Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m. (Betänkande 1989/90:LU9 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

1989/90

LU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels en motion om obligatorisk
ansvarsförsäkring för kemikalier, dels ett motionsyrkande om obligatorisk
ansvarsförsäkring för forskning och tillämpning inom biotekniken.
Över sistnämnda motionsyrkande har remissyttrande inhämtats
från lantbruksstyrelsen, industriförbundet, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och delegationen för hybrid-DNA-frågor.

Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena. Till betänkandet
har fogats två reservationer (c) och två särskilda yttranden (vpk resp.
mp).

Motionerna

1988/89:L616 av Olof Johansson m.fl. (c) vari med hänvisning till vad
som anförts i motion 1988/89:Jo797 yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier.

1988/89:L802, yrkande 1, av Olof Johansson m.fl. (c) vari med hänvisning
till vad som anförts i motion 1988/89:Jo601 yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om obligatorisk ansvarsförsäkring för forskning och
tillämpning inom biotekniken.

Med begreppet bioteknik avses sådan teknik som utnyttjar eller ger
upphov till organiska förändringar hos djur och växter, mikroorganismer,
djur- och växtceller, cellkomponenter, enzymer, plasmor, virus
m.m. eller som orsakar förändringar i oorganiskt material med biologiska
hjälpmedel. Bioteknisk verksamhet omfattar en rad specialtekniker,
däribland s.k. hybrid-DNA-teknik (genteknik).

Några särskilda skadeståndsrättsliga regler vid bioteknisk verksamhet
eller vid hantering av kemikalier finns inte, utan i stället är de

Allmän bakgrund

1 Riksdagen 1989/90. 8sami. Nr 9

allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen tillämpliga. Inte heller
finns det något generellt krav på ansvarsförsäkring vid bedrivande av
sådan verksamhet.

För skador som verksamhet på en fastighet orsakar i sin omgivning
finns särskilda regler i miljöskadelagen (1986:225) som trädde i kraft
den 1 juli 1986.

Miljöskadelagen är tillämplig när verksamhet på en fastighet orsakar
skador i omgivningen genom olika former av vatten-, mark- eller
luftföroreningar, buller, skakningar eller andra liknande störningar.
Till sistnämnda kategori av störning hör, enligt vad departementschefen
uttalade i propositionen till miljöskadelagen, spridning av bakterier,
virus samt smittämnen som kan ge ekologiska återverkningar
(prop. 1985/86:83, s. 45).

Miljöskadelagen innebär att den som bedriver miljöfarlig verksamhet
på en fastighet har fått ett ökat ansvar för skador som verksamheten
medför i omgivningen. Skadeståndsansvaret gäller även om skadan
inte har orsakats avsiktligt eller genom vårdslöshet (s.k. strikt ansvar).
Det strikta ansvaret omfattar också helt tillfälliga störningar, t.ex.
enstaka gasutsläpp i luften. Dock görs i lagen vissa undantag för
störningar som är av så vanligt slag att de rimligen måste tålas.

Rätten till ersättning enligt miljöskadelagen omfattar person- och
sakskador samt rena förmögenhetsskador som inte är bagatellartade.

Skadeståndsansvaret enligt miljöskadelagen skall i första hand bäras
av fastighetsägaren. Även nyttjanderättshavare eller andra som bedriver
eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet på fastigheten kan bli ansvariga.
Till kretsen av skadeståndsansvariga hör också de som i egen
näringsverksamhet utför ett miljöfarligt arbete på en fastighet, s.k.
entreprenörer.

I syfte att garantera ersättning till dem som lidit sådan skada som
avses i miljöskadelagen har i miljöskyddslagen (1969:387) införts regler
om obligatorisk miljöskadeförsäkring. Reglerna, som trädde i kraft den
1 juli 1989, innebär att den som drabbats av en sådan miljöskada som
avses i miljöskadelagen har rätt till ersättning från försäkringen i
sådana fall då ersättning inte kan erhållas av någon som är ansvarig för
skadan. Rätt till ersättning från försäkringen föreligger såväl då den
som är ansvarig för skadan inte kan betala skadeståndet eller då rätten
att kräva ut skadeståndet är preskriberad som då det inte kan utredas
vem som är ansvarig för skadan.

Den sålunda tillskapade försäkringen är en kollektiv försäkring.
Försäkringen meddelas av ett konsortium av försäkringsbolag. De
närmare villkoren för försäkringen godkänns av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. De som bedriver anmälnings- eller
tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet är skyldiga att betala bidrag till
försäkringen med vissa fastställda belopp.

