Arbetsmiljö
Betänkande 1992/93:AU3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU03
Arbetsmiljö
Innehåll
1992/93 AU3
Sammanfattning
I föreliggande betänkande redovisas 13 motioner om arbetsmiljö, väckta under allmänna motionstiden 1992. Förutom allmänna frågor om bl.a. samordnade insatser för arbetsmiljö och yttre miljö och förstärkta fackliga sanktionsmöjligheter aktualiseras genom motionerna frågor om den offentliga sektorn och kvinnors arbetsmiljö. Vidare diskuteras åtgärder för att komma till rätta med elöverkänslighet samt mobbning och andra psykosociala problem. Avslutningsvis berörs tobaksrökning på arbetsplatserna, användningen av amalgam inom tandvården och ackordslöner för yrkesförare.
Ingen av motionerna föreslås leda till någon riksdagens åtgärd. Vänsterpartiets företrädare i utskottet har till betänkandet fogat en meningsyttring.
Motionerna
1991/92:A203 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken.
1991/92:A204 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad samordning av arbetsmiljöfrågorna och de yttre miljöfrågorna.
1991/92:A214 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att utfärda föreskrifter enligt vad i motionen anförts om arbetsmiljörisker inom tandvården.
1991/92:A219 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att driva samhällets skadeanspråk mot tillverkare vars maskin har orsakat arbetsskada.
1991/92:A239 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö, i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmiljön inom den offentliga sektorn, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationell samverkan.
1991/92:A244 av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder mot mobbning och trakasserier enligt vad som anförts i motionen.
1991/92:A247 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till lag om skydd för den enskildes integritet i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:A269 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning inom området elöverkänslighet, 2. att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket och socialstyrelsen får i uppdrag att utfärda föreskrifter eller allmänna råd om behandling och rehabilitering av elöverkänslighet, 3. att riksdagen hos regeringen begär att regler och råd för elsanering av arbetsplatser och bostäder utfärdas.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppmärksammande av psykosociala problem, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgam.
1991/92:A813 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö.
1991/92:So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om behandlingsmetoder och arbetsmiljörisker.
1991/92:So503 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gravida kvinnor och ammande mödrar på sina arbetsplatser skall skyddas från passiv rökning.
1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges en tydlig innebörd i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre miljö.
Utskottet
Inledning
Arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor behandlades i våras av utskottet i betänkande 1991/92:AU12. Förutom anslagsgivningen till Arbetarskyddsverket och Arbetsmiljöinstitutet redovisade utskottet motionsförslag om arbetsmiljöpolitikens inriktning samt förslag från regeringen om att dra in det statliga stödet till företagshälsovården och de s.k. MBL-medlen för facklig utbildning m.m.
Senare under våren yttrade sig utskottet till konstitutionsutskottet (1991/92:AU6y) över ett förslag från regeringen om att slopa den s.k. intresserepresentationen i vissa statliga styrelser. Genomförandet av detta förslag medför stora förändringar i sammansättningen av myndighetsstyrelserna på arbetslivsområdet, Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektionen, Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmiljöfonden, Arbetslivsfonden och Arbetslivscentrum.
I yttrande 1992/93:AU1y till EES-utskottet har utskottet tidigare i höst tillstyrkt regeringens förslag till ändringar i arbetsmiljölagen och till anpassning i övrigt av de svenska arbetsmiljöföreskrifterna med hänsyn till åtagandena enligt EES-avtalet.
Som redan nämnts finns principbeslut om att slopa statsbidragen till företagshälsovården. I början av året uppdrog regeringen åt en särskild utredningsman att göra en ny översyn av företagshälsovårdens organisation och finansiering. Utredningens förslag presenteras i dagarna.
Även arbetsmiljölagen är föremål för fortsatt översyn i enlighet med vad som förutsattes vid de lagändringar som företogs på våren 1991 (prop. 1990/91:140, AU22, rskr. 302). Det ingår vidare i den nu verksamma Arbetsrättskommitténs uppdrag att se över samverkansreglerna i arbetsmiljölagen och deras förhållande till medbestämmandelagens inflytanderegler.
Utskottet anmälde i våras i det ovannämnda betänkandet AU12 att då föreliggande motioner om konkreta arbetsmiljöproblem skulle redovisas i ett särskilt betänkande. Innan utskottet i det följande övergår till denna redovisning skall här noteras att flertalet av de frågor som nu kommer att behandlas har tidigare övervägts i betänkande 1990/91:AU22.
