Arbetslivsfrågor
Betänkande 1991/92:AU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU12
Arbetslivsfrågor
Innehåll
1991/92 AU12
Sammanfattning
Med utgångspunkt i budgetpropositionen och motioner som väckts i anslutning till den behandlar utskottet frågor om arbetslivspolitikens inriktning, statsstödet till företagshälsovården, de s.k. MBL-medlen och finansieringen av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. I ett avslutande avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition 1991/92:98 om antagande av en ILO-konvention om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet.
Arbetslivspolitikens inriktning
I ett inledande avsnitt avstyrker utskottet motioner om arbetslivspolitikens inriktning, bl.a. åtgärder som avser att främja arbetslivets förnyelse, införande av s.k. personalekonomiska redovisningar och omfattande förändringar på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. Under detta avsnitt har Socialdemokraternas företrädare i utskottet avgett reservation.
Företagshälsovård
Med avstyrkande av förslag från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om lagstiftning om en obligatorisk företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare biträder utskottet regeringens förslag att riksdagen skall fatta beslut om att från den 1 januari 1993 avveckla det generella statsbidraget som nu utgår till företagshälsovården.
Socialdemokraterna anser liksom Vänsterpartiet att en avveckling av statsbidraget endast kan accepteras under förutsättning att företagshälsovården görs obligatorisk och reserverar sig mot utskottets ställningstaganden.
MBL-medlen och finansieringen av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att de s.k. MBL-medlen -- som via arbetsmiljöfonden bekostas av arbetarskyddsavgiften -- skall avvecklas. Det finansiella utrymme som skapas härigenom skall användas för att i fortsättningen helt finansiera verksamheten inom arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet.
Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverar sig mot dessa åtgärder men kan godta att MBL-medlen minskas med 50 milj.kr. De föreslår att det beloppet används för att delfinansiera arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet.
Anslagsfrågor
Utskottet föreslår att medel under anslagen C 1. Arbetarskyddsverket och C 2. Arbetsmiljöinstitutet anvisas för nästa budgetår med de belopp regeringen har begärt.
Meningsyttring
Vänsterpartiets företrädare i utskottet har till betänkandet fogat en meningsyttring med uppföljning av aktuella yrkanden i motioner från Vänsterpartiet.
Propositionerna
Proposition 1991/92:100
I propositionens bilaga 11 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen
dels under avsnittet Arbetslivsfrågor (s. 18--31)
1. godkänner att det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993,
2. godkänner de i propositionen anförda riktlinjerna om en ändring av arbetarskyddsavgiften,
3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen av medel från arbetarskyddsavgiften från ett konto hos riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel,
4. godkänner den i propositionen föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,
5. godkänner vad som anförts i propositionen om avveckling av fonden för arbetsmiljöförbättringar,
6. godkänner vad som anförts i propositionen om överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,
dels under punkterna
C 1 (s. 91--97)
1. godkänner vad som anförts i propositionen om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid arbetarskyddsverket,
2. godkänner den i propositionen föreslagna finansieringen av arbetarskyddsverket,
3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,
4. till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 384 259 000 kr.
C 2 (s. 97--102)
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. godkänner vad som anförts i propositionen om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos arbetsmiljöinstitutet,
3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,
4. till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 172 252 000 kr.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Proposition 1991/92:98
I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen
1. godkänner konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av kemiska produkter i arbetslivet,
2. bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om de vid internationella arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:A207 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda arbetslivsfondens regelverk och praxis.
1991/92:A213 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nuvarande statsbidraget till företagshälsovården bör bibehållas tills nytt förslag förelagts riksdagen.
1991/92:A225 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett nationellt råd för det goda arbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten som arbetsgivare skall genomföra särskilda referensprojekt rörande arbetslivets förnyelse,
7. att riksdagen hos regeringen begär att cheferna för socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och arbetslivsfonden får i uppdrag att ta fram modeller för regionala samarbetsformer i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om lag om obligatorisk företagshälsovård utarbetas med den inriktning som anges i motionen,
9. att riksdagen beslutar om s.k. personalekonomisk redovisning genom att godkänna ändringar i bokföringslagen (1976:125), aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, försäkringsrörelselagen (1982:713) och i kommunallagen (1991:900) enligt bilaga 2,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i förordningen med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring,
20. att riksdagen beslutar avslå den i budgetpropositionen föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,
21. att riksdagen beslutar avslå den ändring som i budgetpropositionen föreslås i lagen om sociala avgifter,
22. att riksdagen beslutar godkänna den minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr. som föreslagits i motionen,
23. att riksdagen beslutar avslå de nya finansieringsformer som i budgetpropositionen föreslås för arbetarskyddsverket och arbetsmarknadsinstitutet,
24. att riksdagen beslutar godkänna att arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet delfinansieras av den minskning som enligt motionen sker av de s.k. MBL-medlen.
1991/92:A226 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivscentrum överförs och integreras med Stockholms universitet som en självständig institution (institutionen för arbetslivsforskning),
2. att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt forskningsinstitut inrättas med inriktning på kvinnor och arbetsliv (forskning om socialt kön), uppbyggt på två grundstenar: forskning och information.
1991/92:A232 av Lisbeth Staaf-Igelström och Jarl Lander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidraget till företagshälsovården.
1991/92:A237 av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avveckling av anslaget till företagshälsovården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en obligatorisk företagshälsovård.
1991/92:A239 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för 1990-talets arbetsmiljöpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informativa styrmedel.
1991/92:A245 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla MBL-medlen.
1991/92:A248 av Stig Rindborg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av de offentliga insatserna inom arbetsmiljöområdet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivsfonden får till uppgift att driva ett brett informationsarbete om produktivitetshöjande åtgärder inom arbetslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetslivsfonden skall öka utbetalningstakten i syfte att öka omvandlingstrycket i den svenska ekonomin.
1991/92:A260 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning på arbetsmiljöns och arbetsrättens områden,
3. att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar 15 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit för ytterligare 50 yrkesinspektörer,
4. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar 4 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit till de ändamål som anges i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad obligatorisk företagshälsovård i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- avslår regeringens förslag att avveckla det generella statsbidraget till företagshälsovården den 1 januari 1993.
1991/92:A271 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivsfondens medelstilldelning.
1991/92:A275 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den vidtar åtgärder i syfte att fullfölja svenska åtaganden genom ratificeringen av ILO-konvention 161,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med uppgiften att utforma en lagreglering om företagshälsovården tillsätts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga bidragen till företagshälsovården.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag om obligatorisk företagshälsovård.
1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med hög alkoholkonsumtion.
Motion väckt med anledning av proposition 1991/92:98
1991/92:A6 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör tillträda ILO-konvention nr 171.
Utskottet
Inledning
För att markera betydelsen av en god arbetsmiljö har EG utlyst 1992 som det europeiska arbetsmiljöåret. Regeringen tillsatte i november en nationalkommitté för arbetsmiljöåret och ställde medel till förfogande för kommitténs verksamhet. Arbetarskyddstyrelsen har som bidrag till arbetsmiljöåret startat projektet Skolans arbetsmiljö. Det drivs av styrelsen och yrkesinspektionen i samarbete med arbetsgivarorganisationerna och de fackliga organisationerna på skolområdet.
Det är i år 15 år sedan arbetsmiljölagen antogs av riksdagen. Under 1980-talet gjordes endast begränsade förändringar i lagen. Som exempel kan här nämnas att vissa bestämmelser om arbetstid som utgjorde lagens kapitel 4 år 1982 överfördes till en ny arbetstidslag och att reglerna om den s.k. tillträdesrätten för regionala skyddsombud ändrades år 1990.
Under föregående år genomfördes en rad betydelsefulla ändringar i arbetsmiljölagen. Ändringarna föregicks av ett omfattande utredningsarbete. Samtidigt infördes i brottsbalken en ny straffbestämmelse om arbetsmiljöbrott. Ändringarna i arbetsmiljölagen syftade till att lyfta fram de arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala arbetsmiljöfaktorerna och den enskilde arbetstagarens möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete. Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgades. Detta påverkar skyddskommittéernas och skyddsombudens roll i arbetsmiljöarbetet och därmed formerna för den partsamverkan lagen förutsätter skall ske på arbetsplatserna. Vidare infördes nya bestämmelser om produktkontroll och produktsäkerhet m.m. Arbetsmiljöansvar har införts för dem som deltar i projektering av byggnads- och anläggningsarbete.
