Anslag till polisväsendet
Betänkande 1992/93:JuU21
Justitieutskottets betänkande
1992/93:JUU21
Anslag till polisväsendet
Innehåll
1992/93 JuU21
ANDRA HUVUDTITELN
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till polisväsendet jämte ett mycket stort antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats 17 reservationer från (s) och 15 reservationer från (nyd). Vidare har (v) avgivit en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1992/93:100, bilaga 3, (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1993/94
till Rikspolisstyrelsen anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kr (B 1, s.80),
till Säkerhetspolisen anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000 kr (B 2, s.81),
till Polishögskolan anvisa ett anslag på 1 000 kr (B 3, s.81--83),
till Statens kriminaltekniska laboratorium anvisa ett ramanslag på 46710000 kr (B 4, s. 83),
till Lokala polisorganisationen anvisa ett ramanslag på 9 891 189 000 kr (B 5, s. 84 och 85).
Motioner
1992/93:Ju201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för bekämpning av bostadsinbrotten.
1992/93:Ju202 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt prövar möjligheten att inrätta en central myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
1992/93:Ju203 av Bo Bernhardsson och Gunnar Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av resursfördelningen inom polisväsendet.
1992/93:Ju205 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska pass som giltig ID-handling inom landet.
1992/93:Ju206 av Inger Lundberg och Ines Uusmann (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot cykelstölder.
1992/93:Ju207 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägga större vikt vid bekämpandet av den grova brottsligheten.
1992/93:Ju208 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beivrandet av den ekonomiska och organiserade brottsligheten ges högsta prioritet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en väsentlig utökning och en vida större omfördelning av resurserna sker till förmån för denna brottsbekämpning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en koncentration av resurserna sker till Stockholm, Göteborg, Malmö samt RPS och RÅ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurserna används för fler åklagare, polisutredare och ekonomiska experter samt till utbildning av dem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erforderliga författningar och anvisningar genomförs,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder i anledning av ovan berörda BRÅ-utredningar.
1992/93:Ju209 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppförande och finansiering av ny förvaltningsbyggnad för polisen i Vänersborg.
1992/93:Ju210 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöpolis,
2. att riksdagen hos regeringen begär att polisen ges klara direktiv för hur den polisiära verksamheten skall bedrivas på sjön,
3. att riksdagen anslår ytterligare ekonomiska resurser till sjöpolisverksamheten,
4. att riksdagen hos regeringen begär att sjöpolisverksamheten skall bli regional.
1992/93:Ju211 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en rapport över kvinnors och mäns villkor inom polisyrket,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att utarbeta en kravanalys för polisyrket i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Ju212 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste intensifieras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda friställd fögderipersonal i utredningar om ekonomisk brottslighet.
1992/93:Ju215 av Hans Karlsson och Bengt Kronblad (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
1992/93:Ju216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade befogenheter för Rikspolisstyrelsen.
1992/93:Ju218 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med särskilda polisstationer för kvinnor.
1992/93:Ju219 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsbelastningen skall ligga till grund för fördelningen av resurser till polisen och att resursfördelningen därför inte får medföra en omfördelning till nackdel för Stockholms län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om polisens villkor i Stockholms län.
1992/93:Ju220 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra 2 § i polislagen (1984:387) enligt följande: "Polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det åligger polisen särskilt att 1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat, 3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal, 4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen, 5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser."
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kvarterspolisverksamheten bör läggas till grund för all polisverksamhet; den modell som man nu arbetar efter i t.ex. Örebro bör kunna användas även i andra distrikt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbildning i konfliktlösande, krismedvetande och självskyddsträning som mental förberedelse inför våldssituationer i polistjänstgöringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell polis med bibehållande av central rikskriminalpolisorganisation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimerad och icke legitimerad polis.
1992/93:Ju221 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tulltjänstemans åligganden och befogenheter.
1992/93:Ju222 av Rune Thorén och Elver Jonsson (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya föreskrifter för Rikspolisstyrelsen för att kunna öka antalet nykterhetskontroller.
1992/93:Ju223 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personella förstärkningar vid rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna vid polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
2. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget B 1, till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, dvs. 575 000 000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ekobrottsbekämpning bör anges som prioriterat område för polisen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör ges erforderliga styrmedel för att kunna styra resursanvändningen inom ekobrottsområdet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning (specialkommission) tillsätts som får i uppdrag att göra en samlad översyn av relevant civil-, närings-, exekutions- och strafflagstiftning för att motverka ekonomisk brottslighet.
1992/93:Ju224 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nedskärning av administration måste ersättas med tekniska hjälpmedel med åtföljande investeringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om budgetpropositionens besparingsförslag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till regional/lokal besparing i Norrbotten.
1992/93:Ju225 av Ian Wachtmeister och Max Montalvo (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omprioritera trafikpolisens övervakningsuppgifter från hastighetsövervakning till övervakning av rattonykterhet och andra avvikande beteenden i trafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för polisen att kunna stoppa vägtrafikanter utan krav på bötfällning.
1992/93:Ju226 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvidga befogenheterna för Rikspolisstyrelsen.
1992/93:Ju227 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enklaste sättet att göra polisen mera synlig.
1992/93:Ju228 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av utredningar beträffande terroristisk brottslighet mot invandrare.
1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kampen mot brott med rasistisk och främlingsfientlig bakgrund prioriteras.
1992/93:Ju632 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpning av gällande skattebrottslag.
1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 62 000 000 kr till Rikspolisstyrelsen för ekobrottsbekämpning, att användas på det sätt som redogörs för i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen även fortsättningsvis skall åläggas att prioritera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att finna styrmedel så att polisen följer denna prioritering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny organisation inom polisen för ekobrottsbekämpning i enlighet med vad som i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan myndigheterna och vikten av nära personliga kontakter mellan olika myndighetsföreträdare,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av skattebrottslagen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning tillsätts som snabbt ser över ytterligare lagstiftningsåtgärder i syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten har ett ansvar för att medborgarna inte drabbas av brott och att ett brott därför kan ses som ett misslyckande för staten,
1992/93:Ju823 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad kartläggning av illegal produktion av sprit,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisiära insatser mot hembränning.
1992/93:Ju826 av Ian Wachtmeister och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar anslå 2 000 000 kr till utbildning inom polisväsendet i syfte att förbättra kunskapen om det sexualiserade våldets offer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom polisväsendet, i varje län samt i Stockholm, Göteborg och Malmö, inrätta särskilda rotlar, specialiserade på sexuella övergrepp,
1992/93:Ju836 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frigjorda polisresurser och andra resurser satsas på att förebygga barn- och ungdomsbrottslighet.
1992/93:Ju837 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka tullens och polisens resurser i kampen mot narkotika,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att etablera ett omfattande samarbete mellan Säkerhetspolisen och den "öppna polisverksamheten",
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fördjupa samarbete mellan tull och polis,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en del av Säkerhetspolisens resurser bör användas i kampen mot narkotika,
1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad utbildning i frågor om våld mot kvinnor inom polis- och domstolsväsende, vårdsektor och socialstyrelse,
1992/93:Ju842 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en ny kriminalpolitik i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tyngdpunkten i kriminalpolitiken skall vara att upprätthålla lag och ordning och att det fortsatta kriminalpolitiska reformarbetet skall präglas därav,
1992/93:Ju844 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade brottsförebyggande åtgärder för att bryta trenden med ökat antal polisanmälda brott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens brottsförebyggande arbete genom kvarterspoliser/områdespoliser,
1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringen av vålds- och narkotikabrottsligheten samt den ekonomiska brottsligheten i det brottsbekämpande arbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser mot brottslighet med invandrarfientliga och rasistiska inslag,
22. att riksdagen beslutar att till Lokala polisorganisationen för budgetåret anvisa ett ramanslag på 9 841 139 000 kr, dvs. 50 000 000 kr mindre än regeringens förslag,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisdistriktsindelning,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rikspolisstyrelsens uppgifter avseende uppföljning och utvärdering,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisutbildningen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polismansfunktionen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalpolitiken inom polisväsendet,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av tullens och polisens arbetsuppgifter,
1992/93:K23 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger reringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att riksdagen snarast föreläggs ett förslag om ny lag om personalkontroll.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av kriminalpolitiken.
1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anslår 175 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om det nya säkerhetspolitiska läget,
1992/93:Sk811 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skattebrott inte skall bedömas allvarligare än brott mot person,
1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt polishus för Huddingepolisen,
1992/93:T415 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av särskilda kvarterspolistjänster,
1992/93:A427 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polishuset i Halmstad,
1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av effektivare insatser mot ekonomisk brottslighet.
Utskottet
Riktlinjer för resursanvändning inom polisväsendet
Grundläggande prioriteringsfrågor
I den av riksdagen antagna propositionen om polisens arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala polismyndigheterna.
I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till ett nytt budgetsystem som bygger på mål- och resultatstyrning och på att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Det nya budgetsystemet innebär ytterligare ett steg mot målstyrning av polisverksamheten från riksdagens och regeringens sida.
Samtidigt har organisationen avpassats till det nya styrsystemet (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuU1, rskr. 1 och prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).
Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (s. 75 f) att följande riktlinjer bör gälla för polisverksamheten under budgetåret 1993/94.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Polisverksamheten i allmänhet
Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inriktas mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detta arbete skall vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete.
I den brottsförebyggande polisverksamheten skall särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.
Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen att det är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under allmänt åtal. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla möjligheter tas till vara att effektivisera utredningsverksamheten och därigenom öka antalet uppklarade brott. Av särskild vikt är att den kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas när det gäller metoder och organisation.
Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om förundersökningar skall utvecklas i syfte att utnyttja myndigheternas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet.
I arbetet med att effektivisera den brottsutredande verksamheten skall myndigheterna beakta vad som anförs i Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningar.
När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. En särskild inriktning bör dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott.
Ökad synlighet
Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av fotpatrullering.
Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsentligt.
Brottsoffer
De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.
Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av extra skydd för utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid särskilt beaktas.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt. Det skall ske genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet i övervakningen.
Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas särskilt.
Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen.
Samverkan skall utökas med Vägverket och kommunerna.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som kommer att följa med Sveriges närmande till EG och med ökningen av den internationella brottsligheten med anknytning till andra delar av Europa eller världen i övrigt.
Rekrytering
En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund till polisyrket.
Effektivisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.
Utvecklandet av metoder för styrning och uppföljning samt för andra rutiner inom ramen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inom polisen.
Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
Utskottet instämmer i stort i vad regeringen anser bör gälla som riktlinjer för polisverksamheten under budgetåret 1993/94. Till enskilda frågor återkommer utskottet i det följande.
I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom polisväsendet.
I motionerna Ju842 och Fi211 anförs att tyngdpunkten i kriminalpolitiken måste vara att upprätthålla lag och ordning. I motion Ju821 betonas att staten har ett ansvar för att medborgarna inte drabbas av brott.
I budgetpropositionen (s. 35) anförs att det hör till rättsstatens viktigaste uppgifter att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället. Det påtalas vidare att brottsligheten i dag befinner sig på en nivå som inte kan accepteras och att ett huvudmål för kriminalpolitiken därför måste vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Utskottet kan konstatera att vad som anförs i motionerna ligger i linje med de mål och riktlinjer som regeringen anser bör gälla för kriminalpolitiken i stort liksom för polisen under budgetåret 1993/94. Motionerna Ju821, Ju842 och Fi211 får anses tillgodosedda och avstyrks i här behandlade delar.
I motion Ju220 föreslås ändringar i 2 § polislagen (1984:387). Motionärerna förespråkar bl.a. att paragrafen skall inledas med en bestämmelse om att polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
I 1 § polislagen stadgas att polisens arbete skall syfta just till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Härutöver kan nämnas att 2§ polislagen ses över av Polisrättsutredningen (dir. 1991:52). Ett betänkande kan väntas till maj i år. Någon åtgärd med anledning av motion Ju220 behövs enligt utskottets uppfattning inte. Motionen avstyrks i här behandlad del.
I flera motioner framförs önskemål om att polisen skall ägna ökad uppmärksamhet åt att bekämpa en viss typ av brottslighet.
I motion Ju201 anförs att polisen bör vidta särskilda åtgärder för att komma till rätta med bostadsinbrotten. I motion Ju206 begärs ökad uppmärksamhet på cykelstölder. Enligt motion Ju207 bör polisen lägga större vikt vid den grova brottsligheten. Hembränningen bör enligt motion Ju823 kartläggas och mötas med ökade polisiära insatser. Slutligen krävs i motionerna Ju618, Ju619 och Ju846 ökade insatser för att bekämpa brott med rasistiska motiv.
Som framgår av budgetpropositionen (s. 76) anser justitieministern att det i första hand är en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. En särskild inriktning bör enligt justitieministern dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott.
Utskottet, som delar denna uppfattning, vill härutöver i detta sammanhang särskilt peka på det allvarliga i den kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv och som, om den tillåts etablera sig, utgör en fara inte bara för enskilda individer och grupper utan också för samhällsfriden i stort. De rasistiska brotten bedöms också regelmässigt som allvarliga av domstolarna och omfattas i allt väsentligt av de prioriteringar som justitieministern anser bör göras i polisverksamheten. När det gäller yrkandena i övrigt vill utskottet hänvisa till vad som nyss anförts om lokala förhållanden. Här kan t.ex. de sociala konsekvenserna av hembränning beaktas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju201, Ju206, Ju207, Ju618, Ju619, Ju823 och Ju846 i här behandlad del.
Brottsförebyggande åtgärder
I motion Ju836 efterfrågas resurser för att förebygga barn- och ungdomsbrottslighet. I motion Ju844 begärs generellt ökade brottsförebyggande åtgärder.
Enligt vad som anförs i budgetpropositionen (s. 75 f) skall polisverksamheten i ökad utsträckning inriktas mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottshindrande åtgärder, dvs. vad som kallas brottsförebyggande polisverksamhet. Det anförs att i polisens metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detta arbete skall vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete. I den brottsförebyggande polisverksamheten skall, enligt propositionen, särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten. Det pekas också (s. 63 f) på den ökade betydelse i det brottsförebyggande arbetet som kvarterspolisen i framtiden kan komma att få.
Regeringen har den 18 februari i år fattat beslut om planeringsdirektiv för polisväsendet avseende verksamheten under budgetåret 1993/94. I direktiven anförs att av anslagna medel till den lokala polisorganisationen skall 10 miljoner kronor särskilt avsättas för utvecklingsinsatser på den brottsförebyggande polisverksamhetens område.
Här kan också nämnas att det inom Justitiedepartementet sedan år 1991 bedrivs en försöksverksamhet med brottsförebyggande arbete som syftar till att främja metodutvecklingen på området. En första utvärdering av verksamheten har redovisats i promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete.
Utskottet ser odelat positivt på vad som anförs i budgetpropositionen om att polisverksamheten i ökad utsträckning skall inriktas mot s.k. brottsförebyggande polisverksamhet. Som framgått ovan görs också särskilda insatser på detta område. Det behövs inget initiativ av riksdagen med anledning av motion Ju844. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Utskottet kan vidare konstatera att det i budgetpropositionen anförs att i den brottsförebyggande polisverksamheten särskild uppmärksamhet skall ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att åtgärder för att stödja utsatta ungdomar vidtas på olika håll i samhället och att inte bara polisen utan också andra organ såsom skola, socialtjänst och olika organisationer här har en viktig uppgift att fylla. Med det anförda avstyrker utskottet motion Ju836.
Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten
Inledning
Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt den ekonomiska brottsligheten. Således anordnade utskottet den 12 mars 1991 en offentlig utfrågning, se 1990/91:JuU23, bilaga 1 och 2. I nyssnämnda ärende förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (rskr. 214) ett tillkännagivande om behovet av en översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet återkommer härtill i det följande. Utskottet har därefter behandlat frågor om den ekonomiska brottsligheten vid flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23 samt 1992/93:JuU2y).
Under den allmänna motionstiden i år har väckts ett stort antal motioner med krav på åtgärder av olika slag för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Med hänsyn härtill, och för att få kunskap om utvecklingen på området under senare tid, anordnade utskottet den 18 februari i år en offentlig utfrågning om den ekonomiska brottsligheten. De personer som medverkade vid utfrågningen finns förtecknade i bilaga 1. En redovisning av vad de medverkande anförde vid utfrågningen finns i bilaga 2.
Prioritering av den ekonomiska brottsligheten
I motionerna Ju208, Ju215, Ju223, Ju228, Ju817, Ju846 och A444 framförs krav på att kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall prioriteras i polisarbetet och att ökade resurser skall avsättas för detta arbete. I motion Ju212 förordas, i syfte att prioritera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten, att polisen skall rekrytera personal med erfarenhet från skatteförvaltningen till sin utredningsverksamhet.
I den sistnämnda frågan konstaterar utskottet att anställningsfrågor handläggs hos polismyndigheterna. Utskottet utgår från att man där anställer personal med den kompetens som krävs. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju212.
I anslutning till övriga motioner vill utskottet anföra följande.
I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet ställning för att det borde ske en övergripande översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt, varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder för att motverka den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU23 s. 12 f, rskr. 214).
Med anledning av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen den 11 april 1991 åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Utredningen presenterade den 7 januari 1992 en rapport (RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en rad förändringar i olika avseenden som på både kort och lång sikt bör komma att leda till en ökad effektivitet i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan, anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.
I rapporten tas vidare upp en del frågor om lagstiftning för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Dessutom föreslås i rapporten också andra åtgärder som kan vidtas av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa samverkansrutiner.
Flertalet av de konkreta spörsmål som belysts i rapporten har aktualiserats också i de motioner som utskottet har att behandla i detta ärende. Till detta återkommer utskottet i det följande.
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Regeringen har i det sammanhanget den 6 augusti 1992 uppdragit åt nämnda myndigheter samt Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. Myndigheterna inkom i slutet av föregående år med preliminära redovisningar till regeringen. Slutredovisning skall ske före utgången av maj 1993.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har med anledning av ett regeringsuppdrag från år 1986 genomfört vissa branschstudier angående ekonomisk brottslighet. I promemorian (BRÅ-PM 1992:2) Skatterevision i sju branscher, En studie i ekonomisk brottslighet redogör BRÅ för resultatet av undersökningar rörande formerna för och omfattningen av den ekonomiska brottsligheten inom bilreparations-, städ-, måleri-, fastighetsförvaltnings-, restaurang-, taxi- och åkeribranschen. I promemorian konstaterar BRÅ sammanfattningsvis att 30 procent av de granskade företagen kunde misstänkas för brott, att åtalsanmälningarna och åtalen var få i förhållande till "brottsmisstankarna", att brottsmisstankarna relativt sett rörde mindre belopp men att det sammantaget uppgår till stora värden och att hälften av företagen hade brister i bokföringen.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 36) att de senaste årens utveckling av brottsligheten inom näringslivet inger stor oro. Det är hennes uppfattning att denna utveckling i första hand måste brytas med andra än straffrättsliga åtgärder. Den extrema ekonomiska situation som rått under det senaste decenniet med hög inflation och en på många områden utpräglad transaktionsekonomi har enligt justitieministern varit en bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också hennes bestämda uppfattning att den effektivaste åtgärden mot brott i näringsverksamhet är att återupprätta en stabil ekonomi liksom traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i affärslivet. Därutöver måste enligt justitieministern ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande myndigheterna, samtidigt som verksamheterna i sig effektiviseras och i vissa fall decentraliseras. Justitieministern anför vidare att åklagarens ställning generellt sett bör utvecklas och förstärkas. Vi måste också, anför hon, medverka till ökat eget ansvar och kontroll av den egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstrument för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet.
För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska brottsligheten har regeringen i de planeringsdirektiv för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 som nyligen beslutats avsatt 60 miljoner kronor av den i budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen som en särskild satsning på det kriminalpolisiära området i den lokala polisorganisationen. Satsningen skall enligt planeringsdirektiven bl.a. syfta till att effektivisera förundersökningsarbetet när det gäller ekonomisk brottslighet.
Utskottet vill åter understryka att det finns anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Som framgått av den gjorda redovisningen vidtas eller övervägs nu en rad åtgärder som syftar till att förstärka resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och att på olika sätt effektivisera arbetet på detta område. Vad som nu görs innebär att den ekonomiska brottsligheten på ett annat sätt än tidigare sätts i centrum för den brottsbekämpande verksamheten. Det behövs mot den angivna bakgrunden inget tillkännagivande av riksdagen med anledning av motionerna Ju208, Ju215, Ju223, Ju228, Ju817, Ju846 och A444, och utskottet avstyrker bifall till dem.
Organisationsfrågor
I motion Ju202 föreslås att regeringen skall överväga möjligheten att inrätta en central myndighet under Justitiedepartementet för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. I motionerna Ju208, Ju223 och Ju817 förespråkas en ordning som innebär att resurserna i stället koncentreras till större enheter i framför allt storstadsområdena. Slutligen krävs i motion Ju220 att den centrala rikskriminalorganisationen skall behållas.
Regeringen uppdrog den 25 juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala polisorganisationen. I samband därmed skall Rikspolisstyrelsen, enligt särskilda tilläggsdirektiv den 3 december 1992, utreda hur Rikskriminalpolisen och den regionala polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa ekonomisk brottslighet och annan kvalificerad brottslighet. Bl.a. skall övervägas om det bör inrättas en regionkriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med områdena för de regionala åklagarmyndigheterna, dvs. normalt två län. Enligt direktiven talar mycket för att det till Rikskriminalpolisens uppgifter bör höra att svara för utredningar som leds av åklagare vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, alltså i första hand de mest krävande utredningarna om ekonomisk brottslighet. Det ligger inom ramen för uppdraget att överväga alternativa organisatoriska lösningar. T.ex. skulle en särskild lösning för de tre storstadslänen kunna tänkas. Uppdraget skall redovisas för regeringen före utgången av mars i år.
I sin preliminära redovisning till regeringen av vidtagna åtgärder med anledning av rapporten om ekonomisk brottslighet anför Rikspolisstyrelsen att den med anledning av uppdraget att se över den centrala polisorganisationen kommer att utreda bl.a. om "storrotlar" bör införas för bekämpning av ekonomisk brottslighet och hur dessa i sådant fall skall styras.
Uppbyggnaden av den nya enheten, Finanspolisenheten, pågår nu vid Rikspolisstyrelsen.
I detta sammanhang bör också nämnas att det i budgetpropositionen (bil. 3 s. 89 och 91) föreslås att anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna under en tvåårsperiod förstärks med 4 miljoner kronor för tillskapandet av en särskild Eko-utredningsgrupp som skall ta sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och kreditinstitut. Utskottet vill också påminna om den s.k. Finanspolisen (1991/92:JuU23 s. 13, rskr. 230) som är under uppbyggnad.
Utskottet anser för sin del att det finns skäl att se över polisens organisation när det bl.a. gäller bekämpandet av ekonomisk brottslighet. En sådan översyn sker nu också med anledning av olika regeringsuppdrag. Det pågående arbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju202, Ju208, Ju223 och Ju817 i denna del.
Riksdagen bör med hänvisning till det pågående utredningsarbetet inte heller göra något uttalande om Rikskriminalens framtid. Utskottet avstyrker alltså bifall till motion Ju220.
Utbildning
I motion Ju208 krävs förbättrad utbildning av den personal som skall handlägga ärenden om ekonomisk brottslighet. Utbildningen bör enligt motionärerna bekostas med centrala medel.
Av de 60 miljoner kronor som enligt regeringens planeringsdirektiv för polisväsendet skall avsättas för bl.a. bekämpning av den ekonomiska brottsligheten skall, enligt vad utskottet har inhämtat, en viss del användas för att centralt bekosta ekobrottsutbildning. Önskemålet i motion Ju208 får därmed anses vara tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.
Styrmedel
I motionerna Ju208, Ju223 och Ju817 påtalas behovet av ökade möjligheter för Rikspolisstyrelsen att ge anvisningar för hur kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall bedrivas inom polisväsendet. I motion Ju846 betonas mera allmänt att Rikspolisstyrelsen måste få en betydelsefull roll när det gäller att följa upp och utvärdera på vilket sätt statsmakternas beslut i prioriteringsfrågor omsätts i praktiskt polisarbete.
Den 1 juli 1992 infördes, som nämnts inledningsvis, för polisens del ett nytt budgetsystem med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil. 3, JuU23, rskr. 230). Samtidigt genomfördes en reform i fråga om den regionala ledningsorganisationen inom polisen genom att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län (prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124). Reformerna innebar, tillsammans med vissa andra organisatoriska förändringar, sammantaget en betydande decentralisering av uppgifter och befogenheter inom polisorganisationen.
Mot bakgrund av dessa reformer har regeringen, som framgått ovan, uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala polisorganisationen. En ledstjärna vid översynen bör enligt uppdraget vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att säkerställa att polisverksamheten i landet operativt, administrativt och ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och beslut.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 69) mot bakgrund av det nämnda uppdraget att Rikspolisstyrelsen på olika sätt måste säkerställa att statsmakternas intentioner i fråga om polisverksamhetens inriktning får genomslag på lokal nivå där merparten av ansvaret för resursutnyttjandet och den praktiska polisverksamheten finns.
Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport om den ekonomiska brottsligheten (s. 192) är den nuvarande situationen när det gäller polisens bristande resurser för utredning av ekonomisk brottslighet en effekt av systemet med fria resurser. Det är enligt rapporten framför allt de lokala polismyndigheterna som har prioriterat annan verksamhet framför bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Rikspolisstyrelsen saknar, påtalas det vidare, möjlighet att ingripa mot myndigheter som inte följer de av statsmakterna angivna prioriteringarna; den enda åtgärd som Rikspolisstyrelsen kan vidta är att uppmärksamma statsmakterna på problemen. Om statsmakterna vill ha garantier för att fattade prioriteringsbeslut beträffande bekämpningen av ekonomisk brottslighet kommer till utförande inom hela polisväsendet bör, anförs det i rapporten, Rikspolisstyrelsen ges styrmedel för resursanvändningen inom detta område.
I sin preliminära redovisning till regeringen av vidtagna åtgärder med anledning av rapporten anför Rikspolisstyrelsen att den avser att återkomma till denna fråga i den redovisning som skall vara regeringen till handa före utgången av mars i år.
Frågan om Rikspolisstyrelsens ledningsfunktion kommer också att aktualiseras i den ovan nämnda översynen av den centrala polisorganisationen som Rikspolisstyrelsen nu genomför på regeringens uppdrag.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Ju208, Ju223, Ju817 och Ju846 i här behandlade delar.
Samordning av insatser
I motion Ju817 påtalas behovet av samarbete mellan olika myndigheter för att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 175 f) råder det allmänt sett ett gott samarbete mellan olika myndigheter och andra som har en aktiv roll när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och det finns i stort sett enighet om hur man bör arbeta. Enligt rapporten finns det knappast någon åtgärd av organisatorisk eller annan natur som kan vidtas för att åstadkomma ett bättre samarbete än i dag.
Riksåklagaren har tillsatt en arbetsgrupp bestående av representanter för Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiet och Föreningen Auktoriserade Revisorer som skall arbeta med olika samordningsfrågor, särskilt frågan om revisorers medverkan i brottsutredningar.
Enligt utskottets mening är ett nära samarbete mellan olika myndigheter m.fl. en förutsättning för ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Något uttalande härutöver behövs inte med hänsyn till att frågan redan är aktualiserad. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju817 i denna del.
Lagstiftningsåtgärder
I flera motioner framförs önskemål om lagstiftningsåtgärder rörande den ekonomiska brottsligheten. I motionerna Ju208, Ju223 och Ju817 begärs en allmän översyn av lagstiftningen på detta område. I motion Ju817 begärs vidare -- liksom i motion Ju632 -- en särskild översyn med inriktning på skattebrottslagen. I motion Sk811 slutligen betonas att skattebrott inte får bedömas strängare än brott mot person.
Behovet av lagstiftningsåtgärder berörs utförligt i Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 25 f), och ett antal förslag fördes fram. Flera av dessa har varit eller är för närvarande föremål för beredning inom riksdagen och regeringskansliet.