Allmänna arbetsmiljöfrågor
Vänsterpartiet berör i sin miljöpolitiska motion Jo646 skyddsombudens stoppningsrätt enligt arbetsmiljölagen och erinrar om att denna rätt avser arbeten som innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens liv och hälsa. Genom att denna rätt tillkommer enbart skyddsombudet bryts arbetsmiljöarbetet ut ur det fackliga arbetet. Stoppningsrätten bör i stället tillkomma det lokala facket, som i sin tur delegerar den till skyddsombuden.
Vidare anser Vänsterpartiet att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" behöver förtydligas, så att det står klart att stoppningsrätten också gäller arbeten vilkas skadliga effekter blir synliga först på lång sikt. Därutöver menar Vänsterpartiet att det lokala facket måste få rätt att tillgripa stridsåtgärder mot arbetsgivare som inte vidtar åtgärder när missförhållanden har lett till att ett arbete har stoppats. En sådan rätt till stridsåtgärder bör också gälla om ett arbete har stoppats av hänsyn till den yttre miljön.
Frågor av det slag Vänsterpartiet aktualiserar i sin motion behandlades av utskottet i betänkande 1990/91:AU22. I det betänkandet (s. 25) biträdde utskottet den dåvarande arbetsmarknadsministerns uppfattning att man inte borde utvidga stoppningsrätten att omfatta arbeten som bedöms ge skador på sikt och utvecklade skälen för detta ställningstagande. Vidare avstyrkte utskottet motionsförslag om att stoppningsrätten skulle kunna utövas av fackliga organisationer. Även ett förslag om rätt att tillgripa lokala arbetsmiljöstrejker avvisades av utskottet såsom stridande mot allmänna principer för fredsplikten.
Utskottet vidhåller sina ståndpunkter från våren 1991 och avstyrker de nu föreliggande yrkandena i motion Jo646. Samtidigt bör påpekas att motionens yrkanden i vad avser förhållanden som rör den yttre miljön förutsätter att en särskild stoppningsrätt införs beträffande sådana förhållanden. Ett yrkande härom i motionen behandlades av riksdagen våren 1992 och lämnades då utan bifall i enlighet med hemställan i jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU18.
John Andersson (v) yrkar i motion A219 att Arbetarskyddsstyrelsen skall få i uppdrag att driva samhällets skadeståndsanspråk mot tillverkare vars maskin har orsakat arbetsskada och därmed vållat samhället kostnader i form av ersättning till den skadade från arbetsskadeförsäkringen.
Utskottet finner inte anledning att här gå in på spörsmålen om regressrätten vid arbetsskador eller vem som bör utöva en sådan rätt av följande skäl.
Den 1 juli i år började den nya produktskadelagen att gälla. Därmed upphör det hittillsvarande systemet med att produktgodkännanden av myndighet utfärdas i förväg i form av typgodkännanden o.d. Produktkontrollen kommer i stället i mycket att bygga på tillverkarens egna uppgifter i kombination med starkare krav på produktansvar. Tillverkaren får ett strikt skadeståndsansvar.
Motionärens förslag grundar sig också på farhågor för att den nya ordningen skall leda till minskad produktsäkerhet. Utskottet vill därför nämna att det ingår i uppdraget för den nu pågående översynen av arbetsmiljölagen att se över och anpassa lagens produktsäkerhetsregler till de nya förutsättningar som gäller, så att det blir möjligt att effektivt ingripa mot leverantörsledet även sedan produkterna har marknadsförts eller levererats till användarna. De förebyggande effekter som kan vinnas den vägen är enligt utskottets mening att föredra, och utskottet avstyrker därmed den föreliggande motionen.
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239 ett tillkännagivande om internationell samverkan på arbetsmiljöområdet av innebörd dels att Sverige skall delta i uppbyggnadsarbetet på detta område i de f.d. kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa, dels att Sverige skall bli medlem i EG och därmed få möjlighet att fullt ut delta i det europeiska integrationsarbetet på arbetsmiljöområdet.
Utskottet anser att motionen i dessa delar inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Såsom regeringen föreslog i 1992 års budgetproposition har i Arbetarskyddsverkets budget avsatts 5 miljoner kronor för speciella arbetsmiljöinsatser i Östeuropa. Medlens användning bestäms av regeringen. Vad medlemskap i EG beträffar erinras om att Sverige ansökte härom redan under år 1991.
