Anslag till Trafiksäkerhet, m.m.
Betänkande 1990/91:TU23
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU23
Anslag till Trafiksäkerhet m.m.
Innehåll
1990/91
TU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlas i proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga 8, avsnittet C. Trafiksäkerhet framlagda förslag. Dessa förslag avser inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet, vissa förändringar av den statliga fordonskontrollen, indragning av systemen med bidrag till reningsutrustning på dels vissa lastbilar och bussar, dels äldre personbilar, samt anslag till trafiksäkerhetsverket (TSV) och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). I anslutning till behandlingen av propositionsförslagen behandlar trafikutskottet förslag i trafiksäkerhetsfrågor i 21 under den allmänna motionstiden i år väckta motioner och i tre med anledning av proposition 1990/91:90 väckta motioner. Andra under den allmänna motionstiden väckta motionsförslag i trafiksäkerhetsfrågor avser utskottet att behandla vid senare tillfälle.
Utskottet tillstyrker eller lämnar utan erinran regeringens förslag. Med anledning av förslag i en s-motion och en c-motion föreslår utskottet ett tillkännagivande om kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar. Utskottet föreslår att motionsförslagen i övrigt skall avslås eller lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen -- i de flesta fallen med hänsyn till att de i motionsförslagen upptagna frågorna nyligen har varit under övervägande eller har uppmärksammats i utredningssammanhang eller har aktualiserats hos trafiksäkerhetsverket eller annan myndighet eller hos regeringen.
Till betänkandet har fogats tolv reservationer. De frågor som reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets yttrande (s. 32--34).
Till betänkandet har vidare fogats två särskilda yttranden, nämligen av c-ledamöterna beträffande ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet samt fp-ledamöterna beträffande vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Trafiksäkerhet
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) i avsnitt C. Trafiksäkerhet (s. 56--64) 1. att riksdagen godkänner vad i propositionen har förordats om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet, 2. att riksdagen tar del av vad i propositionen har anförts om den statliga fordonskontrollen, 3. att riksdagen godkänner att bidragssystemet för bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar och bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra, 4. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., 5. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., 6. att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 31799000 kr.
Motionerna
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 12. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre personbilar höjs till 4000 kr. för personbilar av årsmodellerna 1983 och senare, 13. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre personbilar höjs till 1500 kr. för personbilsmodeller äldre än 1983, 14. att riksdagen beslutar att bidraget till rening på äldre personbilar skall utgå oberoende av teknik, förutsatt att avgaskraven uppfylls, 15. att riksdagen till Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar för budgetåret 1991/92 anslår 70000000 kr.
1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 11. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerheten.
1990/91:T215 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsinsatser och höjd bidragsnivå i syfte att åstadkomma en intensifiering av verksamheten med installation av avgasreningsutrustning i befintlig fordonspark, 18. att riksdagen till insatser för utbyte av avgasreningsutrustning för budgetåret 1991/92 anvisar 160000000 kr.
1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om premien för eftermontering av katalysatorer på äldre bilar och finansieringen av densamma, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett allsidigt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av Svensk Bilprovning ABs monopol, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för besiktning av motorfordon.
1990/91:T407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av Svensk bilprovnings monopolställning. Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:Fi502.
1990/91:T408 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen lokaliserar en försöksverksamhet i Årjäng och Torsby kommuner, där den obligatoriska bilprovningsverksamheten utförs av en auktoriserad bilverkstad.
1990/91:T412 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att halvera antalet olyckor, antalet skadade och antalet dödade under 1990-talet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägtrafiken måste minskas med minst 25% till år 1995 som ett led i trafiksäkerhetsarbetet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad trafiksäkerhetsinformation, och att den i högre utsträckning skall inriktas mot att få flera att i högre grad kunna utnyttja trafiksäkrare trafikslag, 9. att riksdagen beslutar att hälften av det statliga bidraget till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) skall användas till att informera om och propagera för trafiksäker kollektivtrafik m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:T414 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av äldre personbilar.
1990/91:T417 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser för fordonskontroll på väg.
1990/91:T419 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta försöksverksamhet inom den statliga fordonskontrollen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga försöksverksamheten i första hand till de orter som ligger närmast i tur för nyetableringar enligt AB Svensk Bilprovnings prioritering.
1990/91:T420 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överlåta till bilverkstäder att godkänna åtgärdad anmärkning och därmed avskaffa ombesiktning hos Svensk Bilprovning.
1990/91:T421 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om längre intervall mellan kontrollbesiktningarna för bilar med extremt kort körsträcka.
1990/91:T423 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (båda c) vari yrkas att riksdagen beslutar att höja bidraget till 2000 kr. för de bilar som kan få bidrag enligt SFS 1989:422. Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:Jo774.
1990/91:T424 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till oskyddade trafikanter om reflexer och belysning.
1990/91:T425 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förbättrad olycksstatistik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny inriktning av trafiksäkerhetsarbetet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en eller flera haverikommissioner.
1990/91:T426 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida organisation av trafiksäkerhetsarbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning med vägverket för att åstadkomma en säkrare trafikmiljö, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan Svensk Bilprovning och bilverkstäder, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser för fordonskontroll på väg, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt kontroll av lastbilar.
1990/91:T430 av Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begagnade fordon skall ha varit besiktigade inom viss tid innan försäljningstillfället, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att truckar blir föremål för besiktning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AB Svensk Bilprovning som riksprovplats tillförs dessa båda arbetsuppgifter.
1990/91:T431 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av nuvarande uppdelning av arbetsuppgifter på bl.a. andra närliggande verk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksrevisionsverkets förslag prövas i avsikt att åstadkomma ett effektivt och samordnat trafiksäkerhetsarbete, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det frivilliga och ideella trafiksäkerhetsarbetet bör uppmuntras och ekonomiskt stöttas.
1990/91:T436 av Lennart Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tidigareläggning av de tunga fordonens första kontrollbesiktning.
1990/91:T442 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av äldre personbilar.
1990/91:T446 av Ingvar Eriksson och Per Stenmarck (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen anförts om stimulans för investering i katalysatorer på begagnade bilar.
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö
1990/91:T78 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar att bidraget till installation av reningsutrustning i bilar skall utgå med 4000 kr./fordon i enlighet med vad i motion 1990/91:Jo113 anförts.
1990/91:T82 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 11. att riksdagen beslutar att ett bidrag om 5000 kr. skall utgå til eftermontering av reningsutrustning på bilar fr.o.m. årsmodell 1983 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:T83 av Jan Sandberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om eftermontering av katalysatorer.
Organisationen av trafiksäkerhetsarbetet
Cirka 30 myndigheter och ett tiotal statsdepartement arbetar med trafiksäkerhet. Härtill kommer många organisationers och enskildas frivilligarbete. Av alla dem som arbetar med trafiksäkerhet är det emellertid endast trafiksäkerhetsverket (TSV) och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) som har det som enda uppgift. AB Svensk Bilprovnings (ASBs) verksamhet avser i huvudsak trafiksäkerhetskontroller, men en allt större insats görs på miljökontroller. TSV är enligt verkets instruktion central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken och skall särskilt svara för samordningen av trafiksäkerhetsarbetet. TSV svarar också för (1) bil- och körkortsregistreringen, (2) frågor om körkort, förarutbildning och förarprov, (3) frågor om trafik på väg och i terräng, (4) frågor om fordons beskaffenhet och utrustning samt (5) information om bestämmelser om trafiksäkerhet. För att bistå TSV i frågor om trafiksäkerhetsarbetets samordning och planering har ett råd för samordning och planering (trafiksäkerhetsrådet) knutits till verket. I rådet ingår -- förutom generaldirektören för TSV -- en företrädare på motsvarande nivå för envar av socialstyrelsen, vägverket, transportforskningsberedningen, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och NTF. Dessa myndigheter och organisationer är på olika sätt engagerade i trafiksäkerhetsarbetet. I varje län finns en regional samordningsgrupp vars sammansättning i princip motsvarar sammansättningen av trafiksäkerhetsrådet. Således ingår företrädare för TSV-distrikt, länsskolnämnd, polismyndighet, länsstyrelse, vägförvaltning, Kommunförbundets länsavdelning, landsting och länets trafiksäkerhetsförbund. Riktlinjer för samordningsgrupperna har fastställts av trafiksäkerhetsrådet. Länsstyrelserna har i de flesta fallen åtagit sig att leda verksamheten. TSVs distriktsorganisation svarar i regel för kanslifunktionen. Från och med den 1 juli 1991 avvecklas skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet, skall inrättas. Från och med den 1 juli 1991 samordnas vidare den regionala statliga förvaltningen genom att länsstyrelsens arbetsområde skall omfatta bl.a. de verksamheter som i dag bedrivs av länsstyrelsen och länsvägnämnden. Också när det gäller kommunikationer och trafiksäkerhet får den nya länsstyrelsen ökade arbetsuppgifter. Svenska kommunförbundet genomför i samarbete med Landstingsförbundet, NTF och TSV olika informationsinsatser som är riktade till kommunerna i syfte att öka det lokala engagemanget i trafiksäkerhetsfrågor. NTF verkar som företrädare för och samordnare av det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. NTFs medlemmar utgörs i huvudsak av riksorganisationer samt av länens trafiksäkerhetsförbund och trafiksäkerhetsföreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
TSV skall varje år lämna regeringen en programplan för trafiksäkerhetsrådets arbete under de kommande tre budgetåren. Den senaste är den år 1990 avgivna Trafiksäkerhetsprogram 1990, som avser perioden 1991/92--1993/94. I trafiksäkerhetsprogrammet anges mål för det samordnade trafiksäkerhetsarbetet samt åtgärder för att förverkliga målen som de i trafiksäkerhetsrådet deltagande myndigheterna och organisationerna avser att vidta m.m.
Styrningen av trafiksäkerhetsverket (TSV) m.m.
TSVs verksamhet är indelad i verksamhetsområdena (1) Samordning, (2) Trafikmiljö, (3) Fordon, (4) Trafikant samt (5) Register. Statsmakternas styrning av TSV sker genom att trafiksäkerhetsmål och ekonomiska krav fastställs. Målen för de fem verksamhetsområdena för treårsperioden 1989/90--1991/92 godkändes under 1988/89 års riksmöte (prop. 1988/89:100 bil. 8, bet. TU13, rskr. 211).
Verksamheten finansieras med olika avgifter -- t.ex. enligt förordningen (1972:648) med taxa för trafiksäkerhetsverket -- samt med intäkter från uppdrags- och försäljningsverksamhet.
Utskottet
1 Inriktningen av TSVs verksamhet m.m.
1.1 Bakgrund
Riksdagen fastställde år 1982 (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och bet. TU26, rskr. 231) följande mål för arbetet med trafiksäkerhet på väg, nämligen 1) att det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande minska, 2) att risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för alla trafikantkategorier, 3) att risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade, varvid barnens problem skall särskilt beaktas.
Enligt det s.k. operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet -- vilket har godkänts av statsmakterna (prop. 1989/90:100 bil. 8 s. 54--55, bet. TU21 s. 5--6, rskr. 35) som grund för åtgärder på trafiksäkerhetsområdet -- skall man uppnå att antalet personer som dödas resp. skadas i trafiken år 1995 skall vara minst ca 150--160 resp. ca 3500 färre än under år 1988 och år 2000 minst ca 200 resp. ca 5000 färre än under år 1988. Det operativa målet knyter an till mål som Världshälsoorganisationens (WHOs) Europaregion har antagit i programmet Hälsa för alla år 2000 och som innebär att antalet dödade och skadade i trafiken skall minskas med i genomsnitt 4% per år fr.o.m. år 1991.
