Anslag till polisväsendet
Betänkande 1993/94:JuU19
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU19
Anslag till polisväsendet
Innehåll
1993/94 JuU19
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till polisväsendet jämte ett stort antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år. I motionerna tas upp olika polisfrågor och straffrättsliga frågor m.m.
Med anledning av flera motioner föreslår en majoritet (s, nyd, v) i utskottet att riksdagen gör tillkännagivanden till regeringen om prioritering av ekobrottsbekämpningen och om organisationen av denna. Vidare föreslår utskottet att anslaget till Rikspolisstyrelsen tillförs ytterligare 52 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Anslagsökningen skall användas för att förstärka polisens resurser i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Härtill föreslår utskottet ett nytt anslag under andra huvudtiteln på 10 miljoner kronor. Dessa medel skall användas till en nationell upplysnings- och informationskampanj mot ekobrott. Mot utskottets beslut i dessa delar reserverade sig (m, fp, c och kds).
I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Till betänkandet har fogats sammanlagt 23 reservationer varav fyra från (m, fp, c och kds), fem från (s) och 14 från (nyd) samt tre särskilda yttranden varav ett från (s) och två från (nyd). Vidare har (v) avgivit en meningsyttring.
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att riksdagen
till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr (B 1, s. 107--108),
till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 482 630 000 kr (B 2, s. 108),
till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr (B 3, s. 109--110),
till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr (B 4, s. 110--111),
till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr (B 5, s. 111--112),
till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr (B 6, s. 112).
Motioner
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Ju201 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagreglering av personalkontrollen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av personalkontrollens omfattning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av tillämpningen av 13 § PKK.
1993/94:Ju202 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av pyrotekniska varor.
1993/94:Ju203 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av frågan om beslut som gäller polisdistrikt.
1993/94:Ju204 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare föreskrifter som syftar till att motverka missbruket av nödraketer och andra nödsignaler.
1993/94:Ju205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utökning av SIV:s möjligheter att få tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och polisregistret för att kunna ta detta i beaktande i handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning.
1993/94:Ju207 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en central myndighet för bekämpande av den ekonomiska brottsligheten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förlängning av preskriptionstiderna för ekonomisk brottslighet.
1993/94:Ju208 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökning av möjligheterna för Statens invandrarverk att få tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och polisregistren för att kunna ta detta i beaktande vid handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning.
1993/94:Ju209 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket skall få tillgång till kriminalregistret.
1993/94:Ju210 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för TV-övervakning på allmän plats.
1993/94:Ju211 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i polisregisterkungörelsen.
1993/94:Ju212 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma med ett förslag till lag som tillåter kamerabevakning utanför bank- och postkontor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en arbetsgrupp skall tillsättas för att tillsammans med rikspolisen utarbeta förslag om användandet av modern teknik och moderna metoder i brottsbekämpningen.
1993/94:Ju213 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för samordningen i kampen mot systematiska skatteundandraganden och ekobrott.
1993/94:Ju214 av Anita Johansson och Thage G Peterson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya förvaltningslokaler för polis och åklagare i Nacka.
1993/94:Ju215 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att få till stånd en bättre framkomlighet för handikappade i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Ju216 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot att bära mask för ansiktet vid demonstration.
1993/94:Ju217 av Eva Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt polishus i Upplands Väsby.
1993/94:Ju218 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 § vapenförordningen (1974:123) så att tillstånd att bära vapen endast får ges till utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande.
1993/94:Ju219 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning för att säkerställa god samverkan mellan olika samhällsorgan i närpolisverksamheten.
1993/94:Ju220 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att direktiven till den kommande parlamentariska polisutredningen också skall omfatta en prövning av att förlägga polishögskoleutbildning på mer än en ort i landet.
1993/94:Ju221 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett samlat program mot klotter.
1993/94:Ju222 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i polislagen, vad gäller val av polisnämnd, som anförts i motionen.
1993/94:Ju223 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.
1993/94:Ju224 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att lokförare har tillgång till vapen i syfte att kunna avliva djur som skadats i samband med kollisioner.
1993/94:Ju225 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av mer resurser till polisväsendet i Uppsala län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av extra resurser till Uppsala län för åtgärder mot ekobrott.
1993/94:Ju226 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av myndigheternas bekämpning av ekobrottslighet.
1993/94:Ju227 av Hans Karlsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
1993/94:Ju228 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
1993/94:Ju229 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Norrtälje polisdistrikts nuvarande gränser skall fortsätta gälla.
1993/94:Ju230 av Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre möjligheter för socialtjänstpersonal att få polisskydd i vissa situationer.
1993/94:Ju231 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utforma regler för hur nyårssmällandet får ske.
1993/94:Ju232 av Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt skall gälla också konkursförvaltare.
1993/94:Ju233 av Jerry Martinger (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tulltjänstemans åligganden och befogenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av stöldbegärligt gods.
1993/94:Ju234 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bekämpningen av ekonomisk och organiserad brottslighet ges högsta prioritet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en verksam aktionsplan mot ekobrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisens och åklagarnas resurser koncentreras till storrotlar i Stockholm, Göteborg och Malmö samt till Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren för landet i övrigt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en förstärkning av resurserna till berörda myndigheter sker,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Stockholms län och övriga storstadsregioner ges hög prioritet beträffande i motionen berörda myndigheter såsom skatte-, tull-, kronofogde- och konkursmyndigheter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda utredningar om effektivisering av den brottsförebyggande verksamheten och beivrande av den internationella brottsligheten på området.
1993/94:Ju235 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda utredningen om bidragsfusk inom det sociala området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge den tillsatta utredningen om bidragsfusk ett utvidgat utredningsuppdrag som täcker de övriga former av fusk som nämns i denna motion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att snabbt få en effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av klara entydiga spelregler på en avsocialiserad marknad i syfte att skapa förutsättningar för önskvärda nysatsningar, att förhindra missbruk och ekonomisk brottslighet samt snedvridningar i konkurrensen.
1993/94:Ju606 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning där man för brottet "våld mot tjänsteman" med "våld å person" likställer "att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd".
1993/94:Ju609 av Carin Lundberg och Hans Stenberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt påföljd för användande av falska/osanna fakturor.
1993/94:Ju611 av Anders Svärd och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klassificering av brott där vapen använts.
1993/94:Ju612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personella förstärkningar vid rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna vid polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
2. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget B 1, till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar 100 000 000 kr utöver regeringens förslag eller således 564 528 000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör ges erforderliga styrmedel för att kunna styra resursanvändningen inom ekobrottsområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fullständig implementering av direktiv 91/308 EEG,
8. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning (specialkommission) tillsätts som får i uppdrag att göra en samlad översyn av relevant civil-, närings-, exekutions- och strafflagstiftning för att motverka ekonomisk brottslighet.
1993/94:Ju614 av Sören Norrby m.fl. (fp, s, c, kds, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringsinitiativ om lagändringar, information, utveckling av teknisk apparatur m.m. som syftar till att förhindra narkotikapåverkan i trafiken.
1993/94:Ju616 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra straffbestämmelserna om skymfande av Sveriges flagga m.m.
1993/94:Ju617 av Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högre straffsats skall införas vid falska beskyllningar och olaga hot.
1993/94:Ju619 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att i 3 § narkotikastrafflagen (SFS 1968:64) lägga till ett tredje stycke med följande lydelse: Vid bedömande av farligheten hos ett visst narkotiskt medel skall särskilt beaktas om medlet är hastigt beroendeframkallande, om medlet är verksamt i små doser, om medlet är giftigt, om medlet ger stor risk för skador på psykiska funktioner eller personlighet, framkallar social insufficiens, eller om medlet har oberäkneliga eller svårbestämbara effekter. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet,
2. att riksdagen beslutar att i 3 § narkotikastrafflagen orden "särskilt stor mängd narkotika" skall bytas mot "särskilt många missbruksdoser narkotika".
1993/94:Ju707 av Ines Uusmann och Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska klotter och vandalisering av offentliga miljöer.
1993/94:Ju801 av Lars Moquist och Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen angående övervakningskameror att endast videoinspelad kameraövervakning kräver tillstånd,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen angående övervakningskameror att sådana kameror kan användas i ökad utsträckning för bevakning av butiker, banker och postlokaler,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen angående övervakningskameror att särskilt tillstånd inte erfordras för bevakning av allmän plats utanför butiks-, bank- eller postlokal.
1993/94:Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget B 2 Säkerhetspolisen anvisar 200 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslår eller således 282 630 000 kr.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringen av vålds- och narkotikabrottsligheten samt den ekonomiska brottsligheten i det brottsbekämpande arbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser mot brottslighet med invandrarfientliga och rasistiska inslag,
3. att riksdagen beslutar anslå 2 000 000 kr utöver regeringens förslag till Polisen i enlighet med vad som i motionen anförts om internationellt polisarbete,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av vapenlagstiftningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot rattfylleri och trafiknykterhetslagstiftningen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad översyn av den straffrättsliga lagstiftningen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av Polisens framtida organisation och uppgifter,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisutbildningen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polismansfunktionen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av den rättsliga regleringen av Polisens arbetsmetoder.
1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot narkotikabrottslighet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta buggning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta dold övervakningskamera,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övervakningskamera i butik,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kameraövervakning med rätt till videoinspelning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiva åtgärder mot rattfylleri och annan trafikbrottslighet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkande av fordon,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medhjälp,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om juridiskt biträde,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rapport till trafikförsäkringsbolag,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildråp,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikpolisen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekopolisen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens brottsförebyggande verksamhet,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisbevakningen vid särskilda arrangemang,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytlig kroppsvisitation,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i polislagen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. sväljare av narkotika,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning vid Polishögskolan,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av ämbetsmannaansvaret,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inbrottsstöld,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt knivförbud,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asocialitet,
54. att riksdagen avsätter ytterligare 90 000 000 kr för bekämpande av ekonomisk brottslighet under budgetåret 1994/95.
1993/94:Ju811 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 50 miljoner kronor till Polisen för ekobrottsbekämpning,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 2 miljoner kronor till internationellt inriktat polisarbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska brottsligheten är ett prioriterat område i brottsbekämpningen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny organisation för ekobrottsbekämpning i enlighet med vad som i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan myndigheterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad översyn av lagstiftningen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till uppläggning och genomförande av en brett upplagd informationskampanj om ekobrottsligheten i enlighet med vad som i motionen anförts,
19. att riksdagen anslår 10 miljoner kronor under anslaget till Justitiedepartementet för en informationskampanj mot ekobrottsligheten,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om penningtvätt i enlighet med vad som i motionen anförts.
1993/94:K445 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, fp, c, kds, nyd, v, -) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt polissamarbete för att beivra barnpornografibrott.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar av rättegångsbalken och polislagen att kyrkofrid ges ett lagligt stöd.
1993/94:Sf626 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkofrid.
1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikafri trafik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler gatulangningsgrupper.
1993/94:So447 av Lars Svensk (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en omfördelning av Polisens resurser så att Uppsala län vid medelstilldelningen jämställs med övriga storstadsregioner.
1993/94:T224 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade befogenheter för Rikspolisstyrelsen för en reformering av polisens trafikövervakning.
1993/94:T414 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en nollpromillegräns i trafiken.
1993/94:T903 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av särskilda kvarterspolistjänster.
1993/94:N246 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likabehandling av bevakningsföretag.
1993/94:A429 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öppna möjligheterna för en sammanhållen polisorganisation över länsgränserna.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:101
1993/94:A36 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att brott med rasistiskt och främlingsfientligt motiv blir ett prioriterat område i brottsbekämpningen.
Utskottet
Riktlinjer för resursanvändningen inom polisen
I den av riksdagen antagna propositionen om polisens arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala polismyndigheterna.
I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till ett nytt budgetsystem som bygger på mål och resultatstyrning och på att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Det nya budgetsystemet innebär ytterligare ett steg mot målstyrning av polisverksamheten från riksdagens och regeringens sida.
Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (s. 103 f) att följande riktlinjer bör gälla för polisverksamheten under budgetåret 1994/95.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Brottsförebyggande polisverksamhet
Brottsförebyggande polisverksamhet skall, vid sidan av brottsutredande polisverksamhet, vara en tyngdpunkt i polisens arbete. Särskild uppmärksamhet skall därvid ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.
Närpolisverksamhet
På det lokala planet skall polisverksamheten i ökad utsträckning bedrivas i form av närpolisverksamhet. I detta ligger bl.a. att verksamheten organiseras i små, lokalt anknutna arbetsenheter och i form av kvarterspoliser.
Närpolisverksamheten skall i första hand inriktas på brottsförebyggande problemorienterat polisarbete och på en hög grad av synlighet och tillgänglighet, bl.a. genom fotpatrullering. Också utredning av vardagsbrottslighet bör i stor utsträckning skötas inom närpolisen.
Polisen skall nära samarbeta med kommunerna samt med enskilda och organisationer som kan medverka i det förebyggande eller annars trygghetsskapande arbetet.
Brottsutredande polisverksamhet
Den brottsutredande polisverksamheten skall bedrivas aktivt med syfte att upprätthålla respekten för rättssamhällets krav och att bidra till att de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten uppfylls. Erfarenheter från den brottsutredande verksamheten skall tas till vara i det förebyggande polisarbetet.
Det är angeläget att den brottsutredande verksamheten, särskilt den kvalificerade kriminalpolisverksamheten, utvecklas när det gäller metoder och organisation. Samarbetet med åklagarväsendet skall utvecklas. Inte minst viktigt är det att åklagare tar en aktiv del i utvecklingen av den kvalificerade kriminalpolisverksamheten.
Inriktning mot olika slags brottslighet
När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. Särskilda satsningar bör dock göras såväl mot våldsbrott och narkotikabrott som mot den ekonomiska brottsligheten.
Brottsoffer
De som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.
Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av att skydda utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid beaktas.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet.
Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas särskilt.
Trafikövervakning skall i ökad utsträckning utföras också av poliser som har annan huvuduppgift.
Samverkan skall utvecklas med Vägverket och kommunerna.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som följer av Sveriges närmande till EU och med ökningen av den internationella brottsligheten.
Rekrytering
Fler personer med invandrarbakgrund bör rekryteras till polisyrket.
Effektivisering och rationalisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.
Det är av stor vikt att polisverksamheten inriktas och bedrivs med utgångspunkt från behoven av polisiära insatser. Resurserna skall i största möjliga utsträckning koncentreras till tider, platser och verksamheter där de ger bäst resultat i form av minskad brottslighet och ökad trygghet.
Länsstyrelserna skall, liksom hittills, ha huvudansvaret för att behövliga rationaliseringar inom polisen genomförs.
Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
Utskottet instämmer i stort i vad regeringen anser bör gälla som riktlinjer för polisverksamheten under budgetåret 1993/94. Till enskildheter återkommer utskottet i det följande.
I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom polisväsendet.
I motion Ju810 (nyd) föreslås ändringar i 2 § polislagen (1984:387). Motionärerna förespråkar bl.a. att paragrafen skall inledas med en bestämmelse om att polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
I 1 § polislagen stadgas att polisens arbete skall syfta just till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Polisrättsutredningen, som har regeringens uppdrag att se över den rättsliga regleringen av polisens befogenheter (dir. 1991:52 och 1993:33), har i delbetänkandet (SOU 1993:60) Polisens rättsliga befogenheter gjort en genomgång av bl.a. bestämmelserna i polislagen. Utredningen har inte funnit skäl att föreslå någon ändring i 1 eller 2 § polislagen.
Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande föregående vår (1992/93:JuU21 s. 11). Utskottet fann att någon åtgärd med anledning av motionen inte behövdes och avstyrkte densamma.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju810 i denna del.
I motion Ju809 (s) framförs att bl.a. vålds- och narkotikabrottslighet bör prioriteras i det brottsbekämpande arbetet och att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt brott med främlingsfientlig och rasistisk bakgrund. Även i motion A36 (s) framhålls att bekämpandet av främlingsfientliga och rasistiska brott måste prioriteras. I motion So274 (nyd) begärs att polisen skall inrätta fler gatulangningsgrupper för att komma åt narkotikahandeln. I motion T903 (-) föreslås slutligen att polisen skall ägna sig åt parkeringsövervakning.
Först kan i sammanhanget erinras om att regeringen nyligen avlämnat en proposition (1993/94:101) med förslag till åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet. I propositionen föreslås bl.a. att det i brottsbalken införs en särskild straffskärpningsgrund för sådana fall där ett motiv för brottet har varit att kränka någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon annan liknande omständighet.
Vidare kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen (bil. 12 Kulturdepartementet s. 205) föreslår att medelsanvisningen till anslaget D 11. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism skall öka från 10 till 32 miljoner kronor. Resurstillskottet skall bl.a. användas för en kommission mot främlingsfientlighet och rasism som skall verka opinionsbildande och vara aktiv på olika sätt på området.
När det gäller inriktningen av polisverksamheten mot olika slag av brottslighet anför justitieministern i budgetpropositionen (s. 103) att det i första hand är en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. Särskilda satsningar bör dock enligt justitieministern göras mot såväl våldsbrott och narkotikabrott som mot den ekonomiska brottsligheten.
Att bekämpandet av ekonomisk brottslighet på detta sätt särskilt framhålls som ett prioriterat område för polisverksamheten utgör en nyhet i förhållande till budgetpropositionen de två senaste åren. Detta måste, som framgår nedan, enligt utskottets mening ses som ett resultat inte minst av att utskottet under nämnda tid i olika sammanhang framhållit frågans vikt.
Utskottet vill här nämna att utskottet, vid behandlingen av budgetpropositionen förra våren (1992/93:JuU21 s. 11 f), instämde i justitieministerns uttalanden om prioriteringar i polisverksamheten. Utskottet pekade härutöver på det allvarliga i den kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv och som, om den tillåts etablera sig, utgör en fara inte bara för enskilda individer och grupper utan också för samhällsfriden i stort.
