Arbetslivspolitik
Betänkande 1994/95:AU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1994/95:AU12
Arbetslivspolitik
Innehåll
1994/95 AU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet avsnitt B. Arbetslivsfrågor, punkterna B 3--B 7 i proposition 1994/95:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet).
I anslutning till de olika anslagspunkterna tar utskottet upp ett trettiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995. Dessutom behandlas under särskilda avsnitt motioner om arbetslivspolitikens allmänna inriktning och om företagshälsovården.
Övriga anslagspunkter under budgetens arbetslivsavsnitt, B 1, B 2, B 8 och B 13, tas upp i betänkande 1994/95:AU9 tillsammans med regeringens proposition 1994/95:158 Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m. Anslagspunkterna B 9--B 12, Arbetsdomstolen m.m. slutligen behandlas i betänkande 1994/95:AU6.
För att främja sysselsättningen för arbetshandikappade förordar utskottet att sammanlagt ca 19 000 miljoner kronor anvisas för sådana åtgärder för budgetåret 1995/96 (18 månader). Av detta belopp går i runda tal 1 100 miljoner kronor till yrkesinriktad rehabilitering, dvs. främst anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami), 10 800 miljoner kronor till särskilda åtgärder för arbetshandikappade innefattande lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och näringshjälp samt utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami. Ca 7 100 miljoner kronor går till bidrag till driften av Samhallkoncernen.
Utskottet godkänner att som ett led i rehabiliteringen av arbetshandikappade högst 25 miljoner kronor under anslaget Yrkesinriktad rehabilitering får användas för arbetsförmedlingsinsatser, om detta bedöms ge bättre resultat än Ami-insatser för motsvarande belopp.
Utskottet godkänner vidare regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998. Det innebär att för anslaget till Yrkesinriktad rehabilitering skall gälla ett besparingskrav på statlig konsumtion och att anslaget år 1998 skall ha justerats ned med 103 miljoner kronor (12 månader).
Lönebidrag skall, med undantag för vissa prioriterade grupper, fr.o.m budgetåret 1995/96 få lämnas med högst 90 % och fr.o.m. budgetåret 1997 med högst 80 % av lönekostnaden.
Sänkningen beräknas år 1997 för anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade medföra en besparing på 400 miljoner kronor.
För anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag beräknas en besparing på 360 miljoner kronor utöver de besparingar riksdagen tidigare beslutat om. Vidare skall utbetalningen av merkostnadsersättningen till koncernen senareläggas till den 25:e varje månad.
Företrädare för Centern, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna i utskottet följer upp sina motioner i reservationer.
I betänkandet behandlas slutligen också förslaget i proposition 1994/95:136 Överklagande av beslut enligt arbetsmiljölagen jämte en motion som väckts med anledning därav.
Förslaget innebär att Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt arbetsmiljölagen som riktar sig till den som släpper ut en produkt på marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för hos regeringen. Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga domstolens beslut.
Lagändringen är en anpassning till EG-rätten.
Utskottet ställer sig, med vissa redaktionella ändringar av lagtexten, bakom regeringens förslag.
En reservation har avlämnats av Vänsterpartiet.
Propositionerna
Proposition 1994/95:100
I propositon 1994/95:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartmentet) föreslår regeringen att riksdagen under punkterna
B 3 (s. 95--99)
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr.
B 4 (s. 99--102)
till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5 (s. 102--110)
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081 000 kr.
B 6 (s. 110--117)
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.
B 7 (s. 117--118)
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Proposition 1994/95:136
I proposition 1994/95:136 Överklagande av beslut enligt arbetsmiljölagen föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Propositionens lagförslag återfinns som bilaga till betänkandet.
Motioner
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:A202 av Bo Nilsson och Ronny Olander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att fler svårt handikappade kan få anställning i Samhall AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att effektivitetskravet måste vägas mot svårt handikappades möjlighet till meningsfulla arbetsuppgifter i Samhall AB,
3. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i uppdrag att redovisa en plan för en långsiktigt successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med Handikapputredningens förslag.
1994/95:A205 av Björn Ericson och Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamheten i Samhall.
1994/95:A209 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om fullgod företagshälsovård åt alla anställda.
1994/95:A217 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering, utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och i arbetsmiljöärenden.
1994/95:A219 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda åtgärder för funktionshindrades möjligheter till arbete.
1994/95:A224 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
1994/95:A227 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningen för handikappade i vårt land.
1994/95:A236 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken med särskild satsning på arbetshandikappade.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
31. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkta lönebidrag för handikappade,
32. att riksdagen bemyndigar regeringen att överföra medel från lönebidragen för fler anställningar inom Samhall AB enligt vad i motionen anförts.
1994/95:A245 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk företagshälsovård.
1994/95:A254 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för lagstiftning beträffande företagshälsovården.
1994/95:A256 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen under anslaget B 6 Bidrag till Samhall Aktiebolag utöver vad regeringen föreslagit anslår 300 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
1994/95:A257 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidrag.
1994/95:A262 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att begränsningen som avser bidrag till arbetsbiträde slopas enligt vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag,
2. att riksdagen beslutar att begränsningen om att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönesumman slopas,
3. att riksdagen till Arbetsbiträden för budgetåret 1995/96 (18 månader) anslår 2 900 000 kr utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om handikapp till arbetsgivare,
30. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 anvisar 500 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således 11 308 000 000 kr.
1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag till en samlad strategi i arbetslivsfrågor,
26. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit till Yrkesinriktad rehabilitering budgetåret 1995/96,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998,
28. att riksdagen anslår 204 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade budgetåret 1995/96,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen av besparingsåtgärer inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag budgetåren 1997 och 1998,
30. att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag anslår 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit budgetåret 1995/96.
1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de handikappades situation på arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidrag för handikappade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en långsiktig lösning på handikappkansliernas möjligheter att anställa personal med lönebidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen för handikappade.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid handikappanpassning nya rön inom tekniken bör tas till vara kontinuerligt och i övrigt vad i motionen anförts om handikappanpassning på arbetsplatser.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar inom Samhall AB,
12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkta lönebidrag för handikappade,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande personalutbildning om funktionshinder inom statliga verksamheter.
Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:136
1994/95:A23 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en kammarrätt som överklagandeinstans i stället för regeringen.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens anslagsframställningar under avsnitt B. Arbetslivsfrågor i årets budgetproposition. Det gäller anslaget till yrkesinriktad rehabilitering, dvs. främst anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami), uppdragsverksamheten inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, särskilda åtgärder för arbetshandikappade och Samhall AB.
Utskottet behandlar slutligen i betänkandet regeringens förslag i proposition 1994/95:136 om överklagande av beslut enligt arbetsmiljölagen.
I budgetpropositionen aviserar regeringen att man kommer att lägga fram en proposition till riksdagen som bl.a. tar upp frågan om en ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet.
Förslaget berör Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden och syftar till att förbättra strukturen inom sektorn och åstadkomma ett bättre resursutnyttjande och effektivare verksamhet.
Utskottet kommer att behandla det aviserade förslaget senare under våren i ett betänkande AU9 om ny myndighetsorganisation på arbetslivsområdet. I det sammanhanget behandlas även anslagsfrågor som rör de nämnda verksamheterna. Då kommer förslagen om kostnadsminskningar på arbetslivsområdet att redovisas närmare.
I de närmast följande avsnitten i förevarande betänkande tar utskottet upp något om utvecklingen på arbetslivsområdet och om företagshälsovården. Därefter behandlas de särskilda anslagen varefter betänkandet avslutas med ett avsnitt om förslaget i proposition 136.
Arbetslivspolitik
Arbetsmarknadsministern lämnar i de inledande delarna av arbetslivsavsnittet i budgetpropositionen (s. 84--93) sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet. Här sägs bl.a. följande:
Frågor om kompetensutveckling, förändrad arbetsorganisation och införande av ny teknik har under de senaste tio åren kommit att skjutas i förgrunden. Det har lett till utvecklade arbetsplatser där arbetstagarnas inflytande ökat. Samtidigt har näringslivet blivit konkurrenskraftigare.
Det politiska trycket på en förnyelse av arbetslivet försvann emellertid till följd av den politik som förts efter 1991 under den borgerliga regeringen. Den offensiv för arbetslivets förnyelse som den dåvarande Socialdemokratiska regeringen inledde i slutet av 1980-talet har tappat fart till följd av den förda politiken, heter det i propositionen.
Den höga arbetslösheten har medfört att de anställda blivit mera försiktiga med att ställa krav på förändringar, och arbetsgivarna har blivit mindre benägna att göra nödvändiga investeringar och utveckla arbete och arbetsorganisation.
Det förestående arbetet med att öka tillväxten och skapa nya jobb måste förenas med ett aktivt arbetsmiljöarbete och en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Det är på sikt en nödvändig investering som bidrar till ökad produktivitet och konkurrenskraft och därmed till en starkare samhällsekonomi.
En viktig uppgift blir att föra erfarenheter och kunskaper från bl.a. Arbetslivsfondens verksamhet vidare och att vidmakthålla de positiva förändringar i arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet som bl.a. denna verksamhet bidragit till.
Utvecklingen av samhällsekonomin och arbetslivets struktur kan befaras medföra bl.a. ökade psykiska belastningar i många arbeten. Vidare ökar allergier bl.a. orsakade av dålig inomhusmiljö. Förhållandena i många skolor och daghem är därvid ett stort problem och har lett till ingripanden från Arbetarskyddsverkets sida. Våld och hot i arbetslivet är ett annat växande arbetsmiljöproblem. Det är viktigt att förändringarna i risk- och problembilden uppmärksammas i tillsynen av arbetsmiljön samt i forsknings- och utvecklingsarbetet, framhålls det i propositionen.
