Arbetslivspolitik
Betänkande 1992/93:AU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU12
Arbetslivspolitik
Innehåll
1992/93 AU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för att främja sysselsättningen för arbetshandikappade. I enlighet med dessa förslag förordar utskottet att sammanlagt 12700 miljoner kronor anvisas för sådana åtgärder, varav i runda tal 1400 miljoner kronor till yrkesinriktad rehabilitering, 6400 miljoner kronor till lönebidrag m.m. och 4900 miljoner kronor till bidrag till driften av Samhallkoncernens företag.
När det gäller lönebidrag till kulturinstitutioner redovisas ett regeringsförslag till omfördelning av anslagsmedel. I samma avsnitt av betänkandet tillstyrker utskottet förslag från regeringen om att försök efter utländska förebilder görs med en ny stödform, bidrag till stödpersoner åt handikappade.
I de inledande avsnitten av betänkandet kommer utskottet in på den allmänna inriktningen av arbetslivspolitiken med anledning av vad som anförs i budgetpropositionen och en socialdemokratisk partimotion. Vidare diskuteras om företagshälsovården bör regleras genom lag eller kollektivavtal. Några initiativ i dessa frågor föreslås inte av utskottet.
I fråga om Arbetslivsfonden föreslås att dess verksamhet, såsom regeringen förordar, skall vara avvecklad till den 1 juli 1995. Själva bidragsgivningen skall med regeringens förslag vara avslutad den 1 april 1994. Utskottet anser att den Centrala arbetslivsfonden efter prövning skall kunna medge en länsfond att lämna bidrag även efter denna tidpunkt och anger villkoren härför.
Till betänkandet har Socialdemokraternas företrädare fogat reservationer om arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården samt ett särskilt yttrande.
Vänsterpartiets företrädare i utskottet har avgett en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1992/93:100, bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen
dels under punkterna
C 1 (s. 65--67)
till Arbetarsskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 387645000 kr,
C 3 (s. 67--70)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 787783000 kr,
C 4 (s. 71)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 570017000 kr,
C 5 (s. 71--72)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
C 6 (s. 72--78)
1. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3),
2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade (avsnitt 2.5),
3. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 6386203000 kr,
C 7 (s. 79--85)
att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4934274 000 kr,
C 8 (s. 85)
att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
dels beträffande Arbetslivsfonden (s. 24--26)
att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet.
Skrivelse från regeringen
I regeringens skrivelse 1992/93:153 bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i denna om ILO:s konvention och rekommendation om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och liknande anläggningar.
Motionerna
1992/93:A214 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de långsiktiga ekonomiska målen för Samhall AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka Samhallsföretagens verksamhetsinriktning och ekonomi under budgetåret 1993/94,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Samhall bör vara berett att kunna leva upp till Handikapputredningens förslag om en långsiktig successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen.
1992/93:A226 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i fråga om en bred och utvecklingsinriktad översyn av de s.k. kulturvårdsföretagens uppgifter, huvudmannaskap och finansiering m.m.
1992/93:A232 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen till anslaget C 6. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar 250 000 000 kr till lönebidragstjänster utöver vad regeringen föreslagit eller således 6 636 203 000 kr.
1992/93:A240 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliga och samstämmiga direktiv till AMS,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidragsreduceringar som leder till uppsägningar av arbetshandikappade.
1992/93:A243 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i fråga om en bred och utvecklingsinriktad översyn av de s.k. kulturvårdsföretagens uppgifter, huvudmannaskap och finansiering.
1992/93:A251 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget för alkohol- och drogförebyggande insatser på arbetsplatser skall kunna fördelas till varje ideell, facklig eller arbetsgivarorganisation.
1992/93:A254 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden för handikappade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av de flexibla lönebidragen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare platser med lönebidrag,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en ordentlig inventering görs av de handikappades situation på arbetsmarknaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av medel för att genomföra försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade.
1992/93:A255 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar 250 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 6636203000 kr.
1992/93:A256 av Rolf L Nilson och Hans Andersson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att begränsningen som avser bidrag till arbetsbiträde slopas enligt vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag.
1992/93:A258 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de flexibla lönebidragen.
1992/93:A264 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för arbetsmiljöarbetet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för arbetsmiljöverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering, utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och i arbetsmiljöärenden.
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse,
17. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om obligatorisk företagshälsovård utarbetas med en inriktning som anges i motionen.
1992/93:A276 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intensifiera ansträngningar att ge handikappade ett eget arbete.
1992/93:A284 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska anslaget till Samhall AB med 2100000000 kr i förhållande till anslaget i proposition 1992/93:100,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra lönerna i Samhall för de icke prioriterade grupperna till en nivå som motsvarar gällande arbetslöshetsersättning eller annat bidrag som de är berättigade till,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparing på 2 100 000 000 kr som måste uppnås genom i mom. 2 angivet sätt eller genom införande av kortare arbetstid för icke prioriterade grupper.
1992/93:A425 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta verksamheten vid Arbetslivsfonden.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för aktiva insatser för små och medelstora företag.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivsfondernas medel.
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om allmän företagshälsovård i syfte att nå gruppen med en hög alkoholkonsumtion.
1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande arbetshälsovård i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
Inledning
I betänkandet redovisar utskottet regeringens anslagsframställningar under avsnittet Arbetslivsfrågor i årets budgetproposition. Det gäller anslagen till Arbetarskyddsverket, samt till yrkesinriktad rehabilitering, till särskilda åtgärder för arbetshandikappade och Samhall AB. Anslagen till Arbetsmiljöinstitutet och andra forskningsinstitutioner återkommer utskottet till i betänkande 1992/93:AU14.
Innan utskottet går in på dessa anslagsfrågor behandlar utskottet i de närmast följande avsnitten några allmänna frågor om arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården samt ett förslag i propositionen om att avveckla Arbetslivsfonden.
När det gäller det aktuella läget på utredningsområdet skall här antecknas att 1989 års Handikapputredning på försommaren 1992 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla med förslag om bl.a. anställningsfrämjande åtgärder och om arbetshjälpmedel. Betänkandet är fortfarande under remissbehandling.
Företagshälsovårdsutredningen, som tillsattes förra vintern, presenterade i höstas betänkandet (SOU 1992:103) FHU92, som har varit ute på remiss. När det gäller arbetsmiljölagen pågår för närvarande en översyn av lagen i vissa delar. Den skall vara klar i höst.
I fråga om Arbetslivsfonden har regeringen nyligen uppdragit åt en utredare att överväga hur erfarenheterna från fonden skall föras vidare. I uppdraget ingår att föreslå hur samordningen av statens insatser och kunskapsspridning inom arbetslivsområdet skall äga rum.
På det arbetsrättsliga området kan noteras att Utredningen om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet avlämnade sitt betänkande i november 1992. I december samma år utfärdade regeringen tilläggsdirektiv till den nu verksamma Arbetsrättskommittén. Ett delbetänkande väntas från kommittén inom kort.
Den 15 februari i år uppdrog regeringen åt en sakkunnig att
överväga begreppet social dumping och 1991 års ändringar i
medbestämmandelagen ("Lex Britannia"). Samma dag tillkallades en
utredare med uppgift att se över ledighetslagarna -- Utredningen
om ledighetslagstiftningen (ULL).
Slutligen erinrar utskottet om att det sedan tidigare föreligger betänkanden från Löneförhandlingsutredningen -- (SOU 1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden -- och från Utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester -- (SOU 1992:27 Årsarbetstid. Beträffande regeringens behandling av dessa betänkanden hänvisas till redovisningen i budgetpropositionen (s. 19--21).
Arbetslivspolitik
I den föreliggande delen av budgetpropositionen (s. 17--18) ger arbetsmarknadsministern en sammanfattande redovisning för sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet. Bortsett från Arbetslivsfonden föreslås här inte några förändringar i den förda politiken.
