Arbetslivspolitik
Betänkande 1993/94:AU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU12
Arbetslivspolitik
Innehåll
1993/94 AU12
I detta betänkande behandlar utskottet avsnitt B. Arbetsliv, punkterna B 1--B 8, i proposition 1993/94:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet).
De återstående punkterna, i det aktuella avsnittet, B 9--B12, Arbetsdomstolen m.m., återfinns i betänkande 1993/94:AU20.
I betänkandet behandlas också punkten A 2 under avsnitt A. Arbetsmarknad m.m. i propositionen såvitt gäller regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i budgetpropositionen till anslag på arbetslivsområdet om totalt ca 13 400 miljoner kronor. I anslutning härtill behandlas ett trettiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.
För att främja sysselsättningen för arbetshandikappade förordar utskottet att sammanlagt ca 12 800 miljoner kronor anvisas för sådana åtgärder. Av detta belopp går i runda tal 800 miljoner kronor till yrkesinriktad rehabilitering, 7 100 miljoner kronor till särskilda åtgärder för arbetshandikappade innefattande lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och näringshjälp samt utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). 4 900 miljoner kronor går till bidrag till driften av Samhallkoncernen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade och förslag om regeländringar som berör näringshjälp, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och lönebidrag.
I de inledande avsnitten av betänkandet tar utskottet upp den allmänna inriktningen av arbetslivspolitiken med anledning av vad som anförs i budgetpropositionen och partimotioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vidare diskuteras om företagshälsovården bör regleras genom lag eller kollektivavtal. Några initiativ i dessa frågor föreslås inte av utskottet. Utskottet tillstyrker slutligen ett förslag från regeringen om att Arbetsmiljöfondens uppgifter i fortsättningen enbart skall regleras i myndighetens instruktion, och inte som hittills även i socialavgiftslagen.
Till betänkandet har fogats reservationer från Socialdemokraternas företrädare i utskottet. Vänsterpartiets företrädare har avgett en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen
dels under punkterna
B 1 (s. 70--76)
till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr.
B 2 (s. 76--81)
till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr.
B 3 (s. 81--85)
till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr.
B 4 (s. 85--88)
till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5 (s. 88--99)
1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 2.3),
2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),
3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1),
4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),
6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr.
B 6 (s. 99--107)
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr.
B 7 (s. 107)
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 8 (s. 108--110)
till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr.
dels
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, (s. 30--31, 57--58 och 68).
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.
Motionerna
1993/94:A202 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag om obligatorisk företagshälsovård.
1993/94:A214 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbete åt funktionshindrade.
1993/94:A224 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att begränsningen som avser bidrag till arbetsbiträde bör slopas enligt vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att begränsningen om att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönesumman bör slopas,
3. att riksdagen till Arbetsbiträde för budgetåret 1994/95 anslår 1 700 000 kr utöver vad regeringen anslagit,
1993/94:A231 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av de flexibla lönebidragen,
3. att riksdagen hos regeringen i god tid före en konjunkturuppgång begär förslag till lösning av handikappkansliernas möjlighet att anställa personal med lönebidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare platser med lönebidrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ordentlig inventering görs om de handikappades situation på arbetsmarknaden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av medel för att genomföra en försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen för handikappade.
1993/94:A233 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägledningsinsatser för funktionshindrade skolungdomar.
1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering, utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och i arbetsmiljöärenden.
1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intensifiera ansträngningar att ge handikappade ett eget arbete.
1993/94:A249 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får fortsätta att utvecklas med nya verksamheter såsom service och tjänster,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i uppdrag att redovisa en plan för en långsiktig successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med Handikapputredningens förslag.
1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetslivspolitiken.
1993/94:A251 av Börje Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utvidgning av personkretsen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA),
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda de s.k. otraditionella medlen för försök med särskild anordnad sysselsättning för personer med svårare funktionshinder,
3. att riksdagen begär att regeringen under våren återkommer med förslag till utformning av en kommunal sysselsättningsgaranti i enlighet med Handikapputredningens förslag,
4. att riksdagen under anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag utöver vad regeringen har föreslagit anslår 150 000 000 kr för budgetåret 1994/95,
5. att riksdagen minskar anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade med 150 000 000 kr,
6. att riksdagen begär att regeringen snarast under våren återkommer med förslag till lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade i enlighet med Handikapputredningens förslag,
7. att riksdagen beslutar att antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade inom Samhall för 1994/95 skall utökas till att gälla motsvarande minst 33,0 miljoner arbetstimmar.
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
22. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition 1993/94:100 i fråga om bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag,
24. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition 1993/94:100 till ändring i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om socialavgifter,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse,
29. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om obligatorisk företagshälsovård utarbetas med en inriktning enligt vad som anförts i motionen.
1993/94:Sf261 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med en hög alkoholkonsumtion.
1993/94:So275 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sysselsättningsgaranti enligt Handikapputredningens förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för statsbidrag till löneanställningar inom handikapporganisationerna.
1993/94:So479 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen begär att regeringen enligt vad i motionen anförts ger Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att utarbeta metoder för att ta in fler i arbetslivet och tar hänsyn till de psykiskt handikappades behov av en lång och tålmodig inslussning till arbetslivet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att särskilda insatser görs så att platsantalet för psykiskt handikappade kan utökas kraftigt hos Samhall.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens anslagsframställningar under avsnittet Arbetslivsfrågor i årets budgetproposition. Det gäller anslaget till Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet, yrkesinriktad rehabilitering, särskilda åtgärder för arbetshandikappade, Samhall AB och Arbetslivscentrum. Utskottet behandlar vidare ett förslag om att användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen endast skall regleras i myndighetens instruktion.
Innan utskottet går in på dessa frågor behandlar utskottet i de närmast följande avsnitten några allmänna frågor om arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården.
Arbetslivspolitik
I den föreliggande delen av budgetpropositionen (s. 19--20) ger arbetsmarknadsministern en sammanfattande redovisning för sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet. Arbetsmarknadsministern ser med oro på den höga arbetslösheten som riskerar att ha en återhållande effekt på de anspråk som ställs på arbetet och på arbetsmiljöarbetet. Situationen kräver därför insatser från samhällets sida för att upprätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av arbetslivet skall fortsätta. Några förändringar i den förda politiken föreslås inte.
Socialdemokraterna förespråkar i partimotion A254 (yrk. 25) en fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse för att skapa det goda arbetet. En sådan offensiv kräver politiska initiativ bl.a. när det gäller ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt. Motionärerna menar att i takt med att jobben förbättras och blir mer innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska och människors arbetsglädje att öka. Samtidigt kommer produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och utslagning.
Som en följd av denna politik har mycket positiva resultat redan uppnåtts, och ett intensivt förändringsarbete pågår på arbetsplatserna. Enligt motionärerna försvåras den beskrivna offensiven av regeringen som uppenbarligen inte är intresserad av att driva förnyelsen utan i stället ägnar sig åt att försvaga löntagarnas ställning, avskaffa företagshälsovården, försvåra arbetsmiljöarbetet och försämra gällande ersättningar. Motionärerna föreslår med hänvisning härtill ett tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
Även Vänsterpartiet betonar i motion A250 (yrk. 39) det stora behovet av att förbättra arbetsmiljön och utveckla företagshälsovård och rehabiliteringsinsatser. Bl.a. den pågående avrustningen av företagshälsovården befaras leda till en ökning av det redan stora antalet förtidspensioneringar. Som positiva framtidssatsningar pekar motionärerna på det i motionen framlagda förslaget om fonder för försöksverksamhet med arbetstidsförkortning, förnyelse och kompetenshöjning i arbetslivet. Förändringsarbetet menar motionärerna bör avse både arbetsinnehåll och arbetsorganisation. De anställda bör ges större delaktighet och självbestämmande. Att bekämpa ohälsan i arbetslivet kan förenas med demokratiska arbetsrättsreformer, ökad livskvalitet genom arbetstidsförkortning och ökad produktivitet. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande till regeringen om vad de anfört om inriktningen av arbetslivspolitiken i stort.
Utskottet delar åsikten att det under de senaste åren har uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet och att det på många håll pågår ett intensivt förändringsarbete. Av stor betydelse för denna utveckling har varit dels 1991 års reformering av arbetsmiljölagstiftningen, som i sina huvudlinjer vann en bred enighet i riksdagen, dels de initiativ och ekonomiska stimulanser till förändring och nytänkande på arbetsplatserna som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens verksamhet.
Som framhållits i propositionen och i motionerna krävs fortsatta insatser från samhällets sida för att vidmakthålla de resultat som nåtts och för att förnyelsen av arbetslivet skall fortsätta. Fortfarande finns på många arbetsplatser arbetsmiljöer med stor risk för olycksfall och ohälsa för de anställda. Förutom stora skillnader mellan olika yrkesgrupper i fråga om arbetsmiljörisker finns också betydande skillnader i riskhänseende mellan kvinnor och män. Att ytterligare minska arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den enskilde som för samhället.
