Arbetsmarknadsutskottets betänkande2002/03:AU5

Arbetsmiljö

Sammanfattning

I  detta betänkande behandlas 47 motionsförslag från
allmänna  motionstiden  riksmötet  2002/03  som  rör
arbetsmiljöfrågor.
I  motionerna  lämnas förslag om åtgärder avseende
bl.a.   företagshälsovård,   skyddsombudsverksamhet,
gränsvärden  och  personlig skyddsutrustning samt om
insatser för att motverka  våld,  hot och mobbning i
arbetslivet.  I  betänkandet behandlas  också  vissa
lagstiftningsförslag avseende arbetsmiljön.
Utskottet avstyrker  samtliga motionsförslag bl.a.
med hänvisning till det  program  som  nyligen lagts
fram  i anslutning till de s.k. trepartssamtalen  om
arbetsmiljö samt med hänvisning till utredningar som
regeringen avser att tillsätta inom kort.
I  ärendet   finns  10  reservationer  avgivna  av
företrädare  för   Moderaterna,   Kristdemokraterna,
Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Företagshälsovård

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:A239
yrkande 19 (c),  2002/03:  A273 (s), 2002/03:A288
(s), 2002/03:A340 (s), 2002/03:A346 yrkandena 1-7
(s),   2002/03:Sf291   yrkande   15    (m)    och
2002/03:Sf331 yrkande 11 (c).
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c)

2. Vissa förebyggande åtgärder,
skyddsombudsverksamhet m.m.

Riksdagen  avslår  motionerna 2002/03:A211 (s),
2002/03:A214 yrkandena 1 och 2 (fp), 2002/03:A272
(fp), 2002/03:A311 (s) samt 2002/03: A313 yrkande
1 (s).

3. Gränsvärden

Riksdagen  avslår motionerna  2002/03:A309  (v)
och 2002/03:Bo204
yrkande 5 (mp).
Reservation 3 (v)
Reservation 4 (mp)

4. Personlig skyddsutrustning

Riksdagen avslår  motionerna  2002/03:A209  (s)
samt 2002/03:A239 yrkandena 20 och 21 (c).
Reservation 5 (c)

5. Elektromagnetiska fält

Riksdagen  avslår  motionerna 2002/03:A238 (mp)
och 2002/03:A263 yrkandena 1-3 (mp).
Reservation 6 (mp)

6. Vissa särskilda arbetsmiljöfrågor

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:A235
yrkandena  1  och  2 (kd), 2002/03:A268 (s)  samt
2002/03:A353 (s).

7. Våld och hot

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:A283  (s),
2002/03:A345 (s) och 2002/03:A365 yrkande 6 (v).
Reservation 7 (v)

8. Mobbning

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:A239
yrkande 23 (c),  2002/03:  A331 yrkandena 1-3 (s)
och 2002/03:Ub492 yrkande 10 (kd).
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (c)

9. Vissa lagstiftningsfrågor

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:A223
yrkande  1  (c),  2002/03: A231 (s), 2002/03:A248
(s), 2002/03:A276 (v) och 2002/03:A349 (s).
Reservation 10 (c)

10. Kostnader för arbetsmiljöarbete

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:A232  (s) och
2002/03:A301 (s).

Stockholm den 11 mars 2003

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Anders Karlsson


Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson  (s),  Margareta   Andersson   (c),   Laila
Bjurling  (s),  Sonja  Fransson (s), Patrik Norinder
(m),  Lars  Lilja  (s), Tina  Acketoft  (fp),  Berit
Högman (s), Henrik Westman  (m),  Britta  Lejon (s),
Ulf   Holm   (mp),  Luciano  Astudillo  (s),  Tobias
Billström (m), Mauricio Rojas (fp), Annelie Enochson
(kd), Anders Wiklund  (v)  och Mariam Osman Sherifay
(s).

2002/03

AU5


Redogörelse för ärendet



I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet
47  motionsförslag från allmänna  motionstiden  2002
som rör arbetsmiljöfrågor.
Tidigare   under   riksmötet   har   utskottet   i
betänkande    2002/03:AU2    behandlat   regeringens
budgetproposition   2002/03:1   volym   7   avseende
utgiftsområde  14  Arbetsliv och 58  motionsyrkanden
som  väckts  under  den  allmänna  motionstiden.  De
frågor som togs upp i  det  nämnda budgetbetänkandet
avsåg inriktningen av arbetslivspolitiken och frågor
om  ohälsan  i arbetslivet, förslag  av  i  huvudsak
strikt budgetrelaterad  art  samt ett antal motioner
om      individuellt      kompetenssparande      och
kompetensutveckling.
Också      i      andra      betänkanden      från
arbetsmarknadsutskottet   under   våren    behandlas
motionsförslag       med       anknytning       till
arbetslivsområdet.  Det  gäller bl.a. betänkanden om
arbetsrätt samt jämställdhet och diskriminering.
Samtliga motioner anges nedan utan årtal, 2002/03.

Utskottets överväganden


1 Inledning

Som     framgått     behandlades    i     ovannämnda
budgetbetänkande   2002/03:AU2    Utgiftsområde   14
Arbetsliv   bl.a.   frågor   om   inriktningen    av
arbetslivspolitiken   och   ohälsan  i  arbetslivet.
Därvid   redovisade   utskottet  bl.a.   regeringens
strategi för bättre hälsa  i arbetslivet, vilken har
formen av ett 11-punktsprogram.  Likaså  redovisades
den  komponent i programmet som avser trepartssamtal
mellan  regeringen  och  arbetsmarknadens  parter  i
syfte att minska ohälsan i arbetslivet.

Kort   efter   det   att  riksdagsbehandlingen  av
budgetbetänkande AU2 hade  slutförts i december 2002
framlades    en   rapport   från   trepartssamtalen,
programmet  En   arbetsmarknad   för   alla.   Efter
remissbehandling    av    arbetsmarknadens    parter
publicerades  den  19  februari  2003 en slutrapport
från  samtalen.  Parternas  synpunkter   framgår  av
slutrapporten.
I    det   beslut   som   låg   till   grund   för
trepartssamtalen  angav  regeringen att dessa skulle
skapa samsyn och samordna insatserna i strategin för
bättre  hälsa i arbetslivet.  Samtalen  skulle  avse
såväl förebyggande arbete som rehabilitering.
Tre områden  som  var  angelägna  att  behandla  i
samtalen  framhölls  särskilt:  arbetsorganisationen
och  inflytandet  över  den  egna arbetssituationen,
ledarskapet på arbetsplatserna  liksom möjligheterna
för äldre att stanna kvar i arbetslivet. Vidare sågs
frågan  om införande av ekonomiska  drivkrafter  för
det förebyggande  och rehabiliterande arbetet som en
viktig  del i samtalen.  Regeringen  slog  fast  att
samråd skulle  ske  med  arbetsmarknadsparterna  vad
avser  genomförandet  av  programmets olika delar. I
anslutning   till   trepartssamtalen    skulle    en
informationssatsning göras tillsammans med parterna.
Slutrapporten  från trepartssamtalen är publicerad
på  Näringsdepartementets  hemsida.  Programmet  Ett
arbetsliv  för  alla som ingår i rapporten behandlar
frågor   om   ledarskap    och   arbetsorganisation,
utbildning            i           arbetsmiljöfrågor,
konsekvensbeskrivning  av  arbetsmiljön,  ekonomiska
drivkrafter, äldre i arbetslivet, företagshälsovård,
livsstilsfrågor,     rörlighet,      rehabilitering,
sjukskrivningsprocessen  och en informationssatsning
för att minska ohälsan i arbetslivet.
I slutrapporten finns förslag  om att tillsätta en
arbetsgrupp  med  representanter från  arbetsgivare,
arbetstagare och Regeringskansliet. Gruppen föreslås
följa upp och stämma  av  arbetet  utifrån  följande
hållpunkter.

2003: Gruppen initierar processer på arbetsplatserna
och utarbetar en utvärderingsplan.

2004:  Arbetsmarknadens parter behandlar de aktuella
frågorna i avtalsrörelsen.

2006: Resultatet av avtalsrörelsen utvärderas liksom
resultatet   av  andra  insatser  med  anledning  av
programmet. Vid behov vidtas ytterligare åtgärder.

2008: En slutlig  avstämning  av  insatserna  görs i
samband med att ohälsomålet (regeringens mål om  att
halvera  antalet  sjukdagar  till  2008)  skall vara
uppnått.

Inledningsvis   kan  vidare  nämnas  att  regeringen
nyligen har presenterat  ett  förslag  till  mål för
folkhälsan  i  proposition  2002/03:35. Där föreslås
ett  övergripande  nationellt  folkhälsomål  och  en
sektorsövergripande målstruktur med elva målområden.
Ett   av  målområdena,  Ökad  hälsa  i   arbetslivet
(målområde 4), innebär enligt regeringen att ett bra
arbetsliv  med  väl fungerande arbetsvillkor minskar
den arbetsrelaterade  ohälsan  och  bidrar  till  en
allmänt förbättrad folkhälsa samt minskar de sociala
skillnaderna  i  ohälsa.  Den aktuella propositionen
behandlas för närvarande i riksdagen.

Inom EU har en ny arbetsmiljöstrategi för 2002-2006 fastställts
(KOM  (2003) 118, Regeringskansliet  Faktapromemoria
2001/02:FPM97,   Europaparlamentets  resolution  A5-
0310/2002  den  23 oktober  2002(.  Strategin  anger
inriktningen      på     gemenskapsarbetet      inom
arbetsmiljöområdet  för den aktuella femårsperioden.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till vissa
komponenter i arbetsmiljöstrategin.

Kommissionen framhåller tre element i strategin:

·  Den   anlägger   ett  övergripande   synsätt   på
arbetstrivsel med  beaktande  av förändringarna i
arbetslivet och de nya - särskilt  psykosociala -
riskerna i arbetslivet, för att på så  sätt skapa
en  ökad  arbetskvalitet  med  en  sund och trygg
arbetsmiljö som ett väsentligt inslag.
·
·  Den   grundas   på   en   konsolidering   av  det
riskförebyggande  arbetet,  på en kombination  av
olika politiska instrument - lagstiftning, social
dialog, progressiva åtgärder  och kartläggning av
de bästa lösningarna, företagens  sociala  ansvar
och  ekonomiska incitament - och på en uppbyggnad
av partnerskap  mellan alla aktörer som verkar på
arbetsmiljöområdet.
·
·  Den visar därmed att en ambitiös socialpolitik är
en   konkurrensfaktor,   och   omvänt,   att   en
bristfällig politik medför kostnader som belastar
ekonomi och samhälle.
·

2 Företagshälsovård


Utskottets förslag i korthet

I  detta  avsnitt   behandlas   motioner   om
företagshälsovård.      Samtliga     motioner
avstyrks. Jämför reservationerna  1 (m) och 2
(c).

Motioner


Frågor rörande företagshälsovård tas  upp i motioner
från  Moderaterna  och  Centerpartiet liksom  i  ett
antal enskilda motioner från socialdemokrater.

Moderaterna är i motion Sf291 (yrk. 15) kritiska mot
att    regeringen   genomfört    begränsningar    av
företagshälsovårdens  möjligheter att bedriva hälso-
och sjukvård. Partiet föreslår  att  en  del  sådana
uppgifter  återförs till företagshälsovården, vilket
skulle  kunna   innebära   en   effektivisering   av
arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete.

Centerpartiet  betonar  i  motionerna A239 (yrk. 19)
och  Sf331  (yrk.  11)  att företagshälsovården  för
många företag utgör en resurs  i arbetsmiljöarbetet.
Regeringen  bör  lägga fram förslag  som  förbättrar
förutsättningarna  för  företag att anlita kompetens
inom företagshälsovården för förebyggande insatser.

I   fyra   enskilda   motioner    behandlas    också
företagshälsovårdsfrågor.

Kerstin  Kristiansson  Karlstedt  och  Hans Stenberg
(båda  s)  förordar  i  motion  A273  en översyn  av
företagshälsovården  och  lagstiftningen  om  denna.
Enligt    motionärerna    har    företagshälsovården
försämrats avsevärt sedan statsbidragen  till  sådan
verksamhet   togs   bort.  Motionärerna  hävdar  att
företagshälsovårdens   förebyggande  verksamhet  har
upphört på många håll och att vissa företag har valt
att avstå från företagshälsovård.

Kurt Kvarnström m.fl. (s)  menar  i  motion A288 att
företagshälsovård såsom oberoende expertresurs  inom
områdena   arbetsmiljö   och   rehabilitering  skall
förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser
och  ha  kompetens  att  identifiera   och  beskriva
sambanden    mellan    arbetsmiljö,    organisation,
produktion och hälsa. Det måste bli en rättighet för
alla     anställda     att    ha    tillgång    till
företagshälsovård som är bra och som är inriktad mot
förebyggande arbete.

I motion A340 poängterar  Gunnar  Sandberg m.fl. (s)
företagshälsovårdens  roll i arbetsmiljöarbetet  och
bedömer att den skulle  kunna  förebygga  en hel del
arbetsskador.  Företagshälsovården  bör på sikt  bli
obligatorisk på alla arbetsplatser.

Även  Siw  Wittgren-Ahl och Ronny Olander  (båda  s)
pläderar i motion  A346  (yrk. 1-7) för obligatorisk
företagshälsovård.    Detta    förutsätter    enligt
motionärerna  att statsbidrag för  sådan  verksamhet
återinförs.

Motionärerna  anser att Arbetsmiljöverket (AV) bör
åläggas    att    definiera     miniminormer     för
bidragsberättigad                 företagshälsovård.
Företagshälsovården bör ges en aktiv och tydlig roll
såväl  när det gäller förebyggande arbetsmiljöarbete
som när  det  gäller  arbetsrelaterad  sjukvård  och
rehabilitering.  Det  är enligt motionärerna viktigt
att  de  fackliga  organisationerna  ges  ett  stort
inflytande   över   företagshälsovården.   För   att
underlätta  för  småföretag  att  ansluta  sig  till
företagshälsovård   bör  man  utreda  ett  stöd  för
tillskapande    av   samverkansformer,    exempelvis
arbetsgivarringar.
Utan närmare motivering  begär motionärerna vidare
en  översyn  av  de  personal-,   utbildnings-   och
forskningsbehov som aktualiseras vid en utbyggnad av
företagshälsovården.

Bakgrund


Enligt    Statistiska   centralbyråns   undersökning
Arbetsmiljön  2001  uppgav nästan tre fjärdedelar av
sysselsatta kvinnor respektive  män  som  är  30  år
eller    äldre    att    de   hade   tillgång   till
företagshälsovård.  I  åldersgruppen  16-29  år  var
andelen betydligt lägre, drygt 60 % bland männen och
drygt 50 % bland kvinnorna.

I undersökningen var det en större andel män (51,6
%)  än  kvinnor  (38,1  %) som  hade  tillgång  till
företagshälsovård och som  uppgav  att de också hade
varit  i kontakt med företagshälsovården  under  det
senaste året.
Företagshälsovården  regleras  i  dag främst genom
arbetsmiljölagen (1977:1160) och genom  föreskrifter
och allmänna råd som utfärdas av AV. Nedan redovisas
huvuddragen i denna reglering.
Företagshälsovårdsfrågor är som framgått ett av de
ämnen   som   behandlats  inom  ramen  för  de  s.k.
trepartssamtalen      mellan      regeringen     och
arbetsmarknadens parter.
I rapporten från trepartssamtalen  föreslås  bl.a.
att  regeringen tar upp diskussioner med landstingen
och företrädare  för företagshälsovården i syfte att
i ökad utsträckning  få  till  stånd  vårdavtal. Som
exempel   på   en  samverkansform  nämns  den   s.k.
Värmlandsmodellen   som  innefattar  dels  vårdavtal
mellan           sjukvårdshuvudmannen            och
företagshälsovårdsenheter,  dels ett ramavtal mellan
företagshälsovården och försäkringskassan.  Modellen
syftar  till  att ge företagshälsovården möjligheter
att behålla och utveckla kompetens inom arbetsmiljö-
och  rehabiliteringsområdet   samtidigt   som   viss
behandling i form av läkarvård och sjukgymnastik kan
behållas.
En   annan  fråga  rörande  företagshälsovård  som
behandlas  i  rapporten från trepartssamtalen gäller
förslag om att  utreda kvalitetssäkring/certifiering
av sådan verksamhet. Vidare föreslås att reglerna om
arbetsgivarens      skyldighet      att      anordna
företagshälsovård  skall  stramas  upp.  Enligt  det
förslag som förs fram  skall  skyddsombud,  eller om
sådant saknas, en enskild arbetstagare, kunna begära
att      arbetsgivaren     ansluter     sig     till
företagshälsovården.  Om  arbetsgivaren vägrar skall
frågan  kunna föras till en  företagshälsovårdsnämnd
för avgörande.  Nämnden skall bestå av tre ledamöter
utsedda    av    arbetsgivarorganisationerna,    tre
ledamöter  utsedda   av  arbetstagarorganisationerna
samt två ledamöter utsedda  av  AV.  Verket föreslås
tillsätta ordföranden.
Sedan den 1 januari 2000 gäller enligt  3 kap. 2 b
§  arbetsmiljölagen  att "arbetsgivaren skall  svara
för      att      den     företagshälsovård      som
arbetsförhållandena   kräver   finns   att  tillgå".
Företagshälsovården definieras i samma paragraf  som
en "oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö
och    rehabilitering.   Företagshälsovården   skall
särskilt  arbeta  för  att  förebygga  och undanröja
hälsorisker  på arbetsplatser samt ha kompetens  att
identifiera   och    beskriva    sambanden    mellan
arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa".
Ordalydelsen  gäller  enligt riksdagens beslut  om
ändring av arbetsmiljölagen  under hösten 1999 (bet.
1999/2000:AU2, rskr. 8). Syftet  var  att förtydliga
arbetsgivarens ansvar för företagshälsovård  och att
i lag införa en definition av företagshälsovård.
För      att      renodla     företagshälsovårdens
kärnverksamhet   i   riktning    mot    förebyggande
arbetsmiljöarbete   och   rehabilitering   beslutade
riksdagen också om ändringar i lagen (1993:1651)  om
läkarvårdsersättning   och   lagen   (1993:1652)  om
ersättning  för  sjukgymnastik. Ändringarna  innebar
att  en  läkare eller  en  sjukgymnast  inte  längre
skulle kunna  få  ersättning  enligt dessa lagar för
verksamhet  som  bedrevs  inom  företagshälsovårdens
ram.  Avsikten  med ändringarna var  inte  att  helt
avskilja   sjukvården    från   företagshälsovården.
Verksamheten  förutsätter att  det  förekommer  viss
sjukvård. Det skulle  dock  inte längre vara möjligt
för företagshälsovårdsenheter att erbjuda offentligt
finansierad  sjukvård  utan  att   avtal   om  detta
träffats          med          sjukvårdshuvudmannen.
Övergångsbestämmelsen utformades  så  att  de läkare
och    sjukgymnaster    som   vid   tidpunkten   för
ikraftträdandet  av  lagändringen   hade  rätt  till
läkarvårds-    respektive    sjukgymnastikersättning
enligt de nyssnämnda lagarna skulle ha fortsatt rätt
till ersättning enligt äldre regler till utgången av
år 2003. Lagändringarna har alltså  ännu  inte  fått
verkan fullt ut.
Enligt    AV:s    föreskrifter   om   systematiskt
arbetsmiljöarbete (AFS  2001:1)  skall arbetsgivarna
undersöka,  bedöma,  åtgärda  och  följa  upp  såväl
fysiska  som  psykosociala  risker  i  arbetsmiljön.
Detta skall ske kontinuerligt och ingå i det dagliga
arbetet. Saknas bred arbetsmiljökompetens  inom  den
egna verksamheten skall företagshälsovård anlitas.
I kommentarerna till de nämnda föreskrifterna sägs
att  företagshälsovård  kan upphandlas utifrån eller
ordnas  som  en  självständig   del   av  företagets
verksamhet.  Det är viktigt att den är partsneutral.
Det är angeläget att arbetstagarna och skyddsombuden
får  möjlighet   att  medverka  vid  upphandling  av
företagshälsovård  liksom  vid  beslut om uppdragets
utformning     och    genomförande.    Frågor     om
företagshälsovård tas upp i skyddskommittén.
I    föreskrifterna     framhålls     också    att
företagshälsovården  skall kunna utnyttjas  av  både
arbetsgivare och arbetstagare.  Det  är lämpligt att
den  anlitas  som  en sammanhållen resurs  och  inte
enbart   för   enstaka   tjänster.   Därmed   säkras
kontinuitet   och   en   allsidig    bedömning    av
arbetsmiljöförhållandena.       Företagshälsovårdens
expertkunskap är ofta nödvändig både  när det gäller
att  undersöka  och  bedöma de fysiska och  psykiska
riskerna och när det gäller att föreslå åtgärder och
medverka vid genomförandet.  Företagshälsovården  är
också        en        viktig       resurs       när
rehabiliteringsutredningar   skall   göras  och  vid
arbetsanpassningsåtgärder för enskilda  arbetstagare
och  grupper  av anställda. Det gäller exempelvis  i
fråga om arbetstagare  som  är särskilt känsliga för
risker i den aktuella arbetsmiljön.
Om det finns särskilda arbetsmiljöproblem  kan det
enligt  föreskrifterna   ibland  vara ändamålsenligt
att    arbetsgivaren    ansluter    sig   till    en
företagshälsovård med speciell branschkompetens. Det
kan ibland finnas behov av resurser som  saknas inom
företagshälsovården.   I   dessa   situationer   kan
arbetsgivaren  behöva  anlita annan sakkunnig hjälp.
Det  är  viktigt  att  arbetsgivaren  samverkar  med
företagshälsovården.  I föreskrifterna  betonas  att
arbetsgivaren dock alltid  har  kvar sitt ansvar för
arbetsmiljön.