Antalet polisrapporterade vägtrafikolyckor med personskada minskade år 1987 med 6% jämfört med år 1986 men ökade år 1988 med 10% och år 1989 med 4%. Under år 1989 uppgick dessa olyckor till 17969. Antalet dödade vid dessa olyckor var 844 år 1986, 787 år 1987, 813 år 1988 och 904 år 1989. Antalet personer som skadades svårt var under nämnda år 5804, 5423, 5869 resp. 5790 och antalet lindrigt skadade personer 15810, 15044, 16969 resp. 17741. Det bör framhållas att antalet inträffade vägtrafikolyckor med personskada är betydligt större än det som kommer till polisens kännedom. En grov uppskattning av hur många som egentligen skadas i trafiken erhålls genom att antalet skadade vid polisrapporterade vägtrafikolyckor multipliceras med talet 2,7. För år 1989 blir totalantalet skadade ca 65000. Lägger man till detta tal alla som skadas i trafiken utan att fordon i rörelse har deltagit i olyckorna kan antalet skadade uppskattas till drygt 85000.
1.2 Propositionsförslaget
Föredragande departementschefen konstaterar att -- trots att mycket sedan 1960-talet har gjorts på vägtrafiksäkerhetens område och stora resurser har satsats -- antalet dödade i vägtrafiken fram t.o.m. år 1989 hade ökat med 146 personer eller med 19% jämfört med år 1982, då riksdagen fastställde målen för arbetet med trafiksäkerhet på väg. För år 1990 kan man emellertid enligt departementschefen märka en nedgång i antalet dödade och skadade i trafiken.
Departementschefen framhåller att man i Trafiksäkerhetsprogram 1990 har prioriterat de olika åtgärderna utifrån en analys av kostnader och effekter på trafiksäkerheten. Ett nytt hastighetsbegränsningssystem med tre generella hastighetsgränser -- 50 km/tim för tätort, 100 km/tim alternativt 110 km/tim för motorväg och 80 km/tim för övriga vägar -- och ökad hastighetsövervakning ger enligt Trafiksäkerhetsprogram 1990 de största effekterna. Departementschefen nämner vidare att också TSV -- år 1990 i rapporten Kriterier för bestämmande av hastighet på landsbygdsvägar m.m. -- har föreslagit detta hastighetsbegränsningssystem och att regeringen har uppdragit åt TSV att komplettera förslaget utifrån samhällsekonomiska aspekter. Departementschefen anmäler att han senare avser att återkomma till riksdagen med sina ställningstaganden till TSVs förslag till ett nytt hastighetsbegränsningssystem.
I direktiven (dir. 1990:86) för en i december 1990 beslutad översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation -- som skall utföras av en särskilt tillkallad utredare (K 1991:01) och som skall vara slutförd senast den 2 september 1991 -- konstaterar regeringen att en tidigare gynnsam utveckling på trafiksäkerhetsområdet har stagnerat och att de av riksdagen fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet inte kan nås med nuvarande organisation. Utredaren skall söka åstadkomma en effektivare resursanvändning samt öka förutsättningarna att uppnå de av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen. Utredaren skall bl.a. lämna förslag till prioritering mellan olika slag av trafiksäkerhetsinsatser, och som underlag härvidlag skall utredaren dels kartlägga de insatser som sker inom olika delar av samhället, dels identifiera i vilken omfattning olyckor hänför sig till områdena trafikant, fordon och trafikmiljö.
Departementschefen förordar att TSV -- i avvaktan på resultatet av översynen av trafiksäkerhetsarbetet -- för nästa budgetår skall liksom hittills prioritera verksamhetsområdena Samordning och Trafikant. Departementchefen förordar vidare att TSV för nästa budgetår skall eftersträva full kostnadstäckning, att TSVs prisutveckling bör vara jämn över tiden samt att TSV till statsverket skall inleverera -- utöver den genomsnittliga inleveransen om 9% av intäkterna exkl. räntor -- 163 milj.kr. som ersättning för länsstyrelsernas arbete med körkortshanteringen och bilregistreringen.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad departementschefen har förordat om inriktningen av TSVs verksamhet. I samband med att utskottet redovisar sitt ställningstagande till detta förslag behandlar utskottet i det följande vissa motionsförslag om inriktningen av TSVs verksamhet m.m.
1.3 Minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet
I motion T412 (mp) yrkande 2 begärs att vägtrafiken till år 1995 skall minskas med 25% (räknat i fordonskilometer) som ett led i trafiksäkerhetsarbetet.
I likhet med vad utskottet tidigare har gjort vid behandlingen av motionsförslag med syften som har varit likartade med syftet med det nu aktuella motionsförslaget vill utskottet erinra om att riktlinjer för fördelningen av trafikuppgifter mellan olika trafikgrenar -- flyg, järnvägstrafik, sjöfart och vägtrafik -- fastlades i 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13 m.fl., rskr. 159 m.fl.). Tillräcklig anledning att vid behandlingen av det nu aktuella motionsförslaget ompröva detta beslut finns enligt utskottets mening inte. Utskottet vill dock framhålla att de satsningar på järnvägstrafik som kan väntas under innevarande decennium bör ge möjlighet att överföra transporter av personer och gods från väg till järnväg. Motionsförslaget bör inte föranleda någon vidare åtgärd av riksdagen. Det avstyrks således.
1.4 Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet
I motion T412 (mp) yrkande 1 begärs att målet för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att antalet vägtrafikolyckor samt antalet dödade och skadade i trafiken skall nedbringas till hälften under 1990-talet.
Självfallet bör målen för trafiksäkerhetsarbetet sättas högt.
I likhet med vad utskottet gjorde vid behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 6) av ett motionsförslag som var likartat med det här aktuella vill utskottet framhålla följande. Det av statsmakterna antagna operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet -- vilket knyter an till mål som Världshälsoorganisationens (WHOs) Europaregion har antagit i programmet Hälsa för alla år 2000 -- får anses vara mycket ambitiöst med hänsyn till att det har formulerats med beaktande av att trafiken beräknas öka med 3--4% per år. Enligt uppgift i Trafiksäkerhetsprogram 1989 kräver nämligen den årliga trafikökningen i sig åtgärder som förhindrar en ökning av antalet dödade med ca 25--30 och av antalet skadade med ca 750--1000 årligen. Mot bakgrund av det anförda synes motionsförslaget inte böra föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks följaktligen.
1.5 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet
I motion T253 (m) framhålls att det är en felaktig prioritering att koncentrera trafiksäkerhetsdebatten och övervakningsresurserna på problemet med hastighetsanpassning, då detta riskerar att hota ett allsidigt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete. Motionärerna pekar på att det finns också andra orsaker till trafikolyckor, t.ex. dålig trafikmiljö, dåliga vägar, otydlig skyltning, omdömeslöshet, ohälsa och alkohol- eller drogpåverkan. Motionärerna begär i yrkande 16 att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om ett allsidigt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete. I motion T425 (m) yrkande 4 begärs att trafiksäkerhetsarbetet skall förnyas. Det är viktigt, anför motionärerna, att koncentrera åtgärderna på sådant som kan förväntas ge resultat i form av lägre olyckstal och mindre antal dödade. De pekar på att en undersökning har visat att de vanligaste olycksorsakerna är att föraren gör följande fel, nämligen han/hon respekterar ej högerregeln och väjningsskyldighet, svänger åt vänster utan att ha förvissat sig om att fara inte föreligger, byter fil utan att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt bakomvarande samt gör omkörning utan att ha förvissat sig om att omkörningssträckan är tillräcklig.
Utskottet avstyrkte i betänkande 1989/90:TU21 (s. 7--8) motionsförslag som var likartade med dem som här är aktuella. Utskottet framhöll följande. Arbetet med hastighetsanspassning är angeläget. Beräkningar, som statens väg- och trafikinstitut (VTI) har gjort, har visat att ca 200 människoliv skulle kunna sparas årligen om ingen överskred hastighetsgränserna (SOU 1987:43). Ansträngningar för bättre hastighetsanpassning måste därför ha en framträdande plats i trafiksäkerhetsarbetet. Det är viktigt att ansträngningar görs för att också eliminera andra orsaker till trafikolyckor. Trafiksäkerhetsarbetet måste vara allsidigt. Åtskilligt av det som förordas i motionerna tas också upp i åtgärdsprogrammet i Trafiksäkerhetsprogram 1989, och detta bör därför kunna uppfylla motionärernas krav på allsidighet.
Vad utskottet sålunda framhöll gäller även beträffande de nu aktuella motionsförslagen. När det gäller den närmare prioriteringen bland åtgärder som kan komma i fråga för att öka trafiksäkerheten bör man, som utskottet också framhöll, acceptera den avvägning som görs av trafiksäkerhetsrådet i trafiksäkerhetsprogrammet. Trafiksäkerhetsrådet representerar ju ett brett ansvarsområde med ett brett engagemang när det gäller trafiksäkerhetsfrågor. Mot bakgrund av det anförda bör de här aktuella motionsförslagen inte föranleda någon vidare åtgärd av riksdagen.
1.6 Förbättring av olycksstatistiken
På ett flertal håll finns data och information som är av intresse för trafiksäkerhetsarbetet. Uppgifter om olyckor och skador insamlas sålunda av polisen, försäkringsbolag och sjukvården. Data om omfattningen av trafiken m.m. finns i statistiska centralbyråns resvaneundersökningar och i vägverkets och vissa kommuners trafikräkningar. Detta material har dock primärt insamlats för andra syften än av trafiksäkerhetsskäl.
I motion T425 (m) kritiseras nuvarande trafikolycksstatistik. Motionärerna anför att de flesta olyckor enligt denna statistik tillskrivs förarfel även om vägmiljö, dålig vägbeläggning, förvirrande skyltning etc. kan vara starkt bidragande orsaker till en trafikolycka. Motionärerna begär i yrkande 3 en förbättrad olycksstatistik. De framhåller att statistiken över trafikolyckor måste detaljeras och nyanseras för att man skall få veta mera om olycksorsakerna. Uppgifter från försäkringsbolag, sjukhus och kommuner skulle enligt motionärerna kunna komplettera bilden.
Regeringen uppdrog år 1986 åt TSV att se över statistikbehovet och statistikproduktionen på trafiksäkerhetsområdet. Till fullgörande av detta uppdrag avlämnade TSV i december 1990 ett förslag till förbättrat beslutsunderlag för trafiksäkerhetsarbetet inom vägtrafiken, vilket utgör redovisning av en första etapp i ett utvecklingsarbete. Vid behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 8--9) av motionsförslag som var likartade med det nu aktuella hänvisade utskottet till att detta utvecklingsarbete hade inletts. I den nu avlämnade redovisningen för den första etappen i utvecklingsarbetet har klarlagts vilka dataunderlag som krävs för att fullgöra ett effektivt trafiksäkerhetsarbete samt vilka datamaterial som finns tillgängliga och dessas kvalitet. Förslag har utarbetats som anger hur data från olika källor kan kombineras och vilka kombinationer som måste etableras och finnas tillgängliga för att tillgodose vissa basbehov. Vidare redovisas vilka förändringar som redan nu kan utformas och vilka förbättringar som de skulle innebära. Under den andra etappen av utvecklingsarbetet skall man behandla frågor om det praktiska genomförandet av förslag från den första etappen och under den tredje etappen frågor om informationssystemets framtida utveckling. Det inledda utvecklingsarbetet torde kunna tillgodose syftet med motionsförslaget, som därför kan lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.
1.7 Inrättande av haverikommission(-er) för utredning av vägtrafikolyckor
Undersökning av en vägtrafikolycka görs av polisen när misstanke om brott föreligger och av försäkringsbolag för att klargöra förutsättningarna för ersättning från försäkringar m.m.
Genom lagen (1990:712) om undersökning av olyckor infördes den 1 juli 1990 en gemensam ordning för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor och tillbud till sådana olyckor, oavsett om olyckan eller tillbudet till en olycka har inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans. Undersökningarna av allvarliga olyckor eller olyckstillbud görs av statens haverikommission. Haverikommissionen kan emellertid överlåta åt någon annan att göra en undersökning.
I motion T425 (m) yrkande 5 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att det behövs en eller flera haverikommissioner för vägtrafikolyckor som klargör samband och orsaker vid olyckor. Motionärerna framhåller att -- även om 90% av vägtrafikolyckorna sägs bero på förarna -- förarnas förmåga att tackla svårigheterna ofta är betydande och sammanhängande med andra faktorer.
