Arbetsmarknadspolitik
Betänkande 1994/95:AU11
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1994/95:AU11
Arbetsmarknadspolitik
Innehåll
1994/95 AU11
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1994/95:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnitt A Arbetsmarknad m.m., Inriktning av besparingar, anslagspunkterna A 1--A 5 och Lönegarantifonden.
I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp ett 60-tal motioner från allmänna motionstiden i år.
Avsnitt B. Arbetslivsfrågor m.m., avseende anslagspunkterna B 3--B 7 jämte motioner, behandlas i betänkande 1994/95:AU12. Punkterna B 1, B 2, B 8 och B 13 behandlas i betänkande 1994/95:AU9. Punkterna B 9--B 12, Arbetsdomstolen m.m., behandlas i betänkande 1994/95:AU6. Avsnitt C Regional utveckling behandlas i betänkande 1994/95:AU13.
Sammanfattning
Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag att 4 328 miljoner kronor anvisas till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, att 33 957 miljoner kronor anvisas till arbetsmarknadpolitiska åtgärder samt att 59 765 miljoner kronor anvisas till det nya anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m., samtliga belopp gällande en 18-månadersperiod mellan den 1 juli 1995 och utgången av år 1996.
Partiernas företrädare i utskottet har följt upp respektive motioner med reservationer.
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Utskottet framhåller att grunden för den svenska arbetsmarknadspolitiken är en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetslinjen gäller alla grupper i samhället. Arbetsmarknadspolitiken är i sig inte ett tillräckligt instrument för att ge sysselsättning; alla politikområden måste samverka för att tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås. Vidare konstateras att samhället och näringslivet påverkas av övergången till ett kunskapssamhälle.
Sverige befinner sig i en konjunkturuppgång, och utskottet anser därför i likhet med propositionen och flera motioner att det nu är dags att sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin och "ta till vara" konjunkturuppgången för att stärka tillväxten. Utskottet betonar att målet om tillväxt inte får uppfattas som synonymt med rovdrift eller missbruk av resurser i form av människor, miljö osv.
Enligt utskottets mening innebär propositionens handlingsplan en balanserad förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i takt med konjunkturuppgången. Utskottet uttalar sig till förmån för en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva rutiner. Liksom flera motionärer anser utskottet att Sverige även inom EU:s ram bör verka för en arbetsmarknadspolitik av den svenska modellen. Utskottet tar vidare upp frågan om hur uppsägningar inom kommuner och landsting kan undvikas, kvinnornas arbetsmarknad samt problemen för de medelålders och de äldre på arbetsmarknaden.
I fråga om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning har företrädare för samtliga partier reserverat sig till förmån för sina partimotioner.
Beträffande regeringens förslag om inriktningen av besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 föreslår utskottet ett riksdagens godkännande. Dock anser utskottet att regeringens information om besparingarna bör förtydligas i kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet har reserverat sig mot utskottets förslag på denna punkt.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att det s.k. fyratimmarsavdraget tas bort för beredskapsarbeten fr.o.m. den 1 juli 1995, dvs. att den bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete utökas från 36 till 40 timmar.
Företrädare för Moderaterna och Centern reserverar sig på denna punkt.
Det är enligt utskottets mening angeläget att en ökande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas för flyktingar och invandrare. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om fortsatt försöksverksamhet med invandrarpraktik. En rad motionsyrkanden om andra åtgärder för flyktingar och invandrare avstyrks. Reservationer har avlämnats till förmån för olika motionsförslag.
Vad gäller åtgärder för arbetslösa ungdomar tillstyrker utskottet regeringens förslag om ett utvecklingsprogram för ungdomar samt förslagen om datortek och Europapraktik. Ett antal motionsyrkanden om alternativa åtgärder mot ungdomsarbetslösheten avstyrks. Reservationer har avlämnats från företrädare för samtliga partier.
I fråga om starta-eget-bidraget avstyrker utskottet motionsförslag om lägre ökning av volymen än regeringens beräkning resp. mer generösa regler. Reservationer har avgetts av Kristdemokraterna och Vänsterpartiet.
Utskottet anser, med hänsyn till det statsfinansiella läget, det vara nödvändigt med en rad besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område. Utskottet tillstyrker därför de av regeringen föreslagna besparingarna vad gäller barnomsorg vid arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag under sommaruppehåll, dagpenningens nivå, arbetsmarknadsutbildning utomlands, de särskilda bidragen och företagsutbildning.
Vänsterpartiet reserverar sig för oförändrad nivå på dagpenningen och mot borttagandet av arbetsmarknadsutbildning utomlands. Såväl Centern som Vänsterpartiet invänder i reservation mot dels regeringens förslag att ta bort de särskilda bidragen, dels den av regeringen planerade neddragningen av företagsutbildningen.
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet har reserverat sig vad gäller utbildningsbidragets utformning. Moderaterna har vidare reserverat sig till förmån för ett system med utbildningscheckar.
Utskottet avstyrker vidare motionsförslag från Centern, Miljöpartiet och Kristdemokraterna angående slopande av starthjälpen, dvs. det nya flyttningsbidrag som införts den 1 januari 1995. De nämnda partierna reserverar sig mot utskottets beslut.
Utskottet anser i likhet med regeringen att konjunkturläget nu är sådant att ALU-volymen successivt bör dras ner och avstyrker därmed motionsförslag från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Reservation har avlämnats från de borgerliga partierna.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om viss utvidgning av utbildningsvikariat. Reservationer har avlämnats av Moderaterna och Centern.
Permitteringslöneersättning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att slopa statsbidraget till permitteringslöneersättningen.
Enligt utskottet torde konsekvenserna av ett avskaffande av statsbidraget inte bli särskilt omfattande. Utbetalningarna för innevarande kalenderår beräknas exempelvis bli ca 30 miljoner kronor. Det kan dock inte uteslutas att utbetalningarna under det kommande budgetåret kan komma att öka.
Mot beslutet reserverar sig Vänsterpartiet.
Åldersgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
Utskottet anser att samhället i första hand bör erbjuda arbetslösa ungdomar under 20 år utbildning, praktik eller liknande. Kontantstöd bör således inte förekomma. Kommunerna har ett stort ansvar för den åldersgrupp det här är fråga om.
Utskottet pekar på de uppoffringar som krävs för att ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Alla måste vara med och bära de bördor som krispolitiken innebär.
Regeringen föreslår en viss begränsning i möjligheterna för ungdomar under 20 år att få arbetslöshetsersättning.
Förslaget tillbakavisas i ett antal motioner. Utskottet anser i likhet med motionärerna att förslaget bör beredas ytterligare och hänvisar till den utredning om arbetslöshetsförsäkringen som inom kort kommer att tillsättas. Av detta följer att utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del.
Den besparing som skulle ha blivit det faktiska resultatet av regeringsförslaget kan enligt utskottets bedömning hämtas hem genom annan ändring av regelsystemet.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen
dels godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (s. 34),
dels under punkterna
A 1 (s. 34--39)
1. godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr.
A 2 (s. 39--75)
antar regeringens förslag till
1. lag (1995:000) om arbetslivsutveckling,
2. lag (1995:000) om invandrarpraktik,
3. lag (1995:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. godkänner vad regeringen förordar om tillfällig personalförstärkning inom arbetsförmedlingen (avsnitt 1),
5. godkänner vad regeringen förordar om den bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete (avsnitt 2.1),
6. godkänner att högst 15 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för informationsinsatser (avsnitt 2.5),
7. godkänner vad regeringen förordar om arbetsmarknadsutbildning utomlands (avsnitt 3.1.3),
8. godkänner vad regeringen förordar om nivåerna på dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
9. godkänner vad regeringen förordar om rätten till utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning under sommaruppehåll (avsnitt 3.1.3),
10. godkänner vad regeringen förordar om barnomsorg vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
11. godkänner vad regeringen förordar om de särskilda bidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
12. godkänner vad regeringen förordar om avveckling av bidraget till utbildning i företag (avsnitt 3.2),
13. godkänner vad regeringen förordar om datortek (avsnitt 4.4),
14. godkänner vad regeringen förordar om stipendier vid Europapraktik (avsnitt 4.7),
15. godkänner vad regeringen förordar om ett utvecklingsprogram för ungdomar (avsnitt 4.5),
16. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr.
A 3 (s. 75--76)
till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr.
A 4 (s. 76--77)
till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
A 5 (s. 77--82)
1. antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning,
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
3. till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr.
A 5, Lönegarantifonden
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 000 000 kr under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti.
Propositionens lagförslag återfinns i betänkandets bilaga 1.
Motioner
1994/95:A201 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gröna arbeten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra resurser från traditionella arbeten till gröna arbeten inom energisektorn, vapenindustrin, det militära och trafiksektorn m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja nätverk som arbetar för socialt, etiskt och ekologiskt ansvar.
1994/95:A203 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ändringsförslag till arbetstidslagen så att normalarbetstiden sänks från 40 timmar i veckan till 35 timmar i veckan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 oktober 1995,
3. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att yrkande 2 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 januari 1996,
4. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att yrkandena 2 eller 3 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 juli 1996,
5. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att yrkandena 2, 3 eller 4 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 januari 1997,
7. att riksdagen, under förutsättning att yrkande 2 bifalls, under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 2 800 000 000 kr mindre än regeringen har föreslagit eller således 31 156 700 000 kr,
8. att riksdagen, under förutsättning att yrkande 3 bifalls, under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 2 400 000 000 kr mindre än regeringen har föreslagit eller således 31 556 700 000 kr.
1994/95:A206 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning av totalförsvarspliktigas kvalifikationstid till kontant arbetsmarknadsstöd.
1994/95:A207 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklad bidragsflora på arbetsmarknadsområdet.
1994/95:A208 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder för att arbetsmarknadens parter skall bli representerade i samhällsorgan på olika nivåer.
1994/95:A212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjänstledighet med reducerad a-kassa skall beviljas.
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för fler arbeten,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av arbetslöshetsförsäkringen och KAS i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för en åtskillnad mellan åtgärder och studiesociala ersättningsregler i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar om ett ungdomsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om tidsbegränsad löneutfyllnad för annars arbetslösa i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär en analys av alternativa möjligheter att öka effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A218 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot tendenser till bortstötning från arbetslivet i medelåldern,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att ta vara på äldres erfarenhet i arbetslivet.
1994/95:A221 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning och bidrag till utbildning i företag utanför Sverige och EU fr.o.m. den 1 juli 1995.
1994/95:A222 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för att möjliggöra stöd för kompetensutveckling av ensamföretagare.
1994/95:A223 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av tillämpningsbestämmelserna för anställningsstöd och rekryteringsstöd.
1994/95:A226 av Elisebeht Markström och Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med friare arbetsformer i arbetslöshetsbekämpningen.
1994/95:A229 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel arbetsmarknadspolitik med lokal/regional styrning och målinriktad arbetsmarknadsutbildning.
1994/95:A232 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inför kompletteringspropositionen utreda förutsättningarna för att genom samhällsnyttiga projekt inom den offentliga sektorn minska den öppna arbetslösheten.
1994/95:A233 av Carina Moberg och Lena Sandlin (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya ungdomsintroduktionen med fortsatt provanställning skall vara en möjlighet för alla ungdomar,
2. att riksdagen för en kontinuerlig och öppen debatt med företrädare för berörda grupper inför förändringar av ungdomsintroduktionen.
1994/95:A234 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors arbetsmarknad.
1994/95:A235 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa förhållanden på arbetsförmedlingens område.
1994/95:A242 av Hans Karlsson och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns i arbetslöshetsersättningen.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som ett steg mot införande av arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns på 20 år för tillträde till arbetslöshetsförsäkringen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att inom arbetsmarknadspolitiken avskaffa företagsutbildningen,
9. att riksdagen begär att regeringen utformar reglerna för ett personligt rekryteringsstöd till långtidsarbetslösa,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag att ta bort det s.k. 4-timmarsavdraget för beredskapsarbeten,
11. att riksdagen upphäver de regler om flyttbidrag som infördes den 1 januari 1995,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda stödnivåer för utbildningsvikariat,
13. att riksdagen beslutar att, inom en i förhållande till regeringens förslag med 100 miljoner kronor sänkt ram, 400 miljoner kronor (18 mån.) får disponeras som s.k. otraditionella medel,
14. att riksdagen beslutar att, inom en i förhållande till regeringens förslag med 5 miljoner kronor sänkt ram, 10 miljoner kronor (18 mån.) får disponeras som s.k. särskilda åtgärder,
15. att riksdagen beslutar att 600 miljoner kronor, 100 miljoner kronor lägre än regeringens förslag, under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för tillfälliga personalförstärkningar i Arbetsmarknadsverket,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsinriktning av AMS hela verksamhet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om chefsutvecklings- och chefsrekryteringsprogram för kvinnor på "mellannivå",
18. att riksdagen beslutar att ungdomspraktik bibehålls som åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken,
19. att riksdagen beslutar att, i avvaktan på slutförda förhandlingar med Kommunförbundet, avslå regeringens förslag om ändringar i uppföljningsansvaret för ungdomar,
20. att riksdagen beslutar att arbetsgivarnas avgift under första perioden av ungdomspraktiken höjs med 1 000 kr till 2 000 kr,
21. att riksdagen beslutar att bibehålla reglerna för akademikerpraktik,
22. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att slopa resekostnadsersättning m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen,
23. att riksdagen beslutar återupprätta reglerna om utbildningsbidrag med lånedel,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hävdande av svensk arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt inom ramen för EU:s sociala dimension,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återflödet från EU:s strukturfonder vad avser mål 3 och 4,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag att föra in finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen i budgeten,
29. att riksdagen beslutar att, utöver regeringens förslag, ta i anspråk 2,6 miljarder kronor av AMS reservation,
30. att riksdagen beslutar att 800 miljoner kronor av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska småföretagsinsatser med särskild prioritet för utveckling av ny miljöteknik,
34. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar 31 536 700 000 kr.
1994/95:A248 av Birgitta Gidblom m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över nuvarande lagstiftning gällande efterlevandepension och utbildningsbidrag med utgångspunkt från den enskildes och samhällets perspektiv.
1994/95:A249 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en fortsatt flexibilitet och bredd i arbetsmarknadsutbildningen.
1994/95:A250 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att medverka till en fortsatt försöksverksamhet i södra Skaraborg och en vidareutveckling av samverkan inom tredje sektorn.
1994/95:A251 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de fackliga organisationerna skall återfå ledamotskap och beslutanderätt i de i motionen nämnda samhällsorganen.
1994/95:A252 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målgruppen för ungdomsintroduktionen ändras så att funktionshindrade ungdomar som redan omfattas av särskilda regler om förlängd ungdomsintroduktion också ges möjlighet att få denna åtgärd redan från 17 års ålder.
1994/95:A257 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den arbetsmarknadspolitiska utredningen.
1994/95:A258 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för kvinnors lika rätt till arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för arbetsmarknadspolitiken avseende kvinnorna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att starta-eget-bidraget skall vara flexibelt avseende ett eget företag på deltid eller mindre än deltid.
1994/95:A259 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra uppsägningar i kommuner och landsting.
1994/95:A260 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för arbetslöshetsförsäkring.
1994/95:A263 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiv arbetsmarknadspolitik genom Östgötamodellen.
1994/95:A264 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att utvärdera starta-eget-bidraget.
1994/95:A267 av Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personkretsen med rätt att söka starta-eget-bidrag utökas till att omfatta även dem med fast anställning.
1994/95:A268 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag åt Arbetsmarknadsverket att inrätta en särskild delegation för att stärka invandrares kompetens och arbetsmarknadssituation.
1994/95:A269 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten.
1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som anges i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla den tidigare ungdomspraktiken till ett system med praktik- och lärlingsplatser i samarbete med gymnasieskolan,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ungdomsintroduktion,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla akademikerpraktiken och utveckla denna i samarbete med högskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma med en redovisning om ALU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att få in utomnordiska medborgare på arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfattningen på starta-eget-bidrag, detta innebär en besparing på 500 000 000 kr,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara folkhögskolors och bildningsförbunds kompetens i datortek-verksamheten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma med en utvecklingsplan för möjligheten till utbildning för personal som annars friställs i kommuner och landsting,
16. att riksdagen avslår den nya formen av flyttbidrag, detta innebär en besparing på 400 000 000 kr,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda projekt i samverkan mellan arbetsförmedling, kommun och folkrörelser för att motverka den passivisering och modlöshet som lätt blir följden vid framför allt långtidsarbetslöshet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns för att erhålla A-kasseersättning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges arbete inom EU vad gäller arbetsmarknadsfrågor.
1994/95:A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att ersättning från arbetslöshetskassa inte skall utgå för ungdomar under 20 år.
1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av låg arbetslöshet och harmoni i samhället som förutsättning för ett bra och medvetet miljöengagemang,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att normalarbetstiden den 1 oktober 1995 bör sänkas till 35 timmar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den danska modellen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsägningsstopp i kommuner och landsting,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att prioritera arbetskraftsintensiva miljöinvesteringar.
1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om flyttbidrag och därmed minskar anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 450 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
5. att riksdagen under tionde huvudtiteln A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 32 076 746 000 kr för budgetåret 1995/96,
7. att riksdagen under tionde huvudtiteln A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning anslår 56 965 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag att ta bort a-kasseersättning för ungdom under 20 år,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om arbetstidsförkortning i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att normalarbetstiden skall ändras till 37 timmar per vecka från den 1 juli 1995.
1994/95:A276 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till åtgärdsprogram med anledning av de problem med arbetslöshet som finns bland invandrare.
1994/95:A277 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permitteringslön.
1994/95:A279 av Eva Persson Sellin och Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av olika alternativ inom arbetslöshetsförsäkringen.
1994/95:A280 av Sigge Godin och Lennart Fremling (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldre arbetslösas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer över 50 år.
1994/95:A281 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll och uppföljning inom Arbetsmarknadsverket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsförmedlingens prioriteringar och rutiner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsinsatser av arbetsmarknadspolitiska skäl,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande arbetsmarknadsåtgärden utbildningsvikariat i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att återinföra utbildningsbidrag med lånedel med verkan fr.o.m. den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ungdomsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivsutveckling,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de otraditionella insatserna inom anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
12. att riksdagen beslutar att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningscheckar och utbildningsinsatser via komvux,
14. att riksdagen beslutar att till A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 32 666 700 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetsförsäkringen som en tidsbegränsad omställningsförsäkring,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen,
18. att riksdagen beslutar om sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen till 75 % i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen fattar beslut om sänkt lägsta dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen till 210 kr/dag samt motsvarande sänkning i KAS i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om beräkning av deltidsarbetslösas ersättningsnivåer och för uppfyllandet av arbetsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar att till bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 57 365 000 000 kr, i enlighet med de besparingsförslag som anförts i motionen.
1994/95:A282 av Hanna Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om en ny åtgärd för ungdomar kallad u-landspraktik.
1994/95:A284 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trossamfundens lokalbyggnation.
1994/95:A285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett regeringsinitiativ till överläggningar med AMS om omprioriteringar så att en väsentligt större andel av AMS åtgärder riktas mot invandrare.
1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar 200 000 000 kr, till insatser inom kulturmiljövården,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning om allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning som begränsar antalet möjliga ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa rekryteringsstödet till de långtidsarbetslösa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekryteringsstöd,
10. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, rekryteringsstöd, anvisar 1 836 000 000 kr mer än regeringen föreslagit eller således 6 228 000 000 kr,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arbetsmarknadsverkets insatser för vägledning av arbetssökande,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arbetsmarknadsverkets insatser vad gäller vägledning för långtidsarbetslösa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om längre praktikperioder för invandrare och funktionshindrade,
14. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, invandrarpraktik, anvisar 396 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således 1 058 000 000 kr,
16. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet, anvisar 230 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 2 527 000 000 kr,
17. att riksdagen beslutar att akademikerpraktiken skall bibehållas som arbetsmarknadspolitisk åtgärd i enlighet med vad i motionen anförts,
18. att riksdagen beslutar att åldersbegränsning för akademikerpraktiken inte skall omfatta invandrarakademiker i enlighet med vad i motionen anförts,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i svenska för invandrare,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om ungdomsintroduktion i enlighet med vad i motionen anförts,
22. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, ungdomspraktik/ungdomsåtgärder, anvisar 2 000 000 000 kr,
24. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, datortek, anvisar 120 000 000 kr,
25. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, Europapraktik, anvisar 110 000 000 kr,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivsutveckling,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt och utvidgad arbetslivsutveckling,
29. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, kringkostnader för arbetslivsutveckling, anvisar 150 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således 300 000 000 kr,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt stöd för småföretags- och landsbygdsutveckling,
32. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96, stöd för småföretags- och landsbygdsutveckling, anvisar 400 000 000 kr,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsmedvetande vid upphandling av arbetsmarknadsutbildningar och inrättande av beredskapsarbeten m.m.
1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar avslå den inriktning till besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig personalförstärkning inom arbetsförmedlingen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen om användning av högst 450 miljoner kronor för särskilda insatser under titeln Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för starta-eget-bidrag och utbildningsbidrag vid ALU-plats enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de särskilda utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning,
10. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder budgetåret 1995/96 anslår 900 miljoner kronor till företagsutbildning i enlighet med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidraget till utbildning i företag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högre starthjälp vid flyttning till regionalpolitiskt prioriterade områden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet mellan kvinnor och män,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska praktikantplatser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europapraktik för arbetslös ungdom,
16. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag om inrättandet av u-landspraktik för arbetslös ungdom,
17. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar 250 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit till de otraditionella medlen att användas för miljöinriktade ungdomsprojekt i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen om användning av högst 15 miljoner kronor för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder,
19. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 4 550 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa statsbidraget till permitteringslöneersättningen,
22. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. anslår 380 miljoner kronor budgetåret 1995/96 utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:A288 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen av regeringen begär ett förslag till samlad strategi för att bekämpa ungdomsarbetslösheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning och förbättrad lönestatistik när det gäller lönebildningens samt lönenivåernas inverkan på arbetslösheten bland ungdomar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett system med praktik- och lärlingsplatser,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av medel ur EU:s sociala fond.
1994/95:A405 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att 800 miljoner kronor av AMS-medlen omdisponeras för småföretags- och landsbygdsutveckling med särskilt beaktande av miljö- och kretsloppsarbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att ett särskilt rekryteringsstöd för naturvetare, civilingenjörer och ekonomer tillskapas för stödområdets småföretag i enlighet med det anförda.
1994/95:A415 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i enlighet med Östgötamodellen upprätta en utvecklingsplan för utbildningsinsatser.
1994/95:A448 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa det s.k. flyttbidraget,
1994/95:A801 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnadsstöd till Landsarkivet i Göteborg.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att invandrarkvinnorna bör få del av alla de arbetsmarknadspolitiska instrument som finns för att komma ut i arbetslivet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att öka antalet utbildningsvikariat.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
28. att riksdagen beslutar sänka sjukförsäkringsavgiften med 2 procentenheter och införa en motsvarande egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen beslutar återinföra en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:100 om avskaffande av Arbetsmarknadsfonden i enlighet med vad i motionen anförts,
13. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 i motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av uttaget av egenavgifter.
1994/95:Fi417 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknad.
1994/95:Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av arbetsmarknadspolitiken.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierad information om invandrarpraktiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer forskning kring hur företagen rekryterar och vilka hinder invandrare möter vid rekrytering.
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om AMS prioritering av arbetslösa invandrare,
3. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för akademikerpraktik på 29 år inte skall gälla utländska akademiker,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarpraktikens omfattning.
1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att sätta in kraftfulla åtgärder för att få in de långtidsarbetslösa invandrarna på arbetsmarknaden.
1994/95:So433 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att resurser från a-kassan överförs till landstingen, så att planerade uppsägningar kan undvikas.
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurser från a-kassan bör överföras till landstingen, så att planerade uppsägningar kan undvikas.
1994/95:Kr2 av Ola Ström m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av konsekvenserna för ungdomsarbetslösheten genom avskaffandet av ungdomspraktiken och införandet av ungdomsintroduktionen samt av förändringarna i lagen om anställningsskydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av konsekvenserna av en eventuellt höjd åldersgräns i a-kassan,
1994/95:Kr4 av Inger Davidson och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.
1994/95:Kr414 av Bo Lundgren och Stig Bertilsson (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens utbildningscentrum Bosön.
1994/95:N299 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om akademikerpraktik och utbildningsvikariat.
1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadspolitik och utbildning i högre grad bör uppmuntra till eget företagande.
Allmän bakgrund
Den ökning av sysselsättningen som inleddes under förra året fortsätter samtidigt som arbetslöshetssiffrorna visar en långsamt nedåtgående trend.
I januari 1995 uppgick den öppna arbetslösheten till 349 000 personer eller 8,2 % av arbetskraften jämfört med 371 000 eller 8,8 % i januari 1994 (7,5 % i januari 1993) enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU).
Arbetslösheten minskar mer bland män än bland kvinnor. I januari i år uppgick arbetslösheten till 9,4 % för män och till 6,8 % för kvinnor, vilket innebär en minskning med 1,1 procentenheter för män och 0,2 procentenheter för kvinnor jämfört med januari 1994.
För ungdomar mellan 16 och 24 år uppgick arbetslösheten i januari 1995 till 82 000 personer (17,9 %) vilket kan jämföras med 87 000 (19,4 %) i januari förra året.
I åldersgruppen 55--64 år har dock arbetslösheten ökat från 5,7 % i januari 1994 till 7,5 % i januari 1995.
Antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa över sex månader) har minskat från 144 000 personer i januari 1994 till 122 000 i januari i år vilket motsvarar 37 % av samtliga arbetslösa.
AMS verksamhetsstatistik visar att antalet arbetslösa sökande vid arbetsförmedlingen i slutet av februari 1995 uppgick till 333 000 personer, en minskning med 17 000 jämfört med föregående år. Sammanlagt uppgick antalet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 571 000 personer eller 13,4 % av arbetskraften i slutet av februari 1995.
Antalet personer som varslats om uppsägning minskade kraftigt under 1994. Totalt varslades under året 38 200 personer om uppsägning vilket kan jämföras med 121 500 år 1993 och 185 200 året dessförinnan.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka. Antalet nyanmälda lediga platser uppgick i januari 1995 till 29 000 jämfört med 20 400 i januari 1994 och 22 000 i december samma år.
Antalet sysselsatta enligt AKU uppgick i januari 1995 till 3 911 000 personer, vilket innebär en ökning med 91 000 personer jämfört med samma tid förra året. För män ökade sysselsättningen med 54 000 personer och för kvinnor med 36 000 personer. Mer än hälften av sysselsättningsökningen har skett inom industrin.
Antalet sysselsatta inom industrin, vilka i januari 1994 uppgick till 728 800 personer, beräknas i januari 1995 till 776 800, dvs. en ökning med 48 000 personer.
Sysselsättningen inom byggnadsindustrin omfattade i januari i år 223 400 personer vilket innebär en oförändrad nivå jämfört med samma tid förra året.
Inom området privata tjänster (finansiell verksamhet, företagstjänster, personliga och kulturella tjänster m.m.) uppgick antalet sysselsatta till 702 000 personer i januari 1995, en ökning med 36 000 personer jämfört med samma tid förra året. Antalet sysselsatta inom offentliga tjänster (utbildning, FoU, vård och omsorg, offentlig verksamhet m.m.) uppgick i januari i år till 1 323 000 personer -- oförändrat jämfört med januari 1994. (Fr.o.m. den 1 januari 1995 tillämpar SCB en ny standard vid redovisningen av näringsgrenar. Detta gör att uppgifter i tidigare betänkanden från arbetsmarknadsutskottet vad avser antalet sysselsatta inom områdena "privata tjänster" och "offentliga tjänster" inte är jämförbara med uppgifterna som lämnats ovan.)
För helåret 1994 uppgick antalet deltidsarbetande till i genomsnitt 977 000 personer. Detta innebär en minskning med 10 000 personer jämfört med år 1993 och med 43 000 jämfört med år 1992.
I januari 1995 uppgick arbetskraften till 4 260 000 personer vilket motsvarar 77,2 % av befolkningen 16--64 år. Detta innebär en ökning med 69 000 personer eller 0,6 procentenheter jämfört med januari 1994.
Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i januari månad 1988 samt 1992--1995
______________________________________________________________________________
Stödform 1988 1992 1993 1994 1995 jan. jan. jan. jan. jan. ______________________________________________________________________________
Arbetsmarknadsutbildning (exkl. företagsutbildning) 48 800 86 800 76 600 61 800 63 800 Beredskapsarbete 17 300 14 200 16 300 14 300 14 200 Ungdomspraktik m.m.*** 18 300 22 100 85 500 80 300 58 200 Ungdomsintroduktion**** - - - - 900 Arbetslivsutveckling***** - - 1 100 50 700 42 900 Utbildningsvikariat - 9 400 8 700 13 100 13 500 Rekryteringsstöd 4 400 9 600 8 600 12 600 27 100* Invandrarpraktik****** - - - - 2 700
Arbetsmarknadsinstitut******* 5 000 7 200 8 600 6 500 8 200 Utbildning i företag (heltid) 1 300 5 500 3 300 3 100 2 700** Lönebidrag 42 800 43 300 43 000 44 400 47 200* Samhall 28 300 29 400 28 500 27 900 29 000* Offentligt skyddat arbete 5 900 5 500 5 900 5 500 5 500*
Totalt antal personer 172 100 233 000 286 100 320 200 315 900 _______________________________________________________________________________
* Avser dec. 1994 ** Avser nov. 1994 *** Avser ungdomslag --juni 1989, inskolningsplatser samt ungdomspraktik. **** Ny åtgärd fr.o.m. 1 jan. 1995 ***** Ny åtgärd fr.o.m. 1 jan. 1993 ****** Ny åtgärd fr.o.m. 1 juli 1994 ******* Ny statistik fr.o.m. år 1990
Källa: AMS och SCB
Efter den svaga BNP-tillväxten 1991--1993 konstateras i finansplanen att OECD-ländernas ekonomi nu utvecklas i en mycket mer gynnsam takt. Återhämtningen som inleddes i USA har spridit sig till Europa och på senare tid även till Japan. I OECD-området som helhet uppgick BNP-tillväxten till 2,8 % år 1994 och väntas fortsätta i samma takt under åren 1995 och 1996.
Konjunkturinstitutet konstaterar i sin decemberrapport att uppsvinget i OECD-området framstår som ännu något starkare än bedömningen i höstrapporten. BNP-tillväxten i Nordamerika förutses uppgå till nästan 4 % samtidigt som den totala produktionen i Västeuropa tagit rejäl fart och väntas stiga med 2,5 %. Enligt Konjunkturinstitutet verkar tillväxten bli särskilt stark i våra nordiska grannländer.
Trots en förhållandevis hög tillväxt de närmaste åren kommer arbetslösheten i Europa att ligga kvar på en hög nivå. I sin decemberrapport förutser OECD en långsam minskning av arbetslösheten i Europa från nuvarande 22 miljoner arbetslösa (11,6 %) till ca 21 miljoner år 1996 (10,9 %).
I följande sammanställning redovisas utvecklingen av arbetslösheten i ett antal OECD-länder och inom Europeiska unionen (EU).
___________________________________________________________
Land 1990 1992 1993 1994 (nov) ___________________________________________________________
Sverige 1,7 5,3 8,2 7,2 Danmark 8,1 9,5 10,3 9,3* Finland 3,4 13,0 17,7 19,2 Frankrike 8,9 10,0 10,8 11,5 Italien 10,3 10,3 11,1 12,0 Japan 2,1 2,2 2,5 2,9 Norge 5,2 5,9 6,0 4,4 Spanien 15,9 18,0 21,8 22,3 Storbritannien 6,8 10,0 10,4 8,6 Tyskland (väst) 4,8 4,6 5,6 6,0 USA 5,4 7,3 6,7 6,1**
EU 8,4 9,3 10,5 10,7 _______________________________________________________
* Avser okt. 1994 ** OECD-prognos Källor: OECD, Eurostat, Arbetsmarknadsdepartementet Olika mätmetoder gör att uppgifterna inte är helt jämförbara.
Enligt finansplanen väntas den förstärkta internationella efterfrågan möjliggöra en fortsatt stark exporttillväxt för den svenska ekonomin. En tilltagande investeringsaktivitet förutses dock utgöra den starkaste drivkraften för tillväxten under de närmaste åren, och medlemskapet i EU förväntas ytterligare stärka investeringsuppgången. Totalt väntas BNP-tillväxten uppgå till 2,6 % i år och till 2,9 % nästa år.
Återhämtningen inom ekonomin och regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet beräknas enligt finansplanen öka sysselsättningen med 100 000 personer under 1995. Effekterna på arbetslösheten begränsas dock av att utbudet av arbetskraft ökar när situationen på arbetsmarknaden ljusnar. Arbetslösheten förväntas minska från 7,9 % år 1994 till 6,1 % år 1996 enligt finansplanen.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området pågår bl.a. följande utredningar.
Arbetsmarknadspolitiska kommittén (dir. 1993:132, 1994:71) som har till uppgift att granska arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
Kommittén om effekter av olika arbetstidsförändringar m.m. (dir. 1995:6).
Regeringen avser dessutom tillkalla en arbetsrättskommission med deltagande av arbetsmarknadens parter samt tillsätta en utredning om arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet arrangerade den 26 januari 1995 en offentlig utfrågning på temat Arbetsmarknaden i en föränderlig tid. Protokoll från utfrågningen samt förteckning över inbjudna personer och deltagande riksdagsledamöter redovisas i bilaga 3 till detta betänkande.
Utskottet
Utskottet Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Propositionen
I propositionen slås fast att en bestående hög arbetslöshet är en av grundorsakerna till en hotande ond cirkel i ekonomin, som gör det mycket svårt att sanera statsfinanserna. I arbetslöshetens spår följer också ökade risker för social utslagning och främlingsfientlighet. Vid en permanent hög arbetslöshet blir det allt svårare för många arbetslösa att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.
Sverige befinner sig i en konjunkturuppgång där exporten har ökat kraftigt och lönsamheten i näringslivet förbättrats. Trots detta beräknas för år 1995 den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa och i åtgärder) till 11,6 % och den öppna arbetslösheten till 6,8 % (procent av arbetskraften). Under det senaste året har en nedgång noterats.
Regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet tar sikte på att förstärka tillväxten. Uppgiften kräver en övergripande strategi där alla politikområden samverkar, dvs. den ekonomiska politiken måste kompletteras med insatser inom närings-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena.
Med en årlig tillväxt på drygt 2,5 % (finansplanens medelalternativ av tre tänkbara scenarier för den svenska ekonomin fram till år 1998) beräknas den totala arbetslösheten till 9,5 % och den öppna arbetslösheten till närmare 5,6 % i slutet av mandatperioden. Regeringens ambition är att ytterligare ta ner arbetslösheten. Det handlingsprogram som nu presenteras bygger på gemensamma ansträngningar, där bl.a. arbetsmarknadens parter, näringslivet, kommunerna och de enskilda måste bidra.
Ett första steg mot en uthållig ekonomisk tillväxt och full sysselsättning togs i november 1994 med propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr. 145, 146). I denna budgetproposition följer ett andra steg, som tar sikte på att förändra arbetsmarknadspolitiken till mer aktivitet och flexibilitet samtidigt som utrymme ges för ökat stöd till utsatta grupper.
Handlingsprogrammet består av insatser inom fem områden.
Aktivare näringspolitik för små och medelstora företag. Åtgärder för att stimulera anställningar. Åtgärder för att öka arbetskraftens kompetens. Åtgärder för att mobilisera arbetslösa. Åtgärder för att kraftigt minska arbetslösheten.
I inriktningen ligger att jämställdheten skall löpa som en röd tråd genom handlingsprogrammets åtgärder. En stark offentlig sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, både genom att avlasta kvinnorna traditionella uppgifter och genom att ge arbete åt många kvinnor. Regeringen avser att värna sådana viktiga kommunala och landstingskommunala verksamheter som vård, omsorg och skola. Men det är också viktigt att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
De konkreta åtgärder som berörs i detta sammanhang gäller -- förutom förändringar vad gäller de beräknade volymerna för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder -- vissa nya åtgärder samt förändringar i regelverket. Bl.a. föreslås att rekryteringsstödet inriktas mot de långtidsarbetslösa, att förbättrade regler införs för utbildningsvikariaten samt att datortek och en ny form av praktikplatser med Europastipendier inrättas för arbetslös ungdom.
Uppföljningen av programmet är en betydelsefull del. Bl.a. gäller det att omedelbart sätta in åtgärder för att förhindra att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden.
Regeringens förslag innebär att nästan 34 miljarder kronor anvisas till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1996. Totalt sett skall ca 208 000 personer per månad kunna erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom denna ram. 30 000 personer ytterligare per månad beräknas befinna sig i arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat till en beräknad kostnad av drygt 7 miljarder kronor. Utanför denna budgetram redovisas ytterligare planerade åtgärder i handlingsplanen såsom arbetsföretag, riktat anställningsstöd, åtgärder inom det reguljära utbildningsväsendet, investeringar samt ungdomsprogram. Med hänsyn tagen till dessa planerade satsningar (som inte är föremål för ställningstagande i detta sammanhang) beräknas ca 560 000 personer per månad befinna sig i åtgärder.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
Motionerna
I det följande redovisas dels partiernas syn på inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, dels ett antal andra motioner med förslag i speciella inriktningsfrågor samt vissa allmänt övergripande frågor. Förslagen angående enskilda åtgärder tas upp i samband med respektive åtgärd.
Moderaterna anför i motion A215 (yrk. 1, 14) att riktiga jobb inte kan skapas med reparativa arbetsmarknadsåtgärder. Sysselsättning enligt regeringen blir liktydigt med att inte finnas med i statistiken över öppet arbetslösa.
Motionärerna redovisar stark tveksamhet beträffande effekterna av regeringsförslagen, i första hand anställningsstödet och de föreslagna utbildningsinsatserna. Inte ens de blygsamma resultat i form av minskad arbetslöshet som regeringen själv förväntar sig är sannolika enligt motionen. Resurserna kan utnyttjas bättre, såväl för att stimulera företagens utveckling och anställningsförmåga som för att främja en långsiktig kompetensuppbyggnad.
Kunskapen, bl.a. IT (informationsteknologi), blir den enstaka produktionsfaktor som får den största betydelsen för företags och nationers framgång. För att skapa varaktiga arbetstillfällen förorda motionärerna en strategi i sju punkter.
1. En politik för expansion av företag. 2. En skattepolitik för arbete. 3. En större lönespridning. 4. En avreglering av arbetsmarknaden. 5. Socialförsäkringar som stimulerar till arbete. 6. Ett utbildningssystem som utvecklar allas kompetens. 7. En arbetsmarknadspolitik som snabbt återför arbetslösa till arbete.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara utformad så att den stimulerar till nödvändig rörlighet. Ungdomar och långtidsarbetslösa behöver särskilt uppmärksammas. Motionärerna föreslår ett ungdomsprogram som bör vara öppet för alla mellan 18 och 24 år och bestå av praktik i företag och IT-introduktion. Utbildningscheckar bör komma till användning i arbetsmarknadspolitiken. Möjligheter till viss tidsbegränsad utfyllnad av lön bör övervägas för att stimulera arbetslösa att acceptera arbeten med lägre ersättning. Detta skulle kunna vara en åtgärd för att stödja långtidsarbetslösa. Riksdagen bör av regeringen begära ett förslag med denna inriktning. En allmän arbetslöshetsförsäkring föreslås återinföras. En ökad effektivitet i arbetsmarknadsåtgärderna bör komma till stånd.
Centerpartiet anser i motion A244 (yrk. 1) att regeringsförslaget innehåller åtgärder, vars effekter är oklara eller överdrivna. Centerns bedömning är att regeringen överskattar effekterna av sina förslag med ca 200 000 personer.
Centern slår vakt om arbetslinjen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Genom en effektiv och långsiktig småföretagspolitik, offensiva satsningar på kretsloppssamhällets arbetstillfällen, en ny energipolitik, en regional utvecklingspolitik samt en arbetsrätt som främjar arbete tillkommer minst 50 000 arbetstillfällen enligt motionen. Genom Centerns strukturella förslag förstärks arbetskraftens konkurrenssituation i förhållande till andra produktionsfaktorer. Arbetsmarknaden måste präglas av mera yrkesmässig rörlighet och kompetensutveckling för att bli tillgänglig för fler. Centern vill behålla företagsutbildning, en hög ALU-nivå och ungdomspraktiken samt se satsningar på småföretagsutveckling och vägnätet. Betoningen ligger på "kända arbetsmarknadspolitiska åtgärder", men förslag läggs också fram om en ny utformning av rekryteringsstödet. Europastipendier i samarbete med de svenska exportföretagen samt datortek bedöms i motionen som intressanta åtgärder medan de löst skisserade ungdomsprogrammen kan vara volym snarare än kvalitet. En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör införas som ett steg mot införande av en arbetslivsförsäkring.
Folkpartiet liberalerna anför i motion A286 (yrk. 1) att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik. Den nuvarande regeringen försvårar framväxten av nya jobb genom att återställa de förändringar i arbetsrätten som den föregående regeringen införde.
Näringslivet kommer inte att kunna lösa arbetslöshetsproblemen; nu krävs insikten att arbetsmarknaden går mot ett kunskapssamhälle och åtgärder därefter. Tjänste- och servicesektorn måste stå för ökningen av antalet jobb. Mycket talar för att de fasta jobben i en framtid inte självklart kommer att vara den normala anställningsformen och att det kommer att bli vanligt att byta arbete flera gånger under yrkeslivet. Arbetsmarknadspolitiken skall underlätta för såväl små som större och nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft. Den skall hjälpa arbetssökande till jobb eller utbildning samt underlätta rörlighet på arbetsmarknaden. Utbildningsinsatser är enligt motionärerna det lämpligaste instrumentet för att underlätta yrkesmässig rörlighet. Även den geografiska rörligheten behöver öka. Rekryteringsstödet bör tillämpas flexibelt och inte begränsas till de långtidsarbetslösa. Ökad vägledning är ett sätt att effektivisera arbetssökandet. En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör återinföras.
Vänsterpartiet delar i motion A287 (yrk. 1) regeringens uppfattning att en av de viktigaste uppgifterna under de närmaste åren är att minska arbetslösheten. Regeringens tillväxtpolitik innehåller många goda element men måste, enligt Vänsterpartiet, förstärkas och kompletteras för att målet om sunda statsfinanser och arbete åt alla skall kunna nås. Det är positivt att regeringen anvisar omfattande resurser till arbetsmarknadspolitiken, men dessa är inte tillräckliga och regeringens ambitionsnivå beträffande utnyttjande av dessa resurser är otillfredsställande.
Målsättningen bör enligt Vänsterpartiet vara att den öppna arbetslösheten är lägre än 5 % år 1998. Regeringens ambitionsnivå är alltför låg på denna punkt. En politik för näringslivsexpansion är riktig, men inriktningen måste ligga på miljösanering och omvandling av näringslivet i kunskapsintensiv riktning.
Vänsterpartiet föreslår bl.a. begränsningar och fördyringar av övertidsuttag, vilket direkt kan omvandla övertid till nya anställningar. Vidare föreslås väsentligt högre volymer av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt inrättande av obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på företagen. Företagsutbildningen bör öka, inte minst med tanke på de ytterligare insatser som kan behövas för att förhindra uppsägningar inom den offentliga sektorn.
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion A274 (yrk. 1) vikten av låg arbetslöshet som förutsättning för ett bra och medvetet miljöengagemang. Detta beror på att hög arbetslöshet och stora klyftor mellan människor medför att debatt och politisk dagordning domineras av kortsiktiga ekonomiska och sociala frågor medan utrymmet för frågor om miljö och global solidaritet minskar.
Någon större arbetslöshet kan av naturliga skäl inte uppstå i ett grönt samhälle, anförs det. Reparation, underhåll, återvinning och skonsamhet med både fysiska och mänskliga resurser innebär arbete som kräver tid. I ett grönt samhälle är gränsen mellan arbete och fritid uppluckrad. Effektiviteten mäts i ekologiska och sociala värden. Fler jobb kan inte kommenderas fram om de samtidigt skall vara meningsfulla. Miljöpartiet säger nej till flyttbidrag och anser att en arbetstidsförkortning (tillsammans med skatteväxling) kommer att sänka arbetslösheten.
Kristdemokratiska samhällspartiet anser i motion A271 (yrk. 1, 17) att den ekonomiska politiken skall präglas av förvaltarskapstanken. Arbetslöshet är ett allvarligt slöseri med mänskliga resurser och förmågor, men samtidigt betonas att människans unika värde inte är beroende av att man har ett arbete eller ej. En långsiktig och stabil ekonomisk politik i samspel med en aktiv arbetsmarknadspolitik är nödvändig, men den socialdemokratiska regeringens återställarpolitik leder i rakt motsatt riktning.
De grundläggande orsakerna till arbetslösheten måste lösas med en generell ekonomisk politik. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är att fungera som ett försäkringssystem med såväl arbete som ekonomiskt skydd samt att underlätta omställning från krympande till växande sektorer. Beskattningen bör omfördelas från arbetskraft till miljöbelastande utsläpp m.m. Därigenom kan arbetstillfällen, kopplade till kretsloppssamhället, skapas t.ex. i återvinningsindustri och småskalig energiproduktion. De nya jobben måste skapas i den privata sektorn. En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning och kompetensutveckling är nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion. Personliga utbildningskonton kan vara ett sätt att höja kompetensen hos yrkesarbetande. U-skattesedel med lägre arbetsgivaravgifter föreslås för ungdomar som startar egna företag. Arbetsförmedling, kommun och folkrörelser bör starta projekt för att motverka passivisering hos de långtidsarbetslösa. En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör återinföras.
I motion A201 (yrk. 1, 3 och 4) av Eva Goës m.fl. (mp) begärs en miljöinriktad arbetsmarknadspolitik. En ekologisk satsning på sjuka hus, reparation och nybyggande, utveckling av avloppssystem m.m. ger nya meningsfulla arbeten liksom omsorg och utbildning. Vidare bör resurser överföras från traditionella arbeten till gröna arbeten inom energisektorn, vapenindustrin, trafiksektorn och den militära sektorn. Nätverk för företagare som vill ta ett socialt och etiskt ansvar för en uthållig utveckling är en annan idé som bör stödjas och uppmuntras.
Effektivitetsfrågor i arbetsmarknadspolitiken tas upp i sex motionsförslag.
Moderaterna anser i motion A215 (yrk. 15) att arbetsmarknadspolitiken snabbt skall ge arbetslösa möjlighet till en ny anställning. Den skall vara lättöverskådlig och innehålla starka incitament till ett konstruktivt arbetssökande. Inlåsning i arbetslöshet måste undvikas.
I Centerpartiets kommittémotion N299 (yrk. 3) framförs att kompetensutvecklingsaspekten i arbetsmarknadspolitiken måste tas till vara fullt ut; både akademikerpraktik och utbildningsvikariat har haft stor betydelse.
Bengt Harding Olson (fp) begär i motion A207 att bidragsfloran på arbetsmarknadsområdet förenklas. Det borde räcka med två stödformer, en för arbetsgivare och en för arbetslösa.
Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion A223 att stöd inte bör utbetalas till anställningar som skulle ha skett även utan stöd. De fackliga organisationerna bör därför alltid beredas tillfälle att yttra sig innan anställning med exempelvis rekryteringsstöd görs.
Elisebeht Markström och Anita Persson (s) framhåller i motion A226 att nya mer effektiva arbetsmetoder i arbetslöshetsbekämpningen är nödvändiga. Samtliga tillgängliga resurser på kommunal och statlig nivå bör sammanföras medan kommunerna bör ha åtgärdsansvaret. Dessa friare arbetsformer skulle sedan kunna utvärderas av länsarbetsnämnden m.fl.
I motion A250 för Eva Eriksson (fp) fram likartade tankar och föreslår fortsatt försöksverksamhet i södra Skaraborg. Resurserna för de långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna osv. kan läggas samman och utgöra ett bidrag till de personer som enligt reglerna inte får utföra arbete. Samhällsorganen kan skapa uppgifter utifrån vars och ens behov.
Arbetsmarknadspolitiken och EU tas upp i fyra motionsyrkanden.
I Centerns partimotion A244 (yrk. 26, 27) anförs att det är viktigt för de arbetslösa i Europa att den svenska modellen med en aktiv arbetsmarknadspolitik framhålls. Vidare är det väsentligt att det svenska/nordiska sättet att lösa arbetsmarknadens regelverk -- med starka och representativa parter -- kan fullföljas. Återflödet från EU:s strukturfonder är mer regionalpolitiskt än arbetsmarknadspolitiskt motiverat.
Alf Svensson m.fl. (kds) framhåller i motion A271 (yrk. 22) att just sysselsättningen är en av de viktigaste frågorna för Sverige att engagera sig i inom EU. Sverige kan vara ett föregångsland och hävda arbetslinjen. Förutom utbuds- och efterfrågeåtgärder bör Sverige verka för en aktiv arbetsmarknadspolitik med betoning på utbildning och kompetenshöjning.
Dan Ericsson m.fl. (kds) anför i motion A288 (yrk. 9) att EU:s sociala fond bl.a. satsar pengar på ungdomsprojekt som ligger i gränslandet mellan utbildnings-, arbetsmarknads-, social- och ungdomspolitik. Det finns ännu inte någon planering för hur sociala fondens stödformer kan användas i Sverige. Fördelningen bör inte enbart bli en fråga för arbetsmarknadsverket (AMV).
I nio motioner tas frågor upp om hur uppsägningar inom kommuner och landsting skall kunna undvikas.
Miljöpartiet förordar i motionerna A274 (yrk. 11), So433 (yrk. 1) och So485 (yrk. 1) uppsägningsstopp inom kommuner och landsting. I stället bör medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och a-kassa föras över från statlig till kommunal nivå för att täcka lönekostnader för vårdpersonal m.fl. Det är en samhällsförlust att flytta motiverad vårdpersonal från viktigt arbete till den offentliga sektorns improduktiva del, arbetslöshetskön, anför motionärerna.
Kristdemokraterna anser i motion A271 (yrk. 13) att en avveckling av modellen med utbildning för personal som annars friställs i kommuner och landsting är en felaktig strategi. Regeringen bör återkomma med en utvecklingsplan som tar upp möjligheter till utbildning för att möta näringslivets behov för uppsägningshotad personal inom den offentliga sektorn.
I motionerna A229 av Hans Karlsson m.fl. (s), A232 av Inger Lundberg m.fl. (s), A259 av Lars Stjernkvist m.fl. (s), A263 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och A415 (yrk. 2) av Dan Ericsson (kds) framhålls att det med de nuvarande finansiella svårigheterna för kommunsektorn borde det finnas möjligheter att inom arbetsmarknadspolitikens ram utföra angelägna arbetsuppgifter inom vård- och omsorgssektorn. Den s.k. Östgötamodellen tas upp som exempel på hur medel som används för passiva ersättningar i stället kan användas för aktiva insatser. I motion A415 begärs att regeringen upprättar en utvecklingsplan för Östgötamodellen. Frågan ställs i motion A229 om staten är den bäst lämpade huvudmannen för den lokala och regionala arbetsmarknadspolitiken. Vidare föreslås lokal försöksverksamhet med alternativa styrformer.
Kvinnornas arbetsmarknad berörs i fyra motioner.
Centerpartiet anser i motion A244 (yrk. 16, 17) att jämställdhetsarbete måste prägla hela AMS verksamhet. Kvinnors företagande och chefsutveckling för kvinnor har stor betydelse på sikt. Enligt Centern bör anvisade medel för projektarbete på AMS (45 miljoner kronor) med fördel kunna användas för sådana projekt.
Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 13) att jämställdheten i arbetslivet lämnar mycket i övrigt att önska. I takt med att kommuner och landsting drar ner på personal hotas allt fler kvinnors anställning. Arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden har inte varit särskilt framgångsrikt. Mer handlingskraft krävs än 45 miljoner kronor till projektverksamhet i syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Ingegerd Sahlström m.fl. (s) framhåller i motion A258 (yrk. 1, 2) att kvinnorna har lika rätt till arbete som männen. Den lika rätten förutsätter emellertid att könsuppdelningen av arbetsmarknaden bryts. Hittillsvarande satsningar har varit otillräckliga enligt motionärerna. Uppmärksamhet bör särskilt riktas mot kvinnor över 45 år.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) anser i motion A234 att kvinnornas arbetsmarknad måste analyseras och en strategi utarbetas för att motverka en försvagning av kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
I två motioner tas arbetsmarknaden för de medelålders och äldre upp.
Sigge Godin och Lennart Fremling (fp) anför i motion A280 (yrk. 1, 2) att arbetslösa som fyllt 50 år möts av fördomar på arbetsmarknaden. Det behövs därför konkreta åtgärder för att arbetsgivarna i konjunkturuppgången skall ta till sig också den äldre lediga arbetskraften. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma äldre arbetslösa specialister m.fl. så att deras kompetens kan bibehållas.
Även Ulla-Britt Hagström (kds) tar i motion A218 (yrk. 2, 3) upp de tendenser till bortstötning från arbetslivet som medelålders kan drabbas av. Arbetslöshet vid 50-årsåldern är ett stort slöseri med samhällets resurser. De äldres erfarenheter bör tillvaratas, även i frivilligverksamhet.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning i samband med arbetstidsfrågorna tas upp i motionerna A203 (yrk. 1--5) av Birger Schlaug m.fl. (mp), A274 (yrk. 8) av Birger Schlaug m.fl. (mp) och A275 (yrk. 12, 13) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
I de nämnda motionerna anförs att en arbetstidsförkortning är nödvändig, inte bara för att få fram fler arbeten utan också av sociala skäl. Arbetstidsförkortning minskar arbetsskador och sjukskrivning. Samhällsekonomiskt och ur statsbudgetsynvinkel innebär arbetstidsförkortning en vinst. I enlighet med motionerna bör arbetstiden minskas till 37 timmar per vecka från den 1 juli 1995, till 35 timmar per vecka från den 1 oktober 1995 eller -- om det senare förslaget inte vinner gehör -- till 35 timmar vid senare tidpunkt. Riksdagen bör hos regeringen begära lagförslag för minskning av normalarbetstiden till 35 timmar per vecka. Om normalarbetstiden sänks från den 1 oktober 1995 eller den 1 januari 1996 bör anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas i motsvarande grad (dessa motionsförslag tas upp senare i betänkandet).
Beträffande regeringens förslag om inriktning av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 yrkar Vänsterpartiet avslag i motion A287 (yrk. 2). Regeringens förslag till besparingar saknar en välgrundad analys, anförs det. Ett bättre beslutsunderlag bör presenteras i kompletteringspropositionen. Vänsterpartiet finner medelsberäkning och beräknade volymer otillräckliga för att pressa ned arbetslösheten.
Utskottets bedömning
Inledningsvis vill utskottet klargöra att grunderna för den svenska arbetsmarknadspolitiken ligger fast sedan lång tid tillbaka och är en gemensam bas att stå på. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare. Arbetslinjen gäller alla grupper i samhället, även invandrare och handikappade. Internationaliseringen får effekter inom alla områden, även inom arbetsmarknadspolitiken. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att se både möjligheterna och farorna i denna utveckling. Självklart bör Sverige även inom EU:s ram verka för en arbetsmarknadspolitik av den svenska modellen.
Utskottet konstaterar i likhet med flera motioner att samhället och näringslivet påverkas av övergången till ett kunskapssamhälle; ett uttryck för detta är exempelvis den föregående regeringens satsning på en kommission för att främja informationstekniken (IT-kommissionen). Den 19 januari 1995 har regeringsbeslut fattats om ett förnyat uppdrag (dir. 1995:1) för att främja en bred användning av informationsteknik. Kommissionen skall vara pådrivande och kunskapsspridande i fråga om informationsteknikens möjligheter i samhällsutvecklingen. Även regeringsförslagen angående Europastipendier och datortek kan ses som förslag om nya åtgärder för en ny tid.
Samsyn råder också i frågan om att arbetsmarknadspolitiken i sig inte är ett tillräckligt instrument för att ge sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås. Den allmänna ekonomiska politiken är av största betydelse i detta arbete.
Sverige befinner sig nu i en konjunkturuppgång. Antalet arbetslösa och i åtgärder är i sjunkande. Enligt AMS verksamhetsstatistik uppgick antalet öppet arbetslösa som är registrerade vid landets arbetsförmedlingar till 333 000 personer i februari 1995, vilket är en minskning med 18 000 personer jämfört med januari. Utskottet anser därför i likhet med propositionen och flera motioner att det nu är dags att sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin och "ta till vara" konjunkturuppgången för att stärka tillväxten. Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera och därigenom uppnå en uthållig tillväxt och full sysselsättning. Ett glädjande tecken inom företagsamhetens utveckling är att de små företagen med färre än 20 anställda går bättre enligt Småföretagsbarometern från mitten av februari 1995. Företagen har positiva förväntningar för år 1995. Förbättringar sker såväl i de exportinriktade företagen som i industrianknutna hemmamarknadsföretag.
Utskottet vill betona att målet om tillväxt inte får uppfattas som synonymt med rovdrift eller missbruk av resurser i form av människor, miljö osv. Tillväxt är grunden för en ekonomisk utveckling som ger människor arbete och ökar välfärden. Det kan i detta sammanhang erinras om att en kommitté tillsatts för att utreda en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11). En av kommitténs uppgifter är att analysera förutsättningarna för och effekterna av olika slag av skatteväxling, dvs. att skatter på arbete sänks samtidigt som skatterna på energi och utsläpp höjs. Målet om en uthållig ekonomisk tillväxt kan enligt utskottets uppfattning även innefatta kretsloppstanken. Utskottet noterar i detta sammanhang att Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har fått direktiv för det fortsatta arbetet (dir. 1995:23). Kretsloppsanpassad produktion av bilar och elektroniska produkter m.m. skall utredas härnäst.
Önskemål om en miljöinriktad arbetsmarknadspolitik med bl.a. resursöverföring från traditionella arbeten till gröna arbeten ligger i linje med den förda politiken vad gäller miljöinvesteringar. 400 miljoner kronor utgår som bidrag för fjärrvärmenät, upprustning av naturvårdsområden, åtgärder mot buller m.m. (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146). Därutöver föreslås i budgetpropositionen ett nytt investeringsbidrag på 100 miljoner kronor till näringsliv och kommuner för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1994/95:100, bil. 15, anslagspunkt A 8). Exempel på områden som kan bli aktuella för bidrag är bl.a. kretsloppsanpassad eller alternativ avloppshantering. De nämnda insatserna bör enligt utskottets uppfattning ge regeringen underlag för en bedömning av nyttan av dylika satsningar.