Socialdemokraterna hävdar i partimotion A267 att det för en fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse krävs politiska initiativ på ett antal områden. Motionärerna anger särskilt ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt. Motionärerna menar att i takt med att jobben förbättras och blir mer innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska och det rent mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och utslagning.
Som en följd av denna politik har mycket positiva resultat redan uppnåtts och ett intensivt förändringsarbete pågår på arbetsplatserna. Motionärerna gör dock gällande att den offensiv de beskriver försvåras av regeringen, som enligt deras uppfattning uppenbarligen inte är intresserad av att driva på förnyelsen utan i stället försöker försvaga löntagarnas ställning, försvåra arbetsmiljöarbetet och försämra gällande ersättningar. Försämringar i arbetsskadeförsäkringen kommer att hårt drabba anställda på arbetsplatser med besvärlig arbetsmiljö. Motionärerna föreslår med hänvisning härtill ett tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
När det gäller några av inslagen i det ovan återgivna programmet har Socialdemokraterna i sin motion ställt särskilda yrkanden. Ett av dem, om företagshälsovården, redovisar utskottet i nästa avsnitt av betänkandet. Ett andra yrkande, om kompetensutveckling, behandlas tillsammans med andra likartade yrkanden i betänkande 1992/93:AU11. De två återstående yrkandena, om jämställdhetsarbetet och om ändring i föräldraledighetslagen, kommer utskottet att anmäla i senare betänkanden. Slutligen erinrar utskottet om att de nyligen gjorda ändringarna i arbetsskadeförsäkringen behandlats av socialförsäkringsutskottet (prop. 1992/93:30, SfU8, rskr. 142) och således faller utanför arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Utskottet delar motionärernas åsikt att det under de senaste åren har uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet och att det på många håll pågår ett intensivt förändringsarbete. Av stor betydelse för denna utveckling har varit dels 1991 års reformering av arbetsmiljölagstiftningen, som i sina huvudlinjer vann en bred enighet i riksdagen, dels de initiativ och ekonomiska stimulanser till förändring och nytänkande på arbetsplatserna som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens verksamhet.
Som understryks i propositionen liksom i motionen behövs dock en fortsatt intensifiering av insatserna. Fortfarande finns på många arbetsplatser miljöer med stor risk för olycksfall och ohälsa för de anställda. Förutom stora skillnader mellan olika yrkesgrupper i fråga om arbetsmiljörisker finns också betydande skillnader i riskhänseende mellan kvinnor och män. Att ytterligare minska arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den enskilde som för samhället.
Utöver det förebyggande syfte som nu angivits skall en god arbetsmiljö med de synsätt som nu gäller även ge den enskilde arbetstagaren möjlighet till inflytande, lärande och utveckling. Arbetsmiljöarbetet skall vara en integrerad del av verksamheten med medverkan av alla på arbetsplatsen. I propositionen framhålls att en god arbetsmiljö, sedd ur detta helhetsperspektiv, är till gagn inte bara för individen utan även är en förutsättning för att skapa ett produktivt och effektivt näringsliv.
Vad nu återgivits innebär enligt utskottets mening att det inte finns några väsentliga skillnader i uppfattningen om behovet av en god arbetsmiljö och ett fortsatt förändringsarbete på arbetsplatserna. Med hänsyn härtill och med erinran om att utskottet avser att återkomma till de anslutande yrkandena i motion A267 anser utskottet att det inte finns behov för riksdagen att göra ett särskilt uttalande till regeringen om inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionens yrkande härom avstyrks sålunda av utskottet.
Företagshälsovård
Den tidigare statsbidragsgivningen till företagshälsovården upphörde med utgången av år 1992. Den i inledningen nämnda Företagshälsovårdsutredningen har haft i uppdrag att utreda företagshälsovårdens organisation och finansiering med anledning av avvecklingen av statsbidragen. Utredningens överväganden föreligger, som också redan nämnts, i ett remissbehandlat betänkande.
I statsrådsberedningens förteckning över propositioner som skall avlämnas till riksdagen under våren 1993 aviseras en proposition om företagshälsovården till den 17 mars. Den 25 februari informerade arbetsmarknadsministern kammaren om att han inte avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en proposition i ämnet.
I tre motioner föreslås en obligatorisk företagshälsovård, dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.
Socialdemokraterna framhåller i partimotion A267 företagshälsovårdens betydelse inte minst för de små och medelstora företagen. Med hänvisning till avvecklingen av statsbidragen och till att det inte finns avtal om företagshälsovård inom alla områden, exempelvis inte på LO/SAF-området, anser de att lagstiftning bör tillgripas, vilket också, tillägger de, ligger i linje med Sveriges åtaganden enligt gällande ILO-konvention om företagshälsovården.
Vänsterpartiet föreslår i partimotion So268 om alkoholpolitiken en lag om allmän företagshälsovård i syfte att nå gruppen med hög alkoholkonsumtion. För att företagshälsovården i det arbetet skall få en friare ställning gentemot företagen förespråkar motionärerna att landstingen resp. de landstingsfria kommunerna övertar huvudmannaskapet.
Hans Andersson m.fl. (v) anför i motion A264 att i de fall avtal inte kan träffas mellan parterna skall samhället komplettera med lagstiftning. Som målsättning anges att alla arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Motionärerna anser att riksdagen av regeringen skall begära förslag till ändring i arbetsmiljölagen i enlighet med vad de anfört om ansvaret för arbetsmiljöarbetet.
Utskottet utgår från att den i motionerna A264 och A267 begärda lagstiftningen om företagshälsovård är att se som en andrahandsåtgärd, att tillgripa för det fall att det inte visar sig möjligt för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om företagshälsovården och dess organisation. I dagsläget finns arbetsmiljöavtal endast på den statliga sektorn. Nya avtal träffades för denna sektor under år 1991 och -- för riksdagsområdet -- år 1992. Därutöver finns avtal om företagshälsovård endast inom några branscher på den privata sektorn.
I sitt meddelande till kammaren den 25 februari konstaterade arbetsmarknadsministern att förhandlingar pågår mellan arbetsmarknadens parter inom såväl den privata som den kommunala sektorn om en avtalsreglering av företagshälsovården. Det var resultatet av dessa förhandlingar som han ansåg sig böra avvakta. Arbetsmarknadsministern tillade i kammaren att han förutsatte att förhandlingsomgången skulle klaras av "senast under denna vår" och att han på sitt departement har "en färdigskriven proposition, där det lagstiftas om företagshälsovården, för det fall att de inte klarar av denna förhandlingsomgång".
På grund av de uttalanden arbetsmarknadsministern gjort i kammaren anser utskottet att det inte är påkallat för riksdagen att i enlighet med yrkandena i motionerna A264 (v) och A267 (s) uppmärksamma regeringen på möjligheten att lagstifta om företagshälsovård för det fall frågan inte regleras genom avtal. Utskottet avstyrker därför de aktuella yrkandena i dessa motioner. Inte heller anser utskottet att riksdagen av alkoholpolitiska skäl bör inskrida med lagstiftning utan att först pröva möjligheterna till avtalsreglering och avstyrker därmed även yrkandet om lagstiftning i motion So268 (v).
Socialdemokraterna begär i partimotion A267 också förslag om inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård. I de riktlinjer som förordas i motionen ingår att företagshälsovården skall vara en opartisk expertresurs, att det i verksamheten skall ingå både fysisk och psykisk miljö liksom sociala frågor, att företagshälsovården i första hand skall arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och att företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO:s konvention på området, nr 161.
I partimotion So449 om strategi för välfärden framställer Socialdemokraterna ett yrkande om ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande arbetshälsovård, avsedd att inrättas inom ramen för en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring. Den föreslagna arbetshälsovården skall enligt motionen ha till uppgift att ge alla arbetsplatser konsulthjälp i frågor som hänger samman med förebyggade friskvård, arbetsorganisation och arbetsmiljö samt rehabilitering av anställda.
