Anslag till riksgäldskontoret
Betänkande 1990/91:FiU18
Finansutskottets betänkande
1990/91:FIU18
Anslag till riksgäldskontoret (prop. 1990/91:100 bil. 9)
Innehåll
1990/91 FiU18
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet frågan om riksgäldskontorets medelstilldelning under budgetåret 1991/92. Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna anslagen.
I detta sammanhang behandlar utskottet också några motioner med anknytning till riksgäldskontorets verksamhet. En motion rör kontrollen av obligationshandeln och i två andra motioner föreslås att särskilda obligationslån skall utges för att befrämja järnvägsinvesteringar resp. regional järnvägstrafik. De tre motionerna avstyrks av utskottet.
Två reservationer har fogats till betänkandet.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 Finansdepartementet, i vad avser Litt. D Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning, med undantag för avsnittet Kostnader för statens skuld (s. 38--45) som behandlas i betänkande 1990/91:FiU20,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1990/91:Fi405, 1990/91:Fi406 och 1990/91:Fi707.
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 9 (finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink --
dels under punkt D 1 (s. 45--47) att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 70043000 kr.,
dels under punkt D 2 (s. 48--51) 1. att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 611040000 kr.,
2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om styrningen av anslaget,
3. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton,
dels under punkt D 3 (s. 52--56) 1. att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om resultatredovisning av riksgäldskontorets garantiverksamhet,
dels under punkt D 4 (s. 56--58) 1. att riksdagen till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet.
Motionerna
Särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik
1990/91:Fi405 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsobligationer.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T202.
1990/91:Fi406 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om utgivande av regionala järnvägsobligationer.
Kontroll av obligationshandeln
1990/91:Fi707 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om effektiv kontroll av obligationshandeln i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
Riksgäldskontorets anslag för budgetåret 1991/92
Riksgäldskontoret har för budgetåren 1991/92--1993/94 lämnat en fördjupad anslagsframställning. I den föreslås dels att kontorets anslagskonstruktion modifieras något, dels att förvaltningskostnadsanslaget inkl. kostnaderna för systemutveckling räknas upp realt med i genomsnitt 4% under de närmaste tre åren.
Den nya anslagskonstruktionen innebär att nuvarande, särskilda anslag för drift och underhåll av ADB-system på egen dator inordnas i förvaltningskostnadsanslaget. Från detta anslag förs samtidigt lönekostnader och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten, vilka i stället tas upp under 1000-kronorsanslaget för garantiverksamheten. Anslagsformen för förvaltningskostnadsanslaget ändras dessutom från förslagsanslag till ramanslag.
Den av riksgäldskontoret föreslagna anslagsökningen skall bl.a. användas till att förbättra redovisnings- och analyssystemet samt öka flexibiliteten i ADB-användningen.
Föredragande statsrådet ställer sig bakom de reformförslag som riksgäldskontoret för fram. Vad gäller resursbehovet för kontorets verksamhet är han dock inte beredd att förorda den reala resursökning som kontoret begär. Enligt hans mening bör de reformer som riksgäldskontoret föreslagit kunna genomföras inom en oförändrad real resursram för förvaltningskostnaderna inkl. kostnader för systemutveckling. Det motsvarar en anslagsnivå på 70043000 kr. för budgetåret 1991/92. För de båda efterföljande budgetåren föreslås samma reala anslagsnivå. Budgetramen för treårsperioden har sålunda beräknats till 210129000 kr.
Vad beträffar medelsbehovet för kostnaderna för upplåning och låneförvaltning gör föredraganden ingen annan bedömning än riksgäldskontoret. Han föreslår dock i detta sammanhang bl.a. att riksgäldskontoret skall ta över ansvaret för marknadsföringen av allemanssparkonton fr.o.m. den 1 juli 1991 då spardelegationen föreslås bli avvecklad.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Riksdagen lade i november 1990 fast nya riktlinjer för riksgäldskontorets verksamhet (prop. 1990/91:29, FiU4, rskr. 38). Det principresonemang som föredragande statsrådet redovisar i budgetpropositionen knyter an till vad utskottet därvid förordade. Utskottet har mot denna bakgrund inget att erinra mot de synpunkter som föredraganden för fram. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot den i propositionen förordade medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker således att 70 milj. kr. anvisas för kontorets förvaltningskostnader samt att 611 milj. kr. anvisas för externa kostnader för upplåning och låneförvaltning. Likaså tillstyrker utskottet att ett formellt belopp på 1000 kr. förs upp för kontorets uppdragsverksamhet resp. garantiverksamhet.