I fråga om skador som kan uppkomma vid landsvägstransporter
finns särskilda försäkrings- och ersättningsregler i
trafiks kade lagen (1975:1410). Genom lagändring som trädde i kraft den
1 januari 1989 har maximibeloppet för vad som kan utgå ur ett

1989/90: LU9

fordons trafikförsäkring höjts från 100 milj. kr. till 300 milj. kr.
Ändringen syftar bl.a. till att förbättra ersättningsmöjligheterna för
skador som uppkommer vid transport av farliga kemikalier.

Motionerna

I motion L616 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs förslag till en
obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier. Motiveringen till yrkandet
återfinns i den mera omfattande motionen 1988/89:Jo797 angående
miljön. I sistnämnda motion framhålls att tillverkare och importörer
av kemikalier bör vara skyldiga att ha ansvarsförsäkring för sina
produkter för att förstärka kontrollen av kemikalier. En obligatorisk
kemikalieförsäkring skulle leda till minskat och mera ansvarsfullt bruk
av farliga kemikalier, tillföra ekonomiska resurser till olycksfallsförebyggande
åtgärder och inte minst förbättra ersättningsmöjligheterna för
de skadelidande. Enligt motionärerna måste riksdagen därför nu begära
att regeringen utarbetar ett förslag till kemikalieförsäkring.

Motiveringen till motion L802, yrkande 1, av Olof Johansson m.fl.
(c) om obligatorisk ansvarsförsäkring för forskning och tillämpning
inom biotekniken återfinns i motion 1988/89:Jo601. I sistnämnda
motion tas upp ett flertal frågor med anknytning till bioteknisk verksamhet
och de risker som är förbundna med sådan verksamhet. Såvitt
avser det nu aktuella motionsyrkandet anförs att ansvarsfrågorna måste
klarläggas samt att producenter och importörer liksom forskningsorgan
måste åläggas en obligatorisk ansvarsförsäkring för sin produktion
och forskningsverksamhet. Med hänvisning härtill yrkar motionärerna
att riksdagen som sin mening ger regeringen det anförda till känna.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier har tidigare
vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. Senast prövades frågan
våren 1988 med anledning av motioner som väckts i anslutning till
proposition 1987/88:85, vari bl.a. framlades förslag till regler om en
obligatorisk miljöskadeförsäkring av kollektiv karaktär. I sitt i ärendet
avgivna yttrande (LU 1987/88:8y) erinrade lagutskottet om att en
ansvarsförsäkring täcker endast det skadeståndsansvar som enligt gällande
rätt kan utkrävas av skadevållaren/försäkringstagaren. Utskottet
framhöll att man således inte genom en obligatorisk ansvarsförsäkring
kan komma til! rätta med bristfälligheter i det skadeståndsrättsliga
regelsystemet. För att man skall kunna åstadkomma ett förbättrat
skydd för de skadelidande och öka företagens benägenhet att vidta
förebyggande åtgärder krävs alltså, fortsatte utskottet, i första hand en
skärpning av ansvarsreglerna. I sammanhanget påpekade utskottet att
från ansvarsförsäkring måste skiljas sådan försäkring som visserligen i
likhet med ansvarsförsäkringen bekostas av den skadegörande verksamheten
men som direkt skyddar den skadelidande utan att något ansvar