Hans Andersson m.fl. (v) ger i motion A264 förslag till utveckling av en kvalificerad företagshälsovård. Motionärerna föreslår därvid principer för företagshälsovårdens finansiering, upprättande av en kunskapsbank om arbetsskador, sjukfrånvaro m.m. på arbetsplatserna, införande av ett övergripande ansvar på Arbetarskyddsstyrelsen för arbetsmiljöverksamheten, skyldighet för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet samt tydliga regler om sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen. Motionärerna begär förslag till lagreglering av dessa frågor. Slutligen föreslår motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs en klarare reglering av företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och ansvarsområden.
Utskottet har ovan anslutit sig till uppfattningen att man bör avvakta möjligheterna att få till stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess verksamhet. Av detta följer att utskottet inte anser att det är aktuellt att nu dra upp riktlinjer för hur en lagstadgad företagshälsovård bör utformas. Utskottet avstyrker därför motionerna A264 och A267 i motsvarande delar. Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motion So449 om program för en arbetshälsovård som -- att döma av motionen -- är avsedd att ersätta nuvarande företagshälsovård.
Kenneth Lantz (kds) föreslår i motion A251 ett tillkännagivande till regeringen om medel för alkohol- och drogförebyggande insatser på arbetsplatser.
Av motionen framgår att det gäller disposition av de s.k. MBL-medlen, alltså de medel ur Arbetsmiljöfonden som beviljats för utbildning och information beträffande medbestämmande och arbetslivsfrågor i övrigt. Av dessa medel har även lämnats bidrag till projekt och information på alkohol- och narkotikaområdet. Riksdagen beslöt förra året på förslag av regeringen att MBL-medlen skulle avvecklas fr.o.m. innevarande budgetår. Det betyder att den förutsättning motion A251 bygger på inte längre föreligger, och utskottet avstyrker därför motionen.
Arbetslivsfonden
En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad och hittillsvarande verksamhet lämnas i propositionen på s. 24--26.
Arbetslivsfondens verksamhet finansieras med arbetsmiljöavgifter, som arbetsgivarna erlade under perioden september 1989--december 1990. Fonden består av en central fond och 24 regionala fonder. Den skall lämna bidrag till arbetsgivare för åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö, förändrad arbetsorganisation samt tidig och aktiv rehabilitering. Fonderna började sin verksamhet under andra halvåret 1990. Någon bortre tidsgräns för verksamheten har inte fastställts.
Den centrala fonden och de regionala fonderna har hittills beviljat bidrag med sammanlagt i runt tal 6 miljarder kronor. Vidare har statsmakterna genom beslut på våren resp. hösten 1992 tagit i anspråk sammanlagt 5 miljarder kronor för sysselsättningsfrämjande åtgärder, dvs. för åtgärder utanför fondmedlens egentliga användningsområde. Fonderna disponerar enligt propositionen ca 4 miljarder kronor för nya bidragsbeslut. Enligt propositionen har den centrala fonden beräknat att de återstående medlen med nuvarande bidragstakt räcker till årsskiftet 1993/94, dock längst t.o.m. första kvartalet 1994.
I propositionen föreslås mot denna bakgrund att Arbetslivsfonden avvecklas successivt med sluttidpunkt den 1 juli l995. Bidragsgivningen till åtgärder på arbetsplatserna avslutas med utgången av år 1993. Om det finns speciella skäl skall bidrag kunna lämnas även under första kvartalet 1994. Fondens verksamhet liksom dess administration avvecklas därefter successivt och är helt avslutad den 1 juli l995. Efter den 1 april l994 kommer fondens verksamhet i huvudsak att vara inriktad på uppföljning av arbetsplatsprogram, utvärdering och kunskapsspridning. Det förutsätts ankomma på regeringen att mot bakgrund av vad som redovisats i propositionen ta de initiativ som behövs i fråga om avvecklingen.
Inga-Britt Johansson m.fl. (s) förespråkar i motion A425 om arbetsmarknad och sysselsättning i västra Sverige att verksamheten vid Arbetslivsfonden skall fortsätta. Arbetsuppgifterna skall successivt övergå till utveckling av små och medelstora företag, företrädesvis företag inom den konkurrensutsatta sektorn. Fondens instruktion bör ändras i enlighet härmed. Medel som finns kvar på fonden när dess nuvarande verksamhet upphört om ett år bör kunna användas i den nya verksamheten. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande av vad de anfört om fortsatt verksamhet vid Arbetslivsfonden.
Motionärerna föreslår vidare ett tillkännagivande om behovet av aktiva åtgärder för små och medelstora företag. De pekar bl.a. på de kunskapsproblem som finns i dessa företag, att omvandlingstrycket i dem måste öka liksom viljan att tillgodogöra sig nya produktutvecklingsmöjligheter. Motionärerna hänvisar vidare till EG-marknadens krav och de anställdas behov av kompetensutveckling och stimulanser för engagemang.
Det problem motionärerna ser är hur man skall nå fram till de små och medelstora företagen. De förordar att samtliga arbetsplatser i regionen besöks under en tvåårsperiod i syfte att stimulera företagen att utarbeta en utvecklingsplan för företaget och dess produkter. Arbetslivsfonderna är specialiserade på denna typ av uppsökande, kartläggande och kreativa arbete. De bör enligt motionärerna ombildas för dessa uppgifter.
För egen del får utskottet anföra följande.
När Arbetslivsfonden tillkom som ett led i strävandena att minska den ekonomiska aktiviteten i den då rådande högkonjunkturen låg det i sakens natur att dess verksamhet skulle vara tidsbegränsad. Verksamheten förutsattes pågå tills fondmedlen tog slut. Arbetslivsfonden har gjort egna, aktiva insatser för att stimulera företag och förvaltningar till arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser och har därmed själv ökat takten i bidragsutbetalningarna. Härigenom och inte minst genom statsmakternas ianspråktagande av fondmedel för andra ändamål har medelsförbrukningen blivit kraftigt påskyndad. Det har därmed blivit aktuellt att fastslå en tidpunkt vid vilken Arbetslivsfonden bör vara avvecklad.
Regeringens förslag att sluttidpunkten fastställs till den 1 juli 1995 utgår från Centrala arbetslivsfondens egen bedömning av hur länge bidragsmedlen kommer att räcka och den tid som behövs för att följa upp bidragsbesluten. Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till vad som anförts i propositionen i denna del. När det gäller avslutandet av bidragsgivningen bör man dock inte låsa fast sig vid en bestämd tidpunkt, den 31 mars 1994, med regeringens förslag. Det bör vara möjligt för Centrala arbetslivsfonden att efter prövning medge att en länsfond med kvarstående projektmedel får bevilja bidrag till insatser inom sitt verksamhetsområde även efter nu angivna tidpunkt. Ett bestämt villkor härför skall vara att uppföljningen av bidragsgivningen under avvecklingstiden kan ske även i sådana fall på ett sätt som är helt godtagbart.
Utskottets ställningstagande till regeringens förslag om Arbetslivsfondens verksamhet innebär samtidigt att utskottet inte biträder tanken i motion A425 att låta Arbetslivsfonden fortsätta sin verksamhet samtidigt som den får en annan inriktning.
Utskottet är införstått med motionärernas motiv, att det är angeläget att främja en gynnsam utveckling för små och medelstora företag. Utskottet vill därför påpeka att regeringen uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att under den återstående verksamhetstiden dels verka för insatser som leder till ökad produktivitet, dels även i fortsättningen särskilt stödja småföretag och därvid beakta dessa företags särskilda förutsättningar.