Regeringens medelalternativ innebär en öppen arbetslöshet på 5,6 % år 1998, men ambitionen är enligt propositionen att få ner arbetslösheten ytterligare.
Långtidsutredningen (SOU 1995:4) gör för sin del bedömningen att "det finns en påtaglig risk för att arbetslöshetens återgång kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel". Utredningen visar ett basscenario för den svenska ekonomin fram till år 2010. Arbetslösheten uppgår vid periodens slut till 5 %, vartill kommer 2,5 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna nedgång av arbetslösheten till år 2010 förutsätter enligt utredningen åtgärder för att få ekonomin -- och inte minst arbetsmarknaden -- att fungera bättre.
Vid en offentlig utfrågning, som arbetsmarknadsutskottet arrangerat under rubriken Arbetsmarknaden i en föränderlig tid, framkom ytterligare synpunkter på arbetsmarknadspolitiken, bl.a. i ett långsiktigt perspektiv. Utskottet hänvisar till betänkandets bilaga 3 med referat från utfrågningen.
Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning och anser i likhet med regeringen och motionärerna att ambitionen måste vara att få ner arbetslöshetstalen under medelalternativets nivå på närmare 6 %. Långtidsarbetslösheten är ett av de allvarligaste hoten mot tillväxt och välfärd; utslagning från arbetsmarknaden ger bestående men inför framtiden. Utskottet vill tillägga att det finns en fara i att "vänja" sig vid höga arbetslöshetstal.
Även om det finns en gemensam syn på arbetsmarknadspolitiken, skiljer sig uppfattningarna om de olika åtgärderna och deras effektivitet. Flera motionärer invänder att regeringens bedömning av åtgärdernas resultat i form av platser/sysselsättning är alltför optimistisk, särskilt i fråga om det riktade anställningsstödet. Beträffande denna kritik vill utskottet hänvisa till att beräkningen av antalet sysselsatta har reviderats ned jämfört med uppgifterna i budgetpropositionen (se prop. 1994/95:137, AU8, AU20, rskr. 180). Det är vidare svårt för utskottet att ha någon uppfattning om de åtgärder som redovisas i budgetpropositionen på områden där något konkret propositionsunderlag inte föreligger.
Enligt utskottets mening innebär propositionens handlingsplan -- i den mån utskottet har att bedöma förslagen -- en balanserad förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i takt med konjunkturuppgången. Såväl arbetsmarknadsutbildning som utbildningsvikariat är ägnade att höja kompetensnivån och kan därmed underlätta en övergång till sektorer med arbetskraftsbrist. Ur arbetsmarknadssynpunkt och välfärdssynpunkt är det viktigt att sådana områden kan dra till sig tillräckligt med arbetskraft. Betoningen på starta-eget-bidrag är också positiv med hänsyn till de goda effekter som detta stöd uppvisar (se vidare avsnittet Starta-eget-bidrag). Utskottet noterar vidare att det nu är läge att avveckla/minska sådana sysselsättningssubventionerande åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I stället bör rörligheten öka, såväl mellan yrken och branscher som geografiskt.
Utskottet har ingen annan syn än motionärerna när det gäller att skapa en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva rutiner. Att politiken också skall vara lättöverskådlig, undvika inlåsning i arbetslöshet eller se till kompetensutvecklingsaspekten i åtgärderna har utskottet intet att invända mot. Vidare har det varit och är alltjämt en strävan i politiken att stöd inte bör utbetalas till anställningar som skulle ha skett utan stöd. Beträffande motionsförslagen om en friare medelsanvändning på lokal nivå anser utskottet att sådana strukturförändringar måste ses i ett större sammanhang. Enligt utskottets uppfattning bör de berörda motionerna inte leda till några tillkännagivanden.
EU-frågorna berörs i tre motioner. Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige även inom EU:s ram bör verka för en arbetsmarknadspolitik av den svenska modellen. Utskottet har under hösten 1994 i sitt yttrande 1994/95:AU1y till utrikesutskottet uttalat bl.a. följande.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k. konvergenskraven inom EMU:s tredje steg.
Utskottet anser inte att något särskilt tillkännagivande är behövligt med anledning av motionsförslagen. Vad gäller motionsönskemål angående planeringen av Europeiska socialfondens stöd anser utskottet att det är till fyllest att regeringen under våren återkommer med förslag till inriktning av verksamheten.
Frågan om hur uppsägningar inom kommuner och landsting skall kunna undvikas har behandlats av utskottet vid flera tillfällen, senast i utskottets yttrande till finansutskottet i december 1994 (prop. 1994/95:25, AU3y, FiU1, rskr. 145, 146). Som utskottet därvid redovisat har AMS och länsarbetsnämnderna tillsammans med kommuner och landsting slutit avtal om att personal ej skall sägas upp utan utbildas med hjälp av medel för utbildning i företag. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den personal som fått utbildning under en konjunkturnedgång nu är betydligt bättre rustad för de arbetstillfällen som uppstår.
Som svar på en fråga i riksdagen den 7 februari 1995 uppgav arbetsmarknadsministern att 2 miljarder kronor har avsatts för detta ändamål från anslagsposten Utbildning i företag. Dessa avtal har totalt sett inneburit att ca 40 000 människor beretts möjlighet att utbilda sig och höja sin kompetens i stället för att bli uppsagda. Flertalet av de avtal som slutits löper ut någon gång under år 1995; ett fåtal omfattar första kvartalet 1996. Vidare anförde arbetsmarknadsministern att regeringen under våren återkommer med förslag om förhållandet mellan kommunerna och staten. I detta sammanhang tas också ställning till resursbehovet för den kommunala sektorn.
Den uppfattning som utskottet framförde för ett år sedan i sitt betänkande 1993/94:AU11 -- nämligen att de arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal verksamhet -- gäller fortfarande. Utskottet inser självfallet värdet av de ovan redovisade åtgärderna. Behovet av liknande åtgärder i framtiden får bedömas mot bakgrund av arbetsmarknadssituationen vid varje särskilt tillfälle. Med hänsyn härtill och med hänsyn till att regeringens aviserade förslag på området inte bör föregripas, avvisar utskottet berörda motionsyrkanden.
Med anledning av motioner om kvinnornas arbetsmarknad tar utskottet i det följande upp denna fråga.
Utskottet har förståelse för de motioner som uttalar en oro för att jämställdheten i arbetslivet inte har gått framåt så snabbt som man skulle önska. Målen om jämställdhet är emellertid klart uttalade såväl inom regeringskansliet som inom AMS. Utskottet vill peka på att jämställdhetsministern avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar för att höra deras uppfattning om vad som kan göras för att komma till rätta med löneskillnaderna. Som motionärerna redovisar förefaller effekterna av arbetet inom AMS med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden blygsamma. Utskottet förutsätter att AMS intensifierar ansträngningarna på detta område. Upplysningsvis kan nämnas att utskottet har föreslagit Riksdagens revisorer att jämställdheten på arbetsmarknaden kan vara ett lämpligt ämne för förvaltningsrevision. Utskottet ser positivt på att AMS bedriver jämställdhetsprojekt; sådana projektansatser som föreslås av motionärerna ligger inom ramen för AMS verksamhet på området. Motionskraven ligger i viss mån i linje med pågående utveckling och kräver därför inte något riksdagens uttalande.
Problemen för de medelålders och äldre på arbetsmarknaden bör enligt utskottets mening ytterligare uppmärksammas. Utskottet har erfarit att regeringen under våren 1995 kommer att ta upp de äldres situation på arbetsmarknaden i proposition till riksdagen. Utskottet anser att regeringens förslag inte bör föregripas; yrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utan att gå in i detalj på samtliga de spörsmål som behandlas i motionerna konstaterar utskottet att många krav ligger i linje med en pågående utveckling.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som förs fram i budgetpropositionen. Utskottet följer utvecklingen med stor uppmärksamhet och kommer vid senare tillfällen under våren 1995 att ta upp arbetsmarknadspolitiska frågor i samband med aviserade propositioner. I den mån det inte redan har framgått av den föregående framställningen avstyrker utskottet de behandlade förslagen i motionerna A201 (yrk. 1, 3, 4) (mp), A207 (fp), A215 (yrk. 1, 14, 15) (m), A218 (yrk. 2, 3) (kds), A223 (s), A226 (s), A229 (s), A232 (s), A234 (s), A244 (yrk. 1, 16, 17, 26, 27) (c), A250 (fp), A258 (yrk. 1, 2) (s), A259 (s), A263 (fp), A271 (yrk. 1, 13, 17, 22) (kds), A274 (yrk. 1, 11) (mp), A280 (yrk. 1, 2) (fp), A286 (yrk. 1) (fp), A287 (yrk. 1, 13) (v), A288 (yrk. 9) (kds), A415 (yrk. 2) (kds), So433 (yrk. 1) (mp), So485 (yrk. 1) (mp) och N299 (yrk. 3) (c).
Som en särskild fråga skall utskottet ta upp Miljöpartiets yrkanden om arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna, vilka redovisats i föregående avsnitt. Eftersom Miljöpartiets krav om arbetstidsförkortning kopplas ihop med ett minskat anslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder tar utskottet upp dessa arbetstidsyrkanden i detta sammanhang. Frågor inom arbetstidsområdet, vilka återfinns i ett stort antal andra motioner, kommer att behandlas senare under mandatperioden.
Utskottet har tidigare pekat på att arbetstidsfrågan är en viktig framtidsfråga. Enligt utskottets sätt att se är frågan dock inte i första hand en konjunkturfråga. Mot denna bakgrund står utskottet fast vid den uppfattning som utskottet uttalade under hösten 1994, nämligen att det är värdefullt att få till stånd ett samlat material som kan utgöra underlag för ett ställningstagande på arbetstidsområdet. Utskottet ser därför positivt på att den utredning som då aviserades nu har inlett sitt arbete (dir. 1995:6). Det är utskottets bestämda uppfattning att utredningsresultat och annat underlag bör föreligga vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna har.
Utskottet avstyrker därför Miljöpartiets motioner A203 (yrk. 1--5), A274 (yrk. 8) och A275 (yrk. 12, 13).
Utskottet tar slutligen upp regeringens förslag att riksdagen skall godkänna inriktningen av besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998.
Som tidigare redovisats yrkar Vänsterpartiet i motion A287 avslag på den av regeringen föreslagna inriktningen.
Även utskottet anser att beslutsunderlaget i budgetpropositionen är knapphändigt vad gäller de kalkylerade besparingarna för budgetåren 1997 och 1998. Särskilt är beräkningarna av möjliga besparingar under A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. behäftade med stor osäkerhet. Utskottet återkommer i den följande framställningen till vissa beräkningsfrågor. Därutöver anser utskottet att informationen om besparingarna bör förtydligas i kompletteringspropositionen. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker Vänsterpartiets motion A287 (yrk. 2).
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Propositionen
1993/94 Utgift 2 650 727 000 1994/95 Anslag 2 876 516 000 1995/96 Prop. 4 328 452 000 varav 2 885 635 000 är beräknat för juli 1995--juni 1996
Under anslaget A 1 föreslår regeringen att riksdagen 1. godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, 2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr.
För en närmare beskrivning av anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utvecklingen av antalet årsarbetare och lönekostnader inom olika delar av organisationen hänvisas till propositionen (s. 34 f).
I propositionen anförs att AMV:s viktigaste uppgift är att tillsätta de lediga platserna så att flaskhalsar och därmed inflationstendenser kan undvikas.
Möjligheten att disponera medel under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar bör kvarstå och utvidgas under nästa år. De tillfälliga medlen bör få omfatta högst 700 miljoner kronor under 18-månadersperioden. Med hänsyn till den alarmerande situationen för invandrare och flyktingar bör i likhet med innevarande budgetår särskilda medel, 76,6 miljoner kronor, beräknas för dessa grupper. Regeringens bedömning är nu liksom tidigare att arbetsförmedlingens satsning på grupporienterat arbetssätt skall fortsätta.
Besparingskravet på 11 % gäller även för AMV. Huvuddelen av neddragningen på 307 miljoner kronor bör ske först under budgetåret 1998. Besparingskravet budgetåret 1995/96 föreslås uppgå till 55,5 miljoner kronor. Inriktningen skall vara att besparingen inte läggs på arbetsförmedlingen. En översyn av verksamheten inom AMV måste därför göras.
Vidare informeras i propositionen att viss överföring av uppgifter till Statens institut för handikappfrågor i skolan samt till Pliktverket medför omföring av motsvarande anslagsbelopp till andra anslag.
Regeringen räknar med en oförändrad låneram för AMS investeringar i anläggningstillgångar, dvs. 480 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Beträffande AMS investeringsplan återkommer regeringen i kompletteringspropositionen.
Motioner
Moderaterna anför i kommittémotion A281 (yrk. 2, 3) att med den stora omfattningen av AMV:s verksamhet krävs goda rutiner och kontroller. Enligt motionärerna bör arbetsförmedlingens insatser främst riktas till de långtidsarbetslösa och till ungdomar. Genom striktare rutiner och ömsesidigt åtagande kan de arbetslösa stödjas bättre. Internkontrollen inom AMV måste stärkas och organisationen ses över.
Folkpartiet anser i kommittémotion A286 (yrk. 11, 12 och 35) att arbetsförmedlingens vägledningsarbete blir allt viktigare när möjligheterna ökar för de arbetssökande att på egen hand kontakta tilltänkta arbetsgivare. De långtidsarbetslösa, invandrare och funktionshindrade är grupper som kan ha särskilda behov av vägledning. Vidare bör AMV göra mer för att pressa kostnaderna bl.a. genom effektivare upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Därigenom uppnås en spareffekt på A 2-anslaget.
Vänsterpartiet framhåller i motion A287 (yrk. 3) att arbetsbördan per platsförmedlare passerat gränsen för det optimala. Studier visar att ökade personalresurser ger ett tydligt resultat i form av åtgärds- och arbetsplaceringar.
I två motioner tas representationen av arbetsmarknadens parter upp.
Per-Axel Sahlberg m.fl. (s) i motion A208 resp. Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) i motion A251 anser att åtgärder bör vidtas för att arbetsmarknadens parter skall representeras i samhällsorgan såsom t.ex. länsarbetsnämnderna, Samhall och Yrkesinspektionen. Under den senaste regeringsperioden har enligt motionärerna den tidigare stabiliteten och samarbetsviljan förändrats. SAF har varit en pådrivande kraft i denna utveckling.
Stig Bertilsson (m) tar i motion A235 upp synen på konkurrens inom arbetsförmedlingsområdet. Arbetsförmedlingarnas nya rutiner med begränsad publicering, vilka kan vara motiverade ur arbetsgivarsynpunkt, riskerar att gå stick i stäv med lagstiftningens intentioner. Förmedlingsmarknaden bör vara öppen för så många som möjligt, anförs det.
Utskottets bedömning
Beträffande Arbetsmarknadsverkets verksamhet, vilken tagits upp av Moderaterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet, vill utskottet anföra följande.
Utskottet anser i likhet med Moderaterna i motion A281 att det krävs goda rutiner och kontroller inom AMV. Utskottet har noterat att Riksrevisionsverket (RRV) i årets granskning pekat på flera svagheter i den interna kontrollen inom bidragsområdet bl.a. avseende kontroll i samband med rekryteringsstöd och vad gäller ansvars- och arbetsfördelning mellan länsarbetsnämnd och arbetsförmedling. AMS har i huvudsak delat RRV:s bedömningar och har vidtagit olika åtgärder för att komma till rätta med de konstaterade svagheterna. Utskottet förutsätter att detta arbete fortsätter.
Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att en besparing på 307 miljoner kronor inom AMS och länsarbetsnämnderna (ej arbetsförmedlingen) till år 1998 inte kan klaras med enbart rationaliseringar; en översyn av verksamhetens omfattning är också nödvändig. Utskottet tillbakavisar därmed Vänsterpartiets uppfattning att en effektivitetsökning främst skall komma till stånd med hjälp av ökade personalresurser. Utskottet förutsätter att utformningen av nerdragningen delges riksdagen i lämpligt sammanhang.
Utskottet har ingen annan uppfattning än Folkpartiet när det gäller att AMS bör pressa kostnaderna bl.a. genom en effektivare upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Eftersom RRV har uppmärksammat regeringen på att förhandlingskompetensen bör förbättras (RRV:s årliga rapport 1994-12-01) utgår utskottet från att åtgärder vidtas. Vägledning ingår som en viktig del av AMV:s verksamhet; enligt utskottets mening torde något riksdagens uttalande inte vara erforderligt.
Utskottet avstyrker därmed motionerna A281 (yrk. 2, 3) (m), A286 (yrk. 11, 12 och 35) (fp) samt A287 (yrk. 3) (v).
Representationen av arbetsmarknadens parter i olika styrelser tas upp i två motioner, som redovisats ovan. Motionärerna beklagar att arbetsmarknadens parter inte längre ingår i styrelserna för olika myndigheter m.fl. organ på arbetsmarknadsområdet. Eftersom den tidigare ordningen inte längre är möjlig på grund av att alla parter inte anser sig kunna delta och eftersom arbetsmarknadsparternas synpunkter i stället inhämtas på annat sätt bör något tillkännagivande med anledning av de aktuella motionerna ej vara aktuellt. Motionerna A208 (s) och A251 (s) avstyrks således.
Slutligen tar utskottet upp synen på konkurrens inom arbetsförmedlingsområdet. Utskottet har ingen annan uppfattning än motion A235, nämligen att det gäller att uppnå balans mellan rationell hantering av många arbetssökande och möjligheterna till öppenhet på arbetsmarknaden. Motion A235 (m) påkallar inte något riksdagens uttalande och avstyrks därför.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att högst 75 miljoner kronor av medlen under förvaltningsanslaget får användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Utskottet tillstyrker att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 4 328 452 000 kr.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Inledning
Propositionen
A 2-anslaget
1993/94 Utgift 22 575 274 000 Reservation 6 609 068 000 * 1994/95 Anslag 28 787 686 000 1995/96 Prop. 33 956 700 000 varav 22 720 800 000 är beräknade för juli 1995--juni 1996
* Av reservationen har 3 610 584 000 kr förts bort från anslaget som en besparing.
Från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansieras sysselsättningsskapande åtgärder som beredskapsarbete, rekryteringsstöd och starta-eget-bidrag samt rörlighetsstimulerande åtgärder som arbetsmarknadsutbildning, jobbsökaraktiviteter och flyttningsbidrag. Vidare finns ungdomsåtgärder i form av bl.a. ungdomsintroduktion. Åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och utbildningsvikariat finansieras via anslaget A 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. Förändringar i anslagskonstruktionen kommer att tas upp senare i betänkandet.
Nedan redovisas propositionens uppgifter om beräknad omfattning för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inom A 2- och A 5-anslagen samt vissa andra åtgärder enligt regeringens handlingsplan.
________________________________________________________________________
Åtgärd Bå 95/96 Antal 18 mån personer Kostnad per månad mkr ________________________________________________________________________
ANSTÄLLNINGS- OCH SYSSELSÄTTNINGSSKAPANDE ÅTGÄRDER
Beredskapsarbete 1 908 8 000 Rekryteringsstöd 4 392 25 400 Arbetslivsutveckling, kringkostnader 150 Invandrarpraktik 662 5 000 Starta-eget-bidrag 1 323 8 000
RÖRLIGHETSSTIMULERANDE ÅTGÄRDER
Särskilt anordnad arbetsmark- nadsutbildning 8 113 47 100 Utbildningsbidrag vid särskilt anordnad arbetsmarknads- utbildning 7 070 Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet 2 757 18 200 Vidgad arbetsprövning 287 2 200 Jobbsökaraktiviteter 542 5 000 Bidrag till utbildning i företag 1 292 9 000 Utredningskostnader 15 Flyttningsbidrag m.m. 450
UNGDOMSÅTGÄRDER 4 982
Ungdomsintroduktion 50 000 Datortek 30 000 Europapraktik 550
ÖVRIGT
Försöksverksamhet med syssel- sättningsskapande åtgärder 15
TOTALT 33 957 208 450
Åtgärder som får finansieras inom ramen för A 2-anslaget 1 965 ________________________________________________________________________
ÖVRIGA ÅTGÄRDER SOM EJ FINANSIERAS ÖVER A 2-ANSLAGET
Arbetslivsutveckling 1 733 10 000 Utbildningsvikariat 5 554 20 000
SUMMA 7 287 30 000
TOTALT I ARBETSMARKNADS- POLITISKA ÅTGÄRDER 41 244 238 450 ________________________________________________________________________
VISSA ANDRA ÅTGÄRDER ENLIGT REGERINGENS HANDLINGSPLAN
Arbetsföretag 20 000 Anställningsstöd 110 000 Inom reguljära utbildn.väsendet 89 900 Investeringar 50 000 Ungdomsprogram 53 000
TOTALT I ÅTGÄRDER 560 450 ________________________________________________________________________
Inom handlingsplanens ram ligger även åtgärder som ännu inte är beslutade eller fullföljda, såsom arbetsföretag eller ungdomsprogram. Dessa återfinns i tabellens nedre del utan beloppsprecisering. Med dessa planerade åtgärder beräknas i propositionen att ca 560 000 personer per månad kommer att vara i åtgärder eller motsvarande. Investeringssatsningarna består bl.a. av bygginvesteringar i bostäder, inom miljö-, kultur- och kommunikationsområdena samt för offentliga lokaler (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146).
Till denna åtgärdsarsenal skall läggas arbetsförmedlingen som är det viktigaste instrumentet för att snabbt tillsätta lediga platser. För att uppehålla god kvalitet i platsförmedlingen m.m. föreslår regeringen att de tillfälliga personalförstärkningarna utökas. För innevarande budgetår får AMV använda högst 395 miljoner kronor av A 2-anslaget för tillfälliga personalförstärkningar. För budgetåret 1995/96 (18-månadersperioden) föreslås att beloppet höjs till 700 miljoner kronor, varav 500 miljoner kronor bör avse perioden juli 1995--juni 1996.
Av de totala medlen under A 2-anslaget bör regeringen få disponera 450 miljoner kronor för särskilda insatser och 15 miljoner kronor för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Försöksverksamheten omfattar projekt av olika karaktär, t.ex. projekt rörande kooperativ utbildning, miljöteknik och unga företagare.
I propositionen föreslås vidare att högst 15 miljoner kronor av medlen under anslaget får användas för informationsinsatser. Enligt regeringen är det av yttersta vikt att AMV genomför en bred informationskampanj om de stöd som samhället ställer till förfogande för att underlätta nyanställningar.
Motioner
Centerpartiet anser i motion A244 (yrk. 15 delvis) att någon ytterligare personalförstärkning till AMV utöver vad som tidigare belastat åtgärdsanslaget inte bör ske. Motiveringen är bl.a. att Centerns förslag innebär att AMV arbetar med kända åtgärder. 600 miljoner kronor under en 18-månadersperiod bör räcka, anförs det.
Vänsterpartiet framhåller i motion A287 (yrk. 4 delvis) att ytterligare medel för tillfällig personalförstärkning hos AMV (+ 200 miljoner kronor) bör föras från A 2-anslaget jämfört med regeringens förslag. Ökade personalresurser ger konkreta resultat i form av arbetsplaceringar, anförs det. Regeringens ord om "översyn av verksamheten inom AMV" är vaga, och regeringen bör därför återkomma med bättre underlag i kompletteringspropositionen.
I motion A287 (yrk. 5) anser Vänsterpartiet vidare att riksdagen bör säga nej till ett bemyndigande till regeringen att själv använda högst 450 miljoner kronor av A 2-anslaget för särskilda insatser. Enligt motionärerna saknas motiv för att inte AMV skulle disponera dessa medel i enlighet med normala prioriteringar.
Såväl Centern som Vänsterpartiet har en annan uppfattning än regeringen vad gäller försök med sysselsättningsskapande åtgärder.
Enligt Centern i motion A244 (yrk. 14 delvis) har dessa medel inte utnyttjats fullt ut tidigare. Centern anser därför att en volym motsvarande 10 miljoner kronor är tillräcklig.
Vänsterpartiet är i motion A287 (yrk. 18) helt emot förslaget och anser att motsvarande medel bör föras till posten otraditionella medel som AMS disponerar.
Moderaterna anför i kommittémotion A281 (yrk. 12) att det i dag finns en god kännedom om olika åtgärder och att resurserna för tillfälliga informationsinsatser är tilltagna i överkant. Motionärerna förordar att 10 miljoner kronor får användas till informationsinsatser under kommande budgetår.
Utskottets bedömning
Med hänsyn till den arbetsbelastning som den nuvarande arbetsmarknadssituationen innebär för AMV anser utskottet att regeringens bedömning angående storleken på den tillfälliga personalförstärkningen på arbetsförmedlingen under nästa budgetår är väl avvägd och bör godkännas. Utskottet avstyrker därmed Centerpartiets motion A244 (yrk. 15 delvis) och Vänsterpartiets motion A287 (yrk. 4 delvis).
Utskottet har vidare en annan uppfattning än Vänsterpartiet huruvida regeringen själv bör få disponera medel under A 2-anslaget för särskilda insatser eller om medlen skall disponeras av AMS. I enlighet med propositionen bör regeringen kunna disponera 450 miljoner kronor för sådana insatser. Motion A287 (yrk. 5) avstyrks följaktligen.
Beträffande regeringens budgetpost på 15 miljoner kronor för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder har som ovan redovisats såväl Centern som Vänsterpartiet invändningar. Utskottet delar inte dessa invändningar och avstyrker därför motionerna A244 (yrk. 14 delvis) och A287 (yrk. 18).
Enligt utskottets uppfattning är regeringens förslag om informationsinsatser riktade mot arbetsgivarna välbetänkt. Utskottet har noterat att regeringen strävar mot ett färre antal bidragsformer i arbetsmarknadspolitiken (s. 19 i propositionen). Med nuvarande mängd åtgärder är det rimligt att AMV genomför en bred informationskampanj om de stödformer som finns för att underlätta nyanställningar -- särskilt med inriktning mot de mindre företagen. Även vid en neddragning av antalet bidragsformer aktualiseras behovet av extra informationsinsatser. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motion A281 (yrk. 12).
Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd
Propositionen
Regeringen beräknade i 1993 års kompletteringsproposition att AMV i genomsnitt skulle ha 41 900 personer per månad i beredskapsarbete, med rekryteringsstöd och i avtalade inskolningsplatser under budgetåret 1993/94. AMS redovisning för denna period ger vid handen att i genomsnitt 29 100 personer per månad fick del av dessa åtgärder, dvs. 70 % av den beräknade omfattningen. Diskrepansen beror enligt AMV dels på den svåra ekonomiska situationen för kommuner och näringsliv, dels på att arbetslivsutveckling, ALU, ersatt en del beredskapsarbeten.
AMV har i stort nått den beräknade styckkostnaden för åtgärderna.
Regeringen finner liksom tidigare att rekryteringsstödet bör prioriteras framför beredskapsarbete för att utnyttja den ökande efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet. Inriktningen är att hjälpa dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Även fortsättningsvis bör bidragen fastställas i krontalsbelopp redan vid beslutstillfället.
Regeringen föreslår att det s.k. fyratimmarsavdraget tas bort för beredskapsarbeten fr.o.m. den 1 juli 1995, dvs. att den bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete utökas från 36 till 40 timmar. Bidraget bör beräknas på normal veckoarbetstid enligt propositionen.
Försöksverksamheten med rekryteringsstöd för högskoleutbildade bör få fortsätta även under nästa budgetår.
Som framgår av den inledande tabellen räknar regeringen med månadsgenomsnitt på 8 000 platser i beredskapsarbete och 25 400 i rekryteringsstöd under budgetåret 1995/96 till en sammanlagd kostnad av 6 300 miljoner kronor.
Motioner
I två motioner yrkas avslag på regeringens förslag att ta bort fyratimmarsavdraget.
Moderaterna i motion A281 (yrk. 10 delvis) liksom Centern i motion A244 (yrk. 10 delvis) anser att regeringens förslag leder fel. Fyratimmarsavdraget behövs för att de arbetssökande både skall ha tid och incitament till ett aktivt arbetssökande.
Vidare begärs beredskapsmedel eller sysselsättningsskapande åtgärder inom specificerade områden i sex motioner. I det följande lämnas en sammanställning över förslagen.
__________________________________________________________________________
MOTIONER ÄNDAMÅL MOTIVERING __________________________________________________________________________
A269 av Sinikka Bohlin Skogliga beredskaps- Mer resurser i syfte att (s) arbeten inte bara sysselsätta utan också återanpassa
A274 av Birger Schlaug Arbetskraftsintensiva Allergisanering och m.fl. (mp) yrk. 13 miljöinvesteringar gröna jobb ger många arbetstillfällen
A284 av Berndt Ekholm Trossamfundens Ytterligare AMS-medel (s) lokalbyggnation behövs för att inte byggarbetstillfällen skall förloras år 1996
A286 av Elver Jonsson Insatser för kultur- Småskaliga projekt kan m.fl. (fp) yrk. 2 miljövården sättas i gång snabbt. 200 miljoner kronor begärs vilket ger sys- selsättning åt 1 400 personer
A801 av Erling Bager och Ombyggnadsstöd till Det bör utredas om lands- Eva Flyborg (fp) Landsarkivet i arkivet kan prioriteras; Göteborg byggsektorn i Göteborg är hårt drabbad
Kr414 av Bo Lundgren och Utbildningscentrum Med tillfälliga AMS-åtgär- Stig Bertilsson (m) Bosön der kan Bosön utvecklas yrk. 7 till en komplett anläggning
Rekryteringsstödets användning tas upp av Centern och Folkpartiet.
Centern föreslår i motion A244 (yrk. 9) att rekryteringsstödet knyts direkt till individen för den som varit inskriven på arbetsförmedlingen (af) i två år och är i en andra a-kasseperiod. Stödet utgår utan af-beslut under sex månader så snart personen erhållit anställning med avtalsenliga villkor. Systemet kan ytterligare utvecklas för äldre arbetskraft och innebär en effektivitetshöjning för af.
Vidare föreslår Centern i motion A405 (yrk. 11) att ett särskilt rekryteringsstöd utformas för naturvetare, civilingenjörer och ekonomer i småföretag inom det regionalpolitiska stödområdet. Detta stöd bör administreras av AMS, anpassas till företagens behov av högskoleutbildade och finansieras inom ramen för nuvarande rekryteringsstöd.
Enligt Folkpartiets uppfattning i motion A286 (yrk. 8--10) bör större resurser läggas på rekryteringsstödet, som är en selektiv åtgärd och i huvudsak inriktad på den privata sektorn. Stödet bör dock inriktas på samtliga arbetslösa och inte -- som regeringen föreslår -- på de långtidsarbetslösa. För utsatta grupper skulle det kunna utgå under en längre period, t.ex. tolv månader. Tillämpningen bör vara flexibel i fråga om stödnivå m.m. Folkpartiet föreslår en kraftig ökning av anslagsposten till 6 228 miljoner kronor eller 1 836 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
Utskottets bedömning
Det nuvarande fyratimmarsavdraget i beredskapsarbete innebär en administrativ nackdel och orsakar problem i sådana verksamheter som är baserade på arbetslag. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner att fyratimmarsavdraget tas bort fr.o.m. den 1 juli 1995, dvs. att statsbidragen vid beredskapsarbete återställs till att avse 100 % av normal veckoarbetstid. Moderaternas motion A281 (yrk. 10 delvis) och Centerns motion A244 (yrk. 10 delvis) avstyrks sålunda.
Motionsförslag om beredskapsmedel eller sysselsättningsskapande åtgärder inom specificerade områden har utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen. I dessa fall liksom i ovanstående fall är det fråga om ett antal angelägna projekt, som motionärerna för fram inom t.ex. miljövårds- eller kultursektorn. De här behandlade motionsförslagen motiveras därutöver av arbetslösheten; varje tillskapat arbetstillfälle är av nytta.
Utskottet vill inte gå in på en bedömning av de olika behov och förslag som förs fram i motionerna. Däremot vill utskottet betona att beredskapsarbete är ett arbete som anordnas för arbetslösa. Strävan är att få till stånd så mycket sysselsättning som möjligt för de insatta resurserna. Liksom tidigare vill utskottet understryka att utnyttjandet av beredskapsmedel och av övriga arbetsmarknadspolitiska resurser bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter och inte i första hand betraktas som en resurs för angelägna samhällsbehov.
Utskottet konstaterar att det ankommer på AMS att fördela resurserna för arbetsmarknadspolitiska insatser i de olika länen. I AMS uppgift ingår att ta hänsyn till den arbetsmarknadspolitiska situationen i resp. län.
Beträffande kravet på allergisanering vill utskottet upplysa om att detta område har tagits upp av utskottet helt nyligen i betänkandena 1994/95:AU8 och 1994/95:AU20. I betänkandet AU20 utgår utskottet från att ett förslag om ett investeringsprogram till förmån för bättre inomhusklimat och allergisanering av skolor, daghem och andra offentliga lokaler samt bostäder bereds vidare i regeringskansliet. Utskottet utgår vidare från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag senast i samband med kompletteringspropositionen.
Motioner om bidrag till Bosön har utskottet tidigare behandlat i sitt betänkande 1992/93:AU11 och därvid avstyrkt bifall till de då aktuella yrkandena. Oavsett angelägenhetsgraden i ett sådant projekt har utskottet inte ändrat uppfattning i frågan om beredskapsmedlens syfte sedan föregående mandatperiod.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade motionerna A269 (s), A274 (yrk. 13) (mp), A284 (s), A286 (yrk. 2) (fp), A801 (fp) och Kr414 (yrk. 7) (m) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionsförslagen avstyrks därför.
Rekryteringsstödets användning har tagits upp av Centern och Folkpartiet.
Vad beträffar Centerns förslag om ett individanknutet rekryteringsstöd för de långtidsarbetslösa befarar utskottet att en sådan åtgärd kan visa sig kostsam i förhållande till befintliga regler. Systemet i dag innebär att arbetsförmedlingen inte skall bevilja mer rekryteringsstöd än vad som krävs för att anställningen skall komma till stånd. Förslaget om särskilda regionala rekryteringsstöd för personer med viss utbildning som får anställning i småföretag inom stödområdet förefaller ha vissa likheter med nuvarande system med respenning till den som har kvalificerad yrkesutbildning och får anställning vid stödberättigat företag inom stödområdet enligt förordning (1994:7) om respenning och medflyttandebidrag. Motionärernas argumentation har inte övertygat utskottet om behovet av ett nytt sådant stöd. Utskottet har alltså en annan uppfattning än den som redovisas i motionerna A244 och A405 i motsvarande delar.
Till skillnad från Folkpartiet i motion A286 anser utskottet att rekryteringsstödets inriktning på de långtidsarbetslösa är en ändamålsenlig prioritering i strävan att undvika en inlåsning i passivitet och bidragsberoende. Som utskottet redovisar i det följande sätts för ungdomarnas del ett helt batteri av nya åtgärder i sjön under år 1995. Det finns därför inte skäl att särskilt inrikta rekryteringsstödet mot ungdomar i enlighet med Folkpartiets förslag. Utskottet vill vidare erinra om att vid anställning av flykting/invandrare får rekryteringsstöd lämnas om den anställde växlar mellan svenskundervisning och arbete. Rekryteringsstöd får i sådana fall lämnas med högst 75 % av lönekostnaden under högst tolv månader. Att generellt förlänga rekryteringsstödet till tolv månader för hela grupper är däremot inte rimligt enligt utskottets mening.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 9) (c), A286 (yrk. 8--10) (fp) och A405 (yrk. 11) (c).
Insatser för flyktingar och invandrare
Den successiva minskning av arbetslösheten i stort som skett under det senaste halvåret har inte någon motsvarighet bland flyktingar och invandrare. Arbetslösheten bland utländska medborgare uppgick till 21 % för helåret 1994 (medeltal, AKU) och till 27,5 % för de utomnordiska medborgarna. Jämfört med föregående år är läget oförändrat för denna grupp.
Samtidigt har andelen sysselsatta utländska medborgare minskat från 48,8 % år 1993 till 45 % 1994. Bland de utomnordiska medborgarna minskade sysselsättningen från 39,8 till 36,1 % under samma tid. Som jämförelse kan nämnas att sysselsättningsintensiteten för hela befolkningen uppgick till 72,6 % år 1993 och till 71,4 % förra året.
Propositionen
Regeringen anser att insatserna för invandrare är långt ifrån tillräckliga. Ökade möjligheter för invandrarna att få arbete måste skapas, en större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste utnyttjas för flyktingar och invandrare och omedelbara åtgärder sättas in i invandrartäta områden.
I propositionen konstateras att AMS, för budgetåret 1993/94, inte lyckades uppnå verksamhetsmålet att andelen utomnordiska medborgare i åtgärder skulle vara betydligt större än deras andel av de arbetssökande. Trots att de utomnordiska medborgarna fick en ökad andel av varje enskild åtgärd, minskade deras andel av de totala åtgärderna på grund av arbetsmarknadsutbildningens minskade omfattning. Av de 150 miljoner kronor som anvisades för budgetåret 1993/94 till särskilda insatser för flyktingar och invandrare utnyttjades endast 14 % eller 21 miljoner kronor.
Regeringen föreslår, inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde, särskilda insatser i invandrartäta områden, dels genom inrättande av ett nytt anslag för detta ändamål (D 12), dels genom det program som tillställs EU-kommissionen under våren för användning av medel från Europeiska socialfonden. Vidare ser regeringen det som önskvärt att de invandrartäta storstadskommunerna överväger möjligheten att bygga upp ett mångkulturellt företagarutvecklingsinstitut för att ge ökat stöd och handledning till invandrare som önskar starta eget företag.
Regeringen ser positivt på invandrarpraktiken och föreslår att försöksverksamheten med denna åtgärd förlängs t.o.m. december 1996. Speciellt bör AMS arbeta för att invandrarpraktiken används vid mindre och medelstora företag. Medel bör beräknas för i genomsnitt 5 000 personer per månad och kostnaden för utbildningsbidrag till praktikanterna beräknas till 662 miljoner kronor. Förslaget föranleder en lag om invandrarpraktik som bör gälla under budgetåret 1995/96 (bilaga 1).
Regeringen föreslår vidare att samtliga särskilda medel till flyktingar och invandrare enbart används till invandrarpraktiken och att det förhöjda rekryteringsstödet i stället beräknas under medlen för rekryteringsstöd. Andra åtgärder i form av projekt för flyktingar och invandrare bör finansieras inom ramen för de otraditionella medlen.
Motioner
Volymen av invandrarpraktiken behandlas i två motioner.
Folkpartiet liberalerna vill ha en kraftig ökning av invandrarpraktiken och föreslår i motion A286 (yrk. 13, 14) att 396 miljoner kronor utöver regeringens förslag bör anvisas för detta ändamål. Motionärerna vill utöka antalet praktikplatser till 8 000 och skapa möjlighet till en förlängning av praktiktiden till tolv månader. Även i Folkpartiets motion Sf635 (yrk. 4) föreslås en ökning av antalet praktikplatser i samma storleksordning.
Centerpartiet pekar i motion Sf621 (yrk. 10) på de möjligheter till arbetslivs- och yrkeserfarenhet som invandrarpraktiken ger och föreslår att informationen om invandrarpraktiken intensifieras.
Två motionsyrkanden tar upp frågan om AMS prioritering av invandrare.
Folkpartiet anser i motion Sf635 (yrk. 2) att det är mycket beklagligt att AMS inte lyckats leva upp till målet att andelen utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall vara betydligt större än deras andel av de arbetssökande. Partiet förutsätter att regeringen understryker vikten av att AMS sätter in särskilda resurser så att målet kan nås. Även Vänsterpartiet beklagar att AMS ej nått detta mål och föreslår i motion A285 (yrk. 5) att regeringen tar initiativ till överläggningar med AMS om omprioriteringar så att en väsentligt större andel av resurserna riktas till invandrare.
Ytterligare åtgärder för invandrare föreslås i tre motioner.
Centerpartiet anser i motion Sf621 (yrk. 11) att det behövs mer forskning om invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Faktorer som bör belysas är hur företagen rekryterar, vilka brister invandrarna har och vilka hinder de möter i rekryteringssituationen.
Goda kunskaper i svenska är av avgörande betydelse för att komma in på arbetsmarknaden framhåller Folkpartiet i motion A286 (yrk. 19). Undervisningen måste dock anpassas efter invandrarnas förutsättningar och yrkesambitioner, bl.a. genom olika studietakt och yrkesinriktad språkträning.
I motion A271 (yrk. 9) anser Kristdemokratiska samhällspartiet det nödvändigt med riktade åtgärder för att underlätta utomnordiska medborgares inträde på arbetsmarknaden. Kristdemokraterna vill inrätta en särskild kommission, med bl.a. arbetsmarknadens parter, som bör få möjlighet att lägga fram nya förslag i frågan.
Särskilda insatser i invandrartäta områden tas upp i tre motioner.
Anneli Hulthén m.fl. (s) tecknar i motion A268 en mycket mörk bild av arbetsmarknadsläget i invandrartäta områden i Göteborg och menar att situationen är liknande i andra storstadsområden. Motionärerna föreslår att Arbetsmarknadsverket får i uppdrag att inrätta en särskild delegation för att stärka invandrarnas kompetens och arbetsmarknadssituation.
I motion A276 av Juan Fonseca (s) föreslås ett åtgärdsprogram mot arbetslösheten bland invandrare. Motionären vill bl.a. att regeringen prövar en modell med regionalt stöd till miljonprogramområdena, uppmuntrar tillkomsten av lokala arbetsmarknadspolitiska program i invandrartäta områden samt på prov bygger upp ett mångkulturellt företagarutvecklingsinstitut.
Invandrarna och arbetsmarknaden tas upp i ytterligare fyra motionsyrkanden.
I motion Sf608 (yrk. 5) förespråkar Gullan Lindblad m.fl. (m) förändringar av arbetsmarknadspolitiken. Motionärerna menar att arbetsmarknaden måste omregleras så att utbud och efterfrågan närmar sig varandra. Höga minimilöner och stelbenta arbetsrättsregler ses som de svåraste hindren för invandrarna.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) pekar i motion A807 (yrk. 18) på att invandrarkvinnorna har en särskilt svår situation på arbetsmarknaden. Det är, enligt motionärerna, angeläget att invandrarkvinnorna får del av alla arbetsmarknadspolitiska instrument för att komma ut i arbetslivet.
Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anser i motion Sf636 (yrk. 4, 5) att en långsiktig och hållbar minskning av arbetslösheten bara kan åstadkommas genom skatteväxling och minskad arbetstid och att kraftfulla åtgärder måste sättas in för att få in de långtidsarbetslösa invandrarna på arbetsmarknaden.
Utskottets bedömning
Arbetslösheten bland de utländska medborgarna, och särskilt bland de utomnordiska, ligger på en fortsatt mycket hög nivå och någon förbättring kan ännu inte skönjas. 50 000 utomnordiska medborgare, mer än var femte i åldern 16--64 år, var under år 1994 anmäld som arbetssökande utan arbete vid landets arbetsförmedlingar. Dessutom var 20 000 sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet anser att situationen för dessa grupper är utomordentligt allvarlig och menar att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att minska arbetslösheten och öka möjligheterna till arbete. Enligt utskottets mening är det angeläget att en ökande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas för flyktingar och invandrare.
Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på regeringens förslag om fortsatt försöksverksamhet med invandrarpraktik under budgetåret 1995/96. Antalet personer i invandrarpraktik har stadigt ökat under det senaste halvåret och uppgick i mitten av februari 1995 till drygt 3 000 personer. Utskottet anser att regeringens medelsberäkning samt beräkningen av antalet platser till i genomsnitt 5 000 per månad förefaller rimlig i nuvarande situation. Utskottet tillstyrker således förslaget till lag om invandrarpraktik.
Förslagen i motionerna A286 (fp) och Sf635 (fp) om en ökning av antalet invandrarpraktikplatser till 8 000, möjlighet till förlängning av praktiktiden samt ytterligare medel till åtgärder anser utskottet vara väl optimistiska. Hittillsvarande svårigheter att uppnå beräknade volymer av invandrarpraktiken samt det faktum att invandrarpraktiken fortfarande är en försöksverksamhet gör att utskottet bedömer regeringens förslag som mer välgrundat. Motionerna A286 (yrk. 13, 14) och Sf635 (yrk. 4) avstyrks således.
Med anledning av förslaget i motion Sf621 (c) om intensifierad information om invandrarpraktiken förutsätter utskottet att berörda myndigheter vidtar de informationsinsatser som anses nödvändiga för att uppnå den omfattning som beräknas för invandrarpraktiken. Motion Sf621 (yrk. 10) bör därmed inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks härmed.
Beträffande AMS prioritering av invandrare anser utskottet, i likhet med motionärerna i motion Sf635 (fp) och motion A285 (v), att det är mycket beklagligt att verksamhetsmålet för de utomnordiska medborgarnas andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte uppnåtts. AMS resultatredovisning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för flyktingar och invandrare (februari 1995) visar att de utomnordiska medborgarnas andel är störst inom arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete och Samhall, dvs. åtgärder där arbetsförmedlingen och offentliga arbetsgivare har stort inflytande. Av åtgärder som är mer inriktade på och beroende av den privata sektorn har denna grupp en betydligt mindre andel. AMS har uppmärksammat problemen och har under innevarande budgetår kraftigt höjt ambitionerna vad gäller dessa frågor bl.a. genom handlingsprogrammet Invandrare till arbete. I ovan nämnda motioner föreslås att regeringen tar initiativ för att AMS skall uppfylla verksamhetsmålet och att en väsentligt större andel av resurserna riktas till invandrare. I avvaktan på resultatet av AMS ökade insatser anser utskottet att motionsförslagen inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna Sf635 (yrk. 2) och A285 (yrk. 5) avstyrks således i nu berörda delar.
Vad gäller ytterligare åtgärder för invandrare vill utskottet anföra följande. Beträffande förslaget i Centerpartiets motion Sf621 om behovet av mer forskning kring invandrarnas problem på arbetsmarknaden konstaterar utskottet att forskning med den inriktning som föreslås redan bedrivs, främst vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning (CAFO) i Växjö. Enligt uppgifter från CAFO pågår bl.a. ett projekt på uppdrag av den arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) om företags rekryteringsbeteenden. Ett annat aktuellt projekt behandlar flyktingar som kom till Sverige åren 1987--1991 och deras infasning på arbetsmarknaden. CAFO har även tagit fram två rapporter till kommittén för översyn av invandrarpolitiken (Ku 1994:11) som berör dessa områden. Mot denna bakgrund anser utskottet att resultaten av den forskning som pågår bör tas till vara innan ytterligare forskning initieras.
Utskottet anser att förslaget i motion A286 (fp) om anpassning av svenskundervisningen efter invandrarnas förutsättningar och yrkesambitioner redan i dag tillgodoses genom bestämmelserna i förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Enligt 5 och 6 §§ i denna förordning ges möjlighet till såväl yrkesinriktad svenskundervisning som utbildning i fackspråk.
Angående förslagen om riktade åtgärder och en särskild kommission som väcks i motion A271 (kds) anser utskottet att de förslag som regeringen nu lagt fram om förlängning av invandrarpraktiken, särskilda insatser i invandrartäta områden och stöd till nyföretagande bland invandrare tills vidare är tillräckliga. I avvaktan på resultat från de ovan nämnda invandrarpolitiska och arbetsmarknadspolitiska kommittéerna är utskottet inte berett att förorda någon ny kommission i frågan. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionerna Sf621 (yrk. 11), A286 (yrk. 19) samt A271 (yrk. 9).
Utskottet anser att förslagen i motionerna A268 (s) och A276 (s) i huvudsak överensstämmer med de förslag till insatser i invandrartäta områden som förs fram av regeringen. Ytterligare insatser bör anstå till dess resultatet av nu planerade åtgärder utvärderats. Vänsterpartiet ser i motion A287 positivt på regeringens förslag om ett särskilt anslag för insatser i invandrartäta områden. Enligt Vänsterpartiets förslag, vilket kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet, borde medlen dock fördubblas till 250 miljoner kronor med anledning av de stora behoven på detta område.
I detta sammanhang kan nämnas att socialförsäkringsutskottet tillsammans med arbetsmarknadsutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet och bostadsutskottet anordnar en offentlig utfrågning den 14 mars 1995 om åtgärder för invandrare i invandrartäta kommuner.
Utskottet avstyrker därmed motionerna A268 och A276.
Beträffande övriga förslag angående invandrarna och arbetsmarknaden vill utskottet anföra följande.
Med anledning av förslaget i motion Sf608 (m) om en omreglering av arbetsmarknaden med hänvisning till bl.a. stelbenta arbetsrättsregler vill utskottet informera om att regeringen ämnar tillkalla en arbetsrättskommission, med deltagande av bl.a. arbetsmarknadens parter, för att söka lösningar på de problem som föreligger inom arbetsrättens område. Utskottet anser därmed att yrkandet inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A807 (c) föreslås att invandrarkvinnorna bör få del av alla arbetsmarknadspolitiska instrument. Utskottet kan för sin del inte se att det finns några formella hinder för invandrarkvinnornas deltagande i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i dag står till buds. Däremot finns informella hinder som skapas av kulturella, religiösa och sociala olikheter vilka särskilt bör beaktas av berörda myndigheter. Motionsförslaget bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet anser vidare att förslaget i motion Sf636 (mp) om åtgärder för långtidsarbetslösa invandrare i huvudsak tillgodoses genom regeringens åtgärdsprogram och genom AMS ökade satsningar i samband med det tidigare nämnda handlingsprogrammet Invandrare till arbete. Beträffande förslaget om minskad arbetstid för att åstadkomma en långsiktig och hållbar minskning av arbetslösheten vill utskottet hänvisa till den nyligen tillsatta Kommittén (A 1995:02) om effekter av olika arbetstidsförändringar m.m. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att analysera sysselsättningseffekter av alternativa arbetstidsförkortningar. Motionsyrkandena bör mot denna bakgrund inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionerna Sf608 (yrk. 5), A807 (yrk. 18) samt Sf636 (yrk. 4, 5).
Starta-eget-bidraget
Propositionen
Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget-bidraget en prioriterad åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken. Omfattningen av starta-eget-bidraget har under budgetåret 1993/94 fördubblats gentemot föregående år. Det genomsnittliga antalet personer per månad uppgick till ca 7 600. Totalt utbetalades 935 miljoner kronor, dvs. mer än dubbelt så mycket medel som beräknats.
Under budgetåret 1993/94 infördes möjligheten att förbereda nyföretagaren för företagsstarten genom arbetsmarknadsutbildning och ALU. Dessa möjligheter bör kvarstå även under nästa budgetår. En utvärdering från år 1993 visar att många av dem som söker starta-eget-bidrag är mer beroende av stöd och utbildning än av själva bidraget för att komma i gång med sin verksamhet. Ungdomar, kvinnor och invandrare bör även fortsättningsvis uppmuntras enligt propositionen.
Regeringen föreslår att medlen för starta-eget-bidraget under budgetåret 1995/96 ökas till 1 323 miljoner kronor, vilket räcker till 8 000 platser per månad. Effektivisering föreslås genom att handlingsprogram för insatserna tas fram i resp. län.
Motioner
Alf Svensson m.fl. (kds) betonar i motion A271 (yrk. 10 delvis) att starta-eget-bidraget är viktigt. Eftersom man redan i dag har problem med uppföljningen bör dock ökningen av volymen vara försiktigare än regeringen föreslagit. Vid en beräknad omfattning av 5 000 platser per månad uppnås en besparing på 500 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Alf Svensson m.fl. (kds) yrkar vidare i motion N301 (yrk. 7) att arbetsmarknadspolitik och utbildning i ökad utsträckning bör uppmuntra till eget företagande.
Vänsterpartiet ställer sig i motion A287 (yrk. 7) positivt till starta-eget-bidraget men förordar vissa förändringar av reglerna. Bidraget skall även kunna utgå till personer som är tjänstlediga. Därmed bör regelverket för starta-eget-bidrag och utbildningsbidrag vid ALU-plats förändras. Utformningen bör vara sådan att stödet inte kan missbrukas.
I motion A258 (yrk. 7) begär Ingegerd Sahlström m.fl. (s) att starta-eget-bidraget bör vara flexibelt så att företagandet skall kunna bedrivas på deltid. Detta kan ses som ett led i en satsning på kvinnliga företagare.
Ola Ström (fp) anser i motion A267 (yrk. 1) att personkretsen som har rätt att utnyttja starta-eget-bidragen bör vidgas till att även omfatta dem som har en fast anställning.
Hans Karlsson (s) framhåller i motion A264 behovet att utvärdera starta-eget-bidraget. Statistiken visar på ett bra utfall av denna åtgärd men inte vad som händer i övrigt på den aktuella arbetsmarknaden. Det bör utvärderas hur många nya jobb som skapats och hur många som trängts undan.
Utskottets bedömning
Kristdemokraterna anser i motion A271 (yrk. 10 delvis) att volymen av starta-eget-bidrag inte bör öka lika mycket som regeringen föreslår.
Mot bakgrund av de utvärderingar som tidigare har gjorts (se bl.a. 1993/94:AU11) och den undersökning som AMS nyligen publicerat med rubriken Starta-eget-bidrag -- En totalundersökning över de personer som avslutade bidragsperioden i oktober -93 finns det anledning att se positivt på starta-eget-bidraget som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den undersökning som nu publicerats innebär en uppföljning efter ett år av alla de som avslutade sin bidragsperiod i oktober 1993, sammanlagt 554 personer. Bland resultaten kan nämnas följande:
Bidraget har i tre fjärdedelar av fallen gått till män. 70 % av gruppen var hel- eller deltidsarbetslös före bidragsperioden. Närmare 75 % av de 554 personerna är verksamma i företaget ett år senare. 14 % av alla de startade företagen har upphört på grund av bristande lönsamhet (dvs. över hälften av dem som ej finns kvar). Efter ett år har andelen företag med anställd personal ökat något, varför bidraget har resulterat i sysselsättningstillskott som överstiger antalet beviljade starta-eget-bidrag.
Utskottet ser vidare positivt på att den tidigare svaga punkten med bedömning av affärsidén för eventuella blivande starta-eget-bidragsmottagare samt länsarbetsnämndernas olika handläggningssätt av bidraget nu har fått en tillfredsställande lösning med ett konkret utvecklingsprogram för nyföretagare. Regionala avvikelser kommer att finnas enligt propositionen, men miniminivån får inte underskridas. Programmet skall vara fullt genomfört i hela landet under budgetåret 1994/95.
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna i motion N301 beträffande det positiva i ett ökat företagande och att arbetsmarknadsmyndigheterna inom sin ramar ger en ökad kunskap om företagandet, t.ex. i samband med handläggning av starta-eget-bidraget.
Mot denna bakgrund har utskottet svårt att förstå Kristdemokraternas tveksamma inställning till en planerad utökning av volymen av starta-eget-bidraget.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A271 (yrk. 10 delvis) och N301 (yrk. 7).
Såväl Vänsterpartiet i motion A287 (yrk. 7) som Ingegerd Sahlström m.fl. (s) i motion 258 (yrk. 7) och Ola Ström (fp) i motion A267 (yrk. 1) begär att reglerna för starta-eget-bidraget ändras så att användningsområdet vidgas.
Beträffande önskemålet att bidraget även skall kunna ges till personer som har en fast anställning, eller är tjänstlediga från en sådan, vill utskottet påpeka att detta är fallet redan i dag vad gäller personer som är bosatta inom de regionalpolitiska stödområdena och som är inskrivna vid arbetsförmedlingen. Sedvanlig prövning av företagsidén skall dock alltid göras. Utskottet vill för sin del inte förorda som generella regler för hela landet att -- förutom de som är eller riskerar att bli arbetslösa -- även de som har fast anställning skall kunna få starta-eget-bidrag (eller utbildningsbidrag vid ALU-plats). Som även Vänsterpartiet påpekar finns det risker för missbruk, och utskottet anser att kraven på kontroll skulle innebära dryga kostnader och administrativa problem.
Vidare är det redan i dag möjligt att erhålla starta-eget-bidrag när ett företag skall bedrivas på deltid. Sedvanlig prövning av affärsidén skall dock alltid göras.
Med hänvisning till vad som anförts finner utskottet att aktuella motionsyrkanden inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Motionerna A258 (yrk. 7) (s), A267 (yrk. 1) (fp) och A287 (yrk. 7) (v) avstyrks därför.
Slutligen skall utskottet ta upp önskemålet i motion A264 om utvärdering av starta-eget-bidraget, framför allt ur konkurrenssnedvridningssynpunkt. Utskottet behandlade denna fråga relativt utförligt i sitt betänkande 1993/94:AU11 för ett år sedan och redovisade bland annat Öhrling Revekos utvärdering, vilken visade att åtgärden i stort fungerade väl. Utskottet hänvisar till denna redovisning. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning i dag enligt utskottets uppfattning. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motion A264 (s).
Arbetsmarknadsutbildning
Omfattning m.m.
Propositionen
Antalet personer som under budgetåret 1993/94 deltog i arbetsmarknadsutbildning var betydligt lägre än under föregående budgetår. Dock var omfattningen fortfarande avsevärt större än vid tiden före den stora ökning som inleddes under år 1990.
Under budgetåret 1995/96 beräknas varje månad 47 100 personer delta i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och 18 200 personer delta i arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Totalt beräknas alltså 65 300 delta i arbetsmarknadsutbildning per månad. Denna siffra skall jämföras med 55 000 deltagare per månad under budgetåret 1993/94.
Kostnaden för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen beräknas för budgetåret 1995/96 till 8 113 miljoner kronor. Härtill kommer kostnaden för utbildningsbidrag, vilken beräknas till 7 070 miljoner kronor.
Kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, som avser endast utbildningsbidrag, beräknas till 2 757 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Regeringen föreslår för budgetåret 1995/96 en rad besparingar i fråga om utbildningsbidragen att gälla fr.o.m. den 1 juli 1995.
Regeringen understryker i propositionen att den särskilt anordnade utbildningen skall bygga på en välgrundad marknadsbedömning samt att flexibiliteten i utbildningen måste förbättras för att motsvara de nya kraven i arbetslivet.
Regeringen framhåller vidare att arbetsmarknadsutbildning även det kommande budgetåret i första hand skall ha en klar yrkesinriktning, och att allmänteoretisk utbildning skall ges när den är en nödvändig förutsättning för eller en del av yrkesutbildningen.