Utskottets ställningstagande


Som  framgått  skall  resultatet av  programmet  Ett
arbetsliv för alla följas  upp  och utvärderas genom
en rad olika aktiviteter åren 2003-2008.  Ett  av de
områden    som    behandlas   i   programmet   avser
företagshälsovård.   Enligt  vad  utskottet  erfarit
avser  regeringen  att  inom   kort   tillsätta   en
utredning  med  uppgift att närmare överväga förslag
om företagshälsovård som lagts fram i programmet.

Med   anledning   av   Moderaternas   förslag   om
företagshälsovård  i  motion  Sf291  vill  utskottet
framhålla att företagshälsovårdens huvuduppgift även
framgent bör vara förebyggande arbetsmiljöarbete och
arbetslivsinriktad rehabilitering. Detta innebär att
utskottet vidhåller den uppfattning som redovisats i
betänkande 2001/02:AU4.
Utskottet  vill  dock  peka   på   att  offentligt
finansierad  sjukvård  även  i  fortsättningen   kan
bedrivas   av   en   företagshälsovårdsenhet   under
förutsättning  att  vårdavtal  träffats mellan denna
och sjukvårdshuvudmannen, något  som utskottet också
framhöll i det nyss nämnda betänkandet.
Möjligheterna  att  i  ökad  utsträckning   träffa
vårdavtal  är  som  framgått en av de frågor som har
tagits upp inom ramen  för de s.k. trepartssamtalen.
Frågan   skall   behandlas  i   den   utredning   om
företagshälsovårdsfrågor  som  regeringen  avser att
tillsätta inom kort.
Motion Sf291 yrkande 15 (m) avstyrks av utskottet.

Flera   av   de   frågor   som   tas  upp  i  övriga
motionsförslag om företagshälsovård  berör  aspekter
som  skall behandlas av den nyss nämnda utredningen.
Det gäller  bl.a. förbättringar av förutsättningarna
för  att  anlita   företagshälsovård,   rätten  till
företagshälsovård och kvalitetssäkringsfrågor.

När   det   gäller   frågor   om  metodutveckling,
forskning  och  utbildning  inom företagshälsovården
vill utskottet inledningsvis  framhålla  att  det ur
statsbudgeten  för åren 2001 och 2002 satsats totalt
10 miljoner kronor på utbildning och metodutveckling
inom företagshälsovården.
Av beloppet har  4,4  miljoner  kronor använts för
regionala utbildningsinsatser särskilt  avsedda  för
att   främja   företagshälsovårdens   arbetsmetoder.
Vidare har 2,1 miljoner kronor avsatts till åtgärder
för      att      öka      tillgängligheten     till
arbetsmiljörelaterad information  medan 0,5 miljoner
kronor     avsett    analys    av    hittillsvarande
kvalitetsarbete.  Dessutom  har  3  miljoner  kronor
anslagits   till   att   utveckla   god   praxis   i
företagshälsovårdens        arbete,       exempelvis
kvalitetssäkring och metodutveckling på nya områden.
Av budgetpropositionen för  2003  (utg.  omr.  14)
framgår  att  15  miljoner  kronor  av anslaget till
Arbetslivsinstitutet   i  år  skall  användas   till
förstärkt     utbildning    av     personal     inom
företagshälsovården.
AV  skall  enligt   instruktionen   (2000:1211)  i
samverkan med berörda myndigheter och organisationer
följa och främja företagshälsovårdens utveckling.  I
regleringsbrevet  för  2002  begärde  regeringen att
myndigheten skulle redovisa vilka insatser som under
året  gjordes  från  verkets  sida  inom  ramen  för
tillsynsverksamheten för att förmå arbetsgivare  att
mer  effektivt  utnyttja  en  oberoende expertresurs
inom   områdena   arbetsmiljö   och   rehabilitering
(företagshälsovård).   Inriktningen   av  krav   och
förelägganden         skulle        belysas        i
resultatredovisningen.
Utskottet   kan   konstatera    att    AV   enligt
årsredovisningarna  för  2001 och 2002 har utarbetat
en tillsynsstrategi för företagshälsovården.  Enligt
den senaste årsredovisningen, som verket överlämnade
till  regeringen den 20 februari 2003, har strategin
börjat  tillämpas  i  hela  tillsynsverksamheten. Av
årsredovisningen framgår också att AV under perioden
2000-2002 i väsentligt ökad utsträckning ställt krav
på arbetsgivare att utnyttja  företagshälsovård.  År
2000   ställdes   17   sådana   krav   i   form   av
inspektionsmeddelanden  medan  antalet  uppgick till
428 år 2002. Enligt verket har inga krav senare lett
till förelägganden, vilket uppges vara en indikation
på att kraven också tillgodosetts.
Utskottet ser för sin del positivt på att  en  rad
insatser  görs  för att främja företagshälsovård och
vill framhålla att expertis inom företagshälsovården
kan  göra  viktiga   insatser  när  det  gäller  att
motverka    såväl    kemiska     och     fysikaliska
arbetsmiljörisker   av  mer  traditionell  art   som
exempelvis   stressrelaterad   ohälsa.   Likaså   är
utskottet övertygat  om  att företagshälsovården kan
utgöra ett viktigt stöd i  det  lokala  förebyggande
skyddsarbetet.
De   diskussioner   om  åtgärder  för  att  främja
företagshälsovård som förts  i  trepartssamtalen har
lett  till  att  företagshälsovårdsfrågor   i   ökad
utsträckning  kommit  i  blickpunkten. Utskottet ser
detta  som  mycket positivt.  Genom  förslaget  till
stegvis uppföljning och avstämning av programmet Ett
arbetsliv  för   alla  (se  avsnitt  1)  ökar  också
förutsättningarna  för  att arbetet med dessa frågor
skall ge långsiktiga effekter.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker
utskottet motionerna A239  yrkande 19 (c), A273 (s),
A288 (s), A340 (s), A346 yrkandena 1-7 (s) och Sf331
yrkande 11 (c).

3 Vissa förebyggande åtgärder,
skyddsombudsverksamhet m.m.


Utskottets förslag i korthet

I   detta   avsnitt  behandlas  motioner   om
friskvård    i   arbetet,    måltidsuppehåll,
utbildning        i        arbetsmiljöfrågor,
skyddsombudsverksamhet m.m. Samtliga motioner
avstyrks.

Motioner


Vissa förebyggande åtgärder

Hans Unander m.fl. (s) begär  i  motion A311 att det
införs regler om obligatorisk friskvård i arbetet.

Nyamko Sabuni (fp) poängterar i motion  A214 (yrk. 1
och  2)  måltidsuppehållets betydelse för hälsa  och
trivsel på arbetsplatsen och hävdar att utvecklingen
i arbetslivet  innebär  att  det  tidigare naturliga
uppehållet mitt på dagen, lunchen,  håller på att gå
förlorad. I dag kastar många i sig maten, ibland vid
sin  arbetsplats, eller hoppar över lunchen.  Enligt
motionären     visar     en     undersökning     att
offentliganställda    har    sämre   villkor   kring
arbetsmåltiden och motionären menar att staten måste
ta  sitt  arbetsgivaransvar  i syfte  att  förbättra
förhållandena.

Yvonne Ångström och Nyamko Sabuni  (båda fp) anser i
motion   A272   att  information  till  dagens   och
morgondagens  arbetstagare  om  hur  de  själva  kan
påverka sin arbetsmiljö  borde  ha positiv effekt på
sjuktalen  i  arbetslivet. Därför bör  en  utredning
göras  av  möjligheterna  att  införa  utbildning  i
arbetsmiljöfrågor      på     olika     nivåer     i
utbildningssystemet.

Skyddsombudsverksamhet m.m.

I  motion  A211  förespråkar   Göte   Wahlström  och
Christina  Nenes  (båda  s)  att  medel anslås  till
utbildning   av   lokala  skyddsombud.  Motionärerna
hänvisar  till  uppgifter   om   att  problemen  att
rekrytera skyddsombud sammanhänger med attitydfrågor
och    anser    att   arbetsmiljöcertifiering    bör
kompletteras med  åtgärder  för  att  få  till stånd
attitydförändringar  gentemot  dem som åtar sig  att
arbeta med lokala arbetsmiljöförbättringar.

Också  i  motion  A313  (yrk.  1)  av   Ann-Kristine
Johansson  och Helena Zakariasén (båda s)  behandlas
det lokala arbetsmiljöarbetet.  Enligt  motionärerna
behövs fler skyddsombud, ett ökat samhällsstöd  till
den    regionala    skyddsombudsverksamheten    samt
förbättrad   skyddsombudsutbildning   och   en  bred
folkbildningsinsats.


Utskottets ställningstagande


Vissa förebyggande åtgärder

Som  framgått  (avsnitt  1)  har  ett  förslag  till
informationssatsning  lagts  fram  i  programmet Ett
arbetsliv  för  alla.  Där  identifieras  ett  antal
viktiga   områden   för  ökad  kunskap,  debatt  och
information, däribland vikten av återhämtningspauser
i  arbetet och betydelsen  av  att  öka  skolelevers
kunskaper   om  förebyggande  arbetsmiljöarbete  och
sjukskrivningar,   alltså   frågor  som  tas  upp  i
motionerna A214 (fp) och A272 (fp).

Utskottet välkomnar för sin  del ett ökat intresse
kring  de nämnda områdena och vill  framhålla  såväl
betydelsen  av  återhämtning i arbetet som vikten av
att dagens och morgondagens  arbetstagare vet hur de
själva skall kunna påverka sin arbetsmiljö.
När   det   gäller   frågan   om  undervisning   i
arbetsmiljöfrågor inom utbildningssystemet  som  tas
upp   i   den  sistnämnda  motionen  vill  utskottet
framhålla att  skolan  i arbetsmiljölagens mening är
en arbetsplats som alla  andra. Arbetsmiljölagen och
AV:s  regler gäller för samtliga  personalkategorier
och  i  stora   delar   för  elever  fr.o.m.  första
skolåret.
På AV:s hemsida www.av.se  finns en s.k. ämnessida
med rubriken Skolan där man kan  få  information och
hitta  länkar.  Där  kan  man  bl.a.  beställa  hela
klassuppsättningar     av     material    som    rör
arbetsmiljökunskap och som tillhandahålls gratis. På
ämnessidan  finns  material  om arbetsmiljöarbete  i
skolan   men   också  arbetsmiljöinformation   inför
feriearbete och kommande yrkesliv.
Betydelsen av måltidsuppehåll som betonas i motion
A214 är också en  fråga  som berörs i programmet Ett
arbetsliv för alla. Där sägs följande.

En  ökad medvetenhet måste  också  finnas  om  de
"dåliga  vanor"  som  arbetsplatsen kan generera.
Det  kan  vara  sådant som  att  personalen  inte
hinner äta, det finns  ingen  plats  där  man får
lugn  och  ro  att  äta,  eller  inställning till
arbetet och att man ska arbeta över  och ha fullt
i  almanackan. Tid för återhämtning är  avgörande
för  att  klara  ett mer pressande arbetsliv, det
handlar om allt från  kaffepaus,  lunchrast  till
ledighet.  Dåliga  beteenden på arbetsplatsen bör
tas upp i arbetsmiljöarbetet.

I  fråga  om friskvård, en  fråga  som  behandlas  i
motion A311  (s), kan utskottet konstatera att man i
programmet också  redovisar  huvuddragen  i gällande
regler   om   skattefria   motionsförmåner.   Enligt
programmet  finns  oklarheter  kring  hur omfattande
friskvårdssatsningar   får  vara  innan  skatteplikt
inträder. Därför föreslås en översyn av regelverket.
I   programmet   föreslås   vidare    att   särskild
kompensation  ges  till offentliga arbetsgivare  och
att omfattningen av  skattefri friskvård utökas till
att avse exempelvis massage  och  andra åtgärder mot
stress.  Parterna  bör  uppmuntra aktivt  arbete  på
arbetsplatserna med friskvårdsfrågor och uppföljning
av vidtagna åtgärder. Man bör också aktivt verka för
att minska missbruket av tobak, alkohol och droger.

Med hänvisning till det  ovan anförda och till den
pågående   beredningen   i   Regeringskansliet    av
förslagen   i  programmet  Ett  arbetsliv  för  alla
avstyrker utskottet  motionerna A214 yrkandena 1 och
2 (fp), A272 (fp) samt A311 (s).

Skyddsombudsverksamhet m.m.

Utskottet har tidigare  under riksmötet i betänkande
2002/03:AU2  behandlat  några   motioner  om  lokalt
arbetsmiljöarbete  och tillsyn. I  det  sammanhanget
underströk utskottet  att  det  är arbetsplatsen och
parterna som måste stå i fokus för  arbetet  för ett
hållbart arbetsliv. De enskilda arbetsgivarna  måste
ta  ett större ansvar för att integrera förebyggande
och rehabiliterande arbete i verksamheten.

När  det  gäller  AV:s  tillsyn kan här nämnas att
Riksdagens  revisorer  för  närvarande  genomför  en
förstudie rörande utveckling  av  och  inriktning på
arbetsmiljöinspektioner.
I    arbetsmiljöinsatserna    på    den   enskilda
arbetsplatsen  har  skyddsombuden  en  viktig  roll.
Genom   arbetsmiljölagen   har   stabila  spelregler
skapats  för  skyddsombudens  verksamhet.  Av  lagen
framgår att arbetsgivare och arbetstagare  gemensamt
svarar   för   att   skyddsombud   får   erforderlig
utbildning.
Enligt   arbetsmiljölagen   (1977:1160)  får   ett
skyddsombud utanför kretsen av  arbetstagare  på ett
arbetsställe   (regionalt   skyddsombud)  utses  för
arbetsställe som saknar skyddskommitté.
Utbildningen  av regionala skyddsombud  bekostades
inledningsvis genom  en  särskild  arbetsmiljöavgift
som   arbetsgivaren  betalade.  I  dag  lämnas   via
statsbudgeten    bidrag   till   finansieringen   av
utbildningen. Som  ett  led  i  satsningarna  på att
motverka    ohälsan    i   arbetslivet   förstärktes
resurserna för utbildning  av  regionala skyddsombud
med 10 miljoner kronor under vart  och  ett  av åren
2001  och  2002  samt  med  30 miljoner kronor under
2003, utöver det årliga bidrag  på drygt 74 miljoner
kronor  som  enligt  budgetpropositionen   för  2003
betalas  ut  till  regional  skyddsombudsverksamhet.
Enligt den senaste budgetpropositionen har den extra
satsningen år 2002 resulterat  i utbildning av 1 200
personer inom LO, 237 inom TCO och 40 inom SACO.
Som framgått anslås också medel  via statsbudgeten
till särskilda insatser på företagshälsovårdsområdet
och till informationsverksamhet. Företagshälsovården
har  en viktig roll när det gäller kunskapsspridning
och stöd  i  det  förebyggande  och  rehabiliterande
hälsoarbetet   på   arbetsplatserna,   såväl    till
arbetsgivarsidan som till arbetstagarsidan.
När det gäller information vill utskottet peka  på
att det i programmet Ett arbetsliv för alla föreslås
en   informationssatsning   i   syfte   att   stärka
arbetsmiljöarbetet och folkhälsoarbetet samt för att
initiera   en   diskussion   om   attityderna   till
sjukskrivning.  För  att få ett effektivt arbete mot
ohälsa   i  arbetslivet  krävs   enligt   programmet
gemensamma   kunskaper,  värderingar  och  insatser.
Kunskapen   om   det    förebyggande    arbetet   på
arbetsplatsen   och   sjukskrivningarna   och  deras
effekter  måste  öka  i  alla  grupper  i samhället,
vilket  kan  leda  till  att fler engagerar sig  och
deltar i förbättringsarbetet på arbetsplatserna. För
att  åstadkomma  detta krävs  enligt  programmet  en
omfattande  samhällsdebatt  som  kan  initieras  via
informationsaktiviteter. Goda exempel på "hälsofräm-
jande arbetsplatser" skall redovisas och spridas.
I statsbudgeten  för  2003  har 20 miljoner kronor
avsatts för en informationssatsning enligt förslaget
i  Ett  arbetsliv  för  alla.  En förutsättning  för
satsningen är enligt regeringen att arbetsmarknadens
parter    medverkar   i   både   genomförande    och
finansiering.
Med  hänvisning   till   det   anförda   avstyrker
utskottet motionerna A211 (s) och A313 yrkande 1 (s)
i  den  mån de inte kan anses tillgodosedda med  vad
utskottet anfört.
Utskottet  återkommer  i  avsnitt 7 till frågan om
finansiering         av         den        regionala
skyddsombudsverksamheten.

