Antarktis (Betänkande 1989/90:UU4 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1989/90:UU4

Antarktis

1989/90

UU4

Motionen

1988/89:U509 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sagts om att Sverige skall arbeta för att Antarktis blir en
världspark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om vikten av att Sverige motsätter sig all typ av
mineralutvinning genom att använda den i motionen nämnda vetorätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om svensk lagstiftning för att reglera svenska företags
och medborgares handlande i Antarktis.

Bakgrund

Antarktisfördraget trädde i kraft 1961. Sverige tillträdde fördraget 1984
och blev 1988 konsultativ part, dvs. inträdde i den krets som utgörs av
fördragets beslutande medlemmar, för närvarande 22 stater. Sverige
har undertecknat den mineralkonvention som efter många års arbete
blev färdigförhandlad 1988. Syftet med Antarktisfördraget är bl.a. att
garantera en fredlig användning av Antarktis och att främja vetenskapligt
samarbete i området. I det långvariga förhandlingsarbetet med
mineralkonventionen har Sverige tillsammans med andra länder strävat
efter att ge denna konvention en så starkt miljöskyddande inriktning
som möjligt. Just skyddet av miljön och forskningen kring miljön
har varit ett huvudmotiv för de svenska insatserna i Antarktissamarbetet.
För närvarande råder ett moratorium beträffande utvinning av
mineralresurser i Antarktis. Tillika är Sverige sedan 1984 anslutet till
konventionen om bevarande av de marina tillgångarna i Antarktis
(CCAMCR, den s.k. krillkonventionen). För en utförligare bakgrund
till Antarktisfördraget hänvisar utskottet till betänkande UU
1987/88:32.

1 Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 4

Utskottet

1989/90: UU4

I yrkande 1 i motion 1988/89:U509 hemställs att Sverige skall verka
för att Antarktis blir en världspark. Ehuru detta begrepp inte har
någon entydig innebörd torde därmed menas ett område som är helt
skyddat från miljöskadlig verksamhet.

Utskottet delar motionärens önskemål om ett fullständigt skydd mot
all miljöskadlig verksamhet i Antarktis. Utskottet instämmer emellertid
i den bedömning som regeringen gjort att det — i en situation då
mineralkonventionen ännu inte trätt i kraft — knappast är tillrådligt
att lansera en alternativ plan med detta syfte. Det skulle kunna riskera
de resultat, inkl. det moratorium som för närvarande gäller, som
uppnåtts efter långa förhandlingar. Det finns i så fall risk att man tills
vidare skulle kunna hamna i ett regellöst tillstånd som ger sämre
skydd för miljön.

Aven om den färdiga mineralkonventionen med nödvändighet är en
kompromissprodukt, har långtgående möjligheter byggts in för varje
enskild styrelsemedlem att hejda förslag om mineralutvinning. Mineralkonventionen
har blivit en av de mest långtgående miljöskyddskonventioner
som slutits internationellt.

Det hindrar inte att arbetet på att stärka miljöskyddet i Antarktis
bör fortsätta på annat sätt inom Antarktisfördragets ram. Utskottet
stöder därför regeringens avsikt att gå vidare tillsammans med likasinnade
stater för att bygga ut det antarktiska miljöskyddet, inte bara mot
mineralutvinning utan även mot annan mänsklig verksamhet. Det
pågår för närvarande en utveckling bland Antarktisfördragets medlemsstater
i riktning mot en allt större förståelse av nödvändigheten av
ett rigoröst miljöskydd. Redan det möte med Antarktisfördragets konsultativa
parter som hölls i Paris i oktober i år beslöt att hålla ett
speciellt möte om miljön i Antarktis under 1990. Enligt utskottets
mening bör det fortsatta arbetet sikta till ett utbyggt miljöskydd som
benämningen "världspark" är ett uttryck för.

Med vad utskottet här anfört får yrkande 1 i motion 1988/89:U509
anses besvarat.

I yrkande 2 i motion 1988/89:U509 föreslås att Sverige skall motsätta
sig all typ av mineralutvinning i Antarktis genom att använda sig av
den vetorätt som mineralkonventionen ger. Utskottet konstaterar att
Sverige i arbetet med mineralkonventionen genomgående har verkat
för att miljöskyddet skall garanteras på ett så rigoröst sätt som möjligt.
Regeringens företrädare har uttalat att mineralresursutvinning i Antarktis
är olämplig. Utskottet delar uppfattningen i yrkandet att det är
viktigt att Sverige motsätter sig mineralutvinning. Det kan därför inte
uteslutas att Sverige vid något tillfälle måste tillgripa den vetorätt som
konventionen ger. Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka ett
generellt yrkande om att regeringen skulle använda sig av denna
vetorätt.

Utskottet anser därmed yrkande 2 i motion 1988/89:U509 besvarat.

I yrkande 3 i motion 1988/89:U509 efterlyses en svensk lagstiftning
som reglerar svenska företags och medborgares handlande i Antarktis.
Utskottet konstaterar att de som vistas i Antarktis lyder under sitt
hemlands lagar. Regeringen har uttalat beredskap att där så påfordras
inlemma Antarktisfördragens regler i svensk lagstiftning. Fördraget har
emellertid ännu ej trätt i kraft. Fram till ikraftträdandet gäller ett
moratorium för all mineralutvinning. Någon särskild skyndsamhet i
fråga om svensk lagstiftning är därför knappast påkallad. Regeringen
har hittills gjort bedömningen att en ensidig svensk lagstiftning skulle
försvaga Sveriges möjligheter att påverka det fortsatta multilaterala
samarbetet. Utskottet delar denna bedömning. Utskottet förutsätter
dock att frågan under den fortsatta beredningen också prövas i ljuset
av andra länders ställningstaganden beträffande ensidig lagstiftning.
Utskottet anser därmed yrkande 3 i motion 1988/89:U509 besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utnämning av Antarktis till en världspark

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:U509 besvarat
med vad utskottet anfört,

2. beträffande agerande mot mineralutvinning

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1988/89:U509 besvarat
med vad utskottet anfört,

3. beträffande lagstiftning om svenska företags och medborgares
handlande i Antarktis

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89:U509 besvarat
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 25 oktober 1989
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas
(m), Sture Ericson (s), Ingemar Eliasson (fp). Nils T Svensson (s),
Inger Koch (m), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Per
Gahrton (mp). Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Maria
Leissner (fp), Arne Mellqvist (s), Lena Boström (s) och Mona Berglund
(s).

1989/90: UU4