstagare
som arbetar i Sverige. Arbetsgivarorganisationer ska
inte kunna ge  tillfälliga medlemskap till utländska
företag  som  därefter  betalar  lägsta  lön  enligt
avtalet.

Slutligen  föreslår  Raimo  Pärssinen  m.fl.  (s)  i
motion A381  att  riksdagen gör ett tillkännagivande
till   regeringen   om    ordning    och   reda   på
arbetsmarknaden. Man pekar på problemet med oseriösa
bemanningsföretag  som  lockar  till  sig   utländsk
arbetskraft. F-skattsedel, tillfälliga medlemskap  i
arbetsgivarorganisationer         m.m.         hotar
kollektivavtalen.  Regeringen  bör komma med förslag
om hur ordning och reda ska kunna upprätthållas.


Utskottets ställningstagande


Den  svenska  arbetsmarknaden  har  genomgått  stora
förändringar under de senaste decennierna  och  står
nu  inför  kanske ännu större omvälvningar. Den fria
rörligheten  inom  EU och utvidgningen för snart ett
år sedan med tio nya  medlemsstater  kan  medföra en
dynamik  på  arbetsmarknaden  som  vi  inte  upplevt
tidigare.   Medlemskapet   i   EU  ställer  krav  på
anpassningar      bl.a.      av      lagstiftningen.
Globaliseringen      ökar      konkurrensen      och
omvandlingstrycket.  Redan  i dag kan man iaktta att
tidigare   kända  samband  mellan   konjunktur   och
sysselsättningsläge  inte  längre  framstår som lika
självklara. Trots en stark ekonomi är arbetslösheten
oacceptabelt  hög.  Liksom  en  stor  del   av   den
industrialiserade  världen  står  Sverige  inför  en
demografisk  utveckling  med  en åldrande befolkning
och en allt mindre andel av befolkningen i arbetsför
ålder.    Pressen    i   arbetslivet   leder    till
sjukskrivning och utslagning  av  stora  grupper. En
allt  större del av arbetstagarna har tidsbegränsade
och därmed  otryggare  anställningar.  Stora grupper
anställda, framför allt kvinnor, får inte  arbete  i
den   utsträckning  de  önskar.  Arbetsmarknaden  är
fortfarande  starkt  könssegregerad.  Det förekommer
diskriminering  på arbetsmarknaden som riktas  såväl
mot  majoritetsgruppen   kvinnor   som   mot   olika
minoritetsgrupper. Till detta kommer ändrade mönster
som   att  inträdet  på  arbetsmarknaden  sker  allt
senare.  Men det finns även positiva tecken. Sverige
har under de senaste tio åren gått från en ekonomi i
kris   till    en    styrkeposition,    vilket   ger
förutsättningar för bättre livskvalitet, välfärd och
trygghet.

Arbetsrätten   ska  enligt  regeringens  mål   för
verksamhetsområdet  skapa  förutsättningar  för  ett
arbetsliv  som  tillgodoser  både arbetstagarnas och
arbetsgivarnas behov av flexibilitet,  trygghet  och
inflytande.  I detta ligger att det ska vara möjligt
för både män och  kvinnor att kunna förena arbetsliv
och privatliv under  alla  faser  av  livet  och med
hänsyn till den enskildes förutsättningar.
I  ett  arbetsrättsligt  perspektiv  kan  den ovan
beskrivna  utvecklingen på arbetsmarknaden kräva  en
omprövning av delar av lagstiftningen. Huvuddelen av
lagstiftningen  på  arbetsrättens område tillkom för
ungefär 30 år sedan då arbetsmarknaden i stora delar
såg annorlunda ut. Som  en följd av detta, men också
mot bakgrund av de krav som EU-medlemskapet innebär,
har ett stort antal statliga  utredningar  sett över
olika  frågor  med  arbetsrättslig  anknytning under
senare  år.  Ytterligare  utredningar har  tillsatts
under  det  senaste  året.  Flera   nya   lagar  har
tillkommit   främst   mot   bakgrund   av   vad  EU-
medlemskapet kräver.
Den  mest övergripande utredning som verkat  under
senare år  är  den  som genomfördes av ALI efter ett
tillkännagivande av riksdagen.  Uppdraget  omfattade
arbetstagarbegreppet  i arbetsrätten, tidsbegränsade
anställningar,  samverkan  mellan  arbetstagare  och
arbetsgivare         och         vissa         andra
anställningsskyddsfrågor,   däribland   skyddet  för
gravida  och  föräldralediga. Efter remissbehandling
har förslagen beretts  i Regeringskansliet. Fortsatt
beredning   sker  nu  i  en  arbetsgrupp   där.   En
departementspromemoria  baserad  delvis på förslagen
från ALI är under utarbetande. Enligt  de  uppgifter
som   lämnas   i  regeringens  skrivelse  2004/05:75
Redogörelse   för    behandlingen    av   riksdagens
skrivelser  till regeringen planeras en  proposition
till hösten 2005.  Utskottet  återkommer  till detta
senare i betänkandet.
Risken  för  en framtida brist på arbetskraft  har
föranlett beslut  om  en  översyn av regelverket för
arbetskraftsinvandring    (dir.     2004:21).    Den
parlamentariska utredningen, som tillsatts efter ett
tillkännagivande  av  riksdagen  (bet. 2002/03:SfU8,
rskr.  2002/03:143), har som utgångspunkt  för  sitt
arbete  att   löner,   försäkringsskydd  och  övriga
anställningsvillkor för  personer  som invandrar för
att  arbeta ska vara i nivå med dem som  gäller  för
arbetstagare  som redan finns i landet. Utredningen,
som      antagit      namnet      Kommittén      för
arbetskraftsinvandring  (KAKI),  ska  redovisa  sitt
uppdrag   dels  i  ett  delbetänkande,  dels  i  ett
slutbetänkande  senast  den  1 mars 2006. Tidpunkten
för   att   avlämna   delbetänkandet    har    genom
tilläggsdirektiv  (dir.  2005:22) flyttats fram till
senast den 15 juni 2005.
Inför   EU:s  utvidgning  förra   året   övervägde
riksdagen behovet  av  övergångsregler  för  de  nya
medlemmarna   i   fråga  om  den  fria  rörligheten.
Reglerna  om  fri  rörlighet  för  arbetstagare  och
tjänster  och etableringsfriheten  inom  EU  innebär
möjligheter  för  arbetsgivare i Sverige att bedriva
verksamhet med arbetskraft från andra länder och för
arbetsgivare   i  andra   EES-länder   att   bedriva
verksamhet  i  Sverige  med  svensk  eller  utländsk
arbetskraft.     En     framskjutande     del     av
riksdagsärendet,        som        bereddes        i
socialförsäkringsutskottet,    var   effekterna   på
arbetsmarknaden  av utvidgningen.  I  den  skrivelse
(skr. 2003/04:119)  där  regeringen  redovisade  sin
bedömning   att   särskilda   övergångsregler  borde
införas  betonades att man framöver  noggrant  borde
följa utvecklingen av situationen på arbetsmarknaden
och i arbetslivet,  både generellt och mer specifikt
i  vissa  avseenden.  För   att   hantera   en  ökad
arbetskraftsrörlighet  ansåg regeringen att det  var
nödvändigt   att  se  till  att   regelsystemet   på
arbetsmarknaden   fungerar   och  att  tillsynen  är
effektiv. Regeringen ansåg att en effektiv bevakning
av att avtal på arbetsmarknaden  följs  är nödvändig
även    i    de   fall   då   arbetsgivare   tecknat
kollektivavtal   men  inte  har  några  medlemmar  i
arbetstagarorganisationer bland sina anställda.
Riksdagsmajoriteten  hade en avvikande uppfattning
i  huvudfrågan  om  övergångsregler,  vilket  alltså
ledde till att reglerna  om  fri  rörlighet fullt ut
gäller för medborgare i de nya medlemsstaterna redan
från  den 1 maj 2004. I frågan om regelsystemen  och
tillsynen  på  arbetsmarknaden  anslöt sig riksdagen
däremot  till regeringens bedömning.  I  betänkandet
instämde socialförsäkringsutskottet i att det behövs
en bra bevakning  av att avtalen följs och att detta
är  angeläget  även  när   inte  några  medlemmar  i
organisationen är anställda  på  arbetsplatsen.  Det
handlade  enligt  utskottet om nödvändigheten av att
på olika sätt stärka  de  fackliga organisationernas
möjligheter  att  motverka  lönedumpning   och   att
försvara      kollektivavtalets     ställning     på
arbetsmarknaden.  Riksdagsmajoriteten  beslutade  om
ett  tillkännagivande  i  enlighet  med  detta (bet.
2003/04:SfU15, rskr. 109).
I   juni   tillsattes  sedan  en  utredning  (dir.
2004:98) om bättre  möjligheter  till  bevakning  av
kollektivavtal.  Den  särskilde  utredaren ska lämna
förslag  om  hur en reglering kan utformas  som  ger
kollektivavtalsbärande    fackliga    organisationer
möjligheter  att  bedriva  en effektiv bevakning  av
efterlevnaden av tecknade kollektivavtal  även  i de
fall   organisationen   saknar   medlemmar   på   en
arbetsplats.  Uppdraget  ska enligt tilläggsdirektiv
(dir. 2005:13) redovisas senast den 31 oktober 2005.
Till  följd  av  ett  EG-direktiv   2002/14/EG  om
inrättande  av  en  allmän  ram för information  och
samråd  till  arbetstagare  i EU  har  regeringen  i
dagarna lagt fram en proposition, Utvidgad rätt till
information  för  arbetstagarorganisationer   (prop.
2004/05:148).    Förslaget    avser    ändringar   i
medbestämmandelagen.   Propositionen   kommer    att
behandlas av utskottet senare i vår.
Det  ökande bruket av tidsbegränsade anställningar
på arbetsmarknaden  har  föranlett  en utredning som
har  till  uppgift  att  överväga  hur  rätten  till
heltidsanställning  ska  stärkas (dir. 2004:50).  En
annan  utredning  (dir. 2004:156)  avser  rätt  till
tjänstledighet för att gå ned i arbetstid och därmed
öka möjligheterna att  välja  arbetstid  efter  egna
önskemål.   Utskottet  återkommer  till  dessa  båda
utredningar nedan.
På diskrimineringsområdet  har  det tillkommit ett
flertal lagar sedan slutet av 1990-talet, delvis som
en  följd  av  EU-lagstiftningen. Flera  utredningar
arbetar på området. En utförlig redovisning av detta
har  nyligen  lämnats   i   arbetsmarknadsutskottets
betänkande 2004/05:AU5. Inom  kort  avser regeringen
att  lägga  fram  en  proposition  med  förslag  som
stärker skyddet mot könsdiskriminering.
Utskottet   kan   med  detta  konstatera  att   ny
lagstiftning på arbetsrättens  område har tillkommit
under senare år. I olika utredningar  har  den äldre
lagstiftningen     blivit    belyst    från    flera
utgångspunkter.   Utredningsarbete   fortsätter   på
avgränsade men angelägna  område  och förslag är att
vänta både under den närmaste tiden och senare under
mandatperioden. Någon allmän översyn av det slag som
efterlyses av Folkpartiet och Kristdemokraterna  kan
inte anses påkallad.
Utskottet   vill   ändå  kommentera  några  av  de
enskilda  förslag som finns  i  de  ovan  redovisade
motionerna.
Utskottet  kan hålla med Folkpartiet om att det är
viktigt att personer  som står utanför den reguljära
arbetsmarknaden  får  tillträde   till  arbetslivet.
Vägen  får dock inte gå via otryggare  anställningar
för  dem  som  redan  har  ett  arbete.  En  förnyad
arbetsrätt  måste  i stället handla om ökad trygghet
inom ramen för en flexibel arbetsmarknad.
Samma synpunkter från  Kristdemokraternas i frågan
om ett proportionalitetskrav  på  stridsåtgärder och
ett   förbud   mot  sympatiåtgärder  har   utskottet
behandlat vid ett flertal tidigare tillfällen, bl.a.
i   en   motion   med    anledning   av   den   s.k.
lönebildningspropositionen (prop. 1999/2000:32, bet.
1999/2000: AU5). I den utredning  (SOU 1998:141) som
föregick   propositionen   behandlades   frågan   om
stridsåtgärders proportionalitet och sympatiåtgärder
och      ett      förslag      lades     fram     om
proportionalitetsregler. Regeringen avstod dock från
att lägga fram ett sådant förslag.  Vid behandlingen
av propositionen hänvisade utskottet  bl.a.  till de
tveksamheter  som  framkommit vid remissbehandlingen
av utredningens förslag  om proportionalitetsregler.
I fråga om sympatiåtgärder anslöt sig utskottet till
bedömningen att rätten till  sympatiåtgärder  är  en
del i en nordisk tradition och en väsentlig grundval
för  kollektivavtalssystemet.  Utskottet  har  stått
fast  vid  detta,  senast  i betänkande 2003/04:AU4.
Några  skäl  att  nu göra en annan  bedömning  finns
inte. Utskottet kan  här upplysa om att regeringen i
dagarna   har   beslutat  om   en   utvärdering   av
Medlingsinstitutet,  som inrättades enligt förslag i
lönebildningspropositionen. Utvärderingen ska enligt
direktiven (dir. 2005:29) utgå från en analys av hur
lönebildningen  har  fungerat  från  1980-talet  och
framåt bl.a. från ett arbetsrättsligt perspektiv.
Även ett motsvarande  förslag  som  i  motion A352
(kd)  om fosterföräldraskap prövades av utskottet  i
det  nyssnämnda  betänkande  2003/04:AU4.  Utskottet
utvecklade  där innebörden av arbetstagarbegreppet i
arbetsrättsliga  sammanhang och konstaterade att det
ytterst är domstolen  som  avgör  om  en  person ska
betraktas  som  arbetstagare.  Detta  sker efter  en
helhetsbedömning i det enskilda fallet  av relevanta
omständigheter  som utvecklats i rättspraxis,  t.ex.
graden av ledning  och  kontroll  från  huvudmannens
sida.  Utskottet  kunde  konstatera  att ALI  i  sin
analys  av arbetstagarbegreppet inte ansåg  att  det
fanns några  så  allvarliga problem att lagstiftning
skulle vara motiverad.  Inte  heller nu är utskottet
berett  att  föreslå några förändringar  som  gäller
arbetstagarbegreppet.
I  det  nyssnämnda  betänkandet  behandlades  även
motsvarande  synpunkter  från  Vänsterpartiet om att
skärpa  kravet  på  saklig grund vid  uppsägning  av
personliga skäl. Utskottet  redovisade den rättsliga
innebörden av begreppet saklig  grund för uppsägning
liksom innebörden av avskedande. Utskottet ansåg att
sådana  alternativa  och mindre drastiska  påföljder
som Vänsterpartiet förordade  var bättre lämpade att
reglera  i  kollektivavtal  mellan  arbetsmarknadens
parter. Utskottet står fast vid detta.
Med anledning av synpunkterna i motion A294 (s) på
vetoreglerna och deras tillämpning  vid anlitande av
uthyrningsföretag kan utskottet konstatera  att 38 §
medbestämmandelagen innebär att arbetsgivaren alltid
måste  förhandla  inför  ett  beslut  att anlita ett
sådant  företag. Denna särregel infördes  i  samband
med avregleringen  av arbetsförmedlingsmonopolet. På
det      sättet      stärktes      rent      allmänt
löntagarorganisationernas    inflytande    i   denna
situation  (prop.  1990/91:124). Utskottet kan  dock
konstatera att denna  regel  är dispositiv liksom de
övriga   bestämmelserna  i  medbestämmandelagen   om
primär förhandlingsskyldighet.  -  Utskottet  kan  i
sammanhanget  notera  att regeringen har aviserat en
skrivelse om bemanningsföretagen  som  ska  avlämnas
under våren. En bakgrund är det tillkännagivande som
riksdagen  gjorde  hösten  1999  om  en  översyn  av
bemanningsföretagen.
I  övrigt kan utskottet konstatera att flera av de
förslag  som framförs av enskilda socialdemokratiska
ledamöter    ligger    i    linje    med    pågående
utredningsarbete  eller i övrigt överensstämmer  med
den förda politiken.
Utskottet  vill  avslutningsvis  i  detta  avsnitt
framföra  följande.  Fundamentet   i   den   svenska
arbetsrätten är starka organisationer på båda  sidor
och en stark ställning för kollektivavtalet som  det
främsta        instrumentet        att       reglera
anställningsvillkoren    i    stället   för    genom
lagstiftning.  Till skillnad från  hur  många  andra
länder i Europa  utformat  sina  motsvarande  system
regleras      exempelvis     löne-     och     andra
anställningsvillkor  i  Sverige  nästan  uteslutande
genom  kollektivavtal. Utskottet ser en stor  fördel
med denna modell. Kollektivavtalen har arbetats fram
av parterna själva, och de fackliga organisationerna
har   medlemmar    och    förtroendevalda   ute   på
arbetsplatserna som vidtar åtgärder om reglerna inte
följs. De avtalsslutande parterna  på båda sidor har
också   ett  ansvar  att  se  till  att  medlemmarna
respekterar  och  följer de avtal man kommit överens
om.  En  bakgrund till  den  nyssnämnda  utredningen
(dir.    2004:98)    om    bättre    bevakning    av
kollektivavtalen  är  att  träffade  avtal  i  vissa
situationer  kan ignoreras utan att den arbetsgivare
som avviker från  avtalet  löper  nämnvärd  risk för
upptäckt  och sanktioner, nämligen om organisationen
saknar medlemmar  på  arbetsplatsen.  Detta kan leda
till   att   den  enskilde  arbetstagaren  utnyttjas
otillbörligt.  Enligt  utskottets  mening  skulle en
möjlighet för arbetstagarorganisationerna att få den
information som behövs för en effektiv bevakning  av
att  kollektivavtalen  följs även när organisationen
saknar  medlemmar  på  en arbetsplats  innebära  ett
försvar för den svenska arbetsrättsliga modellen.
Utskottet avstyrker motionerna A214 (s), A225 (s),
A269 yrkande 9 (v), A294  i denna del (s), A305 (s),
A337 (s), A352 yrkande 19 (kd),  A356  yrkandena 19,
20 och 22 (kd), A371 (s), A375 yrkande 11  (fp)  och
A381 (s).

Internationella frågor


Utskottets förslag i korthet

I  detta avsnitt behandlar utskottet motioner
om ILO  respektive EU och arbetsrätten. Några
motioner      gäller      EU-förslaget     om
tjänstedirektiv.     Utskottet      avstyrker
motionerna. Jämför reservationerna 3 (kd) och
4 (v).

ILO


Motionen


Kristdemokraterna vill enligt motion  U313 yrkande 4
stärka den internationella arbetsrätten  genom  stöd
till  International  Labour  Organization (ILO). Det
handlar först och främst om att  säkra tillämpningen
av  ILO:s  fyra  huvudprinciper: organisationsfrihet
och förhandlingsfrihet,  förbud mot tvångsarbete och
avskaffande   av  barnarbete   och   diskriminering.
Partiet framhåller  att  arbetsrätten  är ett område
som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn
till utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen får
inte innebära att negativa sanktioner riktas  mot u-
länderna.  Man bör också undersöka om det är möjligt
att stärka den klagomålsprocedur som finns inom ILO.


Utskottets ställningstagande


Ett  motsvarande   yrkande   från  Kristdemokraterna
behandlades   för   ett   år   sedan  i   betänkande
2003/04:AU4. Utskottet redogjorde  för ILO-arbetet i
Näringsdepartementet   och   i   ILO-kommittén   och
konstaterade  att  det  svenska engagemanget  täcker
många   sakområden,   däribland   de   grundläggande
mänskliga  rättigheterna   om   föreningsfrihet  och
förbud   mot   tvångsarbete,   diskriminering    och
barnarbete.  Utskottet  kunde  också  konstatera att
utvecklingssamarbetet  sker  via biståndsmyndigheten
Sida. I maj 2003 beslutade regeringen om en strategi
för Sveriges utvecklingssamarbete  med  ILO. I detta
sammanhang    planeras   en   övergång   från   s.k.
projektbistånd   till   s.k.  programbistånd.  Något
tillkännagivande  kan  inte   anses   påkallat   med
anledning  av motion U313 yrkande 4 (kd), som alltså
avstyrks.

EU


Motionerna


Vänsterpartiet  tar i motion A288 upp frågan om EU:s
förslag till tjänstedirektiv.  Motionen  utgår  från
Lissabonstrategin, som enligt partiet handlar om att
avreglera  och  liberalisera  kapitalmarknaderna.  I
motionen  konstateras  att  Europafacket, LO och TCO
framfört allvarlig kritik mot  förslaget.  Det  mest
kontroversiella är principen om ursprungsland, som i
sin ytterlighet skulle kunna innebära att 28 länders
lagar  och  regler  gäller  samtidigt  i  ett  land.
Visserligen    görs    det    undantag    för   EU:s
utstationeringsdirektiv,  vilket  dock  inte hindrar
stora  problem  i  praktiken. Som exempel nämns  att
företaget inte behöver  ha  någon representant i det
land  där  arbetstagarna är utstationerade.  Partiet
ser stora risker  för lönedumpning och urholkning av
kollektivavtalen. Det  räcker inte med att skriva in
undantag  och  skärpa  löntagarnas   rättigheter.  I
förhandlingarna måste regeringen vara  tydlig om att
direktivet       inte       ska       utgå      från
ursprungslandsprincipen.

Förslaget  till tjänstedirektiv tas även  upp  i  en
enskild s-motion,  A243  av Christina Axelsson m.fl.
(s).   Det   svenska   systemet   med   att   teckna
kollektivavtal och följa  upp  efterlevnaden  av dem
för att förhindra lönedumpning måste inrymmas i  det
framtida  tjänstedirektivet. I förhandlingarna måste
Sverige  se   till  både  att  nationella  intressen
skyddas och att  byråkratiska hinder för en effektiv
tjänstehandel tas bort.

I motion A222 yrkande  1  av  Hillevi  Larsson  och Britt-Marie
Lindkvist  (s)  anser  motionärerna  att  det  måste
finnas     instrument     som     kan    kontrollera
marknadskrafterna på den internationella  nivån. Det
första   steget  är  att  skapa  en  miniminivå  för
arbetarnas  rättigheter,  det  andra  är att tillåta
koncernfackligt samarbete över gränserna,  som  även
omfattar konflikträtt.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   vill   inledningsvis   understryka   att
utformningen av ett direktiv för tjänsters rörlighet
inom  EU har en utomordentligt stor betydelse för om
den svenska modellen ska kunna bevaras. Ett kommande
direktiv  får inte leda till lönedumpning och social
dumpning. Redan i maj förra året anordnade utskottet
en hearing  om  kommissionens förslag med deltagande
av representanter  för  arbetsmarknadens  parter och
för rättsvetenskapen. (En rapport från hearingen den
27   maj   2004   finns  tillgänglig  på  riksdagens
hemsida.)     Under    hösten     anordnade     även
näringsutskottet    en   offentlig   utfrågning   om
direktivför-  slaget,   dock   med  en  något  annan
inriktning.