Utskottet instämmer i justitieministerns bedömning att det inom polisverksamheten bör göras särskilda satsningar mot våldsbrott, narkotikabrott och den ekonomiska brottsligheten. Till frågor om ekonomisk brottslighet återkommer utskottet i det följande. Utskottet vill härutöver, liksom föregående år, särskilt peka på betydelsen av att kriminalitet med rasistiska förtecken möts med effektiva insatser. Motionerna Ju809 och A36 får med det anförda anses vara tillgodosedda och avstyrks.
När det gäller frågan i motion T903 om polisens deltagande i parkeringsövervakningen konstaterar utskottet att detta är en fråga som bör avgöras på det lokala planet. Motionen bör inte föranleda något riksdagens uttalande. Utskottet avstyrker bifall till den.
Frågan om det skall inrättas fler gatulangningsgrupper måste enligt utskottets uppfattning avgöras av polisen med utgångspunkt från gjorda uttalanden om prioriteringar inom polisverksamheten samt lokala förhållanden m.m. Utskottet avstyrker bifall till motion So274.
Ekonomisk brottslighet
Inledning
Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt den ekonomiska brottsligheten. Således anordnade utskottet den 12 mars 1991 en offentlig utfrågning (se 1990/91:JuU23, bil. 1 och 2). I det ärendet förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande ett tillkännagivande om behovet av en översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet återkommer härtill i det följande. Utskottet har härefter behandlat frågor om den ekonomiska brottsligheten vid flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23, 1992/93:JuU21, 23, 37 samt 2y och 4y) och i februari 1993 anordnade utskottet ånyo en offentlig utfrågning (se 1992/93:JuU21 bil. 1 och 2). Syftet med den utfrågningen var i första hand att få kunskap om utvecklingen på området under senare tid.
Inför årets budgetbehandling har utskottet vid en icke offentlig utfrågning den 24 februari 1994 åter behandlat olika frågor om ekonomisk brottslighet med företrädare för åklagar- och polisväsendet, Finansinspektionen, Riksskatteverket och konkursförvaltarkollegiet. Utskottet har vidare sammanträffat med företrädare för den nyligen organiserade Finanspolisen.
I sammanhanget kan också nämnas att utskottet den 3--4 mars i år företog en resa till Helsingfors för att få information om s.k. öststatskriminalitet och frågor om gränskontroll i anslutning därtill.
Prioritering av den ekonomiska brottsligheten
I motionerna Ju227 (s), Ju228 (s), Ju234 (s), Ju235 (nyd), Ju809 (s), Ju810 (nyd) och Ju811 (s) framförs krav på att kampen mot den ekonomiska brottsligheten på olika sätt skall prioriteras i polisarbetet och att ökade resurser skall avsättas på detta område.
I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet ställning för att det borde ske en övergripande översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU23 s. 12 f, rskr. 214).
Som en följd av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen i april 1991 åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Utredningen presenterade i januari 1992 en rapport (RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en rad förändringar i olika avseenden som på både kort och lång sikt syftade till ökad effektivitet i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan, anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport tas vidare upp en del frågor om lagstiftning för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Dessutom föreslås i rapporten andra åtgärder som kan vidtas av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa samverkansrutiner.
Med anledning av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport uppdrog regeringen i augusti 1992 åt nämnda myndigheter samt Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet.
Myndigheterna avlämnade preliminära redovisningar under senhösten 1992. Slutredovisningar inkom från Riksåklagaren den 28 maj 1993 (ÅD 941-90), från Rikspolisstyrelsen den 26 maj 1993 (POB-423-3756/92) och från Riksskatteverket den 28 maj 1993 (32784-92/910). Av de gjorda redovisningarna framgår att myndigheterna vidtagit eller överväger att vidta en rad åtgärder när det gäller bekämpande av ekonomisk brottslighet.
Flertalet av de konkreta spörsmål som belysts i rapporten och de efterföljande redovisningarna har aktualiserats också i de motioner som utskottet har att behandla i detta ärende. Till detta återkommer utskottet i det följande.
Riksdagens Revisorer har den 24 februari i år presenterat en revisionsrapport (1993/94:6) om samhällets åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Rapporten remissbehandlas för närvarande.
Enligt riksdagens revisorer fungerar rättssamhället för närvarande inte väl när det gäller ekonomisk brottslighet. Revisorerna har uppfattningen (s. 220 f) att åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten varken kan överblickas eller styras. Enligt revisorerna måste regeringen vidta åtgärder för att åstadkomma en samlad styrning. Även behovet av mer regelbunden och samlad information från regeringen till riksdagen i frågan framhålls.
När det gäller den brottsutredande verksamheten konstaterar revisorerna (s. 199) att polisens kompetens att utreda ekonomisk brottslighet är bristfällig. Orsaken finns enligt revisorerna till stor del hos polisen som organisation. Utbildning, motivation och arbetsledning har inte varit tillräcklig. Polisen har, anförs det, inte lyckats utnyttja ekonomisk expertis annat än i obetydlig utsträckning. Polisens ekorotlar har heller inte kunnat skydda sina resurser. Dessa har urholkats genom att ekopoliser använts för annat, samtidigt som man inte har nyrekryterat tillräckligt. Revisorerna har uppfattningen att det brister i polisorganisationens allmänna arbetssätt och att det finns ett behov av metodutveckling. Revisorerna påtalar vidare (s. 222) att polisen behöver mer och bättre resurser för bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Behovet av utbildning, bättre teknikstöd och ökad registeråtkomst framhålls särskilt. Samtidigt konstaterar revisorerna att förbättringar har ägt rum under det senaste året när det gäller såväl polisens resurser som organisation och arbetssätt och att även utbildningen vid Polishögskolan har förbättrats.
För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska brottsligheten avsatte regeringen i planeringsdirektiven för polisväsendet för budgetåret 1993/94 60 miljoner kronor av den i budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen som en särskild satsning på det kriminalpolisiära området i den lokala polisorganisationen. Satsningen skall enligt planeringsdirektiven syfta bl.a. till att effektivisera förundersökningsarbetet när det gäller ekonomisk brottslighet.
Av regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 avseende polisväsendet framgår att av de avsatta medlen skall minst 30 miljoner kronor användas för åtgärder hänförliga till den ekonomiska brottsligheten. Särskilt skall beaktas behovet av att öka kapaciteten i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet i de tre storstadslänen. Medlen skall i första hand användas för teknik- och metodutveckling, investeringar och utbildning. Också andra åtgärder, t.ex. i form av personalförstärkningar, kan enligt regleringsbrevet komma i fråga. Rikspolisstyrelsen skall slutredovisa hur medlen använts före utgången av oktober 1994 och då också, såvitt möjligt, ange vilka effekter som uppnåtts i form av effektivisering av kriminalpolisverksamheten.
I en skrivelse till regeringen den 29 november 1993 (POB-409-5355/93) redovisar Rikspolisstyrelsen att den utöver nu nämnda medel avsatt ytterligare 10 miljoner kronor för åtgärder mot ekonomisk brottslighet. De samlade medlen -- 40 miljoner kronor -- skall enligt Rikspolisstyrelsen användas för datorisering av ekorotlarna och utbildningsinsatser. Av skrivelsen framgår vidare bl.a. att Rikspolisstyrelsen ser över personalbehovet inom ekobrottsområdet och att olika former av metodutveckling, t.ex. när det gäller de kriminalpolisiära arbetsmetoderna vid bekämpande av ekonomisk brottslighet, bedrivs inom polisväsendet.
I regeringens planeringsdirektiv för budgetåret 1994/95 anges som en utgångspunkt att ytterligare minst 30 miljoner kronor av anvisade medel skall användas för åtgärder hänförliga till bekämpningen av ekonomisk brottslighet. En slutredovisning av hur medlen använts skall avlämnas av Rikspolisstyrelsen före utgången av oktober 1994.
Regeringen föreslår ökade resurser mot ekonomisk brottslighet också på andra områden än polisens. Således föreslås i budgetpropositionen (s. 119) att åklagarväsendet tillförs 16,3 miljoner kronor för anställandet av 30 nya ekoåklagare. Vidare föreslås i tilläggsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105) och i årets budgetproposition (bil. 8 s. 42) att 45 resp. 100 miljoner kronor satsas inom Finansdepartementets arbetsområde för att få till stånd en effektivare skattekontroll.
Här skall också nämnas att Finanspolisen, som riksdagen beslutade om våren 1992 (1991/92:JuU23, rskr. 230), påbörjade sitt arbete den 1 mars 1993. Finanspolisens uppgift är att bedriva spaning för att uppdaga brott i samband med s.k. tvättning av pengar som utgjort vinning av brottslig verksamhet.
I sammanhanget bör även erinras om att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionen våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU23, rskr. 288) beslutade att tillföra åklagarväsendet en anslagsförstärkning om fyra miljoner kronor under två år för att finansiera en särskild utredningsgrupp (RÅSOP) som skall svara för förundersökningar i ärenden om kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut.
Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993 lämnat en redovisning av erfarenheterna av verksamheten inom RÅSOP. Riksåklagaren gör den bedömningen att gruppens arbete utgör ett mycket värdefullt inslag i granskningen av de stora kreditförlusterna i banksystemet.
Utskottet har på eget initiativ gjort en uppföljning av arbetet inom RÅSOP (rapport 1993-12-16). Utskottet anser bl.a. att arbetsgruppen kommer att behöva ett resurstillskott för att kunna slutföra sitt arbete.
Justitieministern anför i budgetpropsitionen (s. 93) att regeringen anser att den ekonomiska brottsligheten är en mycket viktig uppgift för polis, åklagare och andra myndigheter. Regeringen har, anför hon, gett uttryck för att myndigheterna måste öka sin effektivitet på detta område. I stor utsträckning kan detta ske genom åtgärder som myndigheterna själva får besluta om. Statsmaktsbeslut kan dock enligt justitieministern behövas när det gäller t.ex. förändringar i fråga om övergripande organisations- och samverkansfrågor. Justitieministern framhåller vidare betydelsen av att det pågående utvecklingsarbetet i fråga om kriminalpolisen också innefattar en utveckling av bekämpningen av ekonomisk brottslighet.
Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de nu aktuella föregående vår (1992/93:JuU21 s. 3). Utskottet strök då under att det finns anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Utskottet konstaterade att det vidtas eller övervägs en rad åtgärder som syftar till att förstärka resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och att på olika sätt effektivisera arbetet på detta område. Vad som görs innebär, anförde utskottet, att den ekonomiska brottsligheten på ett annat sätt än tidigare sätts i centrum för den brottsbekämpande verksamheten. Enligt utskottet behövdes mot den angivna bakgrunden inget tillkännagivande med anledning av de föreliggande motionerna, vilka avstyrktes.
Utskottet kan nu konstatera att de åtgärder som vidtagits under senare tid för att förbättra polisens möjligheter att bekämpa ekonomisk brottslighet har varit alltför begränsade. Enligt utskottets uppfattning finns det fortfarande betydande brister i denna del av polisverksamheten. Ärendebalanserna i storstadsområdena är alltjämt oacceptabelt stora och möjligheterna att bedriva förspaning för att uppdaga den ekonomiska brottsligheten är otillräckliga. Utskottet anser att kompetensen och effektiviteten i verksamheten måste höjas ytterligare. Ekorotlarna i främst storstäderna behöver dessutom personalförstärkningar i form av poliser med lämplig bakgrund för detta slag av utredningsverksamhet och tjänstemän med främst ekonomisk specialistkompetens. Sammantaget anser utskottet att kampen mot den ekonomiska brottsligheten nu på ett helt annat sätt än vad som tidigare varit fallet måste prioriteras i polisverksamheten. För att detta skall bli möjligt utan att annan angelägen polisverksamhet åsidosätts behöver polisen förstärkta resurser utöver de som hittills har avsatts och de som regeringen nu föreslår. Utskottet återkommer till detta senare i betänkandet. Vad utskottet här har anfört om prioritering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten bör riksdagen med anledning av motionerna Ju227, Ju228, Ju234, Ju235, Ju810 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
Organisationsfrågor
I motion Ju207 (kds) begärs att det skall inrättas en central myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. I motionerna Ju234 (s), Ju811 (s) och Ju612 (v) förespråkas i stället en ordning som innebär att resurserna koncentreras till större enheter i framför allt storstäderna. I den sistnämnda motionen begärs även bättre möjligheter för Rikspolisstyrelsen att ge anvisningar för hur kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall bedrivas inom polisväsendet.
Mot bakgrund av de senaste årens reformarbete på polisområdet uppdrog regeringen i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala polisorganisationen och, genom tilläggsdirektiv i december samma år, utreda hur Rikskriminalpolisen och den regionala polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa ekonomisk brottslighet och annan kvalificerad brottslighet.
Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden i en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). När det gäller organisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet redovisade Rikspolisstyrelsen i första hand två förslag. Det ena förslaget innebär att antalet ekorotlar minskas och att det i stället bildas interregionala ekorotlar med utbyggd kompetens. Enligt det andra förslaget -- som förordades av Rikspolisstyrelsen -- behålls de nuvarande ekorotlarna samtidigt som det görs en ca 30-procentig förstärkning av personalen, framför allt i storstäderna och vid Rikskriminalpolisen. Rikspolisstyrelsen tog i rapporten inte ställning till frågan om ekopolisen skall ledas från central eller regional nivå.
Med anledning av Rikspolisstyrelsens rapport beslutade regeringen i maj 1993 att uppdra åt en särskild utredare, RPS-utredningen, att se över den centrala polisorganisationens roller i ett statsmaktsperspektiv och vissa andra frågor som inte kunnat beaktas fullt ut vid översynen.
RPS-utredningen avlämnade i oktober 1993 betänkandet (SOU 1993:92) Den centrala polisorganisationen. I betänkandet föreslås att den centrala polisorganisationen liksom hittills skall bestå av en enda förvaltningsmyndighet som i sig innehåller såväl Rikskriminalpolisen som Säkerhetspolisen (SÄPO). Rikskriminalpolisen och SÄPO skall dock vara helt självständiga i polisoperativa frågor. Förvaltningsdelen av myndigheten skall koncentrera sig på rena verksfunktioner såsom administration, tillsyn, uppföljning och utvärdering. Den nya myndigheten föreslås bli benämnd Polisverket, bl.a. för att visa att myndighetens uppgift inte skall vara att styra polisen i riket.
I samband med att utskottet under hösten 1993 behandlade ett förslag från Riksdagens revisorer angående polisen (1993/94:RR2, JuU8) tog utskottet ställning för att de förslag som lagts fram beträffande polisorganisationen borde få en fortsatt genomlysning inom ramen för en bred parlamentarisk utredning. Enligt utskottets uppfattning fanns det också skäl för att det förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blev föremål för utvärdering av en parlamentarisk utredning. Riksdagen följde utskottet (rskr. 68).
Regeringen har den 10 mars i år beslutat om direktiv för den begärda utredningen (dir. 1994:19). Utredningens arbete skall vara avslutat före utgången av december 1995.
Vid behandlingen av liknande motionsönskemål som de nu aktuella förra våren (1992/93:JuU21 15 f) ansåg utskottet att det pågående beredningsarbetet borde avvaktas och avstyrkte därmed de föreliggande motionerna.
Utskottet har alltjämt i princip denna uppfattning. När det gäller frågan om organisationen för ekobrottsbekämpningen kan emellertid anföras att frågan, genom de senaste årens redovisade utredningsarbete, redan är väl belyst. Vad som återstår är i första hand genomförandet av de olika åtgärder som kan bli aktuella. Enligt utskottets mening behöver polisen en ny, mer koncentrerad och slagkraftig organisation för bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Inriktningen bör vara att få till stånd resursförstärkningar i framför allt storstadsregionerna för att komma till rätta med de besvärande ärendebalanserna där. Dessa resursförstärkningar bör komma till stånd utan inskränkningar av ekorotlarnas verksamhet på andra håll i landet. För att få ett fungerande övergripande ledningsansvar behövs vidare nya lednings- och samrådsfunktioner med nära anknytning till förundersökningsledningen hos regionåklagarmyndigheterna. I dessa organ bör ingå åklagare, poliser, skatterevisorer, konkursförvaltare m.fl. I fråga om den rent operativa verksamheten bör enligt utskottets mening övervägas om den i ökad utsträckning bör bedrivas i arbetslag där såväl poliser som åklagare, ekonomer, skatterevisorer och andra med specialistkompetens kan ingå. Regeringen bör skyndsamt vidta lämpliga åtgärder för att vad utskottet nu har anfört beträffande polisens organisation för bekämpande av ekonomisk brottslighet kan komma till utförande. Siktet bör vara inställt på att förändringarna skall ha kommit till stånd vid ingången av budgetåret 1994/95. Arbetet med denna fråga bör bedrivas oberoende av den utredning om den centrala polisorganisationen m.m. som nyligen har tillsatts. Regeringens åtgärder bör redovisas för riksdagen i 1995 års budgetproposition. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju234, Ju612 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan tillstyrka förslaget i motion Ju207 om att inrätta en särskild myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. Motionen avstyrks.
Samordning av insatser
I tre motioner, Ju213 (s), Ju226 (s) och Ju811 (s), påtalas behovet av samarbete mellan olika myndigheter för att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 175 f) råder det allmänt sett ett gott samarbete mellan olika myndigheter och andra som har en aktiv roll när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och det finns i stort enighet om hur man bör arbeta. Enligt rapporten finns det knappast någon åtgärd av organisatorisk eller annan natur som kan vidtas för att åstadkomma ett bättre samarbete än i dag.
Som exempel på samverkansformer kan nämnas RÅ:s arbetsgrupp mot kvalificerad ekonomisk brottslighet, som är ett samverkansorgan för ekoåklagare, åklagarekonomer och befattningshavare inom polisen som utreder ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen ägnar sig främst åt utbildnings- och metodfrågor.