Bengt Kronblad (s) önskar i motion A204 ett tillkännagivande om ökad samordning av arbetsmiljöfrågor och yttre miljöfrågor. Formerna härför bör enligt motionären utredas.
Den dåvarande regeringen uppdrog i april 1991 åt Arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen kartlägga förutsättningarna för en ökad samverkan i tillsynen av arbetsmiljö och yttre miljö. Verket avgav en rapport vid årsskiftet 1991/92. Denna bereds för närvarande i regeringskansliet. Motionärens utredningsönskemål är sålunda tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är i avvaktan på resultatet av regeringens beredning av ärendet inte påkallad, varför motionen avstyrks.
Kvinnors arbetsmiljö
Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) yrkar i motion So501 på ett tillkännagivande om forskning om behandlingsmetoder och arbetsmiljörisker. Motionärerna kritiserar bl.a. att större delen av forskningen om sambanden mellan arbete och hälsa/ohälsa utgår från männens situation och att man inte heller tar hänsyn till kvinnors arbete. Forskningen om kvinnors hälsa sägs ha varit inriktad på att hitta enkla samband mellan olika variabler och någon helhetsbild har inte erhållits. Motionärerna anser sammanfattningsvis att det är viktigt att i ökad omfattning satsa på forskning kring behandling av kvinnors hälsoproblem och kvinnors arbete och hälsa.
Som utskottet ser det ägnas kvinnoforskningen på arbetslivsområdet
en betydande uppmärksamhet. På Arbetslivscentrum är kvinnoforskningen
ett särskilt forskningsområde, vars betydelse understrukits inte
minst i utskottets betänkande 1990/91:AU16. Arbetsmiljöfonden
finansierar det brett upplagda forskningsprogrammet Kvinnor och män i
samverkan i arbetslivet ("KOM-programmet"). I det nybildade
Folkhälsoinstitutets programområde Kvinnors hälsa ingår för det
innevarande verksamhetsområdet bl.a. projektet Kvinnor och arbetsliv.
Programbeskrivningen innefattar även det i motionen nämnda problemet
med kvinnors totala arbetsbörda.
Med hänvisning till här exemplifierade forskningssatsningar är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd på grundval av motionen, som av riksdagen bör lämnas utan bifall.
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) i motion A239 och Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A813 efterlyser åtgärder för en bättre arbetsmiljö för kvinnor med ett utvidgat innehåll i deras arbete. I motion A239 förespråkas också en ökad användning av flexibel arbetstid och en arbetsorganisation med mindre ensidiga arbetsuppgifter. I samma motion förordas vidare en rätt för gravida kvinnor till omplacering under graviditeten, alternativt en rätt för dem till havandeskapspenning i de fall omplacering inte kan ske.
De ändringar i arbetsmiljölagen som gjordes år 1991 avsåg bl.a. att främja variation i arbetsuppgifterna och ge de anställda möjlighet till personlig och yrkesmässig utveckling, självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. Den nya bestämmelse härom som finns i lagens 2 kap. 1 § bör ses mot bakgrund av ett uttalande som görs i förarbetena på denna punkt, nämligen att vad det gäller är inte minst att "förändra och utveckla dessa enkla och monotona arbeten där kvinnor dominerar". Detta synes ligga väl i linje med önskemålen i motionerna A239 och A813 om ett vidgat arbetsinnehåll för kvinnliga arbetstagare.
När det gäller motionärernas önskemål att arbetet för en bättre arbetsmiljö för kvinnor skall drivas på erinrar utskottet om att de riktlinjer riksdagen godkänt för verksamheten inom Arbetarskyddsverket innefattar att kvinnors arbetsmiljö måste bli föremål för mer omfattande insatser än hittills. Liksom i betänkande 1992/93:AU1 om jämställdhet kan också här hänvisas till Arbetslivsfondens engagemang för kvinnors arbetsmiljö.
Vad sedan gäller de härutöver i motion A239 framställda önskemålen får utskottet anföra följande.