Sedan de nu behandlade motionerna  avlämnades  har
förslaget om tjänstedirektiv i viss mån kommit i ett
annat  läge.  Vid  Europeiska  rådets möte den 22-23
mars kom EU:s stats- och regeringschefer  fram  till
att  förslaget  till  tjänstedirektiv  inte ska dras
tillbaka,   men  att  det  bör  förändras  för   att
säkerställa att  den  "europeiska  sociala modellen"
bevaras.  Kommissionären  för  inre  marknads-   och
tjänstefrågor  McCreevy  har inför Europaparlamentet
bl.a. framfört att vissa förändringar  krävs för att
direktivet  ska  kunna antas och att det måste  vara
tydligt att villkor  och standarder för arbetstagare
inte  ska  påverkas. Direktivets  syfte  har  enligt
honom inget  med social dumpning att göra. Han anser
att ursprungslandsprincipen  som sådan är viktig för
att  den fria rörligheten för tjänster  ska  fungera
och bör  vara kvar. Den oro som principen har utlöst
på vissa håll  måste  dock  bemötas enligt McCreevy,
och det är viktigt att företag  och  konsumenter har
förtroende för hur principen fungerar  och vet vilka
regler  som  gäller.  Nästa  steg  i  processen   är
behandlingen i Europaparlamentet.
Utskottet    kan    här    också    hänvisa   till
statsministerns  rapportering  till riksdagen  dagen
efter  toppmötet.  För svensk del  hade  det  gjorts
klart att åtgärder för  att  underlätta  handeln med
tjänster inom unionen är av stor vikt. Effekterna av
detta  på  tillväxt  och nya jobb inom EU, inklusive
Sverige,   ska  inte  underskattas.   Statsministern
betonade dock  att han liksom många andra stats- och
regeringschefer  hade gjort klart att detta inte får
ske  på  bekostnad av  väl  fungerande  sociala  och
arbetsrättsliga  system.  Social dumpning får aldrig
förekomma inom EU. Statsministern  konstaterade  att
rådets  slutsatser innebär att direktivet kommer att
omarbetas med målet att nå bred samstämmighet om nya
regler för tjänstehandeln (riksdagens snabbprotokoll
2004/05:96).
Särskilt  med  anledning  av synpunkterna i motion
A222   (s)   vill   utskottet   hänvisa   till   den
lagreglering som numera finns på  EU-nivån  för  att
stärka       arbetstagarnas       rättigheter      i
gränsöverskridande verksamheter. Sedan  1996  gäller
lagen  (1996:359)  om  europeiska  företagsråd,  som
innebär  att  ett  EG-direktiv  genomfördes i svensk
lagstiftning. Syftet är att förbättra arbetstagarnas
rätt till information och samråd i gemenskapsföretag
och grupper av gemenskapsföretag.  Lagen  (1999:678)
om    utstationering    av   arbetstagare   genomför
direktivet 96/71/EG. Direktivet  utgår  från att ett
anställningsförhållande  över  gränserna ger  upphov
till  problem  i  frågan  om  vilken   lag  som  ska
tillämpas  på  anställningsförhållandet. Det  brukar
beskrivas som att  direktivet  och  lagen garanterar
arbetstagarna  en  kärna  av  tvingande  regler  för
minimiskydd  som  ska följas i värdlandet, däribland
förenings- och förhandlingsrätt.  I  fråga  om löner
har  utstationeringslagen utformats med hänsyn  till
den modell  som  gäller  på svensk arbetsmarknad där
lönerna sätts i fria förhandlingar  mellan parterna.
Kollektivavtalsreglerade   villkor   lämnas   därför
utanför lagens tillämpningsområde. Så sent som den 8
oktober    2004    trädde    lagen   (2004:559)   om
arbetstagarinflytande i europabolag  i  kraft. Lagen
har sitt ursprung i en EU-förordning från 2001 om en
stadga   för   europabolag,   som  är  en  europeisk
associationsform  för samverkan  i  aktiebolagsform,
och    ett    samtidigt   beslutat    direktiv    om
arbetstagarinflytandet    i    ett   sådant   bolag.
Direktivet  ska  säkerställa  att bildandet  av  ett
europabolag  inte  medför att arbetstagarinflytandet
försvinner  eller  minskar  i  bolag  som  deltar  i
bildandet.
Det bedrivs även ett  partssamarbete på Europanivå
genom tre paraplyorganisationer för arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer.  Dessa  är UNICE och CEEP
på  arbetsgivarsidan  och  ETUC på arbetstagarsidan,
"Europafacket". Parterna har  ett  gemensamt program
för arbetet inom den sociala dialogen.
Utskottet  kan  här  också nämna att  diskussioner
pågår mellan bl.a. Fria fackföreningsinternationalen
(FFI) och organisationen  WCL  om  att  bygga  en ny
global facklig organisation.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla vikten  av
att arbetsmarknadens parter inom det arbetsrättsliga
området,  både  på  nationell och europeisk nivå, är
engagerade  i  och  tar  sin  del  av  ansvaret  för
utvecklingen av en modern och fungerande arbetsrätt.
Utskottet  instämmer  i   regeringens   uttalande  i
budgetpropositionen  för  2005  (utg.omr.  14)   att
tillgången  till  kollektivavtal som ett alternativt
regleringsinstrument    ökar    möjligheterna   till
ändamålsenliga lösningar.
Med det anförda avstyrks motionerna A222 yrkande 1
(s), A243 (s) och A288 (v).

Tidsbegränsad anställning, rätt till
heltidsanställning m.m.


Utskottets förslag i korthet

I    avsnittet    behandlas    motioner    om
tidsbegränsade anställningar och om rätt till
heltidsanställning   respektive   rätt   till
tjänstledighet  för  att  gå ned i arbetstid.
Med hänvisning till förslag  som aviserats av
regeringen och till pågående utredningsarbete
avstyrks motionerna. Jämför reservationerna 5
(fp) och 6 (kd).

Bakgrund m.m.


Motionerna  i  detta avsnitt avser  dels  frågor  om
anställningsform,   dvs.  tidsbegränsad  anställning
eller  anställning  tills  vidare,  dels  frågan  om
sysselsättningsgrad i anställningen.

I  frågan  om  anställningsform   gäller  följande
enligt  LAS.  Huvudregeln är att en anställning  ska
gälla tills vidare.  Tidsbegränsad  anställning  kan
avtalas   mellan   arbetsgivaren  och  den  enskilde
arbetstagaren för viss  tid, viss säsong eller visst
arbete  om  det  föranleds  av   arbetets  särskilda
beskaffenhet.  Tidsbegränsad anställning  får  också
användas   för   vikariat,    praktikarbete    eller
feriearbete eller vid tillfällig arbetsanhopning och
i    vissa   andra   situationer.   Vid   tillfällig
arbetsanhopning  gäller dock att visstidsanställning
får avse sammanlagt  högst sex månader under två år.
Om  en  arbetstagare  har   varit  anställd  hos  en
arbetsgivare som vikarie i sammanlagt  mer än tre år
under de senaste fem åren övergår anställningen i en
tillsvidareanställning. Avtal får också  träffas  om
provanställning i högst sex månader. Därutöver finns
s.k. överenskommen visstidsanställning (ÖVA) som får
avtalas  under  vissa angivna förutsättningar. Avtal
om  sådan  anställning   får   för   en   och  samma
arbetstagare  omfatta  högst tolv månader under  tre
år, och ingen avtalsperiod  får  vara  kortare än en
månad. En arbetsgivare får vid en och samma tidpunkt
ha  högst  fem arbetstagare anställda med  ÖVA.  LAS
medger   avvikelser    från    lagens    regler   om
tidsbegränsade  anställningar  genom kollektivavtal.
Det finns dock ingen möjlighet att  avtala  bort LAS
huvudregel om tillsvidareanställning.
Som   redovisades   i   förra   årets   betänkande
2003/04:AU4    föreslog   ALI-utredningen   Hållfast
arbetsrätt - för  ett föränderligt arbetsliv att den
nuvarande listan i  LAS  med tillåtna tidsbegränsade
anställningar skulle tas bort  och  ersättas  med en
regel om att det är tillåtet för en arbetsgivare att
anställa en person tidsbegränsat upp till 18 månader
under  en  period av fem år. Enligt förslaget skulle
vikariat kunna  pågå  ytterligare  18  månader under
samma  period. Provanställningar skulle tillåtas  på
samma  villkor  som  i  dag.  Företrädesrätten  till
återanställning skulle stärkas. En sanktionsregel om
särskilt   vederlag   skulle   vara   kopplad   till
bestämmelserna.
Enligt   vad   som  redovisades  i  det  inledande
avsnittet har något regeringsförslag inte lagts fram
på grundval av ALI:s  utredning.  Däremot arbetar en
grupp tjänstemän i Regeringskansliet med att ta fram
en    promemoria    i   frågan   om   tidsbegränsade
anställningar, och en  proposition  är planerad till
hösten 2005.
SCB:s  arbetskraftsundersökning  (AKU)   för  2004
visar  att  antalet  fast  anställda  minskat med  i
genomsnitt 42 000 personer jämfört med  året  innan,
vilket  är  en  större  minskning  än  av det totala
antalet  sysselsatta. Cirka 15 % av arbetskraften  -
drygt 17 %  av  kvinnorna och drygt 13 % av männen -
hade tidsbegränsad anställning.
När det gäller sysselsättningsgrad i anställningen
finns i dag ingen  lagreglering  som  anger  att  en
anställning  ska  omfatta  viss sysselsättningsgrad.
Sedan  1997  finns  däremot  en   regel   i  LAS  om
företrädesrätt  till  högre sysselsättningsgrad  för
deltidsanställda   (25   a   §).   Bakgrunden   till
bestämmelsen  är  en strävan  efter  anställning  på
heltid. I den proposition som låg till grund för den
nya  regeln (prop. 1996/97:16)  framhöll  regeringen
att deltidsanställningar  bör  komma  i fråga endast
när  det  är motiverat med hänsyn till verksamhetens
behov eller  arbetstagarens önskemål. LAS-regeln ger
en     deltidsarbetande      rätt     till     högre
sysselsättningsgrad  under  vissa   förutsättningar.
Arbetstagaren  ska  ha underrättat arbetsgivaren  om
sitt   intresse   för   högre   sysselsättningsgrad,
arbetsgivarens behov av arbetskraft  ska tillgodoses
genom  att  arbetstagaren  får  ökad  arbetstid  och
arbetstagaren  ska  ha  tillräckliga kvalifikationer
för de nya arbetsuppgifterna.  En  förutsättning för
att  företrädesrätt  till  högre sysselsättningsgrad
ska aktualiseras är också att det uppstått ett behov
av  ytterligare  arbetskraft  hos  arbetsgivaren.  I
propositionen  sades  även att regeln  inte  ger  en
arbetstagare  någon  rätt   att   styra   över   hur
arbetsgivaren   ska   eller   bör   organisera   sin
verksamhet eller att kräva att bli omplacerad så att
önskemål  om  sysselsättningsgrad  tillgodoses fullt
ut.  Regeln  innebär alltså ingen direkt  skyldighet
för en arbetsgivare att organisera sin verksamhet så
att deltidsarbete undviks.
Sedan den 1  juli  2002 gäller lagen (2002:293) om
förbud   mot  diskriminering   av   deltidsarbetande
arbetstagare   och  arbetstagare  med  tidsbegränsad
anställning  som   innebär   att   två   EG-direktiv
genomförts i svensk rätt. Lagen förbjuder direkt och
indirekt   diskriminering   av   sådana   kategorier
arbetstagare som består i att de missgynnas  jämfört
med  personer  som arbetar heltid respektive har  en
tillsvidareanställning.  I fråga om deltidsanställda
var syftet med direktivet  förutom  att  säkerställa
att    deltidsanställda   inte   diskrimineras   att
förbättra  kvaliteten  på deltidsarbeten, underlätta
utvecklingen av deltidsarbete på frivillig grund och
att   bidra   till  en  flexibel   organisering   av
arbetstiden.
Här ska också  nämnas  den av Sverige ratificerade
ILO-konventionen  (nr  175)   om  deltidsarbete  som
omfattar  alla anställda vars normala  arbetstid  är
kortare  än  den  för  jämförbara  heltidsarbetande.
Enligt konventionen  ska  åtgärder  vidtas  för  att
garantera   de   deltidsarbetande  samma  skydd  som
heltidsarbetande när det gäller bl.a. organisations-
och     förhandlingsrätt,      arbetarskydd      och
diskriminering  i anställningen. Lagstadgade sociala
trygghetssystem ska anpassas så att deltidsarbetande
har villkor som är likvärdiga med heltidsarbetandes.
Övergång från heltids- till deltidsarbete eller vice
versa ska ske frivilligt.
Som   redovisades    i   inledningsavsnittet   har
regeringen tillsatt en utredning om stärkt rätt till
heltidsanställning   (dir.    2004:50).    Uppdraget
omfattar  även  arbetstagare som är timanställda  på
deltid. Utredaren ska överväga om det bör införas en
reglering som begränsar  arbetsgivares möjlighet att
anställa på deltid till fall  då  detta är motiverat
med hänsyn till t.ex. verksamhetens behov. Det ingår
att  analysera hur förslagen påverkar  möjligheterna
att uppnå  ett  högt arbetsutbud i allmänhet och det
av regeringen uppsatta  målet om 80 % sysselsättning
i  synnerhet.  Utredaren  ska  också  analysera  hur
förslaget kommer att påverka sysselsättningen för de
grupper  som  i dag är överrepresenterade  bland  de
deltidsanställda.   Enligt   tilläggsdirektiv  (dir.
2005:31)  ska  uppdraget  redovisas  senast  den  30
november i år.
Regeringen har också tillsatt en utredning om rätt
till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid (dir.
2004:156).  Utredaren  ska föreslå  hur  en  lag  om
partiell tjänstledighet  för arbetstagare som önskar
gå   ned   i   arbetstid  skulle   kunna   utformas.
Konsekvenserna av  en  sådan lag ska analyseras, och
utredaren  ska överväga om  en  rätt  till  partiell
tjänstledighet bör införas. I direktiven sägs att en
rätt   till   partiell   tjänstledighet   för   alla
arbetstagare,    på     motsvarande     sätt     som
småbarnsföräldrar  har i dag, skulle ge den enskilda
arbetstagaren    ett    större    inflytande    över
arbetstidens längd i olika  faser av livet. Det sägs
också  att  det  är  väsentligt  att  noga  överväga
konsekvenserna av en sådan rättighet  bl.a.  i fråga
om  jämställdheten och arbetsgivarens möjlighet  att
planera  verksamheten,  särskilt  i små företag. Det
behövs  enligt  direktiven  också en analys  av  ett
sådant förslag i relation till  EG:s deltidsdirektiv
och åtaganden inom ramen för ILO.
SCB:s  arbetskraftsundersökning   (AKU)  för  2004
visar  att  det  skiljer  avsevärt  mellan  män  och
kvinnor   när   det  gäller  sysselsättningsgrad   i
anställningen. Av  männen  arbetar  11,4  %  deltid.
Motsvarande  siffra  för  kvinnorna är 40,7 %. Denna
statistik visar också att antalet  personer  som  av
arbetsmarknadsskäl arbetat mindre än de skulle vilja
under 2004 uppgick till 264 000, vilket motsvarar en
ökning med 27 000 jämfört med året före.

Motionerna


Folkpartiet  vill enligt kommittémotion A375 yrkande
7   rensa   upp   i    dagens    stora    flora   av
visstidsanställningar  och ersätta dem med en  form,
överenskommen  visstidsanställning,  som  ska  kunna
gälla i upp till två år. Det högsta antalet personer
som   samtidigt   ska    kunna    ha   överenskommen
visstidsanställning hos en arbetsgivare bör öka från
dagens 5 till 20 personer. Partiet  anser  också att
arbetsgivare   ska   få   större   möjligheter   att
provanställa   genom  att  tiden  i  provanställning
förlängs från dagens  6  månader  till  12  månader,
yrkande 8. - Krav på förlängd provanställningsperiod
framställs  också  i två enskilda fp-motioner,  N394
yrkande 6 av Tobias  Krantz  (fp) respektive A389 av
Cecilia  Wigström  och Birgitta  Ohlsson  (fp).  Den
förstnämnda motionen  motiverar kravet med att detta
skulle innebära att fler  företagare vågar anställa,
den      senare      med     att     en     förlängd
provanställningsperiod  skulle öka möjligheterna för
personer  med  utländsk  bakgrund   att  inträda  på
arbetsmarknaden.

Även  Kristdemokraterna  anser, enligt  motion  A356
yrkande   21,   att   floran   av    visstids-   och
provanställningar bör begränsas. Det bör  räcka  med
två  slag  av tidsbegränsade anställningar: vikariat
och  prov-  och   projektanställning.  Partiet  vill
införa en generell provanställningsperiod, och tiden
för provanställning bör förlängas till tolv månader.

Vänsterpartiet anser  i motion A269 att tillsvidare-
respektive  heltidsanställning   ska   vara  norm  i
arbetslivet.   Deltidsarbetslösheten   och   otrygga
anställningar  förstärker klassamhället i alla  dess
delar, sägs det  i  motionen.  Det  finns  en tydlig
genusaspekt  och  en  etnisk dimension. Avsteg  från
denna norm ska kunna göras om det finns saklig grund
för  det,  och  detta i så  fall  efter  förhandling
mellan parterna,  yrkande  6. Partiet vill också att
regeringen    lägger    fram    förslag    om    att
visstidsanställningar med en sammanlagd  tid över 18
månader inom ramen av en treårsperiod ska  övergå  i
tillsvidareanställning.  Detta  bör  gälla  för alla
former av visstidsanställningar och kombinationer av
visstidsanställningar,  yrkande  7.  Slutligen anser
Vänsterpartiet att anställningsformen  överenskommen
visstidsanställning (ÖVA) ska avskaffas, yrkande 8.

Ett antal enskilda s-motioner tar upp frågor om rätt
till heltidstjänst respektive fast tjänst. Christina
Axelsson och Sonia Karlsson (s) anser i motion So514
yrkande   3  att  LAS  bör  ses  över  i  syfte  att
åstadkomma  fasta  heltidstjänster som rättighet och
deltidsarbete   som  möjlighet.   Motsvarande   krav
framförs i motion  A266  av  Lennart Axelsson (s). I
motion A242 anser även Gunilla  Carlsson  i  Hisings
Backa och Anneli Särnblad (s) att det bör införas en
lagstadgad rätt till heltidsanställning. Rätten  att
få  tjänsten  omvandlad  efter  tre år bör inte bara
gälla    vikariat.    Anställning    i    form    av
"behovsanställning"  och  "timanställning"  bör  ses
över.  Krav  på  rätt  till heltidsanställning finns
även i motion 2003/04:A265 av Anneli Särnblad Stoors
m.fl.  (s).  I  motion  A303  vänder  sig  Margareta
Sandgren   (s)  mot  bruket  av   behovsanställning.
Anställningsformen  innebär  oregelbundna  inkomster
m.m.  Slutligen  anser  Raimo Pärssinen m.fl. (s)  i
motion A384 att lagstiftningen måste förenklas genom
stärkt företrädesrätt och  krav på motivering varför
anställning inte förlängs m.m.

I en enskild fyrpartimotion,  A359 av Jeppe Johnsson
m.fl.  (m, fp, kd, c), föreslås  en  reformering  av
reglerna   för   tidsbegränsade   anställningar.  En
utgångspunkt bör vara att tillsvidareanställning och
tidsbegränsad anställning är två likvärdiga sätt att
anställa.      Möjlighet      till     överenskommen
visstidsanställning bör införas med högt 24 månaders
anställningstid.

Motion  2003/04:So573  yrkande  1  av  Kerstin-Maria
Stalin och Helena Hillar Rosenqvist  (mp) utgår från
förhållandena  i  äldreomsorgen.  Kommunerna   låter
många  gånger  kompetent  personal  arbeta  på olika
tillfälliga anställningar inom omsorgen år efter  år
utan  att erbjuda fasta tjänster. I uppföljningar av
handlingsplanen  för  äldrepolitiken  bör regeringen
uppmana   kommunerna  att  inte  "slarva"  med   sin
personal genom att inte erbjuda fasta tjänster.


Utskottets ställningstagande


De frågor som tas upp i detta avsnitt har behandlats
upprepade gånger  tidigare  av  utskottet. Det råder
ingen   tvekan   om   att   saken   har  en   tydlig
jämställdhetsaspekt.  Kvinnor  är överrepresenterade
såväl bland de tidsbegränsat anställda  som bland de
deltidsanställda.      Ett      av     målen     för
jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha
samma  möjligheter  till ekonomiskt  oberoende.  Ett
annat mål är lika villkor  och  förutsättningar  för
män  och  kvinnor  i  fråga  om företagande, arbete,
arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter  i arbetet.
Med stora grupper kvinnor utan fast anställning  och
med  arbete  på  deltid blir förutsättningarna sämre
att  nå målet om lika  möjligheter  till  ekonomiskt
oberoende.