Under förra året bildades vidare en samverkansgrupp för Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen som ägnar sig åt tillsyns- och brottsbekämpande verksamhet inom det finansiella systemet.
På initiativ av Riksåklagaren tillsattes under år 1992 en arbetsgrupp (RUBICON) bestående av representanter för Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna, polismyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiernas Förening och Föreningen Auktoriserade Revisorer. Arbetsgruppen har nyligen avlämnat en rapport med ett antal förslag när det gäller förbättrade rutiner vid brottsutredningar i samband med konkurser.
Det bör i detta sammanhang också framhållas att det under senare år har förekommit ett omfattande myndighetssamarbete kring handeln med s.k. skalbolag.
Vidare kan nämnas att Riksskatteverket varje år anordnar regionala överläggningar om ekonomisk brottslighet med personal från olika myndigheter. Såväl Riksåklagaren som Polishögskolan och Riksskatteverket svarar vidare för viss gemensam utbildning och informationsspridning på området.
Förutom den nämnda mera övergripande samordningen förekommer på lokal och regional nivå, bl.a. i Stockholm och Göteborg, olika samverkansprojekt kring konkreta fall av misstänkt ekonomisk brottslighet.
Utskottet anförde när likalydande yrkanden behandlades förra våren (1992/93:JuU21 s. 18) att ett nära samarbete mellan olika myndigheter m.fl. är en förutsättning för ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Något uttalande härutöver behövdes enligt utskottets mening inte med hänsyn till att frågan redan var aktualiserad. De aktuella motionerna avstyrktes.
Utskottet vill hänvisa till sina ovan gjorda uttalanden om organisationen av ekobrottsbekämpningen. Härutöver behövs, med hänvisning till vad som ovan redovisats om konkreta samarbetsprojekt, inga ytterligare uttalanden från riksdagens sida. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju213, Ju226 och Ju811.
Lagstiftningsåtgärder
Översyn av lagstiftningen m.m.
I motionerna Ju612 (v) och Ju811 (s) begärs en allmän översyn av lagstiftningen rörande den ekonomiska brottsligheten. I motion Ju235 (nyd) efterlyses klara och entydiga regler för marknaden.
Behovet av lagstiftningsåtgärder berörs utförligt i RÅ/RPS-rapporten (s. 25 f), och ett antal förslag förs fram. Flera av dessa har varit eller är för närvarande föremål för beredning inom riksdagen och regeringskansliet.
Riksdagen har således under senare tid beslutat om höjda straffskalor för åtskilliga brott, bl.a. häleri och svindleri (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220) och antagit en ny lag om åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv (1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Riksdagen har vidare beslutat om ändringar i delgivningslagen (1970:428) som innebär ett förenklat delgivningsförfarande när aktiebolag saknar behörig ställföreträdare (prop. 1992/93:68, LU14, rskr. 62) och antagit nya bestämmelser för indrivning av statliga fordringar (prop. 1992/93:198, SkU27, rskr. 448).
I en nyligen avlämnad proposition (1993/94:151) om rättssäkerhet vid beskattningen, som bygger på Rättssäkerhetskommitténs betänkande (SOU 1993:2) med samma namn, tas upp vissa frågor med anknytning till ekonomisk brottslighet såsom skatteutredningar och betalningssäkring.
I en annan proposition (prop. 1993/94:165) Några frågor om sekretess, som nu bereds i riksdagen, föreslås bl.a. undantag från sekretess så att konkursförvaltare ges möjlighet att ta del av revisionspromemorior.
I sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion har Insolvensutredningen lagt fram förslag till ett nytt förfarande vid rekonstruktion av företag utan konkurs. I betänkandet tas upp en mängd frågor om hur osund konkurrens i form av missbruk av statlig lönegaranti m.m. skall kunna undvikas vid sådan rekonstruktion. Ärendet bereds nu i regeringskansliet. Frågor om lönegaranti tas också upp i en nyligen avlämnad lagrådsremiss som bygger på Lönegarantiutredningens betänkande (SOU 1993:96) Förändringar i lönegarantisystemet.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen under våren avser att lägga fram en proposition om svenskt tillträde till den europeiska konventionen om vissa internationella aspekter på konkurser. I regeringskansliet bereds enligt uppgift också frågan om konkursgäldenärs skyldighet att vid edgångssammanträde uppge även egendom i utlandet.
Regeringen tillsatte under förra året en utredning med uppgift att göra en översyn av skattebrottslagen (1971:69) och sanktionssystemet i övrigt på skatteområdet (dir. 1993:23). Även uppbördslagstiftningen ses nu över av en särskild utredare (dir. 1993:22). Regeringen har vidare genom tilläggsdirektiv till Polisrättsutredningen (dir. 1993:33) beslutat om en översyn av bestämmelserna om bl.a. beslag och husrannsakan, åtgärder som är av betydelse för polisens möjligheter att ingripa bl.a. mot misstänkt ekonomisk brottslighet. De nämnda utredningsuppdragen skall redovisas till regeringen före utgången av år 1994.
Nämnas kan också att Revisorsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1993:69) Revisorerna och EG tar upp bl.a. frågor om vilka krav som skall ställas på revisorer och revisorernas oberoende ställning. Utredningen gör bl.a. bedömningen att systemet med lekmannarevisorer inte kan bestå.
I ett frågesvar i riksdagens kammare den 15 februari 1994 (prot. 1993/94:60, 17 §) uppgav näringsministern att han avser att inom kort föreslå regeringen att en utredning tillsätts för att utvärdera hur tillämpningen av lagen om näringsförbud fungerar samt att pröva om tillsynen av att näringsförbuden efterlevs bör flyttas från tillsynsmyndigheten till polis eller åklagare.
Motionsönskemål liknande de nu aktuella behandlades av utskottet förra våren (1992/93:JuU21 s. 19). Utskottet ansåg, mot bakgrund av vad som i ärendet anfördes om pågående lagstiftningsåtgärder m.m., att det inte behövdes någon allmän utredning rörande de bestämmelser som kan beröra ekonomisk brottslighet. De aktuella motionerna avstyrktes därför.
Utskottet vidhåller mot bakgrund av den nu gjorda redovisningen att det inte behövs någon allmän översyn av lagstiftningen som berör ekonomisk brottslighet och avstyrker motionerna Ju612 och Ju811.
Det beredningsarbete som nu äger rum syftar bl.a. till att åstadkomma de klara regler som efterlyses i motion Ju235. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen behövs därför inte, och den avstyrks.
Preskriptionstiden för ekonomiska brott
I motion Ju207 (kds) begärs förlängda preskriptionstider för ekonomiska brott.
Inom straffrätten finns två former av preskription; åtalspreskription och påföljdspreskription. De allmänna bestämmelserna om åtalspreskription återfinns i 35 kap. BrB och innebär att påföljd för ett brott inte får ådömas om den misstänkte inte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom viss tid från detsamma. Preskriptionstiden är i 35 kap. 1 § BrB bestämd till olika antal år -- från 2 till 25 -- beroende på det straff som högst kan följa på brottet.
Med påföljdspreskription menas att en påföljd bortfaller, om åtgärder för verkställighet inte har vidtagits inom en viss tid som varierar efter påföljdens art och längd. Bestämmelser härom finns i 35 kap. 7 och 8 §§ BrB.
I 35 kap. 6 § BrB finns slutligen regler om absoluta preskriptionstider, dvs. tider som gäller oberoende av om någon preskriptionshindrande åtgärd kommit till stånd. De absoluta preskriptionstiderna sträcker sig, beroende på tillämpliga straffskalor, från 5 till 30 år.
BrB innehåller inte någon särreglering av preskriptionstiden för viss typ av brott. Däremot finns sådan reglering i bl.a. skattebrottslagen (1971:69).
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen i ett ärende våren 1992 på utskottets initiativ tog ställning för en översyn av preskriptionsbestämmelserna såvitt rör 6 kap. BrB om sexualbrotten (1991/92:JuU7, rskr. 159). Regeringen har därefter behandlat frågan i promemorian (Ds 1993:80) Ökat skydd för barn -- Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp m.m. I promemorian föreslås att preskriptionstiden för sexualbrott som riktar sig mot barn i praktiken förlängs genom att preskriptionstiden börjar löpa först den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 15 år. Promemorian bereds nu i Justitiedepartementet.
Utskottet har förståelse för motionärens önskan att få misstänkta ekonomiska brott utredda. Preskriptionstiderna för allvarliga sådana brott är emellertid redan långa. Enligt utskottets mening bör dessutom preskriptionstiderna så långt det är möjligt ansluta till straffskalorna för olika brott. Bara om särskilda skäl föreligger bör denna huvudprincip frångås. Utskottet anser inte att sådana skäl föreligger när det gäller den stora gruppen av ekonomiska brott. Motion Ju207 avstyrks.
Penningtvätt
Riksdagen beslutade våren 1993 att anta en lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv (prop. 1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1994.
Lagen omfattar i huvudsak företag som driver bankrörelse, livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse och verksamhet enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Enligt lagen skall sådana företag kräva att kunder legitimerar sig när ett affärsförhållande inleds eller, såvitt rör tillfälliga kunder, vid större transaktioner (över 110 000 kr). Företagen skall vidare granska alla transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag och får inte medvetet medverka vid sådana transaktioner. Alla sådana förhållanden skall enligt lagen anmälas till Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer. Något straffansvar kan inte utdömas enligt lagen. Det förutsätts att efterlevnaden av bestämmelserna i stället skall kunna upprätthållas med stöd av arbetsrättslig lagstiftning och de avtal som träffats på arbetsrättens område samt det sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet.
I motion Ju811 (s) begärs att tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt skall utsträckas till att omfatta bl.a. Posten, växlingskontor för utländsk valuta och andra företag, t.ex. guldsmedshandeln, där det omsätts stora summor pengar. Vidare förordas att också skattebrott -- och inte enbart brottsliga förvärv -- skall omfattas av lagstiftningen. I motion Ju612 (v) föreslås att lagen skall straffsanktioneras.
Motsvarande motionsyrkanden avstyrktes av utskottet vid riksdagsbehandlingen av förslaget till lag om åtgärder mot penningtvätt. Utskottet fann då att det saknades skäl att införa särskilda straffbestämmelser i lagen. Utskottet konstaterade vidare bl.a. att EU-staterna överenskommit att avvakta med en utvidgning av lagen till dess att erfarenheter vunnits om hur det aktuella EU-direktivet fungerar i praktiken. Därmed avstyrktes de aktuella motionerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju811 i här behandlad del.
Inte heller beträffande önskemålet i motion Ju612 finner utskottet skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande. Även denna motion avstyrks i här aktuell del.
I motion Ju232 (m) anförs att lagen om åtgärder mot penningtvätt bör göras tillämplig på konkursförvaltare.
Utskottet kan konstatera att det inte sällan förekommer att ägare till företag som försatts i konkurs är i stånd att förvärva konkursboets egendom av konkursförvaltaren för att sedan driva företaget vidare. Vid vissa transaktioner av detta slag har det funnits anledning att ifrågasätta hur köpeskillingen har kunnat uppbringas. Utskottet anmärker här att frågan om regleringen skall omfatta även konkursförvaltare inte tidigare varit föremål för riksdagens behandling. För att minska möjligheten till ekonomisk brottslighet i samband med konkurser finns det enligt utskottets uppfattning skäl att redan nu överväga om lagen om åtgärder mot penningtvätt bör omfatta också konkursförvaltare. Utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang, t.ex. vid en senare översyn av lagen, ser över denna fråga. Något uttalande av riksdagen härom erfordras inte. Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motion Ju232.
Informationskampanj om ekonomisk brottslighet
I motion Ju811 (s) föreslås att regeringen ges i uppdrag att utarbeta förslag till en brett upplagd upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk brottslighet.
Enligt utskottets mening kan problemet med den ekonomiska brottsligheten inte lösas enbart med ökade insatser av rättsväsendet. Härutöver måste sådana normer och etiska regler etableras i samhället att gällande bestämmelser efterlevs. Utskottet anser att regeringen bör genomföra en brett upplagd upplysnings- och informationskampanj kring ekonomisk brottslighet. Syftet skall vara att genom olika former av informationsinsatser och utbildning m.m. riktad till näringsliv, organisationer, myndigheter och allmänheten sprida kännedom om hur den ekonomiska brottsligheten ser ut, vilka skador den medför och vad som kan göras åt den. Arbetet bör sättas i gång omedelbart, och en första redovisning av regeringens åtgärder bör göras i 1995 års budgetproposition. Utskottet återkommer senare i detta betänkande till frågan om ekonomiska medel för informationskampanjen. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
Närpolisverksamhet m.m.
I motion Ju809 (s) förespråkas, som ett sätt att öka polisens synlighet, att polismansfunktionen förändras till en s.k. allroundpolis. I motion Ju219 (m) framförs krav på lagstiftning om olika myndigheters skyldighet att samverka med närpoliser.
Under senare år har lokalt anknuten s.k. närpolisverksamhet rönt stort intresse både i Sverige och utomlands. I likhet med kvarterspolisverksamhet bygger närpolisverksamhet på att polisen arbetar synligt och förebyggande. Närpolisverksamheten skiljer sig dock från kvarterspolisverksamheten genom att närpolis organiseras i något större enheter med ansvar för de flesta slag av polisverksamhet inom ett visst geografiskt område. Verksamheten omfattar t.ex. förebyggande arbete, övervakning, utredning av s.k. vardagsbrottslighet samt service till allmänheten.
På flera håll i landet övervägs att införa en organisation med närpoliser. Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 3 februari i år om en genomgripande omorganisation som innebär att närpolisverksamhet införs generellt inom länet. Omorganisationen, som bygger på länsstyrelsens rapport (1993:15) Polisen i Stockholms län, innebär i korthet att länet delas in i 60 närpolisområden med ett trettiotal polismän i varje område med egna närpolislokaler. I varje närpolisområde skall medborgarinflytandet säkerställas genom ett s.k. närpolisråd. Vissa polisiära uppgifter, såsom utryckningsverksamhet och kvalificerade brottsutredningar, skall skötas av enheter på en nivå över närpolisorganisationen.
Här bör också framhållas att den tidigare nämnda Trygghetsutredningens (dir. 1993:37) arbete med frågor om kommuners och enskildas roll i det lokala trygghetsskapande arbetet och om samverkan mellan polisen och samhället i övrigt ligger i linje med tankarna om närpolisverksamhet.
I planeringsdirektiven för polisväsendet för budgetåret 1994/95 anges att av anvisade medel under anslaget till den lokala polisorganisationen skall 20 miljoner kronor användas för utvecklingsinsatser i fråga om närpolisverksamhet.
I budgetpropositionen (s. 87) anför justitieministern att regeringen anser att tiden nu är mogen att införa närpolisverksamhet på en större bredd. Hon konstaterar att länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen har ett ansvar för närpolisverksamhetens införande. Primärt faller dock införandet av närpolisverksamheten inom polismyndigheternas kompetensområde. En lämplig ordning kan enligt justitieministern vara att saken hanteras inom ramen för det pågående rationaliseringsarbetet inom den lokala polisen. Hon framhåller även Rikspolisstyrelsens, Polishögskolans och BRÅ:s uppgifter på detta område.
Utskottet konstaterar att de aktuella motionsspörsmålen är föremål för olika former av åtgärder. Något initiativ från riksdagen är således inte erforderligt. Motionerna Ju219 och Ju809 avstyrks.
Organisationsfrågor m.m.
Reformarbetet på polisens område har under senare år inriktats på att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.
Den 1 juli 1992 infördes ett nytt budgetsystem för polisens del med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil 3, JuU23, rskr. 230). Inom det nya budgetsystemet har länsstyrelserna tilldelats viktiga uppgifter, främst genom att huvuddelen av medlen för polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan de egna polismyndigheterna.
Vid halvårsskiftet år 1992 genomfördes även en reform i fråga om den regionala ledningsorganisationen inom polisen som bl.a. innebar att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län (prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).
Ytterligare ett steg mot ökad decentralisering togs den 1 maj 1993 då, genom en ändring i polisförordningen (1984:730, omtryckt 1993:993), ansvaret att besluta om länens indelning i polisdistrikt övergick från regeringen till länsstyrelserna. Samtidigt gavs länsstyrelserna befogenhet att meddela bestämmelser i frågor som rör arbetsfördelning och samverkan inom länens polis.
Efter de senaste årens reformer vilar det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länens polis på länsstyrelserna. Dessa har att tillse att polisverksamheten inom resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska ram som bestämts.
En omständighet av stor betydelse för polisväsendets organisation och verksamhet är de besparingar och rationaliseringar som under kommande år skall ske inom polisverksamheten.
Sålunda har riksdagen med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y, rskr. 134). Ett resultat av besparingarna kan bedömas bli en betydande minskning av antalet polisdistrikt.
Som tidigare nämnts har Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag gjort en översyn av den egna organisationen. Rikspolisstyrelsens överväganden finns redovisade i en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation, register- och dataverksamheten vid Rikspolisstyrelsen, verksamheten vid Förvaltningskontoret Kronoberg samt den regionala kriminalpolisverksamheten och Rikskriminalpolisens uppgifter och organisation.
Vidare har, som ovan framgått, en särskild utredare -- den s.k. RPS-utredningen -- gjort en översyn av organisationsfrågan och redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1993:92) Den centrala polisorganisationen. Huvudtanken i betänkandet är att Rikspolisstyrelsen skall ombildas till ett polisverk som i sig innehåller såväl Rikskriminalpolisen som SÄPO och att förvaltningsdelen av myndigheten på ett helt annat sätt än hittills skall koncentrera sig på rena verksfunktioner som ekonomi, tillsyn och utvecklingsarbete.