Motioner
I två motioner tar Moderaterna upp frågan om åtskillnad mellan utbildningsinsatser av olika karaktär.
I partimotion A215 (yrk. 11) begär motionärerna förslag till regler för en åtskillnad mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och studiesociala ersättningsregler.
I motionen föreslås att gränssnittet tydliggörs mellan å ena sidan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och den ekonomiska ersättning som dessa renderar och å andra sidan de studiesociala ersättningsregler som finns för deltagande inom andra utbildningsformer.
I kommittémotion A281 (yrk. 4 delvis) framhåller Moderaterna att utbildningsinsatser kan öka förutsättningarna för arbetslösa att återkomma på arbetsmarknaden. En uppdelning av utbildningsinsatser och studiestöd, som föreslås i partimotionen, gör det enligt motionärerna möjligt att särskilja arbetsmarknadsmotiverade utbildningar från mer stadigvarande utbildningsinsatser. Utbildningar som motiveras av arbetsmarknadsskäl bör upphandlas av AMV. Det gäller t.ex. platser inom komvux.
I kommittémotionen (yrk. 13) förordar Moderaterna vidare att ett system med utbildningscheckar införs vilket skall berättiga till viss specificerad utbildning som den enskilde själv med checkens hjälp kan upphandla. Syftet är att främja en ökad konkurrens mellan olika utbildningsanordnare, samtidigt som den enskildes eget engagemang gentemot utbildningsinsatsen förstärks. Motionärerna förordar att det föreslagna systemet finansieras inom A 2-anslagets ram.
Folkpartiet liberalerna anser i motion A286 (yrk. 16) att arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet bör användas med urskillning så att den inte får inslag av sysselsättningsuppehållande åtgärd. Volymen bör här enligt Folkpartiet minskas med 230 miljoner kronor i förhållande till regeringens bedömning.
I motion A249 framför Lars U Granberg m.fl. (s) sin oro över vissa av de besparingar regeringen föreslagit på arbetsmarknadsutbildningens område. Dessa besparingar gäller borttagandet av de särskilda bidragen, försämrad dagpenning för vissa redan utsatta grupper samt indragning av bidrag till utbildning utomlands. Motionärerna betonar vikten av en fortsatt flexibilitet och bredd i arbetsmarknadsutbildningen.
Birgitta Gidblom m.fl. (s) framhåller i motion A248 vikten av att lagstiftning om efterlevandepension i samband med utbildning ses över. Enligt nuvarande regler får en efterlevande make/maka med efterlevandepension sämre ekonomiska förutsättningar om han/hon påbörjar en utbildning som berättigar till utbildningsbidrag än om han/hon skulle förvärvsarbeta eller uppbära arbetslöshetsersättning.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp frågan om åtskillnad mellan utbildningsinsatser av olika karaktär.
Utskottet delar motionärernas uppfattning vad gäller vikten av att kunna särskilja arbetsmarknadsmotiverade utbildningar från övriga så att ansvarsfördelningen mellan gängse utbildningsinsatser blir tydlig.
Den tillsatta Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) skall enligt direktiven (1993:132) analysera samspelet och klarlägga ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsutbildning, övrig vuxenutbildning och den reguljära skolan.
Vidare har tillsatts en kommitté (U 1994:13) som enligt direktiven skall utreda förutsättningarna för ett mer sammanhållet studiefinansieringssystem innefattande stödformer inom både Utbildningsdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets område. Kommittén skall i dessa frågor samråda med den Arbetsmarknadspolitiska kommittén.
Med hänvisning till att motionskraven ligger i linje med de uppdrag som lämnats till de angivna kommittérna avstyrker utskottet motion A215 (m) i här berörd del och anser att motion A281 (m), även den i här berörd del, inte bör föranleda något riksdagens uttalande.
Som ovan redovisats i motion A281 (yrk. 13) föreslås att den enskilde själv skall upphandla utbildning genom ett system med utbildningscheckar.
Av AMS årsberättelse framgår att konkurrensen mellan olika utbildningsanordnare under den senaste tiden har hårdnat och att kurskostnaden sänkts genom att antalet anordnare ökat. AMS har vidare genom utbildning, seminarier och konsultinsatser inför länsgenomgångarna lagt ner betydande insatser på arbetet med att förbättra kvaliteten i upphandlingen. Enligt regeringen förväntas ytterligare effektiviseringar kunna uppnås under kommande budgetår genom pågående arbete med framtagning av ett nytt åtgärds- och uppföljningssystem, som bl.a. kommer att förbättra beslutsunderlaget.
Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår för att effektivisera upphandlingen av utbildningsplatser anser utskottet att motion A281 (m) i denna del inte bör föranleda något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således i motsvarande del.
Utskottet som vill framhålla vikten av utbildning delar inte Folkpartiets åsikt att volymen vid arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet bör minska. Med hänsyn härtill avstyrks motion A286 i här berörd del.
I likhet med motionärerna i motion A249 vill utskottet framhålla betydelsen av en fortsatt flexibilitet och bredd i arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet anser dock att de besparingar som föreslagits i propositionen är väl motiverade och nödvändiga med hänsyn till det statsfinansiella läget. Utskottet anser således att motion A249 (s) inte bör föranleda något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks av utskottet.
Utskottet har föregående år behandlat motionsförslag beträffande efterlevandepension i samband med utbildningsbidrag (bet. 1993/94:AU11). Utskottet har därvid redogjort för de regler som gäller och uttalat att regeringen, om det visar sig att dessa regler i något avseende ger upphov till väsentliga olägenheter, bör se över frågan. Enligt utskottet är reglerna redan gynnsamma för dem som uppbär efterlevandepension. Utskottet avstyrker därför motion A248 (s).
Utbildningsbidrag med lånedel
Propositionen
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 att utbildningsbidrag med lånedel skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1995. Enligt regeringen bör beslutet innebära att omfattningen av utbildningen inom främst det reguljära utbildningsväsendet kommer att öka samt att ungdomar under 25 år kommer att bli mer motiverade att utbilda sig.
Motioner
I två motioner tas frågan om utbildningsbidrag med lånedel upp.
I kommittémotionen A281 (yrk. 7 delvis) yrkar Moderaterna att de regler som gällde före den 1 januari 1995 om utbildningsbidrag med lånedel återinförs fr.o.m. den 1 juli 1996. Samma uppfattning redovisar Centerpartiet i partimotion A244 (yrk. 23 delvis) dock med den skillnaden att reglerna bör gälla från den 1 juli 1995. Centern framhåller vikten av att det skapas mer enhetliga villkor i studiefinansieringen och anser att Kommittén för översyn av studiestödssystemet (U 1994:13) och Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) bör samverka i en analys beträffande dessa villkor.
Utskottets bedömning
Systemet med utbildningsbidrag med lånedel har visat sig mindre lyckat; många arbetslösa avstod från studier, där utbildningsbidraget innefattade en lånedel, och valde i stället att behålla arbetslöshetsersättningen av ekonomiska skäl.
Kommittén för översyn av studiestödssystemet (U 1994:13) har tillsatts för att utreda förutsättningarna för ett mer sammanhållet studiefinansieringssystem som innefattar stödformer inom både Utbildningsdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets område. Kommittén skall i dessa frågor samråda med Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01).
Med hänsyn till det sålunda pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet motionerna A281 (m) och A244 (c) båda i berörda delar.
Barnomsorg och utbildningsbidrag under sommaruppehåll
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att möjligheterna till betald plats inom barnomsorgen för deltagare i arbetsmarknadsutbildning och Ami slopas. Vidare föreslås att möjligheten att få utbildningsbidrag under sommaruppehållet begränsas till högst två veckor från nuvarande fyra veckor under perioden juni--augusti.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på dessa punkter och finner dem väl avvägda.
Dagpenningens nivå
Propositionen
Dagpenning lämnas i dag med högst 338 kr till kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning som inte är medlem i arbetslöshetskassa och som har fyllt 20 år samt till sådan kursdeltagare som är medlem och har haft en dagsinkomst som understiger nämnda belopp. Dagpenning med samma belopp lämnas dessutom till den som är under 20 år och inte är berättigad till ersättning från en arbetslöshetskassa men som har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn. I andra fall lämnas dagpenning med 245 kronor. Regeringen föreslår att dagpenningnivån 338 kronor slopas. Därigenom kommer det i princip bara att finnas två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget. Den som är berättigad till ersättning från en arbetslöshetskassa får vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning m.m. en dagpenning som motsvarar ersättning från kassan, dock lägst 245 kr. För den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa blir dagpenningen 245 kr.
Motioner
Vänsterpartiet förordar i motion A287 (yrk. 9), utan att något konkret yrkande läggs, att förslaget om sänkt utbildningsbidrag för vissa grupper från 338 kr till 245 kr, vilket innebär att det endast blir två nivåer på dagpenningen, bör prövas till sina effekter och ställas mot andra utgifter för att man skall uppnå bästa totaleffekt för de arbetslösa.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag, som innebär att det bara kommer att finnas två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget, leder till en förenklad hantering av utbildningsbidragen. Utskottet har tidigare i detta betänkande framhållit vikten av att det skapas en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva rutiner. Med hänsyn till detta effektivitetskrav och till vikten av besparingar bör regeringens förslag godkännas. Utskottet anser att motionen A287 (v) i denna del inte bör föranleda något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således i motsvarande del.
Arbetsmarknadsutbildning utomlands
Propositionen
För närvarande kan arbetsmarknadsutbildning beviljas i utlandet om motsvarande utbildning inte finns inom landet och det föreligger synnerliga skäl. Dessutom finns möjlighet att förlägga del av utbildning utomlands. I dessa fall svarar AMV för kostnaderna för resor och traktamente samt för utbildningsbidragen. Regeringen föreslår att möjligheterna att bevilja arbetsmarknadsutbildning utomlands skall upphöra den 1 juli 1995.
Motioner
I två motioner tas frågan om arbetsmarknadsutbildning utomlands upp.
Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) invänder i motion A257 mot regeringens förslag att arbetsmarknadsutbildning utomlands skall upphöra och anser att frågan om behovet av sådan utbildning kan övervägas genom att Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) får tilläggsdirektiv.
Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) framhåller i motion A221 att regeringen bör omprioritera inom utbildningsanslagen så att arbetsmarknadsutbildning kan anordnas utomlands även efter den 1 juli 1995. Enligt motionärerna innebär utlandsförbudet en onödig restriktion som hindrar utländska företag att etablera sig i Sverige.
Utskottets bedömning
Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) skall enligt direktiven se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Utskottet räknar med att den i motionerna aktualiserade frågan kommer att beaktas i detta sammanhang.
Utskottet anser att nödvändigheten av besparingar vad gäller arbetsmarknadsutbildning utomlands gör att regeringens förslag härom bör bifallas. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna A221 (c) i här behandlad del och A257 (s).
Särskilda bidrag
Propositionen
Deltagare i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna vid Ami kan under vissa förutsättningar få ersättning för dagliga resor, traktamente, kost och logi. Dessutom kan de i vissa fall få bidrag till merkostnader för läromedel och kursavgifter samt till kostnader för tal- och punktskriftsböcker. Kostnaderna för särskilda bidrag har uppgått till ca 340 miljoner kronor per budgetår.
Regeringen föreslår i propositionen att de särskilda bidragen skall slopas och anger två skäl härför. Dels är administrationen av de särskilda bidragen resurskrävande och motverkar den effektivisering av hanteringen av utbildningsbidragen som regeringen eftersträvar, dels kräver det statsfinansiella läget en omprövning av de statliga utgifterna. Regeringen betonar dock att det bör vara möjligt för AMV att inom ramen för de otraditionella medlen ersätta vissa absolut nödvändiga kostnader för att den enskilde sökanden skall kunna genomgå en arbetsmarknadsutbildning eller delta i rehabiliteringsverksamhet vid Ami. Regeringen föreslår vidare att medel för särskilt bidrag till vissa grupper av ungdomar i fortsättningen bör beräknas under åttonde huvudtiteln (Utbildningsdepartementet).
Motioner
I två motioner tas frågan om de särskilda bidragen i samband med arbetsmarknadsutbildning upp.
Centerpartiet yrkar i motion A244 (yrk. 22) avslag på regeringens förslag att slopa resekostnadsersättning m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen. Centern framhåller att ersättningen är en nödvändig förutsättning för utbildning och ger en ny möjlighet på arbetsmarknaden för många människor i små kommuner.
I motion A287 (yrk. 8 delvis) motsätter sig Vänsterpartiet regeringens förslag att slopa bidragen till resekostnader och till visst traktamente vid utbildning och praktik utanför hemorten. Motionärerna föreslår att ett belopp om 200 miljoner kronor får disponeras för ändamålet nästa budgetår. Enligt Vänsterpartiet bör AMS ges i uppdrag att närmare utforma regler och bidragsnivåer som ryms inom denna ram. Motionärerna framhåller att slopandet av bidraget enligt regeringens förslag medför kraftigt negativa effekter i skogslän och glesbygder med stora avstånd.
Utskottets bedömning
Administrationen av de särskilda bidragen i samband med arbetsmarknadsutbildning är svårhanterlig och resurskrävande. Med hänsyn härtill och till det statsfinansiella läget delar utskottet regeringens förslag att ersättning bör utgå endast för de absolut nödvändiga kostnaderna. Utskottet avstyrker därmed motionerna A244 (c) och A287 (v), båda i aktuella delar.
Bidrag till utbildning i företag
Propositionen
Under budgetåret 1993/94 uppgick antalet personer som deltog i företagsutbildning omräknat till heltid till i genomsnitt ca 2 900 per månad. Vid medelstilldelningen hade regeringen beräknat att i genomsnitt ca 22 700 deltagare skulle beviljas bidrag för utbildning i företag. Av beräknade medel, 2 150 miljoner kronor, för företagsutbildning har endast 419 miljoner kronor utbetalats under budgetåret. Det låga antalet deltagare förklaras enligt AMS årsredovisning med att arbetsförmedlingen prioriterat andra åtgärder, eftersom tillströmningen av arbetslösa var enormt stor under det gångna budgetåret. Under samma budgetår har ca 40 000 personer i kommuner och landsting kommit i åtnjutande av utbildning. För denna utbildning anslogs 2 miljarder kronor. Utbildningsinsatserna har för dessa offentliganställda inneburit att kompetensen har höjts, alternativt att möjligheterna till utskolning till andra arbeten har underlättats.
Regeringen anser att det är oerhört viktigt att kontinuerligt utveckla personalens kompetens så att företagen kan hävda sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Av denna anledning måste enligt propositionen arbetsgivarna ägna större uppmärksamhet åt kompetens- och utbildningsfrågor än vad som varit fallet hittills. De av regeringen föreslagna utbildningsinsatserna förväntas höja den allmänna utbildnings- och kompetensnivån i arbetslivet. Regeringen anser därför att det statliga stödet till utbildning i företag bör kunna avvecklas successivt. Detta bör kunna ske stegvis för att de redan gjorda statliga åtagandena skall kunna fullföljas. För nästa budgetår bör enligt regeringen det totala bidraget beräknas för i genomsnitt 9 000 personer per månad och minska till 1 292 miljoner kronor. Bidraget bör upphöra helt vid ingången av budgetåret 1998. Besparingen beräknas bli totalt 1,4 miljarder kronor.
Motioner
I tre motioner tas regeringens förslag om successiv avveckling av företagsutbildning upp.
Centern yrkar i motion A244 (yrk. 8) avslag på regeringens förslag att avveckla företagsutbildningen. Centern framhåller att företagsutbildning alltjämt kan vara ett konstruktivt instrument i arbetsmarknadspolitiken och anser att åtgärden bör finnas kvar i nuvarande regelsystem. Det bör enligt motionärerna ankomma på AMS att hantera de volymmässiga frågorna inom ramen för sitt ansvar.
Samma uppfattning redovisar Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) i motion A221.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion A287 (yrk. 10 delvis och 11) regeringens förslag att det statliga bidraget till utbildning i företag successivt avvecklas fram till år 1998 och anser att man bör avvakta till dess ett system för kompetensutveckling finansierat av arbetsgivarna har tagits fram. Vänsterpartiet menar att de fortsatta nedskärningar av personal som förutsägs i finansplanen inom den offentliga sektorn på ca 30 000 personer under åren 1995 och 1996 kräver att ytterligare insatser görs för att förhindra påspädning av den öppna arbetslösheten. Motionärerna föreslår att ytterligare 900 miljoner kronor tillförs företagsutbildning under nästa budgetår.
Hans Stenberg m.fl. (s) framför i motion A222 att det finns möjlighet för både anställda och arbetslösa att genomgå utbildning, men att det inte finns någon sådan möjlighet för den enskilde företagaren. Motionärerna framhåller därför behovet av ändrade regler för att även möjliggöra kompetensutveckling för ensamföretagare.
Utskottets bedömning
Utskottet vill i likhet med regeringen understryka att ansvaret för att genomföra och finansiera utbildningsinsatser i företag i första hand skall vila på arbetsgivarna. Dessa måste således ägna större uppmärksamhet än tidigare åt dessa frågor.
Trots nedskärningar kommer, enligt vad utskottet inhämtat, bidraget till företagsutbildning de närmaste åren att uppgå till ca en miljard kronor per år.
Vidare har utskottet uppmärksammat att regeringen i sitt budgetförslag under Näringsdepartementet föreslagit att 100 miljoner kronor avsätts för att stärka kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag.
Utskottet ställer sig därmed bakom vad regeringen förordat om avveckling av bidraget till utbildning i företag. Motionerna A221 (c) i här behandlad del, A244 (c) och A287 (v) avstyrks följaktligen i här behandlade delar.
Som ovan anförts stöder utskottet regeringens förslag att bidrag till utbildning i företag successivt skall avvecklas, för att helt upphöra vid ingången av budgetåret 1998. I enlighet härmed anser utskottet att förslaget i motion A222 (s), att utvidga gruppen av mottagare av stödet, inte bör föranleda något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således.
Utskottet kan i sammanhanget erinra om att motioner om den s.k. Östgötamodellen behandlas ovan i avsnittet om arbetsmarknadspolitikens inriktning.
Flyttningsbidragen
Propositionen
I det nu rådande arbetsmarknadsläget är det enligt regeringen viktigt att inte bara den yrkesmässiga rörligheten stimuleras utan också att den geografiska rörligheten underlättas. Ett flyttningsbidrag i form av starthjälp har införts från den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr. 145, 146). Starthjälpen uppgår till 15 000 kr. Under ett år beräknas 15 000 personer få detta bidrag.
För den nya starthjälpen tillsammans med de existerande flyttningsbidragen som bohagstransport, medflyttandebidrag m.m. beräknar regeringen 450 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Motioner
Centern tar i motion A244 (yrk. 11 delvis) avstånd från det flyttningsbidrag som infördes år 1995, starthjälpen, och anser att det bör upphävas. Koncentrationsorternas företag bör själva stå för dylika kostnader enligt motionen. Därvid uppnås en besparing på 400 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Miljöpartiet säger i motion A275 (yrk. 3 delvis) nej till samtliga former av flyttningsbidrag och räknar med en besparing på 450 miljoner kronor.
Även Kristdemokratiska samhällspartiet anför i motionerna A271 (yrk. 16 delvis) och A448 (yrk. 6) att man vill upphäva starthjälpen. Besparingen beräknas till 400 miljoner kronor.
Vänsterpartiet noterar i motion A287 (yrk. 12) att flyttningsbidragen kan vara nödvändiga på kort sikt. Det bör dock övervägas om inte en högre starthjälpsnivå kunde utgå vid flytt till regionalpolitiskt prioriterade områden.
Utskottets bedömning
Som redovisas ovan har såväl Centern som Miljöpartiet och Kds invändningar mot regeringens beräkning av starthjälpen, och i Miljöpartiets fall även mot övriga flyttningsbidrag, under nästa budgetår. I sammanhanget räknas med besparingar på mellan 400 och 450 miljoner kronor på A 2-anslaget.
Utskottet har så nyligen som i december 1994 tagit ställning till regeringens förslag om starthjälp för en arbetslös person som överväger att ta anställning på en ny ort. Utskottet har därvid motiverat sitt ställningstagande med bl.a. att syftet är att få till stånd en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbete. Denna matchning kan föranleda flyttning både till och från regionerna. Det har enligt utskottets mening inte framkommit skäl till någon annan bedömning av starthjälpen efter endast ett par månader. När viss tid har förflutit anser utskottet att denna åtgärd -- i likhet med vad som skett med andra åtgärder, som kommit till på senare år -- bör utvärderas.
Med hänvisning till vad som anförts bör flyttningsbidragen inkl. starthjälpen ha den volym som regeringen beräknat. Motionerna A244 (yrk. 11 delvis) (c), A271 (yrk. 16 delvis) (kds), A275 (yrk. 3 delvis) (mp) och A448 (yrk. 6) (kds) avstyrks därmed.
Vänsterpartiet tar upp flyttningsbidragen på sikt och anser att starthjälpsnivåer m.m. bör övervägas. Eftersom utskottet anser att starthjälpen i likhet med andra åtgärder bör utvärderas efter någon tid är det i ett sådant sammanhang eventuella överväganden aktualiseras. Motion A287 (yrk. 12) bör således inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Yrkandet avstyrks.
Ungdomsåtgärder
Arbetsmarknadsläget för ungdomar har gradvis förbättrats sedan andra kvartalet 1994. Trots detta är arbetslösheten för gruppen 16--24 år fortfarande mer än dubbelt så hög som för hela den arbetsföra befolkningen. Antalet arbetslösa ungdomar i åldern 16--24 år uppgick under år 1994 till i medeltal 83 000, eller 16,7 % av arbetskraften jämfört med 97 000 (18,4 %) året innan och 69 000 (11,5 %) år 1992 enligt AKU. I januari 1995 uppgick arbetslösheten för denna åldersgrupp till 82 000 personer eller 17,9 % av arbetskraften.
I följande sammanställning redovisas antalet ungdomar (18--24 år) i olika typer av åtgärder och stödformer åren 1993 och 1994 (årsgenomsnitt).
________________________________________________________________________
Åtgärd 1993 1994 antal % antal % ________________________________________________________________________
Utbildningsvikariat 3 304 4 4 193 5 Arbetslivsutveckling 4 750 5 5 497 6 Beredskapsarbete 238 0 480 1 Invandrarpraktik - - 41 0 Ungdomspraktik 58 045 67 55 575 65 Arbetsmarknadsutbildning 11 610 13 8 815 10
Ami 1 209 1 1 262 1 Rekryteringsstöd 4 368 5 8 537 10 Avtalade inskolningsplatser 678 1 - - Lönebidrag 2 526 3 1 353 2 Off. skyddat arbete 192 0 84 0
Totalt 86 920 99 86 093 100 ________________________________________________________________________
Källa: AMS
Som framgår av sammanställningen var ungdomspraktiken den klart dominerande åtgärden samtidigt som antalet ungdomar med rekryteringsstöd fördubblades från år 1993 till år 1994. Enligt AMS redovisning i rapporten Arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar (februari 1995) gick 25,1 % av dem som lämnade ungdomspraktiken under 1994 direkt till någon form av arbete vilket är en ökning med 4,4 procentenheter jämfört med 1993. Av dem som lämnade ungdomspraktiken i mars--maj 1994 var 44 % i arbete i december samma år. Över 60 % av ungdomarna med rekryteringsstöd kommer närmast från ungdomspraktik. I februari 1995 deltog 49 000 personer i ungdomspraktik.
I december 1994 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146) om en ny åtgärd för ungdomar -- ungdomsintroduktion -- som infördes den 1 januari 1995. Ungdomsintroduktion ersätter ungdomspraktiken för åldersgruppen 20--24 år och är avsedd för ungdomar som inte lyckats få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärden består av högst fyra månaders praktik med utbildningsbidrag och sex månaders anställning, företrädesvis provanställning, hos samme arbetsgivare. Reglerna om provanställning eller anställning kan, om det finns särskilda skäl, frångås när det gäller arbetshandikappade och utomnordiska ungdomar. Arbetshandikappade ungdomar kan även få möjlighet till längre praktiktid än fyra månader. I februari 1995 uppgick antalet personer i ungdomsintroduktion till 2 800.
För gruppen 18--19-åringar kvarstår ungdomspraktiken t.o.m. den sista juni 1995.
Akademikerpraktiken upphör enligt nu gällande regler efter den 30 juni 1995. Åtgärden är avsedd för nyutexaminerade arbetslösa högskolestuderande med minst 120 poäng och omfattar högst sex månaders praktik. Under budgetåret 1993/94 deltog 600 personer i genomsnitt per månad i denna åtgärd mot beräknade 3 000. I december 1994 uppgick antalet personer i akademikerpraktik till 1 082. Av dem som lämnade akademikerpraktiken under perioden juli--november 1994 gick 40,6 % till arbete.
Insatser för ungdomar
Propositionen
Regeringens mål är att alla ungdomar under 25 år skall vara i arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagars arbetslöshet. Särskilt väsentligt är det, enligt regeringen, att ungdomarnas andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minst motsvarar deras andel av de arbetslösa.
Regeringen beräknar antalet ungdomsintroduktionsplatser till 24 000 i genomsnitt per månad för budgetåret 1995/96. Vad gäller åtgärder för ungdomar under 20 år pågår för närvarande förhandlingar med Kommunförbundet om ett kommunalt ansvarstagande för denna grupp fr.o.m. den 1 juli i år. Regeringen återkommer under våren med en redovisning av och eventuella förslag till hur detta ansvar skall utformas. Antalet ungdomar som kan omfattas av kommunalt ansvar beräknas till ca 26 000. Den totala kostnaden för denna åtgärd och för ungdomsintroduktionen beräknas till 4 982 miljoner kronor.
För att ge arbetslösa ungdomar i åldern 20--24 år möjlighet till kompletterande utbildning förordar regeringen att arbetsförmedlingarna och kommunerna gemensamt kartlägger ungdomarnas utbildningsbakgrund. Utbildningsinsatsen bör kompletteras med t.ex. praktik på arbetsplatser med bibehållen arbetslöshetsersättning.
Regeringen föreslår särskilda utvecklingsprogram för arbetslösa ungdomar i åldern 20--24 år som inte fått arbete, utbildning eller annan åtgärd inom 100 dagar. Ansvaret för utvecklingsprogrammen skall vila på arbetsförmedlingen som bl.a. bör erbjuda söka-jobb-grupper, kortare praktikperioder, starta-eget-kurser m.m. Alla arbetsförmedlingar bör avdela särskild personal för att arbeta med denna grupp. Regeringen betonar att särskilda utvecklingsprogram skall ses som en sistahandsåtgärd i ett skyddsnät där alla ungdomar skall ha arbete eller utbildning. Åtgärden beräknas omfatta 53 000 personer i genomsnitt per månad.
I stället för akademikerpraktiken, som upphör vid budgetårsskiftet, föreslår regeringen (inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde) att arbetslösa akademiker fr.o.m. den 1 juli 1995 erbjuds ett särskilt aspirantår. Åtgärden, som i första hand skall vända sig till invandrarakademiker, innebär att studier vid högskola varvas med praktik i näringslivet. Åtgärden skall berättiga till 40 akademiska poäng och beräknas omfatta 1 500 personer.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser att regeringens insatser för arbetslösa ungdomar är svåröverskådliga och riskerar att bli ineffektiva. I partimotionen A215 (yrk. 12) och kommittémotionen A281 (yrk. 8) föreslår Moderaterna ett ungdomsprogram som skall ses som ett erbjudande till den som inte går vidare i utbildning eller har arbete. Ungdomsprogrammet bör vara öppet för alla mellan 18 och 24 år och bör bestå av två delar: praktik i företag och informationsteknikintroduktion (IT). Praktiktiden bör omfatta maximalt sex månader och inriktas på att ge praktisk yrkeserfarenhet. Enligt motionärerna bör IT-introduktionen ingå som en integrerad del av praktiken och ersätta delar av eller hela praktiktiden. Företaget bör bidra ekonomiskt men med reduktion för den tid som avsätts för IT-introduktionen. För ungdomar över 20 år bör utbildningsbidrag utgå.
Centerpartiet anser att ungdomspraktiken räddat en hel ungdomsgeneration från passivitet och bidragsanpassning och att ingen annan åtgärd nått upp till sådan omfattning och kvalitet som denna. I motion A244 föreslår Centerpartiet att ungdomspraktiken bibehålls (yrk. 18) med vissa förändringar. Arbetsmarknadsverket kan inom ramen för sina bemyndiganden hantera ungdomsintroduktion och ungdomspraktik parallellt, anser motionärerna. För att ytterligare tydliggöra att ungdomspraktiken kan leda till arbete föreslår centerpartiet att finansieringsavgiften höjs från nuvarande 1 000 kr per månad till 2 000 kr (yrk. 20 delvis).
Även Folkpartiet ser positivt på ungdomspraktiken och menar att denna åtgärd i stort sett fungerat väl. I motion A286 föreslår man att ungdomspraktiken behålls men minskas till i genomsnitt 20 000 ungdomar per månad och att 2 000 miljoner kronor anvisas för detta ändamål (yrk. 22).
Kristdemokratiska samhällspartiet föreslår i sin partimotion A271 (yrk. 2) och i kommittémotionen A288 (yrk. 7) en utveckling av ungdomspraktiken till ett system med praktik- och lärlingsplatser för ungdomar under 25 år. Systemet bör ses som en övergång mellan studier och arbetsliv och ske i samarbete med gymnasieskolan. Praktik- och lärlingsplatssystemet innebär utbildning och praktik vid ett företag i sex månader, med möjlighet till förlängning till sammanlagt tolv månader. Motionärerna anser vidare att individuella utvecklingsplaner bör upprättas för deltagarna och att utbildningsbidrag bör utgå.
Inger Davidson och Fanny Rizell (kds) menar i motion Kr4 (yrk. 3) att ungdomspraktiken är inarbetad och fungerar väl och att regeringen gör en stor chanstagning genom att ersätta denna med ungdomsintroduktion. Motionärerna förordar en utveckling av ungdomspraktiken mot en långsiktig lösning i form av praktik- och lärlingsplatser.
Andra åtgärder mot ungdomsarbetslösheten föreslås i motionerna A288 och Fi417. I kommittémotion A288 anser Kristdemokraterna att regeringens åtgärdsprogram är otillräckligt och saknar relevanta delar. Motionärerna begär i stället ett förslag till en samlad strategi för att bekämpa ungdomsarbetslösheten (yrk. 1) i enlighet med vad som föreslås i motionen om bl.a. utbildningsåtgärder, minskade skattekilar, förändringar i arbetsrätten och ungdomslöner. Kristdemokraterna föreslår även ökad forskning och förbättrad lönestatistik när det gäller lönebildningen och lönenivåernas inverkan på arbetslösheten bland ungdomar (yrk. 3).
I motion Fi417 (yrk. 6) menar Yvonne Ruwaida (mp) att arbetslösheten är förödande för människors hälsa och självkänsla, speciellt för unga arbetslösa. För att få in ungdomar på arbetsmarknaden föreslår motionären att arbetsgivaravgiften slopas vid anställning av ungdomar under det första anställningsåret.
Vänsterpartiet ser med tillfredsställelse att regeringen på ett tydligare sätt vill angripa ungdomsarbetslösheten men är kritiskt till oklarheter och vaghet i regeringsprogrammet, bl.a. vad gäller det kommunala ansvarstagandet och möjligheten att nå tillräckliga volymer i ungdomsintroduktionen. I motion A287 (yrk. 14) föreslår Vänsterpartiet obligatoriska praktikplatser på medelstora och stora företag i näringslivet. En praktikplats för var femtionde anställd skulle enligt motionärerna ge 70 000 ungdomsplatser. Praktikantplatsen skall ge både praktik och kompetenshöjning och praktikantlön skall utgå. Enligt motionärerna innebär förslaget även att produktionen får ett ekonomiskt och praktiskt ansvar för ungdomars sysselsättning och framtida möjligheter.
Ola Ström m.fl. (fp) anser i motion Kr2 (yrk. 1) att det finns en betydande risk för att antalet ungdomar som sysselsätts genom ungdomsintroduktionen blir avsevärt lägre än genom ungdomspraktiken. Motionärerna föreslår en utredning av konsekvenserna för ungdomsarbetslösheten av avskaffandet av ungdomspraktiken, införandet av ungdomsintroduktionen och förändringarna i LAS (lagen om anställningsskydd).
I två motionsyrkanden avvisas ungdomsintroduktionen.
Folkpartiet anser i motion A286 (yrk. 21) att regeringens förslag om ungdomsintroduktion bör avslås och menar att det knappast är möjligt att sysselsätta så många som regeringen räknar med i denna åtgärd. Omkring hälften hade varit en rimligare siffra, enligt motionärerna.
Även Kristdemokraterna avvisar ungdomsintroduktionen i sin partimotion A271 (yrk. 3). En bättre modell är, enligt motionärerna, att utveckla ungdomspraktiken till ett system med praktik- och lärlingsplatser.
Två motioner berör funktionshindrade ungdomar och ungdomsintroduktion.
Carina Moberg och Lena Sandlin (s) är i motion A233 kritiska till möjligheten att förlänga praktikperioden för arbetshandikappade ungdomar i ungdomsintroduktionen. Motionärerna menar att detta ger ungdomar med funktionshinder sämre möjligheter att komma in i arbetslivet och att regeln endast gagnar arbetsgivare som vill utnyttja ungdomar som gratis arbetskraft. Ungdomsintroduktion med fortsatt provanställning skall vara en möjlighet för alla ungdomar (yrk. 1), anser motionärerna. Vidare föreslås att riksdagen för en kontinuerlig och öppen debatt med berörda grupper inför förändringar av ungdomsintroduktionen (yrk. 2).
Arne Kjörnsberg (s) föreslår i motion A252 att funktionshindrade ungdomar får möjlighet att delta i ungdomsintroduktion redan från 17 års ålder. Motionären menar att Arbetsmarknadsverket, i samverkan med skola, kommun och andra rehabiliteringsaktörer, bör få fortsätta med insatserna för unga handikappade, eftersom verksamheten är väl organiserad, ger goda resultat och förhindrar inträde i socialförsäkringssystemet och ett liv med sjukbidrag.
Centerpartiet kritiserar ett utvidgat kommunalt ansvarstagande och menar i motion A244 (yrk. 19) att regeringens förslag om ändringar i uppföljningsansvaret för ungdomar bör avslås i avvaktan på slutförda förhandlingar med Kommunförbundet. Motionärerna anser att det kommunala uppföljningsansvaret bör relateras till gymnasietiden.
Enligt nu gällande regler upphör akademikerpraktiken efter den 30 juni 1995. I tre motioner föreslås ett bibehållande av akademikerpraktiken.
Centerpartiet menar i motion A244 (yrk. 21) att stora grupper högskolestuderande fortfarande har svårt att få jobb och föreslår att reglerna för akademikerpraktiken bibehålls.
Även Folkpartiet anser i motion A286 (yrk. 17) att akademikerpraktiken bör finnas kvar. Åtgärden är, enligt motionärerna, ett billigt men effektivt sätt att ge nyexaminerade akademiker möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden och pröva sin förmåga inom ett relevant arbetsområde.
I motion A271 (yrk. 5) föreslår även Kristdemokraterna att akademikerpraktiken behålls. Åtgärden bör dock utvecklas till någon form av praktik- och lärlingssystem med individuella utvecklingsplaner i samarbete med högskolan och inriktas mot sektorer som bedöms ha de bästa framtidsutsikterna.
Folkpartiet föreslår i motionerna A286 (yrk. 18) och Sf635 (yrk. 3) förändring av akademikerpraktiken avseende åldersgränsen för invandrarakademiker. Motionärerna anser att många invandrarakademiker, oavsett ålder, kan jämställas med nyexaminerade i så måtto att de saknar erfarenhet av arbete inom sitt utbildningsfält och på sin nivå. Därmed föreslås att akademikerpraktikens åldersgräns vid 29 år inte bör omfatta invandrarakademiker.
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen beräknar regeringen antalet platser i ungdomsintroduktion till i genomsnitt 24 000 per månad. I februari 1995 uppgick antalet ungdomar i ungdomsintroduktion till 2 800. I sin framställning till regeringen den 24 februari i år påpekar AMS svårigheter att nå upp till beräknad omfattning för ungdomsintroduktionen och anger reglerna om obligatorisk anställning som främsta orsak.
Redan i sitt yttrande (1994/95:AU3y) i december förra året uttryckte utskottet en viss oro över möjligheterna att uppnå planerade volymer i ungdomsintroduktionen. Utskottet vill i detta sammanhang betona nödvändigheten av att arbetsgivarna klart informeras om regelsystemet och de möjligheter detta ger. Särskilt bör möjligheterna till provanställning och visstidsanställning betonas. Utskottet förutsätter att regeringen noggrant följer utvecklingen av ungdomsintroduktionen och -- om så erfordras -- återkommer i ärendet.
I propositionen föreslår regeringen särskilda utvecklingsprogram för ungdomar som en sistahandsåtgärd för arbetslösa i 20--24-årsåldern.
Utskottet instämmer med regeringen om nödvändigheten av att alla ungdomar har arbete eller utbildning. I detta perspektiv bör utvecklingsprogrammen kunna spela en betydelsefull roll. Utskottet vill dock särskilt betona att detta är en sistahandsåtgärd och att faran för rundgång mellan olika åtgärder bör uppmärksammas. Härmed anser utskottet att riksdagen bör godkänna vad regeringen förordar om utvecklingsprogram för ungdomar.
Moderaterna föreslår i motionerna A215 och A281 ett system med ungdomsprogram. Utskottet anser att förslaget är defensivt och inte tar till vara de möjligheter till anställning och riktiga arbeten som den nuvarande konjunkturuppgången erbjuder. Programförslaget är, enligt utskottet, behäftat med samma svagheter som ungdomspraktiken, dvs. ett system med billig arbetskraft till arbetsgivarna utan anställningsförhållande vilket skapar undanträngningseffekter och minskar ungdomarnas benägenhet att söka riktiga arbeten.
Beträffande förslagen i motionerna A244 (c) och A286 (fp) om bibehållande och utveckling av ungdomspraktiken vill utskottet erinra om att riksdagen i december förra året fattade beslut om att avveckla ungdomspraktiken (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146). Utskottet kan inte finna att något nytt tillkommit som skulle motivera en ändring av riksdagens beslut.
I motionerna A271, A288 och Kr4 föreslår Kristdemokraterna en utveckling av ungdomspraktiken till ett system med praktik- och lärlingsplatser. Enligt utskottets uppfattning skulle det föreslagna systemet inte underlätta anställning av ungdomar vilket i nuvarande konjunkturuppgång är särskilt angeläget. Förslaget skulle snarare förlänga bidragsberoendet och fastlåsningen i åtgärder.
I två motioner förespråkas ytterligare åtgärder avseende ungdomsarbetslösheten.
Beträffande de redovisade förslagen i motion A288 (kds) delar inte utskottet den uppfattning som motionärerna framför om inriktningen av en samlad strategi mot ungdomsarbetslösheten. Vad gäller motionens förslag om ökad forskning och förbättrad lönestatistik avseende lönebildningen för ungdomar vill utskottet framhålla följande. På senare år har en rad rapporter och utredningar publicerats i ämnet. Långtidsutredningen (LU 94) redovisar t.ex. i sin bilaga 8 en sammanfattning av forskningsläget i fråga om relativlöner, minimilöner och ungdomarnas arbetsmarknad. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda ytterligare initiativ i frågan.
Angående förslaget i motion Fi417 (mp) om slopad arbetsgivaravgift vid anställning av ungdomar vill utskottet anföra följande. Riksdagen beslutade den 8 mars i år om ett stöd för nyanställningar (prop. 1994/95:137, AU20) som bl.a. innebär avdrag motsvarande hela arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person. Anställningsstödet är avsett för arbetslösa. Utskottet anser att åtgärden inte bör utvidgas till att omfatta andra än arbetslösa.
Med anledning av vad utskottet nu anfört anser utskottet att regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar bör godkännas och de behandlade motionsförslagen -- A215 (yrk. 12), A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A281 (yrk. 8), A286 (yrk. 22), A288 (yrk. 1, 3, 7), Fi417 (yrk. 6), Kr4 (yrk. 3) -- bör avslås av riksdagen.
Utskottet anser att Vänsterpartiets förslag i motion A287 om obligatoriska praktikplatser vid medelstora och stora företag i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter. Avtal om utbildning och praktik i företag har träffats mellan parterna inom olika branscher. Hösten 1994 träffades en överenskommelse mellan Allmänna arbetsgivarförbundet och Industrifacket om en utbildningsinriktad ungdomsanställning som bl.a. innebär visstidsanställning i maximalt 12 månader och lokala förhandlingar om lön (med möjlighet till lägre lön än avtalets minimilön). Överenskommelsen omfattar ca 900 industriföretag men har hittills inte nått någon större omfattning. Enligt vad utskottet erfarit pågår även diskussioner mellan Sveriges verkstadsindustrier (VI) och Svenska metallindustriarbetareförbundet om en uppföljning av kompetensutvecklingsavtalet för ungdomar från hösten 1993. Utskottet anser det för tidigt att ha någon uppfattning om resultatet av dessa avtal. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion A287 (yrk. 14).
I motion Kr2 (fp) föreslås tillkallandet av en konsekvensutredning av avskaffandet av ungdomspraktiken, införandet av ungdomsintroduktion och förändringarna i LAS. Utskottet utgår ifrån att berörda myndigheter noggrant följer upp avvecklingen av ungdomspraktiken samt resultaten av ungdomsintroduktionen. Någon särskild utredning i frågan är inte nödvändig enligt utskottets uppfattning. Beträffande konsekvenser av förändringarna i LAS vill utskottet nämna att regeringen avser tillkalla en arbetsrättskommission som tillsammans med arbetsmarknadens parter skall se över problemen inom detta rättsområde. Utskottet avstyrker således motion Kr2 (yrk. 1).
Beträffande förslagen i motionerna A286 (fp) och A271 (kds) om ett avvisande av ungdomsintroduktion vill utskottet erinra om att ungdomsintroduktionen infördes den 1 januari i år efter riksdagens beslut (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146) i december 1994. Utskottet anser att några nya omständigheter ej har tillkommit som föranleder en ändring av det nyligen fattade beslutet och avstyrker därmed motionerna A286 (yrk. 21) och A271 (yrk. 3).
När det gäller förslaget i motion A233 (s) om funktionshindrade ungdomar och ungdomsintroduktion vidhåller utskottet sin uppfattning (som redovisas i yttrande 1994/95:AU3y) om att kravet på provanställning efter praktiktidens slut bör kunna frångås när det gäller arbetshandikappade ungdomar. Utskottet har förståelse för de synpunkter om lika behandling som framförs i motionen men anser att den inriktning som utskottet förespråkar ger bättre förutsättningar för riktiga anställningar för denna grupp i nuvarande arbetsmarknadssituation. Beträffande motionens förslag om en öppen debatt med berörda grupper angående ungdomsintroduktionen har inte utskottet någon från motionärerna skild uppfattning i frågan om att en öppen debatt är av godo. Motionsyrkandena bör mot bakgrund av vad som nu anförts inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A252 (s) föreslås att funktionshindrade ungdomar får möjlighet att delta i ungdomsintroduktion redan vid 17 års ålder. Utskottet delar i huvudsak den syn som motionären ger uttryck för men är i avvaktan på regeringens förslag om åtgärder för arbetslösa ungdomar under 20 år och det utvidgade kommunala ansvarstagandet inte berett att ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker således motionerna A233 (yrk. 1, 2) och A252.
Utskottet delar inte Centerns uppfattning i motion A244 beträffande det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar. Enligt utskottets mening föreligger ännu inget utarbetat förslag i denna fråga. Regeringen kommer, enligt vad som framgår av propositionen, att efter slutförda förhandlingar med Kommunförbundet förelägga riksdagen ett förslag senare denna vår. I avvaktan på detta är utskottet inte berett att ta något initiativ i frågan och avstyrker därmed motion A244 (yrk. 19).
I motionerna A244 (c), A286 (fp) och A271 (kds) föreslås att akademikerpraktiken bibehålls som åtgärd även under nästa budgetår.
Utskottet konstaterar att omfattningen av akademikerpraktiken långt ifrån nått upp till beräknad volym trots en viss ökning under senare tid. I slutet av februari 1995 deltog drygt 1 100 personer i akademikerpraktik. Av AMS resultatredovisning i februari 1995 framgår att drygt 40 % av de som lämnade akademikerpraktiken i juli--november 1994 gick direkt till arbete. Som framgår av redovisningen ovan föreslår regeringen (inom Utbildningsdepartementets område) ett särskilt aspirantår för arbetslösa akademiker. Aspirantåret, som enligt förslaget skall ersätta akademikerpraktiken fr.o.m. den 1 juli i år, syftar till att underlätta för arbetslösa akademiker, särskilt invandrarakademiker, att komma in på arbetsmarknaden. Förslaget om ett aspirantår kommer att beredas av utbildningsutskottet.
Trots vissa positiva effekter anser utskottet att akademikerpraktiken nu spelat ut sin roll. Den fara för undanträngning av riktiga arbeten som är förknippad med praktik av detta slag blir särskilt allvarlig i en konjunkturuppgång. Unga utbildade akademiker torde dessutom vara en av de mest eftertraktade grupperna när efterfrågan på arbetskraft nu stadigt ökar, även om en viss eftersläpning kan förekomma inom vissa yrkesgrupper.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 21), A286 (yrk. 17) och A271 (yrk. 5).
Med anledning av vad som ovan anförts är utskottet inte berett att föreslå någon förändring av akademikerpraktiken. Motionerna A286 (yrk. 18) och Sf635 (yrk. 3) avstyrks således.
Nya ungdomsåtgärder
Propositionen
Regeringen föreslår en ny åtgärd benämnd datortek som innebär att arbetslösa ungdomar i åldern 20--24 år på halvtid under tre månader får lära sig att arbeta med moderna program inom ordbehandling, kalkylering, datahantering, CAD/CAM (datorstödd konstruktion och tillverkning) m.m. Den andra halvtiden skall användas till olika jobbsökaraktiviteter. Enligt förslaget bör kommunerna vara huvudmän och svara för bl.a. lokalkostnader medan staten svarar för investeringar i datorer och programvaror m.m. Åtgärden beräknas omfatta 30 000 ungdomar i genomsnitt per månad och investeringskostnaderna för staten beräknas till 120 miljoner kronor.
Regeringen föreslår vidare en ny form av praktikplatser, s.k. Europapraktik för arbetslösa ungdomar. Åtgärden syftar till att stimulera nya grupper av ungdomar till studier och praktik utomlands och skall prövas i samarbete med svenska exportföretag. Praktiken har formen av utlandsstipendier som företrädesvis skall gå till ungdomar som har en yrkesutbildning. Regeringen föreslår att 10 000 platser omfattande sex månader inrättas till en kostnad av 110 miljoner kronor. Medlen för datortek och Europapraktik har räknats in inom ramen för ungdomsintroduktion.
Motioner
Två motioner berör datortek.
Folkpartiet accepterar i motion A286 (yrk. 24) förslaget om datortek men anser att medlen inte bör ligga inom ramen för ungdomsintroduktion. Motionärerna föreslår att beräknade 120 miljoner kronor anvisas till datortek under en separat anslagspost.
Kristdemokraterna anser i motion A271 (yrk. 12) att förslaget med datortek är värt att pröva och föreslår att folkhögskolornas och bildningsförbundens resurser och kompetens på detta område tillvaratas.
Europapraktiken behandlas i två motioner.
I motion A286 (yrk. 25) accepterar Folkpartiet förslaget om Europapraktik men anser att medlen inte bör ligga inom ramen för ungdomsintroduktion. Motionärerna föreslår att beräknade 110 miljoner kronor anvisas under en separat anslagspost.
Vänsterpartiet accepterar i motion A287 (yrk. 15) Europapraktiken som en intressant möjlighet men anser att näringslivet borde kunna ta på sig större delen av kostnaderna. Regeringen bör, enligt motionärerna, återkomma med förslag till en sådan konstruktion av åtgärden.
I två motioner föreslås en ny åtgärd benämnd u-landspraktik.
I Vänsterpartiets motion A287 (yrk. 16) och i motion A282 av Hanna Zetterberg (v) föreslås inrättande av u-landspraktik för arbetslösa ungdomar under 25 år. Praktiken bör, enligt förslagsställarna, genomföras i samarbete med ungdoms- och biståndsorganisationer och omfatta 6--12 månaders praktik och utbildning, t.ex. praktiskt deltagande i svenskt biståndsarbete på basnivå och studier av u-ländernas utvecklingsarbete. Enligt motionärerna bör åtgärden omfatta 200 praktikanter det första året, och 20 miljoner kronor bör reserveras för ändamålet av medlen till otraditionella insatser.
Utskottets bedömning
Utskottet ser positivt på regeringens förslag om datortek och anser att denna nya åtgärd bör kunna få stor betydelse för arbetslösa ungdomars kompetensutveckling och därmed ge ökade möjligheter till arbete. Av propositionen framgår att 120 miljoner kronor beräknas för statens investeringskostnader i samband med åtgärden. Enligt vad utskottet inhämtat återkommer regeringen senare under våren, i den aviserade propositionen om sysselsättningsfrågor, med förslag om ytterligare medel till åtgärden.
I flera motioner uttrycks en positiv inställning till datortek. I avvaktan på regeringens förslag om ytterligare medel till denna åtgärd anser utskottet att Folkpartiets förslag i motion A286 om en separat anslagspost för medlen till datortek inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Vad beträffar förslaget i motion A271 (kds) om att ta till vara folkhögskolornas och bildningsförbundens resurser för datortekverksamheten anser utskottet att ett sådant initiativ bör ankomma på kommunerna som enligt förslaget skall fungera som huvudmän för verksamheten. Enligt förslaget i propositionen skall arbetslösa i beredskapsarbete eller personer som finansieras genom de otraditionella medlen fungera som lärare. Motionsyrkandet bör därmed inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att riksdagen bör godkänna vad regeringen förordar om datortek samt avslå motionerna A286 (yrk. 24) och A271 (yrk. 12).
Det svenska EU-medlemskapet och näringslivets ökade internationalisering ställer nya och högre krav på arbetskraften i form av goda språkkunskaper och internationella erfarenheter. I detta perspektiv välkomnar utskottet regeringens förslag om Europapraktik som bör kunna få en betydelsefull roll för att stärka arbetslösa ungdomars ställning på arbetsmarknaden. I propositionen föreslås ett system med stipendier beräknat för 10 000 platser i sex månader till en total kostnad om 110 miljoner kronor. Enligt uppgift till utskottet avser regeringen att återkomma senare i vår med förslag till Europapraktikens vidare finansiering.
Även förslaget om Europapraktik får ett positivt bemötande i flera motioner. I avvaktan på regeringens förslag om Europapraktikens vidare finansiering anser utskottet att Folkpartiets förslag i motion A286 om en separat anslagspost för medlen till Europapraktik samt Vänsterpartiets förslag i motion A287 om att näringslivet bör ta en större del av kostnaderna för denna åtgärd inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Med beaktande av vad som nu anförts anser utskottet att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om Europapraktik samt avslå motionerna A286 (yrk. 25) och A287 (yrk. 15).
I motionerna A287 och A282 föreslår Vänsterpartiet u-landspraktik för arbetslösa ungdomar under 25 år. Utskottet ser positivt på motionärernas intentioner med förslaget men anser att frågan om u-landspraktik i första hand är en fråga för den nya biståndsmyndigheten som enligt förslag i budgetpropositionen (bil. 4) kommer att inleda sin verksamhet den 1 juli i år. Motionerna A287 (yrk. 16) och A282 bör mot denna bakgrund inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks därmed.
Otraditionella insatser
Propositionen
Budgetåret 1993/94 disponerade AMS 250 miljoner kronor för otraditionella insatser. Huvuddelen av medlen har AMS lämnat till länen för egna beslut. Enligt RRV finns en viss osäkerhet hur medlen får användas.
Inom ramen för A 2-anslaget bör 500 miljoner kronor få användas för otraditionella insatser under nästa budgetår. Kvinnors och ungdomars behov skall särskilt uppmärksammas. Redovisningen av medlens utnyttjande bör fördelas efter kön och ålder.
Motioner
Mot bakgrund av kontroll- och uppföljningsproblemen anser Moderaterna i kommittémotion A281 (yrk. 11) att volymen otraditionella åtgärder bör vara mindre än regeringens beräkning eller 300 miljoner kronor. Medlen bör inte få användas till näringspolitik.
Inte heller Centern i motion A244 (yrk. 13 delvis) anser att den av regeringen föreslagna fördubblingen är lämplig. Volymen bör motsvara 400 miljoner kronor.
Vänsterpartiet i motion A287 (yrk. 17 delvis) anser däremot att volymen bör vara större än beräkningen i propositionen. Medlen bör kunna få en mer offensiv inriktning, bl.a. på miljöinriktade ungdomsprojekt. Förutom invandrare, kvinnor och ungdomar bör äldre arbetslösas situation uppmärksammas. 250 miljoner kronor utöver av regeringen beräknade 500 miljoner kronor bör gå till otraditionella åtgärder och användas för miljöinriktade ungdomsprojekt.
I detta sammanhang skall också tas upp några övriga motionsförslag som rör användningen av A 2-anslaget.
Centern och Folkpartiet anser att medel till småföretagsinsatser över hela landet bör ingå i A 2-anslaget liksom under innevarande budgetår.
I motion A244 (yrk. 30) samt i motion A405 (yrk. 8) förordar Centern att 800 miljoner kronor inom A 2-anslagets ram ställs till förfogande för landsbygdsutveckling och småföretagsutveckling med särskild betoning på miljö- och kretsloppsinriktade projekt. Stödet har under innevarande år givit goda resultat.
I motion A286 (yrk. 31, 32) framhåller Folkpartiet att stödet väl uppfyllt förhoppningarna om både regionala och sysselsättningsmässiga effekter. Med hänsyn till att bidraget fungerat i ett år bör denna budgetpost kunna minskas utan att kvaliteten riskeras. 400 miljoner kronor beräknas.
I detta sammanhang skall här även tas upp ett yrkande om kringkostnader för arbetslivsutveckling. Kostnaderna för ALU ligger utanför A 2-anslaget och behandlas senare i betänkandet.
Här skall dock tas upp Folkpartiets motion A286 (yrk. 29), där man begär 300 miljoner kronor för kringkostnaderna, dvs. 150 miljoner kronor mer än regeringens beräkning. Skälet är att Folkpartiet räknar med en större volym ALU än regeringen.
Såväl Moderaterna som Centern och Folkpartiet räknar med en större volym ALU än regeringen. Upplysningsvis innebär även Centerpartiets anslagsberäkning en planerad budgetpost på 350 miljoner kronor totalt till kringkostnadsmedlen för ALU. Anslagsberäkningen för A 2-anslaget tas upp i avsnittet Medelsberäkning.
Utskottets bedömning
Beträffande volymen otraditionella åtgärder föreslås i propositionen en ökning. I motionerna finns krav både om ytterligare ökning resp. minskning i förhållande till regeringens förslag.
Utskottet anser för sin del att de otraditionella medlen kan vara ändamålsenliga för projekt som inte faller inom ramen för de sedvanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Med tanke på den av RRV påpekade osäkerheten kring hur medlen får användas är det enligt utskottets mening särskilt viktigt att uppföljning sker, såväl vad gäller medlens fördelning på ålder och kön som på sysselsättningseffekter och eventuella undanträngningseffekter. Utskottet gör bedömningen att regeringens beräkning av volymen otraditionella medel är väl avvägd och avstyrker därmed motionerna A244 (yrk. 13 delvis) (c), A281 (yrk. 11) (m) och A287 (yrk. 17 delvis) (v).
Medel till småföretagsinsatser begärs av Centern och Folkpartiet. Till dess någon utvärdering har gjorts av denna stödform har utskottet inte underlag för någon åsikt om stödets effektivitet. Emellertid anser utskottet att A 2-anslaget inte bör komma i fråga för att bekosta detta stöd eftersom det inte i första hand är fråga om en arbetsmarknadspolitisk utan en näringspolitisk åtgärd. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 30) (c), A286 (yrk. 31, 32) (fp) och A405 (yrk. 8)(c).
Till kringkostnader för ALU har regeringen vid en volym på 10 000 ALU-platser beräknat 150 miljoner kronor. Moderaterna, Centern och Folkpartiet räknar med en volym på 30 000--50 000 ALU-platser. Kringkostnaderna beräknas till 300--350 miljoner kronor av Centern och Folkpartiet, medan Moderaterna godtar regeringens beräkning på 150 miljoner kronor.
Utskottet vill som jämförelse redovisa beräkningen av kringkostnaderna i AMS framställning till regeringen inför kompletteringspropositionen våren 1995 (Dnr VL 95-002790-00). Vid en beräknad omfattning av ALU på 20 000 personer under nästa budgetår anser AMS att kringkostnadsmedlen bör beräknas till 300 miljoner kronor.
Motionernas beräkningar av kringkostnaderna anser utskottet vara bristfälligt motiverade.
Utskottet anser att regeringens ambitionsnivå vad gäller kringkostnader är realistisk. Motion A286 (yrk. 29) (fp) avstyrks.
Medelsanvisning
Propositionen
Som redovisats i det föregående föreslår regeringen att 33 956 700 000 kr anvisas till reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96.
Av reservationen på anslaget, 6 609 068 000 kr, har 3 610 584 000 kr förts bort från anslaget som en besparing.
Motioner
Moderaterna yrkar i motion A281 (yrk. 4, 7 och 10, samtliga delvis, samt yrk. 14) att reservationsanslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall uppgå till 32 666 700 000 kr.
Enligt Centerns motion A244 (yrk. 34) bör A 2-anslaget uppgå till 31 536 700 000 kr. Kravet på medelsanvisning följer av Centerns förslag beträffande de olika åtgärderna samt vad gäller beloppen i motion A244 (yrk. 10, 11, 13, 14, 15, 20 och 23, samtliga delvis).
Centern anser vidare i motion A244 (yrk. 29) att ytterligare 2,6 miljarder kronor av reservationen på A 2-anslaget kan dras in till statskassan och utnyttjas för andra ändamål.
Folkpartiet liberalerna har i motion A286 (yrk. 2, 10, 14, 16, 21, 22, 24, 25, 29, 31 och 32) motiverat att A 2-anslaget bör bestå av delvis andra åtgärder/volymer än de av regeringen föreslagna. Dessa yrkanden -- som har behandlats i det föregående -- motsvarar det anslagsbelopp som regeringen föreslår. Något yrkande från Folkpartiet om medelsanvisning föreligger därför ej.