Samtidigt med dessa lagändringar (prop. 1990/91:140, AU22, rskr. 302), som trädde i kraft den 1 juli 1991, antogs nya riktlinjer för verksamheten inom företagshälsovården, och villkoren för statsbidrag till denna verksamhet ändrades. Dessa förändringar började gälla den 1 januari 1992.
Regeringens förslag i årets budgetproposition innebär, som närmare kommer att redovisas i det följande, att finansieringen av företagshälsovården samt av arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet förändras. Det nuvarande generella statsbidraget till företagshälsovården föreslås upphöra liksom det statliga stödet till arbetstagar- och arbetsgivarorganisationernas informations- och utbildningsverksamhet angående medbestämmandefrågor på arbetslivsområdet. Dessa förslag och därtill anslutande motionsyrkanden behandlas i den följande framställningen. I den tar utskottet också upp motionsledes aktualiserade frågor om arbetslivspolitikens inriktning samt arbetslivscentrums och arbetslivsfondens verksamhet.
Utskottet kommer senare i ett särskilt betänkande att redovisa motioner om konkreta arbetsmiljöproblem som amalgam, elöverkänslighet, mobbning m.m.
Arbetslivspolitikens inriktning
I propositionen ges på s. 18--26 en översikt över olika aktuella arbetslivsfrågor. På s. 26--27 redovisas regeringens syn på mål och inriktning för arbetslivspolitiken budgetåret 1992/93. Någon begäran om riksdagens godkännande av vad som anförts framställs ej.
Socialdemokraterna föreslår i partimotion A225 ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionärerna erinrar om de insatser som redan gjorts, bl.a. inrättande av arbetslivsfonden, ändringarna i lagstiftningen om arbetsmiljö och rehabilitering, produktivitetsdelegationens verksamhet m.m. De anser att en fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse kräver politiska initiativ på en rad områden, framför allt i fråga om kompetensutveckling, arbetsorganisation och arbetets innehåll, aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt.
När det gäller arbetsorganisation och arbetets innehåll hänvisar motionärerna till vad kompetensutredningen och produktivitetsdelegationen har anfört om betydelsen för produktiviteten av en förändrad arbetsorganisation, ett vidgat arbetsinnehåll och en ökad kompetens. Motionärerna understryker att detta i första hand är en sak för arbetsmarknadens parter att närmare diskutera. Det är dock angeläget att staten fortsätter att stimulera förändringsarbetet och medverkar till att avtal träffas och att goda exempel sprids.
Mot denna bakgrund föreslår Socialdemokraterna att ett nationellt råd för det goda arbetet inrättas. I rådet förutsätts ingå företrädare för regeringen, riksdagen, arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslivsfonden. Rådets uppgift blir att finna en nationell strategi i de angivna frågorna, föreslå lämpliga åtgärder och finna lämpliga former för informationsutbyte.
Vidare föreslås i motion A225 att staten som arbetsgivare gör en extra insats genom att driva referensprojekt för arbetslivets förnyelse. Målsättningen skall vara att öka produktiviteten genom att förändra arbetsorganisationen, ge de anställda bredare arbetsuppgifter och öka deras kompetens. Därutöver bör cheferna för socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och arbetslivsfonden få i uppdrag att i några län ta fram modeller för regionala samarbetsformer. Tanken är att finna de mest effektiva formerna för samordnade insatser från arbetslivsfonden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, yrkesinspektionen och andra myndigheter gentemot arbetsgivare och löntagare.
Utskottet vill med anledning av motionen i dessa delar hänvisa till uttalanden som görs i budgetpropositionens ovannämnda avsnitt om arbetslivspolitikens mål och inriktning. Det anförs där att några av de viktigaste förutsättningarna för ett bättre arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och möjlighet för arbetstagarna att själva kunna påverka sin arbetssituation. Detta innebär ökade krav på arbetstagarnas kunskaper och kompetens. En viktig förutsättning är att de anställda ges möjlighet att lära, utvecklas och bredda sin kompetens. En breddning av arbetskraftens kompetens är också en förutsättning för ökad konkurrenskraft och flexibilitet inom näringsliv och förvaltning.
Enligt utskottets mening föreligger i väsentliga avseenden en gemensam uppfattning om samspelet mellan arbetsorganisation, arbetets innehåll och kompetensutveckling å ena sidan och produktivitetstillväxt och konkurrenskraft å den andra. När det sedan gäller metoderna att påverka utvecklingen i önskad riktning ställer sig utskottet tveksamt till motionärernas förslag att ytterligare öka antalet aktörer på arbetslivsområdet utöver dem som redan är verksamma på det nationella och på det regionala planet. Som motionärerna själva påpekat gäller det här frågor som det i första hand ankommer på arbetsmarknadens parter att angripa. Med de ändringar som förra året gjordes i arbetsmiljölagen har skapats en god plattform för deras förändringsarbete.
De myndigheter som är verksamma på arbetsmiljöområdet har också stor betydelse när det gäller att genomföra de önskade förändringarna. Liksom budgetpropositionen vill utskottet i sammanhanget särskilt framhålla arbetslivsfondens viktiga roll. Av fondens verksamhetsberättelse för år 1991 framgår att de flesta fondstödda insatserna ryms inom området arbetsorganisation, bl.a. ändrade produktions- och verksamhetsuppläggningar, modeller för arbetsrotation och system för kompetensutveckling. Ett vanligt inslag i dessa arbetsplatsprogram är att ge de anställda ett vidgat kompetensområde, ökat inflytande och ansvar för produktionen.
Vad slutligen beträffar motionens förslag om åtgärder för att främja regionala samarbetsformer erinrar utskottet om ett i propositionen redovisat uppdrag åt den centrala arbetslivsfonden att utreda förutsättningarna för att inrätta regionala kunskapscentra som ett led i arbetet att sprida kunskaper och erfarenhet på arbetslivsområdet.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är påkallat att vidta de i motionen föreslagna särskilda åtgärderna för att främja arbetsorganisatoriska förändringar och ökad produktivitetstillväxt. Motionen bör därför i nu behandlade delar lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239 ett tillkännagivande om vad de anför om riktlinjer för 1990-talets arbetsmiljöpolitik. Motionärerna anger att huvudlinjerna för denna politik kan sammanfattas i två principer: decentralisering och preciserat arbetsgivaransvar. Tyngdpunkten i arbetet för en bättre arbetsmiljö, säger motionärerna, måste ligga lokalt, vilket bl.a. innebär att rehabiliteringsarbetet organiseras så, att det i ökande grad kan initieras lokalt. Vidare bör man precisera arbetsgivarnas ansvar för att initiera rehabilitering, undersöka arbetsmiljöns beskaffenhet och planera och genomföra åtgärder samt redovisa dessa ansträngningar.
Utskottet får med anledning av motionen erinra om de nya bestämmelserna i lagen om allmän försäkring (22 kap.) som trädde i kraft den 1 januari i år. Dessa bestämmelser ålägger arbetsgivarna att göra rehabiliteringsutredningar beträffande anställda efter viss tids sjukfrånvaro eller efter upprepad korttidsfrånvaro. En likaledes ny bestämmelse i arbetsmiljölagen (3 kap. 2 a §) ålägger arbetsgivarna att fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten, upprätta handlingsplaner och dokumentera arbetsmiljön på arbetsställena. Med den nya lagstiftningen synes motionärernas önskemål i det väsentliga vara tillgodosedda, och deras yrkande påkallar inte någon riksdagens åtgärd.
Vänsterpartiet yrkar i partimotion A260 ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om lagstiftning på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. Motionärerna kräver omfattande förändringar i arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen som skall förstärka fackföreningarnas och de anställdas makt och inflytande beträffande arbetsorganisation, arbetstider, arbetstempo, personalstorlek m.m. Vidare anser motionärerna att skyddsombuden bör få en utökad stoppningsrätt och att individuella ackord förbjuds i lag. Slutligen efterlyses en central kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga arbetsmiljöer.
Motionens yrkanden är i sak till stor del en upprepning av de ändringsförslag som framfördes av Vänsterpartiet vid riksdagsbehandlingen av 1991 års reformering av arbetsmiljölagen. Ändringsförslagen lämnades av riksdagen utan bifall. Med hänvisning härtill och till det översynsarbete som har inletts beträffande arbetsrätten avstyrker utskottet motion A260 i förevarande del.
