Anställningsskyddet för professorer
Betänkande 1997/98:UbU6
Utbildningsutskottets betänkande
1997/98:UBU06
Anställningsskyddet för professorer
Innehåll
1997/98 UbU6
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelsen i högskolelagen om det särskilda anställningsskyddet för professorer vid statliga universitet och högskolor skall upphävas den 1 januari 1999. I och med detta anpassas anställningsskyddet för dessa professorer till allmänt tillämpade regler på arbetsmarknaden. Ett motionsyrkande (m) om avslag på regeringsförslaget följs upp i en reservation till betänkandet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, bl.a. föreslagit 1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434). Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.
Motionen 1997/98:Ub811 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Bakgrund Professorer vid statliga universitet och högskolor som anställts utan tidsbegränsning har ett särskilt långtgående anställningsskydd. I 3 kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) föreskrivs nämligen att en professor får skiljas från sådan tjänst endast om professorn 1. genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåligganden har visat sig uppenbart olämplig att inneha tjänsten eller 2. har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. Bestämmelsen infördes i högskolelagen den 1 juli 1993. Den bör ses mot bakgrund av de regler om inrättande och tillsättande av tjänster som professor som gällde innan dess. Före nämnda datum tillsattes flertalet tjänster som professor vid de statliga högskoleenheterna av regeringen med fullmakt. Högskolor med fakultetsorganisation kunde också inrätta professurer, som då tillsattes av rektorsämbetet med förordnande tills vidare. En fullmaktsanställd professor fick inte sägas upp från sin tjänst - till skillnad från en professor med tillsvidareanställning - utan fick endast skiljas från tjänsten genom avsked på vissa grunder. Arbetsbrist eller omorganisation kunde således aldrig leda till att en fullmaktshavare förlorade sin befattning. Den 1 juli 1993 överfördes rätten att inrätta och tillsätta professurer vid statliga universitet och högskolor från regeringen till sådana lärosäten som har fakultetsorganisation eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs (4 kap. 2 och 3 §§ högskoleförordningen, 1993:100). I och med att professorerna därefter anställdes av lärosätena och inte av regeringen kom systemet med fullmaktsanställning av professorer ur bruk. Som ovan framgått hade de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt ett särskilt starkt anställningsskydd. I syfte att uppnå en motsvarande ställning också för de professorer som tillsattes av lärosätena efter den 30 juni 1993 infördes i högskolelagen den nu aktuella lagparagrafen. Bestämmelsen angavs ha sin grund i önskemålet att ge dem som anställdes som professor vid universitet och högskolor den anställningstrygghet som ansågs vara väsentlig för integriteten i forskning och undervisning. En rätt för regeringen att inrätta professurer av nationellt intresse vid universitet och högskolor återinfördes den 1 juli 1995. Samtidigt fick även högskolor utan fakultet möjlighet att inrätta professurer efter tillstånd av Högskoleverket. Tidigare under detta riksmöte har riksdagen med anledning av propositionen om högskolans ledning, lärare och organisation beslutat om nya regler, bl.a. för befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12). De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall anställas som professorer. Det beslutades vidare att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer. Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor skall åter tas bort. De nya reglerna förutsätter ändringar i högskoleförordningen, vilka avses träda i kraft den 1 januari 1999.
Regeringens förslag I den nämnda propositionen om högskolans ledning, lärare och organisation förutskickade regeringen att särreglerna i högskolelagen (3 kap. 4 §) om anställningsskydd för professorer som fått en tjänst utan tidsbegränsning skulle komma att upphävas. Något förslag om slopande av bestämmelsen lades dock inte fram i propositionen, eftersom regeringen först skulle inhämta lagrådets yttrande i lagstiftningsärendet. Lagrådet har sedermera förklarat sig inte ha något att erinra mot den avsedda lagändringen. Regeringen skriver nu i budgetpropositionen (s. 109-113) att det finns flera skäl att ompröva frågan om professorer skall ha ett så starkt anställningsskydd som det nu gällande. Ett skäl är att regeringen i propositionen om högskolans ledning, lärare och organisation lagt fram förslag om rätt till befordran till en anställning som professor, och detta utan att det sker någon uppdelning i flera kategorier av professorer. Ett genomförande av förslaget kommer att leda till att det anställs många fler professorer än i dag. Det vore enligt regeringens mening orimligt att en så stor del av lärarkåren skulle åtnjuta ett anställningsskydd som avviker från allmänt tillämpliga regler på arbetsmarknaden. Ytterligare ett skäl är att inte bara professorer utan även andra lärare skall ta del i och ha ansvar för att en hög kvalitet nås i såväl forskning som undervisning. Enligt regeringen är det självfallet angeläget att de högskoleanställda som arbetar med forskning och utbildning är skyddade mot godtyckliga åtgärder som direkt eller indirekt