Vänsterpartiet förordar i motion A287 (yrk. 4, 8, 10 och 17, samtliga delvis, samt yrk. 19) att A 2-anslaget utökas med 4 550 000 000 kr jämfört med regeringens förslag. Den största delen av anslagsökningen avser en utökning av volymen för rekryteringsstöd, beredskapsarbete och särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning.
Miljöpartiet villkorar i sin motion A203 (yrk. 7, 8) A 2-anslagets storlek. Om normalarbetstiden sänks till 35 timmar i veckan den 1 oktober 1995 bör A 2-anslaget uppgå till 31 156 700 000 kr. Om normalarbetstiden däremot sänks till 35 timmar i veckan den 1 januari 1996 bör A 2-anslaget uppgå till 31 556 700 000 kr.
I motion A275 (yrk. 3 delvis, 5) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att 32 076 746 000 kr skall anvisas till A 2-anslaget.
Kds-förslagen i motion A271 (yrk. 10 och 16, båda delvis) leder till ett anslagsbehov som understiger regeringens med 900 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Vad gäller Centerns förslag angående reservationen på A 2-anslaget, vill utskottet erinra om att drygt 3,6 miljarder kronor eller mer än hälften av reservationsmedlen redan förts bort från anslaget som en besparing. Utskottet är inte av samma uppfattning som Centerpartiet att ytterligare 2,6 miljarder kronor kan föras bort. Därmed avstyrks motion A244 (yrk. 29).
Som ovan redovisats föreslår regeringen för budgetåret 1995/96 (18 månader) ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Uppfattningar som avviker från regeringens beloppsberäkning beroende på andra förslag om volymer och åtgärder finns i motionerna A203 (mp), A244 (c), A271 (kds), A275 (mp), A281 (m), A287 (v).
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag vad avser de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda medelsanvisningen. Utskottet avstyrker därmed motionerna A203 (yrk 7, 8), A244 (yrk. 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga delvis, samt 34), A271 (yrk. 10 och 16, båda delvis), A275 (yrk. 3 delvis samt 5), A281 (yrk. 4, 7, 10, samtliga delvis, samt 14) och A287 (yrk. 4, 8, 10, 17, samtliga delvis, samt 19).
Arbetslivsutveckling (ALU)
Propositionen
Regeringen förordar att ALU-verksamheten får fortsätta även under nästa budgetår men i minskad omfattning. Verksamheten bör främst inriktas mot kultur- och miljösektorerna. ALU-verksamheten bör med fördel kunna användas för att främja nyföretagande, för att aktivera arbetslösa i sökandet efter arbete eller för att stärka individens ställning på arbetsmarknaden.
Regeringen beräknar att ALU-verksamheten bör omfatta ca 10 000 personer i genomsnitt per månad vid slutet av nästa budgetår, jämfört med 40 000 personer under första halvåret 1995. Kostnaden för utbildningsbidrag till deltagarna, som belastar anslaget A 5, uppskattas till 1 733 miljoner kronor. 150 miljoner kronor bör anvisas som kringkostnadsmedel för verksamheten och belasta A 2-anslaget. (Kringkostnadsmedlen har behandlats tidigare i betänkandet.)
Förslaget att ALU-verksamheten bör få bedrivas även under nästa budgetår föranleder en lag om arbetslivsutveckling. I lagen klargörs att den som deltar i arbetslivsutveckling inte skall anses som arbetstagare samt att arbetsmiljölagen i princip skall vara tillämplig.
I propositionen föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till lag (1995:000) om arbetslivsutveckling (bilaga 1). Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och gälla till utgången av december 1996.
Motioner
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser i motionerna A281 (yrk. 9), A286 (yrk. 28) respektive A271 (yrk. 8) den av regeringen förordade neddragningen av ALU-volymen vara oklok. Enligt Moderaterna, vilka beräknar 40 000 platser i månaden, har ALU den fördelen att de arbetslösas kontakt med arbetsmarknaden stimuleras samtidigt som den arbetslöse omedelbart är tillgänglig för reguljärt arbete. Folkpartiet föreslår 30 000 platser i månaden. När konjunkturen förbättras är det riktigt att minska omfattningen. Kristdemokraterna anför att risken för undanträngningseffekter på den ordinarie arbetsmarknaden har minskat. De påstådda svårigheterna att hitta lämpliga ALU-projekt bör redovisas av regeringen anser kds. (Centerns budgetalternativ innebär 50 000 platser per månad; Vänsterpartiets budgetalternativ 20 000 platser per månad.)
I motion A286 (yrk. 27) framhåller Folkpartiet att det är positivt att de arbetslösa själva kontaktar arbetsgivare. Verksamhet där arbetslösa i grupper utforskar arbetsmarknaden med inriktning på uppdragsjobb kan mycket väl göras inom ramen för ALU.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag (1995:000) om arbetslivsutveckling (bilaga 1).
Utskottet anser i likhet med regeringen att konjunkturläget nu är sådant att ALU-volymen successivt bör dras ner. Som utskottet också anförde i sitt yttrande till finansutskottet i december 1994 (prop. 1994/95:25, yttr. AU3y, bet. FiU1, rskr. 145, 146) är volymberäkningarna en inriktning och ett underlag för kostnadsuppskattningar. Om arbetsmarknaden och åtgärdsbehoven förändras har AMS möjligheter att göra vissa omfördelningar för att på bästa sätt möta behoven. Utskottet anser att målsättningen bör vara en smidig nedjustering av ALU-volymen med sikte på 10 000 platser mot slutet av 18-månadersperioden.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A271 (yrk. 8) (kds), A281 (yrk. 9) (m) och A286 (yrk. 28) (fp).
Beträffande frågan om arbetslösas egna kontakter med arbetsgivare kan utskottet inte se några hinder för att grupper av arbetslösa "utforskar arbetsmarknaden" under den sedvanliga förutsättningen att det finns en juridisk person som står som anordnare för ALU-arbetet. Som tidigare nämnts bör verksamheten i första hand inriktas mot miljö- och kultursektorn. ALU kan varken användas för att ersätta annan arbetskraft eller till ordinarie arbetsuppgifter. Med det anförda avstyrker utskottet motion A286 (yrk. 27) (fp).
Utbildningsvikariat
Propositionen
Under budgetåret 1993/94 deltog ca 11 600 personer per månad i utbildningsvikariat. 73 % av de som påbörjade vikariat var kvinnor.
För att öka stödets attraktivitet föreslår regeringen att arbetsgivaren fr.o.m. den 1 juli 1995 får göra avdrag på arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas som vikarie av förmedlingen. Arbetsgivaren bör dessutom få göra avdrag för utbildningskostnader med högst 40 000 kr per anställd. Omfattningen beräknas till i genomsnitt ca 20 000 personer per månad och kostnaden till ca 5 554 miljoner kronor i form av avdrag från arbetsgivaravgiften under kommande budgetperiod.
Regeringens förslag föranleder en lag (1995:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter vilken redovisas i bilaga 1. Lagen bör gälla under budgetåret 1995/96.
Motioner
I motion A281 (yrk. 6) motsätter sig Moderaterna regeringens förslag till utvidgning av systemet med utbildningsvikariat och yrkar avslag på lagförslaget. Företagen bör själva svara för utbildningen av personal, anser Moderaterna.
I två motioner tas reglerna för avdragsbeloppen upp.
Enligt Moderaterna i motion A281 (yrk. 5) har åtgärden en otymplig finansiering. Regeringen bör i kompletteringspropositionen återkomma med förslag om avskaffande av systemet eller begränsning av avdraget.
Centern anser i motion A244 (yrk. 12) att i nuvarande konjunkturuppgång en ökning med 3 000--4 000 platser per månad kan ske utan förändringar av regelsystemet. Centern yrkar därför avslag på förslaget att avdraget skall få uppgå till 500 kr per dag och utbildningskostnaden till högst 40 000 kr per anställd.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) förordar i motion A807 (yrk. 19) en ytterligare volymökning med minst 3 000 platser i utbildningsvikariat. Motiveringen är att det är en värdefull åtgärd när de traditionella kvinnojobben försvinner.
Utskottets bedömning
Utbildningsvikariat innebär utbildning åt personer som enligt arbetsgivaren behöver utbildning och arbete åt personer som är arbetslösa. Tidigare har konstaterats (1994/95:AU3y) att ungdomar och kvinnor i hög grad förekommer på utbildningsvikariat. Med hänsyn till profilen av denna åtgärd samt de påtalade utbildningsbehoven anser utskottet att åtgärden är ändamålsenlig.
Därmed föreslår utskottet att regeringens förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter antas av riksdagen. Motion A281 (yrk. 6) (m) avstyrks.
I samband med införande av denna lag bör även en följdändring göras i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen om socialavgifter så att korrekt hänvisning till den nya lagen om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter görs. Detta tas upp senare i betänkandet i samband med behandling av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Trots att utbildningsvikariaten bedöms som en ändamålsenlig åtgärd har den inte expanderat i den takt som varit önskvärd. I januari månad 1995 uppgick antalet platser till 13 500, dvs. obetydligt fler än i januari 1994. Utskottet finner det därför välbetänkt att öka stödets attraktivitet för arbetsgivarna genom de föreslagna regeländringarna beträffande avdragsbeloppen. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 12) (c) och A281 (yrk. 5) (m).
Den ytterligare volymökning av utbildningsvikariat som förordas i motion A807 (yrk. 19) förefaller svår att uppnå, också med en utökad avdragsrätt. Utskottet anser att siktet bör vara inställt på den ambitionsnivå som regeringen föreslår med 20 000 platser genomsnittligt. Motion A807 (yrk. 19) avstyrks därmed.
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
1993/94 Utgift 4 500 000 1994/95 Anvisat 4 000 000 1995/96 Prop. 6 000 000 varav 4 000 000 är beräknat för juli 1995--juni 1996
Regeringen föreslår under punkt A 3 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr.
Utskottet har intet att erinra mot medelsberäkningen.
Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m.
1993/94 Utgift 31 554 000 1994/95 Anvisat 1 000 1995/96 Prop. 1 000
Enligt propositionen har merparten av avvecklingskostnaderna vad avser personal klarats av. Dock bör även för nästa budgetår finnas ett formellt anslag för detta ändamål.
Utskottet har intet att invända mot regeringens förslag.
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Inledning
Propositionen
Nytt anslag prop. 59 765 000 000 varav 39 935 000 000 är beräknat för juli 1995--juni 1996
Från anslaget skall finansieras statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen, det kontanta arbetsmarknadsstödet och utbildningsbidrag till deltagare i arbetslivsutveckling. Vidare skall från anslaget finansieras ränteutgifter som härrör från den skuld som kvarstår från Arbetsmarknadsfonden.
Enligt propositionen (s. 77) måste det ges klara signaler om att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Det är därför av största vikt att tydliggöra vilka rättigheter och skyldigheter den arbetslöse som erhåller ersättning har.
Den arbetslöse skall ta anvisat arbete, även om det innebär viss lönesänkning, pendling eller byte av bostadsort. Vidare skall anvisad utbildning eller rehabilitering antas av den arbetslöse. Godtar den arbetssökande dessa villkor erhåller hon eller han som mest 80 % av den inkomst som gällde före arbetslösheten. Den som inte lever upp till dessa krav skall stängas av från ersättning. Arbetslinjen måste upprätthållas.
När utbetalning av dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen sker beviljas statsbidrag till hela det utbetalda beloppet. Statsbidraget betalas i dag från den s.k. Arbetsmarknadsfonden. Fonden är egentligen bara ett konto hos Riksgäldskontoret. Till kontot har en kredit knutits om 100 miljarder kronor för innevarande budgetår.
Förutom ersättning från arbetslöshetsförsäkringen betalas ur fonden även kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), permitteringslöneersättning (PLE) och utbildningsbidrag till deltagare i arbetslivsutveckling (ALU). Därtill kommer utbildningsvikariat som finansieras via avdrag på arbetsgivaravgiften och som därmed ger reducerade inkomster till fonden.
För budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna ur fonden uppgå till ca 46 miljarder kronor samtidigt som intäkterna beräknas bli drygt 22 miljarder kronor. Till detta kommer ränteutgifter på över 5 miljarder kronor. Krediten hos Riksgäldskontoret beräknas vid utgången av budgetåret 1994/95 vara utnyttjad med omkring 83 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsfonden
Propositionen
I enlighet med principerna om en ökad bruttobudgetering bör enligt regeringen den s.k. Arbetsmarknadsfonden avskaffas. Arbetsmarknadsavgiften bör behållas på statsbudgeten under en egen inkomsttitel. Enligt propositionen bör fr.o.m. nästa budgetår ett anslag inrättas under tionde huvudtiteln varifrån ifrågavarande kostnader skall betalas.
Räntorna på den skuld som kvarstår på kontot hos Riksgäldskontoret den 30 juni 1995 bör belasta anslaget. Med hänsyn till att formerna för hur den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret skall hanteras och slutligt regleras inte är tillräckligt utredda avser regeringen att senare återkomma i denna fråga.
Motioner
Centerpartiet avvisar i motionerna A244 (yrk. 28) och Fi219 (yrk. 6) regeringens förslag att avskaffa Arbetsmarknadsfonden och föra in finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen i budgeten. Motionärerna föreslår att egenavgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter samt staten skall finansiera arbetslöshetsförsäkringen. Härmed följer att det är mer logiskt att pengarna betalas till ett från budgeten fristående konto hos Riksgäldskontoret.
Utskottets bedömning
Liksom regeringen anser utskottet att den s.k. Arbetsmarknadsfonden bör avskaffas och att ett nytt anslag under tionde huvudtiteln bör inrättas i statsbudgeten. En sådan åtgärd ligger i linje med principerna om en ökad bruttobudgetering. Ställningstagandet innebär att Centerpartiets motioner A244 (yrk. 28) och Fi219 (yrk. 6) avstyrks.
Egenavgifterna
Propositionen
Riksdagen har i anledning av proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen fattat beslut (bet. 1994/95:AU5, rskr. 124) om avskaffande av den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet fr.o.m. den 1 januari 1995. Samtidigt höjdes enligt förslaget i den ekonomisk-politiska propositionen 1994/95:25 (bet. FiU1, rskr. 145, 146) arbetsmarknadsavgiften till 4,32 %. Vidare återinfördes i enlighet med proposition 1994/95:99 den finansieringsavgift som arbetslöshetskassornas medlemmar betalar.
Motioner
Tre motioner behandlar införandet av egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen.
Moderaterna förordar i motion A281 (yrk. 17) att en egenavgift på 2 procentenheter återinförs fr.o.m. den 1 januari 1996 enligt det system som infördes under den borgerliga regeringen och som gällde fram till årsskiftet 1994/95. Taket för uttag av egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen bör enligt motionärerna sänkas i förhållande till vad som nu gäller för egenavgiften i sjukförsäkringen.
I motion Fi219 (yrk. 13) begär Centerpartiet ett tillkännagivande om utformningen av uttaget av egenavgifter. Motionärerna föreslår att avgiften till a-kassa tas ut på hela lönesumman.
I motion Fi211 (yrk. 28) föreslår Folkpartiet en sänkning av egenavgiften i sjukförsäkringen på 2 procentenheter och att motsvarande egenavgift införs i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Utskottets bedömning
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 att lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet skulle upphöra att gälla fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:99, bet. AU5, rskr. 124). Den uppfattning utskottet då gav uttryck för var att produktionen genom arbetsgivaravgifter i allt väsentligt skulle bära kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen. Beslutet innebar vidare att arbetslöshetskassornas finansieringsavgift återinfördes.
Utskottet anser att det inte tillkommit några omständigheter som skulle föranleda en ändring av riksdagens beslut i december 1994. Därmed avstyrks följaktligen även motionerna A281 (yrk. 17) (m), Fi211 (yrk. 28) (fp) och Fi219 (yrk. 13) (c).
Permitteringslöneersättning
Propositionen
Utbetalningarna av statsbidrag till permitteringslöneersättning har varierat under åren. Under senare år har den beräknats till 200 miljoner kronor per år (s. 79).
Regeringen föreslår av besparingsskäl att statsbidraget till permitteringslöneersättning slopas från den 1 juli 1995. Besparingen blir ca 300 miljoner för budgetåret 1995/96.
I anledning härav har regeringen lämnat lagförslag jämte följdändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Motioner
Vad gäller avskaffande av statsbidrag till permitteringslöneersättning yrkar Vänsterpartiet i motion A287 (yrk. 21) avslag på regeringens förslag eftersom effekten av förslaget blir att företagen kommer att säga upp personal i stället för att permittera vid övertalighet. Regeringens underlag för förslaget är enligt motionärerna bristfälligt och svarar inte mot verkligheten. Enligt Vänsterpartiets beräkning är 30 miljoner kronor till permitteringslöner ett väl tilltaget belopp för det kommande budgetåret.
Liknande synpunkter framförs av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) i motion A277. Enligt motionärerna torde besparingen för budgetåret 1995/96 utgöra ca 30--40 miljoner kronor. Man föreslår att staten för att undvika svängningar i utbetalningarna av permitteringslöneersättning betalar en årlig avgift till Institutet för utbetalning av partsavtalade ersättningar. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Permitteringslöneinstitutet bygger på en trepartsöverenskommelse mellan staten, LO och SAF. Enligt nu gällande regler står staten genom statsbidrag för huvuddelen av den permitteringslöneersättning som utbetalas.
I propositionen föreslås att statsbidrag till permitteringslöneersättning av besparingsskäl slopas från den 1 juli 1995. Regeringsförslaget ligger således i linje med den allmänna ambitionen att minska budgetunderskottet. Besparingen skulle enligt regeringen för budgetåret 1995/96 (18 mån.) uppgå till ca 300 miljoner kronor.
Utbetalningarna av statsbidrag till permitteringslöneersättning har varierat kraftigt under åren. Utskottet har genom Institutet för utbetalning av partsavtalade ersättningar AB (IUP), informerat sig om utvecklingen av utbetalningar av statsbidrag till permitteringslöneersättning. Enligt IUP, som står för mer än 90 % av utbetalningarna, uppgick dessa föregående kalenderår till 73 600 000 kr. Under år 1993 utbetalades 172 800 000 kr. Den totala utbetalningen av statsbidrag till permitteringslöneersättning beräknar IUP under kalenderåret 1995 till ca 30 miljoner kronor.
Även om utbetalningarna under år 1995 ser ut att bli förhållandevis låga kan det enligt utskottets mening inte uteslutas att det under budgetåret 1995/96 (18 mån.) kan inträffa händelser som innebär att utbetalningarna ökar.
Små utbetalningar från systemet visar att behovet av sådan ersättning i varje fall för närvarande är litet. Det innebär också att konsekvenserna vid ett avskaffande av statsbidraget inte blir särskilt omfattande.
Eftersom systemet bygger på en överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden anser utskottet att permitteringslöneinstitutet lämpligen bör behandlas av den Arbetsrättskommission som skall tillsättas och i vilken parterna på arbetsmarknaden ingår.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag att avskaffa statsbidraget till permitteringslöneersättning.
Utskottet tillstyrker även de lagförslag som blir följden av att statsbidraget upphör. Motionerna A277 (s) och A287 (yrk. 21) (v) avstyrks följaktligen.
Om riksdagen antar det framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter bör en ändring av teknisk art göras i 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Utskottet lägger i bilaga 2 fram ett sådant lagförslag.
Åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
Propositionen
I Sverige fanns det under andra kvartalet 1994 drygt 400 000 ungdomar i åldern 16--19 år. Av de 25 % som räknas till arbetskraften var ca 17 000 arbetslösa (genomsnitt för september--oktober 1994). Knappt 20 000 ungdomar under 20 år befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och av de ungdomarna fanns drygt 18 000 i ungdomspraktik.
Enligt regeringen bör samhället erbjuda arbetslösa ungdomar under 20 år något annat än enbart ekonomisk ersättning. De kan behöva ytterligare utbildning eller praktik i en eller annan form. Genom att ge kommunerna ett ökat ansvarstagande för ungdomarna minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för denna åldersgrupp.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetskassa blir 20 år fr.o.m. den 1 juli 1995. Samma åldersgräns gäller för arbetsmarknadsutbildning. Det förhållandet att den unge inte fyllt 20 år bör däremot inte utgöra hinder för inträde i a-kassa. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Rätten till arbetslivsutveckling (ALU) har byggt på att personen är berättigad till arbetslöshetsersättning. Om rätten till arbetslöshetsersättning upphör för den som är under 20 år kan inte heller ALU beviljas för denna grupp.
Kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagarna i ALU beräknas under budgetåret uppgå till 1,7 miljarder kronor.
För budgetåret 1995/96 innebär förslaget att införa en åldersgräns på 20 år för arbetslöshetsersättning enligt regeringen en besparing på 1 580 miljoner kronor (inkl. ALU).
Motioner
I ett flertal motioner yrkas avslag på regeringens förslag att införa en åldersgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Centerpartiet erinrar i motion A244 (yrk. 5) om att tämligen få personer under 20 år med dagens utbildningskrav har sådan kontakt med arbetsmarknaden att medlems-, avgifts- och arbetsvillkoren uppfylls. Man bedömer kostnaderna vara högst 200 miljoner kronor inkl. kostnaderna för ALU under 18 månader.
Folkpartiet anser i motion A286 (yrk. 6) att den som uppfyller arbetslöshetsförsäkringens regler skall ha rätt till ersättning oavsett ålder.
I motionerna A273 (yrk. 2) och A287 (yrk. 20) menar Vänsterpartiet att regeringens förslag om att utestänga försäkrade under 20 år principiellt är förkastligt, sakligt omotiverat och felaktigt beräknat. Det skulle, enligt motionärerna, handla om en besparing på 250--300 miljoner kronor. Med tillägg för eventuell ALU-ersättning skulle den maximalt bli 350 miljoner kronor. Motionärerna understryker behovet av utredning innan det företas någon regeländring.
Kristdemokraterna framhåller i motion A271 (yrk. 20) det principiellt felaktiga i att en arbetstagare som kvalificerat sig för a-kasseersättning skall nekas sådan på grund av sin ålder. Man anser inte att regeringens förslag är tillräckligt utrett. Motionärerna anför att det strider mot principen att staten inte utan att anvisa medel härför lägger på kommunen nya uppgifter.
Miljöpartiet gör i motion A275 (yrk. 11) bedömningen att förslaget inte innebär en besparing eftersom samhället i stället måste gå in med socialbidrag.
I två motioner, A242 av Hans Karlsson och Helena Frisk (s) samt A279 av Eva Persson Sellin och Anders Ygeman (s), önskas ett tillkännagivande om att det behövs ytterligare utredning avseende införandet av en åldersgräns i arbetslöshetsförsäkringen.
Håkan Juholt m.fl. (s) anser i motion A260 att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att försäkringen omfattar alla försäkringstagare. Motionären vill ha ett tillkännagivande av detta.
Ola Ström m.fl. (fp) vill i motion Kr2 (yrk. 2) ha ett tillkännagivande av konsekvenserna i socialbidragshänseende om man inför en åldersgräns i arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottets bedömning
Utskottet är av den uppfattningen att samhället i första hand bör erbjuda arbetslösa ungdomar under 20 år utbildning, praktik och liknande. Det är viktigt att för de unga understryka betydelsen av utbildning. I dagens komplicerade samhälle med stora krav på utbildad arbetskraft gäller det att tidigt skaffa sig baskunskaper inom ett så brett fält som möjligt. Som utskottet framhåller på annat ställe i detta betänkande kommer dagens och morgondagens arbetskraft att behöva återkommande utbildning och kompetensutveckling under praktiskt taget hela sitt yrkesverksamma liv.
Utbildning eller praktik bör enligt utskottet erbjudas dessa ungdomar i stället för kontantstöd. Kommunernas ansvar för ungdomsgruppen fråntar givetvis inte arbetsförmedlingarna ansvaret för platsförmedling och andra erforderliga åtgärder för ungdomarna.
I finansplanen pekar regeringen på den svåra uppgift som ligger framför oss i ansträngningarna att ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Detta arbete kan inte klaras utan uppoffringar. Alla måste vara med och bära de bördor som krispolitiken innebär, heter det i finansplanen.
Regeringen föreslår en sparåtgärd som innebär en viss begränsning i möjligheterna för unga att få arbetslöshetsersättning.
Det är emellertid svårt att överblicka konsekvenserna av regeringens förslag såväl för den enskilde som för samhället. Enligt utskottets uppfattning bör frågan om en begränsning i rätten att erhålla arbetslöshetsersättning bli föremål för ytterligare överväganden. Det kan lämpligen ske i den utredning om arbetslöshetsförsäkringen som inom kort kommer att tillsättas.
Vad härefter angår den tänkta besparingen vill utskottet framhålla följande.
Utskottet har inhämtat att det för närvarande rör sig om ca 3 000 ungdomar i snitt per månad, som är berättigade till a-kasseersättning. Det antalet innebär utbetalningar på omkring 250 miljoner kronor under 12 månader eller 375 miljoner kronor under 18 månader. Utskottets uppfattning är att man kan spara motsvarande summa genom annan regeländring än den regeringen har föreslagit.
I förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring finns föreskrifter om beräkning av ersättningen för den som är arbetslös del av vecka (23 §). Beräkningen sker enligt en särskild omräkningstabell som finns intagen som bilaga till förordningen. För en medlem som är arbetslös del av vecka beräknas dagpenningbelopp enligt omräkningstabellen med utgångspunkt i normalarbetstiden, som minskas med s.k. hindertid. Med sådan tid avses exempelvis arbetade timmar, sjukdom och annat ersättningshinder.
Av omräkningstabellen framgår bl.a. att en försäkrad som tidigare har arbetat heltid och som är arbetslös sju--åtta timmar under veckan får ersättning en dag i beräkningsveckan.
Det kan enligt utskottets mening finnas skäl att ifrågasätta rimligheten av en täckningsgrad som innebär en betydande kompensation för den som arbetar fyra dagar i veckan och får ersättning från försäkringen för ytterligare en dag.
Utskottet anser att regeringen bör se över förordningen i denna del för att därigenom få fram en besparing som skulle motsvara den som i realiteten skulle bli resultatet av regeringens förslag. En sänkning av ersättningen från försäkringen till en halv dag i dessa fall kan exempelvis medföra en sådan besparing.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A242 (s), A244 (yrk. 5) (c), A271 (yrk. 20) (kds), A273 (yrk. 2) (v), A275 (yrk. 11) (mp), A279 (s), A286 (yrk. 6) (fp), A287 (yrk. 20) (v) och Kr2 (yrk. 2) (fp) om en åldersgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och den därmed sammanhängande tänkta besparingen bör ges regeringen till känna. Av detta följer att regeringens förslag i denna del avstyrks.
Den fråga som berörs i motion A260 (s) torde komma att ligga inom ramen för uppdraget till den tidigare nämnda utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd och avstyrks därmed.
Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Propositionen
Riksdagen har nyligen fattat beslut (bet. 1994/95:AU5, rskr. 124) om regeländringar som minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen. För budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna till arbetslöshetsförsäkringen uppgå till omkring 34 miljarder kronor. Under budgetåret 1995/96 beräknas utbetalningarna uppgå till omkring 45 miljarder kronor.
Motioner
I sex motioner framförs yrkanden om införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med det system som gällde före den 1 januari 1995.
I motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 16) anser Moderaterna att det är principiellt felaktigt att knyta försäkringen till medlemskap i enskilda organisationer. Motionärerna förordar att en allmän försäkring bör träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1997.
Centerpartiet framhåller i motion A244 (yrk. 4) att möjligheten till evig rundgång mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder inte finns i det av motionärerna föreslagna systemet med dels ett generellt system, dels ett system som utesluter evig rundgång inom arbetsmarknadspolitiken.
Folkpartiet begär i motion Fi211 (yrk. 29) att arbetslöshetsförsäkringen åter görs mer heltäckande genom en återgång till ett obligatoriskt system. Ett liknande yrkande framförs i motion A286 (yrk. 4).
Kristdemokraterna menar i motion A271 (yrk. 19) att kontantstöd skall utges genom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna vill att det regelsystem som utformades av fyrklöverregeringen åter bör gälla.
I följande fem motioner yrkas förändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
Moderaterna yrkar i motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 18) att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skall sänkas till 75 %. De framhåller att för socialförsäkringarna bör så långt som möjligt enhetliga ersättningsnivåer gälla. Justeringen av ersättningsnivån medför enligt motionärerna en besparing med 1,3 miljarder kronor.
I motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 19 delvis) anser Moderaterna att den lägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen skall vara 210 kr/dag. Förändringen skulle innebära en besparing 1998 med 0,3 miljarder kronor. Man anför även att beroendet av bidrag måste motverkas.
Moderaterna framför yrkanden om begränsning av ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen. I motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 15) vill motionärerna ha ett tillkännagivande om arbetslöshetsförsäkringen som en tidsbegränsad omställningsförsäkring. De anser att ersättningsperioden bör vara maximalt 450 dagar. Det bedöms innebära en avlastning avseende utbetalningarna från arbetslöshetsförsäkringen med 2,6 miljarder kronor netto för 1998.
En liknande begäran framför Folkpartiet i motion A286 (yrk. 5) som vill ha förslag om lagstiftning av det slag som den förra regeringen införde. Man framhåller arbetslöshetsförsäkringens karaktär av försäkring mot inkomstbortfall.
I motion A281 (yrk. 20) begär Moderaterna ett förslag till lag om beräkning av deltidsarbetslösas ersättningsnivåer och återkvalificeringsregler. Motionärerna anser att det arbetsvillkor som gällde fr.o.m. den 1 juli 1994 bör ges den utformning som föreslogs i proposition 1993/94:209. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av arbetslöshetsskydd skall behållas. Den ordning som föreslås av motionärerna innebär en besparing på 1,6 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag.
Miljöpartiet förordar i motionerna A274 (yrk. 10) och A212 att den s.k. danska modellen införs. Modellen bygger på att den som är tjänstledig under ett år får 80 % av a-kassan. Som förutsättning skall enligt motionärerna någon arbetslös utföra arbetet i stället. Man räknar med att ca 50 000 arbetslösa erhåller arbete på detta sätt. Motionärerna framhåller att en liknande modell med framgång prövats i Danmark.
Utskottets bedömning
Genom riksdagens beslut den 20 december 1994 (prop. 1994/95:99, bet. AU5, rskr. 124) återställdes med två undantag bestämmelserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) till vad som gällde före den 1 juli 1994. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1995. Med två undantag återställdes således bestämmelserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Undantagen avsåg reglerna för beräkning av normalarbetstid och möjligheten för deltidsarbetande att uppbära s.k. fyllnadsersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Av utskottets övervägande framgick att för förändring av ett så inarbetat ersättningssystem som arbetslöshetsförsäkringen krävdes analys, omsorg och stor noggrannhet.
Utskottets bedömning är nu liksom tidigare att det inte kan ställa sig bakom några genomgripande förändringar av arbetslöshetsförsäkringen utan ytterligare utredning. Därmed avstyrks motionerna A215 (yrk. 6 delvis) (m), A244 (yrk. 4) (c), A271 (yrk. 19) (kds), A281 (yrk. 16) (m), A286 (yrk. 4) (fp) och Fi211 (yrk. 29) (fp), som innebär en återgång till allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Samma förhållande gäller större förändringar i gällande regelsystem av de slag som motionärerna nu för fram. Med anledning härav skall även motionerna A212 (mp), A215 (yrk. 6 delvis) (m), A274 (yrk. 10) (mp), A281 (yrk. 15, 18, 19 delvis, 20) (m) och A286 (yrk. 5) (fp) avstyrkas.
Kontant arbetsmarknadsstöd
Propositionen
Sedan januari 1994 har stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) varit 245 kr per dag.
Motioner
Moderaterna anser i motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 19 delvis) att ersättningsnivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet skall sänkas till 210 kr/dag. Bidragsberoende måste enligt motionärerna motverkas vilket inte är minst viktigt för unga människor. Den föreslagna förändringen skulle tillsammans med den tidigare nämnda besparingen på dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen innebära en besparing 1998 på sammanlagt 0,3 miljarder kronor.
I motion A206 av Tomas Eneroth (s) önskas ett tillkännagivande om behovet av en utredning avseende de totalförsvarsförpliktigas kvalifikationstid till kontant arbetsmarknadsstöd. Utredningen kan enligt motionären lämpligtvis göras i samband med den planerade översynen av a-kassan.
Utskottets bedömning
Ersättningsbeloppet inom det kontanta arbetsmarknadsstödet höjdes till nuvarande nivå den 1 januari 1994. Den lägsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen höjdes vid samma tidpunkt till motsvarande belopp (prop. 1993/94:80, bet. 1993/94:AU6, rskr. 101).
Utskottet bedömer att ersättningsnivån i KAS är väl avvägd. Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att förorda någon sänkning av ersättningsnivån. Moderaternas motioner A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 19 delvis) avstyrks således.
Den i motion A206 (s) berörda frågan ligger enligt utskottets mening inom ramen för uppdraget till den tidigare nämnda utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd och avstyrks därmed.
Medelsanvisning
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr.
Motioner
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. behandlas i följande motioner.
Moderaterna anser i motion A281 (yrk. 21) att ett förslagsanslag på 57 365 000 000 kr för budgetåret 1995/96 skall anvisas.
Vänsterpartiet yrkar i motion A287 (yrk. 22) på ytterligare 380 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Miljöpartiet begär i motion A275 (yrk. 7) 56 965 000 000 kr till ifrågavarande anslag.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. med det belopp som regeringen föreslagit. Motionerna A275 (yrk. 7) (mp), A281 (yrk. 21) (m) och A287 (yrk. 22) (v) avstyrks följaktligen.
Lönegarantifonden
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti.
Under år 1993 skedde ett trendbrott och antalet företagskonkurser minskade. Den rörliga krediten som för närvarande uppgår till 5 miljarder kronor föreslås minskas till 4 miljarder kronor.
Regeringen anser att samtliga inkomster och utgifter som påverkar statens lånebehov bör tas upp på statsbudgeten. Regeringen avser därför att återkomma i frågan om avskaffande av Lönegarantifonden och uppförande av ett nytt anslag för lönegarantiutbetalningar.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning är det positivt att samtliga inkomster och utgifter som påverkar statens lånebehov klart redovisas i statsbudgeten.
Utskottet föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit om högst 4 000 000 000 kr får disponeras i Riksgäldskontoret under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti.
Hemställan
Utskottet hemställer
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2, 1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt 1994/95:N299 yrkande 3, res. 1 (m) res. 2 (c) res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp) res. 6 (kds)
2. beträffande arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A203 yrkandena 1--5, 1994/95:A274 yrkande 8 samt 1994/95:A275 yrkandena 12 och 13, res. 7 (mp)
3. beträffande inriktning av besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 2 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, res. 8 (v)
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
4. beträffande Arbetsmarknadsverkets verksamhet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A281 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A286 yrkandena 11, 12 och 35 samt 1994/95:A287 yrkande 3, res. 9 (v)
5. beträffande representationen av arbetsmarknadens parter att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A208 och 1994/95:A251,
6. beträffande synen på konkurrens inom arbetsförmedlingsområdet att riksdagen avslår motion 1994/95:A235,
7. beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
8. beträffande anslag till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Inledning
9. beträffande personalförstärkning på arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 15 i motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 4 i motsvarande del godkänner vad regeringen förordar om tillfällig personalförstärkning inom arbetsförmedlingen, res. 10 (c) res. 11 (v)
10. beträffande särskilda insatser att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 5, res. 12 (v)
11. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 14 i motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 18, res. 13 (c) res. 14 (v)
12. beträffande informationsinsatser att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A281 yrkande 12 godkänner att högst 15 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för informationsinsatser, res. 15 (m)
Beredskapsarbete och rekryteringsstöd
13. beträffande fyratimmarsavdraget att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 10 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 10 i motsvarande del godkänner vad regeringen förordar om den bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete, res. 16 (m, c)
14. beträffande beredskapsmedel inom specificerade områden att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A269, 1994/95:A274 yrkande 13, 1994/95:A284, 1994/95:A286 yrkande 2, 1994/95:A801 och 1994/95:Kr414 yrkande 7,
15. beträffande rekryteringsstödets användning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 9, 1994/95:A286 yrkandena 8--10 samt 1994/95:A405 yrkande 11, res. 17 (c) res. 18 (fp)
Insatser för flyktingar och invandrare
16. beträffande lag om invandrarpraktik att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag (1995:000) om invandrarpraktik,
17. beträffande volymer av invandrarpraktiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkandena 13 och 14 och 1994/95:Sf635 yrkande 4, res. 19 (fp)
18. beträffande information om invandrarpraktiken att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf621 yrkande 10,
19. beträffande AMS prioritering av invandrare att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A285 yrkande 5 och 1994/95:Sf635 yrkande 2, res. 20 (v)
20. beträffande åtgärder för invandrare att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 9, 1994/95:A286 yrkande 19, och 1994/95:Sf621 yrkande 11, res. 21 (c, fp, kds)
21. beträffande insatser i invandrartäta områden att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A268 och 1994/95:A276,
22. beträffande invandrarna och arbetsmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A807 yrkande 18, 1994/95:Sf608 yrkande 5 och 1994/95:Sf636 yrkandena 4 och 5, res. 22 (mp)
Starta-eget-bidraget
23. beträffande volymen av starta-eget-bidraget att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 10 i motsvarande del och 1994/95:N301 yrkande 7, res. 23 (kds)
24. beträffande reglerna för starta-eget-bidraget att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A258 yrkande 7, 1994/95:A267 yrkande 1 och 1994/95:A287 yrkande 7, res. 24 (v)
25. beträffande utvärdering av starta-eget-bidraget att riksdagen avslår motion 1994/95:A264,
Arbetsmarknadsutbildning
26. beträffande åtskillnad mellan utbildningsinsatser av olika karaktär att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkande 11 och 1994/95:A281 yrkande 4 i motsvarande del,
27. beträffande system med utbildningscheckar att riksdagen avslår motion 1994/95:A281 yrkande 13, res. 25 (m)
28. beträffande arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet att riksdagen avslår motion 1994/95:A286 yrkande 16,
29. beträffande besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område att riksdagen avslår motion 1994/95:A249,
30. beträffande efterlevandepension i samband med utbildning att riksdagen avslår motion 1994/95:A248,
31. beträffande utbildningsbidrag med lånedel att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 23 och 1994/95:A281 yrkande 7, båda i motsvarande delar, res. 26 (m, c)
32. beträffande betald plats inom barnomsorgen att riksdagen godkänner vad i propositionen förordas om barnomsorg vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,
33. beträffande utbildningsbidrag under sommaruppehåll att riksdagen godkänner vad i propositionen förordas om rätten till utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning under sommaruppehåll,
34. beträffande två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 9 godkänner vad i propositionen förordas om nivåerna på dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning m.m., res. 27 (v)
35. beträffande arbetsmarknadsutbildning utomlands att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A221 i motsvarande del och 1994/95:A257 yrkande 1 godkänner vad i propositionen förordas om arbetsmarknadsutbildning utomlands, res. 28 (v)
36. beträffande de särskilda bidragen i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 22 och 1994/95:A287 yrkande 8 i motsvarande del godkänner vad i propositionen förordas om de särskilda bidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m., res. 29 (c, v)
37. beträffande avveckling av företagsutbildning att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A221 i motsvarande del, 1994/95:A222, 1994/95:A244 yrkande 8 och 1994/95:A287 yrkandena 10 i motsvarande del och 11 godkänner vad i propositionen förordas om avveckling av bidraget till utbildning i företag, res. 30 (c, v)
Flyttningsbidragen
38. beträffande starthjälpen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 11 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 16 i motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del och 1994/95:A448 yrkande 6, res. 31 (c, mp, kds)
39. beträffande flyttningsbidragen på sikt att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 12,
Ungdomsåtgärder
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkande 12, 1994/95:A244 yrkandena 18 och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2, 1994/95:A281 yrkande 8, 1994/95:A286 yrkande 22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3, och 7, 1994/95:Fi417 yrkande 6 och 1994/95:Kr4 yrkande 3 godkänner vad som i propositionen förordas om ett utvecklingsprogram för ungdomar, res. 32 (m) res. 33 (c, fp, kds) res. 34 (mp)
41. beträffande obligatoriska praktikplatser att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 14, res. 35 (v)
42. beträffande konsekvensutredning att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr2 yrkande 1,
43. beträffande avvisande av ungdomsintroduktion att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 3 och 1994/95:A286 yrkande 21,
44. beträffande funktionshindrade ungdomar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A233 och 1994/95:A252,
45. beträffande kommunala uppföljningsansvaret att riksdagen avslår motion 1994/95:A244 yrkande 19,
46. beträffande akademikerpraktiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 21, 1994/95:A271 yrkande 5 och 1994/95:A286 yrkande 17, res. 36 (m, c, fp, kds)
47. beträffande förändring av akademikerpraktiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkande 18 och 1994/95:Sf635 yrkande 3,
48. beträffande datortek att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A271 yrkande 12 och 1994/95:A286 yrkande 24 godkänner vad som i propositionen förordas om datortek,
49. beträffande Europapraktik att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A286 yrkande 25 och 1994/95:A287 yrkande 15 godkänner vad som i propositionen förordas om stipendier vid Europapraktik, res. 37 (v)
50. beträffande u-landspraktik att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A282 och 1994/95:A287 yrkande 16, res. 38 (v)
Otraditionella insatser
51. beträffande volymen otraditionella åtgärder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 13 i motsvarande del, 1994/95:A281 yrkande 11 och 1994/95:A287 yrkande 17 i motsvarande del, res. 39 (m, c) res. 40 (v)
52. beträffande medel till småföretagsinsatser att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 30, 1994/95:A286 yrkandena 31 och 32 samt 1994/95:A405 yrkande 8, res. 41 (c, fp)
53. beträffande kringkostnader för ALU att riksdagen avslår motion 1994/95:A286 yrkande 29, res. 42 (c, fp)
Medelsanvisning m.m.
54. beträffande reservationen på A 2-anslaget att riksdagen avslår motion 1994/95:A244 yrkande 29,
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5, 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14, 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr, res. 43 (m) res. 44 (c) res. 45 (v) res. 46 (mp) res. 47 (kds)
Övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder
56. beträffande lag om arbetslivsutveckling att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag (1995:000) om arbetslivsutveckling,
57. beträffande neddragning av ALU-volymen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 8, 1994/95:A281 yrkande 9 och 1994/95:A286 yrkande 28, res. 48 (m, c, fp, kds)
58. beträffande arbetslösas kontakter med arbetsgivare att riksdagen avslår motion 1994/95:A286 yrkande 27,
59. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A281 yrkande 6 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag (1995:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, res. 49 (m)
60. beträffande regeländringar beträffande avdragsbelopp att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 12 och 1994/95:A281 yrkande 5, res. 50 (m, c)
61. beträffande volymökning av utbildningsvikariat att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 19,
62. beträffande medelsanvisning till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr,
63. beträffande avvecklingskostnader för AMU-gruppen att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtideln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
64. beträffande Arbetsmarknadsfonden att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 28 och 1994/95:Fi219 yrkande 6, res. 51 (c)
65. beträffande egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A281 yrkande 17, 1994/95:Fi211 yrkande 28 och 1994/95:Fi219 yrkande 13, res. 52 (m, c, fp)
66. beträffande avskaffande av statsbidrag till permitteringslöneersättning m.m.
att riksdagen
dels med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A277 och 1994/95:A287 yrkande 21 antar de i propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslagen till
lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
dels beslutar att 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1981:691) om socialavgifter skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med utskottets förslag i bilaga 2, res. 53 (v)
67. beträffande åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A242, 1994/95:A244 yrkande 5, 1994/95:A271 yrkande 20, 1994/95:A273 yrkande 2, 1994/95:A275 yrkande 11, 1994/95:A279, 1994/95:A286 yrkande 6, 1994/95:A287 yrkande 20 och 1994/95:Kr2 yrkande 2 samt med avslag på det i propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och motion 1994/95:A260 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. beträffande återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del, 1994/95:A244 yrkande 4, 1994/95:A271 yrkande 19, 1994/95:A281 yrkande 16, 1994/95:A286 yrkande 4 och 1994/95:Fi211 yrkande 29, res. 54 (m) res. 55 (c, fp, kds)
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A212, 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del, 1994/95:A274 yrkande 10, 1994/95:A281 yrkandena 15, 18, 19 i motsvarande del och 20 samt 1994/95:A286 yrkande 5, res. 56 (m) res. 57 (fp) res. 58 (mp)
70. beträffande ersättningsnivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A206, 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 19 i motsvarande del, res. 59 (m)
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A275 yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 21 och 1994/95:A287 yrkande 22 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr, res. 60 (m) res. 61 (v) res. 62 (mp)
Lönegarantifonden
72. beträffande Lönegarantifonden att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 000 000 kr under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti.
Stockholm den 14 mars 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Martin Nilsson (s), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m).
Reservationer
Reservationer 1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Inledningsvis vill utskottet" och slutar med "och N299 (yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare i en framsynt politik. Arbetslinjen gäller alla grupper i samhället, även invandrare och handikappade. Internationaliseringen får effekter inom alla områden, även inom arbetsmarknadspolitiken. Arbete kan emellertid inte skapas genom arbetsmarknadspolitik. För flera arbeten krävs en ekonomisk politik, inriktad mot att främja en stabil tillväxt i företagen. Utskottet återkommer i det följande till riktlinjerna för en sådan politik.
Också själva arbetsmarknadspolitiken behöver emellertid reformeras. I flera vetenskapliga studier, bl.a. en nyligen utgiven SNS-rapport, har det visats hur den enskildes incitament till nödvändig egen aktivitet är för svag. Också de arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatserna har kritiserats för otillräcklig effektivitet.
Utskottet konstaterar i likhet med flera motioner att samhället och näringslivet påverkas av övergången till ett kunskapssamhälle; ett uttryck för detta är exempelvis den föregående regeringens satsning på en kommission för att främja informationstekniken (IT-kommissionen). Den 19 januari 1995 har regeringsbeslut fattats om ett förnyat uppdrag (dir. 1995:1) för kommissionen. I dessa direktiv saknas emellertid den viktiga ambitionen från den tidigare IT-kommissionen att Sverige senast år 2010 skall tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller varje del av utnyttjandet av informationsteknologin. Utskottet beklagar att regeringen därigenom sänkt de informationstekniska ambitionerna. En fruktbar politik på detta område tar i stället sikte på att säkerställa en internationell tätplats för Sverige på det informationstekniska området samt på sådana rörlighetsfrämjande och individualiserande insatser på arbetsmarknaden som den nya tekniken nödvändiggör.
Alla områden måste samverka för att tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås. Den allmänna ekonomiska politiken är av största betydelse i detta arbete. Som utskottet tidigare framhållit är det insatser utanför arbetsmarknadspolitiken som kan skapa förutsättningar för tillkomsten av nya arbeten. Arbetsmarknadspolitiken skall ses som ett stöd för sådana mer generella strävanden.
Sverige befinner sig nu i en konjunkturuppgång. Antalet arbetslösa är i sjunkande. Enligt AMS verksamhetsstatistik uppgick arbetslösheten i februari 1995 till 333 000 personer, vilket är 18 000 färre än i januari. Utskottet anser därför i likhet med propositionen och flera motioner att det nu är dags att sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin och "ta till vara" konjunkturuppgången för att stärka tillväxten. Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera och därigenom uppnå en uthållig tillväxt och full sysselsättning. Ett glädjande tecken inom företagsamhetens utveckling är att de små företagen med färre än 20 anställda går bättre enligt Småföretagarbarometern från mitten av februari 1995. Företagen har positiva förväntningar för år 1995. Förbättringar sker i såväl de exportinriktade företagen som i industrianknutna hemmamarknadsföretag.
Trots detta är det illavarslande att regeringen själv liksom också 1995 års långtidsutredning räknar med en mer bestående total arbetslöshet också efter det att de föreslagna åtgärderna satts in. De strukturella svagheter som ligger bakom den höga arbetslösheten har regeringen enligt utskottets mening inte redovisat några åtgärder mot. Utskottet beklagar att arbetslösheten därigenom riskerar att i onödan permanentas på en oacceptabelt hög nivå.
Utskottet vill betona att tillväxten naturligtvis inte får ske genom missbruk av resurser i form av människor, miljö osv. Tillväxt är grunden för en ekonomisk utveckling som ger människor arbete och ökar välfärden. Det kan i detta sammanhang erinras om att en kommitté tillsatts för att utreda en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11). En av kommitténs uppgifter är att analysera förutsättningarna för och effekterna av olika slag av skatteväxling, dvs. att skatter på arbete sänks samtidigt som skatterna på energi och utsläpp höjs. Målet om en uthållig ekonomisk tillväxt kan enligt utskottets uppfattning även innefatta kretsloppstanken. Utskottet noterar i detta sammanhang att Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har fått direktiv för det fortsatta arbetet (dir. 1995:23). Kretsloppsanpassad produktion av bilar och elektroniska produkter m.m. skall utredas härnäst.
Önskemål om en miljöinriktad arbetsmarknadspolitik med bl.a. resursöverföring från traditionella arbeten till gröna arbeten ligger i linje med den förda politiken vad gäller miljöinvesteringar. 400 miljoner kronor utgår som bidrag för fjärrvärmenät, upprustning av naturvårdsområden, åtgärder mot buller m.m. (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146). Därutöver föreslås i budgetpropositionen ett nytt investeringsbidrag på 100 miljoner kronor till näringsliv och kommuner för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1994/95:100, bil. 15, anslagspunkt A 8). Exempel på områden som kan bli aktuella för bidrag är bl.a. kretsloppsanpassad eller alternativ avloppshantering. De sistnämnda insatserna bör enligt utskottets uppfattning ge regeringen underlag för en bedömning av nyttan av dylika satsningar.
Regeringens medelalternativ innebär en öppen arbetslöshet på 5,6 % år 1998, men ambitionen är enligt propositionen att få ner arbetslösheten ytterligare.
Långtidsutredningen (SOU 1995:4) gör för sin del bedömningen att "det finns en påtaglig risk för att arbetslöshetens återgång kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel". Utredningen visar ett basscenario för den svenska ekonomin fram till år 2010. Arbetslösheten uppgår vid periodens slut till 5 %, vartill kommer 2,5 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna nedgång av arbetslösheten till år 2010 förutsätter enligt utredningen åtgärder för att få ekonomin -- och inte minst arbetsmarknaden -- att fungera bättre.
Vid en offentlig utfrågning, som arbetsmarknadsutskottet arrangerat under rubriken Arbetsmarknaden i en föränderlig tid framkom ytterligare synpunkter på arbetsmarknadspolitiken bl.a. i ett långsiktigt perspektiv. Utskottet hänvisar till betänkandets bilaga 3 med referat från utfrågningen.
Utskottet kan inte ställa sig bakom den politik mot arbetslösheten som redovisas i budgetpropositionen. Den redovisade politiken är enligt utskottets mening för svag och uppmärksammar inte de grundläggande faktorer som skapar förutsättningar för fler riktiga jobb. Som framhålls i motion A215 (m) är det dessutom så att flera inslag i regeringens politik direkt motverkar tillkomsten av fler arbeten. Hit hör bl.a. beslutade skattehöjningar direkt riktade mot företagen. Utskottet delar den analys som framförs i motion A215. Utskottet tillstyrker det sjupunktsprogram för fler arbeten som framförs i motionen. Programmet bör bilda ram för kommande års praktiska insatser för att pressa ner arbetslösheten. Ambitionerna för detta arbete bör sättas högre än de som regeringen i fråga om den totala arbetslösheten anför i budgetpropositionen. Inte minst gäller det att anpassa den svenska arbetsmarknaden till de krav den frambrytande informationstekniken ställer, liksom att finna konkreta former för det kontinuerliga lärandet, som det kommer att ställas ökande krav på.
Såsom framhålls i motionerna A215 (m) och A281 (m) är flera av regeringens konkreta arbetsmarknadspolitiska förslag missriktade. Det gäller bl.a. det av riksdagen accepterade förslaget om ett riktat anställningsstöd, insatserna för unga liksom den kraftiga neddragningen av ALU. Regeringens ungdomsintroduktion har hittills givit ett mycket blygsamt resultat. Betoningen av starta-eget-bidrag är emellertid positiv med hänsyn till de goda effekter som detta stöd uppvisar (se vidare avsnittet Starta-eget-bidrag).
Utskottet har ingen annan syn än motionärerna när det gäller att skapa en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva rutiner. Att politiken också skall vara lättöverskådlig, undvika inlåsning i arbetslöshet eller se till kompetensutvecklingsaspekten i åtgärderna har utskottet intet att invända mot. Vidare har det varit och är alltjämt en strävan i politiken att stöd inte bör utbetalas till anställningar som skulle ha skett utan stöd. Beträffande motionsförslagen om en friare medelsanvändning på lokal nivå anser utskottet att sådana strukturförändringar måste ses i ett större sammanhang. Enligt utskottets uppfattning bör de berörda motionerna inte leda till några tillkännagivanden.
EU-frågorna berörs i tre motioner. Inom EU bör Sverige vara pådrivande för en sådan allmän avreglering av arbetsmarknaden som kan skapa förutsättningar för tillkomsten av fler riktiga jobb. Utskottet har under hösten 1994 i sitt yttrande 1994/95:AU1y till utrikesutskottet uttalat bl.a. följande. "Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen för det monetära samarbetet som dessa uttrycks i de s.k. konvergenskraven inom EMU:s tredje steg."
Utskottet anser inte att något särskilt tillkännagivande är behövligt med anledning av motionsförslagen. Vad gäller motionsönskemål angående planeringen av Europeiska socialfondens stöd anser utskottet att det är till fyllest att regeringen under våren återkommer med förslag till inriktning av verksamheten.
Problemen för de medelålders och äldre på arbetsmarknaden bör enligt utskottets mening ytterligare uppmärksammas. Utskottet har erfarit att regeringen under våren 1995 kommer att ta upp de äldres situation på arbetsmarknaden i proposition till riksdagen. Utskottet anser att regeringens förslag inte bör föregripas, yrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utan att gå in i detalj på samtliga spörsmål som behandlas i motionerna konstaterar utskottet att många krav ligger i linje med en pågående utveckling.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som förs fram i motion A215 i berörda delar. Utskottet följer utvecklingen med stor uppmärksamhet och kommer vid senare tillfällen under våren 1995 att ta upp arbetsmarknadspolitiska frågor i samband med aviserade propositioner. I den mån det inte redan har framgått av den föregående framställningen avstyrker utskottet de behandlade förslagen i motionerna A201 (yrk. 1, 3, 4) (mp), A207 (fp), A218 (yrk. 2, 3) (kds), A223 (s), A226 (s), A229 (s), A232 (s), A234 (s), A244 (yrk. 1, 16, 17, 26, 27) (c), A250 (fp), A258. (yrk. 1, 2) (s), A259 (s), A263 (fp), A271 (yrk. 1, 13, 17, 22) (kds), A274 (yrk. 1, 11) (mp), A280 (yrk. 1, 2) (fp), A286 (yrk. 1) (fp), A287(yrk. 1, 13) (v), A288 (yrk. 9) (kds), A415 (yrk. 2) (kds), So433 (yrk. 1) (mp), So485 (yrk. 1) (mp) och N299 (yrk. 3) (c).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15 samt med avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2, 1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt 1994/95:N299 yrkande 3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299 (yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Arbetslinjen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken är grunden för en framgångsrik politik. Som framhålls i motion A244 (c) tillkommer minst 50 000 jobb genom en effektiv och långsiktig småföretagspolitik, offensiva satsningar på kretsloppssamhällets arbetstillfällen, en ny energipolitik, en regional utvecklingspolitik samt en arbetsrätt som främjar jobb.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift inom ramen för den ekonomiska politiken är att bidra till full sysselsättning och låg inflation. Arbetsmarknaden måste mera präglas av yrkesmässig rörlighet och kompetensutveckling för att bli tillgänglig för fler. Särskild uppmärksamhet måste ägnas de långtidsarbetslösa. Kompetensutvecklingsaspekten är av stor vikt för framtiden. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för att kunskaps- och kompetenshöjande åtgärder blir tillgängliga för företagen. Vidare är det nödvändigt att både akademikerpraktiken och utbildningsvikariaten även fortsättningsvis utnyttjas till fullo.
Ansträngningarna att bryta kvinnornas traditionellt begränsade arbetsmarknad har hittills gett små resultat. Insatser för kompetensutveckling och ny yrkesinriktning för kvinnorna är av central betydelse. Jämställdhetsarbetet måste prägla hela AMV:s verksamhet. Vidare skulle fler kvinnliga chefer, inte minst på mellannivå, innebära att nya verksamhetsområden öppnades för kvinnorna. Medlen för projektarbete inom AMV bör användas för denna typ av projekt.
Den samsyn som finns i Sverige beträffande den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör vidare överföras till EU. Vidare är det mycket viktigt att Sverige aktivt fullföljer linjen med starka och representativa parter som genom avtal kan forma reglerna på arbetsmarknaden. Återflödet från EU:s strukturfonder anser utskottet vara mer regionalpolitiskt än arbetsmarknadspolitiskt motiverat.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med förslagen i motionerna A244 (c) och N299 (c) i fråga om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27 samt 1994/95:N299 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2, 1994/95:So433 yrkande 1 samt 1994/95:So485 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299 (yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A286 (fp) att arbetslösheten går att bringa ned med en samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik. Hindren för företagande, särskilt för små och nya företag, måste undanröjas. Arbetsrätten bör återgå till den ordning som rådde under år 1994 i syfte att underlätta för just småföretagen.
Att öka rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift. Utbildningsinsatser är det lämpligaste instrumentet för att underlätta yrkesmässig rörlighet. Även den geografiska rörligheten behöver öka.
Utskottet vill vidare framhålla vikten av en effektiv arbetsmarknadspolitik. Bland annat kan det vara lämpligt att se över bidragsfloran. Vidare bör upphandling ske på ett mer kostnadseffektivt sätt.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas de långtidsarbetslösa, invandrare och funktionshindrade samt också de medelålders och äldre på arbetsmarknaden. Arbetslinjen måste gälla också dessa grupper.
Beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning instämmer utskottet med motion A286 (fp) i motsvarande del samt i huvudsak med motionerna A207 (fp) samt A280 (fp). Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A207, 1994/95:A280 och 1994/95:A286 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2, 1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt 1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299 (yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i motion A287 (v), nämligen att målsättningen måste vara att den öppna arbetslösheten tas ner ordentligt under 5 % till år 1998. Att uppnå detta mål är nödvändigt om nästa konjunkturnedgång skall kunna klaras utan permanent massarbetslöshet.