De tre ovan behandlade motionerna innehåller också yrkanden om s.k. personalekonomisk redovisning.
I Socialdemokraternas partimotion A225 anförs att det är en viktig del av arbetsmiljöarbetet att dokumentera de kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av en dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga inte bara för den enskilde arbetsgivaren och för styrelser utan även för myndigheter och den breda allmänheten. Den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till en utredning om personalekonomiska redovisningar. Motionärerna yrkar att riksdagen skall anta de förslag till lagstiftning som utredningen har lagt fram i promemorian Ds 1991:45. De lägger i enlighet härmed fram förslag till ändringar i bokföringslagen (1976:125), aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, försäkringsrörelselagen (1982:713) och i kommunallagen (1991:900). När det gäller statliga myndigheter föreslås ändring i förordningen om dessa myndigheters bokföring.
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) förespråkar i motion A239 en systematisk försöksverksamhet med personalekonomiska redovisningar eller bokslut. Att redan nu införa ett obligatorium medför enligt motionärerna risk för att man pressar in samtliga arbetsplatser i en mall som inte passar alla.
Vänsterpartiet uttalar i motion A260 att kostnaderna för dålig arbetsmiljö i form av frånvaro, skador och förtidspensionering skall lyftas fram i företagens och förvaltningarnas redovisningar genom en obligatorisk personalekonomisk redovisning.
Utskottet får för sin del anföra följande.
Frågan om personalekonomiska redovisningar berördes i proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering (s. 125 f.) med anledning av arbetsmiljökommissionens förslag. I enlighet med vad som förutsattes i den propositionen har frågan utretts vidare av en arbetsgrupp i regeringskansliet. Arbetsgruppen presenterade den utredningspromemoria som nämns i motion A225. Däri föreslås att företag, statliga myndigheter, kommuner och landsting med mer än 100 anställda skall lämna en personalekonomisk redovisning i anslutning till den ekonomiska redovisningen. Lagreglering avses ske i form av tillägg till gällande lagar om ekonomisk redovisning inom privat och offentlig verksamhet. Den lagstiftning det gäller har ovan angivits i anslutning till referatet av yrkandet i den socialdemokratiska partimotionen. Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats.
Utskottet har inhämtat att regeringen den 12 mars i år har beslutat att arbetsgruppens förslag och däröver avgivna remissyttranden skall överlämnas till den på justitieministerns förslag inledda översynen av redovisningslagstiftningen.
Enligt utskottets mening är det värdefullt att företag och förvaltningar bygger in personalekonomiska redovisningar i sitt arbetsmiljöarbete som medel att lyfta fram frågor om personalekonomi och som underlag för överväganden och beslut om investeringar i personal och arbetsmiljö. Det kan nämnas att arbetslivsfonden stöder försök med sådana redovisningar. Däremot är det enligt utskottets mening olämpligt att, som Socialdemokraterna vill, enbart på grundval av den nyssnämnda departementspromemorian gå till lagstiftning av innebörd att de personalekonomiska redovisningarna blir obligatoriska. Som framgått av det ovan anförda har regeringen ansett att lagstiftningsfrågan bör sättas in i ett större sammanhang och därför bör bli föremål för fortsatt beredning. Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker yrkandet i motion A225.
Av vad utskottet uttalat framgår vidare att utskottet inte finner det motiverat för riksdagen att göra de i motionerna A239 (fp) och A260 (v) begärda tillkännagivandena till regeringen utan avstyrker de i dessa motioner framställda yrkandena härom.
Företagshälsovård
Arbetarskyddsavgiften och företagshälsovårdens finansiering
Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter har arbetsgivarna att betala bl.a. en arbetarskyddsavgift som tas ut med 0,35 % på avgiftsunderlaget. Egenföretagarna erlägger en avgift med 0,20 %. Av lagens bestämmelser om fördelning av influtna avgifter följer att av avgifterna skall 9,7 % föras till staten som bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen och 53,3 % till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret. Medlen på detta konto används för bidrag till företagshälsovården. Återstoden, 37 % av arbetsgivaravgifterna, tillfaller arbetsmiljöfonden, att användas för forskning och utveckling m.fl. ändamål som anges i lagen (4 kap. 8 §). Egenföretagarnas avgifter används i sin helhet för bidragen till företagshälsovården.
Företagshälsovårdens totala kostnader uppgick år 1989 till drygt 3 miljarder kronor (Ds 1990:42 s. 34). Utbetalade bidrag uppgick år 1990 till 987 milj.kr. -- under år 1991 väntas bidragen överstiga 1 miljard kronor enligt uppgifter av riksrevisionsverket (RRV, Fu 1991:9). Inom företagshälsovården tas i viss omfattning ut patientavgifter av arbetstagarna. Detta avgiftsuttag skall dock upphöra med utgången av år 1992 enligt riksdagsbeslut förra året. Statsbidrag och patientavgifter täcker överslagsvis en tredjedel av företagshälsovårdens kostnader. För den övervägande delen av kostnaderna svarar arbetsgivarna med sina avgifter till företagshälsovårdscentralerna, i den mån de inte svarar för driften av företagshälsovård i egen regi (inbyggda företagshälsovårdscentraler).
Utöver den direkta bidragsgivningen stöder staten företagshälsovården genom den personalutbildning som bedrivs av arbetsmiljöinstitutet.
Propositionen
Statsbidragsreglerna beträffande företagshälsovården ändrades genom beslut av riksdagen på våren 1991. I en rapport på hösten samma år om den statliga styrningen av företagshälsovården kom RRV fram till att statsbidragets styrande effekter är svaga bl.a. när det gäller att öka anslutningen av de små företagen. RRV tror inte att de nya reglerna ger avsedd effekt och föreslår att bidraget avskaffas.
Arbetsmarknadsministern förklarar i budgetpropositionen att han har samma uppfattning som RRV. Det generella statsbidraget till företagshälsovården bör avskaffas från den 1 januari 1993. Riksdagen föreslås godkänna en sådan avveckling. Avvecklingen medger att arbetarskyddsavgiften sänks med 0,18 procentenheter. Detta utrymme bör användas för att höja arbetsskadeavgiften i motsvarande mån. Riksdagen föreslås godkänna dessa riktlinjer för ändring av arbetarskyddsavgiften. Förslag om ändring i lagen om sociala avgifter kommer senare att föreläggas riksdagen.
I propositionen aviseras en översyn av företagshälsovårdens organisation och finansiering. Direktiv för denna översyn har beslutats av regeringen den 13 februari i år. Med utgångspunkt i en avveckling av det generella bidraget till företagshälsovården skall utredaren överväga andra former av stöd för att tillgodose de små företagens behov av företagshälsovård. Mot bakgrund av en analys av konsekvenserna för företagshälsovården av att det generella bidraget avvecklas skall utredaren vidare bedöma behovet av en samhällelig styrning av företagshälsovården.
På det ovannämnda särskilda kontot hos riksgäldskontoret som finansierar statsbidraget till företagshälsovården har ackumulerats ett överskott. Det uppgick den 1 juli 1991 till 850 milj.kr. Medlen bedöms inte komma att behövas för att finansiera nuvarande bidragssystem under nästa kalenderår. Regeringen föreslår att medlen eller det högre belopp som finns innestående på kontot den 1 juli 1992 tillförs statsbudgetens inkomstsida som en budgetförstärkning. Det bör ankomma på regeringen att besluta om överföringen.
Motionerna
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet godtar att statsbidraget till företagshälsovården avvecklas under förutsättning att det införs en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
I den socialdemokratiska partimotionen A225 anförs att det är oacceptabelt att det skall råda osäkerhet om företagshälsovårdens framtid efter den 1 januari 1993. Det bör därför tillkomma en lag som från detta datum gör det till en skyldighet för alla arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård. Införs en sådan lag kan Socialdemokraterna acceptera att bidraget till företagshälsovården upphör.
Lagen måste garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. För lagstiftningen bör enligt motionärerna gälla följande riktlinjer, som bör fastslås av riksdagen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår både fysisk och psykisk arbetsmiljö, liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge råd i frågor såsom teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider. Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård.