Riksdagen har således nyligen beslutat om ändringar i delgivningslagen (1970:428) som innebär ett förenklat delgivningsförfarande när aktiebolag saknar behörig ställföreträdare (prop. 1992/93:68, LU14, rskr. 62). Vidare behandlar riksdagen för närvarande förslag om höjda straffskalor för åtskilliga brott, bl.a. häleri och svindleri (prop. 1992/93:141, JuU16).
Regeringen har nyligen avlämnat lagrådsremisser med dels förslag till nya bestämmelser om indrivning av statliga fordringar, dels förslag till en ny lag om åtgärder mot penningtvätt. Det sistnämnda lagförslaget innehåller bl.a. regler om legitimationsskyldighet för kunden vid vissa affärstransaktioner med olika penninginrättningar och bestämmelser om skyldighet för dessa inrättningar att lämna upplysningar till polisen om misstänkt ekonomisk brottslighet.
Regeringen har dessutom den 25 februari i år beslutat om direktiv för en översyn av skattebrottslagen (1971:69) och sanktionssystemet i övrigt på skatteområdet (dir. 1993:23).
Härutöver förbereds inom Justitiedepartementet direktiv till en översyn av bestämmelserna om bl.a. beslag och husrannsakan, åtgärder som är av betydelse för polisens möjlighet att ingripa mot misstänkt ekonomisk brottslighet.
Av den här gjorda redovisningen framgår att kraven i motionerna Ju632 och Ju817 om en översyn av skattebrottslagen är tillgodosedda. Motionerna avstyrks i denna del.
Mot bakgrund av vad här har anförts om lagstiftningsåtgärder m.m. som nu är i olika stadier av beredning behövs enligt utskottets uppfattning ingen allmän utredning rörande de bestämmelser som kan beröra ekonomisk brottslighet såsom begärs i motionerna Ju208, Ju223 och Ju817. Utskottet avstyrker dessa i här behandlad del.
När det gäller yrkandet i motion Sk811 konstaterar utskottet att straffet för en gärning bestäms med utgångspunkt i brottets straffvärde och inom ramen för den fastställda straffskalan. Något sådant uttalande som efterlyses i motionen är inte aktuellt, och utskottet avstyrker bifall till den.
Trafikpolisen
I ett antal motioner tas upp frågor som gäller polisens trafikövervakande verksamhet. I motionerna Ju216, Ju222 och Ju226 förordas ökade befogenheter för Rikspolisstyrelsen på detta område.
Trafikpolisutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre ett stort antal förslag i syfte att reformera polisens trafikövervakning. När det gäller Rikspolisstyrelsens roll i reformarbetet anförde den särskilde utredaren i betänkandet (s.195) att de krav på en effektivisering av polisens trafikövervakning som ställs upp i betänkandet förutsätter att Rikspolisstyrelsen ges en pådrivande roll innefattande det nationella ansvaret för åtgärdsprogrammets genomförande. Det innebär enligt utredaren att den år 1984 införda begränsningen i Rikspolisstyrelsens befogenheter att meddela föreskrifter för och leda trafikövervakningen inte längre kan gälla. Utredaren föreslår att regeringen i stället meddelar föreskrifter av innebörd att Rikspolisstyrelsen på den nationella nivån skall svara för åtgärdsprogrammets genomförande och i sin tillsynsfunktion aktivt följa utvecklingen på den regionala nivån.
Regeringen har med anledning av Trafikpolisutredningens betänkande den 21 januari i år uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att inom ramen för styrelsens uppgifter i fråga om metodutveckling och tillsyn över polisen m.m. särskilt verka för en reformering av polisens trafikövervakning. I uppdraget ingår att i samverkan med länsstyrelserna utveckla former för samverkan mellan polis och väghållare samt system för uppföljning av trafikövervakningen. Rikspolisstyrelsen skall före utgången av maj 1993 ge en första redovisning av hur reformeringen av trafikövervakningen har kommit i gång inom polisen. Från och med budgetåret 1994/95 bör uppföljningen av trafikövervakningen enligt uppdraget ske inom ramen för Rikspolisstyrelsens ordinarie verksamhetsredovisning, dvs. i första hand i årsredovisningen.
Genom regeringens uppdrag till Rikspolisstyrelsen får önskemålen i motionerna Ju216, Ju222 och Ju226 anses vara i allt väsentligt tillgodosedda. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
I motion Ju225 föreslås att trafikpolisen skall ägna mindre tid åt hastighetsövervakning och i stället mer tid åt att övervaka nykterheten i trafiken.
Länsstyrelserna beslutar om dimensioneringen av den regionala trafikövervakningen och anger riktlinjer för fördelningen av insatserna mellan polisdistrikten och på olika vägtyper och olika aktiviteter såsom hastighetskontroller och nykterhetskontroller. Vissa länsstyrelser har t.ex. bestämt hur många alkoholutandningsprov som skall utföras inom en viss tidsperiod. På lokal nivå gör ordningspolisen trafikövervakningsinsatser inom ramen för sin övervakningstjänst. I flertalet län sker en samplanering av polisens regionala och lokala trafikövervakningsåtgärder. Planeringen leds av länspolismästaren och resulterar i periodplaner för trafikövervakningen inom länet.
Trafikpolisutredningen lämnar i sitt betänkande (s. 102 f) ett antal förslag till förbättringar av polisens övervakning av trafiknykterheten.
Utskottet vill här hänvisa till de regler som gäller för styrningen av polisens verksamhet. I enlighet härmed anser utskottet att polisen på regional och lokal nivå är bäst lämpad att avgöra vilka trafikövervakande insatser som bör prioriteras vid olika tidpunkter och på olika vägsträckor. I övrigt bör den pågående beredningen av Trafikpolisutredningens betänkande avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju225 såvitt nu är i fråga.
I motion Ju225 krävs vidare att polisen skall få bättre möjligheter att stoppa vägtrafikanter. Enligt motionärerna kan polisen inte stoppa en vägtrafikant för att ge en tillrättavisning utan att utfärda böter.
Motionärerna får antas syfta på ett beslut av JO den 15 april 1992 i vilket JO konstaterade att det saknades författningsstöd för polisens åtgärd att stoppa fordonsförare i syfte att ge dem bl.a. trafiksäkerhetsinformation.
Frågan om polisens befogenhet att stoppa fordonsförare har, enligt vad utskottet inhämtat, uppmärksammats av Polisrättsutredningen (dir. 1991:52), som har i uppdrag att göra en bred översyn av den rättsliga regleringen av polisens befogenheter. Ett betänkande av utredningen väntas före utgången av maj i år.
Utskottet anser att Polisrättsutredningens betänkande bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju225 i här behandlad del.
Sjöpolisen
I motion Ju210 tas upp olika frågor om sjöpolisen, bl.a. hur verksamheten bör byggas ut och bedrivas.
Sjöpolisutredningen överlämnade i juni förra året sitt slutbetänkande (SOU 1992:51) Översyn av sjöpolisen, i vilket behandlas de frågor som aktualiseras i motionen. Bl.a. föreslås att den nuvarande regionala organisationen av sjöpolisverksamheten skall bestå och att två nya sjöpolisgrupper inrättas; en i Västernorrlands län och en i Malmöhus län.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 66) att hon i allt väsentligt är positiv till utredningens förslag. Justitieministern påtalar att det är av särskild vikt att samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen utvecklas, men att utredningen inte närmare angivit hur detta rent praktiskt skall ske. Hon avser därför att återkomma till regeringen med förslag att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att skyndsamt utarbeta grunder för en sådan närmare samverkan.
Utredningens förslag om att inrätta två nya sjöpolisgrupper bör enligt justitieministern anstå tills vidare med hänsyn till det statsfinansiella läget.
Sjöpolisutredningens betänkande har remissbehandlats, och beredning pågår i regeringskansliet.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju210.
Ökad synlighet
Kvarterspolisverksamheten
I motionerna Ju220, Ju844 och T415 förespråkas en utbyggnad av verksamheten med kvarterspoliser.
I budgetpropositionen (s. 64) anförs att tiden nu är mogen för att bygga ut kvarterspolisverksamheten väsentligt, och det redogörs närmare för hur denna verksamhet skall kunna utvecklas. Enligt propositionen bör det vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att verka för att kvarterspolisverksamheten utvecklas på det sätt som anges.
I sin fördjupade anslagsframställning för polisväsendet (FAF 1993/94--1994/95 s. 30) anger Rikspolisstyrelsen som en utgångspunkt att kvarterspolisverksamheten i framtiden måste vara den naturliga basen för all polisverksamhet. Det bör enligt Rikspolisstyrelsen vara lika självklart att det vid en polismyndighet finns en fungerande kvarterspolisverksamhet som att det finns utrycknings- och utredningsverksamheter.
Utskottet har vid upprepade tillfällen, senast förra våren (1991/92:JuU23 s. 10 f), uttalat att kvarterspolisverksamheten är av stor betydelse, inte minst i brottsförebyggande syfte. I det ärendet framhöll utskottet vidare att det är nödvändigt att fortsatta åtgärder för att bygga ut verksamheten med kvarterspolis och områdespolis vidtas utan dröjsmål. Utskottet erinrade samtidigt om att omfattningen och utformningen av kvarterspolisverksamheten är en fråga som i första hand avgörs på lokal nivå med utgångspunkt i statsmakternas prioriteringsbeslut.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning.Utskottet är dock inte berett att tillstyrka ett generellt uttalande om att kvarterspolisverksamheten skall ligga till grund för all polisverksamhet. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju220 i denna del.
Riksdagen bör inte heller göra något uttalande om kvarterspolistjänsten. Motion T415 avstyrks i här behandlad del.
Utskottet instämmer i vad som framförs i motion Ju844 om att kvarterspolisverksamheten har stor betydelse för det brottsförebyggande arbetet. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen behövs dock inte, och utskottet avstyrker bifall till den i denna del.
Allroundpolis
I motion Ju846 förespråkas, som ett sätt att öka polisens synlighet, att polismansfunktionen förändras till en s.k. allroundpolis.
I budgetpropositionen förra året (1991/92:100 bil. 3 s. 57) anfördes att en utveckling pågår mot en mer allmänt inriktad polisiär yrkesroll som bl.a. innebär att skillnaderna mellan ordningspolis, kriminalpolis osv. minskar; därigenom kan polisen användas på ett mera flexibelt sätt, alltefter hur behoven skiftar. Det är, framhölls det, ägnat att öka effektiviteten hos den samlade polisverksamheten. I linje med denna utveckling har polismyndigheterna sedan den 1 juli 1990 befogenheter att bestämma om sin egen organisation. Detta har exempelvis vid några myndigheter lett till att ordningsavdelningen och kriminalavdelningen har förts samman till en operativ avdelning.
I årets budgetproposition (s. 63 f) erinras vidare om att kvarterspolisen är en "allpolis" som sysslar med åtskilliga slag av polisverksamhet.
Utskottet ser positivt på den pågående utvecklingen mot en mer allmänt inriktad polisiär yrkesroll. Detta är av betydelse för att effektiviteten och flexibiliteten i polisverksamheten skall kunna förbättras. Förändringsarbetet i detta avseende kan enligt utskottets mening också bidra till att polisens synlighet i samhället ökar. Något tillkännagivande av riksdagen i frågan är inte erforderligt, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju846 i här behandlad del.
Uniformerad polis
I motion Ju227 föreslås att polisens synlighet ökas genom att fler polismän bär uniform.
Det finns inga bestämmelser om när en polisman skall bära uniform. Den frågan avgörs av polisledningen på lokal nivå.
I budgetpropositionen (s. 64) konstaterar justitieministern att ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor som bidrar till att öka polisens synlighet. Hon anför att Rikspolisstyrelsen i skilda sammanhang fört fram önskemål om att statsmakterna skjuter till medel för att finansiera en övergång till fri uniform för polismän. Enligt justitieministerns mening möter det inget hinder att myndigheterna inom polisen själva stannar för en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller för verksamheten, om resultatet därmed kan förbättras.
Rikspolisstyrelsen har nyligen tagit fram en ny uniformsutrustning för polisen, och enligt vad utskottet inhämtat finns nu planer på att i samband med introduktionen av den nya utrustningen införa fri uniform för polispersonalen. Totalkostnaden för en sådan reform har av Rikspolisstyrelsen beräknats till 61 miljoner kronor. Fackliga förhandlingar pågår i frågan.
Här kan också nämnas att Trafikpolisutredningen i sitt betänkande (1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre lämnar ett stort antal förslag som syftar till att öka polisens synlighet i trafikövervakningen. Utredningen föreslår bl.a. att synlig trafikövervakning skall vara en huvudprincip, att trafikpolisen förses med en mer iögonenfallande uniformsutrustning; t.ex. västar i fluorescerande material, och att andelen målade polisbilar ökas. Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår i regeringskansliet.
Utskottet anser rent allmänt att polisen bör vara väl synlig i samhället. I linje härmed är det av värde att polispersonalen, när tjänsteuppdragen medger det, uppträder unifomerad i den utåtriktade verksamheten. Utskottet utgår från att man på olika nivåer inom polisväsendet verkar för detta. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju227.
Vissa organisationsfrågor
Den regionala och lokala polisorganisationen
I motion Ju219 anförs att fördelningen av polisens resurser inte får ske till nackdel för Stockholms län. Vidare påtalas behovet av förbättrade arbetsvillkor för polisen i länet.
I motion Ju203 begärs en översyn av fördelningen av resurserna mellan polisdistrikten.
Inom det nya budgetsystemet för polisen har länsstyrelserna tilldelats viktiga uppgifter främst genom att huvuddelen av medlen för polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan de egna polismyndigheterna. Inom regeringskansliet har övervägts efter vilka principer medlen skall fördelas mellan länen i framtiden. Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett frågan, och i december 1992 presenterades ett förslag till fördelningsmodell (RPS Rapport 1993:1). I de planeringsdirektiv för polisväsendet som regeringen beslutade den 18 februari i år anförs att Rikspolisstyrelsen skall fördela medlen för polisverksamheten mellan länen med hänsyn till länens arbetsbelastning och medborgarnas behov av polisiära insatser. Rikspolisstyrelsens fördelningsmodell bör därvid kunna utgöra en utgångspunkt.
Här vill utskottet också nämna att Riksrevisionsverket i en rapport (F1992:30) funnit att polismyndigheterna inte har likartade ekonomiska förutsättningar att bedriva utredningsarbete eftersom resursfördelningen mellan myndigheterna inte är anpassad till arbetsbelastningen.
I sammanhanget kan vidare nämnas att 305 polisaspiranter i år har antagits till Polishögskolan. Av dessa kommer närmare hälften enligt Rikspolisstyrelsens fördelningsplan att få sina tjänster i Stockholms län.
Utskottet konstaterar att det ankommer på regeringen och länsstyrelserna att, utifrån de olika aspekter som måste beaktas i detta sammanhang, se till att polisens resurser fördelas på ett lämpligt sätt regionalt och lokalt. Motionerna Ju203 och Ju219 avstyrks i här behandlade delar.
Besparingskrav på polisen
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134, JuU2y samt budgetpropositionen s. 77).
I motion Ju846 förordas att besparingarna på polisområdet skall åstadkommas genom bl.a. sammanslagning av polisdistrikt. Det bör enligt motionärerna ankomma på regeringen att besluta om hur detta skall ske.
Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett program för rationalisering av polisverksamheten inom resp. län. I budgetpropositionen (s. 69) anför justitieministern att Rikspolisstyrelsen bör vara motor i rationaliseringsarbetet och se till att statsmakternas intentioner fullföljs inom polisorganisationen. Styrelsen bör granska de rationaliseringsprogram som länsstyrelserna redovisar. Därvid bör enligt justitieministern beaktas de uttalanden som justitieutskottet gjorde vid behandlingen av propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (se 1992/93:JuU2y) och som innebär att besparingarna på polisens område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas att göra nedskärningar i den redan ansträngda operativa verksamheten.
Efter reformer de senaste åren vilar det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis på länsstyrelsen. Länsstyrelsen har att tillse att polisverksamheten inom resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska ram som gäller för länets polis. Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 68) att det med hänsyn till kraven på effektivitet i verksamheten och det bekymmersamma statsfinansiella läget bör delegeras ytterligare befogenheter till länsstyrelserna när det gäller polisens organisation och verksamhet. Bl.a. bör det överlämnas till länsstyrelserna att besluta om indelning i polisdistrikt och om myndigheternas grundläggande organisation. En sådan delegering skulle enligt justitieministern kunna ske genom författningsändringar på förordningsnivå. Vidare bör enligt justitieministern länsstyrelsernas uppgifter enligt polislagen när det gäller att främja en effektiv verksamhet inom polisen preciseras genom verkställighetsföreskrifter i polisförordningen. Justitieministern anför att hon räknar med att inom kort förelägga regeringen förslag i dessa ämnen.
Som framgår av den gjorda redovisningen genomförs nu inom polisväsendet åtgärder för att uppnå besparingar med utgångspunkt bl.a. från vad justitieutskottet uttalat. I det sammanhanget kommer att aktualiseras vad som tas upp i motion Ju846, nämligen förändringar i polisdistriktsindelningen. Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.
I motion Ju224 påtalas att en minskning av polisens administrativa personal måste kompenseras med en satsning på tekniska hjälpmedel samt att regeringen i kompletteringspropositionen bör redovisa konsekvenserna av de besparingar som riksdagen beslutat om.
Utskottet anser att det bör ankomma på polisen att inom givna budgetramar avgöra vilka satsningar som bör göras på tekniska hjälpmedel i administrationen. När det gäller önskemålet att regeringen redan i kompletteringspropositionen skall redovisa konsekvenserna av riksdagens besparingsbeslut konstaterar utskottet att besparingarna skall göras under de tre kommande budgetåren. Utskottet utgår från att regeringen, när det finns underlag för det, kommer att redovisa för riksdagen vilka besparingar som gjorts och vilka effekter de fått på polisarbetet. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Ju224 i nu behandlad del.
Övriga organisationsfrågor
I motion Ju218 föreslås att det skall inrättas särskilda polisstationer för kvinnor. I motion Ju826 anförs att det bör tillskapas särskilda polisrotlar för utredning av sexuella övergrepp.
Utskottet ställer sig principiellt tveksamt till tanken på att skapa fristående organisatoriska enheter för kvinnor inom polisen. Om sådana skall skapas är emellertid en fråga som bör avgöras i första hand på lokal nivå. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju218.
Utskottet konstaterar att beslut om den närmare organisationen av polisarbetet, t.ex. polisrotlarnas arbetsuppgifter, bör fattas inom polisen med beaktande av de mål och riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom de ekonomiska ramar som givits. Utskottet vill i detta sammanhang dock göra påpekandet att utvecklingen inom polisen under senare år har gått mot en mer flexibel organisation där personalen kan utföra många olika arbetsuppgifter. Syftet är att få till stånd en effektivare resursanvändning.
Det saknas alltså anledning för riksdagen att göra något uttalande om särskilda sexualbrottsrotlar. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju826 i denna del.
I motion Ju224 begärs att riksdagen skall ta ställning till frågan om en polishelikopter skall vara stationerad i Boden.
Utskottet har inhämtat att det inom Justitiedepartementet övervägs direktiv för en översyn av polisens flygverksamhet. Den kommande översynen bör avvaktas. Motion Ju224 avstyrks i denna del.
Lokalförsörjning inom polisväsendet
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Riksdagen har emellertid beslutat om nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386) som bl.a. innebär att Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol avskaffas och att de myndigheter som anvisas medel under ramanslag blir lokalhållare för sin egen verksamhet. Myndigheterna får härigenom möjlighet att själva besluta om lokaler för den egna verksamheten. Med anledning härav övergår ansvaret för polisväsendets lokalhållning fr.o.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till polisväsendet.
Enligt Finansdepartementets riktlinjer för myndigheternas lokalförsörjning (Dnr 2525/91) kommer med den nya ordningen att gälla vissa inskränkningar i myndigheternas rätt att själva fatta beslut om sina lokaler. Således kan berörda myndigheter träffa hyresavtal med upp till sex års löptid. Vid längre löptider än sex år bör alla hyresavtal av betydelse prövas av regeringen. Vidare måste ändringar av lokalutnyttjandet som förutsätter anslagsökningar underställas regeringens prövning.
Nya polishus krävs i motionerna Ju209 (Vänersborg), T222 (Huddinge) och A427 (Halmstad). Enligt motionärerna har polisen på de berörda orterna undermåliga lokaler för sin verksamhet.
Regeringen har den 11 februari i år uppdragit åt Byggnadsstyrelsen att uppföra en förvaltningsbyggnad för polis och häkte i Huddinge inom en total kostnadsram av 305 miljoner kronor.
Motion T222 är därmed tillgodosedd och avstyrks i denna del.
Vidare uppgav justitieministern i ett frågesvar i riksdagen den 9 mars i år att hon räknar med att under våren föreslå regeringen att ett nytt polishus skall byggas i Solna.
Rikspolisstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för polisväsendet (FAF 1993/94--1994/95 bil. 1) som mest angelägna ännu ej påbörjade projekt fört upp nybyggnad av polishus i Solna och på Södermalm i Stockholm. De därefter mest angelägna projekten är enligt Rikspolisstyrelsens bedömning i tur och ordning nybyggnation av polishus i Vänersborg samt en byggnation för polis, åklagare och häkte i Halmstad.
Vid budgetbehandlingen föregående vår (1991/92:JuU23 s. 12 f) avstyrkte utskottet ett antal motioner med krav på polishusbyggen på olika håll i landet med motiveringen att det inte var möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Ju209 och A427 i denna del.
Anslag till Rikspolisstyrelsen
Regeringen föreslår ett ramanslag på 475 000 000 kr.
I motionerna Ju223 och Ju817 begärs en ökning av anslaget med 100 miljoner kronor resp. 62 miljoner kronor att användas för att förstärka polisens resurser i syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet hänvisar först till vad som ovan anförts (s. 13 f) om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottets bedömning är att någon ytterligare medelstilldelning utöver vad som föreslås i propositionen inte erfordras. Utskottet ansluter sig till justitieministerns föreslagna medelsberäkning och avstyrker bifall till motionerna Ju223 och Ju817 i här behandlade delar.
Anslag till Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 470 643 000 kr.
Till anslaget överförs fr.o.m. nästa budgetår bl.a. medel för livvaktsverksamheten.
I motion Fi213 förordas, med hänvisning till det ändrade säkerhetspolitiska läget, att anslaget minskas med 175 miljoner kronor.
Utskottet, som nyligen i särskild ordning inhämtat information om det säkerhetspolitiska läget, delar inte den uppfattning om medelsbehovet som kommer till uttryck i motion Fi213. Utskottet tillstyrker justitieministerns förslag till medelsanvisning och avstyrker motionen i här behandlad del.
Anslag till Polishögskolan
Regeringen föreslår ett anslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium
Regeringen föreslår ett ramanslag på 46 710 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Anslag till lokala polisorganisationen
Regeringen föreslår ett ramanslag på 9 891 189 000 kr.
Som tidigare nämnts har riksdagen med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod. Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 föreslås i budgetpropositionen att en besparing tas ut om 150 miljoner kronor. Den återstående besparingen om 350 miljoner kronor föreslås fördelas lika mellan de därpå följande två budgetåren.
I motion Ju846 föreslås att anslaget minskas med 50 miljoner kronor jämfört med vad som föreslås i budgetpropositionen. Förslaget motiveras av motionärerna med att en större del av de beslutade besparingarna inom polisväsendet bör tas ut redan under budgetåret 1993/94.
Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Ju846 i här behandlad del.
Övriga frågor
Utbildning
I motion Ju846 anförs att en översyn bör göras av polisutbildningen med anledning av att den i framtiden skall studiemedelsfinansieras. Bl.a. bör övervägas om utbildningen skall knytas närmare till det övriga högskoleväsendet.
I sitt tidigare nämnda yttrande till finansutskottet aktualiserade justitieutskottet i höstas frågan om en översyn av polisutbildningen mot bakgrund av den föreslagna studiemedelsfinansieringen (1992/93:JuU2y). Regeringen har därefter gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utreda finansieringen av polisutbildningen med anledning av att riksdagen har beslutat om en övergång till studiemedelsfinansiering av utbildningen. I uppdraget ligger också att överväga konsekvensändringar, t.ex. i fråga om rekrytering och antagning på polismansbanan. I detta sammanhang förbereds inom Polishögskolan en promemoria i frågan om polisutbildningen även i framtiden bör vara sammanhållen.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Ju846 behövs alltså inte. Utskottet avstyrker bifall till den.
I motion Ju220 påtalas behovet av mental träning för att polisen i sin tjänstgöring bättre skall kunna möta våldssituationer.
Mental träning ingår som ett självständigt moment i den grundläggande polisutbildningen vid Polishögskolan i ämnet "Kris och krishantering". Vidare ingår s.k. självskyddsträning som ett led i grundutbildningens psykologiundervisning. En projektgrupp vid Polishögskolan undersöker för närvarande hur den mentala träningen skall kunna utvecklas i utbildningen.
Genom vad som anförts får motion Ju220 anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till motionen i här behandlad del.
I motion Ju826 begärs att 2 miljoner kronor anslås till utbildning av personalen inom rättsväsendet för att förbättra kunskapen om de problem som möter offer för sexualbrott. Vidare efterfrågas i motion Ju839 utbildning inom främst polisen i frågor som gäller våld mot kvinnor.
Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 regeringens uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra utbildning av vissa yrkesgrupper i syfte att förbättra stödet till kvinnor som utsatts för våldsbrott. Som ett led i uppdraget genomfördes föregående höst en central utbildningsinsats i detta ämne vid Polishögskolan. Under våren skall kunskaperna från utbildningen spridas genom utbildningsinsatser på regional och lokal nivå. Kunskaperna har också tagits till vara i grundutbildningen vid Polishögskolan.
När det gäller sexualbrott mot barn erbjuder Polishögskolan såväl grundkurser som fortbildningskurser i ämnet "Utredning av sexuella övergrepp och misshandel av barn". Övergrepp mot kvinnor och barn uppmärksammas dessutom särskilt i polisens grundutbildning i ämnen som psykologi, förhörslära och rättsmedicin.
Som framgår av den gjorda redovisningen förekommer genom Polishögskolans försorg utbildning av olika slag i de ämnen som aktualiserats av motionärerna. En särskild satsning görs dessutom på utbildning rörande våld mot kvinnor. Någon åtgärd från riksdagens sida i aktuellt hänseende behövs enligt utskottets mening inte. Motionerna Ju826 och Ju839 avstyrks i här behandlad del.
Personalpolitik
I motion Ju846 betonas att olika personalfrågor inom polisen måste ges hög prioritet.
Rikspolisstyrelsen har i en skrift med titeln Personalstrategiska frågor inom polisen dragit upp riktlinjerna för Rikspolisstyrelsens personalpolitiska utvecklingsarbete. Av skriften framgår bl.a. att man inom Rikspolisstyrelsen nu arbetar med att ta fram konkret inriktade handlingsprogram i olika personalfrågor.
Utskottet ser positivt på det arbete som bedrivs inom bl.a. Rikspolisstyrelsen för att i olika avseenden förbättra situationen för personalen inom polisväsendet. Det behövs enligt utskottets mening inget initiativ av riksdagen i denna fråga. Motion Ju846 avstyrks såvitt här är i fråga.
I motion Ju211 begärs åtgärder för att främja jämställdheten mellan könen inom polisväsendet. Sålunda föreslås att det skall utarbetas en rapport om mäns och kvinnors villkor inom polisen samt en särskild kravanalys för polisyrket.
Inom Rikspolisstyrelsen har nyligen fastställts en jämställdhetsplan för polisväsendet. Enligt planen skall det inom polisväsendet finnas en central och regional organisation med särskilda jämställdhetshandläggare. Jämställdhetsfrämjande åtgärder skall vidtas när det gäller bl.a. rekrytering, utbildning och befordran av polispersonal. Åtgärderna syftar enligt planen till att skapa en polisorganisation där såväl kvinnliga som manliga värderingar och erfarenheter tillvaratas.
De enligt utskottets mening viktiga åtgärder som vidtas inom Rikspolisstyrelsen för att främja jämställdheten inom polisväsendet får i allt väsentligt anses tillgodose önskemålen i motion Ju211. Utskottet avser att närmare följa frågan. Med detta uttalande avstyrker utskottet bifall till motionen.