1989/90: LU9

läggs på skadevållaren. Som exempel på en sådan försäkring nämndes
patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen samt det i propositionen
framförda förslaget till kollektiv miljöskadeförsäkring. När det
gällde skador i miljön som har sin orsak i användning av kemikalier
på en fastighet erinrade utskottet om att skärpta ansvarsregler införts
genom miljöskadelagen. Utskottet framhöll vidare att den föreslagna
miljöskadeförsäkringen innebar ett ytterligare förbättrat skydd för de
skadelidande och ett ökat incitament för företagen att vidta förebyggande
åtgärder. Samtidigt konstaterade utskottet att kemikalier kan orsaka
många andra skador än sådana som omfattas av miljöskadelagen.
Enligt utskottets mening var det därför angeläget att det skadeståndsrättsliga
regelsystemet byggs ut också i andra avseenden så att de
skadelidandes ersättningsmöjligheter förbättras. I fråga om skador som
kan uppkomma vid landsvägstransporter av kemikalier hänvisade utskottet
till att regeringen vid tillfallet hade föreslagit en ändring av
trafikskadelagen som innebar att maximibeloppet för vad som kan utgå
ur ett fordons trafikförsäkring höjdes från 50 milj. kr. till 100 milj. kr.
Höjningen syftade till att förbättra ersättningsmöjligheterna för sådana
mer omfattande trafikskador som kan uppkomma t.ex. i samband med
transporter av farligt gods. Av särskild betydelse när det gäller att
tillgodose de skadelidandes intressen och förebygga uppkomsten av
kemikalieskador är, framhöll utskottet vidare, det ansvar för produktskador
som tillverkare och importörer av olika produkter kan åläggas.
Förslag till en lagstiftning om produktansvar framlades år 1979 av
produktansvarskommittén, och enligt vad utskottet hade inhämtat avsåg
regeringen att under våren 1989 framlägga en proposition i ämnet
på grundval av förslaget. Enligt utskottets mening borde regeringens
ställningstagande till frågan om produktansvarets utformning inte föregripas.
Om en lagstiftning på området genomfördes kunde emellertid
det av motionärerna aktualiserade spörsmålet komma i ett annat läge.
För tillfället saknades emellertid enligt utskottet skäl att uppställa krav
på en sådan ansvarsförsäkring som hade förordats av motionärerna. I
yttrandet tillstyrkte utskottet på anförda skäl förslaget i propositionen
om obligatorisk miljöskadeförsäkring och avstyrkte motionsyrkandena.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (JoU 1987/88:23) i ärendet
anslöt sig jordbruksutskottet till lagutskottets bedömning och avstyrkte
yrkandena om införandet av en obligatorisk ansvarsförsäkring för
kemikalier.

Pågående arbete

Inom justitiedepartementet har under lång tid pågått ett arbete med en
skärpt lagstiftning för produktskador. Sedan remissbehandlingen av
produktansvarskommitténs betänkande Produktansvarslag (SOU
1979:79) avslutats har frågan behandlats vid bl.a. nordiska departementsöverläggningar.
Arbetet är nu inriktat på att under hösten 1989
lägga fram en departementspromemoria med förslag till en lag om
produktansvar.

1989/90: LU9

Miljö- och energidepartementet har nyligen tillkallat en kommitté
med uppdrag att se över miljöskyddslagstiftningen. Kommittén skall
enligt sina direktiv (Dir. 1989:32) utreda hur de olika lagar som gäller
miljöskydd skall kunna bli effektivare, bättre kunna samordnas och bli
lättare att överblicka och tillämpa. Kommittén skall vidare framlägga
förslag till hur skärpta miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen.
Översynen skall gälla såväl de allmänna miljörättsliga reglerna i miljöskyddslagstiftningen
som de med dessa sammanhängande bestämmelserna
om straff och andra sanktioner vid överträdelser.

Inom jordbruksdepartementet görs för närvarande en genomgång av
den gentekniska forskningen och dess utveckling och praktiska
tillämpning på växter och djur. Kartläggningen skall också omfatta en
redovisning av möjligheter och risker med att använda genteknik på
växter och djur, varvid även de etiska och ekologiska aspekterna skall
belysas. Vidare skall bl.a. regelsystemet för forskningen och dess
tillämpning behandlas. Inom ramen för översynen skall de brister
studeras som kan finnas när det gäller att tillgodose olika samhällsintressen
på genteknikens område och förslag lämnas till kompletterande
regler om så erfordras. Den nu aktuella översynen skall vara klar
hösten 1989.

Sammanfattning av remissyttranden över frågan
om ansvarsförsäkring vid bioteknisk
verksamhet

På lagutskottets begäran har yttrande över motion L802, yrkande 1,
avgivits av lantbruksstyrelsen, industriförbundet, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och delegationen för hybrid-DNA-frågor. Weibull
AB har beretts tillfälle att yttra sig men har förklarat sig avstå därifrån.

Lantbruksstyrelsen anför att försäkring möjligen kan ge ett godtagbart
skydd mot skador som orsakas av bioteknologisk verksamhet.
Lantbruksstyrelsen saknar emellertid underlag för att bedöma huruvida
i så fall en särskild försäkringsform bör skapas eller om eventuella
skador kan regleras genom en traditionell ansvarsförsäkring. Enligt
lantbruksstyrelsen torde det fa ankomma på försäkringsbolagen att
göra den bedömningen. Lantbruksstyrelsen menar vidare att det med
hänsyn till svårigheten att på grundval av tillgängligt kunskapsunderlag
förutse tänkbara risker är angeläget att problemställningen ytterligare
utreds samt att försäkringsaspekten lämpligen torde kunna inrymmas i
den pågående kartläggningen av forskning om och användning av
genteknik på djur och växter.