Vänsterpartiets partimotioner Fi209 och A260 kräver lagstiftning om en obligatorisk företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare. Införs en sådan lagstiftning är Vänsterpartiet berett acceptera att statsbidraget till företagshälsovården avvecklas. I partimotion So271 föreslår Vänsterpartiet obligatorisk företagshälsovård som ett led i ett alkoholpolitiskt program.
Maud Björnemalm m.fl. (s) anför i motion A213 att de inte motsätter sig att det görs en ny översyn av företagshälsovården men anser att riksdagen bör delge regeringen att statsbidraget tills vidare bör vara kvar tills ett nytt förslag har förelagts riksdagen.
Lisbeth Staaf-Igelström och Jarl Lander (s) motsätter sig i motion A232 att statsbidraget till företagshälsovården avvecklas. De belyser i motionen de effekter som avvecklingen enligt deras mening kan medföra. De yrkar att vad de anfört skall ges regeringen till känna.
Inge Carlsson m.fl. (s) yrkar i motion A237 dels att regeringsförslaget om avveckling av statsbidraget till företagshälsovården skall avslås av riksdagen, dels att regeringen skall underrättas om vad de anfört om behovet av en obligatorisk företagshälsovård.
Anita Modin m.fl. (s) hänvisar i motion A275 till Sveriges åtaganden enligt ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård. Dessa innebär en stegvis utbyggnad av företagshälsovården för alla arbetstagare. Borttagandet av bidraget kommer att leda till en minskad anslutningsgrad, vilket kan betraktas som ett brott mot konventionen. Åtgärder bör vidtas för att fullfölja de svenska åtagandena enligt konventionen. En lagreglering av företagshälsovården bör utredas.
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar först frågan om lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
Arbetsmiljölagen innehåller en bestämmelse som under vissa omständigheter gör det till en lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att bereda företagshälsovård åt sina anställda. I lagens 3 kap. 2 § heter det nämligen: "Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivaren föranstalta om företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver." Möjlighet finns därmed för yrkesinspektionen att, som en sistahandsåtgärd, med stöd av bestämmelserna i lagens 7 kap. 7 § förelägga arbetsgivaren att vid vite ansluta arbetsplatsen till företagshälsovården.
Frågan om ett obligatorium övervägdes i samband med en reformering av företagshälsovården vid mitten av 1980-talet men avvisades då. Samtidigt lade man fast som målsättning att 75 % av de anställda skulle ha tillgång till företagshälsovård vid 1990-talets början. Det anses numera att målet är uppnått och t.o.m. har överträffats genom att man beräknar att 80 % av de anställda har tillgång till sådan vård. Framför allt är det småföretag med färre än 20 anställda som i dag står utanför företagshälsovården.
Därefter togs frågan om ett obligatorium upp av en arbetsgrupp som hade regeringens uppdrag att göra en översyn av 1986 års företagshälsovårdsreform. I sitt betänkande (Ds 1990:42 s. 117) avvisade arbetsgruppen tanken att med lagstiftning lösa problemet med låg anslutning bland småföretagen. Till denna uppfattning anslöt sig den dåvarande arbetsmarknadsministern i proposition 1990/91:140 (s. 70). Hon anförde att hon i likhet med arbetsgruppen inte ansåg att lagstiftning är rätta vägen för att ansluta de små företagen och påpekade att en lagreglering skulle bli verkningslös, om den inte också innebar en motsvarande skyldighet för någon eller några att tillhandahålla företagshälsovård. Hon framhöll vidare liksom arbetsgruppen att lagreglering skulle kunna uppfattas som ett hinder för parternas inflytande på företagshälsovårdens utformning och minska deras intresse och engagemang.
Utskottet anser att de nu redovisade invändningarna mot en obligatorisk företagshälsovård alltjämt är bärande, även om man tar hänsyn till att nya omständigheter inträffat dels med regeringsförslaget att avveckla statsbidraget till företagshälsovården, dels genom att Svenska arbetsgivareföreningen har sagt upp det arbetsmiljöavtal som gäller på SAF--LO--PTK-området. Som redan sagts finns i arbetsmiljölagen under vissa förutsättningar möjlighet att tvinga ett företag att ordna företagshälsovård för sina anställda. Det ingår i den nya utredningens uppdrag att pröva om det därutöver behövs lagstiftning i samband med bedömningen av de behov som kan finnas av en samhällelig styrning av företagshälsovården i fråga om anslutning och kvalitet.
Sammanfattningsvis gör utskottet denna bedömning: Med hänsyn till de invändningar som riktats mot en lagfäst skyldighet för alla arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda och till det nya utredningsarbete som har påbörjats om företagshälsovårdens organisation och finansiering är det olämpligt att riksdagen initierar lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård. Därför avstyrker utskottet de yrkanden om en sådan lagstiftning som framställs i motionerna Fi209, A225, A237, A275, A260 och So271.
Utskottet går härefter över till regeringsförslaget om avveckling av statsbidraget till företagshälsovården från den 1 januari nästa år. Som redan nämnts har Socialdemokraterna i partimotionen A225 ställt som villkor för att acceptera avvecklingen att en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård genomförs. Vänsterpartiet har i partimotion A260 ett uttryckligt andrahandsyrkande om avslag på regeringsförslaget om motionens yrkande om obligatoriskt företagshälsovård inte vinner bifall. Ett direkt avslagsyrkande framställs vidare i motion A237. De tillkännagivanden som begärs i motionerna A213, A232 och A275 har i sak samma innebörd.
Regeringen utgår i sitt avvecklingsförslag från att statsbidraget i sin nuvarande generella form inte längre har avsedd styrande effekt på företagshälsovårdens fortsatta utbyggnad. Denna uppfattning förefaller ha godtagits av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som ju kan tänka sig att ersätta statsbidraget med styrmedel i form av lagstiftning. Utskottet ansluter sig för sin del till tanken på en avveckling av bidragsgivningen i nuvarande form. Eftersom det även i fortsättningen kommer att finnas behov av en väl utbyggd företagshälsovård, vill utskottet samtidigt understryka vikten av att det utredningsarbete som nu skall ta sin början leder fram till nya, ändamålsenliga lösningar till gagn för företagshälsovårdens fortsatta utveckling.
Med avstyrkande av de nu behandlade motionsyrkandena tillstyrker utskottet således att riksdagen, såsom regeringen föreslagit, godkänner dels att det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993, dels de anförda riktlinjerna om en ändring av arbetarskyddsavgiften. Utskottet vill tillägga att detta är ett principbeslut, som förutsätter att det senare bekräftas med ändringar i lagen om socialavgifter.
Vidare tillstyrker utskottet att de ackumulerade medlen från arbetarskyddsavgiften på det särskilda kontot hos riksgäldskontoret i enlighet med regeringens förslag får överföras till statsbudgetens inkomstsida som en budgetförstärkning.
Avveckling av MBL-medlen
Bakgrund
Den del av arbetarskyddsavgiften som tillfaller arbetsmiljöfonden skall enligt 3 kap. 8 § lagen om socialavgifter bl.a. användas för bidrag till "utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt". Det är 30 % av fondens medel som används för detta ändamål. Enligt propositionen beräknas bidragssumman innevarande kalenderår uppgå till 271 milj.kr. Av beloppet lämnas en åttondel till arbetsgivarnas organisationer och resten till arbetstagarnas organisationer.
Bidragen tillkom i samband med 1976 års medbestämmandereform för att på arbetsgivar- och arbetstagarsidan finansiera information och utbildning om denna reform. Förra året bestämdes att medlen skulle ges en mer flexibel användning och utvidgas att gälla även sådan utbildning och information som mer allmänt har med arbetslivets förnyelse att göra (prop. 1990/91:69, AU16, rskr. 166).
Propositionen
Regeringen föreslår att MBL-medlen avvecklas den 1 juli 1992. Dock skall arbetstagarnas organisationer nästa budgetår tilldelas 75 milj.kr. Därefter skall bidragsgivningen vara helt avvecklad.
Som motiv åberopas att riksrevisionsverket i en på den dåvarande regeringens uppdrag gjord granskning år 1990 av MBL-medlens användning bl.a. funnit att medlen använts för utbildnings- och informationsinsatser med svag anknytning till medbestämmandelagen.