Arbetsmarknadsministern lämnar vidare i propositionen en översikt över vissa aktuella arbetslivsfrågor. Därvid berörs bl.a. följande frågor:
Utvecklingen av antalet anmälda arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt också vilka initiativ som tagits på området kvinnors arbetsmiljö.
Frågan om medicinska kontroller i arbetslivet. En särskild utredare har tillsatts för att se över frågan. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.
Den aviserade arbetstidsutredningen. Utredningen skall behandla de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar och undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning samt utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på området.
Betänkandet SOU 1994:41 ledighetslagstiftningen -- en översyn som bereds inom regeringskansliet.
Den inom regeringskansliet pågående beredningen av frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas för att bygga vidare på och upprätthålla en bra företagshälsovård.
Arbetslivsfondens verksamhet varvid det aviseras ett förslag till riksdagen om hur fondens återstående medel skall användas.
Funktionshindrade människors delaktighet i samhället och frågan om en översyn av vilka hinder som möter denna grupp i arbetslivet och vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka deras ställning.
Aktuella frågor som har samband med Internationella arbetsorganisationen (ILO).
I budgetpropositionens arbetslivsavsnitt redovisas slutligen den totala utgiftsutvecklingen på arbetslivsområdet enligt följande. För budgetåret 1994/95 har anvisats 13 430,6 miljoner kronor. Anslaget för tiden juli 1995--juni 1996 beräknas till 13 835,9 miljoner kronor. År 1997 beräknas en besparing på området på 420,0 miljoner kronor och år 1998 på ytterligare 301,3 miljoner kronor.
Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 24) att regeringen saknar en samlad strategi för att lösa de problem som finns i arbetslivet. Man konstaterar att regeringen i propositionen uppmärksammar flera problem utan att komma med förslag till konkreta lösningar. Enligt motionärernas mening bör riksdagen därför uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om hur man tänker sig att lösa problemen som redovisas på arbetslivsområdet.
Enligt utskottets mening har det på senare tid uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet, och det pågår på många håll ett intensivt förändringsarbete.
Av stor betydelse har därvid varit 1991 års arbetsmiljöreform. Reformen syftade till ökad aktivitet i det lokala arbetsmiljöarbetet. Förändringen innebar bl.a. att de arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala arbetsmiljöfaktorerna lyftes fram. Den enskilde arbetstagarens möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete stärktes. Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgades. Skyddskommittéernas och skyddsombudens roll utvecklades och därmed formerna för partssamverkan på arbetsplatserna. Genom reformen skärptes slutligen synen på arbetsmiljöbrott.
Betydelsefulla ändringar i arbetsmiljölagen gjordes även 1994. Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciserades. Ett särskilt skyddsansvar infördes för den som hyr in arbetskraft, och ett direkt skyddsansvar infördes för den som råder över arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att vara anställda av honom. Skyddsombudens befogenheter vidgades.
Av den allra största betydelse för att stimulera förändring och nytänkande på arbetsplatserna har vidare de initiativ och ekonomiska stimulanser varit som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens verksamhet.
Utskottet tror att det finns en betydande samsyn över partigränserna när det gäller behovet av fortsatt förändringsarbete i arbetslivet. Inom regeringskansliet pågår ett fortlöpande arbete på området, och det förefaller utskottet obehövligt med ett sådant initiativ i frågan från riksdagens sida som Vänsterpartiet begär. Motion A287 avstyrks därmed i berörd del.
Företagshälsovård
Den förra regeringen uppdrog i februari 1994 åt Statskontoret att undersöka hur företagshälsovården har påverkats av att det generella statsbidraget avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1993 och av det förhållandet att kollektivavtal om företagshälsovård saknas för stora delar av arbetsmarknaden.
Statskontoret har redovisat resultatet av undersökningen i rapporten Företagshälsovård utan statsbidrag (1994:17). Det framgår av rapporten bl.a. att det skett stora verksamhetsförändringar och kraftiga personalminskningar inom företagshälsovården samt att gränserna mellan olika former av företagshälsovård har lösts upp. Resultatet pekar också på en viss minskning av antalet anslutna personer till företagshälsovården. En stor del av denna förändring bedöms bero på att antalet personer i arbetskraften minskat.
Som redovisats ovan i avsnittet om arbetslivspolitikens inriktning bereds inom regeringskansliet för närvarande frågan om vilka åtgärder som skall vidtas för att upprätthålla en bra företagshälsovård.
I ett antal motioner förespråkas en obligatorisk företagshälsovård, dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.
Hans Stenberg (s) påtalar i motion A224 att företagshälsovården blivit påtagligt försämrad sedan statsbidragen togs bort. Det förhållandet kommer att öka arbetsskadefrekvensen inom några år. Eftersom kostnaderna för en dålig arbetsmiljö till sist alltid drabbar samhället är det nödvändigt att i lag föreskriva en viss nivå på företagshälsovården i företagen.
Även Torgny Danielsson (s) förespråkar i motion A245 en lagstadgad företagshälsovård som alternativ om arbetsmarknadens parter inte kan förmås att träffa kollektivavtal på området.
Alf Eriksson m.fl. (s) i motion A209 och Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) i motion A254 anser att frågan om hur företagshälsovården skall utformas bör utredas.
Hans Andersson m.fl. (v) för i motion A217 fram tanken på att företagshälsovården regleras i en rättighetslag. Motionärerna lämnar vidare (yrk. 2) förslag om vissa principer för företagshälsovårdens finansiering. Verksamheten bör enligt motionen huvudsakligen finansieras av arbetsgivaren. Tanken på ett system knutet till försäkringsbolag avvisas. Motionärerna kan tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till företagens arbetsskadenivå, eventuellt enligt finsk modell med en 15-gradig skala.
I motionen föreslås vidare (yrk. 7) en klarare reglering av företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och ansvarsområden.
Något som skulle gagna företagshälsovården är enligt motionen (yrk. 6) en uttalad och tydlig skrivning i arbetsmiljölagen om sekretess vid arbete med hälso- och miljöskydd inom företagen.
Utskottet kan konstatera att arbetsmiljölagen innehåller en bestämmelse som under vissa omständigheter gör det till en lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att bereda företagshälsovård åt sina anställda. I lagens 3 kap. 2 § heter det nämligen: "Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivaren föranstalta om företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver." Möjlighet finns därmed för Yrkesinspektionen att, som en sistahandsåtgärd, med stöd av bestämmelserna i lagens 7 kap. 7 § förelägga arbetsgivaren att vid vite ansluta arbetsplatsen till företagshälsovården.
Frågan om ett obligatorium övervägdes redan vid mitten av 1980-talet i samband med en reformering av företagshälsovården men avvisades då.
Tidigare undersökningar har visat att det framför allt varit de mindre företagen som stått utanför företagshälsovården. Det har tidigare i olika sammanhang inte ansetts verkningsfullt att med lagstiftning lösa problemet med låg anslutning bland småföretagen. Det har vidare förts fram synpunkter om att en lagreglering skulle kunna uppfattas som ett hinder för parternas inflytande på företagshälsovårdens utformning och minska deras intresse och engagemang.
Utskottet har under de senaste åren intagit ståndpunkten att man borde avvakta möjligheterna att få till stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess verksamhet. Om det visar sig omöjligt att lösa frågan avtalsvägen bör enligt utskottets bedömning andra möjligheter övervägas. Sådana förslag som förs fram i Vänsterpartiets motion bör därvid kunna granskas. Frågan om hur en god företagshälsovård skall kunna upprätthållas kräver noggranna överväganden, och utskottet vill i övrigt inte föregripa det beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet.
Motionerna A209, A224, A245, A254 (alla s) och A217 (v) i förekommande fall i motsvarande delar avstyrks därmed.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappades sysselsättning
Elver Jonsson m.fl. tar i Folkpartiets kommittémotion A286 (yrk. 20) upp betydelsen för livskvalitén att få utföra ett efterfrågat arbete. Ofta överdrivs enligt motionen svårigheterna med att anställa en funktionshindrad person. Information till arbetsgivare och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan enligt motionärerna vara det som behövs för att överbrygga hindren att få jobb.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) framhåller i motion So224 (yrk. 1) att många handikappade med relativt enkla medel kan leva i de flesta miljöer och klara många situationer själva. Samhället måste ge dem verktyg för att öka inflytandet över den egna situationen och minska beroendet. Ett led i denna utveckling är handikappanpassning av arbetsplatserna. Med hjälp av modern teknik är det möjligt att ge även svårt handikappade ett intressant och meningsfullt arbete.
Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att det med relativt enkla anpassningsåtgärder går att överbrygga svårigheterna för många arbetshandikappade att sköta ett arbete. Med modern teknik kan även svårigheterna för många svårt funktionshindrade övervinnas.
Information och anpassningar av arbetsmiljön för personer med funktionshinder är en uppgift för en rad myndigheter. AMS har omfattande informationsmaterial om olika stöd, bl.a. bidrag till arbetstekniska hjälpmedel och anpassning av arbetsmiljön.
Anslaget B 5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade omfattar bl.a. bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade. Anslaget kan också användas för att betala experthjälp i ärenden som gäller anpassning av arbetsmiljö och arbetsförhållanden för en individ med funktionshinder i samband med anställning.