Sanktioner mot polismän som begår brott
I motion Ju220 föreslås en ordning som innebär att en polisman som döms för brott i stället för att avskedas omplaceras inom myndigheten till icke-polisiära arbetsuppgifter under tid som motsvarar den påföljd han ådömts av domstolen.
LOA-utredningen har bl.a. haft i uppdrag att överväga om det arbetsrättsliga sanktionssystemet borde kompletteras med en möjlighet att, i stället för avskedande, ta ifrån polismän behörigheten att utöva polistjänst, dvs. att vidta en åtgärd som liknar legitimationsindragning för andra yrkesgrupper.
Utredningen finner i sitt huvudbetänkande (SOU 1992:60) Enklare regler för statsanställda att det varken kan eller bör införas någon formlig skyldighet att omplacera en arbetstagare som så grovt förbrutit sig att det finns förutsättningar för avskedande. Samtidigt konstaterar utredningen att arbetsgivaren inte är skyldig att avskeda en felande arbetstagare. Om ett sådant beslut skall fattas eller inte avgör arbetsgivaren ensam. Om denne således i stället för att avskeda en arbetstagare anser sig kunna omplacera honom finns det, anför utredningen, inte några rättsliga hinder mot en sådan åtgärd.
När det gäller möjligheten att ta ifrån polismän behörigheten att utöva polistjänst anför utredningen att en polisman, om det är möjligt med hänsyn till verksamheten, kan få behålla sin anställning hos polismyndigheten under ändrade villkor, dvs. utan några polisiära befogenheter.
Utredningen konstaterar vidare att arbetsgivaren varaktigt kan omplacera arbetstagaren så att denne sätts att utföra andra arbetsuppgifter. Huvudregeln är att sådana arbetsledningsbeslut inte kan prövas rättsligt. Undantag från denna huvudregel gäller emellertid enligt utredningen vid en varaktig omplacering som är så ingripande för arbetstagaren att den för honom kan jämföras med en uppsägning och beror på skäl som är hänförliga till arbetstagaren personligen. För sådana omplaceringar gäller att de i händelse av tvist kan prövas rättsligt och att arbetsgivaren har att visa godtagbara skäl för sin åtgärd. Utredningen redogör närmare för hur frågan om omplacering av en polisman bör handläggas inom polisväsendet.
Sammanfattningsvis anför utredningen att det inte krävs några författningsändringar för att nå det syfte som angavs i dess direktiv.
Utskottet har behandlat liknande motionsyrkanden tidigare (se JuU 1987/88:30 s. 11 och 1990/91:JuU1 s. 31). I sistnämnda ärende hänvisade utskottet till det nyss redovisade utredningsarbetet.
LOA-utredningens betänkande bereds nu i regeringskansliet. Beredningsarbetet bör enligt utskottets uppfattning inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju220 i här behandlad del.
Personalkontroll
I motion K23 begärs att regeringen snarast skall lägga fram ett förslag till ny lag om personalkontroll.
SÄPO-kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet ett förslag till lag om personalkontroll. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds i Justitiedepartementet.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion K23 i nu behandlad del.
Gränskontroll och narkotikabekämpning
I motion Ju837 lämnas ett antal förslag rörande i första hand polisens och tullens verksamhet för att förbättra möjligheterna att bekämpa narkotikabrott. I motion Ju846 begärs en utredning om tullens och polisens arbetsuppgifter när det gäller gränskontrollen, och i motion Ju221 förespråkas vidgade befogenheter för tulltjänstemän att göra ingripanden mot utförsel av stöldgods.
Ett svenskt medlemskap i EG innebär betydande förändringar av den svenska gränskontrollen. Regeringen har därför tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-medlemskapsperspektiv. Arbetsgruppen skall, förutom att analysera och redovisa den allmänna utvecklingen inom EG på området, också bl.a. utreda hur kontroll och myndighetsutövning m.m. bör hanteras i en medlemskapssituation och klarlägga vilka konsekvenserna blir för berörda myndigheter. I det sammanhanget skall Generaltullstyrelsen och Rikspolisstyrelsen analysera konsekvenserna härav för tullens och polisens del samt lämna förslag till lämpliga lösningar.
I sammanhanget bör erinras om att organisatoriska frågor, bl.a. på narkotikaområdet, är föremål för utredning genom att såväl Rikspolisstyrelsens som Rikskriminalens och Säkerhetspolisens framtida organisation nu övervägs med anledning av olika regeringsuppdrag. Enligt vad utskottet inhämtat är narkotikafrågan dessutom föremål för ett särskilt intresse inom Rikspolisstyrelsen mot bakgrund av det betydande EG-samarbete på området som Sverige kommer att involveras i vid ett svenskt medlemskap i EG.
Som framgått är såväl tullens som polisens uppgifter när det gäller gränskontrollen redan aktualiserade av regeringen, och ett utredningsarbete har inletts. Motion Ju846 i denna del avstyrks.
Med hänsyn till att i stort sett hela den centrala polisorganisationen, bl.a. i fråga om den narkotikabekämpande verksamheten, för närvarande är föremål för utredning behövs inte heller någon åtgärd med anledning av motion Ju837. Den avstyrks.
Inte heller motion Ju221 bör, anser utskottet, i det rådande beredningsläget föranleda någon riksdagens åtgärd. Även denna motion avstyrks.
Passet som ID-handling
I motion Ju205 föreslås att det svenska passet skall få en sådan utformning att det blir svårare att förfalska och därmed användbart som legitimationshandling hos t.ex. bankerna.
Utskottet har i ett ärende föregående vår (1991/92:JuU23 s. 16 f) i anledning av ett liknade motionsyrkande utförligt redogjort för det stora antalet säkerhetsdetaljer som finns i det nya svenska pass som tillverkas sedan den 1 januari 1989.
Flera institutioner, bl.a. de svenska bankerna, godtar emellertid inte pass som legitimationshandling, utan endast sådana inplastade ID-kort som är godkända -- certifierade -- av Standardiseringskommissionen i Sverige samt körkort. Redan av hänsyn till internationella överenskommelser om utformningen av pass är det inte möjligt för Sverige att införa ett pass utformat som ett ID-kort. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju205.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för polisverksamheten att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
2. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju821 yrkande 1, 1992/93:Ju842 och 1992/93:Fi211 yrkande 29, res. 1 (nyd)
3. beträffande ändring av polislagen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 1, res. 2 (nyd)
4. beträffande prioritering av vissa brott att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju201, 1992/93:Ju206, 1992/93:Ju207, 1992/93:Ju618 yrkande 9, 1992/93:Ju619 yrkande 5, 1992/93:Ju823 och 1992/93:Ju846 yrkande 2, res. 3 (s) men. (v) - delvis
5. beträffande brottsförebyggande åtgärder att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju844 yrkande 1, res. 4 (s)
6. beträffande brottsförebyggande ungdomsarbete att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju836 yrkande 8, res. 5 (nyd)
7. beträffande prioritering av den ekonomiska brottsligheten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju208 yrkandena 1 och 2, 1992/93:Ju215, 1992/93:Ju223 yrkande 3, 1992/93:Ju228, 1992/93:Ju817 yrkande 6, 1992/93:Ju846 yrkande 1 och 1992/93:A444 yrkande 14, res. 6 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande anställande av personal från skattemyndigheterna att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju212, res. 7 (nyd)
9. beträffande polisorganisationen för bekämpande av ekobrott att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju202, 1992/93:Ju208 yrkande 3, 1992/93:Ju223 yrkande 1 och 1992/93:Ju817 yrkande 8, res. 8 (s) men. (v) - delvis
10. beträffande den centrala rikskriminalorganisationen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 4, res. 9 (nyd)
11. beträffande utbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju208 yrkande 4, res. 10 (s)
12. beträffande styrmedel att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 5, 1992/93:Ju223 yrkande 4, 1992/93:Ju817 yrkande 7 och 1992/93:Ju846 yrkande 24, res. 11 (s) men. (v) - delvis
13. beträffande samordning av insatser att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju817 yrkande 9, res. 12 (s)
14. beträffande översyn av skattebrottslagen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju632 och 1992/93:Ju817 yrkande 17, res. 13 (s)
15. beträffande översyn av lagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 6, 1992/93:Ju223 yrkande 8 och 1992/93:Ju817 yrkande 20, res. 14 (s) men. (v) - delvis
16. beträffande påföljden för skattebrott att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk811 yrkande 1, res. 15 (nyd)
17. beträffande Rikspolisstyrelsens befogenheter på trafikområdet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju216, 1992/93:Ju222 och 1992/93:Ju226, res. 16 (nyd)
18. beträffande övervakning av trafiknykterheten att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju225 yrkande 1, res. 17 (nyd)
19. beträffande polisens rätt att stoppa vägtrafikant att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju225 yrkande 2, res. 18 (nyd)
20. beträffande sjöpolisen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju210,
21. beträffande kvarterspolisverksamhet som grund för all polisverksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 2,
22. beträffande fasta kvarterspolistjänster att riksdagen avslår motion 1992/93:T415 yrkande 5,
23. beträffande kvarterspolisens brottsförebyggande betydelse att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju844 yrkande 2, res. 19 (s)
24. beträffande allroundpolis att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 26, res. 20 (s)
25. beträffande uniformerad polis att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju227,
26. beträffande fördelningen inom landet av polisens resurser att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju203 och 1992/93:Ju219 yrkandena 2 och 3,
27. beträffande polisdistriktsindelningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 23, res. 21 (s)
28. beträffande besparingarnas konsekvenser m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju224 yrkandena 1 och 2, res. 22 (nyd)
29. beträffande polisstationer för kvinnor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju218,
30. beträffande polisrotlar för sexuella övergrepp att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju826 yrkande 3, res. 23 (nyd)
31. beträffande polishelikopter i Boden att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju224 yrkande 3,
32. beträffande lokalförsörjning inom polisväsendet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju209, 1992/93:T222 yrkande 7 och 1992/93:A427 yrkande 4,
33. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju223 yrkande 2 och 1992/93:Ju817 yrkande 1 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 475 000 000 kr, res. 24 (s) men. (v) - delvis
34. beträffande anslag till Säkerhetspolisen att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi213 yrkande 1 till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 470 643 000 kr, men. (v) - delvis
35. beträffande anslag till Polishögskolan att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
36. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46 710 000 kr,
37. beträffande anslag till lokala polisorganisationen att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju846 yrkande 22 till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 9 891 189 000 kr, res. 25 (s)
38. beträffande översyn av polisutbildningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 25, res. 26 (s)
39. beträffande mental träning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 3,
40. beträffande utbildning om våld mot kvinnor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju826 yrkande 1 och 1992/93:Ju839 yrkande 2, res. 27 (nyd) men. (v) - delvis 41. beträffande polisens personalpolitik att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 27, res. 28 (s)
42. beträffande jämställdhet inom polisväsendet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju211,
43. beträffande sanktioner mot polismän som begår brott att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 5, res. 29 (nyd)
44. beträffande personalkontroll att riksdagen avslår motion 1992/93:K23,
45. beträffande gränskontroll att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 29, res. 30 (s)
46. beträffande tullens narkotikabekämpning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju837 yrkandena 3, 4, 5 och 6, res. 31 (nyd)
47. beträffande befogenheter för tulltjänstemän att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju221, res. 32 (nyd)
48. beträffande passet som ID-handling att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju205.
Stockholm den 16 mars 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Anders Svärd (c) och Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 2)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "här behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har den hittills förda kriminalpolitiken inte förmått att upprätthålla lag och ordning på det sätt som medborgarna har rätt att kräva. Kriminalpolitiken måste därför omprövas i grunden. Viktiga inslag i den kriminalpolitik som bör föras måste, anser utskottet, vara att ett krav på lag och ordning skall prägla rättsväsendet, att den förhärskande vårdtanken inom kriminalvården skall överges och att brottsoffrens rättsliga ställning skall stärkas. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju821, Ju842 och Fi211 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju821 yrkande 1, 1992/93:Ju842 och 1992/93:Fi211 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ändring av polislagen (mom. 3)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Någon åtgärd" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den gällande lydelsen av 2 § polislagen inte tillräckligt tydligt anger vad som är polisens uppgifter. Polisrättsutredningen bör i tilläggsdirektiv få i uppdrag att åstadkomma ett förtydligande där också förhållandet mellan 1 och 2 §§ polislagen berörs. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ändring av polislagen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju220 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Prioritering av vissa brott (mom. 4)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet, som" och på s. 12 slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill, utöver vad som anförs i budgetpropositionen, i detta sammanhang peka på det allvarliga i den kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv och som, om den tillåts etablera sig, utgör en fara inte bara för enskilda individer och grupper utan också för samhällsfriden i stort. Vid sidan av ökad upplysning, förebyggande åtgärder och skärpt lagstiftning krävs att polisen kraftigt ökar insatserna mot denna typ av brottslighet. I övrigt vill utskottet hänvisa till vad som nyss anförts om lokala förhållanden. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju618, Ju619 och Ju846 och med avslag på motionerna Ju201, Ju206, Ju207 och Ju823 som sin mening ge regeringen till känna.
4. beträffande prioritering av vissa brott att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 9, 1992/93:Ju619 yrkande 5 och 1992/93:Ju846 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1992/93:Ju201, 1992/93:Ju206, 1992/93:Ju207 och 1992/93:Ju823 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Brottsförebyggande åtgärder (mom. 5)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Polisen spelar enligt utskottets mening en central roll i det brottsförebyggande arbetet. Framför allt kan polisen lokalt vara den instans som tar initiativ till brottsförebyggande projekt och som aktivt bidrar till projektens genomförande. Polisen kan vidare genom sin blotta närvaro bland medborgarna medverka till att brottsligheten minskar och tryggheten i samhället ökar. Utskottet anser att det krävs förstärkta insatser när det gäller polisens brottsförebyggande arbete. T.ex. måste man från centralt håll tydligt markera vikten av att man i de lokala polisdistrikten avsätter resurser och i övrigt värnar om kvarterspolisens och områdespolisens brottsförebyggande arbete. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju844 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande brottsförebyggande åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju844 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Brottsförebyggande ungdomsarbete (mom. 6)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet kan" och på s. 13 slutar med "motion Ju836" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning krävs ökade insatser för att förhindra att barn och ungdomar ägnar sig åt kriminell verksamhet. Unga människor som är i rikszonen måste lokaliseras och de och deras föräldrar måste få stöd av samhället. Vidare har skolan och föreningslivet en viktig uppgift att fylla när det gäller att klargöra vilka normer som gäller i samhället. När en ung person gör sig skyldig till brott krävs också att samhället genom snabba och kraftfulla åtgärder visar att beteendet inte kan accepteras. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju836 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande brottsförebyggande ungdomsarbete att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju836 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom. 7)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet vill" och slutar med ""till dem" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att regeringen har beslutat att kampen mot den ekonomiska brottsligheten inte längre skall vara ett prioriterat område för polisverksamheten. Detta har uppmärksammats av polisen på olika nivåer och resulterat i en klar försämring av samhällets insatser mot denna brottslighet. Utskottet anser att det nu behövs en kraftfull satsning för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. För att detta skall få fullt genomslag inom polisverksamheten måste den ekonomiska brottsligheten vara ett område som polisen särskilt bör inrikta sin verksamhet på. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju208, Ju215, Ju223, Ju28, Ju817, Ju846 och A444 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande prioritering av den ekonomiska brottsligheten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkandena 1 och 2, 1992/93:Ju215, 1992/93:Ju223 yrkande 3, 1992/93:Ju228, 1992/93:Ju817 yrkande 6, 1992/93:Ju846 yrkande 1 och 1992/93:A444 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Anställande av personal från skattemyndigheterna (mom. 8)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "I den" och slutar med "motion Ju212" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att polisens kompetens för att utreda vissa former av misstänkt ekonomisk brottslighet behöver förstärkas. För att uppnå detta bör polisen i ökad utsträckning anlita utomstående ekonomisk expertis, t.ex. i form av personal med erfarenhet från arbete inom skatteförvaltningen. Det får ankomma på regeringen att för riksdagen redovisa hur detta skall kunna åstadkommas. Detta bör utskottet med anledning av motion Ju212 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande anställande av personal från skattemyndigheterna att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju212 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott (mom. 9)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning behövs det en ny, mer koncentrerad och slagkraftig organisation för ekobrottsbekämpningen. För att detta skall kunna åstadkommas bör verksamheten organiseras i förslagsvis sex olika ekorotelregioner. Resurserna bör särskilt förstärkas i de tre storstadsområdena, i synnerhet i Stockholmsområdet. Denna organisatoriska förändring måste ske utan att resurserna för att bekämpa ekonomisk brottslighet på lokal nivå tunnas ut. Utskottet anser vidare att Rikskriminalens ekorotel bör ha ett lednings- och samordningsansvar för polisens ekobrottsbekämpning. Utskottet anser att regeringen snarast bör låta utarbeta förslag till en ny organisation för bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten i enlighet med vad utskottet nu har angett. Målet bör vara att verksamheten skall organiseras om så snart som möjligt och att den nya organisationen skall börja fungera senast den 1 januari 1994. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju208, Ju223 och Ju817 och med avslag på motion Ju202 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande polisorganisationen för bekämpande av ekobrott att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 3, 1992/93:Ju223 yrkande 1 och 1992/93:Ju817 yrkande 8 och med avslag på motion 1992/93:Ju202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Den centrala rikskriminalorganisationen (mom. 10)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Riksdagen bör" och slutar med "motion Ju220" bort ha följande lydelse:
När det gäller den centrala polisorganisationen anser utskottet att den kompetens som finns hos rikskriminalpolisen inte får förstöras vid kommande organisatoriska förändringar. Rikskriminalen bör således finnas kvar som en resursstark nationell enhet och ägna sig åt den mest avancerade ekonomiska brottsligheten eller annan allvarlig brottslighet. Vad utskottet har anfört bör regeringen uppmärksamma i samband med den översyn av rikskriminalpolisens organisation som nu genomförs. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju220 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande den centrala rikskriminalorganisationen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju220 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Utbildning (mom. 11)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Önskemålet i" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona hur viktigt det är med förbättrad utbildning av den personal som skall handlägga ärenden om misstänkt ekonomisk brottslighet. Det är därför angeläget att de resurser som nu tydligen skall avsättas för detta ändamål är tillräckliga för en betydande kompetenshöjning på området. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju208 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande utbildning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju208 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Styrmedel (mom. 12)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "här behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att polisens verksamhet för bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten bör tilldelas en egen budget som hanteras av Rikspolisstyrelsen. Härigenom skulle enligt utskottets uppfattning skapas erforderliga styrmedel för Rikspolisstyrelsen att organisera och få till stånd den nödvändiga prioriteringen av arbetet med att bekämpa denna brottslighet. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med bifall till motion Ju817 och med anledning av motionerna Ju208, Ju223 och Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande styrmedel att riksdagen meed bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 7 och med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 5, 1992/93:Ju223 yrkande 4 och 1992/93:Ju846 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Samordning av insatser (mom. 13)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ett nära samarbete mellan olika myndigheter m.fl. en förutsättning för ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Mot denna bakgrund bör det byggas upp regionala lednings- och samrådsfunktioner bestående av åklagare, poliser, skatterevisorer och konkursförvaltare. Härigenom kan brottsbekämpningen ske mer systematiskt och alla inblandades erfarenheter och kunskaper kan tas till vara. Vidare bör den operativa verksamheten bedrivas i arbetsteam, där både åklagare, poliser, ekonomer och andra kan ingå. Genom ett sådant lagarbete kan enligt utskottets mening resurserna koncentreras och utnyttjas på bästa sätt. Vad utskottet nu har anfört bör regeringen uppmärksamma i samband med de översyner av polisens organisation för att bl.a. bekämpa ekonomisk brottslighet som nu görs. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju817 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande samordning av insatser att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju817 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Översyn av skattebrottslagen (mom. 14)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Av den här" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör vid översynen av skattebrottslagen särskilt övervägas att göra om skattebrottet från ett effektbrott till ett farebrott bl.a. för att påskynda förfarandet i skattemål. I samma syfte bör reglerna om kvittning ses över. Utredningen bör vidare ha som en utgångspunkt att den s.k. skatteflyktslagen i någon form skall återinföras. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju817 och med anledning av motion Ju632 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av skattebrottslagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 17 och med anledning av motion 1992/93:Ju632 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Översyn av lagstiftning (mom. 15)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns behov av en allmän översyn av vilka lagstiftningsåtgärder som kan vidtas för att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Det får ankomma på regeringen att avgöra de närmare formerna för denna utvärdering. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju817 och med anledning av motionerna Ju208 och Ju223 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande översyn av lagstiftning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 20 och med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 6 och 1992/93:Ju223 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Påföljden för skattebrott (mom. 16)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "När det gäller" och slutar med "till den" bort ha följande lydelse:
Vid den översyn av skattebrottslagen som nu skall ske bör enligt utskottets uppfattning en utgångspunkt vara att skattebrott generellt sett inte bör bedömas strängare än brott mot person. Detta bör riksdagen med anledning av motion Sk811 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande påföljden för skattebrott att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk811 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Rikspolisstyrelsens befogenheter på trafikområdet (mom.17)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Genom regeringens" och slutar med "till motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Rikspolisstyrelsen måste få befogenheter att meddela föreskrifter för och leda polisens trafikövervakande verksamhet. Endast på det sättet kan enligt utskottets uppfattning en reformering och en fortsatt utveckling av polisens arbete på detta område säkerställas. Det ankommer på regeringen att se till att Rikspolisstyrelsen får de aktuella befogenheterna. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju226 och med anledning av motionerna Ju216 och Ju222 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande Rikspolisstyrelsens befogenheter på trafikområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju226 och med anledning av motionerna 1992/93:Ju216 och 1992/93:Ju222 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Övervakning av trafiknykterheten (mom. 18)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att nykterheten i trafiken måste öka. Nykterhetskontroller bör därför ges högre prioritet i polisens trafikövervakande verksamhet. Resurser för en förstärkning av insatserna på detta område kan enligt utskottets mening lämpligen skapas genom att hastighetsövervakningen minskas på framför allt vägar där högsta tillåtna hastighet är 90 eller 110 km/tim. Det får ankomma på regeringen att ta de initiativ som är nödvändiga för att vad som nu har anförts skall bli tillgodosett. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande övervakning av trafiknykterheten att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju225 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Polisens rätt att stoppa vägtrafikant (mom. 19)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en utgångspunkt för den fortsatta beredningen i aktuellt hänseende måste vara att skapa regler som tydligt anger att polisen har möjlighet att stoppa vägtrafikanter inte bara för att beivra brott utan också för att bl.a. ge tillsägelser eller dela ut trafiksäkerhetsinformation. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju225 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande polisens rätt att stoppa vägtrafikant att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju225 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Kvarterspolisens brottsförebyggande betydelse (mom. 23)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kvarterspoliser har en viktig uppgift att fylla i det brottsförebyggande polisarbetet. Antalet kvarterspoliser måste därför ökas. För att detta skall kunna ske måste Rikspolisstyrelsen på olika sätt markera vikten av att man på lokal nivå avsätter resurser för och värnar om kvarterspolisernas brottsförebyggande arbete. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga i detta hänseeende. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju844 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande kvarterspolisens brottsförebyggande betydelse att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju844 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Allroundpolis (mom. 24)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Något tillkännagivande" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Det är nödvändigt att fortsatta åtgärder vidtas inom polisväsendet för att få till stånd en förändring av polismansfunktionen i nu aktuellt hänseende. T.ex. bör några av de uppgifter som i dag utförs av kriminalpolisen kunna föras över till ordningspolisen. Detta skulle samtidigt få den positiva effekten att kriminalavdelningarnas arbete renodlas till förmån för bekämpandet av mer svårutredd brottslighet. Det ankommer på regeringen att vidta lämpliga åtgärder i syfte att få en sådan ordning till stånd. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande allroundpolis att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Polisdistriktsindelningen (mom. 27)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Som framgår och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Som utskottet tidigare har anfört bör besparingarna på polisens område i huvudsak avse administrativa funktioner. En betydande del av besparingarna bör kunna åstadkommas genom sammanslagning av polisdistrikt. För att sådana sammanslagningar skall komma till stånd bör regeringen besluta om indelningen i polisdistrikt. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande polisdistriktsindelningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Besparingarnas konsekvenser m.m. (mom. 28)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "nu behandlad del" bort ha följande lydelse:
Nedskärningar av polisens administration kan ske främst genom att den administrativa personalen minskas. För att detta inte skall resultera i att polispersonalen i ökad utsträckning får ägna sig åt administrativa göromål måste det ske en satsning på tekniska hjälpmedel på detta område. Detta kräver i sin tur investeringar i kontorsmaskiner m.m. Regeringen bör tillse att de ekonomiska resurser som polisen tilldelas i tillräcklig omfattning avsätts för detta ändamål. Vidare bör regeringen i kompletteringspropositionen i år redovisa vilka konsekvenser för polisväsendet som kan förväntas bli följden av de besparingar som skall göras i polisverksamheten. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju224 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande besparingarnas konsekvenser m.m. att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju224 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Polisrotlar för sexuella övergrepp (mom. 30)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Det saknas" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
När det gäller sexualbrottsligheten anser utskottet att det krävs betydande erfarenhet och särskilda kunskaper på området hos de poliser som skall svara för utredningsarbetet och kontakterna med brottsoffren, främst kvinnor och barn. Vidare kan annan personal, bl.a. för att ge stöd åt de drabbade, behöva kopplas in på ett tidigt stadium. Mot denna bakgrund bör det enligt utskottets uppfattning i lämpligt sammanhang övervägas om det bör inrättas särskilda polisrotlar som handlägger ärenden om misstänkta sexuella övergrepp. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju826 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande polisrotlar för sexuella övergrepp att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju826 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 33)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "här behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Som framgått tidigare har polisen särskilt i storstäderna en otillräcklig kapacitet när det gäller att utreda kvalificerad ekonomisk brottslighet. Betydande och kostnadskrävande åtgärder måste snarast vidtas för att förbättra situationen. Detta kan enligt utskottets uppfattning inte ske utan att polisen får ökade resurser för ändamålet. Utskottet föreslår därför att Rikspolisstyrelsen för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten anvisas 62 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit, dvs. 537 000 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 1 och med anledning av motion 1992/93:Ju223 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 537000000 kr.
25. Anslag till lokala polisorganisationen (mom. 37)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet ansluter sig" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en större del av de beslutade besparingarna, 200 miljoner kronor, bör tas ut redan under budgetåret 1993/94. Besparingarna bör tas ut genom administrativa besparingar och sammanläggningar av polisdistrikt. Utskottet tillstyrker således motion Ju846 i denna del och föreslår att till lokala polisorganisationen anvisas 50 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit, dvs. 9 841 189 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande anslag till lokala polisorganisationen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 22 till lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 9 841 189 000 kr.
26. Översyn av polisutbildningen (mom. 38)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Någon riksdagens" och slutar med "till den" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning behövs, inte minst mot bakgrund av att polisutbildning skall bli studiemedelsfinansierad, en genomgripande översyn av hela polisutbildningen. I det sammanhanget bör särskilt övervägas om utbildningen kan knytas närmare till det övriga högskoleväsendet. Det får ankomma på regeringen att bestämma om formerna för den totalöversyn av polisutbildningen som utskottet anser bör komma till stånd. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande översyn av polisutbildningen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
27. Utbildning om våld mot kvinnor m.m. (mom. 40)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Som framgår" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att polisens kunskaper när det gäller sexuella övergrepp och våld mot kvinnor occh barn behöver förbättras. Särskilda utbildningsinsatser bör därför komma till stånd i detta hänseende. För att finansiera utbildningsinsatsen bör 2 miljoner kronor av anslagna medel till polisväsendet avsättas för ändamålet. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju826 och med anledning av motion Ju839 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande utbildning om våld mot kvinnor m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ju826 yrkande 1 och 1992/93:Ju839 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
28. Polisens personalpolitik (mom. 41)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "här är i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att polisarbetet är krävande och att personalen ofta utsätts för betydande påfrestningar. För att polisen skall kunna utföra ett bra arbete krävs en väl utvecklad personalpolitik. Frågor om utbildning, arbetsmiljö och arbetsledning måste därför ges hög prioritet inom polisväsendet. Regeringen bör överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att förbättra arbetssituationen för polispersonalen och i lämpligt sammanhang redovisa resultatet av sina överväganden för riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande polisens personalpolitik att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. Sanktioner mot polismän som begår brott (mom.43)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "LOA-utredningens betänkande" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den fortsatta beredningen av LOA-utredningens betänkande bör ske med inriktningen att det som ett alternativ till avskedande av en polisman som gjort sig skyldig till brott bör vara möjligt att omplacera denne tilll icke-polisiära arbetsuppgifter under en viss tid och att för den tiden dra in hans legitimation. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju220 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande sanktioner mot polismän som begår brott att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju220 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vaad utskottet anfört.