Hösten 1993 behandlade utskottet ett förslag från Riksdagens revisorer angående polisen (1993/94:RR2, JuU8). I sitt förslag påtalade revisorerna brister i polisverksamheten när det bl.a. gäller styrningen, organisationens struktur och resursutnyttjandet. Utskottet tog i sammanhanget ställning för att en utredning borde tillsättas på polisområdet och anförde bl.a. följande.
Utskottet kan konstatera att ett betydande reformarbete har ägt rum på polisens område under senare år. Rikspolisstyrelsens roll som central förvaltningsmyndighet har därmed kommit att delvis förändras. Den centrala förvaltningsmyndighetens uppbyggnad och arbetsuppgifter har mot bl.a. denna bakgrund nyligen utretts, dels av Rikspolisstyrelsen själv, dels av en av regeringen tillsatt särskild utredare. I synnerhet den sistnämnde har lagt fram betydande ändringsförslag.
Enligt utskottets uppfattning bör beslut om större förändringar av den centrala polisorganisationen fattas i största möjliga samförstånd och efter ett noggrant beredningsarbete. De förslag som lagts fram beträffande Rikspolisstyrelsen bör därför få en fortsatt genomlysning inom ramen för en bred parlamentarisk utredning.
Den centrala polisorganisationens uppbyggnad och arbetsuppgifter måste speglas mot den polisverksamhet som bedrivs på regional och lokal nivå. Denna verksamhet har särskilt kommit i blickpunkten genom de besparingar på polisområdet som riksdagen beslutat om. En konsekvens av besparingarna kan bedömas bli omfattande organisatoriska förändringar, bl.a. i form av sammanslagningar av polisdistrikt.
Enligt utskottets uppfattning finns det skäl för att också det förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blir föremål för utvärdering i parlamentariska former. Den parlamentariska utredningen bör därför få till uppgift att göra en sådan utvärdering.
Utskottet inskärpte i sammanhanget betydelsen av att det pågående rationaliseringsarbetet inom polisen inte avstannar.
Vad utskottet anförde föreslogs riksdagen ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 68).
Som nämnts tidigare har regeringen nyligen beslutat om direktiv för den begärda utredningen (dir. 1994:19).
I motion Ju809 (s) begärs en översyn av polisens framtida organisation och arbetsuppgifter. I motion Ju203 (fp) framhålls att varje län bör utgöra ett polisdistrikt. I motion Ju222 (m) påtalas att möjligheten att inrätta polisnämnder bör användas i ökad utsträckning. I motion Ju229 (m) anförs att Norrtälje polisdistrikt bör vara kvar som självständigt polisdistrikt. I motion A429 (s) efterfrågas möjligheten att få till stånd en sammanhållen polisorganisation över länsgränserna. Slutligen anförs i motion Ju810 (nyd) att de lokala polismyndigheterna bör rationaliseras bort och ersättas av en organisation med polisområden.
Utskottet finner önskemålet i motion Ju809 tillgodosett genom den beslutade utredningen. Motionerna Ju229 och A429 bör med hänsyn till denna utredning inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks.
Riksdagen bör inte heller vidta någon åtgärd med anledning av motionerna Ju203, Ju222 och Ju810. Även dessa motioner avstyrks.
Internationellt polissamarbete kring barnpornografibrott
Enligt motion K445 (s, m, fp, c, kds, nyd, v och -) behövs det ett vidgat internationellt polissamarbete för att komma till rätta med barnpornografibrott.
Utskottet anordnade den 3 mars 1994 tillsammans konstitutionsutskottet en offentlig utfrågning om barnpornografibrott. Därefter har regeringen avlämnat en lagrådsremiss i frågan om grundlagsändringar avseende barnpornografibrott.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen i planeringsdirektiv för polisväsendet avseende budgetåret 1994/95 under anslaget till Rikspolisstyrelsen har beräknat medel för ett ökat nordiskt samarbete med utländsk polis för att bekämpa brottslighet som består i att nordiska medborgare begår sexuella övegrepp mot barn utomlands.
I budgetpropositionen (s. 93 f) redogörs utförligt för det utvidgade internationella polissamarbete som Sverige står inför, inte minst mot bakgrund av ett medlemskap i EU. Justitieministern anför mot denna bakgrund att regeringen anser att det är nödvändigt att utveckla starka och effektiva funktioner på central nivå inom polisen med uppgifter inom det internationella polissamarbetet. Regeringen avser enligt justitieministern att tillse att de förstärkningar i fråga om Rikskriminalpolisens verksamhet som bedöms nödvändiga kommer till stånd i avvaktan på resultatet av den parlamentariska utredningen om den centrala polisorganisationen. I sammanhanget anförs vidare att utbyggnaden av sambandsmannaverksamheten måste fortsätta och att detta i största möjliga utsträckning bör ske inom ramen för ett nordiskt samarbete. -- Här kan nämnas att en polissambandsman sedan december 1993 är placerad i Thailand med den enda uppgiften att bevaka frågor rörande sexuella övergrepp på barn.
Utskottet anser att frågan är angelägen och utskottet förutsätter att utredningar av brottslighet av det slag som tas upp i motion K445 vid behov blir föremål för mellanstatligt polisiärt samarbete i lämplig form. Något uttalande av riksdagen i denna fråga är inte erforderligt. Motionen avstyrks.
Gränskontroll m.m.
I motion Ju233 (m) begärs ökade befogenheter för tulltjänstemän när det gäller att ingripa mot misstänkt stöldgods. Vidare tas upp frågan om frivillig märkning av stöldbegärlig egendom.
Mot bakgrund av ett svenskt medlemskap i EU tillsatte regeringen år 1992 en interdepartemental arbetsgrupp, Gränskontrollgruppen, med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG/EU-medlemskapsperspektiv. I arbetet har deltagit såväl departement som myndigheter som berörs av gränskontrollfrågorna. Arbetsgruppen redovisade i november 1993 en slutrapport med förslag till åtgärder på en mängd områden, bl.a. avseende den yttre gränskontrollen.
Gränskontrollgruppens förslag ledde till att regeringen i december 1993 tillkallade en särskild utredare (dir. 1993:130) med uppgift att bl.a. utreda hur Sverige som EU-medlem bör organisera den yttre gränskontrollen. Enligt direktiven bör man därvid behålla den grundläggande arbetsfördelningen mellan berörda myndigheter. Myndigheterna bör dock öka sin samverkan med varandra och med andra berörda organ.
Regeringen har vidare tillkallat en parlamentarisk kommitté (dir. 1993:131) med uppgift att bl.a. överväga formerna för att, inom ramen för vad som är tillåtet enligt det internationella regelverket, upprätthålla en kontroll när det gäller varor som förs över en gräns mot ett annat EU-land. I direktiven anges att kontrollen i första hand bör avse narkotika och handeldvapen samt att det bör vara en uppgift för tullen att i samarbete med polisen svara för kontrollen.
Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottets mening avvaktas innan ställning tas till frågan om tulltjänstemännens befogenheter. När det gäller frivillig märkning av stöldgods är utskottets inställning rent principiellt positiv. Det behövs dock inget initiativ av riksdagen i denna angelägenhet. Motion Ju233 avstyrks.
Trafikpolisen
I motion Ju810 (nyd) anförs att polisens trafikövervakning även i framtiden bör vara regionalt organiserad. I motion T224 (s) förordas ökade befogenheter för Rikspolisstyrelsen på detta område.
Trafikpolisutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre ett stort antal förslag i syfte att reformera polisens trafikövervakning. Förslagen byggde på förutsättningen att trafikpolisen även framdeles skall vara knuten till den regionala och lokala polisen. När det gäller Rikspolisstyrelsens roll i reformarbetet anförde den särskilde utredaren i betänkandet (s. 195) att de krav på en effektivisering av polisens trafikövervakning som ställs upp i betänkandet förutsätter att Rikspolisstyrelsen ges en pådrivande roll innefattande det nationella ansvaret för åtgärdsprogrammets genomförande. Utredaren föreslog därför att regeringen skall meddela föreskrifter av innebörd att Rikspolisstyrelsen på den nationella nivån skall svara för åtgärdsprogrammets genomförande och i sin tillsynsfunktion aktivt följa utvecklingen på den regionala nivån.
Med anledning av Trafikpolisutredningens betänkande uppdrog regeringen i januari 1993 åt Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reformeringen av polisens trafikövervakning samt att vara sammanhållande när det gäller uppföljning och utvärdering av reformen. I uppdraget angavs särskilt att flera av Trafikpolisutredningens förslag kan genomföras utan statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand är en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länet.
Rikspolisstyrelsen inkom i maj 1993 med en första redovisning av uppdraget. Efter en andra särskild redovisning i mars 1994 kommer redovisningen av uppdraget att ske inom ramen för Rikspolisstyrelsens ordinarie verksamhetsredovisning.
I budgetpropositionen (s. 101) anför justitieministern att Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ för att verka i enlighet med uppdraget och att länen kommit väl i gång med sitt arbete. Polisens aktivitet i fråga om trafikövervakning har ökat. Det är, anför justitieministern, allmänt omvittnat att polisens synlighet på vägarna under sommaren 1993 har varit hög. Polisens alkotester tyder också på att nykterheten på vägarna har ökat. En minskning av antalet trafikolyckor har skett. Även om minskningen av trafikolyckorna kan ha flera samverkande orsaker är det enligt justitieministern knappast något tvivel om att en av dessa orsaker är vitaliseringen av polisens insatser i trafiken. Arbetet med att utveckla trafikövervakningen går nu enligt justitieministern vidare i enlighet med de riktlinjer som riksdag och regering har lagt fast.
Utskottet avstyrkte liknande motionsyrkanden föregående vår (1992/93:JuU21 s. 19 f) med hänvisning till det ovan nämnda uppdrag som regeringen lämnat till Rikspolisstyrelsen.
Utskottet står fast vid sin tidigare redovisade uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Ju810 och T224.
Lokalförsörjning inom polisväsendet
I motion Ju214 (s) anförs att det behövs ett nytt hus för polis och åklagare i Nacka, och i motion Ju217 (s) begärs att det byggs ett polishus i Upplands Väsby.
Justitieministern anför i budgetpropsitionen (s. 105) när det gäller lokalbehovet i Stockholms län att förutsättningarna har förändrats till följd av den förändrade organisation av länets polis som redogjorts för ovan. Det finns därför enligt justitieministern inte skäl att i budgetpropositionen ta ställning till lokalförsörjningsprojekt som avser Stockholms län. Justitieministern anför vidare att regeringen med hänsyn till det statsfinansiella läget inte kan föreslå att nya medel avsätts för de kostnadsökningar som nya lokaler skulle medföra. Kostnadsökningar för nya projekt bör därför enligt henne finansieras inom givna medelsramar genom omprioriteringar eller ytterligare rationaliseringar. Det faller enligt justitieministern i första hand på Rikspolisstyrelsen att ta ställning till dessa frågor.
Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motionsönskemål om nya polishus på olika håll i landet med hänvisning till att det inte är möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra (se bl.a. 1992/93:JuU21 s. 26 f).
Utskottet vidhåller denna uppfattning och hänvisar i övrigt till vad som anförs i budgetpropositionen i frågan. Motionerna Ju214 och Ju217 avstyrks.
Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.
Regeringen föreslår ett ramanslag till Rikspolisstyrelsen på 464 528 000 kr.
I motionerna Ju809 (s) och Ju811 (s) begärs en ökning av anslaget med sammanlagt 52 miljoner kronor varav 50 miljoner för bekämpning av ekonomisk brottslighet och 2 miljoner kronor för utvidgat internationellt polisarbete i frågan. I den sistnämnda motionen föreslås även ett anslag om 10 miljoner kronor för en nationell upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk brottslighet. I motion Ju810 (nyd) begärs en anslagsökning om 90 miljoner kronor för bekämpning av ekonomisk brottslighet. I motion Ju612 (v) slutligen förordas en anslagsökning om 100 miljoner kronor för samma ändamål.
Som framgått i det föregående (s. 18 f och 20 f) anser utskottet att polisen behöver ökade resurser och en förbättrad organisation för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Enligt utskottets uppfattning bör därför den ekonomiska ramen för Rikspolisstyrelsen ökas med 52 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Detta medelstillskott skall av Rikspolisstyrelsen användas såväl centralt som i den regionala organisationen för en utbyggnad av verksamheten och åtgärder i övrigt för att höja kompetensen och effektiviteten när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Därvid skall särskilt beaktas vad utskottet i det föregående anfört om organisationen av ekobrottsbekämpningen. 2 miljoner kronor skall särskilt avsättas för polissambandsmän med inriktning på ekonomisk brottslighet som har anknytning till östra Europa.
Som angetts ovan (s. 25 f) förordar utskottet också att regeringen ges i uppdrag att genomföra en nationell upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk brottslighet. Utskottet föreslår ett reservationsanslag om 10 miljoner under andra huvudtiteln för detta ändamål.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet med anledning av propositionen och motionerna Ju612 och Ju810 tillstyrker bifall till motionerna Ju809 och Ju811.
Anslag till Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 482 630 000 kr.
I motion Ju808 (v) förordas att anslaget minskas med 200 miljoner kronor.
Utskottet har nyligen i särskild ordning inhämtat information om Säkerhetspolisens verksamhet och det säkerhetspolitiska läget. Utskottet delar inte den uppfattning om medelsbehovet som kommer till uttryck i motion Ju808. Utskottet tillstyrker justitieministerns förslag till medelstilldelning och avstyrker motionen i här behandlad del.
Anslag till lokala polisorganisationen
Regeringen föreslår ett ramsanslag på 9 641 611 000 kr.
I motion Ju225 (s) och So447 (kds) framförs krav på ökade resurser till polisen i Uppsala län.
Detta är en fråga som det ankommer på Rikspolisstyrelsen, som ansvarar för fördelningen av tilldelade medel mellan länen, att avgöra. Någon anledning till ett riksdagens uttalande finns inte. Utskottet avstyrker motionerna Ju225 och So447.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Övriga anslag
Anslag till Polishögskolan
Regeringen föreslår ett anslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium
Regeringen föreslår ett ramanslag på 47 427 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till utlänningsärenden
Regeringen föreslår ett förslaganslag på 89 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Övriga polisfrågor
Utbildning
I motion Ju220 (fp) föreslås att den parlamentariska polisutredningen skall få i uppdrag att överväga om polishögskoleutbildning bör bedrivas, förutom vid Polishögskolan i Stockholm, även på andra platser i landet. I motion Ju809 (s) begärs att samma utredning skall göra en översyn av polisutbildningen och bl.a. överväga om den bör knytas närmare till det övriga högskoleväsendet och om en viss lägsta omfattning på utbildningen bör läggas fast av statsmakterna. I motion Ju810 (nyd) anförs att minst 500 nya polisaspiranter årligen bör tas in på Polishögskolan under resten av 1990-talet.
Av direktiven för den nyligen beslutade parlamentariska utredningen om den centrala polisorganisationen (dir. 1994:19) framgår bl.a. att utredningen skall överväga frågan om hur Polishögskolans samverkan med det övriga högskoleväsendet kan stärkas samt lägga fram de förslag på förändringar i övrigt av grundutbildningen och systemet för att försörja polisväsendet med polismän som kan behövas. Utredningen skall även överväga möjligheterna att förlägga vissa teoretiska delar i grundutbildningen till flera orter ute i landet. I denna del skall ett delbetänkande redovisas före utgången av juni 1994.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 109) att en utgångspunkt är att polismyndigheterna skall anställa de poliser som behövs inom polisdistriktet. Rikspolisstyrelsen skall bestämma hur många elever som skall tas in till grundutbildningen mot bakgrund av en egen prognos rörande länens och de lokala myndigheternas förutsedda behov av nya poliser och med hänsynstagande till intresset att hålla en såvitt möjligt jämn antagningsnivå mellan åren. Anställning som polis bör enligt justitieministern kunna sökas och erhållas först i samband med grundutbildningens avslutande. Med en sådan utformning av grundutbildningssystemet kan verksamheten, anför justitieministern, bedrivas på samma sätt som vid andra högskolor och hållas på en relativt jämn nivå trots tillfälliga variationer i fråga om efterfrågan på nya poliser från den lokala polisorganisationens sida. Det kan enligt justitieministern förutses att ett system med sådan inriktning kommer att införas budgetåret 1994/95.
Motion Ju809 får med hänsyn till den förestående utredningen anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till motionen. Den i motion Ju220 väckta frågan om polisutbildning på olika platser i landet kommer att belysas i utredningsarbetet. Detta bör inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall även till motion Ju220.
Utskottet instämmer i justitieministerns uppfattning att Rikspolisstyrelsen bör bestämma hur många elever som skall tas in till grundutbildningen vid Polishögskolan. Motion Ju810 avstyrks i denna del.
Polisens befogenheter m.m.
I motion Ju212 (fp) anförs att en arbetsgrupp bör tillsättas för att tillsammans med Rikspolisstyrelsen utarbeta förslag om användandet av modern teknik och moderna metoder i brottsbekämpningen. I motion Ju809 (s) begärs en översyn av den rättsliga regleringen av polisens arbetsmetoder. I motion Ju810 (nyd) framförs att polisen måste få möjlighet att använda sig av hemlig avlyssning, s.k. buggning och av dold övervakningskamera. I samma motion anförs att "ytlig kroppsvisitation" bör kunna utföras av såväl manliga som kvinnliga poliser oavsett den visiterades kön. Vidare begärs att användande av kräkmedel och magpumpning på misstänkta narkotikasmugglare skall tillåtas såsom en form av kroppsbesiktning.
Polisrättsutredningen har i sitt i juni 1993 avlämnade betänkande (SOU 1993:60) Polisens rättsliga befogenheter gjort en bred översyn av lagregleringen rörande polisens befogenheter. Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Utredningen fortsätter nu sitt arbete enligt tilläggsdirektiv (1993:33) med en översyn av reglerna om beslag, husrannsakan kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Ett slutbetänkande skall avlämnas senast den 1 december 1994.
