Anslag till rättshjälp m.m.
Betänkande 1991/92:JuU19
Justitieutskottets betänkande
1991/92:JUU19
Anslag till rättshjälp m.m.
Innehåll
1991/92 JuU19
Propositionen
I proposition 1991/92:100, bilaga 3, (justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93
till Rättshjälpskostnader anvisa ett förslagsanslag på 649 400 000 kr. (F1, s. 130--133),
till Rättshjälpsmyndigheten anvisa ett ramanslag på 10 714 000 kr. (F2, s. 133--135),
till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. (F 3, s. 135--137),
till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag anvisa ett förslagsanslag på 9260000 kr. (F 4, s. 137 och 138),
till Vissa domstolskostnader m.m. anvisa ett förslagsanslag på 247125000kr. (F 5, s. 138),
till Diverse kostnader för rättsväsendet anvisa ett förslagsanslag på 22100000kr. (F 6, s. 139).
Motioner
1991/92:Ju401 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nämndemännens ersättning och arbetsmiljö.
1991/92:Ju402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bättre utbildning för nämndemännen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en höjd ersättning till nämndemännen.
1991/92:Ju403 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättringar i nämndemännens ekonomiska villkor.
1991/92:Ju404 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till nämndemän.
1991/92:Ju405 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande ekonomisk ersättning till nämndemän.
1991/92:Ju406 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nämndemäns resor och möjlighet till utbildning.
1991/92:Ju407 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma regler om ersättning för förlorad arbetsförjänst som i dag gäller för kommunala förtroendeuppdrag även skall gälla för nämndemän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av information, utbildning och fortbildning för gamla och nyvalda nämndemän.
1991/92:Ju408 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till nämndemän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för vissa studiebesök,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad information till nämndemän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till nämndemän från vissa organisationer.
1991/92:Ju410 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för förlorad arbetsinkomst för nämndemän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av nyvalda nämndemän.
1991/92:Ju411 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen ser över ersättningsreglerna för nämndemän.
1991/92:Ju414 av Inger Hestvik och Sten-Ove Sundström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningen till nämndemän.
1991/92:Ju415 av Johnny Ahlqvist och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av nämndemannasystemet när det gäller den ekonomiska ersättningen och sammansättningen av kåren.
1991/92:Ju416 av Birgitta Hambraeus och Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning och information till nämndemän.
1991/92:Ju417 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningen till nämndemän,
2. att riksdagen anvisar 1 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 under anslaget D 1 för information till nämndemän.
1991/92:Ju419 av Per Stenmarck och Bo Arvidson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av kommunallagen att nämndemän får ersättning för förlorad arbetsinkomst enligt samma grunder som kommunalt förtroendevalda.
1991/92:Ju422 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till nämndemän för förlorad arbetsförtjänst.
1991/92:Ju423 av Rolf Clarkson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en allsidig översyn av nämndemannainstitutionen.
1991/92:Ju424 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts vad avser omfördelning av anslaget till domstolsväsendet.
1991/92:Ju426 av Ian Wachtmeister (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av politisk tillsättning av nämndemän.
1991/92:Ju429 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska medel för informationsinsatser för nämndemän.
1991/92:Ju702 av Kurt Ove Johansson och Oskar Lindkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagändringar vad gäller advokatverksamhet.
Utskottet
Anslag till rättshjälpskostnader
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 649 400 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till rättshjälpsmyndigheten
Regeringen föreslår ett ramanslag på 10 714 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till allmänna advokatbyråer: uppdragsverksamhet
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till allmänna advokatbyråer: driftbidrag
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 9 260 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till vissa domstolskostnader m.m.
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 247 125 000 kr.
Utskottet, som hänvisar till vad som anförs nedan (s. 7 f) angående information för nämndemän m.m., avstyrker bifall till motion Ju417 i denna del och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till diverse kostnader för rättsväsendet
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 22 100 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden vid 1991/92 års riksmöte och som har anknytning till de anslag som utskottet behandlar i detta betänkande.