Med hänvisning till det anförda och till att det av flera skäl är önskvärt att nu ge ett bestämt besked om fondavvecklingen anser utskottet att riksdagen inte bör tillmötesgå motionärernas begäran om ett uttalande om fortsatt verksamhet vid Arbetslivsfonden.
När det gäller det särskilda yrkandet i motionen om ett uttalande från riksdagens sida om aktiva insatser för små och medelstora företag har utskottet, som redan framgått, ingen annan uppfattning än motionärerna om betydelsen av sådana åtgärder. Utskottet anser dock att riksdagen på grundval av motionen inte bör göra det begärda uttalandet på grund av den koppling som görs i motionen mellan de i denna avsedda insatserna och den fortsatta verksamhet vid Arbetslivsfonden som utskottet nyss har avstyrkt.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen dels underrättar regeringen om vad utskottet anfört om möjlighet för Centrala arbetslivsfonden att i särskilda fall medge fortsatt bidragsgivning under avvecklingstiden och i övrigt godkänner den i propositionen föreslagna avvecklingen av Arbetslivsfonden, dels lämnar motion A425 utan bifall i de nu föreliggande delarna.
Karin Starrin m.fl. (c) yrkar i motion A811 att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till regeringen om en satsning av arbetslivsfondsmedel på typiskt kvinnliga arbetsplatser. Motionärerna anser att en sådan satsning är angelägen eftersom fonderna nu går in i slutfasen av sin verksamhet. Det framhålls vidare i motionen att den offentliga sektorn, särskilt kommuner och landsting, där många kvinnor arbetar måste bli mer offensiv när det gäller att söka bidrag.
Av Arbetslivsfondens verksamhetsberättelse för 1991/92 framgår att nära 1,5 miljoner anställda eller ca 35 % av arbetskraften efter verksamhetens start kommit att omfattas av fondens insatser. Vad som är av särskilt intresse i detta sammanhang är uppgiften att drygt hälften av de berörda arbetstagarna är kvinnor. Under det nämnda verksamhetsåret tillsatte fonden en arbetsgrupp, ALFA Q, med uppdrag att stödja arbetet med att förbättra kvinnors arbetsmiljö. En särskild kontaktperson finns i varje län för att driva på detta arbete. Det kan tilläggas att regeringen har gett Arbetslivsfonden direktiv att prioritera arbetsplatser där de mest utsatta arbetena finns och att i det sammanhanget uppmärksamma arbetsplatser där en stor andel kvinnor är sysselsatta.
Motionärerna har rätt i att den offentliga sektorn är underrepresenterad i Arbetslivsfondens bidragsverksamhet och att detta beror på den offentliga sektorn själv. Ser man t.ex. på de av fonden godkända arbetsplatsprogrammen så hänför sig 77 % av programmen till den privata sektorn. De kommunala programmen uppgick till 10 % och programmen inom statens och landstingens verksamhet till vardera 6 %.
Den privata sektorns och den offentliga sektorns andelar under 1991/92 var oförändrade jämfört med verksamhetsåret 1990/91. Med beaktande härav kan ett initiativ från riksdagens sida till en kampanj för att förmå statliga och kommunala myndigheter och institutioner att bättre utnyttja Arbetslivsfondens bidragsmöjligheter befaras få ett endast begränsat genomslag. Vad nu sagts gäller så mycket mer som det endast är kort tid kvar innan bidragsgivningen i princip skall upphöra, om riksdagen biträder regeringens, av utskottet tillstyrkta förslag beträffande fondens avveckling. Utskottet anser på de nu angivna grunderna att riksdagen bör lämna förslaget i motion A811 utan bifall.
ILO-konvention om hotell och restauranger
Internationella arbetskonferensen (ILO) antog vid sitt möte i juni 1991 en konvention (nr 172) och en rekommendation (nr 179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och liknande anläggningar. I skrivelse 1992/93:153 bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i denna. Av skrivelsen framgår att det är arbetsmarknadsministerns bedömning, till vilken regeringen har anslutit sig, att Sverige inte bör tillträda konventionen. Det framgår vidare av skrivelsen att det är regeringens bedömning att den samtidigt med konventionen antagna rekommendationen inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd av regeringen eller riksdagen.
Någon motion har inte väckts med anledning av regeringens skrivelse. Utskottet godtar regeringens bedömning och föreslår att skrivelsen av riksdagen läggs till handlingarna.
Arbetarskyddsverket
1991/92 Utgift 351 105 000 1992/93 Anslag 384 259 000 1993/94 Prop. 387 645 000
Regeringen föreslår under punkt C 1 (s. 65--67) att riksdagen skall anvisa ett anslag på 387645000 kr för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappades sysselsättning
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A254 att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden för handikappade. De påpekar att oberoende av hög- eller lågkonjunktur har tidigare år antalet kvarstående arbetssökande handikappade varit tämligen konstant. Under den nu rådande lågkonjunkturen är situationen emellertid en annan. Antalet kvarstående sökande med handikapp har ökat drastiskt.
Motionärerna begär vidare en ordentlig inventering av de handikappades situation på arbetsmarknaden. Statistiken bör inkludera hur hög den verkliga arbetslösheten är i denna grupp, så att man kan bedöma vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är mest relevanta.
Charlotte Branting m.fl. (fp) påtalar i motion A276 också att det inte skedde någon markant nedgång i antalet arbetslösa handikappade under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Dagens arbetslöshet drabbar först de handikappade, särskilt människor med omfattande funktionshinder. Motionärerna anser att regeringen bör ges till känna att ansträngningarna för att bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden måste intensifieras inom flera områden. Arbetsförmedlingarna bör följa upp hur handikappade ungdomar vinner inträde på arbetsmarknaden efter avslutade studier.
Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det aktuella arbetsmarknadsläget påtagligt har försämrat de handikappades möjligheter till anställning. Detta kan belysas med några siffror från 1989 års Handikapputrednings slutbetänkande (SOU 1992:52 s. 297). Beträffande arbetshandikappade som är helt arbetslösa sägs att antalet nu (dvs. budgetåret 1991/92) uppgår till ca 28000 varje månad, att jämföra med ett månadsgenomsnitt på 17400 personer budgetåret 1989/90. Mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 minskade antalet arbetshandikappade som fick arbete på den reguljära arbetsmarknaden genom arbetsförmedlingarna från 24200 till 20800.
Utredningen tillägger att de personer med arbetshandikapp som registreras vid arbetsförmedlingarna tillhör en betydligt vidare personkrets än utredningens primära målgrupp. Av dem som ingår i den gruppen är det absoluta flertalet inte registrerade som arbetssökande. Utredningen påpekar i sammanhanget att det för närvarande är ca 370000 personer som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. En betydande del av dessa personer bör enligt utredningen ha förutsättningar att arbeta som är jämförbara med t.ex. de arbetshandikappade som är anställda hos Samhall.
Vad beträffar den uppföljning av insatser för unga handikappade som efterlyses i motion A276 kan utskottet hänvisa till de uppgifter som kortfattat lämnas i budgetpropositionen (s. 11) och mer detaljerat i AMS årsredovisning för verksamheten budgetåret 1991/92 beträffande ungdomar som har förtidspension eller sjukbidrag samt skolungdomar med handikapp.
När det sedan gäller motionskraven på insatser vill utskottet först hänvisa till budgetpropositionens riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår. I dem ingår att utsatta grupper liksom tidigare skall prioriteras. Arbetsmarknadsministern anser det därvid viktigt att betona de handikappades situation, och han framhåller som angeläget att arbetssökande med handikapp får del av den ökade åtgärdsvolymen.
De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande ligger sammantagna på samma nivå som innevarande budgetår eller på i runt tal 12700 miljoner kronor. Från anslagen finansieras arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och arbete i skyddade former m.m. Det är fråga om åtgärder som successivt vuxit fram de senaste decennierna under ständiga omprövningar från statsmakternas sida. En ny översyn av delar av åtgärdssystemet har gjorts av den redan nämnda Handikapputredningen i dess slutbetänkande. I betänkandet behandlas situationen för de arbetshandikappade också från de mer allmänna perspektiv som anlagts i de nu aktuella motionerna 254 och 276. Betänkandet är som tidigare sagts för närvarande på remiss.