När  det  gäller  frågan  om  anställningsform och
tidsbegränsad      anställning     kan     utskottet
inledningsvis konstatera,  vilket framgår av de ovan
redovisade  siffrorna,  att det  parallellt  med  en
ökande andel undersysselsatta även sker en ökning av
andelen tidsbegränsat anställda.  Detta  drabbar  nu
även männen. Utskottet ser allvarligt på detta.
Enligt    överenskommelsen    från   2002   mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
det       s.k.      121-punktsprogrammet,      måste
visstidsanställningarna   minska.  Utskottet  är  av
samma uppfattning.
Utskottet   står   fast   vid   den   principiella
uppfattningen  att  tillsvidareanställning  alltjämt
ska    vara    huvudregel.     De     tidsbegränsade
anställningarna  fyller dock ett behov,  vilket  LAS
också ger uttryck  för. Det är inte uteslutet att de
nuvarande reglerna och  den  s.k.  listan över olika
former  av tidsbegränsade anställningar  kan  behöva
förenklas och anpassas så att reglerna bättre svarar
mot förhållandena  på  dagens arbetsmarknad. Det får
dock  enligt  utskottets  mening  inte  ske  så  att
anställningsskyddet    generellt    sett    minskar.
Utskottet kan konstatera  att  en  tidigare aviserad
proposition  i dessa frågor inte har  avlämnats  men
att   en   arbetsgrupp   inom   Näringsdepartementet
överväger frågorna.  Som  nämnts är inriktningen att
en proposition ska kunna överlämnas  till  riksdagen
under hösten. Regeringens förslag bör avvaktas.
När det sedan gäller frågan om sysselsättningsgrad
i   anställningen   kan   utskottet  konstatera  att
deltidsarbetslösheten, trots  olika  insatser  under
senare  år,  fortfarande är av en omfattning som gör
den till ett allvarligt  problem. Här kan nämnas den
s.k. Vårdkommissionen, som 1999 lade fram förslag om
åtgärder  för  att minska deltidsarbetslösheten  och
antalet timanställda  inom  vård,  skola och omsorg,
uppdraget  till  AMS  att  stödja en utveckling  som
bidrar till att fler heltidsarbeten  förmedlas  till
de       deltidsarbetslösa,      uppdraget      till
Arbetsmiljöverket  m.fl. myndigheter att skapa flera
heltidsarbeten, det  s.k.  HELA-projektet, och en av
regeringen  bedriven försöksverksamhet  som  innebär
att  kommuner,   landsting   och  entreprenörer  får
ekonomiskt  stöd  för  att  anställa  arbetslösa  på
halvtid kombinerat med studier  med  förbehållet att
de efter utbildningen får en fast heltidstjänst. Som
framgår  av den ovan redovisade SCB-statistiken  har
dock antalet  undersysselsatta  ökat under 2004, och
ökningen har skett både bland män och kvinnor. Detta
är en utveckling som inte kan accepteras.
Enligt  utskottets  mening  ska  heltid   vara  en
rättighet och deltid en möjlighet. Frågan om  heltid
är   en   rättighetsfråga   i   den   meningen   att
arbetstagarna  ska  ha ett ökat inflytande över sina
anställningsvillkor.  Enligt  utskottets  mening bör
inriktningen alltså vara att heltidsarbete  ska vara
en norm, men avsteg måste kunna göras när det  finns
sakliga skäl för det.
Även  rätten till deltid är en fråga om inflytande
över de egna  arbetsvillkoren,  men också här gäller
att arbetstidens längd och förläggning  inverkar  på
arbetsgivarens  möjlighet att organisera och planera
verksamheten. Utskottet  vill  understryka  att  man
noga     måste     överväga    konsekvenserna    för
jämställdheten av en  rätt att minska sin arbetstid.
Man  måste också vara uppmärksam  på  motivet  bakom
arbetstagarens  önskan att gå ned i arbetstid så att
det inte i själva  verket handlar om t.ex. brister i
arbetsmiljön. Givetvis  får  det inte heller vara så
att den minskade arbetstiden i praktiken är styrd av
arbetsgivarens  önskemål.  Rätten   till   förkortad
arbetstid  får  inte  heller  komma  i  konflikt med
strävan att stärka rätten till heltidsarbete.
Utskottet  värdesätter  att  två  utredningar   nu
överväger  dessa  frågor.  Utredningen  om rätt till
heltid   ska  som  framgått  ha  avslutats  den   30
november,  medan utredningen om rätt till deltid ska
redovisa sitt  uppdrag  senast  den 1 december i år.
Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet  inte
föregripas.
Det   anförda   innebär   att   de  nu  behandlade
motionerna    2003/04:So573    yrkande    1    (mp),
2003/04:A265 (s), So514 yrkande 3 (s), N394  yrkande
6 (fp), A242 (s), A266 (s), A269 yrkandena 6-8  (v),
A303 (s), A356 yrkande 21 (kd), A359 (m, fp, kd, c),
A375  yrkandena 7 och 8 (fp), A384 (s) och A389 (fp)
bör avslås.

Turordningsregler vid uppsägning,
rätt till återanställning m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  tillstyrker  ett antal motioner om
att    upphäva    tvåpersonsundantaget    för
småföretag     i    LAS    turordningsregler.
Motionsförslag    om     en     översyn    av
turordningsreglerna    i    vissa   avseenden
avstyrks.     Utskottet     föreslår      ett
tillkännagivande till regeringen om vikten av
att    uppmärksamma    problemet    med   att
turordningsreglerna kan
kringgås     på     olika     sätt.    Jämför
reservationerna 7 (m, fp, kd, c,  mp), 8 (m),
9 (v) och 10 (v).

Bakgrund


LAS   innehåller   i  22  §  turordningsregler   som
arbetsgivare ska iaktta  vid  uppsägning på grund av
arbetsbrist. Huvudregeln är i enlighet med principen
sist  in  först  ut, dvs. arbetstagare  med  kortare
anställningstid står först i tur att sägas upp, före
arbetstagare med längre  anställningstid.  Vid  lika
anställningstid ger högre ålder företräde. Särskilda
regler gäller för beräkning av anställningstiden. En
arbetstagare  som  fyllt 45 år får tillgodoräkna sig
en extra månad för varje anställningsmånad därefter,
dock  högst 60 extra  månader.  Om  en  arbetstagare
måste omplaceras  för  att få fortsatt arbete, krävs
att  arbetstagaren har tillräckliga  kvalifikationer
för det  fortsatta arbetet. Det finns dessutom vissa
särregler,   t.ex.   för  arbetstagare  med  nedsatt
arbetsförmåga    och    som     beretts     särskild
sysselsättning hos arbetsgivaren. Domstol kan  pröva
om   arbetsgivarens  uppsägning  står  i  strid  med
turordningsreglerna    och    i   så   fall   ålägga
arbetsgivare att betala skadestånd.

Efter   förslag   av   arbetsmarknadsutskottet   i
betänkande  2000/01:AU4 Undantag  från  turordningen
m.m. infördes  med  giltighet  fr.o.m. den 1 januari
2001  i  22  § andra stycket LAS ett  undantag  från
denna  turordningsprincip.  Regeln  innebär  att  en
arbetsgivare  med högst tio arbetstagare får undanta
högst  två arbetstagare  som  enligt  arbetsgivarens
bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta
verksamheten. Den eller de personer som undantas har
företräde    till   fortsatt   anställning   oavsett
turordningen.  Arbetsgivarens  beslut  att  tillämpa
undantagsbestämmelsen kan i normalfallet inte prövas
rättsligt.
Bakom  förslaget  stod  en majoritet bestående  av
företrädare   för  Moderaterna,   Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.
Frågan om att upphäva undantagsregeln har därefter
varit uppe till  behandling under varje riksmöte och
avslagits  av  riksdagen.   Vid  utskottets  senaste
behandling   av  frågan  i  betänkande   2003/04:AU4
tillstyrkte utskottsmajoriteten  (s,  v) motioner om
att   tvåpersonsundantaget  skulle  avskaffas.   Vid
kammarbehandlingen  bifölls  en  reservation (m, fp,
kd,   c,   mp)   om   avslag   på   dessa  motioner.
Tvåpersonsundantaget gäller således alltjämt.
En  arbetstagare  som  har sagts upp på  grund  av
arbetsbrist  har  enligt 25  §  företrädesrätt  till
återanställning i den  verksamhet  där han eller hon
tidigare  varit  sysselsatt.  Företrädesrätten  till
återanställning förutsätter att  arbetstagaren varit
anställd  hos  arbetsgivaren  under  vissa  i  lagen
angivna  tider.  Företrädesrätten  gäller  från  den
tidpunkt då uppsägningen skedde och  därefter  tills
nio   månader   har   förflutit   från  den  dag  då
anställningen upphörde. Längden på  företrädesrätten
har   varierat   över   tiden.   Enligt   1974   års
anställningsskyddslag   gällde   ursprungligen    en
tidsgräns på ett år. Bakgrunden till den förkortning
till  nio  månader  som beslutades av riksdagen 1996
var   att   regeringen  hade   noterat   att   många
arbetsgivare    avvaktade    alltför    länge    med
nyanställningar.  Med  hänvisning  till  den då höga
arbetslösheten  ansåg  man  att stimulans borde  ges
till  arbetsgivarna  att anställa  snarast  möjligt.
Bedömningen gjordes att man genom att förkorta tiden
för    företrädesrätt    skulle    kunna    påskynda
nyanställningar.  Ändringen   förväntades  även  öka
flexibiliteten     på     arbetsmarknaden     (prop.
1996/97:16).
Om  flera  arbetstagare  har  företrädesrätt  till
återanställning  bestäms enligt  26  §  turordningen
mellan  dem enligt  motsvarande  principer  som  vid
turordning vid uppsägning.
Sedan 1997  gäller  även  en  regel,  25  a  §, om
företrädesrätt  till  högre  sysselsättningsgrad för
deltidsanställda arbetstagare. Regeln har beskrivits
i  föregående  avsnitt.  Turordningsreglerna  gäller
även vid denna form av företrädesrätt.
Reglerna i 22, 25, 25 a  och  26 §§ är dispositiva
på   det  sättet  att  avvikelse  får  göras   genom
kollektivavtal.  Om  avtalet  inte har slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation krävs
det dock att det mellan parterna  finns  ett  sådant
avtal i andra frågor.
Utskottet  tar  först  upp  frågan  om att upphäva
tvåpersonsundantaget.

Upphävande av tvåpersonsundantaget vid
turordning


Motionerna


Krav om upphävande av tvåpersonsundantaget  framförs
dels  av  Vänsterpartiet, dels av ett antal enskilda
s-ledamöter.

Vänsterpartiet  hävdar  i  sin motion A269 yrkande 1
att undantagsregeln har lett  till  rättslöshet. Man
hänvisar  också  till  att  regeln  kan användas  av
arbetsgivare som vill göra sig av med anställda utan
att  ha saklig grund för uppsägning. Det  är  främst
kvinnor  som missgynnas. Partiet anser också att den
sämre anställningstryggheten  i  småföretag  blir en
konkurrensnackdel för dem.

Med     likartade     motiveringar     yrkas     att
tvåpersonsundantaget  i  LAS ska upphävas i följande
enskilda s-motioner: A209  av  Fredrik Olovsson (s),
A212 av Christin Hagberg och Anita Jönsson (s), A233
av Tomas Eneroth m.fl. (s), A241 av Gunilla Carlsson
i Hisings Backa m.fl. (s), A251 av Kerstin Andersson
och Jan Björkman (s), A267 av Britt-Marie  Lindkvist
(s),  A304  av  Agneta  Gille (s), A335 av Christina
Nenes  och Göte Wahlström  (s),  A370  av  Catherine
Persson  (s),  A377  av  Kurt  Kvarnström och Barbro
Hietala Nordlund (s) och A385 i  denna  del av Raimo
Pärssinen m.fl. (s).


Utskottets ställningstagande

Med    anledning    av    dessa   krav   på   att
tvåpersonsundantaget  i  LAS  bör  upphävas  vill
utskottet  upprepa  det som  sades  i  betänkande
2003/04:AU4 i denna fråga.
Införandet av tvåpersonsundantaget  i  22  §  andra stycket LAS
innebar  en  avvikelse från en tydlig och välkänd
turordningsprincip, nämligen principen om sist in
först  ut.  Undantaget   ger  stort  utrymme  för
ensidiga  och  godtyckliga  arbetsgivarbeslut   i
anställningsskyddsfrågor.     Tillämpningen    av
undantaget  har bland arbetstagare  upplevts  som
kränkande och  diskriminerande. Det finns exempel
på  icke  godtagbar   tillämpning   som  särskilt
drabbat  gravida och föräldralediga arbetstagare.
Det finns  även tecken som tyder på att gamla och
sjuka drabbats  i  större utsträckning. Att i ett
sådant  läge  inte  ha  möjlighet  att  rättsligt
överpröva   arbetsgivarens    beslut    försvagar
anställningsskyddet  ytterligare och bidrar  även
starkt   till  känslan  av   rättsosäkerhet   hos
arbetstagarna.
Utskottet  har  förståelse  för att det i vissa
fall kan finnas behov av att göra  undantag  från
turordningsreglerna   i  22  §  LAS.  Redan  före
införandet  av  undantagsbestämmelsen  fanns  det
möjlighet att genom  kollektivavtal  avvika  från
turordningsprincipen   sist   in  först  ut.  Att
arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen måste
vara  överens  borgar för en saklig  och  rättvis
hantering av frågorna  samtidigt  som  anpassning
till verksamheten och de lokala förhållandena kan
göras.
Tecken tyder på att tillämpningen av regeln har
drabbat   orättvist   och  godtyckligt  utan  att
möjlighet finns att få  frågan  rättsligt prövad.
Sammantaget finns det tungt vägande  skäl för att
avskaffa tvåpersonsundantaget i LAS.

Utskottet  står  fast  vid  dessa  uttalanden.   Det
innebär  att utskottet tillstyrker samtliga motioner
om avskaffande  av tvåpersonsundantaget i 22 § andra
stycket LAS, nämligen motionerna A209 (s), A212 (s),
A233 (s), A241 (s), A251 (s), A267 (s), A269 yrkande
1 (v), A304 (s),  A335  (s),  A370 (s), A377 (s) och
A385 i denna del (s).

Riksdagen  bör  därför fatta beslut  om  en  sådan
lagändring. I bilaga 2 lägger utskottet fram förslag
till lagtext. Lagändringen  bör  träda i kraft den 1
juli 2005.

Andra frågor om turordning vid uppsägning


Motionerna


Moderaterna yrkar i sin partimotion Sf357, som avser
frågan  hur sjukskrivna och förtidspensionerade  ska
kunna återgå  i  arbete, att LAS bör ses över så att
lagen förhindrar att  arbetstagare  blir fastlåsta i
anställningar  där de blir sjuka. Partiet  pekar  på
turordningsreglerna  som  bidrar  till att människor
som  varit  länge  på  ett  arbete inte  vågar  byta
anställning  av  rädsla  för  att   hamna   sist   i
turordningen.   Arbetsgivare   vågar  inte  anställa
personer som löper större risk att  bli sjukskrivna.
Översynen bör göras tillsammans med arbetsmarknadens
parter,  yrkande 7. LAS-reglerna innebär  också  att
det blir svårare  för  medelålders  personer  att få
arbete. Bestämmelsen om dubbelräknad anställningstid
bör därför avskaffas, yrkande 9.

I Miljöpartiets motion A320 yrkande 2 föreslås  att skyddet för
tjänstlediga  utvidgas.  Personer  som  är lediga på
grund av studier eller av annan anledning  ska  inte
kunna undantas från turordningen. Partiet vill ha en
lagändring i enlighet med detta.

Synpunkter  på  turordningsreglerna  framförs även i
några enskilda s-motioner.

I motion A248 av Anneli Särnblad m.fl.  (s) framförs
att    den    sammanlagda    anställningstiden   hos
arbetsgivaren  ska  räknas vid turordningen,  vilket
inte    får   förhindras   av    t.ex.    byte    av
organisationsnummer    och    bolagisering.    Raimo
Pärssinen m.fl. (s) hävdar i motion A385 i denna del
att   kvalifikationskriteriet  har  vidgats  på  ett
godtyckligt sätt, bl.a. går det ut över personer som
inte arbetar heltid.


Utskottets ställningstagande


Med  anledning   av   Moderaternas   synpunkter   på
turordningsreglerna  vill  utskottet  framhålla  den
stora  betydelsen  av  turordningsreglerna. I själva
verket  kanske  de  regler   som   avgör   vilka  av
arbetstagarna som får stanna kvar i arbetet  upplevs
som  de  mest väsentliga för anställningstryggheten.
Tanken bakom  turordningsreglerna  är  att först och
främst  skydda  dem som har en svagare ställning  på
arbetsmarknaden.    Turordningsreglerna    ska   ses
tillsammans  med  de  andra  grundprinciper som  LAS
utgår  från.  Utgångspunkten  är  att  arbetsgivaren
ensam bestämmer om det är arbetsbrist  i  företaget.
Reglerna om turordning innebär i det läget ett visst
skydd mot godtycke genom att arbetsgivaren  inte får
välja   fritt   vem   som   ska   sägas   upp.   Att
anställningstid   och  ålder  ska  vara  de  främsta
faktorerna i valet  mellan  dem  som ska stanna kvar
respektive  lämna  företaget  är  enligt  utskottets
mening  en självklarhet. Vid omstruktureringar  blir
det dock,  trots dessa grundkriterier, ofta fråga om
att    pröva    ytterligare     ett     moment     i
turordningsreglerna, nämligen om arbetstagaren måste
omplaceras    för   att   kunna   beredas   fortsatt
sysselsättning. I det läget kan en arbetstagare inte
i kraft av enbart  anställningstid  eller ålder göra
anspråk på att få stanna kvar. Det krävs  också  att
han  eller  hon har tillräckliga kvalifikationer för
det fortsatta  arbetet.  En  längre  anställningstid
eller högre ålder är med andra ord ingen garanti mot
uppsägning.  Det  är därför fel att som  Moderaterna
tala  i  termer av fastlåsning.  Till  detta  kommer
också  att   det   är   möjligt   att   avvika  från
turordningsreglerna  genom kollektivavtal.  Parterna
kan alltså i varje situation  göra  en avvägning som
för  båda  sidor  ter  sig som den bästa  lösningen.
Turordningsreglerna  ger  enligt  utskottets  mening
därmed  uttryck  för  en   rimlig  avvägning  mellan
arbetsgivarens  möjligheter att  driva  verksamheten
efter  en  driftsinskränkning   och   arbetstagarnas
anspråk på trygghet. Utskottet är inte heller berett
att föreslå en ändring av den regel som  innebär att
äldre arbetstagare får räkna dubbel anställningstid.
Med detta avstyrks motion Sf357 yrkandena  7  och  9
(m).

När  det gäller kravet i motion A320 (mp) om skydd
för tjänstlediga  m.fl.  vill  utskottet peka på att
friheten för parterna att avtala  om avvikelser från
lagens   turordningsregler   inte   är   oinskränkt.
Avtalsfriheten  får  inte användas i diskriminerande
syfte och inte heller  på  ett  sätt som strider mot
god  sed  på  arbetsmarknaden.  Att ställa  upp  ett
generellt  förbud  mot  att  träffa turordningsavtal
beträffande personer som av en eller annan anledning
är  lediga  från  arbetet  vore  att   sätta   vissa
kategorier  anställda  i  ett  bättre läge än andra.
Utskottet  återkommer  till  den  särskilda  gruppen
föräldralediga   arbetstagare.   Med   det   anförda
avstyrks motion A320 yrkande 2 (mp).
Med  anledning  av synpunkterna i motion  A248  om
anställningstiden kan  utskottet  konstatera att 3 §
LAS  anger hur beräkning ska ske. Principen  är  att
den sammanlagda anställningstiden får tillgodoräknas
och detta  även  om  arbetstagaren  övergått från en
arbetsgivare till en annan inom samma  koncern eller
om arbetstagaren bytt anställning i samband  med  en
övergång  av  företag, en verksamhet eller en del av
en   verksamhet.    En    förutsättning    för   att
anställningstid   inom   samma   koncern  ska  kunna
tillgodoräknas är att arbetsgivarna  tillhörde samma
koncern  vid tidpunkten för arbetstagarens  byte  av
anställning.
Utskottet  vill tillägga följande med anledning av
motion A248. Genom  att  bryta  upp  verksamheter  i
olika  bolag,  genom att bilda dotterbolag och genom
att       genomföra       omorganisationer       kan
turordningsreglerna kringgås.  Dessa  regler  gäller
bara  inom  ett  och  samma  företag.  Ett  företags
handlande  kan  vara rättsligt och formellt korrekt,
men   moraliskt  ytterst   tveksamt.   För   berörda
arbetstagare  och  för fackföreningsrörelsen kan det
framstå  som  en  ren  provokation.  Det  är  enligt
utskottets mening helt oacceptabelt  om  företag  på
detta  sätt  handlar i strid med intentionerna bakom
lagstiftningen. Utskottet förutsätter att regeringen
uppmärksammar  detta  problem  och  återkommer  till
riksdagen  med  förslag  till åtgärder om det skulle
visa sig behövligt. Vad som nu anförts med anledning
av motion A248 (s) bör ges regeringen till känna.
Till sist kan utskottet konstatera att motion A385
i denna del synes syfta på  det  sätt som parterna i
sina förhandlingar tillämpar reglerna  i 22 § LAS om
tillräckliga  kvalifikationer  i  det  fall  att  en
arbetstagare måste omplaceras för att kunna  beredas
fortsatt sysselsättning. Utskottet har inte underlag
för att bedöma om kvalifikationskraven skärpts i den
praktiska   tillämpningen.   Det  är  här  fråga  om
avgöranden  i det enskilda fallet  där  en  individs
individuella  kvalifikationer ska ställas i relation
till   konkreta   arbetsuppgifter.    I    den   mån
arbetsgivarens tillämpning av reglerna skulle  stå i
strid   med   lagen  eller  dess  intentioner  finns
möjligheten   för    arbetstagarsidan   att   påtala
lagbrott. Motion A385 i denna del (s) avstyrks.

Återanställningsrätt m.m.


Motionerna


Vänsterpartiet  har  synpunkter   på   reglerna   om
företräde   till   återanställning  i  motion  A269.
Återanställningsrätten  ska  vara  tolv  månader och
inte som nu nio månader, yrkande 3. Företrädesrätten
till  återanställning  ska  gå  före  inhyrning   av
arbetskraft.   Under   senare  tid  har  det  enligt
Vänsterpartiet förekommit  att  arbetsgivaren  efter
genomförda  uppsägningar  hyr  in  arbetskraft  från
bemanningsföretag.  Därmed sätts anställningsskyddet
ur  spel,  yrkande  4.  Partiet   vill  också  ändra
reglerna om deltidsanställdas företrädesrätt  i  två
avseenden.  Begränsningen  till  lediga arbeten inom
den   egna  driftsenheten  leder  t.ex.   till   att
anställda   i   en  butikskedja  inte  kan  utnyttja
företrädesrätten  i  en  butik  i  kvarteret intill.
Kravet  på  att  den  anställde  ska ha tillräckliga
kvalifikationer borde mildras till  ett  krav på att
den  deltidsanställde  ska  kunna  anförtros de  nya
arbetsuppgifterna efter ett rimligt  inlärnings- och
inskolningsskede, yrkande 12.

Företrädesrätten  i  förhållande  till inhyrning  av
arbetskraft tas även upp i motionerna  A252 av Tomas
Eneroth  m.fl. (s) och A294 i denna del av  Christer
Erlandsson (s).

I  motion  A282  av  Krister  Örnfjäder  och  Agneta
Ringman (s)  begärs  att  den som är deltidsanställd
men  arbetar  heltid  ska ges  rätt  att  utöka  sin
anställning upp till heltid.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  flera  gånger   tidigare   behandlat
motioner om tiden för återanställningsrätten, senast
i betänkande 2003/04:AU4. Utskottet har understrukit
den  allmänna  betydelsen  av företrädesrätten  till
återanställning och den särskilda  vikt  den har för
både    föräldralediga   och   äldre   arbetstagares
möjlighet  att  återkomma  i  arbete.  Utskottet har
också framhållit att den ändring som trädde  i kraft
1997, som innebar en förkortning av företrädesrätten
från  tolv  till  nio månader, var resultatet av  en
avvägning mellan skyddsaspekten  och  det  behov  av
flexibilitet   som   bedömdes   nödvändigt   i   det
arbetsmarknadsläge som då rådde. Utskottet står fast
vid detta.