Utskottet har tidigare vid behandlingen av motioner som har varit likartade med den nu aktuella framhållit att det i praktiken har funnits en haverikommission för vägtrafiken genom att noggranna utredningar från polisens, vägverkets och TSVs sida görs av allvarliga trafikolyckor. Dåvarande kommunikationsministern framhöll detta år 1986 i ett svar på en fråga i riksdagen (1985/86:391).
Vid behandlingen senast (i betänkande 1989/90:TU21 s. 9--10) av motionsförslag som var likartade med det här aktuella pekade utskottet på att inom TSV hade påbörjats ett arbete som syftade till att man skulle precisera angelägna frågeställningar mot vilka haveristudier kunde riktas. Nämnda arbete har nu fortskridit så långt att TSV under innevarande år skall bedriva en försöksverksamhet för att få erfarenheter av haveriundersökningar. Ett förstahandsmål för försöksverksamheten är att testa metodiken samt att få underlag för en bedömning huruvida det i ett längre perspektiv är lämpligt att utnyttja haveriundersökningar som ett reguljärt hjälpmedel i det löpande trafiksäkerhetsarbetet. Ett annat syfte anges vara att få idéer och kunskap om vilka förhållanden som negativt påverkar samspelet människa--fordon--miljö. Vidare kan haveriundersökningar, sägs det, ge uppslag till åtgärder av generellt slag eller anvisningar för åtgärder av lokal natur. Försöksverksamheten skall bedrivas på två orter, nämligen i Stockholm och avse vägtrafikolyckor som inträffar i huvudgatukorsningar samt i Karlstad med omnejd och avse vägtrafikolyckor med äldre trafikanter. På varje ort skall en "haverigrupp" arbeta bestående av en ledare, en intervjuare, en fordonstekniker och en trafikingenjör. Utskottet framhöll i ovannämnda betänkande att det var bra att TSV förberedde en försöksverksamhet. Utskottet förutsatte att försöksverksamheten skulle leda fram till att haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet vill här understryka vikten av detta. Mot bakgrund av den lämnade redogörelsen synes det här aktuella motionsförslaget kunna lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.
1.8 Inriktningen av TSVs verksamhet
Utskottet instämmer med departementschefen i att TSV bör prioritera verksamhetsområdena Samordning och Trafikant i avvaktan på resultatet av den tillkallade utredarens översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Som nämnts skall detta bl.a. utmynna i förslag till prioritering mellan olika slag av trafiksäkerhetsinsatser. De av departementshefen föreslagna ekonomiska målen, dvs. förslagen beträffande kostnadstäckning, prisutveckling och inleveranser till statsverket, föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen godkänner vad departementschefen har förordat om inriktningen av TSVs verksamhet.
2 Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
2.1 Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
I tre motionsförslag tas upp frågor om ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet m.m. I motion T431 (fp) yrkande 1 begärs sålunda en översyn av den nuvarande uppdelningen av arbetsuppgifter på trafiksäkerhetsområdet. Motionärerna anför bl.a. att flera skäl talar för en rejäl översyn av trafiksäkerhetsarbetet i syfte att samordna och effektivisera detta. Motionärerna anser att "hela komplexet" -- varmed motionärerna torde avse TSV och NTF -- bör bli föremål för en förutsättningslös utredning med syfte att olika arbetsenheter förs t.ex. till närstående verk, varvid enligt motionärerna rikspolisstyrelsen, vägverket, statens naturvårdsverk m.fl. kan vara aktuella. I motion T426 (c) begärs i yrkande 1 att en bättre samordning skapas bland dem som arbetar med trafiksäkerhetsfrågor. Enligt motionärerna bör det prövas vilken ansvarsfördelning som skall råda för att man skall uppnå bästa effekt av de medel som samhället satsar. Det är viktigt, anför motionärerna, att folkrörelseförankringen av trafiksäkerhetsarbetet säkerställs -- särskilt på lokal och regional nivå. Vid överväganden om utvecklingen av organisationen bör det vägas in att, vid sidan av TSV och NTF, andra myndigheter -- särskilt vägverket -- gör stora insatser för ökad trafiksäkerhet. I yrkande 2 i motionen begär motionärerna vidare en bättre samordning mellan vägverket samt andra myndigheter, organisationer och verk i arbetet med att åstadkomma en säkrare trafikmiljö. Motionärerna anför att vissa platser och sträckor längs våra vägar är mer olycksdrabbade än andra, t.ex. med kollisioner med vilt, kollisioner i korsningar samt med halkproblem. Med vägverket som ansvarig myndighet måste enligt motionärerna arbetet intensifieras för att minska dessa olyckor genom ombyggnad till en säkrare trafikmiljö.
Som nämnts i ett föregående avsnitt i betänkandet har -- med stöd av ett bemyndigande av regeringen i december 1990 -- tillkallats en särskild utredare (K 1991:01) som skall göra en översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation i syfte att åstadkomma en effektivare resursanvändning samt öka förutsättningarna att uppnå de av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen. I direktiven för översynsarbetet (dir. 1990:86) sägs bl.a. att ambitionen bör vara att ge de olika organ som arbetar på trafiksäkerhetsområdet en klarare arbetsfördelning, att en kraftfull samordning behövs i framtiden, att organisationen på såväl central som regional/lokal nivå skall ses över, att möjligheten bör prövas att minska antalet organ inom den offentliga trafiksäkerhetssektorn, att förslag skall lämnas om vilka av TSVs nuvarande uppgifter som kan föras över till andra organ eller helt avvecklas, att den folkliga förankringen av trafiksäkerhetsarbetet är viktig för detta arbete. De i motionsförslagen önskade övervägandena synes ligga inom ramen för översynsuppdraget. Utskottet förutsätter därför att vad som anförs i här aktuella delar av motionerna beaktas vid översynen. Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.
2.2 Ansvaret för trafiksäkerhetsinformationen m.m.
Riksdagen beslutade år 1982 om vissa riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetet (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och TU26, rskr. 231), som i fråga om informationsverksamheten innebar att en omfördelning av roller och resurser mellan TSV och NTF skulle ske. TSV skulle i fortsättningen svara för "sakinformation" och NTF för "pläderande information". Sakinformation ansågs vara ett myndighetsåliggande och därför en uppgift för TSV. Den pläderande informationen bedömdes bäst kunna ges inom ramen för det frivilliga arbete som utfördes av NTF och NTFs medlemsorganisationer. Medel för informationsverksamhet skulle efter hand överföras från TSV till NTF. Riksrevisionsverket (RRV) fick i mars 1989 i uppdrag av regeringen att utvärdera uppdelningen av trafiksäkerhetsinformationen i sakinformation och pläderande information. Uppdraget redovisades i augusti 1989 med rapporten Trafiksäkerhetsinformation. RRVs sammanfattande bedömning var att målsättningen med uppdelningen inte hade uppfyllts. Som ett alternativ till den rådande uppdelningen av informationsmedlen föreslog RRV att ansvaret för statligt finansierad trafiksäkerhetsinformation borde ligga på TSV.
I motion T431 (fp) yrkande 2 begärs att man skall pröva RRVs förslag att ansvaret för statligt finansierad trafiksäkerhetsinformation skall ligga på TSV.
Departementschefen anför (s. 64) att han delar RRVs uppfattning om finansieringen av den statliga trafiksäkerhetsinformationen och att han avser att i samband med förslag till budget för budgetåret 1992/93 lämna förslag till samverkansformer mellan staten och NTF. Den slutliga utformningen bör enligt departementschefen avgöras när förslag föreligger från översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. I avvaktan på sålunda förutskickade förslag till samverkansformer mellan staten och NTF i fråga om trafiksäkerhetsinformationen bör motionsförslaget inte föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks sålunda.
2.3 Information om vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter
I motion T424 (fp) framhålls att en stor del av trafikolyckorna med gående och cyklister inträffar under de mörka timmarna och oftast i tätorter. I yrkande 2 i motionen begärs därför ytterligare informationsinsatser, som riktas till oskyddade trafikanter om vikten för gående av att använda reflexer och vikten för cyklande av att använda cykelbelysning.
Under år 1990 startades en informationskampanj, "Kom fram ur mörkret", som bedrivs av NTF centralt och av trafiksäkerhetsförbunden/föreningarna lokalt. Något initiativ av riksdagen med anledning av motionsförslaget synes därför inte påkallat. Motionsförslaget avstyrks därför.
3 Frågor kring fordonskontrollen
3.1 Nuvarande ordning, riksrevisionsverkets förslag samt propositionens förslag
3.1.1 Nuvarande ordning
I 34--101 §§ fordonskungörelsen (1972:595)(FK) finns bestämmelser om kontroll av fordon genom olika slag av besiktningar -- registreringsbesiktning, typbesiktning, kontrollbesiktning m.m.
Enligt 74 § första stycket FK sker kontrollbesiktning av fordon för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonen som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Sedan den 1 januari 1971 gäller som huvudregel att personbilar och andra fordon -- bl.a. bussar, lastbilar, motorcyklar, bildragna registrerade släpvagnar -- skall kontrollbesiktigas årligen med början under andra kalenderåret efter det år som anges i årsmodellsbeteckningarna (77 § FK). Har fordon vid kontrollbesiktning sådana brister att det ej kan godkännas och meddelas ej körförbud förelägger riksprovplatsen enligt 84 § FK fordonets ägare att avhjälpa bristerna och inom viss tid inställa fordonet för kontrollbesiktning (s.k. efterkontroll). Kontrollbesiktningar liksom vissa övriga besiktningar av motordrivna m.fl. fordon utförs enligt FK av riksprovplats. I förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser har AB Svensk Bilprovning (ASB) utpekats som riksprovplats för motorfordon m.fl. fordon.
Enligt 91 § FK sker flygande inspektion -- som utförs av polisman som rikspolisstyrelsen har förordnat härtill eller bilinspektör -- för kontroll av beskaffenhet och utrustning av motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till anträffandet har använts på väg. Bilinspektörer ingår i TSVs distriktsorganisation. Visar det sig vid flygande inspektion att ett fordon har brister kan detta föranleda påpekande, föreläggande att inom viss tid avhjälpa bristerna eller körförbud.
3.1.2 Riksrevisionsverkets (RRVs) förslag
I en till regeringen i början av år 1989 överlämnad revisionsrapport Den statliga fordonskontrollen har riksrevisionsverket (RRV) redovisat sina slutsatser och förslag efter en granskning av denna kontroll. RRVs förslag till åtgärder för att förändra den statliga fordonskontrollen kan grupperas i tre delar. För att urvalet av kontrollobjekt skall bli mer selektivt föreslår RRV (1) att den periodiska kontrollen av fordon minskas, (2) att möjlighet skapas för speciella kontrollinsatser, (3) att mer satsas på kontroll av fordon på väg samt (4) att tillämpningen av kontrollprogrammen ser över. För att kontrollorganisationen skall bli mer ändamålsenlig föreslår RRV (5) att ASB ges huvudansvaret för att utföra fordonskontroll, dvs. även kontroll på väg (flygande inspektion), (6) att polisens verksamhet inriktas på övrig trafikövervakning men med möjlighet att utföra fordonskontroll, (7) att TSVs arbete inriktas på att följa verksamheten med fordonskontroll, främja ett effektivt resursutnyttjande, föreskriftsarbete m.m. (men inte utföra fordonskontroll på väg) samt (8) att kontrollen finansieras helt via ASBs förrättningsavgifter. För att förenkla verksamheten föreslår RRV (9) att efterkontroller kan ersättas med intygsförfarande, (10) att möjligheten till avkriminalisering prövas samt (11) att överklagningsmöjligheterna ses över.
3.1.3 Uttalanden i propositionen
Departementschefen anmäler RRVs förslag i huvuddrag samt remissyttranden i dessa delar. Departementschefen anför att han i annat sammanhang avser att återkomma till regeringen med förslag i följande hänseenden. Kontrollbesiktningen slopas för tre år gamla personbilar, lätta lastbilar och bussar. Kontrollbesiktning av motorcyklar och lätta släpvagnar sker första gången efter två, därefter vartannat år till dess fordonen är tio år och sedan årligen. Möjlighet införs till efterkontroll med användning av verkstadsintyg och skall i princip avse alla kategorier av fordon. Efterkontroll hos AB Svensk Bilprovning bör dock vara kvar som ett alternativ.