Utskottet kan inte finna annat än att de handikappades situation på arbetsmarknaden och insatsbehoven är uppmärksammade i regeringskansliet och att uttalanden härom från riksdagens sida med anledning av de nyssnämnda motionerna därför inte är erforderliga. Utskottet avstyrker därmed att riksdagen gör de tillkännagivanden till regeringen som föreslås i de båda motionerna i nu föreliggande delar.
Yrkesinriktad rehabilitering
1991/92 Utgift 797 500 000 Reservation 89 230 276 1992/93 Anslag 764 153 000 1993/94 Prop. 787 783 000
Anslaget finansierar verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten (Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutveckling inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen föreslår under punkt C 3 (s. 67--70) att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett ramanslag på 787783000 kr.
Vad som anförts och föreslagits i propositionen under denna anslagspunkt lämnar utskottet utan erinran. Utskottet föreslår att anslaget av riksdagen anvisas med det belopp som regeringen har begärt.
Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag
1991/92 Utgift 749 657 412 1992/93 Anslag 506 470 000 1993/94 Prop. 570 017 000
Såsom regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 4 (s. 71) bör riksdagen för nästa budgetår anvisa ett förslagsanslag på 570017000 kr för det nu aktuella ändamålet.
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt C 5 (s. 71--72) bör anslag för den intäktsfinansierade delen av Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett formellt belopp av 1000 kr.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1991/92 Utgift 5 984 073 000 Reservation 304 210 068 1992/93 Anslag 6 408 318 000 1993/94 Prop. 6 386 203 000
Den helt övervägande delen av anslaget används för att bekosta lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs. finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet. Bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade som har anställning eller är egenföretagare beviljas numera av försäkringskassorna och bekostas av sjukförsäkringsmedel.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6 (s. 72--78) att riksdagen skall 1. godkänna vad som anförts om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en anställnings första tolv månader, 2. godkänna vad som anförts om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade, 3. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag av 6386203000 kr.
Arbetshjälpmedel
Med nuvarande regler ansvarar Arbetsmarknadsverket för bidrag till arbetshjälpmedel då en handikappad anställs och under de första sex anställningsmånaderna. Med anledning av förslag från AMS förordas i propositionen att den angivna tiden utsträcks att omfatta de första tolv anställningsmånaderna. Utskottet har ingenting att invända mot förslaget.
Likaså på förslag av AMS förordas i propositionen att man efter utländska förebilder inför en ny stödform, bidrag till stödpersoner åt handikappade. Förslag om stödpersoner har också förts fram av 1989 års Handikapputredning och Psykiatriutredningen. Försöken är avsedda att pågå budgetåren 1993/94--1994/95. Tanken är att lönebidragsmedel skall få användas som bidrag till lönekostnaderna för stödpersonen, som förutsätts vara anställd av en myndighet, organisation, stiftelse eller liknande. Den handikappade själv har en reguljär, avlönad anställning utan bidrag till arbetsgivaren.
Utskottet har inte heller någon invändning mot att man på detta sätt prövar nya vägar för att underlätta för arbetshandikappade att komma in på arbetsmarknaden. Det får under försökstiden klarläggas i vad mån det finns behov att samordna den nya stödformen med den etablerade stödformen bidrag till arbetsbiträde, som utskottet nedan kommer in på med anledning av motionsyrkanden.
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas en arbetsgivare som anställer en handikappad eller har en handikappad anställd. Bidrag kan också lämnas i vissa andra fall, som dock inte är aktuella i detta sammanhang. Tanken med bidraget är att det skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av biträdet utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Bidraget får uppgå till högst 50000 kr per år.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A254 och Rolf L Nilson och Hans Andersson (v) i motion A256 förespråkar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som har anställning med lönebidrag. Bidrag till arbetsbiträde bör enligt motion A256 även kunna utgå till handikappad som är sysselsatt i skyddat arbete eller genomgår utbildning i företag. I den sistnämnda motionen hänvisas även till det förslag i ämnet som finns i AMS anslagsframställning.
Huvudregeln är att lönebidrag inte lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den handikappade.
Med hänvisning till den nu lämnade redovisningen för den faktiska innebörden av bidragsreglerna och då utskottet inte är berett att föreslå att bidragsgivningen vidgas avstyrker utskottet förslagen i motionerna A254 och A256.
Lönebidrag
Från den 1 juli 1991 är lönebidragen flexibla på så sätt att bidragens storlek skall anpassas till de handikappades förutsättningar och till graden av nedsatt arbetsförmåga. Bidragsandelen fastställs i de enskilda fallen i förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.
Tidigare var statliga myndigheter och därmed jämställda organ tillförsäkrade lönebidrag som täckte hela lönekostnaden inkl. lönebikostnaderna för den handikappade. Allmännyttiga institutioner och sammanslutningar fick bidrag motsvarande 90 % av samma kostnader. Även till kommunala och privata arbetsgivare utgick lönebidrag med fasta procentandelar av lönekostnaderna. Bidragsnivåerna var dock på betydligt lägre nivå än nu nämnts.
Vid 1991 års riksdagsbehandling av lönebidragsreformen uppmärksammades bl.a. de effekter regeländringarna kunde få för bl.a. kulturinstitutioner med stor andel lönebidragsanställda (se betänkande 1990/91:AU12 s. 23 f.). Efter riksdagsbeslutet har frågan studerats i regeringskansliet av en interdepartemental arbetsgrupp.
I budgetpropositionen (s. 77--78) redovisas att arbetsgruppen bl.a. har funnit att vissa kulturinstitutioner har en stor andel anställda med lönebidrag som utför omfattande och för verksamheten väsentliga arbetsuppgifter. För att få en budgetering som ger en mer rättvisande bild av statens kostnader för de kulturinstitutioner det här gäller förordas i propositionen som en engångsåtgärd att ett belopp på 50 miljoner kronor omfördelas från förevarande anslag, så att 48 miljoner kronor tillförs kulturhuvudtiteln och 2 miljoner kronor försvarshuvudtiteln. I gengäld förutsätts att lönebidragen från länsarbetsnämnderna till de aktuella institutionerna minskas i motsvarande mån.
Med anledning av denna omfördelning av medel föreslår kulturministern (budgetpropositionens bilaga 12 s. 116 resp. 173) att anslaget B 24. Riksarkivet och landsarkiven räknas upp med 11750000 kr och anslaget B 33. Bidrag till vissa museer m.m. med 36 250 000 kr. Under försvarshuvudtiteln tillförs anslaget K 12. Statens försvarshistoriska museer ett belopp på 2 miljoner kronor.
Utskottet har för sin del ingen invändning mot den föreslagna omfördelningen av medel som sådan eller mot de principer som skall gälla för användningen av de omfördelade medlen.
I 1991 års lönebidragsförordning föreskrivs i 14 § första stycket -- förutom att lönebidrag får lämnas för en tid av högst fyra år -- att bidragen skall omprövas regelbundet. Av paragrafens andra stycke framgår att om bidragstiden förlängs skall bidraget även i sådana fall omprövas regelbundet med ett till tre års mellanrum.
Vid riksdagsbehandlingen av frågan om att införa flexibla lönebidrag redovisades utskottets ställningstagande i sammanfattningen till betänkandet 1990/91:AU12 på följande sätt:
Regeringsförslaget biträds av utskottet, som i sammanhanget understryker att de nya reglerna inte får tillämpas på ett sådant sätt att anställningstryggheten riskeras för de handikappade som i dag har en lönebidragsanställning.