När  det  gäller  deltidsanställdas företrädesrätt
kan utskottet, liksom  i det nyssnämnda betänkandet,
betona  att utgångspunkten  är  att  anställning  på
heltid  bör   eftersträvas.   Utskottet  har  i  ett
föregående   avsnitt  berört  den  utredning   (dir.
2004:50) som avser  frågan om hur rätten till heltid
ska  kunna stärkas. Resultatet  av  utredningen  bör
inte föregripas.  Utskottet  kan  också hänvisa till
att frågan om tidsbegränsade anställningar  övervägs
av     den     förutnämnda     arbetsgruppen    inom
Regeringskansliet.    Återanställningsrätten     och
företrädesrätten  till högre sysselsättningsgrad har
nära samband med detta,  vilket  är  ytterligare ett
skäl  att  inte  nu ta ställning i sakfrågan.  Detta
innebär att motion  A269 yrkandena 3 och 12 avstyrks
(v).
Frågan   hur   man  rättsligt   ska   bedöma   den
situationen   att   arbetsgivaren   anlitar   uthyrd
arbetskraft    i   ett   läge    när    det    finns
företrädesberättigade  har prövats i en AD-dom, 2003
nr  4,  och ytterligare en  tvist  är  instämd  till
domstolen.  I  korthet  innebär domen att det är ett
brott mot återanställningsrätten  om inhyrningen kan
anses  som  ett  otillåtet  kringgående   av  lagen.
Domstolen  konstaterade att företrädesrätten  endast
gäller  då  det  är  fråga  om  en  nyanställning  i
egentlig  mening.   LAS   utgår   från  att  det  är
arbetsgivaren som bestämmer om verksamheten och dess
inriktning.  Dit  hör  t.ex. frågan om  arbetet  ska
utföras av entreprenör eller  av  egna anställda. AD
ansåg dock att denna princip har sina  begränsningar
och exemplifierade med att arbetsgivaren tillgodoser
ett  mera  permanent  behov  av  arbetskraft   genom
inlåning  som går ut över företrädesberättigade.  De
åtgärder  som   påstås   vara   ett  kringgående  av
företrädesreglerna  måste styrkas.  Möjligheten  att
anlita  inhyrd  arbetskraft   och  därmed  gå  förbi
uppsagda arbetstagare med företrädesrätt  är  alltså
inte   oinskränkt.   Utskottet   vill   betona   att
företrädesrätten  till återanställning är ett mycket
viktigt inslag i anställningsskyddet.  Det är därför
angeläget  att  vara  uppmärksam  på att företeelsen
inte breder ut sig på ett sätt som medför att värdet
av  återanställningsrätten  går  om intet.  Med  det
anförda avstyrks motionerna A252 (s), A269 yrkande 4
(v) och A294 i denna del (s).
Den  situation  som tas upp i motion  A282  gäller
förhållandet  mellan   5  §  sista  stycket  LAS  om
omvandling av vikarietjänst  till  tillsvidaretjänst
efter  tre år och företrädesrätten till  anställning
med högre  sysselsättningsgrad  enligt  25 a §. Båda
reglerna    har    till    syfte    att    förbättra
anställningsskyddet    för   personer   med   osäkra
anställningsförhållanden       eller       begränsad
tjänstgöringsgrad,  främst  kvinnor.  Utskottet  kan
förstå  den  problematik  som  beskrivs  i motionen.
Samtidigt  är  det  svårt att se det rimliga  i  att
rätten för en vikarie  att  få  sin tjänst omvandlad
till en tillsvidareanställning skulle  vara beroende
av att det på arbetsplatsen inte finns personer  som
vill  öka  sin  sysselsättningsgrad. Motion A282 (s)
avstyrks.

Reglernas dispositivitet


Motionen


Vänsterpartiet yrkar  i  motion  A269 yrkande 10 att
riksdagen ska besluta att hänvisningen  till central
arbetstagarorganisation återinförs i LAS.  Avtal  om
avvikelser  från  turordningen  ska  liksom tidigare
endast       kunna      träffas      av      central
arbetstagarorganisation. Branschanpassningen ska ske
på central nivå.  Förbunden ska sedan kunna delegera
förhandlingsrätten   med   hänsyn   till  de  lokala
organisationernas styrka och önskemål.


Utskottets ställningstagande


Motsvarande   förslag   från   Vänsterpartiet    har
behandlats   flera  gånger  tidigare  och  senast  i
betänkande 2003/04:AU4. Utskottet har bl.a. hänvisat
till den speciella  roll som arbetsmarknadens parter
sedan  gammalt  har  inom   arbetsrätten.   Vid  LAS
tillkomst 1974 ansåg man att det fanns ett behov  av
att  skapa  garantier  för  att  avtalsfriheten inte
används för att försämra anställningsskyddet, vilket
var motivet till att överenskommelser  om avvikelser
skulle vara träffade eller godkända på förbundsnivå.
Regeln begränsades till vissa bestämmelser  i lagen.
Det var också möjligt att delegera avtalsrätten till
en  lokal  organisation.  Bakgrunden  till ändringen
1996 (prop. 1996/97:16, 1996/97:AU4) då  rätten  att
göra  avsteg  överfördes till de lokala parterna var
att det allt oftare  hade  satts  i  fråga  om  inte
avvikelser från lagen borde kunna göras med stöd  av
lokala  kollektivavtal.  Rätten  att göra avvikelser
hade  dessutom  av  många  arbetstagarorganisationer
delegerats  till  den nivån. I  lagstiftningsärendet
ansåg regeringen att  det  fanns  anledning  att öka
möjligheterna   att  träffa  lokala  kollektivavtal.
Fortfarande finns  dock krav på centralt avtal eller
centralt godkännande  i  vissa  avseenden,  t.ex. om
uppsägningstidens  längd och preskription. Utskottet
vill framhålla att förutsättningen  för  den  lokala
avtalsrätten när det gäller turordningsfrågor är att
det  i andra frågor gäller ett kollektivavtal mellan
parterna  som  har  slutits  eller  godkänts  av  en
central  organisation.  Motion  A269  yrkande 10 (v)
avstyrks.

Utskottet  återkommer  till  motioner  som   avser
dispositiviteten när det gäller turordningsavtal som
avser gravida och föräldralediga respektive äldre.

Skydd för föräldralediga


Utskottets förslag i korthet

Avsnittet   tar   upp   frågor   som   gäller
anställningsskyddet    för    föräldralediga.
Motionerna avstyrks med hänvisning  till  att
regeringen  meddelat  att  en proposition ska
avlämnas hösten 2005. Jämför  reservation  11
(m, fp, kd, c, mp).

Bakgrund


Utskottet har många gånger upprepat hur viktigt  det
är  att  skapa  gynnsammare  förutsättningar för att
arbetstagare   ska   kunna   förena    arbete    och
föräldraskap.  Redan i betänkande 2000/01:AU9 pekade
utskottet på att  det  förekommer  att  arbetsgivare
försvårar  för  föräldrar  att utnyttja rätten  till
ledighet  enligt föräldraledighetslagen.  Regeringen
fick 2001 (2000/01:AU9,  rskr.  179)  i  uppdrag  av
riksdagen  att  överväga  om  det finns behov av att
förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att
utnyttja  sin  rätt  till  ledighet  i  samband  med
föräldraskap.   Regeringen   gav   sedan   ALI   ett
tilläggsuppdrag  att  se  över  den  arbetsrättsliga
lagstiftningen även i detta avseende.

Enligt ALI:s utredning Hållfast  arbetsrätt  - för
ett   föränderligt   arbetsliv  (Ds  2002:56)  visar
tillgänglig statistik  att  barnafödandet  under det
senaste  årtiondet  har  minskat  dramatiskt, främst
bland kvinnor mellan 20 och 29 år.  Det  kan  enligt
utredningen antas att en av många orsaker till detta
stora  samhällsproblem  är svårigheter att på dagens
arbetsmarknad  kunna  kombinera  förvärvsarbete  och
föräldraskap. Samtidigt konstaterade utredningen att
gravida    kvinnors    rättsliga     ställning    på
arbetsmarknaden är relativt stark efter  ändringar i
jämställdhetslagen   och  senare  praxis  från   EG-
domstolen. Föräldralediga  arbetstagare  har däremot
ett  betydligt  svagare  skydd, både enligt gällande
EG-rätt och svensk rätt. Utredningen  har  lagt fram
tre   lagförslag   för  att  stärka  föräldraledigas
rättsliga ställning.  Det första förslaget tar sikte
på ändrade regler för tidsbegränsade  anställningar.
Det andra förslaget innebär att ett särskilt  förbud
mot   att   diskriminera   föräldralediga  införs  i
föräldraledighetslagen. Det  tredje förslaget är att
uppsägningstiden   vid  uppsägning   på   grund   av
arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig
ska börja löpa först  när  arbetstagaren  helt eller
delvis återupptar sitt arbete.
Regeringen  har  inte  lagt fram något förslag  på
grundval  av ALI:s utredning,  men  enligt  vad  som
redovisats    ovan   finns   en   arbetsgrupp   inom
Regeringskansliet   som   överväger   frågorna.   En
proposition är planerad till hösten 2005.

Motionerna


Kristdemokraterna anser enligt sin kommittémotion om
familjepolitiken, Sf363, att ett särskilt förbud mot
diskriminering   av  föräldralediga  bör  införas  i
föräldraledighetslagen  och att uppsägningstiden för
den som är helt föräldraledig  ska  börja löpa först
när arbetstagaren helt eller delvis återupptar  sitt
arbete,  yrkande  37.  Motsvarande  förslag  finns i
partiets  kommittémotion  A356 om arbetsmarknad  och
arbetsliv, yrkande 9. I den  nyssnämnda motion Sf363
finns även ett förslag om att  lagen  ska  garantera
rätten  för  den  som  varit föräldraledig att efter
ledigheten  återuppta sitt  arbete  utan  försämrade
villkor,   yrkande    38.    I    Kristdemokraternas
kommittémotion  om jämställdhet, A352,  föreslås  en
ändring av svensk  lagstiftning  i  enlighet med det
som ministerrådet kommit fram till. Rätten  för  den
som  varit  föräldraledig att återuppta arbetet utan
försämrade villkor ska garanteras, och man ska kunna
tillgodoräkna sig förbättringar som arbetskamraterna
fått under tiden, yrkande 13.

Vänsterpartiet lägger i motion A269 fram förslag som
anknyter till  ALI:s  utredning.  Partiet  yrkar att
riksdagen  ska  besluta att uppsägningstiden för  en
föräldraledig  arbetstagare  börjar  löpa  först  då
arbetstagaren återupptagit  sitt  arbete  helt eller
delvis,   yrkande  2.  Eftersom  det  behövs  större
facklig styrka  för  att motverka könsdiskriminering
ska en central facklig  organisation godkänna avsteg
från turordningslistan vid  uppsägningar  som  berör
gravida och föräldralediga, yrkande 5.

Att  ALI:s  förslag  ska  genomföras  begärs även av
Miljöpartiet  i kommittémotion A320 yrkande  1.  För
att stärka skyddet  för  gravida  och föräldralediga
bör regeringen skyndsamt se till att  den  skärpning
av lagen som riksdagen beslutade om 2001 genomförs.

I   motion  A331  av  Christina  Nenes  och  Gunilla
Carlsson  i  Hisings  Backa  (s)  framhålls  att  de
föräldralediga  är i en utsatt situation. Det ställs
krav  på att arbetssökande  inte  ska  skaffa  barn.
Turordningsundantaget      kan      förvärra     för
föräldralediga. Enligt motionärerna bör  arbetet med
lagändringar påskyndas.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  instämmer  i att skyddet för gravida  och
föräldralediga bör stärkas. Som utskottet framhållit
tidigare hör det inte hemma  på svensk arbetsmarknad
att  bli  missgynnad  på  grund  av   att   man  som
arbetstagare  nyttjat  sina  lagstadgade rättigheter
som  förälder.  När det gäller metoderna  att  komma
till rätta med problemen  vill utskottet avvakta den
beredning av frågan som pågår.  Som  redovisats ovan
är siktet inställt på att en proposition  ska  kunna
överlämnas till riksdagen i höst. Utskottet vill med
kraft  betona  vikten  av att förslag läggs fram som
kan   förbättra   situationen    för   gravida   och
föräldralediga och att detta sker  som  aviserats. I
avvaktan på detta är det dock inte meningsfullt  att
i   sak  kommentera  varje  enskilt  motionsyrkande.
Motionerna  Sf363  yrkandena  37  och  38 (kd), A269
yrkandena  2  och  5 (v), A320 yrkande 1 (mp),  A331
(s), A352 yrkande 13  (kd)  och  A356 yrkande 9 (kd)
avstyrks.


Företagsnedläggning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  motioner  som  tar  upp
företagens  ansvar och anställdas rättigheter
i samband med  företagsnedläggning  bl.a. med
hänvisning till att frågorna omfattas  av det
s.k.  121-punktsprogrammet  och att beredning
ska  påbörjas.  Utskottet förutsätter  liksom
tidigare  att  regeringen   följer  frågorna.
Jämför reservationerna 12 (v) och 13 (mp).

Motionerna


Frågor som gäller företagsnedläggningar  tas  upp  i
några enskilda motioner.

Jan  Björkman  m.fl.  (s)  anser  i  motion A280 att
regeringen   måste   analysera  företagens   ansvar.
Belysning av och jämförelse  med  villkoren  i olika
länder  måste  göras.  Anita Jönsson och Jarl Lander
(s) föreslår i motion A297 en översyn av hur man kan
motverka  -  nationellt  och   inom  ramen  för  EU-
samarbetet  - nedläggning av lönsamma  fabriker  och
att arbetstagare i olika länder ställs mot varandra.

I motion A301  av  Peter  Pedersen  och  Rossana  Dinamarca (v)
ställs krav på att regeringen lägger fram förslag om
ändring  i  lagstiftningen  i  syfte  att  stärka de
anställdas  rätt  och skärpa företagens skyldigheter
vid  nedläggning  av  företag  eller  företagsenhet,
yrkande  1.  Lagstiftning   krävs   för  att  ge  de
anställda   ökade   möjligheter  att  förvärva   ett
företag,  eller  en företagsenhet,  som  drabbas  av
beslut om nedläggning,  yrkande  2.  Även  i  övrigt
föreslås   åtgärder   som  i  praktiken  gör  sådana
övertaganden möjliga. Högt kvalificerade arbeten och
lönsam  produktion  måste   stanna  kvar  i  landet,
yrkande 3.

Ulf Holm (mp) anser i motion A319 att det krävs ökat
ansvar  för  storföretagen vid  företagsnedläggning.
Vid   en  internationell   jämförelse,   t.ex.   med
Frankrike, verkar det enkelt att lägga ned företag i
Sverige.  För  att öka ansvaret för företagen skulle
man  kunna  ställa   krav   på   en  motivering  för
nedläggning  eller  krav  på ekonomiskt  ansvar  för
utbildning eller inkomstgaranti.


Utskottets ställningstagande


Liknande motionsyrkanden har behandlats flera gånger
tidigare, senast i betänkande 2003/04:AU4. Utskottet
har     hänvisat     till     en    rapport     från
Arbetsmarknadsstyrelsen    (AMS)   2002    med    en
kartläggning av det europeiska rättsläget vad gäller
arbetsgivarens   ansvar  vid  företagsnedläggningar.
Slutsatsen var att  EU-medlemsstaternas  regelsystem
för företagsnedläggningar har vissa gemensamma  drag
som  beror  på  att  staternas  reglering utgår från
samma minimikrav i ILO-instrument  och  EG-direktiv.
Det  finns  också  många olikheter som förklaras  av
staternas   olika   syn    på    arbetsrättens   och
arbetsmarknadsmyndigheternas roll  och funktionssätt
i   samhället.  Sambandet  med  bl.a.  skatte-   och
socialförsäkringssystemen är dessutom så komplicerat
att det  enligt  rapporten  inte  går att göra några
enkla     jämförelser     av     kostnaderna     vid
företagsnedläggningar i de olika EU-medlemsstaterna.

En   annan   utredning,  Omställningsavtal  -  ett
aktivare stöd till  uppsagda  (SOU 2002:59), beskrev
de  omställnings- och trygghetsavtal  som  finns  på
svensk   arbetsmarknad   och  gjorde  en  analys  av
effekterna.       Utredningen       menade       att
omställningsavtalen    bidrar    till    ett    ökat
omvandlingstryck   på  arbetsmarknaden,  vilket  har
positiva samhällsekonomiska  effekter.  Avtalen  får
fördelningspolitiska  effekter  eftersom  stödet  är
tillgängligt  för  alla  som omfattas av avtalen. De
som mest behöver stöd får  också  tillgång till det.
Det  visade  sig  också  att omställningsstödet  har
positiva  företagsekonomiska   effekter.   Utskottet
kunde    i    det    nyssnämnda    betänkandet   med
tillfredsställelse konstatera att Svenskt Näringsliv
och  LO  i  slutet  av  februari  2004  ingått   ett
omställningsavtal      som     omfattade     950 000
privatanställda. Avtalet  innebär  att arbetsgivarna
får ta ett större socialt ansvar än tidigare.
Arbetsmarknaden och arbetslivet präglas  av  stora
förändringar.  En  allt  öppnare  ekonomi  med  ökad
internationell   konkurrens,   starkt   beroende  av
omvärlden  och  krav  på en effektiv produktion  har
medfört och kommer att  medföra  stora förändringar.
Frågorna  om  anställningsskydd och  inflytande  vid
dessa strukturförändringar  är  av största vikt. Som
utskottet framfört tidigare är det  frågor  av  stor
komplexitet,      i     synnerhet     gäller     det
Europaperspektivet.   Några  enkla  lösningar  finns
inte. Det är värdefullt att det bedrivs forskning på
området,  så t.ex. av ALI  som  har  i  uppdrag  att
bedriva forskning  och utveckling om villkoren i ett
föränderligt  arbetsliv  med  särskild  betoning  på
kunskapsområdet  Arbetsrätt  i omvandling - globala,
europeiska och lokala perspektiv.
Utskottet kan konstatera att  dessa frågor ingår i
det    förutnämnda    121-punktsprogrammet    mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
och  enligt vad utskottet  under  hand  erfarit  ska
beredning  påbörjas.  Utskottet  förutsätter  liksom
tidigare   att  regeringen  följer  frågorna.  Något
uttalande därutöver  kan  inte  anses  påkallat  med
anledning  av  motionerna  A280  (s), A297 (s), A301
yrkandena 1-3 (v) och A319 (mp) som därför avstyrks.

Ledighetslagstiftning m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt  motioner
som  rör ledighetslagstiftningen. Frågor  som
tas upp är bl.a. ledighet för närståendevård,
ledighet  för  frivilligt  försvarsarbete och
semesterlönegrundande  frånvaro.   Motionerna
avstyrks  bl.a.  med hänvisning till pågående
beredningsarbete.  Jämför  reservationerna 14
(kd) och 15 (m).

Motionerna


Kristdemokraterna anser i motion So608 yrkande 6 att
man ska ha rätt till tjänstledighet  på  hel-  eller
deltid  för  vård  av anhörig. Det skulle underlätta
för många anhöriga och fungera som ett erkännande av
insatsen.  Tjänstledigheten  bör  endast  ges  under
kortare perioder,  exempelvis  tre  månader i taget,
eftersom  man  inte  i  förväg  kan  veta hur  stort
vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde man kunna
diskutera  möjligheten att minska sin arbetstid  för
att vårda en anhörig under längre tid.

Vänsterpartiet   anför  i  motion  2003/04:A264  att
partiet länge har  drivit  krav  på förkortningar av
normalarbetstiden    och    ökat   inflytande    för
arbetstagarna  över arbetstidens  förläggning.  Ökat
arbetstagarinflytande   över   arbetstiden   är   en
förutsättning  för ett mänskligare arbetsliv och ett
samhälle med minskad  ohälsa  och  ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män men också för ökad produktion
och  produktivitet i verksamheterna.  Vänsterpartiet
menar  att Arbetstidskommitténs, Knas, förslag om en
ny ledighetslag är ett viktigt steg i rätt riktning.
Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.

Göte Wahlström  och  Christina  Nenes  (s)  anför  i
motionerna   2002/03:Ub430   och   2003/04:A299  att
regeringen bör verka för att de som  i  vuxen  ålder
väljer  att  "kunskapslyfta"  och studera vidare ges
ekonomiska och trygga förutsättningar  att genomföra
studierna.    Somliga    vuxenstuderande    som   är
tjänstlediga  från ett arbete under studietiden  har
arbetsgivare     som      ser      studierna     som
semesterlönegrundande  tid, men de flesta  har  inte
den förutsättningen.

Christer Erlandsson (s)  menar  i  motion  A295  att
semesterlagen  bör  ändras.  Den regel som säger att
man inte får spara semester under  ett semesterår då
sparad  semester  tas  ut bör upphävas.  Ändrar  man
lagen  på det sättet kommer  taket  på  fem  veckors
semester   och   fem  veckors  sparad  semester  att
kvarstå.

Hillevi Engström och  Lena  Adelsohn  Liljeroth  (m)
anför  i  motion  A207  att  många  svenskar, utöver
militärer    och    poliser,   anlitas   vid   olika
fredsfrämjande uppgifter  i  världen.  För att kunna
rekrytera den kompetens som behövs är det väsentligt
att     dessa     personer     omfattas    av    ett
anställningsskydd. Till skillnad  från  anställda  i
utlandsstyrkan  har  de  inget  skydd mot uppsägning
eller avskedande. Det finns inte  heller  någon rätt
till tjänstledighet eller något skydd mot försämrade
villkor  vid  återkomsten till Sverige. Motionärerna
menar att frågan  behöver  få en lösning och att ett
regelverk    liknande    det    för   anställda    i
utlandsstyrkan bör införas.

Eva Flyborg och Runar Patriksson (fp) menar i motion
A334  att de frivilliga försvarsorganisationerna  är
av utomordentligt  stor  betydelse  inom det svenska
försvaret. Möjligheten att få ledigt  vid  frivillig
försvarsverksamhet    borde    vara   densamma   för
värnpliktiga som för frivillig personal.  I motionen
föreslås   en  lagstadgad  rätt  till  ledighet  för
deltagande  i   utbildning   och  tjänstgöring  inom
frivilligförsvaret.