Ersättning till nämndemän
Regler om ersättning till nämndemän finns i förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Enligt förordningen utgår ersättning till nämndemän dels som arvode för sammanträde med 300 kr. per dag (2 § 1 p och 2 p), dels -- under förutsättning av löneavdrag eller annan inkomstförlust på grund av uppdraget -- som tilläggsbelopp för den del av inkomstförlusten som inte täcks av arvodet (2a § 1 st). Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte överstiga 650 kr. (2a § 4 st). För nämndemän i länsrätt utgår arvode även för förberedelsearbete med 300 kr. per dag (2 § 2 p).
I motionerna Ju401, Ju402, Ju403, Ju404, Ju405, Ju406, Ju407, Ju408, Ju410, Ju411, Ju414, Ju415, Ju416, Ju417, Ju419, Ju422, Ju423 och Ju424 framförs krav på att ersättningen för uppdraget som nämndeman skall höjas; motionärerna hänvisar genomgående till den sedan den 1 januari 1992 gällande kommunallagen (SFS 1991:900). Enligt den lagen (4 kap. 12 §) har förtroendevalda rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Motionärerna anför att den nuvarande, begränsade, rätten till ersättning leder till en rekrytering till nämndemannauppdraget som medför att vissa grupper av befolkningen är överrepresenterade i nämndemannakåren medan andra är underrepresenterade. I några av motionerna framförs krav även på att reseersättningen till nämndemännen skall höjas.
Principen för ersättning till nämndemän lades fast år 1985 (se JuU 1984/85:25). Justitieutskottet uttalade då i sitt av riksdagen godkända betänkande (s. 8 f) att utskottet under många år ansett det nödvändigt att få till stånd en mer allsidig sammansättning av nämndemannakåren och i detta syfte framhållit att en höjning av arvodena måste ske. Här bakom låg bl.a. intresset att komma till rätta med det otillfredsställande förhållandet att sådana yrkesarbetande -- bl.a. industriarbetare -- som får vidkännas fullt löneavdrag vid tjänstgöring i rätten är underrepresenterade i nämndemannakåren.
Utskottet behandlade år 1991 ett motionsyrkande med begäran om en översyn av ersättningsnormerna för nämndemän (1990/91:JuU27). Vid behandlingen av detta yrkande anförde utskottet (s. 7 f) att vad utskottet uttalade år 1985 alltjämt äger giltighet. Bestämmelserna om ersättning till nämndemän innebär emellertid, anförde utskottet, på grund av begränsningen beträffande arvodets storlek, alltjämt en svårighet att få till stånd den allsidiga sammansättning av nämndemannakåren som utskottet efterlyst. Detta förhållande fann utskottet otillfredsställande; en översyn av ersättningsnormerna för nämndemän borde därför ske. Som en utgångspunkt för denna översyn borde, enligt utskottet, ligga förslaget i proposition 1990/91:117 Om en ny kommunallag att förtroendevalda skall få rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. I ärendet gav riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde ta initiativ till att en utredning som den skisserade kom till stånd.
Regeringen uppdrog i beslut den 7 november 1991 åt domstolsverket att analysera ersättningsnormernas effekter på sammansättningen av nämndemannakåren och redovisa förslag till förändringar enligt vad riksdagen begärt. Även andra faktorer än ekonomiska som påverkar rekryteringen av nämndemän skall enligt beslutet redovisas och analyseras. De ekonomiska konsekvenserna av förslagen skall redovisas särskilt, varvid förslag till finansiering av eventuella merkostnader för statsverket enligt direktiven bör lämnas. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juni 1992.
Utskottet kan konstatera att den av riksdagen beställda utredningen kommit till stånd, och att denna skall vara slutförd inom några månader. Med hänsyn härtill saknas anledning till något särskilt uttalande av riksdagen i frågan. Utskottet vill emellertid för sin del tillägga att utskottet förutsätter att regeringen, sedan resultatet av utredningen presenterats, med skyndsamhet vidtar de åtgärder som visar sig nödvändiga för att råda bot på de rekryteringssvårigheter som tidigare påpekats. Vad särskilt gäller frågan om reseersättning till nämndemännen noterar utskottet att den bereds inom justitiedepartementet och kommer att behandlas i samband med resultatet av den utredning domstolsverket verkställer. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till samtliga nu aktuella motioner.
I motion Ju415 begärs en översyn av nämndemannakårens sammansättning.
Nämndemannakårens sammansättning har varit föremål för översyn vid flera tillfällen.