Försäkringskassan ger bidrag till arbetshjälpmedel åt redan anställda.
Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter (AFS 1994:1) om arbetsanpassning och rehabilitering samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.
Utskottet vill vidare peka på den informationsbroschyr med exempel på olika lösningar som i år getts ut av Svenska Arbetsgivareföreningen, Att arbeta med handikapp -- Med rätt arbete och teknik är ett funktionshinder inget handikapp. Broschyren vänder sig till arbetsgivare och ingår i ett projekt med syfte att intressera företag för att se arbetsmöjligheter för personer med olika handikapp.
Utskottet vill som avslutande reflexion framhålla betydelsen av att också den arbetshandikappade själv informeras om vilka anpassningsåtgärder som är möjliga. Det är särskilt viktigt i övergången mellan skola och arbetsliv. Det är i många fall då som det avgörs om den funktionshindrade skall få fotfäste på arbetsmarknaden eller inte. Ett viktigt inslag i den verksamhet som Af/Ami driver för ungdomar med funktionshinder är just att ge information om möjligheterna till arbetstekniska hjälpmedel och anpassningsåtgärder för att vidga ungdomarnas studie- och yrkesval. Det är av stor betydelse att verksamheten upprätthålls.
Utskottet anser sammanfattningsvis att den fråga motionärerna berör är uppmärksammad och att ett uttalande från riksdagen i frågan knappast är nödvändigt. Motionerna A286 (yrk. 20) och So224 (yrk. 1) avstyrks med det anförda.
Rune Backlund m.fl. (c) förespråkar i Centerns kommittémotion So294 (yrk. 16) att staten inom sitt verksamhetsområde särskilt i verksamheter med täta kontakter med handikappade bör prioritera personalutbildning om funktionshinder.
Utskottet hyser stor sympati för de intentioner som framförs i centermotionen beträffande personalutbildning om funktionshinder. Ett särskilt tillkännagivande av riksdagen i frågan torde dock knappast vara erforderligt varför motion So294 avstyrks i berörd del.
I motion A236 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kds) påtalas att det rådande sysselsättningsläget drabbar de arbetshandikappade särskilt hårt. Motionärerna förespråkar en arbetsmarknadspolitik som inriktas på en kraftfull satsning på särskilda åtgärder för att värna om arbetshandikappades möjligheter till arbete. Det kan t.ex. gälla fler arbetstillfällen vid Samhall. Enligt motionen har Samhall möjlighet att skapa ca 1 500 nya arbeten under nästa budgetår. Varje nytt Samhalljobb ger en besparing jämfört med a-kassa och sjukersättning och innebär en samhällsekonomisk vinst på ca 60 000 kr per jobb. Motionärerna önskar ett tillkännagivande till regeringen i frågan.
Bo Holmberg m.fl. (s) tar i motion A227 upp det politiska ansvaret när det gäller de handikappades möjligheter till arbete. I motionen framläggs förslag som tar sikte på att stimulera anpassad sysselsättning för funktionshindrade. Ett tillkännagivande begärs i frågan.
Bo Nilsson och Bengt Kronblad (båda s) tar i motion A289 upp handikappades prekära situation på arbetsmarknaden (yrk. 1). Motionärerna efterlyser förutom anslag på hög nivå ytterligare förslag och resurser som underlättar inträdet på arbetsmarknaden för handikappade (yrk. 7).
Även Ulla-Britt Hagström (kds) i motion A219 konstaterar att den höga arbetslösheten gör att funktionshindrade hamnar längst bak i kön bland arbetssökande. I motionen förordas ett tillkännagivande till regeringen om fler särskilda åtgärder för handikappade.
Utskottet känner väl till att arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade är besvärlig. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens statistik var 44 785 arbetshandikappade kvarstående arbetssökande i januari 1995. Arbetslösheten bland arbetshandikappade har dock ökat i mindre utsträckning än bland flertalet andra kategorier sökande. De arbetshandikappades andel av arbetslösheten har 1994 legat på en nivå kring 4 %.
Arbetshandikappade har relativt sett svårare än övriga sökande, med undantag för kategorin utomnordiska medborgare, att få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Man kan dock konstatera att fler arbetshandikappade som var inskrivna vid arbetsförmedlingen fick arbete 1993/94 än det närmast föregående budgetåret.
När det gäller motionskraven om ökade satsningar vill utskottet hänvisa till budgetpropositionen (s. 90) där det sägs att det är ytterst angeläget att funktionshindrade människors delaktighet i samhället och möjligheter att aktivt delta i arbetslivet förbättras. Insatser för arbetshandikappade är vidare ett prioriterat område inom arbetslivspolitiken.
Utskottet är tveksamt till den typ av marginalresonemang som förs i fyrpartimotion A236. Ingen hänsyn tas till förändringar i olika intressenters beteenden, undanträngningseffekter etc. Utskottet är inte övertygat om att förslaget i motionen innebär den besparing som motionärerna påstår. Utskottet utgår från att regeringen studerar frågan och tar de initiativ man finner erforderliga.
Lönesubventionen för arbetshandikappade uppgår i dag till över 100 %. Utskottet bedömer att ytterligare statliga subventioner inte är försvarbara i det ekonomiska läge där landet befinner sig. Statliga subventioner är enligt utskottets mening heller inte den långsiktigt bästa lösningen för att komma till rätta med arbetslösheten bland arbetshandikappade. Det primära är en politik för ekonomisk återhämtning och generellt lägre arbetslöshet. En sådan utveckling kommer att ge positiva effekter på sysselsättningsläget även för arbetshandikappade.
De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande uppgår sammantagna till omkring 19 000 miljoner kronor (18 mån.). Från anslagen finansieras arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och arbete i skyddade former m.m. Det innebär betydande satsningar även om anslagen räknat över en tolvmånadersperiod är något lägre än för innevarande budgetår.
Utskottet kan vidare konstatera att fler arbetshandikappade tog del av arbetsmarknadsåtgärder budgetåret 1993/94 än de närmast föregående budgetåren. Det var fråga om arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, ungdomspraktik, arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat.
Utskottet kan sammanfattningsvis inte finna annat än att det görs betydande satsningar för arbetshandikappade. I det rådande ekonomiska läget är motionärernas krav på ytterligare statsutgifter enligt utskottets mening inte försvarbara. Utskottet avstyrker därför de nu behandlade motionerna A219 (kds), A227 (s), A236 (m, c, fp, kds) och A289 (s) i berörda delar.
Yrkesinriktad rehabilitering
1993/94 Utgift 744 817 000 1994/95 Anslag 781 448 000 1995/96 Prop. 1 159 484 000 varav 772 989 000 beräknat för juli 1995--juni 1996
Anslaget finansierar verksamheten vid Ami samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 95--99) att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser under anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr.
Regeringen har under anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förordat att upp till 75 miljoner kronor av under anslaget anvisade medel skall kunna användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen om detta bedöms ge ett bättre resultat än förmedlingsinsatser för motsvarande belopp. På motsvarande sätt föreslås att upp till 25 miljoner kronor av anslaget under anslaget B 3. Yrkesinriktad rehabilitering skall få användas till arbetsförmedlingsinsatser om detta bedöms ge ett ur sökandesynpunkt bättre resultat än Ami-insatser för motsvarande belopp.
Regeringen anför vidare att ett besparingskrav på statlig konsumtion fram till budgetåret 1998 bör gälla för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Detta innebär att anslaget år 1998 skall ha justerats ned med 103 miljoner kronor.
Vänsterpartiet kan enligt motion A287 (yrk. 26) inte acceptera de hårdhänta besparingarna på Ami. Besparingarna begränsar institutens möjligheter att aktivt arbeta för att förhindra att människor slås ut från arbetslivet. Det måste enligt motionen även i det nuvarande ekonomiska läget vara en prioriterad uppgift. Vänsterpartiet vill därför till yrkesinriktad rehabilitering för 1995/96 anvisa 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett besparingskrav på statlig konsumtion bör gälla för den yrkesinriktade rehabiliteringen fram till budgetåret 1998. Förslaget tillstyrks alltså.
Utskottet tillstyrker likaledes förslaget om att upp till 25 miljoner kronor av anslaget skall få användas till arbetsförmedlingsinsatser om det bedöms ge ett bättre resultat än Ami-insatser. Det bör understrykas att den flexibilitet som förslaget innebär skall utgöra ett led i rehabiliteringen av arbetshandikappade.
Utskottet föreslår att anslaget av riksdagen, med avslag på motion A287 i motsvarande del, anvisas med det belopp som regeringen har begärt.
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 4 (s. 99--102) bör anslaget till den intäktsfinansierade delen av Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1993/94 Utgift 6 257 135 866 Reservation 779 211 183 1994/95 Anslag 7 123 169 000 1995/96 Prop. 10 808 081 000 varav 7 205 387 000 beräknat för juli 1995--juni 1996
Den övervägande delen av anslaget används för att bekosta lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs. finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet. Sedan föregående budgetår betalas också utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami från anslaget.
Regeringen föreslår under punkt B 5 (s. 102--110) i budgetpropositionen att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081 000 kr.
Lönebidrag m.m.
I propositionen anför regeringen att inte heller de åtgärder som avser handikappade kan undantas från besparingskrav. Reglerna för anställning med lönebidrag föreslås ändrade så att det mer tydligt framgår att högsta bidragsnivåerna skall förbehållas personer med svåra funktionshinder. Det är fråga om arbetslösa som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, för arbetslösa som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit borta från arbetslivet under längre tid samt för arbetslösa med mer än ett svårare funktionshinder.