Frågan om mer flexibla arbetstider är redan aktualiserad hos regeringen genom det betänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid som utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester avlämnat tidigare under året. Frågan om en vidgad rätt till omplacering, alternativt till havandeskapspenning, har tidigare prövats av utskottet. Liksom tidigare är utskottet inte berett att ta initiativ till regeländringar. I detta sammanhang kan påpekas att socialförsäkringsutskottet, som normalt bereder frågorna om havandeskapspenning, i höst behandlar en motion om försäkringsförmåner vid graviditet, 1991/92:Sf207 av Barbro Westerholm (fp). Motionen har av socialförsäkringsutskottet remissbehandlats under våren.
På de ovan angivna skälen avstyrker utskottet bifall till motionerna A239 och A813 i de nu behandlade delarna.
Offentlig sektor
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239 tillkännagivanden till regeringen om arbetsmiljön inom den offentliga sektorn och om arbetsmiljön i skolan.
Vad arbetsmiljön inom den offentliga sektorn beträffar hävdar motionärerna att mycket av denna sektors problem är arbetsmiljöproblem. Den psykosociala miljön tycks ha blivit sämre under senare år samtidigt som de fysiska kraven, t.ex. tunga lyft inom vården, ofta är stora. Motionärerna förordar en decentralisering med ökad tilltro till personalens förmåga att fatta egna beslut, bättre belöningssystem för goda insatser och ökat stöd till personlig utveckling. I fråga om arbetsmiljön i skolan framhåller motionärerna behovet av en god introduktion för elevskyddsombuden i deras arbete. Vidare anser de att företagshälsovården också bör omfatta eleverna.
Som utskottet framhållit i det föregående avsnittet om kvinnors arbetsmiljö syftar 1991 års reformering av arbetsmiljölagen till att främja utvecklingen mot ett bättre arbetsliv med bl.a. ett rikt arbetsinnehåll och bättre möjligheter för arbetstagarna att själva bestämma över sin arbetssituation och ta ett vidgat yrkesmässigt ansvar. Lagen gäller för den offentliga arbetsmarknaden lika väl som för den privata. Utskottet tar för givet att de offentliga arbetsgivarna medverkar till att de nya krav som arbetsmiljölagen ställer på dem kommer att uppfyllas. Utskottet bedömer det därför inte som erforderligt att med anledning av motionen för den offentliga sektorns del ta initiativ till särskilda lagstiftningsåtgärder.
Det i motionen berörda behovet av introduktion för elevskyddsombud är tillgodosett genom att arbetsmiljölagens 6 kap. 18 § föreskriver en uttrycklig rätt för elevskyddsombuden till den utbildning de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Arbetarskyddsnämnden har i år givit ut ett särskilt studiematerial för dem, Elevskyddsombud, motsvarande studiematerialet Bättre arbetsmiljö (BAM) för andra skyddsombud m.fl. Vad slutligen gäller motionärernas tanke att inordna skoleleverna i företagshälsovården vill utskottet här endast peka på att eleverna redan omfattas av skolhälsovården.
Med det anförda avstyrker utskottet motion A239 i de nu aktuella delarna.
Psykosociala problem och mobbning
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) anser i motion A805 att regeringen bör delges att de psykosociala problemen och särskilt då mobbning på arbetsplatserna bör uppmärksammas mer. Motionärerna menar att problemen ökar vid nedskärningar på arbetsplatserna och med de anställdas osäkerhet om framtiden.
Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (båda v) föreslår i motion A244 att arbetsmiljölagen skall tillföras en ny bestämmelse om skyldighet för arbetsgivarna att vidta åtgärder mot psykiska trakasserier. Motionärernas tanke är att Arbetarskyddsstyrelsen med stöd av en sådan bestämmelse skall kunna utfärda föreskrifter och ingripa med förelägganden och förbud vid fall av mobbning och andra trakasserier på arbetsplatserna. Vidare förordar motionärerna att brotten förtal och förolämpning läggs under allmänt åtal efter anmälan från Yrkesinspektionen, som bör ha rollen som en arbetslivets mobbningsombudsman.
I de tidigare nämnda riktlinjerna för Arbetarskyddsverkets verksamhet framhålls allmänt betydelsen av att verket anlägger ett helhetsperspektiv på arbetsmiljön så att såväl "fysiska, psykiska som sociala och arbetsorganisatoriska aspekter beaktas". När det särskilt gäller psykiska trakasserier underströk utskottet i betänkande 1990/91:AU22 att vuxenmobbning i arbetslivet är ett problem som man måste se allvarligt på och att det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare, facket och arbetskamrater att motverka sådant psykiskt våld närhelst det förekommer.