Riksdagen beslutade i december 1979 om en översyn av nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m.m. (JuU 1979/80:8, rskr. 88). Enligt justitieutskottet (s. 9) borde undersökningen i första hand avse nämndemannakårens sammansättning och mynna ut i de förslag till ändringar i gällande ordning som kunde befinnas erforderliga för att säkerställa en allsidig rekrytering. Resultatet av undersökningen, som redovisades i Ds Ju 1981:20 Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m.m., visade (s. 43 f) bl.a. att nämndemannakåren inte var så allsidigt sammansatt som var önskvärt. Det fanns en viss överrepresentation av män. Genomsnittsåldern var markant högre bland nämndemännen än bland befolkningen i övrigt; de offenligt anställda var fler och de privatanställda färre, inte minst i storstadsområdena. Industriarbetarna var färre och lantbrukarna fler. Bland nämndemännen var de icke förvärvsarbetande färre bland nämndemännen än bland befolkningen i övrigt.
Domstolsverket genomförde år 1986 en uppföljande undersökning av nämndemannakårens sammansättning. Resultatet av undersökningen, som redovisades i DV rapport 1986:4, visade att nämndemannakårens sammansättning inte hade förändrats på något avgörande sätt. Kvinnorepresentationen i tingsrätterna hade ökat något; dock hade nämndemannakåren blivit äldre. Andelen lantbrukare bland nämndemännen hade halverats men var fortfarande högre än bland befolkningen i övrigt. Gruppen industri- och privatanställda hade minskat ytterligare medan andelen offentliganställda ökat.
Regeringen uppdrog den 8 september 1988 åt domstolsverket att redovisa nämndemannakårens sammansättning vad gällde bl.a. ålder, kön och yrke. Undersökningens resultat redovisades i DV rapport 1989:2 Nämndemannakårens sammansättning. Av rapporten framgick bl.a. att förändringar i nämndemannakårens sammansättning vad gällde kön, ålder, yrke och anställningsförhållanden varit små sedan undersökningen år 1986. Överrepresentationen av äldre nämndemän kvarstod. De äldre nämndemännen var något äldre än tidigare eftersom 70-årsgränsen tagits bort. Bland de nyvalda nämndemännen fanns en klar tendens: allt fler var yngre. Vad gällde yrkestillhörighet var nämndemän med administrativt arbete markant fler än samma grupp inom totalbefolkningen, medan industriarbetare var klart underrepresenterade; en mindre förändring i riktning mot större representativitet kunde dock iakttas. Bland nämndemännen var de offentliganställda betydligt fler än bland totalbefolkningen; bland de nyvalda nämndemännen var dominansen av de offentliganställda än högre.
Av uppgifter avseende nämndemannakårens sammansättning för perioden den 1 januari 1992 t.o.m. den 31 december 1994 inhämtade från domstolsverket framgår bl.a. dels att antalet nämndemän som år 1992 fyllt eller kommer att fylla 70 år är 652 av totalt 7 837 nämndemän, dels att, år 1992, mer än hälften av de manliga nämndemännen är 59 år gamla eller äldre och mer än hälften av de kvinnliga nämndemännen är 55 år gamla eller äldre.
Frågan om nämndemannakårens sammansättning hänger -- som framgått tidigare -- nära samman med bl.a. frågan om den ekonomiska ersättningen för nämndemannauppdraget. Den utredning som regeringen uppdragit åt domstolsverket att utföra, omfattar frågor om sammansättningen av nämndemannakåren och faktorer som påverkar rekryteringen av nämdemän. Motionsspörsmålet är således redan uppmärksammat i regeringskansliet. Anledning saknas därför enligt utskottets uppfattning för riksdagen att initiera några åtgärder med anledning av motionsönskemålet, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju415 i denna del.
Information för nämndemän m.m.
Motionerna Ju402, Ju406, Ju407, Ju408, Ju410, Ju416, Ju424 och Ju429 innehåller önskemål om ökade informations- och utbildningsinsatser för nämndemän.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål, senast i betänkandet 1989/90:JuU24. I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde utskottet (s. 7 f) följande.