4 Särskilda arbetsmiljöfrågor


Utskottets förslag i korthet

I   detta   avsnitt  behandlas  motioner   om
hygieniska   gränsvärden,   gränsvärden   för
buller,      personlig      skyddsutrustning,
elektromagnetiska   fält,  arbetsförhållanden
inom jord- och skogsbruk  samt för personliga
assistenter.   Samtliga  motioner   avstyrks.
Jämför reservationerna  3  (v), 4 (mp), 5 (c)
och 6 (mp).

Motioner


Gränsvärden

En utvärdering av dagens system  för  utarbetande av
hygieniska gränsvärden begärs av Sven-Erik Sjöstrand
m.fl. (v) i motion A309. Motionärerna kräver  vidare
förslag   om  hur  säkrare  gränsvärdesnivåer  skall
utarbetas och  anser  att  man  vid  bedömningen  av
gränsvärden   skall   gå   ifrån   de  tekniska  och
ekonomiska  avvägningarna.  Arbetet skall  innefatta
ett könsperspektiv.

Barbro Feltzing och Helena Hillar  Rosenqvist  (båda
mp)  tar  i  motion  Bo204  (yrk.  5)  upp frågan om
gränsvärden för buller i fabriksmiljö och  begär att
dagens gränsvärde på 85 dB sänks till 70 dB.

Personlig skyddsutrustning

Centerpartiet kräver i motion A239 (yrk. 20  och 21)
att arbetsgivare skall ansvara för att behovs- eller
projektanställda   och   uppdragstagare   skall   ha
tillgång  till  personlig  skyddsutrustning  som  är
utformad  efter  deras  behov  och  förutsättningar.
Vidare  begär  partiet  att regeringen initierar  en
översyn av under vilka förhållanden skyddsutrustning
testas.

Riktvärdena för skyddsfilter  och  andningsskydd bör
ses  över, anser Göte Wahlström och Christina  Nenes
(båda s) i motion A209. Den forskning som legat till
grund  för  riktvärdena  utfördes på 1940-talet, och
översynen skall beakta förhållanden  på  dagens  och
morgondagens arbetsmarknad.

Elektromagnetiska fält

I  Miljöpartiets  motion A263 (yrk. 1-3) förespråkas
att  man  på  arbetsplatser   där   det   förekommer
elektromagnetiska            fält           använder
försiktighetsprincipen, vilket  innebär  mätning och
reducering  av eventuell hälsofarlig exponering  för
lågfrekventa elektriska och magnetiska fält. Partiet
hävdar att undersökningar  och  forskning  visar  på
risker  för  hjärntumörer  och  kromosomförändringar
till följd av påverkan från starka elektromagnetiska
fält.   Mot  denna  bakgrund  bör  gränsvärden   för
elektromagnetiska   fält  tas  fram  och  anges  för
spårvagnsförare  och lokförare.  Likaså  krävs  ökad
forskning    om    hälsoeffekter     från     starka
elektromagnetiska fält.

Också  i  motion  A238 av Barbro Feltzing m.fl. (mp)
pläderar    motionärerna    för    tillämpning    av
försiktighetsprincipen vid elektromagnetiska fält.

Arbetsmiljöförhållanden i viss bransch eller
för viss grupp, m.m.

Lars Gustafsson (kd) begär i motion A235 (yrk. 1 och
2) att det tillsätts  en utredning för att kartlägga
förekomsten  av  arbetsskaderisker  inom  jord-  och
skogsbruk och läggs fram förslag om hur dessa risker
kan minskas.

Anne Ludvigsson (s)  kräver i motion A268 en översyn
av  personliga assistenters  dåliga  skydd  eftersom
denna  yrkesgrupp  är  undantagen  från  reglerna  i
arbetsmiljölagen och arbetstidslagen.

AV  bör enligt Marie Granlund (s) i motion A353 få i
uppgift     att     prioritera     frågor    rörande
funktionshindrades  arbetsmiljö och sprida  kännedom
om  dessa.  Det  behövs   bättre   information  till
arbetsgivare, arbetstagare och fackliga  företrädare
om de möjligheter till anpassningsåtgärder som finns
redan i dag.


Utskottets ställningstagande


Gränsvärden

Arbetsmiljölagen ändrades från den 1 augusti 2002 så
att  det  där  numera  framgår att när arbetsgivaren
vidtar förebyggande åtgärder  skall  en utgångspunkt
vara  att  allt  som  kan  leda  till  ohälsa  eller
olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken
för sådant undanröjs. Arbetsgivaren skall  också  se
till   att   endast   arbetstagare   som   har  fått
tillräckliga   instruktioner   får   tillträde  till
områden  där det finns en påtaglig risk  för  ohälsa
eller olycksfall.  Lagändringen  föranleddes  av ett
s.k. motiverat yttrande från Europeiska kommissionen
om   Sveriges   genomförande   av   rådets  direktiv
89/391/EG  om åtgärder för att främja  förbättringar
av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet.

Med anledning  av  förslagen  i  motion  A309 (v) om
utarbetande  av  säkrare  gränsvärden  kan utskottet
inledningsvis   konstatera   att  AV  enligt  18   §
arbetsmiljöförordningen  (1977:1166)   får   meddela
föreskrifter om gränsvärden.

Tillvägagångssättet  vid utarbetande av hygieniska
gränsvärden har successivt utvecklats och förändrats
under  1990-taletsedan  1970-talet   då  den  första
gränsvärdeslistan     gavs     ut    av    dåvarande
Arbetarskyddsstyrelsen (numera AV).
Som  bakgrund  till  utskottets  ställningstagande
till den aktuella motionen redovisas här huvuddragen
i dagens arbetsformer när det gäller  utarbetande av
hygieniska gränsvärden.
I ett första steg lämnar AV en skriftlig förfrågan
till Arbetslivsinstitutets kriteriegrupp att ta fram
ett   vetenskapligt  underlag  avseende  ett   antal
angivna  ämnen.  För vart och ett av dessa ämnen ger
verket en kort motivering  till  varför man begär en
vetenskaplig bedömning av kriteriegruppen, t.ex. att
information  från  nya vetenskapliga  undersökningar
tyder  på  att  ämnet  kan   ha   en  sådan  negativ
hälsoeffekt   som   kan   föranleda   att   gällande
gränsvärde   revideras   alternativt  att  ett  nytt
gränsvärde tillkommer för ämnet i fråga.
Kriteriegruppens uppgift  är att i ett första steg
samla och utvärdera information  som  kan  utgöra en
vetenskaplig  grund  för  ett  förslag om hygieniska
gränsvärden. Sådana förslag  läggs  fram  av  AV (se
nedan)I    kriteriegruppens   uppdrag   ingår   inte
uppgiftatt  föreslå   ett  hygieniskt  gränsvärde  i
sifferform utan den skall i stället så långt möjligt
ange    förhållandet   dos-respons/dos-effekt    och
kritiskerie  effekten av för ämnet i frågaexposition
i arbetsmiljön. (Förenklat uttryckt kan dessa värden
sägas ange sambandet  mellan olika exponeringsnivåer
för   ett   ämne  och  olika   effekter   av   ämnet
(dos-effekt)     respektive     sambandet     mellan
exponeringsnivåer och andel påverkade individer i en
exponerad    population   (dos-respons).   Begreppet
kritisk effekt  avser  den  toxikologiska effekt som
uppträder  vid den lägsta exponeringsnivå  som  över
huvud taget  ger  någon  toxikologisk  effekt av det
aktuella ämnet.)
I   ett   andra   steg  genomför  kKriteriegruppen
genomför litteraturstudier,  går  igenom  befintliga
kriteriedokument     framtagna     av     exempelvis
Världshälsoorganisationen,  EU  och  de  amerikanska
myndigheterna    NIOSH    (National   Institute   of
Occupational    Safety   and   Health)    och    EPA
(Environmental Protection  Agency).  Det  förekommer
också     att    man    inom    gruppen    utarbetar
kriteriedokument   (omfattande  sammanställning  och
utvärdering av ett ämne).
Efter att ett utkast  till  rapport/vetenskapligt
underlag    (kortfattat   dokument   med    specifik
inriktning på  gränsvärdesnivåer)   diskuterats  och
vid behov reviderats i kriteriegruppen fastställs en
s.k.  konsensusrapport  som  överlämnas till AV. Som
namnet  antyder  står samtliga medlemmar  i  gruppen
bakom respektive konsensusrapport.  Dessa  rapporter
publiceras i tidskriften Arbete och Hälsa som  finns
tillgänglig    på   Arbetslivsinstitutets   hemsida,
www.niwl.se.   På    samma   hemsida   finns   också
information om kriteriegruppens arbetsformer m.m.
I  kriteriegruppen  ingår   ett  20-tal  personer.
Flertalet    av    dessa    representerar    svenska
forskningsinstitutioner   och  olika   vetenskapliga
discipliner men ävenett par(?)  fackliga företrädare
ingår      i      gruppen.     Dåvarande     Svenska
Arbetsgivareföreningen,  numera  Svenskt Näringsliv,
har valt att lämna ett antal partssammansatta organ,
däribland kriteriegruppen. Vidare är rRepresentanter
föremikalieinspektionen,            AV           och
Arbetslivsinstitutetär adjungerade till gruppen.
Som  framgått  skall  kriteriegruppen   så   långt
möjligt   ange  förhållandet  dos-respons/dos-effekt
samt angeoch kritiskerie effekten för ämnet i fråga.
av exposition  i arbetsmiljönDessa uppgifter är inte
alltid  tillgängliga   i   vetenskaplig  litteratur.
Information  om  ämnet  och  dess  effekter  baseras
exempelvis ofta på djurtester  och  tester  av annat
slag. Det underlag som lämnas av gruppenär indikerar
således  inte  alltid  entydigt vid vilken nivå  som
effekter på människa uppstår  eller  vilken nivå som
är  lämplig  gränsvärdesnivå.  Detta  beror   enligt
företrädare för kriteriegruppen på problemet med att
fastställa  gränsen  mellan  farligt  och  ofarligt.
Orsaken   till   detta  är  främst  att  det  saknas
vetenskapligt underlag.
Kriteriegruppens   rapport   utgör  ett  av  flera
underlag när AV därefter utformar  ett  förslag till
konsekvensbedömning   för  hygieniskta  gränsvärden.
Verketskall också vägera  i  denna bedömning in även
faktorer  av ekonomisk och teknisk  art,  exempelvis
möjligheter  att mäta och kontrollera förekomsten av
respektive ämne  i  arbetsmiljön. I detta sammanhang
tas  också  hänsyn  till   om   ämnet   bedöms  vara
cancerframkallande   eftersom   detta  ses  som   en
försvårande   omständighetGenom   att    den    s.k.
gränsvärdeslistan   fortlöpande  revideras  kan  man
beakta nya forskningsrön, kunskaper och erfarenheter
om ämnen som hanteras i arbetsmiljön.
Det    sammanvägdaUtkastet     till    hygieniskta
gränsvärden  med  konsekvensbedömning   som  således
utarbetas   av   AV   skickas  sedan  på  en  första
remissomgångtill   arbetsmarknadens    parter    för
eventuella  synpunkter och kompletteringar. Utkastet
innefattar såväl  kvantitativt  angivnaförslag  till
gränsvärdenn  samt  för varje ämne även uppgifter om
exempelvis     användning,     antal     exponerade,
exponeringsdata  (t.ex.  halter  i  luften  på olika
arbetsplatser)   och   en   beskrivning   av   andra
omständigheter  kring  användningen  i  det  svenska
arbetslivet.I
AV:s   utkast  om  nya  eller  sänkta  gränsvärden
åtföljsingår   alltiden  avsammanvägd  en  bedömning
avbl.a.  beräknade   kostnader   för  exempelvis  de
tekniska  förändringar i arbetslivet  som  erfordras
till följd  av  ändrade gränsvärdesnivåer. Enligt AV
eftersträvar myndigheten också att göra en bedömning
av de ekonomiska  vinsterna  för  samhället  av  ett
lägre gränsvärde.  liksom uppgifter om antal berörda
företag.Sådana   konsekvensbeskrivningar   kan  vara
utformade  på  skiftande  sätt,  beroende  på vilken
information  som  föreligger och vilka effekter  som
kan förväntas.
Efter  att  gränsvärdesförslaget  remissbehandlats
hos arbetsmarknadens  parter övervägs behovet av att
revidera  förslagetI  nästa   fas   av  utarbetandet
internremitteras   förslaget   inom   AV   inklusive
Arbetsmiljöinspektionen.  När  interna AV-synpunkter
beaktatsoch   skickassamtidigt   förslaget   påxtern
remiss till de centrala parterna på arbetsmarknaden,
andra  relevanta  myndigheter, branschorganisationer
m.fl.
Beslut om utfärdande  av  föreskrifter  fattas  av
AV:s styrelse.
I  detta  sammanhang kan nämnas att de nu gällande
föreskrifterna   om   hygieniska   gränsvärden   och
åtgärder  mot luftföroreningar härrör från 2000 (ASF
2000:3). Enligt  vad  utskottet  erfarit planerar AV
att hösten 2003 sända ut reviderade  föreskrifter på
remiss.  Vidare kan nämnas att det finns  ett  antal
föreskrifter  om  hantering  respektive planering av
arbetet     med     kemikalier,    bl.a.     Kemiska
arbetsmiljörisker  (AFS   2000:4)  och  Systematiskt
arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1).  Dessa skall beaktas
i  kombination  med  föreskrifterna  om   hygieniska
gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar.
Utskottet  har  valt  att  ovan  redogöra  på  ett
förhållandevis  ingående  sätt  för  hur  hygieniska
gränsvärden  utarbetas.  Detta sker mot bakgrund  av
kraven i ovannämnda motion  A309  (v)  om att dagens
system   för  fastställande  av  gränsvärden   skall
utvärderas    och    ersättas    av    ett   säkrare
tillvägagångssätt.
Det förfarande som i dag används vid fastställande
av   hygieniska   gränsvärden  har  utvecklats   och
förändrats  successivt   och   kännetecknas   enligt
utskottets uppfattning av stor öppenhet.
Tillvägagångssättet  med  en  separat vetenskaplig
bedömning    av    kriteriegruppen    och     själva
fastställandet  av  gränsvärden  i  en annan instans
(Arbetsmiljöverket) bör bidra till en  hög  grad  av
legitimitet  åt systemet. Också det faktum att såväl
vetenskapliga   experter   som   representanter  för
arbetsmarknadens    parter   och   myndigheter    är
involverade  i utarbetandet  bör  enligt  utskottets
uppfattning främja  legitimiteten.  Utskottet  anser
samtidigt   att   det   är   angeläget  att  berörda
myndigheter och andra som medverkar  i  utarbetandet
av  gränsvärden visar lyhördhet för förslag  om  hur
tillvägagångssättet skall kunna förbättras.
När  det  gäller  förslaget  i  motion A309 om att
frångå  tekniska  och  ekonomiska  avvägningar   vid
fastställande  av gränsvärden vill utskottet hänvisa
till de allmänna  föreskrifterna i verksförordningen
(1995:1322) om myndigheters  skyldigheter  att  före
beslut  om  föreskrifter  eller  allmänna råd enligt
författningssamlingsförordningen (1976:725)  göra en
konsekvensutredning    liksom    till   förordningen
(1998:1820) om särskild konsekvensanalys  av reglers
effekter      för      små      företags     villkor
(Simplexförordningen).
Utskottet  vill i detta sammanhang  framhålla  att
arbetsgivaren  skall  vidta förebyggande åtgärder om
det finns risk för att  luftföroreningar  förekommer
på en arbetsplats. Detta följer av föreskrifterna om
hygieniska gränsvärden (ASF 2000:3). Bedömningen  av
om   det  förekommer  luftföroreningar  skall  göras
enligt  AV:s  föreskrifter  om  kemiska  ämnen  (ASF
2000:4).  Arbetsgivaren  skall, oavsett om det finns
ett gränsvärde eller ej och  även  om ett fastställt
gränsvärde  inte  överskrids,  tillse  att   arbetet
ordnas,   utförs   och   följs  upp  så  att  halten
luftförorening i andningszonen  blir  så låg som det
är praktiskt möjligt. När detta sker skall ett antal
specificerade förebyggande åtgärder övervägas.
Beträffande frågan om könsperspektiv i arbetet med
att ta fram hygieniska gränsvärden kan  utskottet se
vissa beröringspunkter med den diskussion  som  förs
inom den medicinska forskningen och som redovisas  i
utbildningsutskottets    betänkande    2001/02:UbU12
Jämställdhet inom utbildning och forskning.
Där konstateras bl.a. att behovet av att  utveckla
ett  genusperspektiv  inom  medicinsk  forskning  är
stort   och   att  Vetenskapsrådet  valt  att  rikta
särskilda  medel   för  genusforskning  mot  området
medicin/vård/hälsa.   Enligt   utbildningsutskottets
uppfattning   i  det  nämnda  betänkandet   är   det
självklart  att   könsspecifika   skillnader   måste
uppmärksammas  både  vid  forskning  och vid klinisk
läkemedelsprövning.       Detta       är      enligt
utbildningsutskottet   inte   minst   viktigt   inom
discipliner    som   medicin,   vårdforskning    och
folkhälsoforskning,  där  de biologiska skillnaderna
mellan könen är tydliga.
Enligt  vad arbetsmarknadsutskottet  erfarit  från
företrädare från AV respektive kriteriegruppen skall
gruppen i sin  rapport belysa risker för foster- och
reproduktionsskador  samt  könsspecifik  information
när  sådana uppgifter finns att tillgå. Ett  problem
är dock  enligt  uppgift att nästan all forskning om
kemiska hälsorisker  har  avsett  män.  Hittills har
detta dock inte förekommit i något kriteriedokument.