Enligt utskottets mening finns det inte några väsentliga skillnader i uppfattningen om behovet av en god arbetsmiljö och ett fortsatt förändringsarbete på arbetsplatserna. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte finns behov för riksdagen att göra ett särskilt uttalande till regeringen om inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionerna A250 (v) och A254 (s) avstyrks sålunda i här behandlade delar av utskottet.
Företagshälsovård
Riksdagen beslutade under våren 1992 att det generella statsbidraget till företagshälsovården skulle upphöra vid utgången av året. Med anledning härav tillsatte regeringen en särskild utredare för att se över företagshälsovårdens organisation och finansiering. Utredaren som avslutade sitt arbete i oktober 1992 har överlämnat betänkande FHU92 (SOU 1992:103) till regeringen.
Utredaren föreslår som huvudalternativ att den offentliga styrningen av företagshälsovården upphör. Förslaget utgår från att arbetsmarknadens parter träffar sådana kollektivavtal, som stödjer en flexibel och effektiv resursanpassning för arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering. Utredarens alternativa förslag innebär att bestämmelser med krav på företagshälsovård förs in i arbetsmiljölagen. Detta förslag läggs fram under förutsättning att en avtalsreglering, som täcker den helt övervägande delen av arbetsmarknaden, inte finns.
Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet av remissinstanserna anser att frågan om företagshälsovård bör lösas avtalsvägen.
Avtal om företagshälsovård har hittills träffats inom några avtalsområden. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de fackliga organisationerna inom den statliga sektorn träffade i november 1991 ett nytt avtal om företagshälsovården med ikraftträdande den 1 juli 1992. Avtalet reglerar bl.a. företagshälsovårdens mål, uppgifter och arbetssätt samt partsrepresentation. På det kommunala området har parterna i en särskild överenskommelse, träffad i maj 1993, redovisat ett gemensamt synsätt om kompetens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, där företagshälsovården kan vara en sådan resurs. Inom den privata sektorn har träffats ett antal avtal, och förhandlingar pågår inom ytterligare ett antal avtalsområden.
I budgetpropositionen förklarar regeringen sin avsikt att ytterligare en tid avvakta resultaten av de pågående förhandlingarna innan man tar ställning till frågan om behovet av ändrad lagstiftning på området. Regeringen uttalar vidare att det är angeläget att parterna inom områden, som för närvarande inte är föremål för förhandlingar, snarast kommer fram till en lösning avtalsvägen.
Regeringen har i november 1993 uppdragit åt Arbetsmiljöfonden att stödja utvecklingen av ett system för kvalitetssäkring inom företagshälsovården.
I tre motioner föreslås en obligatorisk företagshälsovård, dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.
Socialdemokraterna framhåller i partimotion A254 (yrk. 29) företagshälsovårdens betydelse inte minst för de små och medelstora företagen. Med hänvisning till avvecklingen av statsbidragen och till att det inte finns avtal om företagshälsovård inom alla områden, exempelvis inte på LO/SAF-området, anser de, att lagstiftning bör tillgripas, vilket också, tillägger de, ligger i linje med Sveriges åtaganden enligt gällande ILO-konvention om företagshälsovården.
Även Lisbeth Staaf-Igelström förordar i motion A202 (s) ett tillkännagivande från riksdagen om att det bör införas en lag om obligatorisk företagshälsovård.
I Vänsterpartiets alkoholpolitiska motion So247 (yrk. 16) föreslås en lag om allmän företagshälsovård i syfte att nå gruppen med hög alkoholkonsumtion. För att företagshälsovården i det arbetet skall få en friare ställning gentemot företagen förespråkar motionärerna att landsting resp. de landstingsfria kommunerna övertar huvudmannaskapet.
Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden under föregående riksmöte. Då som nu utgår utskottet från att den av motionärerna begärda lagstiftningen om företagshälsovård skall tillgripas för det fall att det inte visar sig möjligt för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om företagshälsovården och dess organisation. Av vad regeringen anfört i budgetpropositionen framgår att man inom regeringskansliet är beredd att ta ställning till frågan om en eventuell lagstiftning om företagshälsovården men att man tills vidare avvaktar pågående förhandlingar inom några avtalsområden.
Utskottet anser alltjämt att det inte är påkallat för riksdagen att i enlighet med yrkandena i motionerna A254 yrkande 29 (s) och A202 (s) uppmärksamma regeringen på möjligheten att lagstifta om företagshälsovård för det fall frågan inte regleras genom avtal. Utskottet avstyrker därför nämnda motionsyrkanden, i förekommande fall i motsvarande del. Inte heller anser utskottet att riksdagen av alkoholpolitiska skäl bör inskrida med lagstiftning utan att först pröva möjligheterna till avtalsreglering och avstyrker därmed även motion So247 (v) i berörd del.
Socialdemokraterna lämnar i partimotion A254 (yrk. 29) också förslag om inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård. De föreslagna riktlinjerna innebär att företagshälsovården skall vara en opartisk expertresurs, att det i verksamheten skall ingå både fysisk och psykisk miljö liksom sociala frågor, att företagshälsovården i första hand skall arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och att företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO:s konvention nr 161.
I partimotion Sf261 (yrk. 5) om välfärden framställer Socialdemokraterna ett yrkande om ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård, avsett att inrättas inom ramen för en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring. Företagshälsovården föreslås också aktivt delta i det förändringsarbete som krävs för att utveckla arbetsorganisationen mot ökad kompetens och självbestämmande för de anställda. Socialdemokraterna vill genomföra försöksverksamhet med sammanslagna finansiella resurser och samverkan mellan olika huvudmän som ett led i ett samordnat förebyggande och rehabiliterande arbete för att förbättra arbetsmiljöerna på de sämsta arbetsplatserna. I motionen betonas slutligen att det är angeläget att öka arbetsmarknadens parters ansvar för såväl kampen mot ohälsa som strävan till en bättre arbetsmiljö.
Vänsterpartiet förespråkar i motion A237 (yrk. 2) vissa principer för företagshälsovårdens finansiering. Verksamheten bör enligt motionen huvudsakligen finansieras av arbetsgivaren och man avvisar tanken på ett avgiftssystem knutet till försäkringsbolag. Partiet förordar en differentiering av arbetsgivarens avgift grundad på företagets arbetsskadenivå, eventuellt enligt finsk modell med en 15-gradig skala. Vänsterpartiet föreslår vidare (yrk. 7) ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs en klarare reglering av företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och ansvarsområden.
Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden under det föregående riksmötet. Utskottet förklarade därvid att man anslutit sig till uppfattningen att möjligheterna att få till stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess verksamhet borde avvaktas och att det följaktligen var för tidigt att dra upp riktlinjer för hur en lagstadgad företagshälsovård borde utformas. Utskottet har fortfarande samma uppfattning och avstyrker motionerna A237 (v), A254 (s) och Sf261 (s) i här aktuella delar.
Arbetsmiljöfonden
Arbetsmiljöfondens verksamhet finansieras enligt lagen (1981:691) om socialavgifter genom den arbetarskyddsavgift som ingår i arbetsgivaravgiften. Både i denna lag och i förordningen (1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden anges de ändamål för vilka kan utgå bidrag ur arbetsmiljöfonden. När fondens uppgifter har förändrats har det genom denna konstruktion inte varit tillräckligt att göra ändringar i instruktionen, utan det har varje gång även krävts en ändring i lagen om socialavgifter.
Regeringen föreslår nu att användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen regleras endast i myndighetens instruktion. I propositionen sägs att det är önskvärt att förändringar i fondens uppgifter i fortsättningen kan genomföras på ett enklare sätt än hittills. Det bör vara fullt tillräckligt att i 4 kap. 8 § socialavgiftslagen ange att den aktuella delen av arbetarskyddsavgiften förs till Arbetsmiljöfonden. Någon ytterligare precisering i lagen av hur fondens medel skall användas är inte nödvändig.
Frågan om att avveckla arbetarskyddsavgiften och som en lagteknisk följd därav upphäva bestämmelsen i 4 kap. 8 § socialavgiftslagen om användningsområdet för arbetarskyddsavgiften aktualiserades i slutet av år 1992 genom bl.a. regeringens proposition 1992/93:50, Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte vid detta tillfälle förslaget i ett yttrande till finansutskottet (1992/93:AU2y). Finansutskottets majoritet tillstyrkte emellertid ett socialdemokratiskt förslag att behålla arbetarskyddsavgiften och avstyrkte regeringens förslag i denna del (1992/93:FiU1). Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 134). Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter kom således även fortsättningsvis att regleras förutom i myndighetens instruktion i socialavgiftslagen.
Socialdemokraterna motsätter sig i partimotion A254 (yrk. 24) regeringens förslag och kräver att riksdagen också i fortsättningen skall besluta om fondens uppgifter. Motionärerna framhåller att bristen på motiv för förändringen tyder på att regeringen endast tycks sträva efter att minska riksdagens inflytande över det aktiva arbetsmiljöarbetet.