För sökande som inte tillhör de nu nämnda grupperna funktionshindrade föreslås lönebidrag fr.o.m. budgetåret 1995/96 utgå med högst 90 % och fr.o.m. budgetåret 1997 med högst 80 % av lönekostnaden för den anställde. Besparingseffekten när förslaget har genomförts fullt ut 1997 beräknas till 400 miljoner kronor (18 månader).
I propositionen föreslås vidare att utbildningsbidraget till inskrivna vid Ami, som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa, sänks. Dagpenningen föreslås utgå med 245 kr per dag i stället för 338 kr. Sänkningen av utbildningsbidraget beräknas innebära en nettobesparing på 57 miljoner kronor (12 mån).
Centerpartiet motsätter sig dels i motion A244 (yrk. 31), dels i kommittémotion So294 (yrk. 12) av Rune Backlund m.fl. den föreslagna sänkningen av lönebidragen eftersom förslaget entydigt kommer att leda till att människor går från arbete till arbetslöshet eller förtidspension. Regeringens förhoppning om en besparing på 60 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 på lönebidragen uteblir därför enligt motionärerna. I Centerns budgetalternativ minskas kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen i motsvarande mån.
Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 27) att riksdagen bör avslå regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärder inom B 5-anslaget för budgetåren 1997 och 1998. Partiet vill anslå mer pengar än regeringen till inskrivna vid Ami och till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Utskottet gör följande bedömning. Före införandet av de flexibla lönebidragen den 1 juli 1991 tillämpades ett system med olika bidragsnivåer för olika kategorier arbetsgivare. Systemets utformning hade en historisk orsak. Höga bidrag utgick till statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer beroende på att dessa arbetsgivare tidigare hade kunnat anordna statligt arkivarbete där AMS stod för hela lönekostnaden. Lägre bidrag utgick till andra arbetsgivare på grund av att dessa hade kunnat anställa arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, där bidragsnivån var väsentligt lägre. När de skilda stödformerna slogs samman utan att bidragsnivåerna förändrades nämnvärt uppstod olika villkor för olika arbetsgivare.
Enligt de nuvarande reglerna om flexibla lönebidrag fastställs bidragen i de enskilda fallen i förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare. Med reformen ville man åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen till de handikappades personliga förutsättningar. Den som har en betydande nedsättning skall kunna omfattas av ett högre lönebidrag än den som kan göra en större arbetsinsats. Bidragets storlek skall alltså inte bestämmas av arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnader utan av den arbetshandikappade sökandens förutsättningar.
Ett uttalat mål med införandet av det flexibla lönebidraget var att bidragsnivåerna generellt skulle sänkas så att fler personer kunde få lönebidragsanställningar inom tilldelad medelsram.
Riksrevisionsverket har i sin rapport RRV 1994:4 gjort en utvärdering av det flexibla lönebidraget. I rapporten sägs bl.a. följande.
Antalet nyanställningar med lönebidrag har ökat stadigt sedan det flexibla lönebidraget infördes. Detta skall bl.a. ses mot bakgrund av att arbetsmarknaden för handikappade krymper och att det oftare krävs ett lönebidrag för att en arbetshandikappad skall kunna få ett arbete. Flexibiliteten när det gäller bidragsnivåerna har sannolikt medfört att möjligheterna för gravt handikappade att få en lönebidragsanställning har ökat.
AMS har i sin årsredovisning redogjort för hur de genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos olika kategorier arbetsgivare.
Av redovisningen framgår bl.a. att den genomsnittliga bidragsnivån beräknat på samtliga arbetsgivarkategorier för kvarstående i flexibelt lönebidrag ökat från 66,8 % i januari 1992 till 72,5 % i juni 1994. Antalet personer som börjat ett arbete med lönebidrag har ökat markant från 401 personer per månad i genomsnitt under budgetåret 1988/89 till 1 058 i genomsnitt per månad under innevarande budgetår. Det är enbart hos statliga arbetsgivare eller motsvarande resp. försäkringskassan som den genomsnittliga bidragsnivån ligger över 90 %.
Utskottet delar regeringens uppfattning att i det rådande ekonomiska läget inte ens åtgärder som avser arbetshandikappade kan undantas från besparingskrav.
Den förändring som nu föreslås beträffande lönebidraget motiveras främst av besparingsskäl men utskottet anser att förslaget i flera avseenden anknyter till de intentioner som riksdagen ställde sig bakom när det flexibla lönebidraget infördes.
Sänkningen av bidragstaket till 90 % och därefter 80 % av lönekostnaden föreslås således inte gälla arbetslösa arbetshandikappade som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Förslaget föreslås heller inte gälla arbetslösa som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit borta från arbetslivet under längre tid. Slutligen föreslås ett undantag för arbetslösa med mer än ett svårare funktionshinder.
Det är enligt utskottet bra att det tydliggörs att de högsta bidragsnivåerna skall förbehållas arbetslösa med svåra funktionshinder. Utskottet anser att regeringen bör följa vilka effekter den föreslagna sänkningen av lönebidragstaket får för kategorin gravt handikappade som inte omfattas av LSS-lagen och om så erfordras återkomma till riksdagen i frågan.
När det flexibla lönebidraget infördes förutsattes den genomsnittliga bidragsnivån sjunka. Utvecklingen har blivit den motsatta. Förslaget om en sänkning av lönebidragstaket kommer att leda till en sänkning av den genomsnittliga bidragsnivån. Även på den punkten stämmer förslaget således med vad riksdagen tidigare uttalat.
Utskottet ställer sig med det anförda bakom inriktningen av det förslag till besparingsåtgärder som föreslås i propositionen. Motionerna A244 (c), A287 (v) och So294 (c) avstyrks härmed i berörda delar.
I två motioner från enskilda s-ledamöter skisseras alternativa lösningar för hur lönebidraget skall utformas.
En smidigare lösning till samma kostnad kan enligt Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) i motion A257 (yrk. 2) uppnås om den genomsnittliga bidragsnivån bestäms till 90 resp. 80 % av lönekostnaden. De ideella organisationerna kan på det sättet undgå de negativa effekterna av att högsta tillåtna lönebidrag sänks till 90 % och sedan 80 % av lönekostnaden.
Utskottet anser att förslaget i motion A257 om en högsta tillåten genomsnittlig bidragsnivå väcker en rad frågor om hur förslaget är tänkt att realiseras. Är det meningen att genomsnittsberäkningen skall avse lönebidragen i hela landet eller hos en viss arbetsgivare eller avses lönebidragen för en viss individ sett under en tidsperiod? Utskottet bedömer att ett system innebärande en genomsnittsberäkning för hela landet kommer att innebära stora tillämpningsproblem för arbetsförmedlingen. Hur skall man i ett enskilt lönebidragsärende kunna veta vilken bidragsnivå som är acceptabel utan att riksgenomsnittet i slutändan överskrids?
Utskottet anser att förslaget som det presenterats inte kan läggas till grund för lagstiftning och avstyrker därför bifall till motion A257 i här berörd del.
Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) framhåller i motion A289 (yrk. 2) att regeringens förslag att sänka nivån på lönebidragen kan få allvarliga konsekvenser för personer med svåra funktionsnedsättningar som inte tillhör den prioriterade gruppen. De båda motionärerna skisserar en alternativ modell som innebär att det vid anställningstillfället inte skall vara något tak för lönebidraget men att bidraget därefter trappas ned till den nivå som motsvarar handikappets svårhetsgrad.
Utskottet ser ingen fördel med det i motion A289 skisserade förslaget. Tvärtom anser utskottet att det är bättre ur den funktionshindrades och arbetsgivarens synvinkel om lönebidraget och därigenom arbetsgivarens kostnader för anställningen klargörs från början. Motion A289 i berörd del avstyrks därmed.
I motionen (yrk. 3) understryks vidare behovet av en långsiktig lösning på handikapporganisationernas möjligheter att anställa personal med lönebidrag.
Utskottet kan konstatera att handikapporganisationernas problem med anledning av de flexibla lönebidragen har aktualiserats motionsledes under en följd av år. Vid frågans behandling föregående riksmöte anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU12, rskr. 190, att utskottet inte var berett att förorda en återgång för handikapporganisationernas del till det lönebidragssystem som gällde före den 1 juli 1991.
Utskottet redovisade också att riksdagen när systemet med de flexibla bidragen infördes förutsåg att arbetsgivare som tidigare fått höga lönesubventioner på sikt skulle få räkna med genomsnittligt lägre bidrag. Riksdagen (1990/91:AU12, rskr. 282) ställde sig vid det tillfället bakom en handlingslinje som innebar att man utgick från att arbetsförmedlingarna skulle komma att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte skulle behöva råka illa ut. Förmedlingarna ansågs ha alla förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna för de berörda anställda.
Den ståndpunkt riksdagen intagit medförde att det fr.o.m. den 1 juli 1993 infördes en ny bestämmelse i 17 a § i lönebidragsförordningen (1991:333). Regeln innebär att det vid omprövning av bidrag som beviljats före den 1 juli 1991 bör beaktas om en minskning av lönebidraget kan medföra en påtaglig risk för att den anställde inte får behålla anställningen.
Utskottet är mot den nu redovisade bakgrunden inte berett att föreslå någon särlösning av frågan för handikapporganisationernas del. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion A289 i berörd del.