I samma betänkande avstyrkte utskottet lagstiftning i de hänseenden som nu föreslås i motion A244. Utskottet hänvisade till att riksdagen på förslag av justitieutskottet (1990/91:JuU3, rskr. 15) gjort en framställning till regeringen om en översyn av den straffrättsliga regleringen av psykiskt våld. Ärendet bereds inom Justitiedepartementet, som i våras anordnade en hearing med experter på området.
I avvaktan på regeringens ställningstaganden i frågan och med hänvisning till vad utskottet i övrigt anfört bör yrkandena i motionerna A244 och A805 inte leda till någon riksdagens åtgärd.
Elöverkänslighet
Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) yrkar i motion A269 att regeringen skall få i uppdrag att intensifiera forskningen om elöverkänslighet. Motionärerna anför bl.a. att elöverkänslighet är ett sjukdomssymptom som inte tas på allvar och att de drabbade ofta möts av bristande förståelse från arbetsgivare, läkare, tandläkare, försäkringskassan och kommunen. Det finns i dag inte heller tillräckliga anvisningar och allmänna råd som kan användas till ledning vid diagnos och behandling och vid elsanering av arbetsplatser och bostäder. Motionärerna yrkar att sådana regler och råd skall utfärdas.
Elöverkänslighet har under senare år uppmärksammats inom forskningen, och de resultat som uppnåtts har återkommande summerats. Arbetsmiljöinstitutet anordnade i oktober 1990 ett första sådant seminarium. Ett nytt seminarium hölls i april 1991 under ledning av den dåvarande arbetsmarknadsministern. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien genomförde den 6 och 7 oktober i år ett tvådagarsseminarium med landets vetenskapliga expertis. Vid detta seminarium skisserades behoven av fortsatt forskning i form av epidemiologiska studier och studier av kemiska exponeringsfaktorer och biologiska mekanismer. Utskottet utgår från att forskningsprogram i enlighet härmed arbetas fram utan någon särskild meningsyttring från riksdagens sida av i motionen begärt slag.
Den hittills bedrivna forskningen har inte kunnat klarlägga orsakerna till elöverkänslighet. En gängse uppfattning som bekräftades vid det senaste seminariet är att elöverkänsligheten har flera orsaker, av vilka känslighet för elektriska och magnetiska fält kan vara en. Men också andra orsaker som allergier, ljuskänslighet, kemiska ämnen, individberoende faktorer och arbetsorganisationen kan ha betydelse. Att de rätta sambanden ännu inte kunnat fastställas får emellertid inte hindra att de drabbades många gånger plågsamma symptom tas på allvar. Ofta kan besvären lindras med relativt enkla åtgärder.
I de nya råd och föreskrifter om bildskärmsarbete som Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat i höst (AFS 1992:14) sägs om elöverkänslighet att det i väntan på forskningsresultat behövs en ökad beredskap för att kunna hjälpa och de stödja de personer som har besvär. Om denna typ av problem dyker upp på arbetsplatsen, heter det vidare, är det viktigt att arbetsgivaren med hjälp av exempelvis företagshälsovården gör en utredning och vidtar åtgärder för att hjälpa den drabbade personen.
Med Arbetarskyddsstyrelsens nya föreskrifter har klarlagts att arbetsmiljölagstiftningen med dess krav på åtgärder som förebygger ohälsa och olycksfall och på arbetsanpassning och rehabilitering kan åberopas för att på arbetsplatserna bistå dem som drabbats av elöverkänslighet.
Vad motionärerna i övrigt anfört ger inte utskottet anledning till närmare uttalanden eller förslag om vidare åtgärd från riksdagens sida. Utskottet anser sålunda sammanfattningsvis att motionen av riksdagen bör lämnas utan bifall.
Tobaksrökning
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) yrkar i motion So503 att Arbetarskyddsstyrelsen skall få i uppdrag att lägga fram förslag om åtgärder som hindrar att gravida kvinnor och ammande mödrar drabbas av den passiva rökningens skadliga effekter.
Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utfärdade år 1983 allmänna råd om begränsning av tobaksrökning på arbetsplatserna. Tobaksutredningen lade år 1990 fram ett förslag till tobakslag innefattande bl.a. bestämmelser om rökning på arbetsplatserna (SOU 1990:29). I betänkandet berörs även frågan om den passiva rökningen och dess effekter. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet bereds inom Socialdepartementet.