Från MBL-medlen har tagits i anspråk vissa belopp för att bekosta ett särskilt, femårigt program för jämställdhetsåtgärder på arbetslivsområdet (prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364). Arbetsmiljöfonden kommer att få i uppdrag att avsätta särskilda medel till programtidens utgång den 31 december 1993.
Motioner
Socialdemokraterna yrkar i partimotion A225 att regeringsförslaget att avveckla MBL-medlen skall avslås av riksdagen. Detsamma yrkas i motion A245 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v).
Socialdemokraterna anför i motion A225 att MBL-medlen gör det möjligt för de fackliga organisationerna att utbilda de anställda i viktiga frågor om arbetslivets förnyelse. En betydande del av medlen går till utbildning i jämställdhetsfrågor. Att medlen försvinner kan därför inte accepteras, allra minst som regeringen planerar att genomföra omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Eftersom sparsamhet måste gälla också för detta område, säger sig Socialdemokraterna godta en neddragning av medlen med 50 milj.kr.
I motion A245 betonas vikten av att de fackliga organisationerna kan upprätthålla en god kunskap för att kunna tillvarata medlemmarnas intressen. Dessutom, fortsätter motionärerna, är det ett synnerligen olyckligt tillfälle att försämra fackföreningsrörelsens möjligheter i tider dels av regeringens arbetarfientliga politik, dels den offensiv som företag och myndigheter nu bedriver mot de arbetandes villkor i arbetslivet.
Utskottets överväganden
Med hänsyn till den långa tid som statligt stöd har utgått till organisationerna på arbetstagar- och arbetsgivarsidan för utbildning och information om 1976 års medbestämmandereform får det numera anses vara organisationernas sak att själva bekosta sådana insatser. Regeringens förslag biträds av utskottet, och de aktuella yrkandena om avslag i motionerna A225 och A245 avstyrks.
Det bör i sammanhanget påpekas att de medel som frigörs vid bifall till regeringens förslag är avsedda att användas för att finansiera arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet. Ställningstagandena till förslagen i förevarande och nästföljande avsnitt är således beroende av varandra.
Finansieringen av kostnaderna för arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet
Bakgrund
Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet bekostas i sin helhet från anslaget C 1. Arbetarskyddsverket, bortsett från verkets inkomster av försäljning av publikationstryck m.m. Som bidrag till statsbudgetens kostnader för arbetarskyddsverket förs en viss del, 9,7%, av influtna arbetarskyddsavgifter till staten och bokförs som en särskild titel på statsbudgetens inkomstsida.
Arbetsmiljöinstitutets verksamhet bekostas till större delen från anslaget C 2. Arbetsmiljöinstitutet samt till någon del av anslaget C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Apparatanskaffning. Anslaget C 2 uppgår innevarande budgetår till 94 milj.kr. och anslaget C 3 till 4,6 milj.kr. Dessutom tillförs institutet ett betydande belopp, innevarande budgetår 66 milj.kr., av arbetsmiljöfondens medel. I propositionen sägs att fondmedlen täcker ungefär hälften av kostnaden för den forskning som bedrivs vid institutet.
Propositionen
Regeringen föreslår att bidraget från arbetarskyddsavgiften ökas, så att det helt täcker kostnaderna för arbetarskyddsverket. När det gäller arbetsmiljöinstitutet föreslås att tillskottet via arbetsmiljöfonden upphör och att anslaget på statsbudgeten till institutet räknas upp, så att det helt täcker kostnaden för verksamheten. Anslagsökningen föreslås bli balanserad genom överföring av avgiftsmedel från arbetsmiljöfonden till statsbudgetens inkomstsida.
Förslagen förutsätter ändring i lagen om socialavgifter. I propositionen läggs fram ett lagförslag härom. Förslaget innebär att den andel av arbetarskyddsavgiften som förs till statsbudgeten som bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsverket höjs från 9,7 till 23,1 % och samtidigt inkluderar även kostnaderna för verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet.
En följd av dessa förslag är att arbetsmiljöfondens andel av arbetarskyddsavgiften sjunker från 37 till 23,6 %.
Motion
Socialdemokraterna yrkar i partimotion A225 att riksdagen skall avslå dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen om socialavgifter, dels de i propositionen föreslagna nya finansieringsformerna för arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. Vidare yrkas att riksdagen skall godkänna att arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet delfinansieras av den minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr. som förordas i motionen.
Utskottets överväganden
Utskottet, som ovan biträtt regeringens förslag att avveckla MBL-medlen, tillstyrker att det finansiella utrymme som frigörs härigenom används för att i ökad utsträckning finansiera verksamheten inom arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet med medel från arbetarskyddsavgiften. Med avstyrkande av de aktuella yrkandena i motion A225 föreslår utskottet att riksdagen antar det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter samt godkänner den under punkt C 1 i propositionen föreslagna finansieringen av arbetarskyddsverket.
Arbetslivscentrum
Verksamheten vid arbetslivscentrum behandlades av riksdagen förra året efter förslag av den dåvarande regeringen (prop. 1990/91:69, AU16, rskr. 166). Därvid bestämdes att arbetslivscentrum i fortsättningen skulle omvandlas till ett renodlat forskningsinstitut. Den nu pågående omvandlingen beskrivs i ett avsnitt i propositionen (s. 30).
Karl-Erik Persson (v) föreslår i motion A226 att arbetslivscentrum överförs och integreras med Stockholms universitet som en självständig institution (institutionen för arbetslivsforskning). Han föreslår vidare att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt forskningsinstitut skall inrättas med inriktning på kvinnor och arbetsliv, uppbyggt på två grundstenar: forskning och information.
Förra årets beslut fattades på grundval av ett föregående utredningsarbete. Den forskning med inriktning på kvinnor och arbetsliv, som motionären nu vill främja, och därmed sammanhängande frågor uppmärksammades vid den tidigare riksdagsbehandlingen, bl.a. med anledning av motioner från skilda riksdagspartier. Utskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att på grund av den nu föreliggande motionen riva upp sitt tidigare beslut och avstyrker motion A226.
Arbetslivsfonden
En sammanfattande redogörelse för arbetslivsfondens hittillsvarande verksamhet lämnas i propositionen på s. 22--23 samt illustreras av diagram i bilaga 3.
Utskottet behandlar i detta sammanhang tre motioner om arbetslivsfonden.
Stig Rindborg (m) yrkar i motion A248 att riksdagen hos regeringen skall begära att arbetslivsfonden får i uppdrag att göra informationsinsatser om produktivitetshöjande åtgärder inom arbetslivet. Motionären hänvisar i den delen bl.a. till att produktivitetsdelegationen har pekat på drivkrafterna för produktivitet och tillväxt. En brett upplagd informationskampanj som diskuterar delegationens slutsatser bör kunna vara ett led i arbetslivsfondens verksamhet och därmed bli en fortsättning på det samarbete som fanns mellan den centrala fonden och delegationen under dess arbete.
För att minska resurslöseri och överlappande offentliga arbetsmiljöinsatser föreslår motionären vidare att regeringen snarast utreder förutsättningarna att samordna och effektivisera bidragsgivning, forskning och information på området. Motionären nämner som exempel arbetslivsfondens och arbetsmiljöfondens verksamhet. Vid detta utredningsarbete bör även tas fram förslag som leder till att arbetslivsfonden kan öka utbetalningstakten, så att omvandlingstrycket ökar i den svenska ekonomin.
Utskottet delar motionärens uppfattning att kunskaper om sambandet mellan produktivitet och tillväxt bör vinna ökad spridning. Det är därför väsentligt att det informationsarbete som inleddes av produktivitetsdelegationen förs vidare, så att insikterna om det samband som råder breddas och förs ut på arbetsplatserna. När det gäller motionärens konkreta förslag om ett formligt uppdrag åt arbetslivsfonden att göra en sådan informationsinsats erinrar utskottet om att ett liknande förslag i höstas framställdes i motion 1991/92:Fi19 av Mona Sahlin m.fl. (s). Utskottet yttrade sig över det förslaget till finansutskottet (1991/92:AU2y s. 6). Liksom i det yttrandet vill utskottet med anledning av det nu föreliggande motionsförslaget uttala, att utskottet förutsätter att arbetslivsfonden utan särskild åtgärd från statsmakternas sida fortsätter att driva en informationsverksamhet liknande den som tidigare bedrevs i samarbete med produktivitetsdelegationen, om verksamheten bedöms som betydelsefull och ligger inom fastställda ramar för fondens verksamhet.
