Ansvaret för skolan
Betänkande 1990/91:UbU4
Utbildningsutskottets betänkande
1990/91:UBU04
Ansvaret för skolan
Innehåll
1990/91 UbU4
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas förslag som regeringen förelagt riksdagen i proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan jämte motioner. Utskottet tillstyrker propositionen i dess huvuddrag.
Statens styrning av skolan skall vara mål- och resultatorienterad. Grundläggande mål för skolverksamheten skall anges i lag. De framlagda lagförslagen tillstyrks. Övriga mål och sådana riktlinjer för utbildningen som skall vara generellt giltiga skall anges i klara och tydliga läroplaner. Målen i dessa läroplaner skall utformas så att de kan konkretiseras på lokal nivå. Det är nödvändigt att målen beskrivs på ett sådant sätt att de kan utvärderas. Ett läroplansarbete med denna inriktning skall starta.
Lärarnas yrkeskunskap och deras inställning till lärararbetet samt skolledarnas förmåga att samla alla i skolan kring gemensamma mål och handlingsmönster är avgörande för resultaten i skolan. Dagens krav på en förbättrad skolverksamhet måste därför mötas genom att ansvaret förs längre ner i organisationen till dem som verkar och arbetar där. Möjligheterna att på de enskilda skolenheterna -- inom de ramar som dragits upp för det kommunala ansvaret -- mera självständigt styra och ansvara för verksamheten måste bli större. Decentraliseringen av beslutanderätten och det förändrade ansvarstagandet får inte göra halt på kommunnivå, dvs. hos administrativa tjänstemän i förvaltningen och hos politiker. Innehållet i och formerna för elev- och föräldrainflytandet måste också avgöras lokalt utifrån vunna erfarenheter. För ledningen av utbildningen i skolorna skall det finnas rektorer.
När det gäller elevers val av skola inom kommunen anser utskottet att utgångspunkten för placeringen av elev vid skola bör vara elevens närhet till skolan. Kommunen bör emellertid så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt tillgodose elevers och föräldrars önskan om placering vid viss skola. Utskottet begär hos regeringen ett förslag till lag med denna innebörd.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen hos regeringen begär att den nya läroplanen för grundskolan skall innehålla ett riktmärke för klasstorlek på högst ca 25 elever utan att därmed skapa ett delningstal.
När det gäller lärare i gymnasieskolan konstaterar utskottet att samspelet mellan grundutbildning på gymnasienivå och forskning kommer att vara viktigt även fortsättningsvis. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att det är ett nationellt intresse att anställningar som lektor kommer till stånd i en omfattning som motsvarar tidigare bestämmelser om sådana tjänster. Vid utvärdering av en kommuns skolväsende skall redovisas vilka åtgärder som vidtagits för att främja tillkomsten av sådana anställningar.
Likvärdigheten i ett mål- och resultatorienterat skolsystem skall garanteras bl.a. av ett statsbidrag som är specialdestinerat till skolan. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett finansiellt stöd i form av ett sektorsbidrag som skall utbetalas till samtliga kommuner. Sektorsbidraget skall ange det totala statliga finansiella stödet till skolsektorn i kommunerna, dvs. grundskolan, gymnasieskolan och kommunal utbildning för vuxna.
Varje kommun får ansvar för att dess invånare får tillgång till gymnasieutbildning och kommunal utbildning för vuxna. Kommunerna förutsätts samverka inbördes och med landstingen, som även i fortsättningen skall besluta om de gymnasieutbildningar som de i dag är huvudmän för. Det sammanhållna kommunala ansvaret för de tre skolformerna innebär att inga statsbidrag utbetalas direkt till landstingskommuner.
En schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidragen skall göras enligt olika beräkningsmodeller för de tre skolformerna. I beräkningsmodellerna skall strukturella kriterier som bygger på offentlig nationell statistik användas. Beräkningsmodellerna skall beakta kommunernas skiftande strukturella och demografiska förutsättningar och behov.
Motivet för ett generellt bidrag till skolsektorn är att ett sådant bidrag ger de bästa möjligheterna för huvudmännen att planera verksamheten med beaktande av lokala förhållanden. Det samhällsekonomiska läget gör det nödvändigt att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resurserna för skolan.
Den del av sektorsbidraget som avser gymnasieskolan beräknas på antalet 16--19-åringar och utbetalas till de kommuner där de är kyrkobokförda.
När det gäller den del av bidraget som avser kommunal vuxenutbildning föreslår utskottet att riksdagen beslutar att den omfördelning mellan kommuner som blir följden av regeringens förslag skall ske successivt under en fyraårsperiod.
Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära att en parlamentarisk kommitté får i uppdrag att följa genomförandet av det nya statsbidragssystemet.
Likvärdigheten i ett mål- och resultatorienterat skolsystem skall också garanteras av uppföljning, utvärdering och en statlig tillsyn.
Utskottet har inte något att erinra mot att skolöverstyrelsen avvecklas och att ett nytt statligt ämbetsverk för skolväsendet inrättas i Stockholm. Dess huvudsakliga uppgifter skall vara utveckling av skolan samt uppföljning, utvärdering och tillsyn av skolverksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen, med ändring av ett tidigare ställningstagande beträffande länsstyrelsernas befattning med utbildningsfrågorna, skall besluta att det inom det nya ämbetsverket skall finnas en särskild fältorganisation. Det skall ankomma på det centrala ämbetsverket att placera personerna i denna fältorganisation i olika delar av landet. Hänsyn skall därvid tas till elevpopulationen i landets olika delar, avstånden i riket samt fältorganisationens arbetsuppgifter. Samtliga tjänster i fältorganisationen bör inrättas med tidsbegränsade förordnanden för att ge möjlighet att ständigt tillföra organisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter från utbildningsväsendet. Förebild kan i viss utsträckning hämtas från den tidigare gymnasieinspektionen.
Utskottet tillstyrker att ansvaret för olika former av stödåtgärder för handikappade elever samlas hos ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet.
En likvärdig skola skall slutligen garanteras genom en statlig lärarutbildning och visst stöd m.m. när det gäller skolpersonalens fortbildning. När det gäller det sistnämnda föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär särskilda anordningar för att det skall vara möjligt att planera och genomföra fortbildning som har internationell karaktär.
Slutligen föreslår utskottet att riksdagen skall begära ett nytt förslag när det gäller fördelningen och användningen av ett tidigare beslutat stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna (300 milj.kr. per år under en tioårsperiod).
I detta betänkande har utskottet behandlat 47 motioner med sammanlagt 145 yrkanden. Betänkandet upptar 38 reservationer och 14 särskilda yttranden. Dessa redovisas samlat i en särskild innehållsförteckning (s. 103--105).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:18
dels föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100), 2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i vuxenutbildningslagen (1984:1118), 3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om principer för styrning och ansvarsfördelning inom skolan (avsnitt 2), 4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjer för statsbidragssystemet (avsnitt 6), 5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om syfte med och ansvar för fortbildningen (avsnitt 9), 6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjer för uppföljning och utvärdering (avsnitt 11), 7. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättande av ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet (avsnitt 13), 8. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om avveckling av skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna, fortbildningsnämnderna och statens institut för läromedel (avsnitt 13), 9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om fördelning av stimulansbidrag (avsnitt 14),
dels berett riksdagen tillfälle
10. att ta del av vad i propositionen anförts om grundläggande lärarutbildning (avsnitt 8), 11. att ta del av vad i propositionen anförts om utformningen av läroplaner (avsnitt 10), 12. att ta del av vad i propositionen anförts om val av skola och om fristående skolor (avsnitt 12).
Utskottet behandlar i ett senare sammanhang vad i propositionen anförts om fristående skolor .
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1990/91:18
1990/91:Ub1 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen vid beslut om utlokalisering av skolverket beslutar att ny lokaliseringsort blir Umeå.
1990/91:Ub2 av Marianne Stålberg och Stina Eliasson (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inordnande av en särskild enhet i länsstyrelsen i Jämtlands län för utvärdering, uppföljning och tillsyn inom skolväsendet med länet som verksamhetsområde.
1990/91:Ub3 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att lokalisera det nya skolverket till Växjö, 2. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av sex regionala organ, 3. att riksdagen avslår förslaget om ett nytt institut på handikappområdet, 4. att riksdagen beslutar att till det nya skolverket knyta en fältorganisation med arbete regionalt och lokalt i frågor som rör tillsyn, uppföljning och handikapp.
1990/91:Ub4 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionen vad gäller sektorsbidraget, 2. att riksdagen beslutar att statsbidragen tills vidare skall utgå till landstingen i relation till dess andel av yrkesutbildningen, 3. att riksdagen beslutar att frågan om nytt system för bidragsgivningen skall kopplas till reformeringen av gymnasieskolan i övrigt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SYO-konsulenternas ställning i en ny organisation.
1990/91:Ub5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innebörden av begreppet likvärdig utbildning, 2. att riksdagen beslutar att det av skollagen skall framgå att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny läroplan för grundskolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg i grundskola och gymnasieskola, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrars och elevers rätt att välja skola, 6. att riksdagen beslutar att skollagen skall utformas så att fristående skolor jämställs med övriga skolor, 7. (delvis) att riksdagen beslutar att statsbidragen skall följa valet av skola i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade möjligheter för eleverna att välja innehåll och ämne i skolarbetet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella studieprogram, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter till komplettering, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av de särskilda stimulansbidragen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att motverka framväxten av lokal byråkrati, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en fristående organisation för utvärdering av skolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av landstingens gymnasieutbildning till primärkommunerna, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika möjligheter för olika arrangörer att svara för vuxenutbildning, 16. att riksdagen beslutar att skollagens 9 § utformas så att kommunens ansvar för vuxenutbildning preciseras i enlighet med vad i motionen anförts, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning, utvärdering och omprövning av variabler för beräkning av statsbidraget inom vuxenutbildningen, 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lärarutbildning i enlighet med vad i motionen anförts, 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt system för examination och prövning av lärares kunskaper i enlighet med vad i motionen anförts, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om graderade betyg i lärarutbildningen, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildningens inriktning, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfattningen av lärarnas fortbildning, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolverkets ansvar för fortbildning, 24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur samordningsinsatserna vad gäller fortbildning skall utföras i enlighet med vad i motionen anförts, 25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till besvärsinstitut vad gäller lärartjänster i enlighet med vad i motionen anförts, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lektorer i gymnasieskolan, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetens för tjänst som rektor, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om karriärtjänster för lärare, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av universitets- och högskoleämbetet och inrättande av ett sammanhållet ämbetsverk för utbildningsfrågor.
1990/91:Ub6 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 1990/91 som basår för beräkningarna av det nya statsbidraget samt uppräkning med skolindex inför budgetåret 1991/92, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om årlig fastställelse av skolplan i kommunfullmäktige, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av utvecklingen för JST-utbildningarna, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sammanlänkning av utvecklingsarbetet vid utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av distansundervisning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av den fortsatta försöksverksamheten med ÖGY, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av gymnasieregioner och nyetablering av gymnasieskolor på nya orter, 9. att riksdagen avslår propositionens förslag att bilda sex regionala enheter för skoladministrationen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisation av fältorganisation för det nya skolverket, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av det nya skolverket till Härnösand, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk kommitté för att följa genomförandet av det nya statsbidragssystemet.
1990/91:Ub7 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:18 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex regionkontor till skolverket på universitetsorterna och om indragning av vissa tjänster på övriga orter med länsstyrelse.
1990/91:Ub9 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantier när det gäller anställande av lektorsbehöriga lärare i gymnasieskolan.
1990/91:Ub10 av Birger Hagård (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av de föreslagna beräkningsgrunderna görs, 2. att riksdagen beslutar att införa en spärregel i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ub11 av Rune Thorén och Eva Rydén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande behovet av tidsbegränsade övergångsbidrag till kommunal vuxenutbildning i vissa fall.
1990/91:Ub12 av Ulf Melin (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunens aktivitetsgrad skall införas som ett kriterium, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetssökandekriteriet skall kompletteras med ett efterfrågekriterium.
1990/91:Ub13 av Jan Hyttring och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lektorstjänster.
1990/91:Ub14 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksdagens behandling av läroplanerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på läroplansarbetet, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökat elevinflytande i enlighet med vad i motionen anförts, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av skollagen att elevernas rätt till inflytande garanteras, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i skollagen att rätten till en avgiftsfri skola garanteras i enlighet med vad i motionen anförts, 6. att riksdagen beslutar anta förslaget till ny skollag 1 kap. 2 § i enlighet med vad i motionen anförts, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syo-funktionärernas behörighet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syo-funktionärernas fortbildning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undervisningsgruppernas storlek, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare medel till den föreslagna grundresursen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stimulansbidrag i samband med genomförandet av en reformerad gymnasieskola, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om specialresurser som beräkningsmodell för statsbidraget till gymnasieskolan, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragskonstruktionen till vuxenutbildningen, 14. att riksdagen i stället för ett sektorsbidrag till skolan beslutar om skilda statsbidrag för de tre skolformerna i enlighet med vad i motionen anförts, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentarisk uppföljning, 16. att riksdagen utöver regeringens förslag beslutar inrätta särskilda enheter för uppföljning, utvärdering och tillsyn på skolområdet i Gävle, Luleå och Karlstad.
1990/91:Ub15 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionen såvitt gäller förslaget om regionala enheter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om dimensionering och placering av den regionala organisationen bör övervägas efter slutförd utredning.
1990/91:Ub16 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de i motionen framförda synpunkterna beträffande "fortbildning" för skolväsendets personal.
1990/91:Ub17 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen och lokaliseringen av den statliga skoladministrationen i sydöstra Sverige.
1990/91:Ub18 av Martin Olsson m.fl. (c, s, fp, mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av det föreslagna skolverket till Härnösand, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en av de föreslagna regionala enheterna på skolområdet till Härnösand.
1990/91:Ub19 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen om ansvaret för skolan i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ub20 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den statliga skoladministrationen.
1990/91:Ub21 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidraget för förbättring av den fysiska miljön.
1990/91:Ub22 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av behovsmått till specialresurs 2.
1990/91:Ub23 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas frihet att själva bestämma sin ledningsorganisation över skolan.
1990/91:Ub24 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevernas inflytande när det gäller användningen av stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolan.
1990/91:Ub25 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av stimulansbidrag till förbättring av den fysiska miljön i skolorna.
1990/91:Ub26 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Övre Norrlands och Mellannorrlands särskilda behov uppmärksammas i utformandet av statens utvärdering, utveckling och tillsyn av skolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande organisationen av fältorganisationerna i den statliga skoladministrationen.
1990/91:Ub27 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny regional organisation för uppföljning, utvärdering och tillsyn av utbildningen.
1990/91:Ub28 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på förslaget om centralisering till storstadslänsstyrelser beslutar att resurserna fördelas och förstärker det uppföljningsansvar som kommer att åläggas alla landets länsstyrelser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ANT-konsulenternas uppdrag och funktioner i den nya organisationen även fortsättningsvis bör upprätthållas i avsikt att kunna fullfölja riksdagens beslut avseende bl.a. att uppfylla WHO-målet.
1990/91:Ub29 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljnings- och utvärderingsarbetets självständiga karaktär och organisation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamhetens regionala organisation.
1990/91:Ub30 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasieelevernas möjligheter att fritt välja utbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att resa kollektivt samt få likvärdig service under skoldagen.
1990/91:Ub31 av Birger Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att statsbidraget inom JST-sektorn liksom hittills skall utbetalas direkt till utbildningsanordnaren dvs. landstingskommunen, 2. att riksdagen beslutar att statsbidraget skall anpassas till utbildningarnas kostnadsnivåer med fortsatt kostnadsansvar för landstingskommunen till den del som ej täcks av statsbidrag.
1990/91:Ub32 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att övervägande bör göras om en samlokalisering av RGD/H och att ansvarig myndighet bör bli densamma som för specialskolorna.
1990/91:Ub33 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga förändringar när det gäller huvudmannaskapet för dövskolan bör ske.
1990/91:Ub34 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamhetsstöd till Väfskolan i Borås.
1990/91:Ub35 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klasstorlekar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självstyrande skolor, 3. att riksdagen beslutar att en paragraf med följande lydelse skall införas i skollagen: Föräldrarna skall efter samråd med sina barn ange vid vilken skolenhet de önskar att barnens skolgång skall fullgöras. Kommunen är skyldig att informera föräldrarna om rättigheten att välja skola. Sådant önskemål kan innehålla flera alternativ i prioritetsordning. Kommunen är vidare skyldig att vid fördelning av eleverna på skolenheter ta största möjliga hänsyn till föräldrarnas önskemål. Elever för vilka inget särskilt önskemål angivits, placeras i görligaste mån i den skolenhet som ligger närmast hemmet., 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om profilering av skolor, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besvärsrätt över tillsättningsbeslut, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lektorer, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det statliga ansvaret för fortbildning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den statliga skoladministrationens regionala organisation, 11. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om etablering av nya gymnasieskolor, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala vuxenutbildningen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemspråksundervisningens läroplan, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappfrågor, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens institut för läromedelsfrågor, 16. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om skolforskning, 17. att riksdagen beslutar att det särskilda statsbidraget till skolans lokaler skall ingå i sektorsbidraget till skolväsendet, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om namnet på det centrala ämbetsverket på skolområdet, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella fortbildningspengar, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om icke-kommunala lärare.
1990/91:Ub36 av Ingrid Hasselström Nyvall och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sydostregion bildas för tillsyn, uppföljning och utvärdering samt fortbildning för Kalmar, Kronobergs och Blekinge län.
1990/91:Ub37 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att regeringens förslag om nytt statsbidragssystem skall gälla längst till 1 juli 1993 och ersättas med ett nytt statsbidragssystem enligt vad som anförs i motionen, 2. att -- vid avslag på yrkande 1 -- riksdagen avslår propositionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nytt förslag till statsbidragssystem, enligt vad som anförs i motionen, bör läggas fram för riksdagen och börja gälla senast 1 juli 1993, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om resurser till hemspråks- och stödundervisning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om resurser till komvux och statens skolor för vuxna, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om fortbildning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om lokalisering av det nya skolverket, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförs i motionen om självstyrd skola med lokal styrelse och ansvar för verksamheten på skolenheten.
1990/91:Ub38 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att statsbidragen skall utgå som två sektorsbidrag uppdelade på grundskolan resp. de frivilliga skolformerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen till storstadskommunerna.
1990/91:Ub39 av Inga-Britt Johansson (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att Göteborgs kommun under en omställningsperiod av fyra år skall tilldelas särskilt statsbidrag, inom ramen för det samlade statsbidrag som föreslås i propositionen, som verksamhetsstöd för den kommunala utbildningen för vuxna i nedtrappad skala med 13 milj.kr. första året till 4,3 milj.kr. sista året, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidragskonstruktionen bör utformas så att riksrekryterande vuxenutbildningar fortsättningsvis kan genomföras i regioncentra, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en skollag bör utformas så att den vuxenstuderandes rätt att välja utbildning och utbildningsort säkerställs, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om elevavgifter i vuxenutbildningen bör utredas och förslag föreläggas riksdagen i samband med propositionen om gymnasieskola och vuxenutbildning under 1991 i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidragskonstruktionen för gymnasieskolan bör ändras så att invandrartäta kommuner får kostnadstäckning för hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska för invandrarungdom i gymnasieskolan.
Motioner från allmänna motionstiden 1990
1989/90:Ub203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högstadiets organisation.
1989/90:Ub232 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att ett elevbaserat statsbidragssystem för skolan skall införas fr.o.m. den 1 juli 1993 i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:Ub276 av Kjell Ericsson och Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i glesbygd.
1989/90:Ub291 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan och landsbygden.
1989/90:Ub316 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsyn och inspektion i det allmänna skolväsendet.
1989/90:Ub318 av Ylva Johansson m.fl. (vpk) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om befordringstjänster i grundskolan och gymnasieskolan, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad som anförts i motionen om hur vikarieproblemen i grundskolan och gymnasieskolan bör lösas.
1989/90:Ub321 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunal vuxenutbildning skall finnas i alla kommuner.
1989/90:Ub801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en fristående organisation för utvärdering i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:Ub817 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att läroplanerna behöver ses över för att rekryteringen till läraryrket skall kunna förbättras.