Enligt utskottets uppfattning går regeringens förslag åt rätt håll men ambitionsnivån är alltför låg såväl vad gäller målen som åtgärdsvolymerna. Förutsättningar måste skapas för att få expansion i näringslivet. Det måste vidare framhållas att strävan inte bara är tillväxt utan också rejäla sysselsättningsökningar. Hela landet skall leva och inte bara de tillväxtzoner i södra Sverige som kan få marknadens draghjälp genom EU-integrationen. En miljömässigt hållbar utveckling sätter bestämda gränser för vilket slag av tillväxt som kan accepteras. Det får på inga villkor handla om att återgå till energislöseri och väginvesteringar för massbilismen som drivkrafter för tillväxten. Tvärtom skall miljösanering och omvandling av näringslivet i kunskapsintensiv riktning vara huvudinriktningen i strategin för tillväxt.
Utskottet är emot det nya anställningsstödet som enligt utskottets uppfattning både är dyrt och ineffektivt. Det innebär i huvudsak en jättesubvention till företag som går bra och ändå är i gång med att anställa. Enligt utskottets uppfattning borde i stället övertidsfrågorna lyftas fram och en begränsning av övertiden åstadkommas. En sådan åtgärd är ägnad att stimulera sysselsättningen.
Jämställdhet utgör en förutsättning för ett utvecklat arbetsliv. Arbetsmarknaden är starkt könssegregerad i Sverige -- såväl horisontellt som vertikalt. Kvinnornas underordning gäller på alla nivåer. Arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden har inte varit särskilt framgångsrikt. Utskottet förutsätter att arbetet inom detta område -- liksom på jämställdhetsområdet över huvud taget -- intensifieras och leder till konkreta förslag.
Utskottet uttalar sig för större riktade insatser för utsatta grupper på arbetsmarknaden, t.ex. arbetshandikappade och utomnordiska invandrare.
Vidare bör kommunsektorn få ytterligare medel för att förhindra påspädning av den öppna arbetslösheten i kommuner och landsting. Bland annat av detta skäl krävs en större ram för den arbetsmarknadspolitiska åtgärden företagsutbildning under nästa år.
Utskottet ställer sig således bakom motion A287 (v) vad gäller arbetsmarkandspolitikens förutsättningar och inriktning. I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13 samt med avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2, 1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt 1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "och N299 (yrk. 3) (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör arbetsmarknadsproblemen inte ses ur ett snävt kamrersperspektiv. Utskottet instämmer med motion A274 (mp) att arbetsmarknadspolitiken likaväl som andra politikområden måste byggas upp från en vision om ett grönt samhälle där människan ses som en del i ett större sammanhang. Ett grönt samhälle innebär att reparationer, underhåll och återvinning ger effektivitet som kan mätas i ekologiska och sociala värden. Det finns en stor potential för nya gröna jobb, såväl inom kretsloppssamhället som inom den mjuka sektorn med omsorg och utbildning. Någon större arbetslöshet kan man inte tala om i ett sådant samhälle.
Utskottet vill framhålla att meningsfulla jobb inte kan kommenderas fram; det är inte heller något självändamål att arbeta. Ett ekologiskt nytänkande innebär att jagkänslan kan byggas på en stadigare grund än lönearbetet.
Hög arbetslöshet och stora klyftor medför emellertid att kortsiktiga ekonomiska och sociala frågor dominerar politiken medan miljöfrågor och internationell solidaritet inte ryms i debatten. Rättvisa och harmoni i samhället är därför en av grunderna för en bra miljöutveckling.
Vidare förordar utskottet ett mera långsiktigt tänkande vad gäller offentliga sektorns medel. För att undvika ytterligare problem inom bl.a. vårdsektorn bör uppsägningsstopp införas i kommuner och landsting. Vårdpersonalen utför ett viktigt arbete. För att bidra till täckning av personalens lönekostnader bör medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och a-kassa föras över från statlig till kommunal nivå.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med motionerna A201 (mp), A274 (mp), So433 (mp) och So485 (mp) i berörda delar. Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:So433 yrkande 1 och 1994/95:So485 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2 samt 1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299 (yrk. 3) (c)" bort ha följande lydelse:
En generell ekonomisk politik måste ge förutsättningar för tillväxt och fler jobb i näringslivet vid sidan om en aktiv och väl fungerande arbetsmarknadspolitik.
Utskottet anser i likhet med motion A271 (kds) att arbetsmarknadspolitiken bör fungera som ett försäkringssystem med såväl meningsfull sysselsättning som ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Vidare bör den underlätta en omställning från krympande till växande sektorer. Att matcha arbetslösa mot lediga jobb i nya branscher är ytterst väsentligt för att motverka att flaskhalsar uppstår i olika delar av ekonomin.
Åtgärder mot långtidsarbetslöshet bör inriktas på kompetenshöjning. Länsarbetsnämnderna bör stötta projekt som syftar till att motverka passivisering och modlöshet hos långtidsarbetslösa. Sådana projekt kan drivas av t.ex. folkrörelser tillsammans med arbetsförmedlingar och kommunen. På EU-nivån är gemensamma initiativ nödvändiga för att förhindra den utslagning som den höga arbetslösheten innebär. Sverige bör engagera sig i sysselsättningsfrågorna inom EU. Fördelningen av den sociala fondens stöd bör omfatta ett vidare område än AMV; t.ex. bör även kommunernas insatser komma i fråga.
Modellen med satsning på utbildning för att begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn bör utvecklas. Fortsatt effektivisering inom den kommunala sektorn kommer också fortsättningsvis att innebära att personal kan friställas. I detta läge bör det finnas möjlighet till utbildning av den uppsägningshotade personalen för att möta näringslivets behov, t.ex. liknande östgötamodellen. Regeringen bör därför återkomma med en utvecklingsplan för denna utbildningsform.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med motionerna A271 (kds), A288 (kds) och A415 (kds) i berörda delar. Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13, 1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt 1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna (mom. 2)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Eftersom Miljöpartiets krav" och slutar med "A275 (yrk. 12, 13)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det överväldigande skäl som talar för kortare arbetstid omgående. För det första skapas det flera arbetstillfällen genom att flera delar på jobben. EU-länderna ligger i denna fråga före Sverige. En sådan reform innebär en anpassning till verkligheten. För det andra ökar välfärden och jämställdheten när den normala arbetstiden sänks. Kortare arbetsdag ger större möjlighet för föräldrar och barn att umgås och för föräldrarna att klara av sin föräldraroll. Det är vidare ett rättvisekrav att lagstifta om sänkt arbetstid i stället för att vissa grupper skall förhandla sig till detta. Genom en sänkt arbetstid kan också arbetsskador och sjukskrivningar minskas inom tunga och stressande arbeten.
I likhet med Miljöpartiets motioner A203, A274 och A275 anser utskottet att det redan under innevarande budgetår bör vara möjligt att införa en sådan reform. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till lagstiftning och i enlighet med den tidpunkt som planeras för ett ikraftträdande också redovisa de budgetkonsekvenser som följer av reformen. Utskottet instämmer med Miljöpartiet i att en arbetstidsreform, som medför att fler personer kommer i arbete, kommer att innebära en lägre belastning på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A203, A274 och A275 i aktuella delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A203 yrkandena 1--5, 1994/95:A274 yrkande 8 samt 1994/95:A275 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning börjar med "Som tidigare redovisats" och slutar med "motion A287 (yrk. 2)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att godkänna besparingar på arbetsmarknadsområdet, vilka är så knapphändigt och bristfälligt redovisade som i budgetpropositionen. Förutom felräkningar och inräknande av besparingar som ännu inte beslutats av riksdagen anser utskottet att vissa av de föreslagna besparingarna inte kan godkännas. Detta gäller exempelvis besparingskraven på AMS. Vänsterpartiet förordar högre volymer och lägre besparingskrav på flera av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottet anser därför i likhet med motion A287 (v) i berörd del att regeringens proposition bör avslås på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande inriktning av besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 2 samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Arbetsmarknadsverkets verksamhet (mom. 4)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader börjar med "Utskottet anser i" och slutar med "A287 (yrk. 3)(v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A287 (v) att AMS framför välgrundade argument för att personalförstärkningar i nuvarande läge är nödvändiga för att uppnå hög effektivitet i arbetet. En offensiv individuell platsförmedling med frekventa kontakter med den sökande, särskilda insatser för utsatta grupper, nära arbetsgivarkontakter, gedigen uppföljning och kontrollverksamhet krävs av verket.
Med hänsyn till befintligt underlag, vilket visar att ökade personalresurser till AMV ger ett tydligt resultat i form av registrerade åtgärds- och arbetsplaceringar, ställer sig utskottet bakom motion A287 i denna del. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande Arbetsmarknadsverkets verksamhet att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:A281 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:A286 yrkandena 11, 12 och 35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Inledning börjar med "Med hänsyn till" och slutar med "(yrk. 4 delvis)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A244 (c) att om arbetsförmedlingarna får arbeta med kända åtgärder minskar behovet av ytterligare förstärkning av personalanslaget. Därmed blir belastningen på åtgärdsanslaget densamma som tidigare, dvs. 600 miljoner kronor under en 18-månadersperiod. Med anledning av propositionens förslag i denna del tillstyrks bifall till motion A244 i aktuell del och avstyrks övrigt motionsyrkande.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande personalförstärkning på arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A244 yrkande 15 i motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Inledning börjar med "Med hänsyn till" och slutar med "(yrk. 4 delvis)" bort ha följande lydelse:
Eftersom ökade personalresurser ger konkreta resultat i form av flera arbetsplaceringar instämmer utskottet med motion A287 (v) att ytterligare 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag bör gå till personalförstärkning på arbetsförmedlingarna. Motion A287 (yrk. 4 delvis) tillstyrks således. Övrigt motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande personalförstärkning på arbetsförmedlingen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 4 i motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A244 yrkande 15 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Särskilda insatser (mom. 10)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Inledning börjar med "Utskottet har vidare" och slutar med "(yrk. 5) avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Regeringen bör inte få disponera 450 miljoner kronor för särskilda insatser inom A 2-anslagets ram. Liksom riksdagens revisorer och Vänsterpartiet i motion A287 anser utskottet att det saknas motiv för att inte Arbetsmarknadsverket skulle disponera dessa medel i enlighet med normala prioriteringar. Motion A287 tillstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande särskilda insatser att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Inledning börjar med "Beträffande regeringens budgetpost" och slutar med "A287 (yrk. 18)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A244 (c) att regeringens uppräkning av denna post från 10 till 15 miljoner kronor är obehövlig. Motion A244 (yrk. 14 delvis) tillstyrks av utskottet. Övrigt motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A244 yrkande 14 i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Inledning börjar med "Beträffande regeringens budgetpost" och slutar med "A287 (yrk. 18)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A287 (v) att det inte är lämpligt att regeringen tilldelas 15 miljoner kronor för fri försöksverksamhet med projektverksamhet. Medlen bör i stället föras till posten Otraditionella åtgärder som AMS disponerar.
Motion A287 (yrk. 18) tillstyrks således. Övrigt motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 18 samt med avslag på motion 1994/95:A244 yrkande 14 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Informationsinsatser (mom. 12)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Inledning börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och slutar med "A281 (yrk. 12)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A281 (m) att 10 miljoner kronor av A 2-anslaget är tillräckligt för informationsinsatser. De 15 miljoner kronor som regeringen föreslagit är ett för stort belopp då god kännedom om åtgärderna redan finns.
Motion A281 (yrk. 12) tillstyrks därmed av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande informationsinsatser att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkande 12 samt med anledning av propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Fyratimmarsavdraget (mom. 13)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m) Christel Anderberg (m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd börjar med "Det nuvarande fyratimmarsavdraget" och slutar med "delvis) avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motionerna A281 (m) och A244 (c) betona vikten av att arbetssökande i åtgärder har både incitament och tidsmässiga möjligheter att söka arbete. Statsbidrag bör därför utgå för en vecka som är fyra timmar kortare än normalarbetstiden.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet propositionens förslag och tillstyrker motionerna A244 respektive A281 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande fyratimmarsavdraget att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A244 yrkande 10 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 10 i motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd börjar med "Vad beträffar Centerns" och slutar med "A405 (yrk. 11)(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A244 (c) att det kan finnas en växande grupp långtidsarbetslösa, som skulle ha möjligheter att själva finna vägar till arbete. Att låta denna grupp ensidigt vara beroende av arbetsförmedlingens resurser och bedömningar innebär en effektivitetsförlust. Därför föreslås att rekryteringsstödet knyts direkt till individen för den som varit inskriven på arbetsförmedlingen i två år och är i en andra a-kasseperiod. Stöd utgår automatiskt under sex månader så snart personen i fråga erhållit anställning med avtalsenliga villkor. Även i övrigt bör rekryteringsstödet riktas mot de långtidsarbetslösa.
Vidare föreslår utskottet ett ny form av rekryteringsstöd för civilingenjörer m.fl. som får anställning i småföretag inom det regionalpolitiska stödområdet.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med motionerna A244 (yrk. 9) och A405 (yrk. 11). Övriga yrkanden har en annan inriktning och avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande rekryteringsstödets användning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 9 och 1994/95:A405 yrkande 11 samt med avslag på motion 1994/95:A286 yrkandena 8--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd börjar med "Vad beträffar Centerns" och slutar med "A405 (yrk. 11)(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A286 (fp) att rekryteringsstödet är en effektiv åtgärd med en inriktning på den privata sektorn. Under år 1994 fick närmare 70 % av dem som hade rekryteringsstöd fortsatt arbete. Åtgärden bör kunna utnyttjas för samtliga arbetslösa men utgå under längre tid för långtidsarbetslösa, invandrare och funktionshindrade. Mot denna bakgrund bör större resurser läggas på denna åtgärd. Jämfört med regeringens beräkningar anser utskottet att budgetposten bör räknas upp med ytterligare 1 836 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker därmed motion A286 i aktuella delar. Övriga motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande rekryteringsstödets användning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A286 yrkandena 8--10 samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 9 och 1994/95:A405 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Volymer av invandrarpraktiken (mom. 17)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med "Mot denna bakgrund" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på regeringens förslag om fortsatt försöksverksamhet med invandrarpraktik under budgetåret 1995/96. Utskottet tillstyrker således förslaget till lag om invandrarpraktik.
Enligt utskottets mening är dock regeringens förslag om invandrarpraktikens omfattning klart otillräckligt. I denna fråga instämmer utskottet med förslagen i motionerna A286 (fp) och Sf635 (fp) om en ökning av antalet platser i invandrarpraktik till 8 000 per månad och möjlighet till förlängning av praktiktiden till 12 månader. Förslagen innebär att sammanlagt 1 058 miljoner kronor bör anvisas för invandrarpraktik. Utskottet tillstyrker således motionerna A286 (yrk. 13, 14) och Sf635 (yrk. 4).
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande volymer av invandrarpraktiken att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A286 yrkandena 13 och 14 samt 1994/95:Sf635 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. AMS prioritering av invandrare (mom. 19)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med "Beträffande AMS prioritering" och slutar med "nu berörda delar" bort ha följande lydelse:
Beträffande AMS prioritering av invandrare anser utskottet, i likhet med motionärerna i motion A285 (v) och motion Sf635 (fp), att det är mycket beklagligt att verksamhetsmålet för de utomnordiska medborgarnas andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte uppnåtts. Utskottet instämmer med förslaget i motion A285 om att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med AMS angående omprioriteringar av åtgärderna så att en väsentligt större andel av dessa riktas till invandrare.
Utskottet tillstyrker därmed motion A285 (yrk. 5). Motion Sf635 (yrk. 2) får härmed anses i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande AMS prioritering av invandrare att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A285 yrkande 5 samt med anledning av motion 1994/95:Sf635 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Åtgärder för invandrare (mom. 20)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med "Beträffande förslaget i" och slutar med "samt A271 (yrk. 9)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Centerns förslag i motion Sf621 om behovet av mer forskning kring invandrarnas problem på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller företagens rekrytering och de hinder invandrarna möter i rekryteringssituationen.
För att komma in på arbetsmarknaden är goda kunskaper i svenska av avgörande betydelse. Utskottet anser, i likhet med förslaget i motion A286 (fp), att undervisningen i svenska måste anpassas till invandrarnas förutsättningar. Bl.a. bör olika studietakt och yrkesinriktad språkträning kunna erbjudas.
Utskottet ställer sig även bakom Kristdemokraternas förslag i motion A271 om behovet av riktade åtgärder till de utomnordiska medborgarna samt om inrättandet av en särskild kommission, med arbetsmarknadens parter, som bör få möjlighet att lägga nya förslag till åtgärder för flyktingar och invandrare.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Sf621 (yrk. 11), A286 (yrk. 19) samt A271 (yrk. 9) bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande åtgärder för invandrare att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A271 yrkande 9, 1994/95:A286 yrkande 19 och 1994/95:Sf621 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "samt Sf636 (yrk. 4, 5)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med förslagen i motion Sf636 (mp) om behovet av kraftfulla åtgärder för de långtidsarbetslösa invandrarna samt att en långsiktig och hållbar minskning av arbetslösheten endast kan åstadkommas genom skatteväxling och minskad arbetstid.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet motion Sf636 (yrk. 4, 5). Motionerna Sf608 (yrk. 5) och A807 (yrk. 18) avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande invandrarna och arbetsmarknaden att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Sf636 yrkandena 4 och 5 samt med avslag på motionerna 1994/95:A807 yrkande 18 och 1994/95:Sf608 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Volymen av starta-eget-bidraget (mom. 23)
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Starta-eget-bidraget börjar med "Kristdemokraterna anser i" och slutar med "N301 (yrk. 7)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A271 (kds) och N301 (kds) att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör uppmuntra till eget företagande. Beträffande starta-eget-bidraget bör dock ökningstakten vara försiktigare än regeringen räknat med. Uppföljning och kontroll av åtgärden är viktig. Vid en volym på 5 000 platser per månad i stället för 8 000 enligt regeringens förslag uppnås en besparing på 500 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker därför motionerna A271 och N301 i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande volymen av starta-eget-bidraget att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A271 yrkande 10 i motsvarande del och 1994/95:N301 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Starta-eget-bidraget börjar med "Beträffande önskemålet att" och slutar med "(v) avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser i likhet med motion A287 (v) positivt på starta-eget-bidraget som ett tillskott till en nyföretagares försörjning under inledningsfasen. Behovet av kvalificerad bedömning av affärsidén samt uppföljning bör dock framhållas. För att utöka åtgärden anser utskottet att regeringen bör återkomma med förslag till nya regler så att bidrag skall kunna utgå även till tjänstlediga personer, som vill starta företag. Även reglerna för utbildningsbidrag vid ALU-plats vid förberedelse för eget företagande bör förändras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A287 i aktuell del bör ges regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande reglerna för starta-eget-bidraget att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1994/95:A258 yrkande 7 och 1994/95:A267 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. System med utbildningscheckar (mom. 27)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Omfattning m.m. börjar med "Som ovan redovisats" och slutar med "i motsvarande del" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion A281 (m) anser utskottet att ett system med utbildningscheckar, vilket berättigar den enskilde själv att upphandla viss specificerad utbildning, bör införas. Systemet skulle öka konkurrensen mellan olika utbildningsanordnare och samtidigt förstärka den enskildes engagemang inför kompetensutvecklingen.
För att ansvarslinjerna skall bli mer entydiga och för att förutsättningarna skall förbättras att fullfölja de långsiktiga utbildningsinvesteringar som Sverige måste satsa på, anser utskottet att de utbildningar som motiveras av arbetsmarknadsskäl bör upphandlas av AMV. Det gäller t.ex. platser inom komvux.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion A281 i berörd del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande system med utbildningscheckar att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A281 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 31)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Utbildningsbidrag med lånedel börjar med "Systemet med utbildningsbidrag" och slutar med "i berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motionerna A281 (m) och A244 (c) att det är olämpligt om studerande genom tillfälligt, kortvarigt arbete kan få radikalt andra villkor för studier än de ungdomar som finansierar sina studier med lån/studiemedel.
Enligt utskottets mening är det rimligt dels att den enskilde betalar en viss del av kostnaden för studier som leder till en allmän kompetenshöjning, dels att de ungdomar under 25 år som antagits till arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser, får betala en del av studiekostnaderna i likhet med de ungdomar som väljer andra studieformer och studievägar. Det får ankomma på regeringen att återkomma med förslag till lagtext.
Utskottet instämmer därför med motionerna A281 och A244, båda i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utbildningsbidrag med lånedel att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 23 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 7 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom. 34)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Dagpenningens nivå börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill liksom motionärerna i motion A287 (v) betona, att regeringens förslag om sänkt utbildningsbidrag för vissa grupper från 338 kr till 245 kr, vilket innebär att det endast blir två nivåer på dagpenningen, bör prövas till sina effekter och ställas mot andra utgifter för att bästa totaleffekt för de arbetslösa skall uppnås. Enligt utskottet bör det ifrågasättas om utbildningsbidrag för jobbsökaraktivitet bör prioriteras framför ett bibehållande av utbildningsbidragets nivå vid arbetsmarknadsutbildning. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 9 och propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Arbetsmarknadsutbildning utomlands (mom. 35)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadsutbildning utomlands börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "och A257 (s)" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motionerna A221 (c) och A257 (s) anser utskottet att möjligheten till arbetsmarknadsutbildning utomlands bör finnas kvar. Så länge vissa utbildningar för arbetslösa inte kan fullföljas utan komplettering av utbildning utomlands kan utbildningsmöjligheten i utlandet inte dras in. Det rör sig bl.a. om utbildningar inom vissa bristyrken där samhället är i behov av kompetensen och där omfattningen av utbildningen vidare är begränsad. Besparingseffekten är dessutom obetydlig. Utskottets ställningstagande bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande arbetsmarknadsutbildning utomlands att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A221 i motsvarande del och 1994/95:A257 yrkande 1 samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. De särskilda bidragen i samband med arbetsmarknadsutbildning (mom. 36)
Elving Andersson (c) och Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Särskilda bidrag börjar med "Administrationen av de" och slutar med "i aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motionerna A244 (c) och A287 (v) att de särskilda bidragen ej kan avvecklas på det sätt som regeringen föreslår, även om viss besparing blir följden i enlighet med AMS anslagsframställan. Ett totalt borttagande av de särskilda bidragen vid utbildning och praktik utanför hemorten är inte möjligt med hänsyn till de kraftigt negativa effekter en sådan ändring för med sig i mindre kommuner, skogslän och glesbygder. Utbildning är för den enskilde av stort värde, och bostadsorten bör inte få begränsa möjligheterna härtill.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 22) och A287 (yrk. 8) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande de särskilda bidragen i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A244 yrkande 22 och 1994/95:A287 yrkande 8 i motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Avveckling av företagsutbildning (mom. 37)
Elving Andersson (c) och Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Bidrag till utbildning i företag börjar med "Utskottet vill i" och slutar med "här behandlade delar" bort ha följande lydelse:
I enlighet med önskemålen i motionerna A221 (c), A244 (c) och A287 (v) anser utskottet att företagsutbildning bör finnas kvar och att den planerade neddragningen av utbildningen bör utebli för att en ökning av den öppna arbetslösheten skall förhindras. De fortsatta neddragningarna av personal som förutsägs i finansplanen inom den offentliga sektorn på 30 000 personer under åren 1995 och 1996 kräver ytterligare insatser för att förhindra påspädningen av den öppna arbetslösheten. Dessutom upphör under det närmaste året de utbildningsavtal som träffats mellan kommuner och landsting och länsarbetsnämnderna. Ett stort antal personer kommer säkert inte att kunna erbjudas en ny anställning. Bland annat av detta skäl krävs en större ram för åtgärden nästa budgetår.
Trots mycket tal om kompetensutveckling och ett flertal gjorda utredningar har mycket litet skett av politiska initiativ. Eftersom Arbetslivsfonden avvecklas vid halvårsskiftet i år är behovet av nya initiativ akut.
Utskottet är överens med regeringen om att ansvaret för att genomföra och finansiera utbildningsinsatser skall åvila arbetsgivaren. Den tänkta besparingen kan säkert åstadkommas till 1998. Innan konkreta beslut fattats om ett system för kompetensutveckling finansierat av arbetsgivarna är det däremot för tidigt att avveckla bidragsformen.
Övrig motion, A222 (s), har en annan inriktning och avstyrks. Utskottets ställningstagande bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande avveckling av företagsutbildning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A221 i motsvarande del och 1994/95:A244 yrkande 8 samt 1994/95:A287 yrkande 10 i motsvarande del och yrkande 11 samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motion 1994/95:A222 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Starthjälpen m.m. (mom. 38)
Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Flyttningsbidragen börjar med "Som redovisas ovan" och slutar med "(kds) avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är starthjälpen inte en åtgärd som stöder regionerna. Kompetensen och jobben bör få möjligheter att utvecklas på platsen i stället för att lockas bort. Den av regeringen initierade flyttlasspolitiken kan nämligen väntas gå i en riktning, nämligen från de regioner som behöver utvecklingsstöd till storstadsområdena.
Sådana flyttningsbidrag som starthjälpen bör därför upphävas av regeringen. Därvid uppnås en besparing på 400--450 miljoner kronor under nästa budgetår.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244 (c), A271 (kds), A275 (mp) och A448 (kds) i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande starthjälpen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 11 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 16 i motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del och 1994/95:A448 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Redan i sitt" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagens beslut hösten 1994 om att ersätta ungdomspraktiken med ungdomsintroduktion var olyckligt. De förslag till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten som regeringen lägger fram i budgetpropositionen är ofullständiga och har stora brister i såväl inriktning som omfattning. Det är t.ex. inte troligt att de volymer regeringen beräknar för ungdomsintroduktionen kommer att kunna uppnås.
Utskottet avvisar mot denna bakgrund regeringens förslag om ett s.k. utvecklingsprogram för ungdomar och förordar i stället det ungdomsprogram som föreslås i Moderaternas motioner A215 och A281. Detta program erbjuder, till skillnad mot regeringens förslag, ett åtgärdspaket som är väl anpassat till det nuvarande ekonomiska läget, behovet av kompetenshöjning och möjligheterna att ge ungdomar arbetslivserfarenhet.
Enligt utskottets mening skall ungdomsprogrammet riktas till arbetslösa ungdomar och vara öppet för alla i åldern 18--24 år. Programmet, som skall ses som ett erbjudande till den som inte går vidare i utbildning eller har arbete, bör bestå av praktik i företag och introduktion i informationsteknologi (IT). Praktiken skall inriktas på praktisk yrkeserfarenhet och omfatta högst sex månader. Företagen bör bidra ekonomiskt med 2 000 kr per månad. Viss tid av praktiken, i undantagsfall hela praktiktiden, skall kunna ersättas med en organiserad IT-introduktion. Företagens ekonomiska bidrag bör reduceras i förhållande till IT-introduktionens omfattning. För ungdomar över 20 år bör utbildningsbidrag utgå. Utskottet anser att AMV bör få i uppdrag att utforma de konkreta reglerna för ungdomsprogrammet och göra en bedömning av åtgärdens omfattning.
Ungdomsprogrammet bygger vidare på de positiva erfarenheterna av ungdomspraktiken. Genom konstruktionen med företagspraktik och medfinansiering från företag bedömer utskottet att väsentligt fler ungdomar, jämfört med regeringens förslag, kommer att ges en meningsfull introduktion i arbetslivet.
Övriga motionsförslag inom detta område bör enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet motionerna A215 (yrk. 12) och A281 (yrk. 8). Utskottet avstyrker regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar samt motionerna A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A286 (yrk. 22), A288 (yrk. 1, 3, 7), Kr4 (yrk. 3) och Fi417 (yrk. 6).
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande 12 och 1994/95:A281 yrkande 8 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A244 yrkandena 18 och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2, 1994/95:A286 yrkande 22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3 och 7, 1994/95:Fi417 yrkande 6 och 1994/95:Kr4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Redan i sitt" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar regeringens förslag om särskilda utvecklingsprogram för ungdomar. I stället vill utskottet förorda de förslag som förs fram i motionerna A244 (c) och A286 (fp) om bibehållande och utveckling av ungdomspraktiken.
Utskottet anser att ungdomspraktiken fungerat väl och utvecklats i rätt riktning. En allt större andel av de ungdomar som lämnar ungdomspraktiken går direkt till arbete.
Enligt utskottets mening bör ungdomspraktiken behållas och utvecklas i enlighet med de riktlinjer som föreslås i nämnda motioner.
Utskottet ser även positivt på Kristdemokraternas förslag i motionerna A271, A288 och Kr4 om att utveckla ungdomspraktiken till ett system med praktik- och lärlingsplatser. Systemet bör fungera som en övergång mellan studier och arbetsliv och skulle innebära en mer långsiktig lösning på frågan om åtgärder för arbetslösa ungdomar.
Utskottet instämmer även med förslagen om en samlad strategi mot ungdomsarbetslösheten och behovet av mer forskning avseende lönebildningen bland ungdomar som framförs i motionen A288 (kds).
Övriga motionsförslag inom detta område bör enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A286 (yrk. 22), A288 (yrk. 1,3,7) och Kr4 (yrk. 3). Utskottet avstyrker regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar samt motionerna A215 (yrk. 12), A281 (yrk. 8) och Fi417 (yrk. 6)
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkandena 18 och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2, 1994/95:A286 yrkande 22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3 och 7 och Kr4 yrkande 3 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A215 yrkande 12, 1994/95:A281 yrkande 8 och 1994/95:Fi417 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Angående förslaget i motion" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
För att öka ungdomars tillträde till arbetsmarknaden instämmer utskottet med förslaget i motion Fi417 (mp) om att arbetsgivaravgiften bör slopas under det första året när det gäller anställning av ungdomar.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar och motion Fi417 (yrk. 6) samt avstyrker motionerna A215 (yrk. 12), A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A281 (yrk. 8), A286 (yrk. 22), A288 (yrk. 1, 3, 7) och Kr4 (yrk. 3).
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m. att riksdagen med med anledning av motion 1994/95:Fi417 yrkande 6 och propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkande 12, 1994/95:A244 yrkandena 18 och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2, 1994/95:A281 yrkande 8, 1994/95:A286 yrkande 22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3 och 7 och Kr4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Obligatoriska praktikplatser (mom. 41)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "A287 (yrk. 14)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på Vänsterpartiets förslag i motion A287 om obligatoriska praktikplatser på medelstora och stora företag. Sammanlagt kommer åtgärden att ge 70 000 ungdomsplatser med såväl praktik som kompetenshöjning. Avtalad praktikantlön bör utgå. Dessutom kommer produktionen att få ett ekonomiskt och praktiskt ansvar för ungdomars sysselsättning och framtida möjligheter.
Utskottet tillstyrker således motion A287 (yrk. 14).
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande obligatoriska praktikplatser att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Akademikerpraktiken (mom. 46)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Insatser för ungdomar börjar med "I motionerna A244" och slutar med "och A271 (yrk. 5)" bort ha följande lydelse:
Eftersom arbetslösheten bland akademiker fortfarande är oroväckande hög anser utskottet, i likhet med förslagen i motionerna A244 (c), A286 (fp) och A271 (kds), att akademikerpraktiken bör bibehållas även under kommande budgetår. Akademikerpraktiken har visat sig vara en synnerligen effektiv åtgärd när det gäller att slussa in arbetslösa akademiker på arbetsmarknaden. Enligt AMS redovisning gick mer än 40 % av de som lämnade akademikerpraktiken i juli--november 1994 direkt till arbete.
Med anledning av vad som nu anförts tillstyrker utskottet de aktuella motionerna A244 (yrk. 21), A271 (yrk. 5) och A286 (yrk. 17).
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande akademikerpraktiken att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 21, 1994/95:A271 yrkande 5 samt 1994/95:A286 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Europapraktik (mom. 49)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Nya ungdomsåtgärder börjar med "Även förslaget om" och slutar med "A287 (yrk. 15)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Vänsterpartiets förslag i motion A287 om att näringslivet bör ta på sig en större del av kostnaderna för finansieringen av Europapraktiken. Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma med förslag om detta. Beträffande förslaget i motion A286 (fp) om en separat anslagspost för medlen till Europapraktik bör detta inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet tillstyrker således motion A287 (yrk. 15) och avstyrker motion A286 (yrk. 25). Enligt utskottets mening bör riksdagen godkänna vad utskottet nu anfört beträffande Europapraktik.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande Europapraktik att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 15 och propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A286 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. U-landspraktik (mom. 50)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Nya ungdomsåtgärder börjar med "I motionerna A287" och slutar med "och avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på Vänsterpartiets förslag i motionerna A282 och A287 om en ny åtgärd benämnd u-landspraktik. Åtgärden som skall vända sig till arbetslösa ungdomar under 25 år bör bestå av såväl praktik som utbildning, bl.a. praktiskt deltagande i biståndsarbete på basnivå. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag utifrån de riktlinjer som föreslås i nämnda motioner.
Utskottet tillstyrker således motionerna A287 (yrk. 16) och A282.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande u-landspraktik att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A282 och 1994/95:A287 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Otraditionella insatser börjar med "Utskottet anser för" och slutar med "A287 (yrk. 17 delvis)(v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionerna A281 (m) och A244 (c) att volymen av otraditionella åtgärder bör minskas i förhållande till regeringens bedömning. En volym motsvarande 300--400 miljoner kronor är fullt tillräcklig.
Motionsförslag om en större volym än den av regeringen beräknade avstyrks av utskottet.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244 och A281 i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande volymen otraditionella åtgärder att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 13 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 11 samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 17 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Otraditionella insatser börjar med "Utskottet anser för" och slutar med "A287 (yrk. 17 delvis)(v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med uppfattningen i motion A287 (v) att de otraditionella medlen bör kunna utnyttjas på ett mera offensivt sätt. Invandrares, kvinnors och ungdomars behov bör särskilt beaktas, liksom de äldre arbetslösas situation. 250 miljoner kronor utöver av regeringen beräknade 500 miljoner bör gå till Otraditionella åtgärder och användas för miljöinriktade ungdomsprojekt.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet motion A287 i aktuell del. Motionsförslag om en minskad volym av de otraditionella åtgärderna avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande volymen otraditionella åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 17 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 13 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Medel till småföretagsinsatser (mom. 52)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Otraditionella insatser börjar med "Medel till småföretagsinsatser" och slutar med "A405 (yrk. 8) (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionerna A244 (c) och A286 (fp) att det stöd till småföretagande och landsbygdsutveckling som är i kraft under innevarande budgetår väl har uppfyllt förväntningarna om utveckling av det regionala näringslivet och positiva sysselsättningseffekter. Stödformen bör därför finnas kvar även nästa budgetår och särskilt inriktas på miljö- och kretsloppsinriktade projekt. Volymen bör högst uppgå till den volym som beräknats för innevarande budgetår. Regeringen bör återkomma med förslag i kompletteringspropositionen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244, A286 och A405 i aktuella delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande medel till småföretagsinsatser att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 30, 1994/95:A286 yrkandena 31 och 32 samt 1994/95:A405 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Kringkostnader för ALU (mom. 53)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Otraditionella insatser börjar med "Till kringkostnader för" och slutar med "A286 (yrk. 29) (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A286 (fp) att -- när ALU-volymen ökar -- även kringkostnaderna för ALU bör ökas. Enligt utskottets uppfattning är förslaget om sammanlagt 300 miljoner kronor till kringkostnaderna i motion A286 väl avvägt. Motion A286 (yrk. 29) tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande kringkostnader för ALU att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A286 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utrskottet har i" och slutar med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör A 2-anslaget beräknas på ett annat sätt än vad som görs i budgetpropositionen. Sammantaget anser utskottet att anslaget bör uppgå till 32 666 700 000 kr och baseras på de förslag som framförs i motion A281 (m) i motsvarande delar angående arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag med lånedel samt bidragsgrundande arbetstid i beredskapsarbete.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A281 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14, samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, och 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 32 666 700 000 kr,
44. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A244 (c) att A 2-anslaget bör uppgå till 31 536 700 000 kr. Detta belopp baseras på de förslag som framförs i motion A244 i motsvarande delar angående utbildningsbidrag med lånedel, bidragsgrundande arbetstid i beredskapsarbete, flyttningsbidrag, otraditionella åtgärder m.m.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A244 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14 och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 31 536 700 000 kr,
45. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör A 2-anslaget baseras på högre volymer än regeringen beräknat. Därmed kommer även anslagsbehovet att ligga högre än regeringens förslag. Sammantaget anser utskottet att anslaget bör uppgå till 4 550 000 000 kr utöver propositionens förslag och baseras på de förslag som framförs i motion A287 (v) angående rekryteringsstöd, beredskapsarbete, särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning m.m.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A287 i berörda delar. Övriga motionsförslag om lägre anslagsbelopp avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 samt med anledning av propositionen i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 38 506 700 000 kr,
46. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A275 (mp) att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör uppgå till 32 076 746 000 kr. Sammantaget innebär detta ett lägre belopp än regeringens förslag beroende på att utskottet räknat bort budgetmedel för flyttningsbidrag och för visst studiestöd. Utskottet tillstyrker därmed bifall till motion A275 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del och 5 samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, och 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14, samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 32 076 746 000 kr,
47. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55)
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör A 2-anslaget beräknas till ett belopp som understiger regeringens beräkning med 900 miljoner kronor. Som föreslås i motion A271 (kds) bör medlen för starta-eget-bidraget och för flyttningsbidragen minska i förhållande till propositionens förslag.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A271 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14, samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 33 056 700 000 kr,
48. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) börjar med "Utskottet anser i" och slutar med "A286 (yrk. 28) (fp)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är regeringens kraftiga neddragning av antalet ALU-platser inte motiverad, särskilt med hänsyn till att ALU är en kostnadseffektiv åtgärd. I takt med konjunkturförbättringarna bör omfattningen av ALU-platser minskas, men propositionens beräkning innebär en alltför osmidig neddragning.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A271 (kds), A281 (m) och A286 (fp) i aktuella delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande neddragning av ALU-volymen att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A271 yrkande 8, 1994/95:A281 yrkande 9 och 1994/95:A286 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Utbildningsvikariat (mom. 59)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Utbildningsvikariat börjar med "Utbildningsvikariat innebär utbildning" och slutar med "(yrk. 6) (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A281 (m) att det huvudsakliga ansvaret för fortbildning av personal måste bäras av företagen. Det är viktigt för företagen att utbilda sin personal och få en kompetenshöjning bland de anställda. Mot denna bakgrund bör regeringens förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter inte antas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkande 6 samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Regeländringar beträffande avdragsbelopp (mom. 60)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Anna Åkerhielm (m), Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Utbildningsvikariat börjar med "Trots att utbildningsvikariaten" och slutar med "A281 (yrk. 5) (m)" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionerna A281 (m) och A244 (c) motsätter sig utskottet de föreslagna regeländringarna beträffande utbildningsvikariat, vilka enligt utskottets mening är alltför generösa. Regeringen bör återkomma i kompletteringspropositionen med förslag till begränsning av arbetsgivarnas avdrag.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244 och A281 i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande regeländringar beträffande avdragsbelopp att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 12 och 1994/95:A281 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Avskaffande av Arbetsmarknadsfonden (mom. 64)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Arbetsmarknadsfonden börjar med "Liksom regeringen" och slutar med "Fi219 (yrk. 6) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet är av den uppfattningen att bl.a. egenavgifter från de försäkrade och arbetsgivaren genom arbetsgivaravgiften samt staten gemensamt skall finansiera arbetslöshetsförsäkringen. Med hänsyn till de skilda finansieringskällorna är det, enligt utskottets mening, logiskt att medlen inbetalas till ett från budgeten fristående konto.
Utskottet delar således inte regeringens uppfattning att ett nytt anslag, Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, inrättas i statsbudgeten under tionde huvudtiteln för att bättre spegla statens upplåningsbehov. Utskottet förordar att Arbetsmarknadsfonden skall finnas kvar som ett konto i Riksgäldskontoret. Vad utskottet anfört med anledning av Centerpartiets motioner A244 och Fi219 i nu aktuella delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande avskaffande av Arbetsmarknadsfonden att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 28 och 1994/95:Fi219 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen (mom. 65)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Egenavgifterna börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(yrk. 13) (c)" bort ha följande lydelse:
Arbetslöshetsförsäkringen uppvisar i dag ett stort underskott. En möjlighet att delvis åtgärda detta är enligt utskottet att återinföra det system med egenavgifter enligt avgiftslagen som gällde fram till årsskiftet 1994/95. Det betyder att en egenavgift på två procentenheter till arbetslöshetsförsäkringen återinförs. Utskottet anser vidare att avgiftsunderlaget för uttaget av egenavgifter bör förändras. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna A281 (m), Fi219 (c) samt Fi211 (fp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A281 yrkande 17, 1994/95:Fi211 yrkande 28 och 1994/95:Fi219 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Avskaffande av statsbidrag till permitteringslöneersättning m.m. (mom. 66)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Permitteringslöneersättning börjar med "Små utbetalningar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag att avskaffa det statliga permitteringslönestödet innebär enligt utskottets mening en allvarlig trygghetsförsämring för många arbetare inom industrin och byggnadssektorn. Effekten blir att företagen kommer att säga upp personal i stället för att permittera vid övertalighet och arbetsnedgång. En annan konsekvens blir säkert att korttidsanställningar och inhyrningsverksamhet kommer att öka. Det innebär också att regeringen ensidigt drar sig ur en trepartsöverenskommelse med parterna på arbetsmarknaden. Utskottet anser att regeringens förslag är illa genomtänkt och att underlaget för det är bristfälligt.
Givetvis varierar kostnaden för statsbidraget till permitteringslöneersättning starkt efter konjunkturen. Utskottet beräknar dock att 45 miljoner kronor är väl tilltaget för finansieringen av statsbidraget till permitteringslöneersättning för kommande budgetår. Utskottet anser vidare att det bör understrykas att en uppsägning i stället för en permittering innebär en större belastning på Arbetsmarknadsfonden eftersom ersättningen därifrån är större per dag än motsvarande utbetalning från permitteringslöneinstitutet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks propositionen i motsvarande del, och motion A287 (v) tillstyrks i berörd del. Motion A277 (s) får anses tillgodosedd med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande avskaffande av statsbidrag till permitteringslöneersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 21 och med anledning av motion 1994/95:A277 samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (mom. 68)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Av utskottets" och slutar med "obligatorisk arbetslöshetsförsäkring" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslöshetsförsäkringen bör göras allmän. Skälet härför är att det är orimligt att ett försäkringsskydd, som till helt övervägande del finansieras via skattemedel, inte är tillgängligt för alla på samma sätt som övriga försäkringar.
Att knyta försäkringen till medlemskap i enskilda organisationer med specifik branschanknytning är principiellt felaktigt även om försäkringen står öppen för icke-medlemmar. Organisationsanknytningen kan innebära risk såväl för åsiktskontroll som för rätten att stå utanför en förening.
Utskottet förordar att det system som infördes under den förra mandatperioden och som gällde fram till den 1 januari 1995 återinförs som ett första steg i avvaktan på en ytterligare utveckling av detta förslag.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A215 och A281 (m) i berörda delar. Motionerna A244 (c), A286 och Fi211 (fp) samt A271 (kds) avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 16 samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 4, 1994/95:A271 yrkande 19, 1994/95:A286 yrkande 4 och 1994/95:Fi211 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (mom. 68)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Av utskottets" och slutar med "obligatorisk arbetslöshetsförsäkring" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det system med en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som gällde under andra halvåret 1994 bör återinföras. Med en sådan ordning förhindras också en evig rundgång mellan a-kassa och olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motionerna A244 (c), A286 och Fi211 (fp) samt A271 (kds) tillstyrks därmed i aktuella delar.
Motionerna A215 och A281 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 4, 1994/95:A271 yrkande 19, 1994/95:A286 yrkande 4 och 1994/95:Fi211 yrkande 29 samt med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Samma förhållande" och slutar med "(fp) avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Även om utskottets utgångspunkt är införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring anser utskottet att det redan nu bör göras förändringar i ersättningsnivåer, dagpenningens storlek och begränsning av ersättningsperioderna.
Enligt utskottets uppfattning bör det så långt det är möjligt gälla enhetliga nivåer i socialförsäkringarna. Ersättningsnivån i sjukförsäkringen föreslås bli sänkt till 75 %. Arbetslöshetsersättningen bör anpassas härtill och även den sättas till 75 %. En sådan åtgärd stärker drivkrafterna för arbete. Samtidigt innebär den en besparing med drygt en miljard kronor.
Även dagpenningnivåerna bör sänkas i enlighet med det resonemang som nyss förts. En sänkning av dessa nivåer från 245 kr till 210 kr skulle sammanlagt leda till en besparing på 0,5 miljarder kronor.
Nivåer och ersättningsperioder måste nämligen bestämmas med utgångspunkt i att försäkringens syfte bör vara att skydda mot arbetslöshet som kan antas vara av rimlig längd.
Det är också viktigt att söka undvika rundgång mellan ersättningsperioder och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta kan enligt utskottets mening ske genom en ny syn på ersättningsperiodernas längd och varaktighet. Ersättning bör således medges för högst 450 dagar med avbrott för åtgärder efter förslagsvis halva perioden för att göra den arbetssökande mer attraktiv på arbetsmarknaden. Utskottet gör bedömningen att avlastningen på försäkringen härigenom skulle innebära ca 2,6 miljarder kronor.
Möjligheten att deltidsstämpla bör begränsas. Det arbetsvillkor som gällde fr.o.m. den 1 juli 1994 men som nu ändrats bör återställas i ett första steg och i princip ges den utformning som den tidigare regeringen föreslog i proposition 1993/94:209 och som fick riksdagens godkännande.
Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A215 och A281 (m) i berörda delar anfört bör ges regeringen till känna.
Motionerna A212 och A274 (mp), den senare i berörd del, och A286 (fp) i berörd del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkandena 15, 18, 19 i motsvarande del och 20 samt med avslag på motionerna 1994/95:A212, 1994/95:A274 yrkande 10 och 1994/95:A286 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedöming som under rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Samma förhållande" och slutar med "(fp) avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som begränsar antalet möjliga ersättningsperioder. En sådan begränsning infördes av den förra regeringen men avskaffades av den nuvarande.
Begränsningen av antalet a-kasseperioder var ett rimligt sätt att stimulera de långtidsarbetslösas egna initiativ att söka arbete vid en tidpunkt då risken annars är stor att fastna i passivitet.
Vad utskottet med tillstyrkan till motion A286 (fp) i berörd del anfört bör ges regeringen till känna.
Motionerna A215 och A281 (m) i aktuella delar samt A212 och A274 (mp), den senare i berörd del, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A286 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1994/95:A212, 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del, 1994/95:A274 yrkande 10 och 1994/95:A281 yrkandena 15, 18, 19 i motsvarande del och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning under rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som börjar med "Samma förhållande" och slutar med "(fp) avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion A212 och A274 att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till en tvåårig försöksverksamhet som innebär att tjänstledighet med reducerad a-kassa skall kunna beviljas. Den som tar tjänstledighet under ett år och som på det sättet lämnar plats för en arbetslös att få arbetet skall erbjudas 80 % av ordinarie arbetslöshetsersättning.
Systemet har provats med framgång i Danmark. Det har inneburit att 90 000 människor på detta sätt har fått jobb.
Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A212 och 274 (mp) den senare i berörd del anfört bör ges regeringen till känna. Motionerna A215 och A281 (m) i berörda delar samt A286 (fp) i berörd del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A212 och 1994/95:A274 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del, 1994/95:A281 yrkandena 15, 18, 19 i motsvarande del och 20 samt 1994/95:A286 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Ersättningsnivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet (mom. 70)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Kontant arbetsmarknadsstöd börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Beroende av bidrag måste motverkas. Det är inte minst viktigt för unga människor. Den lägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet bör mot denna bakgrund justeras. Utskottet anser att en sänkning av dagens lägsta dagpenningnivå från 245 kr per dag till 210 kr per dag skall genomföras. Motsvarande sänkning skall även göras i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör utreda frågan. Vad utskottet anfört med anledning av Moderaternas motioner A215 och A281 i aktuella delar bör ges regeringen till känna. Motion A206 (s) har en annan inriktning och avstyrks följaktligen.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande ersättningsnivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 19 i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den tidigare framställningen ställt sig bakom Moderata samlingspartiets förslag beträffande arbetslöshetsförsäkringen. Av detta följer att riksdagen i enlighet med motion A281 (m) i aktuell del bör anvisa ett i förhållande till regeringens förslag lägre anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättningen m.m. Härigenom uppnås en betydande besparing utöver den som regeringen har föreslagit.
Motionerna A275 (mp) och A287 (v) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkande 21 samt med anledning av propositionen i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A275 yrkande 7 och 1994/95:A287 yrkande 22 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 57 365 000 000 kr,
61. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av regeringen föreslagna anslaget otillräckligt med hänsyn till det behov som alltjämt kommer att finnas mot bakgrund av den allvarliga sysselsättningssituationen.
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig bakom Vänsterpartiets motionsförslag beträffande arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller en alternativ besparing till regeringens förslag om en åldersgräns i arbetslöshetsförsäkringen har utskottet tidigare i betänkandet pekat på att motsvarande besparing kan hämtas hem inom ramen för försäkringen. Av detta följer att de ytterligare medel som bör tillföras det aktuella anslaget stannar vid 45 miljoner kronor. Den summan avser att täcka statsbidraget till permitteringslöneersättningen. Det aktuella anslaget bör därför tillföras denna summa utöver vad regeringen föreslagit.
Motionerna A275 (mp) och A281 (m) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 22 och propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A275 yrkande 7 och 1994/95:A281 yrkande 21 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 810 000 000 kr,
62. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig bakom förslagen i Miljöpartiet de grönas motionsyrkanden vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Av detta följer att utskottet i enlighet med motion A275 (mp) i berörd del föreslår att ett i förhållande till regeringens förslag betydligt lägre anslag bör anvisas på detta anslag.
Motionerna A281 (m) och A287 (v) avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A275 yrkande 7 samt med anledning av propositionen i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A281 yrkande 21 och 1994/95:A287 yrkande 22 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 56 965 000 000 kr,
Särskilda yttranden Särskilda yttr.
1. Arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna (mom. 2)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet ser mycket positivt på den nyligen tillsatta arbetstidsutredningen. Dock anser vi att utredningen inte får innebära att pågående initiativ med kortare arbetstid avstannar. Vänsterpartiet har i en särskild motion fört fram ett flertal krav för att åstadkomma en förkortning av normalarbetstiden. Vi understryker där vikten av en utvidgad försöksverksamhet inom olika branscher och sektorer. Vi vill också framhålla att arbetstidsförkortningen skall genomföras stegvis och så att arbetsmarknadens parter ges möjlighet att i avtal anpassa arbets- och lönevillkor till den nya normalarbetstiden.
2. AMS prioritering av invandrare (mom. 19)
Elver Jonsson (fp) anför:
Andelen utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör vara större än deras andel av de arbetssökande. Hittills har AMS inte lyckats leva upp till denna målsättning vilket är mycket beklagligt. Folkpartiet utgår ifrån att regeringen med kraft understryker för AMS att särskilda resurser sätts in så att detta mål kan uppnås.
3. Insatser i invandrartäta områden (mom. 21)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
Regeringen föreslår, inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde, ett nytt anslag på 125 miljoner kronor för särskilda insatser i invandrartäta områden (anslag D under tionde huvudtiteln).
Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget och den ökning av statens kostnader som anslaget innebär avvisar Moderata samlingspartiet förslaget (se motion 1994/95:Sf626). Principiellt anser vi inte heller att ett engångsanslag som det föreslagna löser de grundläggande problem som ofta återfinns i miljonprogrammens bostadsområden.
4. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet anser att invandrarnas tillträde till den svenska arbetsmarknaden är av helt avgörande betydelse för en framgångsrik integration i det svenska samhällslivet. Minimilöner och de stelbenta arbetsrättsreglerna är hinder för att fler arbetstillfällen tillskapas. Det är därför nödvändigt att reformera arbetsrätten och ge arbetsgivare och arbetstagare friare möjlighet att överenskomma om lönenivåer och provanställningsperioder. Utbud och efterfrågan måste kunna få mötas i friare former.
5. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24)
Elver Jonsson (fp) anför:
Vi är positiva till starta-eget-bidragets utvidgning under senare år och anser det inte uteslutet att ytterligare möjligheter till utvidgning kan aktualiseras.
I likhet med tidigare utgår utskottet från att kultursektorn kommer i fråga för beredskapsåtgärder, något som också tas upp i motion A286 (fp).
6. Besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område (mom. 29)
Hans Andersson (v) anför:
De synpunkter som redovisas i motion A249 stämmer väl överens med Vänsterpartiets krav och yrkanden inom området.
Vänsterpartiet anser att anslaget för budgetåret 1995/96 ligger för lågt. Vänsterpartiet har också anvisat ytterligare medel till arbetsmarknadsutbildning. Denna utbildning är enligt Vänsterpartiet den helt centrala åtgärden för att förbättra individens möjligheter på den alltmer krävande arbetsmarknaden.
7. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom. 34)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
I likhet med utskottet anser Moderaterna att det endast bör finnas två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget.
Moderaterna anser dock, till skillnad från utskottet, att en dagpenning på 210 kr, i stället för 245 kr, bör utgå som lägsta belopp för den som är berättigad till ersättning från en arbetslöshetskassa. Samma dagpenning bör utgå till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa.
Denna justering överensstämmer med Moderaternas förslag till ändring vad gäller KAS och dagpenning vid arbetslöshetsförsäkring.
8. Flyttningsbidragen på sikt (mom. 39)
Hans Andersson (v) anför:
Kortsiktigt kan en ökad rörlighet vara lösningen på problemet med flaskhalsar i produktionen på grund av att det saknas nyckelpersoner eller rätt utbildad arbetskraft. På lång sikt anser Vänsterpartiet att det krävs en aktiv regionalpolitik med bl.a. utbildningsinsatser på sådana orter där arbetskraften har fel kompetens i förhållande till lediga jobb. 1960-talets flyttvåg från glesbygd till storstäder måste undvikas.
Vi anser att det bör övervägas att en högre starthjälpsnivå kunde utgå vid flyttning till regionalpolitiskt prioriterade områden.
9. Konsekvensutredning och avvisande av ungdomsintroduktion (mom. 42 och 43)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kds) anför:
Vi har tidigare framfört förslag om att ungdomspraktiken bör vara kvar eftersom det är en åtgärd som visat sig vara effektiv och leder till att ungdomar får kontakt med arbetsmarknaden. Systemet med ungdomspraktikplatser hade kunnat utvecklas till ett system med praktik- och lärlingsplatser för ungdomar under 25 år.
Det finns dessutom en avsevärd risk för att den nya ungdomsåtgärden ungdomsindroduktion inte kommer upp till de nivåer som man räknat med.
Enligt vår uppfattning skulle det vara värdefullt att utreda hur avskaffandet av ungdomspraktiken och införandet av ungdomspraktiken påverkat ungdomsarbetslösheten. Vi förutsätter att detta sker i nu pågående och aviserade utredningar inom arbetsmarknadspolitiken.
10. Avvisande av ungdomsintroduktion (mom. 43)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet avvisade redan hösten 1994 regeringens förslag om ungdomsintroduktion. De senaste månadernas utveckling bekräftar att denna åtgärd inte kommer att nå den omfattning som regeringen räknat med vilket vi också påpekat vid ett flertal tillfällen. Med det ungdomsprogram vi föreslagit skulle väsentligt fler ungdomar ges en meningsfull introduktion till arbetslivet.
11. Kommunala uppföljningsansvaret (mom. 45)
Elving Andersson (c) anför:
Centerpartiet anser att regeringens förslag om ett utökat kommunalt ansvarstagande för arbetslösa ungdomar under 20 år är ett missgrepp och en återupprepning av de misslyckade ungdomslagen från början av 1980-talet som ledde ungdomarna in i kommunala tillfällighetsarbeten. Regeringens förslag till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten lutar sig i hög grad mot kommunerna och detta i ett läge när alla är ense om att den kommunala sektorn inte kan och får växa ytterligare. Ungdomarna kommer i tiotusental att ledas in i en arbetsmarknadspolitisk återvändsgränd. Centern anser att det kommunala uppföljningsansvaret endast bör relateras till gymnasietiden.
12. Datortek (mom. 48)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet anser att regeringens förslag om datortek kan integreras med det förslag till ungdomsprogram som partiet lagt fram. Ungdomsprogrammet innebär praktik vid företag och IT-introduktion. Stöd bör kunna utgå till utbildningsanordnare, men också till företag om detta är mest ändamålsenligt för att få tillgång till den kompetens och den utrustning som IT-introduktionen kräver.
13. Datortek (mom. 48)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kds) anför:
Vi anser att de föreslagna medlen till datortek bör anvisas under en särskild anslagspost. Vidare bör folkhögskolornas och bildningsförbundens resurser och kompetens tas till vara i datortekverksamheten.
14. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55)
Elver Jonsson (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motion A286 motiverat att A 2-anslaget delvis bör bestå av andra åtgärder/volymer än de av regeringen föreslagna. Sammanlagt motsvarar dessa yrkanden det anslagsbelopp som regeringen föreslår.
15. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet delar utskottets uppfattning att ALU bör trappas ner och att kultur- och miljösektorerna bör prioriteras. Även i samband med starta-eget-verksamhet och fackligt initierade projekt för att aktivera arbetslösa bör ALU kunna utnyttjas. ALU får dock inte inkräkta på den ordinarie arbetsmarknaden. Vidare bör man se till att åtgärden får en kompetensutvecklande effekt.
Nedtrappningen av ALU-platser får inte ske för snabbt. Volymberäkningen bör vara på 20 000 platser i genomsnitt under budgetåret. I propositionen förefaller volymen ALU-platser ha felberäknats.
16. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet har av starka principiella skäl avvisat en åldersgräns i a-kassan. En sådan åldersgräns innebär en ren diskriminering utan kontakt med regelverket i övrigt. Det är mycket tillfredsställande att utskottet avvisar regeringens förslag och därmed tillgodoser Vänsterpartiets motion i frågan. Vänsterpartiet har i sin motion anvisat en finansiering på en realistisk nivå. Vi beklagar att utskottet ej valt Vänsterpartiets finansieringsförslag utan finansierar detta med inskränkningar i ersättningsnivån för deltidsanställda.