Om det vid utvärdering visar sig att de förutskickade ändringarna av besiktningsintervall innebär en effektivare användning av resurserna bör det enligt departementschefen senare övervägas att fem år gamla personbilar samt lätta lastbilar och bussar undantas från kontrollbesiktning, om de har varit felfria året dessförinnan.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad departementschefen har anfört om den statliga fordonskontrollen.
Utskottet redovisar i det följande sin syn på departementschefens förslag samtidigt som utskottet behandlar motionsförslag med anknytning till dessa samt andra motionsförslag om kontrollbesiktningen.
3.2 Utsträckning av kontrollbesiktningsskyldigheten till vissa truckar
Gaffeltruckar (lyfttruckar) är motordrivna fordon som är försedda med en höj- och sänkbar gaffel, platta eller liknande med vilken gods hanteras för lastning, lossning, stapling eller transport. Gaffeltruckar förekommer som motviktstruckar och som stödbenstruckar. I mitten av 1980-talet fanns det ca 22000 gaffeltruckar av varje slag. Enligt kungörelsen (1952:45) angående klassificeringen av vissa gaffeltruckar skall gaffeltruck hänföras till fordonskategorin motorredskap, om fordonet är konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet samt fordonet med hänsyn till sin konstruktion uppenbarligen inte är lämpat för andra än korta transporter. Gaffeltruck som inte motsvarar definitionen i kungörelsen är lastbil. Såsom lastbil skall sådan gaffeltruck kontrollbesiktigas. Gaffeltruck som är hänförlig till kategorin motorredskap och som på väg transporterar gods som är lastat på gaffeltrucken är inte registreringspliktig och därmed inte heller underkastad krav på kontrollbesiktning.
I motion T430 (s) begärs i yrkande 2 krav på kontrollbesiktning för gaffeltruckar för att onödiga olyckor skall undvikas, och i del av yrkande 3 begärs att ASB skall svara för kontrollbesiktningen.
På grundval av förslag i den inom kommunikationsdepartementet utarbetade promemorian (Ds K 1987:15) Motorredskap och traktorer beslutade riksdagen år 1989 (prop. 1988/89:48, bet. TU19, rskr. 306) vissa ändrade bestämmelser om motorredskap och traktorer, som enligt beslut av riksdagen hösten 1990 (prop. 1990/91:35, bet. TU8, rskr. 63) skall i huvudsak träda i kraft den 1 januari 1993. Riksdagens beslut innebär att gaffeltruckar utan särskilda föreskrifter blir motorredskap klass I eller motorredskap klass II. Till klass I skall hänföras ett motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 km/tim och till klass II ett motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim. Motorredskap klass I blir registreringspliktiga och därmed underkastade krav på kontrollbesiktning. Motorredskap klass II som brukas för transporter på väg av gods som är lastat på fordonet blir inte registreringspliktigt. Situationen blir således oförändrad för sådana gaffeltruckar som motionären torde avse. Gaffel-(lyft-)truckarna har beaktats i ovannämnda promemoria. Utskottet är inte nu berett att stödja en längre gående kontrollbesiktningsskyldighet för gaffeltruckar än den som följer av riksdagens ovannämnmda beslut. Motionsförslagen bör därför inte nu föranleda något initiativ av riksdagen. De avstyrks således.
3.3 Uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers bilar
I motion T421 (fp) begärs beträffande bilar som tillhör och/eller körs av äldre personer att uppskov till nästa obligatoriska kontrollbesiktning skall medges om bilarna har körts mindre än 500 mil sedan senaste kontrollbesiktning.
Utskottet kan förutse att svårigheter i följande avseenden skulle möta om den i motionen föreslagna ordningen införs. Kontrollbesiktning av en vanlig personbil liksom av andra fordon skall enligt 78 § FK ske inom en för fordonet gällande inställelsetermin, som består av en viss inställelsemånad samt de närmast föregående två och de närmast följande två kalendermånaderna, dvs. sammanlagt fem månader. Inställelsemånaden bestäms efter slutsiffran i bilens registreringsnummer. Vid ett införande av den i motionen föreslagna ordningen måste systemet med inställelsetermin överges för de i motionen aktuella bilarna, då den kontrollbesiktning för vilken uppskov skulle kunna bli aktuell bör vara inplacerad i princip på dagen ett år efter föregående kontrollbesiktning. Detta krav torde bli svårt att möta för både bilägaren och ASB. Den i motionen föreslagna ordningen kräver vidare att det inte går att manipulera med de aktuella bilarnas vägmätarsystem. Plombering av vägmätarsystemen torde bli nödvändig.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte biträda motionsförslaget, vilket således avstyrks.
3.4 Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar
Sedan den 1 januari 1971 gäller att kontrollbesiktning av personbilar skall ske årligen med början under det andra kalenderåret efter det år som anges i årsmodellbeteckningarna och under inställelseterminer som bestäms av sista siffran i registreringsnumren (77 och 78 §§ FK). På grund av att en ny årsmodell i allmänhet introduceras redan flera månader före det år som anges i årsmodellbeteckningen skulle bilens ålder före den första kontrollbesiktningen kunna variera mellan cirka ett och ett halvt år och tre år. Enligt en föreskrift i 78 § FK skall dock vanliga personbilar inte i något fall kontrollbesiktigas förrän tidigast 18 månader efter det bilarna första gången har tagits i bruk.
I två motioner framförs förslag om ändring av tidsintervallen för kontrollbesiktningarna, som torde avse vanliga personbilar. Sålunda begärs i motion T211 (m) i del av yrkande 11 att kontrollerna av nya fordon skall "utglesas", och i motion T253 (m) yrkande 22 begärs att den första kontrollbesiktningen av bilar skall ske tidigast efter tre år medan äldre bilar enligt motionärerna skulle behöva kontrolleras oftare, kanske varje år.
ASB framhöll i skrivelse i juni 1990 till regeringen med anledning av RRVs revisionsrapport att -- om gränsen för inträdet av kontrollbesiktningsskyldigheten skulle flyttas från två till tre år -- en avsevärd del av bilparken inte skulle bli föremål för kontroll av avgasreningen inom den ram för körsträcka, varunder fordonstillverkarna som villkor för avgasgodkännande för nyare bilar enligt bilavgaslagen (1986:1386) har att avhjälpa brister i de avgasrenande systemen. Med hänsyn till vad ASB sålunda har framhållit bör enligt utskottets mening kontrollbesiktning efter två år bibehållas. Däremot bör kontrollbesiktningen efter tre år kunna slopas, vilket, som nämnts, departementschefen avser att föreslå. En sådan ändring av kontrollbesiktningsintervallen bör kunna tillgodose syftena med de här aktuella motionsförslagen liksom att departementschefen förutskickar att bl.a. fem år gamla personbilar skall kunna undantas från kontrollbesiktning, om de har varit felfria året dessförinnan. Utskottet har således inte något att erinra mot departementschefens förslag beträffande kontrollbesiktning av personbilar. Motionsförslagen bör inte föranleda något initiativ av riksdagen utan kan avslås.
3.5 Kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar
För lastbilar och bildragna registrerade släpvagnar gäller samma kontrollbesiktningsintervall som för vanliga personbilar. Registrerade bussar som används i yrkesmässig trafik för personbefordran skall enligt 76 § FK kontrollbesiktigas årligen.
I två motioner framförs förslag om kontrollbesiktningsintervall för tunga fordon. Sålunda begärs i motion T436 (s) att den första kontrollbesiktningen av tunga fordon -- dvs. fordon med en totalvikt över 3,5 ton -- skall ske redan efter ett år samt i motion T426 (c) yrkande 9 att man skall överväga om inte kontrollbesiktningarna av lastbilar bör ske efter ett visst antal körda mil, dock minst en gång årligen.
ASB anförde i en år 1989 till TSV överlämnad promemoria att de tunga lastbilarna och släpvagnarna i jämförelse med personbilarna hade dels fler och allvarligare brister och därvid fler sådana brister som medför krav på ny besiktning, dels betydligt längre årliga körsträckor och därmed även längre exponeringstid i trafiken. Bolaget begärde att TSV hos regeringen skulle föreslå att den första kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar skulle ske tidigare än enligt gällande ordning. RRV föreslog i sin revisionsrapport att "högriskfordon" skulle prioriteras vid kontrollen. Lastbilar och släpvagnar som körs mycket torde tillhöra denna kategori fordon.
Vid behandlingen i betänkande 1990/91:TU5 (s. 42) av ett motionsförslag som var likartat med förslaget i motion T426 (c) anförde utskottet att det fanns skäl för att intensifiera kontrollen av lastbilarna och att en ordning med kontroll efter en viss körsträcka kunde vara ett alternativ. ASB har nyligen i publikationen Bilens svaga punkter. Kontrollbesiktningar 1990 redovisat en sammanställning av uppgifter från kontrollbesiktningarna år 1990. För lastbilarna, bussarna och de tyngre släpvagnarna redovisas (s. 7--8) bl.a. följande om utfallet av kontrollbesiktningen, varvid fordon med anmärkningar omfattar såväl godkända fordon med påpekanden om brister som underkända fordon med förelägganden om ny besiktning eller körförbud.
Totalvikt Andel med Anm:ar på anmärkningar vid bromssystem 2- 3- 5- 7-år av alla fordon
Lastbilar upp till 7 ton 37 % 29 % mln 7 o. 12 ton 44 % 36 % mln 12 o. 18 ton 40 % 66 % 42 % över 18 ton 41 % 80% 52 %
Bussar 38 % 31 %
Släpvagnar upp till 3,5 ton 38 % 23 % över 3,5 ton 50 % 78 % 58 %
Dessa uppgifter om lastbilarnas och släpvagnarnas skick vid kontrollbesiktningarna understryker behovet av att kontrollbesiktningarna av tunga lastbilar och tunga släpvagnar blir tätare än i dag. En övergång inom bilprovningen till en ordning med efterkontroll genom verkstadsintyg, vilket förutskickas i propositionen, bör kunna frigöra resurser inom ASB som kan sättas in på ökning av kontrollbesiktningarna för dessa lastbilar och släpvagnar. Departementschefen anför också att resurser som på nämnda sätt frigörs skulle kunna användas för ökad kontroll av tunga fordon. Utskottet vill således förorda att närmare överväganden kommer till stånd om ökning av kontrollbesiktningarna för tunga lastbilar och tunga släpvagnar. Härvid kan man tänka sig en ordning med kontrollbesiktning efter viss körd vägsträcka, dock minst en gång årligen, vilket förordas i motionerna. Detta skulle bl.a. innebära att kontrollbesiktningarna inleds tidigare än enligt nuvarande ordning. Utskottet förutsätter att resultat av de förordade övervägandena skall kunna föreläggas regeringen då departementschefen -- såsom förutskickas i budgetpropositionen -- återkommer till regeringen med förslag i frågor om kontrollbesiktningen. Vad utskottet sålunda med anledning av motionsförslagen har anfört om kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3.6 Besiktning av begagnade bilar före ägarbyte
I tre motioner framförs förslag om kontrollbesiktning av bilar före ägarbyte. I motion T414 (s) begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att ett krav på obligatorisk kontrollbesiktning inom exempelvis två månader före ägarbyte av bilar som är äldre än tio år skulle sanera den mindre seriösa handeln med begagnade bilar. I motion T430 (s) begärs i yrkande 1 krav på att begagnade bilar skall ha varit besiktigade inom viss tid före försäljningstillfället och i del av yrkande 3 att ASB skall ha att utföra besiktningarna. I motion T442 (m) begärs att krav på obligatorisk överlåtelsebesiktning av bilar som är äldre och att sådan besiktning skall ske hos ASB, Motormännens Riksförbund eller särskilt utvalda verkstäder.