Utskottet delar uppfattningen att det är tillräckligt om fondens uppgifter utförligt anges i myndighetens instruktion. Härigenom kan nödvändiga förändringar i fondens uppgifter genomföras snabbare. Med avstyrkande av motion A254 i berörd del föreslår utskottet att riksdagen antar det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter.
Arbetarskyddsverket
1992/93 Utgift 361 859 000 1993/94 Anslag 381 411 000 1994/95 Prop. 385 710 000
Regeringen föreslår under punkt B 1 (s. 70--76) att riksdagen skall anvisa ett ramanslag på 385 710 000 kr för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Arbetsmiljöinstitutet
1992/93 Utgift 174 582 000 1993/94 Anslag 170 612 000 1994/95 Prop. 172 744 000
Regeringen föreslår under punkt B 2 (s. 76--81) att riksdagen skall anvisa ett ramanslag på 172 744 000 kr för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappades sysselsättning
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A231 (yrk. 1) att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden för handikappade. De påpekar att oberoende av hög- eller lågkonjunktur har tidigare år antalet kvarstående arbetssökande handikappade varit tämligen konstant. Under den nu rådande lågkonjunkturen är situationen emellertid en annan. Antalet kvarstående sökande med handikapp har ökat drastiskt.
Motionärerna begär (yrk. 5) vidare en ordentlig inventering av de handikappades situation på arbetsmarknaden. Statistiken bör inkludera hur hög den verkliga arbetslösheten är i denna grupp, så att man kan bedöma vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är mest relevanta.
Charlotte Branting m.fl. (fp) påtalar i motion A241 (yrk. 3) också att det inte skedde någon markant nedgång i antalet arbetslösa handikappade under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Dagens arbetslöshet drabbar först de handikappade, särskilt människor med omfattande funktionshinder. Motionärerna anser att regeringen bör ges till känna att ansträngningarna för att bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden måste intensifieras inom flera områden. Arbetsförmedlingarna bör följa upp hur handikappade ungdomar vinner inträde på arbetsmarknaden efter avslutade studier.
Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det aktuella arbetsmarknadsläget påtagligt har försämrat de handikappades möjligheter till anställning. Enligt AMS rapport 1993:6 Arbetsmarknadsutsikterna 1994 har länsarbetsnämnderna redovisat att det blivit allt svårare att få ut handikappade på arbetsmarknaden. En intervjuundersökning av arbetsförmedlingen visar att arbetsgivare har blivit mindre benägna att nyrekrytera med lönebidrag. De handikapp som dominerar är rörelsehinder och socialmedicinska handikapp. Även ett ökat antal lönebidragsanställda har blivit arbetslösa i samband med varsel om uppsägning. Till detta kommer att Ami fått ökade svårigheter att få fram arbetsprövningsplatser och att dessa mera sällan än tidigare resulterar i en anställning. Enligt AMS väntas mot den angivna bakgrunden arbetslösheten bland handikappade ytterligare stiga under prognosperioden. Enligt den nämnda AMS-rapporten fanns i slutet av september förra året 15 000 arbetslösa med arbetshandikapp vid landets arbetsförmedlingar, vilket var 4 000 fler än motsvarande tid året innan. Arbetslösheten bland arbetshandikappade har dock ökat i mindre utsträckning än bland flertalet andra kategorier av sökande. I rapporten betonas att de redovisade arbetslöshetstalen underskattar problemen på arbetsmarknaden för arbetshandikappade.
Som utskottet redovisade under föregående riksmöte (1992/93:AU12) har 1989 års Handikapputredning i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) belyst arbetsmarknadssituationen för arbetshandikappade. Antalet helt arbetslösa uppgick enligt utredningen budgetåret 1991/92 till ca 28 000 varje månad, att jämföra med ett månadsgenomsnitt på 17 400 personer budgetåret 1989/90. Enligt utredningen har det absoluta flertalet av de personer som ingått i utredningens primära målgrupp inte varit registrerade som arbetssökande.
När det gäller den uppföljning av insatser för unga handikappade som efterlyses i motion A241 kan utskottet hänvisa till de uppgifter som lämnas i budgetpropositionen (s. 90) beträffande uppföljningen av AMV:s insatser för unga handikappade. Verksamheten med särskilda insatser för unga handikappade (UH-verksamheten) utvecklades i en försöksverksamhet under tiden 1986/87--1989/90 och är sedan budgetåret 1990/91 en del av den reguljära verksamheten vid Af/Ami. Verksamheten omfattar dels ungdomar som har förtidspension eller sjukbidrag födda 1962, 1963 eller senare, dels skolungdomar med handikapp i samverkan med skolan.
En något utförligare redovisning än som lämnas i budgetpropositionen om uppföljningen av UH-verksamheten återfinns i AMS informationsskrift Unga handikappade hösten 1993 (Information från Vägledningsenheten 1994:2). Det framgår här bl.a. att under tiden juli--december 1993 fick 1 173 ungdomar med förtidspension del av Af/Ami:s insatser. Av dessa var det 604 ungdomar eller 51,5 % som fick arbete, ungdomspraktik eller utbildning. Det var drygt 130 fler än motsvarande period år 1992.
När det sedan gäller motionskraven på insatser vill utskottet först hänvisa till budgetpropositionen (s. 2) om inriktningen av arbetslivspolitiken där det sägs att de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden behöver stärkas ytterligare. Det gäller främst för dem som har svårare funktionshinder. För det andra skall enligt propositionen (s. 95) insatser för arbetshandikappade fortsatt prioriteras och inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning.
De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande ligger sammantagna på samma nivå som innevarande budgetår, dvs. omkring 12 800 miljoner kronor. Från anslagen finansieras arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och arbete i skyddade former m.m. Det är fråga om åtgärder som successivt vuxit fram de senaste decennierna under ständiga omprövningar från statsmakternas sida.
Utskottet kan inte finna annat än att de handikappades situation på arbetsmarknaden och insatsbehoven är uppmärksammade i regeringskansliet och att uttalanden härom från riksdagens sida därför inte är erforderliga. Utskottet avstyrker nu behandlade delar i motionerna A231 (s) och A241 (fp).
Såväl Börje Nilsson som Jan Fransson m.fl. (alla s) vill i motionerna A251 (yrk. 3) resp. So275 (yrk. 5), mot bakgrund av det utsatta läget i arbetslivet för personer med funktionshinder, förverkliga Handikapputredningens förslag om en kommunal sysselsättningsgaranti. I den förstnämnda motionen (yrk. 6) förordas vidare, i enlighet med utredningens förslag, att det införs en ny särskild lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade. Riksdagen bör enligt motionärerna begära att regeringen återkommer med ett förslag i ämnet -- och enligt Börje Nilsson bör detta ske redan under våren.
Ett tillkännagivande om behovet av en utredning med uppgift att belysa möjligheterna att vidga arbetsmarknaden för handikappade begärs av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A231 (yrk. 8).
En översyn av delar av åtgärdssystemet har gjorts av den nämnda Handikapputredningen i dess slutbetänkande, (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla. Utredningen lämnar förslag om bl.a. en kommunal sysselsättningsgaranti och en lag om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade. Frågan om en sysselsättningsgaranti togs upp i regeringens proposition 1992/93:159 men föranledde inget förslag. Reformen har i nuvarande statsfinansiella läge inte bedömts genomförbar. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om en lag om arbetslivets tillgänglighet inom regeringskansliet. Det pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet kan inte ställa sig bakom vare sig motionskravet rörande en kommunal sysselsättningsgaranti eller kravet på tillkännagivande om behovet av utredning. Motionerna A231 (s), A251 (s) och So275 (s) avstyrks därmed i nu behandlade delar.
Vänsterpartiet anför i motion So479 (yrk. 6) att det ordinarie rehabiliteringssystemet fungerar otillfredsställande för de psykiskt handikappade. Partiet menar att riksdagen skall begära att regeringen ger AMS i uppdrag att utveckla metoder för att ta in fler i arbetslivet där hänsyn tas till gruppens behov av långvarig inslussning.
Arbetsgivarnas ökade ansvar för bl.a. rehabilitering uppmärksammas av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A231 (yrk. 8). Motionärerna framhåller att arbetsgivare genom det ökade ansvaret drar sig för att anställa personer med funktionshinder och att redan anställda av rädsla för att mista jobbet undviker att ställa krav på rehabiliteringsinsatser och anpassning. Motionärerna befarar att erfarenheter rörande frågan inte kommer att finnas med i det slutbetänkandet 1992 års Arbetsrättskommitté kommer att avlämna. Motionärerna förordar att frågan därför aktualiseras i särskild ordning.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom regeringskansliet ett interdepartementalt översynsarbete när det gäller rehabiliteringsområdet. Här ingår att studera Riksförsäkringsverkets erfarenheter av förändringar i lagen om allmän försäkring i fråga om arbetsgivarnas ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering. Ett uppdrag att göra en sektorsövergripande analys av rehabiliteringsområdet kommer troligen inom kort att initieras. Regeringskansliets pågående arbete bör inte föregripas. Motionerna A231 (s) och So479 (v) båda i motsvarande delar avstyrks därmed.