Bakgrund


Följande lagar brukar räknas till ledighetslagarna:

1. semesterlagen (1977:480)
2.
3. lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till
ledighet för utbildning (studieledighetslagen)
4.
5. lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag inom skolan, m.m. (sia-
ledighetslagen)
6.
7. lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare (sfi-
ledighetslagen)
8.
9. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård (närståendevårdslagen)
10.
11. föräldraledighetslagen (1995:584)
12.
13. lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att
bedriva näringsversamhet
14.
lagen (1998:209) om rätt till  ledighet av trängande
familjeskäl.

Utöver dessa finns det också ledighetsbestämmelser i
ett  stort  antal  lagar, bl.a. förtroendemannalagen
(1974:358), MBL, arbetsmiljölagen  (1977:1160),  LAS
och   lagen  om  arbetstid  m.m.  i  husligt  arbete
(1970:943). I regeringsformen (RF) och kommunallagen
(KL) (1991:900)  finns regler som möjliggör ledighet
för  politiska  uppdrag.   Nämnas  bör  också  lagen
(1994:1809)  om totalförsvarsplikt,  som  innehåller
regler med förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare som  fullgör  sina  skyldigheter enligt
lagen.

För statligt anställda finns vissa särbestämmelser
om   ledighet,   t.ex.   i  anställningsförordningen
(1994:373)      och      tjänstledighetsförordningen
(1984:111).  Sådan  rätt  till   ledighet  kan  avse
ledighet  för  att  pröva  annat  arbete  eller  för
utlandstjänstgöring. Bestämmelser av  detta slag kan
också finnas i kollektivavtal.
Vid  sidan  av lagregleringen finns kompletterande
ledighetsregler   i  kollektivavtal.  Viss  ledighet
följer enbart av kollektivavtal,  t.ex. ledighet för
vissa familjeangelägenheter som att  fira  sin  egen
50-årsdag   eller   att   delta  vid  nära  anhörigs
begravning. Rätt till ledighet  kan  också  följa av
tjänstereglementen, enskilda avtal och sedvänja.
I juni 2002 föreslog Kommittén för nya arbetstids-
och  semesterregler  (Knas)  (dir.  2000:97 och dir.
2003:21) i sitt delbetänkande TID - för  arbete  och
ledighet  (SOU  2002:58) en lag om flexibel ledighet
som  skulle  ge  arbetstagare   rätt  till  ledighet
motsvarande fem arbetsdagar varje  år.  Lagen skulle
innebära  att varje arbetstagare får en timbank  hos
sin arbetsgivare.  Ledigheten  ska  förläggas enligt
arbetstagarens  egna  önskemål.  Ledigheten   skulle
därmed  ge arbetstagaren möjlighet att påverka  sina
arbetstidsförhållanden.  Utredningen  föreslog också
en ändring av semesterlagen så att arbetstagare  ges
rätt  att  få  de  semesterdagar som överstiger fyra
veckor  och  sparade semesterdagar  omvandlade  till
ledighet  under   del  av  dag.  Därutöver  föreslog
utredningen ändringar  i  arbetstidslagen som syftar
till   ett   mera  korrekt  genomförande   av   EG:s
arbetstidsdirektiv i svensk lag.
Ett    år    senare    presenterades    kommitténs
slutbetänkande     Semesterlagen      och     övriga
ledighetslagar  -  översyn  och  förenklingar   (SOU
2003:54).  Utredningen  föreslog bl.a. att sju av de
åtta   ledighetslagarna   enligt   ovan   (exklusive
semesterlagen) skulle ersättas  med  fyra nya lagar:
en  föräldraledighetslag,  en  lag  om ledighet  för
utbildning,   som   även  inbegriper  ledighet   för
svenskundervisning  för   invandrare,   en   lag  om
ledighet  för  att bedriva näringsverksamhet och  en
lag om ledighet  för  närståendevård och ledighet av
trängande familjeskäl.

Utskottets ställningstagande


Knas  lämnade  som nämnts  sitt  delbetänkande  (SOU
2002:58) i juni  2002  och  sitt slutbetänkande (SOU
2003:54)    i    juni    2003.   Båda   dessa    har
remissbehandlats,  och  regeringens   beredning   av
frågorna   pågår.   En   proposition   om  tydligare
genomförande   av  EG:s  arbetstidsdirektiv   (prop.
2003/04:180)   har   behandlats   av   utskottet   i
betänkande 2004/05:AU3,  och  riksdagen har därefter
beslutat om ändringar i arbetstidslagen som träder i
kraft den 1 juli 2005.

Utskottet vill också hänvisa  till den förutnämnda
utredningen    (dir.   2004:156)   om   rätt    till
tjänstledighet för  att  gå  ned  i  arbetstid.  Som
framhålls  i  utredningsdirektiven  har arbetstidens
längd  och  förläggning  betydelse för kvinnors  och
mäns  möjlighet  att  planera   sin   tid   och  för
möjligheten  att  kombinera arbetslivet och livet  i
övrigt.  I  avvaktan   på   beredning  och  pågående
utredning  avstyrker utskottet  motion  2003/04:A264
(v).
När det gäller  frågan om ledighet för att ta hand
om anhöriga har utskottet vid ett flertal tillfällen
behandlat motsvarande  yrkande,  senast i betänkande
2003/04:AU4.  Utskottet har hänvisat  till  att  det
redan  i  dag  finns   en  rätt  till  ledighet  och
ersättning   vid   närståendevård    i    den   s.k.
närståendevårdslagen.  Utskottet  är inte heller  nu
berett  att ställa sig bakom förslaget  i  motionen.
Utskottet  avstyrker  därmed  motion So608 yrkande 6
(kd).
Frågan  om  rätt  till  ledighet   för  frivilligt
försvarsarbete har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen,   senast   i   betänkande   2003/04:AU4.
Utskottet har framhållit att frivilliginsatser  inom
totalförsvaret  är  mycket värdefulla. I sin rapport
En utvecklad krisberedskap  till  regeringen uttalar
Krisberedskapsmyndigheten att det är viktigt både ur
ett krishanteringsperspektiv och ur  ett förtroende-
och demokratiperspektiv att samhället  kan  ta  emot
och   på   ett   bra  sätt  använda  frivilliga  vid
krishanteringsinsatser.  Utskottet instämmer i detta
men bedömer att avsaknaden  av  regler  om rätt till
ledighet  m.m.  inte  kan  anses  vara till påtaglig
nackdel  för de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet  eller  för  den enskilde. Utskottet står
fast vid sin bedömning att  arbetsgivare normalt har
en  välvillig  inställning till  framställningar  om
ledighet för frivillig  försvarsverksamhet  och  att
frågan  om  ledighet från ordinarie arbetsplats ofta
kan lösas genom  avtal eller överenskommelser mellan
den anställde och arbetsgivaren. Utskottet har samma
uppfattning när det gäller ledighetsregler och skydd
för  anställningen   vid  viss  utlandstjänstgöring.
Motionerna A207 (m) och A334 (fp) avstyrks.
När   det   gäller   frågan    om    studier   som
semesterlönegrundande   tid   behandlade   utskottet
liknande synpunkter i betänkande 2001/02:AU6.  I det
nya  studiestödssystem  som infördes den 1 juli 2001
fick   personer   som  tidigare   skulle   ha   haft
vuxenstudiestöd   i   stället   möjlighet   att   få
studiemedel  med  högre bidragsdel.  Studiemedel  är
inte   semesterlönegrundande    men    heller   inte
skattepliktiga.  Korttidsstuderande  kan  få  bidrag
enligt   förordningen   (2001:362)  om  bidrag  till
korttidsstudier.  Inte  heller   dessa   bidrag   är
skattepliktiga.  Studiestödsreformen  innebar alltså
att  de studiestöd som tidigare varit skattepliktiga
och kopplade  till  inkomst  slopades, och att det i
stället infördes ett samordnat  studiemedel  som  är
skattefritt  och  pensionsgrundande för alla. Rätten
till semesterersättning upphörde därmed.
Den i motion A295  berörda  regeln - semesterdagar
får  enligt 18 § tredje stycket  semesterlagen  inte
sparas  under  semesterår  då  arbetstagaren  får ut
semesterdag som sparats från tidigare år - ska ses i
samband med 21 § semesterlagen som ger arbetstagaren
rätt  att  få  ut den sparade semesterledigheten och
årets  semesterledighet   i   ett   sammanhang.   Om
arbetstagaren  hade kunnat ta ut en sparad vecka och
samtidigt spara  en  ny  vecka  till nästa år skulle
personen kunna skaffa sig förmånen  av  att ständigt
kunna  kräva drygt fem veckors semester i  följd,  i
stället för de fyra veckor i följd som han eller hon
har rätt till enligt 12 §.
Utskottet  är inte berett att verka för en ändring
av  semesterlagen   på  det  sätt  som  motionärerna
föreslår. Utskottet vill  dock påminna om att Knas i
förenklingssyfte har sett över semesterlagens regler
och redovisat detta i sitt slutbetänkande.
Med   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks
motionerna 2002/03:Ub430 (s), 2003/04:A299  (s)  och
A295 (s).

Frågor om äldre arbetstagare


Utskottets förslag i korthet

I  detta  avsnitt  behandlas  frågor om äldre
arbetstagare; bl.a. om rätten att stanna kvar
i arbete och att underlätta för  arbetsgivare
att  anställa  äldre arbetstagare. Motionerna
avstyrks   med   hänvisning   till   pågående
utredningsarbete.  Jämför  reservationerna 16
(m), 17 (kd) och 18 (v).

Motionerna


Moderaterna  anser  i motion Sf357  yrkande  15  att
arbetsrätten för äldre  måste vara mer flexibel. LAS
bör   ändras   så   att  möjligheterna   ökas   till
tidsbegränsad anställning  för personer över 61 år i
enlighet  med  det  förslag  som   lagts   fram   av
Näringsdepartementets  seniorgrupp  i Ds 2002:10. På
det sättet vågar och vill fler arbetsgivare anställa
äldre.

Kristdemokraterna föreslår i motion A353  att rätten
att stanna kvar i arbetet förlängs från nuvarande 67
till   72  års  ålder.  Forskning  visar  att  många
blivande    pensionärer    kan    tänka    sig   att
förvärvsarbeta om arbetet ordnas flexibelt och utgår
från  de  äldres  förutsättningar,  yrkande 3. Flera
avtalade pensionssystem medför dock att  kostnaderna
blir  höga för att anställa äldre. Kristdemokraterna
anser  att  regeringen  bör  ta  initiativ  till  en
översyn  av  avtalspensionernas  effekt på den äldre
arbetskraftens konkurrenskraft. Översynen  bör  leda
fram till överläggningar med arbetsmarknadens parter
för  att  minska  skillnaderna i kostnader för äldre
och yngre arbetskraft, yrkande 9.

Vänsterpartiet vill  enligt  motion  A269 yrkande 11
att regeln om centralt godkännande av avtalsturlista
återinförs  när  avsteget  från  lagen  innebär  att
arbetstagare som är äldre än 57,5 år sägs upp. Äldre
har betydligt svårare att hitta nytt arbete,  vilket
enligt partiet ökar behovet av skydd.

I  en  enskild  motion, A349 av Sverker Thorén (fp),
efterlyses åtgärder  som gör det möjligt för dem som
fyllt 65 år att stanna  kvar  på  arbetet, t.ex. att
arbetsgivaren inte betalar hela lönen.


Utskottets ställningstagande


De     äldres     situation    på    arbetsmarknaden
uppmärksammades   i  budgetbetänkande   2004/05:AU1.
Utskottet kunde konstatera  att  antalet  personer i
åldern  60-64  år kommer att öka fram till 2010  och
utgöra   en   större   andel   av   den   arbetsföra
befolkningen än  i  dag.  Utskottet  hänvisade  till
Långtidsutredningen   som  konstaterat  att  en  hög
sysselsättning    är    grunden    för    framtidens
välfärdssystem.  På  sikt handlar  det  om  att  öka
arbetsutbudet genom att  fler  personer kan och vill
ta ett arbete. En av Långtidsutredningens slutsatser
är  att  det  måste bli mer lönsamt  för  äldre  att
fortsätta  att  arbeta   och   att   de   ekonomiska
drivkrafterna för arbetsgivarna att behålla de äldre
i arbete behöver stärkas. Utskottet hänvisade  också
till  den  parlamentariskt  sammansatta  utredningen
Senior  2005  och  dess  förslag  i  betänkande  SOU
2003:91.

I    budgetbetänkandet   redovisades   även    att
regeringen  tillsatt en utredning (dir. 2004:99) som
ska se över skattereglerna  för tjänstepensioner och
privata pensionsförsäkringar.  Reglerna ska anpassas
och   förenklas  så  att  arbetslinjen   stärks.   I
uppdraget    ingår    också    att   utvärdera   den
skattemässiga subventionens effekter på sparande och
arbetsutbud,  framför  allt  bland  äldre  personer.
Regeringen  överväger också förändringar  i  skatte-
och transfereringssystemet  och  en  kartläggning av
avtalsförmåner i syfte att underlätta  för äldre att
delta  aktivt  i  arbetslivet.  Detta  är något  som
redovisats     i    Sveriges    handlingsplan    för
sysselsättning 2004 (NAP 2004).
I   ett   gemensamt    bidrag    till   NAP   från
arbetsmarknadens parter har de förklarat sig villiga
att  medverka  till  att den faktiska pensionsåldern
höjs.
I  betänkandet redovisades  också  hur  frågan  om
äldres sysselsättning behandlas inom EU-samarbetet.
En   viktig    aspekt    på    möjligheterna   och
förutsättningarna för äldre att delta  i arbetslivet
är  skyddet mot diskriminering. Denna sak  har  helt
nyligen    behandlats    i   utskottets   betänkande
2004/05:AU5.  Utskottet  välkomnade  att  frågan  om
lagstiftning mot åldersdiskriminering  nu  är  under
utredning av den s.k. Diskrimineringskommittén (dir.
2002:11)   och   konstaterade   att  en  allt  äldre
befolkning  gör  det  svårt  att  klara   välfärden.
Ansträngningar  måste  göras  för att äldre personer
ska   kunna   stanna  kvar  längre  i   arbetslivet.
Eventuella  hinder   måste   så  långt  som  möjligt
undanröjas. Utskottets planer att senare under våren
arrangera en hearing om äldre  i arbetslivet ska ses
i ljuset av detta.
En  lösning  kan  vara  en  rätt  att   gå  ned  i
arbetstid.  Som  redovisats  ovan  ser  en utredning
(dir.  2004:156) över denna fråga. Utskottet  kan  i
sammanhanget    notera   att   Kommittén   för   nya
arbetstids- och semesterregler (Knas) undersökte vad
som utretts om effekterna  på  bl.a.  arbetsutbud av
förbättrade möjligheter att arbeta deltid.
Med  anledning av de enskilda motionsförslagen  är
följande att säga.
Som  framgått   finns   det   en   arbetsgrupp   i
Näringsdepartementet  som  ser  över bl.a. frågan om
tidsbegränsade           anställningar.           En
departementspromemoria  som  delvis ska vara baserad
på  förslagen  från  ALI  är under  utarbetande.  En
proposition planeras till hösten  2005. Detta arbete
bör inte föregripas, varför motion  Sf357 yrkande 15
(m) avstyrks.
En  rätt  att  stanna kvar i arbetet till  67  års
ålder infördes i LAS från den 1 januari 2001. Det är
en tvingande regel.  Arbetstagaren  har  dock  ingen
skyldighet att stanna kvar. När arbetstagaren fyller
67  år  kan  arbetsgivaren meddela arbetstagaren att
anställningen   ska   upphöra.   Före   lagändringen
inträdde  avgångsskyldigheten  vid  den tidpunkt  då
arbetstagaren är skyldig att avgå med ålderspension,
dvs.  normalt  vid  65 års ålder. Denna  höjning  av
tiden för avgångsskyldighet  har samband med det nya
pensionssystemet. En bakgrund  var den kontinuerligt
ökade  medellivslängden  i  Sverige  men  också  den
demografiska    utvecklingen   med    en    kommande
arbetskraftsbrist.   Reglerna  om  avgångsskyldighet
innebär ett förenklat förfarande jämfört med vad som
gäller vid uppsägning eller avskedande för att få en
anställning att upphöra.  Det förenklade förfarandet
innebär att arbetsgivaren inte behöver påvisa saklig
grund för uppsägning. Det blir  alltså inte fråga om
att    göra    någon   individuell   bedömning    av
arbetstagarens förutsättningar. Utskottet känner sig
tveksamt  till en  så  kraftigt  förlängd  rätt  att
stanna kvar  i  anställningen  som Kristdemokraterna
föreslår. En sådan regel skulle  kunna  medföra icke
önskvärda tvister om äldre arbetstagares förmåga att
sköta  arbetet, tvister som också skulle kunna  avse
möjligheten till omplacering m.m. I en situation med
arbetskraftsbrist  skulle frågan uppkomma om platsen
på turordningslistan.  Det  skulle  också kunna leda
till    att    arbetsgivare   drog   sig   för   att
tillsvidareanställa  personer  som  är  yngre än så.
Utskottet anser att den nuvarande ordningen  är  att
föredra,  som  innebär  att  anställningen  kan vara
tidsbegränsad när arbetstagaren har fyllt 67 år. Med
anledning   av   partiets   förslag  om  översyn  av
avtalspensionerna och deras effekter  vill utskottet
hänvisa till vad som redovisats ovan. Utskottet  kan
tillägga att Medlingsinstitutet haft ett uppdrag att
kartlägga   de  avtalsbaserade  ersättningssystemen.
Motion A353 yrkandena 3 och 9 (kd) avstyrks.
Kravet i Vänsterpartiets  motion  om återinförande
av  centralt  godkännande för uppsägning  av  "57,5-
åringar" har prövats  av utskottet upprepade gånger.
Den tidigare särregleringen  innebar att det krävdes
godkännande     från    den    centrala     fackliga
organisationen av  varje  enskild uppsägning. Syftet
var  att  förhindra  att  i  första  hand  de  äldre
arbetstagarna  sades  upp.  Särregleringen  slopades
från 1997 bl.a. med hänvisning  till att möjligheten
till  förtidspension av arbetsmarknadsskäl  upphört.
Ändringen   infördes  tillsammans  med  andra  ökade
möjligheter  att   träffa   lokala   kollektivavtal.
Utskottet står fast vid sin uppfattning att det inte
finns skäl att återinföra regeln, vilket innebär att
motion A269 yrkande 11 (v) avstyrks.
När det gäller anställningsförmåner m.m. för äldre
vill  utskottet  betona  att detta är en  fråga  för
parterna att avtala om, givetvis med beaktande av de
regler mot diskriminering  på grund av ålder som kan
bli    resultatet    av    Diskrimineringskommitténs
överväganden.  Utskottet  vill  också  hänvisa  till
kommande förslag från den ovannämnda  utredningen om
rätt till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid.
Även motion A349 (fp) avstyrks.

Personalkontroll, yttrandefrihet m.m.


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt avstyrks tre motioner som rör
integritets-   och  yttrandefrihetsfrågor   i
anställningen. Jämför reservation 19 (kd).

Motionerna


Kristdemokraterna  tar  i  motion  2003/04:So537 upp
frågan  om  en  ny  form  av  personalkontroll   för
personer    som   söker   tjänst   inom   vård   och
äldreomsorgen. Samhället måste skapa förutsättningar
för  ett  åldrande   i   trygghet   och   värdighet.
Personalkontroll  behövs liknande den som finns  för
förskolan.

Elisebeht Markström  (s)  anser  i  motion  A347 att
skyddet  för  de  anställdas  integritet  måste  stå
tillbaka  till  förmån  för  barns  rätt till skydd.
Huvudregeln  ska vara att all personal  som  arbetar
med barn och unga, oavsett huvudman, ska visa utdrag
ur belastningsregistret.  Lagen  ska också medge att
redan anställda anmodas att uppvisa utdrag. Även vid
frivilligverksamhet ska arrangörer  försäkra  sig om
att     verksamma     vuxna     inte     finns     i
belastningsregistret   beträffande   våld,  sexuella
övergrepp m.m.

I   motion  A308  av  Lars  Lilja  och  Karl  Gustav
Abramsson   (s)  föreslås  ett  tillkännagivande  om
privatanställdas  yttrandefrihet. Till skillnad från
vad   som   gäller   för    offentliganställda   har
privatanställda   en  avtalsbaserad   tystnadsplikt.
Kommunala verksamheter  läggs  nu ut på entreprenad,
vilket  leder  till  att de anställda  förlorar  sin
grundlagsfästa   yttrande-    och    meddelarfrihet.
Offentligt  ägd  eller finansierad verksamhet  eller
verksamhet som utförs  av  annan  ska vara öppen för
insyn. Frågan bör enligt motionen regleras  i  avtal
mellan parterna.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  tar  först  upp  frågan  om  kontroll  av
personal inom vård och äldreomsorg.