30. Gränskontroll (mom. 45)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Som framgått" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ett svenskt medlemskap i EG kommer att innebära stora förändringar av den svenska gränskontrollen. Vid de överväganden som nu måste göras beträffande tullens och polisens uppgifter i ett EG-perspektiv bör enligt utskottets uppfattning särskild uppmärksamhet ägnas åt samordningsfrågor. Det samarbete mellan tull och polis som redan förekommer bör enligt utskottets mening utvecklas i syfte att få till stånd en effektivisering och rationalisering av gränskontrollverksamheten. I sammanhanget finns skäl att ägna särskild uppmärksamhet åt kompetensfrågorna och hur tekniska resurser m.m. skall kunna samutnyttjas av verksamheterna. Det får ankomma på regeringen att avgöra de närmare formerna för de överväganden som utskottet anser bör göras. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande gränskontroll att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Tullens narkotikabekämpning (mom. 46)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "Den avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det nuvarande arbetet inom tullen och polisen för att bekämpa narkotikans spridning är enligt utskottets uppfattning inte tillräckligt. För att förbättra verksamheten på detta område krävs organisatoriska förändringar av olika slag. Således anser utskottet att åtgärder bör vidtas så att polispersonalen i största möjliga utsträckning används i operativ verksamhet. Vidare bör en del av Säkerhetspolisens resurser kunna användas i kampen mot narkotikabrottsligheten, och ett bättre samarbete mellan den "öppna" polisverksamheten och Säkerhetspolisen i detta avseende bör etableras. Utskottet anser också att samarbetet mellan tullen och polisen kan fördjupas och att det bör övervägas om verksamheterna på sikt skall slås ihop. Vad utskottet har anfört bör regeringen på lämpligt sätt, eventuellt i samband med nu pågående utredningsarbete, överväga närmare. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju837 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande tullens narkotikabekämpning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju837 yrkandena 3, 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
32. Befogenheter för tulltjänstemän (mom. 47)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Inte heller" och slutar med "motion avstyrks" bort ha följande lydelse":
Stöldbrotten har ökat kraftigt i Sverige under senare år och tullen påträffar regelbundet stöldgods vid sin exportkontroll. För att förhindra att stöldgods förs ut ur landet måste tulltjänstemän få ökade befogenheter att ingripa mot utförsel av sådant gods. En tänkbart ordning vore att i gränskontrollsammanhang ge tulltjänstemän samma befogenheter som polismän när det gäller att ingripa mot misstänkt brottslighet såsom stöld. Utskottet anser att regeringen närmare bör överväga vilka åtgärder som kan vidtas i nu aktuellt hänseende. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju221 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande befogenheter för tulltjänstemän att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju221 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Prioritering av vissa brott
Enligt Vänsterpartiets mening krävs ökade polisiära insatser mot brott som har rasistiska motiv. Regeringen bör därför kalla Rikspolisstyrelsen till överläggningar om hur polisens resurser skall kunna omdisponeras för att öka insatserna mot denna brottslighet. Vidare måste åtgärder mot den terrorism som riktas mot flyktingförläggningar och mot invandrare ges mycket hög prioritet hos Säkerhetspolisen. Mot bakgrund av vad som nu har anförts avser Vänsterpartiet att stödja förslaget till utskottets hemställan i reservation 3.
Prioritering av den ekonomiska brottsligheten
Vänsterpartiet anser att det krävs kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen bör ange denna brottslighet som ett område som skall vara prioriterat i polisarbetet på samma sätt som vålds- och narkotikabrottsligheten. Det anförda innebär att Vänsterpartiet avser att stödja förslaget till utskottets hemställan i reservation 6.
Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott
Sedan år 1986 har det skett en betydande minskning av personalen vid Rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna i de tre största städerna. Vänsterpartiet anser att personalresurserna måste återställas till 1986 års nivå. Därutöver bör enligt Vänsterpartiets uppfattning Rikspolisstyrelsen tillföras ytterligare medel för fyra polismanstjänster och två tjänster som ekonomer till Rikskriminalens ekorotel, tio polismanstjänster och fem tjänster som ekonomer vid ekoroteln i Stockholm, åtta polismanstjänster och fyra tjänster som ekonomer vid ekoroteln i Göteborg och sex polismanstjänster och tre tjänster som ekonomer vid ekoroteln i Malmö. Vänsterpartiet avser med hänvisning till det anförda att stöja förslaget till utskottets hemställan i reservation 8.
Styrmedel
För att kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall kunna föras med kraft måste Rikspolisstyrelsen enligt Vänsterpartiets mening ges erforderliga styrmedel när det gäller att avgöra hur resurserna inom polisverksamheten skall användas.
Översyn av lagstiftningen
Vänsterpartiet anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att se över civil-, närings-, exekutions- och strafflagstiftningen i syfte att se vilka förändringar som kan göras för att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten.
Anslag till Rikspolisstyrelsen
För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska brottsligheten bör riksdagen enligt Vänsterpartiets uppfattning till Rikspolisstyrelsen anslå 100 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit.
Anslag till Säkerhetspolisen
Det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld motiverar enligt Vänsterpartiets mening inte det av regeringen föreslagna anslaget till Säkerhetspolisen. Vänsterpartiet anser att anslaget kan minskas med 175 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen har föreslagit.
Utbildning om våld mot kvinnor m.m.
Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att kvinnor och barn som utsatts för sexuella övergrepp eller våld omhändertas av välutbildad och kunnig personal i olika verksamheter. Det behövs enligt Vänsterpartiets mening mer utbildning inom framför allt polisen i frågor om hur dessa kvinnor och barn bör bemötas.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 12, 15, 33, 34 och 40 borde ha hemställt:
12. beträffande styrmedel att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 5, 1992/93:Ju223 yrkande 4, 1992/93:Ju817 yrkande 7 och 1992/93:Ju846 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. beträffande översyn av lagstiftning att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 6, 1992/93:Ju223 yrkande 8 och 1992/93:Ju817 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
33. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju223 yrkande 2 och med anledning av motion 1992/93:Ju817 yrkande 1 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 575000000 kr,
34. beträffande anslag till Säkerhetspolisen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi213 yrkande 1 till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 295 643 000 kr,
40. beträffande utbildning om våld mot kvinnor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju826 yrkande 1 och 1992/93:Ju839 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Deltagare i justitieutskottets utfrågning om den ekonomiska brottsligheten den 18 februari 1993
Bilaga 1
Inbjudna
Krister Thelin, statssekreterare, Justitiedepartementet Claes Kring, departementsråd, Justitiedepartementet Fredrik Wersäll, departementsråd, Justitiedepartementet Torsten Jonsson, riksåklagare Axel Morath, bitr. riksåklagare Gunnel Lindberg, byråchef, Riksåklagaren Björn Eriksson, rikspolischef Ulf Karlsson, bitr. rikspolischef Lennart Grufberg, överdirektör, Riksskatteverket Mats Sjöstrand, skattechef, Riksskatteverket Sten Johansson, kronodirektör, Riksskatteverket Carl Anton Spak, lagman, Stockholms tingsrätt Rolf Nöteberg, chefsrådman, Stockholms tingsrätt Eric Östberg, överåklagare, Statsåklagarmyndigheten för speciella mål Lars Bentelius, advokat, Sveriges advokatsamfund Bertil Södermark, advokat, Sveriges advokatsamfund Rolf B. Åbjörnsson, advokat, Konkursförvaltarkollegiernas förening Peter Smedman, verkställande direktör, Ackordcentralen Stockholm AB
Från justitieutskottet deltog:
Britta Bjelle (fp), ordf. Lars-Erik Lövdén (s), v.ordf. Göthe Knutson (m) Bengt-Ola Ryttar (s) Birthe Sörestedt (s) Ingbritt Irhammar (c) Nils Nordh (s) Birgit Henriksson (m) Göran Magnusson (s) Liisa Rulander (kds) Sigrid Bolkéus (s) Kent Carlsson (s) Christel Anderberg (m) Liselotte Wågö (m) Anders Svärd (c) Kjell Eldensjö (kds) Ulf Eriksson (nyd) Alf Eriksson (s) Berith Eriksson (v)
Referat från justitieutskottets utfrågning den 18februari 1993 om den ekonomiska brottsligheten Bilaga 2
Till grund för referatet ligger en bandupptagning som gjordes vid utfrågningen.
De personer som medverkade i utfrågningen finns angivna i bilaga 1.
Utskottets ordförande, Britta Bjelle: Välkomna till justitieutskottets utfrågning om den ekonomiska brottsligheten!
Den 12 mars 1991 anordnade utskottet en liknande utfrågning. Den anordnades mot bakgrund av att utvecklingen i att bekämpa den ekonomiska brottsligheten tycktes ha gått kräftgång trots att såväl utskottet som regeringen i flera år hade sagt och skrivit att berörda myndigheter skulle prioritera insatser mot denna brottslighet.
Utfrågningen i mars 1991 gav en ganska dyster bild av läget, och någon ljusning verkade inte vara inom räckhåll. Utskottet ansåg att det som då framkom var så alarmerande att ytterligare åtgärder var tvungna att vidtas för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet gav därför regeringen i uppdrag att göra en mera övergripande översyn av det aktuella området. Utskottet pekade bl.a. på att översynen borde omfatta gällande lagstiftning och att inriktningen borde vara att åstadkomma en lagstiftning som är lättillgänglig och lättillämplig. Översynen borde också omfatta organisatoriska förändringar och möjlighet att utnyttja kompetens och resurser utanför polis-och åklagarväsendet.
Regeringen gav Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen uppdraget att tillsammans genomföra denna översyn. Regeringens direktiv omfattade bl.a. utskottets förslag till förändringar. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen redovisade tillsammans sina förslag i början av 1992. En del av förslagen är redan genomförda, och andra är om jag har förstått det hela rätt under genomförande.
Vi i justitieutskottet ser utfrågningen i dag som en uppföljning av det initiativ som vi tog våren 1991.
Till dagens utfrågning har vi inbjudit statssekreteraren Krister Thelin, som har med sig departementsrådet Claes Kring och departementsrådet Fredrik Wersäll. Vi har också inbjudit riksåklagaren Torsten Jonsson. Han har med sig biträdande riksåklagaren Axel Morath och byråchefen Gunnel Lindberg.
Vi har inbjudit rikspolischefen Björn Eriksson och biträdande rikspolischefen Ulf Karlsson. Vi har också inbjudit Riksskatteverket, som representeras av överdirektören Lennart Grufberg, skattechefen Mats Sjöstrand och kronodirektören Sten Johansson.
Vi har inbjudit lagmannen Carl Anton Spak från Stockholms tingsrätt. Han har med sig chefsrådmannen Rolf Nöteberg.
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål representeras av överåklagaren Eric Östberg. Från Sveriges advokatsamfund har vi här generalsekreteraren och advokaten Lars Bentelius. Han har med sig advokaten Bertil Södermark.
Konkursförvaltarkollegiet representeras av advokaten Rolf Åbjörnsson, och Ackordscentralen representeras av verkställande direktören Peter Smedman.
Ni är alla varmt välkomna! Vi ser fram emot att höra vilka uppgifter ni kommer att lämna till oss.
Vi hade tänkt oss den praktiska hanteringen i enlighet med det program som ni alla har fått. Först tar vi ett pass där vi lyssnar till Justitiedepartementets statssekreterare Krister Thelin, riksåklagaren Torsten Jonsson, biträdande riksåklagaren Axel Morath, rikspolischefen Björn Eriksson och Riksskatteverkets överdirektör Lennart Grufberg. Sedan finns det tid för frågor från utskottets ledamöter. Därefter tar vi en kort kaffepaus, och sedan tar vi det andra passet. Ni ser vilka som finns uppräknade där.
Ni som skall hålla kortare anföranden är om ni vill välkomna att använda talarstolen. Om ni inte vill det får ni gärna sitta kvar i era bänkar. Där finns det en liten knapp för att koppla in högtalaranläggningen, som ni skall trycka på innan ni börjar tala och efter det att ni har talat färdigt.
Med mig på podiet har jag vice ordförande Lars-Erik Lövdén och kanslichefen Cecilia Nordenfelt.
Än en gång, varmt välkomna!
Krister Thelin: Fru ordförande! Låt mig först gratulera utskottet till ett vällovligt initiativ i angelägna frågor.
Som de flesta här vet redovisade justitieministern tillsammans med skatteministern i början av december för riksdagen de åtgärder som regeringen hade vidtagit och avsåg att vidta mot den ekonomiska brottsligheten.
Det konstaterades då -- och det konstaterandet står sig -- att det inte finns några genvägar till en effektiv brottsbekämpning på det här området, utan det handlar om hårt och väl planerat arbete, med såväl bekämpande som förebyggande insatser.
Det framhölls också, vilket är viktigt i sammanhanget, att den lagstiftning som reglerar detta område måste vara förankrad i det allmänna rättsmedvetandet för att det inte skall skapas en grogrund för såväl ekonomisk som annan brottslighet.
Den ekonomiska brottsligheten har som bekant många ansikten. Den engagerar också ett stort antal myndigheter och andra. Förutom polis-, åklagar-och skattemyndigheter engagerar denna brottslighet bl.a. kronofogdemyndigheter, Finansinspektionen, konkursförvaltare och revisorer. En effektiv samverkan och en rationell samordning av de olika insatserna är därför av stor -- för att inte säga avgörande -- betydelse för att man skall komma till rätta med problemen.
I januari 1992 redovisade Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren för regeringen en omfattande rapport -- vilket nämndes inledningsvis av utskottets ordförande -- om vilka åtgärder som behövdes för att effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Såväl lagstiftningsfrågor som frågor om myndigheternas verksamhetsformer berördes, och förutom Justitiedepartementet berördes bl.a. Finansdepartementet.
Ett stort antal av de åtgärder som redovisades i rapporten krävde inte lagändringar, utan de gällde just myndigheternas verksamhetsområde. En viktig fråga gällde samverkan mellan myndigheter, vilket jag inledningsvis tryckte på. Även utbildningsfrågor togs upp.
Mot denna bakgrund gav regeringen, som justitieministern har redovisat, i augusti 1992 i uppdrag åt Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Riksskatteverket att redovisa de åtgärder som kunde vidtas inom myndigheternas ram.
Detta uppdrag skall redovisas i maj i år. Det flöt dock in preliminära rapporter redan i december förra året. I dessa redovisades de satsningar på utbildning och olika projekt för samverkan mellan myndigheterna som man avsåg att vidta. Som exempel kan nämnas att Riksåklagaren har tillsatt en arbetsgrupp, med representanter från Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiet och Föreningen Auktoriserade Revisorer, som skall se på den viktiga frågan om revisorernas medverkan i brottsutredningen.
Om konkursförvaltarna, Polisen och åklagarna i större utsträckning än för närvarande kan utnyttja samma revisorsexpertis bör utredningen av ekonomisk brottslighet kunna effektiviseras. Många ekobrott kan som bekant härledas just ur konkurser.
Det har i många sammanhang framhållits -- och jag vill även nu framhålla det -- att det är viktigt att ta vara på konkursförvaltarnas kunskaper och erfarenheter vid utredning av ekonomisk brottslighet. Därför har vi inom departementet undersökt om det brister i lagstiftningen för att åstadkomma denna nödvändiga samverkan. Vi har funnit att detta snarast är en metodfråga och icke en lagstiftningsfråga.
Vi har haft kontakter med Riksåklagarens arbetsgrupp på det här området. Vi har kommit överens om att Riksåklagaren särskilt skall uppmärksamma denna fråga, och att denna arbetsgrupp skall bli ett forum för att vidare undersöka dessa viktiga metodfrågor.
För Polisen är det allmänt bekant att balanserna när det gäller ekobrottmål -- särskilt vid Stockholmspolisen -- är ett mycket stort problem. Däremot ser förhållandena i övriga delar av landet ljusare ut. Där bedöms läget vara under kontroll.
I Stockholm är problemet att behovet av kvalificerade utredningsmän helt enkelt är större än tillgången. Detta är delvis en följd av den allmänna polisbristen, en polisbrist som -- efter de beslut som redovisas i budgetpropositionen -- skall kunna vara avhjälpt redan under nästa budgetår.
Den senaste tiden har regeringen vidtagit flera åtgärder som berör utredningen av ekonomisk brottslighet, förutom det som jag har nämnt.
I december 1992 fick Rikspolisstyrelsen i uppdrag att se över organisationen av den kvalificerade kriminalpolisverksamheten och därmed också organisationen av utredningar som rör ekonomisk brottslighet. En modell som anges är att pröva om det går att geografiskt knyta kriminalpolisen till åklagarregionen. Det handlar alltså om att åstadkomma ett funktionellt -- inte organisatoriskt -- samband mellan åklagarväsendet och kriminalpolisen på regional nivå. Därigenom tror vi att man kan öppna vägar för ett mer aktivt och direkt engagemang från åklagarmyndigheternas sida när det gäller den typ av kvalificerade förundersökningar som det här är fråga om.
Rikspolisstyrelsens uppdrag ligger väl i linje med de tankar som redovisades i Åklagarutredningens slutbetänkande (SOU 1992:61), som kom i augusti förra året och som nu är under remissbehandling.
En ytterligare satsning på kriminalpolisens område gör regeringen också i de planeringsdirektiv som regeringen i dag -- kanske i denna stund -- beslutar om. Det innebär att regeringen inom Rikspolisstyrelsens ram anvisar 60 miljoner kronor för en särskild satsning på kriminalpolisens område.
Syftet med denna satsning är att effektivisera förundersökningsarbetet när det gäller den grova brottsligheten, bl.a. den ekonomiska brottsligheten. Tanken är att regeringen senare skall återkomma till Rikspolisstyrelsen med närmare anvisningar för hur dessa medel skall användas.
I samma planeringsdirektiv -- de som regeringen i dag fattar beslut om -- bestäms också att Polishögskolans utbildning av ekoutredare i fortsättningen skall finansieras med centrala medel och inte över de länsramar som i övrigt är styrande för resursanvändningen. Detta är ett sätt för regeringen att säkerställa att den viktiga ekobrottsutbildningen kan genomföras, trots de besparingar som polisväsendet till följd av andra beslut står inför.
En typ av ekonomisk brottslighet som är värd ett särskilt avsnitt är den som gäller bankerna och de finansiella instituten. Det tycks finnas påtagliga tecken på att en grov ekonomisk brottslighet av en tämligen betydande omfattning förekommer. Regeringen har därför efter en framställan från Riksåklagaren i slutet av förra året beslutat att tilldela medel på 4 miljoner kronor per år under nästa och påföljande budgetår för en särskild utredningsgrupp -- som ibland har kommit att kallas för RÅSOP, dvs. Riksåklagarens specialoperation -- som skall ta sig an den här typen av kvalificerad ekonomisk brottslighet.
Som bekant har ett stort antal förundersökningar inletts när det gäller denna brottslighet. Jag är övertygad om att detta kommer att redovisas senare i dag. I anslutning till Statsåklagarmyndigheten för speciella mål har en särskild arbetsgrupp under ledning av Överåklagaren bildats. Ett nära samarbete har inletts med Finansinspektionen, som genomför en särskild granskning av bankerna och finansinstituten. Förmodligen kommer det inom rätt kort tid att klarna hur omfattande detta arbete är. Då får vi också besked i vad mån resurstilldelningen till RÅSOP är tillräcklig. Regeringen är självfallet, om det skulle visa sig påkallat, beredd att överväga om ytterligare medel skall tillföras för denna viktiga operation på detta område.
En särskild typ av ekonomisk brottslighet är skattebrottsligheten. Den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med denna är enligt regeringens mening att man ser till att skattesystemet utformas så att det inte uppmuntrar till skattebrott. Skattetrycket har naturligtvis en stor betydelse. En successiv sänkning av skattetrycket är ett sätt att motverka skattebrott. Vidare måste skatte-och uppbördssystemen utformas så att de inte uppmuntrar till brottslighet, dvs. de bakomliggande reglerna måste göras enkla och lättillämpliga.
I ljuset av detta kommer regeringen inom kort att besluta om direktiv för tillsättande av två utredningar. Den ena skall se över skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt på skatte-och avgiftsområdena, och den andra skall se över reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter. Detta är två utredningar på ett viktigt område.
Skattebrottslagen tillkom 1972, och sedan dess har det inte gjorts någon bred översyn av dessa bestämmelser. Under denna tid har emellertid förfaranderegler och rutiner på skatteområdet förändrats i betydande utsträckning, så tiden är mogen för en översyn.
I utredningens uppdrag kommer också en översyn av sanktionsbestämmelserna på skatte-och avgiftsområdena att ingå. Syftet är att undersöka om nivån på den nuvarande kriminaliseringen är lämpligt avvägd. Utredningen skall då särskilt lämna förslag till förenklingar som kan göras på det här området. Ett sätt är ju att man ersätter straff med administrativa avgifter -- det som brukar kallas för depenalisering. På det sättet avlastas polis, åklagare och domstolar mer bagatellartad brottslighet. Därigenom kan de få resurser nog att sätta in sina krafter på den kvalificerade brottsligheten.
Därmed, fru ordförande, avslutar jag regeringens redovisning.
Torsten Jonsson: Fru ordförande! Tack för att jag har fått komma hit!
Först vill jag säga att jag, när jag har hört statssekreteraren redogöra mera allmänt för situationen och de planer som för närvarande föreligger, i alla avseenden vill understryka de uppgifter som har lämnats. Jag vill uttala min stora glädje över de initiativ som har lett till att man i dag tydligen tar ytterligare tag för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Bakgrunden till att vi är här är att det för några år sedan dök upp oroväckande signaler -- framför allt från Stockholm -- om att situationen för ekobrottsbekämpningen var katastrofal. Det fanns allt mindre resurser. Det mest alarmerande var kanske att stämningen höll på att gå i botten. Man hade från alla håll i den kedja som leder fram till slutprodukten när det gäller ekobrottslighet en känsla av att situationen var helt utom kontroll.
Detta var framför allt ett storstadsproblem. Stockholm var det område där problemen var allra mest accentuerade. Med den produktionstakt som rådde -- ställd i relation till antalet ärenden som kom in -- räknade man med att cirka 90% av ärendena över huvud taget inte skulle kunna bli föremål för någon åtgärd från polis och åklagare.
Dysterheten gav också den effekten att våra i detta sammanhang kanske viktigaste medarbetare -- skattemyndigheter och konkursförvaltare -- började få uppfattningen att det inte ens lönade sig att göra anmälningar.
Det uppdrag som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen fick att kartlägga vad som kunde göras för att förbättra situationen har avsatts i ett antal rapporter, som statssekreteraren redogjorde för. En slutredovisning kommer att läggas fram i maj i år.
Två problem är självklara: resursproblemet och lagstiftningsproblemet.
Vi har lämnat förslag. De har delvis lett till reaktion, och vi hoppas att en fortsatt bearbetning av dem kommer att leda till ett lyckat resultat.
Hur är situationen för närvarande? Det är oförändrat hög inströmning av ärenden -- nu håller jag mig till förhållandena i Stockholm. Produktionen har ännu icke påverkats märkbart. Vissa tecken lovar gott för framtiden. Under hösten 1992 har Stockholmspolisens ekorotel förstärkts med tio utredningsmän. Resultatet har ännu inte märkts, men det beror på att det är en lång inskolningstid. Det tar tid innan folk som börjar arbeta med detta kan vara fullt ute i produktionen.
Löften har avgivits om att utöka ekoroteln med ytterligare tio utredningsmän. Tre ekonomtjänster är utannonserade. Däremot har försöket med nya arbetsmetoder inte kommit i gång på allvar.
Vad är viktigast i dag? Rent allmänt är det naturligtvis att man ser till att ekorotlarna blir besatta med de resurser som en gång har blivit avsatta för det ändamålet, att tillräcklig kompetens tillförs utredningarna i form av bl.a. ekonomer, att det är kontinuitet i verksamheten på alla de myndigheter som sysslar med ekobrott och att man fortsätter med att bearbeta de lagstiftningsproblem som Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har pekat på i sin rapport.
Jag vill väcka några tankar vad gäller åklagarväsendet. Brottsligheten på detta område blir alltmer kvalificerad, och måltillströmningen är oförändrad. Detta leder till att behovet av kvalificerade åklagarinsatser kommer att öka.
Vi vill att åklagarnas behov skall beaktas i samband med den organisatoriska förändringen hos Polisen. Polisen är ju vår viktigaste samarbetspartner när det gäller den här typen av verksamhet. Det skall vara balans mellan de resurser som Polisen resp. åklagarna avsätter för att bekämpa ekobrott. Det betyder alltså i klartext att man också måste öka åklagarnas resurser om man ökar Polisens. Vi önskar också att ytterligare resurser avsätts för utbildning och kompetensutveckling för åklagarväsendets del.
En tanke som har dykt upp under våra interna diskussioner har varit att man kanske skulle överväga att knyta den kvalificerade utredningspersonalen hos polisen närmare åklagarna, kanske rent av organisatoriskt. Vi har då haft blickarna riktade på våra nordiska grannländer, där man har en motsvarande ordning.
I övrigt pågår det för närvarande -- och det är det som nu är mest akut för oss -- en översyn av polisens organisation när det gäller utredning. Axel Morath kommer att säga ett par ord om vår allmänna syn på detta.
Axel Morath: Fru ordförande! Som riksåklagaren Torsten Jonsson sade pågår det en översyn av den centrala och regionala kriminalpolisverksamheten. Det är Rikspolisstyrelsen som har ett regeringsuppdrag att se över denna verksamhet, som ju innefattar bl.a. ekobrotten.
Den här utredningen sker i samverkan med Riksåklagaren, och jag är den som bland några andra åklagare representerar åklagarväsendet i denna.
Utredningen pågår och skall redovisas senast den sista mars. Vi vet ju inte ännu vad slutresultatet kommer att bli. Men jag tänkte ändå nämna något om hur vi tycker att en effektiv utredning på det här området skall fungera.
Alla är väl vid det här laget ense om att den ekonomiska brottsligheten både är svårutredd och komplicerad. Att den är resurskrävande och att den också ställer väldigt höga krav på utredningspersonalen i form av hög kompetens vet vi alla.
För att man skall få en effektiv utredning på det här området tror jag att man måste ha en organisation som innebär nära kontakt mellan åklagare och övrig utredningspersonal. På något sätt skall det vara en organiserad enhet som sysslar med detta. Då får man ett effektivt lagarbete. Det skall vara avdelad personal, som inte vid olika tillfällen kan tas i anspråk för andra ändamål.
Olika åklagare bör inte som nu konkurrera om samma utredningsresurs. På åklagarsidan skall man veta vilka polisresurser man har, och Polisen skall också veta hur det ser ut på åklagarsidan.
För att det skall vara tillräcklig flexibilitet i verksamheten krävs det en viss storlek på dessa tänkta utredningsenheter. En annan tanke som vi har är att man skulle ha en friare rekrytering av utredningspersonalen när det gäller den här typen av brottslighet. Det ställs väldigt höga krav på ekonomisk sakkunskap, och det ställs stora krav på utbildning och kunskaper i konkursrätt och bolagsrätt. Det är inte säkert att man som nu skall rekrytera utredningspersonal från Polisen när det gäller utredningar av den här typen av brott. Frågan är om man inte skall ha möjligheter att få ekonomiskt kunnig utredningspersonal på ett mer direkt sätt än för närvarande.
För närvarande är det ju närmast poliser som har fått viss tilläggsutbildning som sysslar med den här typen av verksamhet.