Som motionären framhåller verkar ett svåröverskådligt antal aktörer på arbetslivsområdet. Arbetsmiljökommissionen utverkade under sitt arbete att statskontoret skulle göra en kartläggning av dessa aktörer. En sådan kartläggning kom till stånd och redovisas i ett av kommissionens delbetänkanden. Statskontoret har, som nämns i motionen, i höstas framlagt en ny rapport i ämnet. De förslag som regeringen lagt fram i budgetpropositionen och som behandlas i detta betänkande innebär enligt utskottets mening att steg tas mot en förenkling av bidrags- och finansieringssystemet. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att göra de förändringar i rationaliserings- och effektivitetssyfte som är möjliga.
Vad slutligen beträffar önskemålet om ökad utbetalningstakt noterar utskottet att medan fonden föregående budgetår fattade beslut om bidrag för 1,6 miljarder kronor så har under innevarande budgetår fram till mitten av mars fattats beslut till ett sammanlagt belopp om 2,2 miljarder kronor. Det ökande intresset från företagens och förvaltningarnas sida för investeringar i bättre arbetsmiljö i vid mening är av betydelse också ur den aspekten att det ger ett efterfrågetillskott som är av värde i dagens trängda sysselsättningsläge.
Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motionen lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.
Olle Schmidt (fp) föreslår i motion A207 ett tillkännagivande till regeringen om behovet att utreda arbetslivsfondens regelverk och praxis. Motionären åberopar en kritik mot fondens bedömningsgrunder från yrkesmedicinska kliniken i Lund. Denna kritik mynnar enligt motionen ut i att de miljömässigt sämsta arbetsplatserna inte får tillgång till fondmedel och att kravet på att företagen själva skall satsa pengar på projekten medför att företag med bristande ekonomiska resurser inte kan få bidrag.
Ramarna för arbetslivsfondens verksamhet anges i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Beträffande stöd till investeringar i bättre arbetsmiljö förutsätter lagen uttryckligen, att bidrag lämnas endast för sådana åtgärder som företagen inte är skyldiga att vidta enligt lag och författning. Om man vill att fondmedel skall ges för att förbättra sådana arbetsmiljöer som inte är godtagbara enligt arbetsmiljölagstiftningen, så krävs härför att syftet med lagen om arbetsmiljöavgift omdefinieras och att lagtexten ändras. Utskottet bedömer att förutsättningar härför inte föreligger och anser att motionen med hänsyn till det anförda bör lämnas utan åtgärd.
Kjell Johansson (fp) begär i motion A271 ett tillkännagivande om arbetslivsfonden och småföretagen. Motionären anser att åtgärder omgående bör vidtas för att tillförsäkra de minsta företagen en rimlig del av arbetsmiljömedlen. Bidragssumman till företag med upp till fem anställda är enligt honom närmast försumbar.
I budgetpropositionen (s. 23) anför arbetsmarknadsministern att arbetslivsfonden gör särskilda insatser för att nå de små företagen. Han uttalar vidare att det är utomordentligt viktigt att fonden aktivt söker upp små företag och arbetar obyråkratiskt. Även i förra årets budgetproposition (bil. 12 s. 41) gjorde den dåvarande arbetsmarknadsministern uttalanden om att det är viktigt att arbetslivsfonden gör särskilda insatser för de mindre företagen. Utskottet vill för sin del understryka att dessa uttalanden från de föredragande statsrådens sida fortfarande äger hög aktualitet.
Med hänsyn till den uppmärksamhet som stödgivningen till småföretagen ägnas från regeringens sida anser utskottet att det inte är behövligt att vidta någon särskild riksdagens åtgärd utan avstyrker därmed även denna motion.
Fonden för arbetsmiljöförbättringar
Fonden tillkom under 1970-talet för att finansiera s.k. AG-lån, dvs. statliga garantilån för arbetsmiljöförbättringar. Vid utgången av budgetåret 1990/91 fanns en kvarstående behållning i fonden på drygt 92milj.kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att fonden avvecklas under en treårsperiod. Avvecklingen avses börja nästa budgetår med att 40 milj.kr. av fondmedlen tas i anspråk som budgetförstärkning.
Anslag till arbetarskyddsverket
1990/91 Utgift 348 007 000 1991/92 Anslag 362 443 000 1991/92 Anslag 355 854 000 exkl. mervärdesskatt 1992/93 Prop. 384 259 000
När det gäller finansieringen av kostnaderna för verksamheten vid arbetarskyddsverket hänvisas till den föregående framställningen.
Regeringen föreslår under punkt C 1 (s. 91--97) bl.a. att riksdagen skall anvisa ett anslag på 384 259 000 kr. för nästa budgetår. Vänsterpartiet yrkar i motion A260 att riksdagen skall anslå ytterligare 15 milj.kr. för att göra det möjligt för verket att nyanställa 50 yrkesinspektörer.
Arbetarskyddsstyrelsen har i sin anslagsframställning föreslagit en personalförstärkning av den omfattning som anges i motionen. Det är emellertid styrelsens avsikt att denna personal skall rekryteras först fr.o.m. budgetåret 1993/94. Med hänsyn härtill anser utskottet att det saknas anledning att nu göra en sakprövning av personalbehovet utan avstyrker motionen i den aktuella delen.
Propositionens medelsberäkning godtas av utskottet. Inte heller mot vad som anförs i övrigt -- om verksamhetens inriktning och ianspråktagande av visst belopp från fonden för arbetsmiljöförbättringar -- har utskottet funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag under denna anslagspunkt.
Anslag till arbetsmiljöinstitutet
1990/91 Utgift 89 821 000 (1) 1991/92 Anslag 98 829 000 1991/92 Anslag 94 163 000 (1) exkl. mervärdesskatt 1992/93 Prop. 172 252 000
(1) I beloppet ingår medel som har anvisats under anslaget C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur.
Regeringen föreslår under punkt C 2 (s. 97--102) att riksdagen för nästa budgetår skall anslå ett belopp på 172 252 000 kr. Denna begäran om anslag förutsätter att riksdagen bifaller det tidigare redovisade förslaget om finansiering av verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet, dvs. att hittillsvarande delfinansiering från arbetsmiljöfonden upphör.
Vänsterpartiet yrkar i partimotion A260 att riksdagen skall anvisa 4milj.kr. utöver regeringens förslag för informationsinsatser, kvalificerad skyddsombudsutbildning, ergonomikurser m.m.
Utskottet anser sig inte böra frångå regeringens budgetavvägning på denna punkt utan föreslår med avstyrkande av motionsyrkandet att riksdagen anvisar anslag med det belopp regeringen har begärt.
Vidare biträder utskottet vad som anförs i propositionen om inriktningen av verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet och om överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar för finansiering av vissa kostnader i institutets verksamhet.
Antagande av ILO-konvention om kemiska produkter i arbetslivet m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:98 att riksdagen skall godkänna den av Internationella arbetskonferensen år 1990 antagna konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av kemiska produkter i arbetslivet. En till konventionen anslutande rekommendation sägs inte föranleda ytterligare åtgärd.
Ett antagande av konventionen har vid den förberedande remissbehandlingen inte mött invändning från något håll. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen.
Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad arbetsmarknadsministern har anfört i övrigt om de vid arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten, nämligen en konvention (nr 171) och en rekommendation (nr 178) om nattarbete samt ett protokoll (nr 89) om kvinnors nattarbete.
Arbetsmarknadsministern anser att Sverige för närvarande inte bör tillträda konvention nr 171. Enligt hans mening föreligger inte förutsättningar att ratificera protokollet om kvinnors nattarbete.
Vänsterpartiet yrkar i motion A6 att Sverige skall tillträda konvention nr 171 om nattarbete. De hinder som kan föreligga mot ratificering bör kunna undanröjas genom inte alltför omfattande lagändringar.