Utskottet
1. En mål- och resultatorienterad styrning av skolan
Riksdagen fattade våren 1989 beslut om skolans utveckling och styrning. Beslutet innebär att styrningen av skolverksamheten i större utsträckning än hittills skall ske genom ökad precisering av mål, riktlinjer och innehåll när det gäller undervisningen, samtidigt som annan statlig reglering minskas. På det lokala planet måste detta leda till ett vidgat ansvarstagande i strävan att förverkliga skolans mål m.m. Av riksdagsbeslutet framgår vidare att genom vidgningen av kommunernas ansvar för skolan till frågor som har samband med den direkta undervisningen ökar behovet av att staten som en del av sitt övergripande ansvar för skolan följer upp, utvärderar och utövar tillsyn för att utröna om skolverksamheten i sin helhet bedrivs på ett sätt som motsvarar det ökade ansvaret (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).
Hösten 1989 beslöt riksdagen att den statliga regleringen av tjänsterna som lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer skall upphöra med utgången av år 1990 (prop. 1989/90:41, bet. UbU9, rskr. 58). Beslutet innebär att kommunerna den 1 januari 1991 har ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan.
I proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan stryker föredragande statsrådet under att dagens krav på en förändrad och förbättrad offentlig verksamhet måste mötas genom att ansvaret förs längre ner i organisationen till dem som verkar och arbetar där. Härigenom och genom att de som är beroende av verksamheten får ett större inflytande över t.ex. prioriteringar av insatser kan verksamheten bli effektivare. En förändring i denna riktning förutsätter att det traditionella sättet att genom en detaljerad statlig reglering styra den offentliga verksamheten överges. Styrningen måste i stället ske genom att riksdagen och regeringen anger mål och ramar för skolverksamheten och överlämnar ansvaret för genomförandet till dem som arbetar och verkar på det lokala planet.
Grundläggande mål för skolverksamheten skall enligt propositionen anges i lag. Övriga mål och sådana riktlinjer för utbildningen som skall vara generellt giltiga skall anges i läroplaner som skall utformas på ett nytt sätt. Likvärdigheten i ett målstyrt skolsystem måste också garanteras av uppföljning, utvärdering och en statlig tillsyn, en statlig lärarutbildning och fortbildning samt av ett statsbidrag, som är specialdestinerat till skolan. Det förutsätts slutligen att lokala initiativ i vissa kommuner skall komma att stimulera andra kommuner till nya initiativ i fråga om skolans utveckling.
I propositionen hemställs att riksdagen skall anta vissa förslag till lag om ändring i skollagen. Avsikten är att de nu föreliggande lagförslagen inom kort skall följas av andra. Det presenteras också riktlinjer för en ny utformning av skolans läroplaner. Riksdagen föreslås vidare godkänna riktlinjer för ett nytt system för ett särskilt bidrag till kommunernas skolverksamhet samt riktlinjer för uppföljning, utvärdering och en statlig tillsyn. Bl.a. föreslås att ett nytt skolverk inrättas den 1 juli 1991.
2. Lagförslag, m.m.
2.1 En likvärdig utbildning
Grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan bildar det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Dessutom finns särskilda utbildningsformer som anordnas av det allmänna för dem som till följd av sjukdom eller av annat skäl inte kan delta i skolarbetet inom det offentliga skolväsendet. Enligt förslaget till skollag skall alla barn och ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet (1 kap. 2 § första stycket).
I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 1 begärs att begreppet likvärdighet skall preciseras. Motionärerna menar att i regeringens förslag återkommer begreppet likvärdighet i en rad skilda betydelser utan precisering. Det kan avse kvantitet men också kvalitet. Begreppet kan vidare relateras till mål i absoluta termer eller, i utbildningssammanhang, till processer eller elevers utveckling. När regeringen talar om likvärdighet och därmed avser "lika tillgång till" är detta ett mål som även motionärerna ställer sig bakom men för dem har begreppet ytterligare dimensioner, utan vilka skolan anses svika sin uppgift. Likvärdigheten måste, säger motionärerna, också avse allas rätt att utvecklas maximalt efter sina förutsättningar.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 6 föreslås en förändring i förslaget till ny skollag 1 kap. 2 §. Enligt motionen bör skolplikten motsvaras av vissa rättigheter. Eleverna skall ha rätt till en likvärdig utbildning.
I motion 1990/91:Ub19 (s) föreslås ett förtydligande genom en komplettering av lagparagrafens första mening (...barn och ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist, fysiska och psykiska förutsättningar samt sociala och ekonomiska förhållanden, skall ha lika tillgång till utbildning...)
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Bakgrunden till paragrafen om likvärdig utbildning finns redovisad i propositionen (avsnitt 3.2 och 3.3), vartill utskottet hänvisar. I övrigt vill utskottet tillägga följande.
Allas lika rätt till utbildning är grundläggande för den svenska skolpolitiken. Rätten till utbildning skall omfatta alla, oavsett var man bor i landet och vilka ekonomiska eller andra förutsättningar man har. Skolan skall ge alla samma möjligheter att utvecklas. En mål- och resultatorienterad styrning av skolan innebär att staten anger nationellt giltiga mål och riktlinjer för arbetet i skolan. Samma mål och riktlinjer skall gälla för alla skolor i landet. Dessa mål och riktlinjer skall slås fast i lag och i läroplaner. Läroplanerna skall vara klara och tydliga.
Den kunskap och kompetens som lärarna representerar är avgörande för att målen för skolan skall kunna nås. Att verksamheten bedrivs av lärare som är utbildade för sin uppgift är därför grundläggande för att en nationellt likvärdig skola med hög kvalitet skall kunna upprätthållas. Därför föreslås i propositionen en lagfäst skyldighet för kommuner och landstingskommuner att använda utbildade lärare. Genom ett specialdestinerat statsbidrag, som är uppbyggt utifrån tidigare statliga bidrag till undervisningsinsatser, avser staten att ge alla kommuner så långt möjligt likvärdiga ekonomiska förutsättningar för verksamheten i skolan.
I proposition 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer anför föredragande statsrådet beträffande en för alla elever likvärdig skola följande (s. 8):
Det är då viktigt att slå fast att likvärdig inte behöver betyda likformig i betydelsen likadan. Tvärtom menar jag att den strävan efter individualisering, i bemärkelsen anpassning till ytterst varje enskild elev, som utgör en viktig målsättning för skolan, egentligen borde innebära att organisatoriska och andra lösningar skall kunna se olika ut i olika skolor och för olika elever. Först genom att man lokalt kan bedöma och påverka viktiga förhållanden i skolan kan vi få den individualisering som är en förutsättning för en likvärdig skola. Jag kan således inte se en organisatorisk likformighet som ett krav för en likvärdig skola.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att det av utbildningsplanen för grundskollärarlinjen (1988-05-31) framgår att de blivande lärarna skall få en sådan utbildning att de skall kunna dels ge särskilt stöd åt elever med svårigheter, dels stimulera elever med särskilda förutsättningar. Särskilt begåvade elever kan, vilket utskottet erinrat om redan i sitt betänkande UbU 1975/76:30 (s. 28), behöva en speciell uppmärksamhet i skolan för att de inte, i brist på erforderlig stimulans, skall uppleva skolgången som meningslös.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets nyss redovisade åsikt om en för alla elever likvärdig skola. Utskottet anser vidare att den strävan efter individualisering, som skall utmärka arbetet i skolan, självfallet innebär en skyldighet för skolan att hjälpa varje elev att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Varje elevs undervisningssituation skall således anpassas efter elevens varierande förutsättningar, behov och intressen (1988/89:UbU7 s. 15).
Utskottet anser att lagbegreppet "alla barn och ungdomar" innefattar de barn och ungdomar som tas upp i den nyss nämnda motionen 1990/91:Ub19. Av den föreslagna skollagen framgår även att det i utbildningen skall tas hänsyn till elever med särskilda behov.
Avslutningsvis skall konstateras att det är kommunerna som slutligt skall se till att skolan får de resurser som behövs för att skolverksamheten skall uppnå nationella mål och uppfylla nationella riktlinjer (prop. s. 22).
Utskottet anser att samtliga här aktuella yrkanden är tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 1, 1990/91:Ub14 yrkande 6 och 1990/91:Ub19 och antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § första stycket.
2.2 Kunskaper och färdigheter
I propositionen framhålls att kunskaper och kompetens är avgörande för vår förmåga och våra möjligheter att utveckla välfärden i en allt hårdare internationell konkurrens. Kunskaper och färdigheter är samtidigt viktiga för den personliga utvecklingen och för den enskilda människans möjligheter till ett rikare liv. En välutbildad medborgare har bredare valmöjligheter i fråga om arbete och framtid än en med bristfälliga kunskaper.
Enligt förslaget till skollag skall utbildningen ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar (jfr 1 kap. 2 § andra stycket).
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 2 bör det klarare framgå att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter.
Utskottet vill erinra om att lagstiftarna genom ordföljden i skollagen alltsedan lagens tillkomst avsiktligt satt kunskaper och färdigheter främst (jfr andra lagutskottets utlåtande 1968:57). Vidare kan konstateras att riksdagen i skilda sammanhang har slagit fast att inhämtandet av kunskaper och färdigheter alltjämt skall vara en huvuduppgift för skolan samtidigt som detta inte får innebära att annan personlighetsutvecklande verksamhet skjuts i bakgrunden (jfr 1988/89:UbU7 s. 14--15, rskr. 95). Utskottet utgår därför från att samma synsätt kommer att utmärka dels arbetet med nya läroplaner och kursplaner, dels den dagliga skolverksamheten.
Utskottet anser att yrkandet 2 i motion 1990/91:Ub5 med det anförda är tillgodosett, varför det inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd. Härmed föreslår utskottet att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 2 § andra stycket skollagen.
2.3 Vissa allmänna ansvarsfrågor, m.m.
Enligt förslaget till skollag skall verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 § tredje stycket).
För att skolan skall kunna fungera bra krävs enligt föredragande statsrådet att ansvarsfördelningen är tydlig och klar. Föräldrar, elever och anställda skall veta vem som bär ansvaret för förhållanden och åtgärder av olika slag. Ansvarsförhållandet mellan staten och kommunerna måste därför vara så tydligt som möjligt. Också ansvarsförhållandet mellan politiker och anställda, i första hand skolledare och lärare, måste bli klarare. Det är, säger föredragande statsrådet, i spänningsfältet mellan nu nämnda strävanden -- att tillgodose behovet av större inflytande och garantera alla en likvärdig utbildning -- som lösningen på styrningsproblemen för skolan måste sökas.
Föredragande statsrådet slår vidare fast att skolans verksamhet i särskilt stor utsträckning bygger på utbildad och kompetent personal. Det finns därför i skolans värld goda förutsättningar att lägga ett ökat inflytande och ett större ansvar för planering och genomförande av verksamheten längre ner i organisationen. Lärarnas yrkeskunskap och deras inställning till lärararbetet samt skolledarnas förmåga att samla alla i skolan kring gemensamma mål och handlingsmönster är avgörande för resultaten i skolan. Att skapa goda förutsättningar för att stärka och utveckla yrkesrollerna blir dessutom allt viktigare, om skolan skall kunna behålla och rekrytera duglig och kompetent personal.
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 2 finns det trots regeringens tal om decentralisering stor risk för att reformen stannar vid en fortsatt politikerstyrd skola, om än styrd av kommunala politiker. De stora dynamiska effekterna i skolans förändringsarbete nås enligt motionärerna inte genom att sprida makten bland kommunala politiker utan genom att släppa in nya aktörer, nämligen lärare, elever och föräldrar. Motionärerna anser därför att bl.a. rätten för en skola att pröva egna pedagogiska metoder utan politikeringripande och rätten till elev- och föräldrainflytande i skolan bör betraktas som så viktiga medborgerliga rättigheter att de bör lagfästas på lämpligt sätt. Motionärerna nämner följande som exempel på vad som skulle kunna överlåtas till varje skola för eget beslut, nämligen budgetfrågor (prioriteringar och resultatansvar inom en given ekonomisk ram), klasstorlekar (t.ex. avvägning mellan specialundervisning och mindre klasser), skoldagens förläggning, ämnesprofil och särskild tillvalsprofil samt årskurslös undervisning eller traditionell årskursindelning.
I motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 9 framförs uppfattningen att varje skola bör ha egen styrelse med bl.a. eget budgetansvar. Genom samverkan mellan lärare, elever och föräldrar kan ansvarstagande och demokrati föras in i verksamheten. En förutsättning för att den goda skolan skall kunna förverkligas är, säger motionärerna, att de aktiva -- barn, lärare, föräldrar och annan personal på skolan -- under frihet kan pröva sina egna idéer och forma den undervisning de tror på. Både den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är avgörande för klimatet i skolan. Det är en fråga om livskvalitet. Den goda skolans styrelse beslutar hur resurserna skall fördelas och prioriteras utan styrning uppifrån.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkandena 3 och 4 anförs slutligen att det är naturligt att en skola som vill fostra demokratiska medborgare ger eleverna stora möjligheter att vara med och bestämma över sin skola. Eleverna måste ses som medarbetare på skolan och få ta sin del av det decentraliserade ansvaret. Enligt motionen bör riksdagen begära förslag om hur elevinflytandet skall öka samt om sådan ändring i skollagen att elevernas rätt till inflytande garanteras.
Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att decentraliseringen av beslutanderätten och det förändrade ansvarstagandet inte får göra halt på kommunnivå, dvs. hos administrativa tjänstemän i förvaltningen och hos politiker. Det är i själva skolverksamheten som det tydligt framgår vilka åtgärder som måste vidtas och vilka prioriteringar som bör göras för att skolan skall bli bättre. Möjligheterna att på de enskilda skolenheterna -- inom de ramar som dragits upp för det kommunala ansvaret -- mera självständigt styra och ansvara för verksamheten måste bli större. Skolan bör vara öppen för föräldrarnas delaktighet och inflytande och stimulera deras engagemang i barnens lärande.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning att i en skola med ett decentraliserat verksamhetsansvar kan just föräldra- och elevinflytandet inte garanteras av särskilda centrala bestämmelser. Om möjligheten att påverka inte bara skall bli skenbar och formell måste det finnas ett reellt utrymme för ett inflytande. Därför fordras det ställningstaganden både på politisk nivå i kommunen och av skolledningen till framför allt innehållet i och formerna för föräldra- och elevinflytandet. Som framgår av skollagen skall verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar samt i samarbete med hemmen. Utskottet anser att detta är en garanti för föräldrarnas och elevernas rätt till inflytande. Utskottet har vidare den bestämda uppfattningen att frågor om arbetsenheter, arbetsenhetskonferenser, klasskonferenser, elevvårdskonferenser och andra sammankomster inte bör regleras centralt genom regeringsbeslut utan bör få avgöras lokalt utifrån de erfarenheter som görs vid resp. skola. Detta överensstämmer i allt väsentligt med vad skolförfattningsutredningen föreslagit i sitt betänkande (DsU 1982:5) Konferenser i skolan.
När det gäller ansvarsförhållandet mellan politiker och anställda vill utskottet peka på att uppgiften att välja stoff och metoder i undervisningen redan nu är förbehållen lärarna och eleverna. Skolstyrelsen skall inte gripa in i metodiska eller pedagogiska frågor av professionell karaktär, även om den noga bör följa och låta utvärdera undervisningens resultat och vid behov kräva förändringar och förbättringar. När det gäller relationen mellan lärare, skolledare och skolstyrelse erinrar utskottet om vad utbildningsutskottet år 1983 anfört om bl.a. det pedagogiska arbetet vid en skolenhet (UbU 1983/84:3) och om vad som i betänkandet Enklare skolförfattningar (SOU 1986:11) redovisats om gränsdragningen mellan förtroendevaldas och tjänstemäns funktioner. Det förhållandet att läroplanerna primärt riktar sig till lärarna innebär dock inte att lärarna skulle undantas från kommunernas ledning. Skolan skiljer sig i detta avseende inte från annan kommunal verksamhet. Om en lärare brister i sina åligganden enligt läroplanerna är det sålunda kommunens eller annan skolhuvudmans uppgift att, i första hand genom sin skolledning, inskrida för att åstadkomma rättelse.
Förslagen i denna proposition innefattar genomgripande förändringar i det svenska skolsystemet. Likväl skapar de enligt föredragande statsrådet endast förutsättningar för de lokalt verksamma i skolan -- anställda, politiker, elever och föräldrar -- att förändra verksamheten och prioritera insatserna så att resultaten blir bättre. Det ankommer till slut på dem att genom ett personligt engagemang ta vara på dessa möjligheter.
När det gäller den lokala verksamheten sammanfattar föredragande statsrådet på följande sätt:
Ett större lokalt ansvarstagande ser jag som nödvändigt eftersom det är min övertygelse att kraften i skolans utveckling nu måste sökas i klassrummen och i den enskilda skolan. Det är lärarnas och skolledarnas erfarenheter och professionalism som måste tas till vara. De goda exemplens makt måste kunna föras vidare till andra skolor. Den lokala utvärderingen av skolan bildar grunden för en sådan process. Den centrala nivån behöver i mycket större utsträckning än hittills fånga upp lokala utvecklingstendenser och förändringsbehov.
Med hänsyn till vad utskottet här har redovisat anser utskottet att syftet med ifrågavarande motionsyrkanden i stort är tillgodosett, varför de avstyrks.
2.4 Val av skola, m.m.
Riksdagen har tidigare uttalat sig för att elevers och föräldrars önskemål om val av skola så långt detta är praktiskt och ekonomiskt möjligt skall tillgodoses och att det bör ankomma på kommunen att avgöra formerna för hur val av skola skall ske (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).
I den nu aktuella propositionen sägs att statsmakterna dock, av hänsyn till de enskilda eleverna, bör sätta upp vissa generella regler om vid vilken grundskola i hemkommunen en elev skall få fullgöra sin skolplikt.
Huvudregeln bör enligt statsrådet vara att platserna i en grundskola i första hand förbehålls de elever för vilka skolan ligger närmast deras bostäder. I den mån platserna i den mest närbelägna skolan inte räcker till för alla skolpliktiga barn får man finna den därefter bästa samlade lösningen. Avgörande skall alltså vara att skolvägarna skall bli så korta som möjligt. Om det beträffande någon skolpliktig elev finns önskemål om skolgång i en annan än den mest närbelägna skolan bör detta tillgodoses så långt det är möjligt utan att någon annan elev, som hör till den skolans naturliga upptagningsområde, därmed berövas sin plats i skolan. Bestämmelsen om elevens företrädesrätt till skolplats i en skola nära hemmet bör, enligt den bedömning statsrådet nu gör, kunna föras in i skollagens kapitel om grundskolan. Ytterligare överväganden måste dock göras, och det anses naturligt att den frågan tas upp i samband med den planerade reformeringen av skolformskapitlen i skollagen.
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 3 framförs uppfattningen att denna närhetsprincip vid ett första övervägande har mycket som talar för sig. De flesta föredrar en kort skolväg. Motionärerna föreslår ändå en mer generell utformning av en lagbestämmelse. Om kommunen ges en skyldighet att i största möjliga utsträckning tillgodose föräldrars och elevers önskemål, inkluderar det en skyldighet att söka tillfredsställa också dem som föredrar den närmaste skolan. Närhetsprincipen kan ibland komma att stå emot någon annan princip. Om det t.ex. finns två skolor i samma kommundel och den ena har en musikprofil, kan det vara rimligt att låta en ringa musikintresserad elev få något längre skolväg om en mycket musikintresserad elev därigenom får möjlighet att gå i profilskolan. Motionärerna anser att riksdagen på denna punkt bör föregripa regeringens aviserade förslag och nu fatta beslut om en paragraf i skollagen med angiven innebörd, nämligen att föräldrars önskemål om viss skola skall beaktas så långt det är möjligt utan att åsidosätta andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet.
Motionärerna påpekar vidare att det inte är omöjligt att öka valfriheten också på små orter. Om det finns endast en skola på orten, kan man skapa ökad valfrihet inom skolbyggnadens väggar genom att inom skolan utveckla profiler och tillåta val mellan dessa. Därmed blir valfriheten en realitet också i glesbygd.
Enligt yrkande 4 i den nyss nämnda motionen bör riksdagen uttala att det är befrämjande för utvecklingen i hela skolsystemet att skolor med profil kommer till stånd och att därmed olika undervisningsmetoder accepteras och får existera sida vid sida. Sådana skolor ökar också möjligheterna att tillgodose individuella önskemål från eleverna.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 5 delvis bör valet av skola i största möjliga utsträckning avgöras av föräldrarna.