Frågor om information till och utbildning av nämndemän behandlades av utskottet i november 1989. Utskottet underströk då i enlighet med tidigare ställningstaganden i sitt av riksdagen godkända betänkande (1989/90:JuU5) att någon mer organiserad eller permanent verksamhet syftande till en egentlig juridisk utbildning för nämndemännen inte kunde anses lämplig med hänsyn till den ställning som lekmän som nämndemännen intar inom rättskipningen. Däremot har utskottet funnit behov av ökade informations- och utbildningsinsatser om de regler som styr rättegångsförfarandet och om regler rörande t.ex. sekretess och tystnadsplikt. Utskottet konstaterade vid frågans behandling i november att utbildningsinsatser inom detta område nyligen genomförts. Hösten 1988 anvisade riksdagen nämligen 5 milj. kr. på tilläggsanslag för en bred informationsinsats för att ge nämndemännen grundläggande kunskaper om verksamheten i domstolarna och andra grundkunskaper för att delta i rättskipningsarbetet. En särskild utbildningsdag har nu genomförts vid praktiskt taget alla tingsrätter, och resultatet betraktas av justitieministern som mycket gott.
Medel för nämndemännens utbildnings- och informationsbehov anvisas över domstolsverkets budget. Vissa medel återstår också av 1988 års tilläggsanslag.
Flertalet nämndemän har som framgått helt nyligen fått en grundläggande utbildning. Enligt utskottets mening ankommer det i fortsättningen främst på domstolarna att sörja för det grundläggande utbildningsbehovet hos en nyvald nämndeman -- så sker också i praktiken. Det bör också nämnas att domstolsverket har tagit fram ett informationsmaterial som riktar sig till nämndemän och som tingsrätterna kan använda. Härtill kommer att det finns ytterligare skriftligt material som riktar sig i första hand till allmänheten och som kan vara lämpliga i arbetet med att orientera en nyvald nämndeman om domstolsförfarandet m.m.
Utskottet, som finner anledning att ånyo fästa uppmärksamheten på att nämndemannauppdraget är ett lekmannauppdrag, anser att det finns goda möjligheter att inom givna ekonomiska ramar tillgodose nämndemännens utbildningsbehov liksom även att tillgodose behovet av information om ändringar i lagstiftningen m.m.
Utskottet kan vidare konstatera att Nämndemännens riksförbund är mycket aktivt när det gäller här aktuella frågor och att förbundet tilldelas medel härför över domstolsverkets anslag.
Justitieutskottet anförde att någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen inte torde vara erforderlig, och utskottet avstyrkte bifall till motionen.
Av uppgifter utskottet inhämtat från domstolsverket framgår att, för innevarande budgetår, 350 000 kr. har anslagits till Nämndemännens riksförbund. Detta anslag är avsett att möjliggöra utgivningen av förbundets tidning; från anslaget skall även utgå bidrag för nämndemännens studiebesök. Av det tilläggsanslag på 5 milj.kr. som riksdagen anvisade till information till nämndemän hösten 1988 återstår cirka 500 000 kr.; detta belopp är emellertid reserverat för olika projekt. Domstolsverket genomför i samverkan med bl.a. nämndemännens riksförbund ett projekt syftande till att ta fram ett antal filmer om verksamheten vid domstolarna samt om domstolarnas organisation och historia. En referensgrupp bestående av företrädare för nämndemännen och domstolarna har knutits till projektet. Ett videofilmsystem bestående av fem filmer med olika teman är slutmålet: Sveriges domstolar (historia, organisation och arbetsuppgifter), rättegångar i tingsrätt och länsrätt samt domarrollen. Parallellt med filmerna utarbetas tryckt informationsmaterial; olika versioner produceras med avseende på olika målgruppers särskilda egenskaper. Av de planerade filmerna återstår två. I samband med nämndemännens riksförbunds kongress i Malmö den 24--26 april 1992 kommer under en dag att lämnas information om nämndemännens roll i rättskipningen; olika ämnesområden som har anknytning till nämndemännens verksamhet i domstolarna kommer att behandlas. För att möjliggöra denna informations- och uppföljningsdag har domstolsverket av de tidigare omtalade 5 milj.kr. utbetalat 319 000 kr.