Arbetsmarknadsministern anger som grund för sin ståndpunkt bl.a. att konventionens definitioner helt avviker från begreppet nattvila i svensk lagstiftning och övrigt svenskt regelsystem. Konventionen liksom den anslutande rekommendationen utgår från ett synsätt som inte överensstämmer med den svenska lagstiftningen. Med hänvisning härtill och till vad arbetsmarknadsministern i övrigt anfört och redovisat ansluter sig utskottet till hans bedömning och avstyrker därmed Vänsterpartiets yrkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkandena 2 i denna del och 5--7, res. 1 (s)
2. beträffande riktlinjer för 1990-talets arbetsmiljöpolitik att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkande 1,
3. beträffande lagstiftning på arbetsmiljöns och arbetsrättens område att riksdagen avslår motion 1991/92:A260 yrkande 1 i denna del, men. (v) - delvis
4. beträffande personalekonomiska redovisningar att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkandena 2 i denna del och 9--10, 1991/92:A239 yrkande 2 och 1991/92:A260 yrkande 1 i denna del, res. 2 (s)
5. beträffande lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkande 8, 1991/92:A237 yrkande 2, 1991/92:A260 yrkande 5, 1991/92:A275 yrkande 2, 1991/92:Fi209 yrkande 17 och 1991/92:So271 yrkande 10, res. 3 (s)
6. beträffande avveckling av statsbidraget till företagshälsovården att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1991/92:A213, 1991/92:A232, 1991/92:A237 yrkande 1, 1991/92:A260 yrkande 6 och 1991/92:A275 yrkandena 1 och 3 godkänner
dels att det generella bidraget till företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993,
dels vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjer om en ändring av arbetarskyddsavgiften, res. 4 (s) - motiv. - villk. 3 men. (v) - delvis - villk. 3
7. beträffande ackumulerade medel från arbetarskyddsavgiften att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen föreslagna överföringen av medel från arbetarskyddsavgiften från ett konto hos riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomstsida, inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet,
8. beträffande avveckling av MBL-medlen att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:A225 yrkandena 20 och 22 samt 1991/92:A245 godkänner den i budgetpropositionen föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen, res. 5 (s)
9. beträffande finansiering av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A225 yrkandena 21, 23 och 24
dels godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om den under punkt C 1 föreslagna finansieringen av arbetarskyddsverket,
dels antar det till budgetpropositionen (punkt C 2) fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, res. 6 (s) - villk. 5
10. beträffande arbetslivscentrum att riksdagen avslår motion 1991/92:A226, men. (v) - delvis
11. beträffande informationsinsatser från arbetslivsfonden om produktivitetshöjande åtgärder m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:A248,
12. beträffande arbetslivsfondens regelverk och praxis att riksdagen avslår motion 1991/92:A207,
13. beträffande arbetslivsfonden och de små företagen att riksdagen avslår motion 1991/92:A271,
14. beträffande avveckling av fonden för arbetsmiljöförbättringar att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetproprositionen om
dels avveckling av fonden för arbetsmiljöförbättringar,
dels överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida, inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet,
15. beträffande verksamheten vid arbetarskyddsverket att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid arbetarskyddsverket,
16. beträffande överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar
att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen under punkt C 1 föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida, inkomsttiteln 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet,
17. beträffande anslag till arbetarskyddsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motion 1991/92:A260 yrkande 3 till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 384 259 000 kr., men. (v) - delvis
18. beträffande verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos arbetsmiljöinstitutet,
19. beträffande överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen under punkt C 2 föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida, inkomsttiteln 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet,
20. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motion 1991/92:A260 yrkande 4 till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 172 252 000 kr., men. (v) - delvis
21. beträffande ILO-konvention om kemiska produkter i arbetslivet att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av kemiska produkter i arbetslivet,
22. beträffande ILO-konvention om nattarbete, m.m. att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A6 lägger till handlingarna vad som i övrigt anförts i proposition 1991/92:98 om de vid internationella arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten. men. (v) - delvis
Stockholm den 24 mars 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Johnny Ahlqvist (s), Berit Andnor (s), Karin Pilsäter (fp), Marianne Jönsson (c) och Anita Sidén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. (mom.1)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Alla erfarenheter visar hur viktigt det är för de anställda och för produktivitetsutvecklingen att intensifiera arbetet med att förändra arbetsorganisationen och vidga de anställdas arbetsinnehåll. Detta har dokumenterats av kompetensutredningen och produktivitetsdelegationen.
Det är angeläget att ta till vara de erfarenheter som dessa utredningar redovisar om betydelsen för produktiviteten av förändrad arbetsorganisation, vidgat arbetsinnehåll och ökad kompetens. I första hand är detta en angelägenhet för arbetsmarknadens parter att diskutera. Sådana diskussioner pågår också. Det är dock ytterligt angeläget att staten fortsätter att stimulera ett förändringsarbete på detta område. Utskottet föreslår därför följande åtgärder.
I enlighet med Socialdemokraternas partimotion A225 bör inrättas ett råd för det goda arbetet med den sammansättning och de uppgifter som närmare anges i motionen.
Vidare bör staten som arbetsgivare göra en extra insats för att utveckla arbetsorganisationen och de anställdas uppgifter och kompetens. Ett större antal referensprojekt bör snarast genomföras. Satsningen bör, såsom föreslås i motionen, omfatta 100 milj.kr., att finansieras från ordinarie anslag, bidrag från arbetslivsfonden och statens förnyelsefond samt via arbetsmarknadspolitiken.
På det regionala planet är det angeläget att pröva nya och effektiva former för samarbete de berörda myndigheterna emellan, såsom arbetslivsfonden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, yrkesinspektionen m.fl. I motionen förs fram tanken att de berörda verkscheferna skall få i uppdrag att i några län ta fram lämpliga samarbetsformer och metoder och sedan sprida kännedom om erfarenheter av de försök som görs. Utskottet biträder denna tanke.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A225 i aktuella delar har anfört bör delges regeringen för kännedom.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 2 i denna del och 5--7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Personalekonomiska redovisningar (mom. 4)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Frågan om" och på s. 11 slutar med "yrkandena härom" bort ha följande lydelse:
Det är en viktig del av arbetsmiljöarbetet att dokumentera de kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av en dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga inte bara för den enskilde arbetsgivaren och för styrelser utan även för myndigheter och den breda allmänheten. Den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till en utredning om personalekonomiska redovisningar. Utskottet anser att riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion A225 skall anta de förslag till lagstiftning som utredningen har lagt fram i promemorian Ds 1991:45. Lagförslagen redovisas i bilaga 2 till detta betänkande.
Med detta ställningstagande tillgodoses syftet med motsvarande yrkanden i motionerna A260 (v) och A239 (fp) helt eller delvis.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande personalekonomiska redovisningar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 2 i denna del och 9--10 samt med anledning av motionerna 1991/92:A239 yrkande 2 och 1991/92:A260 yrkande 1 i denna del antar de i bilaga 2 redovisade lagförslagen,
3. Lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård (mom. 5)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Arbetsmiljölagen innehåller" och på s. 14 slutar med "So271" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har företagshälsovården en mycket viktigt uppgift att fylla. Den är de anställdas och arbetsgivarnas gemensamma resurs i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Samtidigt skall den medverka till en snabb rehabilitering av anställda som drabbas av ohälsa.
Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att det skall råda osäkerhet om företagshälsovårdens framtid på grund av regeringsförslaget att avveckla statsbidraget till denna verksamhet. Liksom Socialdemokraterna anser utskottet att det bör införas en lag från den 1 januari 1993, i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda. En sådan lagstiftning ligger i linje med Sveriges åtaganden enligt ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård. Införs den föreslagna lagstiftningen kan godtas att bidraget till företagshälsovården upphör.
En lag av detta slag måste självfallet garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. Utskottet instämmer med Socialdemokraterna i att följande riktlinjer bör gälla vid lagstiftningen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår både fysisk och psykisk arbetsmiljö, liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge råd i frågor såsom teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider. Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård.
Utskottet förutsätter att regeringen utan dröjsmål utarbetar ett lagförslag enligt de ovan angivna riktlinjerna och så snart det kan ske lägger fram lagförslaget för riksdagen.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning av motion A225. Ställningstagandet till den motionen innebär att utskottet också kan biträda de yrkanden om obligatorisk företagshälsovård som har framställts i motionerna Fi209, A237, A275, A260 och So271.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 8 samt med anledning av motionerna 1991/92:A237 yrkande 2, 1991/92:A260 yrkande 5, 1991/92:A275 yrkande 2, 1991/92:Fi209 yrkande 17 och 1991/92:So271 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom. 6 motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Regeringen utgår" och på s. 15 slutar med "om socialavgifter" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan biträtt de föreliggande motionsförslagen om en lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda. Vid riksdagens bifall till detta förslag kan utskottet godta att statsbidraget till företagshälsovården avvecklas från den 1 januari 1993 såsom regeringen har föreslagit.