Utskottet anser att utgångspunkten för placering av elever vid skola inom kommunen skall vara elevens närhet till skolan. Kommunen skall emellertid enligt utskottets mening så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt tillgodose elevers och föräldrars önskan om placering vid viss skola. Utskottet utgår från att regeringen senare förelägger riksdagen ett förslag till lagtext med den innebörd som utskottet angivit. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna. Därmed bör motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 5 delvis och 1990/91:Ub35 yrkandena 3 och 4 avslås.
Beträffande fristående skolor (skolor med annan huvudman än stat, kommun och landstingskommun) anförs i propositionen att det är nödvändigt att se över statsbidragsnivåerna för skolorna så att nivåerna blir mer jämförbara med vad som i fortsättningen kommer att utgå i form av statligt finansiellt stöd för kommunernas skolverksamhet. Statsrådet avser att återkomma i ärendet i samband med budgetpropositionen för budgetåret 1991/92. Frågan om kommunala/landstingskommunala bidrag har utskottet tidigare behandlat i betänkande UbU 1987/88:14 (s. 12).
Enligt förslaget till ny skollag (1 kap. 3 §) kan det vid sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna finnas skolor som anordnas av enskilda fysiska eller juridiska personer (fristående skolor).
I motion 1990/91:Ub5 yrkande 6 begärs en sådan språklig utformning av lagförslaget att man inte får intrycket att fristående skolor är något som närmast är ett undantag.
Utskottet uppfattar inte paragrafen som motionärerna gör. Skolor med kommun som huvudman är offentligrättsligt reglerade, fristående skolor privaträttsligt reglerade. De senare kan därför inte utan vidare ges status av myndighet (regeringsformen 11 kap. 6 § sista stycket).
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1990/91:Ub5 yrkande 6 och föreslår att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 3 § skollagen.
Frågor om godkännande- och statsbidragsbeslut avseende fristående skolor avser utskottet att behandla i anslutning till budgetpropositionen för budgetåret 1991/92.
2.5 Rektorer
Enligt förslaget till skollag skall det för ledningen av utbildningen i skolorna finnas rektorer. Rektor skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det åligger rektor att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt (2 kap. 2 §).
Enligt föredragande statsrådet har skolledningen en avgörande betydelse för skolans utveckling. Enligt hans uppfattning är det ofrånkomligt att det finns en ansvarig skolledare som -- självfallet under det ansvariga politiska organet -- svarar för den dagliga ledningen av verksamheten i skolan och därvid ser till att bestämmelserna om utbildningen uppfylls. Ansvaret för utbildningen omfattar ansvar inte endast för den direkta undervisningen utan även för skolans fostrande roll. Utöver detta behöver någon svara för beslut i vissa frågor som för de enskilda eleverna är av mer ingripande natur. Både för kvalitetens upprätthållande och för rättssäkerheten är det således viktigt att det står klart vem som bär ansvaret för vissa avgöranden. Ett system med någon typ av kollektivt ansvar är inte till fyllest för att garantera de intressen som måste värnas. Ansvaret skall därför läggas på en bestämd tjänsteman. Det är enligt regeringen rimligt att för denna ansvariga skolledare ställa upp tydliga behörighetsvillkor.
Föredragande statsrådet vill betona att föreskriften om att det skall finnas rektorer inte innebär ett försök att styra kommunerna när de skall utforma sin ledningsorganisation. Den enda begränsningen som statsrådet anser vara nödvändig är att det skall finnas en rektor med ett ansvarsområde som inte får göras så stort att han eller hon inte kan hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Detta är en självklar inskränkning med tanke på den funktion som rektor skall ha. I propositionen framhålls slutligen att någon annan skolledare inte kan ta över från rektor det ansvar och de skyldigheter denne har enligt författningarna. Rektors ansvar och skyldigheter kan inte delegeras. Det helt dominerande syftet med skolan, nämligen att utbilda och fostra barn och ungdom, gör att denna verksamhet måste inta en särställning i den kommunala verksamheten. Detta är något som alltid måste beaktas vid utformningen av skolorganisationen på lokal nivå.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 27 bör vid tillsättning av tjänst som rektor krav på lärarutbildning eller annan likvärdig utbildning normalt ställas.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående redovisats beträffande skollagens bestämmelser om rektor. Motionärernas förslag innebär när det gäller behörighetskravet ingen skillnad jämfört med regeringens. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå motion 1990/91:Ub5 yrkande 27.
Riksdagen bör likaledes -- med hänvisning till de skäl som anförs i propositionen (s. 34--37) -- avslå motion 1990/91:Ub23 (s), enligt vilken kommunerna inte skall behöva ha rektorer som ansvariga för skolverksamheten.
Utskottet föreslår på anförda grunder att riksdagen antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 2 §.
2.6 Anställningar som lärare
Enligt regeringens förslag till skollag är kommun skyldig att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. För att få anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall den sökande uppfylla ett av följande krav: 1. Sökanden skall ha genomgått svensk eller därmed jämställd nordisk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser. 2. Sökanden skall ha genomgått annan högskoleutbildning som av universitets- och högskoleämbetet förklarats i huvudsak motsvara sådan lärarutbildning som avses under 1 (jfr 2 kap. 3 och 4 §§).
Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 26, 1990/91:Ub9 (m, fp, c, mp), 1990/91:Ub13 (c) delvis och 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 8 är det viktigt att utbildningen redan i gymnasieskolan forskningsanknyts. Utvecklingen både internationellt och i Sverige kommer att kräva det. Det är ett nationellt intresse att det i en kommuns gymnasieskola finns tillräckligt många lärare som genomgått forskarutbildning. Riksdagen bör därför kräva anordningar, som garanterar att kommunerna tar initiativ till att viss andel av de lärare som anställs för undervisning i gymnasiets teoretiska ämnen skall ha genomgått forskarutbildning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
När det gäller lärare har riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för behovet av lektorskompetens i gymnasieskolan, senast i samband med behandlingen av forskningspropositionen (prop. 1989/90:90, bet. UbU25 s. 76--77, rskr. 328, jfr UbU 1986/87:26 s. 30). Statsrådet Göran Persson anmäler också i den nu föreliggande propositionen att han anser det angeläget att anknytningen till forskning säkras på olika sätt i gymnasieskolan.
Utskottet har inhämtat att regeringen planerar att utfärda en förordning om meritvärdering vid anställning av lärare, som avses gälla fr.o.m. den 1 januari 1991. Enligt denna får vid anställning av sådan lärare vid gymnasieskolan, beträffande vilken genomgången forskarutbildning bedöms vara av särskilt intresse för utbildningen i kommunen, särskild vikt läggas vid denna forskarutbildning. Med forskarutbildning avses sådan utbildning som lett fram till doktorsexamen, godkänt disputationsprov för doktorsgraden enligt äldre bestämmelser eller sådan licentiatexamen som avlagts enligt de bestämmelser som fanns den 30 juni 1969.
Gymnasielektorer betyder genom sitt ämneskunnande och vetenskapliga synsätt mycket för att hos elever i gymnasieskolan väcka intresse för fortsatta högskolestudier. De betyder också mycket för ett lärarkollegium.
Antalet lektorstjänster avses enligt regeringens förordning (1983-03-10) vara nära 3 000 på tre- och fyraåriga linjer (HSENT), vilket -- relaterat till förhållandena enligt riksundersökningen 1988/89 -- enligt uppgift från skolöverstyrelsen motsvarar i genomsnitt 36 % av undervisningsvolymen i allmänna, ekonomiska och tekniska ämnen på de tre- och fyraåriga teoretiska linjerna.
Skolhuvudmännen kan på olika sätt vidta åtgärder för att främja rekryteringen till lektorstjänster. Sannolikt finns ett stort antal lärare på nuvarande adjunktstjänster som skulle vara intresserade av att genom en forskarutbildning på t.ex. det ämnesmetodiska området bli kompetenta för anställning som lektorer. Genom deras tidigare utbildning och erfarenhet skulle det kunna vara en stor tillgång för kommunen att kunna anställa dem som lektorer efter genomgången forskarutbildning. Det är därför angeläget att skolhuvudmännen medverkar till att göra det praktiskt och ekonomiskt möjligt för sådana personer att genomgå forskarutbildning. När det gäller personer som har avlagt doktorsexamen i ämne som bedöms vara relevant för läraryrket (jfr ASÖ 1971/72:70) är det också viktigt att skolhuvudmännen tar emot dem i sitt skolväsende för en kortare praktisk-pedagogisk utbildning under samtidig lärartjänstgöring i enlighet med de regler som finns för den särskilda praktisk-pedagogiska utbildningen för gymnasielektorer (UHÄ-FS 1989:52, jfr prop. 1988/89:100 bil. 10 och bet. 1988/89:UbU22). Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis låter föranstalta om anordnande av olika slag av kortare praktisk-pedagogisk lektorsutbildning med de ersättningar (motsvarande) som hittills utgått till dem som genomgår utbildningen. Slutligen är det angeläget att universitets- och högskoleämbetet i skälig utsträckning meddelar dispens från kravet på grundläggande högskoleutbildning i två skolämnen vid genomgång av praktisk-pedagogisk utbildning och sådan förklaring som kan ges enligt 2 kap. 4§ skollagen när det gäller anställning som lektor för den som avlagt doktorsexamen i allmänna ämnen (UbU 1987/88:25 s. 10). I fråga om tekniska och ekonomiska ämnen finns särskilda bestämmelser för behörighet till lektorstjänst (SÖ-FS 1987:238 och 239 samt 1989:92).
Utskottet anser att samspelet mellan grundutbildning på gymnasienivå och forskning kommer att vara viktigt även fortsättningsvis. Det är därför ett nationellt intresse att anställningar som lektor kommer till stånd i en omfattning som motsvarar tidigare bestämmelser om sådana tjänster. Det ankommer på skolhuvudmännen att med vissa intervall ledigkungöra anställningar som lektor och vidta de övriga åtgärder som behövs för att nå detta mål. När en kommuns gymnasieskola skall utvärderas, förutsätter utskottet att skolverket granskar vilka åtgärder som vidtagits i nyss nämnt hänseende.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om anställningar som lektor i kommuns gymnasieskola, lektorsutbildning m.m. och en utvärdering av vilken bl.a. skall framgå förekomsten av gymnasielektorer. Härmed föreslår utskottet att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 3 och 4§§.
2.7 Besvärsrätt
I två motioner, 1990/91:Ub5 (m) yrkande 25 och 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 7, framförs önskemål om ett besvärsinstitut när det gäller lärartjänst i kommunen.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Enligt riksdagens beslut år 1985 skall tjänstetillsättningen ske på grundval främst av skickligheten för läraruppgifterna (jfr UbU 1985/86:5 s. 6, rskr. 50). Kommunerna har fr.o.m. den 1 januari 1991 ett helt och odelat arbetsgivaransvar för lärarna inom skolväsendet. Skolstyrelsen och utbildningsnämnden är förvaltningsmyndigheter liksom övriga nämnder i kommun resp. landsting. Som en konsekvens av att föreskrifter om den kommunala självstyrelsen togs in i 1974 års regeringsform (1 kap. 1 §) kom 1 kap. 9 § regeringsformen att gälla även kommuner och landsting. Paragrafen lyder:
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.
Paragrafen ger uttryck för den objektivitetsprincip som skall gälla all förvaltning och sålunda även den kommunala i dess helhet. När det gäller speciellt tjänstetillsättningsbeslut bör det särskilt uppmärksammas att kommunala arbetsgivare liksom statliga omfattas av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, vilken bl.a. innefattar föreskrifter om kollektivavtal (23--31 §§) samt om medbestämmanderätt (32 §). I detta sammanhang bör nämnas att med lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister har arbetsdomstolen gjorts behörig att i princip pröva alla arbetstvister.
Med hänvisning till vad utskottet här redovisat bör riksdagen avslå motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 25 och 1990/91:Ub35 yrkande 7.
2.8 Personal för studie- och yrkesorientering
För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesorientering i det offentliga skolväsendet skall den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet (2 kap. 6§ förslaget till skollag).
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 7 föreslås att kommunerna endast i undantagsfall skall kunna anställa personal för studie- och yrkesorientering med annan utbildning än studie- och yrkesorienteringslinjen (syo-linjen).
Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att den personal som sköter studie- och yrkesorienteringen i skolan har en god utbildning som är lämplig för uppgiften. Enligt regeringens förslag skall för anställning utan tidsbegränsning för studie- och yrkesorientering krävas en utbildning avsedd för sådan verksamhet. Utskottet förutsätter att med sådan utbildning i första hand avses syo-linjen, vilken för närvarande är den enda allmänna utbildningslinjen i högskolan som är avsedd för syo i skolväsendet. Man kan enligt utskottets mening dock inte utesluta att utbildning i andra former kan ge den kompetens som erfordras. Utskottet anser därför inte att man i lagen bör stipulera att just genomgång av syo-linjen skall krävas. Motion 1990/91:Ub14 yrkande 7 avstyrks.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 8 föreslås beträffande fortbildning av personal för studie- och yrkesorientering att syo-funktionärerna skall medräknas bland den personal som har hand om utbildningen och därmed omfattas av skolhuvudmannens skyldighet att ordna fortbildning enligt den föreslagna 2 kap. 7 § skollagen.
Utskottet anser det klart att studie- och yrkesorienteringen, som regleras i de nuvarande läroplanerna, är en del av utbildningen i skolan. Motionärernas önskemål är således tillgodosett, varför motion 1990/91:Ub14 yrkande 8 bör avslås av riksdagen.
2.9 Vissa andra lagförslag
Kommunens skolplan bör enligt motion 1990/91:Ub6 (c) yrkande 2 fastställas årligen, med hänsyn till den ökade betydelse den nu tillmäts som underlag för utvärdering.
Utskottet konstaterar att motsvarande förslag framfördes vid 1988/89 års riksmöte (1988/89:UbU7, rskr. 95) och då avslogs. Det står kommunerna fritt att om de finner det lämpligt fastställa skolplanen varje år. Utskottet anser självfallet att skolplanen skall vara aktuell, men finner inte en lagföreskrift om årlig fastställelse behövlig. Motion 1990/91:Ub6 yrkande 2 avstyrks.
I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 16 begärs en precisering av kommunens ansvar för vuxenutbildning. Enligt motionärerna ger regeringens förslag till formulering av 1 kap. 9 § skollagen utrymme för tolkningen att kommunens åtagande inte har någon gräns. Lagstiftningen kan därmed komma att få samma effekt som socialtjänstlagen, dvs. definitionen av det kommunala ansvaret kan komma att fastställas av domstol. I motion 1989/90:Ub321 (mp) yrkande 2 föreslås att kommunal vuxenutbildning skall finnas i alla kommuner, bl.a. för att skapa förutsättningar att mjuka upp skolplikten på grundskolans högstadium.
Utskottet erinrar om att den i propositionen föreslagna 9 § i 1 kap. skollagen anger ändamålet med den kommunala utbildningen för vuxna. Det framgår av propositionen att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering av kommunens skyldighet att erbjuda såväl gymnasieskolutbildning som vuxenutbildning. Hela förslaget till nytt statsbidragssystem bygger på idén att varje kommun skall vara skyldig att -- i en ännu inte närmare preciserad omfattning -- erbjuda dem som är kyrkobokförda där kommunal utbildning för vuxna, men att kommunen skall ha möjlighet att uppfylla denna skyldighet genom samverkan med andra kommuner och inte nödvändigtvis genom att anordna utbildningen själv. Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:UbU1 avstyrkt ett annat yrkande i motion 1989/90:Ub321 om uppmjukning av skolplikten. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 16 och 1989/90:Ub321 yrkande 2 samt antar det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 9 § skollagen.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 5 begärs förslag om ändring av skollagen så att eleverna garanteras rätt till en kostnadsfri utbildning. Detta kräver enligt motionärerna fria skolmåltider, fria läromedel, fri tillgång till skolhälsovård och andra skolsociala resurser samt fria skolskjutsar.
Utskottet erinrar om att skollagen redan i dag garanterar eleverna fria läromedel, fri skolhälsovård och för grundskoleeleverna fria skolskjutsar. Även gymnasieelever som bor minst 6 km från skolan har rätt till fria resor. Att gällande bestämmelser på dessa punkter efterlevs är enligt utskottets mening av fundamental betydelse för att målet lika tillgång till utbildning, oavsett social och geografisk hemvist, skall kunna uppnås. När det gäller läromedel, skolhälsovård och skolskjutsar är motionärernas yrkande alltså tillgodosett.
När det gäller skolmåltiderna är situationen något annorlunda. Trots att det inte är obligatoriskt för kommunerna att erbjuda skolmåltider anordnar samtliga kommuner sådana. Utskottet anser detta värdefullt och utgår från att kommunerna även fortsättningsvis anordnar skolmåltider. Utskottet är däremot inte nu berett att lagstifta om skolmåltider. Liknande yrkanden som det nu aktuella har behandlats av riksdagen vid flera riksmöten under senare år (UbU 1985/86:6 s. 13--14, UbU 1986/87:2 och 12, 1988/89:UbU4 samt 1989/90:UbU1) och då avslagits. Även motion 1990/91:Ub14 yrkande 5 avstyrks.
Enligt propositionen är utrymmet för att använda icke-kommunala lärare ytterst begränsat, eftersom betygsättning är att betrakta som myndighetsutövning och sådan enligt regeringsformen inte får överlåtas på annan utan stöd av lag. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 20 hävdas att det i vissa fall kan vara motiverat att använda icke-kommunala lärare.
Utskottet hänvisar till skollagens 12 kap. 2 § som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det offentliga skolväsendet. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att nu föreslå någon ändring i detta avseende, varför motion 1990/91:Ub35 yrkande 20 avstyrks.
I förslaget till lag om ändring av skollagen avser uttrycket kommun ibland både kommun och landsting och ibland bara kommun. Detta är inte tillfredsställande, i synnerhet när det följer skyldighet av paragraferna. I 2 kap. 3 och 7 §§ upptas således inte landstingskommun när det gäller en skyldighet att för undervisningen använda adekvat utbildade lärare och att anordna fortbildning för den personal som har hand om utbildningen. Enligt utskottets mening bör lagtexten vara konsekvent utformad. Riksdagen bör därför anta 2 kap. 3 och 7 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse.
Utskottet föreslår avslutningsvis att riksdagen antar lagförslaget i övrigt i propositionen.
3. Utformningen av läroplaner
I propositionen framhålls att en mål- och resultatorienterad styrning av skolan ställer delvis andra krav på utformningen av läroplanerna än dagens styrning genom ett omfattande regelverk.
Målen i läroplanerna skall enligt föredragande statsrådet utformas så, att de kan konkretiseras på lokal nivå. Lärarna skall, med utgångspunkt i bl.a. de centrala målen, ställa upp preciserade mål för sin undervisning. Dessa bör vara så formulerade att lärarna kan konstatera om de mål som de har satt upp för undervisningen har uppnåtts. Det är enligt föredragande statsrådet nödvändigt att målen beskrivs på ett sådant sätt att de kan utvärderas.
Detta sätt att utforma planerna ställer enligt föredragande statsrådet lärarnas ansvar för planeringen och genomförandet av undervisningen i fokus. Detta understryks ytterligare av att budskapet i läroplaner och kursplaner kommer att riktas huvudsakligen direkt till lärarna. Detta anses vara en stor fördel, därför att lärarens yrkesroll därmed konkretiseras och stärks.
Det skall i läroplanerna även finnas riktlinjer för arbetet som alla lärare är skyldiga att följa. Dessa skall behandla bl.a. frågor om saklighet och allsidighet i undervisningen och om respekt för och hänsyn till personlig integritet och skilda personliga förutsättningar. Andra riktlinjer har samband med elevernas inflytande över planeringen av undervisningen och samarbetet med hemmen och med arbetslivet.
Budskapen i läroplanerna bör enligt föredragande statsrådet vara tydliga. Alla förklaringar och motiv skall utelämnas i planerna. Dessa skall i stället finnas i särskilda dokument, som inte skall vara normativa. I dessa skall också alternativa metoder för arbetet redovisas. Vetenskap och beprövad erfarenhet skall ligga till grund för materialet.
Frågor om läroplaners utformning tas upp i fem motioner.
