Ansvarsförsäkring för fritidsbåtar (Betänkande 1988/89:LU21 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1988/89:LU21

Ansvarsförsäkring för fritidsbåtar

LU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner (båda s) vari yrkas att ansvarsförsäkring
för fritidsbåtar skall bli obligatorisk. Motionerna avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (m, fp.)

Motionerna

1988/89:L608 av Sture Thun och Torsten Karlsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ekonomiskt skydd för tredje man även vid sjöolyckor.

1988/89:L615 av Birger Rosqvist och Lisbet Calner (båda s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av obligatorisk
försäkring för fritidsbåtar i enlighet med vad som anförts i motionen.

Gällande ordning

Enligt lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall varje svensk båt registreras
i fritidsbåtsregistret om båten drivs med segel eller motor och skrovet har
en längd av minst fem meter. För båtar som drivs med motor vars
propelleraxeleffekt överstiger en viss gräns motsvarande ca 14 hästkrafter
föreligger registreringsplikt även om skrovet är kortare än fem meter. Syftet
med registreringen är bl.a. att ge underlag för kontroll av ordning och
säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar. Några
bestämmelser om ansvarsförsäkring för fritidsbåtar finns inte i lagen.

Lagen om fritidsbåtsregister är tillämplig på sådana fartyg som enligt
sjölagen (1891:35 s. 1) är att anse som båtar och som inte registreras i registret
för båtar i yrkesmässig sjöfart. I sjölagen delas fartyg in i två kategorier. Till
den första gruppen som betecknas skepp hör fartyg vars skrov har en största
längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Till den
andra kategorin som kallas båtar hör alla andra fartyg. För skepp finns
särskilda registreringsbestämmelser i sjölagen. Båtar som yrkesmässigt
används för person- eller godsbefordran, för fiske eller för uthyrning till
allmänheten registreras som nämnts inte i fritidsbåtsregistret utan i ett
särskilt båtregister enligt bestämmelserna i lagen (1979:377) om registrering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Varken i sistnämnda lag eller i sjölagen
finns några föreskrifter om skyldighet att teckna ansvarsförsäkring.

1 Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr 21

Motionsmotiveringar

I motion L608 av Sture Thun och Torsten Karlsson (s) framhålls att den som
skadas av ett motorfordon på land får sina anspråk på ersättning tillgodosedda
genom den obligatoriska trafikförsäkringen medan den som skadas vid en
sjötrafikolycka inte har något försäkringsskydd. Motionärerna hävdar att
olyckor till sjöss kan orsaka både allvarligt personligt lidande och avsevärda
ekonomiska förluster. De anser därför att en skyldighet att ha ansvarsförsäkring
för fritidsbåtar snarast bör införas. Försäkringsskyldigheten bör gälla
inte bara registringspliktiga fritidsbåtar utan också andra motordrivna
båtar.

Krav på en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar förs också fram i
motion L615 av Birger Rosqvist och Lisbet Calner (s). Liksom i motion L608
dras parallellen till trafiken på land och hänvisas till riskerna för sjöolyckor
med person- och sakskador. Motionärerna i motion L615 påpekar att många
fritidsbåtsägare redan är försäkrade men att bland de oförsäkrade kanske
finns just de båtägare av vilka det finns störst anledning att kräva en
ansvarsförsäkring. Enligt motionärerna bör en försäkringsplikt lämpligen
omfatta de båtar som är registreringspliktiga.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar har prövats vid
flera tillfällen tidigare i riksdagen, bl.a. i samband med behandlingen av
proposition 1986/87:121 om lag om fritidsbåtsregister, m.m. I yttrande (LU
1986/87:6 y) till kulturutskottet över propositionen och två med anledning av
den väckta motioner i försäkringsfrågan framhöll lagutskottet bl.a. att det är i
hög grad angeläget att den som skadas vid sjöolycka kan få en fullgod
ersättning. Med hänsyn till att skadeståndsskyldigheten vid olyckor till sjöss
kan avse betydande belopp, som den vållande kanske inte kan betala, ansåg
utskottet det viktigt att ägarna av fritidsbåtar tecknar en försäkring som
täcker skadeståndsansvaret. Båtägarna torde också, fortsatte utskottet, i
betydande utsträckning ha någon form av ansvarsförsäkring. I det försäkringsskydd
som försäkringsbolagen erbjuder båtägarna ingår sålunda ofta
sådan försäkring som ett moment. Det torde däremot, framhöll utskottet,
vara mindre vanligt att försäkring finns för just de båtar med vilka
olycksriskerna är störst, dvs. mindre båtar med kraftiga motorer. Utskottet
vidhöll sin tidigare uttalade uppfattning att tillfredsställande ersättningsmöjligheter
för den som skadas vid en sjöolycka kan garanteras med någorlunda
säkerhet endast om ansvarsförsäkring blir obligatorisk. Utskottet ansåg det
därför angeläget att en sådan försäkring infördes. Genom registreringen av
fritidsbåtar skapades enligt utskottets mening förutsättningar för införandet
av försäkringen.