Deltidsarbetslösheten har ökat under senare år och är i dag ett reellt hot mot kvinnors rätt och möjlighet att försörja sig själva. Vi vill betona att problemet med deltidsarbetslöshet inte löses genom begränsade ersättningar utan här krävs andra åtgärder. Vi har i andra sammanhang motionerat om att deltidsarbetslösa skall ges företräde till fler arbetstimmar när sådana finns hos arbetsgivaren. Vi menar också att det krävs aktivare åtgärder från arbetsförmedlingens sida när det gäller deltidsarbetslösa. Vänsterpartiet har upprepade gånger framfört åsikten att det är olyckligt att utan välanalyserat underlag fatta beslut om regelförändringar som ger konsekvenser för många människor som är beroende av försäkringen. Principen måste vara: utred först, besluta sedan.
Vänsterpartiet kan dock till nöds acceptera utskottets förslag till finansiering som en temporär åtgärd i avvaktan på att hela försäkringen utreds.
17. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67)
Barbro Johansson (mp) anför:
Miljöpartiet delar uppfattningen att man inte skall införa en åldersgräns i arbetslöshetsförsäkringen. Men utskottets alternativ till regeringens förslag är enligt min mening inte tillräckligt analyserat t.ex. vad gäller konsekvenserna för deltidsarbetslösa, till allra största delen kvinnor i branscher som erbjuder få heltidstjänster.
I avvaktan på om den utredning om arbetslöshetsförsäkringen som aviserats kommer att innehålla en konsekvensanalys avseende detta, vill vi emellertid inte motsätta oss utskottets förslag.
18. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet vill understryka behovet av att den sedan tidigare utlovade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen skyndsamt kommer till stånd. Vänsterpartiet konstaterar med besvikelse att regeringen ännu inte justerat dagpenningbeloppen och ersättningstaket i enlighet med tidigare praxis. Detta bör regeringen omedelbart göra. Om inte en följsamhetsregel snarast kan etableras sjunker ersättningsnivån successivt och tappar alltmer anknytningen till den inkomstrelaterade nivån. Vänsterpartiet har också länge krävt att ersättningsnivån i försäkringen återställs till 90 %. Dessa frågor bör behandlas med förtur.
19. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
Utskottet har förordat en annan lösning på den besparing som regeringen har föreslagit beträffande arbetslöshetsersättningen. Vi anser att såväl regeringens förslag som utskottets kommer att innebära att det fattas drygt 1 miljard kronor som besparing i statsbudgeten för det kommande budgetåret.
Det är enligt vår uppfattning synnerligen anmärkningsvärt att riksdagen får så felaktiga uppgifter från regeringen att det blir näst intill omöjligt att bedöma de besparingar som regeringen föreslår.
Vi kan också notera att regeringen beräknat att ett slopande av statsbidraget till permitteringslöneersättningen kan inbringa en besparing på 300 miljoner kronor. De senaste årens utfall visar att behovet av statsbidrag har minskat. För innevarande kalenderår räknar man med en utbetalning på ca 30 miljoner kronor. Det finns inte anledning att anta att utvecklingen beträffande statsbidraget skulle utvecklas på ett sådant sätt att 300 miljoner kronor skulle behöva användas för detta ändamål. Den tänkta besparingen smälter med all sannolikhet ihop till några tiotal miljoner kronor.
Även sistnämnda förfarande från regeringens sida är anmärkningsvärt.
Vi utgår ifrån att regeringen kommer tillbaka i kompletteringspropositionen och uppger hur och var de uteblivna besparingarna skall tas hem.
20. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Dan Ericsson (kds) anför:
Jag har accepterat den alternativa besparingsmöjlighet som utskottet pekat på när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Detta trots att Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ finansierat att en åldersgräns i a-kassan inte införs. Det innebär att kds budgetalternativ förstärks.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Förslag till Lag om arbetslivsutveckling
Förslag till Lag om praktik för invandrare
Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning
Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Utskottets lagförslag Bilaga 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets lydelse 1kap. 1§1
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av Om nedsättning av socialavgifter som socialavgifter som regionalpolitiskt stöd regionalpolitiskt stöd finns särskilda finns särskilda bestämmelser. bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid Föreskrifter om avdrag vid beräkning av beräkning av arbetsgivaravgifter finns i arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:000) om lagen (1995:000) om anställningsstöd och i anställningsstöd och i lagen (1994:196) om lagen (1995:000) om tillfällig avvikelse tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om från lagen (1981:691) om socialavgifter. socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1995:000 enligt riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU20, rskr. 180) som träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Denna ändring förutsätts träda i kraft före den nu föreslagna ändringen.
Arbetsmarknadsutskottets utfrågning den 26 januari 1995 om arbetsmarknaden i en föränderlig tid Bilaga 3
Inbjudna (i den ordning de deltog)
Gunnar Wetterberg, direktör, Långtidsutredningen Ulf Jakobsson, professor, Industriens Utredningsinstitut Lars Hultkrantz, professor, Umeå universitet Bertil Holmlund, professor, Uppsala universitet Susanne Ackum Agell, Fil. dr, Uppsala universitet
Deltagande riksdagsledamöter:
Johnny Ahlqvist (s), ordf., Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m), Georg Andersson (s), Ingrid Burman (v), Agneta Ringman (s), Sonja Rembo (m), Lennart Rohdin (fp), Ulla-Britt Hagström (kds) och Annika Jonsell (m).
Program
Arbetsmarknadsutskottets ordförande Johnny Ahlqvist hälsar välkommen.
Arbetsmarknad och sysselsättning i ett långsiktigt perspektiv Inledare: Direktör Gunnar Wetterberg, Långtidsutredningen Diskussion
Utsikterna för svensk ekonomi Inledare: Professor Ulf Jakobsson, Industriens Utredningsinstitut Diskussion
Efterfrågan på enkla tjänster Inledare: Professor Lars Hultkrantz, Umeå universitet Diskussion
Vad vet vi om arbetslöshetsförsäkringens effekter? Inledare: Professor Bertil Holmlund, Uppsala universitet Sökaktiviteten hos de arbetslösa Inledare: Fil. dr Susanne Ackum Agell, Uppsala universitet Diskussion
Utfrågningen avslutas av ordförande Johnny Ahlqvist
I anslutning till diskussionerna: Frågor från utskottets ledamöter. Inlägg från bl.a. AMS generaldirektör och representanter för LO, TCO, SACO och SAF
Protokoll från arbetsmarknadsutskottets utfrågning den 26 januari 1995 om arbetsmarknaden i en föränderlig tid
I en underbilaga till detta protokoll samlas de bilder som tillhör protokollet.
Johnny Ahlqvist: Jag vill på arbetsmarknadsutskottets vägnar hälsa er välkomna till denna offentliga utfrågning om arbetsmarknadspolitiken. Jag vill särskilt säga välkommen till dem som skall inleda. Tyvärr saknas en av dem ännu. Det beror kanske på att det är kaos i trafiken till följd av vad som hände i natt med tunnelbanan.
Direktör Gunnar Wetterberg från Långtidsutredningen är här, liksom professorerna Ulf Jakobsson och Lars Hultkrantz och filosofie doktor Susanne Ackum Agell. De har kommit hit, och därför kan vi börja. Vi får hoppas att Holmlund anländer under tiden.
Vi har i utskottet diskuterat mycket om den arbetsmarknadssituation vi har i dag. Vi kan konstatera att ett antal hundratusen arbetstillfällen har försvunnit under den senaste lågkonjunkturen. Vi kommer att ha många diskussioner under våren om hur vi skall klara arbetsmarknadspolitiken i framtiden. Temat för utfrågningen är därför hur det skall se ut framöver. Vi hoppas naturligtvis på att våra föreläsare har nya idéer och nya infallsvinklar på hur man skall klara sysselsättningen.
Vi har visserligen en konjunkturuppgång nu, men vi vet inte hur optimistiska vi kan vara. Det är viktigt att vi ser över hur arbetsmarknadspolitiken skall bli i framtiden.
Det är med utgångspunkt från detta som vi i utskottet har känt ett behov att få ämnet belyst utifrån -- kanske från nya infallsvinklar.
Vi har före dagens diskussion skickat ut ett program som upptar ett antal rubriker. Jag hoppas att alla har fått det programmet. Av praktiska skäl är för långa frågor och kommentarer en omöjlighet. Jag vill redan nu vädja till er att fatta er kort. Det gäller särskilt de ämnen som kommer före kaffepausen. Gunnar Wetterberg skall i väg direkt efter den diskussion som följer på hans inlägg. Det blir mer tid över för de två ämnen som vi tar upp efter kaffepausen.
Med detta vill jag än en gång hälsa er välkomna. Jag lämnar över ordet till Gunnar Wetterberg.
Gunnar Wetterberg: Tack så mycket, och tack så mycket för att jag fick komma hit till utskottet.
Långtidsutredningens syfte är ju att vara underlag för beslut om den ekonomiska politiken. Därför uppskattar vi mycket detta tillfälle att komma hit. Vi uppskattar det så mycket att jag kom hit fastän jag egentligen inte borde vara här. Långtidsutredningen 1995 publiceras den 8 februari, och det gör att det är ett litet delikat uppdrag att komma och tala om någonting som ännu inte är färdigt och ännu inte överlämnat till uppdragsgivaren.
Jag kommer därför inte att redovisa de mer exakta bedömningar och förslag som presenteras i LU 95, utan jag skall försöka tala om dessa frågor ur Långtidsutredningens perspektiv, som jag försökte formulera det när jag talade med utskottets kanslichef.
När vi gör Långtidsutredningen försöker vi dra nytta av den större kompetens som finns utanför vårt eget kontor. Det betyder att Bertil Holmlund och Per-Anders Edin har skrivit en utmärkt bilaga till utredningen. Eftersom Bertil kommer att ha ordet senare i dag skall jag försöka avhålla mig så mycket som möjligt från det som han tar upp.
Det jag skulle vilja säga om arbetslösheten och arbetsmarknadssituationen är att det är viktigt att alla gör klart för sig att den arbetslöshet som vi skall hantera i dag och de närmaste åren mycket väl kan visa sig vara någonting helt annat än den arbetslöshet som vi hade att hantera på 60-, 70- och 80-talen, vilken de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna en gång kom till för. Detta är skillnaden mellan det som ekonomerna kallar för konjunkturell och strukturell arbetslöshet. Jag har sett på sistone att det brukar höra till varje sådan här utfrågning att man tar in någon av professorerna som förklarar skillnaden mellan konjunkturell och strukturell arbetslöshet, och sedan struntar man i det i fortsättningen och diskuterar arbetsmarknadspolitiska åtgärder på det sätt som vi alltid har diskuterat arbetsmarknadspolitiska åtgärder i det här landet.
Detta är mycket centralt. Vi har tidigare haft en arbetslöshet som har kunnat uppgå till 6--7 % sammanlagt när man räknar ihop öppen arbetslöshet och folk i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den går sedan tillbaka mot ett mera, som vi tidigare har uppfattat det, normalt läge efter 1 à 2 år. Vi har utformat en arbetsmarknadspolitik som tar sikte på att hjälpa till att påskynda dessa nedgångar, och sedan drar vi oss tillbaka från arbetsmarknaden under de goda åren och kommer igen när konjunkturen börjar försämras igen. Det är mönstret för hur vi har velat använda arbetsmarknadspolitiken. De instrument vi har valt har präglats av detta.
Det stora bekymret för oss är att vi inte vet om detta mönster i arbetslöshetens utveckling kommer att stå sig framöver, när vi har varit uppe på en nivå av 13 % sammanlagd arbetslöshet -- åtgärder och öppen arbetslöshet -- under ett par års tid. Att säga att vi inte vet är den bästa beskrivning som vi har kunnat finna av det nuvarande läget.
Det finns de som är optimister. Det finns de som säger att vi har kvar samma mekanismer på den svenska arbetsmarknaden som vi hade under 70- och 80-talen, och att vi har kvar samma ambitiösa arbetsmarknadspolitik som då. Därför skulle vi kunna hoppas på en snabb nedgång i arbetslösheten under de närmaste åren. Det är möjligt att det förhåller sig på det viset. Men risken att det är på ett annat sätt har i alla fall vi bedömt vara mycket stor.
När man gör körningar, vilket Finansdepartementet har gjort i den preliminära nationalbudget som överlämnades till riksdagen för ett par veckor sedan, ser man att det inte verkar särskilt sannolikt att vi skulle klara av att komma ned mot mer än kanske 9 eller 8 % sammanlagd arbetslöshet under de närmaste åren. Det betyder i sin tur att vi för första gången skulle vara inne i ett läge där man över konjunkturcykeln -- också under de bästa åren i konjunkturen -- ligger kvar på en arbetslöshetsnivå som är högre än vad vi historiskt är vana vid och än vad jag tror att de flesta i Sverige är beredda att acceptera.
Vad är det då som gör att vi är oroliga för att det skulle vara så illa ställt? Den viktigaste faran ligger i vad som händer med gruppen arbetslösa, med den gruppens sammansättning och med de människor som går ut i arbetslöshet. Faran av att vara arbetslös under lång tid har socialmedicinare och andra belyst tidigare. Det skall jag inte uppehålla mig vid särskilt länge. Vi vet att arbetslösheten sliter hårt på de människor som är arbetslösa länge, och de riskerar att skapa oss stora kostnader på andra håll i systemet.
Men det som gör att vi är bekymrade för hur snabbt återgången kommer att kunna gå handlar mycket om sammansättningen av gruppen arbetslösa. Det som bekymrar oss är den utveckling vi har kunnat se under 1980-talet i det övriga Västeuropa.
Vad som hände vid denna konjunkturnedgång -- det som var en skillnad mot tidigare år -- var att arbetslösheten slog mycket jämnare än tidigare över alla sektorer och över alla kategorier människor i arbetslivet. Det är visserligen fortfarande så att den offentliga sektorn har varit betydligt mycket mer skyddad än den privata, och arbetslösheten har slagit hårdare mot lågutbildade än mot högutbildade. Men vi påpekade redan i LU 92 att arbetslösheten, när den slog så hårt och gick upp till så höga siffror, blev mycket jämnare fördelad. Det var många fler tjänstemän som blev arbetslösa. Det var betydligt fler yngre och välutbildade som också fick gå ut i arbetslöshet.
Det var i och för sig någonting som ingav ett visst hopp mitt i all dysterhet. Dessa människor borde rimligtvis ha lättare att komma tillbaka till jobb. Finge vi en stark utveckling skulle man ha kunnat hoppas att många lättare kom tillbaka i arbete.
När vi nu har börjat se konjunkturuppgången märker vi att dess effekter på arbetslösheten inte blev så starka. Då måste vi se litet grand till vad det var som hände i Västeuropa under 1980-talet.
Vad som hände i många länder var att den jämna fördelning av arbetslösheten som fanns vid krisens inbrott efter hand förbyttes mot en omgruppering mellan dem som hade arbete och dem som var arbetslösa. De som var yngre och välutbildade kom tillbaka i arbete, medan de som var äldre och lågutbildade fortsatte att strömma ut i arbetslöshet. Efter hand hade man en sammansättning av gruppen arbetslösa som var mycket besvärligare än när man gick in i situationen.
Vi vet inte ordentligt om samma sak är på väg att hända i Sverige i dag, men vi bedömer att faran är stor. Vi håller på att få en successiv uppgång av andelen långtidsarbetslösa, av andelen lågutbildade och av andelen äldre i den grupp som är arbetslös. Det betyder, sammantaget med att vi inte kan räkna med att arbetslösheten sjunker tillbaka under den högkonjunktur som vi förhoppningsvis är på väg in i, att vi står inför problem som den svenska arbetsmarknadspolitiken tidigare inte har haft.
Detta tror jag är det viktigaste jag skulle vilja säga här i dag. Det räcker inte att konstatera att arbetsmarknadens och arbetsmarknadspolitikens mekanismer är oförändrade sedan 70- och 80-talet. Dessa oförändrade mekanismer skall hantera ett problem som i allra högsta grad riskerar att ha blivit förändrat. Bara det är anledning nog att fundera över vad det är för mekanismer vi skall använda i fortsättningen.
Man kan göra ett antal randanmärkningar till de mekanismer och förslag som debatteras just nu. Den första randanmärkningen är kanske den viktigaste.
Det finns en tendens att man diskuterar arbetsmarknadsläget i termer av arbetsmarknadspolitik allena. Det är begripligt framför allt i ett utskott som har i uppdrag att syssla med arbetsmarknadspolitiken. Men jag skulle ändå vilja säga att det inte bara handlar om att få arbetsmarknaden att fungera bättre när vi diskuterar möjligheten att pressa ned den strukturella arbetslösheten, utan då handlar det om hela den svenska ekonomin. Hur skall vi få den tillväxt i den svenska ekonomin som innebär att det skapas nya jobb i andra sektorer än i dem som många människor har lämnat? Hur skall den ekonomiska politik se ut som underlättar denna återhämtning?
Den andra viktiga randanmärkning som jag skulle vilja göra är följande: Ibland finns gatlyktssyndromet i den svenska debatten. Man letar efter nyckeln där ljuset faller och inte på något annat ställe. Just när det gäller arbetsmarknadspolitiken tror jag att det är väldigt farligt. När man diskuterar arbetsmarknaden skall man ha klart för sig att det finns två arbetsmarknader. Det finns en extern arbetsmarknad där människor lämnar eller tvingas lämna olika företag eller förvaltningar och gå ut på marknaden och söka jobb i ett nytt företag eller en ny förvaltning. Men det finns en annan arbetsmarknad som är väl så väsentlig, och det är den interna arbetsmarknaden inom företagen, där människor som har jobbat inom ett område där man inte längre har lika stort behov av insatser skolas om och vidareutvecklas och får ett nytt jobb någon annanstans inom företaget.
Skall vi klara arbetsmarknadssituationen framöver är det egentligen lika viktigt att vi grejar den externa arbetsmarknaden som att de interna arbetsmarknaderna i företagen fungerar väl och tar folk vidare.
Detta är speciellt viktigt i ett avseende, vilket vi försökte påpeka redan i LU 92. När man är bekymrad över hela den svenska ekonomins framtidsutsikter talar man egentligen om två saker. Man talar om produktivitet, och man talar om utbudet av arbetskraft. När man jämför Sverige med andra länder ser man att det finns tre saker som skiljer Sverige från andra länder. Vi har haft en sämre produktivitetsutveckling under ganska lång tid, men vi har delvis kompenserat den sämre produktivitetsutvecklingen genom att klara av att mobilisera en större del av arbetskraften. Det är framför allt i två avseenden som vi skilt oss från andra OECD-länder. Vi har en högre kvinnlig förvärvsfrekvens, och vi har en högre förvärvsfrekvens bland dem som finns i åldern 55--64 år. Det är dessa saker som har gjort att vi har kunnat bära de bördor som ändå ligger i de system som vi har byggt upp -- inte minst inom det offentligas ram.
När man funderar över förändringar är det viktigt att man inte vidtar förändringar som innebär att vår nackdel när det gäller produktivitetsutvecklingen förstärks och blir ännu värre. Men det är också viktigt att fundera över hur man skall bibehålla den höga förvärvsfrekvensen inte minst bland de äldre. Det är i det perspektivet som man måste fundera över hur man lägger pressen på den interna arbetsmarknaden så att företag och förvaltningar tar hand om den äldre arbetskraften och ser till att den fungerar vidare.
Den sista randanmärkning jag skulle vilja göra är att man måste vara medveten om i vilken konjunktur vi diskuterar dessa frågor. Jag hör till dem som är rätt bekymrade över att det alltid finns en mental eftersläpning i den svenska debatten på ungefär 1 à 2 år. Just nu finns det en baksmälla från krisen som gör att vi diskuterar allting som om vi fortfarande befann oss i krisen, som om det gällde att elda på alla tänkbara brasor för att få upp värmen igen. Men faktum är att det pyr under stolarna på oss. Konjunkturen är i gång, och vi måste diskutera hur vi skall hitta åtgärder på arbetsmarknaden som accepterar att konjunkturen är på väg in i en bättre fas och som inte ställer till det för den goda konjunkturen på det sättet som man börjar kunna vara orolig för.
"Sysselsättningsskapande åtgärder" är en övertalningsdefinition. Vad det handlar om rent tekniskt är lönesubventionerande åtgärder. Användningen av dem måste ske med stor urskillning. Om de används mot för breda grupper på arbetsmarknaden riskerar vi att de lönesubventionerande åtgärderna går in i enskilda branscher och förrycker konkurrenssituationen i dessa branscher på ett sätt som blir farligt för den tillväxt på längre sikt som är förutsättningen för att vi skall pressa den strukturella arbetslösheten.
Å andra sidan skall man vara varse att man inte bara kan diskutera arbetmarknadspolitiken i termer av undanträngningseffekter. Ibland kan det vara rimligt att acceptera också åtgärder med undanträngningseffekter om de är riktade mot speciellt utsatta grupper.
I Australien har man prövat sådana här åtgärder under ett bra tag. Som min australiensiske kollega sade när vi diskuterade detta blir effekten visserligen bara att man skyfflar runt arbetslösheten, men om man klarar av att skyffla in långtidsarbetslösa eller handikappade i arbetskraften har det ett värde i sig, även om undanträngningseffekten är problematisk.
Johnny Ahlqvist: Jag vill tacka Gunnar Wetterberg för denna inledning. Jag släpper först ordet fritt till utskottets ledamöter, om det är någon som har några frågor eller synpunkter på detta inlägg.
Per Unckel: Jag vill fråga Gunnar Wetterberg om jag förstod honom rätt. Jag lägger ihop det sista med det första. Vi riskerar att inte komma ned längre än till 8--9 % i bekämpningen av arbetslösheten. Menar du att vi inte kommer längre ned med tillämpande av rimligt traditionella arbetsmarknadsåtgärder, och att det är andra strukturella insatser i ekonomin som är nödvändiga för att komma under den nivån? Är det slutsatsen av det du säger?
Gunnar Wetterberg: Vad jag säger är att det finns en påtaglig risk för att det är så. Det finns ingen som kan säga att det är på det viset. Det har vi inte underlag för. Men risken är påtaglig. Jag tror att man måste ta hänsyn till den risken.
Jag hoppas att optimisterna har rätt. Men om vi följer optimisterna och de har fel står vi i en situation som det om 5--6 år blir mycket svårt att göra någonting åt.
I detta läge är risken så stor att det är risken man skall diskutera och fundera över hur man kan minimera.
Elver Jonsson: Jag vill ställa en kort fråga. Gunnar Wetterberg talade om i vilken konjunktur vi hanterar frågorna och om eftersläpning. Jag vet inte om du speciellt avsåg oss politiker, men jag tror att konstaterandet ändå kan vara riktigt. Du sade däremot inte hur vi skall komma rätt i vår bedömning, så att vi inte ligger det där året efter. Har du något recept från din utredning?
Gunnar Wetterberg: Nej, det kan jag inte påstå. LU kommer väl att göra sina försök att ge en bedömning. Det är naturligtvis så att återhämtningen på vissa punkter är skakig och skör. Det finns en annan mental bild som också är problematisk, och det är att många människor ser en högkonjunktur efter en lågkonjunktur som en nationell rättighet. Vi vet att den inte är det. Det finns gott om exempel från 80-talet på att länder lyckats hoppa över högkonjunkturen och legat och slirat på botten ett bra tag.
Vi befinner oss i ett läge där osäkerheterna är stora. Den som är klok i dag försöker å ena sidan vårda konjunkturuppgången och akta sig för sådant som kan störa den, men ser å andra sidan till att bygga upp det som krävs för att vi skall kunna hantera en långvarig arbetslöshet för att på sikt pressa ned den till de nivåer vi kan tycka är acceptabla.
Hans Andersson: Först vill jag bara göra en kommentar. Jag tror att t.o.m. politiker i arbetsmarknadsutskottet delar uppfattningen -- de har uttryckt den ofta -- att arbetsmarknadspolitik inte löser problem och att arbetsmarknadspolitiken har burit en för tung börda. Vad det innebär -- vilka som skulle ha burit bördorna annars -- brukar förorsaka en animerad politisk debatt. Jag skall avstå från att lägga fram förslag där.
Gunnar Wetterberg berör den strukturella arbetslösheten. Jag vill peka på några punkter där vi redan har sett den och där vi kan förvänta oss att den ökar. Förtidspensionerna har ökat oanat -- 30 000--50 000 per år -- ibland beroende på regeländringar, men också enligt min mening på en strukturell brist där framför allt industrin inte har tagit ansvar för hur man har exploaterat arbetskraft. Man har producerat arbetsskador och ett utanförskap som samhället har fått ta hand om i ett försäkringssystem som inte var tänkt för de volymerna eller för de orsakerna.
I dag är det svårt med rekryteringen av äldre, som du nämnde. Det är till stor del enligt min uppfattning ett kompetensproblem där arbetslivet -- företag -- icke har tagit det ansvar som vore rimligt. När man har utnyttjat arbetskraft har arbetskraften inte fått bli delaktig i kompetensutvecklingen. Då blir den obsolet och svårplacerad.
Även om vi får en stark tillväxt kan människor inte flytta. Vi har en ny förvärvsstruktur i familjerna. Kvinnorna kräver sin rätt osv. Om vi skall ha en regional utveckling skapar det också restriktioner. Det kan bli faktorer av strukturell art.
Vi har fått en mycket stor invandring av människor med utomordentligt stora problem, också av strukturell art. Det är språkligt, det är kulturellt och det kan vara kompetensartat.
Det skulle vara intressant att få kommentarer på den här typen av strukturella faktorer.
Gunnar Wetterberg: Jag kan inte gå in i den animerade politiska debatt som du själv talade om. När jag säger att man måste söka lösningar också utanför arbetsmarknadspolitiken är jag inte riktigt säker på att allt behöver vara så kontroversiellt. Jag tror att det delvis handlar om att en förbättring på arbetsmarknaden måste få stöd av åtgärder på andra politikområden.
Vi måste inse att med en hög strukturell arbetslöshet att hantera, kommer inte den typ av arbetsmarknadspolitiska instrument som vi har i dag att förslå för att åtgärda problemen. Vi måste i stället fundera över vad som t.ex. kan göras inom det reguljära utbildningsväsendet. Människor har fått lämna jobb, och jag tror inte att de alltid kommer att kunna få nya jobb inom dessa sektorer, utan de måste få den utbildning som behövs för att de skall kunna ta sig över till nya sektorer. Då är jag inte säker på att arbetsmarknadsutbildningen i dess nuvarande former kommer att räcka till, utan jag tror att anspråken på det ordinarie utbildningsväsendet kommer att växa kvantitativt men också kvalitativt, eftersom man inom det ordinarie utbildningsväsendet inte är van att ta hand om vuxna människor och hjälpa dem vidare.
Jag tror i och för sig också att det finns anledning att skärskåda hur de nuvarande instrumenten används. Jag tror att det är viktigt att fundera över hur praxis tillämpas. Hur tillämpas de regler och föreskrifter som finns i dag? Vilken uppföljning av regeltillämpningen sker? Tillämpas reglerna med den stränghet som behövs för att respekten för regelsystemen skall upprätthållas och för att de arbetsmarknadspolitiska systemens legitimitet skall upprätthållas i allmänhetens ögon? Finns det anledning för oss att fundera över om det finns något i de nuvarande reglerna som försvårar den här omflyttningen mellan sektorer? Kan sådana regler som den som säger att man inte behöver acceptera ett erbjudande om jobb som ligger 10 % under ens tidigare lön -- jag ser att Göte ruskar på huvudet -- kan sådana regler vara problematiska?
Det sägs att människor inte kan flytta. Vi vet att människor flyttar i ganska stor utsträckning, och jag tror att vi skall fundera över vad vi kan göra för att underlätta de flyttningarna. Men man kan också titta på andra politikområden. Vad kan man t.ex. göra för att underlätta för företagen att flytta arbetsställen? Erfarenheten från exempelvis nedläggningen i Ånge är ju att de nya jobb som skapades i stället till stor del kunde skapas tack vare informationsteknologin.
Dan Ericsson: Jag har en något kortare fråga till Gunnar Wetterberg. Har du någon uppfattning om balansen mellan konjunkturell och strukturell arbetslöshet?
Gunnar Wetterberg: Nej. I de bedömningar som mina kolleger på finansen gjorde i den preliminära nationalbudgeten talas det om en nedgång från sammanlagt 13 till sammanlagt 9,5 %. Det man skall veta är att sådana bedömningar alltid är behäftade med stor osäkerhet. Den strukturella arbetslösheten kan tyvärr bli högre än 9,5 %, och den kan också bli mindre. Om vi når ner till en strukturell arbetslöshet på 7,5 eller 7 % är detta ändå för högt.
Jag skulle vilja påstå att en stor fara under de närmsta åren är ett slags förnöjsamhet. När vi får kanske 20 siffror i rad från Göte som visar på en nedgång med 5 000 mellan varje mättillfälle är risken att vi tycker att 20 förbättringr i rad är jättebra. Men det är det inte, eftersom förbättringar med 5 000 i stöten inte tar ner arbetslösheten till de tal som behövs för att ekonomin skall fungera bra.
Problemet är att om den här arbetslösheten är strukturell räcker det inte att försöka blåsa under efterfrågan för att temporärt nå ner under 9 %. Gör vi det riskerar vi nämligen att få en överhettning och att lönerna börjar skena. Det som måste till är åtgärder som får hela ekonomin att funka bättre och drar in mer arbetskraft i reguljära jobb och dessutom åtgärder på arbetsmarknaden så att den flexibilitet som tidigare har funnits där bevaras.
Martin Nilsson: Vad gäller diskussionen om strukturella orsaker kan man vara överens om att en av dessa sannolikt är utbildningen, och ett av de glädjande inslagen i arbetsmarknadspolitiken är ju att det har skett en stor satsning på utbildning och att det sker en stor satsning framför allt på reguljär utbildning. Men en stor grupp som kommer att ställas utanför arbetsmarknaden är ju nu människor i åldern 55--65 år, och det är ganska svårt att leda in dem i en total omstrukturering, in i en ny del av arbetsmarknaden och in i ett reguljärt utbildningssystem.
Ett av de problem som kanske inte har uppmärksammats tillräckligt mycket är behovet av återkommande utbildning i arbetslivet under tiden. En av de stora utmaningar som arbetsmarknadspolitiken står inför är kanske också hur man skall få arbetsmarknadens parter att i högre grad diskutera utbildning under arbetslivet. Jag tillhör en generation som trots sin relativa ungdom befinner sig i något slags vakuum när det gäller utvecklingen inom datasektorn. Jag är 25 år, och jag känner mig ibland som analfabet på det området. Jag kan tänka mig att det finns en och annan människa ute i yrkeslivet som i dag känner sig på väg in i ett vakuum i sin yrkesroll. En viktig sak är väl därför att genomföra återkommande utbildningar och försöka hitta metoder och incitament för det. Jag skulle gärna vilja höra dina synpunkter på detta.
Gunnar Wetterberg: När jag började intressera mig för utbildningspolitik var Per Stjernquists förslag i U68 om återkommande utbildning aktuella, och jag tror att detta fortfarande är en av de viktigaste tankar som vi kan komma tillbaka till.
Problemet är att det inte är alldeles lätt att se till så att vi får en bra spridning bland många människor av den återkommande utbildningen, och kanske framför allt att se till så att de som bäst skulle behöva återkommande utbildningar också får det. Jag tror att det finns en gräns för hur långt man egentligen kan komma när det gäller formaliserade avtal och pålagor på arbetsmarknadens parter. Det är nämligen mycket svårt att säga att alla skall ha lagstadgad eller avtalsenlig rätt till tre dagars personalutbildning om året. Vi vet kanske från våra civila liv hur pass effektiv den där personalutbildningen i verkligheten är ibland.
Det vi behöver är lärande organisationer i arbetslivet, där lärandet och utvecklingen är en naturlig del av vad vi gör varje dag. Det där är knepigt att komma åt lagstiftningsvägen. Jag tror i och för sig att man skall tänka litet grand på de arbetsrättsliga reglerna i det perspektivet. Man skall inte göra det för lätt att slänga ut folk från arbetsplatsen, eftersom arbetsgivarnas incitament att utveckla den kompetens som medarbetarna har då minskar. Man måste i någon mån väga detta mot företagens behov av flexibilitet.
Också den här frågan kan sedan föras ut till andra politikområden. För kanske 20 år sedan började Gösta Rehn lansera tanken på att konstruera pensionssystem så, att varje medborgare kunde ta vad man litet slagordsmässigt kallade ett friår mitt i livet. Man skulle så att säga ha något slags konton som till syvende och sist skulle användas för pension men som också kunde användas just för utbildning. Det där är en idé som tyvärr både utredare och politiker lämnade i träda under 20 års tid, men under de senaste åren har idén börjat få litet nytt liv. Jag tror att man i alla fall borde fundera över att på detta sätt skapa möjligheter för människor att skaffa sig sådan återkommande utbildning, t.ex. genom sådana här system.
Jan Herin, SAF: Många av de synpunkter som Gunnar Wetterberg för fram delas av näringslivet. Det gäller t.ex. risken att en betydande del av arbetslösheten är strukturell. Vad man kan tillägga är att erfarenheterna i vår omvärld är att ju längre tid det tar att få ner arbetslösheten, desto större är risken att denna strukturella del växer, att kunskaperna sinar bort och den enskildes självtillit försämras. Man skall heller inte sticka under stol med att företagen i det läget också blir alltmer osäkra på huruvida dessa personer kan bidra till ett gott arbetsresultat.
Jag skulle vilja ställa ett par frågor till Gunnar Wetterberg. Han pratar om den interna arbetsmarknaden. Hur ser du på lönebildningens roll i det här sammanhanget, i termer av ungdomars möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, drivkrafter till att själva få ett intresse av att höja sin kompetens och också få belöning för det, företagens möjlighet att behålla äldre arbetskraft om man kan få en flexiblare lönebildning? Det finns länder som har mycket färre förtidspensioneringar än Sverige därför att man där kan hitta lösningar som gör att personer kan stanna kvar på sina arbeten till pensionsåldern.
Min andra fråga är: Anser du att det när det gäller kompetensutvecklingen i företagen behövs något slags stödsystem eller att det bör skapas incitament för företagen att ge individerna en bättre kompetensutveckling, dvs. lärande i arbetet? Hur ser du på sådana förslag? Det är ju ofta så att företagen i dåliga tider inte har pengar för detta och i goda tider inte hinner med det. Anser du att incitamenten är tillräckliga?
Gunnar Wetterberg: Jag är rätt skeptisk till möjligheten att konstruera utifrån verkande system som får företagen att bedriva kompetensutveckling. På något sätt måste företagen göra bedömningen att detta lönar sig för dem själva. Man kan ju hjälpa till att med exempel försöka visa att det lönar sig.
Det har gjorts en del försök att utnyttja den här konjunkturnedgången till att stöda kompetensutveckling inom företagen, och det vore ju bra att utvärdera resultaten av de försöken innan man skaffar sig alltför djärva planer på att lägga in sådan här verksamhet mer permanent.
Lönebildningens samband med ungdomsarbetslösheten är något som Bertil Holmlund och P-A Edin har tagit upp i sin bilaga till Långtidsutredningen, och de kan säkert göra en bättre bedömning av detta än vad jag kan.
Rent allmänt kan man säga att lönebildningen är viktig, eftersom förhållandet mellan löner i olika yrken i alla fall till en del påverkar vilka yrken människor väljer. Jag tror i och för sig inte att man skall överdriva betydelsen av utbildningspremier och annat; det är inte bara utbildningspremierna som är styrande för vad människor väljer att utbilda sig till eller var de väljer att jobba. Jag hör till dem som läste historia, och det var inte för att jag bedömde att utbildningspremien för historiker verkade vara särskilt hård. Det finns ett betydande mått av konsumtion i både utbildning och yrkesval. Man pluggar och jobbar med grejor därför att man tycker att de är kul, och detta kanske de som driver de mest inkrökta diskussionerna om utbildningspremier skall hålla i minnet.
Det finns två problem vad gäller relativlönerna, två problem som jag tycker att man måste peka på.
Det första problemet är att det var lättare att åstadkomma relativlöneförändringar på den höga inflationens tid. När vi hade löneökningar som låg på i snitt 10 % varje år gick det att ha löneökningar på 8 % för en grupp ett par tre år i rad och löneökningar på 12 % för en annan. Åttaprocentarna var då ganska nöjda, men tolvprocentarna fick den förstärkning av sina relativlöner som kanske var motiverad i just det här perspektivet.
I dag måste vi orka föra en mycket rakare diskussion om hur relativlönerna skall se ut, därför att i dag kräver motsvarande relativlöneförskjutning kanske 0 % för den ena yrkesgruppen och 4 % för den andra. Den är lika viktig för att ekonomin skall fungera bra. Den betyder i sak egentligen ingenting för de berörda, men vi har inte längre inflationen som liksom blandar bort begreppen och låter oss husera litet grand hur som helst.
Det andra problemet när det gäller relativlöner är att i den mån relativlöner handlar om utrymme i olika sektorer blir det genast mer komplicerat. Om man tror att det är angeläget med relativlöneförändringar som graderar upp t.ex. kvinnoyrken och hävdar att kvinnoyrkena i den offentliga sektorn därför måste få rejäla lyft, då säger man i praktiken att man antingen måste dra in betydligt mycket mer pengar i den offentliga sektorn, eftersom 80 % av t.ex. de kommunalt anställda är kvinnor, eller att man är beredd att dra ner verksamheten i motsvarande mån -- man kan säkert rationalisera en del, men man talar för verksamhetsneddragningar.
Det är alltså förenat med problem att få lönebildningen att fungera så bra som vi skulle vilja.
Göte Bernhardsson, AMS: Jag ruskade på huvudet när Gunnar Wetterberg beskrev det regelsystem som han vill förändra. Det är inte så, Gunnar, att man inte behöver acceptera ett erbjudande om jobb som ligger 10 % under ens tidigare lön, utan regelsystemet säger att man måste ta ett arbete om lönen inte ger en 10 % mindre än vad man få genom arbetslöshetsersättningen. Det är en väsentlig skillnad. Eftersom arbetslöshetsersättningen i dag är högst 80 %, innebär det att även de som i dag når upp till en ersättning på 80 % måste acceptera en lönesänkning på 30 %.
Dessutom skall vi komma ihåg att 80 % är det mesta man kan få. Bland väldigt stora grupper av också rätt vanliga inkomsttagare ger arbetslöshetsförsäkringen mindre än 80 %. Följaktligen är kravet för vissa grupper att man skall acceptera en lönesänkning på så mycket som 40 eller 50 %. Fortsätt inte att sprida de här fördomarna om hur försäkringen fungerar!
Gunnar Wetterberg: Jag har inte spritt några fördomar. Jag tog upp det här för första gången, och jag backade omedelbart när du ruskade på huvudet. Så nu är vi överens.
Göte Bernhardsson, AMS: Ja, men det är bra att du vet hur det fungerar när du skall utreda sådana här frågor.
Jag är heller inte riktigt överens med dig om den beskrivning av arbetsmarknadspolitiken historiskt som du gav. Du betonade att arbetsmarknadspolitiken i Sverige under 60-, 70- och 80-talen framför allt var en fråga om att jämna ut konjunkturarbetslösheten, medan man av det du sade fick intrycket att det där med strukturförändringar var någonting nytt, som nu hade kommit in i bilden.
Min uppfattning -- och jag tror också att jag skulle kunna leda det i bevis -- är att hela diskussionen hade sin grund i försöken att lösa strukturarbetslösheten. Inriktningen på rörligheten, den yrkesmässiga och geografiska rörligheten, har varit grundläggande för svensk arbetsmarknadspolitik. Detta, och inte konjunkturdelen, är vad som har varit grundstommen. Det är också så att struktur- och konjunkturarbetslöshet hänger samman. Det har alltså varit fråga om en jättestor omflyttning från jordbruk och skogsbruk till bl.a. industri, och där har arbetsmarknadspolitiken spelat en roll.
För övrigt vill jag säga att jag ändå håller med dig i de grundläggande utgångspunkterna i fråga om den diskussion som skall föras framöver.
Vi befinner oss för det första i ett nytt läge, och man måste då värdera arbetsmarknadspolitikens inriktning i det sammanhanget. Naturligtvis måste vi också slå fast den gamla sanningen att full sysselsättning inte är något som kan skapas enbart med en aktiv arbetsmarknadspolitik, utan hela batteriet av ekonomisk politik, utbildningspolitik, osv. måste tas med.
För det andra håller jag med dig om att vi inte vet så mycket. Du gör sedan en analys av vad som skall hända framöver och talar om optimism och pessimism. Jag vill då ställa två frågor.
Den första frågan är: Är det möjligt för oss att skapa en tillväxt på 3,5--4 % under ett antal år framöver -- möjligtvis med någon svacka, men ändå? Det är nämligen enligt min uppfattning förutsättningen för att det skall bli rimligt att minska arbetslösheten.
Den andra frågan är: Kommer då arbetsmarknaden att fungera så pass väl att inte bristen på arbetskraft sätter stopp för detta på grund av inflationsdrivande flaskhalsar osv.? Fungerar arbetsmarknaden? Det vet vi inte säkert, därför att vi inte vet hur mycket av passivisering och hur mycket av sådan utsortering som har skett i Europa som kommer att ske på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet att vi sätter in mer åtgärder, och vi tror att det blir litet bättre. Men vi kan inte säkert veta, för vi har inte prövat, och det har ingen annan heller.
Jag hoppas kunna återkomma senare och visa en bild av hur det ser ut. De hoppfulla tecknen är trots allt att även de som har gått hos oss oavbrutet i två tre år faktiskt nu, när efterfrågan ökar, väsentligt ökar sina chanser att få jobb. Problemet är däremot fortfarande att efterfrågan är alltför liten.
Anders Bäckström, LO: Det är intressant att Gunnar Wetterberg tar upp gatlyktssyndromet. Hans hela inlägg kan ses som ett belägg för att det fortfarande är ganska aktuellt. De flesta är väl överens om att den ekonomiska krisen nu inte i huvudsak beror på misslyckanden inom arbetsmarknadspolitiken utan på upprepade misstag inom den ekonomiska politiken under slutet av 80-talet och början av 90-talet, misstag som har gjorts i riksdagen. Då borde det kanske vara rimligare att i första hand söka lösningen på krisen på de områden där de tidigare misstagen har gjorts och inte under arbetsmarknadspolitikens gatlykta.
Det vore också bra om du litet bättre kunde skilja mellan de områden där du har faktiskt underlag för det du säger och de områden där det mer är fråga om tyckanden och gissningar. Du har i och för sig hänvisat till gissningar gjorda av kolleger i departementet.
Du hänvisar också till andra länder. Man kan i det sammanhanget konstatera att vi tidigare har varit bättre på att föra en politik för full sysselsättning än vad man varit i andra länder. Men nu, som en följd av misstag inom den ekonomiska politiken, har vi hamnat i kris, och då antas vi automatiskt ha tappat förmågan att föra en bra arbetsmarknadspolitik.
Du nämner också att vi aldrig tidigare har haft en så kompetent kader av arbetslösa, och det talar egentligen emot teorin om strukturarbetslösheten som ett akut problem. Om man skall försöka finna något siffermässigt belägg för hur det fungerar just nu kan man titta på företagens vakanstider. De lediga platserna har aldrig tidigare tillsatts så snabbt som nu, och så länge som de lediga platserna inte är obesatta längre än knappt två veckor är det svårt att se något strukturellt problem på arbetsmarknaden.
Gunnar Wetterberg: Det är ledsamt när folk lyssnar selektivt. Jag känner inte igen mig i din beskrivning av vad jag har sagt. Jag har gång på gång betonat hur pass litet vi vet på viktiga punkter. Jag har varit rätt försiktig med att säga att det finns saker vi måste undersöka, saker vi måste följa upp och saker vi måste ompröva, men jag har faktiskt sagt mycket litet om vad vi skall ompröva till, eftersom underlaget på den punkten är dåligt. Jag accepterar därför inte din beskrivning av vad jag har sagt.
Göte talade om att arbetsmarknadspolitiken historiskt har hjälpt till att underlätta strukturomvandlingen, och det är alldeles korrekt. Det var så att säga en viktig funktion som arbetsmarknadspolitiken hade. Men det är en skillnad mellan att i en strukturomvandling hjälpa människor att flytta över från de stagnerande sektorerna till vakanser inom de nya, växande sektorerna och att ha ett läge då vakanserna fortfarande är rasande få. Det är klart att man har korta vakanstider när det finns så få vakanser -- det är inget belägg för att det inte finns några strukturella problem.
Jag har gång på gång sagt att vi inte vet hur stor den strukturella arbetslösheten är. Jag skulle vilja påstå att den konjunkturella arbetslösheten, precis som Göte säger, i stor utsträckning blir strukturell när den får ligga kvar för högt för länge. Det är den situationen som vi är allvarligt oroade över att vi har kommit in i.
Man kan diskutera vad som är orsakerna till att vi har fått det arbetsmarknadsläge som vi har i dag, men man skall också vara klar över att det inte är säkert att man kan göra något åt arbetslösheten genom att inrikta sig på vissa speciella faktorer bara för att man tror att det var just dessa identifierade faktorer som drev fram arbetslösheten. Ponera att en del av missgreppen låg i den ekonomiska politiken och sätten att hantera efterfrågeutvecklingen. Därmed är det inte sagt att man kan vända utvecklingen genom att använda efterfrågepolitiken på nytt. Tvärtom finns det ganska mycket som talar mot att så skulle vara fallet.
Man skall vara på det klara med att det efterfrågefall som vi såg mellan 1990 och 1993 faktiskt gick hand i hand med att hushållens disponibla inkomster förstärktes. Vi genomförde en skattepolitik och en politik på transfereringarnas område som innebar att hushållen fick mer i disponibla inkomster, men de spenderade dem inte.
Det är ett memento när man funderar på att använda efterfrågestimulans. Jag tror att vi befinner oss i ett läge där vi står inför en rad frågetecken. Våra kunskaper är begränsade, men vårt agerande måste dikteras mycket av att risken för att det här är på väg att gå snett är så stor att man måste vidta åtgärder för att minimera den. Om en del av de åtgärderna sedan visar sig vara överflödiga, så får vi väl avveckla dem. I dagens läge har vi dock inte råd att vänta med omprövningar och bredare insatser mot strukturarbetslösheten därför att vi hoppas på att den inte finns.
Johnny Ahlqvist: Vi tackar dig Gunnar för ett mycket intressant inlägg.
Vi går raskt över till nästa föreläsare -- professor Ulf Jakobsson från Industriens Utredningsinstitut. Jag vill redan nu meddela att vi är en kvart försenade, vilket vi befarade att vi skulle bli.
Utsikterna för svensk ekonomi
Ulf Jakobsson: Jag skall försöka fatta mig så kort att vi kan komma litet mera i fas, även om tidsschemat inte kan återställas helt.
Mitt anförande har rubriken Utsikterna för svensk ekonomi. Det låter ganska allmänt och kommer också att vara ganska allmänt. Jag kommer inte att direkt diskutera arbetsmarknadspolitik, effekterna av den och vilka åtgärder man kan genomföra på arbetsmarknadspolitikens område. Jag kommer att diskutera ekonomins utveckling i stort -- naturligtvis med en viss inriktning på sysselsättningsutvecklingen.
Så som det har påpekats här i flera inlägg ges ramen för arbetsmarknadspolitiken av den yttre ekonomiska utvecklingen. Om vi inte får en god ekonomisk utveckling under de närmaste åren hjälper det inte vilken typ av arbetsmarknadspolitik som än förs. Det måste väl alla vara överens om. Vi kommer då inte ur arbetslösheten, vad den än beror på från första början. Man kan nog t.o.m. sträcka sig så långt som att säga att när det gäller åtgärder för att bekämpa den massarbetslöshet vi har för närvarande, finns lösningen utanför arbetsmarknadspolitikens område. I och med detta har jag emellertid inte tagit ställning i frågan om arbetsmarknadspolitikens verkningsfullhet eller vilken omfattning den skall ha. Men även om detta tror jag nog att de flesta är överens. Därför menar jag att det har sitt intresse även i detta utskott att diskutera den bakomliggande ekonomiska utvecklingen.
Under mina 15 minuter avser jag att ta upp ett par frågor och peka på några utvecklingstendenser när det gäller den svenska ekonomin. Jag tänker börja med att gå in på orsakerna till den kris på arbetsmarknaden och i ekonomin som vi fortfarande har, även om det finns många tendenser som visar att vi är på väg ur den. Jag tänker också säga något om utsikterna för ekonomin på kort sikt och om vad man kan vänta sig under de närmaste fem, sex åren.
Jag skulle vilja börja med att hävda att den kraftiga nedgången i konjunkturen som vi har haft under de senaste åren och som vi nu är på väg ur inte är en vanlig konjunkturnedgång som beror på t.ex. efterfrågeminskningar eller lagersvängningar. Sådana faktorer spelar också in, men det är fråga om en stor strukturell chock i den svenska ekonomin. Vi står mitt uppe i en stor strukturomvandling av den svenska ekonomin. Jag kan naturligtvis inte uttömmande exakt beskriva orsakerna. Under den senaste tiden har också många beskrivningar av orsakerna gjorts.
Jag skulle vilja peka på två faktorer som jag tycker har tillmätts för liten vikt i diskussionen -- det gäller åtminstone för den ena av dessa faktorer. Det gäller den tämligen dramatiska omsvängning som har skett på räntesidan. De små ränteförändringarna diskuteras varje dag, men jag avser effekten av en övergång från en ekonomi som under ett par decennier i stort sett har baserats på negativa realräntor efter skatt och en ganska hårt reglerad kapital- och kreditmarknad till en situation med en kraftigt positiv realränta.
Vi kan se på ränteutvecklingen under 70-, 80- och 90-talen. Realräntan efter skatt, både för företag och för hushåll, låg under 70-talet någonstans i intervallet mellan -5 och -10. Så såg det ut även en bit in på 80-talet. Sedan inträffade en rad saker som gjorde att bilden ändrades. Under 80-talet skedde t.ex. en uppgång av de internationella realräntorna. Det skedde en avreglering av den svenska kapital- och kreditmarknaden, och skatteförändringar genomfördes. Alla dessa förändringar sammantagna ledde till en ny räntenivå. Därtill uppstod en ekonomisk kris, som gav oss räntenivåer långt över de rimliga. Det blev vad ekonomerna kallar en kraftig overshooting i förändringen. Nu har ränteläget normaliserats. Fortfarande ligger räntorna på en för hög nivå i förhållande till vad man skulle önska i ett långsiktigt perspektiv. Som mest kan vi dock hoppas på att räntorna sjunker med ett par procentenheter. Jag tror att vi under ganska lång tid framöver -- det är de flesta bedömare eniga om -- kommer att få leva med realräntor på i storleksordningen 4 till 5 %. Vi är glada om vi kan få realräntor på den nivån.
Räntan är ett av de allra viktigaste priserna i ekonomin. Den negativa realräntan kombinerad med ganska starka restriktioner på kapitalmarknaden styrde investeringsutvecklingen i mycket stor utsträckning. På vissa områden fick man tillgång till lån till den här låga räntan. Det gällde framför allt bostads- och byggsektorn. Varje villaägare och villabyggare lärde sig att negativ realränta betyder att den reala avkastningen mycket väl kan bli lika med noll. Men eftersom realräntorna efter skatt alltså är negativa, går det ändock med vinst. Det var på så sätt de stora förmögenheterna skapades under den här perioden. Det gjordes naturligtvis enorma investeringar.
Detta var emellertid inte avgränsat till enbart byggsektorn. Det fanns även andra sektorer som var prioriterade på kreditmarknaden och där det skapades möjligheter att komma åt de billiga lånen. Skattesystemets utformning ledde också till att man fick möjligheter till billig finansiering inom etablerade företag genom återlån, AP-fonder m.m. som också styr investeringsutvecklingen. Detta medförde att kraven på avkastning av investeringarna blev ganska låga. Det ledde i sin tur till att vinstnivån kunde hållas på en relativt låg nivå. Samtidigt innebar det att investeringarna plöjdes ner på de områden som var gynnade av det här systemet. På många håll ledde den låga räntan och den reglerade kapitalmarknaden till en ganska kraftig strukturpåverkan på ekonomin.
Så småningom inträffade de saker som jag beskrev, vilket innebar en mycket stor omskakning i den svenska ekonomin. Man får nog säga att ett allmänt misstag över hela linjen var att man inte insåg kraften och potentialen i omsvängningen. En omsvängning skedde på branschsidan. Förändringarna blev dramatiska framför allt för byggsektorn. Förräntningskraven inom industrin förändrades också ganska kraftigt. Sparandet försköts mycket kraftigt. Det skedde en stor förändring i hushållssparandet, och det påverkade konjunkturen och utvecklingen en hel del.
Dessutom gjordes mängder av investeringar under förutsättning av att räntan låg på den här nivån. Hela vinstkalkylen var uppbyggd efter en negativ realränta. De investeringarna, som då tedde sig mycket lönsamma med den räntan, blev inte alls lika lönsamma med en annan ränta. Vi fick en våg av konkurser och en finansiell kris. Om man hade lyckats behålla realräntan på den här nivån, t.ex. genom regleringar, skulle kanske Carl-Eric Björkegren fortfarande levt i högönsklig välmåga och blivit ännu rikare. I efterhand ter det sig befängt att man investerade med de kalkyler som gjordes. Man får inte glömma bort att situationen på kapitalmarknaden var en helt annan vid den här tiden. Man hade även andra tumregler. En viktig tumregel var att ju mer man kom åt att låna, desto rikare blev man. Det var en ganska enkel tumregel, som sedan visade sig inte gälla. Därmed blev förloppet krisartat.
Det här är den ena stora strukturella förändringen. Det finns även en annan stor strukturell förändring som har bäring på sysselsättningsutvecklingen. Den typiska strukturella utvecklingen av sysselsättningen har kommit till vägs ände, dvs. den sysselsättningsutvecklingen som hela tiden byggde på ökning av sysselsättningen i den offentliga sektorn. Utvecklingen i den privata sektorn var ganska stillastående, medan sysselsättningen hela tiden ökade inom den offentliga sektorn. Genom de finansiella restriktioner som den offentliga sektorn är utsatt för har man nu hamnat i ett läge där man kan diskutera hur det hela skall hanteras. För närvarande talar ingen om en stor ökning av den offentliga sysselsättningen. I stället har vi fått se en viss nedgång i den offentliga sysselsättningen. Den här situationen uppstod samtidigt som konjunkturen vände nedåt. Det innebar också att sysselsättningsproblemen förstärktes.
Man kan diskutera vilken roll den offentliga sektorn över huvud taget har spelat i den här krisen. Detta tillhör också de stora politiska debattfrågorna. En sak kan man ändå konstatera: Om man har en offentlig sektor som motsvarar 65--70 % av BNP, så är den mycket känslig för förändringar i den underliggande ekonomin. Det ideala om man har en så stor offentlig sektor, är en tillväxt på 2,5 % varje år. När den stora dramatiska förändringen i ekonomin inträffade blev också en effekt att offentlig sektor inkomstmässigt förlorade mycket pengar genom att skatteintäkterna minskade.
Samtidigt medförde strukturomvandlingen att människor kom in i de offentliga systemen i mycket stor omfattning. Utgifterna ökade och inkomsterna minskade. Därmed fick vi ett fenomen som inte fanns under krisen på 20- och 30-talen, nämligen en mycket kraftig ökning av budgetunderskottet och en mycket snabb ackumulation av statsskulden. Detta påverkar i hög grad förutsättningarna när vi nu skall ta oss ur den här krisen.
Man kan studera vad som hände med sysselsättningsutvecklingen i de olika branscherna. Jag kan påminna om att vi fick en mycket kraftig nedgång i industrin. Det blev där ett tapp på kanske ett par hundratusen jobb. Inom byggindustrin gällde det drygt hundratusen jobb. Inom området privata tjänster var det också en nedgång. Inom sektorn stat och kommun blev nedgången som mest cirka hundratusen jobb.
Hur skall detta lösas? Jag tror att det kan vara en viss hjälp att se bakåt och komma ihåg den strukturella karaktären i själva konjunkturnedgången. Man bör nog inte vänta sig att en särskilt stor del av sysselsättningsökningen framöver skall inträffa inom byggindustrin. Man skall nog inte heller vänta sig att ökningen skall bli särskilt stor inom stat och kommun. Vi befinner oss nu i en situation då den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen måste ske i industrin och när det gäller privata tjänster. Det har närmast varit en trossats att sysselsättningen i industrin inte kan öka, eftersom vi lever i ett postindustriellt samhälle, och där skall sysselsättningen i industrin med naturnödvändighet minska. Så har det också varit i Sverige under lång tid.
Jag tror att vi nu befinner oss i en situation med en viss återindustrialisering i Sverige och att detta kommer att pågå under en tid framöver. Sysselsättningen kommer faktiskt att öka en del inom industrin. Däremot finns det ingen naturlag som säger att man inte skulle kunna få en sådan dramatisk utveckling inom industrin att man rent numerärt skulle komma upp i de sysselsättningstal det är fråga om. Jag tror dock att en sådan utveckling måste bygga på så speciella förutsättningar att man inte skall vänta sig någon sådan. Man måste räkna med att sysselsättningsökningen skall inträffa inom industrin och på området privata tjänster. Detta är det långsiktiga perspektivet.
Jag tänker nu säga några ord om vad jag tror kommer att hända med ekonomin och sysselsättningen under de närmaste åren. Ekonomin präglas fortfarande av den strukturomvandling som jag nämnde. Utöver de faktorer jag pekade på har vi fått en mycket kraftig depreciering av kronan. Den internationella utvecklingen har blivit bättre. Trots att räntorna är mycket höga har förutsättningarna inom industrin blivit sådana att man klarar de nya avkastningskraven. Därigenom får vi också tillväxt i industrin. Det är inte bara en tillväxt i produktion och sysselsättning utan också en investeringsuppgång.
Däremot tror jag inte att man skall vara så säker på att den dramatiska utveckling som skedde förra året kommer att fortsätta. Vi kan mycket väl stå inför en viss avmattningsfas när det gäller industrins produktionsökning under 1995. Det kan vara naturligt efter den kraftiga uppgången. Frågan om kapacitetstaket har varit mycket omdebatterad. Om man säger att vi kommer att slå i kapacitetstaket är det kanske litet överdrivet. Men på många håll har man faktiskt närmat sig fullt kapacitetsutnyttjande, och därför har investeringarna kommit i gång. Det är positivt. Samtidigt innebär det dock att man inom industrin kommer in i en lugnare utvecklingsfas. Bidraget därifrån just i år kanske inte blir så kraftigt som man tror.