Arbetshjälpmedel
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 50 000 kr per år till en arbetsgivare som anställer en handikappad eller har en handikappad anställd. Bidraget kan också lämnas i vissa andra fall. Tanken med bidraget är att det skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av bidraget utföra i stort sett normala arbetsinsatser.
Hans Andersson m.fl. (v) föreslår i kommittémotion A262 att taket för bidrag till arbetsbiträde knyts till basbeloppet och att det för nästa budgetår sätts till 2,5 basbelopp motsvarande 89 750 kr. Förändringen föranleder förslag om ökade anslag.
Vänsterpartiet föreslår också att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för handikappade som har anställning med lönebidrag (yrk. 1) samt slutligen att begränsningsregeln slopas som innebär att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden (yrk. 2).
Även Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) i motion A289 (yrk. 4) föreslår en vidgad bidragsgivning som innebär att bidrag till arbetsbiträde skall lämnas till handikappade med lönebidrag. Motionärerna vill även slopa den beloppsmässiga begränsningsregeln för kombinerade bidrag.
Utskottet erinrar om att huvudregeln är att lönebidrag inte får lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den handikappade.
Utskottet är inte berett att föreslå att bidragsgivningen vidgas och avstyrker förslagen i motionerna A262 (v) och A289 (s) i här aktuella delar.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår sammantaget för nästa budgetår ett anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade på 10 808,0 miljoner kronor.
Centerpartiet vill enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) minska anslaget till lönebidrag med 300 miljoner kronor. Anslaget har inte utnyttjats fullt ut under senare år. Pengarna föreslås satsas för att öka antalet anställda vid Samhall.
Vänsterpartiet vill i motion A287 (yrk. 28) att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade satsar 204 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Elver Jonsson m.fl. i Folkpartiets kommittémotion A286 (yrk. 30) anser att riksdagen under anslaget skall anvisa 500 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit eller 11 308 000 000 kr.
För att finansiera de förändringar Vänsterpartiet förordat beträffande arbetsbiträden föreslår Hans Andersson m.fl. i Vänsterpartiets kommittémotion A262 (yrk. 3) att riksdagen anslår ytterligare 2,9 miljoner kronor utöver vad partiet begärt i motion A287.
Utskottet har ovan förordat den inriktning och de förslag till förändringar beträffande de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade som regeringen förespråkat. Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade med det belopp regeringen föreslagit. Motionerna A244 (c), A262 (v), A286 (fp) och A287 (v) avstyrks därmed i berörda delar.
Bidrag till Samhall Aktiebolag
1993/94 Utgift 4 804 000 000 1994/95 Anslag 4 900 297 000 1995/96 Prop. 7 074 628 000 varav 4 716 419 000 beräknat för juli 1995--juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till Samhall AB för att täcka merkostnaderna i verksamheten med skyddat arbete m.m. samt till företagsgruppens fastighetsförvaltning.
Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 110--117) att riksdagen 1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.
Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall
Enligt regeringen bör de riktlinjer som lagts fast av riksdagen för Samhall gälla även för budgetåret 1995/96. Resultatkravet bör dock anpassas till att budgetåret 1995/96 är 18 månader långt. Samhall skall således erbjuda minst 47,85 miljoner arbetstimmar och andelen anställda som övergår till arbete utanför bolaget skall uppgå till minst 4,5 % eller 3 % på årsbasis. Minst 40 % av nyrekryteringen skall avse de s.k. prioriterade grupperna.
Riksdagens beslut om verksamheten innebär att Samhall under tidsperioden 1992/93--1996/97 skall minska behovet av bidrag från staten, så att ersättningen -- exkl. bidraget till fastighetsfonden -- högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade anställda.
Enligt denna planering skall bidraget till Samhall minska med 187,5 miljoner kronor för det 18 månader långa budgetåret 1995/96. Enligt propositionen föreslår regeringen att bidraget till Samhall budgetåret 1995/96 minskas med ytterligare 300 miljoner kronor. För budgetåret 1997 föreslås krav på ytterligare resultatförbättring på 122,5 miljoner kronor, inkl. den neddragning på 62,5 miljoner kronor för 1997 som är en följd av riksdagens tidigare beslut. Med förslaget om en ytterligare kostnadsminskning budgetåret 1998 på 100 miljoner kronor uppgår den totala besparingen till 360 miljoner kronor utöver de tidigare beslutade besparingarna.
Slutligen föreslås att utbetalningen av merkostnadsersättningen till Samhall AB senareläggs till den 25:e varje månad.
Centerpartiet motsätter sig de ytterligare besparingar som nu föreslås för Samhall. Beparingarna bedöms inte vara samhällsekonomiskt eller statsfinansiellt effektiva. De representerar dessutom förlorade arbetsmöjligheter för många handikappade. Enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) föreslås att lönebidragsmedel motsvarande 300 miljoner kronor satsas på att skapa ytterligare anställningar för arbetshandikappade hos Samhall.
Vänsterpartiet menar i motion A287 att regeringens förslag till besparingsbeting för Samhall är för högt och därför bör avslås (yrk. 29). Vänsterpartiet föreslår för sin del ett halverat sparkrav på 150 miljoner kronor.
Utskottet finner det angeläget att den rådande konjunkturen kan utnyttjas för att få till stånd fler lönebidragsanställningar på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig därför Centerns förslag om att omfördela resurserna för lönebidrag till andra ändamål. Utskottet bedömer att regeringens besparingskrav mot Samhall är rimliga. Enligt Samhalls koncernbokslut för perioden januari--november 1994 var koncernens fakturering under 11-månadersperioden 468 miljoner kronor högre än samma period året innan. Företagsgruppens resultat efter finansnetto var för perioden 207 miljoner kronor eller 21 miljoner kronor mer än motsvarande tid 1993. Samhall har som en stor del av övrig industri haft en god affärsutveckling och kan antas vara fortsatt gynnat av konjunkturuppgången.
Utskottet bedömer att företagsgruppen genom ökad effektivitet och ett bättre resursutnyttjande skall kunna ytterligare minska behovet av statlig ersättning.
Vänsterpartiets förslag i motion A287 innebär en budgetförsvagning med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 och sammantaget 310 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Samhall har i sin anslagsframställning begärt 7 150 miljoner kronor. Såväl Centerns som Vänsterpartiets förslag innebär att koncernen skulle beviljas ett anslag som är högre än vad som äskats i anslagsframställningen.
Utskottet avstyrker med det anförda förslagen i motionerna A244 och A287 i berörda delar och tillstyrker inriktningen av besparingsåtgärder som regeringen föreslagit.
Behovet av utbyggnad av Samhall m.m.
Bo Nilsson och Ronny Olander (s) pekar i motion A202 på behovet av att fler svårt handikappade kan få anställning i Samhall (yrk. 1). Samhall bör enligt motionärerna få i uppdrag att ta fram en plan för en långsiktig utbyggnad av antalet arbetstillfällen i den storleksordning Handikapputredningen förordat, dvs. 600 platser (yrk. 3). Motionärerna betonar att kravet på effektivitet hos Samhall måste vägas mot möjligheterna av att bereda svårt handikappade arbete inom koncernen (yrk. 2).
Björn Ericson och Sven-Åke Nygårds (s) föreslår enligt motion A205 en översyn av verksamheten vid Samhall för att pröva de olika verksamheterna och för att ta reda på om de nödvändiga sociala och andra samhälleliga hänsyn beaktas i verksamheten.
Utskottet är inte berett att nu ställa sig bakom en omprövning av det av riksdagen tidigare fastlagda sysselsättningskravet på Samhallkoncernen. Kravet är ett minimikrav och det finns inget som hindrar att Samhall på eget initiativ ökar sysselsättningen. Utskottet bedömer att koncernens gynnsamma resultat skapat goda förutsättningar för fler anställningar.
Enligt utskottets mening är det viktigt att Samhall koncentrerar sin rekrytering mot personer med svårare handikapp.
Motionsyrkandet om att Samhall skall redovisa en plan för en långsiktig utbyggnad i storleksordningen 600 platser i enlighet med Handikapputredningens förslag har avvisats av riksdagen under en följd av år. Utskottet är inte heller i år berett att tillstyrka kravet.
Såvitt utskottet kan bedöma finns det för närvarande inte någon anledning att se över verksamheten vid Samhall. Utskottet erinrar om den breda översyn som gjordes för några år sedan av förutvarande socialminister Sven Hulterström. Resultatet redovisas i betänkandet SOU 1991:67 Samhall i går, i dag, i morgon. Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan.
Utskottet avstyrker härmed motionerna A202 och A205.
Medelsanvisningen
Regeringens förslag om anslag till driften av Samhall för nästa budgetår, 7 074,6 miljoner kronor, innebär att bidraget minskas med 187,5 miljoner kronor enligt tidigare riksdagsbeslut samt med ytterligare 300 miljoner kronor med anledning av en förutsatt resultatförbättring under budgetåret.
Centerpartiet föreslår enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) att det för budgetåret 1995/96 satsas 300 miljoner kronor under anslaget utöver vad regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet vill enligt motion A287 (yrk. 30) för nästa budgetår anslå 150 miljoner kronor till Samhall utöver vad regeringen föreslagit.
I Centerns kommittémotion So294 (yrk. 11) av Rune Backlund m.fl. (c) sägs att regeringens förslag att för 1995/96 ålägga Samhall ett ytterligare sparkrav på 300 miljoner kronor är kontraproduktivt och bör avslås.
Kenth Skårvik (fp) framhåller i motion A256 att staten bör utnyttja Samhalls affärsmässiga möjligheter att öka antalet arbetstillfällen för handikappade. För att koncernen skall klara detta bör koncernen tillföras ytterligare 300 miljoner kronor för 1995/96.