Utskottet behandlade i betänkande 1988/89:TU1 (s. 11--12) en motion som hade samma syfte som de här aktuella motionsförslagen. I yttrande över motionen anförde ASB bl.a. att de äldre bilarnas tekniska standard -- så som den kunde avläsas i resultaten från den årliga kontrollbesiktningen -- motiverade att man övervägde frågan om ökade kontrollinsatser för dessa bilar och att ett sätt kunde vara att kräva besiktning vid ägarbyte. ASB ansåg emellertid att frågan om överlåtelsebesiktning borde närmare utredas, då alltför många faktorer var otillräckligt belysta. Bolaget framhöll att ytterligare utredning erfordrades även för beräkning av bolagets resursbehov för överlåtelsebesiktningar samt för beräkning av värdet av de nyttoeffekter som sådana besiktningar kunde ge och av de kostnader som de kunde förorsaka. Utskottet anförde att det inte var berett att förorda införande av krav på kontrollbesiktning av äldre personbilar före ägarbyte. Enligt utskottet måste frågan närmare utredas innan ett beslut om ett sådant krav kunde fattas. Vidare pekade utskottet på att ett krav på kontrollbesiktning kunde förbigås på det sättet att ägarbyte görs utan att det registreras. Utskottet förutsatte emellertid att TSV och konsumentverket följde handeln med äldre bilar och tog de initiativ som utvecklingen kunde föranleda för att främja säkerheten i trafik med sådana bilar och konsumentskyddet vid förvärv av dem.
Efter behandlingen av 1988/89 års ärende (i november 1988) träffade konsumentverket/KO och Motorbranschens Riksförbund (MRF) i april 1989 en överenskommelse som innebar att bilförsäljare anslutna till MRF skulle varudeklarera begagnade personbilar som saluhålls till enskild konsument. Konsumentverket utfärdade därefter riktlinjer (KOVFS 1989:1) för varudeklaration av begagnad personbil, vilka trädde i kraft den 1 oktober 1989. Enligt dessa riktlinjer skall alla företag som saluhåller begagnade bilar till enskilda konsumenter varudeklarera bilarna. Bilarnas trafiksäkerhet skall dokumenteras på samma sätt som vid en kontrollbesiktning hos ASB. Särskilda uppgifter om en bils kondition behöver ej lämnas om bilens pris är 15 000 kr. eller lägre. Varudeklarationerna skall placeras på bilarnas vindrutor. Konsumentverket kommer under hösten 1991 att genomföra en enkätundersökning med ett 40-tal frågor till bilägare om underhållet av bilarna. Uppgifter som lämnas vid denna undersökning beräknas kunna ge upplysning om bl.a. skicket hos bilar som köps begagnade och därmed om effekten av införandet av varudeklarationer på begagnade bilar. Utskottet anser att effekterna av kravet på varudeklaration och konsumentverkets bevakning av frågor kring saluhållningen av begagnade bilar bör avvaktas och att de här aktuella motionsförslagen därför inte nu bör föranleda något initiativ av riksdagen. De avstyrks således.
3.7 ASBs "monopolställning"
Som nämnts ovan har AB Svensk Bilprovning (ASB) i förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser utpekats som riksprovplats för motorfordon m.fl. fordon.
I tre motioner -- T211 (m) i del av yrkande 11, T407 (fp) och T253 (m) yrkande 21 -- framförs förslag som innebär att jämte ASB andra huvudmän med provstationer och verkstäder skall utpekas som provningsorgan för bilbesiktningar. Förslaget i motion T407 (fp) omfattar dock i princip inte märkesverkstäder, då sådana enligt motionärerna av konkurrensskäl kan ha intresse av att t.ex. lämna felaktiga redovisningar.
I två motioner framförs förslag som går ut på att, i områden som ligger långt från ASBs bilprovningsstationer, kontrollbesiktningar skall få utföras av bilverkstäder i någon form av samarbete med ASB. I motion T408 (c) begärs sålunda att -- inom ramen för en försöksverksamhet -- auktoriserade bilverkstäder i envar av Årjängs och Torsby kommuner, där ASB inte har någon bilprovningsanläggning, skall utpekas som provplatser för bilprovning. I motion T426 (c) yrkande 5 begärs att i glesbygder -- där ASB inte har någon bilprovningsanläggning -- ett samarbete skall etableras mellan ASB och bilverkstäder så att sådana blir behöriga att utföra kontrollbesiktningar.
Utskottet har vid olika tillfällen under senare år -- senast i betänkande 1990/91:TU5 (s. 43) -- behandlat motionsförslag om slopande av ASBs "monopol." Förslagen har avstyrkts med hänsyn till skälen för bildandet av ASB. Krav på sakkunskap, objektivitet och service i verksamheten förutsattes nämligen kunna tillgodoses bäst genom att staten fick ett avgörande inflytande i verksamheten. Enligt utskottets mening har dessa skäl samma styrka fortfarande. Utskottet avstyrker därmed de här aktuella förslagen i motionerna T211 (m), T253 (m) och T407 (fp). Utskottet erinrar emellertid om att departementschefen förutskickar att s.k. efterkontroller skall få utföras av verkstäder.
Detta vill utskottet också erinra om när det gäller de här aktuella förslagen i motionerna T408 (c) och T426 (c). Dessutom kan nämnas att 97% av bilägarna har maximalt 30 km att resa till närmaste bilprovningsstation. Totalt finns det 176 bilprovningsstationer i landet. Som ett led i avsikten att förbättra servicen i glesbygd har under de tre senaste åren nyetableringar skett i Ovanåkers, Ragunda samt Robertsfors kommuner. Mot den bakgrunden kan utskottet inte tillstyrka att kontrollbesiktningar hos ASB i glesbygd skall ersättas med kontrollbesiktning hos bilverkstad. Nämnda motionsförslag avstyrks sålunda.
Utskottet återkommer i det följande till frågan om efterkontroller genom andra än ASB.
3.8 Efterkontroll genom verkstäder
Som nämnts ovan förordar departementschefen att möjlighet till efterkontroll med användning av verkstadsintyg skall införas och att denna möjlighet i princip skall avse alla kategorier av fordon. Efterkontroll hos AB Svensk Bilprovning bör dock enligt departementschefen vara kvar som ett alternativ. Inställelseskyldigheten hos ASB för efterkontroll bör enligt departementschefen kunna ersättas med att ett intyg företes från en verkstad om att påtalat fel har avhjälpts. Efterkontrollen skall anses ha skett när intyg från verkstaden har inkommit till och godkänts av TSVs registeravdelning. Vissa krav bör, anför departementschefen, ställas på de verkstäder som skall få rätt att utfärda intyg, och de skall ansöka om godkännande. Kostnader för arbetet med prövning av ansökningar om godkännande av verkstäder och för prövning av intyg från verkstäderna bör enligt departementschefen täckas med avgifter från verkstäderna. Utskottet har inte något att erinra mot den ordning som departementschefen förutskickar.
Även i motionerna T419 (c) och T420 (fp) föreslås efterkontroll genom verkstäder. I yrkande 2 i den förstnämnda motionen begärs att en försöksverksamhet med efterkontroll genom verkstäder i första hand skall förläggas till orter i vilka ASB planerar att förlägga bilprovningsstationer. Då motionsförslagen i princip syftar till den ordning som departementschefen förutskickar kan motionerna lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet anser sig inte böra uttala sig om var en eventuell försöksverksamhet på området bör lokaliseras.
3.9 Kontroll av fordon på väg
RRV anger en rad fördelar med flygande inspektioner -- eller kontroll av fordon på väg -- såsom bl.a. följande. Fordonen undersöks i det skick de befinner sig i trafik, vilket bl.a. betyder att tunga fordons bromsar kan kontrolleras vid verklig bruttovikt. Urvalet av fordon för kontroll kan ske riktat, exempelvis mot tung trafik. Grupper av fordon som inte utsätts för periodisk kontroll omfattas, t.ex. utländska fordon. Kontroller i trafikmiljön kan betraktas som ett instrument för att följa upp utfallet av de periodiska kontrollerna och utgöra motiv för fordonsägarna att mer kontinuerligt åtgärda uppkomna tekniska brister. RRV föreslår att kontroller av fordon på väg skall öka i omfattning och att ASB vid sådana kontroller skall ha ansvaret för teknisk fordonskontroll. TSV bör enligt RRV inte utföra fordonskontroller. Polisens arbete på väg bör enligt RRV inriktas på övrig trafikövervakning, t.ex. hastighetskontroll, förarkontroll inklusive nykterhetskontroll och övervakning av trafikantbeteende.
I motion T417 (s) begärs med hänvisning till vad som anförs i RRVs revisionsrapport ökade insatser för fordonskontroll på väg. I motion T426 (c) yrkande 6 begärs också ökade insatser för fordonskontroll på väg.
Utskottet instämmer med RRV och motionärerna i att det är angeläget att öka kontrollen av fordon på väg. I proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen, som riksdagen (bet. JuU1, rskr. 1) behandlade hösten 1990, redovisade civilministern bl.a. RRVs förslag om kontrollen av fordon på väg. Civilministerna förordade (s. 104) att RRVs förslag skulle utredas ytterligare. Bl.a. borde man närmare utreda vilken myndighet polisen skall samarbeta med när det gäller kontroll av fordon på väg samt hur denna samverkan skall utformas. I det sammanhanget borde även några andra frågeställningar när det gäller kontrollen av fordon på väg belysas, däribland vilka uppgifter och befogenheter som den personal som inte tillhör polisväsendet bör ha. Civilministern förutskickade (s. 105) att en särskild utredare skulle tillkallas för att se över dessa och andra frågor inom trafikövervakningsområdet. Beredning av direktiv för utredningsarbetet pågår för närvarande inom regeringskansliet. I direktiven för den redan tillkallade utredaren, som skall se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation, föreskrivs samråd med den särskilde utredaren för trafikövervakningsfrågor.
Resurser som frigörs hos ASB vid införande av en ordning med efterkontroll genom verkstadsintyg skulle kunna användas till en ökad trafikövervakning på väg. Detta är även departementschefens mening. Med hänsyn härtill och till att överväganden förestår om utformningen av kontrollen på väg med beaktande av denna resurs synes något riksdagens initiativ i frågan inte behövligt. Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan vidare åtgärd.
3.10 Fordonskontrollen i övrigt
Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i budgetpropositionen om den statliga fordonskontrollen i de delar som utskottet inte har behandlat särskilt i det föregående.
4 Bidrag till reningsutrustning på vissa bilar
4.1 Bakgrund och propositionens förslag
Under 1987/88 års riksmöte beslöt riksdagen att 450 milj.kr. skulle anvisas som bidrag till köpare av nya lastbilar och bussar som i förtid uppfyller de avgaskrav som förutskickades för lätta lastbilar och bussar fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga lastbilar och bussar fr.o.m. 1994 års modeller och som i stort skulle motsvara de krav som avsågs gälla federalt i USA för 1990 års modeller (prop. 1987/88:50 s. 65--68, bet. TU23 s. 8--9, rskr. 324 samt prop. 1987/88:85 s. 114--122, bet. JoU23 s. 87--88, rskr. 373). Bestämmelser om bidraget meddelades i förordningen (1989:423) om statsbidrag till avgasrening av vissa nya bilar, som trädde i kraft den 1 juli 1989 och gäller till utgången av år 1992. Enligt bestämmelserna i förordningen lämnar TSV bidrag med 6000 kr. för varje bil med en större skillnad mellan totalvikt och tjänstevikt än 690 kg, som uppfyller vissa av de i bilavgasförordningen (1987:318) angivna kraven, som skall gälla för sådana bilar fr.o.m. 1992 års modeller. Bidragen betalas ut från det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar, under vilket anslag 112,5 milj.kr. har anvisats för ettvart av budgetåren 1989/90 och 1990/91. För tiden fr.o.m. införandet av bidraget t.o.m. början av mars 1990 har ca 35 milj.kr. utbetalats i bidrag för ca 5800 fordon.