Kontroll av obligationshandeln
I motion Fi707 begär Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s) att kontrollen av handeln med premieobligationer skall skärpas. Enligt motionärerna står det helt klart att en omfattande spekulation och ett betydande skatteundandragande fortfarande sker genom handeln med sådana obligationer.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Villkoren för handeln med premieobligationer har i flera avseenden ändrats under de fem senaste åren. Såsom nämns i motionen kunde det tidigare förekomma överkurser på premieobligationer på 265--290 kr. Det nya skattesystemet och stigande räntor har bidragit till att kurserna har pressats ned, och numera noteras underkurser på 180--190 kr. Terminshandeln med premieobligationer är nu i det närmaste avsomnad.
Handeln med premieobligationer har likaså minskat. Omsättningen uppgick sålunda förra året till knappt 5 miljarder kronor mot närmare 30 miljarder kronor 1986. Även volymen utelöpande premielån har minskat till för närvarande 46,8 miljarder kronor. Av intresse i sammanhanget är också att 1990 års premielån försetts med en variabel vinstplan som innebär att den utlottade vinstsumman anpassas till förändringarna i ränteläget. Därmed får man en stabilare kursutveckling, vilket motverkar spekulation i kurssvängningar.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det finns skäl som talar för en registrering av premieobligationshandeln. Av praktiska skäl torde det dock vara ogörligt att registrera de i dag utelöpande obligationerna. Det finns också skäl som talar emot.
En registrering av nya premieobligationslån skulle inte bara ge bättre underlag för kontroll av förmögenhetsbeskattningen och förmögenhetsberoende avgifter och bidrag. Den skulle också i hög grad underlätta den fysiska distributionen, handeln och vinstavstämplingen av premieobligationer. Dessutom skulle spararna inte behöva åsamkas förluster till följd av att de glömmer bort att lösa in vinster och obligationer. Varje år preskriberas oinlösta premieobligationer och premievinster för 30 milj.kr.
Enligt vad utskottet inhämtat har riksgäldskontoret mot denna bakgrund påbörjat en utredning för att pröva premieobligationernas framtid vad gäller konstruktion, villkor m.m. liksom förutsättningarna för en registrering. Utredningen beräknas bli klar under 1991.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta något initiativ i denna fråga i avvaktan på att resultatet av denna utredning föreligger. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi707 (s).
Särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik
I motion Fi405 framhåller centerpartiet att järnvägsobligationer som erbjuds allmänheten kan vara en del av finansieringen av järnvägsutbyggnaden. Denna form av finansiering bör enligt motionärerna regeringen också överväga vid utformandet av investeringsplanerna.
I motion Fi406 föreslår Björn Samuelson (v) att man skall ge ut regionala obligationslån för att ge länstrafikbolagen möjlighet att upphandla järnvägstrafik. I de fall trafikbolagen så önskar bör regeringen ge dem kreditgarantier för utgivande av dessa obligationer.
Enligt utskottets mening bör lån i princip endast användas för att finansiera investeringar. Länstrafikbolagens upphandling av järnvägstrafik och andra löpande utgifter bör således inte finansieras med lån. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi406 (v).