Industriförbundet avstyrker motionsyrkandet med motivering att ett
skydd av det slag som efterfrågas i motionen redan finns genom den
obligatoriska miljöskadeförsäkring som gäller sedan den 1 juli 1989.
Industriförbundet hänvisar därvid till uttalanden som gjordes i förarbetena
till miljöskadelagen och till bestämmelserna i miljöskyddslagen.
Förbundet betonar särskilt att en skadelidande har rätt till ersättning
från miljöskadeförsäkringen oberoende av om den som vållat skadan

1989/90: LU9

har erlagt avgift till försäkringen eller ej. Enligt förbundets uppfattning
ger den nu nämnda obligatoriska miljöskadeförsäkringen i kombination
med de frivilliga ansvarsförsäkringar som näringsidkare regelmässigt
tecknar ett väl anpassat och ändamålsenligt ersättningsskydd för
ifrågavarande typ av skador.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller att frågan om en
försäkringslösning av det slag som förespråkas i motionen är beroende
av svaren på flera andra frågor, såsom vem som bör ha ansvaret för
den biotekniska verksamheten och vilka som skall anses ersättningsberättigade.
Förbundet ställer vidare frågan i vilken utsträckning bioteknisk
verksamhet omfattas av miljöansvarslagstiftningen och av den
kommande produktansvarslagstiftningen. Enligt förbundet kommer
försäkringsbranschen att med intresse ta del av en fortsatt utredning av
dessa frågor. Förbundet tillägger att det tänkbara försäkringsområdet
synes ha beröringspunkter med redan befintliga frivilliga försäkringslösn
ingar.

Delegationen för hybrid-DNA-frågor förklarar sig inte dela uppfattningen
att en obligatorisk ansvarsförsäkring måste införas för forskning
och tillämpning i biotekniken.

En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i bilaga till
betänkandet.

Utskottet

I betänkandet behandlas dels en motion om obligatorisk ansvarsförsäkring
för kemikalier, dels ett motionsyrkande om obligatorisk ansvarsförsäkring
för forskning och tillämpning inom biotekniken.

Några särskilda skadeståndsrättsliga regler vid hantering av kemikalier
eller vid bioteknisk verksamhet finns inte, utan i stället är de
allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen tillämpliga. Inte heller
finns det något generellt krav på ansvarsförsäkring vid bedrivande av
sådan verksamhet.

Ansvaret för sådana miljöskador som verksamhet på en fastighet
orsakar i sin omgivning har fått en särskild reglering i
miljöskadelagen (1986:225). Lagen föreskriver i princip strikt ansvar
för skador som orsakas genom vatten-, mark- eller luftföroreningar,
buller, skakningar eller andra liknande störningar. Till sistnämnda
kategori av störning hör bl.a. spridning av bakterier, virus och smittämnen
som kan ge ekologiska återverkningar (se prop. 1985/86:83, s.
45).

I syfte att garantera ersättning till dem som lidit sådan skada som
avses i miljöskadelagen har i miljöskyddslagen (1969:387) införts regler
om obligatorisk miljöskadeförsäkring. Reglerna, som trädde i kraft den
1 juli 1989, innebär att den som drabbats av en miljöskada av det slag
som avses i miljöskadelagen har rätt till ersättning från försäkringen i
sådana fall då ersättning inte kan erhållas av någon som är ansvarig för
skadan. Rätt till ersättning från försäkringen föreligger såväl då den
som är ansvarig för skadan inte kan betala skadeståndet eller då rätten

1989/90: LU9

att kräva ut skadeståndet är preskriberad som då det inte kan utredas
vem som är ansvarig för skadan. Miljöskadeförsäkringen är en kollektiv
försäkring och meddelas av ett konsortium av försäkringsbolag. De
närmare villkoren för försäkringen godkänns av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

I motiveringen till motion L616 av Olof Johansson m.fl. (c) anförs
att tillverkare och importörer av kemikalier bör vara skyldiga att ha
ansvarsförsäkring för sina produkter. Enligt motionärerna skulle en
sådan försäkring leda till ett minskat och mera ansvarsfullt bruk av
farliga kemikalier, tillföra ekonomiska resurser till olycksfallsförebyggande
åtgärder samt förbättra ersättningsmöjligheterna för de skadelidande.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag
till en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier.