Utskottet hänvisade till vad föredragande statsrådet anfört i propositionen
om att försäkringfrågan skulle övervägas inom regeringskansliet och att den
även kunde komma att bli föremål för nordiska överläggningar och förutsatte
att så också skulle ske. Någon åtgärd med anledning av de då aktuella
motionerna ansåg utskottet därför inte erforderlig.

1988/89:LU21

I sitt av riksdagen godkända betänkande (KrU 1986/87:22) anslöt sig
kulturutskottet till lagutskottets uppfattning och menade att man i det
fortsatta arbetet i första hand borde sträva efter en lösning av försäkringsfrågan
i samförstånd med våra nordiska grannländer. Vad kulturutskottet
anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Frågan aktualiserades åter vid 1987/88 års riksmöte med anledning av en
motion. I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1987/88:23 avstyrkte
utskottet bifall till den då aktuella motionen. Utskottet hänvisade därvid till
utalandena vid 1986/87 års riksdagsbehandling och framhöll att frågan enligt
vad som inhämtats skulle då inom kort bli föremål för nordiska överläggningar.

Utskottet

I motionerna L608 av Sture Thun och Torsten Karlsson (båda s) och L615 av
Birger Rosqvist och Lisbet Calner (båda s) framförs önskemål om att regler
om obligatorisk ansvarsförsäkring snarast införs. Enligt motion L615 bör
försäkringsplikten avse fritidsbåtar som skall registreras i fritidsbåtsregistret
medan motionärerna i motion L608 anser att inte bara registrerade utan
också andra båtar skall vara försäkrade om de är motordrivna. I sistnämnda
motion uttalas även att försäkringsfrågan bör lösas oavsett om det går att få
till stånd nordiskt samarbete eller ej.

Som närmare framgår av redogörelsen ovan (s. 0) behandlades motioner
om obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar i samband med införandet
av lagen om fritidsbåtsregister (prop. 1986/87:121, KrU 22). På begäran av
kulturutskottet yttrade sig lagutskottet i ärendet (LU 1986/87:6 y) och
underströk därvid att det var i hög grad angeläget att den som skadas vid en
sjöolycka kan få en fullgod ersättning samt att tillfredsställande ersättningsmöjligheter
kunde garanteras med någorlunda säkerhet endast om ansvarsförsäkring
blev obligatorisk. Genom registreringen av fritidsbåtar skapades
enligt lagutskottets mening förutsättningar för införandet av en sådan
försäkring. I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet anslöt sig
kulturutskottet till lagutskottets uppfattning och framhöll att man i det
fortsatta arbetet borde sträva efter en lösning av försäkringsfrågan i
samförstånd med våra nordiska grannländer. Endast om försäkringsfrågan
inte kunde lösas på det nordiska planet borde enligt kulturutskottet en svensk
särlösning övervägas. Vad kulturutskottet anfört gav riksdagen med anledning
av motionerna i fråga som sin mening regeringen till känna.

Spörsmålet aktualiserades åter motionsvägen vid 1987/88 års riksmöte. I
sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1987/88:23 avstyrkte utskottet
den då aktuella motionen med hänvisning till att frågan om obligatorisk
ansvarsförsäkring för fritidsbåtar väntades bli föremål för nordiska överläggningar
inom kort.

Med anledning av att frågan nu åter tagits upp i motioner har utskottet
inhämtat att nordiska överläggningar rörande försäkringsplikten ägde rum i
juni 1988. Frågan har därefter fått vila i avvaktan på erfarenheterna av
systemet med registrering av fritidsbåtar. Utskottet, som vidhåller sin

1988/89:LU21

uppfattning att en lösning av försäkringsfrågan förutsätter ett väl fungerande
registreringsförfarande, anser att något uttalande i saken från riksdagens sida
inte för närvarande är påkallat. Utskottet utgår från att regeringen tar upp
spörsmålet om ansvarsförsäkring till fortsatta överväganden när erfarenheterna
från fritidsbåtsregistreringen ger fog för det. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:L608 och 1988/89:L615.

Stockholm den 9 mars 1989
På lagutskottets vägnar

Lennart Andersson

Närvarande: Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson
(s), Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström
(m). Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans Rosengren (s). Ewy
Möller (m), Bengt Harding Olson (fp). Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson
(vpk), Elisabet Franzén (mp). Lena Boström (s) och Charlotte Cederschiöld
(m).

Särskilt yttrande

Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson
(fp) och Charlotte cederschiöld (m) anför:

Vi delar utskottets uppfattning att införande av obligatorisk ansvarsförsäkring
förutsätter ett väl fungerande registreringsförfarande. Ett för sådant
ändamål inrättat register förutsätter däremot icke tillgång till det nyligen
beslutade båtregistret för fritidsbåtar - som har andra syften och som vi i
annan ordning yrkat avskaffat - utan skulle kunna administreras genom
försäkringsbolagens försorg.

Vi vill samtidigt understryka det angelägna i att lösning av försäkringsfrågan
kan åstadkommas i samförstånd med våra nordiska grannländer. Vi
utgår därför från att regeringen tar förnyat initiativ till nya nordiska
överläggningar i saken.

1988/89 :LU 21

gotab 88293, Stockholm 1989