På förslag av jordbruksutskottet beslöt riksdagen under 1987/88 års riksmöte att ett bidrag på 1000 kr. skulle utgå till ägare av äldre bilar som låter inmontera reningsutrustning som medför en 40-procentig minskning av utsläppen (bet. JoU 1987/88:23 s. 90--91, rskr. 373). Bestämmelser om bidraget meddelades i förordningen (1989:422) om statsbidrag till eftermontering av avgasrening på äldre bilar, som trädde i kraft den 1 juli 1989. Bidraget betalas ut av TSV. Statens naturvårdsverk har efter samråd med TSV meddelat föreskrifter om godkännande av avgasreningsutrustning som skall berättiga till bidrag, och AB Svensk Bilprovning meddelar beslut om godkännande av sådan utrustning som berättigar till bidrag. Bidragen betalas ut från det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar, under vilket 50 milj.kr. har anvisats för ettvart av budgetåren 1989/90 och 1990/91. För tiden fr.o.m. införandet av bidraget t.o.m. början av mars 1990 har ca 1,2 milj.kr. utbetalats i bidrag, dvs. för ca 1200 bilar.
Departementschefen anför att när det gäller bidrag till köpare av nya lastbilar och bussar har regeringen beslutat att skärpta avgaskrav skall införas tidigare än som föreslogs i proposition 1987/88:50. När det gäller bidrag avseende äldre personbilar anför departementschefen att bidrag har utnyttjats i mycket liten utsträckning. Departementschefen föreslår att bidragen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1991/92 som ett led i regeringens "åtstramningspaket".
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar och systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra.
4.2 Systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar
Förslaget i propositionen att systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar skall upphöra har inte mött någon erinran i motioner. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att detta system upphör.
4.3 Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar
4.3.1 Godtagbar reningsteknik
I motion T207 (mp) yrkande 14 begärs att bidraget till avgasrening på äldre personbilar skall utgå oberoende av teknik för avgasreningen, förutsatt att avgaskraven uppfylls. Motionärerna framhåller att det är viktigt att beträffande förutsättningarna för bidrag strikt teknikneutralitet råder mellan olika sätt att minska avgasutsläppen.
Vid behandlingen i betänkande 1989/90:TU21 (s. 16) av ett motionsförslag som var likartat med det här aktuella redogjorde utskottet för att statens naturvårdsverk i skriften Eftermonterbar avgasrening på äldre personbilar hade lämnat en beskrivning av huvuddragen i kraven för bidrag. Dessa innebär bl.a. följande. AB Svensk Bilprovning (ASB) utför s.k. certifieringsprovning enligt en standardiserad provmetod på vissa provbilar. Tidigare oprövad teknologi anges kräva mer omfattande provning, bl.a. med hänsyn till utrustningens hållbarhet. Förutom kravet på reningseffektivitet -- utsläppen av luftföroreningar skall minskas med som nämnts minst 40% -- ställs vissa konstruktionskrav på utrustningen. När ASB har godkänt viss utrustning för montering på äldre bilar i bruk utfärdar ASB ett certifikat, vilket innebär att den eftermonterbara avgasreningen kan erbjudas till försäljning och att ägare till sådana biltyper som har specificerats i ansökningen om certifiering kan låta montera utrustningen. Avsikten med certifieringssystemet är, sägs det, att förhindra att oseriösa och tvivelaktiga produkter kommer ut på marknaden. Miljöeffekten står och faller med utrustningens funktionsduglighet och hållbarhet, sägs det vidare.
Utskottet anförde i betänkandet att det inte kan bedöma vilken teknik för avgasrening på äldre bilar som bör vara godtagbar för bidrag. I överensstämmelse med vad utskottet tidigare under förra riksmötet hade gjort i betänkande 1989/90:TU9 (s. 35--36) underströk emellertid utskottet att man inte en gång för alla kan bestämma vilka metoder för avgasrening som bör komma i fråga för bidrag. Avgasreningen på nya bensinmotordrivna personbilar bygger, anförde utskottet, på användning av katalysatorer. Alternativ som bygger på behandling av insugningsluften/gasen kan, anförde utskottet vidare, bli effektiva liksom andra metoder som forsknings- och utvecklingsverksamhet kan frambringa. Även utrustning som bygger på sådan alternativ teknik borde därför kunna komma i fråga för bidrag, framhöll utskottet. Utskottet underströk att avgaskraven samt certifierings- och bilprovningsbestämmelserna inte fick vara så utformade att de förhindrade utveckling och försök med ny teknik. På förslag av utskottet beslöt riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anförde i betänkande 1989/90:TU21.
Utskottet får erinra om vad utskottet sålunda anförde i betänkande 1989/90:TU21. Något ytterligare initiativ av riksdagen i frågan om bidragsberättigande teknik när det gäller bidrag till avgasrening på äldre personbilar synes inte vara påkallat. Det nu aktuella motionsförslaget torde därför kunna lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.
4.3.2 Fortsatt bidragsgivning, m.m.
I åtta motioner framförs yrkanden vari begärs eller förutskickas att bidrag även skall utgå under nästa budgetår. Motionsyrkandena kan grupperas enligt det följande. I motion T446 (m) begärs ett förslag av regeringen om ett större bidrag än 1000 kr. per bil, i motion T253 (m) yrkande 11 dels att ett bidrag på 3000 kr. skall utgå, dels att bidragen skall finansieras via bilskrotningsfonden. Även i motion T83 (m) yrkande 1 föreslås höjning av bidraget till 3000 kr. I motion T423 (c) begärs höjning av bidraget till 2000 kr. per bil. I motion T215 (c) begärs -- för att intensifiera verksamheten med inmontering av avgasreningsutrustning i befintlig fordonspark -- i yrkande 17 större bidrag än 1000 kr. samt informationsinsatser och i yrkande 18 en medelsanvisning till bidrag på 160 milj.kr. I motion T78 (c) yrkande 4 begärs att bidraget skall höjas till 4000 kr. I motion T207 (mp) begärs i yrkande 13 höjning av bidraget till 1500 kr. för bilar av årsmodell 1982 och äldre och i yrkande 12 höjning till 4000 kr. för bilar av årsmodell 1983 och senare samt i yrkande 15 en medelsanvisning på 70 milj.kr. I motion T82 (mp) yrkande 11 begärs att bidrag skall utgå med 5000 kr. för bilar av årsmodell 1985 och senare under förutsättning att utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid minskas med 50%.
I betänkande 1989/90:TU21 (s. 16--17) behandlade utskottet under förra riksmötet också motionsförslag om högre bidrag än 1000 kr. till reningsutrustning på äldre personbilar. Utskottet nämnde att kostnaden för inmontering av avgasrening på äldre personbilar varierade mellan ca 4000 kr. och ca 6000 kr. Sedan bidraget från staten avdragits, hade bilägaren att stå för mellan ca 3000 kr. och ca 5000 kr. Utskottet fortsatte.
Den ringa efterfrågan på bidrag hittills och angelägenheten av att även äldre bilar förses med reningsutrustning motiverar enligt utskottets mening en höjning av bidraget. Utskottet förutsätter härvid att utrustningen har sådana prestanda och sådan kvalitet att reningseffekten genom inmonterad utrustning bibehålls över en rimlig tidsperiod. Utskottet anser vidare att informationen bör förbättras om det angelägna i avgasrening av äldre bilar och om möjligheten till bidrag härför. Utskottet förutsätter därför att regeringen överväger frågan om storleken på bidraget och frågan om förbättring av informationen om detsamma.
Utskottet erinrade i betänkandet om att den år 1988 tillkallade miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik bl.a. hade föreslagit (s. 338--341) att bidraget till reningsutrustning under åren 1991 och 1992 skulle höjas till 4000 kr. per bil för ägare av personbilar av 1985 års modell och senare modeller som lät eftermontera katalysatorer. Miljöavgiftsutredningens förslag har emellertid inte tagits upp av regeringen i den för närvarande aktuella propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö. Enligt underhandsuppgift skulle en analys av kostnader och effekter visa att skärpta avgaskrav för nya bilar, som förutskickas i nämnda proposition, ger bättre effekt än en höjning av här aktuellt bidrag.
Det finns uppskattningsvis 500000 bilar av 1985 eller senare års modell, vilka kan köras på blyfri bensin och på vilka det därför är möjligt att eftermontera katalysatorer. Den totala kostnaden för att i efterhand förse samtliga dessa bilar med katalysatorer uppskattades år 1989 till ungefär 2,5 miljarder kronor. Sett över bilarnas återstående livslängd är potentialen för minskade utsläpp 40000 ton kväveoxider. Kostnaden för att reducera ett kilo kväveoxider blir mellan 50 och 160 kr. beroende på bilarnas återstående livslängd. Genom den hastighetssänkning som har genomförts på vägarna under det senaste året har kväveoxidutsläppen minskat med 2200 ton. Om motsvarande minskning skulle kunna ske genom installation av katalysatorer krävs det att 70000--75000 katalysatorer installeras. Kostnaden härför för samhället blir på 400 milj.kr. medan kostnaden för hastighetssänkningen är högst obetydlig. I proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö anges (s. 364) att kostnaden för att installera effektivare reningsutrustning i nya lätta bilar har beräknats till ca 5 kr. per kilo minskade kväveoxidutsläpp. I propositionen framhålls att förslag i propositionen om att införa miljöklasser för nya bilar samt skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider.
Av det anförda framgår att inmontering av reningsutrustning på äldre personbilar inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att minska kväveoxidutsläppen. Systemet med bidrag till reningsutrustning för dessa bilar kan därför upphöra. De här aktuella motionsförslagen avstyrks sålunda.
5 Anslag till trafiksäkerhet, m.m.
5.1 Anslag C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant
Anslaget, som är ett förslagsanslag, avser TSVs verksamhetsområden Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant. Inkomsterna och utgifterna inom här aktuella verksamhetsområden, vilka redovisas på anslaget, beräknas nästa budgetår till 228,6 milj.kr. resp. 229,2 milj.kr.
I budgetpropositionen föreslås ett formellt belopp på 1000 kr. bli uppfört under anslaget för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker förslaget.
5.2 Anslag C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m.
Anslaget, som är ett förslagsanslag, avser TSVs verksamhetsområde Register. Inkomsterna och utgifterna inom verksamhetsområdet, vilka redovisas på anslaget, beräknas nästa budgetår till 544,1 milj.kr. resp. 569,8 milj.kr.
I budgetpropositionen föreslås ett formellt belopp på 1000 kr. bli uppfört under anslaget för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker förslaget.
5.3 Anslag C3. Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF)
5.3.1 Propositionens förslag
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett anslag på 31799000 kr. i bidrag till NTF. NTF har för budgetåret 1991/92 budgeterat nettokostnaderna för sin verksamhet till 43 milj.kr. (dvs. kostnader som inte täcks med intäkter från förlagsverksamhet och medlemsavgifter m.m.). Nettokostnaderna beräknas täckas med bidrag från staten och med bidrag på drygt 8 milj.kr. från försäkringsbranschen.
I tre motionsförslag tas frågor upp om användningen av bidraget till NTF.
5.3.2 Användning av bidraget till att främja resande med kollektiva färdmedel
I motion T412 (mp) anförs bl.a. att det i trafiksäkerhetsarbetet är särskilt viktigt att förbättra informationen om hur man kan undvika olycksriskerna genom att åka kollektivt -- och då inte minst med järnväg. Ett effektivt och bra resande med kollektivtrafik ställer, framhåller motionärerna, förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man kan resa, utnyttja olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi etc. En stor del av den trafiksäkerhetsinformation som i dag ges är kraftigt bilfixerad och ger därigenom sken av att alternativ saknas, påpekas det. Motionärerna begär med denna motivering i yrkande 8 att trafiksäkerhetsinformationen i högre utsträckning skall inriktas mot att få fler att kunna utnyttja trafiksäkrare trafikslag och i yrkande 9 att hälften av bidraget till NTF skall användas för att informera om och propagera för trafiksäker kollektivtrafik.
Utskottet behandlade i betänkande 1989/90:TU21 (s. 13) motionsförslag som var likartade med de här aktuella. Utskottet hänvisade till att man i Trafiksäkerhetsprogram 1989 hade pekat på att ett åtgärdsområde, som hade varit föremål för mycket begränsat intresse från trafiksäkerhetshåll, var trafikarbetet som sådant och kanske framför allt dess sammansättning. Det anfördes att om trafiksäkerhetsmålen skall kunna uppnås torde det under 1990-talet bli nödvändigt att i betydligt högre utsträckning än som varit fallet vidta åtgärder som är direkt inriktade mot trafikarbetet och då särskilt mot dess sammansättning. Högrisktrafik borde där det är praktiskt möjligt ersättas av lågrisktrafik, och en överföring av persontransporter från bilar till kollektiva färdmedel, såväl buss som spårbundna, anfördes som exempel på åtgärder av detta slag.