Man frågar sig då hur en sådan organisation, som den som jag har berättat om, passar ihop med den organisation som vi i dag har på åklagarsidan.
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål är rikstäckande och tar mål över hela landet. Mot den svarar på ett naturligt sätt Rikskriminalens ekorotel. Såvitt jag förstår fungerar det samarbetet ganska bra. Eric Östberg får tala om det senare i dag. Det sättet att arbeta skulle väl överensstämma också med de tankar som jag tidigare har framfört.
När det gäller Stockholm, Göteborg och Malmö skulle man i stort sett kunna ha nuvarande organisation. I övriga regioner skulle dessa regionala utredningsrotlar ha en naturlig replipunkt hos den regionala åklagarorganisationen. Möjligen skulle man när det gäller de regioner som ligger närmast de tre storstäderna kunna tänka sig någon form av samverkan. Men jag tror ändå att det är viktigt att även dessa regioner har avdelad personal, så att de vet vilka utredningsresurser de har. Men det skulle inte behöva vara vattentäta skott mellan regionerna utanför de tre storstäderna och storstäderna.
Det var några tankar. De kommer väl på pränt i slutet av mars, när regeringsuppdraget till Rikspolisstyrelsen skall vara klart.
Björn Eriksson: Jag skall inte tala så mycket om det förflutna -- det tycker jag att mina kolleger hos åklagarna har gjort. Jag vill bara säga att resurserna på området totalt sett har minskat i samma utsträckning som de har minskat på andra områden. Siffrorna för resursförbrukning är relativt jämna.
Likväl framhålls det ofta i debatten att det har skurits ned mer på ekosidan. Vi har undersökt detta. Jag tror att det är en fråga om vad man fäster tilltro till. I många fall har bedrägerirotlar och ekorotlar slagits ihop. Om man drar slutsatsen att resurserna därmed har minskat eller ökat är en fråga om tycke och smak.
Det finns otvetydigt en risk för att bedrägerimålen tränger sig fram på bekostnad av de mer kvalificerade ekomålen om man slår ihop rotlarna på detta sätt. Det är ju tillåtet att göra så på lokal och regional nivå. Detta säger jag som en allmän bakgrund. Det kan vara bra att fundera över varför siffrorna till synes inte stämmer. Svaret ligger till stor del i denna sammanslagning.
Det finns en tillströmning av resurser till Polisen igen. Jag kan instämma i det riksåklagaren säger om att det finns ett antal lagstiftningsförslag som Riksåklagarämbetet och Rikspolisstyrelsen i fullt samförstånd har framlagt. Vi hoppas naturligtvis att de kommer att genomföras.
Jag skulle i övrigt vilja koncentrera mig på fem problem, fem möjligheter och fem lösningar.
Det stora problemet, som också Axel Morath talade om, är problemet med styrning och prioritering. 95% av polisverksamheten har en lokal prägel. Det handlar om situationer i vardagsmiljön, i bostadsområdena och liknande. Den polisverksamheten skall drivas nära medborgarna. Det är en självklar utgångspunkt.
Den brottslighet vi nu talar om är av en helt annan karaktär. Den spänner över stora ytor, den är väldigt kvalificerad och den kräver specialistkompetens. Det blir då viktigt att riksdagens vilja blir verklighet i polissystemet. Detta kräver en lösning av problemet med styrning av resurser. Sammanslagningen av bedrägeri-och ekorotlar är ju delvis ett uttryck för att det lokalt är en mycket bra lösning, men det behöver inte nödvändigtvis vara en bra lösning centralt.
Det andra problemet var riksåklagaren inne på, dvs. koncentrationen av problemen till storstäderna. Det gäller huvudsakligen Stockholm, men motsvarande tendenser finns naturligtvis i Malmö och Göteborg.
Det tredje problemet rör utbildningen. Vi fick i dag höra att det kommer förändringar. Vi rekryterar i år 60 elever till ekokurser -- tidigare har det alltid varit 200. Från att ha legat på en hög nivå är siffran 0 vad gäller åklagare. Förklaringen är enkel. Man använder sig av en marknadsmodell och ger kursen efter efterfrågan. Det fungerar inte. Om det är riksdagens vilja att utbildning skall anordnas, måste dimensioneringen bestämmas på central nivå. Om jag förstod statssekreteraren rätt, är det precis den förändringen som kommer. Jag tror att både åklagare och polis hälsar den med stor tillfredsställelse.
Det fjärde problemet rör samverkan. Jag tillhör dem som inte ser samverkan som ett problem primärt. Problemet är inte att myndigheter är osams och inte kan komma överens eller att det är dålig personkemi mellan medarbetarna -- den delen fungerar faktiskt väldigt bra. Problemet är t.ex. systematiken och grovheten i systemet.
Det femte problemet gäller svårigheten att skilja mellan etik och brott. När det går tokigt för oss har det ofta berott på att det inte rört sig om ett brott utan om något oetiskt. Problemet för oss i det här arbetet, och det tror jag att Eric Östberg kan vidimera, är att urskilja vad som är brottsligt. Det är A och O för om verksamheten från polisiär synpunkt skall leda till framgång.
Jag skall inte tala för mycket om möjligheterna. Det viktigaste är det totala samförstånd vi stöter på i våra kontakter med näringslivet om att denna typ av brottslighet hotar själva de marknadsekonomiska mekanismerna. Så var det inte för tio år sedan. Då diskuterade man om bekämpningen var klok eller inte. I dag hävdar nästan ingen inom näringslivet att det inte är klokt att försöka bekämpa denna typ av brottslighet. Det betyder att det råder en ganska vid konsensus.
Jag kan när jag talar om möjligheter nämna att vi stöter på ett antal argument. Det kan vara vanligt folks reaktioner mot vad de uppfattar som otillbörligheter när brottsligheten når för stor omfattning. Det är i hög grad en fråga om rättsmoral.
Jag tror också att vi börjar inse att vi måste kunna strukturera polisarbetet så, att vi parar bekämpandet av kvalificerad brottslighet med bekämpandet av vardagsbrottslighet.
Det är litet svårt att säga någonting om lösningarna eftersom vi precis är i utredningsfasen. Vi möter nu på olika områden önskemål om att man skall skydda olika brottsbekämpningsaktiviteter från att tas bort på lokal nivå, alternativt att vi skall fungera som filter mellan riksdagens vilja och det faktiska arbetet. Diskussioner förs när det gäller trafikpolitik, ekobrottslighet, sexualbrottslighet och en del annat. Egentligen handlar det om hur viktigt man tycker att det är att avsätta resurser för ekobrottsbekämpning.
Om man gör bedömningen att ekobrottsbekämpningen är viktig, måste man finna en lösning som gör det möjligt att på central nivå styra resurserna så att de kommer dit man vill. Det är en värderingsfråga hur denna lösning skall konstrueras. Det finns ett antal möjligheter. Axel Morath pekade på en modell, och det finns andra. Utredningen har att försöka redovisa några alternativ med denna inriktning till allmän begrundan. Gemensamt för modellerna är att fördelningen för att fungera på något sätt måste styras uppifrån.
Eftersom det riktades beröm till Rikskriminalen och enheten för särskilda mål, vill jag gärna understryka att jag gör samma bedömning som Torsten Jonsson. Dessa myndigheter är ett bra exempel på hur saker och ting kan fungera.
Det finns anledning för oss att återkomma då vi i mars lägger fram det slutliga förslaget till en modell. Det lär sannolikt, om det skall fungera, innebära något slags styrning på området, och ett slags renodling. Om man skall formulera det litet fräckt kan man säga att man, när man talar med kollegerna i t.ex. Östersund, märker en tendens till att alla ekobrott sker i storstäderna eller i stora befolkningscentrum. Frågan är då var man skall placera resurserna. Den typen av frågor kommer att tas upp i utredningen.
När man talar om mängden resurser är man tillbaka till frågan om den politiska viljan. Lönsamheten i arbetet är otvetydig. Det är närmast en fråga om huruvida man på Polisen skall omfördela resurser internt eller om resurser skall tillföras utifrån. Det ankommer inte på Polisen att avgöra detta. Jag förstod i dag på det besked vi fick från statssekreteraren att det kommer att ske en prioritering av resurser, och den skall vi naturligtvis försöka göra det bästa möjliga av. Lönsamheten i aktiviteten är otvetydig.
Jag har talat om vikten av att här ha en styrmekanik. I avvaktan på att frågan får sin slutliga lösning har vi med åklagarna noga diskuterat idéer om hur man skulle kunna jobba. Det finns ett antal idéer som vi är helt eniga om. En går ut på att man skulle bilda olika former av arbetslag bestående av åklagare och poliser. En annan är att använda den resurs som ekonomerna utgör. Om vi framöver får större möjlighet att på central nivå fördela pengar, skulle jag misstänka att en av de åtgärder vi vidtar är att tillse att det anställs människor med denna kompetensprofil. Man kan tillse att det sker om man har de övriga styrmedlen därför, såsom utökad utbildning på Polishögskolan.
Jag tror också att det är viktigt att långsiktigt planera rekryteringen. Man måste ha en medveten strategi och bit för bit bygga upp kompetensen -- den får inte svänga upp och ned.
Något som ofta kommer upp när vi får rapporter från fältarbetet är vikten av det arbete som måste ske ihop med åklagare, nämligen att skära av själva brottet och komma till ett slut. I hur stor utsträckning blir det en utredning av vad som har skett och i hur stor utsträckning kommer den att koncentreras på brottet och påföljden? Detta talar mycket starkt för samverkan mellan åklagare och poliser.
Jag kan bara vidimera att vi bedömer projektet RÅSOP vara viktigt. Hos Polisen har vi hittills i samförstånd med åklagarna intagit den inställningen att det är viktigt att vi får hjälp att urskilja brottet, så att vi inte fastnar i utredningen. Finansinspektionen och åklagare kommer till ett stadium där de misstänker brott, och då blir ärendet polisfråga. Det betyder antagligen att kraven på polisiära resurser kommer att stiga allteftersom månaderna går. Eftersom vi talar om samma mängd resurser, är frågan var människorna skall placeras. Om man knyter dem till RÅSOP, vilket mycket talar för, får man i och för sig kortsiktigt betala ett pris då resurserna minskar på ett annat område. Vi kommer att hamna i den situationen framöver då vi måste besluta hur resurserna skall disponeras.
Jag vill avsluta med att uttrycka en viss grad av optimism. Det finns, som riksåklagaren sade, positiva tendenser här. En del poliser kommer tillbaka och en del initiativ är uppenbarligen på gång. Jag tror att man måste hitta en modell som gör det möjligt att transformera riksdagsviljan ut i den polisiära organisationen och att skaffa styrmedel för det. Det är relativt naturligt att man på lokal nivå gör en annan prioritering. Det stora lokala problemet är sällan ekobrottsligheten. Bekämpningen av den kostar multum för den lokala organisationen, men kan vara oerhört viktig samhällsekonomiskt.
Lennart Grufberg: Skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har inte som förstahandsuppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet. Vår huvuduppgift är att se till att företag och individer påförs och betalar den skatt de skall betala. En mycket viktig del i detta arbete är naturligtvis ändå att arbeta med ekobrottslingar. Ekobrottsligheten är för oss, liksom för alla andra inblandade myndigheter, en mycket bekymmersam och negativ del av vardagen.
Ekonomisk brottslighet är inget nytt fenomen för oss. Däremot förändras ekobrottsligheten över tiden. Brottsbeteendet ändras i takt med den ekonomiska utvecklingen, regelförändringar osv. 80-talets högkonjunktur innebar en form av brottslighet: skalbolagshärvorna, grå och svart arbetskraft i byggbranschen osv. Då var det frågan om att undvika att ta fram stora vinster till beskattning. Nu är situationen en helt annan. Det gäller i stället att skriva upp tillgångar och om möjligt försöka få kontanter ur statskassan.
Av våra på skattemyndigheterna ca 11000 årsarbetskrafter är ca 1000 årsarbetskrafter avsatta för revision. Av de 1000 revisorerna arbetar 10%, eller ungefär 100 revisorer, med vad vi kallar eko-och skattebrott.
Man kan litet förenklat säga att dessa 100 revisorer ägnar sig åt härvor, transaktionskedjor och annat, där vi redan från början har grava misstankar om brottslig verksamhet. Under 1992 gjorde vi 628 sådana revisioner.
Vi gör varje år totalt mellan 9000 och 10000 revisioner. Även i den vanliga gransknings-och revisionsverksamheten finner vi brottslig verksamhet. Om det rör sig om belopp av betydelse anmäls det till åklagaren. Antalet anmälningar har de senaste åren legat mellan 3000 och 4000 per år.
Den revisionsverksamhet vi gör leder till förslag till höjningar av skatten med betydande belopp -- det känner ni säkert till. 1991 var det frågan om 8,3 miljarder kronor. 1,1 miljarder av dessa härstammade från ekobrottsrevisioner. Jag vill på en gång säga att dessa revisioner inte ger några stora skatteintäkter. Det mesta av det som skulle ha betalats i skatt försvinner genom den brottsliga verksamheten.
Om vi tillsammans med polis och åklagare kan förhindra denna typ av verksamhet, ger det utrymme för seriös verksamhet som i sin tur ger skatteintäkter till samhället. Den seriösa verksamheten hämmas mycket hårt av den illojala konkurrensen från ekobrottslingarna -- det vet ni alla.
Också på kronofogdemyndigheterna prioriteras ekobrottsbekämpningen. Vi har en särskild funktion -- specialindrivningsverksamheten -- med för närvarande drygt 60 årsarbetskrafter. Där ägnar man den mesta tiden åt indrivning hos ekobrottslingar.
Under de senaste åren har vi granskat 6000 skalbolag. Det gav förslag till skattehöjningar på ca 6 miljarder kronor. Vi har nu fått in ca 700 miljoner kronor av dessa.
Ekobrottsbekämpningen kräver, vilket har sagts tidigare, samarbete mellan de inblandade myndigheterna. Inte heller jag ser några stora problem i samarbetet. Inom skatteförvaltningen skall vi när det gäller ekobrottsligheten -- precis som vid annan skattekontroll -- utreda om skatt undandragits och i så fall hur mycket. Om vi inte kan genomföra dessa utredningar själva med hjälp av de befogenheter vi har genom revisionsinstitutet, får vi koppla in polis och åklagare, vilka har förhörsmöjligheter och tvångsmedel till sitt förfogande. Detta är självklart.
Vi får ytterst sällan rapporter om problem i detta samarbete. Däremot får vi ständiga klagomål om att främst Polisen, och alldeles särskilt Polisen i storstadsområdena, inte har några resurser för samarbete. Problemet från vår horisont är inte att samarbeta, utan att inte ha någon att samarbeta med.
Bristen på kompetent personal hos Polisen får en stor inverkan på vårt arbetet. Jag vill stryka under att vi under senare år har anmält ett stort antal misstankar om mycket allvarliga skattebrott. Dessa fall har inte kunnat bli föremål för polisutredning. Detta har inneburit att vårt arbete inte har kunnat föras vidare, och att många revisioner har fått avslutas helt utan resultat.
Riksåklagaren talade om att skattemyndigheterna inte har gjort alla de anmälningar som borde ha gjorts. Jag måste erkänna att det är riktigt. Vi har påtalat att man måste anmäla alla brott som skall anmälas till berörda myndigheter, och jag vill lova att vi har fått en ändring till stånd. Vi går i vår utbildning ut hårt med riktlinjer för att på olika sätt få upp anmälningsfrekvensen igen.
Om man satsar på ekobrottsbekämpning måste det göras så att det blir balans i insatserna för alla inblandade myndigheter. Jag vill starkt understryka att insatserna enligt vår mening skulle behöva utökas, åtminstone i Storstockholm, för alla inblandade myndigheter.
Jag skulle vilja sluta med att nämna något om en typ av ekobrott som ökat kraftigt under senare tid, nämligen momsbedrägerier. Anledningen till ökningen är, som jag sade inledningsvis, att det nu inte gäller att trolla bort vinster utan att i stället blåsa upp värden eller att få ut kontanter från statskassan.
Sedan momsen infördes har det i större eller mindre utsträckning förekommit försök att få s.k. negativ moms återbetalad. Falsk export, styrkt med falska fakturor, har förekommit länge men ökar nu kraftigt i omfattning. Registrering av nya bolag med negativ moms till följd av påstådda, men falska, investeringar är också en beprövad metod.
Vi har fått mer svårutredda typer av skattefusk under den senaste tiden. En metod som jag vill peka på här därför att den är väldigt komplicerad och svårutredd innebär att man, ofta från skatteparadis, köper immateriella rättigheter, dvs. filmrättigheter eller rättigheter till byggsystem, aidsmedicin, säkerhetssystem och till alla möjliga tekniska processer. Gemensamt för allt det här är att det är mycket svårt att värdera och att utreda. Det är väldigt komplicerat.
Ett annat speciellt problem som jag vill peka på är det faktum att s.k. negativ moms enligt lagstiftningen skall återbetalas skyndsamt. Det innebär att utredningstiderna blir korta. Det krävs ofta polishjälp. Polispersonal måste då finnas tillgänglig, redo att rycka in med mycket kort varsel. Teknisk undersökning kan också vara nödvändig. Det är inte ovanligt att man t.ex. gör förfalskningar av mycket välrenommerade företags fakturor och skickar in. Det är stora problem förknippade med att utreda detta.
Skattemyndigheten i Stockholms län har igångsatt ett särskilt projekt som skall försöka arbeta med inriktning på just momskontrollen. Det är på det området vi bedömer att vi har störst problem just nu. Ytterligare resurser från polis, åklagare och från oss skulle kunna ge stora resultat.
Jag vill till sist säga, med anknytning till det jag nyss sade, att vår förhoppning är att riksdagen skall ställa ytterligare resurser till förfogande för insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Vi är övertygade om att det även ekonomiskt skulle ge mycket tillbaka åt staten.
Ordföranden: Då har vi lyssnat till alla dem vi tänkt lyssna till i detta första pass. Jag släpper nu ordet fritt bland mina kolleger. Lars-Erik Lövdén har redan begärt ordet och får börja.
Lars-Erik Lövdén: Det har i den allmänna debatten vittnats om att resursbristen är påtaglig när det gäller denna typ av brottsbekämpning. Det har också nämnts här, senast av Lennart Grufberg. Ett av de problem rikspolischefen pekar på är den fria resursanvändningen, dvs. att man i den lokala polisorganisationen själv i stort sett helt och hållet får bestämma hur polisresurserna skall fördelas. Det har lett fram till en utveckling där bara 200 av landets 16700 poliser ägnar sig åt dennna typ av brottsbekämpning.
Jag vill fråga Krister Thelin om man inom Justitiedepartementet har fört ett resonemang om möjligheterna att styra resursanvändningen mer från centralt håll när det gäller den ekonomiska brottsligheten. Den frågan knyter an till Axel Moraths inlägg, där han skisserar en ny organisation med bättre samverkan mellan åklagare och polis, fristående från den lokala polisorganisationen.
Min andra fråga till Krister Thelin är följande: Förs det ett resonemang eller pågår det överväganden inom Justitiedepartementet om att tillskapa en från den lokala polisorganisationen mer fristående organisation under central ledning för den här typen av brottsbekämpning?
Min tredje fråga till Krister Thelin gäller om det är regeringens och Justitiedepartementets uppfattning att samhällets resurser för bekämpande av den ekonomiska brottsligheten står i rimlig proportion till brottslighetens omfattning och de skadeverkningar den har.
Jag har också en fråga till riksåklagaren. Det är väl omvittnat att det i finanskrisens spår har förekommit grov ekonomisk kriminalitet. Omfattningen av den är ganska svår att uppskatta, men bedömare som har haft insyn i finansvärlden säger att det rör sig om miljardtals kronor. Är de resurser som riksåklagaren fått till RÅSOP, 4 miljoner kronor, tillräckliga för att man skall kunna göra en genomlysande utredning och granskning av bankvärlden? Detta skall relateras till de mycket stora åtaganden samhället har för att täcka förlusterna inom banksektorn. Det har redan i dag inneburit åtaganden för staten på 67500 miljoner kronor.
Krister Thelin: Jag tror inte att det råder någon oenighet mellan mig och Lars-Erik Lövdén om det angelägna i att attackera frågan om ekobrott på bred front. Vi gör på departementet överväganden som rör alla de delar som knyter an till de två inledande frågorna, nämligen organisationen hos såväl polis som åklagare. Det stora grunddokumentet är Åklagarutredningen som lämnade sitt betänkande i augusti, och som tar upp viktiga organisatoriska frågor. I den samverkan som alla talare har vittnat om når man ett stadium i utredandet då man kan skilja mellan etik och brott. Det måste man kunna göra tidigt. Annars har vi, vilket rikspolischefen var inne på, en felaktig resursanvändning. Då är det åklagaren som skall vara motor i arbetet. För att det skall fungera måste man till åklagaren kunna koppla polisiära resurser på ett riktigt och funktionellt sätt.
Åklagarutredningen, för vilken remisstiden löper ut i slutet av denna månad, ger oss viktiga synpunkter som vi sedan kan foga till den översyn av Rikspolisstyrelsen som pågår. Översynen görs i två steg: dels en allmän översyn av Rikspolisstyrelsen, vilken regeringen har givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att verkställa, dels den översyn som är specifikt inriktad på den grova ekonomiska brottsligheten. Det uppdraget lämnades i december förra året och skall redovisas i slutet av mars. Här finns det förutsättningar att kanske på regional nivå foga samman polis-och åklagarfunktioner på ett bättre sätt än vad som görs i dag. Det utesluter inte att man med just RÅSOP som modell -- den befinner sig i ett uppbyggnadsskede -- mycket väl kan tänka sig en utveckling framöver där vi får en central funktion som är inriktad på detta.
Det finns däremot för närvarande inte några planer på att inrätta en självständig myndighet. Jag vet att Socialdemokraterna har tagit upp frågan i en motion. Skälet till att det inte är aktuellt är att vi innan vi tar steget till att bygga upp en ny myndighet vill pröva om inte de olika delar som nu är involverade kan fås att samverka bättre. Låt oss bättre ta till vara det vi har innan vi går vidare och bygger någonting nytt.
Jag tror att vi är ense om färdriktningen, och därmed också om målet.
Torsten Jonsson: Vi fick 4,2 miljoner i den senaste budgeten. Vi hade begärt ca 6 miljoner. Man har på regeringskansliet förklarat för oss att skillnaden beror på att vi har möjlighet att genom viss administrativ fingerfärdighet hämta in de återstående 2 miljoner kronorna från andra anslag som inte berör oss i övrigt. Vi anser att de 4,2 miljoner vi har fått motsvarar vad vi har begärt.
Frågan gällde om vi behöver mer pengar för närvarande. Vi skulle naturligtvis kunna ta emot mer pengar, men vi har inte möjlighet att lägga ned mer pengar på RÅSOP. RÅSOP befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Det kan för övrigt nämnas att de pengar vi nu använder till RÅSOP tas från vår vanliga budget. Den 1 juli kommer vi således att ha en skuld till statsmakterna genom ett anslagsöverskridande. Vi har möjlighet att mellan budgetåren leva litet grand på kredit. De 4,2 miljoner kronorna faller inte ut förrän den 1 juli, och dem kan vi alltså bara använda förskottsvis för att klara upp det uppbyggnadsskede som vi håller på med för närvarande.
Två åklagare är engagerade i RÅSOP. Vi håller på med rekrytering av ytterligare. Tanken är att det hela skall byggas ut. Jag räknar med att vi om ungefär en månad skall kunna ha en överblick över läget och kunna säga hur stora och många mål vi kommer att kunna ta och hur många åklagare vi kommer att sätta in.
För dagen finns det alltså inga krav eller önskemål från vår sida om ytterligare medel. Vi räknar med att klara oss på det vi har fått. Vid en redovisning som jag gjorde på Justitiedepartementet häromdagen fick jag klarhet i att det finns möjlighet att lösa akuta behov om de skulle uppstå.
Göthe Knutson: Det är åtskilliga år sedan dåvarande regering proklamerade kampen mot ekobrottsligheten. Det är därför ganska förvånansvärt att man fortfarande har sådana samarbetsproblem som här har påtalats. Överdirektör Gruvberg poängterade detta i sitt anförande. Jag vill fråga vad rikspolischefen och gärna riksåklagaren och andra har för synpunkter på detta. Borde det inte vara rimligt att samarbetsproblemen för länge sedan var utagerade? Det har också tidigare ställts frågor om samarbetet.
Jag vill fråga närmast rikspolischefen vad det är som gör en äldre polisman särskilt lämplig för arbete på ekorotel. Ungefär hur stor del av den utbildning som sker på Polishögskolan är gagnelig för de polismän som skall arbeta med ekobrottslighet?
Jag vill också fråga riksåklagaren eller någon annan som kan ha en uppfattning: Hur stort är det utländska inslaget av ekobrottsligheten i dag?
Björn Eriksson: På frågan om samarbetsproblemen är svaret att några sådana inte finns. Jag vill hänvisa till det som överdirektören för Riksskatteverket sade, nämligen att problemet ibland är att det inte finns någon att samverka med. Jag tror att det litet grand är ett sidospår att hänga upp sig på s.k. samarbetsproblem, därför att det är inte däri problemet ligger.
När det gäller äldre polismans lämplighet tycker jag att det är ganska bra att illustrera den tes, som framför allt vi från Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren framförde, nämligen att det är precis så som vi inte tycker att det skall vara. Men det blir så eftersom styrmedel uppifrån för att kunna få en specialisering på den grova kriminalitetens område har saknats. Jag tror att om möjligheter uppstår att styra detta litet bättre, kan risken undvikas att det blir en ingång i ekorotlarna av det här skälet. För övrigt när det gäller ekorotlarna, tror jag att synpunkten inte är riktigt korrekt. Den är nog mer relevant när det gäller bedrägerirotlar eller när man slår ihop bedrägeri-och ekorotlar. Det är då detta problem uppstår.
På frågan om den utbildning i ekobrottsligheten som är gagnelig är svaret: Ja, självfallet den del som leder till brottslighet. Problemet i ekoutredningarna är ständigt att vi skall göra brottsutredningar. Andra är mer kvalificerade än vi att utreda ekonomiska samband. Kommer man in på brott, kommer man också in på lagstiftning. Därför är hela polisutbildningen nödvändig för att man över huvud taget skall kunna fungera som ekoutredare i den fas som handlar om brott. I frågan ligger också det påstående, som jag uppfattade att överdirektör Gruvberg, jag och riksåklagaren var överens om, nämligen att vi bör rekrytera andra personer än bara poliser. För detta krävs också styrmedel. Risken är eljest att pengarna försvinner ut i systemet.
Frågan till riksåklagaren om det utländska inslaget i den ekonomiska brottsligheten kan jag passa på att besvara nu när jag har ordet. Det finns en annan faktor som jag tror många gånger är minst lika tung, nämligen att ekokriminaliteten ofta är kopplad till annan grov kriminalitet, vilket är en allmän uppfattning hos dem som arbetar med detta. Det handlar inte bara om att folk så att säga skor sig på ett mervärde, utan det kan vara organiserad kriminalitet i narkotikavärlden eller liknande där det gäller att komma åt ett ekonomiskt mervärde. För att klara detta -- tvätta pengar eller vad det kan vara -- måste man koppla in ekosidan för att klara den transaktionen. Det gör att det många gånger finns ett samband mellan ekobrottsbekämpning och bekämpning av annan grov kriminalitet.
Torsten Jonsson: Beträffande frågan om kopplingen till utländska intressen vill jag tillägga till det som Björn Eriksson sade att vi inte ser något sådant samband. Vi ser inga internationella aspekter på ekobrottsligheten, utan den är nog en inhemsk företeelse.
Göthe Knutson: Jag vill först tacka för svaret. Det var just det som överdirektör Gruvberg sade om samarbete som föranledde min fråga.
Lennart Gruvberg: Jag måste ha uttryckt mig väldigt dåligt. Vad jag sade var att jag inte alls upplever att vi har några samarbetsproblem med varandra. Problemet är resursbristen hos framför allt Polisen. Vi hittar inga att samarbeta med. Detta är det stora problemet.