Rätten    att    få    ut    personuppgifter    ur
belastningsregistret  är reglerad i lagen (1998:620)
om belastningsregister.  Detta  register  innehåller
uppgifter om brottmålsdomar och beslut som meddelats
i Sverige och i utlandet i vissa fall och som  avser
brottspåföljd  m.m.  Belastningsregistret  motsvarar
det  som tidigare benämndes kriminalregistret  eller
brottsregistret.   Rätt   att   få   uppgifter  från
registret      har      myndigheter      för     sin
tillsynsverksamhet.    I   övrigt   kan   regeringen
föreskriva  en  sådan rätt  för  vissa  ärenden.  En
enskild har alltid  rätt  att på begäran skriftligen
få ta del av samtliga uppgifter  ur registret om sig
själv.  Om  det  behövs för att pröva  en  fråga  om
anställning eller  uppdrag i en verksamhet som avser
vård  har  en  enskild  rätt  att  få  uppgifter  ur
registret om en annan enskild i den utsträckning som
regeringen  bestämmer.  Den  som  har  fått  del  av
uppgifter har tystnadsplikt. Enligt lagen (2000:873)
om     registerkontroll     av     personal     inom
förskoleverksamhet,  skola  och  skolbarnsomsorg ska
den  som  erbjuds  en  anställning  inom   en  sådan
verksamhet till den som erbjuder anställningen lämna
ett  utdrag  som är mindre än ett år gammalt ur  det
register     som    förs     enligt     lagen     om
belastningsregister.  För sådant ändamål används ett
särskilt utdrag med ett  begränsat innehåll. Den som
inte   har  lämnat  ett  registerutdrag   får   inte
anställas.
Utskottet  har  tidigare behandlat motioner om att
det även vid andra  verksamheter ska ställas krav på
utdrag ur belastningsregistret som förutsättning för
anställning. I förra  årets  betänkande  2003/04:AU4
intog utskottet en restriktiv hållning och hänvisade
till   en   kraftig   ökning   av  ansökningar  till
Rikspolisstyrelsen        om        utdrag        ur
belastningsregistret.      Utredningen     Personlig
integritet i arbetslivet (SOU  2002:18)  hade därför
föreslagit en uppstramning. Utskottet vill  alltjämt
se det som en allmän utgångspunkt att en person  som
har avtjänat sitt straff ska kunna gå vidare i livet
och   arbetslivet   utan   att  diskrimineras  eller
särbehandlas på annat sätt på  grund av sin tidigare
brottslighet.  Därför bör bara de  arbetsgivare  som
verkligen kan anses  ha  ett  berättigat intresse av
personuppgifter  om  lagöverträdelser   få  behandla
sådana uppgifter.
Den  nyssnämnda  utredningen hade konstaterat  att
det inte finns någon samlad reglering till skydd för
den   personliga   integriteten    i    arbetslivet.
Utredningen   hade   inriktat   sig  på  risker  för
arbetstagarnas personliga integritet  i  samband med
användningen    av    IT    och   vid   hälso-   och
drogkontroller. I förra årets  betänkande  noterades
att  utredningens förslag hade remissbehandlats  och
var under regeringens beredning. Frågan om skydd för
den personliga  integriteten hade även aktualiserats
i EU inom ramen för den sociala dialogen.
Här  ska  också  påpekas  att  en  parlamentariskt
sammansatt kommitté  tillsatts  om  skyddet  för den
personliga  integriteten  (dir.  2004:51). Kommittén
ska  bl.a.  analysera  om  detta  skydd   kan  anses
tillfredsställande    reglerat   och   överväga   om
lagstiftningen behöver  kompletteras.  Kommittén ska
redovisa sitt slutresultat senast den 30 mars 2007.
Utskottet  har  underhand  inhämtat att frågan  om
personlig integritet i arbetslivet alltjämt bereds i
Regeringskansliet parallellt med diskussionerna inom
EU.  Beredningsarbetet  bör  inte   föregripas.  Med
hänvisning  till  det  anförda  avstyrks  motionerna
2003/04:So537 (kd) och A347 (s).
Även     motioner     om    yttrandefrihet     för
privatanställda  har behandlats  tidigare.  I  förra
årets betänkande 2003/04:AU4  redovisades rättsläget
som       i      korthet      innebär      följande.
Grundlagsbestämmelser   garanterar   yttrande-   och
meddelarfriheten  mot  ingripande och efterforskning
från det allmänna. Det innebär  att  inte  heller de
offentliga arbetsgivarna får vidta negativa åtgärder
mot  en  anställd  som  använt  sig av sin yttrande-
eller meddelarfrihet. För privatanställda finns inte
något   motsvarande   skydd   mot  ingripande   från
arbetsgivaren. Lojalitetsplikten  kan  innebära  att
ett  yttrande  eller  meddelande ger grund för t.ex.
uppsägning eller omplacering.
I promemorian Yttrandefrihet  för  privatanställda
(Ds  2001:9)  redovisades  ett utredningsuppdrag  om
yttrande-  och  meddelarfrihet   för   anställda   i
verksamheter   med  anknytning  till  det  allmänna.
Promemorian innehöll  ett  förslag till lag om skydd
för     privatanställdas     yttrandefrihet.     Vid
remissbehandlingen framkom att flera instanser i och
för sig var positiva till att  det meddelarskydd som
gäller för offentliganställda skulle utsträckas till
att omfatta också vissa kategorier  privatanställda.
Däremot mötte promemorian kritik från  både  sakliga
och  lagtekniska  utgångspunkter  från  flera  olika
håll.   Promemorian   har   inte   lett  till  någon
proposition från regeringen.
Utskottet har tidigare uttalat (bet.  2002/03:AU6)
att man skulle välkomna en stärkt yttrandefrihet för
privatanställda,  i  synnerhet för arbetstagare  som
arbetat i offentlig verksamhet  som  överförts  till
privat regi med offentlig finansiering.
Den    nu    behandlade   motionen   förordar   en
avtalsreglering   av  frågan.  Promemorian  föreslår
däremot   en  lagreglering   som   bygger   på   den
avtalsbaserade tystnadsplikt som normalt ingår i ett
anställningsförhållande    och   sedan   föreskriver
inskränkningar i denna tystnadsplikt.  I promemorian
diskuteras   även   ett  avtalsreglerat  skydd   för
yttrande-     och    meddelarfriheten.     Utredaren
konstaterar  att   ett   sådant   inte  skulle  vara
tillräckligt  eftersom  det  inte  skulle  ge  några
garantier för att skyddet gäller alltid och för alla
berörda. Kollektivavtal skulle enligt utredaren dock
kunna vara värdefullt på den privata arbetsmarknaden
som   komplement  till  och  förstärkning   av   ett
författningsreglerat skydd.
Utskottet  kan  konstatera  att frågan är komplex.
Enligt vad utskottet erfarit från  Regeringskansliet
pågår   alltjämt   beredning   av   frågan.    Dessa
överväganden bör avvaktas. Motion A308 (s) avstyrks.

Negativ föreningsrätt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt en motion
om   negativ   föreningsrätt   och   fackliga
granskningsavgifter.  Motionen avstyrks.  Ett
avgörande  i  Europadomstolen  bör  avvaktas.
Jämför reservation 20 (m).

Motionen


I motion K311 yrkande  3  av  Peter  Danielsson  (m)
begärs  att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
lagstiftning  som  innebär att arbetstagare som inte
är   medlemmar   i   en  fackförening   inte   genom
kollektivavtal  ska kunna  tvingas  betala  avgifter
till en förening  som  de  valt  att stå utanför. De
s.k. granskningsavgifterna bryter  enligt motionären
mot  den  mänskliga rättigheten att stå  utanför  en
organisation om avgiften inte står i proportion till
kostnaden  för   fackets   tjänst   och  nyttan  för
arbetstagaren. Att arbetstagare som inte  är  med  i
facket  tvingas  betala  är  en  direkt kränkning av
deras rättigheter.


Utskottets ställningstagande


Med föreningsrätt brukar man inom  arbetsrätten avse
rätten   för   arbetsgivare  och  arbetstagare   att
tillhöra och utnyttja  medlemskap  i en organisation
på  arbetsmarknaden  utan  att  av  det  skälet  bli
utsatta   för  påtryckningar  eller  annan  obehörig
inblandning av motparten i anställningsförhållandet.
Föreningsrätten  erkändes  tidigt  i AD:s praxis och
blev  lagfäst första gången genom 1936  års  lag  om
förenings-   och   förhandlingsrätt.   I  dag  finns
reglerna i 7-9 §§ MBL. Redan tidigt diskuterades  om
en  lagstiftning  på  föreningsrättens  område  även
borde omfatta ett skydd mot organisationstvång, dvs.
rätten  att  stå  utanför  en förening. Frågan om en
sådan negativ föreningsrätt har därefter diskuterats
genom  åren  bl.a.  i olika lagstiftningssammanhang.
Sedan  mitten av 1990-talet  gäller  den  europeiska
konventionen   angående   skydd   för  de  mänskliga
rättigheterna   och  de  grundläggande   friheterna,
däribland artikel  11  om föreningsfrihet, som lag i
Sverige.

En  del  kollektivavtal   innehåller   regler   om
granskningsavgifter. Enligt avtalen ska ett på visst
sätt  bestämt  belopp  inbetalas  till  den fackliga
organisationen som ersättning för utförda  tjänster.
Det  förekommer att sådana granskningsavgifter  även
dras på oorganiserade arbetstagares löner.
Frågan  om granskningsavgifter prövades i AD:s dom
2001 nr 20. Enligt bestämmelser i ett kollektivavtal
på byggnadsområdet  skulle  avdrag  göras  med  viss
procent  på  utgående  löner.  Beloppet skulle utges
till den avtalsslutande fackliga  organisationen som
ersättning   för   organisationens   granskning   av
löneunderlaget. Tvisten i målet gällde  om  avdraget
kränkte      de     oorganiserade     arbetstagarnas
föreningsrätt enligt Europakonventionen. AD ogillade
arbetsgivarpartens     talan.    Löneavdragen    för
granskningsarvode kunde  enligt  AD  inte jämställas
med   tvångsanslutning.  Löneavdragen  ansågs   inte
heller  utsätta  de  oorganiserade arbetstagarna för
tvång eller påverkan att  bli medlemmar i förbundet.
Förfarandet  med  avdrag för  granskningsarvode  var
alltså  inte  någon  kränkning   av  deras  negativa
föreningsrätt.
Frågan    har    därefter    anhängiggjorts    vid
Europadomstolen   för   mänskliga   rättigheter    i
Strasbourg av de berörda oorganiserade arbetstagarna
och  arbetsgivarparten  i  AD-målet.  Regeringen har
yttrat sig och gjort både formella invändningar  och
invändningar  i  sak. Enligt regeringen har det inte
skett    någon    kränkning    av    den    negativa
föreningsrätten.
Utskottet anser att  Europadomstolens  avgörande i
denna fråga bör avvaktas. Motion K311 yrkande  3 (m)
avstyrks.

Arbetsdomstolen


Utskottets förslag i korthet

I   avsnittet  behandlas  en  motion  om  att
avskaffa   Arbetsdomstolen.  Utskottet  delar
inte uppfattningen  att sammansättningen i AD
medför risk för jäv.  Motionen avstyrks bl.a.
med       hänvisning       till      pågående
utredningsarbete. Jämför reservation 21 (fp).

Motionen


Helena Bargholtz (fp) anser i motion A333 att AD ska
avskaffas.  Domstolen  är otidsenlig  och  ger  inte
rättssäkerhet  för  oorganiserade.  Sammansättningen
medför     risk    för    jäv.     Problemet     med
jämställdhetsmålen  löses  enligt  motionen  enklast
genom att domstolen avskaffas.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  under  senare år återkommande och  i
olika sammanhang behandlat  motionsförslag om att AD
ska avskaffas. Det har företrädesvis skett i samband
med budgetbehandlingen och i  anslutning till frågor
om     rättegången     i    diskriminerings-     och
jämställdhetstvister. Motionerna har avstyrkts.

När det gäller AD och  diskrimineringsmålen gjorde
riksdagen  våren  2003  ett  tillkännagivande   till
regeringen    på    förslag   av   utskottet   (bet.
2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104).  Ett  överflyttande
av diskrimineringsmål med arbetsrättslig  anknytning
till  allmän  domstol väckte enligt utskottet  flera
frågor. En sådan fråga var hur man bör se på mål som
egentligen rör  diskriminering eller annan kränkning
av mänskliga rättigheter  men där annan lagstiftning
åberopas, t.ex. LAS. Utskottet  ansåg det värdefullt
att  frågan  blev belyst i Diskrimineringskommittén.
Regeringen  gav   kommittén  tilläggsdirektiv  (dir.
2003:69) i enlighet med tillkännagivandet.
Utskottet kan inte  dela  motionärens  kategoriska
uppfattning att sammansättningen i domstolen  medför
risk  för  jäv.  Tvärtom  finns det goda skäl för de
tankar  som ligger bakom domstolens  sammansättning,
vilken utgörs  av  både  s.k.  intresseledamöter och
ämbetsmannaledamöter. Detta utesluter  inte  att det
kan  vara  värdefullt  att få en belysning av frågan
inom ramen för Diskrimineringskommittén. Motion A333
(fp) avstyrks.

Bisysslor


Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas en  motion om skärpning
av  bisysslereglerna  för  vissa   kategorier
offentliganställda.  Motionen  avstyrks,  men
utskottet   förutsätter  att  regeringen   är
uppmärksam på reglernas sätt att fungera.

Motionen


Viviann Gerdin (c) anser i motion A278 att nuvarande
regler om bisysslor  för  offentligt  anställda  bör
skärpas genom obligatorisk anmälningsskyldighet till
Justitiekanslern (JK). Alla chefer inom staten lever
inte  upp till den frivillighet att anmäla bisysslor
som proposition  2000/01:147  byggde på. Anmälan bör
vara obligatorisk. JK bör få i  uppdrag  att  bedöma
och  registrera  bisysslorna  så  att god insyn blir
möjlig.


Utskottets ställningstagande

Genom  ändringar i lagen (1994:260)  om  offentlig
anställning  (LOA)  som trädde i kraft den 1 januari
2002    skärptes    kontrollsystemet     för    s.k.
förtroendeskadliga    bisysslor.    Kontrollsystemet
förtydligades   och   gjordes   mera  öppet.   Vissa
kategorier,  däribland ordinarie domare  och  chefer
för myndigheter direkt under regeringen, ska på eget
initiativ anmäla  sina bisysslor till arbetsgivaren.
Utskottet   kan   inte    instämma   i   motionärens
beskrivning   att   anmälan   från   dessa   grupper
arbetstagare  skulle vara frivillig.  Till  skillnad
från övriga arbetstagare  har  dessa  kategorier  en
obligatorisk  anmälningsskyldighet. En bakgrund till
detta  är  vikten  av  att  bisysslesituationen  för
sådana statliga  arbetstagare  som har anställningar
som ställer särskilt stora krav  på  förtroende  kan
redovisas  öppet  och  granskas.  Regeringen ansåg i
propositionen    (prop.    2000/01:147)    att    en
anmälningsskyldighet   skulle   vara  tydligare  och
därmed  att  föredra  jämfört  med alternativet  att
arbetsgivaren   regelbundet  begär   in   uppgifter.
Reglerna kan enligt  utskottets  mening  inte  sägas
vara utan sanktioner. Som sades i propositionen  kan
den    arbetstagare    som    inte   uppfyller   sin
anmälningsskyldighet    drabbas    av     sedvanliga
arbetsrättsliga  påföljder  såsom  disciplinpåföljd.
Utskottet,  som  kan  konstatera  att  ingen  motion
väcktes med anledning av propositionen i  denna del,
har  i  nuläget  inte underlag för en bedömning  att
reglerna inte skulle  fungera på avsett sätt. Skulle
något  sådant  visa  sig förutsätter  utskottet  att
regeringen uppmärksammar  saken  och återkommer till
riksdagen. Motion A278 (c) avstyrks.

Reservationer



Utskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Politisk information och opinionsbildning på
arbetsplatsen (punkt 1) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  1.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A4 (v).

Ställningstagande

Regeringen    konstaterar    att    det    inte   är
ändamålsenligt att lagstifta i frågan och att frågan
inte  heller bör utredas vidare. Skrivelsen hänvisar
till    Svenska     arbetsgivareföreningens    (SAF)
delägarcirkulär  som  lämnar   rekommendationer   om
politisk   information  på  arbetsplatserna.  Enligt
skrivelsen har  rekommendationerna  under åren visat
på  en  allt  mindre  restriktiv  inställning   till
politisk  verksamhet på arbetsplasterna. Jag ställer
mig mycket  tveksam  till  den analys som regeringen
gör i skrivelsen.

I det cirkulär som gäller  sedan  1998  anges dock
att  det  inte finns någon laglig rätt för anställda
eller deras  representanter  att  verka politiskt på
arbetsplatsen    och    att    förtroendemannalagen,
tryckfrihetsförordningen                         och
yttrandefrihetsgrundlagen inte är tillämpliga. Genom
detta  uttalande har arbetsgivarna utfärdat tämligen
restriktiva  förhållningsregler  i fråga om politisk
information och opinionsbildning på arbetsplatserna.
Vi i Vänsterpartiet är medvetna om att ett införande
av en lagstiftning av denna typ är förenat med vissa
juridiska svårigheter. Frågan har  dock  inte på ett
fullgott   sätt   belysts   i  och  med  regeringens
skrivelse. Vi i Vänsterpartiet menar att behov finns
av  ytterligare  beredning  där   man  bl.a.  tittar
närmare   på  möjligheterna  att  reglera   politisk
information  och  opinionsbildning  inom  ramen  för
arbetsrätten. Detta bör regeringen ges till känna.

Det anförda innebär att motion A4 bör bifallas.


2. Översyn av arbetsrätten m.m. (punkt 2) (m,
fp, kd, c)

av  Margareta  Andersson (c), Tina Acketoft (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B
Hamilton (fp) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 2. Riksdagen bifaller  därmed motionerna
2004/05:A352 yrkande 19 (kd), 2004/05:A356 yrkandena
19, 20 och 22 (kd) och 2004/05:A375  yrkande 11 (fp)
och avslår motionerna 2004/05:A214 (s), 2004/05:A225
(s),  2004/05:A269  yrkande  9  (v), 2004/05:A294  i
denna del (s), 2004/05:A305 (s),  2004/05:A337  (s),
2004/05:A371 (s) och 2004/05: A381 (s).

Ställningstagande

Förhållandena  på arbetsmarknaden förändras. Sverige
har  gått  från ett  traditionellt  industrisamhälle
till    ett    modernt     kunskapssamhälle.     Den
arbetsrättsreglering  som  infördes på 1970-talet är
inte  helt  anpassad till dagens  arbetsmarknad.  Vi
anser att det  finns  ett  behov  av en moderniserad
arbetsrätt som är mer flexibel och  bättre  anpassad
till  de  mindre företagens situation. Den nuvarande
arbetsrätten   består   av   ett  svårgenomträngligt
regelverk för det lilla företaget som skrämmer många
av dem från att nyanställa.

En  reform  bör även uppmärksamma  lagstiftningens
betydelse  för  utanförskap   vare  sig  det  gäller
invandrare, kvinnor eller ungdomar.  Arbetsrätten är
i alltför hög grad uppbyggd för att skydda  dem  som
redan  har  arbete,  och  tar  i  alltför liten grad
hänsyn till människor som strävar efter  att  få ett
fotfäste på arbetsmarknaden.
Det behövs en lagstiftning som har en annan syn på
medarbetarnas  och företagens ömsesidiga relationer.
De anställda ska ses som individer och inte bara som
en  del  av  ett kollektiv.  Alla  arbetstagare  ska
tillförsäkras   grundläggande  rättigheter,  oavsett
avtalsförhållanden  eller facklig tillhörighet. Alla
arbetstagare ska vara  garanterade  både positiv och
negativ föreningsfrihet.
Det anförda bör ges regeringen till  känna, vilket
innebär  att  motionerna A352 yrkande 19 (kd),  A356
yrkandena 19, 20  och  22  (kd)  och A375 yrkande 11
(fp) tillstyrks.

3. ILO och arbetsrätten (punkt 3) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs under Ställningstagande
i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed
motion 2004/05:U313 yrkande 4 (kd).

Ställningstagande

Kristdemokraterna  anser  att  arbetsrätten   kräver
internationellt  samarbete  med särskild hänsyn till
utvecklingsländernas   villkor.   Tillämpningen   av
arbetsrätten   får   inte  innebära   att   negativa
sanktioner riktas mot  u-länderna.  I  stället måste
Sverige och EU ta initiativ till en förstärkning  av
den   internationella  arbetsrätten  genom  positiva
instrument   -   exempelvis  tekniskt  bistånd  inom
arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur
länder  tillämpar  arbetsrätten.   Det  finns  flera
exempel på positiva insatser.

Det  handlar om att säkra tillämpningen  av  ILO:s
fyra   huvudprinciper:    organisationsfrihet    och
förhandlingsfrihet,    förbud    mot   tvångsarbete,
avskaffande   av   barnarbete  och  avskaffande   av
diskriminering.  Det  finns  flera  möjligheter  att
stärka dessa principer  internationellt,  inte minst
genom  insatser  från  näringslivet.  U-länder   som
uppfyller   ILO:s   principer  kan  ges  en  positiv
särbehandling   inom  ramen   för   s.k.   generella
preferenssystem.   Möjligheterna   att   stärka  den
klagomålsprocedur  som  finns  inom  ILO  bör  också
undersökas. I dag kan ett klagomål leda till att  en
undersökningskommission  sätts  upp.  Den  kan sedan
avge   rekommendationer  till  ILO:s  medlemsländer.
Några samordnade åtgärdsmöjligheter finns dock inte.
Det tekniska  bistånd  som  bl.a.  ILO  ger  för att
underlätta   formulering   och   implementering   av
lagstiftning  på  arbetslivsområdet  har också visat
sig framgångsrikt och bör fortsätta. Sanktioner  bör
undvikas.  I  dag hyser många u-länder misstankar om
att  arbetsrätten   kommer   att  innebära  förtäckt
protektionism. Det anförda innebär  att  motion U313
yrkande 4 (kd) bör bifallas.

4. EU och arbetsrätten (punkt 4) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  4.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A288  (v) och avslår motionerna 2004/05:A222
yrkande 1 (s) och 2004/05:A243 (s).

Ställningstagande

Vänsterpartiet  anser att ursprungslandsprincipen är
det stora problemet  i  frågan om tjänstedirektivet.
Ursprungslandsprincipen innebär  att  tjänsteföretag
ska  kunna  vara verksamma i andra länder  men  bara
behöva följa  det  egna  landets  lagar  och regler.
Visserligen    görs    det    undantag    för   EU:s
utstationeringsdirektiv men sammantaget anser  vi  i
Vänsterpartiet   att  det  finns  stora  risker  för
lönedumpning och urholkning av kollektivavtalen. Det
förefaller      också      som       om       endast
utstationeringsdirektivets hårda kärna blir gällande
och  att  exempelvis  arbetsrättsliga  frågor  såsom
medbestämmandelagen,  ledighet  m.m. lämnas utanför.
För   Vänsterpartiet   är   det   oacceptabelt   att
löntagarnas  rättigheter reduceras till  undantag  i
stället för att  utgöra huvudregel. Med principen om
ursprungsland   som    grund    kommer   löntagarnas
rättigheter att ständigt vara under press. Förslaget
till   tjänstedirektiv   öppnar  för  att   oseriösa
företag, både inhemska och från andra EU/EES-länder,
kan  skapa  en  egen marknad,  där  seriösa  företag
riskerar att konkurreras ut.

Det räcker inte  med  att skriva in olika undantag
och skärpa skrivningarna om löntagarnas rättigheter.
Så  länge  ursprungslandsprincipen   är   grunden  i
direktivet   kommer  löntagarnas  och  andra  vitala
intressen ständigt att vara hotade. Regeringen måste
därför vara tydlig  i sin uppfattning om principerna
i  arbetet och förhandlingarna  inför  ett  kommande
tjänstedirektiv.  Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Det  anförda  innebär  att  motion  A288  (v)  bör
bifallas och motionerna  A222 yrkande 1 (s) och A243
(s) bör avslås.

5. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 5)
(fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  5.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A375  yrkandena  7 och  8  (fp)  och  avslår
motionerna    2003/04:So573    yrkande    1    (mp),
2003/04:A265  (s),  2004/05:So514   yrkande  3  (s),
2004/05:N394  yrkande  6  (fp),  2004/05:A242   (s),
2004/05:A266  (s),  2004/05:A269  yrkandena 6-8 (v),
2004/05:A303  (s),  2004/05:A356  yrkande  21  (kd),
2004/05:A359  (m, fp, kd, c), 2004/05:A384  (s)  och
2004/05:A389 (fp).