Yrkesinriktad rehabilitering
1992/93 Utgift 821 900 000 1993/94 Anslag 769 895 000 1994/95 Prop. 781 448 000
Anslaget finansierar verksamheten vid Ami samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 81--85) att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett ramanslag på 781 448 000 kr.
Vad som anförts och föreslagits i propositionen under denna anslagspunkt lämnar utskottet utan erinran. Utskottet föreslår att anslaget av riksdagen anvisas med det belopp som regeringen har begärt.
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 4 (s. 85--88) bör anslaget till den intäktsfinansierade delen av Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1992/93 Utgift 5 674 401 000 Reservation 1 038 127 000 1993/94 Anslag 6 956 220 000 1994/95 Prop. 7 123 169 000
Den helt övervägande delen av anslaget används för att bekosta lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs. finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami från anslaget.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt B 5 (s. 88--99) att riksdagen
1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 2.3),
2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),
3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1),
4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),
6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr.
Inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade
I budgetpropositionen redovisar regeringen följande slutsatser av sin fördjupade prövning av AMS verksamhet vad gäller de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade. Insatser för arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras och inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning. Inriktningen bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Insatserna för unga handikappade skall fortsätta i minst oförändrad omfattning. Övergångarna till reguljära anställningar utan lönesubvention bör följas upp, liksom insatserna för personer med svårare funktionshinder.
Marianne Jönsson (c) noterar i motion A214 regeringens viljeinriktning att bereda fler arbetshandikappade arbete. Motionären ifrågasätter emellertid om de föreslagna åtgärderna i form av bl.a. vidgad OSA-verksamhet är rätt väg för att skapa denna sysselsättning. Motionären menar att det hade varit bättre att som Handikapputredningen förordat bygga vidare på de nuvarande stödformerna lönebidrag och Samhall, i stället för att experimentera med nya stödformer.
Till följd av AMS svårigheter att finna lönebidragsplatser och OSA-platser och det härigenom betydande överskottet på anslaget för 1992/93 förordas i motionen att de outnyttjade medlen i stället används dels för fler arbetstillfällen hos Samhall, dels för ökade insatser för att finna lönebidragsmöjligheter.
Det råder inga delade meningar om behovet av att prioritera insatserna för de arbetshandikappade så att fler kan få utbildning eller arbete. Mot bakgrund av att det, som motionären också påtalat, finns svårigheter att finna lönebidragsplatser och av att arbetshandikappade redan i dag prioriteras vid rekryteringen till Samhall ser utskottet positivt på att nya vägar prövas för att söka öka sysselsättningstillfällena för arbetshandikappade. Utskottet återkommer närmare till de förslag regeringen fört fram i kommande avsnitt. Motion A214 (c) avstyrks därmed.
Näringshjälp
I dag lämnas näringshjälp till handikappade som vill börja verksamhet som egna företagare med högst 30 000 kr till den som även är berättigad till starta-eget-bidrag och annars med 42 000 kr.
Med anledning av förslag från AMS och Handikapputredningen förordas i propositionen en höjning till 60 000 kr av näringshjälpen. Det skall liksom hittills kunna kombineras med starta-eget-bidrag. Det kompletterande bidraget på 12 000 kr slopas.
Efter förslag av AMS förordas vidare att näringshjälp skall kunna prövas som ett alternativ till andra åtgärder och inte först då andra åtgärder uteslutits.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A231 (yrk. 8) för sin del att näringshjälp till handikappade höjs till 50 000 kr och att åtgärden skall prövas likvärdig med andra åtgärder. Näringshjälp föreslås vidare kunna lämnas med högst 100 000 kr om året för merkostnader som en företagare har på grund av handikappet. Merkostnaderna föreslås preciserade genom lagstiftning eller föreskrift.
Utskottet kan inte ställa sig bakom detta motionskrav och avstyrker följaktligen motion A231 (s) i motsvarande del. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen föreslagit beträffande näringshjälp.
Arbetshjälpmedel
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas en arbetsgivare som anställer en handikappad eller har en handikappad anställd. Bidraget kan också lämnas i vissa andra fall, som dock inte är aktuella i detta sammanhang. Tanken med bidraget är att det skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av biträdet utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Bidraget får uppgå till högst 50 000 kr per år.
Vänsterpartiet i motion A224 (yrk. 1) och Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A231 (yrk. 6) förespråkar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som har anställning med lönebidrag. Bidrag till arbetsbiträde bör enligt Vänsterpartiet även kunna utgå till handikappad som är sysselsatt i skyddat arbete eller genomgår utbildning i företaget. Partiet förespråkar vidare (yrk. 2) ett slopande av begränsningsregeln som innebär att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden.
Utskottet erinrar om att huvudregeln är att lönebidrag inte får lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den handikappade. AMS har i sin anslagsframställning inför kompletteringspropositionen föreslagit att den sistnämnda begränsningen skall slopas.
Utskottet är inte berett att föreslå att bidragsgivningen vidgas och avstyrker förslagen i motionerna A224 (v) och A231 (s) i här aktuella delar.
Riksdagen godkände under föregående riksmöte en försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade att pågå budgetåren 1993/94--1994/95. Tanken var att lönebidragsmedel skulle få användas som bidrag till lönekostnaderna för stödpersonen, som förutsattes vara anställd av en myndighet, organisation, stiftelse eller liknande. Den handikappade själv förutsattes ha en reguljär, avlönad anställning utan bidrag till arbetsgivare.
I budgetpropositionen anför regeringen att försöksverksamhet med stödpersoner i arbetet åt arbetshandikappade -- "supported employment" -- som alternativ till lönebidrag eller arbete inom Samhall planeras av såväl AMS som Samhall. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan, när AMS och Samhall har redovisat erfarenheterna av sina försök.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) begär i motion A231 (yrk. 7) ett tillkännagivande från riksdagen om att både AMS och Samhall behöver pengar för en försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade.
Utskottet finner mot den angivna bakgrunden att det inte finns behov av ett tillkännagivande från riksdagens sida i frågan. Utskottet avstyrker motion A231 i nu behandlad del.
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) infördes år 1985 efter beslut av riksdagen (prop. 1984/85:45, AU7, rskr. 100). Stödformen har som målgrupp haft socialmedicinskt arbetshandikappade, som under lång tid sysselsatts i främst kommunala beredskapsarbeten. Insatserna förutsattes knytas till kommunens sociala omsorger enligt socialtjänstlagen.
I budgetpropositionen föreslår nu regeringen att målgruppen för OSA vidgas till att även omfatta personer som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service åt vissa funktionshindrade (LSS) samt personer med psykiskt betingade handikapp. Den sistnämnda gruppen föreslås bli definierad och avgränsad på samma sätt som skett för psykiskt handikappade i överenskommelser mellan AMS och Samhall om rekrytering av prioriterade grupper.
Syftet med åtgärden är att öka sysselsättningsmöjligheterna för de berörda grupperna. För de tillkommande grupperna föreslås bidrag kunna utgå med upp till 100 % av lönekostnaden, men på nu gällande sätt beräknat med ett krontalsbelopp.
Regeringen anför slutligen att det är angeläget att arbetet ges en anknytning till kommunens eller landstingets övriga sociala insatser för de berörda. Möjligheterna för dem som sysselsätts inom OSA att övergå till annan anställning med eller utan lönebidrag bör enligt regeringen prövas regelbundet.
Börje Nilsson (s) yrkar i motion A251 (yrk. 1) att riksdagen avslår regeringens förslag om en utvidgning av målgruppen för OSA. Motionären anser att det är bra att regeringen särskilt uppmärksammar de svårt funktionshindrades problem på arbetsmarknaden. Han anser dock att man valt fel väg och med förslagen under det aktuella avsnittet i budgeten skapar ett "sammelsurium av åtgärder". Motionären befarar att regeringens förslag kan leda till att kommunerna kommer att svara för sysselsättningen för utvecklingsstörda och AMS för sysselsättningen för andra grupper inom LSS-lagen. Dessutom kan tillskapandet av en mängd olika insatser leda till den situation som rådde före 1980 och som då motiverade tillskapandet av en ny samordnad företagsgrupp -- Samhall. En sådan utveckling är inte önskvärd. Konkurrensen riskerar att snedvridas och den enskilde hamnar i gränslandet mellan arbete och sysselsättning. I motionen förordas att kommunerna skall ha ett samlat ansvar för sysselsättningen för de aktuella grupperna och att Handikapputredningens förslag om en kommunal sysselsättningsgaranti förverkligas.