Utskottet har ovan förordat den inriktning på besparingsåtgärder för Samhall som regeringen förespråkat. Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Bidrag till Samhall Aktiebolag med det belopp som regeringen föreslagit. Motionerna A244 (c), A256 (fp), A287 (v) och So294 (c), i förekommande fall i berörda delar, avstyrks härmed.
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1992/93 Utfall 1 000 1993/94 Anvisat 1 000 1994/95 Prop. 1 000
Anslaget avser dels medel för betalning av vissa skatter som har samband med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall till aktiebolag, dels vissa kvarstående skatter som påförts den tidigare stiftelseorganisationen till följd av reformerad företagsbeskattning.
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7 (s. 117) bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Proposition 1994/95:136
Utskottet
Inledning
Arbetsmiljölagen (AML) innehåller bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet på arbetsställen men också bestämmelser om produktsäkerhet, dvs. krav på att produkter skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall när de släpps ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk.
AML har därmed funktion som produktsäkerhetslag på arbetsmiljöområdet.
Med stöd av AML kan ingripanden med tvångsåtgärder ske på produktsäkerhetsområdet. Arbetarskyddsstyrelsen och på regional nivå Yrkesinspektionen har således möjlighet att meddela förbud eller förelägganden mot antingen leverantör eller brukare av en produkt. Det kan handla om att förbjuda en leverantör att fortsätta att leverera en produkt eller att förbjuda en eller flera arbetsgivare att använda produkten i fråga. Det kan vidare handla om föreläggande om märkning eller annan produktinformation eller föreläggande om information vid marknadsföring.
Genom de senaste ändringarna i AML har det dessutom införts en möjlighet för Arbetarskyddsstyrelsen att ålägga någon som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8--10 §§ AML -- dvs. tillverkare, importör eller leverantör av en teknisk anordning eller ett farligt ämne -- att återkalla en produkt eller att lämna varningsinformation om produkten.
Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos Arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsens beslut får som regel överklagas hos regeringen. Denna ordning har gällt sedan år 1974.
Propositionen
Regeringen föreslår en omläggning av överklagandena från regering till domstol på den del av produktområdet som rör marknadsföring av produkter.
Beslut som meddelas av Arbetarskyddsstyrelsen med stöd av AML och som riktar sig till den som släpper ut en produkt på marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk skall således överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för hos regeringen.
Styrelsens överklagbara beslut i andra ärenden skall även i fortsättningen prövas av regeringen.
Även Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens beslut.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Enligt propositionen kan ett överklagande av Yrkesinspektionens eller Arbetarskyddsstyrelsens beslut på det aktuella området komma att innefatta prövning av bl.a. EG-rättens princip om varors fria rörlighet och t.ex. undantagsbestämmelsen i artikel 36 i Romfördraget.
Den sistnämnda bestämmelsen innebär, på det icke harmoniserade området, att en medlemsstat kan införa förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering, dvs. hinder för den fria rörligheten, om det bedöms nödvändigt för att skydda bl.a. människors liv och hälsa.
Regeringen anför i huvudsak två skäl för den nu föreslagna ändrade instansordningen.
Det bedöms för det första inte vara lämpligt att regeringen avgör överklaganden på det aktuella området, eftersom beslutens fördragsenlighet kan komma under diskussion.
Frågan behandlades i Utrikesdepartementets promemoria om EG-rättens s.k. Cassis de Dijon-princip (Ds 1990:76).
Det andra skälet rör EG-domstolens förhandsavgöranden. Enligt artikel 177 i Romfördraget kan EG-domstolen meddela förhandsavgöranden angående bl.a. tolkningen av de rättsakter som har beslutats av EU:s institutioner.
När en sådan fråga kommer upp vid en domstol i en medlemsstat får domstolen begära att EG-domstolen meddelar ett förhandsavgörande.
Avgörandet är bindande såvitt avser tolkningen av EG-rätten.
Inhämtande av förhandsavgörande är dessutom obligatoriskt i sista instans.
Varken Arbetarskyddsstyrelsen eller regeringen bedöms enligt propositionen vara sådana organ som EG-domstolen skulle betrakta som "domstolar".
Det skulle således inte vara möjligt för dessa organ att inhämta ett förhandsavgörande trots att prövningen kan gå ut på just tillämpningen av ett införlivat direktiv eller en fördragsbestämmelse.
Motionen
Ingrid Burman och Hans Andersson (v) förordar för sin del i motion A23 en besvärsordning där Arbetarskyddsstyrelsens beslut överklagas direkt till Kammarrätten som sista instans. En av landets kammarrätter föreslås ta hand om alla ärenden.
Motionärerna framhåller att antalet överklagningar hittills varit få. Av hänsyn till dem som använder en produkt måste överklagandeinstansen besitta nödvändig kompetens och kunna arbeta snabbt. De aktuella ärendena bör därför inte spridas ut på många domstolar.
Utskottet delar motionärernas syn när det gäller betydelsen av att en överprövningsinstans har tillräcklig kompetens på området och kan arbeta snabbt. Den senare synpunkten är som utskottet ser det emellertid inte bara avhängig av domstolens kompetens utan berör i lika hög grad frågor som hänger samman med den allmänna ärendeanhopningen vid domstolen och de väntetider som det medför. Man är då inne på frågan om den nu aktuella ärendegruppen kräver någon form av förtur.
Utskottet utgår från att en överklagandeprövning som sker direkt till kammarrätt inte kan förenas med ett krav på prövningstillstånd.
Motionens förslag väcker vidare frågan om en centraliserad besvärsprövning möjligen skulle kunna innebära nackdelar beroende på att det geografiska avståndet ökar till de tillverkare, leverantörer och importörer som prövningen berör. Svaret beror t.ex. på i vilken mån det kommer att hållas muntliga förhandlingar i ärendena.
Utskottets inställning är sammanfattningsvis att domstolarna allmänt sett torde vara väl skickade att hantera en situation med ett begränsat antal överklagningsärenden. Förhållandena är sannolikt giltiga för inte bara den aktuella ärendetypen utan även på andra områden.
Utskottet är inte berett att förorda den instansordning som motionärerna föreslagit och avstyrker därför bifall till motionen. Regeringen bör dock noga följa hur överklagningsprövningen utvecklas i praxis och vid behov återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet noterar att den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 2 § andra stycket i AML fått en något annorlunda redigering i förhållande till den text som var föremål för lagrådsgranskning.
Den gjorda ändringen har medfört ett mindre lyckat resultat genom att det i syftningshänseende uppkommit en viss oklarhet. Problemet är att den andra och tredje meningen i andra stycket enligt propositionens förslag kastats om i förhållande till lagrådsremissen. Det har medfört att ordet "domstolens" i sista meningen kommit att syfta på ordet "kammarrätten" i andra meningen i stället för som avsett på orden "allmän förvaltningsdomstol" i första meningen.
Utskottet förordar att lagtexten i det här avseendet ändras och att bestämmelsen om prövningstillstånd flyttas till ett nytt tredje stycke. Ikraftträdandet slutligen skjuts fram till den 1 maj 1995. Förslag härom återfinns i utskottets hemställan.
Med den nu angivna förändringen tillstyrks propositionens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvecklingen på arbetslivsområdet att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 24, res. 1 (v)
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A209, 1994/95:A217 yrkandena 2, 6 och 7, 1994/95:A224, 1994/95:A245 och 1994/95:A254, res. 2 (v)
3. beträffande handikappanpassning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkande 20 och 1994/95:So224 yrkande 1, res. 3 (fp, v, mp)
4. beträffande personalutbildning om funktionshinder att riksdagen avslår motion 1994/95:So294 yrkande 16,
5. beträffande arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A219, 1994/95:A227, 1994/95:A236 och 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7, res. 4 (fp, c, kds) res. 5 (v)
6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 26 i motsvarande del godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat, res. 6 (v) - delvis
7. beträffande arbetsförmedlingsinsatser att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget Yrkesinriktad rehabilitering får användas för insatser under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
8. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 26 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr, res. 6 (v) - delvis
9. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 31, 1994/95:A287 yrkande 27 och 1994/95:So294 yrkande 12 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat, res. 7 (fp, c) res. 8 (v)
11. beträffande alternativa lösningar för lönebidrag att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A257 yrkande 2 och 1994/95:A289 yrkande 2,
12. beträffande handikapporganisationernas möjligheter att anställa personal med lönebidrag att riksdagen avslår motion 1994/95:A289 yrkande 3,
13. beträffande bidrag till arbetsbiträde att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A262 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A289 yrkande 4, res. 9 (v)
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A262 yrkande 3, 1994/95:A286 yrkande 30 och 1994/95:A287 yrkande 28 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081 000 kr, res. 10 (c) res. 11 (fp) res. 12 (v)
15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 29 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat, res. 13 (fp, c) res. 14 (v)
16. beträffande behovet av utbyggnad av Samhall m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A202 yrkandena 1--3 och 1994/95:A205,
17. beträffande anslag till driften av Samhall att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A256, 1994/95:A287 yrkande 30 och 1994/95:So294 yrkande 11 till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr, res. 15 (c) res. 16 (v)
18. beträffande anslag till bidrag till Samhall för vissa skatter att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
19. beträffande instansordningen enligt proposition 1994/95:136 att riksdagen avslår motion 1994/95:A23, res. 17 (v)
20. beträffande lagförslaget i proposition 1994/95:136 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) med den ändringen dels att 9 kap. 2 § andra stycket i förslaget skall ha följande lydelse:
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avser skyddsansvar enligt 3 kap. 8--10 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Domstolens beslut får överklagas även av Arbetarskyddsstyrelsen.
dels att det i 9 kap. 2 § förs in ett nytt tredje stycke av följande lydelse:
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
dels att ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Stockholm den 14 mars 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Martin Nilsson (s), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m).