I enlighet med vad utskottet tidigare uttalat är det nödvändigt att nämndemännen får information om de regler som styr rättegångsförfarandet och om regler rörande t.ex. tystnadsplikt och jäv. Som utskottet anfört ankommer det främst på domstolarna att sörja för det grundläggande utbildningsbehovet av en nyvald nämndeman. Till stöd för sådana utbildningsinsatser finns, förutom de filmer som ovan redovisats, ett av domstolsverket särskilt utarbetat informationsmaterial. Inom nämndemännens riksförbund och lokalt bland nämndemannaföreningar sker viss utbildning och studiebesöksverksamhet t.ex. på kriminalvårdsanstalter och vårdinrättningar för missbrukare. Mot bakgrund av det anförda och vad som tidigare redovisats saknas enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av motionsönskemålen. Det är emellertid angeläget att frågan även framgent uppmärksammas i det löpande budgetarbetet. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner i här aktuella delar.
Tillsättning av nämndemän
I motion Ju426 yrkas att det nuvarande förfaringssättet att välja nämndemännen bland personer utsedda av politiska partier skall avskaffas. I stället bör, enligt motionären, nämndemännen vara slumpvis utvalda svenska medborgare.
Deltagandet av nämnd i rättegångsförfarandet har i Sverige mycket gamla traditioner. Nämnden finns omtalad alltifrån äldre Västgötalagen (1220-talet) och har alltsedan dess, i skiftande former och omfattning, deltagit i den dömande verksamheten. Förfarandet att utse nämndemän blev enhetligt år 1823; genom Kunglig förordning den 18 december 1823 fick bönderna på sockenstämman valrätt. Från och med år 1863 skedde valet av kommunalstämman (Kunglig förordning den 21 mars 1862), och sedan dess har valet skett av en politisk församling bland personer som föreslagits av de företrädda politiska partierna. Nämndemännen utses alltjämt genom val som beträffande nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige och beträffande nämndeman i hovrätt, länsrätt och kammarrätt förrättas i huvudsak av landstinget.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat vikten av att lekmannamedverkan i dömandet utövas av så många yrkeskategorier som möjligt. Även frågan om uppdragets karaktär av politiskt uppdrag har varit föremål för riksdagens ställningstagande i olika sammanhang.
Genom lagstiftning år 1975 (prop. 1975/76:64, JuU18, rskr. 124) infördes i rättegångsbalken en uttrycklig bestämmelse enligt vilken en minoritet i kommunfullmäktige kan påkalla proportionellt val. Genom denna möjlighet förhindras ett majoritetsparti att till nämndemän utse endast företrädare för det egna partiet. I det ärendet uttalade riksdagen bl.a. att (s. 30) även om valkorporationen är politiskt sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget kan uppfattas som förenat med ett politiskt ansvar på samma sätt som fallet är beträffande andra politiska uppdrag.
År 1978 behandlade justitieutskottet en motion i vilken begärdes förslag till lagstiftning om partipolitiskt proportionell indelning av nämndemän till tjänstgöring i nämnd vid tingsrätt. Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1978/79:8 s. 7) följande.
Vid utskottets remissbehandling av motionen har remissinstanserna uttalat sig i avstyrkande riktning om en lagstiftning enligt motionärernas förslag. Av remissyttrandena framgår att man vid tingsrätterna i allmänhet eftersträvar en partipolitiskt jämn fördelning av nämndemännen i de olika nämnderna. I flera yttranden framhålls risken för att en obligatorisk regel om sådan fördelning skulle komma att innebära en politisering av nämndemansuppdraget som inte är önskvärd. Vidare pekas på att en sådan regel kan minska möjligheterna att tillgodose andra önskemål om en jämn fördelning inom nämnden, exempelvis när det gäller ålder och kön. Härutöver framförs invändningar av praktisk natur.
Genom remissbehandlingen av motionen har enligt utskottets mening inte visats annat än att den nuvarande ordningen vid indelning av nämndemän till tjänstgöring i tingsrätterna fungerar tillfredsställande när det gäller att ge nämnden en allsidig politisk sammansättning. Vidare har påvisats att en lagstiftning enligt motionärernas förslag skulle kunna innebära nackdelar från såväl principiella som praktiska synpunkter. Motionsyrkandet bör därför enligt utskottets mening ej vinna riksdagens bifall.