Gudrun Norberg (fp) anser i motion A240 att utskottets uttalande och förordningens bestämmelser innebär en besvärande otydlighet till men för länsarbetsnämndernas handläggning av ärenden som skall omförhandlas och i de fall ärendena överklagas till Arbetsmarknadsstyrelsen. Hon föreslår ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om tydliga och samstämmiga direktiv till AMS. Motionären ifrågasätter vidare om de uppsägningar, som hon uppger att många organisationer tvingas göra på grund av lönebidragsreduktioner, är förenliga med 1991 års riksdagsbeslut och begär ett särskilt tillkännagivande om detta.
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till flexibla lönebidrag ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om reformens effekter för arbetstagare, vilkas lön vid tidpunkten för reformens genomförande helt eller nästan helt betalades via lönebidragen. Som framgår av den ovan citerade utskottstexten var det inte meningen att anställningstryggheten skulle försämras. Därmed är inte sagt att den bidragsnivå som gällde år 1991 skulle vara fixerad en gång för alla. Utskottet uttryckte det så, att man samtidigt får ta hänsyn till att de anställningar som det här är fråga om ofta är långvariga. Det kan därför under anställningens gång av olika skäl anses som legitimt att arbetsmarknadsmyndigheterna tar upp en diskussion om lönebidragsnivån för nu avsedda arbetstagare.
Tillämpningen av bidragsbestämmelserna vid övergången från fasta till flexibla lönebidrag tilldrog sig, som redan nämnts, stor uppmärksamhet vid de nya bestämmelsernas tillkomst. Skulle det trots detta, som motionären hävdar, föreligga oklarheter om vad som gäller förutsätter utskottet att Arbetsmarknadsverket vänder sig till regeringen med begäran om de klarlägganden i bidragsförordningen som verket bedömer som behövliga för den praktiska tillämpningen. Utskottet avstyrker därmed att riksdagen gör de uttalanden som föreslås i motion A240.
En utvärdering av de flexibla lönebidragen föreslås i två motioner. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) anser i motion A254 att det nya bidragssystemet har fördelar men också problem. Ett av problemen är att en ideell organisation inte längre har råd att öka sin andel av lönekostnaderna när arbetsförmedlingen anser att bidraget bör sänkas med hänsyn till den anställdes handikapp. Ett motsvarande problem kan uppstå när en organisation kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter men inte kan betala mer än exempelvis 10 % av lönekostnaderna.
Gullan Lindblad (m) motiverar sitt utvärderingsförslag i motion A258 med att man kan behöva se om de flexibla lönebidrag som beviljats enligt de nya bestämmelserna sätts på en rätt nivå och inte för högt i förhållande till de handikappades personliga förutsättningar. Motionären hänvisar till att bidragskostnaderna per sysselsatt och månad enligt AMS års redovisning har stigit med över 20 % efter tillkomsten av de nya reglerna.
Utskottet har samma mening som motionärerna att en så betydelsefull reform som införandet av de flexibla lönebidragen bör utvärderas för att utröna i vilken utsträckning det har varit möjligt att nå de effekter som åsyftades med reformen. Utskottet erinrar om att man med reformen ville åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen till de handikappades arbetsförmåga och behov av assistans i arbetet. Man knöt härtill förhoppningen att det skulle bli möjligt att skapa fler lönebidragsplatser inom en given anslagsram. Dessutom var tanken att arbetstagare, som på grund av svåra handikapp behövde en hög lönesubvention, inte som dittills skulle vara hänvisade till anställningar hos statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer utan även skulle kunna beredas kommunala eller privata anställningar, om dessa var mer lämpliga med hänsyn till deras utbildning och intressen.
Enligt vad utskottet har inhämtat har Riksrevisionsverket efter att ha avslutat en förstudie av tillämpningen av de flexibla lönebidragen inlett en huvudstudie av bl.a. denna tillämpning. Denna beräknas bli klar i höst. Utskottet ser positivt på detta initiativ från verkets sida. När verket avrapporterat sitt utredningsarbete får övervägas i vad mån detta behöver kompletteras i något avseende. Med hänsyn till det anförda är det inte påkallat för riksdagen att nu ta initiativ till en utvärdering av lönebidragsreformen. Motionernas yrkanden härom bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd utan avstyrks av utskottet.
Jan Erik Ågren (kds) begär i motion A226 en parlamentarisk översyn av kulturvårdsföretagen i fråga om uppgifter, huvudmannaskap och finansiering. Sigge Godin (fp) förordar i motion A243 också en översyn men anser i första hand att den bör komma till stånd genom att den nu verksamma interdepartementala arbetsgruppen får ett bredare mandat, i andra hand genom en särskild utredare.
Med kulturvårdsföretag menas institutioner i Norrlands inland som med ekonomiskt stöd från bl.a. länsarbetsnämnderna producerar tjänster åt museer och andra kulturmyndigheter. Den interdepartementala arbetsgrupp som nämns i motion A243 har hittills framför allt sysslat med frågan om det flexibla lönebidragssystemets effekter för kulturinstitutionerna. Arbetsgruppen skall enligt vad kulturministern meddelar i budgetpropositionen (bilaga 12 s. 11) nu fortsätta sitt arbete med att studera möjligheterna att finna nya former för att driva kulturvårdsföretagen.
Utskottet uttalade förra året med anledning av då föreliggande motioner om likartade översynsyrkanden att presentationen av arbetsgruppens studier och regeringens åtgärdsförslag med anledning av dem borde avvaktas. Först därefter kunde man ta ställning till om problemen är av sådan art och omfattning att ett fortsatt och bredare förankrat utredningsarbete är påkallat. Utskottet har samma uppfattning i dag och avstyrker därför motionerna A226 och A243.
Medelsanvisningen
Regeringens förslag till anslag för nästa budgetår, 6386,2 miljoner kronor, innebär en minskning med 22 miljoner kronor i förhållande till det belopp som anvisats för innevarande budgetår. Minskningen motiveras med att arbetsgivaravgifterna enligt lagen om socialavgifter har sänkts med 4,3 %, vilket bör leda till lägre bidragskostnader, och till den omfördelning av medel till vissa kulturinstitutioner som redovisats i det föregående.
Eva Zetterberg m.fl. (v) i motion A232 och John Andersson (-) i motion A255 yrkar att anslaget i enlighet med AMS anslagsframställning skall räknas upp med 250 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag för att därmed bereda utrymme för ytterligare 2400 lönebidragsplatser.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) önskar i motion A254 att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av ytterligare platser med lönebidrag. Motionärerna nämner särskilt platser för psykiskt handikappade. Anslaget bör med hänsyn härtill vara tillräckligt, men motionärerna preciserar inte något belopp.
Med anledning av den hänvisning som görs i motionerna A232 och A255 till AMS anslagsframställning bör påpekas att sänkningen av arbetsgivaravgifterna -- som åberopas i propositionen -- beslöts i höstas och att den således inte har kunnat beaktas i styrelsens dessförinnan avgivna framställning om anslag. Utskottet vill vidare erinra om att lönebidragsmedlen budgetåren 1991/92 och 1992/93 kompenserats för pris- och löneökningar och därutöver har räknats upp med 275 resp. 200 miljoner kronor. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl att frångå regeringens förslag till medelsanvisning. Denna tillstyrks alltså av utskottet. De tre aktuella motionsyrkandena avstyrks.
I anslutning till det anförda skall här noteras att utskottet genom yttrande 1992/93:AU3y med avstyrkande för egen del till kulturutskottet överlämnat motion A219 av Jan Erik Åberg (kds) för fortsatt beredning. I motionen yrkas ett tillkännagivande till regeringen om medelsbehovet till Riksarkivet och landsarkiven vad avser lönebidragsmedel till SVAR (Svensk arkivinformation).
Bidrag till Samhall Aktiebolag
1991/92 Utgift 4 569 600 000 (1) 1992/93 Anslag 5 000 750 000 1993/94 Prop. 4 934 274 000
(1) Utgiftsbeloppet avser det tidigare anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhall.