Inom industrin är utvecklingen god och kommer att förbli god också under 1995, kanske med en viss avmattning. Sedan är det så att hemmamarknaden fortfarande är förloraren i den här strukturomvandlingen. Efterfrågan trycks ner både av fortsatt höga räntor och av den åtstramning av budgeten som tvingas fram. Det är helt klart att det är nödvändigt att genomföra en långsiktig konsolidering av budgeten, vilket med nödvändighet också betyder en stramare finanspolitik. För egen del tycker jag att regeringen har arbetat för mycket med skattehöjningar och för litet med utgiftsnedskärningar. Kortsiktigt och stabiliseringspolitiskt blir emellertid effekten likartad vilket man än gör när det gäller den finanspolitiska åtstramningen.
När man åstadkommer en kraftig konsolidering av finanspolitiken, får man också förtroendeeffekt, något som gör att räntan går ner. Det är idealet. Man skulle då få en balansering, där den finanspolitiska åtstramningen motsvaras av en expansiv effekt av räntenedgången. Den expansiva effekten har i varje fall tills vidare uteblivit -- marknadens förtroende har inte kommit. Här vill jag dela upp det hela i vad man tror och vad man har underlag för. Min egen tro är att det stora inslaget av skattehöjningar inte bara är negativt när det gäller ekonomins långsiktiga möjligheter att fungera utan också bidrar till att förtroendet inte blir så stort som det annars skulle kunna bli av så pass kraftiga program som det här ändå är fråga om.
Sedan får man säga att vi och regeringen har haft en viss otur genom att vi på ett negativt sätt har påverkats av yttre faktorer, nämligen utvecklingen i Mexico, Italien och Spanien. Sverige räknas olyckligtvis till den grupp av länder som kallas "högriskländer" -- high risk, high yield. Det har då visat sig att situationen i de här länderna är ganska fragil. Det blev utvecklingen i Mexico en påminnelse om. Man kan tycka att det är absurt att utvecklingen i Mexico skall påverka Sverige, men det har så att säga gått via kriserna också i Italien och Spanien. Detta har alltså återverkat på ränteutvecklingen.
Den internationella misstänksamheten mot länder som har stora underskott i och en snabb ackumulation av statsskulden är för närvarande mycket stor. Detta drabbar Sverige, och därför ligger bevisbördan i hög grad på oss när det gäller att visa hur vi skall ta oss ur den här situationen. Någon har uttryckt det så att tidigare har Sverige "när det kanske sett litet konstigt ut" haft the benefit of the doubt -- vår historiska utveckling har gjort att vi haft rykte om oss att vara ett stabilt land, något som gör att man kan tillåta sig en del svängar och ändå bibehålla förtroendet. Nu är det inte längre på det sättet -- vi har inte längre the benefit of the doubt, utan det är vi själva som måste visa att vi kan ta oss ur den här budgetsituationen.
Det här har lett till en olycklig stabiliseringspolitisk situation, där vi fått en finanspolitisk åtstramning utan att räntorna har gått ner. Om detta kommer att lösas upp under året eller inte, är det väl ännu för tidigt att säga, men den här kombinationen kan mycket väl medföra att utvecklingen blir svagare än vad regeringen räknar med i år, dvs. att en BNP-utveckling på 2 % eller någonting sådant är mer sannolik än de närmare 3 % som man räknat med. Detta får naturligtvis också återverkningar på sysselsättningssidan.
I ett litet längre perspektiv är, som bl.a. Göte Bernhardsson påpekade, möjligheterna att få en långsiktig tillväxt i ekonomin avgörande. Det blir fråga om mycket höga tillväxttal, om Sverige skall fortsätta med en traditionell struktur i ekonomin. Jag kan mycket väl tänka mig att man skulle behöva de här tillväxttalen på 3,5 à 4 %. Det vore litet grand av jobless growth att ha en så kraftig tillväxt, dvs. att en tillväxt på 3 % inte skulle räcka till för att klara oss ur den här situationen.
Detta är egentligen dystra perspektiv. Med den investeringsutveckling som vi har haft, med behovet av förnyelse och återuppbyggnad av industrin och med den omställning av ekonomin i dess helhet som krävs tror jag att chanserna att vi skall vi få en tillväxt av det här slaget är mycket små. Därmed står vi inför risken att de höga arbetslöshetstalen, även om de inte permanentas precis på dessa nivåer, kommer att förbli mycket höga.
Om vi skall ha en chans att klara oss ur detta tror jag att det måste till en strukturell förändring av ekonomin. Nya typer av verksamheter måste komma in i ekonomin, verksamheter som inte funnits där förut och där kraven på hög produktivitet kanske inte är så stora som de måste vara i de konkurrensutsatta delarna av ekonomin.
Här kommer man in på lönebildningens betydelse. Sverige har i ett internationellt perspektiv sett en mycket sammanpressad lönestruktur. I NBER-rapporten av en grupp amerikanska och svenska ekonomer som nyligen publicerades av SNS diskuteras i stor utsträckning Sveriges möjligheter att också i framtiden hålla den här mycket sammanpressade lönebildningen. Vad man pekar på är att Sverige under 60-talet hade en relativt unik position. En typisk anställd i det svenska näringslivet hade en större kapitalutrustning än hans kolleger i omvärlden. Han hade ofta också en mycket högre utbildning.
Nu har Sverige stått stilla eller i varje fall gått framåt ganska litet på dessa områden, och man har i omvärlden hunnit ifatt oss. Sverige är nu i dessa avseenden ett land som alla andra. Slutsatsen blev att vi inte kan styra lönebildningen på våra egna villkor på samma sätt som tidigare, utan vi blir i större utsträckning en del av den internationella lönebildningen. Skall vi kunna klara strukturomvandlingen och lyckas åstadkomma en god sysselsättning vid en måttfull tillväxt, kommer det därför i ekonomin att ställas krav på lönebildningen.
Detta är emellertid inte den enda lösningen. Naturligtvis är det också fråga om utbildning, kapitalbildning, nyföretagande och många andra sådana saker.
Problemet är, och det är det stora dilemmat, att det tar rätt lång tid innan alla dessa saker -- utbildning, kapitalbildning, nyföretagande, nya utländska investeringar i Sverige, osv. -- slår igenom på produktion och sysselsättning. Förhoppningarna att vi genom utbildningsinsatser snabbt skall få upp sysselsättningen tror jag är fåfänga.
Alla dessa åtgärder tar tid -- här finns det som man säger inga quick fixes. Å andra sidan har man detta dilemma att en arbetslöshet, som från början kanske var konjunkturell, tenderar att bli strukturell om den får bli bestående. Här har vi alltså ett behov av snabbhet. Hur detta dilemma skall lösas kan jag i varje fall inte inom den här tidsramen säga. Förmodligen skulle jag inte heller kunna göra det riktigt tillfredsställande om jag fick ytterligare fem minuter på mig. Därför slutar jag här!
Elver Jonsson: Ulf Jakobsson gisslade -- låt vara i försiktiga ordalag -- den 80-talsyra som innebar att ju mer man lånade desto bättre blev det, åtminstone privatekonomiskt. Det byttes pengar och köptes luft. Min fråga blir: Har vi lärt läxan och kommer vi att tillämpa det vi redan då i och för sig visste, nämligen att det är arbete, sparande, företagande och investeringar som ändå måste vara grunden?
Jag har även en andra fråga. När du talade om utsikterna enligt programmet, beskrev du i allt väsentligt det verkliga sakläget. Men vad anser du om de mer psykologiska faktorerna, dvs. vad man tror och vad man vill? Hur mycket påverkar irrationella psykologiska faktorer och vilken roll kommer rationella faktorer att spela framöver?
Ulf Jakobsson: Det fanns också en 70-talsyra, fastän den var något mer begränsad. I den utsträckning man kom åt att låna pengar under 70-talet tjänade man på det. Luftkalkylerna gick ju hem så det dånade om det.
Decennier av nedärvd luthersk syn på sparande och lånande förstördes genom den negativa realräntan. Det tog en viss tid innan man lärde sig att man faktiskt kunde bli rik. Alla kanske inte ville bli rika, men man fick i varje fall det bättre ekonomiskt ju mer man kunde låna.
Olyckligtvis hade man lärt sig denna tumregel lagom till dess hela kredit- och kapitalmarknaden avreglerades. Alla kunde då låna pengar, och alla skulle bli rika på att låna. Dessutom fick man låna hur mycket som helst, så att man kunde bli hur rik som helst.
Med tillämpande av gamla tumregler brakade man in i det som kallas för 80-talsyran. Det var en unik situation. Läxan att de reglerna inte riktigt stämde under de nya förutsättningarna var hårdhänt men den är säkerligen lärd. Det är den som har lett till att vi har haft en så lång konsolideringsfas.
Vad man har lärt sig efter detta inom företagen är att man måste öka det egna kapitalet i förhållande till det lånade kapitalet, och man måste arbeta med större säkerhetsmarginaler på den finansiella sidan. Det hushållen har lärt sig är att sparandet måste öka. Man har alltså fått en ganska lång konsolideringsfas.
Om man försöker att göra liknande kalkyler som gjordes under 70- och 80-talet på fastighetspriser och liknande kan man konstatera att ränteläget är ett helt annat, och därmed finns det inte utrymme för just detta speciella beteende. Det kan göras andra misstag. Men just detta tror jag inte kommer att upprepas.
Sedan till frågan om det rationella och förväntningarnas betydelse. När man som ekonom kanske ger en litet pessimistisk bild av utvecklingen stöter man ibland på föreställningen att bara ekonomerna säger att det blir bra skulle förväntningarna skruvas upp, och därmed skulle det hela bli bättre. Det tror jag är att grovt överskatta vad ekonomer kan åstadkomma.
Man kan inte skapa eller heja fram en utveckling. Att skapa förtroende kring den ekonomiska politiken betyder naturligtvis oerhört mycket. Det ger effekter på investeringsutveckling, reala investeringar, men också på ett mycket påtagligt sätt på de finansiella marknaderna.
Man kan diskutera hur rationell marknadernas misstänksamhet mot Sverige är. Det är en stor förändring som vi haft på räntorna under loppet av ungefär ett år. Obligationsräntor låg nära 7 %. De ligger nu på ca 11 %. Det beror på en stämningsförändring som inte har sin grund i något särskilt som har hänt i Sverige som har blivit så mycket sämre under den här tiden.
Det har skett en stor stämningsförändring på de internationella marknaderna som många kanske skulle betrakta som irrationell. I varje fall kan inte marknaderna ha varit rationella vid båda tidpunkterna. Man kan inte både varit rationell när man satte räntan till 7 % och när man satte räntan till 11 %, utan här har det skett en stämningsförändring som inte enbart är rationellt grundad.
Per Unckel: Jag vill börja där Gunnar Wetterberg uppehöll sig innan han lämnade oss här i utskottet.
Jag antar, utan att hänga upp mig på decimalkommat, att vi med arbetsmarknadspolitik får ner arbetslösheten i varje fall en bit. Vi talade tidigare om 8--10 %. Låt oss därtill anta att vi med klok ekonomisk politik klarar litet till. Likväl återstår det huvudproblem som Gunnar Wetterberg formulerade, nämligen en strukturell arbetslöshet.
Om jag förstår Ulf Jakobsson rätt menar han att vi inte kommer till rätta med den med hjälp av någon efterfrågestimulans av något slag, som ibland har föreslagits. Det underströk också Gunnar Wetterberg. Om jag rätt har förstått Ulf Jakobssons tidigare uttalanden ligger lösningen inte i att återuppta den tidigare sysselsättningsexpansionen inom den offentliga sektorn, och då är vi där Ulf Jakobsson slutade.
Han klarade sig undan genom att säga att tiden hade tagit slut och att han inte tänker gå längre. Ulf Jakobsson kan få ett par minuter till att svara på frågan: Hur ser det omstruktureringsprogram ut som klarar resten, givet de antaganden som jag har lagt i botten?
Jag har respekt för att det tar tid att genomföra det. Men även om det tar tid att genomföra det måste det någon gång börjas. Annars kommer man aldrig till målet. Hur ser en tentativ lista över strukturförändringar ut som åstadkommer det som såvitt jag förstår är slutsatsen av hela kardemumman, nämligen att det måste skapas 400 000--600 000 jobb netto i industri- och tjänsteföretag?
Ulf Jakobsson: Jag kan naturligtvis inte göra anspråk på att kunna lösa detta. Vad det är frågan om är: Hur skapar man förutsättningar för en god tillväxt av sysselsättning i den privata sektorn?
I ett kort perspektiv är det fråga om vilken efterfrågan man har. I ett långt perspektiv är det bl.a. fråga om näringslivsklimat. Men det är också en fråga om förmågan inom näringslivet att bära upp en lönenivå som vi är vana vid. Här finns kravet på utbildning och kompetens hos arbetskraften.
Det är också fråga om att man inte under mellanperioden skapar en subkultur där arbetslöshet blir ett accepterat beteende. Vi har ju talat mycket om risken för stigmatisering om man kommer in i arbetslöshet. Under de sysselsättningsmässigt goda åren var detta ett viktigt argument för att man skulle behålla en låg arbetslöshet och en hög sysselsättning.
Samtidigt innebar denna stigmatisering en möjlighet att kombinera generösa ersättningssystem med ett högt arbetskraftsdeltagande. Man blev inte arbetslös för att kunna få ersättning från dessa system. När vi nu har nästan tvåsiffriga arbetslöshetstal i procent är det klart att det vare sig är rimligt att upprätthålla denna stigmatisering eller att det socialt fungerar på det sättet.
Det kan inträffa att det blir ett accepterat beteende. Det är någonting som man har sett på kontinenten och i många fall också i England. Det är en subkultur där det är ett accepterat beteende att vara arbetslös och lyfta bidrag. Det kan uppstå regionalt och det kan uppstå inom vissa grupper. I det fallet hjälper inga ekonomiska förutsättningar eller ekonomiska yttre villkor för att lyfta upp ekonomin ur en arbetslöshetssituation, utan då sitter man verkligen fast.
Här har arbetsmarknadspolitiken i vid mening en mycket stor uppgift. Det är fråga om ersättningsnivåer, hur ersättningssystemen hanteras och även hur socialvård och liknande fungerar samt vilka krav man ställer på de arbetslösa. Detta är naturligtvis också viktigt.
Man måste ha ett system. Alla kan inte lyftas i skjortkragen och in på olika arbeten eller genom det offentligas försorg placeras i den privata sektorn. Det måste finnas en drivkraft för individen själv att skaffa arbete på något sätt även när det ser hopplöst ut. Det kan tyckas dystert att det är så. Men den situationen måste man ha om inte arbetslösheten skall bli bestående.
Det här var några tankar kring hur det skall se ut. Jag tror nog att jag om jag fick ytterligare litet tid skulle kunna skissera ett scenario till hur en politik teoretiskt sett kan skapa en god sysselsättningsutveckling.
Dilemmat ligger i tidsglappet. Det tar ofta ganska lång tid innan alla de åtgärder och de strukturella förändringar som skall skapa förutsättningar för en god sysselsättning kommer till effekt. Det är där jag har svårt att se lösningen. Varje år av tidsutdräkt innebär att risken för strukturell arbetslöshet och arbetslöshet som subkultur tilltar. Detta är naturligtvis ett mycket stort dilemma. Det är väldigt svårt att finna en bra lösning.
Johnny Ahlqvist: Vi tar den stora diskussionen efter alla inläggen. Vi kan återkomma till detta ämne, eftersom du kommer att vara kvar under resten av utfrågningen.
Ulf Jakobsson: Jag har tyvärr inte möjlighet att stanna kvar.
Johnny Ahlqvist: Jag lämnar ordet till Hans Andersson. Jag vore tacksam för en kort fråga och ett kort svar.
Hans Andersson: Basindustrier står i dag för över 50 % av nettoexporten från Sverige. Omställning måste innebära att vi övergår till helt andra branscher som är mycket mer kompetensinriktade. Hur skall det gå till?
Vi måste ha högre utbildningsstandard i industrin. Den är låg i förhållande till den i andra länder hur jag än mäter den. Det är nästan så att man kallar någon som har disputerat för herr doktor och ser lika rädd ut som om den människan hade en spruta i handen. Hur skall det gå till att få en högre utbildningsstandard?
Det finns många andra frågor som berör industrisektorn, som Ulf Jakobsson i någon mån skall representera, men jag nöjer mig med detta.
Ulf Jakobsson: Vi skall vara glada för att vi har en så pass stark basindustri som vi har. Däremot kanske man inte skall lita på den för all evighet. Att en omvandling skall äga rum behöver inte betyda en nedgång. Det blir en relativ nedgång men inte en absolut nedgång för dessa basindustrier. Det är inte heller så självklart att en ny kompetensinriktad industri nödvändigtvis är så vansinnigt importintensiv. Det där ordnar sig. Jag tror att det är ett mindre problem.
Däremot är utbildning ett större problem. Det kanske funderas något för litet över den frågan. Hur kommer det sig att utbildningsnivån generellt sett är för låg inom industrin och inom näringslivet?
När det gäller småföretag kan man nästan säga att det kulturmässigt finns en akademikerfientlighet. Jag tror att ett skäl är att vi har haft väldigt litet av teknologiskt nyföretagande. Den högutbildade arbetskraften har förblivit sysselsatt i några mycket framgångsrika storföretag.
Man är där mycket beroende av högutbildad arbetskraft och uppmuntrar i stor utsträckning högutbildad arbetskraft. Vi har haft "success stories" som exempel på detta. Det gäller Ericsson, Astra och läkemedelsindustrin över huvud taget. Detta är mycket viktigt.
Varför har inte detta spritt sig vidare? Varför anställer inte industrin mer utbildad arbetskraft? Vi har en industristruktur där man inte behöver har så mycket utbildad arbetskraft. Det har varit för litet av den typen av nyföretagande och för litet avknoppning.
Ett typiskt nyföretagande är t.ex. det i Gnosjö. Det är i stor utsträckning produktion av typen galgar och ganska enkla produkter. Det är naturligtvis mycket viktigt att också de kommer fram. Men det har varit en stor del av ett typiskt nyföretagande i Sverige.
Ingenjören eller uppfinnaren som får en god idé och som med den startar ett nytt företag har lett till många internationella "success stories". Men i Sverige har vi haft väldigt litet av detta. Det är ett skäl till att man inte har fått en breddning av efterfrågan på utbildning i Sverige.
Jag tror att det också kan vara ett skäl till den relativt låga utbildningspremien. Den är inte bara en frukt av solidarisk lönepolitik. Den naturliga efterfrågan har inte riktigt funnits på det sättet att den har kunnat bära upp en lönespridning som ger incitament till ökad utbildning.
Johnny Ahlqvist: Då tackar vi Ulf Jakobsson för inledningen och för svaren på frågorna.
Vi går över till avsnittet efterfrågan på enkla tjänster.
Efterfrågan på enkla tjänster
Lars Hultkrantz: Jag skall prata om någonting som är svårt att namnge. Det finns många värdeladdningar när man talar om olika typer av tjänster. I debatten har ganska ofta namnet på dessa tjänster lett tanken fel. Man har t.ex. tänkt sig att det i huvudsak handlar om tjänster som utförs i hemmen.
Det är här fråga om tjänster som är så pass enkla att några av hushållen anser sig kunna utföra dem själva. Förutom marknadsalternativet finns för åtminstone vissa hushåll gör-det-själv-alternativet. Det innebär inte alltid att de är så enkla. Det kan t.ex. vara bilreparationer, husreparationer, osv. En del av oss är ju ganska duktiga och kan göra det själv ändå.
Att man har ett alternativ att göra det själv är viktigt ur skatteteknisk synpunkt, eftersom gör-det-själv-arbetet inte är beskattningsbart. Det är det ena av två kännetecken på den typ av tjänster som jag skall tala om, nämligen att det finns ett alternativ som inte är beskattat.
Det andra kännetecknet som gör de här tjänsterna intressanta är att de är så pass enkla. Även om det i och för sig kan behövas en hel del mycket kvalificerad och yrkesutbildad arbetskraft för att producera dem på marknaden har de ändå ett ganska stort inslag av arbetsuppgifter som kan utföras av mindre kvalificerad arbetskraft.
Det kan t.ex. handla om att man inte behöver ha mycket goda språkkunskaper, vilket gör den här typen av tjänster mycket intressanta för första generationens invandrare. Dessa tjänster har också ett särskilt intresse ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt i den utsträckning som arbetslösheten är ett problem för personer som i något avseende har låga kvalifikationer.
(Bild visas)
Jag skall först tala om skatterna. Skattereformen gällde det som ekonomerna kallar skattearbitrage, dvs. de manipulationer som man kan göra mellan olika inkomstslag som har olika skattesats.
Själva huvudtanken med skattereformen var att utjämna skattesatserna på de beskattningsbara inkomsterna så att arbetsinkomster fick ungefär samma skattesats som kapitalinkomster och att det därigenom inte gick att vinna skattefördelar av att klassificera om inkomster från det ena slaget till det andra.
Debatten efter skattereformen har rätt mycket handlat om de problem som finns därför att man ändå får ett skattearbitrage mellan inkomstslag som är beskattade och inkomstslag som helt enkelt inte går att beskatta och som inte är åtkomliga för fiscus.
Ett problem som det har varit mycket diskussion om under de senaste åren är kapitalinkomstbeskattningen och det faktum att utlänningar som äger svenska värdepapper inte kan beskattas på samma sätt som svenskar boende i Sverige.
Det finns därför en skattesatsskillnad mellan utländska ägare och svenska ägare. Frågan är om vi där kanske måste göra en kompromiss och minska kapitalinkomstbeskattningen. Det är vad debatten om dubbelbeskattningen handlar om.
Att detta över huvud taget är ett problem beror på att vi har internationella kapitalmarknader. Det är möjligt att föra över inkomster från Sverige till utlandet, eller rättare sagt värdepapper. Trögheten vid gränsen är inte längre så stor, vilket är avgörande för att det här är ett problem.
Om man ser till den aspekten är hemmaproduktion av tjänster inte beskattad. De tjänsterna har i princip noll i skattesats. Det intressanta blir på motsvarande sätt om det finns relativt stora möjligheter för hushållen att välja mellan eget arbete och hemmaproduktion och att köpa dessa tjänster på marknaden. Man måste undersöka hur pass känsligt det egentligen är.
(Bild visas)
Det är ofta mer intressant att fördela skatter så att de hamnar på varor och tjänster än att fördela så att de hamnar på olika typer av inkomster.
Vad den här figuren visar är att vi i dag har en skattesystem som i princip följer de blå staplarna, dvs. att köpta enkla tjänster har samma skattesats som varor och andra tjänster som vi köper, medan egna tjänster i stort sett inte har någon skatt alls.
När man har ett sådant problem brukar den lämpliga lösningen vara att hitta någon kompromiss. I det här fallet gäller det att finna en skattesatsfördelning som är lagom, dvs. att man undviker att göra skillnaden mellan köpta enkla tjänster och egna tjänster alltför stor.
Man märker då att det finns ett problem. Det är precis som när man skall spänna igen resväskan. När man har fått igen den ena haken åker den andra upp. Om man sänker från den nivå som visas av den blå stapeln till den nivå som visas av den röda stapeln uppkommer problemet att köpta enkla tjänster får en lägre skattesats än andra tjänster. Vi får då en ny form av snedvridning.
Det man vill åstadkomma i skattesystemet är någon form av balans mellan den ena snedvridningen och den andra snedvridningen.
(Bild visas)
Man kan se på hur det har sett ut för ett urval av enkla tjänster. Då tänker jag framför allt på hur det var innan 1991 års skattereform. Det visas här av de blå staplarna.
Vissa av de enkla tjänsterna hade samma skattebehandling som andra varor och tjänster. Det gällde t.ex. att handla mat, dvs. om man skulle leja någon att handla mat till en, och det gällde också bilreparationer.
Men rätt många av dessa tjänster hade en lägre skattesats. Det gällde exempelvis matlagning, om man tänker sig att alternativet till matlagning är att gå ut och äta på restaurang. Där hade vi en lägre skattesats, och det gällde också husreparationer.
Vissa väsentliga marknadstjänster var helt undantagna från moms. Det gällde exempelvis lokalstädning, och det gällde också privat barnomsorg. En del marknadstjänster, framför allt de som producerades i offentlig sektor, var t.o.m. kraftigt subventionerade. Det gällde bl.a. kommunal barnomsorg och även äldreomsorg. Det som är mest intressant är kanske kommunal barnomsorg.
I SNS-NBER-rapporten diskuterar man om det möjligen är så att den kommunala barnomsorgen i Sverige har fått alltför kraftiga subventioner. Det handlar alltså om att göra en avvägning av skatteförhållandet mellan å ena sidan egna tjänster och köpta tjänster och å andra sidan tjänster som sådana och andra varor.
(Bild visas)
Vi har alltså att göra en avvägning där vi på den ena sidan har två typer av fördelar. För det första har vi fördelen att det är något som är långsiktigt intressant att göra, dvs. det är effektivitetshöjande på lång sikt. Men det vi är speciellt intresserade av är att det på kort sikt möjligen kan innebära att vi får en ökad efterfrågan av tjänsterna och därmed också en ökad sysselsättning i hela ekonomin, och då speciellt för lågkvalificerad arbetskraft.
Å andra sidan har vi kostnader. De kostnaderna består dels i de nya snedvridningar vi åstadkommer, dels att om vi t.ex. skall sänka skattesatser måste vi höja andra skattesatser, och det har alltid finansieringskostnader med sig. Någon form av avvägning måste göras.
Det intressanta är exakt hur den avvägningen ser ut. Det finns inga svenska studier av detta. Men det finns ett mycket intressant arbete i Danmark som jag tänker låna några resultat från.
Det är en forskargrupp vid Handelshögskolan i Köpenhamn som har tittat på dessa avvägningar. De har en modell över den danska ekonomin. Jag skulle vilja argumentera för att det i nästan lika hög grad är en modell av den svenska ekonomin.
(Bild visas)
I den här modellen har man vita marknadssektorer och hushållssektorer, både vita hushållssektorer och svarta hushållssektorer. Det finns även en svart tjänstesektor.
Det skall understrykas att detta fortfarande är en ganska enkel modell. Även om den på sätt och vis är ganska komplicerad finns det många saker som man skulle ha önskat att forskarna också hade tittat på. Det finns t.ex. ingen åtskillnad mellan det som kallas skilled och unskilled labour, dvs. kvalificerad och mindre kvalificerad arbetskraft.
Man skulle också ha önskat en mer ingående beskrivning av den övriga ekonomin. Det kan mycket väl vara så att faktorer som påverkar efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft får effekter inom industrin osv. Det skulle man vilja följa. Men så långt har arbetet ännu inte kommit.
I den danska ekonomin är ungefär 15 % av den privata konsumtionen tjänstekonsumtion av denna typ. Jag har jämfört med svenska data. Där jag har kunnat jämföra har jag funnit att den svenska tjänstekonsumtionen som andel av den totala konsumtionen ligger något lägre. Det är kanske mest märkbart när det gäller restauranger men också när det gäller t.ex. bilreparationer och i synnerhet privat städning. Även om det utgör en väldigt liten del i Danmark är det en ännu mindre del i Sverige som andel av konsumtionen. Det tyder på att potentialen för att öka den här sektorn skulle vara ännu större i Sverige än i Danmark.
(Bild visas)
Dessa siffor visar hur det såg ut i Danmark år 1992. Bilden visar också hur modellerna ser ut. Man har gjort två typer av modellkörningar. I en har man tittat på de långsiktiga effekterna. Där är arbetslösheten inte något problem, utan det enda man tittar på är hur effektiviteten i ekonomin förändras när lönerna är så rörliga att arbetslösheten kommer att försvinna. I den andra modellen ser man mer kortsiktigt. Man ser till problemet med stela löner och hög arbetslöshet.
Jag jämför här med Sverige i några avseenden. Hemarbete som andel av marknadsarbete är i Sverige större än i Danmark. I Danmark motsvarar hemarbetet 66 % av förvärvsarbetet, och i Sverige nästan 80 %. Den svarta sektorn är ungefär lika stor, 5 % av ekonomin, och skatterna är ganska likartade.
Dessa modeller täcker bara en liten del av hemarbetet. I stället för att täcka 66 % handlar det i den ena modellen om 12 % och i den andra modellen om ungefär 4 % av hemarbetet. Det är viktigt att understryka att det bara är en liten del av det arbete som hushållen gör hemma som man kan tänka sig att i stället köpa på marknaden.
(Bild visas)
Det man gör i dessa beräkningar av konsekvenserna för den danska ekonomin är bl.a. ett experiment som man skulle kunna kalla för en väldigt speciell variant av en intern devalvering, men i en ny skepnad än den vi tidigare har diskuterat.
Man tänker sig att man inför någon form av subvention för tjänstesektorerna, i det här fallet en lönesubvention på 28 %. Det finns många sätt att utforma detta. Flera av dessa sätt har figurerat i den svenska debatten. Men det är inte så noga här, utan vi kan tänka oss det som en ren lönesubvention till vissa branscher.
På lång sikt, när man inte får några effekter på arbetslösheten, krävs det en höjning av momsen på 4,5 % för att finansiera detta. Men på kort sikt är den erforderliga momshöjningen betydligt mindre. Detta ger alltså ett överskott i budgeten.
Deras resultat är sammanfattningsvis att man på kort sikt får en väsentlig ökning av efterfrågan på den här typen av tjänster och en ökad sysselsättning i den här tjänstesektorn. Den var alltså 15 % av den privata konsumtionen. Sysselsättningen i den sektorn ökar med ungefär 50 % på kort sikt. Det är t.o.m. så att man på kort sikt får en ökning av sysselsättningen i andra verksamheter. Det beror på att hushållen arbetar mindre hemma. Man har alltså mer tid att förvärvsarbeta, och hela ekonomin får mer arbetskraft. Sysselsättningen ökar i hela ekonomin.
Det mest intressanta är kanske att man får en märkbar sänkning av arbetslösheten. Från en ursprunglig nivå på 12 % minskas arbetslösheten i det här experimentet med 4 procentenheter. Man får också en ganska stor välfärdsvinst. Man får den effektivitetsökningen genom att dessa tjänster helt enkelt blir billigare för hushållen när de utförs på marknaden. Men det intressanta är att det här är välfärdshöjande även när man inte har dessa stora arbetslöshetseffekter på lång sikt, dvs. när man har rörliga löner. Det ökar effektiviteten i ekonomin, om än inte alls lika mycket som på kort sikt.
Jag skall bara i korthet säga något om hur det ser ut i Sverige. Jag tror att den bästa bilden av vilka typer av tjänster som de svenska hushållen skulle vara intresserade av att köpa kan man få utifrån två bilder som är hämtade från en studie av Anders Klevmarken och Lennart Flood. (Bild visas.) De visar vilka typer av hemarbete, hur mycket fritid osv. som hushållen väljer bort när de ökar sitt förvärvsarbete med en timme i veckan.
Den här figuren visar t.ex. att kvinnor minskar sitt hushållsarbete med 0,2 timmar, dvs. med ungefär 12 minuter per timme ökat förvärvsarbete. Man minskar på vila och fritid, men man minskar också insatser i underhållsarbete, och det gäller framför allt männen. Det handlar om underhåll av hus och bilar. Man minskar också den tid man använder för att handla.
Om vi tittar på detta med hushållsarbete litet mer i detalj framkommer ett tydligt mönster. Det man framför allt väljer bort är tid för matlagning och tid för städning. Däremot väljer man inte bort tid för barnomsorg. Det speglar antagligen att barnomsorgen redan är kraftigt subventionerad, och att man inte har samma konflikt mellan barnomsorg och förvärvsarbete som man har när det gäller städning och matlagning.
På det här området finns det en utredning av Lars Vinell som kom förra året. Han gjorde en ganska omsorgsfull telefonintervjuundersökning om svenska folkets intresse för en speciell grupp av enkla tjänster, nämligen hemtjänster. Det visade sig då att ungefär 18 % av det svenska folket var intresserade av att köpa den här typen av tjänster någon gång ibland. Ungefär 6 % kunde tänka sig att köpa dem mer regelbundet. Det man framför allt var intresserad av var hjälp med städning och fönsterputsning. Det betyder att man var intresserad av hjälp med höst- och vårstädning, flyttstädning och sådana saker.
Utifrån den undersökningen kan man konstruera en efterfrågekurva för just städning. Den har jag illustrerat här i den blå kurvan. (Bild visas.) Undersökningen sträcker sig bara upp till ett pris på 100 kr per timme. Om man extrapolerar den här kurvan kommer man att hamna någonstans här uppe. Det vita priset för privat städning i hemmet inklusive lönekostnadspåslag, semester och moms låg på ca 122 kr. Vi har där en mycket liten efterfrågan. Det tyder på att vi ligger någonstans på den här linjen.
Vid den nivå på efterfrågan som vi har i dag är den mycket priskänslig. I den här danska studien har man genomgående antagit att priskänsligheten är --1, dvs. sänker vi priset på de här tjänsterna med 10 % ökar efterfrågan med 10 %. Det är vad ekonomer brukar anta när de inte vet något. I det här fallet är den procentuella ökningen vid en prissänkning mycket större, men vi skall komma ihåg att eftersom nivån på efterfrågan i utgångspunkten är så väldigt liten måste man sänka lönekostnaden väldigt mycket för att få några riktigt stora effekter. Det räcker inte med att ta bort momsen. Då hamnar man strax under 100 kr. Det krävs en ännu kraftigare lönesubvention.
Det kan vara intressant att titta på en del andra tjänster. Jag skall bara nämna ett exempel, nämligen efterfrågan på restauranger. Där har jag själv gjort en studie. Det finns en speciell restaurangpanel där Svenska hotell- och restaurangförbundet har följt hur efterfrågan på restaurangtjänster har utvecklats under de senaste åren. Det är intressant att titta på detta eftersom det har varit stora prisvariationer genom alla momsförändringar. Det har hänt en hel del på det här området. Jag kan inte säga att jag är riktigt färdig med det här arbetet, men om jag skall välja något resultat tyder det på att det faktiskt finns en priskänslighet som ligger någonstans i trakten av -1, dvs. i den storleksordning som de danska ekonomerna antog.
Christel Anderberg: Det var mycket intressant att höra dina bedömningar av vilka effekter detta skulle kunna få för ekonomins funktionssätt och påverkan på arbetslöshetssiffrorna. Det finns ytterligare en aspekt som man skulle kunna lägga på den här frågan. Den här typen av enklare tjänster finns tyvärr ofta inom typiska kvinnoyrken. Jag har av olika skäl kommit att intressera mig mycket för jämställdhetsfrågor och kvinnors arbetsmarknad de senaste veckorna.
Jag läste en artikel i Dagens Industri i lördags. Den redovisade en undersökning över hur det ser ut i USA. Av den undersökningen framgår att kvinnorna ägde ca 4 % av småföretagen i mitten på 70-talet. Under en 20-årsperiod har kvinnligt småföretagande ökat till 30--35 %, och runt New York ända upp till 50 %. Man brukar tala om kvinnorna som hjältarna bakom USA:s konjunkturuppgång. Dessa företag finns tydligen inom en lång rad olika branscher, men framför allt inom tjänstesektorn. Det är den som växer snabbast.
Om vi nu, med din hjälp kanske, öppnar upp möjligheterna att få en sådan tjänstesektor att växa upp i Sverige, tror du att vi skulle kunna emotse samma utveckling vad gäller kvinnligt småföretagande i vårt land som i USA?
Berit Andnor: Du sade i ditt inlägg att det här förslaget skulle inrymma betydande välfärdsvinster. Du sade också att man kanske bitvis skulle kunna komma åt arbetslösheten med detta. Samtidigt sade du också att det är priset på den här tjänsten som är avgörande. Det räcker inte med en momssänkning utan man måste ner ganska rejält när det gäller kostnaden per timme för att detta skall vara attraktivt.
Jag vill egentligen bara göra en kommentar till detta. De totala effekterna av en skattemässig förändring är inte invägda i de studier och experiment som du redovisat. När man pratar om välfärdsvinster finns det även negativa effekter, t.ex. sociala effekter, att ta hänsyn till. Vi kan få effekter när det gäller socialbidragen, vi får effekter som ger ett A-lag och ett B-lag på arbetsmarknaden, vi får effekter i jämställdheten mellan kvinnor och män osv. Man kan egentligen fortsätta den här uppräkningen hur långt som helst. Det handlar väl också om kultur. Det finns kulturella skillnader i hur vi ser på hemarbete och fördelningen mellan kvinnor och män.
När man gör sådana här studier tycker jag att det saknas betydande redovisningar av andra effekter som blir en följd av det hela. Det allvarligaste är kanske permanentningen av ett B-lag på arbetsmarknaden. Det får vi betala på andra sätt och i andra sektorer. De långsiktiga effekterna måste också bedömas.
Lars Hultkrantz: Jag håller med om att det är mycket enkla beräkningar. Det finns många olika aspekter på detta. Det illustrerar det första inlägget här. Jag har inte något svar på det. Jag vet inte om den här typen av förändring skulle leda till ett ökat kvinnligt småföretagande. Det handlar om den privata tjänstesektorn och om privata företag. Det är rimligt att tänka sig att det rör sig om många småföretag där. Men bilreparationer kan ju utföras av stora företagskedjor. Det gäller även restauranger osv. De grupperar sig i kedjor. Men det är mycket möjligt att det huvudsakligen är småföretag som skulle utvecklas för att tillfredsställa en ökad efterfrågan på det här området och att det kommer att finnas ett stort kvinnligt inslag där. Men det är ingenting jag vet.
När det gäller det senare vill jag säga att det finns väldigt många olika aspekter. Det finns inte bara icke-ekonomiska aspekter utan det finns också ekonomiska aspekter som man borde tränga djupare in i. Jag skulle bara vilja understryka att det finns en konflikt här mellan att öka efterfrågan på enkla tjänster och det som vi kanske har som huvudstrategi när det gäller att långsiktigt lösa de här problemen, nämligen att öka kompetensen. Om det finns jobb som man kan klara sig på som inte kräver speciellt mycket utbildning är ju morötterna för att skaffa sig den ökade kompetensen inte lika verkningsfulla.
Å andra sidan innebär inte detta att man kan vara så cynisk att man tycker att det vore önskvärt att få en utveckling där vi har mycket höga arbetslöshetstal bland grupper som har låga kvalifikationer eller mycket höga arbetslöshetstal bland första generationen invandrare bara för att det bidrar till att stimulera till ökade utbildningsinsatser. En ganska stor del av arbetskraften kommer under lång tid framöver inte att ha den fina nya utbildningen. Antagligen behöver vi fundera över hur även dessa personer skall få jobb.
Hans Andersson: Det jag hade tänkt säga har just kommenterats.
Gunnar Du Rietz, SAF: Tjänstesektorn, och särskilt de enklare tjänsterna, är ett bra exempel på hur skatterna kan påverka produktion och sysselsättningsmöjligheter. I Sverige är nu ungefär 60 % av tjänstepriset skatt. Hushållstjänsterna är mycket priskänsliga och därför känsliga för skatteinnehållet. Det är ju billigt att ta ledigt från jobbet och göra tjänsterna i egen regi. De höga skattekilar vi har nu gör svartarbetet mycket lönsamt. Därför är det angeläget att försöka sänka skatteuttaget.
Vinell ansåg att man måste gå ganska långt för att kunna få en verklig effekt. Han föreslog att man skulle ha full momsbefrielse för vissa specificerade hushållstjänster och avdragsrätt för hushållstjänster. Då skulle man i stort sett få samma förhållanden för egenarbete, svart arbete och legalt förvärvsarbete.
Vinell tog aldrig upp en annan faktor som vore väldigt önskvärd, nämligen sänkta arbetsskattekilar i allmänhet. Det beror naturligtvis på att de kan vara svåra att finansiera. Men den nuvarande utvecklingen där man höjer arbetsskattekilarna genom värnskatt, egenavgifter och höjda kommunalskatter gör att vi rör oss i precis motsatt riktning mot vad som skulle behövas. Egenarbetet blir mer gynnat skattemässigt, och det gäller också svartarbetet.
Inom tjänstesektorn skulle det behövas en momsskattesänkning. Problemet där är att EU inte tillåter det utan vidare. Då kan man i stället överväga att sänka arbetsgivaravgifterna, som Vinell föreslog.
Vinells förslag att införa avdragsrätt för hushållen var intressant genom att det under vissa omständigheter kanske inte skulle kosta statskassan så mycket. Därför är det intressant att undersöka det. Men samtidigt menar jag att man måste tänka på de allmänna arbetsskattekilarna. Den bästa utvägen vore om man kunde sänka dem och röra sig i motsatt riktning mot vad som sker nu.
Paus.
Utfrågningen återupptogs kl. 11.40.
Vad vet vi om arbetslöshetsförsäkringens effekter?
Johnny Ahlqvist: Vi fortsätter enligt programmet. Nästa område handlar om arbetslöshetsförsäkringen. Professor Bertil Holmlund, Uppsala universitet, har ordet.
Bertil Holmlund: Arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstförsäkring som skall göra det möjligt för folk att upprätthålla en någorlunda jämn konsumtion, även om man har otur på arbetsmarknaden och förlorar sitt arbete.
Det är uppenbart att en försäkring av det slaget innebär välfärdsvinster för berörda individer. Samtidigt är det också klart att incitamentsproblem är förenade med en försäkring av det här slaget, liknande de problem som man kan se i sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Det är väl därför som vi diskuterar det här i dag.
Problemet är helt enkelt att försäkringens utformning, t.ex. vad gäller ersättningens nivå, kan påverka folks beteende. Den grundläggande idén är att om det finns en väldigt generös ersättning kan detta minska incitamenten för individer, företag och arbetsmarknadens parter att förebygga arbetslöshet. Här finns det alltså ett problem som är värt att diskuteras. Samtidigt skall man ha klart för sig att den grundläggande funktionen, att parera svängningar i inkomster, naturligtvis är förenad med välfärdsvinster.
Till att börja med skulle jag vilja framhålla en sak som i och för sig är självklar men som man kanske inte alltid tänker på, nämligen att arbetslöshetsförsäkringen är ett system som består av en rad olika komponenter. De här olika komponenterna samspelar med varandra på olika sätt.
Det man oftast tänker på är ju ersättningens nivå, som i de flesta länder brukar variera mellan säg 40 % och 90 % av föregående inkomst. Italien är ett undantag. Där får man 2 % av föregående inkomst, vilket är detsamma, som att man inte har någon arbetslöshetsförsäkring.
Ersättningens varaktighet är en annan viktig komponent i systemet. De flesta länder har en varaktighet i ersättningen från sex månader och uppåt. I några fall kan man kanske betrakta ersättningsperioden som oändlig. Det finns också exempel på länder där man har en fallande tidsprofil i ersättningen. Efter säg sex månader inträder en lägre ersättningsnivå.
Sedan har vi kontrollsystemet, som är en helt avgörande faktor för hur systemet fungerar. Det har då att göra med saker som vi har varit inne på tidigare: Vilka krav ställs på de arbetssökande? Hur lätt är det att förlora sin ersättning? Vilka krav på att ta lägre betalda arbeten finns det osv.?
Kvalifikationsreglerna har att göra med att man vill att människor skall ha dokumenterat sitt intresse för förvärvsarbete innan de kan vara berättigade till ersättning. Följaktligen krävs det i de flesta system att man har en viss erfarenhet av förvärvsarbete innan man är aktuell för arbetslöshetsersättning.
Vilken typ av arbetslöshet ska försäkras? Det är självklart att en företagsnedläggning leder till försäkringsberättigad arbetslöshet. Men hur är det med frivillig uppsägning? Det kan gälla t.ex. människor som flyttar till en annan ort, på eget bevåg eller i samband med att maken flyttar. Skall man där ha ersättning eller inte? Där varierar regelsystemen. Men det är vanligt att frivilliga avgångar föranleder avstängning, i varje fall under en viss tid, från ersättning.
Karenstid kan vi ha eller inte. Finansieringen kan utformas på en rad olika sätt. I USA finns det en finansiering som ligger på de företag som har sagt upp folk. Dessa företag får högre skatt till följd av detta. I Sverige har vi ju haft egenavgifter, i a-kassorna.
De här olika komponenterna samverkar alltså med varandra. Man skall ha klart för sig att effekterna t.ex. av att höja ersättningsnivån i väldigt hög grad torde vara beroende av vilket kontrollsystem vi har. Samspelseffekter är här alltså oerhört viktiga.
Vilka är då effekterna och vilka är de mekanismer som är aktuella här?
Jag skall peka på några olika effekter. Det som man i första hand kanske intresserar sig för är effekterna på arbetslöshetens nivå. Där är det viktigt att ha klart för sig att också det kan ha att göra med en rad olika effekter. Det som mest diskuterats är effekterna på arbetslöshetstiderna. Den hypotes som nationalekonomer här har, och som kanske är rätt så självklar, är att en mera generös ersättningsnivå skulle påverka folks sökbeteende under arbetslöshet. Man tänker sig att det handlar om att lönekraven kan stiga -- de krav man har på lön för att acceptera ett arbete -- eller också kan sökintensiteten påverkas av ersättningsnivåerna. Den tid man lägger ned på att söka efter arbete handlar det alltså om. Susanne Ackum Agell kommer att tala om det här senare.
Men möjligheten finns också att ersättningen kan påverka hur ofta folk blir arbetslösa, alltså benägenheten att säga upp sig från ett arbete och gå in i arbetslöshet -- eller för den delen också företags benägenhet att permittera arbetskraft.
Slutligen har vi effekterna på lönebildningen. Där finns det föreställningar om att ersättningsnivån påverkar löneförhandlarna. Högre ersättning skulle kunna driva upp lönekraven och på det sättet minska efterfrågan på arbetskraft.
Man skulle också kunna tänka sig effekter på lönebildningen som verkar via de enskilda arbetssökandenas lönekrav. På det sättet påverkas löneglidningen. Företagen får svårare att besätta lediga platser, därför att lönekraven från arbetssökandenas sida har ökat.
Det här är olika aspekter som pekar på problem med arbetslöshetsförsäkringen. Man skall dock inte utesluta en del möjliga positiva effekter, alldeles bortsett från inkomstriskförsäkringen, som jag inledningsvis nämnde.
Arbetskraftsdeltagandet kan också vara värt att uppmärksammas här. För att vara berättigad till ersättning måste man finnas i arbetskraften. Högre ersättningsnivåer torde stimulera arbetskraftsdeltagandet.
Rörligheten kan påverkas i litet olika riktningar, och rörligheten kan stimuleras av en generös ersättning. Vi kan tänka oss fallet med dubbelarbetande makar i ett hushåll som överväger en flyttning. Om det finns en möjlighet för den medflyttande maken, som inte omedelbart får arbete på den nya orten, att utnyttja arbetslöshetsersättningen så kan det stimulera rörligheten. Man kan också tänka sig att detta för andra hushåll verkar i motsatt riktning. Det kan leda till inlåsningseffekter.
Slutligen är det tänkbart att man skulle kunna få en bättre matchning mellan lediga platser och arbetssökande om man ger utrymme för att söka under en litet längre tid. "Rätt man på rätt plats" uppnås kanske bättre om folk ges möjligheter och förutsättningar att söka under en längre tid i stället för att acceptera första bästa jobb. Här finns det alltså en del potentiellt positiva effekter som man bör väga in när totaleffekterna av arbetslöshetsförsäkringen diskuteras. Att bara studera effekterna på arbetslöshetens nivå är att ha ett alltför begränsat perspektiv.
Vad vet vi då?
Jo, vi vet en hel del om vissa saker här. Om andra saker vet vi väldigt litet eller ingenting. Det finns ett stort antal studier på detta område. Framför allt gäller det effekterna på arbetslöshetstider och i någon mån studier av effekter på lönebildningen. Det finns mycket mindre av studier om effekterna på t.ex. rörlighet, matchning, arbetskraftsdeltagande osv.
När man studerar dessa saker kan man använda sig av litet olika metoder. I princip har man använt sig av tre metoder:
Man kan studera utvecklingen över tiden i ett enskilt land. Man ser vad som händer med arbetslöshetstiderna och med arbetslöshetsersättningen över tiden. Sedan försöker man dra slutsatser kring sambanden.
Man kan jämföra olika länder.
Man kan studera beteendet hos enskilda individer.
Rent allmänt skulle jag vilja säga att jag fäster största avseendet vid den tredje gruppen av studier. Men innan jag kommer dit vill jag säga något om de två första ansatserna.
Vi kan ta det svenska exemplet. Jag visar här en figur över arbetslöshetstider och arbetslöshetsinflöden. Den heldragna kurvan visar arbetslöshetsperiodernas genomsnittliga varaktighet sedan 60-talet och framåt, uttryckt i veckor. Det är alltså en klar trendmässig uppgång i arbetslöshetstiderna. På 60-talet låg vi i regel under tio veckor. Sedan har tiderna trendmässigt gått upp. Tiderna har under 80-talet t.ex. legat på 20 veckor. Det finns alltså en tydlig trendmässig uppgång i arbetslöshetstiderna.
Samtidigt har arbetslöshetsersättningssystemet blivit mer generöst. Dess värre har jag ingen figur som visar detta, men detta faktum är i och för sig välkänt. Vi har t.ex. fått förlängda ersättningsperioder --1974 -- från sex månader till drygt ett år. Vidare har vi infört KAS, och fler personer har kommit att omfattas av försäkringen. Dessutom har ersättningsnivåerna, även i relation till föregående inkomst, stigit trendmässigt. Det finns alltså en klar trendmässig uppgång i de olika måtten på hur generöst arbetslöshetsförsäkringssystemet är i termer av ersättningsnivåer.
Är det detta som ligger bakom den här trendmässiga ökningen i arbetslöshetstiderna?
Min bedömning är att det i varje fall är en delförklaring. Jag vågar inte säga något om den kvantitativa betydelsen av ersättningssystemet i det här avseendet, men det är en uppenbar "kandidat" till förklaring som man svårligen kan komma förbi.
Problemet är naturligtvis att det har hänt en massa andra saker samtidigt på arbetsmarknaden som gör att det är svårt att här hålla isär betydelsen av olika faktorer. Men sannolikt är ökad generositet i ersättningssystemet en faktor som förklarar utvecklingen. Jag skulle inte tro på det så mycket om jag inte också hade belägg från individdata som innebär att den här mekanismen finns.
Låt oss se på den andra metoden, jämförelser med olika länder. Det finns alltså en metod som innebär att vi kan välja säg 20 OECD-länder. Vi ser att de har helt olika arbetslöshetstal under 80-talet, och man kan försöka förklara de här skillnaderna med olika egenskaper hos ländernas lönebildningssystem, arbetslöshetsersättningssystem osv. Speciellt engelska forskare -- Layard, Nickell och Jackman -- har använt sig av den här metoden i en rad olika avseenden i en stor bok om arbetslöshet.
Vad finner man då?
Jag har här ett utdrag ur deras bok. Vad vi nu försöker förklara är ju arbetslösheten, mätt i procent. Här varierar det mellan olika länder. Vi mäter här ersättningens varaktighet i år samt ersättningsgraden i procent av föregående inkomst.
Talet 0,9 på figuren säger att om varaktigheten ökar med ett år, så ökar arbetslöshetsgraden med 0,9 %. Om exempelvis ersättningsperioden skulle förändras med ett halvår skulle vi få en effekt på arbetslöshetstalet som ligger i närheten av 0,5 procentenheter. Om vi förändrar ersättningsgraden med 10 procentenheter, så skulle man få en effekt på arbetslöshetstalet motsvarande 1,7 %. Nu skall man absolut inte på något sätt uppfatta de här siffrorna som exakta och sanna uppskattningar av effekterna, utan här finns det en stor ömtålighet när det gäller förändrade metoder etc.
Ett problem är naturligtvis att det finns en rad andra komponenter i ersättningssystemen som man också gärna skulle vilja mäta och som är mycket svårare att mäta. Då kan sådana här studier ifrågasättas. Studierna som pekar dock i "förväntad" riktning.
Slutligen något om enskilda individers beteende under arbetslöshet. Det handlar här om att vi följer enskilda individer under deras arbetslöshetsperiod. Vi försöker se vad som skiljer folk som har hög ersättning från dem som har låg eller ingen ersättning. Har vi tur kan vi också observera perioder när ersättningsnivån förändras för enskilda individer.
Här finns det resultat som man svårligen kan förklara på annat sätt än med att arbetslöshetsersättningssystemet faktiskt har incitamentseffekter.
Vad kan vi förvänta oss av begränsade ersättningsperioder till att börja med?
Jag har här en principskiss som visar hur sannolikheten att övergå till sysselsättning kan tänkas utvecklas över arbetslöshetsperioden. Vi mäter alltså den andel som lämnar arbetslösheten. Sedan följer vi, enligt figur, den här gruppen över ersättningsperioden. Ersättningsperioden tar slut efter säg 60 veckor. Teorin, och kanske även intuitionen, säger då att folk borde bli alltmer angelägna om att skaffa sig ett arbete ju närmare utförsäkringstidpunkten de kommer. Sannolikheten för att lämna arbetslösheten borde alltså bli större.
Å andra sidan kan man säga: Om det vid utförsäkringstidpunkten finns någon annan åtgärd som träder in och upprätthåller inkomsten, t.ex. en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, borde den här incitamentseffekten försvagas, eller eventuellt försvinna. Den streckade kurvan på bilden visar en tänkbar effekt av en utförsäkringsgaranti som vi de facto haft i Sverige under senare år. Folk har alltså med väldigt stor sannolikhet blivit erbjudna beredskapsarbeten när de riskerat utförsäkring.
Man skulle därför kunna misstänka en försvagning av den här uppåtgående tendensen -- försvagade incitamentseffekter.
Detta är vad vi skulle kunna tro a priori. Hur ser det ut i verkligheten?
Till att börja med kan vi se hur utförsäkringsgarantin har implementerats. Den här bilden visar egentligen mer hur Göte Bernhardsson och hans folk beter sig än hur de arbetslösa beter sig. Den beskriver hur sannolikheten ser ut att röra sig från arbetslöshet till arbetsmarknadspolitiska program över arbetslöshetsperioden, som vi här mäter i månader.
Vi skiljer mellan två grupper, dels de som har a-kassa, dels de som inte har a-kassa. Det figuren säger är att när personer som har a-kassa har varit arbetslösa tio elva månader ökar sannolikheten för att de skall gå in i åtgärder mycket starkt. För personer som inte har ersättning finns inte den här kraftiga uppgången. Figuren säger alltså att AMS-åtgärderna har en stark inriktning på sådana långtidsarbetslösa som har a-kassa, inte långtidsarbetslösa i största allmänhet, utan precis sådana som har a-kassa.
Då är frågan: Vad har detta för konsekvenser för utflödet till sysselsättning? Det borde minska viljan att ta lediga jobb, skulle man kunna säga.
Det resultat som bilden visar bygger på statistiska studier som vi har genomfört på ett stort individmaterial från arbetsförmedlingarna. Det är så här sannolikheten för att övergå från arbetslöshet till arbete under 90-talet i Sverige ser ut. Personer som har a-kassa och personer som ej har a-kassa ingår.
Vi ser att sannolikheten faller ett tag. När man börjar komma fram ungefär till månad 12, stiger sannolikheten att övergå till sysselsättning markant för personer med a-kassa, dvs. de personer som riskerar utförsäkring vid vecka 60. Vad detta resultat antyder är att incitamentseffekterna av att ha en tidsbegränsad ersättningsperiod i varje fall i någon mån finns kvar i Sverige, trots att vi har haft något som brukar kallas för utförsäkringsgaranti, dvs. stor sannolikhet att hamna i åtgärder vid utförsäkring.
Det går inte att utifrån vår studie säga vad som skulle ha hänt om man hade haft en mindre grad av utförsäkringsgaranti. Men man skulle väl i allmänhet misstänka att det då hade varit en kraftigare uppgång. Men även med det system vi haft under 90-talet fanns det uppenbarligen effekter av tidsbegränsningen. Det är svårt att förklara sådant här på något annat sätt än att det verkligen är arbetslöshetsersättningssystemet som griper in.
Det finns för övrigt studier av den här karaktären också från andra länder, och man finner just i anslutning till utförsäkringstidpunkten en mycket tydlig uppgång i sannolikheten att övergå till reguljär sysselsättning.
Det finns också bedömningar av hur arbetslöshetstiderna skulle påverkas om man t.ex. förkortade ersättningsperioderna. De visar att man skulle få kortare arbetslöshetstider. Detta om varaktigheten i ersättningssystemet.
Slutligen vill jag komma till ersättningsnivåns betydelse. Här tittar vi på svenska data. Problemet här är att vi inte kan skilja mellan olika nivåer i ersättning särskilt bra. Vi kan skilja mellan a-kassa, KAS och ingen ersättning alls. Det vi finner när vi kontrollerar utifrån en hel rad olika faktorer -- utbildning, ålder, kön, invandrarstatus, m.m. -- är att arbetslöshetstiderna är längre för personer som har a-kassa än för personer som inte har a-kassa. Men det handlar om ganska små skillnader. Här handlar det om en skillnad i förväntad arbetslöshetstid på fyra veckor, trots att vi rör oss från noll till ersättningsnivåer som i det här fallet faktiskt är uppemot maximalt 90 %.
Men den allmänna bild man får här stämmer hyggligt med den internationella litteraturen också, nämligen att det finns effekter på arbetslöshetstiderna av en höjd ersättningsnivå. Arbetslöshetstiderna går upp när ersättningsnivån går upp. Men effekterna är kvantitativt ganska små. Om man tar en del skattningar som har gjorts på olika håll och bedömer effekten av att förändra den svenska ersättningsnivån uppåt eller nedåt med t.ex. 10 procentenheter, blir slutsatsen att effekterna finns där, men de är ganska begränsade. Det kan handla om ungefär en vecka i arbetslöshetstid som man skulle få ut av en sådan förändring. Det är ganska små effekter, men de finns där.
Susanne Ackum Agell: Jag tänkte diskutera litet grand om sökbeteendet. Jag skall också visa några resultat från en rätt färsk studie av människor som under november 1994 var inskrivna vid arbetsförmedlingen som arbetssökande. Men jag tänkte faktiskt först ställa den här kanske till synes litet triviala frågan: Varför är sökbeteendet viktigt?