Reservationer
1. Utvecklingen på arbetslivsområdet (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 9 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Vänsterpartiets motion A287 är arbetslivsfrågorna i regeringens budgetproposition märkbart osynliga. Vänsterpartiet menar att det krävs en offensiv satsning på demokrati, kompetensutveckling och rättvisa i arbetslivet.
Den borgerliga regeringen saknade en samlad syn på förnyelse av arbetslivet. De förändringar som gjordes hade en ensidig inriktning att stimulera en fri och rörlig marknad där den starkes rätt rådde. Arbetsrätten urholkades och arbetsmiljöarbetet försvagades.
Den nytillträdda socialdemokratiska regeringen uppmärksammar visserligen flera problem men saknar förslag till konkreta lösningar.
Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till en samlad strategi för hur man avser att lösa de problem som redovisas i budgetpropositionen. Detta bör riksdagen med bifall till motion A287 i aktuell del ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utvecklingen på arbetslivsområdet att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Obligatorisk företagshälsovård m.m. (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
I likhet med Vänsterpartiet är det utskottets uppfattning att alla arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. I de fall avtal inte träffas mellan parterna i frågan skall samhället komplettera med en rättighetslagstiftning.
Små företag som har svårt att ekonomiskt klara företagshälsovården bör kunna få statliga bidrag. Verksamheten bör dock i huvudsak finansieras av arbetsgivaren. Därvid kan man tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till företagets arbetsskadenivå.
Avgiftssystemet bör inte vara knutet till försäkringsbolagen. Ett system som kan vara värt att pröva är den finska modellen med en 15-gradig skala.
Slutligen behövs enligt utskottets mening en klarare reglering av Företagshälsans, Försäkringskassans och Yrkesinspektionens samverkans- och ansvarsområden. Företagshälsovården skall ha ett huvudansvar för att rehabilitering inleds. Försäkringskassan skall ansvara för utredningar och åtgärder som skall göras skyndsamt och inom högst tre månader. Yrkesinspektionen slutligen skall övervaka verksamheten och ha effektiva sanktionsmedel till sitt förfogande. Detta bör riksdagen med bifall till motion A217 i aktuell del som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda torde även motionerna A209, A224, A245 och A254 ha tillgodosetts.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A217 yrkandena 2, 6 och 7 och med anledning av motionerna 1994/95:A209, 1994/95:A224, 1994/95:A245 och 1994/95:A254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Handikappanpassning m.m. (mom. 3)
Elver Jonsson (fp), Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet delar" och på s. 12 slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det synsätt som förs fram i Folkpartiets kommittémotion A286 och Miljöpartiets motion So224. Alla människor skall ha rätt till ett värdigt liv. Många handikappade kan med relativt enkla medel klara sig själva i de flesta miljöer.
De handikappade har oavsett konjunktur alltid en svår situation på arbetsmarknaden. Statliga insatser för denna grupp är därför oerhört viktiga och måste alltid vara prioriterade. Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar den handikappades livskvalitet väsentligt.
Utskottet kan konstatera att svårigheterna att anställa en funktionshindrad ofta överdrivs. Det kan i många fall räcka med information till arbetsgivaren och enklare anpassningar av arbetsmiljön för att svårigheterna skall kunna överbryggas. Med hjälp av modern teknik kan idag även svårt handikappade få ett utvecklande och meningsfullt arbete.
Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna A286 och So224 i aktuella delar anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande handikappanpassning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A286 yrkande 20 och 1994/95:So224 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet känner" och på s. 13 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Alla bedömningar pekar mot att arbetslösheten under lång tid kommer att ligga kvar på en mycket hög nivå. AMS statistik för december 1994 visade på en total arbetslöshet om ca 14 % av arbetskraften.
I en sådan svår situation på arbetsmarknaden drabbas de redan tidigare mest utsatta grupperna. Hit hör de handikappade.
Enligt utskottets mening behövs det nu inom arbetsmarknadspolitikens ram kraftfulla satsningar på särskilda åtgärder för att värna om de arbetshandikappades möjligheter till arbete. Det behövs bl.a. fler lönebidragsanställningar och fler arbetstillfällen hos Samhall.
Ett Samhallsarbete är lönsamt utifrån både mänskliga och ekonomiska utgångspunkter. Enligt vad utskottet erfarit har Samhall ekonomiska förutsättningar att öka antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 1 500 nya arbeten under nästa budgetår. Enligt utskottets bedömning bör nya anställningar i den storleksordningen innebära en vinst för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet på ca 90 miljoner kronor.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A236 ges regeringen till känna. Vad nu sagts torde även tillgodose motionerna A219, A227 och A289 i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A219, 1994/95:A227, 1994/95:A236 och 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet känner" och på s. 13 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i mycket av vad som sägs i aktuella delar i den socialdemokratiska motionen A289.
Inriktningen av svensk handikappolitik är entydig i sin uppfattning att människor inte får diskrimineras på grund av funktionshinder. Tyvärr är de funktionshindrades situation på arbetsmarknaden i dag ett exempel på att samhället inte lever upp till denna målsättning.
I en situation där 600 000 människor står utanför den ordinarie arbetsmarknaden är situationen särskilt besvärlig för svaga grupper. Handikapputredningen har påtalat att år 1991 saknade omkring 70 % av de svårast funktionshindrade arbete eller sysselsättning. I handikappgruppen finns ca 90 000 personer som antingen är öppet arbetslösa eller i åtgärder. Många ungdomar går direkt från skola till förtidspension och får därigenom aldrig en möjlighet att bli delaktiga i samhället.
Alla människor måste enligt utskottets uppfattning ha rätt till arbete oberoende av eventuella funktionshinder. Arbetsgivare skall inte tillåtas att missgynna en arbetstagare eller arbetssökande på grund av ett funktionshinder. Genom att kostnaderna för anpassningsåtgärder och arbetshjälpmedel i allt större utsträckning lagts på enskilda arbetsgivare utan skydd för funktionshindrade arbetssökande, bidrar samhället till diskrimineringen.
Utskottet anser avslutningsvis att det är viktigt att den aktiva arbetsmarknadspolitiken bibehålls och utvecklas. Förutom nödvändiga anslag behövs ytterligare förslag och resurser som underlättar inträdet på arbetsmarknaden för funktionshindrade.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion A289 i aktuella delar tillgodoser också intentionerna i motionerna A219, A227 och A236. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7 samt med anledning av motionerna 1994/95:A219, 1994/95:A227 och 1994/95:A236 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 6) och anslag till yrkesinriktad rehabilitering (mom. 8)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med "har begärt" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet i motion A287 att de hårdhänta besparingar som regeringen föreslår på arbetsmarknadsinstituten (Ami) är oacceptabla.
Även i tider med ett besvärligt statsfinansiellt läge måste yrkesinriktad rehabilitering vara en prioriterad uppgift så att människor inte slås ut från arbetslivet.
Utskottet vill därför för nästa budgetår anvisa 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 26 i motsvarande del och med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1997 och 1998,
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 26 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 209 484 000 kr,
7. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet gör", och på s. 17 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
I likhet med Centerpartiet i motionerna A244 och So294 anser utskottet att en sänkning av nivån för lönebidraget inte kommer att leda till några besparingar, och förslaget bör därför avvisas.
Arbetsgivare med många handikappade anställda, t.ex. handikapprörelsen, idrottsrörelsen och politiska organisationer, kommer om förslaget genomförs att få svårt att betala en större andel av lönekostnaden. Många handikappade riskerar härigenom att bli arbetslösa. Detta är oacceptabelt från rent mänskliga utgångspunkter men också genom att det leder till kostnader för samhället på andra områden.
Utskottet vill betona vikten av att arbetsförmedlingen i sina förhandlingar med arbetsgivare totalt sett uppnår rimliga bidragsnivåer. De högsta lönebidragen bör i det rådande arbetsmarknadsläget bibehållas främst för ekonomiskt svaga organisationer.
Motion A287 avstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 31 och 1994/95:So294 yrkande 12 samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och motion 1994/95:A287 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998,
8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet gör" och på s. 17 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den föreslagna sänkningen av lönebidraget från 90 till 80 % av lönekostnaden. Förslaget leder till ökad arbetslöshet och drabbar de svagaste av alla på arbetsmarknaden, de arbetshandikappade.
I en budget som prioriterar sysselsättningsfrågor framstår det som mycket olyckligt att försöka spara på lönebidragen. Bidraget är ofta den enda möjligheten för den här gruppen att få arbete.
Lönebidragsanställningarna finns i stor utsträckning i offentlig sektor och i ideella organisationer. Det är sektorer som drabbats av hårdhänta ekonomiska neddragningar under senare år. Det finns helt enkelt inget utrymme för dessa arbetsgivare att ta på sig ett större löneansvar än man redan gör.
Utskottet kan heller inte godta förslaget att sänka utbildningsbidraget för inskrivna vid Ami från 338 kr till 245 kr. Även detta förslag slår hårt mot arbetshandikappade.
Sammantaget förordar utskottet att det anslås ytterligare 204 miljoner kronor under anslaget för nästa budgetår.