Det finns enligt motion 1989/90:Ub817 (m, c, fp, mp) ett samband mellan å ena sidan läroplaner, vilkas innehåll saknar erforderlig realism, och å andra sidan ett lågt intresse för läraryrket bland utbildningssökande. En saklig och verklighetsanknuten arbetsbeskrivning för yrkesverksamheten är, säger motionärerna, en grundläggande förutsättning för att lärarna skall känna stolthet över yrket och glädje i yrkesutövningen. En förändring i läroplanerna i denna riktning anses nödvändig, om läraryrket i fortsättningen skall kunna attrahera begåvade och för skolan engagerade människor.
I motion 1990/91:Ub5 (m) anförs att det i den allmänna debatten felaktigt hävdas att precisering av målen leder till att undervisningen kommer att begränsas till det som är lätt att beskriva och mäta. Så behöver enligt motionärerna alls inte vara fallet. Mål kan beskriva fakta eller färdigheter som måste finnas som bas för fortsatt inlärning. Målen kan också ange att elever skall kunna inhämta, sammanställa, dra slutsatser och redovisa fakta ur skilda källor eller formulera hypoteser och pröva deras riktighet (yrkande 3).
Rätten att med egna beslut själv kunna påverka skolsituationen bör enligt motionärerna också utsträckas till att gälla utbildningens innehåll. Läroplanen bör utformas så, att eleverna -- utöver en given baskurs -- har stora möjligheter att välja ämnen och innehåll efter eget intresse. Elevernas förutsättningar att lyckas i sina studier ökar om de kan välja kurser efter eget intresse och då även fördjupningskurser i den ordinarie timplanens ämnen. Detta är särskilt viktigt på högstadiet. Eleverna bör härigenom och genom att t.ex. välja inslag av självstudier kunna forma mer individuella studieprogram (yrkandena 8 och 9).
Skolan bör vidare, tillsammans med eleven och föräldrarna, fortlöpande upprätta enkla studieplaner för varje elev. Ökade valmöjligheter på högstadiet måste samtidigt kombineras med goda möjligheter för eleverna att komplettera sin utbildning (yrkande 10).
I motion 1989/90:Ub203 (c) yrkande 7 anförs att läroplansöversynen bör ges en sådan inriktning att den lokala planeringen, läraruppgifterna och ämnesstrukturen på högstadiet kan ge eleverna en mer samlad arbetssituation.
Enligt motion 1990/91:Ub14 (v) är de riktlinjer som presenteras i propositionen för utformningen av läroplaner vaga. Motionärerna menar att riksdagen måste få tillfälle att behandla läroplanerna på ett mer grundligt sätt. De vänder sig mot tanken att mål och riktlinjer för skolarbetet skall finnas i läroplanerna, medan förklaringar och motiv skall finnas i särskilda, icke normativa dokument. Läroplanerna bör underställas riksdagen för beslut (yrkandena 1 och 2).
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 13 tas slutligen en specialfråga upp inför det aviserade läroplansarbetet, nämligen hemspråksundervisningen. Motionärerna pläderar för en hemspråksundervisningsmodell som används i Göteborg, där elever som talar något av de tio största invandrarspråken samlas under ca tre timmar varje vecka på en och samma skola. Detta innebär att hemspråkslärarna slipper resa runt till fem--tio skolor för att undervisa enstaka elever under enstaka timmar. Lärarna får därmed en bättre undervisningssituation och den övriga skolundervisningen störs mindre. Till detta kommer att eleverna träffar landsmän, vilket automatiskt ger en värdefull talträning. Motionärerna önskar att denna organisationsmodell övervägs i läroplansarbetet.
Utskottet, som beträffande inriktningen av läroplansarbetet erinrar om vad som anförts i betänkandet 1989/90:UbU7 om skolans utveckling och styrning (s. 14--16), har inte något att erinra mot de principer för läroplansutformning som föredragande statsrådet anmäler. Det fortsatta läroplansarbetet bör avvaktas. Utskottet utgår från att regeringen återkommer beträffande sådana delar av läroplanerna, som enligt praxis är frågor för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub203 yrkande 7, 1989/90:Ub817, 1990/91:Ub5 yrkandena 3, 8, 9 och 10, 1990/91:Ub14 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Ub35 yrkande 13 utan erinran lägger propositionen i denna del till handlingarna.
4. Riktlinjer för statsbidragssystemet
4.1 Allmänna frågor rörande ett nytt statsbidragssystem
En betydande del av den statliga styrningen av skolområdet utövas i dag genom de nuvarande statsbidragssystemen för de olika skolformerna. Motiven för en förändring av statsbidragssystemen på skolområdet kan sammanfattas så, att de nuvarande statsbidragen, med sin kostnadsrelatering och nära koppling till befintlig skolorganisation, styr verksamheten på ett sådant sätt att de inte går att förena med ett decentraliserat verksamhetsansvar. De nuvarande statsbidragens funktion som statligt styrmedel är inte i samklang med vare sig skolans utvecklingsnivå eller de politiska intentionerna för verksamheten, dvs. en mål- och resultatorienterad styrning av skolan. Den av staten genom statsbidragsbestämmelser m.m. angivna undervisningsvolymen är i dag såväl miniminivå som maximinivå, eftersom kommunen varken kan minska eller med kommunala medel öka den volym som anges av statsbidragen till statligt reglerade tjänster som lärare.
I propositionen föreslås nu att ett finansiellt stöd i form av ett sektorsbidrag skall utbetalas till samtliga primärkommuner. Sektorsbidraget skall ange det totala statliga finansiella stödet till skolsektorn, dvs. grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna. Det sammanhållande primärkommunala ansvaret för de tre skolformerna innebär att inga statsbidrag utbetalas direkt till landstingskommuner. Dessa blir i framtiden hänvisade till överenskommelser med primärkommuner för att få visst bidrag till den utbildning för vilken de är huvudmän.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 14 bör riksdagen uttala att landstingens gymnasieutbildning skall överföras till kommunerna. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 11 delvis sägs att landstingen inte bör ha något annat försteg framför kommunerna när det gäller att anordna gymnasieutbildning än det som ligger i deras långa erfarenhet på vissa utbildningsområden.
Utskottet vill erinra om att gymnasial utbildning i landstingets regi i dag sker vid ca 160 skolenheter i landet. Förslaget om en reformering av bidragssystemet innebär i sig ingen förändring av landstingens huvudmannaskap för vårdutbildning och utbildning inom konsumtions-, jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsområdena. Ett fortsatt brett utbud av utbildning inom dessa områden är enligt utskottets mening av stort värde.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att landstingen skall ha rätt att besluta om denna utbildning även i fortsättningen. Det innebär att kommuner som önskar bedriva t.ex. vårdutbildning måste komma överens med sitt landsting om detta.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 14 och 1990/91:Ub35 yrkande 11 delvis.
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 17 begärs att stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna (jfr prop. s. 113) skall ingå i sektorsbidraget till skolväsendet.
När det gäller bidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolan vill utskottet erinra om att det är fråga om ett stimulansbidrag för begränsad tid och att det därför inte passar in i ett generellt bidragssystem. Yrkandet bör därför avslås av riksdagen.
Enligt föredragande statsrådet ger ett generellt bidrag till skolsektorn, ett sektorsbidrag, de bästa möjligheterna för huvudmännen att planera verksamheten och organisatoriskt utforma skolan med beaktande av lokala förutsättningar och behov. Ett sådant bidrag ger också den vidaste ramen och därmed ett stort utrymme för decentralisering och möjligheter för personalen i skolan, eleverna och föräldrarna att utöva ett reellt inflytande och ta ansvar. Det samhällsekonomiska läget gör det nödvändigt att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resurserna för skolan. Ett generellt finansiellt stöd utan specialdestinerade bidragsdelar ger enligt föredragande statsrådets uppfattning de bästa förutsättningarna för ett effektivt resursutnyttjande. Det här föreslagna systemet bidrar härtill inte minst genom ökade möjligheter till samverkan över skolformsgränserna inom kommunen. Även förutsättningarna för samverkan över kommungränserna förbättras av ett generellt finansiellt stöd. Ett ökat sambruk av tillgängliga resurser är viktigt också för utvecklingen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det senare är speciellt viktigt för att i framtiden tillgodose elevernas rätt till valmöjligheter.
Det är enligt propositionen en fördel att de uppgifter som ingår i de behovsrelaterade beräkningsmodellerna kommer att kunna hämtas från befintlig offentlig statistik på nationell nivå. Särskild information kommer således inte att behöva infordras från huvudmännen för att beräkna bidragens storlek. Därmed kan ansökningsförfaranden från kommunerna och beslut om fördelning av medel från statlig myndighet avföras från bidragshanteringen. Skolverket skall göra det årliga beräkningsunderlaget för statsbidraget utifrån statistiska uppgifter per den 31 december beträffande elevtalsförändringar m.m. i kommunerna, lämna regeringen förslag till årligt bidragsbeslut avseende samtliga kommuner och efter regeringens beslut utbetala statsbidragsbeloppen. Kommunerna kommer att ha möjlighet att ta del av beräkningsunderlaget.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 14 motsätter sig motionärerna att statsbidragen till grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen skall slås samman till ett generellt bidrag till skolsektorn. De vill i stället att staten skall lämna separata bidrag till de tre skolformerna. Enligt motion 1990/91:Ub38 (s) bör riksdagen besluta att statsbidragen skall utgå som två sektorsbidrag med uppdelning på grundskolan resp. de frivilliga skolformerna. Vidare anses bidraget till grundskolan böra räknas upp för storstadskommunerna med hänsyn till de höga basresursmedeltal för mellanstadiet som staten i tidigare sammanhang fastställt för vissa län och därmed indirekt för dessa kommuner.
Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6 delvis bör statens bidrag till kommunerna innehålla tre komponenter, nämligen dels ett bidrag till kommunens hela verksamhet i form av ett utjämningsbidrag, dels ett bidrag till skolan, dels ett bidrag till barnomsorgen. När det gäller grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna bör bidraget bygga på principen att bidraget skall utgå till den skola där eleven är inskriven, oavsett om skolan är kommunal eller fristående. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till riksdagen med förslag om ett sådant nytt statsbidragssystem i sådan tid att det kan träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1993. Intill dess bör det i propositionen föreslagna systemet i sina grunddrag kunna gälla. Det anses viktigt att hemspråksundervisningen och stödundervisningen i svenska inte kommer i kläm. I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkandena 5 och 7, båda delvis, anförs att regeringens förslag till nytt statsbidragssystem är ett steg i rätt riktning men att det grundläggande systemfelet består i att politiska beslut och inte den enskildes val avgör vilken skola eleverna hänvisas till för sin skolgång. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till nya statsbidragsregler utifrån principen att statsbidraget skall beräknas per elev och att bidraget skall vara lika stort oavsett om eleven går i en fristående skola eller en kommunal. Förslag av liknande innehåll förs fram i motion 1989/90:Ub232 (m) yrkande 3.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående redovisats beträffande de fördelar som är förknippade med det föreslagna generella finansiella stödet till samtliga skolformer (prop. s. 55--62). Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub232 yrkande 3, 1990/91:Ub5 yrkandena 5 och 7, båda delvis, 1990/91:Ub14 yrkande 14, 1990/91:Ub37 yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6 delvis samt 1990/91:Ub38 godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18 om ett generellt finansiellt stöd till samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna.
I motion 1989/90:Ub318 (vpk) yrkande 5 begärs förslag om ett system med fasta tjänster för lärarvikarier inom grundskolan och gymnasieskolan.
Utskottet konstaterar att en ökad grundbemanning avseende lärare i ungdomsskolan är beroende av kommunala initiativ. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1989/90:Ub318 yrkande 5.
Med hänvisning till att det nu föreliggande förslaget om ett generellt finansiellt stöd till samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna utformats så att det tar hänsyn till olika kommuners kostnader avstyrks motionerna 1989/90:Ub276 (c) och 1989/90:Ub291 (mp), i vilka begärs ett statsbidrag till skolväsendet som är anpassat till glesbygdens och landsbygdens behov.
4.2 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om grundskolan
Regeringens förslag innebär i korthet följande.
För varje kommun beräknas en grundresurs med utgångspunkt i större delen av det nuvarande statsbidraget till grundskolan. Återstående delar av det nuvarande statsbidraget (med undantag för en viss del av nuvarande bidrag till Särskilda insatser på skolområdet) läggs till grund för beräkning av specialresurserna 1 och 2.
När det gäller grundresursen är startpunkten för beräkning av bidraget till varje kommun det genomsnittliga bidraget per elev i kommunen läsåret 1988/89 (basåret). Beräkningsgrunden är, liksom i dag, det faktiska antalet elever i kommunens grundskola. Detta innebär att varje kommun går in i systemet med den kostnadsbild och bidragsnivå som det tidigare systemet lämnat i arv. Grundresursen är i princip proportionell mot elevantalet. För att "dämpa" genomslaget av ett annars helt proportionellt förhållande mellan förändrat elevantal och bidragets storlek föreslås att kommunerna indelas i fyra grupper med hänsyn till antalet elever per km2. Ett helt proportionellt system skulle bli särskilt kännbart i kommuner med lågt och minskande elevunderlag. De årliga ändringarna i antalet elever skall därför ges ett differentierat genomslag i bidraget per elev med hänsyn till kommunens struktur enligt följande.
Vid positiv elevantalsutveckling erhåller en kommun i grupp 1 (glesbygd) för varje tillkommande elev 95 % av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen. Kommuner i grupp 4 (tätortskommuner) erhåller för varje tillkommande elev 80 % av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen. De övriga två grupperna ligger däremellan.
Vid negativ elevantalsutveckling för en kommun i grupp 1 minskar statsbidraget för varje elev som försvinner med 75 % av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen. För kommuner i grupp 4 minskar bidraget med 90 % av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen för varje elev som försvinner. De övriga två grupperna ligger däremellan.
Detta innebär att för alla kommuner med positiv elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per elev att sjunka något år från år. Det innebär vidare att för kommuner med negativ elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per elev att öka något år från år. I detta resonemang bortses från effekter av en årlig kostnadsuppräkning. Med denna teknik appliceras den strukturella indelningen endast på den årliga elevförändringen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om riktlinjer för grundskolans grundresurs.
Specialresurs 1 skall enligt regeringens förslag beräknas med hänsyn till sådana elever som behöver en mer omfattande specialundervisning. Den svarar mot ungefär hälften av den undervisningsbundna delen av den nuvarande förstärkningsresursen.
Startpunkten för beräkningen är det genomsnittliga bidraget per elev i kommunen ett faktiskt år, basåret 1988/89. Bidraget per elev basåret kommer att låsas och enbart påverkas av kostnadskompensationen.
Med hjälp av strukturella kriterier fastställs för varje kommun årligen en sammanvägd faktor. Följande tre kriterier avses att bli använda, nämligen
andelen invånare i kommunen med enbart grundskoleutbildning eller kortare, andelen barn (under 18 år) i hushåll som uppbär socialbidrag i kommunen samt andelen barn (i skolpliktig ålder 7--15 år) i kommunen boende med en förälder.
Denna faktor uttrycker kommunens andel av kriterierna i relation till genomsnittet för riket. Faktorn, multiplicerad med det genomsnittliga bidraget per elev och med antalet elever i kommunen, ger beloppet för specialresurs 1 i kommunen.
Specialresurs 2 skall enligt regeringens förslag ersätta dagens bidrag till hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket samt stödundervisning i svenska. Syftet med beräkningsmodellen är att inom den angivna resursramen lyfta fram kommuner med ett relativt sett större behov av stödinsatser till invandrarelever. Grunden i beräkningen är ett schabloniserat behovsmått -- andelen barn i skolpliktig ålder (7--15 år) i kommunen med minst en förälder född i utlandet.
Beräkningen skall utgå från ett grundbelopp per elev i kommunen. Grundbeloppet framräknas genom att den definierade resursramen, ett genomsnittligt bidrag för tre budgetår, divideras med det genomsnittliga antalet deltagare i kommunen i hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska under dessa tre år.
En komplikation i beräkningen av denna resurs, heter det i propositionen, uppstår på grund av att invandrarbarnen i dag i olika stor utsträckning deltar i hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska. Detta medför att med enbart det nyssnämnda schabloniserade behovsmåttet som grund uppstår mycket stora omfördelningseffekter. För att motverka denna effekt skall för varje kommun ett aktivitetsmått, en särskild aktivitetsfaktor, skapas. Denna faktor anger i vilken utsträckning barn i kommunen deltar i hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska i förhållande till kommunens behovsmått. De inhemska minoriteternas och invandrarbarnens deltagande i hemspråksundervisning beaktas genom detta aktivitetsmått. Grundbeloppet multipliceras med behovsmåttet och därefter med aktivitetsfaktorn.
I motion 1990/91:Ub22 (s) hävdas att behovsmåttet bör vara samma kriterium som definierar rätten till hemspråksundervisning och stöd i svenska. Detta är enligt grundskoleförordningens 5 kap. 4 § att ett annat språk än svenska är dagligt umgängesspråk i elevens hem. Motionärerna befarar att det nya behovsmåttet kan komma att användas som kriterium för rätt att få hemspråksundervisning.
Utskottet erinrar om att i det föreslagna statsbidragssystemets grundtanke ingår att beräkningen skall bygga på offentlig nationell statistik. Någon sådan statistik finns inte när det gäller det dagliga umgängesspråket i hemmen i Sverige. Genom den aktivitetsfaktor som finns inbyggd i den i propositionen föreslagna beräkningsmodellen för specialresurs 2 tas hänsyn till i vilken utsträckning barnen i en kommun deltar i hemspråksundervisning. Utskottet ser ingen anledning att frångå regeringens förslag när det gäller beräkningen av specialresurs 2, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub22.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om grundskolans specialresurser. Utskottet konstaterar samtidigt att det i propositionen klart markeras att någon förändring av rätten till hemspråksundervisning inte följer av förslaget till beräkningsmodell för statsbidraget.
Av propositionen framgår att undervisningsvolymen i bl.a. grundskolan inte längre kommer att dimensioneras genom statsbidragssystemet. Föredragande statsrådet menar att detta är principiellt riktigt, eftersom utgångspunkten för dimensioneringen av undervisningen då blir elevernas rätt till undervisning av den omfattning som definieras i timplanerna och mot bakgrund av de mål som ställs upp för utbildningen genom läroplanerna och kommunens skolplan. Det blir också i det nya systemet möjligt att med kommunala medel öka den samlade undervisningsvolymen genom att öka lärartätheten. Det är enligt propositionen kommunerna som skall se till att skolan får de resurser som behövs för att skolverksamheten skall uppnå nationella mål och uppfylla nationella riktlinjer. Det är en fråga för politikerna i kommunen och ytterst för väljarna vad skolverksamheten därutöver får kosta (prop. s. 22).
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 9 anförs att undervisningsgrupperna i grundskolan endast i undantagsfall bör överstiga 25 elever. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 1 anförs att man som riktmärke bör ha en klasstorlek på högst ca 25 elever. I den förstnämnda motionen begärs att ett riktmärke härom knyts till läroplanen, i den sistnämnda att det knyts till statsbidragsbestämmelserna.
Utskottet anser att den allmänna inriktningen i kommunernas planering för grundskolan bör vara att klasserna inte görs för stora. Utskottet utgår vidare från att den nya läroplanen för grundskolan kommer att innehålla ett riktmärke för klasstorlek på högst ca 25 elever utan att därmed skapa ett delningstal. Riksdagen bör med anledning av motion 1990/91:Ub14 yrkande 9 och med avslag på motion 1990/91:Ub35 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om ett riktmärke för klasstorlek i läroplanen.
4.3 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om gymnasieskolan
Regeringens förslag till riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan innebär att sektorsbidraget skall ersätta huvuddelen av nuvarande bidragsdelar till gymnasieskolan. Beräkningsmodellen baseras på grundprincipen att statsbidraget är ett finansiellt stöd som skall möjliggöra för kommunerna att fullgöra en skyldighet att erbjuda alla 16--19-åringar gymnasieutbildning. Det innebär att statsbidrag utgår till samtliga kommuner.