Utskottet anser att statsmakternas ställningstagande i detta lagstiftningsärende bör avvaktas innan man överväger behovet att låta nya föreskrifter utfärdas på myndighetsnivå. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Birger Hagård (m) yrkar i motion A247 att riksdagen av regeringen skall begära förslag till lag om skydd för den enskildes integritet. Den föreslagna lagen skall göra det till en skyldighet för arbetsgivarna att om rökförbud införs på arbetsplatsen upplåta särskilda rökrum, om någon av de anställda så önskar.
Även frågan i vilken omfattning rökning skall tillåtas på arbetsplatserna ingår i det ovannämnda lagförslaget från Tobaksutredningen. Vid sidan av utredningens förslag till lagstiftning bör inte övervägas en särlagstiftning av det i motionen angivna slaget. Motionen avstyrks.
Amalgam
Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) yrkar i motion A214 att regeringen skall ge Arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utfärda bättre föreskrifter om arbetsmiljörisker inom tandvården i avvaktan på ett totalförbud mot amalgam som tandlagningsmedel.
Arbetarskyddsstyrelsen har år 1989 utfärdat allmänna råd om arbete med kvicksilver och amalgam inom tandvården. Utskottet förutsätter att dessa allmänna råd följs inom tandvården och att man därigenom kan uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö i det aktuella hänseendet och avstyrker motionen.
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) önskar i motion A805 ett tillkännagivande om behovet av en avvecklingsplan för amalgam och ökad forskning kring sambandet mellan amalgam och arbetssjukdomar.
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen i augusti i år lagt fram en expertrapport om möjligheterna att avveckla amalgam som tandlagningsmedel (Ds 1992:95). I rapporten presenteras förutsättningarna att successivt avveckla amalgamet under 1990-talet liksom en bedömning av insatsbehovet vid en omedelbar avveckling. Det sagda innebär att motionen inte påkallar vidare åtgärd från riksdagens sida utan avstyrks, varvid utskottet förutsätter att det i motionen berörda sambandet mellan amalgam och arbetssjukdomar är föremål för fortsatt forskning.
Yrkesförare
Anita Modin m.fl. (s) föreslår i motion A203 ett tillkännagivande om behovet av förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken, detta för att öka trafiksäkerheten men också för att förbättra yrkesförarnas arbetsmiljö.
I arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § infördes i samband med 1991 års ändringar en föreskrift om att löneformer och arbetstider skall beaktas vid utformningen av arbetsorganisationen för att undvika ohälsa eller olycksfall. Föreskriften har det dubbla syftet att tjäna som riktlinje för tillsynsmyndigheterna i deras verksamhet men också för arbetsmarknadsparterna vid ingående av kollektivavtal av betydelse för arbetsmiljön och arbetstagarnas hälsa. Däremot avvisades tanken att direkt i lagen formulera ett förbud mot vissa löneformer och arbetstidsförläggningar. Utskottet är inte berett att för ett visst yrkesområde frångå den lagtekniska lösning som valts för att tillgodose arbetsmiljöaspekterna.
En annan sak är, som motionärerna också är inne på, att begränsa eller helt förbjuda ackordslön och liknande löneformer av trafiksäkerhetsskäl. Riksdagen gjorde i våras efter förslag från regeringen (prop. 1991/92:131, TU17, rskr. 264) en ändring i den s.k. bemyndigandelagen (1975:88). Genom lagändringen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om "förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid vägtransporter". Föreskriften avser att möjliggöra en anpassning till EG:s regler, som inte tillåter att lön till förare beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor och/eller transporterad godsmängd. Reglerna har motiverats av hänsyn till trafiksäkerheten.