I motiveringen till motion L802, yrkande 1, av Olof Johansson m.fl.
(c) berörs de risker som är förenade med forskning och tillämpning
inom biotekniken. Enligt motionärerna måste ansvarsfrågorna vid bioteknisk
verksamhet klarläggas. Vidare bör producenter och importörer
liksom forskningsorgan vara skyldiga att ha en ansvarsförsäkring för
sin produktion och forskningsverksamhet. Motionärerna yrkar att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
obligatorisk ansvarsförsäkring för forskning och tillämpning inom
biotekniken.

Som utskottet framhållit då frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring
för kemikalieskador tidigare behandlats i riksdagen (se senast LU
1987/88:8y) täcker en ansvarsförsäkring endast det skadeståndsansvar
som enligt gällande rätt kan utkrävas av skadevållaren/försäkringstagaren.
Genom en obligatorisk ansvarsförsäkring kan
man således inte komma till rätta med bristfälligheter i det skadeståndsrättsliga
regelsystemet. För att man skall kunna åstadkomma ett
förbättrat skydd för de skadelidande och öka företagens benägenhet att
vidta förebyggande åtgärder krävs alltså i första hand en skärpning av
ansvarsreglerna. I sammanhanget vill utskottet påpeka att från ansvarsförsäkring
måste skiljas sådan försäkring som visserligen i likhet med
en ansvarsförsäkring bekostas av den skadegörande verksamheten men
som direkt skyddar den skadelidande utan att något ansvar läggs på
skadevållaren. Som exempel på denna typ av försäkring kan nämnas
patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen samt den ovan nämnda
miljöskadeförsäkringen.

När det gäller skador i miljön som har sin orsak i användningen av
kemikalier på en fastighet har genom miljöskadelagen införts skärpta
ansvarsregler. Bestämmelserna är tillämpliga också vid skador som
orsakas av spridning av organiska ämnen från en fastighet. Genom de
nyligen ikraftträdda reglerna om obligatorisk miljöskadeförsäkring har
skyddet för de skadelidande ytterligare förbättrats. Till skillnad från en
vanlig ansvarsförsäkring ger miljöskadeförsäkringen skydd åt de skadelidande
i fall då ersättning inte kan utkrävas av någon enskild skadevållare.
I sammanhanget vill utskottet också erinra om att, som närmare
redovisats ovan, en översyn av miljöskyddslagstiftningen för närva -

1989/90: LU9

rande pågår inom en av miljö- och energidepartementet tillkallad
kommitté. Utskottet förutsätter att de i motion L616 aktualiserade
spörsmålen kommer att övervägas vid översynen.

Även om miljöskadelagen och den härtill anknytande miljöskadeförsäkringen
i betydande utsträckning ger ekonomiskt skydd åt dem som
drabbas av kemikalieskador står det klart att miljöskadeförsäkringen i
åtskilliga fall inte innebär något skydd för sådana skador som orsakas
av kemikalier. Det är därför angeläget att, som utskottet tidigare
understrukit, det skadestånds- och försäkringsrättsliga regelsystemet
byggs ut också i andra avseenden så att de skadelidandes ersättningsmöjligheter
förbättras. I fråga om skador som kan uppkomma vid
landsvägstransporter av kemikalier och organiska ämnen vill utskottet
hänvisa till att det högsta belopp som ett fordons trafikförsäkring
ansvarar för vid en trafikolycka nyligen höjts från 100 milj. kr. till 300
milj. kr. (prop. 1988/89:45, LU 8). Höjningen syftar tili att förbättra
ersättningsmöjligheterna för sådana mer omfattande trafikskador som
kan uppkomma t.ex. i samband med transporter av farligt gods. Av
särskild betydelse när det gäller att tillgodose de skadelidandes intressen
och förebygga uppkomsten av kemikalieskador är det ansvar för
produktskador som tillverkare och importörer av olika produkter kan
åläggas. Inom justitiedepartementet har sedan lång tid pågått ett arbete
med en skärpt lagstiftning för produktskador. Enligt vad utskottet
inhämtat är arbetet nu inne i sitt slutskede, och en departementspromemoria
med förslag till en produktskadelag avses bli framlagd inom
kort. Regeringens ställningstagande till frågan om produktansvarets
utformning bör inte föregripas. Genomförs en lagstiftning på produktskadeområdet
kan emellertid spörsmålet om en försäkring för kemikalieskador
komma i ett annat läge. Av betydelse för bedömningen av
försäkringsfrågan är också erfarenheterna från det försäkringsskydd
som nyligen tillskapats genom miljöskadeförsäkringen. Mot bakgrund
av det anförda anser utskottet lika litet nu som då spörsmålet prövades
år 1988 att det finns anledning att nu uppställa krav på en obligatorisk
ansvarsförsäkring för kemikalier. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion L616.