Utgångspunkten för beräkningen av statsbidraget är den faktiska resursanvändningen mot bakgrund av gymnasieelevernas linjeval läsåret 1988/89 (basåret), vilket är det senaste slutreglerade verksamhetsåret. Genom skolöverstyrelsens s.k. riksundersökning av resursanvändningen i gymnasieskolan per den 15 januari 1989 är det möjligt att mäta det faktiska resursutnyttjandet för varje elev. Elevens bidragsvärde uttryckt i lärarveckotimmar multipliceras med lärarlönekostnaden samma år och återförs till elevens hemkommun. Kommunens totala bidragsvärde är således summan av samtliga där bosatta elevers bidragsvärden. Härigenom beaktas varje enskild kommuns demografiska förutsättningar samt den faktiska skolorganisationen och den klassfyllnadsgrad som förelåg i gymnasieorten läsåret 1988/89.
Nästa steg i regeringens beräkningsmodell är att dela in kommunerna i tre grupper utifrån ett strukturellt kriterium -- genomsnittligt antal 16--19-åringar per km2. Denna indelning syftar till att dämpa genomslaget av ett annars helt proportionellt förhållande mellan förändringar i antalet 16--19-åringar och statsbidraget (jfr tidigare redovisad princip för grundskolan vid elevantalsminskning resp. elevantalsökning). För kommuner med negativ elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per elev att öka något år från år. För kommuner med positiv elevantalsutveckling kommer däremot det genomsnittliga bidraget per elev att sjunka något år från år. Även i detta resonemang bortses från effekter av en årlig kostnadsuppräkning. Konstruktionen är främst tänkt att stödja de kommuner som har ett mindre antal 16--19-åringar och därmed i dag en liten gymnasieorganisation. Denna beräkningsprincip, som kommer att tillämpas fr.o.m. läsåret 1991/92, appliceras således endast på den årliga förändringen i målpopulationen.
Det sista steget i regeringens beräkningsmodell är att en verksamhetsbaserad s.k. kostnadsfaktor skapas utifrån den faktiska studievägsstrukturen i kommunerna läsåret 1988/89. Denna faktor syftar till att anpassa modellen till dels de kostnadsvariationer som beror på olika studievägars tim- och kursplaner, dels förändringar i studievägsutbud eller val av studieväg som uppstår i framtiden. Vidare skall kostnadsfaktorn fånga upp förändringar i relationen mellan antalet elever i gymnasieskolan i kommunen och det totala antalet 16--19-åringar i kommunen.
Kostnadsfaktorn skapas genom att gymnasieskolans alla studievägar delas in i 12 kostnadsklasser. Varje kostnadsklass åsätts ett pris, vilket är ett vägt genomsnittligt pris för de i klassen ingående studievägarna. I klass 3 och 4 återfinns bl.a. de treåriga studieförberedande linjerna. En trettonde klass har inrättats för uppföljningsåtgärder.
För varje kommun beräknas en kvot -- kostnadsfaktorn -- som avspeglar kommunens kostnad i förhållande till ett riksgenomsnitt. Syftet med kostnadsfaktorn är således att möjliggöra en justering av det totala bidraget till gymnasieskolan i varje kommun mot bakgrund av kostnadsförändringar beroende på dels elevernas studievägsval, dels förändringar i relationen ungdomar i utbildning och i uppföljningsåtgärder.
I ett antal motioner behandlas bidragsmodellens konstruktion och dess konsekvenser.
I motion 1990/91:Ub6 (c) yrkande 6 konstateras att det nya statsbidraget bl.a. skall ersätta särskilda medel för försöksverksamhet med treårig yrkesutbildning. När det gäller frågan om hur den fortsatta försöksverksamheten skall finansieras utgår motionärerna från att särskilda resurser för detta ändamål kommer att anvisas även för de närmast kommande åren till dess att försöksverksamheten kan övergå i permanent treårig gymnasial yrkesutbildning.
Konsekvenserna av slopandet av statsbidraget till landstingskommunerna tas upp i två motioner. I motion 1990/91:Ub4 (c) föreslås att riksdagen avslår propositionen i denna del (yrkande 1) och att införandet av ett nytt system för bidragsgivning för gymnasieskolan kopplas till reformeringen av gymnasieskolan i övrigt (yrkande 3). Enligt motionärerna kommer landstingskommunerna genom regeringens förslag till bidragsmodell för gymnasieskolan att i princip förlora sin ställning som huvudmän för den gymnasiala vårdutbildningen och för utbildningarna inom jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsområdena (JST-utbildningar). Motionärerna föreslår att landstingskommunerna skall erhålla direkta statsbidrag i relation till deras andel av den totala yrkesutbildningen (yrkande 2). I motion 1990/91:Ub31 (c) påpekas att jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsnäringarna har stor betydelse för landets näringsliv och att yrkesutbildningen inom dessa områden inte får äventyras. Motionärerna befarar att det nya statsbidragssystemet kan leda till att eleverna kommer att välja en utbildning i kommunens egen gymnasieskola hellre än en kostnadskrävande landstingskommunal utbildning. Mot denna bakgrund föreslås att statsbidraget liksom hittills skall utbetalas direkt till utbildningsanordnaren, dvs. till landstingskommunen (yrkande 1), och att statsbidraget skall anpassas till utbildningarnas kostnadsnivåer med fortsatt kostnadsansvar för landstingskommunen till den del som inte täcks av statsbidrag (yrkande 2).
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 12 föreslås att en viss andel av statsbidraget till gymnasieskolan skall beräknas på ett sätt som motsvarar specialresurs 1 och specialresurs 2 i förslaget till beräkningsmodell för statsbidraget till grundskolan. Enligt motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 5 bör statsbidragskonstruktionen för gymnasieskolan ändras så att invandrartäta kommuner får kostnadstäckning för hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
När det gäller finansieringen av den fortsatta försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning erinrar utskottet om riksdagens beslut om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan (prop. 1987/88:102 delvis, bet. UbU31, rskr. 366), som bl.a. innebar en tidsbegränsad försöksverksamhet under budgetåren 1988/89--1990/91. Fortsatt försöksverksamhet fr.o.m. budgetåret 1991/92 förutsätter således ett nytt riksdagsbeslut. Regeringen har aviserat ett förslag om en reformerad gymnasieskola i början av år 1991. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet utgår från att fortsatt försöksverksamhet med treårig yrkesinriktad utbildning kommer att finansieras i särskild ordning.
Beräkningsmodellen för gymnasieskolan baseras på grundprincipen att statsbidraget är ett finansiellt stöd som skall möjliggöra för samtliga kommuner att erbjuda sina 16--19-åringar gymnasieutbildning. Detta innebär att landstingskommunerna i framtiden blir hänvisade till överenskommelser med kommunerna för att finansiera den utbildning för vilken de är huvudmän. Landstingen är i dag huvudmän för vårdutbildning och utbildning inom konsumtions-, jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsområdena. Föredragande statsrådet understryker i propositionen (s. 57) att utbildningsorganisationen är väl utbyggd, att utbildningen är av god kvalitet och att denna utbildningsorganisation inte får äventyras. Utskottet konstaterar mot denna bakgrund att reformeringen av bidragssystemet inte innebär någon förändring av landstingens huvudmannaskap för denna del av den gymnasiala utbildningen.
Utskottet anser att förslaget i motion 1990/91:Ub14 yrkande 12 om att i beräkningsmodellen för gymnasieskolan ta hänsyn till dels kommuner som har ett relativt större behov av stödinsatser till enskilda elever, dels kommuner som har ett relativt större behov av stöd till invandrarelever inte kan förenas med en viktig princip i bidragsmodellen för gymnasieskolan, nämligen kommunernas faktiska resursanvändning mot bakgrund av gymnasieelevernas linjeval läsåret 1988/89 (basåret). Utskottet vill påpeka att det nya statsbidraget ersätter flertalet av nuvarande bidragsdelar, bl.a. allmänt undervisningsbidrag och särskilt undervisningsbidrag, vilka skall användas för bl.a. förstärkningsändamål (stödundervisning och specialundervisning, delning av klass och grupp m.m.), särskild undervisning, hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska (jfr 17 kap. 1, 29, 35--38 §§ gymnasieförordningen). Utskottet konstaterar att timresurser för ifrågavarande ändamål redan ingår i basen för beräkningen av den faktiska resursanvändningen i kommunerna. Skyldigheten att i utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov markeras i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1 kap. 2 §).
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub4 yrkandena 1, 2 och 3, 1990/91:Ub6 yrkande 6, 1990/91:Ub14 yrkande 12, 1990/91:Ub31 och 1990/91:Ub39 yrkande 5 godkänner vad som förordats i proposition 1990/91:18 när det gäller riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan.
Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av ett fortsatt brett utbud av utbildningar inom vård- och konsumtionsområdena samt jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsnäringarna. Reformeringen av statsbidragssystemet får inte äventyra rekryteringen till dessa utbildningsområden. Utskottet utgår från att landstingskommunerna även i framtiden tar på sig kostnadsansvaret för ifrågavarande utbildningar. När det gäller överenskommelser mellan kommun och landstingskommun i fråga om finansieringen av den utbildning, för vilken landstingskommunerna är huvudmän, uppfattar utskottet formuleringen i propositionen (s. 57) så, att kommunen i en uppgörelse om ett samverkansavtal återför till landstingskommunen ett belopp som motsvarar kommunens statsbidrag för berörd studieväg. På sikt kan förhållandena ändras.
I motionerna 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 11 delvis och 1990/91:Ub6 (c) yrkande 7 behandlas planeringen m.m. av gymnasieutbildningen i vad gäller gymnasieorter och gymnasieregioner. Enligt motionärerna bör nuvarande gymnasieregioner avskaffas, och varje kommun bör själv besluta om att anordna gymnasieskola.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
I propositionen (s. 81) förutses att ett sektorsbidrag till samtliga kommuner i landet kan stimulera en utveckling mot nyetablering av skolenheter och studievägar på nya orter. Dock begränsas vid en ansvarsfull och rationell resursanvändning, enligt föredragande statsrådet, möjligheterna att nyetablera gymnasial utbildning, särskilt om elevunderlaget minskar. Regeringen anser att nuvarande gymnasieregioner skall behållas som planeringsregioner.
Utskottet anser att nuvarande gymnasieregioner bör bestå på kort sikt och nuvarande gymnasieorter bibehållas, om inte de kommuner som ingår i gymnasieregionen kommer överens om förändringar. På längre sikt bör emellertid gymnasieregionerna avvecklas och kommunerna ges möjlighet att själva besluta om att anordna gymnasieutbildning. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 7 och 1990/91:Ub35 yrkande 11 delvis och föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen i denna fråga.
I motion 1990/91:Ub30 (s) understryks vikten av att gymnasieeleverna även i fortsättningen kommer att fritt kunna välja utbildning med viss specialinriktning även om den inte finns i hemkommunen (yrkande 1). Vidare är det enligt motionärerna viktigt att alla elever i en gymnasieenhet oavsett hemkommun tillförsäkras samma service under skoldagen. Möjligheterna att anordna elevresor med kollektiva trafikmedel får slutligen inte begränsas till följd av det nya statsbidragssystemet för vissa elevresor (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
I propositionen (s. 80) redovisas gällande bestämmelser om gymnasieort, gymnasieregion och elevområde. Kravet att alla ungdomar skall ha lika tillgång till utbildning inom det offentliga skolväsendet slås fast i propositionen. Alla skall ha möjlighet att söka varje förekommande studieväg i gymnasieskolan, såväl utbildning som anordnas av kommunen i dess egen regi som annan utbildning anordnad i annan kommun eller landstingskommun och vars kostnad m.m. kommer att regleras genom samverkansavtal.
När det gäller frågan om likvärdig service för alla elever vill utskottet peka på att det nya statsbidragssystemet bl.a. innebär att ett finansiellt stöd utbetalas till hemortskommunen och inte till utbildningsanordnaren. En konsekvens av detta är att systemet med interkommunala ersättningar måste utvecklas.
Det nya statsbidragssystemet innebär även att kommunerna kommer att få ansvaret för elevernas dagliga resor till gymnasieskolan. Därmed ökas kommunernas möjligheter att påverka de totala kostnaderna för skolan. Utskottet utgår från att gymnasieelevernas dagliga resor kommer att samordnas i så hög grad som möjligt med kollektivtrafiken i övrigt genom överenskommelser mellan skolhuvudmän och trafikhuvudmän.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub30.
I motion 1990/91:Ub34 (m, s, fp, c) hemställs att Väfskolan i Borås skall omfattas av det i propositionen (s. 88 f.) aviserade verksamhetsstödet. Väfskolan har för närvarande ställning som påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan och har riket som upptagningsområde.
Utskottet konstaterar att de utbildningar som i dag ingår i gymnasieskolans lilla ram har varit föremål för en översyn (utbildningsdepartementet, februari 1989). Regeringen väntas framlägga sina förslag i frågan i den aviserade propositionen om gymnasieskolan våren 1991. Utskottet utgår ifrån att regeringen därvid kommer att behandla frågan om säkerställande av vissa riksrekryterande utbildningar i gymnasieskolan, som det är ett riksintresse att vidmakthålla, och där det kan finnas anledning befara att det nya systemet med statsbidrag till hemkommunen i ett övergångsskede kan leda till minskat utnyttjande av utbildningsplatserna. Frågan om verksamhetsstöd för Väfskolan i Borås bör prövas i detta sammanhang. Utskottet föreslår därför att riksdagen nu avslår motion 1990/91:Ub34.
4.4 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om kommunal utbildning för vuxna
I propositionen föreslås att det hittillsvarande systemet för resurstilldelning för kommunal utbildning för vuxna (grundvux och komvux) ersätts av en förenklad och till kommuninvånarnas behov relaterad beräkning som baseras på ett antal strukturella kriterier. Tills vidare utesluts vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux), till vilken föredragande statsrådet avser att återkomma i annat sammanhang.
De strukturella kriterier som föreslås är antalet invånare i åldern 20--64 år, andelen invånare i kommunen med enbart nioårig grundskola eller kortare, andelen utländska medborgare i åldern 20--64 år kyrkobokförda i kommunen år 1980 eller senare (exkl. danska och norska medborgare), andelen arbetssökande i kommunen (exkl. personer i arbetsmarknadsåtgärder) samt andelen 20--64-åringar per km2. För de fem kriterierna framräknas för varje kommun en sammanvägd faktor, som uttrycker kommunens andel av kriterierna i relation till genomsnittet för riket. Denna faktor bestämmer resp. kommuns andel av det totala statsbidraget till kommunal utbildning för vuxna. Omfattningen av resp. kommuns nuvarande vuxenutbildningsverksamhet ingår däremot inte i den föreslagna beräkningsmodellen.
Enligt propositionen beräknas statsbidraget på invånarna i en kommun, oavsett om vuxenutbildning anordnas av denna eller invånarna är hänvisade till sådan utbildning i andra kommuner. Denna nya princip leder till att somliga kommuner får ett högre bidrag än hittills, medan andra får ett lägre. Även bortsett från detta innebär emellertid det system som föreslås i propositionen en icke obetydlig omfördelning mellan kommuner. Detta är, framhålls det i propositionen, en följd av den politiska målsättning för vuxenutbildningen som innebär att det främst är de som fått minst utbildning tidigare som nu skall ges möjlighet att genom vuxenutbildning stärka sin ställning i arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. Detta tar sig praktiskt uttryck i valet av kriterier vid bidragsberäkningen och den vikt som tillagts de olika kriterierna.
När det gäller riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om kommunal utbildning för vuxna framförs i några motioner förslag till förändringar. Enligt motion 1991/91:Ub12 (m) yrkande 1 bör kommunens aktivitetsgrad införas som ett kriterium, så att kommuner som aktivt söker rekrytera vuxna till studier blir belönade. I samma motion yrkande 2 föreslås att arbetssökandekriteriet skall kompletteras med ett arbetsefterfrågekriterium, t.ex. mätt i föregående års antal lediga platser eller nyanställningar i kommunen. Därmed skulle även sådana faktorer som brist på arbetskraft och näringslivets efterfrågan på ny personal beaktas. I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 13 föreslås att kriterierna andel lågutbildade och andel arbetssökande skall ges ökad vikt jämfört med regeringens förslag, och antalet invånare 20--64 år minskad vikt.
Utskottet ser ingen anledning att riksdagen gör några uttalanden av de slag som föreslås i motionerna, utan föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub12 och 1990/91:Ub14 yrkande 13 (delvis) godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18 om riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om kommunal utbildning för vuxna.
Ett antal motionsyrkanden gäller behovet av övergångsregler vid införandet av ett nytt sätt att beräkna statsbidraget. I motion 1990/91:Ub11 (c) förespråkas övergångsbidrag under förslagsvis tre år för att förhindra att redan inledda satsningar i vissa kommuner, bl.a. Göteborg, måste avbrytas direkt. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 12 uttalas sympati för grundprincipen i propositionen, men motionärerna menar att regeringen bör ha rätt att förändra beräkningsgrunden i denna del av statsbidraget så att effekterna mildras. Det kan ske med en aktivitetsfaktor, garantiresurs eller andra övergångsregler. I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 13 föreslås en garantiresurs till de kommuner som till följd av det nya systemet riskerar att förlora mer än 5 % av sin nuvarande volym av vuxenutbildningen. I motion 1990/91:Ub10 (m) yrkande 2 föreslås en spärregel så att avvikelsen från tidigare förhållanden inte för någon kommun uppgår till mer än 10 % under en tvåårsperiod. För tiden fram till den 1 juli 1993 föreslås i motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 6 att det av regeringen föreslagna systemet accepteras med den modifikationen att antalet studerande på den aktuella komvuxenheten tas med bland kriterierna med lika stor vikt som antalet invånare i åldern 20--64 år. I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 1 föreslås för Göteborgs kommun ett verksamhetsstöd under fyra år i nedtrappad skala från 13 milj.kr. det första året till 4,3 milj.kr. det sista.
Utskottet anser för sin del att den omfördelning mellan kommuner som blir följden av de i propositionen föreslagna kriterierna är alltför stor för att kunna genomföras på en gång. Såväl kraftiga ökningar av en kommuns åtaganden som kraftiga minskningar av dess verksamhet kräver viss tid. Även de kommuner som enligt regeringens förslag skulle komma att få ett ökat statsbidrag och som i dag har en begränsad vuxenutbildningsverksamhet kan väntas få svårigheter att mycket snabbt ordna utbildningsplatser och rekrytera deltagare som svarar mot de ökade resurserna. Det är inte i första hand förändringens omfattning i absoluta tal som är betydelsefull, utan den procentuella förändringen. Utskottet anser därför att regeringen bör tillskapa sådana övergångsregler att omfördelningen av resurserna för kommunal utbildning för vuxna sker successivt under en fyraårsperiod och inom ramen för det totala bidragsbelopp för riket som är utgångspunkten för beräkningarna i propositionen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna 1990/91:Ub10 yrkande 2, 1990/91:Ub11, 1990/91:Ub14 yrkande 13 delvis, 1990/91:Ub35 yrkande 12, 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis och 1990/91:Ub39 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 2 sägs att statsbidragskonstruktionen bör utformas så att riksrekryterande kommunala vuxenutbildningar fortsättningsvis kan genomföras i regioncentra. Enligt motionären torde det vara omöjligt för t.ex. Göteborgs kommun, som har en omfattande riksrekryterande utbildning, att i ett sammanhang upprätta avtal för denna utbildningsvolym med kommuner över hela riket.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att behandla frågan om säkerställande av vissa riksrekryterande vuxenutbildningar i den aviserade propositionen om vuxenutbildning. I dessa fall bör det handla om sådan utbildning som det är ett riksintresse att vidmakthålla, och där det kan finnas anledning befara att det nya systemet med statsbidrag till hemkommunen i ett övergångsskede leder till minskat utnyttjande av utbildningsplatserna. Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i frågan, varför motion 1990/91:Ub39 yrkande 2 avstyrks.
4.5 Övriga frågor rörande ett nytt statsbidragssystem
Regeringen föreslår i propositionen att det utanför sektorsbidraget skall förekomma vissa specialdestinerade statsbidrag. Det gäller dels den del av det nuvarande s.k. SIS-bidraget (särskilda insatser inom skolområdet) som avser regionala undervisningsinsatser för elever med handikapp eller andra särskilda behov, dels tillfälliga stimulansbidrag. I propositionen ifrågasätts om man för längre perioder skall ha särskilda stimulansbidrag riktade till huvudmännen, eftersom detta inskränker på den fria resursanvändningen. Även i framtiden bör dock vissa tillfälliga stimulansbidrag kunna finnas för olika utvecklingsinsatser.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 11 bör inga särskilda stimulansbidrag -- såsom särskilda riktade bidrag till viss verksamhet, t.ex. projekt -- finnas utanför sektorsbidraget. Motionärerna pekar bl.a. på att riktade stimulansbidrag visat sig kräva oproportionerligt stora administrativa resurser. I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 11 sägs att tidsbegränsade stimulansbidrag kan komma att bli nödvändiga för att genomföra och påskynda reformer och utveckling när det gäller gymnasieskolan.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det för vissa ändamål kan vara befogat att ha riktade statsbidrag vid sidan av sektorsbidraget. Vid stora reformer, såsom vid den förestående reformen av gymnasieskolan, är det naturligt att stimulansbidrag kan förekomma. Sådana bör dock alltid, så som också framhålls i propositionen, vara tidsbegränsade. I övrigt bör enligt utskottets mening stor restriktivitet iakttas när det gäller stimulansbidrag. Vad beträffar yrkande 11 i motion 1990/91:Ub14 måste detta anses vara tillgodosett med vad utskottet här anfört. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 11 och 1990/91:Ub14 yrkande 11.
Frågan om med vilken resursnivå skolväsendet skall gå in i det nya statsbidragssystemet tas upp i två motioner. I motion 1990/91:Ub6 (c) yrkande 1 hemställs att budgetåret 1990/91 skall utgöra basår för beräkningarna av det nya statsbidraget, samt att uppräkning med skolindex skall ske inför budgetåret 1991/92. I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 10 föreslås att statsbidraget till skolan vid övergången till det nya systemet skall tillföras ytterligare medel i storleksordningen 700--800 milj.kr. för att möjliggöra minskning av klasstorlekarna framför allt i storstäderna som har höga basresursmedeltal.
Riksdagen beslöt hösten 1989 beträffande statsbidraget att det skulle utgå från minst samma bidragsnivå som vid tidpunkten för det fulla kommunala huvudmannaskapets ikraftträdande. Utskottet konstaterar att budgetåret 1988/89 i propositionen används som basår för beräkningarna. Anledningen till detta är att det är det senaste år för vilket fullständiga uppgifter finns om slutligt statsbidrag för de olika skolformerna. Utskottet har erfarit att vid beräkning av sektorsbidraget för budgetåret 1991/92 skall uppräkning från basårsnivån ske med hänsyn till volym- och organisationsförändringar under 1989/90 och 1990/91 samt avtal om ändrad undervisningsskyldighet och löneförändringar under 1989/90 och 1990/91.
Utskottet utgår liksom motionärerna från att den resursnivå med vilken skolväsendet går in i det nya statsbidraget alltså kommer att motsvara den som faktiskt gällde för budgetåret 1990/91.
När det gäller tillämpningen av ett särskilt skolindex har utskottet erfarit att det skall användas under våren 1992 för att fastställa bidraget per kommun för budgetåret 1992/93. Den i motion 1990/91:Ub6 yrkande 1 avsedda kostnadsuppräkningen får anses tillgodosedd med den tidigare hänvisningen till träffade avtal.
Förslaget i motion 1990/91:Ub14 yrkande 10 om att lägga till 700--800 milj.kr. har enligt utskottets mening ingenting med förändringen av statsbidragssystemet att göra, utan är en fråga som bör prövas i samband med budgetpropositionen.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 1 och 1990/91:Ub14 yrkande 10.
Utskottet tillstyrker de övriga riktlinjer för statsbidragssystemet som redovisats i propositionen när det gäller kommunernas uppföljningsansvar, statsbidrag till vissa elevresor och inackorderingstillägg, specialdestinerade statsbidrag utanför sektorsbidraget, verksamhetsstöd samt skolindex. Vidare tillstyrker utskottet att det nya statsbidragssystemet skall träda i kraft den 1 juli 1991.
I propositionen framhålls (s. 62) att en mål- och resultatorienterad styrning av skolan kräver ett väl fungerande uppföljnings- och utvärderingssystem. Därför är det naturligt, heter det i propositionen, att ett nytt statsbidragssystem kontinuerligt följs upp och att beräkningsmodellernas förmåga att fånga kommunernas skiftande strukturella förutsättningar och behov samt förändringar i dessa studeras. Enligt propositionen bör modellerna med tiden kunna utvecklas och anpassas efter vunna erfarenheter.
I motionerna 1990/91:Ub6 (c) yrkande 12 och 1990/91:Ub14 (v) yrkande 15 föreslås att en parlamentarisk kommitté tillsätts för att följa genomförandet av det nya statsbidragssystemet. I den sistnämnda motionen föreslås att kommittén skall arbeta i tre år. Enligt yrkande 3 i den förstnämnda motionen bör utbildningarna inom det s.k. JST-området (jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring) vara ett prioriterat område för den parlamentariska kommittén, med hänsyn till de farhågor som motionärerna hyser för dessa utbildningars framtid i det nya systemet. Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 17 och 1990/91:Ub10 (m) yrkande 1 bör de föreslagna nya statsbidragsreglerna för den kommunala vuxenutbildningen ses över, enligt det förstnämnda yrkandet så snart systemet varit i kraft under ett år.
Utskottet anser att det nya systemet bör följas upp noggrant och beräkningsmodellernas förmåga att fylla sina avsedda funktioner studeras. En reform av så genomgripande slag som den föreslagna bör följas av en parlamentarisk kommitté. Vad utskottet här anfört bör riksdagen, med bifall till motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 12 och 1990/91:Ub14 yrkande 15 och med anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 17, 1990/91:Ub6 yrkande 3 och 1990/91:Ub10 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
5. Uppföljning, utvärdering och tillsyn, m.m.
Uppföljning och utvärdering skall enligt propositionen vara en del av verksamheten i skolan. Den skall ge underlag för att bedöma resultaten av arbetet och för att utveckla verksamheten. Uppföljning och utvärdering skall bedrivas såväl i den enskilda skolan som på kommunal och nationell nivå. Den nationella uppföljningen och utvärderingen skall därvid utformas så att den kan ge en samlad bild av skolans verksamhet när det gäller såväl utbildningens mål och resultat som de organisatoriska, personella och ekonomiska villkor under vilka skolarbetet bedrivs.
Den största tillgången i skolan är enligt propositionen lärarnas och elevernas arbetstid.
Skolan har i olika sammanhang anklagats för bristande produktivitet och effektivitet. Den har ansetts vara för dyr i förhållande till uppnådda resultat. En ekonomisk uppföljning är enligt föredragande statsrådets mening nödvändig för att hävda skolans intressen i en allt hårdare ekonomisk verklighet. Det är viktigt att i den allmänna debatten och i de politiska budgetavvägningarna kunna visa hur resurserna används och vilka resultat som kan uppnås.
Regeringens förslag om en förändrad styrning och ansvarsfördelning bygger på övertygelsen att kommunerna är beredda att ta ett stort ansvar för skolan. Uppföljningen och utvärderingen skall visa hur de klarar sina uppgifter. Resultaten från utvärderingen skall redovisas öppet.
Det kan ändå, fortsätter föredragande statsrådet, inte betraktas som uteslutet att en kommun i något avseende åsidosätter sina skyldigheter på ett sådant sätt att det inte bör passera opåtalat. Han anser att det är nödvändigt att staten i sådana fall har möjlighet att hålla inne statsbidrag för skolverksamheten i en kommun. Ett sådant exempel kan vara att en kommun inrättar en gymnasieskola utan att överenskommelse härom träffats med de övriga kommuner som ingår i gymnasieregionen. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att meddela bestämmelser om innehållande av statsbidrag.
Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 13 och 1989/90:Ub801 (m) yrkande 12 är det inte lämpligt att den organisation som ger en verksamhet dess förutsättningar också svarar för utvärdering av de resultat som uppnås. Utvärderingsarbetet anses böra utföras av en fristående organisation som inte har ansvaret för andra delar av verksamheten. Myndighetsutövning och granskning bör vara helt skilda uppgifter. En fristående organisation för utvärdering av skolan bör enligt motionärerna därför skapas. Denna utvärdering bör dels gälla skolarbetets innehåll, dels visa om skolans resurser används på ett rationellt sätt. Som förebild för en sådan organisation bör användas den som i dag finns i Storbritannien. I motion 1990/91:Ub5 framhålls att en decentralisering inom skolväsendet inte bör leda till att en central byråkrati ersätts av en växande lokal administration (yrkande 12).
I motion 1990/91:Ub13 (c) anförs bl.a. att det, med hänsyn till vikten av att gymnasieskolan får en forskningsanknytning, är viktigt att man vid skolverkets utvärdering av en kommuns gymnasieskola också beaktar i vilken utsträckning kommunen anställt lektorer.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Tillsyn, utvärdering och uppföljning är verksamheter som har ett starkt inbördes sammanhang. Tankarna kring skolans förnyelse är centrerade kring dessa begrepp. Det är därför angeläget att detta samband blir förankrat i det dagliga skolarbetet som en naturlig process. Utskottet finner det angeläget att detta understryks i samband med det förnyelsearbete i skolan som nu skall starta.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om en fristående utvärdering av skolan, senast våren 1989 (jfr 1988/89:UbU7). Nu är emellertid läget ett annat. Kommunerna får den 1 januari 1991 ett helt och odelat ansvar för skolan. Det nya skolverket blir därmed ett organ som i myndighetshänseende står helt fritt i sin granskning. Självfallet behövs det i denna granskning också sådan extern utvärdering av skolverksamheten, som görs av t.ex. forskare vid universitetsinstitutioner. Utskottet konstaterar med det anförda att motionsyrkandena i stort är tillgodosedda med det förslag som regeringen nu lagt fram. De bör därför inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Som utskottet ser det är det en viktig uppgift för skolverket att i samverkan med Svenska kommunförbundet genom uppslag till administrativa rationaliseringar och enkla kommunala fördelningsmodeller i fråga om medel för skolverksamhet medverka till att kommunerna nu tar till vara möjligheterna att förenkla den kommunala skoladministrationen.
Utskottet, som förutsätter att den fråga om gymnasieutbildningens forskningsanknytning som tas upp i motion 1990/91:Ub13 kommer att ingå i det nya skolverkets utvärdering, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub801 yrkande 12, 1990/91:Ub5 yrkandena 12 och 13 samt 1990/91:Ub13 (delvis) godkänner vad som i propositionen anförts om riktlinjer för uppföljning och utvärdering. När det gäller utvärderingen vill utskottet avslutningsvis erinra om sitt uttalande i betänkandet 1988/89:UbU7 (s. 37), nämligen att det finns anledning varna för en utvärdering helt eller i huvudsak koncentrerad till återkommande prov. En utveckling i denna riktning skulle vara olycklig för trivseln i skolan och ett mindre lämpligt sätt att använda den för undervisning avsedda tiden.
Regeringen har den 25 oktober 1990 tillkallat en beredning för att ge förslag till ett nytt betygssystem i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen (dir. 1990:62). De principiella utgångspunkterna för beredningens arbete är bl.a. följande.
Beredningen bör utgå från att de relativa betygen skall avskaffas. I stället bör det finnas andra betyg på grundskolans högstadium, i gymnasieskolan och i den kommunala vuxenutbildningen. Betygen skall vara skolans bekräftelse -- riktad till eleverna -- på hur elevens arbete och studieresultat bedöms i förhållande till vad läroplanerna och kursplanerna föreskriver. Betygen skall således mer ha funktionen av återföring av erfarenheter för eleven än utgöra urvalsinstrument för fortsatta studier.
Det är viktigt att arbetet i skolan leder till att eleverna når upp till en given kompetensnivå i form av kunskaper och färdigheter. För detta fordras att läraren bedömer hur elevernas kunskaper och färdigheter förhåller sig till uppställda mål. I grundskolekurser i den kommunala vuxenutbildningen finns nu en form av målrelaterad betygsättning. Beredningen bör ta del av erfarenheterna av hur detta betygssystem fungerar.
-- -- --
Beredningen bör också belysa vilka krav den nya styrningen av skolans arbete vad avser läroplaner och kursplaner ställer på betygssystemet. Beredningen bör härvid beakta arbetet med att ta fram riktlinjer för läroplanerna och kursplanerna som nu pågår inom utbildningsdepartementet och som beräknas slutföras vid årsskiftet 1990/91. Beredningen bör också ta del av erfarenheterna från försöksverksamheten med de treåriga yrkeslinjerna när det gäller användningen av kompetensbevis för att mäta elevernas prestationer och inhämtade kunskaper.
Beredningen bör utgå från behovet av en flergradig betygsskala i huvudsak i enlighet med vad som gäller i dagens betygssystem. Beredningen bör i det sammanhanget utgå från att en likformig betygsskala bör tillämpas för samtliga ämnen och kurser i vilka betyg skall ges i de olika skolformerna.
Med hänvisning till det beredningsarbete som pågår i betygsfrågan anser utskottet att de förslag om betyg som förs fram i motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 4 inte bör behandlas i sak nu utan avslås av riksdagen.
6. Den statliga skoladministrationen
6.1 Ett nytt skolverk
En mål- och resultatorienterad styrning av skolan enligt regeringens förslag kräver en annan statlig skoladministration än dagens. Nuvarande organisation är uppbyggd för och anpassad till en starkt detaljreglerad skolverksamhet. En stor del av de uppgifter som nu åvilar skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna försvinner om regeringens förslag antas.
För statens uppgifter när det gäller skolväsendet avses ett nytt ämbetsverk, skolverket, inrättas den 1 juli 1991, samtidigt som den regionala organisationen planeras bli förändrad och anpassad till de nya förutsättningarna för skolans styrning.
Det centrala ämbetsverkets ena huvuduppgift bör enligt propositionen vara att utveckla och ansvara för en nationellt sammanhållen och samordnad uppföljning och utvärdering av skolans verksamhet. Denna bör omfatta såväl utbildningens resultat som organisation och kostnader. Syftet är att ge den samlade bild av skolverksamheten som behövs för att konstatera vilka resultat som uppnås i skolan och ge underlag för beslut om förändringar. Tillsyn av skolans verksamhet, som kompletterar uppföljningen och utvärderingen och som ingår i den ena huvuduppgiften, syftar till att rätta till brister och förhållanden som kan ha stor betydelse för enskilda, men som inte kan ge utslag i en samlad utvärdering.
Den andra huvuduppgiften bör enligt propositionen vara att ta fram underlag och förslag till utveckling av skolan. Det kan gälla utvecklingen i stort och på lång sikt och komma till uttryck t.ex. i läroplansöversyner. Det kan också gälla utvecklingen på kort sikt eller inom ett begränsat område, t.ex. ändringar i en kursplan eller andra åtgärder för att förbättra verksamheten eller stödja en viss utveckling.
Fortbildningen bör enligt föredragande statsrådet ha en stark anknytning till uppföljning och utvärdering. Genom fortbildningsutbudet ges nämligen en möjlighet för staten att utnyttja erfarenheterna från utvärderingen för att påverka utvecklingen i skolan. När ansvaret för fortbildningen blir renodlat i vad gäller förhållandet mellan stat och kommun, är det nödvändigt att också ansvarsfördelningen mellan de statliga myndigheterna renodlas. Högskolan har, heter det i propositionen, en viktig uppgift som anordnare av utbildning. Den statliga skoladministrationen bör enligt propositionen ha till uppgift att svara för den styrning av fortbildningsinsatserna som skall tillkomma staten utifrån erfarenheterna från den nationella utvärderingen samt det stöd och den samordning som behövs inom fortbildningsområdet. Dessa uppgifter bör enligt propositionen handläggas på de orter som i dag har fortbildningsnämnder.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och fortbildningsnämnderna skall avvecklas med utgången av juni 1991. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet bör inrättas den 1 juli 1991.
Frågan om det nya skolverkets lokalisering behandlas i fem motionsyrkanden. Enligt motion 1990/91:Ub1 (fp) bör det nya verket förläggas till Umeå, enligt motion 1990/91:Ub3 (c) yrkande 1 till Växjö och enligt motionerna 1990/91:Ub6 (c) yrkande 11 och 1990/91:Ub18 (c, s, fp, mp) yrkande 1 till Härnösand. Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 8 bör verket förläggas utanför Stockholm. Någon ort anges dock ej.
Utskottet anser att en nödvändig förutsättning för att ett skolverk med nya verksamhetsformer skall kunna starta redan den 1 juli 1991 är att skolverkets centrala del förläggs till Stockholm inte minst med hänsyn till att lokalfrågan bör vara löst på ett fullgott sätt vid verksamhetens start. De samhällsekonomiska konsekvenserna av en eventuell utflyttning samt hänsyn till den nuvarande personalens bosättningsort bör också vägas in vid bedömningen av lokaliseringsfrågan. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att det nya skolverket bör förläggas till Stockholm. Med hänvisning härtill bör riksdagen avslå motionerna 1990/91:Ub1, 1990/91:Ub3 yrkande 1, 1990/91:Ub6 yrkande 11, 1990/91:Ub18 yrkande 1 och 1990/91:Ub37 yrkande 8.
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 18 finns det ingen anledning att byta namn på det centrala ämbetsverket på skolområdet.
Som utskottet ser det, kan det ligga ett värde i att genom namnbyte markera att det centrala ämbetsverket på skolområdet har fått nya arbetsuppgifter och verksamhetsformer. Vilket namnet bör vara tar utskottet därmed inte ställning till. Med hänvisning till det anförda bör riksdagen avslå motion 1990/91:Ub35 yrkande 18.
Riksdagen beslöt under föregående riksmöte att de uppgifter som länsskolnämnderna i dag ansvarar för skall utföras av de nya länsstyrelserna (prop. 1989/90:154, bet. BoU4 och 9, rskr. 89). Arbetet med proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan var inte påbörjat när riksdagen fattade nämnda beslut. Det har under detta arbetes gång, anför statsrådet, visat sig nödvändigt med längre gående förändringar än dem som från början var förutsebara för att kunna genomföra en mål- och resultatorienterad styrning av skolan. Det förslag som nu presenteras för styrning av verksamheten inom skolan innebär bl.a. att det inte blir aktuellt för en länsstyrelse att fatta beslut i frågor som rör planering, resursfördelning och organisation av skolverksamheten. Det kommer inte heller inom skolområdet att finnas behov av myndighetsutövning på regional nivå. Statsrådet förordar därför att de nuvarande länsskolnämnderna avvecklas den 1 juli 1991. Samtidigt föreslås i propositionen att det för vissa utvärderingsuppgifter m.m. vid sex länsstyrelser inrättas en särskild enhet för uppföljning och utvärdering av skolväsendet för en grupp av län. De sex enheterna för uppföljning, utvärdering och tillsyn föreslås vidare inordnade i länsstyrelserna och underställda landshövdingarna på de orter där fortbildningsuppgifterna avses att handläggas. Vid övriga länsstyrelser skall en av de tjänstemän som arbetar med utbildningsfrågor inom ramen för regional planering och näringslivsutveckling ställas till resp. regionala uppföljnings- och utvärderingsenhets förfogande.
Regeringens förslag avseende den statliga skoladministrationen på regional nivå har föranlett ett stort antal motioner.
När det gäller uppföljning, utvärdering och tillsyn på mellannivå på skolområdet hävdas i motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 10 att det centrala ämbetsverket självt bör få besluta hur dess regionala organisation skall se ut. Enligt motionerna 1990/91:Ub3 (c) yrkandena 2 och 4 samt 1990/91:Ub6 (c) yrkandena 9 och 10 bör bl.a. en särskild fältorganisation för det nya skolverket komma till stånd med ett antal tjänstemän/inspektörer som är anställda direkt vid det nya skolverket. I motion 1990/91:Ub7 (m, fp, c, mp) betonas att ingen av de 24 länsstyrelserna bör syssla med uppföljning, utvärdering och tillsyn på skolområdet, eftersom detta är en uppgift för det nya skolverket. Någon form av regionkontor till skolverket på universitetsorterna bör i stället komma i fråga. Enligt motion 1989/90:Ub316 (m, fp, c) bör en särskild inspektion byggas upp för skolan, ungefär som den förutvarande folkskoleinspektionen. I ett antal motioner pläderas slutligen för olika organ för uppföljning, utvärdering och tillsyn som mer eller mindre fast är knutna till en eller flera länsstyrelser, nämligen i motionerna 1990/91:Ub2 (s, c), 1990/91:Ub14 (v) yrkande 16, 1990/91:Ub15 (c), 1990/91:Ub17 (c), 1990/91:Ub18 (c, s, fp, mp) yrkande 2, 1990/91:Ub20 (s), 1990/91:Ub26 (s), 1990/91:Ub27 (s), 1990/91:Ub28 (fp) yrkande 1, 1990/91:Ub29 (m) och 1990/91:Ub36 (fp).
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionsyrkandena anföra följande.
I och med förslagen om en mål- och resultatorienterad styrning av skolan och om nya verksamhetsformer för det centrala ämbetsverket finns det anledning att utan bindning till tidigare riksdagsbeslut se på hur de organisatoriska frågorna bäst skall lösas. Utskottet har efter ingående överväganden kommit fram till följande. Inom det nya centrala ämbetsverket bör det finnas en särskild fältorganisation. Det bör ankomma på det centrala ämbetsverket att placera personerna i denna fältorganisation i olika delar av landet. Hänsyn skall därvid tas till elevpopulationen i landets olika delar, avstånden i riket samt fältorganisationens arbetsuppgifter. Samtliga tjänster i fältorganisationen bör inrättas med tidsbegränsade förordnanden för att ge möjlighet att ständigt tillföra organisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter från utbildningsväsendet. Förebild kan i viss utsträckning hämtas från den tidigare gymnasieinspektionen.
Utskottet föreslår att riksdagen -- med ändring av tidigare beslut i vad avser de nya länsstyrelsernas befattning med utbildningsfrågor m.m. (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och 9, rskr. 89) -- med anledning av motionerna 1990/91:Ub3 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Ub6 yrkandena 9 och 10, 1990/91:Ub7, 1990/91:Ub35 yrkande 10 och 1989/90:Ub316 samt med avslag på proposition 1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub2, 1990/91:Ub14 yrkande 16, 1990/91:Ub15, 1990/91:Ub17, 1990/91:Ub18 yrkande 2, 1990/91:Ub20, 1990/91:Ub26, 1990/91:Ub27, 1990/91:Ub28 yrkande 1, 1990/91:Ub29 och 1990/91:Ub36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en fältorganisation för det nya ämbetsverket på skolområdet.
I motion 1990/91:Ub28 (fp) yrkande 2 behandlas frågan om hur information om alkohol, narkotika och tobak och deras risker skall hanteras i framtiden på statlig myndighetsnivå.
Utskottet anser att frågan om hur informationer av detta slag skall kanaliseras till kommunerna bör regleras i instruktionen för det nya ämbetsverket. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub28 yrkande 2.
I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 29 hävdas att behoven av central administration inom utbildningsområdet bör ses i ett vidare perspektiv. Motionärerna föreslår därför att den centrala administrationen för all utbildning -- skola och högskola -- skall samlas i ett ämbetsverk för utbildningsfrågor, vars huvuduppgift skall vara att förse regering och riksdag med underlag för de övergripande besluten.
Utskottet vill erinra om vad utskottet nyss anfört om arbetsuppgifterna för det i propositionen föreslagna skolverket. Vidare vill utskottet påpeka att det centrala ämbetsverket för högskoleområdet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), under de senaste åren fått förändrade arbetsuppgifter. I samband med riksdagsbesluten med anledning av regeringens proposition 1988/89:65 om formerna för högskolepolitiken godkändes den av regeringen föreslagna förändrade rollen för UHÄ med större tyngdpunkt på uppföljning och utvärdering samt tillsyn av högskolan (1988/89:UbU9, rskr. 148). Utskottet finner inte nu något skäl till ytterligare samordning och omorganisation av de centrala ämbetsverken inom utbildningsområdet, varför motion 1990/91:Ub5 yrkande 29 avstyrks.
6.2 Ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet m.m.
I propositionen föreslås att de särskilda uppgifter som rör stöd till handikappade elever förs samman till en ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet. Till detta institut bör enligt propositionen föras länsskolnämndernas stödorganisation, specialskolorna samt de delar av statens institut för läromedel (SIL) som är inriktade mot handikappområdet.
Förslaget om ett nytt institut på handikappområdet bör enligt motion 1990/91:Ub3 (c) yrkande 3 avslås. Motionären anser att handikappverksamheten inom skolväsendet bör jämställas med övriga funktioner och inte särbehandlas. De olika uppgifterna bör i stället knytas till skolverket, såväl regionalt som centralt. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 14 accepteras den nya myndigheten, då regeringens förslag tyder på en ökad ambitionsnivå för handikappinsatserna. Motionärerna framhåller dock att en särskild analys behöver göras av vilket stöd handikappade elever behöver. Denna analys bör göras i samarbete med handikapporganisationerna. I yrkande 15 i samma motion hävdas att SILs ansvar för invandrar- och minoritetsundervisning är större än vad som framkommer i propositionen. Enligt motionärernas uppfattning bör arbetsuppgifter och bemanning av en framtida enhet för dessa frågor inom det centrala ämbetsverket på skolområdet baseras på en analys av behoven.
Utskottet delar regeringens bedömning att den föreslagna organisationen för stöd till handikappade ger en tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommun, en bättre samordning av de olika stödåtgärderna för handikappade och en samlad kompetens på handikappområdet. På detta sätt bör enligt utskottets mening staten kunna ge hjälp och stöd till kommunerna för att underlätta integrationssträvandena när det gäller handikappade elevers skolgång. Det bör dock framhållas att skolverkets ansvar för läroplansutveckling samt tillsyn och utvärdering också skall omfatta handikappade elever. Det är således endast åtgärder rörande det speciella stödet till handikappade som skall åligga det nya institutet, vars närmare organisation enligt propositionen kommer att utredas i särskild ordning. Utskottet utgår från att institutet kommer att etablera ett nära samarbete med såväl det nya skolverket som berörda handikapporganisationer.
Utskottet utgår vidare från att de av nuvarande SILs arbetsuppgifter som inte kommer att ingå i det nya institutet, såsom fastställande av basläromedel, granskning och information om läromedel samt läromedel för invandrar- och minoritetsundervisning, skall ingå i det nya skolverkets arbetsuppgifter.
Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub3 yrkande 3 samt 1990/91:Ub35 yrkandena 14 och 15 godkänner vad som förordats i proposition 1990/91:18 om ett nytt institut för handikappfrågor.
Ett par motioner berör handikappfrågor i övrigt. I motion 1990/91:Ub32 (s) föreslås att gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade i Örebro skall organiseras som en enhet och ställas under statligt huvudmannaskap. Det statliga huvudmannaskapet för specialskolan berörs i motion 1990/91:Ub33 (s), i vilken motionären efterlyser ett uttalande från riksdagen att det statliga huvudmannaskapet skall bestå och att inga förändringar i riktning mot ett kommunalt huvudmannaskap skall göras.
Gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade i Örebro regleras enligt avtal som träffades år 1986 mellan staten och Örebro kommun. Enligt utskottets uppfattning talar de allmännna principer som i framtiden skall gälla för styrningen av skolväsendet för att Örebro kommun även fortsättningsvis bör svara för huvudmannaskapet för denna gymnasieutbildning. Därmed ankommer det på kommunen och inte på riksdagen att besluta om lämplig organisation för utbildningen. Riksdagen bör således avslå motion 1990/91:Ub32.
Vad gäller huvudmannaskapet för specialskolan för döva och hörselskadade elever konstaterar utskottet att inga förslag finns om att kommunalisera huvudmannaskapet för specialskolan. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra något särskilt uttalande i frågan, varför motion 1990/91:Ub33 avstyrks.
7. Grundläggande lärarutbildning
Den grundläggande lärarutbildningen bedrivs inom högskolan. Den styrs dels genom de beslut som riksdagen och regeringen fattar, dels genom de utbildningsplaner som universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) utfärdar för varje utbildning inom lärarområdet.
Riksdagen beslutade vid 1984/85 års riksmöte att utbildning på en grundskollärarlinje skulle starta läsåret 1988/89 (prop. 1984/85:122, bet. UbU31, rskr. 366). Grundskollärarlinjen består av två grenar. En är utformad för lärare som skall tjänstgöra i årskurserna 1--7, varvid tjänstgöringen i årskurserna 4--7 främst skall avse antingen svenska och samhällsorienterande ämnen eller matematik och naturorienterande ämnen. Den andra grenen är utformad för lärare som skall tjänstgöra i årskurserna 4--9. Lärare i dessa årskurser behöver fördjupade ämneskunskaper, och deras utbildning är därför inriktad mot olika ämnesspecialiseringar, nämligen svenska och främmande språk, samhällsorienterande ämnen, naturorienterande ämnen med eller utan matematik, praktisk-estetiskt ämne jämte annat ämne. Såväl lärare för grundskolans lägre årskurser som lärare för grundskolans högre årskurser kan tjänstgöra i årskurserna 4--7 i de ämnen i vilka de har erforderlig utbildning. Frågor om anställningar som lärare i grundskolan m.m. har utskottet behandlat i sitt betänkande UbU 1987/88:12.
I propositionen anmäls att UHÄ för närvarande genomför en utvärdering av grundskollärarlinjen. I tilläggsdirektiv har UHÄ fått i uppdrag att belysa hur utbildningen i den för alla lärarutbildningar gemensamma kärnan planeras och genomförs. Kartläggningen skall tjäna som underlag för en bedömning av om lärarutbildningen i sin nuvarande utformning och med den centrala styrning som utövas i dag är tillräckligt effektiv som instrument för styrning och utveckling av skolan.
I motion 1990/91:Ub5 (m) anförs att den ojämförligt viktigaste förutsättningen för att kunna bedriva en god utbildning i skolan är kunniga och engagerade lärare. Motionärerna hävdar att goda ämneskunskaper i kombination med goda insikter i pedagogik, metodik och utvecklingspsykologi är grunden för en framgångsrik lärargärning. Goda kunskaper i ämnena ger läraren en trygghet som inte kan ersättas av annan kunskap. Regeringen, heter det i motionen, anger att lärarutbildningen skall ses som ett medel att garantera skolors likvärdighet. Däremot sägs det inte något om hur denna likvärdighet skall upprätthållas. I detta fall måste begreppet likvärdighet avse kvalitets- och kunskapskriterier. Dessa kriterier är inte i dag, anför motionärerna, föremål för någon fortlöpande systematisk central utvärdering eller kontroll. Frågor som rör examination och prövning av lärares kunskaper och lämplighet behöver därför ses över. Graderade betyg bör ges även i lärarutbildningen. Det är av vikt att bedömning och utvärdering av blivande lärares kunskaper sker i former som garanterar att de nått erforderliga kunskaper (yrkandena 19 och 20).
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
När det gäller frågan om lärarstuderandes lämplighet för läraryrket vill utskottet erinra om sitt tidigare uttalande om att man vid antagningen till lärarutbildning skall kunna använda kompletterande metoder som förhindrar att personer som är direkt olämpliga för läraryrket tas in till utbildning (UbU 1985/86:27 s. 11, UbU 1987/88:32 s. 21). Utskottet utgår från att regeringen är beredd att lämna ett medgivande om försöksverksamhet i vad gäller särskilda urvalsmetoder för lärarutbildning, när framställan härom görs från en högskoleenhet.
När det gäller betygens förekomst i lärarutbildningen har utskottet tidigare uttalat att erfarenheterna av det nya betygssystemet i lärarutbildningen (Godkänd/Icke godkänd) bör avvaktas. Enligt vad utskottet erfarit har problem uppkommit när studerande på ämneslärarlinjen och grundskollärarlinjens fördjupningskurser och studerande på fristående kurser undervisas gemensamt. För de senare kurserna ges tre vitsord (Väl godkänd/Godkänd/Icke godkänd). Som utskottet ser det bör det vara möjligt att här göra ett undantag från systemet Godkänd/Icke godkänd och för sådana lärarkurser medge samma betygssystem som för fristående kurser. Det ankommer på UHÄ att ta initiativ i frågan.
Med hänvisning till det anförda och till att utskottet utgår från att den utvärdering av lärarutbildningen som UHÄ gör också innefattar kvalitets- och kunskapskriterier föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkandena 19 och 20.
Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger proposition 1990/91:18 till handlingarna i vad gäller grundläggande lärarutbildning.
I motion 1990/91:Ub5 (yrkande 18) förs fram ytterligare en lärarutbildningsfråga. Som ett kompletterande alternativ till utbildningen om 180 poäng för lärare för årskurserna 4--9 i grundskolan föreslås en på ämnesstudier grundad utbildning för blivande lärare för årskurserna 4--9 jämte en avslutande praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng. Detta leder enligt motionärerna till att skolan kan tillföras lärare med mer varierad utbildningsbakgrund.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
När det gäller utnyttjande av kompletterande anordningar (tillgodoräknande av annan grundutbildning m.m.) på ett mer systematiskt sätt för att öka utbildningskapaciteten för grundskollärarlinjen anser utskottet att denna fråga är för tidigt väckt. Enligt bestämmelserna i 7 kap. högskoleförordningen (1977:263) har emellertid studerande rätt att tillgodoräkna sig annan utbildning när de antagits till grundskollärarlinjen. Frågan om sådant tillgodoräknande prövas av linjenämnden (motsvarande) efter framställning av den studerande.
Utskottet vill i sammanhanget nämna att högskolan för lärarutbildning i Stockholm gör försök med en kompletterande lärarutbildning för sådana studerande som avslutat vissa naturvetarlinjer (fysikerlinjen, kemistlinjen, biologlinjen) och som vill bli lärare i årskurserna 4--9 av grundskolan. Utbildningen omfattar bl.a. praktisk-pedagogisk utbildning och vid behov viss ämneskomplettering.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 18.
8. Fortbildning för skolväsendets personal
Under föregående riksmöte fattade riksdagen beslut om kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl. på skolområdet (prop. 1989/90:41, bet. UbU9, rskr. 58). I samband med detta beslut behandlades även förslag till ett program för lärares fortbildning m.m. Riksdagen uttalade (UbU9 s. 7) att den fortsatta fortbildningsverksamheten bör tillgodose tre olika typer av fortbildningsbehov, nämligen dels den enskilde lärarens behov av utveckling, dels de behov som grundas på de specifika förhållandena vid en viss skola eller i en viss kommun, dels sådana behov som definieras av de nationella mål och ambitioner som finns för skolan. Uttalandet innebar vidare att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till dels ett program om hur lärarnas fortbildning skall organiseras för att tillgodose de olika typer av behov som angetts, dels ett särskilt stipendiesystem för den individuellt motiverade fortbildningen.
I propositionen lägger regeringen fram förslag om syfte med och ansvar för fortbildningen.
All fortbildning skall enligt propositionen syfta till att öka måluppfyllelsen och att utveckla verksamheten i skolan. Fortbildningens uppgift är att i detta syfte öka personalens kunskaper, färdigheter och insikter. Att lärarna har goda och aktuella kunskaper är grundläggande för deras möjligheter att göra fullödiga insatser, understryks i propositionen. Fortbildningen behövs också för att komplettera skolpersonalens kompetens i anslutning till centralt beslutade reformer eller andra förändringar som tillkommit på lokalt initiativ. När det gäller ansvaret för fortbildningen innebär bl.a. det fullständiga kommunala huvudmannaskapet att kommunerna skall svara för fortbildningen av personalen i skolan. Kommunernas och landstingskommunernas skyldighet att se till att lämplig fortbildning anordnas föreslås bli lagfäst (jfr 2 kap. 7 § i regeringens förslag till ändring i skollagen). Som ett led i skapandet och vidmakthållandet av en likvärdig skola för alla har staten ett ansvar för att det finns tillgång till fortbildning av god kvalitet i alla delar av landet.
I motion 1990/91:Ub5 (m) tas fortbildningsfrågorna upp med utgångspunkt i motionärernas syn på skolans huvuduppgift, nämligen att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter. Lärarna bör ha aktuella kunskaper i de ämnen som de skall undervisa i. Mot denna bakgrund bör den ämnesmässiga fortbildningen prioriteras (yrkande 21). Motionärerna anser att alla lärare bör erhålla ett erbjudande om att genomgå en ämnesinriktad fortbildning om 20 poäng minst vart tionde år (yrkande 22). Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 7 delvis är en termins studier/yrkespraktik minst vart sjunde år ett rimligt mål för skolpersonalens fortbildning.
Utskottet vill hänvisa till vad som anförs i propositionen (s. 96) om planering och inriktning av fortbildningen.
Det är således många skilda behov och intressen som fortbildningen skall möta och tillgodose. Det är därför nödvändigt att planera fortbildningsinsatserna så att de blir ett led i en medveten förändring och förbättring av kompetensen i skolan. De prioriteringar som alltid måste göras lokalt mellan skilda fortbildningsbehov måste därför utgå från en analys av behoven och vara en del i en genomtänkt strategi för utvecklingen av skolverksamheten. De resultat som utvärderingen av skolverksamheten visar är därvid ett viktigt underlag för beslut om fortbildningsinsatser.
Utskottet anser att fortbildningen för skolans personal utgör en viktig del i en mål- och resultatorienterad styrning av skolan med utgångspunkt i lokala behov. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets uppfattning inte motiverat att centralt göra prioriteringar av fortbildningens inriktning för viss skolpersonal och precisera fortbildningens omfattning.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 21 och 22 samt 1990/91:Ub37 yrkande 7 (delvis) godkänner vad som förordats i proposition 1990/91:18 om syfte med och ansvar för fortbildningen. Till detta vill utskottet lägga följande. Som framgår av propositionen (s. 98) avser regeringen att i budgetpropositionen 1991 återkomma till frågan om ett särskilt stipendiesystem för individuellt motiverad fortbildning.
I ett antal motioner behandlas vissa frågor om fortbildningens organisation.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 23 bör det nya skolverket inte ha som uppgift att organisera fortbildning och inte heller fördela medel för fortbildning av något slag. Det statliga bidraget till fortbildning föreslås gå direkt till kommunerna. Statens insatser för lärares fortbildning bör huvudsakligen avse ämnesinriktad fortbildning som bör anordnas av den statliga högskolan. Den utredning som skall lägga fram förslag om en ny organisation för den statliga skoladministrationen bör i sina förslag beakta behovet av samordningsinsatser för fortbildningen av lärare (yrkande 24). Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 9 bör den statliga skoladministrationen ha ansvaret för de statliga insatserna inom fortbildningsområdet. Den av regeringen tillsatta utredaren av en ny organisation för den statliga skoladministrationen bör närmare belysa denna fråga. I motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 7 delvis föreslås att universiteten skall ha huvudansvaret för fortbildningen. Slutligen framförs i motion 1990/91:Ub16 (c) förslag om att kommunerna skall vara enda mottagare av statens ekonomiska stöd till fortbildning och att universitet och högskolor inte bör vara både samordnare och anordnare av utbildningar inom fortbildningsområdet.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
I propositionen (s. 97) slås fast att högskolan även i fortsättningen bör vara en viktig anordnare av utbildning för skolväsendet. Det gäller främst sådan ämnesutbildning som innebär breddning eller fördjupning i förhållande till lärarnas grundutbildning eller kurser som innebär aktualisering av ämnes- eller lärarkunskaper. Samtidigt konstaterar regeringen att inom vissa områden finns den kompetens som skolan behöver hos andra utbildningsanordnare. Det gäller t.ex. fortbildning som riktar sig till olika kategorier av yrkeslärare. Enligt regeringen bör staten se till att det finns tillgång till fortbildning i alla delar av landet. Detta ansvar innebär att staten även i fortsättningen ställer resurser till förfogande för samordning, rådgivning och service i fortbildningsfrågor och på så sätt underlättar kommunernas och landstingskommunernas ansträngningar att få en fortbildning med kvalitet och relevans. Som tidigare redovisats kommer de uppgifter som i dag åvilar fortbildningsnämnderna att utföras av det nya skolverket. Utskottet ställer sig bakom de synpunkter som framförs i propositionen när det gäller såväl det nya skolverkets som högskolans medverkan i skolpersonalens fortbildning.
I regeringens direktiv till ny organisation för den statliga skoladministrationen (Dir. 1990:60) anförs bl.a. följande.
I propositionen föreslås att det nya skolverket i fortsättningen också skall svara för de uppgifter inom fortbildningsområdet som skall tillkomma staten. Den särskilde utredaren bör mot bakgrund av vad som anförs i propositionen komma med förslag om hur fortbildningsfrågorna skall inordnas i det nya skolverket.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 23 och 24, 1990/91:Ub16, 1990/91:Ub35 yrkande 9 och 1990/91:Ub37 yrkande 7 delvis. Som framgår av propositionen (s. 98) avser regeringen återkomma till frågor som rör resurser för fortbildning och villkor för högskolans medverkan i denna i samband med 1991 års budgetproposition.