Ställningstagande

Folkpartiet vill  rensa  upp  i  den  stora flora av
visstidsanställningar  som  förekommer  i   dag  och
ersätta  dem  med en anställningsform: överenskommen
visstidsanställning.  En sådan anställning ska kunna
gälla  i  upp  till  två år.  Antalet  personer  med
överenskommen visstidsanställning är i dag begränsad
till   fem  personer  hos   en   arbetsgivare.   Vår
uppfattning  är att denna gräns bör höjas till tjugo
personer.

Folkpartiet  vill  också  att  arbetsgivare ska få
större möjligheter att provanställa  genom att tiden
i provanställning förlängs från dagens  sex  månader
till tolv månader.
Det  anförda  innebär att motion A375 yrkandena  7
och 8 (fp) bör bifallas och övriga motioner avslås.

6. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 5)
(kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  6.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A356 yrkande  21  (kd) och avslår motionerna
2003/04:So573  yrkande  1  (mp),  2003/04:A265  (s),
2004/05:So514 yrkande 3 (s),  2004/05:N394 yrkande 6
(fp),    2004/05:A242    (s),   2004/05:A266    (s),
2004/05:A269 yrkandena 6-8  (v),  2004/05:A303  (s),
2004/05:A359  (m, fp, kd, c), 2004/05:A375 yrkandena
7  och  8 (fp), 2004/05:A384  (s)  och  2004/05:A389
(fp).

Ställningstagande

Vi kristdemokrater anser att floran av visstids- och
provanställningar  bör  saneras.  Det  bör i princip
endast finnas två former, dels vikariat  i högst tre
år  för en särskild person som har fast anställning,
dels  en  prov- och projektanställning. Andra former
av projektanställningar  bör  endast kunna förekomma
efter överenskommelse mellan fackliga organisationer
och  arbetsgivare.  Vi  vill  införa   en   generell
provanställningsperiod,      och      tiden      för
provanställning bör förlängas till tolv månader.

Det  anförda  innebär  att  motion A356 yrkande 21
(kd) bör bifallas. Övriga motioner  avstyrks  i  den
mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.

7. Upphävande av turordningsundantaget
(punkt 6) (m, fp, kd, c, mp)

av  Margareta  Andersson (c), Tina Acketoft (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B
Hamilton (fp), Henrik  Westman  (m)  och Ulf Holm
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  6,  med
den  motivering  som  anges under Ställningstagande,
borde ha följande lydelse:

Riksdagen   avslår  motionerna   2004/05:A209   (s),
2004/05:A212  (s),  2004/05:A233  (s),  2004/05:A241
(s),    2004/05:A251    (s),    2004/05:A267    (s),
2004/05:A269   yrkande   1  (v),  2004/05:A304  (s),
2004/05:A335 (s), 2004/05:A370 (s), 2004/05:A377 (s)
och 2004/05:A385 i denna del (s).

Ställningstagande

I  utskottet  är  åter  frågan   om   upphävande  av
tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket  LAS  uppe
för  behandling.  Sedan  bestämmelsen infördes den 1
januari 2001 har drygt fyra  år passerat. Undantaget
har tillämpats vid arbetsbrist  i små företag. Dessa
företag har kunnat fortsätta sin verksamhet med sina
nyckelpersoner    kvar    i    anställning     trots
nedskärningar.  Bestämmelsen  har  fått den positiva
effekt för små företag som utskottet hoppades på vid
införandet. Som framfördes fanns risk för att regeln
i enstaka fall skulle kunna komma att  tillämpas  på
ett  diskriminerande sätt. Därför framhölls särskilt
möjligheten  att  pröva  ett  beslut om undantag med
stöd av det skydd för arbetstagaren  som  följer  av
jämställdhetslagen  och  andra diskrimineringslagar.
Undantag från turordningsreglerna  kan  också prövas
enligt  allmänna  rättsgrundsatser  om  beslutet  är
otillbörligt   eller   strider   mot   god   sed  på
arbetsmarknaden.    Vi    vill    understryka    att
undantagsregeln är avsedd för att nyckelpersoner ska
kunna  stanna  kvar  i verksamheten. Vår slutsats är
att   det  inte  finns  några   skäl   att   upphäva
undantagsbestämmelsen.  Vi  anser  dock  att  det är
viktigt  att  uppmärksamt  följa hur undantagsregeln
tillämpas.

Motionerna A209 (s), A212 (s), A233 (s), A241 (s),
A251 (s), A267 (s), A269 yrkande  1  (v),  A304 (s),
A335  (s),  A370 (s), A377 (s) och A385 i denna  del
(s) avstyrks.

8. Översyn av turordningsreglerna (punkt 7) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  8.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:Sf357 yrkandena 7 och 9 (m).

Ställningstagande

Vi kan konstatera  att  det  kan  vara  negativt för
individen att byta jobb, särskilt om man  har  varit
anställd länge på en arbetsplats, eftersom man efter
bytet av arbete enligt LAS-reglerna kommer att sägas
upp  först  om  den  nye  arbetsgivaren behöver göra
neddragningar.  Detta  gäller   såväl   när  man  är
sjukskriven  som när man är frisk. Vi anser  att  en
översyn bör göras  av  reglerna i LAS med syftet att
genomföra förändringar som  förhindrar  att enskilda
arbetstagare blir fastlåsta i anställningar  där  de
blir  sjuka. Denna översyn bör ske i samförstånd med
arbetsmarknadens parter.

Över  huvud taget är det ett stort problem med den
låga rörligheten  på  den  svenska  arbetsmarknaden.
Människor  låses  in  på arbeten där de  inte  trivs
eller som gör dem sjuka.  Den  låga  rörligheten har
flera  orsaker.  Turordningsreglerna  i  LAS  bidrar
genom  att  människor som varit länge på ett  arbete
inte vågar byta  av  rädsla  för att då hamna sist i
turordningen. Arbetsgivaren vågar  i  sin  tur  inte
anställa  människor  som  löper  större risk att bli
sjukskrivna,   framför   allt   de  som  har   varit
sjukskrivna tidigare, kvinnor och äldre arbetskraft.
Även  för medelålders personer är  det  svårare  att
byta arbete bl.a. därför att man enligt LAS efter 45
års  ålder  får  räkna  dubbel  anställningstid  vid
placering  i  turordningen.  Det gör att potentiella
arbetsgivare blir mer tveksamma att anställa. Därför
bör regeln i 3 § tredje stycket  LAS om dubbelräknad
anställningstid avskaffas.
Vi  anser att riksdagen bör bifalla  motion  Sf357
yrkandena 7 och 9 (m).

9. Tiden för återanställningsrätt m.m.
(punkt 11) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  9.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A269   yrkande   3  (v)  och  avslår  motion
2004/05:A269 yrkande 12 (v).

Ställningstagande

Arbetsgivaren  har  rätt  att  själv  definiera  när
arbetsbrist föreligger och  därmed  också  grund för
uppsägning.  Företrädesrätten  till  återanställning
infördes för att motverka att oseriösa  arbetsgivare
säger  upp  personal  enbart  för att kunna anställa
andra.

Regeln   om   icke-diskriminering    innebär   att
arbetsgivare inte godtyckligt ska kunna  sortera  ut
icke  önskvärda personer. Företrädesrätten är därför
en  viktig   del   i   anställningsskyddet  för  att
förhindra   diskriminering.   Riksdagen   försämrade
företrädesrätten  1997  genom  att förkorta den från
tolv  till  nio  månader. I sina remissvar  påtalade
både JämO och LO att förändringen skulle få negativa
konsekvenser för föräldralediga  kvinnor  - och män.
Många har haft tidsbegränsade anställningar  där  de
tjänat  in  företrädesrätt till återanställning före
ledigheten. En  företrädesrätt  som  enbart omfattar
nio   månader   innebär   för  många  föräldralediga
försämrade   förutsättningar    att   utnyttja   sin
företrädesrätt.
Ska   företrädesrätten   vara   ett   skydd    mot
godtyckliga  uppsägningar  måste  den förlängas till
tolv månader.
Det anförda innebär att motion A269  yrkande 3 (v)
bör bifallas och motion A269 yrkande 12 (v) avslås.

10. Företrädesrätt och inhyrning av arbetskraft
(punkt 13) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  10.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:A269 yrkande  4  (v)  och  avslår motionerna
2004/05:A252 (s) och 2004/05:A294 i denna del (s).

Ställningstagande

Jag anser att anställningsskyddet sätts  ur spel när
arbetsgivare efter genomförda uppsägningar  på grund
av    arbetsbrist    hyr    in    arbetskraft   från
bemanningsföretag. Detta måste motverkas  genom  att
företrädesrätten  till  ny anställning alltid ska gå
före inhyrning av arbetskraft.  Riksdagen bör begära
att regeringen lägger fram förslag  till  ändring  i
lagstiftningen i denna fråga.

Det  anförda innebär att motion A269 yrkande 4 (v)
bör bifallas  och  motionerna  A252  (s)  och A294 i
denna  del  (s)  avslås i den mån de inte kan  anses
tillgodosedda med det anförda.

11. Skydd för föräldralediga (punkt 15) (m, fp,
kd, c, mp)

av Margareta Andersson  (c),  Tina Acketoft (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B
Hamilton (fp), Henrik Westman (m)  och  Ulf  Holm
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:Sf363 yrkandena 37 och 38 (kd), 2004/05:A320
yrkande  1  (mp),  2004/05:A352  yrkande 13 (kd) och
2004/05:A356  yrkande  9 (kd) och avslår  motionerna
2004/05:A269 yrkandena 2  och 5 (v) och 2004/05:A331
(s).

Ställningstagande

Efter riksdagens tillkännagivande för mer än fyra år
sedan  (2000/01:AU9,  rskr.  179)   om   behovet  av
förstärkt  skydd  för föräldralediga har fortfarande
inte  några lagförslag  lagts  fram  av  regeringen,
trots att  frågan  har  utretts  av  ALI  som  också
presenterat  konkreta lösningar. Vi anser att frågan
om   skydd   för   föräldralediga    är   angelägen.
Ytterligare dröjsmål kan inte godtas.

Vi    anser    att   ett   särskilt   förbud   mot
diskriminering av föräldralediga bör införas och att
uppsägningstiden för  den  som är helt föräldraledig
ska  börja löpa först när arbetstagaren  helt  eller
delvis  återupptar  sitt  arbete.  Lagen  bör  också
garantera  att den som varit föräldraledig ska kunna
återuppta  sitt   arbete   efter   ledigheten   utan
försämrade villkor. Regeringen bör snarast återkomma
med förslag av denna innebörd.
Det anförda innebär att motionerna Sf363 yrkandena
37 och 38 (kd), A320 yrkande 1 (mp), A352 yrkande 13
(kd)  och  A356  yrkande  9  (kd) tillstyrks. Övriga
motioner  avstyrks  i  den  mån de  inte  kan  anses
tillgodosedda med det som anförts.

12. Anställningsskydd m.m. vid
företagsnedläggning (punkt 16) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 12.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A301 yrkandena 1-3 (v) och avslår motionerna
2004/05:A280  (s), 2004/05:A297 (s) och 2004/05:A319
(mp).

Ställningstagande

Det  finns mycket  som  tyder  på  att  den  svenska
lagstiftningen som gäller vid nedläggning av företag
eller  företagsenheter måste skärpas. Vänsterpartiet
menar att  det  är hög tid att ta strid för att högt
kvalificerade  arbeten  och  lönsam  produktion  ska
stanna i landet.  Riksdagen  bör  därför  begära att
regeringen  lägger  fram  förslag  till ändringar  i
lagstiftningen i syfte att stärka de anställdas rätt
och  skärpa företagens skyldigheter vid  nedläggning
av företag eller företagsenheter.

Ett  problem  består  i  att det inte är olönsamma
enheter som läggs ned eller säljs, utan att det allt
oftare handlar om att företag  köper  upp/fusionerar
med andra företag och därefter lägger ned  enheter i
syfte   att   säkra   marknadsandelar  och  begränsa
konkurrensen inom en viss bransch. Av detta skäl går
inte    heller    de    som    beslutat     om    en
företagsnedläggning med på att någon annan får gå in
och  förvärva en sådan nedläggningshotad enhet.  Jag
anser därför att riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram förslag till lagändringar i syfte att ge
de anställda  ökade  möjligheter  att  förvärva  ett
företag  eller  en  företagsenhet som drabbas av ett
beslut om nedläggning.
Riksdagen bör dessutom  begära  att  regeringen  i
övrigt  föreslår  åtgärder  som  de  facto möjliggör
sådana övertaganden.
Det anförda innebär att motion A301  yrkandena 1-3
(v) bör bifallas och att motionerna A280  (s),  A297
(s) och A319 (mp) bör avslås.

13. Anställningsskydd m.m. vid
företagsnedläggning (punkt 16) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  13.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:A319 (mp) och avslår motionerna 2004/05:A280
(s), 2004/05:A297 (s) och 2004/05:A301 yrkandena 1-3
(v).

Ställningstagande

Att företag väljer  att  lägga  ned eller flytta sin
verksamhet, helt eller delvis, är  inget nytt i sig.
Vad  som  däremot  allt  oftare  på  senaste   tiden
framförts som argument vid en företagsnedläggning  i
Sverige   är   att  det  inte  är  tillräckligt  bra
lönsamhet. För lite  vinst  i  ett  företag  är  ett
mycket  dåligt  argument  för  att låta personal bli
arbetslös.

Vid en internationell jämförelse  tycks  det  vara
relativt  enkelt att lägga ned företag i Sverige.  I
t.ex. Frankrike  krävs  företag som ska lägga ned på
betydande åtaganden riktade  till  de  anställda för
att  kunna slå igen fabriker. Frågan är om  vi  inte
bör skärpa  lagstiftningen  här  i  Sverige  för att
storföretagen  inte  ska  få  lägga ned fabriker och
verksamhet som går med vinst. Man  kan  t.ex.  kräva
att   företag   måste  kunna  motivera  inför  någon
ansvarig myndighet,  fackförbunden  och  den  ort/de
orter  som  drabbas,  varför  man  tänkt  lägga  ned
verksamhet.   Man   skulle  också  kunna  kräva  att
storföretagen ekonomiskt  ska  ansvara  för t.ex. ny
utbildning och inkomstgaranti under ett visst  antal
månader.  Storföretagen  måste  ta ett större ansvar
vid företagsnedläggningar. Detta  bör ges regeringen
till känna.
Det  anförda  innebär  att  motion A319  (mp)  bör
bifallas och motionerna A280 (s),  A297 (s) och A301
yrkandena 1-3 (v) bör avslås.

14. Rätt till tjänstledighet för närståendevård
(punkt 18) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  14. Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:So608 yrkande 6 (kd).

Ställningstagande

Kristdemokraterna  menar att anhörigrollen inom vård
och omsorg måste uppvärderas  och  erkännas  för att
möta  framtidens behov. Frågan om de anhöriga enbart
ska få  olika  typer  av  stöd  eller om det ska bli
aktuellt att yngre anhöriga ska kunna  anställas och
omfattas  av trygghetsförsäkringar och pensionsavtal
måste lyftas  fram.  Kristdemokraterna anser att det
ska finnas rätt till tjänstledighet  på  hel-  eller
deltid  för  vård  av anhörig. Det skulle underlätta
för  många  anhöriga.   Det  skulle  även  vara  ett
erkännande  av  insatsen. Tjänstledigheten  bör  ges
endast  under  kortare   perioder,   exempelvis  tre
månader i taget, eftersom man inte i förväg kan veta
hur stort vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde
man  kunna  diskutera  möjligheten  att  minska  sin
arbetstid för att vårda en anhörig under längre tid.

Det  anförda  innebär  att motion So608 yrkande  6
(kd) bör bifallas.

15. Rätt till tjänstledighet för frivilligt
försvarsarbete m.m. (punkt 19) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  15.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:A207  (m)  och  avslår  motion  2004/05:A334
(fp).

Ställningstagande

Svenskar,  utöver  militärer  och  poliser,  anlitas
alltmer   vid  olika  fredsfrämjande   uppgifter   i
världen. Med  hjälp  av  svenskt bistånd finns många
svenskar ute i världen för  att hjälpa till att även
bygga upp det civila samhället.

För att kunna rekrytera den  kompetens  som behövs
är det väsentligt att dessa personer omfattas av ett
anställningsskydd. På dagens arbetsmarknad är det få
som  vill  riskera  en  fast  anställning  med  goda
villkor  för  att under en tidsbegränsad period göra
en viktig fredsfrämjande  insats. Till skillnad från
anställda i utlandsstyrkan  har dessa personer inget
skydd  mot  uppsägning eller avskedande.  Det  finns
inte heller någon  rätt  till  tjänstledighet  eller
något  skydd  mot försämrade villkor vid återkomsten
till Sverige.
Vi menar att denna fråga behöver få en lösning och
att  ett regelverk  liknande  det  för  anställda  i
utlandsstyrkan bör införas. Detta innebär att motion
A207 (m) bör bifallas och motion A334 (fp) avslås.

16. Arbetsrätten för äldre m.m. (punkt 21) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  16.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:Sf357 yrkande 15 (m).

Ställningstagande

I  det  nya  allmänna  pensionssystemet finns  ingen
fixerad pensionsålder. Från  61  års  ålder  är  det
möjligt  att  gå i pension helt eller delvis med en,
två eller tre fjärdedels pension. Garantipension kan
dock tas ut först  från  65  års  ålder.  I systemet
finns inte någon övre åldersgräns för när man  måste
gå i pension, och så länge man arbetar tjänar man in
ytterligare pension.

Sedan  den  1 september 2001 har arbetstagare även
rätt att kvarstå  i  anställning  till  67 år. Många
äldre  kan  och  vill arbeta längre än så, men  vill
kanske inte vara kvar  på  sitt gamla arbete. En del
arbetsgivare  undviker  dock  att   anställa   äldre
människor   därför  att  risken  är  större  än  att
anställa någon  som  är  yngre.  Lönekostnaderna  är
högre  och  även avsättningarna till avtalspensioner
samtidigt som  risken  för att personen ska bli sjuk
eller inte orka med sina  arbetsuppgifter är större.
Dessutom  är  det  svårare att  säga  upp  en  äldre
person. För att fler arbetsgivare ska våga och vilja
anställa äldre föreslår  vi  därför  att det ska ges
ökad  möjlighet  till  tidsbegränsad anställning  av
personal över 61 år, något  som  även föreslagits av
Näringsdepartementets seniorgrupp (Ds 2002:10).
Det  anförda innebär att motion Sf357  yrkande  15
(m) bör bifallas.

17. Rätt för äldre att stanna kvar i arbete
m.m. (punkt 22) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  17.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A353 yrkandena 3 och 9 (kd).

Ställningstagande

Personer  som velat fortsätta sin anställning  efter
65  år  har  tidigare   inte   fått   göra  det.  Vi
kristdemokrater  välkomnar  därför den lag  som  ger
arbetstagare rätt att arbeta  till 67 års ålder. Den
lagen ser vi dock bara som ett  första  steg. Enligt
vår mening bör alla ha en lagstadgad rätt  att  vara
kvar  i  arbetslivet  till  72  år.  En sådan reform
skulle  svara mot den positiva inställning  en  stor
del av de  blivande pensionärerna har till tanken på
att förvärvsarbeta  eller  arbeta  frivilligt  efter
pensioneringen.

En  annan  angelägen fråga är att avskaffa hindren
för  äldre  personer   att  byta  arbete.  Flertalet
avtalspensionssystem är  förmånsbestämda  och därmed
konstruerade så att premiekostnaden stiger  med  den
anställdes ålder, vilket medför att den arbetsgivare
som    anställer    en    äldre    får   betala   en
oproportionerligt  stor  del  av  pensionskostnaden.
Dessutom  är  kostnaderna  för  korttidssjukfrånvaro
något högre för äldre. Det finns  inte  heller någon
möjlighet   för  den  anställde  att  frånsäga   sig
pensionspremieinbetalningarna   eftersom   dessa  är
avtalsbundna.
För  att  rätta  till  denna typ av effekter anser
Kristdemokraterna att regeringen  bör  ta  initiativ
till en översyn av avtalspensionernas effekt  på den
äldre      arbetskraftens     konkurrenskraft     på
arbetsmarknaden.   Översynen   bör  leda  fram  till
överläggningar med arbetsmarknadens  parter  i syfte
att  minska  skillnaderna i kostnader för yngre  och
äldre arbetskraft.
Det anförda  bör ges regeringen till känna. Motion
A353 yrkandena 3 och 9 (kd) tillstyrks.

18. Turordningsavtal som avser äldre (punkt 23)
(v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  18.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A269 yrkande 11 (v).

Ställningstagande

Den 1 januari 1997 försämrades skyddet för äldre vid
avsteg  från  turordningsreglerna.  Det  krävs  inte
längre att den centrala fackliga organisationen  ska
godkänna  avsteg  från  lagen  när  arbetstagare som
fyllt  57,5  år  omfattas.  Regeringens  motiv   för
regeländringen   var   att   förtidspensionering  av
arbetsmarknadsskäl inte längre var möjligt.

Äldre  arbetstagare  har  en  svag   position   på
arbetsmarknaden.   De   har  i dag  fått  väsentligt
svårare än andra att hitta ett nytt arbete och ordna
sin  försörjning  efter en  uppsägning.  Behovet  av
skydd för dessa löntagare  har därför inte minskat -
tvärtom. Vi i Vänsterpartiet  vill  påminna  om  att
regeln  en  gång  infördes  för att skydda den äldre
arbetskraften.
Vänsterpartiet  menar  att  man   bör   återinföra
bestämmelsen om att den centrala organisationen  ska
godkänna  avsteg  från turordningsregeln om avsteget
innebär att man säger  upp  personer  som fyllt 57,5
år.  Detta  bör  riksdagen  begära  förslag  om  hos
regeringen.
Det anförda innebär att motion A269 yrkande 11 (v)
bör bifallas.

19. Personalkontroll och utdrag ur
belastningsregister (punkt 25) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  19. Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:So537  (kd)  och  avslår motion 2004/05:A347
(s).