kan beskära den vetenskapliga friheten eller lärarens integritet vid undervisningen. Här påminner regeringen om att principen om forskningens frihet har kommit till uttryck i 1 kap. 6 § högskolelagen. Det sägs där att forskningsproblem får väljas fritt, att forskningsmetoder får utvecklas fritt och att forskningens resultat får publiceras fritt. I praktiken skulle de högskoleanställda lärarnas integritet kunna begränsas, om arbetsgivaren hade rättsliga möjligheter att vidta uppsägningar i syfte att på ett otillbörligt sätt påverka dem i deras arbete med forskning och utbildning. Uppsägningar av den naturen måste emellertid anses oförenliga med den allmänt tillämpliga lagen (1982:80) om anställningsskydd, framhåller regeringen. En tillsvidareanställning kan sägas upp av arbetsgivaren bara om det finns saklig grund för åtgärden (7 §), och ett avskedande förutsätter att arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren (18 §). Det påpekas att lagen om anställningsskydd också innehåller garantier för en objektiv prövning av en uppsägning eller ett avskedande. I propositionen gör regeringen en utförlig genomgång - med hänvisning till rättspraxis - av det skydd mot godtyckliga uppsägningar och avskedanden som den svenska arbetsrätten erbjuder. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att högskolelagens särregler om anställningsskydd för professorer med tillsvidareanställning skall upphävas. Ändringen i högskolelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser skall dock gälla för den som har fått en tjänst som professor utan tidsbegränsning före nämnda tidpunkt.
Motionen I motion 1997/98:Ub811 (m) yrkande 1 avvisas regeringens förslag om slopande av det särskilda anställningsskyddet för professorer mot bakgrund av den vikt motionärerna lägger vid professorers professionella integritet. Oavsett om det handlar om tillsvidareanställning eller tidsbegränsade förordnanden som professor anser motionärerna det befogat med särskilt tydliga regler som garanterar integriteten.
Utskottets bedömning Utskottet anser att riksdagen med avslag på motionsyrkandet bör anta den föreslagna ändringen av högskolelagen som innebär att den särskilda bestämmelsen om anställningsskydd för professorer upphävs. Härigenom kommer anställningsskyddet för professorer att anpassas till allmänt tillämpliga regler på arbetsmarknaden. Regeringen har enligt utskottets mening anfört vägande skäl för en sådan förändring. Bland annat måste lagändringen ses som en naturlig konsekvens av det beslut om befordran av professorskompetenta lektorer till professorer som riksdagen fattade i början av innevarande riksmöte. Det är som regeringen anmärker inte rimligt att en stor del av lärarkåren vid universitet och högskolor har ett från arbetsmarknaden i övrigt avvikande anställningsskydd. Av betydelse är vilket skydd de nyanställda professorerna kommer att få mot ogrundade uppsägningar eller andra åtgärder som kan inskränka forskningens frihet eller lärarens integritet. Utskottet delar regeringens uppfattning att de allmänt tillämpliga arbetsrättsliga reglerna, främst reglerna i lagen om anställningsskydd, måste anses utgöra en fullt tillräcklig garanti för att uppsägningar och avskedanden liksom andra åtgärder inte kan genomföras på ett sätt som hotar integriteten i forskning eller utbildning. Lagändringen bör, som regeringen föreslagit, träda i kraft den 1 januari 1999, dvs. samtidigt som andra ändringar i högskolelagen, vilka riksdagen beslutat med anledning av propositionen om högskolans ledning, lärare och organisation.
Hemställan
Utskottet hemställer beträffande anställningsskyddet för professorer att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ub811 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434). res. (m)
Stockholm den 25 november 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Ulf Melin (m), Margitta Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Inger Davidson (kd).
Reservation
Anställningsskyddet för professorer Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m) och Hans Hjortzberg-Nordlund (m) anför: Enligt vår mening är det viktigt att behålla särreglerna om anställningsskydd för professorer. Vi anser det befogat med särskilt tydliga regler i detta avseende, som garanterar professorerna den anställningstrygghet som är väsentlig för integriteten i forskning och utbildning. I sammanhanget vill vi påminna om att vi i en reservation till utskottets betänkande om högskolans ledning, lärare och organisation framfört åsikten att lärartjänsterna vid universitet och högskolor till att börja med skall vara tidsbegränsade. Vi anser således att professorsförordnandet som en kvalitetssäkring bör vara tidsbegränsat till en första period om sex år. Därefter bör professorn, efter en ny bedömning av hans eller hennes kvalifikationer, kunna få ett livstidsförordnande. Vi föreslår att riksdagen med bifall till vår motion avslår regeringens förslag till lagändring. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet bort hemställa beträffande anställningsskyddet för professorer att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ub811 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) skall upphöra att gälla den 1 januari 1999.
__________
Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om den som före den 1 januari 1999 har fått en tjänst som professor utan tidsbegränsning.