Ingbritt Irhammar: Jag vill först ställa en fråga om utbildningen av poliser på det här området. Det är sedan länge känt att det har varit svårt att få poliser intresserade av att arbeta på det här området. Det är också svårigheter beträffande påbyggnadsutbildningen, därför att brottsligheten alltid ligger några steg före. Ytterligare en svårighet är att behålla de utbildade poliserna. Ju duktigare de blir desto mer intressanta blir de bl.a. för det privata näringslivet, där de också kan få bättre betalt och ibland mer stimulans. Är detta problem fortfarande aktuellt nu när det har blivit svårare att få jobb på den allmänna arbetsmarknaden? Om problemet finns kvar undrar jag vad ni har för planer för att motverka problemet?
Jag vill ställa en andra fråga om miljöbrottsligheten, som oftast är kopplad till ekonomisk brottslighet. Hur ser utvecklingen ut på den sidan? Följande fråga vill jag ställa till Torsten Jonsson: Är det lättare i dag än för fem år sedan att påvisa miljöbrott? Jag tänker då inte på bagatellartade miljöbrott utan på de stora och svåra miljöbrotten. Behövs där ytterligare lagförändringar?
Min tredje fråga ställer jag till Krister Thelin, trots att den i stort sett är omöjlig att besvara. Jag kom på frågan när jag hörde Krister Thelin tala om att det totala skattetrycket självfallet har betydelse för om folk skattefuskar. Vi kan väl alla vara överens om att om vi inte har någon skatt alls att betala så fuskar vi inte. Men om vi har 100% skatt eller näst intill så fuskar vi alla. Frågan är bara om detta är relevant i framtiden? Vi kommer inte att ha en skatt som ligger vid 50% i åratal framåt. I USA är skattenivån nere i 30--35%, men inte heller där har man slutat skattefuska. Frågan är egentligen om det är värt att ägna skattefusket några större aktiviteter eller resurser? Var tycker Krister Thelin att skattegränsen går för att människor skall sluta fuska?
Björn Eriksson: Sedan man tog bort systemet med central finansiering är endast en tredjedel av kurserna på ekosidan besatta. Det som statssekreteraren sade om att man skall återgå till systemet med central finansiering är därför en god nyhet. Inom parentes sagt tror jag att det systemet bör tillämpas på tung utbildning som regering och riksdag vill ha genomförd, annars befarar jag att den kommer att prioriteras bort.
Beträffande påbyggnadsdelen och sättet att gå vidare är det vår avsikt -- om vi får möjlighet att använda den resurs som statssekreteraren har talat om -- att göra en vidareutveckling av kriminalpolisutbildningen med inriktning bl.a. på just ekobrottsligheten. En del av en sådan skärv skulle användas för att utveckla detta i linje med det manifestarbete som vi har drivit kring den grova kriminaliteten. Detta är i sin tur beroende av riksdagens och regeringens prioriteringar, men detta är ett av de pilotprojekt som vi omedelbart skulle sätta i gång.
När det gäller personalfrågan kan jag säga att det nu är lättare att få behålla folk, men det är svårt med nyrekryteringen. Skälet ligger helt enkelt på löne-och utvecklingssidan. Eftersom detta numera är en lokal fråga har löneförmånen för ekopoliserna försvunnit. Många av dem som är duktiga får kommissarietjänster och försvinner därigenom. Sedan 1985 saknas styrmedel att påverka detta. Nu är man tillbaka till frågan vilka styrmedel man vill ha om man skall tillse att detta fungerar. Det handlar hela tiden om huruvida denna polisverksamhet i någon mening skall skiljas ut och styras hårdare centralt eller inte. Om den inte skall det försvinner dessa delar och därmed försvinner också ekopoliserna om de så att säga inte finner någon morot.
Om man vill vara elak, vilket man naturligtvis inte skall vara, kan man återge en kommentar som ibland förekommer: Jag kör inte en utredning i två år för att sedan få fast någon för ringa bokföringsbrott. Då blir kravet: Vad kan vi åstadkomma, vilken prestation och morot finns i systemet och hur samordnas och styrs detta? Därmed tror jag inte att detta förhållande är omöjligt att vända, eftersom vi talar om vanliga normala styrmekanismer som det gäller att konstruera systemet efter.
Jag vill här föregripa min vän Torsten Jonsson med att säga något om miljöbrott. En tanke som finns inom Polisen och som på något ställe tillämpas är: Varför inte låta några få sköta dessa brott över större ytor i stället för att varje län eller polisdistrikt skall vara självförsörjande. Miljöbrottsfrågorna är så komplicerade att det är viktigt att ha en bra kompetens. Då kommer man tillbaka till frågan hur man hanterar det grova kriminalutredandet och hur man nyttjar de trånga resurserna -- Sverige har 17000 poliser och 8,5 miljoner invånare. En sådan kompetens måste så att säga renodlas och vässas. För ett verksamhetsområde som detta kan man aldrig få totalförsörjning. Några orter har på eget initiativ slagit in på specialiseringens väg -- jag tror att Kalmar är en av dessa, möjligen finns någon ytterligare. I övrigt lämnar jag över till Torsten Jonsson, som fick frågan.
Torsten Jonsson: Miljöbrotten kan ge stora ekonomiska vinster, men de är inga ekobrott i egentlig mening. Jag har inga aktuella uppgifter beträffande ökningen av miljöbrott. Såvitt jag vet finns ingen på senare tid framtagen uppgift. Det finns goda lagliga möjligheter att komma åt vinster vid miljöbrott. Men miljöbrotten är mycket svåra att utreda, vilket hänger ihop med att lagstiftningen är snårig. Den är uppdelad på bestämmelser i brottsbalken och bestämmelser i speciallagstiftning. Vi hoppas att det skall rådas bot på detta genom den utredning som för närvarande sysslar med miljöfrågor. Vidare är det en resursfråga. Det finns mycket få poliser som är kunniga på området. Vi kan inte skryta med att vi har särskilt många duktiga åklagare heller på detta område, men våra möjligheter är ju större än Polisens att se till att rätt åklagare utses till sådana mål. Därför har vi till nöds kunnat klara det här. Det är en fråga om att få duktigt och bra folk som klarar detta.
Det ställdes här tidigare en fråga om varför så många äldre polismän tjänstgör på ekorotlarna. Jag tror inte att det finns någon mer komplicerad förklaring. Det är nog helt enkelt erfarenhet och klokskap som ofta gör att man når dessa poster inom ekobrottsbekämpningen.
Krister Thelin: Jag skall försöka göra det omöjliga, nämligen att besvara Ingbritt Irhammars fråga: Enkelt, 27%. Självklart finns ingen direkt uppfattning om var gränsen för skattetrycket ligger för att det av de flesta skall uppfattas som legitimt. Men jag tror att vi kan enas om att ju lägre skatten på inkomsten är desto legitimare tror jag att de flesta uppfattar att statens och det allmännas anspråk är. När man hör andra debattörer tala om skatteärendena kan man ibland få intrycket att skatt är någonting som sedan staten har tagit sitt, dvs. det som blir kvar, är en gåva som man får från det allmänna. Skatt är ju ett legitimt anspråk från det allmänna på den egendom som man själv äger. Om skattenivån är 100%, som Ingbritt Irhammar exemplifierade, är det ingen tvekan om att vi alla skulle enas om att det vore orättfärdigt. En skattesänkning bidrar rent allmänt till att man får en bättre skattemoral i samhället. Det är i det sammanhanget som man också skall se frågan om reglernas utformning -- ju lägre skattetrycket är desto mindre är incitamenten för dem som av olika skäl inte önskar bidra till det allmännas bästa. Därför tror jag att vi kan enas om att gränsen ligger någonstans mellan 0 och 100%.
Birthe Sörestedt: Jag vill vända mig till överdirektör Gruvberg. Medborgarna följer i massmedia vad som händer på det här området. Ofta vid konkurser och andra oegentligheter beskrivs hur skatter och avgifter inte har betalats in på ett flertal år. Det är då oftast stora belopp som det rör sig om. Är det något fel i regelsystemet eller är det kontrollresurser som fattas, eftersom det tydligen kan ta lång tid att upptäcka brotten?
Vi hörde här också att momsbedrägerierna hör till de största problemen. Vad jag förstår behövs ytterligare resurser för att komma till rätta med dessa. Kan man göra något åt regelsystemet för att underlätta att komma åt dem som gör sig skyldiga till dessa bedrägerier?
Man har tidigare granskat vissa branscher mer noggrant. Fortsätter man att genomföra branschgranskning och finns det resurser till denna?
Ulf Eriksson: Jag vill ställa en konkret fråga till Björn Eriksson: Eftersom finanspolis har tillsatts undrar jag om de har kommit i gång med verksamheten? Om de har kommit i gång med den undrar jag om det finns möjlighet att göra någon preliminär utvärdering av verksamheten?
Lennart Gruvberg: Beträffande regelsystemen kring konkurserna och oegentligheterna i samband med dessa tror jag säkert att man kan åstadkomma en del förändringar. Men jag tror inte att problemet ligger i regelsystemet just nu, utan att det är fråga om att det är många komplicerade ärenden som skall utredas. Jag vill gärna understryka det som statssekreterare Thelin sade om angelägenheten av nya och enklare regelsystem. Helt kort vill jag säga att det vi ser konkreta exempel på är nästan bara motsatsen.
Det finns all anledning att ge sig på problemet med momsbedrägerier väldigt snabbt, därför att staten förlorar pengarna så oerhört lätt. Eftersom pengarna måste betalas ut så fort blir det en bristande utredningstid. Vi behöver därför snabbt få möjlighet att sätta in utredningsresurser.
Granskning av branscher är en form av prioritet som vi gör. Vi granskar branscher och börjar också bli betydligt bättre på att tillsammans med polis och åklagare rikta in oss på att helt enkelt -- om man skall uttrycka sig vårdslöst -- granska skummisar. Det är också ett bra sätt.
Björn Eriksson: När det gäller finanspolisen har vi till chef utsett Christer Fogelberg, åklagare från Göteborg. Detta är för övrigt ett bra exempel på myndighetssamverkan, därför att det är åklagarkompetens som behövs för den här tjänsten. Tillsättningen av tjänsten på kommissariesidan är på gång.
Beträffande de faktiska ärendena har ett lagförslag lagts fram som bl.a. berör pengatvätt. Vi är beroende av att den lagen passerar riksdagen. Detta är en av de väsentliga delarna.
För att klara den praktiska hanteringen av finanspolisverksamheten har Rikskriminalens resurser använts, eftersom det sedan länge finns ett etablerat samarbete mellan banker och Rikskriminalen. Där finns ett antal ärenden som -- om en finanspolis hade funnits -- rimligen skulle ha placerats där.
Kent Carlsson: Jag vill ställa två frågor med anledning av det som överdirektören från Riksskatteverket sade om att fakturor och annat ofta kommer från andra länder. Vad skulle riksdag och regering kunna göra för att ytterligare underlätta ett internationellt samarbete mellan myndigheter, polis och åklagare? Finns det ett internationellt samarbete som ni själva försöker bygga upp mellan myndigheter av samma typ som er egen?
Jag har hört rykten om att den tekniska utrustningen som exempelvis datorstöd m.m. hos ekobrottspolisen och på andra håll är bristfällig i förhållande till den typ av brottslingar som det handlar om. Jag skulle vilja ha en kommentar till detta från åklagarsidan, skattemyndigheterna och Polisen.
Sigrid Bolkéus: Min fråga gäller finanspoliserna. Jag har nu fått en del svar av Björn Eriksson. I den proposition, som tydligen skall läggas i mars, står bl.a. att bankerna skall åläggas att granska misstänkta transaktioner. Finanspolis finns i USA och även i Australien, men där rapporteras alla transaktioner som överstiger ett visst belopp. Tydligen är det i USA fråga om belopp på ungefär 10000 dollar och däröver som skall redovisas. Vad säger t.ex. Björn Eriksson om detta? Är det önskvärt att vi i Sverige också kontrollerar transaktioner som överstiger ett visst belopp, eller skulle det bli väldigt svårhanterligt?
Lennart Gruvberg: Traditionellt har samarbetet tidigare till övervägande del skett med de nordiska länderna. Nu börjar vi bygga upp ett samarbete inför EG. Jag tycker att vi har kommit en bra bit på vägen. Jag vet inte hur man från Polisens sida skall kunna hjälpa till genom regelsystemet, men detta samarbete är oerhört viktigt. Det måste då finnas en inriktning som gör att de olika länderna vill arbeta med samma frågor. Men vi tycker att vi åtminstone får kontakter med myndigheter i andra länder, som inger förhoppningar. Som ni vet finns också ett traditionellt samarbete inom OECD. Problem finns alltid. Att samarbeta med skatteparadis går inte, och den typen av samarbetssvårigheter kommer att finnas även framöver.
Torsten Jonsson: Beträffande frågan om datoriseringen inom Polisen har jag inte särskilt mycket matnyttigt att säga.
Ordföranden: Min tanke var att det möjligen kunde finnas ytterligare synpunkter på internationaliseringen.
Björn Eriksson: Beträffande den fråga som Kent Carlsson tog upp om internationaliseringen kan jag säga att det händer väldigt mycket gentemot EG och österut. De samarbetsavtal, som vi nu inte har fullt ut, som gäller återlämnande av tillgångar och uppbyggnad av systemet med att jaga dem som har ekonomiska mervärden runt om i landet -- att effektuera för verkande beslut -- kommer att bli en mycket viktig uppgift för finanspolisen. Detta är mycket viktigt och bör skötas av polisiära och andra kanaler med stöd av departement bl.a. I andra länder arbetas intensivt med detta, och jag är övertygad om att man också i Sverige kommer att göra det.
När det gäller den tekniska utrustningen är svaret ja, men inte i den mening som ibland framskymtar i tidningarna, t.ex. att ålderdomliga skrivmaskiner och annat används. Sådant förekommer säkert, men det är då kanske närmast ett tecken på brist i arbetsledning och annat. Vad jag tycker saknas, och som nog en del av de pengar som Justitiedepartementet flaggar för borde användas till, är helt enkelt att bygga upp datorkompetens i hanteringen. Det gäller förundersökningsteknik och registerhållning osv. Det är väl bekant att Polisen dessutom har användning av ett förspaningsregister, vilket på sikt också i viss utsträckning är en datorfråga med vad som därtill hör.
Som svar på Sigrid Bolkéus fråga kan jag säga att vi delvis har fått gehör för våra synpunkter. Men som framgår av propositionen vill vi gå längre, dvs. att vi vill kriminalisera vissa beteenden inom banksystemet av två skäl. Det ena är att vi tror att det skulle vara ett skydd för den bankanställde att kunna säga att ett beteende är kriminaliserat, och följdaktligen får man lov att utlämna vissa uppgifter. Det andra skälet är att vi tror att det skulle bli svårt att långsiktigt hålla ett ordentligt tryck och att vidta en serie åtgärder om man inte har kriminaliserat handlingar som att hålla kvar bokföringsallegat. Om man då är beroende av lagstiftning i största allmänhet blir det väldigt svårt att driva brottmål mot dem som i detta avseende är försumliga. P G Näss gick i sitt förslag på detta område längre. Men nu påbörjas en lagstiftning, och sedan får man väl återkomma vartefter den här typen av brister uppträder.
Krister Thelin: Jag vill något kommentera den internationella aspekten. Det är helt riktigt, som Lennart Gruvberg sade, att vår medlemsansökan till EG/EU också innebär en intensifiering i våra förberedelser för att delta i det internationella polissamarbetet. Detta kommer att ske inom ramen för den s.k. Schengenöverenskommelsen, som är ett antal medlemsstater inom EG -- utanför står Danmark, Storbritannien och Irland -- som har ett intensivt samarbete som säkert kommer att stå modell för det vida samarbete som skall föras inom ramen för Maastrichtavtalet, den s.k. tredje pelaren, dvs. det samarbete som skall ske på mellanstatlig nivå. Vår beredskap inom regeringskansliet och Justitiedepartementet för att följa och förbereda detta är mycket hög. På sikt tror vi att detta också kommer att gagna bekämpningen av den del av den ekonomiska brottsligheten som har internationella förgreningar.
Med anledning av Sigrid Bolkéus fråga om gränsen för rapporteringsskyldighet tror jag att det i förslaget om penningtvätt finns en gräns som ligger vid 110000 kr. Belopp därunder skall man alltså inte rapportera.
Göran Magnusson: Jag hade en fråga om skattetrycket och sambandet med ekobrottsligheten. Det gjordes inledningsvis ett mycket rakt uttalande om att det finns ett klart samband. Sedan har diskussionen visat att frågan inte är så alldeles enkel. Som statssekreteraren sade ligger gränsen för skattetrycket någonstans mellan 0 och 100%. Därmed har den frågan fått sitt värde i den här debatten.
Jag vill möjligen tillägga, fru ordförande, att när Karl XII införde allmän självdeklaration och några få procents beskattning, hotade adelsmännen redan då med att flytta utomlands.
Ordföranden: Litet historia skadar inte ibland.
Birgit Henriksson: Jag vill kort återkomma till frågan om sammansättningen av utredningsgrupperna och till utbildningen av ekonomer. Eftersom det är olika inriktningar på brottsligheten undrar jag om man inte skulle behöva låna in olika experter på konsultbasis för vissa mål i stället för att hierarkiskt bygga upp en grupp som sedan kanske inte passar för verksamheten.
En kort fråga också om databrottslighet. Det går ju svindlande snabbt att överföra summor osv. Vem har egentligen huvudansvaret för att kontrollera datoriseringssystem när man får en anmälan om databrottslighet? Det talas väldigt mycket om detta, men det görs i det fördolda därför att området är ju inte lätthanterligt.
Björn Eriksson: Birgit Henrikssons idé om att låna in experter på konsultbasis tycker jag är riktig. Men jag tror att den sammanhänger med det som vi här har återkommit till, nämligen att om man polisiärt bygger upp färre och slagkraftigare enheter som står under mer direkt styrning eftersom det är fråga om så grov kriminalitet, tror jag att ett inslag i detta exakt är det Birgit Henriksson säger, nämligen att då skall den som arbetar i denna verksamhet ha den ekonomiska friramen och ha möjlighet att jobba på det sättet. Detta är bl.a. ett skäl till att vi, när vi exempelvis jobbar med finanspolis, vill gå exakt den här vägen som innebär att man har en frihet att köpa kompetens i stället för att alltid producera den själv.
Beträffande frågan om datorbrottslighet har vi en del på insidersidan. I dag drivs arbetet genom överläggningar mellan banker och oss i dessa frågor. För att uttrycka sig litet dramatiskt var det tidigare så att om någon begick ett datorbrott i exempelvis en bank och sedan betalade 25% av det belopp som man svindlade undan genom utbetalning i Schweiz, så fanns det väldigt många unga människor som fann det attraktivt. Då är inte alltid huvudskälet att skydda sig mot huvförsedda människor med skjutvapen som går in i banken, utan det kan vara minst lika viktigt att skydda sig inifrån. Det finns ett starkt intresse för banksystemet att lämna anmälningar, men inte avslöja alla sina affärshemligheter. Därför är det en mycket viktig funktion för finanspolisen att arbeta på detta område. I dag har vi fem sex sådana här fall per år varav några når offentligheten. Detta drivs normalt med speciell personal från Rikskriminalpolisen bl.a. från ekoroteln. Framöver är detta något som bör ligga på det här nya organet.
Alf Eriksson: Jag vill ställa en fråga om den sista delen i den här kedjan, nämligen att återbörda de medel som genom brottslighet har tagits från samhället. Jag tänker då närmast på kronofogdarnas verksamhet. Hur sker prioriteringen i dag inom kronofogdemyndigheterna mellan den ekonomiska brottsligheten och normal indrivningsverksamhet? En följdfråga: Räcker resurserna? Jag ser den här delen som mycket viktig inte minst i preventivt syfte.
Ordföranden: Jag vill själv ställa en fråga. Man kan av mycket av det som har sagts här i dag dra den slutsatsen att den ekonomiska brottsligheten egentligen är en storstadsfråga, och det kom också fram redan vid vår hearing år 1991. Kan man av det som har redovisats här i dag av Torsten Jonsson, Björn Eriksson och även Lennart Grufberg dra den slutsatsen att den ekonomiska brottsligheten inte är något problem utanför de tre största städerna?
Lennart Grufberg: Jag vill svara att vi prioriterar ekobrottsindrivning även på kronofogdemyndigheterna. Vi har givit riktlinjer till både skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter om att detta är en prioriterad arbetsuppgift.
Vi avsätter, som jag sagt, ungefär 60 årsarbetskrafter för specialindrivning, och de ägnar sig huvudsakligen åt denna typ av frågor. Men man kommer också i den vanliga indrivningsverksamheten in på detta.
Kronofogdemyndigheterna lever fortfarande under den värsta högkonjunktur som de någonsin har haft och är överbelastade till tusen. Det är alltså klart att man har bristfälliga resurser för att ägna sig åt dessa frågor. Det är inte lätt att sätta in så mycket resurser som skulle behövas i den högkonjunktur som vi har för närvarande.
Björn Eriksson: Det är svårt att ge ett entydigt ja-eller nejsvar. Jag kan säga ja så till vida att de stora problemen finns i storstäderna. Men det finns ofta också en avläggare. Följer man vad ekoroteln sysslar med i Kalmar, hamnar man i Malmö eller Stockholm.
Något som är vanligt ute i landet är fall som går under beteckningen bedrägeri, och rågången mellan bedrägeri och ekobrott är inte alltid knivskarp. Jag vill därför rikta ett varningens finger mot att säga att det inte finns problem i övriga landet. Men det finns där alltså mer av problem som vetter mot de klassiska bedrägerifallen.
Hanterar man bedrägerifallen på grundval av den polisiära struktur som vi har, tror jag att vi kan säga att man klarar detta på ett tillfredsställande sätt framöver. Det är den grova ekonomiska brottsligheten som har den koncentration som vi har talat om.
Torsten Jonsson: Jag tror att det är en alldeles riktig analys. Läget utanför de tre storstäderna är långt ifrån problemfritt, men man kan väl ändå säga att det är under kontroll. Det återstår en del att göra, och vi hoppas på utredningen om organisationen av kriminalpolisen på det här området. Det finns inte någon anledning att betrakta läget som alarmerande utanför storstäderna.
Lars Bentelius: Fru ordförande, utskottsledamöter! Det är samma sällskap som sitter här i dag som för snart två år sedan. Jag tror att man kan konstatera att den ekonomiska brottsligheten sedan dess har haft en ganska trygg och behaglig tillvaro. Läget är fortfarande sådant att en stor del av denna brottslighet inte utreds. Den definieras fortfarande som en brottslighet karakteriserad av låg upptäcktsrisk och högt utbyte.
Bekämpning och förebyggande verksamhet förekommer praktiskt taget inte. Jag tror inte att jag är alltför optimistisk om jag säger att för den händelse att vi ses här om två år igen, kommer vi då att kunna konstatera att inte särkskilt mycket mer har hänt.
Det talas om att man tillsätter utredningar och planerar än det ena, än det andra, men det stora problemet är att man inte kommer upp ur startgroparna.
Bekämpningen av denna brottslighet har ett kort och ett långt perspektiv. Jag tycker att man i och för sig har börjat ta itu ordentligt med det långa perspektivet. Vårt från nästan alla håll kritiserade skattesystem har väl en stor roll i det sammanhanget. Men oavsett vilket skattesystem som vi har kommer denna sektor att vara attraktiv för ett antal personer. Något som man lätt tappar bort i hanteringen är att ekonomisk brottslighet inte enbart riktas mot staten.
Vi har i 80-talets spår fått en brottslighet som i stor utsträckning innebär att allmänheten drabbas. Svindleriparagrafen i brottsbalken kommer allt oftare till användning. Också finansiella institutioner, banker och andra juridiska personer blir utsatta för ekonomisk brottslighet i mycket stor utsträckning.
Det utvecklas vidare hela tiden, nästan med blixtens hastighet, nya finansiella metoder, och den kompetens som den traditionella polis-och åklagarverksamheten besitter skulle obönhörligen komma till korta, om man inte tog hjälp utifrån av specialister, som t.ex. ekonomer.
Följderna av den ekonomiska brottsligheten kan vara värda några ord, även om väl de flesta av de närvarande känner till dem. Om den ekonomiska brottsligheten får slå rot och florera, får detta en mängd negativa konsekvenser. Det undergräver förtroendet för lag och rätt, det stabiliserar samhällslivet, det upphäver förekomsten av konkurrens på lika villkor inom stora näringsområden och det för med sig en undervegetation av annan brottslighet: korruption, utpressning, narkotikabrott och illegal spelverksamhet. Jag tycker att det är väl värt att hålla detta i minnet.
Det förekommer ofta i debatten, och så har skett också i dag, att man som något slags lockbete pekar på att det skulle vara lönsamt att utreda den ekonomiska brottsligheten. Jag ifrågasätter inte det, men jag tycker att det är en synpunkt som totalt saknar intresse. Sedan när har lönsamhetskriteriet varit avgörande för om man skall utreda brottslighet eller inte?
Jag kan nästan ordagrant upprepa vad jag sade för två år sedan, att vad som krävs är bättre kompetens, gärna tillförd utifrån. Det krävs dessutom större resurser och -- det vill jag poängtera efter att ha lyssnat på debatten "mellan raderna" här i dag -- klarare ansvarsförhållanden. Utmärkande för vad som har sagts och inte har sagts tycker jag nämligen är att ansvaret för dagens skandalösa situation inte ligger någonstans.
Har man följt debatten i massmedia kan man konstatera att den gamla regeringen skyller på den nya regeringen och att den nya regeringen skyller på den gamla regeringen. Rikspolischefen saknar möjlighet att styra verksamheten, och det förekommer underifrån kritik mot att man inte får resurser. Kort sagt: Ingen har ansvaret för dagens situation.
Jag tror därför mycket på att man måste ha något speciellt organ som verkligen tar på sig ansvaret för detta. Annars är jag rädd för att vi, som jag sagt, om ytterligare två år kan konstatera att det har tagits en del initiativ men att dessa inte har lett särskilt långt på vägen.
Advokatsamfundets uppgift i det här sammanhanget är att vara remissinstans i de lagstiftningsåtgärder som förekommer. Vi är rent av förmätna nog att tycka att Advokatsamfundet är en ganska tung remissinstans när det gäller att granska nya lagförslag. Vad vi fäster mycket stor vikt vid är rättssäkerhetsfrågorna, som vi har tagit på entreprenad inom Advokatsamfundet.
Rikspolischefen sade att det är viktigt att skilja mellan å ena sidan dålig etik och å andra sidan brottslighet, och jag instämmer gärna i detta. Det är en typisk rättssäkerhetsfråga. Det är självfallet förödande för en enskild att bli utsatt för ogrundad misstanke om brottslighet. Vi har sett några fall av detta under 90-talet.
Det är också en del av rättssäkerheten, nämligen för de drabbade, att brott utreds ordentligt. Jag återvänder till att man kan peka ut vissa branscher som är speciellt utsatta. Man brukar t.ex. nämna restaurangbranschen, och det är klart att en skötsam restauranginnehavare som skall konkurrera med någon som struntar i lagar och förordningar ohjälpligt kommer till korta. Det måste man också ta i beaktande.
Det brukar också emellanåt i debatten påstås att advokater spelar en roll i fråga om den ekonomiska brottsligheten. Jag vill med anledning av detta bara säga att vi självfallet inte kan svära oss fria från att det hos oss tyvärr finns ledamöter som kan uppträda som handgångna män eller kvinnor för den ekonomiska brottsligheten. Men i de fall där vi uppdagar detta, svävar vi inte på målet. Vi tvekar inte det minsta utan utesluter de advokater som ägnar sig åt sådant.
Vi har under 90-talet haft två fall där advokater har uppträtt som lakejer åt den ekonomiska brottsligheten, och de är obönhörligt borta ur Advokatsamfundet.
Carl Anton Spak: Stockholms tingsrätts inlägg kommer att delas upp i två delar. Det första inlägget görs av mig själv, som är administrativ chef för domstolen, och det andra av chefsrådman Rolf Nöteberg, som är en mycket erfaren ekomålsbrottdomare.