Vad beträffar det i motion Fi405 framförda förslaget om särskilda obligationslån för järnvägsinvesteringar vill utskottet framhålla följande. Riksgäldskontoret handhar statens upplåning. Kontoret bedriver upplåning för att finansiera dels statsbudgetens underskott och förfallande lån, dels riksgäldskontorets kreditgivning till vissa affärsverk och myndigheter. Någon öronmärkt upplåning av det slag motionärerna förespråkar förekommer inte. Utskottet kan inte heller finna några fördelar med att ändamålsbestämma delar av den statliga upplåningen. Det skulle strida mot den av riksdagen uttalade målsättningen att minimera kostnaderna för statsupplåningen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi405 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksgäldskontorets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 9 punkt D1 till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 70043000 kr.,
2. beträffande riksgäldskontorets kostnader för upplåning och låneförvaltning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 9 punkt D2 dels till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på611040000 kr.,
dels lägger propositionen till handlingarna i de delar som gäller a) styrningen av anslaget och b) ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton,
3. beträffande riksgäldskontorets garantiverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 9 punkt D3 dels till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., dels lägger propositionen till handlingarna i den del som gäller resultatredovisning av riksgäldskontorets garantiverksamhet,
4. beträffande riksgäldskontorets uppdragsverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 9 punkt D4 dels till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., dels lägger propositionen till handlingarna i den del som gäller avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet,
5. beträffande kontroll av obligationshandeln att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi707,
6. beträffande särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi405 och 1990/91:Fi406.
res. 1 (c, mp)
res. 2 (v)
Stockholm den 14 mars 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Roland Sundgren (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Sonia Karlsson (s), Ing-Britt Nygren (m), Maria Hed (s) och Gunilla André (c).
Reservationer
1. Särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik (mom. 6)
Gunnar Björk (c), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Vad beträffar" och slutar med "motion Fi405 (c)" bort ha följande lydelse:
Vad beträffar det i motion Fi405 (c) framförda förslaget om särskilda obligationslån för järnvägsinvesteringar vill utskottet anföra följande.
Behovet av investeringar i infrastruktur är betydande. Centerpartiet förordar att sådana investeringar skall finansieras med delar av det kapital som frigörs vid en utförsäljning av statliga företag. I ett första steg vill motionärerna sätta av 2,5 miljarder kronor till investeringar på kommunikationsområdet och 1 miljard kronor till investeringar i lokaler och utrustning för högre utbildning och forskning. Liknande förslag har också förts fram av moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna.
Därutöver föreslår motionärerna att man som ett komplement bör överväga att emittera obligationslån till allänheten för att finansiera järnvägsutbyggnaden. Utskottet biträder detta förslag.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att finna nya finansieringsformer inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna. De mycket stora resursbehov som föreligger kan nämligen inte finansieras över statsbudgeten. Särskilda järnvägsobligationslån framstår mot denna bakgrud som ett lämpligt finansieringsalternativ.
Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet motion Fi405 (c).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi405 och med avslag på motion 1990/91:Fi406 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om obligationslån för järnvägsinvesteringar,
2. Särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik (mom. 6)
Lars-Ove Hagberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "motion Fi405 (c)" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fi406 (v) skulle regionala järnvägsobligationslån kunna bidra till att främja hushållssparandet. Dylika lån skulle också kunna underlätta en fortsatt upprustning av järnvägsnätet. Etersom effektera av ett sådant sparande blir direkt synbara i närmiljön kan sparformen sannolikt tilltala många människor.
I likhet med vad som förordas i motionen bör riksdagen således begära förslag från regeringen om utgivande av regionala järnvägsobligationer. Ett förslag av snarlik innebörd framförs också i motion Fi405 (c).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi405 och 1990/91:Fi406 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om regionala obligationslån för upprustning av järnvägsnätet,
Särskilda yttranden
1. Kontroll av obligationshandeln (mom. 5)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anför:
Enligt vår mening bör riksgäldskontoret inte låna direkt hos hushållen. Avvecklas hushållsupplåningen bortfaller samtidigt alla problem som är förknippade med kontrollen av handeln med premieobligationer. I den mån hushållen behöver utnyttjas i statsupplåningen bör deras bidrag i stället lämnas via avkastningsfonder som administreras av kreditinstitut.
2. Särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik (mom. 6)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m) anför:
Enligt vår mening har de i motionerna Fi405 (c) och Fi406 (v) framförda förslagen om särkilda obligationslån för järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik inget direkt samband med riksgäldskontorets verksamhet. Det hade därför som vi ser det varit mer naturligt att behandla förslagen i anslutning till olika förslag som rör finansiering av infrastrukturinvesteringar, exempelvis proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt.