Anslag till Patentverket, m.m.
Betänkande 1993/94:LU25
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU25
Anslag till Patentverket, m.m.
Innehåll
1993/94 LU25
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till Patent- och registreringsverket samt Patentbevärsrätten för budgetåret 1994/95. Vidare behandlas två motioner från den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte. Den ena motionen (s) rör åtgärder mot underlåtenhet att i tid sända in årsredovisningar för aktiebolag till Patent- och registreringsverket. Den andra motionen (v) syftar till ändrad lagstiftning om skydd för företagshemligheter.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag samt avstyrker bifall till motionerna.
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 13 föreslår regeringen (Näringsdepartementet)
dels under punkt C 1 att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
dels under punkt C 2 att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 10 610 000 kr.
Motionerna
1993/94:L209 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förseningsavgifter för de företag som bryter mot 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.
1993/94:K210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av lagen om skydd för företagshemligheter i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Anslagsfrågor
Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden om aktiebolag. Enligt riksdagens beslut övertar PRV successivt sedan den 1 januari 1993 ansvaret från länsstyrelserna för handels- och föreningsregistren. Övertagandet skall vara slutfört före utgången av år 1994 (se prop. 1992/93:27, bet. 1992/93:LU10). PRV tar emot anmälningar om utgivare av vissa radioprogram i trådsändningar m.m. Vidare skall PRV enligt ett riksdagsbeslut överta ansvaret för vissa likvidationsbeslut enligt 13 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) från tingsrätterna. Den nya ordningen skall gälla fr.o.m. den 1 april 1994 (prop. 1993/94:43, bet. 1993/94:LU7).
Kostnaderna för PRV:s verksamhet är avgiftsfinansierad och avgifterna skall med undantag för namnverksamheten ge full kostnadstäckning. Övriga avgifter är beräknade så att patent- och varumärkesavdelningarnas verksamhet skall ge ett överskott, motsvarande kostnaden för Patentbesvärsrättens verksamhet.
Patentbesvärsrätten (PBR) utgör en självständig förvaltningsdomstol som prövar överklaganden av beslut som meddelats av PRV i bl.a. patent-, varumärkes-, mönsterskydds- och namnärenden. I ett betänkande från Justitiedepartementet (Ds 1993:34) om specialdomstolarna i framtiden föreslås bl.a. att PBR skall upphöra som fristående förvaltningsdomstol den 1 juli 1995 och att dess uppgifter skall föras över till Länsrätten i Stockholm. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
PBR föreslås för budgetåret 1994/95 få disponera ett ramanslag om 10 610 000 kr.
I anslutning till att utskottet behandlade frågan om anslagen till PRV och PBR för budgetåret 1992/93 tog utskottet -- som ett led i den förändrade budgetprocessen -- också ställning till regeringens förslag om övergripande målsättning för de båda myndigheternas verksamheter under budgetåren 1992/93--1994/95 (se bet. 1991/92:LU20). Regeringens förslag om medelsanvisning till PRV och PBR för budgetåret 1994/95 föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionens förslag i den delen.
Inlämnande av årsredovisningar
Enligt 9 kap. 5 § aktiebolagslagen (ABL) skall efter utgången av varje räkenskapsår inom sex månader hållas ordinarie bolagsstämma. Vid stämman skall årsredovisning och revisionsberättelse läggas fram. Stämman skall fatta beslut om fastställande av resultaträkning och balansräkning. Under vissa förutsättningar får fastställandebesluten uppskjutas till en fortsatt stämma, som måste hållas inom två månader. Sedan resultat- och balansräkningen fastställts av bolagsstämman skall avskrift av årsredovisningen samt revisionsberättelsen inom en månad sändas in till registreringsmyndigheten. På avskriften skall styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att resultaträkning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen (11 kap. 3 § andra stycket ABL). Av de båda nämnda lagrummen följer således att årsredovisning och revisionsberättelse skall ha sänts in till registreringsmyndigheten (PRV) senast nio månader efter varje räkenskapsårs utgång. Redovisningshandlingarna blir offentliga när de inkommit till PRV.
Om redovisningshandlingarna inte sänds in till PRV, eller om de är ofullständiga, kan PRV enligt 19 kap. 2 § ABL vid vite förelägga styrelseledamot eller verkställande direktör att fullgöra skyldigheten. Om föreläggandet inte efterkoms får PRV döma ut vitet. I de fall bolaget inte sänt in årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren skall allmän domstol besluta att bolaget skall träda i likvidation. Anmälan till rätten av fråga om likvidation får göras av bl.a. PRV. Beslut om likvidation skall emellertid inte meddelas om det styrks att åtminstone en av de felande årsredovisningarna inkommit under ärendets handläggning i tingsrätten (13 kap. 4 § ABL). Som tidigare nämnts kommer PRV att från tingsrätterna överta handläggningen av dessa likvidationsärenden per den 1 april 1994.
Spörsmålet om en skärpning av sanktionerna vid underlåtenhet att inge årsredovisning behandlades av utskottet redan våren 1990 med anledning av motioner. Utskottet framhöll därvid (bet. 1989/90:LU33) att reglerna om upprättande och insändande av årsredovisningar och revisionsberättelser tillkommit i syfte att ge aktiebolags intressenter möjlighet att få insyn i bolagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Såväl aktieägare som bolagets borgenärer, affärskontrahenter m.fl. har, fortsatte utskottet, behov av att få tillgång till sådana upplysningar. Särskilt för borgenärerna är det väsentligt att de med utgångspunkt i aktuella årsredovisningar kan bedöma bolagets ekonomiska ställning. De remissyttranden som hade inhämtats över de då aktuella motionerna visade enligt utskottet att aktiebolagen i betydande utsträckning underlät att sända in sina årsredovisningar inom den i ABL föreskrivna tiden. Av landets då omkring 240 000 aktiebolag var det blott hälften som lämnade redovisningshandlingarna i rätt tid till PRV. Med hänsyn till den betydelse som fullgörandet av årsredovisningsskyldigheten har för bolagets intressenter var rådande förhållanden enligt utskottet självfallet inte godtagbara. För utskottet framstod det mot denna bakgrund som uppenbart att ABL:s regler inte erbjöd tillräckliga möjligheter för att man skulle komma till rätta med problemen. På det underlag som förelåg i ärendet var emellertid utskottet inte berett att ta ställning till de olika förslag som hade framförts om lagstiftningsåtgärder. Det fick i stället ankomma på regeringen att överväga vilka åtgärder som lämpligen borde vidtas för att problemet med underlåtenheten att avlämna årsredovisningar skulle få en tillfredsställande lösning. På hemställan av utskottet gav riksdagen som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.
Under hösten 1991 behandlade riksdagen en proposition med förslag bl.a. om skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge årsredovisningshandlingar till PRV (se prop. 1990/91:198, bet. 1991/92:LU10). Om verkställande direktören och styrelseledamöterna underlåter att inom femton månader från räkenskapsårets utgång inge årsredovisning och revisionsberättelse till PRV, skall de enligt förslaget drabbas av ett personligt betalningsansvar för bolagets därefter uppkommande förpliktelser.
Vid behandlingen av propositionsförslaget konstaterade utskottet att den av regeringen föreslagna lösningen innebär att bolagsledningen får en frist på sex månader -- utöver den tidsram på nio månader som redan gällde -- för insändande av handlingarna innan ett personligt betalningsansvar aktualiseras. En sådan frist ger, enligt vad utskottet framhöll, ett generöst utrymme för tillfälliga förseningar som beror på t.ex. tillfällig arbetsanhopning eller sjukdom. Med hänsyn till att det är fråga om en ny sanktion som dessutom kan bli ganska sträng ansåg sig utskottet dock böra godta förslaget. Skulle det emellertid i framtiden visa sig att den nya regeln inte är till fyllest får ytterligare skärpningar, enligt vad utskottet särskilt framhöll, övervägas. En möjlighet som då också kunde behöva övervägas, framhöll utskottet, är någon form av förseningsavgift eller mindre ingripande sanktion mot försummelser som varat kortare tid än sex månader.
Utskottet utgick från att regeringen noga skulle följa den fortsatta utvecklingen och ta de initiativ till lagändringar som kunde vara påkallade. Med det sagda tillstyrkte utskottet bifall till propositionen i denna del. Riksdagen följde utskottet och den nya ordningen trädde i kraft den 1 januari 1992.
Som ett led i utskottens nya roll att följa upp och utvärdera resultat i verksamheter inom resp. utskotts beredningsområde har lagutskottet i oktober 1993 beslutat att starta tre olika utvärderingsprojekt. Ett av dessa rör ordningen för insändandet av årsredovisningar till PRV. Syftet är att undersöka om den genomförda lagändringen haft avsedd effekt eller om en ytterligare skärpning av reglerna är erforderlig.
Projektet inleddes med ett studiebesök som utskottet gjorde vid Patent- och registreringsverkets bolagsbyrå i Sundsvall den 15--16 november 1993. Vid besöket redovisades de åtgärder som med stöd av gällande lagstiftning kan vidtas från verkets sida. Enligt verkets mening är dessa åtgärder inte tillräckliga och den genomförda lagändringen har inte fått avsedd effekt. Verket föreslog därför att ytterligare åtgärder vidtas i form av införande av förseningsavgifter, tidigareläggning av likvidationsförfarandet och införande av en särskild registreringsavgift, och det upplystes att man inom byrån arbetade med en framställning till Justitiedepartementet i frågan.
I motion 1993/94:L209 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) framhålls att uteblivna årsredovisningar bidrar till att undanhålla viktig information om företagen för aktieägare, företag, banker och andra. Förseningarna ger också upphov till höga kostnader för Patent- och registreringsverket, vilket leder till att ökade registreringsavgifter i stället belastar de företag som följer lagen i detta avseende. Motionärerna menar vidare att det inte finns några effektiva sanktionsmöjligheter mot de företag som bryter mot lagen i detta avseende. Trots den nyligen genomförda lagändringen uppfyller endast hälften av företagen lagens krav. För att stävja oskicket från vissa företag att inte lämna in årsredovisning i tid bör förseningsavgifter införas. Dessa bör enligt motionärerna sättas på en sådan nivå att upprepningar motverkas. Vid upprepade förseelser bör avgifterna kunna höjas.
Som redan framgått av utskottets tidigare uttalanden i frågan, är det från skilda utgångspunkter angeläget att föreskrifterna om insändandet till PRV av bolagens redovisningshandlingar kopplas till sanktionsregler som på ett ändamålsenligt sätt verkar för att föreskrifterna i största möjliga utsträckning efterlevs. Uppenbarligen har den lagstiftning som trädde i kraft 1992 inte haft önskvärd effekt. Enligt vad utskottet nyligen erfarit avser emellertid PRV att inom kort tillställa Justitiedepartementet en promemoria med förslag till åtgärder, innefattande lagförslag. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas. Det är enligt utskottets mening tillfredsställande att PRV har tagit initiativ till en skärpning av sanktionsbestämmelserna och medverkar till att ett förslag inom kort kommer att kunna framläggas. Syftet med motionen är därmed redan tillgodosett. Utskottet utgår ifrån att regeringen efter sedvanlig remissbehandling snarast möjligt återkommer till riksdagen med förslag till lagstiftning.
Mot bakgrund av det anförda fordras för närvarande inget initiativ från riksdagens sida i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motion L209.
Skydd för företagshemligheter
På förslag av den dåvarande regeringen i proposition 1987/88:155 fattade riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:LU37) beslut om en lagstiftning rörande skyddet för företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den är tillämplig på information om affärs- och driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande kan medföra skada för honom. Den som med uppsåt olovligen tillgriper en företagshemlighet kan enligt lagen dömas till straff. Straffansvar kan vidare -- under vissa förutsättningar -- drabba den som anskaffar en företagshemlighet. Den som gör sig skyldig till brott kan också bli skadeståndsskyldig. Även vid andra angrepp på företagshemligheter än sådana som utgör brott kan skadestånd utdömas. Så är fallet när exempelvis en anställd som i sin tjänst har tillgång till en företagshemlighet utnyttjar eller avslöjar hemligheten. Regleringen i lagen innebär emellertid inte att det införs en lagstadgad tystnadsplikt för anställda. Endast om en anställd uttryckligen eller underförstått genom avtal förpliktigat sig att inte till skada för arbetsgivaren röja information eller då lagstadgad tystnadsplikt föreskrivs i sekretesslagen eller andra författningar blir reglerna i lagen om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Såvitt angår de anställda är det huvudsakliga syftet med lagen att det -- utanför kollektivavtalssammanhang -- öppnas en möjlighet att tillämpa lagens särskilda regel om beräkning av skadeståndet. Det innebär att skadeståndet kan beräknas på ett för den skadelidande förmånligare sätt än vad som i allmänhet gäller. Skadeståndet kan emellertid sättas ned eller helt falla bort om det är skäligt. Jämkningsregeln tar särskilt sikte på anställda.
Utöver de nu nämnda stadgandena finns i lagen en särskild bestämmelse, 2 §, som innebär att straff- och skadeståndsreglerna inte blir tillämpliga när någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängelsestraff kan följa, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse.
I motion K210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) sägs att det förvisso måste finnas vissa företagshemligheter i en ekonomi som skall bygga på marknadskonkurrens, men att missförhållanden inte är företagshemligheter som bör skyddas. Lagen om skydd för företagshemligheter rubriceras av motionärerna som en munkavlelag. I motionen begärs (yrkande 4) att riksdagen skall ta initiativ till att lagen omarbetas för att tillgodose rimliga krav på rätt för de anställda att öppet kritisera och diskutera missförhållanden i företagen.
Motionsyrkanden med samma inriktning som det nu aktuella har tidigare behandlats av utskottet vid två på varandra följande riksmöten, senast i det av riksdagen godkända betänkandet 1992/93:LU29. Utskottet har vid dessa tillfällen erinrat om att regeringens år 1988 framlagda förslag till lag om skydd för företagshemligheter blev föremål för en synnerligen ingående prövning vid rikdagsbehandlingen. Utskottet har vidare framhållit att sedan lagen trädde i kraft har det, såvitt utskottet haft sig bekant, inte framkommit något som tyder på att reglerna skulle vara otillfredsställande i det av motionärerna uppgivna avseendet. Utskottets uppfattning har därför varit att lagen, såsom den slutligen utformades, innebär en väl avvägd lösning som tillgodoser både intresset av en fri opinionsbildning och företagens legitima behov av att kunna skydda betydelsefull information. Utskottet har därför avstyrkt motionsyrkandena.
Utskottet, som inte heller nu har någon annan uppfattning i frågan, avstyrker bifall till motion K210 yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Patent- och registreringsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
2. beträffande anslag till Patentbesvärsrätten att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 610 000 kr,
3. beträffande inlämnande av årsredovisningar att riksdagen avslår motion 1993/94:L209, res. (s) 4. beträffande skydd för företagshemligheter att riksdagen avslår motion 1993/94:K210 yrkande 4.
Stockholm den 15 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s) och Per Erik Granström (s).
Reservation
Inlämnande av årsredovisningar (mom. 3)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Syftet med" och slutar med "motion L209" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion L209 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande inlämnande av årsredovisningar att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L209 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.