Arbetsmarknadsutskottet    förutsätter   att    de
forskningsfinansierande organen  i  dag noga beaktar
könsaspekter   vid   forskning.   När   det   gäller
utarbetande    av   hygieniska   gränsvärden   anser
utskottet att det är angeläget att man utvecklar och
anlägger   ett   tydligt   könsperspektiv   i   hela
utarbetandeprocessen.  Utskottet är dock i dagsläget
inte  berett att föreslå  något  tillkännagivande  i
frågan.
Med  hänvisning   till   det   anförda   avstyrker
utskottet motion A309 (v).

I   motion   Bo204  (mp)  krävs  sänkta  gränsvärden
avseende buller  i  fabriksmiljö.  Utskottet  har  i
betänkande  2001/02:AU4 relativt utförligt redovisat
en rad uppgifter  om  buller  i arbetsmiljön. Därvid
har  utskottet  bl.a.  redovisat fakta  om  AV:s  nu
gällande föreskrifter om  buller.  Vidare framgår av
det nämnda betänkandet att ett nytt  EG-direktiv  om
buller förbereds.

I det nya bullerdirektivet, som beslutats men ännu
inte   publicerats   i   EUT,   Europeiska  unionens
officiella tidning, fastslås två  s.k.  insatsvärden
och  ett  gränsvärde, till vilka olika åtgärder  som
skall  vidtas  av  arbetsgivaren  är  kopplade.  När
bullret    når    det   lägre   insatsvärdet   skall
arbetsgivaren      tillhandahålla       individuella
hörselskydd  samt  ge information och utbildning  om
riskerna. När bullret  når  det  högre  insatsvärdet
skall  arbetsgivaren  upprätta  ett  åtgärdsprogram.
Arbetstagarna     skall     använda     individuella
hörselskydd,  och området där det högre insatsvärdet
överskrids skall  avgränsas och markeras. Vidare har
arbetstagaren    rätt    till    hörselundersökning.
Överskrids  gränsvärdet  skall  omedelbara  åtgärder
vidtas för att få ned bullerexpositionen.
Direktivet   innebär   på  de  flesta  punkter  en
skärpning  av kraven jämfört  med  det  nu  gällande
bullerdirektivet  (86/188/EG).  I  huvudsak  har det
högre  insatsvärdet  sänkts  från  90  dB(A) till 85
dB(A) och det lägre insatsvärdet från 85  dB(A) till
80 dB(A). När det gäller rätt till hörselkontroll så
gäller dock nivån 85 dB(A) som tidigare.
Genom   det   nya   direktivet  införs  också  ett
gränsvärde med krav på  omedelbara  åtgärder, vilket
inte fanns tidigare. Som mest tillåts  en exponering
på   87   dB(A)  mot  tidigare  90  dB(A).  Det  nya
direktivet  innefattar  även sjö- och luftfart vilka
är undantagna i 1986 års direktiv.
Kraven vid 85 dB(A) överensstämmer  väl med kraven
i  de nu gällande svenska bullerföreskrifterna  från
1992  (ASF  1992:10).  Kraven vid 80 dB(A) i det nya
direktivet innebär en viss  skärpning jämfört med de
svenska  föreskrifterna.  Gränsvärdet  på  87  dB(A)
innebär  dock  en högre tillåten  exponering  än  de
svenska reglerna.  Eftersom  direktivet  är ett s.k.
minimidirektiv    så    kan   i   Sverige   även   i
fortsättningen gränsvärdet 85 dB(A) tillämpas.
Med hänvisning till det  anförda  och  till att AV
enligt  instruktionen (SFS 2000:1211) skall  meddela
arbetsmiljöföreskrifter  avstyrker  utskottet motion
Bo204 yrkande 5 (mp).

Personlig skyddsutrustning

AV   utfärdade  2001  en  reviderad  föreskrift   om
användning   av   personlig   skyddsutrustning,  AFS
2001:3. Föreskriften kompletteras av allmänna råd om
hur  den  skall användas. De allmänna  råden  kan  i
stora delar användas som checklistor.

Genom AV:s  föreskrift  (ASF  1996:7) Utförande av
personlig      skyddsutrustning      samt      genom
konsumentlagstiftningen  har  Sverige genomfört EG:s
produktdirektiv  inklusive ändringsdirektiv.  Syftet
med direktivet är  att  uppnå  enhetlighet  avseende
personlig skyddsutrustning inom EU.
I  fråga om kravet i motion A239 (c) på personligt
anpassad    skyddsutrustning   för   behovs-   eller
projektanställda  och  uppdragstagare vill utskottet
peka  på  att  denna  frågeställning  behandlades  i
betänkande 2001/02:AU4. Utskottet hänvisade där till
föreskrifterna  om personlig  skyddsutrustning  (AFS
2001:3).  Enligt dessa  jämställs  med  arbetsgivare
bl.a. den som  anlitar  inhyrd  arbetskraft  för att
utföra   arbetet   i   sin   verksamhet.  Gemensamma
skyddsåtgärder prioriteras framför individinriktade.
Personlig skyddsutrustning skall användas när risken
inte  kan  undvikas  eller  begränsas   tillräckligt
mycket genom allmänna tekniska skyddsåtgärder  eller
arbetsorganisatoriska åtgärder. Närmare uppgifter om
hur  personlig  skyddsutrustning  skall utprovas och
väljas finns i AV:s allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna.
AV  har  i  februari  2003  publicerat  boken  Din
personliga  skyddsutrustning  som  skall  vara  till
hjälp och ge vägledning vid val  av  olika former av
personlig    skyddsutrustning.    I    boken   finns
information  om vad de olika utrustningarna  skyddar
mot och vid vilka arbeten de är tänkta att användas.
I boken lämnas  också  information om riskbedömning,
olika skyddsklasser, bruksanvisningar och märkning.
I  motion  A239 (c) tar  Centerpartiet  också  upp
frågan om under  vilka  förhållanden  som  personlig
skyddsutrustning  testas.  I  en annan motion,  A209
(s), behandlas behovet av en översyn  av  riktvärden
för skyddsfilter och andningsskydd.
Problemställningar  som  tas  upp  i de sistnämnda
motionsyrkandena     var     under    hösten    2002
uppmärksammade  i  en  del  facklig  press  där  man
uttryckte  oro  för  att  de  uppställda  kraven  på
andningsskyddsutrustning varit  otillräckliga. Detta
föranledde AV att den 11 november  2002  ge  ut  ett
pressmeddelande där man förklarade läget beträffande
andningsmasker.  Från  AV:s  avdelning  för  central
tillsyn   gick   också   ut   vägledande   skriftlig
information  om  säkerheten  hos andningsskydd  till
samtliga distrikt inom Arbetsmiljöinspektionen.
AV  avsatte  vidare  medel till  ett  projekt  för
mätning  av luftflöden och  tryck  i  andningsskydd.
Projektet   genomfördes   av   Arbetslivsinstitutets
klimatgrupp och avrapporterades  under  2002. Verket
har  nyligen  beviljat  medel till en kompletterande
studie  som  skall  genomföras  vid  Lunds  tekniska
högskola.
Av det ovannämnda pressmeddelandet,  som återfinns
på   verkets   hemsida,   framgår   bl.a.  att  ISO,
Internationella standardiseringsorganisationen, 2002
beslutade  att  bedriva  standardiseringsarbete   om
andningsskydd. Dagens standarder är framtagna av CEN
(Comité   Européen   de   Normalisation,  Europeiska
standardiseringskommittén)    som   fortsättningsvis
hänvisar  allt nytt standardiseringsarbete  avseende
andningsskydd,  inklusive  revidering  av befintliga
andningsskyddsstandarder, till ISO.
Inom   ISO:s   underkommitté   för   andningsskydd
(ISO/TC/94/SC15 Respiratory protective devices)  har
man  sedan  våren  2002  dragit upp riktlinjerna för
standardiseringsarbetet och  bl.a. enats om att utgå
från människans behov. Det innebär  en  förändring i
förhållande           till           hittillsvarande
standardiseringsarbete inom CEN där kraven enligt AV
ofta styrts av befintliga produkter.
Den  ovannämnda  ISO-kommittén har tillsatt  tre
arbetsgrupper som påbörjat  sitt  arbete.  En  grupp
skall  belysa  fysiologiska  aspekter,  ergonomi och
människokroppens  måttförhållanden som underlag  för
de  båda  övriga  grupperna.  Dessa  skall  behandla
frågor        om       filterskydd        respektive
tryckluftsutrustningar.
I motion A209  betonar  motionärerna  att  man vid
utarbetande   av  riktvärden  för  skyddsfilter  och
andningsskydd bör  beakta förhållanden på dagens och
morgondagens arbetsmarknad.  Utskottet  delar  denna
uppfattning   och   vill  peka  på  möjligheten  för
arbetsmarknadens  parter  att  i  ökad  utsträckning
delta i standardiseringsarbete.
Av  AV:s  regleringsbrev   för   budgetåren   2002
respektive   2003   framgår   att  regeringen  under
anslaget 23:1 för vardera året  avsatt  1,5 miljoner
kronor för deltagande av arbetsmarknadens  parter  i
standardiseringsarbete.     Enlig    uppgift    från
Regeringskansliet har dock budgetåret  2002 endast 1
miljon  kronor  av för året avsatta medel  tagits  i
anspråk.  Någon  prognos   för   medelsförbrukningen
innevarande budgetår kan för närvarande inte lämnas.
Utskottet ser positivt på att AV  öppet och aktivt
informerar   om   problem  och  överväganden   kring
arbetsmiljönormer,  exempelvis  på  det  sätt som på
senare tid skett i fråga om andningsskydd.
Med    hänvisning    till    utskottets   tidigare
ställningstaganden om personlig  skyddsutrustning  i
betänkande 2001/02:AU4 och till vad som anförts ovan
avstyrker  utskottet  motionerna  A209 (s) samt A239
yrkandena 20 och 21 (c) i den mån de  inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Elektromagnetiska fält

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A238 (mp)
och  A263  (mp)  att  försiktighetsprincipen   skall
tillämpas   på   arbetsplatser  där  det  förekommer
elektromagnetiska  fält. Det är också en inställning
som  kommer  till  uttryck   i   en   vägledning  om
hälsorisker  och  elektromagnetiska  fält   som  har
utarbetats      i      samråd     mellan     Statens
strålskyddsinstitut,  Boverket,   Elsäkerhetsverket,
Socialstyrelsen och dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen
(numera    Arbetsmiljöverket).   Vägledningen    har
benämningen  Myndigheternas  försiktighetsprincip om
lågfrekvent elektromagnetisk strålning.

Utskottet  har  tidigare  nämnt   vägledningen   i
betänkande  2001/02:AU4  och  därvid  pekat  på  att
myndigheterna  rekommenderar en försiktighetsprincip
som baseras främst  på  cancerrisker  som  inte  kan
uteslutas.   Om   åtgärder,  som  generellt  minskar
exponeringen, kan vidtas  till rimliga kostnader och
konsekvenser  i  övrigt  bör man  sträva  efter  att
reducera fält som avviker  starkt  från  vad som kan
anses normalt i den aktuella miljön. När det  gäller
nya  elanläggningar och byggnader bör man redan  vid
planeringen  sträva  efter  att  utforma och placera
dessa så att exponeringen begränsas. Vägledningen är
publicerad på Strålskyddsinstitutets  (SSI)  hemsida
www.ssi.se.
Inom   SSI  bedrivs  forskning  om  strålning  och
strålskydd.  Institutet beställer också forsknings-,
utrednings- och utvecklingsinsatser från universitet
och andra forskningsorgan.  Syftet är att skaffa ett
mer gediget kunskapsunderlag  om  strålning och dess
effekter, om hur man mäter strålning  på  rätt  sätt
och  om hur man skall kunna förutse och begränsa nya
eller förändrade strålningsrisker.
I arbetsmiljölagen  (1977:1160)  finns  regler som
har till ändamål att förebygga ohälsa och olycksfall
i  arbetet  samt  att  även  i  övrigt  uppnå en god
arbetsmiljö.  Enligt 2 kap. 1 § skall bl.a.  teknik,
arbetsorganisation  och  arbetsinnehåll  utformas så
att  arbetstagaren  inte  utsätts för fysiska  eller
psykiska belastningar som kan  medföra  ohälsa eller
olycksfall.   I   2  kap.  4  §  uttalas  bl.a.  att
arbetshygieniska     förhållanden     skall     vara
tillfredsställande.  Enligt   5  §  skall  maskiner,
redskap  och  andra  tekniska  anordningar  vara  så
beskaffade och placerade och brukas  på  ett  sådant
sätt  att  betryggande  säkerhet  ges mot ohälsa och
olycksfall.
Dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen  har  med stöd av
arbetsmiljölagen     utfärdat     föreskrifter    om
högfrekventa  elektromagnetiska fält  (AFS  1987:2).
Dessa föreskrifter,  som  fortfarande gäller, täcker
endast  elektromagnetiska fält  i  det  högfrekventa
området (3  MHz-300  GHz). Exponeringsvärden anges i
elektrisk och magnetisk  fältstyrka.  Värdena gäller
plats där personal uppehåller sig men avser  ostörda
elektromagnetiska   fält   (utan  närvaro  av  någon
arbetstagare). Enligt vad utskottet  erfarit från AV
har  ett  internt arbete påbörjats för att  revidera
denna föreskrift.
Utskottet  anser  att  det  är viktigt att berörda
myndigheter fortlöpande sammanställer information om
kunskapsläget när det gäller elektromagnetiska  fält
och  elöverkänslighet.  Det  är  mot  denna bakgrund
positivt  att  Arbetslivsinstitutet  på sin  hemsida
www.niwl.se  söker  besvara  ett  antal  frågor   om
mobiltelefoni   och   strålning.   Likaså   är   det
värdefullt  att  sex  myndigheter, däribland Statens
strålskyddsinstitut,    AV    och    Socialstyrelsen
sammanställt kunskapsläget  när det gäller strålning
från  mobiltelesystem.  Broschyren   Strålning  från
mobiltelefonsystem finns tillgänglig på  de  berörda
myndigheternas  hemsidor.  I  den  nämnda broschyren
konstaterar     myndigheterna     att     det    för
elektromagnetiska  fält  finns gräns- och riktvärden
som  bygger  på  resultat  från  forskning  som  har
bedrivits under mer än 40 år.
När  Danmark  innehade  ordförandeposten   i  EU:s
ministerråd  andra  halvåret 2002 lade man fram  ett
direktivförslag  om åtgärder  mot  att  arbetstagare
exponeras  för  elektromagnetiska  fält  och  vågor.
Förslaget behandlas  för närvarande i ministerrådets
arbetsgrupp  för  arbetsmarknadsfrågor  och  sociala
frågor. Regeringen  har utarbetat en faktapromemoria
i    frågan    (Regeringskansliet    Faktapromemoria
2002/03:FPM41).
Enligt promemorian  innebär  ett  genomförande  av
direktivförslaget    sannolikt    att    ytterligare
bestämmelser  rörande  yrkesmässig  exponering   för
elektromagnetiska   fält   införs   i   Sverige.  De
nuvarande        reglerna        omfattar       inte
lågfrekvensintervallet    0-3   MHz   samt    saknar
gränsvärden  för  kontaktströmmar   och   inducerade
strömmar. Vidare fordras förmodligen utökade krav på
läkarundersökning     samt     kompletteringar    av
instruktionerna för medicinska undersökningar. Bland
annat   finns   det   i   Sverige  inget   krav   på
läkarundersökning vid tillfälliga  exponeringar  för
elektromagnetiska fält, vilket motiveras med att det
saknas  vetenskapligt  underlag  som beskriver några
omedelbara hälsoeffekter vid sådan exponering.
När   det   gäller  allmänhetens  exposition   för
elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz) kan nämnas att
det  sedan  1999   finns   en  EU-rekommendation  om
gränsvärden.    Statens   strålskyddsinstitut    har
överfört   de   rekommenderade   gränsvärdena   till
allmänna råd från myndigheten.
Utskottet vill  i  detta  sammanhang  också  något
beröra  frågan om elöverkänslighet som har rönt stor
uppmärksamhet  i  den  allmänna  debatten  under ett
antal    år.   Utskottet   ser   positivt   på   att
Forskningsrådet  för  arbetsliv  och socialvetenskap
(FAS) av regeringen fått i uppdrag  att  dokumentera
och   informera  om  kunskapsläget  när  det  gäller
forskning  om elöverkänslighet. Enligt vad utskottet
erfarit  kommer  FAS  att  årligen  lämna  en  sådan
avrapportering.   Den   första  rapporten  av  denna
karaktär väntas bli publicerad i december 2003.
I  den proposition om mål  för  folkhälsan  (prop.
2002/03:35) som för närvarande behandlas i riksdagen
tar regeringen  upp frågor om elektromagnetiska fält
och elöverkänslighet  i anslutning till förslagen om
målområden för folkhälsan.  Sunda  och säkra miljöer
och  produkter  har enligt regeringen  grundläggande
betydelse  för  folkhälsan   och  skall  utgöra  ett
särskilt målområde.
I   propositionen   betonas   att   riskerna   med
elektromagnetiska    fält    kontinuerligt     skall
kartläggas och nödvändiga åtgärder vidtas i takt med
att  sådana  eventuella  risker identifieras. Vidare
poängteras  att forskning och  kunskapsspridning  är
angelägen när  det  gäller nya sjukdomsdiagnoser som
exempelvis elöverkänslighet.
Med hänvisning till  pågående  arbete  på  området
avstyrks motionerna A238 (mp) och A263 yrkandena 1-3
(mp).

Arbetsmiljön inom jord- och skogsbruk

I   motion   A235   (kd)  begär  motionären  att  en
kartläggning görs av  arbetsskaderisker  inom  jord-
och skogsbruket och åtgärder för att motverka sådana
risker.