Det första är att det har hänt någonting på arbetsmarknaden, som Gunnar också pratade om. Jag skulle vilja säga att det speciellt nu är extremt viktigt att arbetslösa människor uppmärksammar att konjunkturen har vänt. Först och främst det mycket simpla: Allt annat lika, är det trots allt de som söker som också har en chans att få ett jobb. Det är mycket få som blir erbjudna. Det kan synas litet trivialt.
Sedan kan vi gå in och titta på det som vi alla diskuterar i dag: Riskerar den svenska massarbetslösheten att permanentas, så som har skett i princip i alla andra länder som har upplevt en sådan här djup lågkonjunktur? Om vi skall försöka lära någonting av deras erfarenheter är en hypotes, en delförklaring till detta, att när man först blir arbetslös under en sådan här mycket djup lågkonjunktur är man optimistisk. Man söker väldigt många jobb. Då finns det inga. När man söker kanske man bara ser att det är tusen andra som söker. Man kommer aldrig till intervju. Kommer man till intervju, får man ett nej. Om det där fortlöper under en längre period, tappar man säkert både självförtroendet och orken. Om konjunkturen sedan vänder och man inte hakar på, kan hela den här historien göra att man blir rätt passiviserad.
Där skulle jag vilja säga att vi tack vare förmedlingsverksamheten skulle kunna ha ett rätt stort försprång. Jag säger inte att förmedling inte finns någon annanstans. Men just de här kontrollmekanismerna bör etableras nu. Nu är det dags för förmedlarna att uppmärksamma att det inte gäller att träffa någon var åttonde vecka, utan det måste vara betydligt kortare perioder emellan. Man måste helt enkelt uppmärksamma människor på att det finns jobb.
En annan förklaring till att sökbeteendet kan vara viktigt har att göra med lönebildningen. Det är viktigt att även företagen får indikationer på att det finns arbetskraft där ute som de behöver. Annars kan lönerna börja pressas uppåt.
Jag skulle vilja gå över till att titta litet på den svenska arbetsmarknaden. Den är ju litet annorlunda än de flesta andra arbetsmarknader. Vi har de stora arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Uppemot 5 % av arbetskraften är i dag engagerad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag har sett siffror på att det troligtvis är där vi kommer att ligga även i år.
Man bör faktiskt också diskutera varför det kan vara viktigt att jämföra sökbeteendet mellan dem som går öppet arbetslösa och dem som hamnar i olika åtgärder. Då kommer jag tillbaka till att jag tycker att detta börjar bli relevant nu när konjunkturen har vänt. När man placeras i en åtgärd -- vi skall separera olika åtgärder litet längre fram -- gäller i princip arbetstiden nio till fem. Det innebär att du har mindre tid att söka. Vi kan prata om att det finns en typ av inlåsningsmekanism. När konjunkturen vänder söker inte de som är i åtgärd. Det är de öppet arbetslösa som får tillgång till jobben.
I slutet av 80-talet och i början av 90-talet hade vi en stor debatt som gällde om åtgärder faktiskt kunde öka lönerna mer än om vi hade en stor öppen arbetslöshet. Man kan kanske förklara det med sökbeteendet. Det kan bero på att de i åtgärd heller inte söker lika frekvent. Där har vi lönebildningsmekanismen.
Jag skall redovisa några tabeller från ett projekt som finansieras av den arbetsmarknadspolitiska kommittén. Som jag sade förut är det en intervju av 4 000 vuxna individer. Jag har begränsat urvalet litet och inte direkt vänt mig till ungdomar. Det beror på att man vill ha ett rätt så stort urval. Tar man med ungdomarna reduceras ofta urvalet och det som det blir relevant att titta på.
En fråga ställdes till alla i november: Söker ni jobb just nu? Svaret skall vara ja eller nej. Vissa har tillfälligt jobb. Det kommer väldigt många tillfälliga jobb på arbetsmarknaden nu. 40 % av de tillfrågade säger att de söker. Av de arbetslösa är det 93 % som sade: Ja, jag är en aktiv arbetssökande. Medan det av dem som är i AMU eller annan åtgärd är ungefär 60 % -- ja, 57--55 % -- som säger att de är aktiva. Om man skall vara litet illvillig och prata om ett halvfullt eller ett halvtomt glas, kan man säga att av dem som är i åtgärder säger 40 % att de inte söker.
Följande fråga. Vid intervjutillfället frågar man vad de gjorde veckan innan och hur många timmar de ägnade åt att söka jobb, dvs. gick till förmedlingen, tittade i tidningar, kontaktade arbetsgivare eller sökte på något annat av de olika sätt som finns. Då visade det sig att de öppet arbetslösa -- de som säger att de ägnar sig åt att söka -- faktiskt tillbringade 4 timmar med olika sökaktiviteter, medan de som är i åtgärder använde ungefär 2 timmar föregående vecka till de här sökaktiviteterna.
Vi har en kolumn för dem som i princip inte söker. De har sagt att de söker, men det visar sig att det inte var någon aktivitet. Bland de arbetslösa var det faktiskt 30 % som inte ägnade någon som helst tid föregående vecka åt att söka efter jobb.
Hade det här varit några år tillbaka hade man kunnat säga: Varför skall folk söka, när inga jobb finns? Men nu börjar vi ändå komma upp i det skiktet av konjunkturen att jobb faktiskt finns, och då måste alla människor föras med in i den här jobbletaraktiviteten. Det är naturligtvis till stor del individens eget ansvar att ta itu med detta. Men jag tror att många människor behöver hjälp av förmedlingarna, de som helt har tappat fotfästet och kontakten med arbetsmarknaden och är osäkra på om de fortfarande är gångbara. Jag tror att det är mycket viktigt att det börjar uppmärksammas. Snart har konjunkturen ebbat ut. Då blir det svårt att ställa de här kraven igen.
Nästa fråga rörde hur många jobb man sökt månaden innan intervjun. Igen kan man se att det är tre och ett halvt jobb i snitt bland dem som har varit arbetslösa och mellan ett och två jobb för dem som är i åtgärd. På nytt bör man uppmärksamma hur många det är som faktiskt inte har ansett att det har funnits något jobb som har varit värt att söka. Det kanske inte finns några. Det är en stor kandidat. Men det måste ändå bero litet grand på att man har tappat självförtroendet och inte tror sig ha chans att få några jobb. Det gäller faktiskt 40 % av de arbetslösa, men uppemot 70 % av dem som är i åtgärd.
Jag tänkte också återkomma till att vi har arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför tycker jag att det är relevant att ställa de här frågorna: Skall man dra alla åtgärder över en kam? När skall man diskutera sökintensiteten? Under lågkonjunkturen har arbetsmarknadspolitiken delvis haft som syfte att motverka passiviteten, att hindra människor från att gå tre fyra år bara med a-kassa. Det har ett värde i sig. Men hur skall vi se på samma åtgärder när konjunkturen vänder uppåt? Jag tycker inte att vi kan se på dem på samma sätt. Det är dags för en ny politik. En sådan har i stort sett alltid kommit och är på gång nu också.
Det är den här distinktionen vi kallar rörlighetsfrämjande, och Gunnar sade litet grand om sysselsättningsskapande åtgärder. Det rörlighetsfrämjande som jag tycker att det är viktigt att tänka på i det här fallet är arbetsmarknadsutbildningen. Den har dragit ett tungt lass under konjunkturnedgången. Det var den åtgärden som man koncentrerade sig på.
Jag tror också att man hade en övertro på vad arbetsmarknadsutbildning kunde klara av. Redan 1992 och 1993 sade AMS att det naturligtvis också finns någon slags trade off, vad kvantitet kan göra, innan det börjar bli effektivitetsförluster. Jag tror alltså på utbildning. Men jag tror att man också får lov att tänka på att det måste vara kvalitet.
Det har varit svårt att kunna upprätta individuella strategier för människor. Vad skall jag utbilda mig till? Man har inte sett jobben. Men nu börjar det bli relevant att ta itu med den arbetslösa människan, att sätta sig ned och se vilka önskemål individen har och vilka önskemål arbetsmarknaden har, för att sedan upprätta handlingsplaner för de här människorna. Om utbildningen skulle ligga inom den här individens handlingsplan är det inget problem om inte den individen söker ett jobb. Vi vill ju att den individen skall lära sig litet mer om datorer eller vad det kan vara. Det tycker inte jag är ett stort problem.
Däremot kan man titta litet mer på de sysselsättningsskapande åtgärderna: ALU, ungdomspraktik och beredskapsarbeten i stort sett. Där är det kanske tveksamt om man inte skall börja oroa sig för varför människor inte söker jobb. När ALU kom till var tanken att det skulle finnas tid att söka jobb. Jag har inte läst direktiven för ungdomspraktik. Den tanken finns säkert där också. Jag vet att tanken även bakom beredskapsjobben, som nu bara är 36 timmar i veckan, var att det skulle finnas tid för att söka jobb.
Det som har hänt under lågkonjunkturen -- det har jag förstått av dem som har tittat på detta -- är att uppföljningen från förmedlingen av naturliga skäl har varit mycket låg. Man har haft en mycket tung arbetsbörda. Men här måste också till förändringar så att ingen, varken de arbetslösa eller förmedlarna, fastnar i gamla rutiner, som nu kan vara mycket skadliga. De kan faktiskt leda till att arbetslösheten permanentas.
Om vi gör den här distinktionen och tittar litet grand på hur det ser ut mellan olika åtgärder och öppet arbetslösa kan vi se att man anser att 70 % inom ALU faktiskt söker jobb, medan det bland dem som har beredskapsarbeten och ungdomspraktikplatser, som är mycket av sysselsättningskaraktär, är en rätt låg aktivitet. Utbildningsvikariat är någon form av mellanting. Ett utbildningsvikariat innebär att en arbetslös får ett vikariat medan företagen utbildar en reguljärt anställd. De inom AMU söker faktiskt litet mer än de som är i sysselsättningsskapande åtgärder. Det finns, som vi har sett förut, en viss tendens till att människor kanske tycker att AMS-jobben egentligen är riktiga jobb. Det är inget fel på det, men det kan vara skadligt just nu i konjunkturuppgången.
Här har också redogjorts litet för söktimmar. De ligger runt 4 timmar för de arbetslösa och 1--2 timmar för dem som är i åtgärd. Samma sak gäller för antalet sökta jobb. Det är inte så många.
Jag diskuterade med Göte Bernhardsson tidigare i veckan, och Göte sade att det ändå är många jobb som söks, 1,6 miljoner. Det är jättebra. Men poängen är att det ändå är många som inte söker. Varför gör de inte det? Det är det som den här undersökningen rör.
Jag tänkte också visa hur man söker jobb och vilket som är bästa sättet. De litet mer formella kanalerna, som staten erbjuder, är förmedlingarna, platsjournaler och platsautomaterna. Ni har kanske sett de här datorerna som kan vara utsatta litet här och var. Det har också etablerats privatförmedlingar, som verkar ha någon slags 3-procentig marknadsandel, om jag får uttrycka det så. Vi har också litet mer informella kanaler. De utnyttjas av ungefär 45 % av de sökande. Man kanske själv kontaktar arbetsgivare, man har vänner och bekanta, man läser tidningarna. Detta är de mest frekventa sätten för hur man söker tips om jobb.
Nästa fråga man kan ställa är: Var får man de bästa tipsen om de jobb som man faktiskt sedan söker? Det är i stort sett samma fördelning som tidigare, nästan 45--55. Den stora skillnaden visar sig i varifrån jobbet kom, när man väl fick det. Förmedlingarnas andel har sjunkit litet, vilket kanske är förståeligt. De har det största trycket. Det är oftast dit alla går. Men det visar sig vara mycket lyckosamt om man själv driver på och kontaktar företagen.
Man kan också se att det faktiskt finns vissa som verkar få jobb som ett brev på posten: Skulle du vilja ha ett jobb hos mig? Det är 15 %. Dessutom kommer en del via AMS-jobb eller tidigare praktikplatser. Man har visat framfötterna och får därför vara kvar.
Jag vill också visa hur de människor som inte har ett jobb såg på sina framtida möjligheter, att inom 3 månader få ett jobb. 10 % tyckte att det såg mycket bra ut, 25 % att möjligheterna var ganska goda. Men över 60 % får man säga ansåg att möjligheterna inte såg särskilt bra ut.
Då kan man ställa sig frågan: Varför tror man sig ha goda eller dåliga möjligheter? Det var så jag hade klassificerat det. Den övervägande andelen människor svarade: Det finns inga jobb där jag bor. Här finns så att säga ett politikinslag. Vi har kanske ett flyttbidrag eller också får man jobba med den delen av problemet. Naturligtvis är detta, som någon har sagt tidigare, ingen politik som är lämplig för en familj där båda jobbar och har barn som går i skolan. Men det finns fortfarande en stor mängd fall där ett flyttbidrag kan vara bra -- ungdomar och ensamstående, som kanske inte har samma kostnader för att flytta.
Några människor svarar med rätta fortfarande att det inte finns några jobb att söka. Man kände också att man på något sätt har tappat kunskaperna. Återigen finns ett politikinslag. Om det faktiskt förhåller sig så, har vi arbetsmarknadsutbildning och vi kan ta reda på vilka kunskaper dessa människor saknar.
Dessutom börjar människor känna: Jag är för gammal. Det är kanske ett litet svårare problem.
Göte Bernhardsson, AMS: Får jag börja med att göra en kommentar till Susannes presentation. Jag tycker att detta är en mycket viktig undersökning, som ger oss mer kunskaper om hur sökandet fungerar på arbetsmarknaden.
När vi har diskuterat detta tidigare, som Susanne sade, har jag gjort en del påpekanden som jag tycker att man skall ha med i bilden. Det är att det faktiskt söks väldigt många jobb. 1,6 miljoner sökande på 50 000 jobb är ganska mycket.
Vi har inte för närvarande ett läge i den svenska ekonomin där vi har problem med att tillsätta de jobb som majoriteten av de arbetslösa kan ta. Det finns mängder av sökande. Det dominerande problemet för oss är fortfarande att arbetsgivare säger: Ni behöver väl inte annonsera den här platsen med namn och adress till oss, för vi blir nedringda av människor, och det kostar så mycket med alla dessa arbetslösa som söker. Man skall ha det med i bilden.
Jag har också sagt att jag inte är säker på att man skulle få så väldigt mycket mindre arbetslöshet om de arbetslösa sökte 3,2 miljoner jobb i stället för de 50 000 som finns per månad. Dessutom tror jag, precis som du -- och jag tycker att det är viktigt att understryka -- att om man förändrar sökbeteendet hos människor som är arbetslösa, kan det vara ett framgångsrikt sätt att hjälpa de här individerna.
Framför allt för utsatta grupper som drabbas psykiskt, som slutar söka och blir passiviserade, har t.ex. jobbklubbar visat sig både i Sverige och utomlands vara ett bra sätt. Men jag tror inte att man av det skall dra slutsatsen att om vi satte in alla människor som är i åtgärder eller som är arbetslösa i jobbklubbar skulle vi få samma effekter. Man får effekt delvis så länge det är en marginell åtgärd som man kan använda för speciella grupper i speciella lägen.
Jag vill också säga, ekonomivetenskap i all ära, att det även finns andra vetenskaper som jag tror att man skall fundera över och dra lärdomar från när man pratar sökbeteende. Psykologer som studerar arbetslöshet beskriver den ofta i termer av en mänsklig kris, som faktiskt ligger nära sådana ting som nära anhörigas dödsfall. Jag tror att man måste ha det klart för sig.
När du säger att vissa individer inte söker jobb, kan man lätt dra den förhastade slutsatsen att det är samma individer som aldrig söker något jobb. Men man vet ganska säkert att detta är en kurva med olika intensitet. Människor söker under vissa perioder mycket intensivt. De får ingen respons. 50-åriga kvinnor blir inte kallade till intervjuer över huvud taget, och det leder till en viss passivisering. Sedan får man en ny kick och går ut och är mycket intensiv i sitt sökande, varefter man drar sig tillbaka. Jag tror att man också måste ha med den bilden av hur det ser ut på arbetsmarknaden.
Det jag har försökt säga många gånger i det här utskottet, vid de tillfällen jag har besökt det, är att jag precis som Susanne har den uppfattningen att den bästa arbetsmarknadspolitiska åtgärd vi kan sätta in är att öka förmedlingsinsatserna. Det är den billigaste, mest kostnadseffektiva åtgärden. Men det är också den åtgärd som det är svårast att övertyga politikerna om att man skall satsa på. Det är mycket lättare att få fram miljarder till åtgärder än att få det till förmedlingsinsatser.
Vi har ungefär 1 miljon människor anmälda på arbetsförmedlingarna varje månad. Varje platsförmedlare har 200--300 sökande. Det är klart att vi, precis som Susanne säger, skulle önska ha tätare möten, mycket större möjligheter att puffa på, många fler insatser för att få dem som är passiviserade mer aktiva. Men där finns vissa begränsningar.
Till slut vill jag visa en bild och ta upp det större perspektiv som Gunnar Wetterberg var inne på i morse. Jag sade att jag delar uppfattningen att vi är i ett nytt läge. Det finns uppenbara risker för att vi kan komma att permanenta en långtidsarbetslöshet och en arbetslöshet på hög nivå i Sverige, liksom man har gjort på andra håll. Jag vill absolut understryka att det finns en sådan risk.
Men jag vill också säga att den stora frågan egentligen är: Har de massiva insatser som vi har gjort i Sverige för att hålla i gång de arbetslösa någon betydelse när vi får en ökad efterfrågan? Jag skulle vilja säga att det hos oss inte bara handlar om dem som har varit oavbrutet långtidsinskrivna under många år. De har gått från åtgärder till arbetslöshet. Vi kan numera titta på utvecklingen på ett rätt intressant sätt. Bilden visar chansen att under en viss månad gå från oss till ett jobb. Dessutom visas den tid som man oavbrutet har varit inskriven på arbetsförmedlingen, i åtgärd eller i arbetslöshet.
Som ni ser har vi en uppgång. Vi har relativt stora grupper som har varit arbetslösa två tre år.
Ute i Europa och på många andra håll går motsvarande kurva mycket brant nedåt. Kurvan för november 1993, när vi hade en mycket låg efterfrågan, har den förväntade inriktningen, dvs. den visar att chansen att få jobb minskar ju längre tid som man har varit inskriven. Vi har mellan 1993 och 1994 fått en relativt påtaglig efterfrågeökning, om också långt ifrån tillräcklig. Går då de utbjudna jobben också till långtidsinskrivna? Kurvan visar, något sensationellt, att i varje fall hittills chanserna att komma ut i jobb har ökat mest bland dem som har den absolut längsta inskrivningstiden, när efterfrågan har ökat. Kurvan är visserligen fortfarande fallande, men den är ganska flack.
Det finns två möjliga förklaringar till detta. Den ena är att vi, som Gunnar Wetterberg sade, inte har fått någon utsortering. Den andra är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna trots allt har fått den effekten att människor inte har passiviserats, att arbetslösa har fått ökad kompetens osv. Jag skulle tro att det är fråga om en kombination av dessa två orsaker.
Det intressanta är nu om vi kan hålla kurvan oförändrat flack, om efterfrågan ökas, vilket är den första förutsättningen. Då har vi faktiskt fortfarande en chans att komma ned på lägre arbetslöshetsnivåer.
Sten Östlund: Med anledning av Göte Bernhardssons kommentar till Susanne Ackum Agell vill jag säga att det är illa att de äldre förlorar tron på möjligheterna att få ett jobb, men ännu värre är det att arbetsgivarna tydligen har bestämt sig för att de inte skall anställa. Vi har i dagarna fått uppgifter om hur svårt det är för personer som har passerat en viss ålder.
Jag vill göra några kommentarer till Bertil Holmlund. Han uppger att vi har tillskapat generösare regler. Jag har suttit i arbetsmarknadsutskottet i tolv år, men jag har inte någon känsla av att vi har byggt upp några särskilt generösa regler under den perioden. De mest generösa reglerna hade vi vid tiden för 1988/89 års beslut, då det i ersättningarna från a-kassorna infördes en följsamhet till industriarbetarlönerna. Detta fungerade under några år, och arbetslösheten var 1,5 %. Mig veterligt var det ingen som missbrukade a-kassan därför att den var mera generös än i dag. Sedan 1991 har både villkor och ersättningsnivå i a-kassan stadigt försämrats. Enligt mitt -- visserligen inte vetenskapliga -- sätt att räkna har taket i arbetslöshetsersättningen nu sänkts till 4,3 basbelopp, vilket kan jämföras med 7,5 basbelopp i sjukförsäkringen. Vi har tidigare haft ett tak vid vid 5,5 basbelopp. Någon förbättring av a-kasseersättningen har det alltså inte blivit. Det innebär inte att kostnaderna inte har stigit, men den inträdda utgiftsökningen beror på konjunkturen.
När det gäller förutsättningarna för att få jobb bland dem som är med i a-kassa respektive dem som inte är det ifrågasätter jag att ni har möjlighet att få fram relevanta jämförelsegrupper. I allt väsentligt är de som i dag är etablerade på arbetsmarknaden i Sverige medlemmar i arbetslöshetskassa. Jag vill påstå att de grupper som ni har kunnat jämföra med är sådana -- jag tror inte att ni kan bevisa motsatsen -- som inte är etablerade, framför allt ungdomar. Det är väl ganska naturligt att de kommer in på arbetsmarknaden litet snabbare.
Också påståendet att ersättning från arbetslöshetskassan skulle leda till att man blir mera obenägen att ta ett arbete än om man inte har någon ersättning eller än om man har KAS vill jag ifrågasätta. Liksom doktorer och professorer gärna vill arbeta med forskning och annat som de är utbildade för vill naturligtvis också byggnadsarbetare, svetsare, plåtslagare eller yrkesmän inom industrin gärna ha ett arbete som har anknytning till deras utbildning och erfarenhet. Jag tror att deras obenägenhet att t.ex. stå och diska på en restaurang är ungefär lika stor som hos doktorer och professorer. Det är därför ganska naturligt att det kan ta litet längre tid att få in en person som är med i a-kassa i arbete. Jag tror att vi har anledning att acceptera det.
Hans Andersson: Några kommentarer, först till Susanne Ackum Agell. Hon representerar forskningen och jag politiken. Jag vill påstå att politiken ligger litet före forskningen. Det råder konsensus omkring allt det som Susanne Ackum Agell säger.
I en sådan konjunkturuppgång som vi för ett tag sedan har inlett skall vi så långt möjligt gå över från aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ordinarie arbeten. En hårdare prövning måste införas, och AMS måste kanske få litet mera personal och resurser för att bedriva en aktiv vägledning med mera frekventa kontakter osv.
Jag instämmer i praktiskt taget allt det som Susanne Ackum Agell sade, och jag tror att alla politiker, från höger till vänster, gör det. Man efterlyser verkligen en förändring av politiken, och jag kan garantera att en sådan kommer att genomföras, även om det ibland förorsakar debatter i kammaren.
Jag vill bara ta upp en punkt. Jag tycker inte att man skall fokusera uppmärksamheten på att bara 54 % av dem som genomgår AMU söker jobb. Det handlar då om relativt korta, yrkesinriktade kurser. Om några inte borde ta jobb i stället för att fortsätta med sin aktivitet, är det de som genomgår en datakurs, som kvalificerar sig för arbete med numeriskt styrda maskiner osv. Det är en form av slöseri att tvinga dem att avbryta verksamheten, när sådan horder av människor går i rent artificiella sysselsättningsterapeutiska aktiviteter.
När det gäller det som Bertil Holmlund sade vill jag på en punkt spetsa till diskussionen. Den har ju hittills varit ganska mild. Jag försöker läsa allt om arbetsmarknadsforskning, även om den resulterar i tonvis av litteratur, av författare som Bertil Holmlund, Anders Björklund och många andra. Sverige ligger långt framme på området och har särskilda av politikerna finansierade institut för detta ändamål. Jag minns att Björklund--Holmlunds egen analys av regeländringarna på 70- och 80-talen var att dessa inte hade några observerbara effekter på arbetslösheten. Jackmans m.fl. stora arbete åberopades här. Det utkom 1991 och syftade tillbaka på slutet av 80-talet. Man skulle där förklara varför Sverige avvek från det övriga Europa, med låga arbetslöshetstal. Man menade att det berodde på en aktiv arbetsmarknadspolitik, centrala löneförhandlingar och framför allt en arbetslöshetsersättning som inte utgick under så långa perioder.
Om Jackman skulle göra om undersökningen i dag, skulle han säkerligen med gatlykteteorins hjälp försöka förklara det förhållandet att Sverige har rasat ned i massarbetslöshet med tal om behov av decentraliserade löneförhandlingar, som SAF vill ha, kanske också om alltför bra trygghetslagar och a-kasseersättningar.
Med tanke på de oerhört svaga resultat och empiriska belägg som man kommit fram till med hjälp av en mängd relativt godtyckliga antaganden och regressionsanalys och med tanke på hur oerhört litet som forskarna kommit fram till tror jag inte att det är där som vi skall söka förklaringen till vår arbetslöshet. Jag tror att orsakerna ligger i helt andra strukturella frågor.
Jag läste nyligen en rapport från CAFO, som hade studerat ungdomsarbetslösheten. Man har där kommit fram till precis samma slutsats. Man finner inte att det är några strukturella orsaker till att ungdomsarbetslösheten ökar utan menar att det beror på efterfrågeraset.
Jag finner med tanke på den flora av olika system för anställningsskydd, a-kasseersättning, löneförhandlingar osv. som man har i de europeiska länderna liksom den flora av arbetslöshetsnivåer som de har inte att det existerar någon korrelation av den typen. Snarare skulle man behöva kasta ett getöga på USA, som har en helt annan situation och kan få oss att tänka i andra banor.
Jag tror alltså att gatlykteteorin i mycket stor utsträckning styr många av inläggen, även från forskarnas sida. Vi politiker måste komma fram till andra strukturella förklaringar, som hänger samman med det som vi tidigare talade om, näringslivsstruktur, kompetensstruktur och sådant, kanske även skatter.
Kent Olsson: Jag skall inte göra ett politiskt inlägg utan ställa ett antal frågor till forskarna. När vi går in i en högkonjunktur är sökbenägenheten tydligen, som Susanne Ackum Agell sade, mycket skiftande. Det är skrämmande, eftersom det innebär att människor på olika sätt har passiviserats och underlåter att söka arbete.
Det har också konstaterats att man har större chans att få jobb om man söker mycket intensivt. Det har nämnts att man ofta söker arbete när man närmar sig en utförsäkring och att en utökning av arbetslöshetsperioden höjer arbetslösheten med 0,9 %. Om vi hade en utförsäkring inlagd i a-kassesystemet, skulle man då få en sänkning av arbetslöshetsnivån?
Vad gäller ersättningsnivåerna vill jag fråga om det eventuellt skulle vara ett incitament att ha en avtrappning av arbetslöshetsförsäkringen, så att ersättningen i början skulle ligga på en viss nivå, t.ex. 80 %, och sedan skulle sänkas till 75 % samt därefter till 70 %. Skulle det ge incitament till att söka arbete? Blir man passiviserad av att under en längre period ha oförändrad ersättning?
Martin Nilsson: Jag tycker att Susanne Ackum Agell och Göte Bernhardsson gjort kloka och intressanta inlägg, men jag vill närmast anknyta till Hans Anderssons besvikelse över vad dagens diskussion har gett. Ordföranden efterfrågade i början av utfrågningen nya idéer och infallsvinklar, och jag tror att vi får anledning att återkomma till det. Förslagen till nya metoder för att komma till rätta med arbetslösheten har inte varit speciellt intressanta. Man har diskuterat löneskillnader, hemtjänst och a-kassa som incitament för att söka jobb. Jag tillåter mig betvivla den empiriska bakgrunden till detta.
Det är synd att diskussionen om nya näringar som kan ge miljöjobb, informationsjobb och kunskapsjobb i mycket har saknats i dagens debatt. Utskottet bör därför återkomma med flera utfrågningar om framtidens arbetsmarknad för att få nya idéer och infallsvinklar.
Dan Ericsson: Jag har en kanske något avvikande fråga. Det har här talats om sökbenägenhet. Jag vill fråga framför allt Lars Hultkrantz, Bertil Holmlund och Susanne Ackum Agell vilken benägenhet som finns i det politiska systemet och hos de ansvariga myndigheterna att ta till sig nya forskningsresultat. Låt mig t.ex. peka på problematiken inom tjänstesektorn med alla skattekilar som förhindrar utvecklingen av sysselsättningen där. Hur uppfattar ni benägenheten att ta till sig sådan information och att ompröva tidigare ställningstaganden?
Bertil Holmlund: Om vi ser på ersättningssystemet från början av 60-talet och går fram till början av 90-talet, finner vi en helt klar trendmässig utveckling i riktning mot ett i flera dimensioner mer generöst system. Vi har fått längre ersättningsperioder, ersättningsgraden i termer av förlorad inkomst har höjts och allt fler har kommit att omfattas av systemet. Detta hindrar inte att utvecklingen under de allra senaste åren har vänt och blivit mindre generös.
I frågan om sökbenägenhetens samband med a-kasseersättning, KAS och avsaknad av ersättning gäller det att kontrollera för så många faktorer som möjligt utöver ersättningsnivån vilka skiljer individerna åt. Det skall villigt erkännas att det är en svår uppgift. Man kan ändå kontrollera rätt mycket, bl.a. ålder, yrkeserfarenhet och utbildning. Men sedan man har gjort detta kvarstår ändå en viss effekt. Jag har betonat att den är ganska liten, men den finns, och man kan tolka den som en effekt av att ersättningsnivån inom a-kassan är högre än KAS. Motsvarande effekt finner man också i utländska studier.
Förklaringen till att byggnadsarbetaren kanske inte vill byta jobb har jag inga svårigheter med. Det är en möjlig mekanism i detta sammanhang. Jag vill också påpeka att jag på intet sätt vill moralisera över att människor söker jobb under längre tid när de har högre ersättning. Jag menar t.o.m. att det inte nödvändigtvis är ett problem. Jag skulle tro att det är bra att vi har ett system som gör att folk inte omedelbart tar ett jobb utan tänker sig för något innan de accepterar ett arbete.
Till Hans Andersson vill jag säga att det är sant att Björklund och jag fann vissa små effekter, som jag tidigare sagt, även om de ofta är skattade med en betydande osäkerhet. Det som du sade om de engelska forskarna R. Jackmans, R. Layards och S. Nickells stora arbete var däremot missvisande. De framhäver förvisso Sveriges centrala löneförhandlingar och begränsningarna i ersättningssystemet, men ersättningsnivåer spelar en ganska viktig roll i deras allmänna referensram och i deras förklaring av arbetslöshetsskillnaderna mellan olika länder. Deras arbeten är alltså inget argument för att bortse från ersättningsnivåns betydelse.
Jag har inte sagt något om olika faktorers relativa betydelse. Eftersom min uppgift var att tala om arbetslöshetsförsäkringssystemet uteslöt jag ungefär tio andra och kanske viktigare faktorer. Men frågan finns med i bilden, även om man inte kan förklara mer än en liten del av arbetslöshetsskillnaderna mellan olika länder med utgångspunkt i skillnader i ersättningssystem. En liten del är dock också en del.
Det ställdes en fråga om vad man kan förvänta sig av en mera distinkt utförsäkringsrisk än vad som är för handen i dag. Vi kan inte säga något om den kvantitativa effekten, men man skulle på basis av våra egna och andras studier kunna vara i varje fall rimligt övertygad om att få en snabbare övergång till sysselsättning när risken att utförsäkras blir mer påtaglig.
Möjligheten att trappa ner ersättningen har diskuterats i litteraturen och har praktiserats i vissa länder. Finland har ett system med sådana inslag, och jag tycker personligen att ett system med avtrappning av ersättningen är nog så tilltalande som ett system där ersättningen plötsligt upphör. Jag tycker att det är en ganska förnuftig tanke.
Dan Ericsson undrade vilken benägenhet som finns att ta till sig forskningsresultat. Det är en svår fråga. Jag tycker egentligen inte att politiker skall ta till sig alla möjliga olika forskningsresultat som ständigt kommer fram. De bör däremot ha en öppenhet för att diskutera dem och väga in dem tillsammans med en rad andra faktorer.
I dagens läge, med den extrema situation som vi har på arbetsmarknaden, bör man kanske vara extra benägen för öppenhet och diskutera alla möjliga tänkbara medel, även sådana som man till att börja med hade svårt för. Situationen är så allvarlig att det är oklokt att a priori avvisa vissa åtgärder. Dit hör t.ex. diskussionen om tjänstesektorn, som Hultkrantz har varit inne på.
Susanne Ackum Agell: Jag vill närmast kommentera Hans Anderssons funderingar. Jag förklarade ganska explicit att det inte är önskvärt att sökintensiteten skall vara hög bland personer som är i någon form av planerad utbildning. Detta är inte något problem. Regeringens förslag är helt i linje med detta, men jag tror ändå inte att man tillräckligt poängterar vikten av detta förhållande i olika sammanhang.
Om vidare 5 % fortfarande skall vara kvar i åtgärder detta år, tror jag inte att arbetsmarknadsutbildningen kan ta på sig hela den belastningen. Det innebär att det fortfarande kommer att finnas kvar mycket av sysselsättningsskapande åtgärder på marknaden. Det är då angeläget att förmedlarna får information om att det är viktigt att understryka sökbenägenheten även bland dem som t.ex. har ett ALU-jobb. Jag kan kanske få information från er om läget på den punkten.
Jaan Kolk, TCO: Jag vill ta upp två frågor som gäller arbetslöshetsförsäkringen.
För det första har frågan om systemet har blivit generösare berörts. Bertil Holmlund har nu medgivit att det inte har blivit generösare. Vi har tvärtom fått en sänkning av ersättningsnivån. Enligt de resultat som han redovisade borde detta ha lett till en minskning av arbetslösheten, men jag har inte sett några empiriska belägg för en sådan effekt i Sverige.
Han tar upp en rätt intressant andra faktor. Den stora förändring av arbetslöshetsförsäkringen som skett i ett par decenniers perspektiv är ju att försäkringen kommit att omfatta allt fler. I början av 70-talet, när den första stora utredningen om den allmänna arbetslöshetsförsäkringen påbörjade sitt arbete, var det bara 60 % av arbetskraften som omfattades av denna. Nu är vi uppe i över 90 %.
Det känns för mig mycket främmande att karakterisera en utveckling som innebär att allt fler omfattas av arbetslöshetsförsäkringen så, att den har blivit generösare. Det finns en uppslutning i samhället och i politiken bakom en allmän arbetslöshetsförsäkring. Dagens system ligger också mycket nära en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Jag har inom parentes sagt utomordentligt svårt att förstå att de som förespråkar en allmän arbetslöshetsförsäkring skulle kunna stödja ett förslag som innebär att man utestänger en viss åldersgrupp, nämligen dem som är under 20 år, från att omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.
Det är alltså svårt att se att det eftersträvade förhållandet att allt fler skall omfattas av arbetslöshetsförsäkringen skulle vara ett uttryck för att systemet har blivit generösare. Men det är viktigt att veta att våra förhållanden på denna punkt skiljer sig från förhållandena ute i Europa. Enligt en studie som EU gjorde för några år sedan är det bara fyra av tio arbetslösa i EU-länderna som får ersättning från ett arbetslöshetsförsäkringssystem. I Sverige får mer än 80 % sådan ersättning vid arbetslöshet.
Bertil Holmlund tar för det andra upp den kanske mest missförstådda av alla arbetsmarknadspolitiska inslag i Sverige, nämligen utförsäkringsgarantin. Den framställs allmänt så -- och det har varit antydningar i den riktningen också här -- att den skulle vara en garanti för evig ersättningsrätt. Man tar den som förevändning för att göra gällande att vi i Sverige skulle ha ett system motsvarande det som finns ute i Europa, med långa ersättningsperioder. Så är det inte alls. För att man skall få del av utförsäkringsgarantin ställs kravet att man aktivt ställer sig till arbetsmarknadens förfogande och är beredd att acceptera beredskapsarbete eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Många personer faller igenom vid prövningen för utförsäkringsgarantin därför att de inte är beredda att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Jag tycker för min del att vi skall ha så höga krav i arbetsmarknadspolitiken. Jag var med om att införa utförsäkringsgarantin i mitten på 80-talet, och det kan kanske vara intressant att veta att den dåvarande ledningen för AMS var mycket misstänksam mot denna åtgärd och tyckte att den inte skulle införas, eftersom den ställde krav på aktiva insatser från arbetsförmedlingarnas sida som de kanske inte skulle klara. Det infördes också en ventil i regelsystemet innebärande att om arbetsförmedlingen inte förmådde vidta sådana åtgärder, skulle individerna inte kunna åberopa utförsäkringsgarantin.
Utvecklingen har nu gått åt ett annat håll. Det finns en insikt om betydelsen av att tidigt bryta arbetslöshetsperioder, och det har vidtagits åtgärder för det ändamålet. Regeringen har nu aviserat ett nytt krav på obligatorisk arbetslivskontakt. Det vore intressant att höra det som Susanne Ackum Agell här sade. Jag tycker personligen att det var en av de kraftfullaste pläderingar för ökade personalresurser till arbetsförmedlingarna som jag hört på mycket länge.
Hon tog upp betydelsen av individuella handlingslinjer och mycket annat som det krävs personal för att utföra. Under alla de år som jag har sysslat med arbetsmarknadspolitik har det förbryllat mig att det är så oerhört svårt att få resurser för arbetsmarknadsinsatser, som vetenskapligt flera gånger belagts är de mest effektiva, samtidigt som det -- vilket Göte Bernhardsson tidigare var inne på -- är tämligen lätt att få fram pengar för andra åtgärder.
Slutligen en ytterligare kommentar till utförsäkringsgarantin. Jag tycker att det är tämligen trivialt att sökbenägenheten ökar något när utlöpandet av en period närmar sig. Vad som förbryllar mig är att mycket få tycks fundera över vad som händer med personer som blir utförsäkrade. Hur påverkas deras sökbeteende och vilja att ta arbete? Framför allt tycks ingen vilja undersöka hur det går med arbetskraftsdeltagandet. Något som vi säkert vet är att personer som utförsäkras och förlorar kontakten med arbetsmarknaden så småningom tappar fotfästet och försvinner ut ur arbetskraften. Sett både i ett mänskligt och i ett samhällsekonomiskt perspektiv är det oerhört stora kostnader förenade med att människor slås ut från arbetskraften och inte längre finns med i arbetslöshetsstatistiken. Jag betraktar detta som ett mycket underskattat problem, som det finns anledning att fundera över i Sverige, där andelen människor i arbetskraften under en femårsperiod har minskat med 5 %.
Jan Herin, SAF: Detta får bli ett sammanfattande slutinlägg.
Jag tycker att man har kunnat dra en del lärdomar av denna hearing. Frågan är om man tycker om resultaten. Det gjordes någon kommentar om att vi inte hört något nytt och om att forskarna nästan kunde kasta sig i graven, men så är det inte.
Det har nästan varit ett skimmer av romantik över svensk arbetsmarknadspolitik, och en del har trott att 50- och 60-talen gick så bra på grund av denna arbetsmarknadspolitik. Man skulle därav nästan kunna dra den slutsatsen att det skulle vara arbetsmarknadspolitikens fel att det gått så eländigt dåligt under 90-talet. Så är det ju inte heller, utan den måste, som här har sagts, gå i takt med den ekonomiska politiken.
Man kan då fråga om det är klokt att med den ena handen höja arbetsgivaravgiften och försvåra framkomsten av nya jobb och med den andra handen subventionera anställning på marginalen av arbetslösa. Är det bra att skärpa arbetsrätten i en uppgång när företag skulle kunna vara villiga att dra till sig ny arbetskraft? Man kan också undra om politikerna tar till sig de argument som ekonomerna trots allt ger.
Arbetsmarknadspolitiken skapar egentligen inte själv några jobb, men den kan förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera. Den kan också konservera strukturfel. Gör man sådant som leder till att t.ex. den underliggande lönebildningen inte anpassar sig, har den inte denna underlättande funktion. Vår bild är att arbetsmarknadspolitiken är överbelastad. Man tror sig i Sverige kunna administrera bort problem. Det gick väl när vi hade ett par procents arbetslöshet, men nu är det omöjligt. Det anges alltid som lösning på ett problem att vi måste göra upp individuella planer för dem som söker, och det må vara mycket bra, men tendensen går mot att man i arbetsförmedlingens port ställer ut kassakort med texten: Kom inte tillbaka inom åtta veckor, för vi har inte tid!
Det kan vara fråga om brist på resurser, men man måste i botten ha system som ger starka drivkrafter för individer att själva söka arbete. Man måste därför nu se efter om arbetslöshetsförsäkringen ger tillräckligt starka drivkrafter. Man har nu ändrat de regler som den förra regeringen införde, och de nya uppfattas väl som en utförsäkringsgaranti. Enligt den statistik som jag har sett är det i förhållande till antalet inskrivna mycket få som utförsäkras.
Något som Bertil Holmlund inte tog upp men som forskningen pekar på är att det kan skapas goda incitament, om man får känna vad arbetslösheten kostar. Man skulle kunna införa en egenavgift och en arbetsgivaravgift i arbetslöshetsförsäkringen. Det finns internationella studier om detta. Vi har här fört över kostnaden till andra system, och det ger inte någon signal till arbetstagare och arbetsgivare och t.ex. i lönebildningen om att arbetslösheten ökar om vi ställer till det och att detta kommer att kosta oss mera.
Jag tycker ändå att det här har kommit fram en signal, nämligen att vi inte kommer att klara sysselsättningen genom att utbilda den svenska arbetskraften. Vi skall göra allt för att höja kompetensen, men här finns, som Ulf Jakobsson pekade på, ett dilemma, nämligen att det tar tid, och vi måste därför studera även de s.k. lågproduktiva jobben. Genom sådana kan vi få in ungdomar i arbete, och vi kan kanske använda skatteincitament inom tjänstesektorn. Där finns en enorm tillväxtpotential. Man måste arbeta över hela fältet. Det är en romantisk föreställning att vi skall kunna växa in i den lönestruktur som vi har genom att utbilda oss fram till höjd kompetens och förbättrade resultat. Vi måste också förändra vår lönestruktur.
Med detta är inte sagt att vi skall övergå till ett amerikanskt system, vilket målats upp som ett skräckexempel. Det är långt mellan Amerika och Sverige, och det borde vara möjligt att på många olika vägar lösa dessa problem.
Anders Bäckström: Jag vill till Susanne Ackum Agell säga att det vore bra om man kunde dela in dina resultat i vad som är följden av individens beteende respektive av regeringens beteende. Det är klart att människors sökbeteende påverkas både av de egna preferenserna och av de råd och anvisningar som man får från arbetsförmedlingen. För att rikta mig till utskottet vill jag påminna om att Susanne Ackum Agell har understrukit att arbetsförmedlingen förmodligen har ökat i betydelse under konjunkturuppgången. Den underlättar rörligheten, ökar kompetensen och gör det lättare för företagen att få rätt arbetskraft. Det är därför litet betänkligt att arbetsmarknadsutbildningen nu har bara två tredjedelar av den omfattning som den hade för två år sedan, när vi hade en annan politisk majoritet.
Beträffande behovet av nya idéer vill jag påminna om att man när arbetsmarknadspolitiken byggdes upp i början av 50-talet hade i princip samma uppsättning av åtgärder som nu, även om de var bara tre eller fyra till antalet. De har sedan dess byggts på med detaljregler, och man har undan för undan hittat på nya namn, så att numera samma problem hanteras med 50--60 olika åtgärder. Jag är därför tveksam till om det finns ett så stort behov av nya idéer, i meningen fler åtgärder. Man borde kanske begränsa deras antal, så att det blir litet hanterligare.
Leif Dergel, TCO: Vi har, som redan nämnts, en ny situation. Vi vet inte riktigt om den fina arbetsmarknadspolitiken i vårt land klarar denna nya situation. Den är redan överbelastad. I detta läge är det viktigt att man bedriver en utvärderingsforskning. Forskningen har bevisat -- t.o.m. Jan Herin var nu inne på detta -- att en förstärkning av arbetsförmedlingen får effekter. Vi bör alltså ta fasta på att förstärkningar av förmedlings- och vägledningsinsatser har effekter.
En annan viktig insats skulle vara en mobilisering av hela Utbildningssverige för en kompetensutveckling. Omsätt Kompetensutredningens förslag i faktisk politik! Det skulle i dagens läge vara en bra åtgärd.
När det gäller sökaktiviteter är vår erfarenhet av arbetslösa tjänstemän som är medlemmar i TCO-förbund att de är mycket angelägna att söka jobb och att de gör det i mycket stor utsträckning. Vi har också aktivitetscentra för arbetssökande, där man försöker hjälpa arbetslösa tjänstemän och andra utan arbete att söka jobb. Man skulle kunna vinna mycket genom en satsning, även av mycket litet pengar, på att ge resurser till denna typ av verksamhet, som bedrivs bl.a. av fackliga organisationer. Man skulle säkert kunna komma upp i minst det antal personer som enligt budgetpropositionens uppskattning finns i arbetsföretag. Idén med arbetsföretag motsvarar ungefär våra aktivitetscentra för arbetssökande, bortsett från att vi inte hyr ut personal genom våra centra. Idén går ut på att, som Susanne Ackum Agell var inne på, få de arbetssökande att aktivt söka jobb.
Sten Törnblom, Svenska Kommunalarbetareförbundet: Vårt förbundsområde skall på något sätt stå utanför alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder, trots att vi har ungefär 100 000 arbetslösa i dag. Vi vet att det behöver göras en mängd arbetsinsatser, men problemet är att det är svårt att finansiera dem. I den förda diskussionen, som jag tycker har varit intressant, har man genomgående speglat den arbetslöses beteende i olika sammanhang. Det låter nästan som om det är den arbetslöses beteende som är avgörande för tillgången på jobb.
Den andra fråga som alltid tas upp är förhandlingssystemet. Skall man ha centrala avtal enligt den gamla modellen mellan LO--TCO och SAF, eller skall man ha decentraliserade förhandlingar? Den centrala modellen har ställt till elände, så den skall vi naturligtvis inte ha kvar. Nu skall vi i stället ha decentraliserade förhandlingar.
Det framhölls vidare för en stund sedan att den som är i AMS-aktiviteter inte är lika benägen som andra arbetslösa att söka jobb. Men har man tillhört de arbetssökande under mycket lång tid och så småningom hamnat i en aktivitet, blir man naturligtvis mer benägen att först genomgå denna.
Man pekar också på skolan och på bristen på utbildning, och visst finns det behov av mer utbildning. Man pekar på att lagarna ställer till med problem. Vi kan av och till i debatten höra att om det blir lättare att avskeda folk, skulle man anställa många fler. Skatterna är en annan problematik som alltid tas upp till undersökning. Om man ger alla arbetslösa sämre ersättning, skulle incitamenten öka osv.
Min fråga är: Varför har man inte också undersökt arbetsgivarsidan? Det är ändå arbetsgivaren som skapar arbetstillfällena, inte den arbetslöse. Denne kan bara söka sig till tillfällena. Har man undersökt arbetsgivarens beteende när det gäller att ta vara på innovationer, investeringar osv.? Hur beter sig arbetsgivaren när han eller hon söker arbetskraft? En sådan undersökning skulle kanske vara en tillgång i detta sammanhang. Den som äger arbetsplatsen och skapar förutsättningar för jobb har ju ett gemensamt intresse med den som söker jobbet. Den gemensamma nämnaren är möjligheterna att åstadkomma någon form av vettiga produkter, som kan säljas på marknaden. Har man gjort någon undersökning av hur arbetsgivarna beter sig i detta sammanhang?
Ingvar Liljeros, SO: Jag skall ställa en mycket kort fråga till Bertil Holmlund, som tog upp en del historiska skeenden som förklaring till försäkringsreglerna. Vi hade 1990--1991 en mycket låg arbetslöshet i Sverige. Vi hade den högsta förvärvsfrekvensen i Sverige på lång tid, och vi hade just då, enligt Bertil Holmlunds uttryckssätt, de bästa försäkringsreglerna.
Hur kan det komma sig att vi då hade en så låg arbetslöshet? När kommer det en beskrivning av detta? Jag tror att det vore bra om man någon gång tog upp den frågan. Många vetenskapsmän och experter uttalar sig, men åtskilliga av deras uttalanden är inte så precisa. Gunnar Wetterberg talade tidigare om benägenheten att ta jobb eller inte med hänsyn till löneläget. Den genomsnittliga kompensationsnivån i försäkringen ligger i dag ett gott stycke under 70 %, beroende på sådant som Sten Östlund här har berättat om. Alltför många gör tvärsäkra uttalanden, och det vore därför bra om forskarna ville redogöra för bakgrunden till läget i början av 90-talet.
Ordföranden: Det har här förts fram synpunkter om att dagens debatt mest har handlat om arbetslöshetsförsäkringen, men den som har lyssnat på debatten i dess helhet vet att det inte har varit så. De tre tyngsta inslagen har haft en direkt syftning framåt, mot hur vi skall lösa krisen. Bara ett av huvudanförandena har handlat om arbetslöshetsförsäkringens roll. Den som menar att debatten till största delen har handlat om arbetslöshetsförsäkringen har alltså fel.
Bertil Holmlund: Jag tycker att Jaan Kolks inlägg illustrerade den poäng som Dan Ericsson hade när den senare sade att det ibland finns en obenägenhet att ta till sig nya idéer. Det verkar i varje fall som om Jaan Kolk har problem med att ta till sig elementära fakta om arbetslöshetsförsäkringen.
Vad jag sade var att vi har haft en trendmässig utveckling i riktning mot mer generösa system från tidigt 60-tal och fram till början av 90-talet. Under de senaste åren har vi haft en utveckling i motsatt riktning. Man bör hålla isär dessa två olika utvecklingslinjer, och det borde även Jaan Kolk klara.
Den mera substantiella frågan om arbetsgivarbeteendet är intressant. Det finns i och för sig många studier av vad som bestämmer företagens efterfrågan på arbetskraft, hur den påverkas av relativa löner m.m. Vi vet en del om detta, men nästan ingenting om hur arbetsgivarna beter sig i sökprocesser, t.ex. gentemot arbetslösa och långtidsarbetslösa personer. Är det exempelvis ett handikapp att vara långtidsarbetslös i en anställningsintervju, allting annat lika?
Det finns en del som tyder på att arbetsgivarna betraktar långtidsarbetslöshet som en mycket dålig signal och att de i viss mening diskriminerar långtidsarbetslösa, men detta bygger såvitt jag vet i huvudsak på utländska studier. Vi vet alltså mycket litet om detta.
Jag vill slutligen ta upp frågan varför vi hade en så låg arbetslöshet åren 1990--1991 trots den höga arbetslöshetsersättningen. Som jag sagt flera gånger är det till att börja med uppenbart att arbetslösheten beror på en mängd olika faktorer. Det är inte konstigt att man samtidigt kan ha hög ersättning och låg arbetslöshet, om andra faktorer är viktigare. En uppenbar komponent åren 1990--1991 var att vi då hade en extrem högkonjunktur. Vi hade en helt ohållbar situation, med en överhettad ekonomi och en inflationstakt som varit stigande sedan slutet av 80-talet. En sådan situation kunde vi inte ha kvar under någon längre tid.
Susanne Ackum Agell: Jag skall bara ta upp några små frågor. Jag pläderar förvisso för förmedlingsverksamhet. Som här har sagts är det en av de få åtgärder som alltid ger entydigt positiva resultat. Jag vill också understryka att, som också har framhållits flera gånger, arbetsmarknadspolitiken inte kan lösa hela sysselsättningsproblemet. Vi får inte ha en övertro på arbetsmarknadspolitiken, utan vi måste självklart också fokusera på åtgärder som kan vidtas på andra politikområden.
Jag vill också komplettera det som Bertil Holmlund sade om stigmatiseringseffekter. Det finns en del studier i Sverige från början av 90-talet, som ju var en period med full sysselsättning. De visar att det är värre att vara arbetslös under en period när nästan alla andra har jobb än att vara arbetslös i dag. Det visade sig att arbetsgivaren var litet misstänksam inför att anställa en öppet arbetslös liksom också en som varit föremål för en åtgärd. Man tog hellre en person som aldrig hade varit arbetslös.
I grannlandet Norge har det framkommit att det inte verkar vara något problem att vara arbetslös upp till sex månader. Därefter börjar arbetsgivaren fundera över om det är något fel på individen i fråga, något som han inte riktigt kan observera. Vi kan alltså här stå inför ett stort problem.
Johnny Ahlkvist: Jag tackar för det stora intresset för denna utfrågning. Det är egentligen synd att vi skall avbryta den nu, eftersom det är nu som det börjat hetta till. Kanske hade de konstruktiva idéerna kunnat komma fram vid en fortsatt debatt. Jag är inte lika pessimistisk som vår utskottsledamot Martin Nilsson, utan jag tror faktiskt att utfrågningen har tillfört utskottet mycket inför vårens arbete. Men arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik är inte bara en statlig angelägenhet. Även arbetsmarknadens parter, inte minst kommuner och landsting, samt enskilda människor har ett stort ansvar i dessa frågor. Jag hoppas, som här har efterlysts, på en mycket livlig debatt inom forskarvärlden, med nya infallsvinklar på sysselsättningen och idéer för framtiden.
Jag förklarar denna hearing avslutad.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen4 Motionerna5 Allmän bakgrund 19 Utskottet23 Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning 23 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 35 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder38 Inledning38 Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd 42 Insatser för flyktingar och invandrare 45 Starta-eget-bidraget50 Arbetsmarknadsutbildning53 Omfattning m.m.53 Utbildningsbidrag med lånedel56 Barnomsorg och utbildningsbidrag under sommaruppehåll57 Dagpenningens nivå57 Arbetsmarknadsutbildning utomlands 58 Särskilda bidrag 58 Bidrag till utbildning i företag 59 Flyttningsbidragen 61 Ungdomsåtgärder 62 Insatser för ungdomar 64 Nya ungdomsåtgärder 71 Otraditionella insatser 73 Medelsanvisning 75 Arbetslivsutveckling (ALU) 76 Utbildningsvikariat 78 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 79 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. 79 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 80 Arbetsmarknadsfonden81 Egenavgifterna81 Permitteringslöneersättning 82 Åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen 84 Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. 87 Kontant arbetsmarknadsstöd89 Medelsanvisning 89 Lönegarantifonden 89 Hemställan 91 Reservationer100 1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1), (m) 100 2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1), (c) 104 3. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1), (fp) 105 4. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1), (v) 106 5. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1), (mp) 107 6. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1), (kds) 108 7. Arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna (mom. 2), (mp) 110 8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. (mom. 3), (v) 110 9. Arbetsmarknadsverkets verksamhet (mom. 4), (v) 111 10. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9), (c) 112 11. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9), (v) 112 12. Särskilda insatser (mom. 10), (v) 113 13. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11), (c) 113 14. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11), (v) 113 15. Informationsinsatser (mom. 12), (m) 114 16. Fyratimmarsavdraget (mom. 13), (m, c) 114 17. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15), (c) 115 18. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15), (fp) 115 19. Volymer av invandrarpraktiken (mom. 17), (fp) 116 20. AMS prioritering av invandrare (mom. 19), (v) 116 21. Åtgärder för invandrare (mom. 20), (c, fp, kds) 117 22. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22), (mp) 117 23. Volymen av starta-eget-bidraget (mom. 23), (kds) 118 24. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24), (v) 118 25. System med utbildningscheckar (mom. 27), (m) 119 26. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 31), (m, c)120 27. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom. 34), (v) 120 28. Arbetsmarknadsutbildning utomlands (mom. 35), (v) 121 29. De särskilda bidragen i samband med arbetsmarknadsutbildning (mom. 36), (c, v) 121 30. Avveckling av företagsutbildning (mom. 37), (c, v) 122 31. Starthjälpen m.m. (mom. 38), (c, mp, kds) 123 32. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40), (m) 123 33. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40), (c, fp, kds) 124 34. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40), (mp) 125 35. Obligatoriska praktikplatser (mom. 41), (v) 126 36. Akademikerpraktiken (mom. 46), (m, c, fp, kds) 126 37. Europapraktik (mom. 49), (v) 127 38. U-landspraktik (mom. 50), (v) 127 39. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51), (m, c)128 40. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51), (v) 128 41. Medel till småföretagsinsatser (mom. 52), (c, fp) 129 42. Kringkostnader för ALU (mom. 53), (c, fp)129 43. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55), (m) 130 44. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55), (c) 130 45. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55), (v) 131 46. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55), (mp) 132 47. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55), (kds) 132 48. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57), (m, c, fp, kds) 133 49. Utbildningsvikariat (mom. 59), (m) 133 50. Regeländringar beträffande avdragsbelopp (mom. 60), (m, c) 134 51. Avskaffande av Arbetsmarknadsfonden (mom. 64), (c) 134 52. Egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen (mom. 65), (m, c, fp) 135 53. Avskaffande av statsbidrag till permitteringslöneersättning m.m. (mom. 66),(v)135 54. Återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (mom. 68), (m) 136 55. Återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (mom. 68), (c, fp, kds) 137 56. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69), (m) 137 57. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69), (fp) 138 58. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69), (mp) 139 59. Ersättningsnivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet (mom. 70), (m) 140 60. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (m) 140 61. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (v) 141 62. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (mp)141 Särskilda yttanden143 1. Arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna (mom. 2), (v) 143 2. AMS prioritering av invandrare (mom. 19), (fp) 143 3. Insatser i invandrartäta områden (mom. 21), (m) 143 4. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22), (m) 143 5. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24), (fp) 144 6. Besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område (mom. 29), (v) 144 7. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom. 34), (m) 144 8. Flyttningsbidragen på sikt (mom. 39), (v) 145 9. Konsekvensutredning och avvisande av ungdomsintroduktion (mom. 42 och 43), (fp, kds) 145 10. Avvisande av ungdomsintroduktion (mom. 43), (m) 145 11. Kommunala uppföljningsansvaret (mom. 45), (c) 145 12. Datortek (mom. 48), (m) 146 13. Datortek (mom. 48), (fp, kds) 146 14. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 55), (fp) 146 15. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57), (v) 146 16. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67), (v) 147 17. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67), (mp)147 18. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69), (v) 148 19. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (m) 148 20. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättningen m.m. (mom. 71), (kds)149 Bilagor Bilaga 1, Propositionens lagförslag150 Bilaga 2, Utskottets lagförslag158 Bilaga 3, Protokoll från utskottets öppna utfrågning den 26 januari 1995159