Frågan om användning av dold mikrofon och dold kamera behandlades av SÄPO-kommittén i dess slutbetänkande (SOU 1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet. Enligt kommitténs förslag skall hemlig avlyssning med dold mikrofon och övervakning med fjärrstyrd kamera tillåtas som arbetsmetoder för SÄPO.
Utskottet fann i ett ärende i höstas (1993/94:JuU4 s. 7) att beredningen av SÄPO-kommitténs förslag borde avvaktas. Utskottet förutsatte att regeringen snarast skulle lägga fram ett förslag för riksdagen, och avstyrkte de föreliggande motionerna om användandet av dolda mikrofoner och kameror i polisarbetet.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 41 f) att det är angeläget att se över rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, dels i belysning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet, dels mot bakgrund av att telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den nya telelagen (1993:597). Enligt justitieministern överväger regeringen att inom kort tillsätta en utredning om dessa frågor. En sådan utredning bör enligt henne föregå ett ställningstagande till den fortsatta beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk avlyssning och om användning av övervakningskameror i brottsutredande verksamhet. Också frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål aktualiseras enligt justitieministern i sammanhanget.
Mot bakgrund av det pågående och förestående utredningsarbetet får önskemålen i motionerna Ju212 och Ju809 i allt väsentligt anses vara tillgodosedda, och motionerna avstyrks.
När det gäller yrkandet i motion Ju810 om ytlig kroppsvisitation kan konstateras att utskottet för kort tid sedan i ett betänkande (1993/94:JuU7 s. 5) gjorde klart att detta begrepp inte förekommer i RB och att någon sådan reglering som motionärerna efterfrågar således inte behövs. De övriga spörsmål som aktualiseras i motion Ju810 bör mot bakgrund av det redovisade utredningsläget inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks i här aktuella delar.
Polisskydd inom socialtjänsten
I motion Ju230 (s) begärs bättre möjligheter för personal inom socialtjänsten att få polisskydd.
En arbetsgrupp inom BRÅ har utifrån forskning och övrig kunskap om våld och hot mot befattningshavare inom rättsväsendet och vårdsektorn kartlagt och analyserat befintliga och möjliga åtgärder för att minska våldet. Arbetsgruppens överväganden har publicerats i promemorian (BRÅ-PM 1993:1) Våld mot befattningshavare inom rättsväsendet och vårdsektorn.
Arbetsgruppen framhåller i promemorian att den lokala polismyndigheten i varje enskilt fall måste göra en rent operativ bedömning av om det finns behov av särskilt polisskydd. Arbetsledningen inom verksamhetsområden där våld eller hot kan förväntas bör enligt promemorian ta kontakt med polisen på orten och lägga upp rutiner för hur man skall handla i en viss situation. Åtgärder för att göra det möjligt att snabbt nå polisen bör alltid vidtas.
Arbetsgruppen lämnar förslag på en rad förebyggande åtgärder inom olika sektorer. För socialtjänstens del förordar arbetsgruppen bl.a. att personalen får internutbildning i konfliktpsykologi och information om nödvärnsrätt. Vidare föreslås att arbetslokalerna vid behov utformas med bl.a. bemannad reception, separat personalutgång, särskilda besöksrum med nödutgång samt larmanordningar. Vid hembesök och liknande där det finns risk för våld eller hot om våld bör alltid två tjänstemän delta. Arbetsgruppen pekar vidare på behovet av fasta och välkända rutiner på varje arbetsplats för hur man skall agera i våldssituationer.
I syfte att öka skyddet för bl.a. poliser och personal inom socialtjänsten föreslås i den nyligen avlämnade propositionen (prop. 1993/94:165) Några frågor om sekretess en bestämmelse i 7 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100) som innebär att bostadsadresser och hemtelefonnummer för anställda hos sådana myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld får röjas endast om det står klart att det kan ske utan fara för den anställde eller någon honom närstående.
Utskottet kan för sin del konstatera att de åtgärder som föreslås i den nyssnämnda BRÅ-rapporten främst handlar om lämpliga rutiner i risksituationer. Utskottet kan för närvarande inte finna något behov av lagstiftning på området utöver de föreslagna ändringarna i sekretesslagen. Motion Ju230 bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks.
Övriga frågor
Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen
I motion Ju809 (s) begärs en samlad översyn av den straffrättsliga lagstiftningen. Motionärerna menar att strafflagarnas systematik och förhållande till varandra bör övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över. Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras in i BrB.
Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande senast hösten 1993 och redogjorde då utförligt för pågående utredningsarbete m.m. beträffande den straffrättsliga lagstiftningen (se 1993/94:JuU2 s. 7 f). Utskottet anförde i ärendet att det arbete som pågick i allt väsentligt fick anses tillgodose motionärernas önskemål och att något ytterligare utredningsarbete i de aktuella frågorna inte borde initieras av riksdagen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju809 i här behandlad del.
Brott med vapen
I motion Ju611 (c) förordas att alla brott där vapen använts skall bedömas som grova brott.
Utskottet kan konstatera att brott som förövas med vapen ofta bedöms som grova av domstolarna. Så är fallet med exempelvis brottsbalksbrotten våldtäkt (6 kap. 1 §), stöld (8 kap. 1 och 4 §§) och rån (8 kap. 5 och 6 §§). Det ankommer emellertid på domstolarna att vid bedömandet av ett brotts svårhetsgrad göra en sammanvägning av samtliga omständigheter i målet av vilka frågan om vapen kommit till användning är en betydelsefull omständighet. Utskottet finner inte skäl att frångå den angivna ordningen, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju611.
Olaga hot
I motion Ju617 (nyd) efterfrågas skärpta straff för falska beskyllningar och olaga hot.
Falska beskyllningar kan vara straffbara som förtal enligt 5 kap. 1 § BrB. Straffet för förtal är böter. För grovt förtal enligt 5 kap. 2 § BrB är straffet böter eller fängelse i högst två år.
För olaga hot dömes enligt 4 kap. 5 § BrB till böter eller fängelse i högst ett år. I ett ärende våren 1993 beslutade riksdagen att införa en särskild straffskala, fängelse lägst sex månader och högst fyra år, för olaga hot som är att bedöma som grovt brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220).
Utskottet anser att det saknas anledning att nu ändra de nämnda straffskalorna och avstyrker bifall till motion Ju617.
Grov stöld
I motion Ju810 (nyd) anförs att stölder ur fritidshus och andra obevakade byggnader regelmässigt bör bedömas som grov stöld.
Straffet för grov stöld är enligt 8 kap. 4 § BrB fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om tillgreppet skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.
Bestämmelsen ändrades senast år 1987 då rekvisitet om intrång i bostad infördes (prop. 1987/88:14, JuU16, rskr. 45). Utskottet underströk i det sammanhanget att i det aktuella lagrummet endast anges exempel på sådana omständigheter som kan göra att en stöld bör bedömas som grov och att frågan om en stölds svårhetsgrad bör avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga omständigheter.
Under hösten 1993 behandlade utskottet en motion om bl.a. rekvisiten för grov stöld (1993/94:JuU2 s. 4). Utskottet fann då att vad det anförde i 1987 års ärende alltjämt ägde giltighet och att något behov av ändring inte förelåg.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker bifall till motion Ju810 i denna del.
Osant intygande
I motion Ju609 (s) anförs att osant intygande som består i användandet av falska fakturor bör bedömas som grovt brott.
I 15 kap. 11 § BrB stadgas att lämnar någon i intyg eller annan urkund osann uppgift om vem han är eller om annat än egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull urkund rörande rättshandling dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt brott, skall dömas till fängelse i högst två år.
Enligt utskottets uppfattning skulle det föra för långt att regelmässigt bedöma varje användande av falska fakturor som grovt brott. Här liksom i andra fall måste, som nyss anförts, en allsidig bedömning av samtliga omständigheter göras. Motion Ju609 avstyrks.
Våld mot tjänsteman
I motion Ju606 (fp) begärs ett förtydligande av bestämmelsen om våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § BrB så att det uttryckligen framgår att den omfattar också brott som består i att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
I 17 kap. 1 § BrB anges att den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Med uttrycket att med våld förgripa sig å någon åsyftas enligt vad som kan utläsas ur den juridiska doktrinen detsamma som med uttrycket våld å person, som är rekvisit i bl.a. bestämmelsen om rån i 8 kap. 5 § BrB. I detta rekvisit torde enligt vad som kan inhämtas ur samma källor kunna inrymmas förfaranden som består i att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Härmed avses exempelvis att med hjälp av en drog försätta någon i yrsel eller sömn (se bl.a. Beckman m.fl., Kommentar till Brottsbalken II, sjätte upplagan, s. 317 f samt Jareborg, Brotten I, andra upplagan, s. 267 och 312 och Brotten II, andra upplagan, s. 74 och 85 -- jfr även rättsfallet NJA 1977 s. 329).
Utskottet anser inte att det behövs något initiativ av riksdagen med anledning av motion Ju606. Motionen avstyrks.
Tjänstefel
I motion Ju810 (nyd) begärs en utvidgning av ansvaret för tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB.
Utskottet avstyrkte nyligen ett likalydande motionsyrkande med hänvisning till att riksdagen redan beslutat om en översyn av tjänstefelsparagrafen (se 1993/94:JuU2 s. 4 f).
Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju810 i denna del.
Skymfande av rikssymbol
I motion Ju616 begärs att det skall införas straff för den som bränner Sveriges flagga eller på annat sätt skymfar en rikssymbol.
I 16 kap. 7 § BrB fanns tidigare en bestämmelse som innebar att den som offentligen skymfat Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets tecken kunde dömas för skymfande av rikssymbol till böter eller fängelse i högst sex månader. För skymfande av utländsk rikssymbol fanns en motsvarande straffbestämmelse i 19 kap. 10 § BrB.
De nämnda straffbuden upphävdes den 1 juli 1970 (prop. 1970:12, första lagutskottets utlåtande nr 47). Utskottet konstaterade i sitt betänkande (s. 50) att bestämmelsen om straff för skymfande av utländsk rikssymbol infördes i början av andra världskriget med hänsyn till riskerna för att rikets vänskapliga förbindelser med främmande makt skulle störas och att straffskyddet för svensk rikssymbol därefter infördes främst som en konsekvensändring. Utskottet fann att straffbestämmelserna inte längre var behövliga. I sammanhanget underströk utskottet att t.ex. flaggbränning fortfarande kunde vara straffbart såsom förargelseväckande beteende eller skadegörelse.
Utskottet finner inte skäl att återinföra den utmönstrade straffbestämmelsen och avstyrker bifall till motion Ju616.
Bidragsfusk
I motion Ju235 (nyd) begärs att den pågående utredningen om bidragsfusk skall påskyndas och få utvidgat uppdrag.
Riksdagen uppdrog föregående höst åt regeringen att skyndsamt låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär (1993/94:SfU2, rskr. 11). Kartläggningen skall avse såväl svenska som utländska medborgare. Regeringen skall redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med bidragsfusk.
Enligt vad utskottet inhämtat från Socialdepartementet pågår arbete med den begärda utredningen.
Utskottet anser inte från sina utgångspunkter att det finns anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motion Ju235. Motionen avstyrks.
Maskerade demonstranter
I motion Ju216 anförs att demonstrationstillstånd bör kunna villkoras av att deltagarna uppträder utan maskering.
Utskottet tog ställning till ett liknande motionsönskemål våren 1993 i samband med behandlingen av regeringens förslag om en ordningslag (prop. 1992/93:210, 1993/94:JuU1, rskr. 1). Utskottet konstaterade i sitt betänkande (s. 13) att regeringsformen lägger hinder i vägen för en sådan begränsning av demonstrationsfriheten som motionärerna förordade och avstyrkte den föreliggande motionen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju216.
Asocialitet
I motion Ju810 (nyd) föreslås att en särskild asocialitetslagstiftning skall införas.
I Sverige har tidigare funnits en särskild lagstiftning rörande asocialitet. Enligt lagen (1964:450) om samhällsfarlig asocialitet fick den intas i arbetsanstalt som fyllt 20 år och som underlät att efter förmåga söka försörja sig hederligt samt förde ett sådant asocialt liv att uppenbar fara förelåg för allmän ordning eller säkerhet. Lagen var avsedd att tillämpas bl.a. på kvinnliga prostituerade.
Lagen om samhällsfarlig asocialitet upphävdes vid utgången av år 1981 (prop. 1979/80:1 del A, 1980/81:SoU15, rskr. 130). I propositionen anfördes (s. 508) att lagen inte bidrog till medicinsk och social rehabilitering av de individer den riktade sig emot och att den i praktiken inte längre tillämpades.
Några straffrättsliga bestämmelser rörande asocialitet finns inte. Den som lever ett asocialt liv kan emellertid alltjämt bli föremål för olika tvångsåtgärder från samhällets sida. Således kan den som är under 18 år omhändertas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, och en vuxen missbrukare kan tas om hand med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Härutöver bör framhållas att utlänningslagen (1989:529) innehåller bestämmelser om rätten att resa in i och vistas i Sverige som begränsar möjligheterna härtill när risk för asocialt leverne föreligger (se t.ex. 4 kap. 2 § andra och tredje punkterna).
Utvisningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1993:120) Uppehållstillstånd och avvisning gjort en översyn av utlänningslagstiftningen mot bakgrund av bl.a. EES-avtalets bestämmelser om fri rörlighet för personer inom EES-området. Ärendet bereds nu i regeringskansliet. En proposition kommer att avlämnas under våren.
På initiativ av utskottet gav riksdagen hösten 1992 regeringen till känna att frågan om kriminalisering av prostitution borde få en ordentlig genomlysning, t.ex. inom ramen för en totalöversyn av samhällets åtgärder mot prostitution (1992/93:JuU15, rskr. 133).
Med anledning härav har regeringen tillsatt en utredning om prostitutionen i Sverige med uppdrag att göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution. I utredningens direktiv (dir. 1993:31) uppmärksammas bl.a. problemet med kvinnor från tredje världen som lever som prostituerade i Västeuropa och frågan om vilken betydelse den ökade rörligheten bland människor i Europa har för prostitutionens omfattning. Utredningen skall vara slutförd senast vid utgången av år 1994.
Utskottet kan utifrån sina utgångspunkter inte finna att det föreligger något behov av att återinföra regler om asocialitet motsvarande de som upphävdes år 1981. Utskottet noterar vidare att det i utlänningslagen redan finns regler om t.ex. avvisning på grund av risk för ett asocialt leverne. I denna del får motionen anses tillgodosedd redan med gällande regler. Härtill kommer att frågor om kriminalisering av prostitution och om uppehållstillstånd och avvisning på olika sätt är under beredning. I dessa delar behövs således inte något initiativ från riksdagen. Motion Ju810 avstyrks.
Trafikbrott
I flera motioner tas upp olika frågor om lagstiftningen rörande rattfylleri och drograttfylleri. Sålunda efterfrågas i motionerna Ju614 (fp, c, s, v och kds) och So274 (nyd) åtgärder mot drograttfylleri. I motion Ju810 (nyd) läggs fram ett antal förslag mot rattfylleri. Förslagen går ut på att det bör införas bättre möjligheter att förverka rattfylleristers fordon, att passagerare i en bil som framförs av en rattfyllerist bör kunna dömas för medhjälp till rattfylleri, att offren till den som dödats av en rattfyllerist bör kunna få ett juridiskt biträde betalt av allmänna medel, att en rattfylleridömds försäkringsbolag skall underrättas om domen för att kunna höja försäkringspremien samt att en rattfyllerist som dödat någon skall kunna dömas för ett nytt brott benämnt bildråp med ett straffminimum om tre års fängelse. Slutligen aktualiseras i motion T414 (kds) frågan om den s.k. promillegränsen i trafiken.
Motioner liknande de nu aktuella behandlades och avstyrktes av utskottet för kort tid sedan i ett ärende om skärpning av trafiknykterhetslagstiftningen (prop. 1993/94:44, JuU11, rskr. 78). Utskottets då gjorda ställningstagande till de aktuella frågorna har alltjämt giltighet. Motionerna Ju614, Ju810, So274 och T414 avstyrks.
I motion Ju809 (s) förordas ökad användning av kontraktsvård som påföljd för rattfyllerister.
I ett ärende våren 1993 (1992/93:JuU25 s. 18) behandlade utskottet motioner om ökad användning och utveckling av påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård.
Utskottet noterade i sammanhanget att försöket med samhällstjänst fr.o.m. den 1 januari 1993, genom lagen (1992:372) om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst (prop. 1991/92:109, JuU24, rskr. 259), i avbidan på att en mera permanent ordning kan införas, utökats till att avse hela riket. Utskottet påpekade vidare att det till Straffsystemkommitténs huvuduppgifter hör att överväga möjligheterna att utveckla och vidareutveckla olika alternativ till fängelsestraff och att inriktningen enligt direktiven därvid skall vara att öka utrymmet för alternativ till fängelse.
Utskottet kunde konstatera att de i motionerna aktualiserade frågorna var föremål för utredning och avstyrkte därmed dessa.
I det ovan nämna ärendet om skärpning av trafiknykterhetslagstiftningen beslutade riksdagen bl.a. att promillegränsen för grovt rattfylleri skall sänkas från 1,5 till 1,0 alkohol i blodet och motsvarande sänkning för alkoholhalten i utandningsproven. I propositionen anfördes beträffande påföljdsvalet att normalpåföljden vid grovt rattfylleri skall vara fängelse och att det bör finnas särskilda skäl för att en icke frihetsberövande påföljd skall väljas samt att villkorlig dom skall användas med mycket stor restriktivitet. Det sagda innebär i påföljdsdelen i princip en återgång till vad som gällde före 1990 års ändringar i trafikbrottslagen.