Med detta ställningstagande kan utskottet inte ansluta sig till de yrkanden om statsbidraget som framställs i motionerna A213, A232, A237 och A275. Andrahandsyrkandet i motion A260 (v) saknar aktualitet med utskottets förslag i sakfrågan och avstyrks därmed.
5. Avveckling av MBL-medlen (mom. 8)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Med hänsyn" och slutar med "A245 avstyrks" bort ha följande lydelse:
MBL-medlen gör det möjligt för de fackliga organisationerna att utbilda de anställda i viktiga frågor om arbetslivets förnyelse. En betydande del av medlen går till utbildning i jämställdhetsfrågor. Att medlen försvinner kan därför inte accepteras, allra minst som regeringen planerar att genomföra omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Eftersom sparsamhet måste gälla också för detta område kan en neddragning av medlen med 50 milj.kr. godtas.
Med det anförda tillgodoses i huvudsak avslagsyrkandet i motion A245 (v).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande avveckling av MBL-medlen att riksdagen dels med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 20 och med anledning av motion 1991/92:A245 avslår regeringens begäran om godkännande av den i budgetpropositionen föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen, dels med anledning av motion 1991/92:A225 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr.,
6. Finansiering av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "av arbetarskyddsverket" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ovan har avstyrkt regeringens förslag att avveckla MBL-medlen, kan som en konsekvens härav inte tillstyrka de nya finansieringsformer som regeringen har föreslagit för arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. Såsom anförs i motion A225 (s) bör dock en delfinansiering av de båda myndigheterna kunna ske med det belopp om 50 milj.kr. varmed MBL-medlen enligt utskottets mening kan minskas. Riksdagen föreslås godkänna en sådan delfinansiering.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande finansiering av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 21, 23 och 24 dels avslår regeringens begäran om godkännande av vad som anförts i budgetpropositionen om den under punkt C 1 föreslagna finansieringen av arbetarskyddsverket, dels avslår det till budgetpropositionen vid punkt C 2 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om delfinansiering av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet,
Särskilda yttranden
1. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom. 6)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:
Som framgår av reservation 3 till detta betänkande anser vi att riksdagen bör ta initiativ till lagstiftning om en obligatorisk företagshälsovård. Därmed skapas en stabil grund för att fortsätta utbyggnaden av företagshälsovården, så att den omfattar alla arbetstagare i landet. En sådan utbyggnad är en förutsättning för att motsvara å ena sidan de höjda ambitionerna att motverka skador och sjukdomar och därmed utslagningen i arbetslivet och å andra sidan de vidgade kraven på aktiva rehabiliteringsinsatser på arbetsplatserna.
Visar det sig vid kammarens behandling av ärendet att det för närvarande saknas politiska förutsättningar för den åtgärd vi föreslår, vill vi härmed anmäla att vi avser att ta de nya initiativ som vi bedömer som nödvändiga för att säkerställa en fortsatt utveckling av företagshälsovården.
2. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom. 6)
Laila Strid-Jansson (nyd) anför:
Jag kan biträda regeringsförslaget om avveckling av statsbidraget till företagshälsovården. Enligt min mening kan det dock finnas anledning att i det lagstiftningsärende som regeringen aviserat även pröva alternativ till användningen av de arbetsgivaravgiftsmedel som frigörs genom bidragsavvecklingen. Som jag ser det bör ärendet vid denna kommande prövning bedömas mot bakgrunden av den situation som då råder.
3. Anslagen till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet (mom. 17 och 20)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:
Vi godtar regeringens bedömning av medelsbehovet för arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet under nästa budgetår. Vi vill dock här erinra om att vi har reserverat oss mot regeringens förslag om att finansiera anslagsgivningen till de båda myndigheterna genom indragning av de s.k. MBL-medlen till facklig verksamhet.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Jag instämmer i de reservationer som de socialdemokratiska företrädarna i utskottet har avgivit beträffande personalekonomiska redovisningar, lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård, avveckling av statsbidraget till företagshälsovården och avveckling av MBL-medlen.
Vid avslag på reservationen om lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag att statsbidraget till företagshälsovården skall avvecklas, såsom yrkas i motionerna A213, A232, A237 och A275 samt -- i andra hand -- i motion A260.
Därutöver vill jag anföra följande.
Enligt min mening krävs omfattande förändringar i lagstiftningen på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. En reformering bör leda till en förstärkning av de anställdas makt och inflytande beträffande arbetsorganisation, arbetstider, arbetstempo, personalstorlek m.m. Skyddsombuden bör få en utökad stoppningsrätt. Individuella ackord bör förbjudas.
Vid sidan av denna lagstiftning bör, såsom utvecklas i motion A260, vidtas åtgärder som säkerställer en central kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga arbetsmiljöer.
På de grunder som närmare redovisas i motion A226 bör arbetslivscentrum överföras till och integreras med Stockholms universitet och där bilda en självständig institution för arbetslivsforskning. De resurser som frigörs med en sådan åtgärd bör kunna utnyttjas för att inrätta ett nytt forskningsinstitut med inriktning på forskning och information om kvinnor och arbetsliv.
I fråga om anslagen till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet anser jag att dessa bör höjas med de belopp som har föreslagits i motion A260, dvs. med 15 resp. 4 milj.kr. utöver regeringens förslag.
De skäl som arbetsmarknadsministern anför i proposition 1991/92:98 är enligt min mening inte tillräckligt bärande för att Sverige skall avstå från att ansluta sig till ILO-konventionen om nattarbete. Riksdagen bör godkänna en anslutning även till denna konvention (nr 171).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3, 6, 10, 17, 20 och 22 borde ha hemställt:
3. beträffande lagstiftning på arbetsmiljöns och arbetsrättens område att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A260 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Vid avslag på reservation 3
6. beträffande avveckling av statsbidraget till företagshälsovården att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A213, 1991/92:A232, 1991/92:A237 yrkande 1, 1991/92:A260 yrkande 6 samt 1991/92:A275 yrkandena 1 och 3 avslår regeringens begäran om godkännande av dels att det generella bidraget till företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993, dels vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjer om en ändring av arbetarskyddsavgiften,
10. beträffande arbetslivscentrum att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A226 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande anslag till arbetarskyddsverket att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion 1991/92:A260 yrkande 3 till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 399 259 000 kr.,
20. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion 1991/92:A260 yrkande 4 till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 176 252 000 kr.,
22. beträffande ILO-konvention om nattarbete, m.m. att riksdagen dels med bifall till motion 1991/92:A6 godkänner konvention nr 171 om nattarbete, dels lägger till handlingarna vad som i övrigt anförts i proposition 1991/92:98 om de vid internationella arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten.
Bilaga 1
Bilaga 2 Bilaga 3
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 2 Motionerna 3 Utskottet 6 Arbetslivspolitikens inriktning 7 Företagshälsovård 11 Avveckling av MBL-medlen 15 Finansieringen av kostnaderna för arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet 16 Arbetslivscentrum 17 Arbetslivsfonden 18 Fonden för arbetsmiljöförbättringar 20 Anslag till arbetarskyddsverket 20 Anslag till arbetsmiljöinstitutet 21 Antagande av ILO-konvention om kemiska produkter i arbetslivet m.m. 21 Hemställan 22 Reservationer 25 1. Ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. (mom. 1), (s) 25 2. Personalekonomiska redovisningar (mom. 4), (s) 26 3. Lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård (mom.5), (s) 26 4. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom. 6 motiveringen), (s) 27 5. Avveckling av MBL-medlen (mom. 8), (s) 28 6. Finansiering av arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöinstitutet (mom. 9), (s), 28 Särskilda yttranden 29 1. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom. 6), (s) 29 2. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom. 6), (nyd) 29 3. Anslagen till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet (mom. 17 och 20), (s) 30 Meningsyttring av suppleant 31 Bilagor Bilaga 1. Propositionens förslag till Lag om ändring i lagen om socialavgifter33 Bilaga 2. Lagförslag i motion A225 om personalekonomiska redovisningar34 Bilaga 3. Diagram Arbetslivsfonden 199252