Utskottet  kan  konstatera  att flera återkommande
undersökningar  belyser  arbetsmiljöförhållanden   i
bl.a. olika yrken och näringsgrenar.
Sedan   1989  genomför  exempelvis  Statistiska
centralbyrån     löpande      undersökningar      om
arbetsförhållandena    i   arbetslivet   genom   att
vartannat  år  ställa  frågor   till   10 000-15 000
personer. Arbetsmiljöundersökningen 2001 (SCB, AM 68
SM 0201) är den senaste av dessa undersökningar  där
det     redovisas     exempelvis     uppgifter    om
arbetsmiljöförhållanden  inom jord- och  skogsbruket
respektive yrken med anknytning till verksamhet inom
jord-  och  skogsbruk.  Arbetsmiljöförhållanden   på
bl.a.   dessa   områden   blir  även  belysta  i  de
statistiska  publikationerna  Arbetsorsakade  besvär
2002 (SCB, AM  43  SM  0201) respektive Arbetsskador
2001 (preliminära uppgifter) (SCB, AM 69 SM 0201).
AV följer fortlöpande utvecklingen av arbetsskador
inom olika branscher, däribland jord- och skogsbruk.
Detta  gör man bl.a. med  hjälp  av  den  officiella
arbetsskadestatistiken      men      också     genom
inrapportering      via     Arbetsmiljöinspektionens
distrikt,  tidningsartiklar   m.m.   Ett  problem  i
sammanhanget är att många verksamma inom  jord-  och
skogsbruk är s.k. självverksamma och att denna grupp
har en mindre benägenhet att anmäla arbetsskador.
Såväl  jordbruk  som  skogsbruk  är  skadedrabbade
branscher.  Enligt  vad  utskottet erfarit  från  AV
skedde  mellan  20  och  25  %  av  dödsolyckorna  i
arbetslivet förra året inom jordbruket samtidigt som
andelen yrkesverksamma där uppgick till ca 2,5 %.
Jord- och skogsbruket bedrivs  över  hela  landet,
och  många  personer  arbetar  ensamma  eller på små
enheter.     Detta     påverkar     formerna     för
arbetsmiljöinspektionens  tillsynsarbete  men  också
formerna  för arbetsmiljöinformation. Tillsynen sker
ofta genom  insatser  som  är  riktade  mot  en viss
maskin eller problemställning.
I  ett  särskilt  tillsynsprojekt  har  exempelvis
uppmärksamhet ägnats åt traktorkörning som  utgör en
betydande  arbetsmiljörisk.  I  fler  än hälften  av
dödsolyckorna    inom    jordbruket   är   traktorer
inblandade. AV har i projektet undersökt drygt 1 000
traktorer  vid  ca  400 lantbruk.  Fler  än  700  av
traktorerna    hade    brister     som    föranledde
inspektionskrav. Tre fjärdedelar av  de inspekterade
jordbruksföretagen  hade inga anställda.  I  oktober
2002 publicerade AV ett  informationsmaterial  under
rubriken  Säkrare traktorkörning där det bl.a. ingår
en checklista.
I ett annat tillsynsprojekt har insatserna riktats
mot  lantbruksmaskiner.   Där   har  man  exempelvis
noterat  stora  olycksfallsrisker  till   följd   av
bristande     skydd    för    och    smörjning    av
kraftöverföringsaxeln. En följd av detta är att AV i
det     internationella      standardiseringsarbetet
uppmärksammat  behovet  av  bättre  plastkvalitet  i
skyddet för kraftöverföringsaxeln.  Via  Lantbrukets
arbetsmiljökommitté  (LAMK)  försöker  man  föra  ut
information  om  vikten  av  att lantbrukarna sköter
smörjningen ordentligt.
Enligt  AV  är Lantbrukets arbetsmiljökommitté  en
viktig  samarbetspartner.   I   LAMK  ingår  förutom
representanter  för  verket  även  företrädare   för
arbetsgivar-    och   arbetstagarorganisationer   på
området, Lantbrukarnas  riksförbund  (LRF),  Svenskt
Kött,     Svensk     Mjölk,     Alfa    Laval    och
maskintillverkare.   Genom  seminarier   och   andra
informationsinsatser söker  LAMK  verka  för  bättre
arbetsmiljöförhållanden   inom   jordbruket.   Andra
viktiga  aktörer  är exempelvis Prevent och Sveriges
lantbruksuniversitet.
Inom skogsbruket finns Skogsbrukets yrkesnämnd som
är inriktad på arbetsmiljöfrågor  och  utbildning. I
nämnden         ingår        arbetsgivar-        och
arbetstagarföreträdare   liksom  representanter  för
skogsägarorganisationer och  stora  skogsbolag. Även
representanter för AV ingår i nämnden.
Ett  par  aktuella  projekt  med  anknytning  till
arbetsmiljön  inom skogsbruket är Säker  arbetsmiljö
respektive  Säker   skog.   I  båda  fallen  är  LRF
initiativtagare, och en rad andra intressenter ingår
i     projektens     styrgrupp,    däribland     AV,
Skogsvårdsstyrelsen,                 Skogsstyrelsen,
Skogsägarförbundet,    försäkringsbolag,    Sveriges
lantbruksuniversitet  och   vissa   tillverkare   av
skogsutrustning.
På  AV:s  hemsida  -  www.av.se - går att beställa
s.k. branschpaket avseende arbetsmiljöregler för ett
drygt    30-tal   olika   verksamheter,    däribland
skogsarbete   respektive  jordbruk.  Det  kan  också
nämnas att verket  på  hemsidan  har  publicerat ett
sammandrag av en doktorsavhandling om utveckling och
påverkan av AV:s insatser inom skogsbruket  (Rapport
2001:10  Arbetsmiljöverket  och  dess  insatser  för
arbetsmiljön i svenskt skogsbruk).
Med   hänvisning   till   det   anförda  avstyrker
utskottet motion A235 yrkandena 1 och 2 (kd).

Personliga assistenters arbetsmiljö

När det gäller motion A268 (s) om översyn av skyddet
för    personliga    assistenter    kan    utskottet
inledningsvis konstatera att personer som arbetar  i
detta  yrke  i  hög  grad  uppger  sig ha besvär som
påverkar hälsan negativt. Detta framgår av rapporten
Arbetsorsakade  besvär  2002  (SCB AM 43   SM 0201).
Bland samtliga sysselsatta uppger drygt 27 %  att de
under  föregående  år  haft någon form av besvär som
hänför sig till arbetet  medan  andelen är betydligt
högre,  drygt  37 %,  bland  bl.a. personer  som  är
personliga assistenter.

Inom Regeringskansliet har en  arbetsgrupp för att
underlätta  rekryteringen av personliga  assistenter
avlämnat   rapporten   Rekrytering   av   personliga
assistenter  (Ds  2001:72).  Ett  av  de områden som
behandlas    i    rapporten   gäller   yrkesgruppens
arbetsförhållanden inklusive arbetsmiljöfrågor.
Enligt  AV har Arbetsmiljöinspektionen  under  ett
antal år fått signaler om brister i arbetsmiljön för
den    aktuella     yrkesgruppen,     bl.a.    genom
arbetsskadeanmälningar,      telefonsamtal      från
verksamhetsansvariga,  assistenter och anhöriga till
personer som arbetar som personliga assistenter.
Utskottet finner det mot  denna  bakgrund positivt
att  Arbetsmiljöinspektionen under de  senaste  åren
ägnat        betydande        uppmärksamhet       åt
arbetsmiljöförhållandena för personliga assistenter.
Under   1999   riktades  exempelvis   ett   särskilt
tillsynsprojekt  mot  anordnare  av  verksamhet  med
personlig  assistans  i Dalarnas och Gävleborgs län.
Särskilda effektmål sattes då upp. En uppföljning av
effektmålen gjordes mellan  oktober  2000  och april
2001.
Eftersom  det framgått såväl av detta projekt  som
på annat sätt  att brister är vanligt förekommande i
de personliga assistenternas arbetsmiljö genomfördes
under perioden april  2001-februari  2002 ett större
tillsynsprojekt   i   AV:s  samtliga  tio  distrikt.
Projektet riktades mot  anordnare  av verksamhet med
personlig assistans enligt lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) och genomfördes i
form  av 151 inspektioner vid 138 arbetsställen  hos
130  arbetsgivare.   Som   underlag   för  tillsynen
användes en checklista/tillsynsunderlag.  Sammanlagt
ställdes inom ramen för tillsynsprojektet 682 krav i
119   inspektionsmeddelanden.   En  redovisning   av
projektet   återfinns  i  AV:s  rapport   Personliga
assistenters   arbetsmiljö.   Ett   riksövergripande
projekt  (Rapport 2002:5). Under 2002  har  därefter
uppföljningsbesök  genomförts  på  drygt  50 % av de
inspekterade  arbetsställen  där  myndigheten   hade
ställt krav i anslutning till tillsynen.
Arbetsmiljölagen  gäller för alla arbetsgivare som
bedriver verksamhet med  personlig  assistans.  I de
fall  där  den  enskilde  brukaren  själv  anställer
assistenter   och   är   arbetsgivare   gäller  inte
arbetsmiljölagen utan i stället lagen (1970:943)  om
arbetstid  m.m.  i husligt arbete. AV utövar tillsyn
över efterlevnaden av båda dessa lagar.
Enligt uppgift från  Regeringskansliet väntas inom
kort en utredning bli tillsatt med uppgift bl.a. att
överväga avskaffande av  lagen  om  arbetstid m.m. i
husligt  arbete  och  att bedöma behovet  av  ändrad
reglering på arbetsmiljöområdet  så  att  exempelvis
personliga  assistenter  som  är  anställda  av  den
enskilda     brukaren     skulle     omfattas     av
arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Även ett antal
andra   frågeställningar   rörande   bestämmelser  i
arbetsmiljölagen väntas ingå i utredningsuppdraget.
Med  hänvisning  till  vad  som anförts  avstyrker
utskottet motion A268 (s) i den  mån  den  inte  kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Information om funktionshindrades arbetsmiljö

I motion A353 (s) föreslås att AV skall få i uppdrag
att    prioritera    och    sprida    kännedom    om
funktionshindrades       arbetsmiljö.      Utskottet
konstaterar att regeringsuppdrag  av  denna karaktär
lämnades  till  AV  i  juni  2002  då  verket   fick
sektorsansvar för handikappolitiken.

Genom   en   ändring   av   regleringsbrevet   för
budgetåret  2002  uppdrogs  verket att definiera sin
roll     som    sektorsansvarig    myndighet     för
handikappolitiken  och ta fram förslag till etappmål
för hur myndigheterna  skall  kunna uppfylla sin del
av de handikappolitiska målen. Etappmålen bör enligt
regeringsuppdraget  vara  uppfyllda   senast   2010.
Arbetet  skall  genomföras  i samverkan med de andra
sektorsmyndigheterna     och     i    samråd     med
handikapporganisationerna. Handikappombudsmannen har
fått  i  uppdrag  att stödja sektorsmyndigheterna  i
arbetet med att ta fram etappmål.
AV lämnade den 30  december  2002 en slutrapport i
frågan  till  regeringen. Av denna  framgår  att  AV
förordar att arbetet med att nå de handikappolitiska
målen delas in i tre större övergripande uppgifter:
1. Att följa den interna verksamheten när det gäller
tillsyn       över        arbetsmiljö-        och
arbetstidslagstiftning    särskilt    vad   avser
anpassning    av   arbetsförhållanden   och   med
hänsynstagande    till    såväl   generella   som
individuella faktorer.
2.
3. Att ge stöd samt vara insamlande och pådrivande i
förhållande till aktörer inom arbetsmiljöområdet.
4.
5. Att ge fördjupad kunskap och  sprida  information
inom    verket    så    att    målen    för   det
handikappolitiska  arbetet  blir  väl  kända  och
förankrade i verksamheten.
6.
Inom AV har en intern arbetsgrupp tillsatts  för att
utarbeta  förslag  till  handlingsplan för uppdraget
rörande sektorsansvar.

Med  hänvisning  till vad  som  anförts  avstyrker
utskottet motion A353  (s)  i  den  mån den inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Upplysningsvis kan nämnas att utskottet  i avsnitt
6  behandlar  ett  motionsförslag  om  att förbättra
villkoren för hörselskadade på arbetsplatserna.

5 Våld, hot och mobbning


Utskottets förslag i korthet

I  detta  avsnitt  behandlas motioner om våld
och  hot  om våld, farligt  ensamarbete  samt
mobbning  i  arbetslivet.  Samtliga  motioner
avstyrks. Jämför  reservationerna  7  (v),  8
(kd) och 9 (c).

Motioner


Våld och hot, farligt ensamarbete

Vänsterpartiet  begär  i  motion  A365  (yrk.  6) en
analys  av orsakerna till våld eller hot på kvinnors
arbetsplatser  och  efterlyser ett samlat förslag om
hur förekomsten av detta skall kunna minimeras.

Hans Hoff (s) anser i motion A283 att det behövs ett
generellt förbud mot  farligt  ensamarbete  på  hela
arbetsmarknaden    och   inte   bara   nattetid   på
bensinstationer.

Gunilla Carlsson i Hisings  Backa  och Lena Sandlin-
Hedman (båda s) pekar i motion A345 på behovet av en
strategi för att begränsa farligt ensamarbete så att
detta minimeras, särskilt på kvällar och nätter.

Mobbning

Kristdemokraterna pekar i motion Ub492  (yrk. 10) på
internkontroll  av arbetsmiljön som ett redskap  mot
arbetsrelaterad vuxenmobbning.

Centerpartiet betonar  i  motion  A239 (yrk. 23) att
det i en åtgärdsplan för god arbetsmiljö  skall ingå
en handlingsplan mot mobbning.

Också i motion A331 (yrk. 1-3) av Ronny Olander  och
Siw      Wittgren-Ahl     (båda     s)     behandlas
mobbningsproblemet.     Motionärerna     vill    att
forskningsmedel   satsas   på   att  undersöka  dess
förekomst, upphov och konsekvenser.  Vidare anser de
att    offentliga    arbetsgivare    särskilt    bör
uppmärksamma  problem  med kränkande särbehandling i
arbetslivet och möjligheterna  att  motverka  detta.
Man    pekar    på    att    de    fyra   befintliga
diskrimineringslagarna                    innefattar
sanktionsmöjligheter  och  anser  att  kommittén  En
sammanhållen    diskrimineringslagstiftning    (dir.
2002:11) bör få i uppdrag att i en delrapport belysa
införande  av  liknande   sanktioner  vid  kränkande
särbehandling i arbetslivet.


Utskottets ställningstagande


Våld och hot, farligt ensamarbete

Arbetsmarknadsutskottet  behandlade   i   betänkande
2001/02:AU4  en rad frågor rörande våld och  hot  om
våld i arbetslivet.  Utskottet  redovisade där bl.a.
statistiska  uppgifter  om  förekomsten.   I   SCB:s
publikation Arbetsmiljön 2001 konstateras att det är
betydligt  vanligare  bland kvinnor än bland män att
ha varit utsatt för våld  eller hot om våld under de
senaste  12  månaderna,  17,3 %   mot  9,5 %.  Dessa
andelar  ligger  på  samma  nivå  som  i  föregående
undersökning,  vilket enligt SCB kan betyda  att  en
tidigare långsam ökning upphört.

I betänkande AU4  konstaterade  utskottet att våld
och    hot   i   arbetslivet   är   ett   allvarligt
arbetsmiljöproblem  och att det är en viktig uppgift
att  motverka  arbetsskador  till  följd  av  detta.
Utskottet redovisade  i betänkandet en översikt över
gällande regler om våld  och  hot i arbetsmiljön och
vid  ensamarbete  och  konstaterade   att  det  inte
föreföll nödvändigt med någon ytterligare  reglering
i frågan.
De  då  gällande reglerna, bl.a. AV:s föreskrifter
Våld och hot  i arbetsmiljön (AFS 1993:2) respektive
Ensamarbete (AFS  1982:3), gäller alltjämt och någon
ytterligare  reglering   i  dessa  frågor  har  inte
tillkommit.
Enligt  AV:s  föreskrifter   Våld   och  hot  i
arbetsmiljön     gäller    följande    på    alla
arbetsplatser där  det  finns  risk  för våld och
hot:
·  Arbetsgivaren skall utreda riskerna  för våld och
hot och vidta de åtgärder som kan behövas.
·
·  Arbetet skall ordnas så att riskerna för våld och
hot så långt som möjligt förebyggs.
·
·  Arbetstagarna skall kunna kalla på snabb hjälp.
·
·  Alla  tillbud  och  händelser  skall utredas  och
dokumenteras.
·
·  Arbetstagare som utsatts för våld eller hot skall
snabbt få hjälp och stöd.
·
Utskottet   vidhåller   uppfattningen   att    någon
ytterligare   reglering  kring  våld  och  hot  inte
förefaller nödvändig.

Det   finns   i   arbetsmiljölagen    regler    om
stoppningsrätt  som  innefattar rätt för skyddsombud
att    avbryta    ensamarbete    i    avvaktan    på
ställningstagande från  AV.  Förutsättningen  är att
det  är  påkallat från risksynpunkt och att rättelse
inte  genast   kan  uppnås  genom  hänvändelse  till
arbetsgivaren.  Arbetsmiljöinspektionen   kan  också
utfärda förelägganden.
När  det  gäller  åtgärder  mot  våld  och  hot  i
arbetslivet vill utskottet framhålla att det framför
allt  är  kunskapsspridning  om  orsaker bakom dessa
företeelser, möjliga åtgärder för att motverka dessa
liksom ansvarsförhållanden som måste uppmärksammas.
Utskottet  vill peka på att en väsentlig  form  av
kunskapsspridning  kring  arbetsmiljöfrågor  sker  i
anslutning       till       Arbetsmiljöinspektionens
tillsynsinsatser.
Enligt uppgift från AV pågick  i  början av 2003 i
flera  län  särskilda tillsynsinsatser  riktade  mot
bensinstationer   och   detaljhandel  där  det  ofta
förekommer ensamarbete och  sena  öppettider och där
arbetsmiljörisker  i  form  av  våld  och   hot   är
betydligt   vanligare  än  på  många  andra  håll  i
arbetslivet.
I Skåne besöks  exempelvis  ca  400  arbetsplatser
under   tiden   20   januari-21   mars  2003.  Genom
tillsynsinsatserna  vill  man  få  till   stånd  ett
medvetet    säkerhetstänkande    på    de   aktuella
arbetsplatserna  så att riskerna kan minimeras.  Det
handlar exempelvis  om säkerhetsinstruktioner, larm,
penninghantering,   reträttvägar,    utformning   av
personalentré    och    kassaarbetsplatser    liksom
bedömning av bemanningsbehov.
I samband med dessa tillsynsinsatser beaktas också
aktuella     prejudicerande     regeringsbeslut    i
överklagningsärenden    rörande   ensamarbete    och
bemanning  nattetid i arbetsmiljöer  där  det  finns
särskilt stora risker för våld och hot.
I detta sammanhang  bör  också  nämnas  att det på
AV:s  hemsida www.av.se finns en s.k. ämnessida  med
rubriken  Våld och hot där man kan finna information
och länkar kring ämnet.
Utskottet  har på olika ställen i detta betänkande
givit exempel  på  frågor  som  behandlas i EU:s nya
arbetsmiljöstrategi för 2002-2006.  När  det  gäller
psykiska trakasserier och våld på arbetsplatsen  kan
nämnas  att  kommissionen  i strategin slår fast att
den   skall  undersöka  om  det  behövs   ett   s.k.
gemenskapsinstrument   (exempelvis   direktiv  eller
rekommendation,  utskottets  anm.) för att  motverka
denna   form   av   arbetsmiljöproblem    och    hur
tillämpningsområdet i så fall skulle avgränsas.
Med  hänvisning  till  vad  som  anförts avstyrker
utskottet  motionerna A283 (s), A345  (s)  och  A365
yrkande 6 (v).