Utskottet anslöt sig i sitt betänkande (1993/94:JuU11 s. 13 f) till vad som anfördes i propositionen om påföljdsvalet. Samtidigt underströk utskottet med hänvisning till vad som anfördes i propositionen i denna del, att kontraktsvård och skyddstillsyn i vissa fall bör kunna komma i fråga, t.ex. om en framgångsrikt påbörjad rehabilitering avseende missbruk m.m. annars skulle riskera att spolieras.
Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna fråga och avstyrker bifall till motion Ju809 i denna del.
Narkotikabrott
För grovt narkotikabrott skall enligt 3 § första stycket narkotikastrafflagen (1968:64) dömas till fängelse lägst två och högst tio år. Enligt andra stycket i samma lagrum skall vid bedömande huruvida brottet är grovt särskilt beaktas, om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.
I motion Ju619 (nyd) föreslås att det i 3 § narkotikastrafflagen skall läggas till ett tredje stycke där det i detalj anges vad som skall avses med att brottet varit av farlig art. Vidare föreslås att uttrycket "stor mängd narkotika" skall ersättas med "särskilt många missbruksdoser narkotika". Vidare efterlyses i motion Ju810 (nyd) skärpta straff för kriminalitet med anknytning till narkotika.
I motion Ju619 tas upp ett antal kriterier på "farlighet" varav flera i princip gäller alla preparat som faller under narkotikastrafflagen. T.ex. får man räkna med att bruk av preparaten regelmässigt framkallar social insufficiens och medför risk för personlighetsförändringar m.m. Utskottet kan för sin del inte finna det meningsfullt att införa en reglering som gör att snart sagt varje narkotikabrott skall anses grovt. Härtill kommer att de kriterier som tas upp i motionen är sådana omständigheter vartill hänsyn redan med gällande lagstiftning kan tas vid den helhetsbedömning av brottet som alltid skall göras.
När det gäller förslaget om hur mängden narkotika som bör konstituera ett grovt brott skall beräknas konstaterar utskottet att den princip som föreslås i motionen redan i praktiken tillämpas. Här kan t.ex. nämnas att gränsen för grovt narkotikabrott när det gäller innehav av cannabis går vid ungefär 1 000 gram medan motsvarande gräns för heroin går vid ca 25 gram (se bl.a. rättsfallen NJA 1983 s. 754 I och II). Någon ändring av lagregleringen i denna del behövs inte. I fråga om straffet för grovt narkotikabrott konstaterar utskottet att maximistraffet med tillämpning av de straffregler som finns (3 § narkotikastrafflagen jämfört med 26 kap. 2 § BrB) uppgår till fängelse 14 år. De straff som mäts ut vid grova narkotikabrott är regelmässigt långa. Något behov av ytterligare straffskärpning föreligger inte.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju619 och Ju810.
Personalkontroll
I motion Ju201 (fp) begärs en ny lag om personalkontroll och bättre uppföljning av hur personalkontrollen bedrivs.
SÄPO-kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet ett förslag till lag om personalkontroll. Efter beredning i Justitiedepartementet av utredningens förslag beslutade regeringen i juni 1993 att tillkalla en särskild utredare för att se över personalkontrollförfarandet med syfte att bringa detta i bättre överensstämmelse med motsvarande förfarande inom jämförbara länder i Västeuropa.
Enligt utredningens direktiv (dir. 1993:81) skall utgångspunkten vara de förslag för att öka kontrollens effektivitet och stärka den enskildes rättssäkerhet i samband med personalkontrollen som har lagts fram av SÄPO-kommittén. En parlamentarisk beredning kan därefter enligt direktiven ske av den särskilde utredarens förslag. Uppdraget skall redovisas före utgången av maj 1994. Enligt tilläggsdirektiv i december 1993 (dir. 1993:123) skall utredaren vid samma tillfälle redovisa sina överväganden beträffande frågan om säkerhetsskyddet hos myndigheter m.m.
Frågor om personalkontrollförfarandet behandlades utförligt av utskottet senast föregående höst (1993/94:JuU4 s. 23 f). Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen med hänvisning till det pågående beredningsarbetet.
Utskottet har alltjämt uppfattningen att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju201.
Övervakningskameror
I flera motioner framförs förslag beträffande regleringen av övervakningskameror. I motion Ju210 anförs i syfte att begränsa antalet tillstånd att en översyn av lagstiftningen på området bör komma till stånd. I motionerna Ju212 och Ju801 och Ju810 begärs i stället utökade möjligheter att få tillstånd till att använda övervakningskameror -- bl.a. utanför bank- och postkontor -- och till videoinspelning vid kameraövervakning.
Lagen (1990:484) om övervakningskameror trädde i kraft den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:119, JuU34, rskr. 320) och ersatte då lagen (1977:20) om TV-övervakning. I ett ärende hösten 1993 (1993/94:JuU4 s. 5 f) redogjorde utskottet utförligt för den nya lagens innehåll.
Utskottet anförde i sammanhanget att syftet med gällande lagstiftning är att ge enskilda skydd mot integritetskränkningar. Kravet på tillstånd för att använda övervakningskameror hade, anförde utskottet, tillkommit för att garantera integritetsskyddet. Utskottet konstaterade att införandet av lagen om övervakningskameror innebar, i förhållande till vad som tidigare gällt, att integritetsskyddet för den enskilde stärktes, bl.a. genom att tillståndskravet utvidgades. Denna förstärkning medför dock enligt utskottet nya avgränsningsproblem. Utskottet hänvisade här till en motion om att det borde övervägas att låta bankerna använda övervakningskameror även utanför banklokalerna. Enligt utskottets mening borde frågor härom tas upp i lämpligt sammanhang. Utskottet ansåg inte att några inskränkningar av integritetsskyddet nu borde övervägas. Med det anförda avstyrkte utskottet de föreliggande motionerna.
Utskottet har härefter inhämtat att Justitiedepartementet under våren avser att granska länsstyrelsernas praxis i tillståndsärenden när det gäller övervakningskameror. Vidare övervägs inom departementet direktiv för en utredning avseende olika frågor om integritetsskydd. I detta sammanhang kan bestämmelserna om övervakningskameror komma att ses över.
Utskottet anser inte mot bakgrund av den gjorda redovisningen att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion Ju210. Motionen avstyrks.
Inte heller motionerna Ju212, Ju801 och Ju810 bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Kriminalregister m.m.
I motionerna Ju205, Ju208 och 209 begärs, i syfte att komma till rätta med s.k. kvinnoimport, utökade möjligheter för Statens invandrarverk att få tillgång till innehållet i kriminal- och polisregister beträffande kvinnans man vid handläggning av ärenden om uppehållstillstånd. I motion Ju211 hemställs att socialnämnd skall få utvidgad tillgång till polisregister vid handläggning av ärenden om vård av unga.
Det allmänna kriminalregistret, som förs av Rikspolisstyrelsen, innehåller uppgifter om personer som har dömts till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen). Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna för också olika slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen).
Upplysningar ur kriminalregistret får enligt 8 § kriminalregisterlagen lämnas till bl.a. Statens invandrarverk i ärende om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen. Enligt 3 § polisregisterlagen har verket har även rätt till upplysning om innehållet i polisregister.
Av 3 § polisregisterlagen jämfört med 21 § polisregisterkungörelsen (1969:38) följer att socialnämnd har rätt att få upplysningar i ärenden om adoption eler vårdnad om barn samt i ärenden om medgivande att ta emot barn m.m. enligt socialtjänstlagen (1980:620) och i ärenden om åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Som påpekas i motion Ju211 är en konsekvens av nu angivna regler att en socialnämnd inte kan få del av uppgifter ur polisregistret rörande ett barns föräldrar innan nämnden fattat beslut om åtgärder enligt LVU (se regeringsrättens dom den 11 juni 1992 i mål 566-1992).
I budgetpropositionen år 1992 (prop.1991/92:100 bil. 3 s. 55) gav regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anförde om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. Utskottet fann vid behandlingen av propositionen i denna del inte anledning till erinran mot vad justitieministern hade att anföra (1991/92:JuU25). Utskottet inskärpte i sammanhanget vikten av skyndsamhet i det pågående översynsarbetet. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 260).
I april 1992 färdigställdes i Justitiedepartementet en promemoria (Ds 1992:32) om lag om kriminalregister m.m. som behandlade de i budgetpropositionen aktualiserade frågorna.
Enligt promemorian skall den centrala registreringen av påföljder ske i ett register, kriminalregistret. I detta register skall också ingå sådana påföljdsuppgifter som för närvarande antecknas i körkortsregistret. Vidare skall ett särskilt misstankeregister inrättas. I detta skall antecknas uppgifter om skälig misstanke om brott. Polisregisterlagen skall gälla för de register som förs av polisen för spanings- och utredningsändamål. I fråga om utlämnande av uppgifter skall enligt promemorian den nuvarande ordningen i huvudsak behållas.
Enligt vad utskottet inhämtat förbereds i Justitiedepartementet en proposition om kriminalregister m.m.
Förslagen i motionerna Ju205, Ju208 och Ju209 syftar till att i ett tillståndsärende beträffande en kvinna ge Statens invandrarverk möjlighet att i kriminalregistret kontrollera hennes svenske make eller sambo. Motionärernas tanke synes vara att tillstånd bör vägras om mannen dömts för t.ex. misshandel eller andra grova brott.
Allmänt kan inledningsvis konstateras att myndigheters och andras tillgång till kriminalregistret av integritetsskäl är starkt begränsad. Vid dagens reglering förekommer det inte i något fall att ett kriminalregisterutdrag beträffande en person kan utfås för att utgöra beslutsunderlag i ett ärende om uppehållstillstånd för en annan person. Om det finns anledning att ändra denna ordning undandrar sig utskottets bedömning -- utskottet har inte beredningsansvaret för frågor om uppehållstillstånd i Sverige. Utskottet är för sin del inte berett att aktualisera frågan. Motionerna Ju205, Ju208 och Ju209 avstyrks.
När det gäller det i motion Ju211 aktualiserade spörsmålet anser utskottet att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Motionen avstyrks.
Kyrkofrid
En begäran om att kyrkofrid skall införas för asylsökande som skall utvisas framförs i motionerna Sf622 och Sf626.
Motsvarande motionsönskemål behandlades av utskottet senast våren 1992 (1991/92:JuU23 s. 22). Utskottet vidhöll då sin tidigare uppfattning att det inte är motiverat att införa en särreglering för tvångsingripanden i kyrkolokaler. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf622 och Sf626.
Vissa ordningslagsfrågor m.m.
Fyrverkerier
I motionerna Ju202 (s) och Ju231 (m) framförs önskemål om skärpta bestämmelser för användning av fyrverkerier. I motion Ju204 (s) begärs föreskrifter för att komma till rätta med missbruk av nödraketer.
Riksdagen har antagit en ordningslag som den 1 april 1994 ersätter den nu gällande allmänna ordningsstadgan (prop. 1992/93:210, 1993/94:JuU1, rskr. 1). Ordningslagen innehåller bl.a. bestämmelser om tillstånd för användningen av pyrotekniska varor. För en utförlig redogörelse för bestämmelserna på området hänvisas till utskottets betänkande i ärendet.
Utskottet anförde i betänkandet (s. 16 f) att det inte hade någon erinran mot regeringsförslaget vad beträffar fyrverkerier och avstyrkte därmed motioner liknande de nu aktuella. I sammanhanget erinrade utskottet om att ett vårdslöst, farligt eller störande sätt att handskas med pyrotekniskt material kan föranleda ansvar enligt BrB för t.ex. vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 §), ofredande (4 kap. 7 §), allmänfarlig vårdslöshet (13 kap. 6 §) och förargelseväckande beteende (15 kap. 16 §).
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna Ju202, Ju204 och Ju231.
Otillåtet nyttjande av gatumark
I motion Ju215 begärs skärpta bestämmelser för att hindra att gatumark utan tillstånd tas i anspråk för skyltar, serveringar och annat som hindrar framkomligheten.
Av 3 kap. 1 § ordningslagen -- liksom av den nu gällande allmänna ordningsstadgan -- framgår att det fordras särskilt tillstånd för att utnyttja gatumark och annan offentlig plats på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller är allmänt vedertaget. Detta innebär att det normalt fordras tillstånd för uppställande av t.ex. försäljningsstånd och skyltar på gatumark. Den som använder en offentlig plats på ett otillåtet sätt kan, beroende på omständigheterna, enligt 3 kap. 22 § ordningslagen dömas till böter eller penningböter. En nyhet i ordningslagen -- och en skärpning i förhållande till allmänna ordningsstadgan -- är en regel i 3 kap. 25 § som säger att om en offentlig plats har tagits i anspråk i strid med bestämmelserna i 3 kap. 1 §, får egendomen tas i beslag och förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga fortsatta överträdelser och förverkandet inte är oskäligt.
Genom vad som anförts om innehållet i ordningslagen får önskemålet i motion Ju215 anses vara tillgodosett. Motionen avstyrks.
Kostnader för ordningshållning
I motion Ju810 (nyd) föreslås att en utredning skall överväga om arrangörer av rockkonserter och idrottstävlingar m.m. i större utsträckning skall få betala för polisens bevakningsinsatser.
Enligt ordningslagen kan betalningsskyldighet i vissa fall åläggas arrangörer till sådana arrangemang som nämns i motionen. Detta gäller dock inte ideella föreningar. En närmare redogörelse för bestämmelserna på området finns i utskottets ovan nämnda betänkande om en ordningslag m.m. Utskottet avstyrkte i betänkandet ett liknande motionsyrkande som det nu aktuella. Utskottet utgick från att man i regeringskansliet kommer att följa upp tillämpningen av ersättningsfrågorna. På så sätt, anförde utskottet, skaffas samtidigt fram det underlag som kan krävas för en framtida utvidgning av ersättningsskyldigheten.
Utskottet håller fast vid den angivna uppfattningen och avstyrker bifall till motion Ju810 i denna del.
Klotter
I motionerna Ju221 och Ju707 begärs att åtgärder skall vidtas för att komma till rätta med klotter.
Under hösten 1993 tog utskottet med anledning av en proposition om kroppsvisitation och kroppsbesiktning m.m. ställning till motioner om åtgärder för att komma till rätta med klotter (prop. 1993/94:24, JuU7, rskr. 67). Utskottet var i ärendet inte berett att förorda någon skärpt lagstiftning på detta område. Utskottet erinrade vidare om att Justitiedepartementet under hösten 1991 arrangerade en särskild hearing angående utveckling av åtgärder för att förebygga klotter. Vid hearingen deltog företrädare för berörda myndigheter och organisationer. På många håll redovisades olika ambitiösa förebyggande åtgärder som vidtagits av såväl myndigheter som företag och andra som varit särskilt utsatta för klotter. Allmänt sett föreföll problemen ha minskat något, även om vissa deltagare ansåg att det fanns tecken på att problemen kunde öka (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 38).
Utskottet är medvetet om det problem som klottrande och annan skadegörelse utgör inte minst i storstadsområdena. Åtgärder häremot måste vidtas främst genom uppfostran och annan normöverföring samt genom aktiv tillsyn av särskilt utsatt egendom. Utskottet vill erinra om att straffskalan för skadegörelse (12 kap. 1 § BrB) sträcker sig mellan böter och fängelse i högst sex månader. För grov skadegörelse (12 kap. 3 § BrB) är maximistraffet fängelse i fyra år. Utskottet är inte berett att nu förorda skärpt lagstiftning på området. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju221 och Ju707.
Vissa vapenfrågor
Översyn av vapenlagstiftningen
Vapenlagen (1973:1176) har vid ett flertal tillfällen under senare år varit föremål för utredning och ändringar i skärpande riktning. En genomgripande översyn av vapenlagen företogs av 1987 års vapenutredning, som år 1989 lade fram sitt slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen. Utredningen låg till grund för en proposition som behandlades i riksdagen under våren 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33, rskr. 300). I ärendet beslutades om ändringar i vapenlagen i syfte att motverka användningen av vapen i brottsliga sammanhang. Ändringarna innebar bl.a. skärpta bestämmelser för förvaring och transport av vapen och ammunition samt utvidgade möjligheter för polisen att återkalla vapentillstånd och att omhänderta vapen.
I ett ärende våren 1993 behandlade riksdagen ett regeringsförslag om bl.a. ändrade straffskalor för en rad brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). I sammanhanget beslutades om en ändring av 37 § vapenlagen som innebar att det infördes en särskild straffskala för olaga vapeninnehav som är att bedöma som grovt brott. Detta innebar att straffmaximum för olaga vapeninnehav höjdes från två till fyra års fängelse.
I det nämnda ärendet beslutades också om en lag (1993:206) om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav som innebar att illegala skjutvapen och illegal ammunition straffritt kunde lämnas till polisen under tiden juli -- september 1993. Enligt vad som anförs i budgetpropositionen (s. 54) blev resultatet av den s.k. vapenamnestin mycket lyckat. 17 050 vapen och en stor mängd ammunition, ca 15 ton, lämnades in till polisen.
I januari 1994 avlämnade Vapenlagsutredningen betänkandet (SOU 1994:4) Vapenlagen och EG. Utredningens huvuduppgift har varit att anpassa vapenlagstiftningen till EG:s bestämmelser på området och i det sammanhanget tas en mängd frågor beträffande vapen upp till bedömning. Vapenlagsutredningens betänkande bereds nu i Justitiedepartementet.
Härutöver kan nämnas att det inom Rikspolisstyrelsen pågår en översyn av förekomsten av illegala vapen m.m. En rapport bedöms vara klar inom kort.
I motionerna Ju223 (s) och Ju809 (s) anförs att vapenlagstiftningen måste följas upp i syfte att minska förekomsten av illegala vapen.