Vad härefter gäller kravet på en obligatorisk ansvarsförsäkring vid
bioteknisk verksamhet vill utskottet — utöver vad som ovan anförts
— hänvisa till att vid remissbehandlingen av ärendet inte någon av
remissinstanserna förordat att en sådan försäkring tillskapas. Utskottet
vill vidare erinra om att, som närmare redovisats ovan, ett utredningsarbete
om bl.a. riskerna med användning av genteknik för närvarande
pågår inom jordbruksdepartementet. Någon anledning för riksdagen
att nu uttala sig till förmån för en särskild ansvarsförsäkring vid
bioteknisk verksamhet kan utskottet därför inte finna. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall även till motion L802, yrkande 1.

1989/90: LU9

Hemställan

1989/90:LU9

Utskottet hemställer

1. beträffande ansvarsförsäkring för kemikalier
att riksdagen avslår motion 1988/89:L616,

res. 1 (c)

2. beträffande ansvarsförsäkring vid bioteknisk verksamhet
att riksdagen avslår motion 1988/89:L802, yrkande 1.

res. 2 (c)

Stockholm den 14 november 1989
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Martin Olsson
(c), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s),
Lena Boström (s), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Elisabeth
Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla
Andersson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Lola Björkquist (fp), Rune
Backlund (c), Ewa Hedkvist Petersen (s).

Reservationer

1. Ansvarsförsäkring för kemikalier (mom. 1)

Martin Olsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Aven
om" och slutar med "motion L616" bort ha följande lydelse:

Även om miljöskadelagen och den härtill anknytande miljöskadeförsäkringen
i viss utsträckning ger ekonomiskt skydd åt dem som drabbas
av kemikalieskador står det klart att miljöskadeförsäkringen i
många fall inte innebär något skydd för sådana skador som orsakas av
kemikalier. Det är därför angeläget att, som utskottet tidigare understrukit,
det skadestånds- och försäkringsrättsliga regelsystemet byggs ut
också i andra avseenden så att de skadelidandes ersättningsmöjligheter
förbättras. Därvid bör även införandet av en obligatorisk ansvarsförsäkring
för kemikalier såsom föreslås i motion L616 (c) vara en betydelsefull
åtgärd. I fråga om skador som kan uppkomma vid landsvägstransporter
av kemikalier och organiska ämnen har nyligen det högsta
belopp som ett fordons trafikförsäkring ansvarar för vid en trafikolycka
höjts från 100 milj. kr. till 300 milj. kr. (prop. 1988/89:45, LU
8). Höjningen syftar till att förbättra ersättningsmöjligheterna för sådana
mer omfattande trafikskador som kan uppkomma t.ex. i samband
med transporter av farligt gods. Av särskild betydelse när det gäller att
tillgodose de skadelidandes intressen och förebygga uppkomsten av

kemikalieskador är det ansvar för produktskador som tillverkare och
importörer av olika produkter kan åläggas. Inom justitiedepartementet
har sedan lång tid pågått ett arbete med en skärpt lagstiftning för
produktskador. Enligt vad utskottet inhämtat är arbetet nu inne i sitt
slutskede, och en departementspromemoria med förslag till en produktskadelag
avses bli framlagd inom kort, vilket utskottet noterar
med tillfredsställelse.

Enligt utskottets mening bör regeringens ställningstagande till frågan
om produktansvarets utformning inte föregripas. Utskottet vill dock
understryka vikten av att beredningsarbetet inriktas på att åstadkomma
en lösning som tillgodoser de skadelidandes intressen. Inte minst
angeläget härvidlag är att ansvaret för kemikalieskador får en tillfredsställande
utformning. I likhet med motionärerna i motion L616 anser
utskottet att starka skäl talar för att en obligatorisk ansvarsförsäkring
för sådana skador bör införas. En sådan försäkring är av betydelse inte
bara när det gäller ersättningsmöjligheterna för dem som skadas av
kemikalier utan leder också som närmare redovisas i motionen till
minskat och mera ansvarsfullt bruk av farliga kemikalier varjämte
ekonomiska resurser förs till olycksfallsförebyggande åtgärder. Utskottet
anser därför att regeringen i samband med det aviserade förslaget
till lagstiftning om produktansvar bör framlägga förslag till införande
av skyldighet för tillverkare och importörer av kemikalier att ha
ansvarsförsäkring. Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till
motion L616 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ansvarsförsäkring för kemikalier
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L616 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ansvarsförsäkring vid bioteknisk verksamhet
(mom. 2)