Mobbning

Med anledning  av  Centerpartiets  förslag  i motion
A239 om att det i en åtgärdsplan för god arbetsmiljö
skall   ingå  en  handlingsplan  mot  mobbning  vill
utskottet  hänvisa  till  gällande föreskrifter från
AV.  Som  framgår  nedan innefattar  dessa  krav  på
arbetsgivaren när det  gäller  agerande bl.a. i form
av  handlings- eller åtgärdsplaner  och systematiskt
förebyggande arbete.

Föreskriften  Systematiskt arbetsmiljöarbete  (AFS
2001:1) innebär att arbetsgivaren har ansvar för att
undersöka, genomföra  och  följa upp verksamheten på
ett sådant sätt att ohälsa och  olycksfall i arbetet
förebyggs  och  en  tillfredsställande   arbetsmiljö
uppnås.  Det  systematiska arbetsmiljöarbetet  skall
ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten.
Det skall omfatta  alla  fysiska,  psykologiska  och
sociala   förhållanden   som   har   betydelse   för
arbetsmiljön.
Det    skall   enligt   föreskriften   finnas   en
arbetsmiljöpolicy       som       beskriver      hur
arbetsförhållandena  skall  vara utformade  för  att
ohälsa och olycksfall i arbetet skall förebyggas och
en  tillfredsställande  arbetsmiljö  uppnås.  Likaså
skall  det  finnas  rutiner   som   anger   hur  det
systematiska   arbetsmiljöarbetet   skall  gå  till.
Arbetsmiljöpolicyn och rutinerna skall  dokumenteras
skriftligt  om  det  finns minst tio arbetstagare  i
verksamheten.
Föreskriften  om  systematiskt   arbetsmiljöarbete
innefattar  som  framgått  bl.a.  psykologiska   och
sociala  förhållanden  i  arbetsmiljön.  När det mer
specifikt   gäller   mobbning   i   arbetsmiljön  är
föreskriften Kränkande särbehandling  i  arbetslivet
(ASF 1993:17) av särskilt intresse. Till denna finns
också fogade allmänna råd i ämnet.
Föreskrifterna  om kränkande särbehandling  gäller
all verksamhet där  arbetstagare  kan  utsättas  för
sådan behandling. Kränkande särbehandling definieras
i föreskrifterna som återkommande klandervärda eller
negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda
arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till
att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.
Arbetsgivaren har enligt föreskrifterna ett ansvar
för  att  planera  och  organisera  arbetet  så  att
kränkande   särbehandling   så   långt  som  möjligt
förebyggs  och  skall klargöra att sådan  behandling
inte kan accepteras i verksamheten.
Föreskriften om kränkande särbehandling innefattar
också krav på att  det  i  verksamheten skall finnas
rutiner  för  att på ett tidigt  stadium  fånga  upp
signaler om och  åtgärda  sådana otillfredsställande
arbetsförhållanden, problem  i arbetets organisation
eller missförhållanden i samarbetet,  vilka  kan  ge
grund  för kränkande särbehandling. Vidare stadgas i
föreskrifterna    att   om   tecken   på   kränkande
särbehandling visar  sig  skall motverkande åtgärder
snarast vidtas och följas upp.  Det  skall  särskilt
utredas om orsakerna till brister i samarbetet  står
att  finna  i  arbetets  organisation. Arbetsgivaren
skall ha särskilda rutiner  för att arbetstagare som
utsatts för kränkande särbehandling  snabbt skall få
hjälp eller stöd.
Enligt vad utskottet erfarit från AV  har  man där
påbörjat  ett  internt arbete med att revidera eller
omarbeta de befintliga  föreskrifterna  om kränkande
särbehandling  till  föreskrifter av mer principiell
natur om psykosociala faktorer i arbetsmiljön.
Utskottet vill för sin  del  betona  vikten av att
frågor  om mobbning eller kränkande särbehandling  i
arbetslivet   uppmärksammas  och  motverkas  på  ett
systematiskt  sätt.   Utskottet   kan  å  ena  sidan
instämma  i  uppfattningen  i  motion A331  (s)  att
offentliga arbetsgivare bör verka  för en föredömlig
arbetsmiljö  och  särskilt uppmärksamma  problem  av
denna art men vill å andra sidan framhålla att detta
inte får tolkas som  om  ansvaret  för  arbetsgivare
inom  andra sektorer på arbetsmarknaden skulle  vara
mindre  långtgående.  Enligt  utskottets uppfattning
vilar   ansvaret   för   att   motverka    kränkande
särbehandling  i  arbetslivet  lika  tungt  på  alla
arbetsgivare, oavsett arbetsmarknadssektor.
I  motion  A331  (s) förespråkar motionärerna att
frågan om införande  av  sanktioner vid kränkande
särbehandling utreds. Utskottet  vill för sin del
peka    på    att   bakgrunden   till   kränkande
särbehandling i  arbetslivet  ofta  är av komplex
natur.  Detta framgår också av AV:s allmänna  råd
om  åtgärder   mot   kränkande   särbehandling  i
arbetslivet  vilka,  som nämnts, är  knutna  till
föreskrifterna om kränkande  särbehandling.  I de
allmänna råden sägs att bakgrunden till kränkande
särbehandling exempelvis kan vara
brister  i organisationen av arbetet, det interna
informationssystemet   eller   i   ledningen   av
arbetet,  för  hög eller för låg arbetsbelastning
eller   kravnivå,    brister   i   arbetsgivarens
personalpolitik   eller   hållning   till   eller
bemötande av de anställda.
Olösta och långvariga  organisatoriska  problem
orsakar  stark  och negativ psykisk belastning  i
arbetsgrupper. Stresstoleransen i gruppen minskar
och kan orsaka "syndabockstänkande"  samt  utlösa
utstötningshandlingar mot enskilda arbetstagare.
Att   orsaker   till   problemen  bör  sökas  i
förhållanden på arbetsstället  framstår  särskilt
tydligt  där  flera personer under en längre  tid
stötts   ut   en   efter   en   genom   kränkande
särbehandling av olika slag.
Naturligtvis  kan  det   ibland   också  finnas
orsaker till kränkande särbehandling eller försök
till utstötning, vilka står att finna  i enskilda
personers val av agerande eller beteende.  Ibland
kan  man  dock  finna  att  det även i dessa fall
handlar om otillfredsställande  arbetssituationer
där   enskilda  arbetstagare  i  sin  oro   eller
hjälplöshet  finner  orsak till att alltmer öppet
visa sitt missnöje och  agera på ett sätt som kan
skada eller provocera omgivningen.

Utskottet  vill  för  sin  del  framhålla  att  AV:s
föreskrifter främst är inriktade  på  att  förebygga
mobbning och trakasserier, att skapa rutiner för att
fånga   upp   signaler   om   sådant   och   att  ge
rekommendationer om hur problemen kan hanteras om de
trots  allt  skulle  uppstå.  Föreskrifterna grundar
inte  några  rättigheter för en enskild  person  som
utsatts för sådant.  Trakasserier  som  omfattas  av
någon  av  de  fyra  antidiskrimineringslagarna från
1999  (se  nedan)  kan  däremot   grunda  rätt  till
skadestånd   om   arbetsgivaren  inte  fullgör   sin
skyldighet att utreda omständigheterna och att vidta
åtgärder.  I  vissa  fall  kan  trakasserier  utgöra
diskriminering, och i  det  fallet kan arbetsgivaren
bli skyldig att betala skadestånd.  Generellt gäller
också   att   allvarliga   fall   av  mobbning   och
trakasserier    kan    falla   under   brottsbalkens
bestämmelser och vara skadeståndsgrundande.

I en lagrådsremiss i dagarna  har  regeringen lagt
fram   förslag   till  en  ny  lag  om  förbud   mot
diskriminering och förslag till ändringar i 1999 års
arbetsrättsliga  diskrimineringslagar,   dvs.  lagen
(1999:130)  om åtgärder mot etnisk diskriminering  i
arbetslivet,   lagen   (1999:132)   om   förbud  mot
diskriminering   i   arbetslivet   av  personer  med
funktionshinder och lagen (1999:133)  om  förbud mot
diskriminering  i  arbetslivet  på  grund av sexuell
läggning.   Vidare   föreslås   ändringar  i   lagen
(2001:1296)   om  likabehandling  av   studenter   i
högskolan  och  följdändringar  i  ett  antal  andra
lagar.
Den  föreslagna   lagstiftningen   är  ett  led  i
genomförandet   av   två   EG-direktiv.   Dessa   är
direktivet  2000/43/EG om genomförandet av principen
om likabehandling  av  personer  oavsett  deras  ras
eller  etniska  ursprung  (etniska  direktivet)  och
direktivet 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram
för        likabehandling        i       arbetslivet
(arbetslivsdirektivet).
Diskrimineringsbegreppet      i     de     svenska
diskrimineringslagarna  föreslås anpassas  till  EG-
rätten i systematiskt och  språkligt  hänseende.  Av
särskilt intresse när det gäller frågan om kränkande
särbehandling  är  förslaget  om  att det av lagarna
uttryckligen  skall  framgå  att  trakasserier   och
instruktioner   att   diskriminera   personer  utgör
diskriminering.    Med   trakasserier   avses    ett
uppträdande som kränker en persons värdighet och som
har samband med etnisk  tillhörighet, religion eller
övertygelse, sexuell läggning eller funktionshinder.
Genom    de    föreslagna   lagändringarna    skulle
trakasserier bli skadeståndsgrundande.
Regeringen  har   aviserat   en   proposition   om
ändringar  i de aktuella diskrimineringslagarna till
den 20 mars 2003.
Utskottet kan med detta konstatera att det redan i
dag finns sanktionsregler  på  det  aktuella området
och att ytterligare regler kan tillkomma.  Utskottet
är  inte  berett  att  utöka  det  redan  omfattande
uppdraget   för  2002  års  diskrimineringsutredning
(dir. 2002:11)  till  att  även  omfatta  frågor  om
kränkande särbehandling i arbetslivet.
Utskottet  vill  i  stället  betona  vikten av ett
förebyggande   arbetsmiljöarbete  kompletterat   med
relevanta tillsynsinsatser.  I  de  allmänna  råd om
kränkande   särbehandling   som   nämnts   i   detta
sammanhang framhålls betydelsen av att arbetsgivaren
medvetet    skapar    beredskap   att   åtgärda   de
psykologiska,     sociala    och     organisatoriska
arbetsmiljöaspekterna  i  samma  mån  som  frågor av
fysisk-teknisk art. Detta ingår också som en  del av
arbetsgivarens  skyldighet  enligt  arbetsmiljölagen
och    innefattas   också   i   föreskrifterna    om
systematiskt arbetsmiljöarbete.
I  fråga   om   forskning   om  mobbning/kränkande
särbehandling i arbetslivet kan utskottet konstatera
att     Forskningsrådet     för    arbetsliv     och
socialvetenskap (FAS) har till  uppgift  att  främja
och  stödja grundforskning och behovsstyrd forskning
inom    arbetslivsområdet,    socialvetenskap    och
folkhälsovetenskap.
För närvarande  pågår  med  anslag  från  FAS  ett
forskningsprojekt  om  mobbning  och psykisk ohälsa.
Forskningsrådet ger också stöd till  ett par nätverk
inriktade  på  frågor rörande mobbning i  skola  och
arbetsliv.
Utskottet kan  i  likhet  med  motionärerna se ett
behov  av ökade kunskaper om förekomst,  upphov  och
konsekvenser    av    kränkande    särbehandling   i
arbetslivet.   Enligt   uppgift   från  Verket   för
innovationssystem (Vinnova), som i likhet med FAS är
forskningsfinansiär  när det gäller  bl.a.  psykiska
och sociala arbetsmiljöfaktorer,  förekommer  sällan
medelsansökningar  om mobbning i arbetslivet. Enligt
utskottets uppfattning  bör  det självfallet vara de
forskningsbeviljande organen som utifrån gängse krav
på  vetenskaplig  relevans  och  kvalitet  avgör  om
forskningsanslag skall beviljas.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet  motionerna  A239  yrkande  23  (c),  A331
yrkandena 1-3 (s) och Ub492 yrkande 10 (kd).

6 Vissa lagstiftningsfrågor


Utskottets förslag i korthet

I  detta avsnitt behandlas motionsförslag  om
ändringar i lagstiftningen. Samtliga motioner
avstyrks. Jämför reservation 10 (c).

Motioner


Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion A231 att det
i arbetsmiljölagen  införs  en  skyldighet att kalla
facklig  organisation  när  en arbetsmiljöinspektion
skall äga rum på arbetsplatsen.

Hillevi Larsson och Ronny Olander  (båda  s) anser i
motion  A248  att  lagstiftningen bör ändras så  att
arbetsgivarna tvingas  att  agera  för att förbättra
arbetsmiljön.  Det bör införas krav på  obligatorisk
självdeklaration    av    arbetsmiljön   för   varje
arbetsplats.

Siw Wittgren-Ahl och Rolf Lindén  (båda  s)  menar i
motion A349 att det krävs en kedja bestående av  tre
länkar  för  att arbetsmiljölagen skall få praktiskt
genomslag.  Den   första   länken   avser   ett  väl
fungerande  lokalt  skyddsarbete,  den  andra länken
effektiva   insatser  från  arbetsmiljöinspektionens
sida och den  tredje  länken  avser  möjligheter att
beivra arbetsmiljöbrott.

Motionärerna anser att arbetsmiljölagen bör ändras
så  att de delar av lagen som förutsätter  samverkan
mellan  arbetsmarknadens parter medför möjlighet att
beivra överträdelser  genom  tvisteförhandlingar med
skadeståndsmål  i  Arbetsdomstolen   som  slutpunkt.
Införande  av  ett  sådant skadeståndsansvar  skulle
göra det möjligt att på ett helt annat sätt än i dag
sätta press på arbetsgivare  som  inte  uppfyller de
åligganden som följer av arbetsmiljölagen.

Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v)
tar   i   motion   A276   upp  frågan  om  regionala
skyddsombuds tillträdesrätt  till  arbetsplatser med
skyddskommitté. Motionärerna hävdar  att även om ett
litet  företag uppges ha en skyddskommitté,  innebär
det inte att arbetsmiljöarbetet fungerar. Därför bör
det i arbetsmiljölagen  skrivas  in att de regionala
skyddsombuden   skall   ha   tillträde  också   till
arbetsplatser  där det finns en  skyddskommitté.  Om
tillträde nekas  bör sanktioner kunna riktas mot det
enskilda företaget.

Birgitta  Sellén  och  Birgitta  Carlsson  (båda  c)
förespråkar i motion  A223  (yrk.  1) att en översyn
görs  av  arbetsmiljölagen  i  syfte  att  förbättra
villkoren för hörselskadade på arbetsplatserna.


Utskottets ställningstagande


Med   anledning   av   förslagen   om   obligatorisk
självdeklaration  av  arbetsmiljön som förs  fram  i
motion   A248  (s)  vill  utskottet   peka   på   de
föreskrifter  om systematiskt arbetsmiljöarbete (ASF
2001:1) som utfärdats  av AV och som gäller för alla
arbetsgivare.

Enligt  föreskrifterna   skall   det   finnas   en
arbetsmiljöpolicy       som       beskriver      hur
arbetsförhållandena   i  arbetsgivarens   verksamhet
skall vara för att ohälsa  och  olycksfall i arbetet
skall    förebyggas    och   en   tillfredsställande
arbetsmiljö uppnås.
Av föreskrifterna framgår vidare att arbetsgivaren
omedelbart eller så snart  det  är praktiskt möjligt
skall  genomföra  de  åtgärder  som behövs  för  att
förebygga   ohälsa   och   olycksfall   i   arbetet.
Arbetsgivaren  skall också vidta de åtgärder  som  i
övrigt behövs för  att  uppnå  en tillfredsställande
arbetsmiljö.  Åtgärder som inte genomförs omedelbart
skall  föras  in  i  en  skriftlig handlingsplan.  I
planen  skall  anges  när  åtgärderna   skall   vara
genomförda   och  vem  som  skall  se  till  att  de
genomförs. Genomförda åtgärder skall kontrolleras.
Arbetsgivaren  skall  varje år göra en uppföljning
av det systematiska arbetsmiljöarbetet.  Om det inte
fungerat  bra  skall  det  förbättras. Uppföljningen
skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio
arbetstagare i verksamheten.
I sammanhanget kan nämnas  att  AV  på  uppdrag av
regeringen  utreder  hur arbetsmiljöcertifiering  av
privata  och offentliga  arbetsgivares  verksamheter
kan utvecklas till att bli en faktor som bidrar till
att minska  ohälsa  och  olycksfall  i  arbetslivet.
Uppdraget skall slutredovisas den 31 mars 2003.
Frågan  om arbetsmiljöcertifiering av företag  har
också diskuterats  på  Europanivå  på  senare  tid i
anslutning   till   EU:s   arbetsmiljöstrategi   för
2002-2006.  I  Europaparlamentets resolution rörande
strategin begär  parlamentet  att kommissionen skall
ta   initiativ   till  att  utveckla   sameuropeiska
standarder  för  certifiering   av  företag  med  en
hälsosam  och säker arbetsmiljö samt  förbereda  ett
förslag om  arbetsmiljöstyrning och -revision enligt
den  modell  som   finns   på   miljöstyrnings-  och
miljörevisionsområdet (EMAS).
I  detta sammanhang kan nämnas riksdagen  beslutat
om obligatorisk  redovisning av sjukfrånvaro fr.o.m.
den 1 juli 2003. Privata  arbetsgivare, kommuner och
landsting skall vara skyldiga att lämna uppgifter om
anställdas  sjukfrånvaro i årsredovisningen.  Syftet
är   påverka   arbetsgivare   att   försöka   minska
sjukfrånvaron (prop.  2002/03:6,  bet. 2002/03:LU1).
Regeringen har i propositionen redovisat  sin avsikt
att   införa  motsvarande  skyldighet  för  statliga
myndigheter.
Utskottet avstyrker motion A248 (s).

I motion  A231  (s)  förespråkar, som framgått ovan,
motionären   en   skyldighet   att   kalla   facklig
organisation när en  arbetsmiljöinspektion skall äga
rum på arbetsplatsen.