I samband med att justitieutskottet behandlade ett regeringsförslag om bl.a. antalet nämndemän i tingsrätt (prop. 1982/83:126, JuU32, rskr. 314) erinrade justitieutskottet (s. 19) om att det råder en bred enighet om att den lekmannamedverkan som föreligger i våra domstolar är av stort värde av flera skäl. Utskottet uttalade därvid att lekmannainflytandet först och främst utgör en garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. Av särskilt värde är, anförde utskottet, lekmannamedverkan när det gäller bedömningsfrågor, t.ex. angående påföljdsval och bevisvärdering; lekmännens medverkan bidrar därigenom till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls. Vidare tillgodoser lekmännen medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet, uttalade utskottet.
År 1988 behandlades ett regeringsförslag (prop. 1987/88:138, JuU38, rskr. 360) vars syfte var att främja en mer allsidig rekrytering till uppdragen som nämndemän; bl.a. föreslogs att det i de författningar som gäller val av nämndemän skulle införas en föreskrift om att det vid valen skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.
I propositionen (s. 23 f) uttalades att uppmaningen om en allsidig sammansättning av nämndemannakåren i första hand riktade sig till de organ som väljer nämndemän, men det framhölls att också de nominerande organen har en stor del av ansvaret för en allsidig sammansättning; den nya regleringen innebär att de väljande och nominerande organen skall vara skyldiga att eftersträva representativitet. Justitieministern framhöll (s. 16) bl.a. att det fanns anledning att särskilt understryka vikten av en mer allsidig nämndemannarekrytering; ett sätt att markera detta kunde vara att låta statsmakternas -- och ytterst medborgarnas -- starka önskemål om en större allsidighet komma till uttryck direkt i lag. Justitieministern anförde vidare att om ett särskilt ansvar läggs på valförsamlingarna för att nämndemannakåren blir allsidigt sammansatt är det viktigt att tanken bakom detta får slå igenom även när domstolarna lägger upp tjänstgöringsschema för nämndemännen; domstolarna bör, när de sätter samman sina nämndemannagrupper, låta sig vägledas av samma principer som enligt förslaget skall beaktas av valförsamlingarna. I samma lagstiftningsärende uttalade justitieministern även att för att domstolarnas verksamhet skall omfattas med förtroende hos dem som kommer inför rätta är det viktigt att de möts av företrädare för allmänheten som de kan identifiera sig med och som de förstår kan sätta sig in i deras situation; egentligen handlar det om den gamla principen att få bli dömd av sina likar.
Som framgår av det anförda har riksdagen vid upprepade tillfällen behandlat frågor med anknytning till tillsättningsförfarandet av nämndemän. Utskottet har därvid inte funnit anledning att överväga en förändring av det förfarande som enligt utskottets uppfattning fungerat väl sedan lång tid tillbaka. Justitieutskottet vill tillägga att genom att valet av nämndemän föregås av en nominering är det möjligt att tillgodose vad riksdagen uttalat (JuU 1975/76:18) beträffande de personer som skall utöva uppdraget som nämndeman -- uppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för vilken största vikt måste fästas vid sådana personliga kvalifikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet.
Mot bakgrund av det anförda saknas enligt utskottets uppfattning anledning att till följd av motion Ju426 överväga ett förändrat förfarande vid val av nämndemän. Utskottet avstyrker bifall till motionen. I sammanhanget vill utskottet också stryka under att nämndemannauppdraget har en särskild karaktär genom att därtill inte är knutet uppgifter av politisk natur.
Utskottet vill här nämna att det vid den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna för närvarande förs en talan mot Sverige som kan ha ett visst intresse i sammanhanget. Talan grundas, kort sagt, på det förhållandet att jurymän i ett tryckfrihetsmål tillhört ett politiskt parti i följd varav domstolen -- med hänsyn till omständigheterna i målet -- inte kunde anses oavhängig och opartisk såsom krävs i artikel 6:1 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Advokatsamfundets disciplinnämnd
I motion Ju702 förespråkas en förändrad sammansättning av ledamöterna i Advokatsamfundets disciplinnämnd; motionärerna anser att majoriteten av ledamöterna skall vara offentliga representanter samt att som ordförande skall utses en högt kvalificerad domare.