Inom ramen 43 milj.kr. har NTF för nästa budgetår beräknat kostnader för regional och lokal verksamhet till 9,8 milj.kr., för de prioriterade åtgärdsområdena hastighetsanpassning, oskyddade trafikanter, barn i trafiken och trafikonykterhet till 16,8 milj.kr. Vidare har NTF beräknat kostnader för åtgärdsområdena nyblivna bilförare och äldre trafikanter, för utbildning, för utvecklingsprojekt och för opinionsbildning m.m. Budgeten är slutresultatet av en sammanvägning av olika önskemål om aktiviteter som har framförts inom det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet är därför inte berett att föreslå att statens bidrag skall "specialdestineras" och användas på sätt som föreslås i motionsförslagen. Dessa avstyrks således.
5.3.3 Användning av bidraget till stöd för det ideella trafiksäkerhetsarbetet
I motion T431 (fp) yrkande 3 begärs att det ideella trafiksäkerhetsarbetet skall uppmuntras och stöttas. Motionärerna påpekar att RRV i sin revisionsrapport bl.a. har kritiserat att uppdelningen av informationsarbetet mellan TSV och NTF inte hade lett till att stödet för trafiksäkerhetsinformation genom enskilda frivilligorganisationer hade ökat.
Under verksamhetsåret 1990 lämnade NTF -- inom en ram på 62459000 kr. för kostnaderna för NTFs verksamhet -- 11333000 kr. i bidrag till trafiksäkerhetsförbund/föreningar och 1803000 kr. i bidrag till elva organisationer med olika kategorier trafikanter som medlemmar såsom cyklande, motorcyklister, bilister. Som redovisas ovan har NTF för nästa budgetår beräknat överföringar av medel till regional och lokal verksamhet till 9,8 milj.kr. I direktiven för översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation framhålls att verksamheten på den regionala/lokala nivån bör stärkas och breddas. Med hänsyn till det anförda torde motionsförslaget inte böra föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks sålunda.
5.3.4 Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning för bidrag till NTF för nästa budgetår.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av trafiksäkerhetsverkets (TSVs) verksamhet, m.m.
1. beträffande minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen avslår motion 1990/91:T412 yrkande 2, res. 1 (v, mp)
2. beträffande operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen avslår motion 1990/91:T412 yrkande 1, res. 2 (v, mp)
3. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:T253 yrkande 16 och 1990/91:T425 yrkande 4 utan vidare åtgärd, res. 3 (m, fp)
4. beträffande förbättring av olycksstatistiken att riksdagen lämnar motion 1990/91:T425 yrkande 3 utan vidare åtgärd, res. 4 (m, fp)
5. beträffande inrättande av haverikommission(-er) att riksdagen lämnar motion 1990/91:T425 yrkande 5 utan vidare åtgärd, res. 5 (m, fp, c)
6. beträffande inriktningen av TSVs verksamhet att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:100 bilaga 8 har förordats om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet,
Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
7. beträffande ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:426 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:431 yrkande 1 utan vidare åtgärd,
8. beträffande ansvaret för trafiksäkerhetsinformation att riksdagen avslår motion 1990/91:T431 yrkande 2,
9. beträffande vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter att riksdagen avslår motion 1989/90:T424 yrkande 2,
Frågor kring kontrollbesiktningen
10. beträffande kontrollbesiktningsskyldighet för vissa truckar att riksdagen avslår motion 1990/91:T430 yrkande 2 och yrkande 3 i denna del,
11. beträffande uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers bilar att riksdagen avslår motion 1990/91:T421,
12. beträffande kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 22 lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om den statliga fordonskontrollen i här aktuell del, res. 6 (m, fp)
13. beträffande kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T426 yrkande 9 och 1990/91:T436 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. beträffande kontrollbesiktning av begagnade bilar före ägarbyte att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T414, 1990/91:T430 yrkande 1 och yrkande 3 i denna del samt 1990/91:T442,
15. beträffande upphävande av ASBs "monopol" att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 11 i denna del, 1990/91:T253 yrkande 21 och 1990/91:T407, res. 7 (m, fp)
16. beträffande kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T408 och 1990/91:T426 yrkande 5, res. 8 (m, fp, motiveringen) res. 9 (c, v, mp)
17. beträffande efterkontroll genom verkstäder att riksdagen a) lämnar motionerna 1990/91:T419 och 1990/91:T420 utan vidare åtgärd, b) lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om den statliga fordonskontrollen i här aktuell del,
18. beträffande kontroll av fordon på väg att riksdagen lämnar motionerna 1990/91:T417 och 1990/91:T426 yrkande 6 utan vidare åtgärd,
19. beträffande fordonskontrollen i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om den statliga fordonskontrollen i den mån det ej omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
Bidrag till avgasreningsutrustning på vissa bilar
20. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar att riksdagen godkänner att systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar skall upphöra,
21. beträffande godtagbar reningsteknik för bidrag för äldre personbilar att riksdagen lämnar motion 1990/91:T207 yrkande 14 utan vidare åtgärd,
22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:T207 yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:T215 yrkandena 17 och 18, 1990/91:T253 yrkande 11, 1990/91:T423 och 1990/91:T446 godkänner att systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra, res. 10 (c, v, mp) res. 11 (m)
Anslag till TSV och bidrag till NTF, m.m.
23. beträffande anslag till TSV att riksdagen a) till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., b) till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
24. beträffande användningen av bidraget till NTF att riksdagen avslår motion 19890/91:T412 yrkandena 8 och 9, res. 12 (v, mp)
25. beträffande stöd till det ideella trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen avslår motion 1990/91:T431 yrkande 3,
26. beträffande bidrag till TSV att riksdagen till Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag på 31799000 kr.
Stockholm den 26 mars 1991
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m).
Reservationer
1. Minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet (mom.1)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "I likhet" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse: Om antalet dödade och skadade i vägtrafiken minskas i samma proportion som en minskning i trafiken skulle en minskning av vägtrafiken med 25% till år 1995 innebära att antalet dödade och skadade detta år skulle vara ca 220 resp. ca 5900 färre än år 1989. En minskning av vägtrafiken skulle således vara ett mycket verksamt sätt att förbättra trafiksäkerheten. Som framhållits av företrädare för vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna i olika motioner och riksdagsdebatter bör kollektivtrafik, järnväg och sjöfart stimuleras till och stödjas i att ta över en avsevärd del av de person- och godstransporter som sker på väg. Utskottet ställer sig därmed bakom det här aktuella motionsförslaget. Vad utskottet sålunda har anfört om minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet (mom.2)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Självfallet bör" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Det operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet måste sättas högre än det av statsmakterna under 1989/90 års riksmöte godkända. Såsom motionärerna föreslår bör målet vara att antalet vägtrafikolyckor samt antalet dödade och skadade i trafiken skall nedbringas till hälften under 1990-talet. Det kan i sammanhanget tilläggas att en minskning av biltrafiken torde vara en viktig förutsättning för att klara ett sådant mer ambitiöst operativt mål för trafiksäkerheten. Vad utskottet sålunda har anfört om operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet (mom.3)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet avstyrkte" och på s. 11 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Utskottet är ense med motionärerna i motion T253 (m) att det är en felaktig prioritering att koncentrera trafiksäkerhetsdebatten och övervakningsresurserna på problemet med hastighetsanpassning, då detta riskerar att hota ett allsidigt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete. Det finns ju som motionärerna pekar på också andra orsaker till trafikolyckor, t.ex. dålig trafikmiljö, dåliga vägar, otydlig skyltning, omdömeslöshet, ohälsa och alkohol- eller drogpåverkan. Utskottet är också ense med motionärerna i motion T425 (m) om att trafiksäkerhetsarbetet måste förnyas. Det är, som anförs i denna motion, viktigt att koncentrera åtgärderna på sådant som kan förväntas ge resultat i form av lägre olyckstal och mindre antal dödade. Motionärerna pekar på att en undersökning har visat att de vanligaste olycksorsakerna är att föraren gör följande fel, nämligen han/hon respekterar ej högerregeln och väjningsskyldighet, svänger åt vänster utan att ha förvissat sig om att fara inte föreligger, byter fil utan att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt bakomvarande samt gör omkörning utan att ha förvissat sig om att omkörningssträckan är tillräcklig. Utskottet ställer sig således bakom de här aktuella motionsförslagen. Vad utskottet sålunda har anfört om inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T253 yrkande 16 och 1990/91:T425 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Förbättring av olycksstatistiken (mom.4)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Regeringen uppdrog" och på s. 12 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: De flesta vägtrafikolyckor tillskrivs enligt den nuvarande statistiken förarfel. Många gånger kan emellertid, som framhålls i motionen, vägmiljö, dålig vägbeläggning, förvirrande skyltning etc. vara starkt bidragande orsaker till en trafikolycka. Statistiken över trafikolyckor måste detaljeras och nyanseras för att man skall få veta mera om olycksorsakerna. Uppgifter från försäkringsbolag, sjukhus och kommuner skulle kunna komplettera bilden. Det är bra att TSV numera har inlett ett utvecklingsarbete på området -- med anledning av ett uppdrag som gavs redan år 1986. Behovet av en bättre olycksstatistik är emellertid så trängande att utvecklingsarbetet inte får ytterligare fördröjas. Det måste prioriteras. Utskottet ställer sig därmed bakom motionsförslaget. Vad utskottet sålunda har anfört om förbättring av olycksstatistiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande förbättring av olycksstatistiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T425 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inrättande av haverikommission(-er) (mom.5)
Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m), Rune Thorén (c), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Även om 90 % av vägtrafikolyckorna sägs bero på förarna är, som framhålls i motion T425 (m), förarnas förmåga att tackla svårigheterna ofta betydande och sammanhängande med andra faktorer. Utskottet anser det därför angeläget att det skapas en ordning där haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Noggranna stickprovsundersökningar och sammanställningar av erfarenheter från inträffade olyckor skulle ha stort värde för trafiksäkerhetsarbetet. Som framhålls i motionen behövs det en eller flera haverikommissioner för vägtrafikolyckor som klargör samband och orsaker vid olyckor. En eller flera haverikommissioner för vägtrafiken bör inrättas snarast. Vad utskottet sålunda har anfört om inrättande av haverikommission(-er) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande inrättande av haverikommission(-er) att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T425 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar (mom.12)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "ASB framhöll" och slutar med "kan avslås" bort ha följande lydelse: Bland andra följande omständigheter talar enligt utskottets mening för att tidsintervallen för kontrollbesiktningarna för personbilar m.fl. fordon som körs i vanlig trafik ändras. De nya bilarna blir allt bättre. Man bör därför kunna minska kontrollen av nya bilar och därmed frigöra resurser för kontrollen av de äldre bilarna. "Utglesning" av kontrollbesiktningarna då bilarna är nya skulle vidare medföra besparingar i avgifter, reskostnader och tidsåtgång för bilägarna. Bestämmelserna om kontrollbesiktning för personbilar m.fl. fordon som körs i vanlig trafik bör såsom föreslås i motion T253 (m) ändras så att den första kontrollbesiktningen skall äga rum tredje kalenderåret efter det år som anges i årsmodellbeteckningen; den andra under det femte kalenderåret. Därefter bör återgång ske till ordningen med årliga kontrollbesiktningar. Vad utskottet sålunda har anfört om kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T211 yrkande 11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Upphävande av ASBs "monopol" (mom.15)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet har" och slutar med "av verkstäder" bort ha följande lydelse: Något allmänt missnöje med bilprovningens kvalitet i vårt land finns inte. Många bilägare menar dock att väntetiderna på besiktningar kunde vara kortare och öppethållandet längre. Det finns emellertid skäl att ifrågasätta om vi skall ha monopol i fråga om bilprovning i vårt land. Rent generellt gäller att monopol av olika slag kan medföra sämre service och högre priser än om konkurrens finns. Genom konkurrens stimuleras också utvecklingsarbete på ett effektivt sätt. Om man hade provplatser med olika huvudmän -- som man t.ex. har i Västtyskland -- skulle bl.a. väntetiderna kunna förkortas och bilägarna kunna få provningarna utförda på närmare håll. Vi har i vårt land väl utrustade bilverkstäder och provplatser som lika väl som ASBs anläggningar skulle kunna svara för besiktningar av fordon. Förslag bör föreläggas riksdagen om en organisation för provning av motordrivna m.fl. fordon som baserar sig både på provplatser för vilka ASB är huvudman och på provplatser som har andra huvudmän samt på fullt utrustade verkstäder. Märkesverkstäder bör lika väl som andra fullt utrustade verkstäder kunna komma i fråga för sådan auktorisation som torde bli aktuell för överenskommelse mellan Sverige och EG. Vad utskottet sålunda har anfört om upphävande av ASBs "monopol" bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande upphävande av ASBs "monopol" att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T211 yrkande 11 i denna del och 1990/91:T253 yrkande 21 samt med anledning av motion 1990/91:T407 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder (mom.16, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 7
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Detta vill" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: Utskottet har föreslagit att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att förslag bör föreläggas riksdagen om en organisation för provning av motordrivna m.fl. fordon som baserar sig både på provplatser för vilka ASB är huvudman och på provplatser som har andra huvudmän samt på fullt utrustade verkstäder. Bilägarna får därigenom frihet att välja mellan provplatser som har ASB som huvudman och provplatser som har annan huvudman. Med en sådan ordning behövs inte för glesbygd ett arrangemang där ASB på något sätt auktoriserar en bilverkstad för provningsuppgifter. De här aktuella förslagen i motionerna T408 (c) och T426 (c) bör därför inte föranleda någon vidare åtgärd av riksdagen. De avstyrks sålunda.
9. Kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder (mom.16)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Detta vill" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: I vissa områden av vårt land har bilägarna lång väg till ASBs bilprovningsstationer. Kontrollbesiktningarna blir för bilägarna i dessa områden extra kostsamma och tidsödande. Som begärs i motion T426 (c) bör det därför för bilägarna i sådana områden finnas en ordning där en lokal verkstad samarbetar med ASB så att kontrollbesiktningarna får ske på den lokala verkstaden. En sådan ordning bör kunna prövas i Årjäng och Torsby som föreslås i motion T408 (c). Vad utskottet sålunda har anfört om kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T408 och 1990/91:T426 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar (mom. 22)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Det finns" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: När det gäller att förbättra miljön får man enligt utskottets mening inte avstå från det bidrag till förbättring som åtgärder mot utsläppen från äldre personbilar ger. I detta sammanhang måste också beaktas att en sedan år 1990 fortsatt minskning av nybilsförsäljning kommer att innebära att de äldre bilarna utnyttjas längre. Utskottet vill särskilt framhålla svårigheterna att uppnå det av riksdagen år 1985 beslutade miljömålet att minska kväveoxidutsläppen till luft från 1980 års nivå med 30 % till år 1995 (prop. 1984/85:127, bet. JoU28, rskr. 275). Till detta kan fogas att tillförseln av kväveföreningar till hav bör enligt en överenskommelse mellan de nordiska miljöministrarna halveras mellan år 1985 och 1995. Eftersom personbilstrafiken står för drygt 50% av kväveoxidutsläppen krävs ytterligare åtgärder även på den befintliga fordonsparken. Med hänsyn till att personbilar utan effektiv avgasrening har flerdubbelt större utsläpp per bil och att många av dessa bilar ännu har en betydande körsträcka kvar är det motiverat att stimulera en ökad eftermontering av reningsutrustning på dessa bilar med ett statligt bidrag. Särskilt gäller detta då äldre bilar renoveras och på så sätt får en avsevärt förlängd livslängd. Kostnadsnivån för reningsåtgärder på äldre bilar torde ligga i nivå med vad ytterligare åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen från industri och energiproduktion kostar. Denna åtgärdsnivå ligger på ca 40 kr. per kg kväveoxid, vilket bl.a. illustreras av att en miljöavgift på 40 kr. per kg kväveoxid påförs större energianläggningar fr.o.m. den 1 januari 1992.
Utskottet kan således inte biträda regeringens förslag att systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra vid utgången av innevarande budgetår. Med utgångspunkt i utskottets ovan återgivna uttalanden under förra riksmötet om angelägenheten av höjning av bidraget, om krav på utrustningens prestanda och kvalitet och om förbättring av informationen om bidrag samt med hänsyn till vad utskottet ovan framhållit om positiva miljöeffekter bör bidraget till reningsutrustning på äldre personbilar snarast och senast fr.o.m. den 1 juli 1991 höjas till 4000 kr. per bil för bilar av 1985 eller senare års modell. Bidraget bör oförändrat utgå med 1000 kr. per bil för bilar av 1984 eller tidigare års modell. TSV, som förutsätts administrera bidraget även i fortsättningen, bör verka för att kraftfulla informationsinsatser görs om bidraget. Kostnaderna för bidrag och informationsinsatser samt för TSVs administration av bidrag bör fortsatt betalas från förslagsanslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar. Utskottet föreslår således att detta anslag även uppförs i statsbudgeten för nästa budgetår och att därunder anvisas 50 milj.kr. Anslaget torde i statsbudgeten böra uppföras efter de anslag till trafiksäkerhet för nästa budgetår som utskottet tillstyrker i det följande och därvid utmärkas med littera C4. Utskottet ställer sig med det anförda bakom syftet med de här aktuella motionsförslagen.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:207 yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:215 yrkandena 17 och 18, 1990/91:253 yrkande 11, 1990/91:423 och 1990/91:446 samt med avslag på propositionen under sjätte huvudtiteln och littera C 4. till Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 50000000 kr.,
11. Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar (mom.22)
Görel Bohlin, Tom Heyman och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Det finns" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: När det gäller att förbättra miljön får man enligt utskottets mening inte avstå från det bidrag till förbättring som åtgärder mot utsläppen från äldre personbilar ger. I detta sammanhang måste också beaktas att en sedan år 1990 fortsatt minskning av nybilsförsäljning kommer att innebära att de äldre bilarna utnyttjas längre. Utskottet kan således inte biträda regeringens förslag att ordningen med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra vid utgången av innevarande budgetår. Med utgångspunkt i utskottets ovan återgivna uttalanden under förra riksmötet om angelägenheten av höjning av bidraget, om krav på utrustningens prestanda och kvalitet och om förbättring av informationen om bidrag bör bidraget snarast och senast fr.o.m. den 1 juli 1991 höjas till 3000 kr. per bil för bilar av 1985 eller senare års modell -- men oförändrat utgå med 1000 kr. per bil för bilar av 1984 eller tidigare års modell. TSV, som förutsätts administrera bidraget även i fortsättningen, bör verka för att kraftfulla informationsinsatser görs om bidraget. Under anslaget Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar anvisade medel beräknas räcka till för bestridande av kostnader för bidrag och informationsinsatser samt för TSVs kostnader för administration för tid t.o.m. utgången av innevarande budgetår. För tid därefter bör dessa kostnader bestridas ur den genom bilskrotningslagen (1975:343) tillskapade bilskrotningsfonden (prop. 1975:32, bet. JoU 10, rskr. 161). Fondens behållning var vid ingången av innevarande budgetår ca 228 milj.kr. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag till de författningsändringar som bör vidtas för att betalningar ur bilskrotningsfonden skall kunna ske även för här förordade ändamål. Utskottet ställer sig med det anförda bakom syftet med de här aktuella motionsförslagen.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar att riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna 1990/91:T78 yrkande 4, 1990/91:T82 yrkande 11, 1990/91:T83 yrkande 1, 1990/91:207 yrkandena 12, 13 och 15, 1990/91:215 yrkandena 17 och 18, 1990/91:253 yrkande 11, 1990/91:423 och 1990/91:446 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Användningen av bidraget till NTF (mom.24)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse: För att man skall lyckas med olika åtgärder för ökad trafiksäkerhet krävs information. Informationen kan gälla såväl riskerna i trafiken som hur man på olika sätt skall kunna undvika riskerna. Som påpekas i motion T412 (mp) är det särskilt viktigt att förbättra informationen om hur man kan undvika olycksriskerna genom att åka kollektivt och då inte minst med järnväg. Att resa effektivt och bra med kollektivtrafik ställer förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man kan resa, utnyttja olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi. En stor del av den trafiksäkerhetsinformation som i dag ges är, som också påpekas i motionen, kraftigt bilfixerad och ger därigenom sken av att alternativ saknas. Utskottet instämmer däri med motionärerna. Såsom föreslås i båda motionerna bör hälften av statens bidrag till NTF användas för att informera och propagera för resande i kollektivtrafiken. Vad utskottet sålunda har anfört om användningen av bidraget till NTF bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande användningen av bidraget till NTF att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T412 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet (mom.7)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anför:
Vi vill understryka det angelägna i att folkrörelseförankringen av trafiksäkerhetsarbetet säkerställs -- särskilt på lokal och regional nivå. Vi vill också betona att man vid överväganden om utvecklingen av organisationen måste väga in att, vid sidan av TSV och NTF, andra myndigheter -- säskilt vägverket -- gör stora insatser för ökad trafiksäkerhet.
2. Vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter (mom.9)
Kenth Skårvik och Anders Castberger (båda fp) anför:
Det är bra att man har uppmärksammat att en stor del av trafikolyckorna med gående och cyklister inträffar under de mörka timmarna och oftast i tätorter och att man har startat en informationskampanj som förhoppningsvis skall leda till att gående verkligen använder reflexer och de cyklande belysning på cyklarna under de mörka timmarna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Motionerna2 Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari 19912 Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö5 Organisationen av trafiksäkerhetsarbetet6 Styrningen av trafiksäkerhetsverket (TSV) m.m.7 Utskottet7 1 Inriktningen av TSVs verksamhet m.m.7 1.1 Bakgrund7 1.2 Propositionsförslaget8 1.3 Minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet9 1.4 Operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet10 1.5 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet10 1.6 Förbättring av olycksstatistiken11 1.7 Inrättande av haverikommission(-er) för utredning av vägtrafikolyckor12 1.8 Inriktningen av TSVs verksamhet13 2 Ledningen av trafiksäkerhetsarbetet13 2.1 Ledning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet m.m.13 2.2 Ansvaret för trafiksäkerhetsinformationen m.m.14 2.3 Information om vikten av reflexer m.m. för oskyddade trafikanter15 3 Frågor kring fordonskontrollen15 3.1 Nuvarande ordning, riksrevisionsverkets förslag samt propositionens förslag15 3.1.1 Nuvarande ordning15 3.1.2 Riksrevisionsverkets (RRVs) förslag16 3.1.3 Uttalanden i propositionen17 3.2 Utsträckning av kontrollbesiktningsskyldigheten till vissa truckar17 3.3 Uppskov med kontrollbesiktningen av äldre personers bilar18 3.4 Kontrollbesiktningsintervall för vanliga personbilar19 3.5 Kontrollbesiktningen av tunga lastbilar och släpvagnar20 3.6 Besiktning av begagnade bilar före ägarbyte21 3.7 ASBs "monopolställning"23 3.8 Efterkontroll genom verkstäder24 3.9 Kontroll av fordon på väg24 3.10 Fordonskontrollen i övrigt25 4 Bidrag till reningsutrustning på vissa bilar26 4.1 Bakgrund och propositionens förslag26 4.2 Systemet med bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar27 4.3 Systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar27 4.3.1 Godtagbar reningsteknik27 4.3.2 Fortsatt bidragsgivning, m.m.28 5 Anslag till trafiksäkerhet30 5.1 Anslag C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant30 5.2 Anslag C2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m.30 5.3 Anslag C3. Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF)30 5.3.1 Propositionens förslag30 5.3.2 Användning av bidraget till att främja resande med kollektiva färdmedel30 5.3.3 Användning av bidraget till stöd för det ideella trafiksäkerhetsarbetet31 5.3.4 Medelsanvisning32 Hemställan32 Reservationer35 Särskilda yttranden43