Utskottet anser att det är angeläget att försöka öka sysselsättningsmöjligheterna för människor med funktionshinder som omfattas av LSS. Förslaget om att vidga målgruppen för OSA är i linje med den inriktning av de särskilda åtgärderna som utskottet ovan ställt sig bakom. Det är angeläget att regeringen efter en tid noga följer upp resultatet av den föreslagna utvidgningen av OSA. Utskottet avstyrker därmed motion A251 (s) i berörd del.
Lönebidrag
Före införandet av de flexibla lönebidragen den 1 juli 1991 tillämpades ett system med olika bidragsnivåer för olika kategorier arbetsgivare. Systemets utformning hade historiska skäl. Höga bidrag utgick till statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer beroende på att dessa arbetsgivare tidigare hade kunnat anordna statligt arkivarbete där AMS stod för hela lönekostnaden. Lägre bidrag utgick till andra arbetsgivare på grund av att dessa hade kunnat anställa arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, där bidragsnivån var väsentligt lägre. När de skilda stödformerna slogs samman utan att bidragsnivåerna förändrades nämnvärt uppstod olika villkor för olika arbetsgivare.
En utvärdering som föregick införandet av de flexibla lönebidragen (Ds 1989:19) visade att skillnaderna i bidragsnivå knappast svarade mot skillnader hos de arbetshandikappade i fråga om arbetsförmåga, handikappets svårhetsgrad och liknande.
Enligt de nuvarande reglerna om flexibla lönebidrag fastställs bidragen i de enskilda fallen i förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare. Med reformen ville man åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen till de handikappades personliga förutsättningar. Den som har en betydande nedsättning skall kunna omfattas av ett högre lönebidrag än den som kan göra en större arbetsinsats. Bidragets storlek skall alltså inte bestämmas av arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnader utan av den arbetshandikappade sökandens förutsättningar.
Till reformen knöts förhoppningen att det skulle bli möjligt att skapa fler lönebidragsplatser inom en given anslagsram. Dessutom var tanken att arbetstagare, som på grund av svåra handikapp behövde en hög lönesubvention, inte som dittills skulle vara hänvisade till anställningar hos statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer utan även skulle kunna beredas kommunala eller privata anställningar, om dessa var mer lämpliga med hänsyn till deras utbildning och intressen.
En utvärdering av de flexibla lönebidragen föreslås i motion A231 (yrk. 2) av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) samtidigt som motionärerna förordar att ytterligare platser med lönebidrag ställs till förfogande (yrk. 4).
Motionärerna menar att det nya bidragssystemet har fördelar men också problem. Ett av problemen är att en ideell organisation inte längre har råd att öka sin andel av lönekostnaden när arbetsförmedlingen anser att bidraget skall sänkas med hänsyn till den anställdes handikapp. Ett motsvarande problem kan uppstå när en organisation kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter men inte kan betala mer än exempelvis 10 % av lönekostnaden.
Kravet på en utvärdering av de flexibla lönebidragen framställdes i motioner även under det föregående riksmötet. Utskottet hade samma mening som motionärerna om att en utvärdering borde göras för att utröna i vilken utsträckning det hade varit möjligt att nå de effekter som åsyftades med reformen. Med hänsyn till en studie rörande tillämpningen av lönebidragen som hade inletts av Riksrevisionsverket (RRV) fann emellertid utskottet inte tiden mogen för att ta något initiativ i frågan. Enligt vad utskottet erfarit är den nämnda studien ännu inte slutförd varför frågan bör anstå ännu en tid. Utskottet är heller inte berett att förorda att ytterligare medel anslås till lönebidragsplatser vilket föreslås i motionen. Motion A231 (s) i aktuella delar avstyrks därmed.
Motionärerna befarar (yrk. 3) att när efterfrågan på arbetskraft så småningom ökar kan situationen för organisationerna bli prekär. För att handikapprörelsen skall kunna fortleva behövs en lösning som inte är baserad på flexibla lönebidrag. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till en sådan lösning.
Handikapporganisationernas problem med anledning av de flexibla lönebidragen tas även upp av Jan Fransson m.fl. i motion So275 (yrk. 7) (s). I motionen förordas ett tillkännagivande från riksdagen om att de äldre bestämmelserna för lönebidrag bör gälla för handikapporganisationerna.
När systemet med flexibla lönebidrag infördes förutsågs att arbetsgivare som tidigare fått höga lönesubventioner på sikt skulle få räkna med genomsnittligt lägre bidrag. Regeringen redovisade i propositionen (prop. 1990/91:100 bil. 12 s. 119) den oro som förts fram för att ett flexibelt lönebidrag skulle medföra att de som var anställda hos myndigheter och organisationer med en hög subventionsnivå riskerade att förlora sina arbeten, därför att arbetsgivarna inte kunde betala en större del av lönekostnaderna. Regeringen klargjorde att man utgick från att arbetsförmedlingarna skulle komma att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte skulle behöva råka illa ut. Förmedlingarna ansågs ha alla förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna för de berörda anställda, när de tog upp överläggningar om flexibla lönebidrag. Riksdagen (bet. 1990/91:AU12, rksr. 282) ställde sig bakom denna handlingslinje för arbetsmarknadsmyndigheternas bedömning av den fortsatta bidragsgivningen. Riksdagen uttalade att det självklart inte var meningen att anställningstryggheten för arbetstagarna skulle försämras.
Utskottet är inte berett att förorda en återgång för handikapporganisationerna till det lönebidragssystem som gällde före den 1 juli 1991. Den studie som görs av RRV av de flexibla lönebidragen får utvisa hur frågan skall drivas i fortsättningen och om det behövs några åtgärder i den här frågan för handikapprörelsens eller andra organisationers vidkommande. Utskottet avstyrker motionerna A231 (s) och So275 (s) båda i aktuella delar.
På förslag av AMS förordas i budgetpropositionen att lönebidrag, som en tillfällig åtgärd under budgetåret 1994/95, skall kunna lämnas för arbetshandikappade anställda, som löper risk att slås ut från arbetsmarknaden, när deras arbetsgivare drar ned på sin verksamhet eller strukturerar om den. Regeringen förutsätter att volymen inte blir större än ca 500 personer. För lönebidrag som beviljas under budgetåret 1994/95 till den nu aktuella gruppen arbetshandikappade föreslås samma regler gälla som för övriga lönebidrag. Bidraget skall således omprövas regelbundet och kunna förlängas efter budgetårets utgång för de personer som omfattas. AMS skall redovisa erfarenheterna av åtgärden senast i anslagsframställningen för budgetåret 1996/97.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag och OSA är 13 700 kr per månad. Regeringen förordar att den nuvarande möjligheten att i särskilda fall medge att ett högre lönebelopp läggs till grund för bidrag upphör den 1 juli 1994. Fortsatt medgivande om undantag från begränsningsregeln bör få gälla för dem som är undantagna vid den tidpunkten. Begränsningen avses inte bli tillämplig för stödpersoner åt handikappade.
Socialdemokraterna förordar i sin sysselsättningspolitiska motion A254 (yrk. 22) att det även fortsättningsvis skall kunna gå att i särskilda fall medge att ett högre belopp läggs till grund för bidraget. Regeringens förslag bör enligt motionen avslås.
Utskottet erinrar om att begränsningen av hur stor lönesumma som läggs till grund för bidrag infördes fr.o.m. budgetåret 1984/85 i syfte att begränsa statens utgifter för lönebidragen och för att frigöra medel för att användas till att bereda fler sökande anställning med lönebidrag. Det ansågs mer angeläget att förbättra situationen för dem som stod utanför arbetsmarknaden än att bibehålla ett kraftigt stöd för de mest kvalificerade och bäst avlönade bland de anställda med lönebidrag. De anförda skälen torde fortfarande vara giltiga och i linje med inriktningen att minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden som utskottet tidigare tillstyrkt.
Utskottet delar regeringens uppfattning att bidraget bör utformas så att risken för inlåsningseffekter minimeras och att de berörda har incitament att övergå till reguljärt arbete utan stöd. Den som tjänar över 13 700 kr per månad torde ha sådan utbildning och yrkeserfarenhet att det borde finnas vissa möjligheter att övergå till icke lönesubventionerat arbete. Det kan slutligen påpekas att även i fortsättningen kan en arbetsgivare få bidrag som överstiger 13 700 kr i de fall lönebidrag undantagsvis kan kombineras med bidrag till arbetsbiträde. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därmed motion A254 (s) i berörd del.
På förslag av AMS tillstyrker regeringen en försöksverksamhet med särskilt anordnad sysselsättning för personer med svårare funktionshinder. I stället för att lönebidrag lämnas för de arbetshandikappade personerna föreslås bidrag kunna lämnas till en anordnare av arbete med för handikappade särskilt anpassade uppgifter.
Bidraget skall inte överstiga vad som skulle ha utgått som lönebidrag för dem som sysselsätts i verksamheten. Verksamheterna skall heller inte vara av den arten att de konkurrerar med marknadsutsatt verksamhet genom prisdumpning eller eljest på ett sätt som snedvrider konkurrensförhållandena. I propositionen förutsätts vidare att verksamheten inriktas på sökande med omfattande funktionshinder samt att möjligheterna för dem att övergå till reguljära arbetsplatser prövas fortlöpande.