Enligt  16  § arbetsmiljöförordningen  (1977:1166)
skall tillsynsmyndigheten  kontakta  skyddsombud som
kan    anträffas    på    arbetsstället    när    en
arbetsmiljöinspektion  äger rum. Av arbetsmiljölagen
framgår att skyddsombud,  som  utses  av  den lokala
fackliga  organisationen  om  det  finns  en  sådan,
företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och har
till  uppgift  att  verka  för en tillfredsställande
arbetsmiljö. Skyddsombudet skall delta vid planering
av   nya   eller   ändrade   lokaler,   anordningar,
arbetsprocesser,      arbetsmetoder      och      av
arbetsorganisation   liksom    vid    planering   av
användning  av  ämnen  som kan medföra ohälsa  eller
olycksfall.  Skyddsombudet  skall  också  delta  vid
upprättande av handlingsplaner.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att
förutsättningar  skapas  för att skyddsombuden skall
kunna  utföra  sin viktiga uppgift.  Därmed  är  det
också   väsentligt   att   de   kontaktas   när   en
arbetsmiljöinspektion äger rum på det sätt som anges
i    arbetsmiljöförordningen.     Samtidigt    måste
tillsynsarbetet  bedrivas  på  ett  effektivt  sätt.
Onödig  tidsutdräkt måste undvikas exempelvis  genom
att en förrättning  skjuts  upp  till  följd  av att
vissa   personer   inte  är  anträffbara.  Utskottet
befarar att införande  av  en  skyldighet  att kalla
facklig   organisation   till  arbetsmiljöinspektion
skulle kunna försvåra och  försinka tillsynsarbetet.
Till  detta  kommer  att  det  skulle  kunna  uppstå
oklarheter kring rollfördelning  mellan  skyddsombud
och  andra  fackliga  företrädare.  Motion A231  (s)
avstyrks av utskottet.

I   motion   A276  (v)  föreslås  en  utökning   av   regionala
skyddsombuds tillträdesrätt  till  arbetsplatser  så
att    de    omfattar    även    arbetsplatser   med
skyddskommitté.  Utskottet  menar  att   det   finns
anledning   att   befara   att   det   i  dag  finns
arbetsplatser   som   har  skyddskommitté  men   där
arbetsmiljöarbetet  ändå   inte   fungerar   på  ett
tillfredsställande  sätt.  Samtidigt  kan  utskottet
konstatera  att  det  har skett en ökning av antalet
små  arbetsplatser  som inte  har  egna  skyddsombud
parallellt   med   att  arbetsmiljöfrågorna   blivit
alltmer komplicerade. I programmet Ett arbetsliv för
alla hävdas att denna  förändring lett till ett ökat
behov  av  regionala  skyddsombud.   De   begränsade
resurserna   för   regional   skyddsombudsverksamhet
behövs,  enligt  utskottet,  mer  än   väl   för  de
arbetsplatser som saknar skyddskommitté.

Att      flytta      resurser     för     regional
skyddsombudsverksamhet,  som  många i dag anser vara
alltför   knapphändiga,   från   de   allra   minsta
arbetsplatserna  till arbetsplatser som  trots  allt
har  en  skyddskommitté  skulle  kunna  framstå  som
mindre lämpligt.  I  stället  vill utskottet peka på
vikten av långsiktiga insatser i form av information
och opinionsbildning som kan leda till ökat intresse
och engagemang i frågor rörande lokalt skyddsarbete.
Här kan som exempel nämnas den  informationssatsning
som  föreslås i programmet Ett arbetsliv  för  alla.
Utskottet avstyrker förslaget i motion A276 (v).

Med anledning  av  motion A349 (s) vill utskottet framhålla att
arbetsmiljölagen  bygger   på   ett  sanktionssystem
riktat  mot  arbetsgivaren,  som  är   den  som  har
huvudansvaret       för       arbetsmiljön,      med
straffbestämmelser och sanktionsavgifter.  De regler
som  gäller  skyddsombudets möjligheter att fullgöra
sina  uppgifter   är   skadeståndssanktionerade  och
prövas  enligt  lagen (1974:371)  om  rättegången  i
arbetstvister.

Samverkansreglerna innebär att såväl arbetsgivarna
som de anställda  är  skyldiga  att medverka i olika
samarbetsorgan och vara aktiva när  det  gäller  att
utveckla arbetsmiljön i önskvärd riktning. Utskottet
känner  tveksamhet till att göra den typen av regler
skadeståndssanktionerade för den ena sidan. I första
hand måste  frivillighetens  och  samförståndets väg
gälla,  vilket  kan illustreras med förslag  av  den
karaktär   som   lagts    fram    inom   ramen   för
trepartsdialogen.
När     det     däremot     gäller    brott    mot
arbetsmiljölagstiftningen  och  den  straffrättsliga
lagstiftningen  i anslutning till  konkreta  ärenden
rörande   arbetsolyckor   välkomnar   utskottet   de
åtgärder som vidtagits inom AV för att få till stånd
en effektivare  uppföljning  på området. Under några
år  har en arbetsgrupp med företrädare  för  verket,
åklagare      och     polismyndigheter     utvecklat
samverkansformer.  Slutsatser  och erfarenheter från
arbetet har spridits bl.a. genom  en  konferens  som
anordnades  i  november  2002 då 100-talet åklagare,
poliser och arbetsmiljöjurister  samlades  under tre
dagar för att diskutera effektivare handläggning  av
arbetsmiljöbrott.
Utskottet avstyrker motion A349 (s).

Frågan   om   att  förbättra  förutsättningarna  för
hörselskadade på arbetsplatserna, vilken behandlas i
motion  A223  (c),   har   uppmärksammats   i   AV:s
föreskrifter  och  allmänna  råd  om  arbetsplatsens
utformning (AFS 2000:42).

Där  sägs  bl.a.  att  exempel  på anpassning  för
hörselskadade    är    tillräckligt    korta    s.k.
efterklangstider       i      arbetslokaler      och
personalutrymmen,      låg      bakgrundsbullernivå,
golvbeläggning  som minimerar uppkomst  av  störande
ljud samt installation  av  hörselslinga  i  rum för
undervisning.    I    föreskrifterna   betonas   att
lokalernas tillgänglighet  och utformning tillhör de
faktorer  som  är  av  vikt både  för  arbetstagares
möjlighet  att  vara kvar  i  eller  återkomma  till
arbetslivet  och  för   arbetsgivarens  uppgift  att
anpassa    arbetsförhållandena     till    enskildas
arbetsförmåga       och      funktionsnedsättningar.
Arbetsanpassnings-    och    rehabiliteringsaspekter
behöver  därför beaktas  redan  i  lokalplaneringen.
Detta kan  t.ex.  göras  i samband med den generella
handikappanpassningen.      När      det      gäller
handikappanpassning   hänvisas   också   till   AV:s
föreskrifter om arbetsanpassning  och rehabilitering
(ASF 1994:1).
På  det  EG-rättsliga  området  är  direktivet  om
likabehandling   i   arbetslivet   (2000/78/EG)   av
särskilt  intresse  i  detta sammanhang.  Direktivet
förbjuder all direkt och  indirekt diskriminering på
grund     av     religion     eller     övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning. I fråga
om  funktionshinder  anges i detta direktiv  att  en
avsaknad    av   rimliga   anpassningsåtgärder    på
arbetsplatsen   kan  utgöra  diskriminering.  Sådana
åtgärder kan exempelvis  avse anpassning av lokaler,
utrustning   och   arbetstid   i   syfte   att   öka
funktionshindrades   möjligheter   att    delta    i
arbetslivet.
Innebörden  av  likabehandlingsdirektivet  är  att
arbetsgivaren  skall  vidta lämpliga åtgärder så att
funktionshindrade kan få  tillträde  till,  delta  i
eller  göra  karriär  i  arbetslivet,  eller genomgå
utbildning,  såvida sådana åtgärder inte  medför  en
oproportionerlig  börda  för arbetsgivaren. Målet är
inte    att    uppnå    identiska    resultat    för
funktionshindrade  och icke funktionshindrade,  utan
att helt enkelt se till  att  funktionshindrade  får
samma  möjligheter  att  uppnå  dessa  resultat. Som
framgått av avsnitt 5 har regeringen i dagarna  i en
lagrådsremiss  lagt  fram  förslag om genomförande i
svensk lagstiftning av likabehandlingsdirektivet.
I  EU:s stadga om de grundläggande  rättigheterna,
som proklamerades  vid Europeiska rådets möte i Nice
den  7  december 2000,  finns  ett  förbud  mot  all
diskriminering  på grund av funktionshinder (artikel
21).
Arbetsmarknadsutskottet   avstyrker   motion  A223
yrkande 1 (c).

7 Kostnader för arbetsmiljöarbete


Utskottets förslag i korthet

I  detta  avsnitt  behandlas  två motioner om
kostnader    för   arbetsmiljöarbete.    Båda
motionerna avstyrks.

Motioner


I motioner med  nära  nog  likadan  lydelse, A232 av
Ann-Marie  Fagerström (s) respektive A301  av  Ronny
Olander och  Bo  Bernhardsson  (båda s), konstateras
att arbetsgivarna har huvudansvar  för  arbetsmiljön
och   arbetsmiljöarbetet   och   kostnader  som   är
förknippade med detta. Enligt motionärerna  har dock
de    fackliga  organisationerna  överkostnader  för
arbetsmiljön.   Via   fackföreningsavgiften  betalar
deras      medlemmar      stora      belopp      för
arbetsmiljöbevakning       i       företag      utan
skyddskommittéer.   Enligt  motionärerna   har   det
sammanlagda  beloppet   under   perioden   1991-2001
uppgått till 390 miljoner kronor.

Motionärerna  menar  att  detta  står i strid  med
grunderna  för  nuvarande lagstiftning  och  ställer
frågan om det inte  också  strider mot EG-direktivet
(89/391/EG) om åtgärder för att främja förbättringar
av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet.

Utskottets ställningstagande


I  en  interpellationsdebatt  i   riksdagen  den  21
januari 2003 (interpellation 2002/03:67) behandlades
i  huvudsak  samma frågeställning som  i  motionerna
A232 (s) och A301 (s).

Statsrådet  Hans   Karlsson   (s)  konstaterade  i
debatten att utvecklingen under 1990-talet inneburit
en försvagning av det lokala skyddsarbetet samtidigt
som   förekomsten  ökat  av  personaluthyrning   och
tidsbegränsade    anställningar.   Därmed   har   de
regionala skyddsombudens roll blivit viktigare.
Statsrådet konstaterade  i  debatten  att  statens
bidrag  till  verksamheten med regionala skyddsombud
under  2003 uppgår  till  ca  100  miljoner  kronor.
Grundläggande  regler om regionala skyddsombud finns
i arbetsmiljölagen men där ställs inte några krav på
verksamhetens omfattning.  Statsrådet  betonade  att
han  skulle  verka  för  att  regeringen  i kommande
budgetar  tar  ansvar  för  att finansiera regionala
skyddsombud på ett sätt som bättre  stämmer  överens
med behovet.
När  det  gäller  det  spörsmål  om  EG-direktivet
89/391/EG,  det  s.k.  ramdirektivet om arbetsmiljö,
som  tas  upp  i motionen påpekade  statsrådet  Hans
Karlsson att finansieringen av regionala skyddsombud
inte  står  i strid  med  dessa  regler.  Direktivet
reglerar förhållanden  på den enskilda arbetsplatsen
och behandlar inte frågan om regionala skyddsombud.
Med   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks
motionerna A232 (s) och A301 (s).

Reservationer



Utskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Företagshälsovård (punkt 1) (m)

av  Patrik  Norinder  (m), Henrik Westman (m) och
Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  1.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:Sf291 yrkande 15 (m)  samt avslår motionerna
2002/03:A239  yrkande  19  (c),  2002/03:A273   (s),
2002/03:A288  (s),  2002/03:A340  (s), 2002/03: A346
yrkandena 1-7 (s) och 2002/03:Sf331 yrkande 11 (c).

Ställningstagande

Företagshälsovården måste få ökade  möjligheter  att
förebygga   ohälsa  i  arbetslivet.  Genom  att  den
återfår en del av sina tidigare uppgifter skulle det
vara  möjligt   att   effektivisera   arbetsgivarnas
arbetsmiljöarbete.

Den  omorganisation  av  företagshälsovården   som
genomfördes  för  ett decennium sedan har inte varit
lyckad.  Företagsläkarna  och  företagen  samarbetar
inte tillräckligt nära.
Tidigare  hade  företagsläkarna  möjlighet  att ge
sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna
inom  landstingen.  Beslutsvägarna  var ofta kortare
vilket     underlättade    åtgärder    mot    dåliga
arbetsmiljöer.   Vi   är   kritiska   mot   att  den
socialdemokratiska        regeringen       begränsat
företagshälsovårdens möjligheter  att bedriva hälso-
och    sjukvård,    eftersom   det   har   försvårat
företagshälsovårdens verksamhet.
Vi tillstyrker därmed motion 2002/03:Sf291 yrkande
15  (m)  samt  avstyrker   motionerna   2002/03:A239
yrkande 19 (c), 2002/03:A273 (s), 2002/03:A288  (s),
2002/03:A340 (s), 2002/03:A346 yrkandena 1-7 (s) och
2002/03:Sf331 yrkande 11 (c).

2. Företagshälsovård (punkt 1) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  2. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A239  yrkande   19   (c)  och  2002/03:Sf331
yrkande  11 (c) samt avslår motionerna  2002/03:A273
(s),    2002/03:A288    (s),    2002/03:A340    (s),
2002/03:A346  yrkandena  1-7  (s)  och 2002/03:Sf291
yrkande 15 (m).

Ställningstagande

Från Centerpartiets sida anser vi att företag på ett
bättre   sätt   än   i   dag   skall   kunna  anlita
företagshälsovården. Detta är ett av de  förslag som
vi  har  lagt fram i syfte att skapa förutsättningar
för    hållbar     välfärd.     Vi     menar     att
företagshälsovården   för  många  företag  utgör  en
resurs i arbetsmiljöarbetet  och  måste  tillvaratas
bättre.

1997  hade  72  % av de sysselsatta tillgång  till
företagshälsovård.   Bland   företagare  är  andelen
betydligt lägre och den är lägre  bland kvinnliga än
bland manliga företagare.
Jag  anser  att  regeringen  bör  återkomma   till
riksdagen     med     förslag     som     förbättrar
förutsättningarna   för   företag   att  anlita  den
kompetens     för    förebyggande    insatser    som
företagshälsovården kan bidra med.
Jag  tillstyrker  därmed  motionerna  2002/03:A239
yrkande 19 (c) och 2002/03:Sf331 yrkande 11 (c) samt
avstyrker  motionerna 2002/03:A273 (s), 2002/03:A288
(s), 2002/03:A340  (s),  2002/03:A346  yrkandena 1-7
(s) och 2002/03:Sf291 yrkande 15 (m).

3. Gränsvärden (punkt 3) (v)

av Anders Wiklund (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  3.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A309  (v)  och  avslår motion  2002/03:Bo204
yrkande 5 (mp).

Ställningstagande

Kemiska  hälsorisker  utgör  fortfarande  ett  stort
problem   i  arbetsliv  och   samhälle.   Hygieniska
gränsvärden   anger  ungefär  var  gränsen  går  för
riskabla mängder.  Men  det kan finnas människor som
är känsligare än andra och som får obehag vid nivåer
långt  under  gränsvärdet.   Skadeverkningar  av  de
flesta  kemiska  ämnena  är  dessutom  ofullständigt
utredda.  Det  gäller särskilt i  fråga  om  ämnenas
långsiktiga verkan.

Ett  hygieniskt  gränsvärde  är  uttryck  för  vad
samhället  anser  vara  acceptabelt.  Det finns dock
ingen  skarp gräns mellan farligt och ofarligt.  När
gränsvärdet  fastställs  sker  detta  utifrån  flera
olika  utgångspunkter.  Bland  annat  tar man hänsyn
till tekniska och ekonomiska faktorer. Jag anser att
man   bör  frångå  sådana  tekniska  och  ekonomiska
avvägningar  i  syfte  att  få  bättre  och  säkrare
gränsvärdenivåer.
Kunskapen   om  många  kemikalier  är  fortfarande
otillräcklig.  Därför   bör   försiktighetsprincipen
tillämpas   i   produktionen  och  i   samband   med
exponering. Om det  finns  risk  för att ett kemiskt
ämne  medför  fosterskador bör ämnet  förbjudas  och
ersättas  med säkrare  alternativ.  Gränsvärden  bör
vara baserade  på  vetenskapliga  underlag  där  man
överväger    risken   för   både   långsiktiga   och
kortsiktiga besvär.
Jag anser att  en  utvärdering bör göras av dagens
system för utarbetande  av  gränsvärden.  Regeringen
bör återkomma med förslag om hur säkrare gränsvärden
skall fastställas.
Utvärderingen    bör    innefatta    ett   tydligt
könsperspektiv.
Jag tillstyrker därmed motion 2002/03:A309 (v) och
avstyrker motion 2002/03:Bo204 yrkande 5 (mp).

4. Gränsvärden (punkt 3) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  4.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:Bo204  yrkande  5  (mp)  och  avslår  motion
2002/03:A309 (v).

Ställningstagande

Dagens samhälle är hårt drabbat av bullerproblem som
tilltar i omfattning. Fler och  fler  människor  mår
dåligt  på  grund av buller. Därför bör gränsvärdena
omvärderas och en hårdare bedömning göras.

Dagens gränsvärde  på  85  decibel  i fabriksmiljö
medför på sikt en risk för hörselskador. Jag anser i
likhet med bullerexperten professor Tor  Kihlman vid
Chalmers  tekniska  högskola  att  en rimlig nivå  i
stället är ca 70 decibel.
Det bör ges regeringen till känna  att gränsvärdet
för   buller   i   fabriksmiljö   bör  sänkas.   Jag
tillstyrker  därmed motion 2002/03:Bo204  yrkande  5
(mp) och avstyrker motion 2002/03:A309 (v).

5. Personlig skyddsutrustning (punkt 4) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  5.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A239 yrkandena  20  och  21  (c) samt avslår
motion 2002/03:A209 (s).

Ställningstagande

Arbetsskador kan förebyggas genom att  anställda har
tillgång  till  en  väl fungerande skyddsutrustning.
Det  är viktigt att skyddsutrustningen  utformas  så
att den  uppmuntrar  till  användning.  Om passform,
vikt  och  tillgänglighet  inte passar arbetstagaren
kommer   utrustningen  sällan  eller   aldrig   till
användning.

En stor del av dagens skyddsutrustning är utformad
efter traditionella  könsmönster på arbetsmarknaden.
Detta innebär att utrustning  inom  exempelvis  vård
och  omsorg  ofta  är  utformad  efter kvinnors mått
medan det motsatta gäller inom traditionellt manliga
verksamheter som exempelvis tung industri.
Från  Centerpartiets  sida  menar vi  att  det  är
angeläget att arbetsgivare har  ett  ansvar  för att
behovs-  eller  projektanställda  och uppdragstagare
skall  ha  tillgång  till personlig skyddsutrustning
som   är   utformad   efter    deras    behov    och
förutsättningar.   Vidare  är  det  viktigt  att  de
mätningar som ligger  till grund för standardisering
av  skyddsutrustning  genomförs   under  realistiska
förhållanden och inte i laboratoriemiljö.  Vi  anser
att  regeringen bör ta initiativ till en översyn  av
under  vilka  förhållanden  dagens  skyddsutrustning
testas.
Jag   tillstyrker   därmed   motion   2002/03:A239
yrkandena  20  och  21  (c)  samt  avstyrker  motion
2002/03:A209 (s).