Utskottet avstyrkte ett liknande motionsyrkande föregående vår (1992/93:JuU16 s. 20). Utskottet fann då att det för närvarande inte var erforderligt med någon ytterligare utredning.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Ju223 och Ju809.
Vapentillstånd för bevakningsföretag
I motion N246 (m) anförs att polismyndigheterna har olika praxis när det gäller att bevilja bevakningsföretag tillstånd att inneha skjutvapen för utlåning till väktare och att konkurrensen mellan bevakningsföretagen därför snedvrids. I motionen efterlyses åtgärder för att få till stånd likabehandling i detta avseende.
Auktoriserade bevakningsföretag får enligt 8 § andra stycket vapenlagen meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning till företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Utlåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha sådant vapen med ammunition.
Ansökan om vapentillstånd prövas enligt 7 § vapenlagen av polismyndigheten. Polismyndighetens beslut i denna fråga kan enligt 42 § första stycket överklagas till länsstyrelsen. Dess beslut kan inte överklagas.
Vapenlagsutredningen har i sitt ovannämnda betänkande Vapenlagen och EG bl.a. övervägt om de nuvarande bestämmelserna om överklagande av beslut enligt vapenlagen är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen har kommit fram till att polismyndighetens beslut när det gäller bl.a. vapentillstånd bör kunna komma under domstolsprövning. Utredningen föreslår därför att polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om vapentillstånd skall få överklagas till länsrätten och att kammarrätten skall kunna pröva ett överklagande från länsrätten efter meddelande av prövningstillstånd.
I sammanhanget bör nämnas att Trygghetsutredningen enligt sina direktiv (1993:37) bl.a. skall se över regelverket beträffande bevakningsföretag, väktare och ordningsvakter. Utredningen skall avlämna ett slutbetänkande före utgången av mars 1995.
Som framgår av den gjorda redovisningen pågår beredningsarbete i den aktualiserade frågan. Detta arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion N246.
Vapenutrustade lokförare
I motion Ju224 (fp) anförs att lokförare borde medföra vapen i tjänsten för att på ett snabbt och effektivt sätt kunna avliva påkörda djur.
Det ankommer i första hand på Statens järnvägar (SJ) att ta ställning till frågan om lokförarnas utrustning. Enligt vad utskottet inhämtat från SJ har tågpersonalen ställt sig avvisande till tanken att den skulle medföra vapen i tjänsten. Utskottet anser inte att motion Ju224 bör föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrker bifall till den.
Beväpnad utländsk säkerhetspersonal
I motion Ju218 anförs att tillstånd för utlänningar att bära vapen i Sverige endast bör ges till säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök och liknande.
Tillstånd för utlänningar att i Sverige bära vapen prövas i varje enskilt fall av polismyndigheten enligt samma bestämmelser som gäller för svenskar. Som ett allmänt krav för att tillstånd skall kunna beviljas gäller enligt 9 § vapenlagen att sökanden skall ha behov av vapnet och att det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas. I samma lagrum stadgas att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger meddela föreskrifter om krav i fråga om skjutskicklighet, utbildning, ålder samt de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen.
Föreskrifter av nämnt slag har meddelats av regeringen i 5 § första stycket vapenförordningen (1974:123). Utan hinder av dessa föreskrifter får enligt andra stycket i samma paragraf tillstånd att inneha vapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat vapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet.
Samrådskravet beträffande säkerhetspersonal som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart infördes den 1 oktober 1993 (SFS 1993:1014).
Det bör i sammanhanget nämnas att frågor med anknytning till den nu aktuella berörs i Vapenlagsutredningens tidigare nämnda betänkande Vapenlagen och EG. Enligt utredningen bör huvudregeln vara att medborgare i EG-medlemsstater får ta med sig skjutvapen till Sverige först efter tillstånd av svensk myndighet.
Utskottet finner inte skäl att nu förorda ändrade bestämmelser när det gäller vapentillstånd för utlänningar. Motion Ju218 avstyrks.
Knivförbud
Lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, den s.k. knivförbudslagen, innehåller förbud att på allmän plats eller inom skolområde inneha knivar och vissa andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Det är enligt lagen också förbjudet att överlåta vissa föremål såsom knogjärn och stilletter till den som är under 21 år eller att saluhålla sådana föremål. Den som bryter mot lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
I motion Ju810 föreslås att straffmaximum för brott mot knivförbudslagen höjs till ett år.
Knivförbudslagen ändrades i vissa avseenden i ett ärende våren 1990, varvid utskottet förordade att en utvärdering skulle ske av lagen (prop. 1989/90:129, JuU35, rskr. 287). Riksdagen följde utskottet.
Som framgår av budgetpropositionen (s. 54) har en utvärdering av knivförbudslagen pågått under en längre tid inom Justitiedepartementet. Vad som hittills framkommit vid utvärderingen, bl.a. genom svaren på en enkät som tillställts landets samtliga polismyndigheter, har enligt justitieministern inte gett vid handen att något omedelbart behov av lagändring föreligger. Frågan om den närmare utformningen av knivförbudet övervägs emellertid även av Riksåklagaren, som har inhämtat yttrande från samtliga överåklagare bl.a. beträffande behovet av att utsträcka förbudet till att omfatta fler platser än för närvarande. Också Rikspolisstyrelsen bedriver ett arbete på detta område.
Enligt justitieministern bör slutförandet av Justitiedepartementets utvärdering anstå ytterligare någon tid, så att även Riksåklagarens överväganden kan läggas till grund för bedömningen av knivförbudets utformning.
Utskottet anser att resultatet av den pågående utvärderingen bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju810 i här aktuell del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för polisverksamheten att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
2. beträffande ändring av polislagen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 29, res. 1 (nyd)
3. beträffande prioritering av vissa brott att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkandena 1 delvis och 2, 1993/94:T903 yrkande 5 och 1993/94:A36 yrkande 2,
4. beträffande fler gatulangningsgrupper att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkande 7,
5. beträffande prioritering av den ekonomiska brottsligheten att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju227, 1993/94:Ju228, 1993/94:Ju234 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:Ju235 yrkande 3, 1993/94:Ju809 yrkande 1 delvis, 1993/94:Ju810 yrkande 25 och 1993/94:Ju811 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (m, fp, c, kds)
6. beträffande polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju234 yrkandena 3, 4 och 5, 1993/94:Ju612 yrkandena 1 och 4 samt 1993/94:Ju811 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3 (m, fp, c, kds)
7. beträffande central myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju207 yrkande 1,
8. beträffande samordning av insatser att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju213, 1993/94:Ju226 och 1993/94:Ju811 yrkande 9, res. 4 (s)
9. beträffande översyn av lagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 8 och 1993/94:Ju811 yrkande 10, res. 5 (s)
10. beträffande spelregler för marknaden att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju235 yrkande 4, res. 6 (nyd)
11. beträffande preskriptionstiderna för ekonomiska brott att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju207 yrkande 2,
12. beträffande utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 21, res. 7 (s)
13. beträffande straffsanktioner att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju612 yrkande 7, men. (v) - delvis
14. beträffande konkursförvaltare att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju232,
15. beträffande informationskampanj att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 8 (m, fp, c, kds)
16. beträffande närpolisverksamhet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju219 och 1993/94:Ju809 yrkande 27,
17. beträffande nytt utredningsarbete att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju229, 1993/94:Ju809 yrkande 25 och 1993/94:A429 yrkande 2,
18. beträffande övriga organisationsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju203, 1993/94:Ju222 och 1993/94:Ju810 yrkande 26, res. 9 (nyd)
19. beträffande internationellt polissamarbete kring barnpornografibrott att riksdagen avslår motion 1993/94:K445 yrkande 6,
20. beträffande gränskontroll m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju233, res. 10 (nyd)
21. beträffande trafikpolisen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju810 yrkande 24 och 1993/94:T224 yrkande 31, res. 11 (nyd)
22. beträffande lokalförsörjning inom polisväsendet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju214 och 1993/94:Ju217,
23. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna del samt motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 2 och 1993/94:Ju810 yrkande 54 och med bifall till motionerna 1993/94:Ju809 yrkande 3 och 1993/94:Ju811 yrkandena 1, 5 och 19 anvisar dels till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 ett ramanslag på 516 528 000 kr, dels till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budgetåret 1994/95 under andra huvudtiteln ett reservationsanslag på 10 000 000 kr, res. 12 (m, fp, c, kds)
24. beträffande anslag till Säkerhetspolisen att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju808 yrkande 1 till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 482 630 000 kr, men. (v) - delvis
25. beträffande anslag till lokala polisorganisationen att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr,
26. beträffande polisresurserna i Uppsala län att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju225 och 1993/94:So447 yrkande 3,
27. beträffande anslag till Polishögskolan att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
28. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr,
29. beträffande anslag till utlänningsärenden att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr,
30. beträffande översyn av polisutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju220 och 1993/94:Ju809 yrkande 26,
31. beträffande utbildningsplatser vid Polishögskolan att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 31, res. 13 (nyd)
32. beträffande översyn av polisens rättsliga befogenheter att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 2 och 1993/94:Ju809 yrkande 28,
33. beträffande utökade befogenheter för polisen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkandena 6, 7, 28 och 30, res. 14 (nyd)
34. beträffande polisskydd inom socialtjänsten att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju230,
35. beträffande översyn av den straffrättsliga lagstiftningen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 16, res. 15 (s)
36. beträffande brott med vapen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju611,
37. beträffande olaga hot att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju617,
38. beträffande grov stöld att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 47, res. 16 (nyd)
39. beträffande osant intygande att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju609,
40. beträffande våld mot tjänsteman att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju606,
41. beträffande tjänstefel att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 37, res. 17 (nyd)
42. beträffande skymfande av rikssymbol att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju616, res. 18 (nyd)
43. beträffande bidragsfusk att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju235 yrkandena 1 och 2, res. 19 (nyd)
44. beträffande maskerade demonstranter att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju216, res. 20 (nyd)
45. beträffande asocialitet att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 49,
46. beträffande rattfylleri m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju614, 1993/94:Ju810 yrkandena 18, 19, 20, 21, 22 och 23, 1993/94:So274 yrkande 6 och 1993/94:T414 yrkande 3,
47. beträffande kontraktsvård för rattfyllerister att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 15, res. 21 (s)
48. beträffande narkotikabrott att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju619 och 1993/94:Ju810 yrkande 5, res. 22 (nyd)
49. beträffande personalkontroll att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju201,
50. beträffande översyn av lagen om övervakningskameror att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju210,
51. beträffande tillstånd för övervakningskameror att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 1, 1993/94:Ju801 samt 1993/94:Ju810 yrkandena 8 och 9, res. 23 (nyd)
52. beträffande Statens invandrarverks tillgång till kriminalregister att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju205, 1993/94:Ju208 och 1993/94:Ju209 yrkande 2,
53. beträffande socialnämnds tillgång till polisregister att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju211,
54. beträffande kyrkofrid att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf622 yrkande 31 och 1993/94:Sf626 yrkande 7, men. (v) - delvis
55. beträffande fyrverkerier m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju202, 1993/94:Ju204 och 1993/94:Ju231,
56. beträffande otillåtet utnyttjande av gatumark att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju215,
57. beträffande kostnaderna vid offentliga tillställningar att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 27,
58. beträffande klotter att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju221 och 1993/94:Ju707,
59. beträffande översyn av vapenlagstiftningen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju223 och 1993/94:Ju809 yrkande 11,
60. beträffande vapentillstånd för bevakningsföretag att riksdagen avslår motion 1993/94:N246 yrkande 1,
61. beträffande vapenutrustade lokförare att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju224,
62. beträffande beväpnad utländsk säkerhetspersonal att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju218,
63. beträffande knivförbud att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 48.
Stockholm den 22 mars 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s), Christel Anderberg (m) och Jan Andersson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Ändring av polislagen (mom. 2)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den gällande lydelsen av 2 § polislagen inte tillräckligt tydligt anger vad som är polisens uppgifter. Att det bör framgå direkt av polislagen att polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet är t.ex. närmast en självklarhet. Regeringen bör för riksdagen presentera ett förslag till förtydligande där också frågan om förhållandet mellan 1 och 2 §§ polislagen berörs. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande ändring av polislagen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom. 5)
Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp) och Christel Anderberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet kan" och på s. 19 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det finns anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Som framgått ovan stödjer utskottet regeringens uttalande i budgetpropositionen om att det inom polisverksamheten bör göras särskilda satsningar mot denna typ av brottslighet. Utskottet kan också konstatera att en mängd åtgärder har vidtagits för att förbättra möjligheterna att komma till rätta med den. Inte minst har betydande ekonomiska medel särskilt avsatts för detta ändamål. Utskottet anser att polisväsendet -- vars budget omsluter över 10 miljarder kronor -- nu inte främst behöver mer pengar för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Utskottet vill här erinra om att riksdagen med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin i bred politisk enighet beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom polisens område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y, rskr. 134). Enligt utskottets mening kan och måste de effektiviseringar och resursförstärkningar som behövs inom polisväsendet för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten åstadkommas inom de ekonomiska ramar som regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Härutöver bör, som anförs i budgetpropositionen, åklagarväsendet få förstärkta resurser så att fler eko-åklagare kan anställas. Denna fråga behandlas närmare av utskottet i ett annat ärende (se 1993/94:Ju23). Med hänsyn till vad utskottet nu har anfört bör riksdagen inte vidta någon åtgärd med anledning av motionerna Ju227, Ju228, Ju234, Ju235, Ju810 och Ju811. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande prioritering av den ekonomiska brottsligheten att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju227, 1993/94:Ju228, 1993/94:Ju234 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:Ju235 yrkande 3, 1993/94:Ju810 yrkande 25 och 1993/94:Ju811 yrkande 7,
3. Polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet (mom. 6)
Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp) och Christel Anderberg (m) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet har alltjämt uppfattningen att det pågående beredningsarbetet rörande polisorganisationen m.m. bör avvaktas av riksdagen. Härutöver förutsätter utskottet att man inom polisväsendet fortlöpande ser över organisationen för bekämpning av ekonomisk brottslighet och att t.ex. de förstärkningar av ekorotlarna som bedöms nödvändiga snarast kommer till stånd. Utskottet utgår också från att polisen och övriga berörda myndigheter fortlöpande arbetar för att förbättra samråds- och samordningsfunktionerna när det gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju234, Ju612 och Ju811.