Ställningstagande

Under senare tid har det införts personalkontroll av
de  människor  som  arbetar  inom   barnomsorg   och
förskola. Kristdemokraterna menar att det är rimligt
att  det  också finns någon form av personalkontroll
av dem som söker tjänster inom vård och äldreomsorg.
Kontrollen  bör gälla personal som har tillgång till
den äldres bostad.  Argumentet mot en sådan kontroll
är  att  det  är  en  kränkning  av  den  anställdes
personliga integritet. Det är dock inte bara de mest
motiverade  och  intresserade  som  söker  sig  till
vårdyrket. Det finns  flera  skäl  till detta. Bland
annat  måste  statusen på vårdyrkena höjas  och  man
måste satsa mer  på  de  anställda som har en viktig
roll  i  samhället.  Kristdemokraterna   menar   att
samhället   måste   skapa  förutsättningar  för  att
människor  ska  kunna  åldras   under  trygghet  och
värdiga former. Respekten för alla  människors  lika
och  okränkbara värde måste upprätthållas under hela
livscykeln.   Därför  vill  vi  införa  en  form  av
personalkontroll  inom vård och äldreomsorg i likhet
med den som finns för förskola.

Det anförda innebar  att motion 2003/04:So537 (kd)
bör bifallas och motion A347 (s) bör avslås.

20. Negativ föreningsrätt och
granskningsavgifter (punkt 27) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  20.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:K311 yrkande 3 (m).

Ställningstagande

Vi anser att regeringen  omedelbart  bör  lägga fram
förslag   till   lagstiftning   med  innebörden  att
arbetstagare som inte är medlemmar i en fackförening
inte genom kollektivavtal ska kunna  tvingas  betala
avgifter  till  en  facklig organisation som de valt
att stå utanför. Europarådets  kommitté  för sociala
rättigheter       har      slagit      fast      att
granskningsavgifterna   bryter   mot  den  mänskliga
rättigheten att stå utanför en organisation  om inte
avgifterna  står  i proportion dels till kostnaderna
för den tjänst som  facket  utför,  dels till nyttan
för  arbetstagaren. Det är uppenbart att  avgifterna
varken  står  i  proportion till kostnaderna för den
tjänst  som  facket  utför  eller  till  nyttan  för
arbetstagaren.   Därför   bör  granskningsavgifterna
ifrågasättas   ur   såväl  juridisk   som   moralisk
synvinkel.   Mest   absurt   är   det   faktum   att
arbetstagare som inte  vill  vara  med i facket ändå
tvingas betala granskningsavgiften. Det är en direkt
kränkning av deras rättigheter.

Det anförda innebär att motion K311  yrkande 3 (m)
bör bifallas.

21. Avskaffande av Arbetsdomstolen (punkt 28)
(fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  21.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:A333 (fp).

Ställningstagande

Vi  anser  att de partssammansatta  domstolarna  bör
avskaffas. Deras  uppgifter  bör i stället överföras
till   de   allmänna  domstolarna.   Objektiviteten,
allsidigheten  och  opartiskheten  i dessa domstolar
kan på goda grunder ifrågasättas. Den  enskilde  kan
även  uppleva  att han eller hon inte får en rättvis
rättegång när saken  ska  prövas  av  ledamöter  som
representerar  intresseorganisationer. Problemet kan
bli tydligt i t.ex. diskrimineringsmålen.

Den nödvändiga  specialkompetens som kan behövas i
vissa tvister kan tillgodoses  genom  ett system med
rotlar,  där  domare med specialistkompetens  ingår.
Vid behov kan även utomstående expertis anlitas.
Detta innebär  att Arbetsdomstolen bör läggas ned.
Ett  utredningsarbete   med   denna  inriktning  bör
påbörjas.   Motion   A333  (fp)  bör   bifallas   av
riksdagen.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av   ärendet   har  föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken  anges inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Skydd för föräldralediga (punkt 15) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Nuvarande lagstiftning som tillåter att arbetsgivare
använder föräldraledigheten som  uppsägningstid  när
uppsägningar  på  grund  av  arbetsbrist  verkställs
urholkar  företrädesrätten till återanställning  för
föräldralediga.  Ska företrädesrätten vara ett skydd
mot  godtyckliga uppsägningar  måste  den  förlängas
till  tolv   månader  och  uppsägningstiden  för  en
föräldraledig  arbetstagare ska börja löpa först när
arbetstagaren helt  eller  delvis  återupptagit sitt
arbete.

Redan   i   mars   2001   gjorde   riksdagen   ett
tillkännagivande till regeringen om förstärkt  skydd
för   föräldralediga.   Frågan   har   utretts   men
regeringen   har  ännu  inte  återkommit  med  något
förslag.  Jag  förutsätter  att  regeringen  snarast
återkommer  med förslag  i  denna  mycket  angelägna
fråga.

2. Arbetsdomstolen (punkt 28) (kd, c)

av Margareta  Andersson  (c)  och Stefan Attefall
(kd).

Vi ser nackdelar med en partssammansatt  domstol som
AD,   vilket   kan   bli   särskilt  framträdande  i
jämställdhetstvisterna.       Den        korporativa
konstruktionen   med  ledamöter  som  nomineras   av
arbetsgivar- och arbetstagarsidan  innebär  en  risk
för   att  processerna  blir  en  del  av  parternas
förhandlingsspel. En majoritet av ledamöterna består
av företrädare för de parter som tidigare förhandlat
fram kollektivavtalen,  vilket gör det olämpligt att
de även ska ha företräde  vid tolkningen av avtalen.
Ett  domslut  som  innebär att  en  part  fälls  för
könsdiskriminering skulle kunna underminera avtalens
trovärdighet. Det är  inte uteslutet att en prövning
i allmän domstol skulle  öka  möjligheterna  till en
rättvis rättegång.

Frågan om domstol i diskrimineringstvisterna ingår
nu      i     det     omfattande     uppdrag     som
Diskrimineringskommittén har, vilket vi värdesätter.
Vi  utgår   från  att  kommittén  beaktar  för-  och
nackdelarna  med   att   målen  ligger  kvar  i  AD.
Kommitténs överväganden bör avvaktas.

3. Bisysslor (punkt 29) (c)

av Margareta Andersson (c).

Många myndighetschefer, generaldirektörer och domare
har  i  dag bisysslor vid sidan  om  sina  ordinarie
uppdrag.  Misstanke  om  jäv  kan  därför uppstå hos
allmänheten när personer i samhällets  tjänst  också
har  andra  uppdrag  som kan komma att påverka deras
beslut.

Bisysslorna   för   myndighetspersoner    tär   på
förtroendekapitalet och bör därför finnas redovisade
någonstans.  Nuvarande  frivillighet  när det gäller
anmälan  om  deltagande  i olämpliga sidouppdrag  är
inte tillfyllest. Anmälan  om  sidouppdrag  bör  ske
obligatoriskt  för  att  stärka  förtroendet  för de
offentligt   anställdas  bisysslor.  En  anmälan  om
bisysslor kan  även  öppna  för ökad konkurrens, mer
mångfald och valfrihet till gagn för medborgaren.
Justitiekanslern (JK) bör därför ges i uppdrag att
bedöma  och registrera offentliganställdas  samtliga
bisysslor.  Den  nuvarande  ordningen som gäller för
domare  med frivillig anmälan  om  bisysslorna  till
arbetsgivaren  i  samma  domstol  för  att denne ska
kunna bedöma lämplighetsfrågan är inte godtagbar.
En anmälan till JK är motiverad för att man ska få
en  god  insyn  i  omfattningen av bisysslorna  inom
olika  samhällsorgan.   Riksdagen   bör   därför  ge
regeringen  i  uppdrag  att  införa  en obligatorisk
anmälan till JK av domarnas sidouppdrag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Skrivelsen


Regeringens     skrivelse     2004/05:66    Politisk
information och opinionsbildning på arbetsplatsen.


Följdmotion


2004/05:A4 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om tillsättande av en utredning om
politisk   information   och   opinionsbildning   på
arbetsplatsen.


Motion från allmänna motionstiden
2002/03


2002/03:Ub430  av Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om semesterlönegrundande studier för
vuxenstuderande.


Motioner från allmänna motionstiden
2003/04


2003/04:So537 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till en ny form av personalkontroll för personer som
söker tjänst inom vård-  och  äldreomsorg i enlighet
med motionens intentioner.

2003/04:So573  av Kerstin-Maria  Stalin  och  Helena
Hillar Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  personal som
tillfälligt arbetar i äldreomsorg.

2003/04:A264 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen  begär  att  regeringen  återkommer  med  förslag  om
genomförande av Arbetstidskommitténs,  KNAS, förslag
till ny ledighetslagstiftning.

2003/04:A265 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om rätten till heltidsanställning.

2003/04:A299  av  Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om semesterlönegrundande studier för
vuxenstuderande.


Motioner från allmänna motionstiden
2004/05


2004/05:K311 av Peter Danielsson (m):

3.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till  lagstiftning  med  innebörden  att
arbetstagare   som   inte   är   medlemmar   i  en
fackförening inte genom kollektivavtal kan tvingas
betala  avgifter  till en facklig organisation som
de valt att stå utanför.

2004/05:U313 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att stärka den
internationella arbetsrätten bl.a. genom stöd till
International Labour Organization (ILO).

2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att, tillsammans
med arbetsmarknadens  parter,  se  över  lagen  om
anställningsskydd  (LAS)  med  syftet  att föreslå
förändringar som förhindrar att arbetstagare låses
fast i arbeten där de blir sjuka.

9.  Riksdagen  beslutar  avskaffa  regeln  om dubbla
turordningsår i lagen om anställningsskydd (LAS) i
enlighet med vad som anförs i motionen.

15.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  med
förslag på ändringar  i lagen om anställningsskydd
(LAS) för arbetstagare  över 61 år, i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

37. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att införa ett
särskilt    förbud    mot    diskriminering     av
föräldralediga  i  föräldraledighetslagen  och att
uppsägningstiden   vid   uppsägning  på  grund  av
arbetsbrist av anställd som  är helt föräldraledig
börjar  löpa  först när arbetstagaren  helt  eller
delvis återupptar sitt arbete.

38. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  genom
lagstiftningen garantera rätten att återuppta sitt
arbete    utan    försämrade     villkor     efter
föräldraledighet.

2004/05:So514   av   Christina  Axelsson  och  Sonia
Karlsson (s):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet att se
över  lagen  om  anställningsskydd   i  syfte  att
åstadkomma   heltidstjänster  som  rättighet   och
deltidstjänster som möjlighet.

2004/05:So608 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  rätten  till
tjänstledighet för vård av anhöriga.

2004/05:N394 av Tobias Krantz (fp):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en  modernare
arbetsrätt.

2004/05:A207 av Hillevi Engström och  Lena  Adelsohn
Liljeroth (m):

Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om införande  av ledighetsregler och
skydd av anställningen vid viss utlandstjänstgöring.

2004/05:A209 av Fredrik Olovsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen   anförs  om  att  ta  initiativ  till  att
återställa LAS vad gäller turordningsreglerna.

2004/05:A212  av  Christin Hagberg och Anita Jönsson
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om  att  ta  bort  möjligheten för
arbetsgivare med färre anställda än tio  att undanta
två stycken anställda från turordningen i  lagen  om
anställningsskydd.

2004/05:A214 av Christer Erlandsson (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om åtgärder för  att  förhindra  att
anställda som blir uppsagda hamnar i arbetslöshet.

2004/05:A222  av  Hillevi  Larsson  och  Britt-Marie
Lindkvist (s):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om gränsöverskridande
fackliga rättigheter inom EU.

2004/05:A225 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  behovet  av  att  överväga  en
reformering av arbetsrätten.

2004/05:A233 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om ett initiativ till att återställa
LAS vad gäller turordningsreglerna.

2004/05:A241  av Gunilla Carlsson  i  Hisings  Backa
m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om behovet av förändringar i lagen
om anställningsskydd.

2004/05:A242 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och
Anneli Särnblad (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen    anförs    om    lagstadgad   rätt   till
heltidsanställning  och behovet  av  att  minska  de
tidsbegränsade anställningarna.

2004/05:A243 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om tjänstedirektivet.

2004/05:A248 av Anneli Särnblad m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen  anförs  om  turordning vid  uppsägning  på
grund av arbetsbrist vid  bolagisering  och  byte av
organisationsnummer.

2004/05:A251  av  Kerstin Andersson och Jan Björkman
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om turordningsreglerna.

2004/05:A252 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om inhyrd arbetskraft  när  uppsagda
arbetstagare har företrädesrätt enligt 25 § LAS.

2004/05:A266 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om rätten  till  heltid  och  trygga
anställningar.

2004/05:A267 av Britt-Marie Lindkvist (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen   anförs   om   behovet   av   att    ändra
turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.

2004/05:A269 av Lars Ohly m.fl. (v):

1.   Riksdagen   beslutar   upphäva   beslutet   att
arbetsgivare  i  företag med färre än 10 anställda
ensidigt   kan   undanta    två    personer   från
turordningslista vid uppsägning.

2.  Riksdagen  beslutar  att  uppsägningstiden   för
föräldraledig  arbetstagare  börjar  löpa först då
arbetstagaren återupptagit sitt arbete, helt eller
delvis.

3.  Riksdagen  beslutar  att  återanställningsrätten
skall   vara   12   månader   enligt    lagen   om
anställningsskydd.

4.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  i  lagstiftningen  så  att
företrädesrätten till återanställning alltid skall
gå före inhyrning av arbetskraft.

5.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till ändring i lagen om anställningsskydd
så att central facklig organisation skall godkänna
avsteg från  turordningslista  vid  uppsägning som
berör gravida och föräldralediga.

6.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag till sådan ändring i lagstiftningen så att
tillsvidare-  och  heltidsanställning  skall  vara
norm i arbetslivet.

7.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  sådan  ändring i lagstiftningen att
visstidsanställningar med  en  sammanlagd tid över
18 månader inom ramen av en treårsperiod övergår i
tillsvidareanställning.

8.  Riksdagen  beslutar  att avskaffa  överenskommen
visstidsanställning.

9.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i
motionen anförs om saklig grund vid uppsägning  på
grund av personliga skäl.

10. Riksdagen beslutar att hänvisningen till central
arbetstagarorganisation   återinförs  i  lagen  om
anställningsskydd.

11.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i
motionen  anförs  om godkännande  av  avsteg  från
turordningslista   vid    uppsägning   som   berör
arbetstagare äldre än 57 1/2 år.

12.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i
motionen      anförs      om     deltidsanställdas
företrädesrätt till utökad arbetstid.

2004/05:A278 av Viviann Gerdin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om att nuvarande regler om bisysslor
för   offentligt   anställda   bör   skärpas   genom
obligatorisk        anmälningsskyldighet        till
Justitiekanslern (JK).

2004/05:A280 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen    anförs   om   företagens   ansvar    vid
nedläggningar.

2004/05:A282 av Krister Örnfjäder och Agneta Ringman
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om rätt till heltidsanställning.

2004/05:A288 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om att ett kommande  tjänstedirektiv
inte skall utgå från ursprungslandsprincipen.

2004/05:A294 av Christer Erlandsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om MBL/LAS och uthyrningsföretag.

2004/05:A295 av Christer Erlandsson (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen anförs om de möjligheter semesterlagen  ger
att spara semester.

2004/05:A297 av Anita Jönsson och Jarl Lander (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen    anförs   om   nedläggningar    av    och
driftbegränsningar för företag i Europa och Sverige.

2004/05:A301 av Peter Pedersen och Rossana Dinamarca
(v):

1.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring  i lagstiftningen i syfte att
stärka de anställdas rätt,  och  skärpa företagens
skyldigheter,  vid  nedläggning  av företag  eller
företagsenhet.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  till ändring i lagstiftningen i syfte att
ge de anställda ökade möjligheter att förvärva ett
företag, eller  en  företagsenhet,  som drabbas av
ett beslut om nedläggning.

3. Riksdagen begär att regeringen i övrigt  föreslår
åtgärder    som    de   facto   möjliggör   sådana
övertaganden som omtalas i yrkande 2.

2004/05:A303 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om behovsanställningar.

2004/05:A304 av Agneta Gille (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen  anförs  om  att  avskaffa   undantaget   i
turordningsreglerna.

2004/05:A305  av  Agneta  Gille och Rezene Tesfazion
(s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs om att skapa ordning och likvärdiga
arbetsvillkor för samtliga arbetstagare som jobbar i
Sverige.

2004/05:A308 av Lars Lilja och Karl Gustav Abramsson
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om privatanställdas yttrandefrihet.

2004/05:A319 av Ulf Holm (mp):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om ökat ansvar  för  storföretag vid
företagsnedläggning.

2004/05:A320 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.   Riksdagen   begär   att   regeringen  skyndsamt
utarbetar ett förslag till lagändring  i  enlighet
med      vad      i     motionen     anförs     om
föräldraledighetslagen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om ökat skydd för
tjänstlediga.

2004/05:A331 av Christina Nenes och Gunilla Carlsson
i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen      anförs      om      förändringar     i
arbetslagstiftningen.

2004/05:A333 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om avskaffande av Arbetsdomstolen.

2004/05:A334  av  Eva  Flyborg  och Runar Patriksson
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om lagstadgad rätt till ledighet för
deltagande   i   utbildning  och  tjänstgöring  inom
frivilligförsvaret.

2004/05:A335 av Christina  Nenes  och Göte Wahlström
(s):

Riksdagen  beslutar  om  ändring  i  22   §  lagen  1982:80  om
anställningsskydd  enligt  vad som anförs i motionen
om borttagande av undantagsreglerna.

2004/05:A337 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad som i
motionen    anförs   om   vikten   av   att   stärka
arbetstagarnas   ställning   i   de  arbetsrättsliga
lagarna.

2004/05:A347 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad som i
motionen   anförs  om  att  skyddet  för  anställdas
integritet måste  stå tillbaka till förmån för barns
rätt till skydd.

2004/05:A349 av Sverker Thorén (fp):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs om att göra det möjligt för dem som
vill att kunna  stanna  kvar på arbetet när de fyllt
65 år.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

13.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  av svensk  lagstiftning  i
enlighet  med  det som ministerrådet  kommit  fram
till  avseende  föräldraledighet  och  rätten  att
återta  sin  tjänst  utan  försämrade  villkor,  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
fosterföräldraskap     bör      betraktas      som
förvärvsarbete.

2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

3.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   om  att  rätten  att  kvarstå  i  arbete
förlängs från 67 till 72 års ålder.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet av att
vidta  åtgärder  i  syfte  att  minska  skillnader
beträffande  kostnader som arbetsgivarna  har  för
yngre och äldre arbetskraft.

2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om jämställdhet och
diskriminering av föräldralediga.

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en moderniserad
arbetsrätt.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
utredning   som   tar   ett  samlat  grepp   kring
arbetsrätten.

21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  generell
provanställningsperiod  och  att möjligheten  till
provanställning förlängs till tolv månader.

22.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om sympatiåtgärders
och stridsåtgärders proportionalitet.

2004/05:A359 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd, c):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om behovet av att reformera reglerna
för tidsbegränsade anställningar.

2004/05:A370 av Catherine Persson (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen   anförs   att   22   §   LAS   vad  gäller
turordningsregler  vid uppsägning skall ändras  till
den tidigare lydelse  som  gällde före den 1 januari
2001.

2004/05:A371 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad som i
motionen    anförs    om    social   dumpning   samt
lönedumpning.

2004/05:A375 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  införa
anställningsformen  visstidsanställning  under två
år för högst 20 personer hos samma arbetsgivare.

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  att  införa
möjligheten   till   provanställning  under   tolv
månader.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att reformera
arbetsrätten för att göra det lättare att anställa
och  särskilt att anställa dem som hittills  stått
utanför den reguljära arbetsmarknaden.

2004/05:A377  av  Kurt Kvarnström och Barbro Hietala
Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om att ta bort undantagen i lagen om
anställningsskydd  vid  arbetsplatser  med mindre än
tio anställda.

2004/05:A381 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening vad som i
motionen    anförs    om   ordning   och   reda   på
arbetsmarknaden.

2004/05:A384 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om visstidsanställningar.

2004/05:A385 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om anställningstrygghet i
arbetslivet.

2004/05:A389  av  Cecilia   Wigström   och  Birgitta
Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen  vad  som  i
motionen   anförs   om  att  öka  möjligheterna  för
personer med utländsk  bakgrund  att  inträda på den
svenska      arbetsmarknaden      genom     förlängd
provanställning som ersättning eller komplement till
validering av examensbevis.

Bilaga 2

Utskottets lagförslag



Förslag till lag om ändring i lagen
(1982:80) om
anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall ha följande lydelse.

22 §

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Vid   uppsägning   på  grund  av  arbetsbrist  skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Innan        turordningen
fastställs     får     en
arbetsgivare  med   högst
tio  arbetstagare oavsett
antalet
turordningskretsar
undanta     högst     två
arbetstagare  som  enligt
arbetsgivarens  bedömning
är  av särskild betydelse
för     den     fortsatta
verksamheten.         Vid
beräkningen   av  antalet
arbetstagare          hos
arbetsgivaren     bortses
från   arbetstagare   som
avses i 1 §. Den eller de
arbetstagare som undantas
har     företräde    till
fortsatt anställning.
-----------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en
turordning  för  varje  enhet  för  sig.  Enbart den
omständigheten   att   en   arbetstagare   har   sin
arbetsplats   i  sin  bostad  medför  inte  att  den
arbetsplatsen  utgör   en   egen   driftsenhet.   Om
arbetsgivaren   är   eller  brukar  vara  bunden  av
kollektivavtal, fastställs  en  särskild  turordning
för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant  fall
flera  driftsenheter  på  samma  ort,  skall inom en
arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en
gemensam turordning för samtliga enheter  på  orten,
om organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29 §.
-----------------------------------------------------
Turordningen    för    de   Arbetstagarens  plats  i
arbetstagare   som   inte  turordningen  bestäms med
undantagits  bestäms  med  utgångspunkt    i   varje
utgångspunkt    i   varje  arbetstagares sammanlagda
arbetstagares sammanlagda  anställningstid       hos
anställningstid       hos  arbetsgivaren.
arbetsgivaren.             Arbetstagare  med  längre
Arbetstagare  med  längre  anställningstid       har
anställningstid       har  företräde         framför
företräde         framför  arbetstagare  med kortare
arbetstagare  med kortare  anställningstid. Vid lika
anställningstid. Vid lika  anställningstid ger högre
anställningstid ger högre  ålder  företräde.  Kan en
ålder  företräde.  Kan en  arbetstagare endast efter
arbetstagare endast efter  omplacering       beredas
omplacering       beredas  fortsatt    arbete    hos
fortsatt    arbete    hos  arbetsgivaren, gäller
arbetsgivaren, gäller som  som förutsättning för
förutsättning         för  företräde enligt
företräde        enligt   turordningen att arbetstagaren
turordningen         att   har tillräckliga kvalifikationer
arbetstagaren        har   för det fortsatta arbetet.
tillräckliga
kvalifikationer  för  det
fortsatta arbetet.
-----------------
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 § skall tillämpas i samband
med förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i
fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, om förhandlingen har begärts
före lagens ikraftträdande.