I olika sammanhang då det talas om åtgärder som kan vidtas för att bekämpa ekonomisk brottslighet glöms tyvärr ofta konsekvenserna för de allmänna domstolarna bort. Ett exempel på det är den tunga socialdemokratiska motion om ekonomisk brottslighet som nu föreligger. Den talar om behov av stora förstärkningar inom polisväsendet och vid åklagar-och skattemyndigheterna samt om smärre förstärkningar på några andra myndigheter, men domstolarna behandlas knappast alls -- bara en enda rad om utbildning och några få rader om processabotage.
Om det kunde göras en lyckad satsning på bekämpningen av ekonomisk brottslighet i en framtid, och det hoppas vi verkligen på vid domstolarna, skulle naturligtvis antalet inkommande mål om ekobrott öka markant hos dessa. Det är faktiskt själva avsikten med satsningen. Då skulle vi hamna i en bekymmersam arbetssituation, om inte särskilda åtgärder vidtogs. Med sådana särskilda åtgärder menar jag båda mer av resurser och inte minst en ny lagstiftning på processområdet, syftande till att begränsa huvudförhandlingarnas storlek i olika brottmålshärvor.
Jag kan i detta sammanhang passa på att nämna att jag vid en konferens som Jusek anordnade häromdagen hörde att man i England har lyckats att på ett effektivt sätt komma fram till ett bra resultat i bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Detta har lett till att de engelska domstolarna för närvarande är helt dränkta i brottmål om ekonomisk brottslighet.
Under den senaste tioårsperioden har vi vid Stockholms tingsrätt haft en mycket varierande arbetsbörda med ekonomiska brottmål. Dessa brottmål ger oss i allt större utsträckning besvärliga tvistemål av omfattande slag. Det kan t.ex. gälla skadeståndsskyldighet för inblandade styrelseledamöter och revisorer.
Antalet domare vid domstolen som samtidigt sysslar med ekobrottmål har under senare år varierat från högst 10 till som lägst 2. För närvarande åtgår endast ungefär tre domares arbetskraft för handläggning av ekonomiska brottmål. Det kommer in ett jämförelsevis litet antal ekobrottmål från berörda åklagarmyndigheter. Det gäller för övrigt också i fråga om bedrägerimål av allmänt slag -- jag säger det eftersom rikspolischefen hade en tanke om att bedrägerimålen ibland möjligen kunde breda ut sig på ekobrottmålens bekostnad.
Men vi har lika få allmänna bedrägerimål.
När någon gång ett större ekobrottmål blir klart för huvudförhandling får jag som administrativ chef för domstolen i praktiken ofta försöka disponera om resurserna vid domstolen och skaffa fram två domare, förhoppningsvis med specialutbildning, som kan friställas för målet i fråga. Dem får jag ta från andra områden.
Om ett mål skulle ta ett helt år i anspråk för huvudförhandlingar, som t.ex. La Reine-brottmålet, får i praktiken 500 andra brottmål stå tillbaka vid tingsrätten. Det är viktigt att veta i en situation där man försöker att hitta nya metoder att bekämpa ekonomisk brottslighet.
Jag skall be att få lämna ordet till Rolf Nöteberg. Han var ordförande vid huvudförhandlingen i La Reine-brottmålet, som avslutades för en tid sedan vid domstolen.
Rolf Nöteberg: Fru ordförande! Jag har, som Carl Anton Spak sade, en rätt stor erfarenhet av handläggning i tingsrätt av mål om ekonomisk brottslighet. För drygt tio år sedan var jag ordförande vid det första omfattande skalbolagsmålet. Jag deltog i handläggningen av det s.k. Göta Finans-målet i mitten av förra decenniet. Jag var under några år kring det senaste decennieskiftet chef för den avdelning vid tingsrätten som handlägger ekobrottmål. Jag var också ordförande vid huvudförhandlingarna i det s.k. La Reine-målet.
I detta sammanhang vill jag nämna ett exempel på resursutnyttjande på detta område. År 1991 minskade regeringen antalet chefsdomare vid Stockholms tingsrätt, den domstol som utan jämförelse har flest omfattande mål av detta slag. Resultatet blev, till skillnad från vad som har gällt under senare årtionden, att numera ingen chefsdomare har som huvuduppgift att arbeta med ekobrottmål.
Det jag främst vill betona är behovet av stränga prioriteringar. Mitt antagande är då, att oavsett vilka satsningar som samhället gör för att bekämpa denna farliga verksamhet -- jag har här en liknande uppfattning som Lars Bentelius -- det i verkligheten inte är realistiskt att i praktiken vänta sig annat än att enbart begränsade delar av brotten kan beivras. Jag tror för egen del, om man ser över hela fältet, att det förr handlar om promillen än procent.
Det finns få saker i det svenska samhället som är lika lönsamt som att lura stat och kommun på skatt eller bidrag. Jag vill ta upp denna fråga utifrån tre aspekter -- urvalet, omfattningen och tiden. De utredningar som under det senaste årtiondet har genomförts har, litet hårdraget, antingen avsett tämligen banala ting, t.ex. underlåtenhet att i rätt tid inbetala källskatt, eller blivit nog så omfattande. Dessa senare utredningar har ofta inte varit framgångsrika, i den meningen att i notvarpen mestadels har fastnat mellanmän, eller vad som i detta sammanhang kallas för "målvakter", dvs. utställda, ofta straffade människor, medan hjärnorna bakom brotten har gått fria.
Dessa väldiga utredningar tar stora resurser i anspråk. Det finns verkligen anledning att betona att huvudförhandlingstid i tingsrätt och hovrätt är en mycket dyrbar och knapp resurs. Det finns också anledning att betona svårigheten att tillgodose grundläggande principer för den svenska rättegångsordningen, där man talar om omedelbarhet, muntlighet och koncentration, i fall där förhandlingen pågår i månader.
I årets budgetproposition talar justitieministern om behovet av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. Hon förklarar att detta är av stor betydelse för förankringen av strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljdssystemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Vad man än kan säga om ekobrottmålen; snabba reaktioner lyser med sin fullständiga frånvaro.
Olägenheterna av detta i fråga om allmänpreventionen står i öppen dager. Men även den enskilde utsätts för en förödande behandling. Han kan vara häktad någon månad det ena året, gå och vänta ett par år på åtal, ytterligare några år senare delta i ett par huvudförhandlingar i underrätt och hovrätt under månader, och slutligen få en dom med ett fängelsestraff. I mycket stora mål kan en person som döms till fyra års fängelse -- av vilken tid han enligt lag för närvarande skall avtjäna hälften i anstalt, inkl. häktningstid -- få mer än ett decennium ödelagt på detta sätt.
Med mitt synsätt är de åtgärder man närmast skulle behöva vidta följande: Ge åklagare och domstolar tydligare verktyg när det gäller medvetna prioriteringar. Anvisa myndigheterna att verkligen göra urvalet så, att honnörsorden från budgetpropositionen blir uppfyllda. Förstärk åklagarsidan, kanske genom projektanställningar, med kraftfulla personer som inte bara har goda kunskaper i straff-, civil- och skatterätt samt redovisningsfrågor, utan också förmår entusiasmera och aktivt leda de poliser som utför grovjobbet.
Eric Östberg: Fru ordförande! Ärade utskottsledamöter! Jag kan redan från början säga att det är lika bra att jag avstår från att säga vad jag hade tänkt säga när jag gick hemifrån. Jag övergår till att vara något polemisk.
Chefsrådman Nöteberg serverade här en önskelista på hur åklagare bör bete sig när det gäller prioritering. Jag kan ta tag i den frågan med en gång och samtidigt säga något till rikspolischefen.
När vi talar om ekokriminaliteten är det fråga om stora brottmål. När man inleder dem har man självfallet inte möjlighet att utfärda någon som helst garanti för att målet ens skall leda till åtal än mindre till en fällande dom. Förundersökningen har syftet att dels utreda om ett brott har skett, dels framleta huruvida någon kan skäligen misstänkas för brottet. Detta brukar vi kalla för spaningsstadium. Därefter kommer ett processförberedande stadium då den misstänkte delges och brottet närmare utreds.
Polismyndigheten är självfallet skyldig att biträda oss även när det gäller spaningsdelen. Om en åklagare beslutar att inleda förundersökning har han rätt att påkalla polishjälp även för sin spaningsverksamhet och för att kartlägga den brottslighet som är i fråga, såsom t.ex. nu i bank-och finanskrisen.
Vi kan inte tillfredsställa rikspolischefens önskemål att vi bara skall ta tag i fall där det finns ett konkret brott, och där vi omedelbart när vi startar kan förvänta en fällande dom eller åtminstone ett åtal. Det kan vi aldrig göra. Jag tycker att det är viktigt att i detta sammanhang betona att polisutredare aldrig får låta sig demoraliseras av det förhållandet att en utredning om brottmål inte leder till åtal eller låta sig demoraliseras av att det inte leder till någon fällande dom. Det är i inledningsskedet omöjligt att ha någon klar uppfattning om hur det till sist kommer att gå.
Jag skall mer i förbigående ta upp frågan om prioritering. Att genast prioritera är svårt. Man måste skaffa sig en uppfattning om kriminaliteten. Då kan man börja prioritera, sedan kan man hårdprioritera och slutligen koka ner åtalet till en bråkdel av vad det egentligen handlar om. Det försöker vi. Ibland svämmar saker och ting över alla breddar. Jag tar nu igen La Reine-målet som exempel, som har blockerat en statsåklagare på min myndighet i snart två år. Rättegången i målet tar slut i hovrätten om några veckor. Den kommer sannolikt, om inte alla tecken slår fel, att leda till långvariga straff för många personer. Det har alltså inte varit ett slag i luften, men det har varit en långvarig plåga för tingsrätt, hovrätt och för den myndighet som jag förestår.
Nu till det jag tror att detta utskott förväntar att jag skall kunna bidra med, nämligen vad vi från operativt håll gör och vad vi hoppas att få möjlighet att göra i framtiden. Jag skall inte uppehålla mig vid det vi redan talat om.
Det finns en statsåklagarmyndighet -- jag antar att den är någorlunda bekant -- som för närvarande består av sju åklagare och som ägnar sig åt den grova ekonomiska brottsligheten. Exempel på vad vi gör är La Reine-målet, Nyckeln, Thulin-målet och Njord-målet. Allt detta görs i myndigheten. Det pågår omfattande utredningar i mål som gäller grova ekonomiska brott, helt oavsett vad som nu tillkommer genom det som statssekreteraren namngivit som "råsop", vilken benämning tycks vinna sådant burskap att jag förgäves bekämpar det. Jag tycker att det leder tanken i fel riktning. Vi ämnar som sagt inte gå bröstgänges till väga, utan hålla oss inom alla de ramar som lagar och förordningar föreskriver.
Emellertid är en grupp nu under formering, som riksåklagaren sade. Jag skall bara kort skissa hur jag själv tror att det kommer att bli och kanske också lägga några ekonomiska synpunkter på detta. För närvarande pågår en genomgång, listning och genomlysning av de frågor som kan bli intressanta att angripa i bank-och finansvärlden. Där biträder oss med stor entusiasm Bankinspektionen. Även andra samhällsorgan har med entusiasm visat sin vilja att hjälpa oss. Det gäller Rikspolisstyrelsen på central nivå och de lokala polismyndigheter vi talat med, exempelvis polismyndigheterna i Stockholm och i Göteborg, som lovat oss att få utredningskraft för att kunna göra detta arbete.
Hur stort arbetet blir kan icke i dag beskrivas. Finansinspektionen ägnar sig för närvarande åt att göra utredning i ett bestämt finansinstitut och kommer sedan att ta nästa och därefter nästa. Det kan inte bli alla. Det är en omöjlighet. Men man kommer att utreda dem med verkligt stora och besvärande totalförluster. Man ägnar sig då åt de stora förlusterna, t.ex. de som ligger över 10 miljoner. Detta material kommer sedan att ställas till vårt förfogande för att vi skall se om det i dessa sammanhang har förekommit kriminalitet.
Vi har hittills listat omkring tio möjliga angreppsmål. Vi har hos Riksåklagaren begärt förordnande att få inleda förundersökning. Det är en grupp som nu arbetar som kräver RÅ:s förordnande för att den skall kunna verka och få sitt forum vid de domstolar som det gäller. Där har vi nu i fem fall specifikt begärt förordnande för fem kommande brottsutredningar. Det gäller i alla fem fall banker och brott av typen trolöshet, förfalskning av föredragningspromemorior, kraftiga överskridanden av kreditlimiter, utlåning utan säkerhet eller i en omfattning som ligger utanför vad man kan acceptera som blancokrediter etc.
Fem sådana fall finns för närvarande på mitt bord i denna grupp. Två är på ingående. Jag tänker mig att den framtida gruppen får ett par ben att stå på. Det är fråga om Stockholm, där jag kan tänka mig att det kan bli tre åklagare och ett par revisorer och anledning att anlita extern hjälp från revisionsbyråer med specialjuridisk kunskap, bankexpertis etc. i rätt stor omfattning. Jag kan också tänka mig ett ben på annan ort. Vi är på väg att starta i Göteborg. Jag skall inte namnge något fall. Men det är fråga om finansinstitut av olika slag, banker och finansbolag, som kan föranleda att man därstädes utnyttjar lokala poliskrafter och också lokala åklagarkrafter.
Fullt utbyggd kommer denna grupp att kanske sysselsätta fem sex personer. Mer räcker heller inte de pengar som nu finns anslagna till. Vad det kommer att bli i framtiden vet vi inte. Någon möjlighet att sätta en tidtabell för verksamheten går inte. Hur snart skall den nå resultat? När kommer första anhållningsbeslutet?, etc. Sådana frågor kan självfallet inte besvaras. Det kommer att framgå av den förberedande utredning som nu sker med hjälp av Bankinspektionen.
Det är anslaget pengar till två år. Vi som har sysslat med brottmål, såsom fru ordföranden, vet att från det att man inleder en förundersökning till fällande dom förslår mycket sällan tiden två år, om det inte är enkla utredningsfall med häktade personer. Tvåårstiden kommer inte att räcka till detta. Någon form av förlängning blir under alla förhållanden nödvändig.
Några korta ord om organisationen. Vi använder från den myndighet jag förestår, statsåklagarmyndigheten, Rikskriminalens ekorotel. Vi ser med viss bävan fram mot en situation där man splittrar upp den på andra myndigheter. Vi behöver såsom centralmyndighet med en central arbetsgrupp också en central utredningsstyrka. Det är grundläggande för att vi skall kunna arbeta. Vi har ett gott samarbete och har ingen anledning att förvänta att det skall bli annat.
Jag kan här avslöja att vi har skapat ett sorts embryo till intimare samverkan. Från och med måndag kommer en tjänsteman från Rikskriminalens ekorotel att placeras vår grupp och sitta på vårt kontor. Det är första grunden till en sådan nära relation. Sedan kan man tänka sig att det kommer att ske en utveckling. Vi har ju de danska och norska förebilderna att titta på, som riksåklagaren också nämnde.
En liten fråga: Räcker lagstiftningen till och räcker brottsbestämmelserna till? I grova drag är jag beredd att säga att de gör det. Ändringar i skattebrottslag och sådant kan vara påkallat av alla möjliga skäl. Men de "allmänkriminella" reglerna förslår. Ett exempel där vi borde ta förebild hos våra grannar är att det i den danska bankloven och i den danska sparekasseloven finns ett brott som heter oförsvarlig utlåning. För det vill jag "puffa" inför detta forum. Hade det funnits under 80-talet, hade läget ur utredningssynpunkt varit en smula annorlunda.
Rolf B. Åbjörnsson: Fru ordförande! Först och främst tycker jag att man skall rikta ett tack till utskottet, som jag upplever som den institution i det svenska samhället som under senare år på ett övergripande sätt har tagit sig an kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Vi som hållit på och talat om detta sedan slutet av 80-talet tycker att det faktiskt har hänt en hel del sedan vårt möte här år 1991. Det var en vändpunkt.
Det är inget tvivel om att det opinionsmässigt nu är på det sättet, att i princip alla insiktsfulla människor i riket begriper att detta är ett utomordentligt allvarligt samhällsproblem som vi skall lösa tillsammans. Det tycker jag att vi har fått bevis för här i dag med de inlägg som har gjorts. Det känns mycket bra.
Jag vet inte om jag skall gå in så mycket på detaljer här i dag. Det har talats så väldigt mycket. Jag skall i alla fall komma med litet övergripande reflexioner. Det är en oerhört lång väg att gå från det att insikten kommer till dess att man kan behandla sjukdomen. Det är ungefär som med alkoholister. Jag har kanske inte några större förhoppningar om att vi skall få resultat inom den tid som jag skulle vilja se att det hände något konkret. Det är en allmän känsla jag har. Jag vet inte riktigt hur man skall komma åt det.
Läget är helt oförändrat. Möjligen är det nu värre ute på fältet än det var när vi började. Självfallet är det så. Detta är som en präriebrand. Det blir bara värre och värre om man inte gör någonting. Det borde möjligen stämma till eftertanke om huruvida man skulle öka handlingstakten.
Jag skrev ner tre saker under dessa resonemang. De är: samverkan och kompetens, vitalisering samt resurser. Jag kan ansluta mig till de tankar som Axel Morath framförde, om jag förstod dem rätt. Men på något vis måste det ske en organisatorisk samordning för att man skall kunna hantera dessa problem.
Det finns förståelse från alla håll för oss förvaltare, och man anser att man nog borde tillgodogöra sig mer av det kunnande som finns ute på fältet. Det finns med i olika utredningar, och man kommer nog att aktivera den biten. Man kommer också att göra sådan självklarheter som att man för fortsatt brottsutredning utnyttjar de revisorer som vi utnyttjar, etc. Detta är egentligen fullständigt självklart. Det är inte mycket att orda om det.
Detta med vitalisering är däremot möjligen litet mer spännande. För mig personligen var det utomordentligt stimulerande att här höra Rolf Nöteberg göra de inlägg han gjorde. Det är litet knepigt hur man så att säga skall få i gång apparaten. Att bara pusha in ett oändligt antal resurser i detta system och sedan tro att det kommer ut någonting bra i andra änden är inte alldeles självklart.
Någon sade här i en debatt för någon tid sedan att man inom sjukvården ökade resurserna och att köerna ökade i samma takt. Det låter fullständigt absurt. Men det är ofta så här i livet att tingen inte är riktigt de vi trodde. Detta tror jag är en nyckelfråga. Hur vitaliserar vi detta system? Det gäller samordning, stimulans, incitament och vad det nu kan vara. Till den änden har jag inte kunnat komma på någonting annat än att i vart fall påstå -- och det är kanske det som ligger bakom en del vaga uttryckssätt här -- att man t.ex. skulle anlita advokater. Jag menar då statsadvokater som utför åtal i svåra ekobrottmål. Riksåklagaren skulle kunna bemyndigas att utnyttja sådana resurser.
Det måste vara på det viset att man inte hänger med helt och hållet inom åklageriet. Man kan inte bara skylla på polisen. Detta hänger ihop på ett sätt som är litet svårt att klara ut för en utomstående. Det är i varje fall min fasta övertygelse att det skulle kunna bli litet sprutt på den sidan om man köpte in litet tjänster på den kanten.
Till den änden är det också viktigt att framhålla att revisorer inte löser alla problem. Jurister har en utomordentlig tilltro till revisorer och ekonomer. Men det är ett gäng som är bra på att redovisa historiska förhållanden som är lätt iakttagbara och registrerbara. När det gäller andra ting är de i det närmaste värdelösa. Att driva svåra brottmål inför domstol krävs det helt andra egenskaper för. Där tror jag att jurister är duktiga och skall in mera för att få fart på detta system.
Man kan också inom avdelningen vitalisering tänka sig, vilket man redan är inne på i Skånska hovrätten, att man adjungerar advokater och andra praktiker så att man får in den erfarenhet och det kunnande som finns. Vi har ett ganska stelbent system inom domstolarna med en intern karriär. Det är som med politiker: de har aldrig varit ute i verkliga livet.
Detta är bara lösryckta tankar. Men det är en färdväg som man måste kika litet på. Sedan är det fullständigt självklart att man ytterst måste byta upp sig från "halvdan" till någonting annat. Det är en resursfråga, vilket finns omvittnat på olika håll. Jag kan inte förstå det rikspolischefen här säger om att det på ekosidan inte är problem med resurserna rent tekniskt sett. De är utomordentligt magra. Där måste det till en hel del inte bara intellektuell kompetens, utan även tekniska hjälpmedel.
Peter Smedman: Fru ordförande! Ärade utskottsledamöter! Som siste talare måste jag konstatera att det mesta som jag velat ta upp redan är sagt. Jag tänkte ändå peka på några saker. Jag börjar med att tala om vad Ackordscentralen är för någonting.
När jag som gästtalare vid Föreningen Auktoriserade revisorer sade att vi inte har någonting med Musikaliska akademien att göra tyckte åhörarna att talaren var rätt töntig. Men sedan var det en revisor som ställde sig upp och sade: Det är ju inte sant, Peter Smedman. När företagen sjunger på sista versen, det är då man går till Ackordscentralen.
Vi har våra rötter i de gamla köpmannaföreningarna, och vi har varit verksamma i över 135 år. Det står visserligen AB på min namnskylt, men Ackordscentralen är en förening. Vi verkar tillsammans med vår syster i Göteborg för att skydda fordringsägarintressena. Vi ser hur fordringsägarna förlorar pengar i fallisemangen och hur den kraftiga kriminalitet som vi finner i obeståndsfallen gör att anställda, samhället och även fordringsägarna utsätts för någonting som närmast kan liknas vid en våldtäkt.
Jag är i min roll som konkursförvaltare oerhört besviken att vi år 1993 fortfarande för denna debatt. Det är ungefär tio år sedan som jag var verksam vid Ackordscentralen i Malmö. Jag träffade där den då nye ekoåklagaren som inför konkursförvaltarna sade att han nu hade tagit ett stort steg framåt. Han hade avskrivit 40 fall. Jag tycker tyvärr att verksamheten just nu präglas av ungefär samma synsätt. Det är fråga om resursbrister. Hur vi skall lösa dessa problem?
Jag känner även en oro inför rättssäkerhetsaspekten. Allt oftare hör man i debatten om åklagarnas och de brottsmisstänktas diskussioner kring "dealar" om straffsatser m.m. Det är tyvärr kanske också en ekonomisk fråga. Vi ser ju hur dyra utredningarna blir. Tittar vi på fallet Gusum, som vi bl.a. var inblandade i, var det fråga om krav på mångmiljonbelopp för det allmänna att föra fram till åtal och fällande domar.
Någonting som kanske skulle föra saker och ting framåt är det som Rolf Åbjörnsson pekar på och som tagits upp tidigare. Samhället måste ges bättre möjligheter att samverka med obeståndsjurister och revisorer. Jag kanske inte har samma negativa syn på revisorerna som Rolf Åbjörnsson. Jag tycker tvärtom att de utgör en utomordentlig resurs. Här har samhället mycket pengar att tjäna genom att på ett friare sätt ta in dessa resurser. Det kommer att ta mycket lång tid innan samhället av egen kraft kan skapa den kompetensen.
För ett antal år sedan sade min nu bortgångne företrädare Sven Åvall att man ibland när man träffar företrädare för ekopoliser och åklagare har en känsla av att urvalskriteriet mer gått på synskärpa och muskelstyrka än på kompetens. Förhoppningsvis har detta förändrats. Men det kommer ändå att ta tid. Som en annan talare här nämnde finns i besparingstider också den uppenbara risken att den kompetens man bygger upp försvinner in i det privata näringslivet.
Det är därför utomordentligt viktigt att man skyndar på utredningen och diskussionerna om ett friare sätt att anlita konkursförvaltare och revisorer i samband med brottsutredningar.
Det har samhället mycket att vinna på, inte minst beträffande momsbedrägerierna, där också en tidsfaktor spelar in.
Jag vill avslutningsvis peka på en annan punkt, från vårt perspektiv, och det är att vi fortfarande finner brister i den nuvarande lagstiftningen. De flesta ekobrotten berör framför allt aktiebolag, och här finner vi brister, framför allt synsättet att man inte skall registrera ägandet i icke noterade bolag. Det gör, att när vi exempelvis är inne i fastighetsbolagshärvor, med kriminella aktörer, kåkfarare som har fått låna pengar hos de stora affärsbankerna, och vi skall försöka få tag i de herrarna, går de in i garderoberna, byter styrelser, och aktierna skingras för vinden. Det finns ingen chans att vidta några åtgärder.
Om vi hade ett liknande system som t.ex. i jordabalken, med ett registrerat ägande och där det förutsätts en registrering för vissa förfaranden, exempelvis försäljning av aktier, skulle säkert en del av de här brotten kunna utredas snabbare. I varje fall skulle vi kunna få in de här gynnarna inför skranket på ett snabbare sätt.
Med de här orden, fru ordförande, vill jag tacka för mig.
Ordföranden: Tack skall du ha. Om inte någon av er som redan har haft ordet vill lämna någon kommentar går vi in på frågorna.
Göran Magnusson: Jag har först en fråga beträffande restaurangbranschen, som Lars Bentelius nämnde i sitt anförande. Där har uppmärksammats tillståndsgivningen för alkoholservering, som ofta är basen för hela restaurangnäringen. Det skulle vara intressant att höra vilka synpunkter Lars Bentelius har på regelförändringar just för restaurangbranschen, för att komma till rätta med den ekobrottslighet som anses vara ganska omfattande just där.
Sedan skulle jag vilja ta upp frågan om domstolarna. Både Carl Anton Spak och Rolf Nöteberg redogjorde för det besvärliga arbetsläget, och de ansåg att det skulle behöva göras en del regelförändringar, utöver att det krävs resurser och utbildning.
Det är bara att beklaga att vi i den socialdemokratiska motionen inte i tillräcklig omfattning har berört den frågan. Eftersom det är både en regelfråga och en resursfråga, skulle jag gärna vilja ha någon synpunkt och kommentar från Justitiedepartementet om de förslag som Carl Anton Spak har kommit fram till.
Lars Bentelius: Jag vet inte om jag gör Göran Magnusson besviken, men jag är inte beredd att göra regelförändringar för restaurangbranschen.
Krister Thelin: Låt mig, innan jag kommenterar Göran Magnussons fråga, tacka för den lektion jag fick om Karl XII och självdeklarationen. Min reflexion är den att man också ser hur det gick för mannen som införde självdeklarationen. Det är ett mene tekel.
De synpunkter som domstolsföreträdarna förde fram är inte okända för oss, och vi måste naturligtvis se över hela vårt ansvarsområde när vi vidtar förändringar. Det pågår ett arbete, där också de här synpunkterna finns med. Det är alltså inte bortglömt.
Ingbritt Irhammar: Jag lyssnade på Lars Bentelius, när han sade att det krävs att ett speciellt organ tar ansvar för samordningen. Alla har tidigare vidimerat att det är viktigt med samordning, samverkan och högsta effektivitet, med de resurser vi har. Lars Bentelius är inte den förste som säger det, utan det har flera gjort.
Jag läste en rapport från ett seminarium här i Stockholm, där bl.a. Ulf Adelsohn var med samt företrädare för olika branscher. Deras gemensamma upplevelse var att det krävs ett särskilt organ -- om man kallar det en grupp, en myndighet eller en organiserad samordning -- där någon har ansvaret.
Då är min fråga naturligtvis, framför allt till Krister Thelin på departementet: Har man tänkt i de här banorna?
Jag kan också fråga riksåklagaren och rikspolischefen: Är det er uppfattning att det behövs någon styrning och en sådan här typ av organ, som inte bara består av åklagare, polis och kronofogdemyndighet? Jag tänker på tull, länsmyndigheter, dataexperter, osv.
Krister Thelin: Som jag sade i mitt inledningsanförande och i en del av de efterföljande kommentarerna, är tanken på en central, sammanhållen, organisatorisk enhet naturligtvis lockande. Men vi har redan de komponenter som skall utgöra basen i den verksamheten. Jag tror att det är viktigt att noga följa utvecklingen av riksåklagarens arbete, med den speciella del som avser brottsligheten i samband med bank-och finanskrisen. Det kan alltså dras många, förhoppningsvis, kloka erfarenheter av det arbetet, som är av just det slag som de som förespråkar en central myndighet eftersträvar, nämligen arbete i en sammanhållen grupp.