els att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju234 yrkandena 3, 4 och 5, 1993/94:612 yrkandena 1 och 4 samt 1993/94:Ju811 yrkande 8,
4. Samordning av insatser (mom. 8)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Ju811" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att flera olika myndigheter ofta är inblandade i utredningar om misstänkt ekonomisk brottslighet. För att dessa utredningar skall kunna drivas framåt på ett snabbt och effektivt sätt är det nödvändigt med ett väl fungerande myndighetssamarbete. Enligt utskottets mening är detta samarbete i dag inte tillräckligt utvecklat. Detta leder till att den samlade kompetensen hos myndigheterna inte utnyttjas till fullo. Regeringen bör vidta åtgärder för att få till stånd ett bättre myndighetssamarbete såväl centralt som i den direkt brottsutredande verksamheten. Regeringen bör senast i nästa års budgetproposition lägga fram förslag för riksdagen i den utsträckning lagstiftningsåtgärder erfordras och i övrigt redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtagits. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju213, Ju226 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande samordning av insatser att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju213, 1993/94:Ju226 och 1993/94:Ju811 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Översyn av lagstiftning (mom. 9)
Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "och Ju811" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser nu att utvecklingen visat att det behövs en samlad översyn av vilka lagstiftningsåtgärder som kan vidtas för att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Det får ankomma på regeringen att avgöra de närmare formerna för denna översyn. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Ju612 occh Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande översyn av lagstiftning att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 8 och 1993/94:Ju811 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Spelregler för marknaden (mom. 10)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Det beredningsarbete" och slutar med "den avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de olika aktörer som finns på marknaden -- företag, banker och andra -- måste ha klara och entydiga regler att rätta sig efter för sin verksamhet. På så sätt kan den ekonomiska brottsligheten motverkas och konkurrens på lika villkor främjas. Regeringen bör enligt utskottets uppfattning göra en allmän översyn av lagstiftningen på området och överväga vilka lagändringar som kan behöva göras och presentera förslag för riksdagen. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju235 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande spelregler för marknaden att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju235 yrkande 4 som sin mening ger regeringen tiill känna vad utskottet anfört,
7. Utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt (mom. 12)
Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det redan nu finns skäl att utvidga tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt till att omfatta transaktioner också hos t.ex. växlingskontor och guldhandel, det vill säga områden där det typiskt sett omsätts stora mängder pengar. Något hinder däremot föreligger inte. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag med inriktningen att transaktioner i bl.a. nyss nämnda verksamheter bör omfattas av lagen. Samtidigt bör förslag läggas fram om straff resp. företagsbot för den som bryter mot bestämmelserna. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju811 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Informationskampanj (mom. 15)
Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp) och Christel Anderberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 26 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det vara värdefullt med information och normbildning kring frågor om ekonomisk brottslighet. På detta område har utbildningsväsendet samt intresseorganisationer, fackföreningar m.m. viktiga roller att fylla. Utskottet är dock inte berett att tillstyrka att skattemedel avsätts för en kampanj i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju811 i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande informationskampanj att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 18,
9. Övriga organisationsfrågor (mom. 18)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Riksdagen bör" och slutar med "motioner avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att ett betydande förändringsarbete nu pågår vad beträffar polisväsendets organisation. Detta arbete kan bl.a. bedömas komma att resultera i en stor minskning av antalet polisdistrikt. Utskottet ser i grunden positivt på de förändringar som nu sker. Enligt utskottets uppfattning vore en organisation där varje län utgör ett polisdistrikt inte minst av ekonomiska skäl den lämpligaste för polisen. I en sådan organisation bör, anser utskottet, polismyndigheterna i största möjliga utsträckning rationaliseras bort och ersättas med polisområden med en lokal områdeschef ur polismanskarriären. För att uppnå en stark lokal förankring är det vidare angeläget att möjligheten att inrätta lokala polisnämnder används i så stor utsträckning som möjligt. Regeringen bör vidta de åtgärder som beehövs för att vad utskottet nu har förordat kommer till utförande i polisorganisationen. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju203, Ju222 och Ju810 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande övriga organisationsfrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju203, 1993/94:Ju222 och 1993/94:Ju810 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Gränskontroll m.m. (mom. 20)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Det pågående" och slutar med "Ju233 avstyrks" bort ha följande lydelse:
För att förhindra eller i varje fall försvåra utförsel av stöldgods krävs enligt utskottets mening utökade befogenheter för tulltjänstemän att ingripa mot sådan verksamhet. En tänkbar lösning kan vara att i gränskontrollsammanhang ge tulltjänstemän motsvarande befogenheter som polismän. Vidare bör, anser utskottet, frågan om frivillig märkning av stöldbegärlig egendom, t.ex. genom s.k. passiva transpondrar, utredas närmare. Det får ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang överväga de frågor som utskottet här har aktualiserat och återkomma till riksdagen med förslag. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju233 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande gränskontroll m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju233 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Trafikpolisen (mom. 21)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "och T224" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den specialiserade trafikövervakningen även i framtiden bör vara regionalt organiserad och underställd länspolismästaren i länet. Trafikövervakningen bör vara en integrerad del av övrig polisverksamhet och kunna utföras av alla slags poliser med övervakningsuppgifter. Utskottet tar således avstånd från de tankar som funnits om att införa någon form av nationell trafikpolis underställd Rikspolisstyrelsen (jfr Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR2 angående polisen). Däremot bör Rikspolisstyrelsen få meddela föreskrifter för hur trafikpolisverksamheten skall bedrivas i landet. Regeringen bör se till att vad utskottet nu har uttalat beaktas och kommer till utförande i det fortsatta arbete med att reformera polisens trafikövervakning. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Ju810 och T224 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande trafikpolisen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 24 och med avslag på motion Ju1993/94:T224 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. (mom. 23)
Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp) och Christel Anderberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Som framgått" och slutar med "och Ju811" bort ha följande lydelse:
Utskottet är, som anförts tidigare, inte berett att tillstyrka att ytterligare medel avsätts till polisverksamheten. I stället måste som utskottet ovan framhållit åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten finansieras inom de ekonomiska ramar som föreslagits i budgetpropositionen. Inte heller vill utskottet avsätta medel för en av regeringen ledd informationskampanj om ekonomisk brottslighet. Utskottet tillstyrker justitieministerns förslag till medelstilldelning för Rikspolisstyrelsen och avstyrker bifall till motionerna Ju612, Ju809, Ju810 och Ju811 i de delar som här är aktuella.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna del och med avslag på motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 2, 1993/94:Ju809 yrkande 3, 1993/94:Ju810 yrkande 54 samt 1993/94:Ju811 yrkandena 1, 5 och 19 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr,
13. Utbildningsplatser vid Polishögskolan (mom. 31)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
För att säkerställa att den utbildningsorganisation som finns vid Polishögskolan kan bevaras och utnyttjas på effektivast möjliga sätt är det viktigt med en över åren jämn och tillräckligt stor antagning av elever till grundutbildningen. Med hänsyn härtill och till polisorganisationens behov av nya poliser bör enligt utskottets uppfattning åtminstone 500 elever antas till grundutbildningen vid Polishögskolan varje år. Det får ankomma på regeringen att se till att detta blir fallet. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utbildningsplatser vid Polishögskolan att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Utökade befogenheter för polisen (mom. 33)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "När det" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att polisen bör ges möjlighet att använda sig av s.k. buggning och av dolda övervakningskameror i syfte att uppdaga och beivra brott. När det gäller polisens möjlighet att undersöka föremål som någon bär på sig anser utskottet det befogat att tillåta en manlig polis att genomföra en ytlig kroppsvisitation av en kvinna i likhet med vad som gäller enligt polislagen. För detta talar såväl praktiska som kostnads- och effektivitetsskäl. Utskottet har vidare uppfattningen att användande av kräkmedel och magpumpning på misstänkta narkotikasmugglare bör tillåtas såsom en form av kroppsbesiktning. Regeringen bör vidta nödvändiga åtgärder så att vad utskottet nu har förordat kan komma till utförande. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande utökade befogenheter för polisen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkandena 6, 7, 28 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom. 35)
Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Ett omfattande utrednings- och reformarbete har bedrivits på straffrättens område under 1980-talet. Brottsbalken har under denna tid ändrats i flera avseenden, och specialstraffrätten har fått ökad betydelse. Detta är en naturlig följd av att strafflagarna ständigt anpassas till nya förhållanden. Samtidigt får kriminalpolitiken inte kännetecknas av ryckighet och kortsiktiga hänsyn. Mot denna bakgrund är, enligt utskottets uppfattning, den samlade straffrättsliga lagstiftningen nu mogen för en översyn. I översynen bör strafflagarnas systematik och förhållande till varandra övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över. Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras in i brottsbalken. I sammanhanget vill utskottet också framhålla att användningen av fängelsestraff bör vara begränsad till de allvarligaste brotten. Arbetet med att utveckla alternativa påföljder till fängelse måste därför fortsätta. Påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård liksom böter, villkorlig dom och skyddstillsyn, om det behövs i förening med särskilda föreskrifter, bör ges ökad användning. Utskottet vill vidare understryka att det ser positivt på förslagen som framlagts av Åklagarutredningen -90 om en utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande och om avkriminalisering av vissa brott. Det får, anser utskottet, ankomma på regeringen att finna lämpliga former för en översyn av den samlade straffrättsliga lagstiftningen enligt de huvudsakliga riktlinjer som utskottet nu har angett. En tanke som i det sammanhanget kan övervägas är att ge Straffsystemkommittén utvidgade direktiv. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju809 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande översyn av den straffrättsliga lagstiftningen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Grov stöld (mom. 38)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör inbrott i fritidshus, kolonistugor och andra obevakade byggnader regelmässigt bedömas som grov stöld. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad utskottet har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju810 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande grov stöld att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 47 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tjänstefel (mom. 41)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det långtgående särskilda straffrättsliga ansvar som gällde för offentligt anställda tjänstemän före ämbetsmannaansvarsreformen år 1975 bör återinföras. Den kommande översynen av tjänstefelsparagrafen bör ske med detta som utgångspunkt. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande tjänstefel att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Skymfande av rikssymbol (mom. 42)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "motion Ju616" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör Sverige i likhet med många andra länder ha en särskild straffbestämmelse om förbud mot skymfande av rikssymbol. Det får ankomma på regeringen att förelägga riksdagen ett förslag härom. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju616 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande skymfande av rikssymbol att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju616 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Bidragsfusk (mom. 43)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den beslutade utredningen om fusk med förmåner och bidrag av social karaktär bör få ett utvidgat uppdrag. Således bör utredningen även försöka utröna i vilken omfattning fusk förekommer inom andra områden, främst när det gäller arbetslöshetsförsäkringen och användandet av s.k. svart arbetskraft. Regeringen bör utfärda tilläggsdirektiv i enlighet med vad utskottet nu sagt. Utskottet vill i sammanhanget också påtala behovet av skyndsamhet i utredningsarbetet. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju235 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande bidragsfusk att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju235 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Maskerade demonstranter (mom. 44)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "motion Ju216" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det förekommer att demonstranter söker dölja sin identitet genom att vid demonstrationer bära stickade huvor, masker och liknande. Detta strider enligt utskottets mening mot idén med demonstrationsfriheten. Man kan nämligen på goda grunder misstänka att de som döljer sitt ansikte vid demonstrationer är ute i helt andra syften än att fredligt framföra sina åsikter. En lämplig ordning synes vara att demonstrationstillstånd bör kunna förenas med villkor att deltagarna uppträder öppet, utan maskering. Utskottet anser att regeringen bör överväga om det med hänsyn till bestämmelserna i regeringsformen är möjligt att införa lagstiftning med detta innehåll och, om så befinns vara fallet, återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju216 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande maskerade demonstranter att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju216 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Kontraktsvård för rattfyllerister (mom. 47)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att rattfylleribrottet är ett allvarligt brott som normalt skall leda till fängelse. De skärpningar av rattfyllerilagstiftningen som nyligen genomförts innebär dock ett stelt strafftänkande som enligt utskottets mening knappast kommer att leda till den avsedda minskningen av rattfylleribrotten. En stor del av rattfylleristerna har alkoholproblem. Ökade möjligheter att döma till kontraktsvård skulle för denna grupp utan tvekan ha bättre effekt än fler och längre fängelsestraff. Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma med förslag som ligger i linje med utskottets nu framförda tankegångar. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju809 som sin mening ge regeringen till känna. I detta sammanhang vill utskottet påpeka att redan en konsekvent tillämpning av det utrymme för kontraktsvård m.m. som enligt lag och förarbeten redan nu finns skulle medföra en mer adekvat påföljd för det klientel som avses. Dessutom skulle en ökad användning av kontraktsvård och skyddstillsyn med föreskrifter medföra betydande besparingar för staten.
dels att utskottets hemställan under mom. 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande kontraktsvård för rattfyllerister att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Narkotikabrott (mom. 48)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med "När det" och slutar med "Ju810" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs skärpt lagstiftning för att komma till rätta med narkotikabrottsligheten. Straffskalorna för narkotikabrott bör därför höjas. Vidare bör enligt utskottets uppfattning 3 § narkotikastrafflagen ändras dels så att det av paragrafen direkt framgår vad som skall avses med att ett brott varit av särskilt farlig art, dels så att rekvisitet "särskilt stor mängd narkotika" ersätts med ett rekvisit som anknyter till den mängd missbruksdoser som en viss mängd av ett narkotiskt preparat räcker till. Det får ankomma på regeringen att återkomma med ett förslag i enlighet med vad utskottet nu har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Ju619 och Ju810 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande narkotikabrott att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju619 och 1993/94:Ju810 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Tillstånd för övervakningskameror (mom. 51)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Inte heller" och slutar med "till motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i syfte att komma till rätta med det stora antalet rån och stöldbrott finns skäl att utöka möjligheterna att få tillstånd till att använda övervakningskameror -- bl.a. utanför bank- och postkontor -- och till videoinspelning vid kameraövervakning. Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser utskottets önskemål. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Ju212, Ju801 och Ju810 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande tillstånd för övervakningskameror att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 1, 1993/94:Ju801 samt 1993/94:Ju810 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Översyn av lagstiftningen
Vänsterpartiet anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att se över civil-, närings-, exekutions-, och strafflagstiftningen i syfte att se över vilka förändringar som kan göras för att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten. Vänsterpartiet avser mot bakgrund av det anförda att stödja förslaget till utskottets hemställan i reservation 15.
Straffsanktioner
Vänsterpartiet anser att det är otillfredsställande att överträdelser av lagen om åtgärder mot penningtvätt inte kan föranleda något straff. Lagen bör därför straffsanktioneras. Detta är för övrigt något som har förutsatts i det EU-direktiv som ligger till grund för lagen.
Anslag till Säkerhetspolisen
Vänsterpartiet är av uppfattningen att det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld inte motiverar det av regeringen föreslagna anslaget till Säkerhetspolisen. Vänsterpartiet anser att anslaget genom besparingar och genom att vissa av Säkerhetspolisens arbetsuppgifter överförs till Rikspolisstyrelsen kan minskas med 200 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit.
Kyrkofrid
Asylsökande som skall utvisas bör enligt Vänsterpartiets mening ha rätt till en fristad där de inte riskerar att omhändertas av polis för verkställighet av utvisningsbeslutet. Det har nämligen i många fall visat sig att utvisningsbeslut varit felaktiga och att de som utvisats råkat illa ut när de återvänt hem. Vänsterpartiet anser därför att bestämmelser bör införas om att det skall krävas tillstånd av den som ansvarar för en kyrkolokal för att polisen skall få omhänderta en asylsökande som vistas i en sådan lokal.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 13, 24 och 54 borde ha hemställt:
13. beträffande straffsanktioner att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju612 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. beträffande anslag till Säkerhetspolisen att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna del och med bifall till motion 1993/94:Ju808 till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 282 630 000 kr,
54. beträffande kyrkofrid att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf622 yrkande 31 och 1993/94:Sf626 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Översyn av polisens rättsliga befogenheter (mom. 32)
Lars-Erik Lövdén (s) anför:
Efter bl.a. ett antal uttalanden av justitieombudsmannen (JO) om huruvida vissa arbetsmetoder inom polisen står i strid med gällande rätt råder det inom polisväsendet en viss osäkerhet om vad polisen kan och inte kan göra. Vi anser därför att det finns starka skäl att göra en bred översyn av den rättsliga regleringen av polisens arbetsmetoder.
2. Rattfylleri m.m. (mom. 46)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anför:
För att minska rattfylleriet bör enligt min mening ett antal lagstiftningsåtgärder vidtas. Jag anser således att det bör införas bättre möjligheter att förverka rattfylleristers fordon, att passagerare i en bil som framförs av en rattfyllerist bör kunna dömas för medhjälp till rattfylleri, att offren till den som dödats av en rattfyllerist bör kunna få ett juridiskt biträde betalt av allmänna medel, att en rattfylleridömds försäkringsbolag skall underrättas om domen för att kunna höja försäkringspremien samt att en rattfyllerist som dödat någon skall kunna dömas för ett nytt brott benämnt bildråp med ett straffminimum om tre års fängelse.
Motsvarande motionsönskemål avslogs nyligen av riksdagen (se 1993/94:JuU11, rskr. 78). Jag vidhåller emellertid min uppfattning i de aktuella frågorna.
3. Knivförbud (mom. 63)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anför:
Frågan om hur knivförbudslagen tillämpas och i övrigt fungerar är viktig inte minst för ett framtida ställningstagande till om lagen behöver skärpas. Jag förutsätter att det pågående översynsarbetet bedrivs med skyndsamhet och att regeringen så snart som möjligt redovisar sina överväganden för riksdagen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 ANDRA HUVUDTITELN 1 Propositionen 1 Motioner 2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 2 Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:101 11 Utskottet 11 Riktlinjer för resursanvändningen inom polisen 11 Ekonomisk brottslighet 15 Inledning 15 Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 15 Organisationsfrågor 19 Samordning av insatser 21 Lagstiftningsåtgärder 22 Översyn av lagstiftningen m.m. 22 Preskriptionstiden för ekonomiska brott 23 Penningtvätt 24 Informationskampanj om ekonomisk brottslighet 25 Närpolisverksamhet m.m. 26 Organisationsfrågor m.m. 27 Internationellt polissamarbete kring barnpornografibrott 29 Gränskontroll m.m. 30 Trafikpolisen 30 Lokalförsörjning inom polisväsendet 31 Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. 32 Anslag till Säkerhetspolisen 33 Anslag till lokala polisorganisationen 33 Övriga anslag 33 Anslag till Polishögskolan 33 Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium 33 Anslag till utlänningsärenden 33 Övriga polisfrågor 33 Utbildning 33 Polisens befogenheter m.m. 34 Polisskydd inom socialtjänsten 35 Övriga frågor 36 Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen 36 Brott med vapen 37 Olaga hot 37 Grov stöld 37 Osant intygande 38 Våld mot tjänsteman 38 Tjänstefel 39 Skymfande av rikssymbol 39 Bidragsfusk 39 Maskerade demonstranter 40 Asocialitet 40 Trafikbrott 41 Narkotikabrott 42 Personalkontroll 43 Övervakningskameror 44 Kriminalregister m.m. 44 Kyrkofrid 46 Vissa ordningslagsfrågor m.m. 46 Fyrverkerier 46 Otillåtet nyttjande av gatumark 47 Kostnader för ordningshållning 47 Klotter 47 Vissa vapenfrågor 48 Översyn av vapenlagstiftningen 48 Vapentillstånd för bevakningsföretag 49 Vapenutrustade lokförare 50 Beväpnad utländsk säkerhetspersonal 50 Knivförbud 50 Hemställan 51 Reservationer 56 1. Ändring av polislagen (mom. 2) 56 2. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom. 5) 56 3. Polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet (mom. 6) 57 4. Samordning av insatser (mom. 8) 58 5. Översyn av lagstiftning (mom. 9) 58 6. Spelregler för marknaden (mom. 10) 59 7. Utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt (mom. 12) 59 8. Informationskampanj (mom. 15) 60 9. Övriga organisationsfrågor (mom. 18) 60 10. Gränskontroll m.m. (mom. 20) 61 11. Trafikpolisen (mom. 21) 61 12. Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. (mom. 23) 62 13. Utbildningsplatser vid Polishögskolan (mom. 31) 62 14. Utökade befogenheter för polisen (mom. 33) 63 15. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom. 35) 63 16. Grov stöld (mom. 38) 64 17. Tjänstefel (mom. 41) 64 18. Skymfande av rikssymbol (mom. 42) 65 19. Bidragsfusk (mom. 43) 65 20. Maskerade demonstranter (mom. 44) 66 21. Kontraktsvård för rattfyllerister (mom. 47) 66 22. Narkotikabrott (mom. 48) 67 23. Tillstånd för övervakningskameror (mom. 51) 67 Meningsyttring av suppleant 68 Översyn av lagstiftningen 68 Straffsanktioner 68 Anslag till Säkerhetspolisen 68 Kyrkofrid 68 Särskilda yttranden 69 1. Översyn av polisens rättsliga befogenheter (mom. 32) 69 2. Rattfylleri m.m. (mom. 46) 69 3. Knivförbud (mom. 63) 70