6. Elektromagnetiska fält (punkt 5) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  6.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A263  yrkandena  1-3  (mp) och avslår motion
2002/03:A238 (mp).

Ställningstagande

Eftersom undersökningar och forskning  världen  över
visar     på    risker    för    hjärntumörer    och
kromosomförändringar   på  grund  av  påverkan  från
starka       elektromagnetiska        fält       bör
försiktighetsprincipen   råda   vid   arbeten    där
elektromagnetiska fält förekommer.

Det  bör vidare fastställas gränsvärden för arbete
under inverkan  av  elektromagnetiska  fält.  Sådana
gränsvärden   bör  finnas  för  yrkeskategorier  som
arbetar  i  elektromagnetisk   strålning,  däribland
spårvagnsförare, lokförare och annan tågpersonal.
Det  är  också  angeläget  med ökad  forskning  om
hälsoeffekter från starka elektromagnetiska fält.
Jag   tillstyrker   därmed   motion   2002/03:A263
yrkandena 1-3 (mp) och avstyrker motion 2002/03:A238
(mp) i den mån den inte kan anses  tillgodosedd  med
vad som anförts ovan.

7. Våld och hot (punkt 7) (v)

av Anders Wiklund (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  7.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A365  yrkande  6  (v) samt avslår motionerna
2002/03:A283 (s) och 2002/03:A345 (s).

Ställningstagande

Sex av tio anmälningar om arbetsskador  på  grund av
våld eller hot kommer från vård- och omsorgssektorn.
Om  man  inkluderar  sådana  arbetsolyckor  som inte
leder  till  frånvaro  (s.k.  nollskador) är det  så
mycket som åtta av tio anmälningar  som  härrör från
vård och omsorg. Arbetsskador beroende på  våld  och
hot  är  dubbelt  så vanliga bland kvinnor som bland
män. Kvinnorna är alltså  yrkesverksamma  på områden
där  våldet  och  hoten  i  arbetslivet  är som mest
förekommande.

För   att   minska   våldet   och   skapa  säkrare
arbetsplatser  krävs  troligen  en  rad  samverkande
insatser   som  t.ex.  utbildning  och  information,
översyn av arbetsorganisation  och  bemanning liksom
fler  arbetsplatser  där  både  kvinnor och  män  är
verksamma.
Från   Vänsterpartiets   sida  föreslår   vi   att
regeringen uppdras att närmare  analysera  orsakerna
till våldet och återkomma med ett samlat förslag  om
hur  våld  och  hot  på  arbetsplatserna skall kunna
minimeras.
Jag tillstyrker därmed motion 2002/03:A365 yrkande
6 (v) samt avstyrker motionerna 2002/03:A283 (s) och
2002/03:A345 (s).

8. Mobbning (punkt 8) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  8.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:Ub492 yrkande 10 (kd) samt avslår motionerna
2002/03:A239   yrkande   23  (c)  och   2002/03:A331
yrkandena 1-3 (s).

Ställningstagande

Hårdare  villkor,  större  konkurrens,   tilltagande
tystnad,  oro och rädsla för att bli av med  arbetet
liksom behov av att hitta en syndabock är exempel på
vad som kan leda till vuxenmobbning.

Kränkning  i  form av mobbning är led i ett system
och är alltså ett  problem  för arbetsplatsen. Varje
människa har ansvar för sitt eget liv, för sig själv
men också för andra. Det är allas  vårt  ansvar  att
skapa  trivsel  och det är allas ansvar att motverka
mobbning på arbetsplatsen.
Arbetsgivaren  har   ansvar   för  att  skapa  ett
arbetsklimat  där  människor kan behålla  hälsa  och
arbetsglädje även vid  snabba  förändringar och högt
tempo. Arbetsgivaren skall enligt  lag  svara för en
rad   åtaganden,   exempelvis   att   använda   s.k.
internkontroll för ett aktivt arbetsmiljöarbete.
Den  som  drabbas  av  mobbning  kommer  in  i  en
allvarlig  livskris  som  i grava fall kan leda till
total utslagning från gemenskapen  och  arbetslivet,
förstörd     hälsa     och     t.o.m.     självmord.
Arbetsmiljöundersökningar  som genomförs av  AV  och
SCB visar att åtminstone 250 000  vuxna  utsätts för
mobbning.  Bland  elever  uppgår  antalet  till   ca
100 000 per år enligt Barnombudsmannen (2001).
Från    kristdemokratiskt   håll   vill   vi   att
mobbningsproblemet  skall uppmärksammas och pekar på
internkontroll av arbetsmiljön  som  ett redskap mot
arbetslivsrelaterad vuxenmobbning.
Jag  tillstyrker motion 2002/03:Ub492  yrkande  10
(kd) samt  avstyrker motionerna 2002/03:A239 yrkande
23 (c) och 2002/03:A331  yrkandena 1-3 (s) i den mån
de inte kan anses tillgodosedda  med vad som anförts
ovan.

9. Mobbning (punkt 8) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  9.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A239 yrkande 23 (c) samt  avslår  motionerna
2002/03:A331  yrkandena  1-3  (s)  och 2002/03:Ub492
yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Diskussionen om mobbning har varit livlig de senaste
åren.       Enligt      en      kartläggning      av
Handelstjänstemannaförbundet  (HTF)  så  utsätts sex
procent av deras medlemmar varje vecka för kränkande
särbehandling från arbetskamrater. Det kan handla om
förtal,  grova  orättvisor, social utfrysning  eller
illvilliga handlingar.  På  var  tionde  arbetsplats
förekommer regelbundet kränkande särbehandling  från
chefer mot anställda.

Kvinnorna  är  ofta  de  som  drabbas  värst  av
mobbning  i  arbetslivet.  På  arbetsplatser med hög
arbetsbelastning och mycket stress  resulterar detta
ofta  i  att  de  sexuella trakasserierna  ökar  och
könsrollsmönster förstärks.
Ytterst   är   det   arbetsgivarens   ansvar   att
arbetsmiljön är bra såväl  i  fysiskt  som  psykiskt
avseende.  Från  Centerpartiets  sida vill vi betona
att  det  i  en  åtgärdsplan för en god  arbetsmiljö
skall ingå en handlingsplan mot mobbning.
Jag tillstyrker därmed motion 2002/03:A239 yrkande
23  (c)  samt  avstyrker   motionerna   2002/03:A331
yrkandena 1-3 (s) och 2002/03:Ub492 yrkande  10 (kd)
i  den  mån de inte kan anses tillgodosedda med  vad
som anförts ovan.

10. Vissa lagstiftningsfrågor (punkt 9) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 10.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A223  yrkande  1  (c) samt avslår motionerna
2002/03:A231 (s), 2002/03:  A248  (s),  2002/03:A276
(v) och 2002/03:A349 (s).

Ställningstagande

Många hörselskadade har problem i arbetslivet  genom
att  de har svårt att uppfatta och sortera ljud.  De
hamnar  lätt  utanför  när  information  lämnas  och
känner  sig  osäkra  på  vilka regler och normer som
gäller  på  arbetsplatsen.  Detta   kan   leda  till
utanförskap   vilket   i   sin   tur   kan   medföra
psykosomatiska       besvär      som      exempelvis
sömnsvårigheter, huvudvärk och värkande axlar.

De hörselskadades behov är dåligt tillgodosedda på
arbetsplatserna. Regler  saknas  i  arbetsmiljölagen
och    kunskaperna    om    hörselskador   är   ofta
bristfälliga. Mot denna bakgrund bör regeringen göra
en översyn av problemområdet  och  införa  regler  i
arbetsmiljölagen i syfte att förbättra villkoren för
hörselskadade.
Jag tillstyrker därmed motion 2002/03:A223 yrkande
1  (c)  samt  avstyrker motionerna 2002/03:A231 (s),
2002/03:A248 (s),  2002/03:A276 (v) och 2002/03:A349
(s).

Särskilt yttrande



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttrande. I  rubriken  anges inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


Vissa lagstiftningsfrågor (punkt 9) (v)

av Anders Wiklund (v).

Lågkonjunkturen  och den höga  arbetslösheten  under
1990-talet ledde till försämrade förutsättningar att
driva arbetsmiljöfrågor  och en tillbakagång för det
lokala arbetsmiljöarbetet.  Bakom  denna  utveckling
låg  den  snabba  omvandlingen  av  arbetslivet  som
följde  på  de  omfattande  personalminskningarna  i
såväl privat som offentlig sektor.  Nya riskfaktorer
uppstod i arbetslivet samtidigt som resurserna  till
företagshälsovård,     arbetsmiljöutbildning     och
regional skyddsombudsverksamhet minskade.

Det  blev  också  svårare  att rekrytera folk till
fackliga   uppdrag  och  uppdrag  som   skyddsombud.
Antalet  skyddsombud  minskade  med  så  mycket  som
30 000 under  1990-talet.  Problemen  förvärrades av
att tillsynen från Arbetsmiljöinspektionens sida var
helt otillräcklig i förhållande till behoven  och de
nya riskfaktorerna i arbetsmiljön. Det saknades både
resurser och kompetens.
Konsekvenserna  har  varit allvarliga. Det viktiga
lokala arbetsmiljöarbetet  har  i  många  fall  inte
överlevt  påfrestningarna,  och  det  är  långt kvar
tills arbetsmiljöarbetet blivit en integrerad del av
verksamhetsledning  och  -styrning  på  alla håll  i
arbetslivet.
Problemen    när   det   gäller   rekrytering   av
skyddsombud har  lett  till  svårigheter att bedriva
arbetsmiljöarbete  och  till sämre  möjligheter  att
kontrollera att arbetsmiljölagen  följs.  Det  finns
också  ett  betydande  utbildningsbehov  eftersom en
stor   del   av  dagens  skyddsombud  saknar  t.o.m.
grundläggande skyddsombudsutbildning. Det är viktigt
med insatser som  underlättar  skyddsombudens arbete
och   därmed   rekryteringen  av  nya   skyddsombud.
Skyddsombuden  spelar   en   central  roll  för  att
arbetsmiljöarbetet skall fungera på arbetsplatserna,
och det är viktigt att skyddsombudens  kunskaper tas
till    vara,    inte    minst    i    samband   med
arbetsmiljöinspektioner på arbetsplatsen.
Att det på papperet finns en skyddskommitté på ett
litet    företag    är   ingen   garanti   för   att
arbetsmiljöarbetet  fungerar  i  realiteten.  Därför
anser jag att det i arbetsmiljölagen  bör skrivas in
att  regionala  skyddsombud  skall ha tillträdesrätt
även   till   arbetsplatser   där   det   finns   en
skyddskommitté.  Om  tillträde nekas bör  sanktioner
kunna riktas mot det enskilda  företaget.  Jag menar
att denna åtgärd skulle stärka arbetsmiljöarbetet.
Åtgärder  borde  också  övervägas som kan påskynda
utvecklingen av ett systematiskt arbetsmiljöarbete i
hela   arbetslivet.   Fler   föreskrifter   avseende
riskfaktorerna i dagens arbetsmiljöer,  vars främsta
kännetecken  är  magra  arbetsorganisationer,   höga
prestationskrav  och  uppdrivet  arbetstempo, skulle
verksamt bidra till en sådan utveckling.  Det  borde
också  prövas  om inte sanktionsmöjligheter i större
utsträckning  kunde  användas  för  att  ytterligare
skärpa tillämpningen.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag



Motioner från allmänna motionstiden
2002/03


2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
företagshälsovården  får   ökade  möjligheter  att
förebygga ohälsa i arbetslivet.

2002/03:Sf331 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att företag, på
ett  bättre sätt än  i  dag,  skall  kunna  anlita
företagshälsovården.

2002/03:Ub492 av Inger Davidson m.fl. (kd):

10. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om internkontroll  av
arbetsmiljön      som      ett     redskap     mot
arbetslivsrelaterad vuxenmobbning.

2002/03:A209 av Göte Wahlström  och  Christina Nenes
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om en översyn av  riktvärdena
för skyddsfilter och andningsskydd.

2002/03:A211  av  Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om åtgärder för utbildning av
lokala skyddsombud samt  insatser för att lyfta fram
lokalt verksamma skyddsombud  och  deras  roll i det
förebyggande arbetsmiljöarbetet.

2002/03:A214 av Nyamko Sabuni (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  måltidspausens
betydelse för hälsa och trivsel på arbetsplatsen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att staten måste
ta sitt arbetsgivaransvar och garantera anställdas
möjligheter    att     få    tillräckligt    långa
måltidspauser.

2002/03:A223   av  Birgitta  Sellén   och   Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regler bör
införas  i  arbetsmiljölagen   för  att  förbättra
villkoren på arbetsplatserna för hörselskadade.

2002/03:A231 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av arbetsmiljölagen i enlighet med  vad  i  motionen
anförs.

2002/03:A232 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   kostnaderna   för
arbetsmiljöarbetet.

2002/03:A235 av Lars Gustafsson (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  arbetsskador
och olyckor inom jord- och skogsbruket.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning  för  att  kartlägga   arbetsskade-  och
olycksrisker inom jord- och skogsbruk  i  enlighet
med vad som anförs i motionen.

2002/03:A238 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att försiktighetsprincipen
skall      användas     på     arbetsplatser     med
elektromagnetiska fält.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

19. Riksdagen  begär  att  regeringen återkommer med
förslag   som  förbättrar  förutsättningarna   för
företag att  anlita den kompetens för förebyggande
insatser som företagshälsovården kan bidra med.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att arbetsgivare
bör  ha  ett  ansvar   för   att   behovs-   eller
projektanställda   och   uppdragstagare  skall  ha
tillgång   till   en  personlig   skyddsutrustning
utformad efter dessas behov och förutsättningar.

21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta  initiativ  till  en  översyn  av  under  vilka
förhållanden dagens skyddsutrustning testas.

23.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs  om  att  inkludera
handlingsplan  mot  mobbning  i åtgärdsplan för en
bra arbetsmiljö.

2002/03:A248  av Hillevi Larsson och  Ronny  Olander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att  självdeklaration  beträffande  arbetsmiljön  på
varje arbetsplats skall bli obligatorisk.

2002/03:A263  av  Barbro  Feltzing  och Mona Jönsson
(mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
försiktighetsprincipen  bör  gälla vid arbeten där
elektromagnetiska fält finns.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att gränsvärden
för  arbeten  med elektromagnetiska fält  bör  tas
fram  och  skall  anges  för  spårvagnsförare  och
lokförare.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att forskning om
hälsoeffekter  från  starka elektromagnetiska fält
bör ökas.

2002/03:A268 av Anne Ludvigsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  en  översyn  av personliga
assistenters  skydd vad gäller arbetsmiljölagen  och
arbetstidslagen.

2002/03:A272 av  Yvonne  Ångström  och Nyamko Sabuni
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av  utbildning  i
arbetsmiljöfrågor    på    olika   nivåer   i   vårt
utbildningsväsen och på olika arbetsplatser.

2002/03:A273 av Kerstin Kristiansson  Karlstedt  och
Hans Stenberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av en översyn av
företagshälsovården.

2002/03:A276 av Sven-Erik  Sjöstrand  och Kjell-Erik
Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  regionala skyddsombuds
tillträdesrätt      till      arbetsplatser      med
skyddskommitté.

2002/03:A283 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet  av  ett förbud mot
farligt ensamarbete.

2002/03:A288 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om företagshälsovård.

2002/03:A301  av  Ronny  Olander och Bo Bernhardsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   de    fackliga
organisationernas överkostnader för arbetsmiljön.

2002/03:A309 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om  utvärdering  av  dagens
system  för  utarbetandet  av  gränsvärden  och  att
regeringen skall  återkomma  med  förslag  till  hur
säkrare gränsvärden skall framarbetas.

2002/03:A311 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av friskvård.

2002/03:A313  av  Ann-Kristine  Johansson och Helena
Zakariasén (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skyddsombud.

2002/03:A331 av  Ronny  Olander och Siw Wittgren-Ahl
(s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
forskningsresurser   bör    fördelas    till    en
undersökning  av  förekomsten  av  vuxenmobbning i
arbetslivet samt dess upphov och konsekvenser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som mening
vad   i   motionen   anförs   om   att  offentliga
arbetsgivare  i  samband med åtgärder  för  bättre
hälsa i arbetslivet  även uppmärksammas på problem
med kränkande särbehandling  i arbetslivet samt på
vilka åtgärder som kan motverka desamma.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om vikten av att en
delrapport    från   kommittén   En   sammanhållen
diskrimineringslagstiftning  redovisas  i  god tid
före slutredovisningen den 1 december 2004.

2002/03:A340 av Gunnar Sandberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om företagshälsovård.

2002/03:A345 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och
Lena Sandlin-Hedman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en strategi  för
begränsning av farligt ensamarbete.

2002/03:A346  av  Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander
(s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  se över
möjligheten till obligatorisk företagshälsovård.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt  stöd för
inrättandet av företagshälsovård.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
Arbetsmiljöverket  ges  i  uppdrag  att vad gäller
företagshälsovård definiera minimikrav  men  också
ange riktlinjer för utvidgade åtaganden med hänsyn
till verksamhet och bransch.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
företagshälsovården  i  dessa  minimikrav  ges  en
aktiv och tydlig roll, såväl  i  det  förebyggande
arbetsmiljöarbetet som i arbetsrelaterad  sjukvård
samt rehabilitering.

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  att  särskilda
åtgärder   för   att    underlätta   småföretagens
anslutning       till       det      obligatoriska
företagshälsovårdssystemet övervägs.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att minimikraven
även  innefattar  särskilda  skrivningar   om  den
fackliga     organisationens     inflytande     på
utformningen av företagshälsovården.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  en  översyn
genomförs  av  de   personal-,   utbildnings-  och
forskningsbehov som aktualiseras av  en  utbyggnad
av företagshälsovården.

2002/03:A349  av  Siw  Wittgren-Ahl  och Rolf Lindén
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  att  arbetsmiljölagen
utformas  som  en  ramlag i linje med andra delar av
den arbetsrättsliga lagstiftningen.

2002/03:A353 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i motionen  om  funktionshindrades
arbetsmiljö.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om orsaksanalys samt
åtgärdsförslag    på   hur   våld   och   hot   på
arbetsplatserna skall kunna minimeras.

2002/03:Bo204 av Barbro  Feltzing  och Helena Hillar
Rosenqvist (mp):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om sänkta gränsvärden
för buller i fabriksmiljö.