Försöksverksamheten förutsätts bli finansierad inom ramen för de s.k. otraditionella medlen. Regeringen avstyrker AMS förslag om en höjning av medelsramen för otraditionella insatser. För budgetåret 1994/95 beräknas oförändrat 30 miljoner kronor.
Börje Nilsson (s) vill i motion A251 (yrk. 2) att riksdagen avslår förslaget om försöksverksamhet med särskild anordnad sysselsättning för personer med funktionshinder. Motionären har i denna fråga samma invändningar som beträffande den ovan behandlade frågan om att utvidga målgruppen för OSA.
Utskottet delar inte motionärens invändningar mot den föreslagna försöksverksamheten. Följaktligen bör riksdagen avslå motion A251 (s) i aktuell del.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) förordar i motion A231 (yrk. 8) att AMS i enlighet med anslagsframställningen skall få använda högst 3 % av anslaget till otraditionella insatser för handikappade. Motionärerna förordar vidare AMS förslag om att alternativa driftsformer med arbetsuppgifter som är specifikt anpassade för arbetshandikappade byggs upp med bidrag från AMS.
Utskottet konstaterar att den försöksverksamhet med särskilt anordnad sysselsättning som AMS föreslagit och som regeringen tillstyrkt är just den insats som motionärerna efterfrågat. Motionen är i den delen således tillgodosedd. Utskottet är inte berett att föreslå en höjning av medelsramen för otraditionella insatser. Motion A231 i motsvarande del avstyrks därmed.
Övriga frågor
Marianne Jönsson (c) påtalar i motion A233 det problem som uppstått kring finansieringen av handikappade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och yrkesval. Enligt motionären har skolan det yttersta ansvaret för ungdomarnas studie- och yrkesorientering. AMV erbjuder insatser i form av personella resurser och Ami-S specialistkompetens, men alla kommuner eller skolor har inte ansett sig kunna bekosta ungdomarnas resor och uppehälle.
Motionären begär ett tillkännagivande om att ungdomarna skall kunna skrivas in vid Ami i samband med de särskilda informations- och vägledningsinsatserna och därigenom få ersättning för resekostnader och uppehälle. Det rör sig uppskattningsvis om högst 300 ungdomar eller 500 inskrivningsveckor per år och motionären uppskattar kostnaden till 1 miljon kronor, vilken bedöms rymmas i anslaget.
Utskottet konstaterar att AMV:s insatser syftar till att tidigt, som regel mellan årskurs 8 och årskurs 9, ge vägledning till skolungdomar med handikapp för att underlätta övergång från skola till arbetsliv eller fortsatta studier. Det sker ofta i nära samverkan med skolans syokonsulenter eller SIH-konsulenter eller yrkesvalslärare. Af/Ami har utvecklat särskilda vägledningsveckor där ungdomar ges möjlighet till fördjupad vägledning i grupp. Vägledningsveckorna är oftast förlagda till Ami-S som har särskild kompetens på resp. handikappområde.
Utskottet bedömer att Af/Ami:s vägledningsveckor för handikappade skolungdomar har mycket stort värde för att underlätta övergången från skola till arbetsliv. Det är självfallet angeläget att alla ungdomar som behöver denna insats också kan få den. Frågan behöver beredas ytterligare, och utskottet är därför inte berett att föreslå ett sådant tillkännagivande som motionären begärt. Enligt utskottets mening bör emellertid regeringen undersöka om det går att lösa det problem som tas upp i motionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion A233 (c) avstyrks därmed.
Medelsanvisningen
Eftersom anslaget har en betydande reservation för budgetåret 1992/93 har regeringen i december 1993 beslutat att 800 miljoner kronor per den 1 juli 1993 skall föras bort från anslaget och inte få disponeras av AMV.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami från anslaget. Anslaget i denna del beräknas enligt propositionen till 755 000 000 kr, vilket beräknas medge en volym på 370 000 deltagarveckor kommande budgetår.
Regeringen föreslår sammantaget för nästa budgetår ett anslag på 7 123,2 miljoner kronor.
Som följd av att riksdagen bör avvisa förslaget om att utvidga målgruppen för OSA och förslaget om särskild anordnad sysselsättning för funktionshindrade föreslår Börje Nilsson i motion A251 (yrk. 5) att anslaget minskas med 150 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Hans Andersson m.fl. (v) begär i motion A224 (yrk. 3) att anslaget räknas upp med 1,7 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för att därmed bereda utrymme för ytterligare arbetsbiträden för handikappade.
Utskottet har ovan förordat den inriktning och de förslag till förändringar beträffande de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade som regeringen förespråkat. Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade med det belopp regeringen föreslagit. Motionerna A224 (v) och A251 (s) avstyrks härmed i berörda delar.
Bidrag till Samhall Aktiebolag
1992/93 Utgift 4 974 750 000 1993/94 Anslag 4 934 274 000 1994/95 Prop. 4 900 297 000
Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 99--107) att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr.
Verksamhetens mål och inriktning
Samhall ombildades 1992 från stiftelse till aktiebolag (prop. 1991/92:91, AU16, rskr. 249). I samband med ombildningen fastställdes verksamhetens inriktning, mål och resultatkrav att gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Riksdagen fastställde denna verksamhetsinriktning även för budgetåret 1993/94 (1992/93:AU12, rskr. 203). I årets budgetproposition förordar regeringen en oförändrad inriktning av Samhalls verksamhet även för budgetåret 1994/95.
De krav som enligt budgetpropositionen ställs på Samhallkoncernen är
en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade anställda på 31,9 miljoner arbetstimmar,
Minst 40 % av rekryteringen skall ske från de s.k. prioriterade grupperna, dvs. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade,
andelen övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 % och
ökad kostnadseffektivitet.
Regeringen konstaterar att Samhalls resultatredovisning för budgetåret 1992/93 visar att företagsgruppen uppfyllde samtliga krav utom kravet på att minst 3 % av de arbetshandikappade anställda skulle övergå till arbete utanför Samhall.
Enligt propositionen fortsätter Samhallbolagen arbetet med att förändra verksamhetens struktur såväl vad gäller branschinriktningar som organisationsstrukturen. Det sker således en minskning av tillverkning och en motsvarande ökning av tjänster och service. Samhall avser vidare att låta en projektgrupp utvärdera service- och tjänsteområdet. Till projektet knyts en referensgrupp med AMS, handikapporganisationer, fackliga organisationer samt företrädare för de regionala Samhallföretagen. Utvärderingen beräknas vara avslutad den 1 maj 1994.
För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet av ersättning från staten successivt skall minska under en femårsperiod, så att bidraget budgetåret 1996/97 högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden.
Beträffande inriktningen av verksamheten vill Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A249 (yrk. 1) att riksdagen skall begära av regeringen att Samhall får fortsätta att utvecklas med nya verksamheter såsom service och tjänster m.m. Motionärerna förordar vidare att om målen för rekryteringar och övergångar skall nås bör kraven på ekonomiska resultatförbättringar inte ställas fullt så hårda.
Vad utskottet kan förstå av propositionen pågår inom Samhallkoncernen en fortgående omstrukturering mot ökad service- och tjänsteverksamhet. Motionärernas begäran om att riksdagen skall förorda att denna utveckling skall få fortsätta förefaller obehövlig. När det gäller resultatkraven vill utskottet erinra om att dessa godkändes av riksdagen så sent som våren 1992 utan invändning. Utskottet anser således att det är för tidigt att ompröva de resultatkrav som ställs på Samhall och avstyrker motion A249 (s) i aktuell del.
I samma motion (yrk. 2) förordas att Samhall får i uppdrag att redovisa en plan för en långsiktig successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med Handikapputredningens förslag. Förslaget innebär att ca 600 platser per år skall inrättas för svårt funktionshindrade.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under förra riksmötet. Därvid konstaterades att Handikapputredningens förslag hade övervägts året dessförinnan i samband med propositionen om Samhalls ombildning till aktiebolag. Regeringens bedömning var då att utredningens förslag på denna punkt inte borde föranleda någon åtgärd. Denna bedömning mötte inte någon invändning vid riksdagsbehandlingen. Utskottet har samma uppfattning i dag och avstyrker motion A249 (s) i här berörd del.
Börje Nilsson (s) förordar i motion A251 (yrk. 7) att i stället för regeringens i föregående avsnitt redovisade förslag om utvidgning av målgruppen för OSA resp. särskild anordnad sysselsättning bör sysselsättningsvolymen vid Samhall utökas till motsvarande minst 33 miljoner arbetstimmar. Det uppskattas motsvara 1 000 arbetstillfällen.
Utskottet är som framgått nu inte berett att ställa sig bakom en omprövning av statsmakternas resultatkrav på Samhallkoncernen. Det finns dock ingenting som hindrar att Samhall på eget initiativ ökar sin sysselsättning. Det av statsmakterna uppställda volymkravet är ett minimikrav. Ett gynnsamt resultat i kombination med en växande orderingång har enligt vad utskottet erfarit skapat goda förutsättningar för en sysselsättningsökning vid Samhall. Motion A251 (s) i aktuell del avstyrks.