I utskottets betänkande 1989/90:JuU26 -- vartill här hänvisas -- lämnas en redogörelse (s. 11) för disciplinnämndens sammansättning och för reglerna i rättegångsbalken om advokatverksamhet. I samma betänkande redovisas också utskottets ställningstaganden år 1982 i samband med att den nuvarande ordningen med två officiella representanter i disciplinnämnden infördes (prop. 1981/82:57, JuU34); i det ärendet avstyrktes ett motionsförslag som det nu aktuella.
Utskottet har även under senare år behandlat ett likalydande motionsyrkande som det nu aktuella (1989/90:JuU26 och 1990/91:JuU27). Utskottet har därvid, bl.a. efter att ha inhämtat synpunkter från de officiella representanterna, ansett att de skäl som år 1982 åberopades mot den i motionen föreslagna ordningen alltjämt har giltighet och har därför avstyrkt bifall till motionen.
Utskottet, som saknar anledning att nu göra någon annan bedömning, avstyrker bifall till motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till rättshjälpskostnader att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 649 400 000 kr.,
2. beträffande anslag till rättshjälpsmyndigheten att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 10 714 000 kr.,
3. beträffande anslag till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
4. beträffande anslag till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 9 260 000 kr.,
5. beträffande anslag till vissa domstolskostnader m.m. att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju417 yrkande 2 till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 247 125 000 kr., res. (s)
6. beträffande anslag till diverse kostnader för rättsväsendet att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 22 100 000 kr.,
7. beträffande ersättning till nämndemän att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju401, 1991/92:Ju402 yrkande 2, 1991/92:Ju403, 1991/92:Ju404, 1991/92:Ju405, 1991/92:Ju406 i denna del, 1991/92:Ju407 yrkande 1, 1991/92:Ju408 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ju410 yrkande 1, 1991/92:Ju411, 1991/92:Ju414, 1991/92:Ju415 i denna del, 1991/92:Ju416 i denna del, 1991/92:Ju417 yrkande 1, 1991/92:Ju419, 1991/92:Ju422, 1991/92:Ju423 och 1991/92:Ju424 i denna del,
8. beträffande nämndemannakårens sammansättning att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju415 i denna del,
9. beträffande information för nämndemän m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju402 yrkande 1, 1991/92:Ju406 i denna del, 1991/92:Ju407 yrkande 2, 1991/92:Ju408 yrkandena 3 och 4, 1991/92:Ju410 yrkande 2, 1991/92:Ju416 i denna del, 1991/92:Ju424 i denna del och 1991/92:Ju429,
10. beträffande tillsättning av nämndemän att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju426,
11. beträffande Advokatsamfundets disciplinnämnd att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju702.
Stockholm den 17 mars 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s) och Kent Carlsson (s).
Reservationer
Information för nämndemän m.m. (mom. 5)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som hänvisar till vad som anförs nedan (s. 7 f) angående information för nämndemän m.m., tillstyrker bifall till motion Ju417 i denna del och föreslår att till vissa domstolskostnader m.m. anvisas 1 milj.kr. utöver var regeringen föreslagit dvs. 248 125 000 kr.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "I enlighet" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad utskottet tidigare uttalat är det nödvändigt att nämndemännen får information om de regler som styr rättegångsförfarandet och om regler rörande t.ex. tystnadsplikt och jäv. Som utskottet anfört ankommer det visserligen främst på domstolarna att sörja för det grundläggande informationsbehovet av en nyvald nämndeman, men med hänsyn till det stora antalet nyvalda nämndemän är behovet av information i frågor som har anknytning till nämndemännens verksamhet stor. En förutsättning för att nämndemännen skall kunna fullgöra sina uppdrag är att de ges grundläggande kunskaper om deras roll i rättskipningen. För att tillgodose det behov av information som finns har därför utskottet under anslaget till vissa domstolskostnader m.m. ovan (s. 4) föreslagit riksdagen att med bifall till motion Ju417 i denna del, utöver vad regeringen föreslagit, anvisa ytterligare 1 milj.kr. för detta syfte. Utskottet vill också uttala att det är angeläget att frågan om information till nämndemännen framgent uppmärksammas i det löpande budgetarbetet. Med hänsyn till vad utskottet uttalat och förordat är emellertid något initiativ från riksdagens sida med anledning av de här behandlade motionerna inte erforderligt.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anslag till vissa domstolskostnader m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju417 yrkande 2 till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 248 125 000 kr.