Martin Olsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Vad
härefter" och slutar med "yrkande 1" bort ha följana' lydelse:

Vad härefter gäller spörsmålet om ansvarsförsäkring vid bioteknisk
verksamhet vill utskottet understryka vikten av att risker och ansvarsfrågor
vid bioteknisk verksamhet klarläggs och blir föremål för erforderliga
åtgärder. Ett nödvändigt inslag härvidlag är enligt utskottets
mening att ålägga producenter och importörer liksom forskningsorgan
på det biotekniska verksamhetsområdet en obligatorisk ansvarsförsäkring.
En sådan försäkring skulle fa betydelse inte bara när det gäller
ersättningsmöjligheterna för dem som lider skada till följd av bioteknisk
verksamhet utan skulle också leda till större eftertanke och ett
mera ansvarsfullt bruk av biotekniken samt till att ekonomiska resurser
förs till skadeförebyggande åtgärder. Utskottet vill i sammanhanget
hänvisa till att av remissinstanserna varken lantbruksstyrelsen eller
Svenska försäkringsbolags riksförbund avvisat att frågan får en lösning

1989/90:LU9

försäkringsvägen liksom till att en ledamot i delegationen för hybridDNA-frågor
tillstyrkt kravet på en ansvarsförsäkring. När det gäller
Industriförbundets yttrande vill utskottet anmärka att reglerna i miljöskadelagen
och miljöskyddsförsäkringen endast i mindre mån synes
omfatta sådana skador som uppkommer som följd av bioteknisk verksamhet.
Inte heller det aviserade förslaget till skärpt lagstiftning om
produktansvar torde fi annat än marginell betydelse för frågan om
behovet av en bioteknisk ansvarsförsäkring. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet i likhet med motionärerna i motion L802 att
en obligatorisk ansvarsförsäkring bör införas för forskning och tillämpning
inom biotekniken. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ansvarsförsäkring vid bioteknisk verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L802 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Elisabeth Persson (vpk) anför:

Jag delar motionärernas uppfattning att det är synnerligen angeläget att
bruket av farliga kemikalier minskar och blir mer ansvarsfullt, att
arbetet med att förebygga olycksfall intensifieras och att ersättningsmöjligheterna
för skadelidande förbättras. Liknande synpunkter gör sig
gällande vid bioteknisk verksamhet.

Vpk har i många sammanhang, bl.a. i motion 1988/89:Jo834 om
Kemisamhället, krävt insatser för ökad kemikaliekontroll. Jag vill nu
avvakta det pågående arbetet med förslag till produktansvarslag samt
den översyn av miljöskyddslagstiftningen som pågår för att därefter ta
eventuella ytterligare initiativ.

2. Elisabet Franzén (mp) anför:

Miljöpartiet delar motionärernas uppfattning att de som utvecklar,
tillverkar och importerar kemikalier och biotekniska uppfinningar
skall ha ett omfattande ansvar för de skador som kan uppstå.

Vi anser dock att förslagen om obligatorisk ansvarsförsäkring är
uddlösa med tanke på de begränsningar i vållandet, som det skadeståndsrättsliga
regelsystemet innehåller. Miljöpartiet tänker därför
komma med mer omfettande och verksamma förslag i andra sammanhang.

1989/90:LU9

Remissyttranden över motion 1988/89:L802,
yrkande 1

På lagutskottets begäran har yttrande över motionsyrkandet avgivits av
lantbruksstyrelsen, industriförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund
och delegationen för hybrid-DNA-frågor. Remissinstanserna
har därvid anfört följande.

Lantbruksstyrelsen:

Lantbruksstyrelsen vill understryka vikten av att säkerhetsaspekterna
ägnas vederbörlig uppmärksamhet i bioteknologisk verksamhet. Målsättningen
bör vara att så långt möjligt söka förutse och eliminera alla
riskmoment. Det ligger i sakens natur att det är utomordentligt svårt
att bedöma arten och storleksordningen av sådana risker som trots alla
rimliga försiktighetsåtgärder ändå kan kvarstå och som i dagsläget är
mycket ofullständigt kända.

Lantbruksstyrelsen har för sin del mycket ringa erfarenhet av den
här aktuella verksamheten. Styrelsen gör därför inte anspråk på att
kunna fälla ett kvalificerat omdöme om behov och lämplig utformning
av eventuella skyddsmekanismer mot de risker som kan vara förknippade
med teknikens tillämpning inom forskningsverksamhet och produktion.