Vänsterpartiet framhåller i motion So479 (yrk. 8) att det i rådande arbetsmarknadsläge inte är realistiskt att de psykiskt handikappade i någon större utsträckning skall kunna etablera sig på den ordinarie marknaden. Samhalls verksamhet uppges inte täcka behoven, och kraven är för stora för många i gruppen. Partiet förordar därför ett kraftigt utökat antal platser vid Samhall för psykiskt handikappade och att kraven bör anpassas till de psykiska funktionshindren.
Utskottet vill betona att de psykiskt handikappade i dag tillhör en av de prioriterade grupperna vid Samhall. Prioriteringen innebär att AMV -- som anvisar arbetstagarna -- och Samhall skall se till att minst 40 % av de arbetstagare som rekryteras till Samhall skall tillhöra någon av de prioriterade grupperna. Utskottet ser självfallet med tillfredsställelse att Samhall ökar sysselsättningen och skapar nya arbeten även för psykiskt handikappade. Kravet på insatser från statsmakternas sida för att öka platsantalet kan utskottet dock inte biträda. Motion So479 (v) avstyrks därmed i berörd del.
Medelsanvisningen
Regeringens förslag om anslag till Samhall för nästa budgetår, 4 900,3 miljoner kronor, innebär en neddragning av anslaget med 150 miljoner kronor. Neddragningen skall enligt propositionen ses mot bakgrund av statens nyss angivna besparingskrav på Samhall samt företagsgruppens förbättrade likviditet.
Börje Nilsson (s) yrkar i motion A251 (yrk. 4), med anledning av sitt framförda krav på ökad sysselsättningsvolym hos Samhall, att anslaget skall ökas med 150 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Av detta belopp utgör 50 miljoner kronor ett minskat besparingskrav för det kommande budgetåret.
Utskottet anser att riksdagen med avslag på motion A251 (s) i nu aktuell del bör anvisa anslag till Bidrag till Samhall Aktiebolag med det belopp regeringen föreslagit.
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1993/94 Anvisat 1 000 1994/95 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7 (s. 107) bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Bidrag till Arbetslivscentrum
1992/93 Utgift 34 147 000 1993/94 Anslag 34 209 000 1994/95 Prop. 34 512 000
Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 108--109) att riksdagen skall anvisa ett anslag på 34 512 000 kr för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 39 och 1993/94:A254 yrkande 25, res. 1 (s) men. (v)- delvis
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A202, 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:So247 yrkande 16, res. 2 (s) men. (v) - delvis
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A237 yrkandena 2 och 7, 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:Sf261 yrkande 5, res. 3 (s) - villk. 2 men. (v) - delvis
4. beträffande regleringen av användningen av arbetsmiljöfondens tillgångar att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 24 antar 4 kap. 8 § i det genom propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, res. 4 (s)
5. beträffande lagförslaget i återstående delar att riksdagen antar det genom propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, i den mån frågan inte behandlats i föregående moment, med den ändringen att 1 kap. 1 § tredje stycket andra meningen skall ha följande lydelse:
Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd och i lagen (1994:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.,
6. beträffande anslag till Arbetarskyddsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr,
7. beträffande anslag till Arbetsmiljöinstitutet att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr,
8. beträffande arbetshandikappades sysselsättning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkandena 1 och 5 samt 1993/94:A241 yrkande 3,
9. beträffande förverkligande av Handikapputredningens förslag om sysselsättning åt arbetshandikappade m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande del, 1993/94:A251 yrkandena 3 och 6 samt 1993/94:So275 yrkande 5,
10. beträffande rehabilitering av funktionshindrade att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande del och 1993/94:So479 yrkande 6, men. (v) - delvis
11. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr,
12. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
13. beträffande inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A214 godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen anfört (avsnitt 2.3),
14. beträffande näringshjälp att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande del godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A224 yrkandena 1 och 2 och 1993/94:A231 yrkande 6, men. (v) - delvis
16. beträffande bidrag till stödpersoner åt handikappade att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkande 7,
17. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 1 godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1),
18. beträffande utvärdering av de flexibla lönebidragen m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkandena 2 och 4,
19. beträffande handikapprörelsens problem med flexibla lönebidrag att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 3 och 1993/94:So275 yrkande 7,
20. beträffande anställning med lönebidrag att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
21. beträffande bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 22 godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2), res. 5 (s)
22. beträffande försöksverksamhet med särskild anordnad sysselsättning att riksdagen avslår motion 1993/94:A251 yrkande 2,
23. beträffande medelsramen för otraditionella insatser m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande del,
24. beträffande handikappade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A233 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. beträffande anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:A224 yrkande 3 och 1993/94:A251 yrkande 5 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr, men. (v) - delvis
26. beträffande inriktningen av Samhalls verksamhet och resultatkraven att riksdagen avslår motion 1993/94:A249 yrkandena 1 och 2,
27. beträffande utökad sysselsättningsvolym vid Samhall att riksdagen avslår motion 1993/94:A251 yrkande 7,
28. beträffande platsantalet för psykiskt handikappade vid Samhall att riksdagen avslår motion 1993/94:So479 yrkande 8, men. (v) - delvis
29. beträffande anslag till driften av Samhall att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 4 till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr,
30. beträffande anslag till bidrag till Samhall för vissa skatter att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
31. beträffande anslag till Arbetslivscentrum att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr.
Stockholm den 3 mars 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Patrik Norinder (m), Nils Nordh (s) och Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "av utskottet." bort ha följande lydelse:
Många löntagare har fortfarande monotona och ofria arbeten som inte ger någon arbetstillfredsställelse och många riskerar sin hälsa i arbetet. Det räcker inte att ha som målsättning att alla som vill skall ha ett arbete. Arbetets villkor och innehåll måste också förändras.
Utskottet har en vision om "det goda arbetet" där risken för ohälsa minimerats och där arbetsuppgifterna för individen är stimulerande och utvecklande.
Under 1980-talet inleddes en offensiv för arbetslivets förnyelse. Bakom offensiven ligger övertygelsen att i takt med att arbetsuppgifterna förbättras och blir mer innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska och det rent mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och utslagning.
Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska partimotionen A254 att den borgerliga regeringen förefaller sakna intresse för att driva på förnyelsearbetet och att det krävs politiska initiativ på ett antal områden för att den tidigare inledda offensiven skall fortsätta med oförminskad kraft.
I likhet med motionärerna vill utskottet särskilt framhålla behovet av fortsatta insatser när det gäller ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt.
I fråga om ekonomiska styrmedel erinras om att Socialdemokraterna i krisuppgörelsen med regeringen hösten 1992 drev igenom att arbetsmarknadens parter på sikt skall ta över ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det kommer att öka trycket på arbetsgivarna att förändra arbetsorganisation och arbetsinnehåll. Man bör gå vidare i denna fråga.
De omfattande förändringarna i arbetslivet leder till att kompetenskraven ökar. De anställdas kunskaper måste öka i samma takt. En kompetensutveckling på arbetsplatserna måste stimuleras på bred front och kopplas ihop med en förändrad arbetsorganisation där arbete och lärande går hand i hand.
Av grundläggande betydelse för en förnyelse i arbetslivet är att man ute på arbetsplatserna får till stånd ett aktivt arbetsmiljöarbete med tonvikt på förebyggande insatser och aktiv och snabb rehabilitering av dem som skadas i arbetet. Viktigt är också att dokumentera de kostnader som uppstår på grund av en dålig arbetsmiljö. Arbetsmiljöfonden har en mycket viktig uppgift i arbetsmiljöarbetet för att stimulera och finansiera forskning, utveckling och kunskapsspridning. Inom arbetslivsområdet är fonden den största forskningsfinansiären. Fonden bör även i framtiden spela denna grundläggande roll. Utskottet återkommer i denna fråga i den följande framställningen med anledning av ett regeringsförslag.
Dagens produktionssystem medger flexibla arbetstider. För att balansera produktionens krav och den enskildes önskemål behövs nya lagregler som ger möjlighet till önskad flexibilitet och större inflytande för den enskilde. Branschavtal skall ge ramar, ta hänsyn till branschproblem och tillföra ytterligare regler om den enskilde arbetstagarens inflytande. Branschavtalen kan i sin tur behöva kompletteras med lokala kollektivavtal om arbetstiden.
Det höga övertidsuttag som arbetsgivarna nu tillämpar är oacceptabelt. Det lägger en orimligt stor arbetsbörda på de anställda samtidigt som massarbetslöshet råder. De fackliga organisationerna har här ett ansvar. Ytterst är det dock regeringen som måste ta ansvaret och vidta erforderliga åtgärder så att övertidsuttaget minskas och fler människor bereds arbete.