Man kan alltså tillspetsat säga att landets högste ansvarige för förundersökningar -- han sitter till höger om mig här -- är riksåklagaren Torsten Jonsson. Därom råder inget tvivel. Sedan finns det andra intressenter, där polisen är den viktigaste, men också andra, som Ingbritt Irhammar tar upp, så att säga på den civila sidan. För förundersökningarna gäller det att foga detta samman under ansvarig ledning, så att det fungerar bra. Jag tror att vi skall pröva att sätta samman de komponenter som redan finns till en fungerande enhet, innan vi börjar bygga upp nya enheter. Jag tror att de gamla duger.
Torsten Jonsson: Jag vill ansluta mig till de tankegångar som Krister Thelin förde fram. Jag tror också, att om vi kan få en bättre och mera sammanhållen utredningsgrupp, är det helt naturligt att ansvaret kommer att ligga där. Det är då onödigt att tillskapa ytterligare ett organ. Jag ser bara framför mig kanske litet mera byråkrati och flera personer som sitter vid skrivborden och dirigerar, och för litet av praktiskt arbete.
Lars-Erik Lövdén: Först vill jag göra en allmän reflexion. Jag har känt en gnagande oro efter det andra passet, då jag tycker mig märka en skillnad mellan myndighetsföreträdarnas syn på läget och praktikernas erfarenheter och syn på läget. Den första delen av utfrågningen, där vi fick myndigheternas syn, andades någon sorts optimism i fråga om läget, att man är på rätt väg, att man nu börjar få grepp om situationen. Jag fick den bilden under de första timmarna.
Men nu säger Lars Bentelius att det är en ytterligt dyster bild, att situationen är den att ekobrottslingarna under de senaste två åren har levt i en trygg tillvaro, och att läget säkerligen kommer att vara oförändrat om vi ses om två år igen.
Rolf Åbjörnsson säger att läget är oförändrat jämfört med våren 1991, eller t.o.m. värre.
Peter Smedman uttrycker också en oerhört dyster uppfattning om situationen.
Flera av talarna under det senaste passet har sagt att det är två huvudproblem, dels ett problem med att organisationen inte är tillräckligt slagkraftig, inte är samordnad, dels ett resursproblem.
Jag vill än en gång rikta en fråga till Krister Thelin. När vi har hört praktikerna, vet vi att det är det de här två frågeställningarna som de tar upp. Kan Krister Thelin nu intyga att regeringen på ett kraftfullt sätt kommer att hantera dessa frågeställningar, att skapa en slagkraftig, samordnad organisation, med central ledning, att tillföra resurser som står i rimlig proportion till brottslighetens skadeverkningar? Annars kanske vi, om vi genomför en ny utfrågning om ett år, sitter i samma situation som i dag och som för två år sedan.
Det är huvudproblemet. Även om folk har kommit till insikt om att den ekonomiska brottsligheten är ett stort problem, är det långt från insikt till rejäl aktion.
Frågan till Krister Thelin är alltså: Kommer regeringen att på ett slagkraftigt sätt nu ta tag i organisationen, för att få till stånd en samverkan? Kommer regeringen att tillföra de resurser som är nödvändiga för en effektiv brottsbekämpning?
Krister Thelin: Det är mycket frestande att svara ja på Lars-Erik Lövdéns frågor utan vidare kommentarer. Jag tror att det i den redovisning som jag har lämnat ligger just detta, att vi ser allvarligt på läget och kommer att pröva alla organisatoriska reformer, dock inte så att vi vill villfara önskemålet om inrättandet av en ny myndighet -- vi tror att det är fel väg att gå, när vi inte först har uttömt möjligheterna inom ramen för det vi ser.
Jag vill gärna, som ett tillägg till det andra passet, foga den reflexionen, bl.a. i anslutning till det som har tagits upp av Rolf Åbjörnsson, att det inte skall uteslutas att man kan tillföra resurser till de myndigheter vi har i form av kvalificerat biträde på åklagarsidan. Tanken att man också skulle -- det finns utländska förebilder -- låta kvalificerade advokater föra det allmännas talan i domstol, är någonting som vi måste titta på i framtiden. Men det är också förenat med en del negativa sidor, som vi inte skall gå in på här. Vi måste ta till vara alla de resurser vi har, för att på ett begåvat sätt använda dem.
Jag tror däremot inte att vi enbart, som flera har sagt, skall tillföra medel utan att vi vet hur de skall användas. Vi har också visat att vi är villiga att göra omprioriteringar, när vi anser att det är nödvändigt, t.ex. de 60 miljoner som Rikspolisstyrelsen nu får öronmärkta för att komma med en metodutveckling på det här området.
Detta var alltså det långa svaret. Det korta svaret är: Ja.
Kent Carlsson: När jag lyssnar på den andra delen reagerar jag också, men på ett annorlunda sätt än Lars-Erik Lövdén. Jag känner också den optimism som myndighetsföreträdarna har, men när jag lyssnar på praktikerna får jag en annan känsla. Vi har ägnat så många ord åt samverkan och tittat på organisationslösningar, och många av frågorna från oss riksdagsledamöter har handlat om det.
När jag då hör Rolf Åbjörnsson och Peter Smedman här på slutet, slår det mig att vi kanske tittar alldeles för mycket på organisationsfyrkanterna och glömmer bort det som finns i dem, i form av personer som faktiskt skall jobba. Om man hårdrar det, skulle man kunna säga att den bild som har skapats, till viss del i pressen och till viss del av de uppgifter som vi som utskottsledamöter får, är att det är en ganska trött och sliten organisation, där man placerar folk som inte vill vara i fronttjänst längre. Det är klart att det inte blir någon större fart på en sådan organisation. Det är allvarligt, därför att då kan vi från politisk sida gå in och göra en mängd organisatoriska förändringar, utan att det blir någonting i slutänden.
Jag kommer att tänka på en film som heter De omutbara, där Kevin Costner skall jaga gangstern Al Capone och som tar till nya och kanske inte riktigt svenska metoder. Det är mycket bössor och blod. Det görs en mix i filmen, mellan en åklagare och en revisor, och ur detta föds någonting som gör att man åtminstone kan fälla honom för deklarationsbrott, men inte för narkotikabrott och annan skum verksamhet.
Jag vet att det är svårt att resonera i termer av hur man skall vitalisera en organisation och sätta sprutt på den, men det vore ändå intressant att få litet fler tankar om vad vi från politiskt håll skulle kunna göra för att hjälpa till med vitaliseringen.
Några funderingar som dyker upp i mitt huvud, och som har nämnts här också, är en friare rekrytering av personal som kan jobba med den här typen av frågor samt inköp av tjänster -- det kan vara revisorer, advokater, datafolk, osv. Det handlar också om att få in nya erfarenheter. Det är ingen som har nämnt det, men i de företag där man hittar på sådana här saker finns det personer som antagligen har varit med om att ta fram de olika åtgärderna. Ett sätt kan vara att försöka locka över några sådana nyckelfigurer, som advokater och andra.
Det vore intressant att höra om det finns mer idéer om vitalisering -- eller vi kanske skall dela ut vitaminburkar till myndigheterna.
Torsten Jonsson: Jag kände också litet av den oro som spred sig efter pausen. Det var ungefär samma oro som jag föreställer mig att en riksdagsledamot känner när ungdomsförbundet har gjort ett uttalande.
Det är alldeles riktigt att det finns litet av den pessimism som kom fram i en del inlägg. För ett år sedan satt vi här och talade, och jag tror att vi om ett år, om det blir en ny hearing, kommer att befinna oss inte så långt från den situation som vi i dag är i.
Det är inte så konstigt, därför att det tar en oändlig tid att vända en oljetanker -- och vi håller på att försöka vända den. Men jag är inte överoptimistisk nog att tro på snabba och eleganta helomvändningar.
Jag känner mig nästan litet orättvist behandlad, när det talas om att det behövs en vitalisering. Jag tycker att det här sättet att försöka angripa brottsligheten, dvs. med bankgruppen, är ett verkligt friskt grepp, och det borde verkligen kunna bidra till att vitalisera. Det är väl just ett sådant vitaminpiller som det talas om.
Alla förslag som har kommit fram här är välkomna, även om det naturligtvis kan finnas svårigheter.
Fri rekrytering kan vi inte göra mycket åt, men jag kan säga att jag understödjer tanken.
När det gäller förslaget om inköp av tjänster, frågar man sig med knarrig byråkratism om en advokat skulle ställa upp för en åklagarlön, även om det ligger vid sidan av ämnet. Det går att komma till rätta med sådant.
Jag tycker ändå att vi som håller på med detta -- vi har i snart två år arbetat för att få fram nya synpunkter och tankar på det här området -- hela tiden i alla diskussioner har varit besjälade av optimism.
Björn Eriksson: Det senaste inlägget var intressant. Vi sitter nu och tittar på olika organisationsskisser, och det ligger otroligt mycket i kommentaren att sådana inte löser några problem utan att det är människorna som avgör. Eftersom jag har dessa modeller på näthinnan, kan jag säga att det finns fördelar med den ena och fördelar med den andra, men det finns ingen patentlösning. Det finns inte en superåklagare som träder fram eller en superpolis som löser problemen.
Jag delar Torsten Jonssons uppfattning om vitaliseringen. Mycket av det som föreslås är i någon mening redan på gång. Det må vara myndigheten obetaget att ha litet framåtanda och optimism; det skulle vara mycket värre för er om vi satt här och grät långa floder och sade att allting var hopplöst och eländigt. Det finns saker som kan göras här.
Jag återkommer till att det är en förändring som vi vill se framför oss, både på åklagarsidan och på polissidan, nämligen så att de centrala myndigheterna blir betrodda att arbeta med frågan. Vi har inte arbetat med det här på länge, därför att det har legat ute i den lokala, decentraliserade organisationen, långt utom räckhåll för oss. Det är den här förändringen, som förhoppningsvis är på gång, som gör att vitamininjektionerna kan gå ner i organisationen.
Inom parentes -- jag svarade aldrig på frågan om nya myndigheter -- vill jag säga, att utöver att jag är litet orolig för bildandet av nya myndigheter, har jag en erfarenhet från relativt lång statstjänst, att när det gäller kårstrukturer, typ polis och tull etc., är det farligt om det blir A-lag och B-lag, om resten av polisen säger, att "de där som har gått över till B-laget behöver vi inte bry oss om". Då plockar man bort något av det essentiella med att ha en nationell statlig polis, dvs. om man börjar splittra upp organisationen och återgå till ett slags divisionstänkande.
De lösningar som är på gång, med ett slags fusionering på ett vettigt sätt, med bibehållen myndighetsidentifikation och med möjligheter till påverkan och styrning på den centrala åklagar-och polissidan, tror jag är rätt modell.
Lennart Grufberg: Jag kan mycket kort säga att jag inte tycker att vi har tecknat en så positiv bild av resurssituationen. Vi har tecknat en rätt positiv bild av att vi har möjligheter att samarbeta, men vi har bekymmer med resurser och kompetens -- det har vi sagt mycket tydligt.
Jag vill svara kort och klart att vår organisation blir trött och kommer att bli ännu tröttare om vi inte får några att samarbeta med.
Sigrid Bolkéus: Jag tror att det var Eric Östberg som ställde frågan: Räcker lagstiftningen? Svaret blev: I stort sett. Han antydde att vi på 80-talet hade behövt den danska banklagen om oförsvarlig utlåning. Jag håller med om det.
Då började jag fundera, och jag ställer frågan till Rolf Åbjörnsson, som är konkursförvaltare med lång erfarenhet: Hur är det med näringsförbudet? Är reglerna tillräckligt precisa och enkla? Om inte, vad behöver då göras?
Det har pratats mycket om missbruk av lönegarantin. Är missbruket så utbrett som det sägs i massmedia?
Peter Smedman sade något om rättssäkerheten, att man "dealar" om straffsatsen. Är den brottsmisstänkte med i den "dealingen"?
Rolf B. Åbjörnsson: Det är mycket viktigt att vi har regler om näringsförbud, därför att den andra sidan av saken är näringsfriheten. Vi skall alltså inte reglera in människor i en näring, men däremot skall vi reglera bort dem när de inte har hållit måttet.
Tyvärr fungerar inte reglerna om näringsförbud särskilt bra. Det kan möjligen bero på en felaktig lagstiftningsteknik. Tidigare hade vi en del ganska handfasta regler för när det var aktuellt med näringsförbud eller inte. Nu är det mycket övergripande, svepande formuleringar, som egentligen går ut på att det, med beaktande av alla omständigheter i det enskilda fallet, möjligen kan vara så att det här inte är bra.
När man inte är Gud Fader, utan en enkel praktiker, ser man inte riktigt igenom det här, om det verkligen är klandervärt i den utsträckningen att det kan leda till ett näringsförbud, och då blir det inte anmält. Det är klart att vissa fall är så uppenbara att det inte är något problem.
Jag tycker alltså att lagstiftningen borde vara mera konkret, mera tydlig, och utnyttjas mera. Jag ansluter mig inte till uppfattningen att det bara blir bulvanskap m.m., utan på litet sikt blir det besvärligare och besvärligare att driva illegal verksamhet för den som har fått ett näringsförbud.
När det gäller lönegarantin har lagstiftningen säkert, rent allmänt sett, fungerat helt i enlighet med lagstiftarens intentioner. Missbruk och annat elände förekommer naturligtvis, men det är marginellt. Det har varit några spektakulära fall, som massmedia har gjort stort nummer av, men i den stora hanteringen upplever jag inte att det förekommer missbruk. Däremot har själva systemet varit för generöst. Det var därför rätt att minska beloppet -- kanske inte ända ner till 100000 kr, men 200000 kr hade varit helt okej.
Den utredning som nu sitter, där jag själv är med, skall reglera innehållet i lönegarantin. Det sociala momentet måste alltså bli mera tydligt. Det här med att man skall få allting -- tantiem, ersättning för tandläkarkostnader och vad det än är -- som ingår i anställningsförhållandet, är litet onödigt. Det behöver man ju inte för att överleva.
Torsten Jonsson: Ett sätt att effektivisera näringsförbudet är ju att, i enlighet med det förslag som vi har givit in, se till att näringsförbuden blir kungjorda, så att folk vet att den som har fått näringsförbud verkligen har fått det.
Peter Smedman: Jag kanske inte är den rätte sakkunnige att debattera "wheel and deal", men det har förts en debatt om hur man skall effektivisera processföringen mot brottsmisstänkta. Vi har sett här i landet, liksom i USA, där debatten också har förts, att de stora brottsutredningarna kostar samhället mycket pengar. Då har debatten gått ut på följande: Skall man ta upp alla de brottspunkter som eventuellt kan åläggas den misstänkte, eller skall man koncentrera sig på vissa punkter och effektivisera processföringen?
Bl.a. i Göteborg har den debatten förts. Jag var med om den, och jag sade att det är tragiskt ur allmän rättssäkerhetssynpunkt att man sopar vissa brott under mattan, just med hänsyn till att det kostar samhället mycket pengar, att man gör upp om en viss straffsats med försvarsadvokaten och att den åtalade sedan nöjdförklarar sig direkt efter tingsrättsförhandlingarnas slut.
Det var det här jag ville fokusera. Vi ser dock att det är en komplicerad fråga, och det kostar samhället mycket pengar, men det innebär också rättssäkerhetsaspekter.
Bengt-Ola Ryttar: Det är flera som har berört "målvakterna" och svårigheterna att i slutänden komma till skott och åtala dem som verkligen har begått brotten. Det är egentligen bara Peter Smedman som har antytt något förslag för att hantera den situationen. För ett antal år sedan fanns det ett förslag om bulvanlag som avrättades ganska rejält, och det har gjort att det har varit svårt att ta upp den frågan igen.
Är det så att det skulle behövas en bulvanlag? Lars Bentelius har säkert invändningar mot det, men det vore trevligt att få höra några synpunkter.
Sedan vill jag ta upp det som har sagts om näringsförbud. Det finns en angränsande fråga där, och det handlar om ansvarsgenombrott. Jag tror att bägge de här lagstiftningarna skulle kunna förbättras åtskilligt. Jag vill fråga Krister Thelin, om ni på departementet har några ambitioner att se över det här. Utredningen hade ett bättre förslag till näringsförbud än det som till slut resulterade i lagstiftningen.
Jag hörde ett intressant inslag i radio i morse, där en engelsk professor diskuterade penningtvätt. Diskussionen fördes om olika sätt att komma innanför banksekretessen. Jag ser att Björn Eriksson har synpunkter på det.
Krister Thelin: Med anledning av Bengt-Ola Ryttars två frågor vill jag säga, att i frågan om ansvarsgenombrott har vi ingen översyn på gång. När det gäller näringsförbudet följer vi naturligtvis utvecklingen, och vi har tagit till oss de synpunkter som har lämnats, bl.a. här i dag. Vi skall naturligtvis ta med dem i bagaget -- ingen lagstiftning är ju så bra att man inte kan, mot bakgrund av den erfarenhet som rättstillämpningen ger, förfina den.
Björn Eriksson: Problemet för oss är, om det handlar om pengatvätt, att det dels finns ett slags förbrott, dels finns problemet att den som gör det här säger att han var i någon mening i god tro. Vi har försökt att föreslå en lösning, genom att kriminalisera en mängd beteenden, t.ex. underlåtelse att bevara vissa bokföringsallegat, att undvika att ställa ID-kontrollfrågor -- allt för att få en infallsvinkel. Vi har ibland i dag problemet att det kan komma in någon på banken med svarta pengar som vill sätta in dem och handla lastbilar, med direktimport till Colombia, m.m. uppenbart konstiga saker.
Vi har försökt hitta system för att skapa en vettig grad av kriminalisering, för att kunna jobba, också därför att bankanställda ibland kan behöva detta. Det är ju jobbigt att avkräva kunder en del av de här sakerna, och då kan det vara bra att ha en lagstiftning som är distinkt i det avseendet. Det är alltså ett område som vi har synpunkter på. Rom byggdes inte på en dag, utan det går bit för bit framåt. Men tittar vi på utländska förebilder, ser vi att man ofta har valt tekniken med kriminalisering för att komma åt de här pengatvättarna.
Rolf B. Åbjörnsson: Jag tror inte att en bulvanlag bidrar med någonting. Det talades om "målvakter". Det är kvittot på att vi är helt förlamade när det gäller att komma åt dem som verkligen begår brott. Det är närmast en fars med "målvakterna", men det problemet löser vi inte med en bulvanlag.
Frågan om ansvarsgenombrott är intressant, men den är inte så lätt att lösa. Frågan kom upp i Aktiebolagskommittén. Plötsligt satt vi där och hade fått upp frågan om aktiekapitalets storlek. Vi förstod alla vad det var fråga om. Tidigare hade vi bara pratat om anpassningen till EG, och ingen begrep egentligen någonting. Men då kom frågan om storleken på aktiekapitalet upp, och en del av oss tyckte att det skulle vara ganska högt -- som vi praktiker har sagt länge -- för att motverka möjligheterna att fiffla.
Då fick vi snabbt reda på att vi håller på med näringspolitik och inte någonting som syftar till att eliminera ekonomisk brottslighet. Sedan fick vi hålla tyst. Jag har en känsla av att folks erfarenhet där bröts mot något allmänt, traditionellt politiskt sätt att hantera de här frågorna, vilket jag tycker är felaktigt.
På något vis måste hela rättsordningen genomsyras av vissa målsättningar, varav detta är en, eftersom det är ett fundament för samhället.
Kan man inte klara det med aktiekapitalet -- vilket kanske inte är den lämpliga vägen -- är ansvarsgenombrott någonting som man i varje fall kan fundera över. Vi jurister känner dock ett enormt motstånd, genom att det nu finns en juridisk form för verksamheten, med begränsat ansvar, och det inte är något mittemellanläge.
Jag tycker ändå inte att man skall vara främmande för att det i vissa lägen skall vara ansvarsgenombrott. Det gäller också i dag i rättspraxis, även om det är mycket strikta regler runt omkring.
Bertil Södermark: Jag vill gärna säga att jag inte riktigt känner igen Peter Smedmans beskrivning av samarbetet mellan försvarare och åklagare. Det är självklart att en försvarare gärna för ett samtal med en åklagare, som syftar till att man skall få en process som går att hantera. Men att det skulle föreligga formliga överenskommelser mellan försvarare och åklagare, det har jag aldrig varit med om.
Likaså vill jag gärna säga att jag instämmer i uttalandet att någon särskild bulvanlag inte torde behövas. Det rör sig i allmänhet om en bevisfråga, och kommer man till rätta med bevisningen så kommer man säkert till rätta med fenomenet inom ramen för gällande lagstiftning.
Slutligen, fru ordförande, vill jag också instämma i vad som har sagts här om den friare rekryteringen. Jag tror inte man kan överskatta den kompetens som behövs för att bedöma invecklade transaktionskedjor, och det är alldeles orealistiskt att tro att den skilda kompetens som i olika hänseenden erfordras kan rymmas under en hatt. Det är väldigt värdefullt att tillföra inte bara straffrättsliga kunskaper när det gäller den här bedömningen utan framför allt civilrättsliga kunskaper, djupa kunskaper i associationsrätt. Det är ingenting som man lär sig vare sig på polisskola eller i den juridiska utbildningen, utan det fordras mycket lång erfarenhet för att man skall få ett grepp om det här ämnet, och det finns inte så förfärligt många i landet som verkligen behärskar ämnet mycket väl.
Jag tror alltså att skall vi komma framåt i de här frågorna måste ni fundera i banor som leder till friare rekrytering. Tillför kompetens till de utredningsgrupper som i dag finns, så kommer ni nog att finna att ni inte behöver skapa några särskilda byråkratiska system för att sköta det här.
Peter Smedman: Ett kort bemötande till Bertil Södermark.
Det aktuella fallet gällde en av de större skalbolagshärvorna på Västkusten. Jag skall skicka Bertil en kopia av domen.
Det var också TV-inslag om det här, och det är självklart att både advokater och åklagare sade i det aktuella fallet att det hade givetvis inte förekommit några "dealar" eller "wheelar". Å andra sidan sade man att man hade hört sådana här resonemang från kolleger -- ej namngivna.
Jag tror att detta är ett problem. Man skall diskutera öppet, för det här är också en kostnadsfråga. Debatten förs öppet i USA, där det införts en modell enligt vilken man ser så att säga på de ekonomiska konsekvenserna av ett processande.
Det var närmast ur den aspekten jag ville ta upp den här frågeställningen.
Torsten Jonsson: Jag vill bara säga att dealing är inte tillåten i svensk lagstiftning. En variant kan möjligtvis tänkas förekomma just i skattemål, där man helt enkelt försöker komma överens om en siffra som är ostridig. Men det är ju långt ifrån att man erbjuder det ena eller det andra.
I ett beslut som jag fattade för något år sedan riktade jag mycket allvarlig kritik mot en åklagare som hade gjort ett försök till dealing inom sitt område. Han sade alltså till en person: Om du erkänner det här så slipper du åtal.
Det är synnerligen klandervärt -- det strider direkt mot reglerna i förundersökningskapitlet i rättegångsbalken.
Ordföranden: England nämndes här tidigare av någon, och i England har man ju settlement, där man faktiskt gör överenskommelser mellan dem som representerar staten och dem som möjligen har fifflat med skatten. Det kan vara ett intressant ämne att ta upp i något annat sammanhang. Det är precis som Torsten Jonsson sade, att sådant här är inte tillåtet i Sverige.
Jag har hört mig för hos ett par ytterligare frågare som står på listan om vi kunde få stryka dem, för vi har redan passerat den tid när vi skulle sluta.
Syftet med den här utfrågningen var ju att följa upp den utfrågning som vi hade i justitieutskottet i mars 1991. Jag måste säga att det var en väldigt dyster utfrågning när det gällde alla inblandade. Från såväl myndigheter som praktiker redovisade man då ett slags hopplöshetskänsla.
Jag tycker att dagens utfrågning har visat på att det finns mängder av aktiviteter och på att förändringar är på gång.
Jag deltog i en konferens för ekopoliser i början av 1991, och där träffade jag mängder av ekopoliser som hyste en väldig håglöshet och en hopplöshetskänsla. De påstod att de enbart arbetade i kraftig motvind. För bara ett halvår sedan deltog jag så i en liknande konferens, där jag tyckte att litet av den attityden fortfarande fanns kvar.
Jag kan inte annat än konstatera att dagens sammanträde visar på en vändpunkt när det gäller den ekonomiska brottsligheten. Det har redovisats mängder av olika aktiviteter: förslag som redan är genomförda, förslag som skall komma och många olika idéer. Det bådar gott för framtiden. Här har t.o.m. använts uttryck som optimism och positivism, och jag anser att vi skall ta det här till oss och se att utvecklingen har vänt och att mycket är på gång.
Därmed tackar jag alla er som har kommit hit i dag för er medverkan. Det har varit en mycket intressant dag. Tack skall ni ha!
Innehållsförteckning
ANDRA HUVUDTITELN 1 Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motioner 2 Utskottet 8 Riktlinjer för resursanvändning inom polisväsendet 8 Grundläggande prioriteringsfrågor 8 Brottsförebyggande åtgärder 12 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten 13 Inledning 13 Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 13 Organisationsfrågor 15 Utbildning 16 Styrmedel 17 Samordning av insatser 18 Lagstiftningsåtgärder 18 Trafikpolisen 19 Sjöpolisen 21 Ökad synlighet 21 Kvarterspolisverksamheten 21 Allroundpolis 22 Uniformerad polis 22 Vissa organisationsfrågor 23 Den regionala och lokala polisorganisationen 23 Besparingskrav på polisen 24 Övriga organisationsfrågor 25 Lokalförsörjning inom polisväsendet 26 Anslag till Rikspolisstyrelsen 27 Anslag till Säkerhetspolisen 27 Anslag till Polishögskolan 27 Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium 27 Anslag till lokala polisorganisationen 27 Övriga frågor 28 Utbildning 28 Personalpolitik 29 Sanktioner mot polismän som begår brott 30 Personalkontroll 31 Gränskontroll och narkotikabekämpning 31 Passet som ID-handling 32 Hemställan 32 Reservationer 36 1. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 2) 36 2. Ändring av polislagen (mom. 3) 36 3. Prioritering av vissa brott (mom. 4) 36 4. Brottsförebyggande åtgärder (mom. 5) 37 5. Brottsförebyggande ungdomsarbete (mom. 6) 37 6. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom.7) 38 7. Anställande av personal från skattemyndigheterna (mom. 8) 38 8. Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott (mom. 9) 39 9. Den centrala rikskriminalorganisationen (mom. 10) 40 10. Utbildning (mom. 11) 40 11. Styrmedel (mom. 12) 40 12. Samordning av insatser (mom. 13) 41 13. Översyn av skattebrottslagen (mom. 14) 41 14. Översyn av lagstiftning (mom. 15) 42 15. Påföljden för skattebrott (mom. 16) 42 16. Rikspolisstyrelsens befogenheter på trafikområdet (mom.17) 43 17. Övervakning av trafiknykterheten (mom. 18) 43 18. Polisens rätt att stoppa vägtrafikant (mom. 19) 43 19. Kvarterspolisens brottsförebyggande betydelse (mom.23) 44 20. Allroundpolis (mom. 24) 44 21. Polisdistriktsindelningen (mom. 27) 45 22. Besparingarnas konsekvenser m.m. (mom. 28) 45 23. Polisrotlar för sexuella övergrepp (mom. 30) 46 24. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 33) 46 25. Anslag till lokala polisorganisationen (mom. 37) 47 26. Översyn av polisutbildningen (mom. 38) 47 27. Utbildning om våld mot kvinnor m.m. (mom. 40) 47 28. Polisens personalpolitik (mom. 41) 48 29. Sanktioner mot polismän som begår brott (mom. 43) 48 30. Gränskontroll (mom. 45) 49 31. Tullens narkotikabekämpning (mom. 46) 49 32. Befogenheter för tulltjänstemän 50 Meningsyttring av suppleant 50 Prioritering av vissa brott 50 Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 51 Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott 51 Styrmedel 51 Översyn av lagstiftningen 51 Anslag till Rikspolisstyrelsen 51 Anslag till Säkerhetspolisen 51 Utbildning om våld mot kvinnor m.m. 52 Deltagare i justitieutskottets utfrågning om den ekonomiska brottsligheten den 18 februari 1993 53 Referat från justitieutskottets utfrågning den 18februari 1993 om den ekonomiska brottsligheten 54