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 19 konstateras att Sverige varje år får del av vissa medel från utlandet för lärarfortbildning. Om fortbildningsnämnderna läggs ner befarar motionärerna att dessa medel kommer att förloras för Sveriges del. Regeringen bör få i uppdrag att bevaka denna fråga.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
I 4 § förordningen (1988:849) om fortbildningsnämnder anges bl.a. att fortbildningsnämnden i Uppsala skall ansvara för språkassistentverksamheten och viss fortbildning inom området moderna språk när det gäller utbildning i utlandet. Enligt vad utskottet erfarit har fortbildningsavdelningen vid universitetet i Uppsala bl.a. en omfattande kontaktverksamhet med utländska universitetsinstitutioner när det gäller planering och genomförande av fortbildning som har internationell karaktär. De länder som Sverige samarbetar med tillskjuter ca 5 milj.kr. per år för denna verksamhet. Fortbildningsavdelningen är vidare svenskt samordningsorgan för Europarådets fortbildningsprogram "CDCC's Teacher Bursaries Scheme".
Utskottet anser det väsentligt att det även i framtiden finns ett organ som kan ha ett brett kontaktnät med utländska institutioner i syfte att på bästa sätt organisera den utlandsförlagda fortbildningen och samtidigt ansvara för att internationella medel för den svenska lärarfortbildningen tas till vara. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur ansvarsfrågan m.m. när det gäller dispositionen av internationella medel för lärarfortbildningen lämpligen bör lösas. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub35 yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
9. Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna
Riksdagen beslöt med anledning av propositionen om kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl. (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) att ett stimulansbidrag om motsvarande 300 milj.kr. per år under en tioårsperiod skulle ställas till kommunernas förfogande för förbättringar av skolornas fysiska miljö. Detta bidrag föreslås i propositionen fördelas av länsstyrelserna till kommunerna. Bidraget bör enligt propositionen åtminstone till att börja med fördelas länsvis i förhållande till antalet elever i resp. län. Enligt föredragande statsrådet bör bidraget utgå till investeringskostnader för dels arbetsplatser för skolans personal, dels sådana förbättringar i inomhusmiljön som har till syfte att förebygga allergi. Bidrag bör enligt propositionen endast lämnas till sådana investeringar där kommunerna själva bidrar med minst lika mycket som staten.
I tre motionsyrkanden framförs förslag till ändringar i de av regeringen förordade grunderna för stimulansbidraget. I motion 1990/91:Ub21 (s) hävdas att det är skolmiljön i storstadsområdena som har de mest omfattande bristerna, varför motionärerna föreslår att hela eller större delen av bidraget de första åren skall utgå till Storstockholm, Göteborg och Malmö. I motion 1990/91:Ub25 (s) föreslås att det statliga bidraget skall kunna lämnas utan krav på en lika stor kommunal satsning. Enligt motion 1990/91:Ub24 (s) bör elevernas inflytande på vilka miljöförbättrande åtgärder som skall prioriteras -- liksom de lokala personalorganisationernas -- också garanteras. Formerna för detta elevsamråd bör dock enligt motionärerna avgöras inom resp. kommun.
Utskottet vill med anledning av förslagen i propositionen och motionerna inledningsvis slå fast att det är kommunernas ansvar att hålla goda skollokaler för såväl elever som lärare. Det tidsbegränsade bidrag som riksdagen föregående riksmöte beslutade om bör ses som en stimulans från staten för att förmå kommunerna till snabba förbättringar av den fysiska skolmiljön. Enligt utskottets mening är det därför rimligt att berörd kommun bidrar med halva kostnaden.
Statens ansvar för en likvärdig skola i landets alla delar gör det motiverat att bidraget fördelas dit där de största bristerna i den fysiska skolmiljön finns. Utskottet anser därför att fördelningen av bidraget bör göras med ett bättre hänsynstagande till behoven av upprustning än vad som föreslagits i propositionen. Enligt utskottets mening bör därför regeringen återkomma i 1991 års budgetproposition med ett förslag till fördelning av resurserna med denna inriktning.
I utskottets betänkande 1989/90:UbU9 angavs att det statliga stimulansbidraget skulle användas för en upprustning av den fysiska miljön i skolorna, varmed avsågs lokaler, utrustning och övrig arbetsmiljö. Utskottet anser att bidrag skall lämnas i första hand till upprustning av undervisningslokaler och utrustning dels för att förbättra skolans förutsättningar att variera såväl innehåll i undervisningen som arbetssätt och arbetsformer, dels till investeringar i inomhusmiljön som har till syfte att förebygga allergi. I andra hand skall bidrag utgå till åtgärder för att förbättra övrig arbetsmiljö.
När det gäller elevernas inflytande på vilka förbättringsåtgärder som bör vidtas inom en skola vill utskottet hänvisa till de ändringar i arbetsmiljölagen avseende elevmedverkan som riksdagen beslöt om under föregående riksmöte (prop. 1989/90:61, bet. UbU28, rskr. 240).
Vad utskottet anfört om fördelningen och användningen av stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna bör riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Ub21 samt med avslag på motionerna 1990/91:Ub24 och 1990/91:Ub25 som sin mening ge regeringen till känna.
10. Övriga frågor
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till principer för styrning och ansvarsfördelning inom skolan i den mån de inte omfattas av utskottets förslag i det föregående.
Enligt motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 3 bör skollagen utformas så att den vuxenstuderandes rätt att välja utbildning och utbildningsort säkerställs. Det ligger enligt motionären en motsättning i att vuxna själva skall välja utbildningsort, medan hemkommunen skall avgöra om den vill betala.
Utskottet förutsätter att regeringen, i samband med det aviserade förslaget om lagreglering av kommunens skyldighet att erbjuda kommunal utbildning för vuxna, kommer att ge tydligt uttryck för vad som skall gälla på den punkt som motionären aktualiserat. Något särskilt uttalande av riksdagen är därför inte påkallat, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 3.
Frågor om arrangörer av vuxenutbildning tas upp i motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 15. Andra arrangörer än kommunen skall enligt motionärerna ha likvärdiga möjligheter att svara för den vuxenutbildning som kan förekomma i kommunen.
Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.
Regeringen har till våren 1991 aviserat en proposition om vuxenutbildningen, inkluderande såväl statlig och kommunal vuxenutbildning som folkhögskola och studieförbund m.m. Utskottet anser att ett principiellt ställningstagande av det slag som motionärerna önskar bör diskuteras i det sammanhanget. Motion 1990/91:Ub5 yrkande 15 avstyrks därför.
I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 4 föreslås att frågan om elevavgifter i vuxenutbildningen skall utredas. För att säkra prioriteringen av de mest behövande inom vuxenutbildningen vill motionären begränsa användningen av elevavgifter -- om sådana blir tillåtna -- till vissa slag av kurser.
Utskottet räknar med att frågan om avgiftsbeläggning av olika slag av vuxenutbildning kommer att prövas i samband med den nyss nämnda aviserade propositionen våren 1991, varför riksdagen inte nu bör ta ställning till denna fråga. Motion 1990/91:Ub39 yrkande 4 avstyrks.
Enligt motion 1990/91:Ub6 (c) bör utvecklingsarbetet inom utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand länkas samman (yrkande 4). Enligt yrkande 5 i samma motion får inte det arbete som pågår vid statens skola för vuxna i Härnösand med utveckling av distansundervisning äventyras. Även motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 6 avser statens skolor för vuxna, som enligt motionärerna måste garanteras en fortsatt utveckling för att förbättra distansundervisningen.
Utskottet anser inte att ett samarbete mellan utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand kräver något beslut av riksdagen. I sitt betänkande 1990/91:UbU2 har utskottet tagit ställning till en motion med likartat innehåll som motion 1990/91:Ub6 yrkande 4. Frågor rörande statens skolor för vuxna, vilka inte berörs i den nu aktuella propositionen 1990/91:18, bör enligt utskottets mening behandlas i anslutning till den aviserade propositionen våren 1991 om vuxenutbildning. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkandena 4 och 5 samt 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis.
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 16 har lärarutbildningarna, liksom andra yrkesinriktade utbildningar, behov av forskningsanknytning för att höja kvaliteten. Riksdagen beslutade under föregående riksmöte att medel till skolforskning skulle ställas till skolöverstyrelsens förfogande (prop. 1989/90:90, bet. UbU25, rskr. 328). Motionärerna föreslår att dessa medel fortsättningsvis skall ställas till resp. högskoleenhets förfogande.
Utskottet vill för sin del hänvisa till vad utskottet anförde i betänkandet 1989/90:UbU25 (s. 158) beträffande medlen till forskning inom skolväsendet. Utskottet finner ingen anledning att nu ändra ståndpunkt i denna fråga varför motion 1990/91:Ub35 yrkande 16 avstyrks.
I motion 1990/91:Ub4 (c) föreslås att det skall övervägas om inte ansvaret för studie- och yrkesorienteringen (syo) bör frigöras från den kommunala skolorganisationen. Motionärerna anser att det är angeläget att ungdomar får en allsidig information när de skall välja utbildningsväg i gymnasieskolan, utan sidoblickar på kommunalekonomiska konsekvenser.
Utskottet vill erinra om att det vid tidigare riksdagsbehandlingar har rått stor enighet om målen för skolans studie- och yrkesorientering (prop. 1971:34, bet. UbU21, rskr. 214, prop. 1981/82:15, bet. UbU6, rskr. 115, prop. 1983/84:86, bet. UbU13, rskr. 174). Studie- och yrkesorienteringen skall bidra till att ge eleven självkännedom för att underlätta för honom eller henne att välja fritt. Eleverna skall samtidigt få en sådan information att de får en realistisk inställning till det framtida utträdet i arbetslivet. Kravet på saklighet och allsidighet ingår i varje lärares och syo-funktionärs tjänsteansvar. Enligt läroplanen för grundskolan (Lgr 80) skall undervisningen i alla ämnen på ett naturligt sätt ta upp studie- och yrkesorienteringsfrågor, så att frågor kring elevernas framtida sysselsättning kan anknytas till undervisningsinnehållet och elevernas enskilda problem kan tas upp med lärare och kamrater.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om skolans studie- och yrkesorientering föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub4 yrkande 4.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 28 är det en viktig uppgift för skolan att vidta åtgärder för att behålla duktiga lärare i yrket. Motionärerna menar att detta bör vara möjligt genom att särskilda karriärtjänster som lärare tillskapas. I motion 1989/90:Ub318 (vpk) yrkande 4 föreslås befordringstjänster i skolväsendet för erfarna lärare. Dessa lärares uppgifter bör bl.a. bestå av introduktion av nya lärare och handledning av tillfälliga vikarier utan behörighetsgivande utbildning.
Utskottet anser att motionärernas syfte är gott. Utskottet utgår från att åtgärder av ifrågavarande slag prövas av skolhuvudmännen. Med det anförda bör riksdagen avslå motionerna 1989/90:Ub318 yrkande 4 och 1990/91:Ub5 yrkande 28.
Hemställan
Utskottet hemställer
Lagförslag, m.m.
1. beträffande en likvärdig utbildning att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 1, 1990/91:Ub14 yrkande 6 och 1990/91:Ub19 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § första stycket, res. 1 (m)
2. beträffande kunskaper och färdigheter att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub5 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § andra stycket, res. 2 (m)
3. beträffande lag om självstyrande skolor, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub14 yrkandena 3 och 4, 1990/91:Ub35 yrkande 2 samt 1990/91:Ub37 yrkande 9, res. 3 (fp, mp) res. 4 (v)
4. beträffande elevers och föräldrars möjlighet att välja skola inom det kommunala skolväsendet att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 5 delvis samt 1990/91:Ub35 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande fristående skolor att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub5 yrkande 6 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 3 §, res. 5 (m, fp, mp)
6. beträffande rektorer att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 27 och 1990/91:Ub23 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 2 §, res. 6 (m)
7. beträffande anställningar som lärare, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 26, 1990/91:Ub9, 1990/91:Ub13 delvis och 1990/91:Ub35 yrkande 8 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 3 och 4 §§,
8. beträffande besvärsrätt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 25 och 1990/91:Ub35 yrkande 7, res. 7 (m, fp)
9. beträffande anställning av personal för studie- och yrkesorientering att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 7,
10. beträffande fortbildning för personal för studie- och yrkesorientering att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 8,
11. beträffande skolplan att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub6 yrkande 2,
12. beträffande precisering av kommunens ansvar för vuxenutbildning att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub321 yrkande 2 och 1990/91:Ub5 yrkande 16 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 9 §, res. 8 (m)
13. beträffande kostnadsfri utbildning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 5, res. 9 (v)
14. beträffande icke-kommunala lärare att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 20, res. 10 (m, fp)
15. beträffande ändring av regeringens lagförslag att riksdagen antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag såvitt avser 2 kap. 3 och 7 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
16. beträffande lagförslagen i övrigt i propositionen att riksdagen dels antar förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt, dels antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i vuxenutbildningslagen (1984:1118),
Utformningen av läroplaner
17. beträffande utformningen av läroplaner att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub203 yrkande 7, 1989/90:Ub817, 1990/91:Ub5 yrkandena 3, 8, 9 och 10, 1990/91:Ub14 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Ub35 yrkande 13 utan erinran lägger proposition 1990/91:18 till handlingarna, res. 11 (m, fp) res. 12 (v)
Riktlinjer för statsbidragssystemet
18. beträffande landstingens gymnasieutbildning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 14 och 1990/91:Ub35 yrkande 11 delvis, res. 13 (m) res. 14 (fp)
19. beträffande stimulansbidrag för begränsad tid att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 17, res. 15 (fp)
20. beträffande ett generellt finansiellt stöd till samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub232 yrkande 3, 1990/91:Ub5 yrkandena 5 och 7, båda delvis, 1990/91:Ub14 yrkande 14, 1990/91:Ub37 yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6 delvis samt 1990/91:Ub38 godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 16 (m, fp) res. 17 (v) res. 18 (mp)
21. beträffande vikarieorganisation i grundskolan och gymnasieskolan att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub318 yrkande 5,
22. beträffande statsbidrag för utbildningen i glesbygd m.m. att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ub276 och 1989/90:Ub291,
23. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om grundskolans grundresurs att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,
24. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om grundskolans specialresurser att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub22 godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,
25. beträffande riktmärke för klasstorlek att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub14 yrkande 9 och med avslag på motion 1990/91:Ub35 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 19 (fp)
26. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub4 yrkandena 1, 2 och 3, 1990/91:Ub6 yrkande 6, 1990/91:Ub14 yrkande 12, 1990/91:Ub31 samt 1990/91:Ub39 yrkande 5 godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 20 (v)
27. beträffande planeringen m.m. av gymnasieutbildningen i fråga om gymnasieorter och gymnasieregioner att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 7 och 1990/91:Ub35 yrkande 11 (delvis) godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 21 (fp, c)
28. beträffande gymnasieelevernas möjligheter att fritt välja utbildning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub30,
29. beträffande Väfskolan i Borås att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub34,
30. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om kommunal utbildning för vuxna att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub12 och 1990/91:Ub14 yrkande 13 (delvis) godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 22 (m) res. 23 (v)
31. beträffande behovet av övergångsregler vid införandet av ett nytt sätt att beräkna statsbidrag till kommunal utbildning för vuxna att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub10 yrkande 2, 1990/91:Ub11, 1990/91:Ub14 yrkande 13 delvis, 1990/91:Ub35 yrkande 12, 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis samt 1990/91:Ub39 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande riksrekryterande kommunala vuxenutbildningar att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 2,
33. beträffande särskilda stimulansbidrag att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 11 och 1990/91:Ub14 yrkande 11, res. 24 (m)
34. beträffande resursnivån vid övergången till ett nytt statsbidragssystem att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 1 och 1990/91:Ub14 yrkande 10, res. 25 (v)
35. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidragssystemet att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,
36. beträffande uppföljning av genomförandet av det nya statsbidragssystemet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 12 och 1990/91:Ub14 yrkande 15 samt med anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 17, 1990/91:Ub6 yrkande 3 och 1990/91:Ub10 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Uppföljning, utvärdering och tillsyn
37. beträffande riktlinjer för uppföljning och utvärdering att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub801 yrkande 12, 1990/91:Ub5 yrkandena 12 och 13 och 1990/91:Ub13 delvis godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 26 (m)
38. beträffande betyg i skolan att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 4, res. 27 (m)
Den statliga skoladministrationen
39. beträffande avveckling av skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och fortbildningsnämnderna samt inrättande av ett nytt ämbetsverk för skolväsendet att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,
40. beträffande lokalisering av det nya ämbetsverket för skolväsendet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub1, 1990/91:Ub3 yrkande 1, 1990/91:Ub6 yrkande 11, 1990/91:Ub18 yrkande 1 och 1990/91:Ub37 yrkande 8, res. 28 (c, mp)
41. beträffande namn på det nya ämbetsverket för skolväsendet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 18,
42. beträffande fältorganisation för ett nytt ämbetsverk för skolväsendet att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ub316, 1990/91:Ub3 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Ub6 yrkandena 9 och 10, 1990/91:Ub7 samt 1990/91:Ub35 yrkande 10 och med ändring av riksdagens beslut (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och 9, rskr. 89) i vad gäller de nya länsstyrelsernas befattning med utbildningsfrågor m.m. samt med avslag på proposition 1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub2, 1990/91:Ub14 yrkande 16, 1990/91:Ub15, 1990/91:Ub17, 1990/91:Ub18 yrkande 2, 1990/91:Ub20, 1990/91:Ub26, 1990/91:Ub27, 1990/91:Ub28 yrkande 1, 1990/91:Ub29 och 1990/91:Ub36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. beträffande information om alkohol, narkotika och tobak att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub28 yrkande 2,
44. beträffande inrättande av ett sammanhållet ämbetsverk för utbildningsfrågor att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 29, res. 29 (m)
45. beträffande ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub3 yrkande 3 samt 1990/91:Ub35 yrkandena 14 och 15 godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 30 (c, mp)
46. beträffande övriga handikappfrågor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub32 och 1990/91:Ub33,
Grundläggande lärarutbildning
47. beträffande examinations- och betygssystem inom grundläggande lärarutbildning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkandena 19 och 20, res. 31 (m, fp)
48. beträffande grundläggande lärarutbildning i övrigt att riksdagen utan erinran lägger proposition 1990/91:18 till handlingarna,
49. beträffande utbildning som kompletterar nuvarande grundskollärarutbildning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 18, res. 32 (m, fp)
Fortbildning för skolväsendets personal
50. beträffande syfte med och ansvar för fortbildningen att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 21 och 22 samt 1990/91:Ub37 yrkande 7 (delvis) godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18, res. 33 (m) res. 34 (mp)
51. beträffande fortbildningens organisation att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 23 och 24, 1990/91:Ub16, 1990/91:Ub35 yrkande 9 och 1990/91:Ub37 yrkande 7 delvis, res. 35 (m) res. 36 (mp)
52. beträffande medel från utlandet för lärarfortbildning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub35 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna
53. beträffande stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och motion 1990/91:Ub21 samt med avslag på motionerna 1990/91:Ub24 och 1990/91:Ub25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Övriga frågor
54. beträffande principer i övrigt för styrning och ansvarsfördelning inom skolan att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,
55. beträffande vuxenstuderandes rätt att välja utbildning och utbildningsort att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 3,
56. beträffande arrangörer av vuxenutbildning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 15, res. 37 (m, fp)
57. beträffande elevavgifter i vuxenutbildningen att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 4,
58. beträffande utvecklingsarbetet inom utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkandena 4 och 5 samt 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis, res. 38 (fp, c)
59. beträffande medel till forskning inom skolväsendet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 16,
60. beträffande ansvaret för studie- och yrkesorienteringen att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub4 yrkande 4,
61. beträffande s.k. karriärtjänster m.m. att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ub318 yrkande 4 och 1990/91:Ub5 yrkande 28.
Stockholm den 29 november 1990
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson
Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s), Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Berit Löfstedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Eva Goës (mp), Ingegerd Wärnersson (s) och Ylva Johansson (v).