Beträffande arbetsrätten vill utskottet vidareutveckla den nordiska modellen som bygger på kollektivavtal, förhandlingar och samverkan mellan parterna. Utskottet är djupt kritiskt till att regeringen i konfrontation med löntagarorganisationerna kraftigt har försämrat löntagarnas rättigheter och förändrat balansen på arbetsmarknaden. De genomförda försämringarna i medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen bör därför rivas upp. Likaså bör reglerna om in- och uthyrning av arbetskraft förändras liksom ett utökat inflytande bör ges de anställda i samband med företagsförvärv. EU:s direktiv rörande dessa frågor bör omsättas i svensk lag.
Då det gäller företagshälsovård återkommer utskottet i den följande framställningen med anledning av särskilda yrkanden härom i den nu aktuella motionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till det föreliggande yrkandet i motion A254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 25 och med avslag på motion 1993/94:A250 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 9 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivare och anställda, inte minst för de små och medelstora företagen. Statsbidragen till företagshälsovården har slopats, och ännu finns det inte kollektivavtal om företagshälsovård på alla avtalsområden. Bl.a. på LO/SAF-området saknas avtalsreglering. Utskottet menar att riksdagen i enlighet med yrkandena i motionerna A254 (s) och A202 (s) bör uttala att företagshälsovården skall göras obligatorisk, dvs. att för alla arbetsgivare bör införas en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla företagshälsovård. Det skulle också vara i linje med Sveriges åtagande enligt ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård. Utskottet återkommer till frågan om inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård i det följande avsnittet.
Med det anförda tillgodoses yrkandet i motion So247 (v) i vad avser införande av en lagstadgad företagshälsovård.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A202 och 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del samt med anledning av motion 1993/94:So247 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Den lagstiftning som utskottet ovan förordat måste självfallet garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. I enlighet med vad som sägs härom i motion A254 (s) bör riksdagen fastslå följande riktlinjer för lagstiftningen: Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla företagshälsovård åt samtliga anställda. Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga organisationer, arbetsledare och anställda. Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår både fysisk och psykisk arbetsmiljö liksom sociala frågor. Företagshälsovården skall i första hand arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge råd i sådana frågor som teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider. Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr 161.
Med de föreslagna riktlinjerna tillgodoses samtidigt det program för förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård som presenteras i motion Sf261 (s). Motion A237 (v) i här avsedda delar avstyrks i den mån yrkandena inte kan anses besvarade med vad ovan anförts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och med anledning av motion 1993/94:Sf261 yrkande 5 samt med avslag på motion 1993/94:A237 yrkandena 2 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar (mom. 4)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "lagen om socialavgifter" bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens förslag att användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen inte skall regleras i socialavgiftslagen utan endast i myndighetens instruktion. En konsekvens av förslaget är att regeringen kan besluta om fondens inriktning utan att höra riksdagen. Enligt utskottets mening väger det skäl som anförts inte tillräckligt tungt. Riksdagen bör således med bifall till den socialdemokratiska partimotionen A254 avslå lagförslaget.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 24 och med avslag på propositionen i motsvarande del avslår 4 kap. 8 § i det genom propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
5. Bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA (mom. 21)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "i berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte tillstyrka regeringens förslag om att upphäva möjligheten att, vid anställning med lönebidrag eller vid skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA), i särskilda fall medge att ett högre lönebelopp än 13 700 kr läggs till grund för bidraget. Om det verkligen finns särskilda skäl i det enskilda fallet, bör ett högre belopp också kunna läggas till grund för bidraget. Riksdagen bör således i enlighet med vad som sägs i motion A254 avslå regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 22 avslår vad regeringen förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Till en början instämmer jag i de reservationer som de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet avgivit beträffande dels regeringens förslag om att användningen av arbetsmiljöfondens tillgångar inte längre skall regleras i socialavgiftslagen, dels förslaget om att slopa möjligheten att i särskilda fall medge att ett högre belopp än 13 700 kr per månad läggs till grund för lönebidrag respektive bidrag för skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA).
I motion A250 redovisas Vänsterpartiets syn på arbetslivspolitikens allmänna inriktning. Här framhålls det stora behovet av att förbättra arbetsmiljön och utveckla företagshälsovård och rehabiliteringsinsatser i enlighet med partiets särskilda motioner.
Den rådande situationen med katastrofalt många förtidspensioneringar kommer på sikt att ytterligare förvärras av förändringar i arbetsskadeförsäkringen och en pågående nedrustning av företagshälsovården. Utslagningen från arbetslivet måste stoppas. Som positiva framtidssatsningar pekas på de i motionen föreslagna fonderna för försöksverksamhet med arbetstidsförkortning, förnyelse och kompetenshöjning i arbetslivet. Enligt min mening bör riksdagen ge regeringen till känna vad som förordas i motionen.
Beträffande frågan om en obligatorisk företagshälsovård vill jag framhålla vad som sägs i motionerna A237 och So247. I den mån arbetsmarknadens parter inte träffar avtal om hur företagshälsovården skall organiseras bör samhället komplettera med en rättighetslagstiftning. Målsättningen är att alla arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Genom en obligatorisk företagshälsovård finns en möjlighet att nå gruppen med hög alkoholkonsumtion. På det sättet skulle Sverige i ett slag kunna klara världshälsoorganisationens (WHO) mål om en sänkning av den totala alkoholkonsumtionen med 25 %fram till år 2000. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till lagstiftning på området.
När det gäller företagshälsovårdens inriktning bör små företag som har svårt att ekonomiskt klara vården även fortsättningsvis kunna få statliga bidrag. Verksamheten bör dock i huvudsak finansieras av arbetsgivaren. Därvid kan man tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till företagets arbetsskadenivå. Den finska modellen med 15-gradig skala kan vara ett alternativ värt att pröva. Riksdagen bör av regeringen begära förslag till finansiering av företagshälsovården i enlighet med vad som här sagts. Slutligen bör riksdagen genom ett tillkännagivande klargöra behovet av en klarare reglering av företagshälsans, försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och ansvarsområden.
Det nuvarande systemet för rehabilitering av funktionshindrade fungerar otillfredsställande för gruppen psykiskt handikappade. Dessa handikapp medför speciella problem bl.a. behövs mycket långa rehabiliteringstider. Det är nödvändigt att metodik och verksamhet anpassas till denna grupp. Arbetsmarknadsstyrelsen bör i enlighet med vad som sägs i motion So479 (v) ges i uppdrag att utarbeta sådana metoder.
Jag förordar i enlighet med motion A224 (v) att en ändring görs i förordningen om arbetshjälpmedel så att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som har anställning med lönebidrag, har skyddat arbete eller genomgår utbildning i företaget. Dessutom anser jag att begränsningen att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden slopas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bidraget till arbetsbiträde har beloppsmässigt legat fast i 20 år. Det har lett till en urholkning av bidraget. Bidraget bör i fortsättningen knytas till basbeloppet och för nästa budgetår utgöra 2,5 basbelopp eller 88 000 kr. Riksdagen bör därför till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för 1994/95 anvisa 1,7 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Det är inte realistiskt att tänka sig att de psykiskt handikappade i nuvarande arbetsmarknadssituation i någon större utsträckning skall kunna etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden -- även om målet i rehabiliteringen bör ställas högt. Samhalls verksamhet täcker inte behovet och kraven där är för stora för många i denna grupp. Jag menar att platsantalet för psykiskt handikappade vid Samhall i enlighet med vad som sägs i motion So479 bör utökas och kraven bör anpassas till de psykiska funktionshindren.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2, 3, 10, 15, 25 och 28 borde ha hemställt:
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 39 och med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So247 yrkande 16 och med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:A202 ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A237 yrkandena 2 och 7 och med avslag på motionerna 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:Sf261 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. beträffande rehabilitering av funktionshindrade att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So479 yrkande 6 och med avslag på motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A224 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1993/94:A231 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A224 yrkande 3 och med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 5 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 124 869 000 kr,
28. beträffande platsantalet för psykiskt handikappade vid Samhall att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So479 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 5 Inledning 5 Arbetslivspolitik 6 Företagshälsovård 7 Arbetsmiljöfonden 9 Arbetarskyddsverket 10 Arbetsmiljöinstitutet 10 Arbetshandikappade 11 Arbetshandikappades sysselsättning 11 Yrkesinriktad rehabilitering 14 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 14 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 14 Inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade 15 Näringshjälp 15 Arbetshjälpmedel 16 Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) 17 Lönebidrag 18 Övriga frågor 21 Medelsanvisningen 22 Bidrag till Samhall Aktiebolag 23 Verksamhetens mål och inriktning 23 Medelsanvisningen 25 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. 25 Bidrag till Arbetslivscentrum 25 Hemställan 25 Reservationer 1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1), (s) 29 2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2), (s) 31 3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3), (s) 31 4. Regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar (mom. 4), (s) 32 5. Bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA (mom. 21), (s) 33 Meningsyttring av suppleant33 Bilaga Propositionens lagförslag 36