Utskottet anser således att riksdagen med bifall till Vänsterpartiets motion A287 i aktuell del bör avslå regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärder.
Motionerna A244 och So294 avstyrks i den mån de inte har tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 27 samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och motionerna 1994/95:A244 yrkande 31 och 1994/95:So294 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998,
9. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 13)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 20 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion A262 (v) och förordar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för handikappade som har anställning med lönebidrag. I fortsättningen bör också lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde kunna överstiga den totala lönekostnaden.
Utskottet anser slutligen att bidraget bör knytas till basbeloppet och för nästa budgetår bestämmas till 2,5 basbelopp motsvarande 89 750 kr. Kostnaden för förslaget kan beräknas till 2,9 miljoner kronor. Det sagda tillgodoser även motion A289 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande bidrag till arbetsbiträde att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A262 yrkandena 1 och 2 samt 1994/95:A289 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 14)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Som påpekas i Centerpartiets motion A244 har anslaget till lönebidrag inte utnyttjats fullt ut under senare år. Utskottet ställer sig bakom förslaget att överföra medel från lönebidragsanslaget till Samhall för att åstadkomma fler arbetstillfällen för arbetshandikappade. För budgetåret 1995/96 bör överföringen uppgå till 300 miljoner kronor.
Motionerna A262, A286 och A287 avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A262 yrkande 3, 1994/95:A286 yrkande 30 och 1994/95:A287 yrkande 28 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10 508 081 000 kr,
11. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 14)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i Folkpartiets kommittémotion A286 menar utskottet att arbetslinjen måste gälla även för gruppen arbetshandikappade. Förtidspensioneringar måste undvikas i största möjliga utsträckning.
Utskottet har som framgått avvisat den föreslagna sänkningen av taket för lönebidrag.
Såväl lönebidrag som arbete hos Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för handikappade och bör tillföras ytterligare resurser. Utskottet föreslår att 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit skall satsas på de arbetshandikappade.
Riksdagen bör för budgetåret 1995/96 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisa 11 308 000 000 kr.
Motionerna A244, A262 och A287 avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A286 yrkande 30 och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A262 yrkande 3 och 1994/95:A287 yrkande 28 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11 308 000 000 kr,
12. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 14)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom vad Vänsterpartiet anfört i motion A287 i motsvarande del när det gäller inriktningen av besparingsåtgärder under anslaget. Utskottet har också i enlighet med motion A262 i motsvarande del förordat en vidgad bidragsgivning när det gäller arbetsbiträden. Riksdagen bör därför för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 206,9 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Motionerna A244 och A286 avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A262 yrkande 3 och 1994/95:A287 yrkande 28 och med anledning av proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del och 1994/95:A286 yrkande 30 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11 014 981 000 kr,
13. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom. 15)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "regeringen föreslagit" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbete för handikappade inom Samhallkoncernen innebär betydande vinster från samhällsekonomiska utgångspunkter och från rent mänskliga aspekter.
Utskottet ställer sig bakom den uppfattning som framförs i Centerpartiets motion A244 att om Samhall lyckas överträffa det resultatkrav som riksdagen tidigare beslutat om bör frigjorda resurser användas för att anställa fler handikappade.
De ytterligare besparingar som regeringen föreslagit för Samhall är inte samhällsekonomiskt eller statsfinansiellt effektiva och bör avvisas. Utskottet förordar att ytterligare resurser bör satsas på anställningar vid Samhall.
Motion A287 avstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och motion 1994/95:A287 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998,
14. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom. 15)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet finner" och på s. 22 slutar med "regeringen föreslagit" bort ha följande lydelse:
Det finns en påtaglig risk för att alltför stora besparingsbeting riktade mot Samhall kommer att drabba de arbetshandikappades möjligheter att få arbete. I likhet med vad som sägs i motion A287 anser utskottet att man inte bör ålägga Samhall så kraftiga besparingar som regeringen föreslagit. Det bör räcka med ett halverat besparingskrav. För nästa budgetår bör bolaget därför tillföras 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Ett Samhallsarbete är lönsamt utifrån både mänskliga och ekonomiska utgångspunkter. Enligt vad utskottet erfarit har Samhall ekonomiska förutsättningar för att öka antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 1 500 nya platser under nästa budgetår. Det vore enligt utskottets mening utomordentligt värdefullt om dessa arbetstillfällen kom till stånd. Nya anställningar i den storleksordningen torde innebära en vinst för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet på ca 90 miljoner kronor.
Utskottet motsätter sig dock Centerns förslag i motion A244 att lönebidragsmedel skall föras över till Samhall.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 29 samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och motion 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998,
15. Anslag till driften av Samhall (mom. 17)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks härmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom Centerpartiets krav om ytterligare satsningar på arbeten för arbetshandikappade vid Samhall. För budgetåret 1995/96 bör således Samhall beviljas ett anslag på ytterligare 300 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande anslag till driften av Samhall att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del och 1994/95:So294 yrkande 11 och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A256 och 1994/95:A287 yrkande 30 till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 374 628 000 kr,
16. Anslag till driften av Samhall (mom. 17)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks härmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom Vänsterpartiets krav i motion A287 om ett halverat besparingskrav på Samhall. För nästa budgetår bör därför Samhall beviljas ett anslag på ytterligare 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Motionerna A244, A256 och So294 avstyrks i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande anslag till driften av Samhall
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 30 och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A256 och 1994/95:So294 yrkande 11 till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 224 628 000 kr,
17. Instansordningen enligt proposition 1994/95:136 (mom. 19)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet delar" och på s. 26 slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Arbetarskyddsstyrelsens beslut gentemot tillverkare, importörer och leverantörer av tekniska anordningar eller farliga ämnen har hittills föranlett mycket få överklagningsärenden. Regeringen har som sista instans avgjort ärendena med hjälp av kompetent expertis.
Utskottet anser att det med tanke på det fåtal ärenden det är fråga om skulle vara svårt för landets alla länsrätter och kammarrätter att skaffa sig och behålla en nödvändig kompetens på området.
Utgångspunkten måste vara tryggheten i arbetsmiljön, dvs. användarnas intresse av säkerhet mot ohälsa och olycksfall i arbetet. Överklagningsinstansen måste därför besitta nödvändig kompetens på området och kunna arbeta snabbt. Ärendena bör därför enligt utskottets mening i enlighet med vad som sägs i motion A23 koncentreras till en enda kammarrätt som första och sista instans.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet med vad utskottet ovan anfört. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande instansordningen enligt proposition 1994/95:136 att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet har i sina reservationer i detta betänkande givit sin syn i en rad frågor som rör de funktionshindrade i arbetslivet.
Det förtjänar att sammanfattningsvis framhållas att arbetslivsfrågorna endast är en, om än viktig, del i svensk handikappolitik. Vänsterpartiet har i motion K216 redovisat sin syn på handikappfrågorna utifrån ett brett perspektiv.
Det råder sedan länge stor politisk enighet om att människor inte skall diskrimineras på grund av funktionshinder. De handikappade skall ha möjlighet att delta i samhällslivet på samma villkor som icke handikappade.
Det står klart att målen för handikappolitiken inte har kunnat förverkligas. Handikapputredningen har i sitt kartläggningsbetänkande visat på vad många länge känt till, nämligen att funktionshindrade i sitt dagliga liv utsätts för begränsningar på en rad områden, bl.a. arbetslivsområdet, som inte gäller andra människor.
De funktionshindrades problem i samhällslivet berör flera samhällssektorer och kräver följaktligen breda lösningar.
Handikapputredningen pekade på åtta områden som var särskilt väsentliga för att främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet. På alla dessa områden lade man fram förslag till åtgärder. Bl.a. föreslogs en lag om arbetslivets tillgänglighet för personer med funktionshinder.
Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör förverkliga Handikapputredningens förslag och förelägga riksdagen ett förslag om arbetslivets tillgänglighet.
Lagförslaget i proposition 1994/95:136
Bilaga
Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 2 Motioner 3 Utskottet 6 Inledning 6 Arbetslivspolitik 7 Företagshälsovård 9 Arbetshandikappade 11 Arbetshandikappades sysselsättning 11 Yrkesinriktad rehabilitering 14 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 15 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 15 Lönebidrag m.m. 15 Arbetshjälpmedel 19 Medelsanvisningen 20 Bidrag till Samhall Aktiebolag 20 Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall 21 Behovet av utbyggnad av Samhall m.m. 22 Medelsanvisningen 23 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. 23 Proposition 1994/95:136 24 Hemställan 26 Reservationer30 1. Utvecklingen på arbetslivsområdet (mom. 1), (v) 30 2. Obligatorisk företagshälsovård m.m. (mom. 2), (v) 30 3. Handikappanpassning m.m. (mom. 3), (fp, v, mp) 31 4. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5), (fp, c, mp) 32 5. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5), (v) 32 6. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 6), (v) och anslag till yrkesinriktad rehabilitering (mom. 8), (v) 33 7. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10), (fp, c) 34 8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10), (v) 35 9. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 13), (v) 35 10. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 14), (c) 36 11. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 14), (fp) 36 12. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 14), (v) 37 13. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom. 15), (fp, c) 38 14. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom. 15), (v) 38 15. Anslag till driften av Samhall (mom. 17), (c) 39 16. Anslag till driften av Samhall (mom. 17), (v) 39 17. Instansordningen enligt proposition 1994/95:136 (mom. 19), (v) 40 Särskilt yttrande (v) 41 Bilaga: Lagförslag i proposition 1994/95:136 42