Regeringen föreslår under punkt C 7 (s. 79--85) att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag på 4934274000 kr.
Verksamhetens mål och inriktning
Samhall ombildades förra året från stiftelse till aktiebolag (prop. 1991/92:91, AU16, rskr. 249). I samband därmed fastställdes verksamhetens inriktning, mål och resultatkrav att gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Inriktningen av verksamheten bör enligt propositionen ligga fast för budgetåret 1993/94.
Beträffande resultatkraven anför Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A214 att de krav regeringen nu ställer på Samhallgruppen är starka. Å ena sidan skall Samhall ha en hög andel anställda från de s.k. prioriterade grupperna och samtidigt öka antalet övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Å andra sidan skall Samhall under en femårsperiod trappa ned behovet av statlig ersättning till att motsvara högst lönekostnaden för de handikappade anställda. Skall målen för rekryteringar och övergångar nås bör dock kraven på ekonomisk resultatförbättring inte ställas fullt så hårt, menar motionärerna. I Samhalls egen framtidsstudie "Samhall mot år 2000" indikeras att det ekonomiska målet kan uppnås först i slutet av 1990-talet.
Utskottet är medvetet om den målkonflikt som tecknats i motionen. Man måste också ta hänsyn till att Samhall såsom en varu- och tjänsteproducerande koncern möter samma svårigheter som näringslivet i övrigt under den lågkonjunktur som nu råder. Samtidigt vill utskottet erinra om att de angivna resultatkraven förra våren godkändes av riksdagen utan invändning. Det har gått mindre än ett år efter riksdagens ställningstagande, och utskottet anser att det är för tidigt att ompröva hållfastheten i de resultatkrav som ställts på Samhall. Utskottet avstyrker följaktligen yrkandet i motion 214 om ett tillkännagivande till regeringen om en sådan omprövning.
I samma motion förordas en långsiktig utbyggnad av antalet arbetstillfällen vid Samhall enligt förslag av 1989 års Handikapputredning. Förslaget innebär att ca 600 platser per år skall inrättas för svårt funktionshindrade.
Handikapputredningens förslag övervägdes i förra årets proposition om Samhalls ombildning till aktiebolag. Arbetsmarknadsministerns i propositionen redovisade bedömning var att utredningens förslag på denna punkt inte borde föranleda någon åtgärd. Denna bedömning mötte inte någon invändning vid riksdagsbehandlingen, och utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 214 även på denna punkt.
Det under den föregående anslagspunkten beskrivna försöket med stödpersoner åt arbetshandikappade bör enligt propositionen även kunna bedrivas av Samhall. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) anser i motion A254 att särskilda medel skall ställas till Samhalls förfogande för ändamålet. De föreslår ett tillkännagivande om detta till regeringen.
I anslagsframställningen har Samhall föreslagit att försök med stödpersoner görs i samband med att arbetstagare övergår från Samhall till anställningar på den reguljära arbetsmarknaden. Samhall har inte begärt någon medelsanvisning för dessa försök. Utskottet anser därför att riksdagen inte har anledning av avge en meningsyttring till regeringen om behovet av en särskild medelstilldelning och avstyrker därmed motionens yrkande härom.
Medelsanvisning
Regeringens förslag om anslag till Samhall för nästa budgetår, 4934,3 miljoner kronor, innebär jämfört med anslaget för innevarande budgetår en minskning med 66,5 miljoner kronor.
Claus Zaar (nyd) yrkar i motion A284 att anslaget skall minskas med 2100 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) yrkar å andra sidan i motion A214 att anslagstilldelningen skall öka med 190 miljoner kronor.
För att möjliggöra anslagsminskningen med 2100 miljoner kronor föreslås i motion A284 att lönerna för icke prioriterade grupper anställda hos Samhall ändras till en nivå som motsvarande gällande arbetslöshetsersättning eller annat bidrag som dessa anställda kan vara berättigade till. Kan den angivna besparingen inte uppnås på detta sätt, får införas förkortad arbetstid för de icke prioriterade grupperna.
Som allmän motivering för förslagen i motion A284 anförs där bl.a. att nuvarande bidrag till Samhall med 159 kr per timme och sysselsatt inte är försvarbar i nuvarande ekonomiska kris. Av verksamheten avser 59 % s.k. icke prioriterade grupper. Den delen av verksamheten måste ifrågasättas, uttalar motionären.
Med prioriterade grupper avses vid Samhall arbetstagare som är utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade. Prioriteringen innebär att AMV -- som anvisar arbetstagarna -- och Samhall skall se till att minst 40 % av de arbetstagare som rekryteras till Samhall skall tillhöra någon av de nämnda handikappgrupperna. Utskottet vill understryka att även övriga anställda -- dvs. den majoritet av anställda som avses i motionen -- är arbetshandikappade. Det är här fråga om t.ex. blinda, döva, hjärtsjuka och rörelsehindrade.
Den drastiska åtskillnad mellan olika handikappgrupper i lönehänseende som skulle uppstå om motionsförslaget genomförs kan inte försvaras med de besparingseffekter motionären säger sig vilja uppnå. Motionen avstyrks av utskottet, som inte heller finner skäl att biträda yrkandet i motion A214 om ett medelspåslag.
Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen med avslag på motionerna A214 i aktuell del och A284 bör anvisa anslag till Bidrag till Samhall Aktiebolag med det belopp regeringen har föreslagit.
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt C 8 (s. 85) bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt belopp av 1000 kr.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning att riksdagen avslår motion 1992/93:A267 yrkande 14, res. 1 (s)
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A264 yrkande 1, 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So268 yrkande 10, res. 2 (s)
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A264 yrkandena 2--7, 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So449 yrkande 1, res. 3 (s) men. (v)
4. beträffande medel för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser på arbetsplatser att riksdagen avslår motion 1992/93:A251,
5. beträffande avveckling av Arbetslivsfonden att riksdagen med avslag på motion 1992/93:A425 yrkandena 6 och 7 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om möjlighet för Centrala arbetslivsfonden att medge fortsatt bidragsgivning under avvecklingstiden, dels i övrigt godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet,
6. beträffande satsning av medel ur Arbetslivsfonden på typiskt kvinnliga yrken att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 14,
7. beträffande ILO-konvention om hotell och restauranger att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:153 till handlingarna,
8. beträffande anslag till Arbetarskyddsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 387645000 kr,
9. beträffande sysselsättningen för arbetshandikappade att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkandena 1 och 4 och 1992/93:A276 yrkande 3,
10. beträffande anslag till Yrkesinriktad rehabilitering att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 787783000 kr,
11. beträffande anslag till utbildningsbidrag inom den yrkesinriktade rehabiliteringen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 570017000 kr,
12. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Yrkesinriktad rehabilitering:Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
13. beträffande bidrag till arbetshjälpmedel att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en anställnings första tolv månader,
14. beträffande bidrag till stödpersoner att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade,
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkande 5 och 1992/93:A256, men. (v)
16. beträffande omprövningen av lönebidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:A240,
17. beträffande utvärdering av de flexibla lönebidragen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkande 2 och 1992/93:A258,
18. beträffande översyn av kulturvårdsföretagen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A226 och 1992/93:A243,
19. beträffande anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1992/93:A232, 1992/93:A254 yrkande 3 och 1992/93:A255 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6386203000 kr, men. (v)
20. beträffande resultatkraven på Samhall att riksdagen avslår motion 1992/93:A214 yrkandena 1 och 3,
21. beträffande särskilda medel till stödpersoner vid Samhall att riksdagen avslår motion 1992/93:A254 yrkande 6,
22. beträffande anslag till driften av Samhall att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1992/93:A214 yrkande 2 och 1992/93:A284 till Bidrag till driften av Samhall Aktiebolag för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4934274000 kr,
23. beträffande bidrag till Samhall för vissa skatter att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Stockholm den 11 mars 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "När det" och på s. 8 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Under 1980-talet inleddes en offensiv för arbetslivets förnyelse. Bakom offensiven ligger övertygelsen att i takt med att jobben förbättras och blir mer innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska och det rent mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och utslagning.
Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska partimotionen A267 att den borgerliga regeringen förefaller sakna intresse att driva på förnyelsearbetet och att det krävs politiska initiativ på ett antal områden för att den tidigare inledda offensiven skall fortsätta med oförminskad kraft.
I likhet med motionärerna vill utskottet särskilt framhålla behovet av fortsatta insatser när det gäller ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt.
I fråga om ekonomiska styrmedel erinras om att Socialdemokraterna i den gångna höstens krisuppgörelse med regeringen drev igenom att arbetsmarknadens parter på sikt skall ta över ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det kommer att öka trycket på arbetsgivarna att förändra arbetsorganisation och arbetsinnehåll. Som sägs i motionen bör man gå vidare på den vägen.
De omfattande förändringarna i arbetslivet leder till att kompetenskraven ökar. De anställdas kunskaper måste öka i samma takt. En kompetensutveckling på arbetsplatserna måste stimuleras på bred front och kopplas ihop med en förändrad arbetsorganisation där arbete och lärande går hand i hand.
Av grundläggande betydelse för en förnyelse i arbetslivet är att man ute på arbetsplatserna får till stånd ett aktivt arbetsmiljöarbete med tonvikt på förebyggande insatser och aktiv och snabb rehabilitering av dem som skadas i arbetet. Företagshälsovården är av stor betydelse i detta arbete. Viktigt är också att dokumentera de kostnader som uppstår på grund av en dålig arbetsmiljö. Därför bör införas lagstiftning om s.k. personalekonomiska redovisningar enligt de utredningsförslag som redan föreligger.
Dagens produktionssystem medger flexibla arbetstider. För att balansera produktionens krav och den enskildes önskemål bör tillkomma nya lagregler som ger möjlighet till önskad flexibilitet och större inflytande för den enskilde. Branschavtal skall ge ramar, ta hänsyn till branschproblem och tillföra ytterligare regler om den enskilde arbetstagarens inflytande. Branschavtalen kan i sin tur behöva kompletteras med lokala kollektivavtal om arbetstiden.
Vad arbetsrätten beträffar utgår utskottet från att framtida förändringar företas i ett förtroendefullt samarbete mellan regeringen och Socialdemokraterna i enlighet med vad som överenskommits i höstens krisuppgörelse.
Då det gäller företagshälsovård, kompetensutveckling, nya regler för föräldraledighet och arbetsrätt liksom i fråga om ett aktivt jämställdhetsarbete återkommer utskottet i den följande framställningen och i andra sammanhang med anledning av särskilda yrkanden härom i den nu aktuella motionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till det föreliggande yrkandet i motion A267 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet utgår" och på s. 9 slutar med "So268 (v)" bort ha följande lydelse:
Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivare och anställda. Den tidigare avtalsregleringen på stora delar av den privata arbetsmarknaden föreligger inte längre genom att arbetsmiljöavtalet på SAF--LO--PTK-området och därmed avtalets riktlinjer för företagshälsovården har upphört att gälla efter uppsägning från arbetsgivarsidan. Vidare har de tidigare statsbidragen till företagshälsovården avvecklats. Det är osäkert i vilken utsträckning den tidigare avtalsregleringen av företagshälsovården kommer att ersättas med en ny. Å andra sidan är vårt land skyldigt enligt ILO-konventionen nr 161 att upprätthålla en företagshälsovård.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen i enlighet med yrkandena i motionerna A267 (s) och A264 (v) till regeringen bör uttala att företagshälsovården skall göras obligatorisk, dvs. att för alla arbetsgivare bör införas en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla företagshälsovård. Till frågan om inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård återkommer utskottet i det närmast följande avsnittet.
Med det anförda tillgodoses yrkandet i motion So268 (v) i vad avser införande av en lagstadgad företagshälsovård.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A264 yrkande 1 och 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del samt med anledning av motion 1992/93:So268 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "nuvarande företagshälsovård" bort ha följande lydelse:
Den lagstiftning utskottet ovan förordat måste självfallet garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. I enlighet med vad som anförs härom i motion A267 (s) bör riksdagen fastslå följande riktlinjer för lagstiftningen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår både fysisk och psykisk arbetsmiljö liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge råd i sådana frågor som teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.
Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr 161.
Med de föreslagna riktlinjerna tillgodoses samtidigt det program för arbetshälsovård som presenteras i motion So449 (s). Motion A264 (v) i här avsedda delar avstyrks i den mån yrkandena inte kan anses besvarade med ovan anförts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande företagshälsovårdens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del, med anledning av motion 1992/93:So449 yrkande 1 samt med avslag på motion 1992/93:A264 yrkandena 2--7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Sysselsättningen för arbetshandikappade (mom. 9)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:
Socialdemokraterna har i motion A267 om arbete och tillväxt lagt fram en bred handlingsplan för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. I stället för att öka skillnaderna mellan människor vill vi ge dem ökade möjligheter. Med en sådan politik skapas bättre förutsättningar också för de arbetshandikappade att hävda sig på arbetsmarknaden.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i den reservation som utskottets socialdemokratiska företrädare har avgett om obligatorisk företagshälsovård med krav på en lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård.
I motion A264 (v) framställs förslag som alla syftar till att utveckla en kvalificerad företagshälsovård. I dessa förslag beträffande företagshälsovårdens inriktning inbegrips bl.a. principer för företagshälsovårdens finansiering, en central kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador m.m., skyldighet för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet och tydliga regler om sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen. Enligt min mening bör riksdagen hos regeringen begära förslag från regeringen till åtgärder för att utveckla företagshälsovården i enlighet med vad som förordas i den nämnda motionen.
Jag beklagar att Sverige inte kommer att ratificera ILO-konventionen (nr 172) om hotell, restauranger och liknande anläggningar. Det är riktigt, som sägs i den föreliggande skrivelsen från regeringen, att konventionen är svag. Däremot finns det ingen grund för påståendet att den skulle vara diskriminerande. Det är viktigt att arbeta för globala minimivillkor i denna bransch för att motverka social dumpning. Konventionen kan utgöra en plattform för fortsatt arbete syftande till att skapa ett verksammare redskap mot exploatering och rovdrift på personal i vår omvärld.
De restriktioner som nu finns mot att samtidigt bevilja bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag drabbar arbetshandikappade med de svåraste funktionshindren. Såsom yrkas i motionerna A256 (v) och A254 (s) bör bidrag till arbetsbidrag kunna kombineras med lönebidrag utan de begränsningar som gäller i dag. I enlighet med förslaget i motion A256 bör man dessutom inte längre behålla nuvarande förbud mot att ge bidrag till arbetsbiträde för arbetstagare som anställts i skyddat arbete eller som genomgår statsstödd utbildning i företag.
När det gäller anslaget till särskilda åtgärder för arbetshandikappade ansluter jag mig till förslagen i motionerna A232 (v) och A255 (-) att det belopp som anvisas bör höjas med 250 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Därigenom kan lönebidragsanställningar beredas åt ytterligare 2400 arbetshandikappade. Med detta förslag tillgodoses även yrkandet i motion A254 (s) om resursökning för sådana anställningar.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3, 15 och 19 borde ha hemställt:
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A264 yrkandena 2--7 samt med avslag på motionerna 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So449 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A254 yrkande 5 och 1992/93:A256 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A232 och 1992/93:A255 samt med anledning av regeringens förslag och motion 1992/93:A254 yrkande 3 till Särskilda åtgärder för arbetshandikapppade för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6636203000 kr.