Utskottet anser med åberopande av det anförda att det inte är påkallat med någon åtgärd med anledning av motionen utan avstyrker densamma.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkandena 4 och 5, men. (v) - delvis
2. beträffande skadeståndsanspråk mot maskintillverkare att riksdagen avslår motion 1991/92:A219, men. (v) - delvis
3. beträffande internationell samverkan på arbetsmiljöområdet att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkande 6,
4. beträffande samordning av inre och yttre miljö att riksdagen avslår motion 1991/92:A204,
5. beträffande forskning om behandlingsmetoder och arbetsmiljörisker att riksdagen avslår motion 1991/92:So501 yrkande 7,
6. beträffande bättre arbetsmiljö för kvinnor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A239 yrkande 3 och 1991/92:A813 yrkande 2,
7. beträffande arbetsmiljön inom den offentliga sektorn att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkandena 4 och 5,
8. beträffande psykosociala problem och mobbning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A244 och 1991/92:A805 yrkande 8, men. (v) - delvis
9. beträffande elöverkänslighet att riksdagen avslår motion 1991/92:A269,
10. beträffande åtgärder mot effekterna av passiv rökning för gravida kvinnor och ammande mödrar att riksdagen avslår motion 1991/92:So503 yrkande 2,
11. beträffande lagstiftning om rökrum på arbetsplatser med rökförbud att riksdagen avslår motion 1991/92:A247,
12. beträffande föreskrifter om arbetsmiljörisker inom tandvården att riksdagen avslår motion 1991/92:A214, men. (v) - delvis
13. beträffande avvecklingsplan för amalgam att riksdagen avslår motion 1991/92:A805 yrkande 9,
14. beträffande förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken att riksdagen avslår motion 1991/92:A203.
Stockholm den 15 oktober 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Kjell Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Det är viktigt att fackföreningarna och arbetarkollektivet får bättre möjligheter att tvinga arbetsgivarna att vidta arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Såsom yrkas i Vänsterpartiets motion Jo646 bör det ske en utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt.
Denna rätt bör utvidgas så att den omfattar även arbeten som på sikt kan leda till skador eller ohälsa och inte bara kan tillgripas i situationer med överhängande fara. Detta överensstämmer med krav som sedan länge förts fram av fackföreningsrörelsen. Även en lokal eller regional facklig organisation bör ha stoppningsrätt med hänsyn till att arbetsmiljöarbetet är en facklig angelägenhet.
Stoppningsrätten behöver kompletteras med rätt för de lokala fackliga organisationerna att ta till en arbetsmiljöstrejk för att påverka arbetsgivarna och slå vakt om arbetstagarnas hälsa.
I motionen diskuteras även hur de anställda och deras fackliga företrädare skall kunna främja miljöskyddsarbetet i samhället på grund av det uppenbara samband som finns mellan s.k. inre och yttre miljö. Det avsnittet av motionen har delvis behandlats av riksdagen i våras med anledning av jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU18. Det blir anledning att återkomma i denna angelägna fråga.
När det gäller skadeståndsanspråk mot maskintillverkare anser jag att utskottet bort biträda förslaget i motion A219 av John Andersson (v) om ett initiativ från riksdagens sida i den frågan. Slopandet av typbesiktningar m.fl. förhandsgodkännanden av maskiner å ena sidan och införandet av strikt skadeståndsansvar för tillverkaren till följd av den nya produktskadelagen å den andra aktualiserar enligt min mening frågan om en regressrätt för samhället. När arbetstagare drabbas av skador orsakade av maskiner blir det i första hand samhället som via arbetsskadeförsäkringen och pensionssystemet svarar för ersättningarna till den skadelidande. Tillverkarens ansvar kommer därmed i bakgrunden.
Psykiska problem och mobbning på arbetsplatserna är allvarliga problem som måste uppmärksammas särskilt. Mobbningen medför att den anställde utsätts för psykiska trakasserier av arbetsgivaren eller arbetskamraterna. Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli svåra. Det rättsliga skyddet mot mobbning är svagt. Med hänsyn härtill anser jag att utskottet borde ha anslutit sig till yrkandet i motion A244 av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (v) och begärt förslag från regeringen till ändringar i brottsbalken och den arbetsrättsliga lagstiftningen.
När det gäller arbetsmiljöriskerna inom tandvården delar jag uppfattningen i motion A214 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) att Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd från 1989 inte är en tillräcklig åtgärd för att skydda tandvårdspersonalen från kvicksilverförgiftning. Fortfarande saknas på många kliniker utrustning som skulle kunna hjälpa personalen att skydda sig. Medvetenhet om riskerna behöver öka. Därför bör Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skärpas för att skydda personalen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2, 8 och 12 borde ha hemställt:
1. beträffande utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo646 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande skadeståndsanspråk mot maskintillverkare att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A219 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande psykosociala problem och mobbning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A244 samt med avslag på motion 1991/92:A805 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande föreskrifter om arbetsmiljörisker inom tandvården att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A214 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.