Försäkring kan möjligen ge ett godtagbart skydd mot tänkbara
ekonomiska förluster som trots vidtagna försiktighetsmått skulle kunna
förorsakas av verksamheten. Lantbruksstyrelsen saknar emellertid underlag
för att bedöma huruvida i så fall en särskild försäkringsform bör
skapas eller tänkbara skador kan regleras genom en traditionell ansvarsförsäkring.
Det torde få ankomma på försäkringsbolagen att göra
den bedömningen.

Med hänsyn till svårigheten att förutse tänkbara risker på grundval
av tillgängligt kunskapsunderlag är det enligt styrelsens mening angeläget
att problemställningen närmare utreds. Även försäkringsaspekten
torde lämpligen böra inrymmas i den pågående kartläggningen av
forskning om och användning av genteknik på djur och växter.

Industriförbundet:

Sammanfattningsvis avstyrker förbundet motionens förslag med den
motiveringen att ett skydd av den föreslagna arten redan finns genom
den obligatoriska miljöskadeförsäkring som är i kraft sedan den 1 juli
1989.

Av förarbetena till miljöskadelagen (prop. 1985/86:83 s 45) framgår
att lagstiftningen omfattar bl a skador orsakade av störningar som
"...spridning av bakterier, virus samt olika smittämnen som kan ge
ekologiska återverkningar. Även obehag av insekter, fåglar och djur
kan räknas hit."

De i motionen åsyftade skadorna omfattas således av miljöskadelagen
och eventuella skadelidande är berättigade till ersättning i enlighet
med lagens regler.

Den inledningsvis nämnda miljöskadeförsäkringen (66 § miljöskyddslagen)
anknyter till dessa ersättningsregler genom att det från
försäkringen skall utgå ersättning till skadelidande för sådan personeller
sakskada som avses i miljöskadelagen "... 1) om den skadelidande
har rätt till skadestånd enligt miljöskadelagen men inte kan få skade -

ståndet betalt eller rätten att kräva ut skadestånd är förlorad, 2) om det
kan utredas vem som är ansvarig för skadan." Det bör noteras att den
skadelidandes rätt till försäkringsersättning inte är beroende av om den
skadevållande verksamheten har erlagt avgift till försäkringen.

Enligt försäkringsvillkoren, vilka har godkänts av regeringen, uppgår
ersättningsbeloppen till högst 5 milj kr/personskada respektive 50
milj kr/sakskada samt till högst 200 milj kr per år. Högsta belopp för
serieskada uppgår till 50 resp 100 milj kr.

Enligt förbundets uppfattning föreligger med hänsyn till denna
obligatoriska försäkring och till de frivilliga ansvarsförsäkringar som
näringsidkare regelmässigt tecknar ett väl anpassat och ändamålsenligt
ersättningssystem för den ifrågavarande typen av skador. Något behov
av ytterligare försäkringsobligatorium föreligger därför inte. För övrigt
kan noteras att vissa av de skador som motionen behandlar är av
"katastrofnatur" vilka överhuvud inte torde vara försäkringsbara.

Delegationer! för hybrid-DNA-frågor (majoriteten):

Delegationen delar ej uppfattningen att en obligatorisk ansvarsförsäkring
måste införas för forskning och tillämpning i biotekniken.

Reservation av ledamoten Sven-Olof Petersson (c):

Undertecknad ledamot reserverar sig härmed mot majoritetens beslut i
rubricerat ärende. Delegationen borde ha framhållit att det är ett
principiellt viktigt krav som framförs i den i motionen framförda
hemställan. Bioteknisk produktion och forskningsverksamhet måste
åläggas en obligatorisk ansvarsförsäkring. Detta bör åläggas både producenter
och importörer liksom forskningsorgan.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund:

Sorn antyds i motionen återstår en mängd frågor att besvara såsom vem
bör ha ansvaret för den biotekniska verksamheten, vilka risker är
förknippade med olika verksamheter och vilka är skadelidande eller
bör vara ersättningsberättigade? 1 vilken utsträckning kommer den
bioteknologiska verksamheten t ex att omfattas av miljöansvarslagstiftningen
och den kommande produktansvarslagstiftningen? Frågan om
det är möjligt att erbjuda en försäkringslösning är givetvis beroende av
svaren på dessa frågor.

Försäkringsbranschen kommer att med intresse ta del av en fortsatt
utredning av dessa frågor. Det tänkbara försäkringsområdet synes ha
beröringspunkter med redan befintliga frivilliga försäkringslösningar.

1989/90: LU9
Bilaga